Utrikesutskottets betänkande
1988/89:UU15

Internationella överenskommelser mot export av
miljöfarlig verksamhet, avfall och produkter till
u-länder

Motion

1987/88:U525 av Gunnel Jonäng m.fl. (c) vari yrkas

15. att riksdagen beslutar hos regeringen begära initiativ till internationella
överenskommelser mot export av miljöfarlig verksamhet, produkter och
avfall till tredje världen i enlighet med motionen.

Bakgrund

”Industriell verksamhet är av central betydelse för ekonomierna i moderna
samhällen och en oumbärlig tillväxtmotor. Industrin är nödvändig för
u-länderna för att dessa ska kunna bredda basen för sin utveckling och möta
växande behov — Industrin ger oss produkter och avfall. Den har makten att
förbättra eller försämra vår miljö - och gör undantagslöst båda.” I
Brundtlandkommissionens rapport kapitel 8 behandlas industriell verksamhet
och de effekter denna har för miljön.

Bland annat tar rapporten upp miljöfarlig verksamhet och risken för
olyckor, tillverkning och transport av miljöfarliga produkter och miljöfarligt
avfall. Brundtlandrapporten är den rapport som Världskommissionen för
miljö och utveckling under ordförandeskap av Norges statsminister på FN:s
uppdrag lade fram år 1987. Rapporten har titeln ”Vår gemensamma framtid"
och den förordar ett nytt slags ekonomisk utveckling som, till skillnad från
den nuvarande, skall vara varaktigt hållbar. En dylik utveckling definieras
som en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att förstöra
möjligheterna för framtida generationer att tillfredsställa sina. En varaktigt
hållbar utveckling kan bara uppnås om miljöförstöring och överutnyttjande
av naturtillgångar hejdas. Detta kräver, enligt rapporten, att man direkt
angriper källorna till miljöförstöringen och förändrar politik och verksamhet
på jordbrukets, energins, industrins, handelns, biståndets och den militära
säkerhetens område.

I anslutning till rapporten utarbetade FN:s miljöprogram UNEP ett s.k.
miljöperspektiv. Dess budskap är snarlikt.

1987 års generalförsamling beslutade om principer för uppföljningen av
rapporten. Raporten har gått ut till alla regeringar och till FN-systemets alla
organisationer med en uppmaning att försöka främja en varaktigt hållbar
utveckling när de lägger fast sin politik och utformar sina program. Årets

1988/89

UU15

1 Riksdagen 1988189. 9sami. Nr 15

generalförsamling kommer att behandla en lägesrapport över uppföljningen
av Brundtlandrapporten.

Sverige söker tillsammans med de övriga nordiska länderna se till att
rapportens och miljöperspektivets rekommendationer genomförs.

Vad gäller miljöfarlig industriell verksamhet och export har redan vissa
internationella regler utarbetats. I syfte att utöka och förbättra informationsutbytet
mellan UNEP:s medlemsländer om handeln med kemiska produkter
utarbetades och antogs 1987 de s.k. London-riktlinjerna. En expertgrupp
undersöker nu möjligheterna att utveckla ett system för förhandsgodkännande
av import av kemikalier (Prior Informed Consent), vilket skulle innebära
att ett importerande land skall lämna sitt godkännande till en import innan
det exporterande landet får leverera varan.

En konvention om transporter av miljöfarligt avfall är under utarbetande
inom ramen för UNEP. Konventionen, som förväntas kunna antas i mars
1989, har som syfte att kontrollera transporter till länder som inte kan ta emot
avfallet. Konventionen innehåller ett generellt förbud mot transport till alla
länder som inte uttryckligen vill ta emot avfall. En stor uppslutning
förväntas.

Även inom ramen för uppföljningen till konferensen för fred och säkerhet i
Europa (ESK) diskuteras frågan om export av miljöfarligt avfall. Internationella
atomenergiorganets (IAEA) styrelse har antagit regler och rekommendationer
om transport av nukleärt avfall. Tanken är att dessa regler år 1990
skall ha inkorporerats i olika internationella transportorganisationers regler,
t.ex. ICAO:s (Internationella civila luftfartsorganisationen).

Internationellt diskuteras även hur man skall kunna förhindra export av
farlig industriell verksamhet som betingats av bristfällig lagstiftning och
tillsyn i t.ex. ett u-land. Frågan är komplicerad. FN:s organisation för
industriell utveckling, UNIDO, skall som ett led i uppföljningen av
Brundtlandrapporten främja miljövänlig teknik. Inom ramen för UNEP
söker man internationellt dels komma överens om begränsningar för utsläpp,
dels ge u-länder experthjälp att själva utarbeta regler för att begränsa
utsläpp. Möjligheterna att utarbeta konventioner som förhindrar eller
minskar skadeverkningarna vid miljöolyckor diskuteras även, dels regionalt
inom Europa (FN:s ekonomiska kommission för Europa), dels internationellt.

1988 års riksmöte beslöt att anta ett femte mål för det svenska biståndet:
”framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön.” Sverige
har alltsedan FN:s miljövårdskonferens år 1972 (som hölls under svenskt
värdskap) aktivt verkat för internationella överenskommelser med syfte att
skydda och förbättra vår miljö. I regeringens proposition 1987/88:85 om
miljöpolitiken inför 1990-talet framhåller miljö- och energiministern som
nödvändigt att alla länder gemensamt söker bemästra de regionala och
globala miljöproblemen såsom ökenspridningen, avvecklingen av de tropiska
och subtropiska skogarna, kemikaliehanteringen och nedbrytningen av
ozonskiktet. Det är, enligt regeringens proposition, av yttersta vikt att det
internationella miljösamarbetet på dessa områden bedrivs effektivt och
målinriktat. Sveriges deltagande i samarbetet kring dessa frågor är grundat

1988/89:UU15

på vårt ansvar för den globala miljön, ett ansvar som vi som ett av världens
mest gynnade länder solidariskt måste utöva.

Utskottet

Sverige bör nu verka för att Brundtlandkommissionens rapport blir vägledande
för det internationella miljösamarbetet och genomsyrar arbetet i alla
internationella organisationer. Detta är en slutsats som framförs i proposition
1987/88:85 och i jordbruksutskottets betänkande JoU 1987/88:23.
Utskottet instämmer häri. Vad som även bör eftersträvas är att det
internationella miljösamarbetet i framtiden kommer att beröra t.ex. alla
FN:s fackorgan, då främst UNIDO, FAO, UNESCO och WHO och inte som
tidigare endast de organ som tillskapats för att arbeta med miljöfrågor som
t.ex. UNEP. Även andra internationella organisationer som Världsbanken
m.fl. som ägnar sig åt internationellt samarbete inom områden som t.ex.
industri, transport, energi och jordbruk berörs. Internationella överenskommelser
som ingås inom ramen för dessa organisationer bör följaktligen i
framtiden efterleva Brundtlandkommissionens rekommendationer och genomsyras
av miljöhänsyn. Sverige har här en viktig uppgift att aktivt verka
för att så blir fallet.

Motion U525 tar upp tre viktiga frågor inom ramen för det internationella
miljösamarbetet: exporten av miljöfarliga produkter, miljöfarligt avfall och
miljöfarlig verksamhet till u-länder. Orsaken till exporten är, enligt motion
U525, ofta bristfällig lagstiftning och tillsyn i u-länderna. Dessa brister kan
och har utnyttjats av skrupelfria företag, ofta från i-länderna.

Utnyttjande av okunnighet och ekonomiskt beroende är inget nytt.
Miljörörelsen och de internationella organisationerna har redan länge sökt
vägar att förhindra eller begränsa förekomsten av t.ex. dumpning av avfall
eller farliga läkemedel i u-länderna. Miljöfarlig verksamhet har man sökt
begränsa genom att få stater att enas om gränser för t.ex. utsläpp.
Organisationerna har även påtalat de miljörisker som utgörs av de transporter
av kemikalier och andra farliga substanser som betraktas som ett naturligt
och lagligt inslag i världshandeln.

Det internationella arbetet på dessa områden har dock länge gått trögt.
Bhopal-olyckan, dumpning av giftigt avfall på och utanför afrikanska
västkusten m.fl. händelser har emellertid skapat ett mer utbrett och allmänt
medvetande bland såväl u- som i-länder om behoven av internationella
överenskommelser på området.

Utskottet konstaterar att det inom FN:s miljöprogram pågår arbete med
att komma till rätta med de hot mot mjljön och människans hälsa och liv som
miljöfarliga transporter utgör. Sverige har tillsammans med de andra
nordiska länderna spelat en mycket aktiv roll i utarbetandet av konventionen
rörande kontroll av transporter av miljöfarligt avfall. För att hjälpa
u-länderna att praktiskt uppfylla konventionens stadganden ämnar de
nordiska länderna bistå med medel och expertis.

Utskottet kan även konstatera att ett antal u-länder vid 1987 års generalförsamling
tog initiativ till en resolution om handel med giftiga och farliga

1988/89:UU15

produkter och avfall som står i strid med gällande lagar, konventioner och
riktlinjer.

Sverige deltar även aktivt i arbetet på att utarbeta ett fungerande system
för kontroll av export av farliga kemikalier.

Vad gäller kontroll av export av miljöfarlig verksamhet till u-länderna får
utskottet konstatera att det är en ytterst komplicerad fråga. Höga eller inga
gränsvärden för t.ex. utsläpp används bl.a. i många u-länder som konkurrensmedel.
UNIDO:s arbete på att främja och utveckla miljövänlig teknik är
ett sätt att hjälpa u-länderna att komma till rätta med detta potentiella hot
mot hälsa, liv och miljö. Brundtlandkommissionens rapport tar även upp
behovet av utveckling och spridning av miljövänlig och mer resurssnål teknik
som ett sätt att bidra till en varaktigt hållbar utveckling i världen. Även i detta
sammanhang söker Sverige verksamt bidra. Så beslöt till exempel riksdagen
våren 1988 godkänna regeringens förslag om upprättandet av ett internationellt
insititut för att främja utveckling och spridning av miljövänlig teknik
(JoU 1987/88:23).

UNEP är engagerat i frågan genom generellt miljösamarbete. Det
normativa arbetet är här av stor betydelse eftersom ett av de mest effektiva
sätten att komma till rätta med miljöfarlig verksamhet i u-länder är att
internationellt komma överens om begränsningar för t.ex. utsläpp. UNEP
spelar även en viktig roll genom att övervaka att miljöhänsyn genomsyrar
FN: s biståndsinsatser samt genom att ge u-länder expertbistånd i förebyggande
verksamhet.

Sverige är för närvarande medlem i UNEP:s styrelse och är en av de största
bidragsgivarna till FN:s miljöfond.

Även inom ramen för FN:s kommission för transnationella företag bör
frågan om miljöfarlig verksamhet kunna diskuteras.

Det är utskottets förvissning att regeringen kommer att fortsätta att aktivt
driva miljöfrågorna i internationella sammanhang, bl.a. genom fortsatt
arbete för att konventionen om handeln med miljöfarligt avfall skall bli klar
och så heltäckande som möjligt. Utskottet utgår från att det svenska
deltagandet i arbetet rörande förbättring av de s.k. Londonriktlinjerna om
transport av kemikalier fortsätter. Utskottet är även övertygat om att Sverige
kommer att göra stora ansträngningar att internationellt komma till rätta
med bl.a. det hot mot miljön och människornas hälsa och liv som miljöfarlig
verksamhet utgör.

Härmed får yrkande 15 i motion U525 anses besvarat.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen förklarar yrkande 15 i motion 1987/88:U525 besvarat
med vad utskottet anfört.

Stockholm den 24 november 1988
På utrikesutskottets vägnar

1988/89:UU15

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Evert Svensson (s), Maj
Britt Theorin (s), Karl-Erik Svartberg (s), Axel Andersson (s), Inger Koch
(m), Kristina Svensson (s), Anneli Hulthén (s), Eva Björne (m), Sonia
Karlsson (s), Maria Leissner (fp), Bertil Persson (m), Ingbritt Irhammar (c),
Berith Eriksson (vpk), Marianne Samuelsson (mp) och Sören Norrby (fp).

1988/89:UU15

• '

Im 1988 16218