Sammanfattning

I proposidonen föreslås bl.a. att instansordningen för beslut enligt yrkestra-fiklagen som huvudregel skall vara länsstyrelsen-kammarrätten-regeringsrätten i stället för som nu länsstyrelsen-transportrådet-regeringen. Förslaget skall ses mot bakgrund av bl.a. att Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna hösten 1987 avgjorde ett mål mot Sverige angående yrkestra-fikdllstånd ("fallet Pudas"). Beslut om beviljande av tillstånd dll hnjetrafik och om omprövning av sådana tillstånd skall dock enligt propositionen alltjämt få överklagas hos transportrådet och regeringen.

I en fp-motion yrkas avslag på den sålunda föreslagna undantagsregeln.

Utskottet tillstyrker emellertid samtliga lagförslag i proposidonen och avstyrker fp-motionen.

Lagförslagen i övrigt avser främst instansordningen enligt lagen om transportförmedling och lagen om biluthyrning. För närvarande får beslut enligt dessa lagar överklagas hos transportrådet och regeringen. Enligt propositionen bör instansordningen i fortsättningen vara länsstyrelsen-kammarrätten-regeringsrätten.

Till betänkandet är fogat en gemensam m- och fp-reservadon samt två särskilda yttranden av m- och fp-ledamöterna resp. vpk-ledamoten.

Propositionen

I proposition 1988/89:26 föreslår regeringen (kommunikationsdepartementet) riksdagen att anta inom kommunikationsdepartementet upprättade förslag till

1. lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263),

2. lag om ändring i lagen (1988:266) om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik,

3. lag om ändring i lagen (1979:560) om transportförmedling,

4. lag om ändring i lagen (1979:561) om biluthyrning.
Lagförslagen har tagits in som bilaga till detta betänkande.

1 Riksdagen 1988/89.15 saml. Nr 4

Motionen 1988/89:TU4

1988/89:T3 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att beslut rörande ansökningar om tillstånd dll linjetrafik och beslut rörande omprövningen av sådana tillstånd skall få överklagas hos kammarrätten.

Bakgrund

Riksdagen antog i april innevarande år en ny yrkestrafiklag (prop. 1987/ 88:78, TU 15, rskr. 166). Den nya lagen avser sådan yrkesmässig trafik som innebär att främst personbilar, lastbilar och bussar jämte förare mot betalning ställs till allmänhetens förfogande för transport av personer eller gods. Yrkesmässig trafik kan enligt lagen drivas som linjetrafik, taxitrafik, beställningstrafik med buss och godstrafik. Lagen träder i kraft den 1 januari 1989 och innebär främst en fortsatt avreglering av den yrkesmässiga trafiken. Behovsprövningen, som ddigare avskaffats för godstransporterna, slopas även för persontransporterna. Taxitrafik och beställningstrafik med bussar kommer härigenom att kunna bedrivas i en i princip fri konkurrens. För taxis vidkommande träder dock reformen i kraft först den 1 juli 1990. För linjetrafiken innebär den nya lagen en förenklad reglering. Konkurrensskyddet för trafikhuvudmännens linjetrafik och för SJ:s persontrafik på järnväg bevaras emellertid i princip, eftersom behovsprövningen av linjetrafiken ersätts av en s.k. skadlighetsprövning.

Kravet på trafiktillstånd - som gäller för all yrkesmässig trafik och som förutsätter en prövning av,sökandenas lämplighet - ligger fast och lämplighetskraven skärps.

I samband med den nya yrkestrafiklagen antog riksdagen också vissa följdändringar i annan lagstiftning på yrkestrafikområdet. Det gällde bl.a. lagen (1979:561) om biluthyrning. Ändringen innebär i huvudsak att behovsprövningen för bussuthyrningsrörelser avvecklas. Tillstånd krävs emellertid även i fortsättningen för bil- och bussuthyrningsrörelser och lämplighetskraven skärps.

Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna avgjorde hösten 1987 ett mål mot Sverige angående yrkestrafiktillstånd ("fallet Pudas"). Domstolen fann att återkallelse av ett sådant tillstånd - i det aktuella fallet tillstånd till linjetrafik för persontransporter- angick tillståndshavarens civila rättigheter och skyldigheter. Härav följde enligt domstolens bedömning att återkallel-sefrågan enligt artikel 6 i den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna måste kunna prövas av domstol.

1 proposition 1987/88:78 erinrade föredragande departementschefen om denna domstolsbedömning och framhöll att det finns skäl som talar för att beslut som rör yrkestrafiktillstånd i fortsättningen skall kunna överklagas till kammarrätten. Han ansåg dock att den frågan borde övervägas ytteriigare. 1 avvaktan på sådana överväganden lämnades i propositionen inte några förslag om hur instansordningen i yrkestrafiklagstiftningen slutligen bör utformas.

I den proposition som utskottet nu har att behandla erinrar föredraganden

om att den nya lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut 1988/89:TU4 trädde i kraft den 1 juni 1988. Genom lagen öppnas möjlighet till prövning i regeringsrätten av sådana beslut av regeringen och andra myndigheter som i enlighet med Europadomstolens tolkning av artikel 6 måste kunna prövas av domstol. Den nya lagen är tidsbegränsad och gäller till utgången av år 1991. Avsikten är att det småningom direkt i de författningar som reglerar tillståndsförfaranden m.m. skall föras in bestämmelser om domstolsprövning som tillgodoser Europadomstolens krav.

Vidare erinras i propositionen om att riksdagen år 1984 antog riktlinjer för regeringens befattning med besvärsärenden (prop. 1983/84:120, KU 23, rskr. 250). Enligt dessa riktlinjer är utgångspunkten att överklagande normalt inte skall kunna ske till regeringen annat än när det behövs en politisk styrning av praxis. I fall där prövningens huvudsakliga funktion är att tillgodose ett rättsskyddsbehov bör regeringen vara besvärsinstans endast om det inte går att ordna en tillräckligt kvalificerad överprövning på en lägre nivå. Regeringen bör alltså enligt riktlinjerna helst inte pröva överklaganden av beslut, om en politisk styrning inte behövs eller är önskvärd.

Mot bakgrund av det sagda finner föredraganden starka skäl tala för att instansordningen i yrkestrafiklagstiftningen nu anpassas till Europakonventionens krav och till de nämnda riktlinjerna för regeringens befattning med besvärsärenden.

Propositionens förslag i huvuddrag

Propositionen innehåller förslag till ändringar i den nya yrkestrafiklagen (1988:263), i lagen (1988:266) om ändring i lagen (1985:449) pm rätt att driva viss linjetrafik, i lagen (1979:560) om transportförmedling samt i lagen (1979:561) om biluthyrning.

Förslagen till ändringar i den nya yrkestrafiklagen innebär i huvudsak.att. instansordningen för beslut enligt den lagen skall vara länsstyrelsen-kammarrätlen-regeringsrätten i stället för som nu länsstyrelsen-transportrådet-regeringen. Beslut i frågor om beviljande av tillstånd till linjetrafik och om omprövning av sådana tillstånd enligt lagens 8 resp. 11 §§ - som förutsätter en prövning av trafikens eventuella ekonomiska skadlighet för järnvägstrafik och trafik i huvudmannaregi -skall dock alltjämt få överklagas hos transportrådet, i fall då rådet inte självt utgör första instans, och hos regeringen. (Transportrådet är enligt nuvarande ordning tillståndsmyndighet för linjetrafik som rör mer än ett län och föreslås få den rollen även efter den nya yrkestrafiklagens ikraftträdande.) Undantagen från den föreslagna nya huvudregeln i fråga om instansordningen skall enligt föredraganden ses mot bakgrund av att skadlighetsprövningen enligt den nya yrkestrafiklagen har starka trafikpolitiska inslag. Undantagen bör enligt propositionen gälla tills vidare. När den nya lagen har varit i kraft under några år och praxis hunnit stabiliseras, kan på nytt övervägas - framhåller föredraganden - om regeringen kan befrias även från dessa tillståndsärenden.

Lagen om ändring i lagen om rätt att driva viss linjetrafik, som riksdagen antog i samband med den nya yrkestrafiklagen, föreslås ändras så att transportrådets beslut om rätt för en trafikhuvudman att utan tillstånd få

driva länsgränsöverskridande linjetrafik skall få överklagas hos kammar- 1988/89:TU4 rätten.

Lagarna om transportförmedling och om biluthyrning föreslås ändras så att instansordningen blir länsstyrelsen-kammarrätten-regeringsrätten. För närvarande får beslut enligt dessa lagar överklagas hos transportrådet och regeringen.

Bestämmelserna om åtgärder i anledning av en tillståndshavares dödsfall eller konkurs flyttas enligt propositionens förslag till yrkestrafiklagen samt lagarna om transportförmedling och biluthyrning från resp. tillämpningsföreskrifter.

Slutligen föreslås vissa förtydliganden i övergångsbestämmelserna till den nya yrkestrafiklagen.

Lagarna om ändring i yrkestrafiklagen, lagen om biluthyrning och lagen om transportförmedling föreslås träda i kraft den 1 januari 1989.1 fråga om tillstånd dll taxitrafik bör dock enligt propositionen gällande ordning bestå till den 1 juli 1990. Ändringen i lagen om ändring i lagen om rätt att driva viss linjetrafik föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

Utskottet

I motion T3 (fp) yrkas att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att beslut rörande ansökningar om tillstånd tiU linjetrafik och beslut rörande omprövningen av sådana dllstånd skall få överklagas hos kammarrätten. Motionärerna säger sig ha noterat att propositionen håller möjligheten öppen att framöver införa en rätt att till kammarrätten överklaga sådana beslut. Någon nödvändig och principiellt grundad motsättning mellan trafikpolitiken och en instansordning innefattande kammarrätten finns uppenbarligen inte enligt regeringens mening, framhåller motionärerna.

Utskottet tillstyrker den av regeringen föreslagna huvudregeln att instansordningen för beslut enligt yrkestrafiklagen skall vara länsstyrelsen-kammarrätten-regeringsrätten .

Vad gäller de av regeringen föreslagna undantagen från huvudregeln delar utskottet föredragandens uppfattning att beslut i frågor om beviljande av tillstånd till linjetrafik och om omprövning i vissa fall av sådana tillstånd rymmer starka trafikpolitiska inslag. Vid sådan tillståndsprövning skall ju -som framgår av redogörelsen ovan - beaktas om linjetrafiken kan medföra ekonomisk skada för järnvägstrafik eller för trafik i huvudmannaregi. I likhet med föredraganden finner utskottet det därför för sin del lämpligt att regeringen, åtminstone till dess praxis på grundval av den nya yrkestrafiklagen hunnit stabilisera sig, behålls som slutinstans för ifrågavarande beslut.

Med det sagda avstyrker utskottet motionen och tillstyrker propositionen i motsvarande del.

De i propositionen framlagda lagförslagen har inte heller i övrigt givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande. De tillstyrks följaktligen.

Hemställan 1988/89:TU4

Utskottet hemställer

1. beträffande tillstånd till linjetrafik

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:T3 antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263) såvitt avser 23 §,

2. beträffande propositionen i övrigt

att riksdagen antar det under moment 1 nämnda lagförslaget, i de delar det ej omfattas av vad utskottet där hemställt, samt de genom propositionen framlagda förslagen dll lag om ändring i lagen (1988:266) om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik, lag om ändring i lagen (1979:560) om transportförmedling och lag om ändring i lagen (1979:561) om biluthyrning.

Stockholm den 22 november 1988 På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Ove Karlsson (s), Olle Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Anna Wohlin-Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Görel Bohlin (m), Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i Malmö (m), Hugo Bergdahl (fp), Elving Andersson (c), Viola Claesson (vpk), Roy Ottosson (mp), Jarl Länder (s), Yngve Wernersson (s) och Anneli Hulthén (s).

Reservation

Tillstånd till linjetrafik (mom. 1)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Vad gäller" och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Från rättssäkerhetssynpunkt framstår det enligt utskottets mening som betänkligt att undanta beslut om dllstånd till linjetrafik och om omprövning av sådana tillstånd från den domstolsprövning av beslut i övrigt enligt yrkestrafiklagstiftningen som regeringen nu vill säkerställa. Utskottet kan därför inte tillstyrka regeringens förslag i denna del. Utformningen av ifrågavarande lagrum - 23 § i förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263) - i övrigt har emellerdd inte givit utskottet anledning till erinran. Med det sagda tillstyrker utskottet modonen och förordar att 23 § får den lydelse som framgår av utskottets hemställan.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1988/89:TU4

1. beträffande tillstånd till linjetrafik att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och med bifall till motion 1988/89:T3 antar 23 § i det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263) med följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

23 §

Tillståndsmyndighetens beslut en- Tillståndsmyndighetens beslut en-

ligt denna lag får överklagas hos ligt denna lag får överklagas hos kammarrätten, om inte något annat kammarrätten. Beslut om varning anges i andra stycket. Beslut om får inte överklagas, varning får inte överklagas.

Länsstyrelsens beslut i frågor om beviljande av tillstånd till linjetrafik och om omprövning av tillstånd enligt 11 § får överklagas hos transportrådet. Transportrådets beslut i sådana frågor får överklagas hos regeringen.

Särskilda yttranden

1. Tillstånd till linjetrafik och propositionen i övrigt (mom. 1 och 2)

Rolf Clarkson (m), Kenth Skårvik (fp), Görel Bohlin (m), Sten Andersson i Malmö (m) och Hugo Bergdahl (fp) anför:

Propositionen innehåller inte några förslag om yrkestrafiklagstiftningens materiella innehåll. Vi har därför inte kunnat väcka några motioner som rör sådana frågor. Vi vidhåller dock vår inställning att den avreglering av yrkestrafiken varom riksdagen beslutade i våras inte är tillräckligt långtgående. Enligt vår mening bör sålunda även linjetrafiken kunna bedrivas i en i princip fri konkurrens. Bestämmelserna i 8 och 11 §§ i den nya yrkestrafiklagen om skadlighetsprövning i samband med beslut om beviljande av tillstånd till linjetrafik och vid omprövning av sådana tillstånd bör därför utgå.

Vi vidhåller också vår inställning att lämplighetsprövningen enligt yrkestrafiklagstiftningen inte bör omfatta juridiska personer. Sådan prövning bör vidare enligt vår mening endast onifatta faktorer av betydelse för passagerarnas säkerhet och för trafiksäkerheten.

Propositionens lagförslag 1988/89:TU4

Bilaga

1 Förslag till

Lagom ändring i yrkestrafiklagen (1988:263)

Härigenom föreskrivs i fråga om yrkestrafiklagen (1988:263) dels att nuvarande 23 och 24 §§ skall betecknas 24 och 25 §§ samt nuvarande punkt 7 i övergångsbestämmelserna skall betecknas punkt 9,

delsatt 4, 13 och I8§§ samt punkterna3 och4 i övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse, (/é-Zi att rubriken närmast före 23 § skall sättas närmast före 24 §, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 23 §, och närmast före 23 § en ny rubrik samt i övergångsbestämmelserna två nya punkter, 7 och 8, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§
Frågor om trafiktillstånd prövas        Frågor om trafiktillstånd prövas
av regeringen eller den myndighet    av länsstyrelsen i det län där sökan-
som regeringen bestämmer.   den är kyrkobokförd eller, om .sö-

kanden är en juridisk person, där företagets ledning finns. Frågor om tillstånd till linjetrafik som berör flera län skall dock prövas av tran.s-portrådet.

13§ Om tillståndshavaren dör, övergår tillståndet på dödsboet. Om till-ståndshavaren försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller under högst ett år räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet. För verksamheten skäll det finnas en föreståndare som har godkänts av tillständsmyndigheten. I fråga om denne skall 6§ första stycket tillämpas.

Om en föreståndare inte har anmälts till tillståndsmyndigheten inom två månader från död.sfallet eller konkursbeslutet, upphör tillståndet. Detsamma gäller om föreståndaren inte godkänns och en annan föreståndare inte anmäls inom den tid som tillståndsmyndigheten bestämmer. Godkänns inte heller den andre Joreståndaren, upphör tillståndet att gälla tre veckor efter det att beslutet härom har vunnit laga kraft.

I8§
Frågor om återkallelse av trafik-        Frågor om återkallelse av trafik
tillstånd eller om varning prövas av     tillstånd eller om varning prövas av
regeringen eller den myndighet .som     den myndighet som har meddelat-
regeringen bestämmer.          tillståndet.

överklagande

Tillståndsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten, om inte något annat anges i andra stycket. Beslut om varning får dock inte överklagas.

Länsstyrelsens beslut i frågor om beviljande av tillstånd till linjetrafik och om omprövning av tillstånd enligt Il§ får överklagas hos transportrådet. Transportrådets beslut i sådana frågor får överklagas hos regeringen.

3. Om det i ett trafiktillstånd som har meddelats enligt den äldre lagen har föreskrivits att tillståndet gäller endast under viss tid eller, när det gäller tillstånd till beställningstrafik för persontransporter med lättare fordon, viss näringsverksamhet eller vissa transporter, skall föreskriften fortfarande gälla. Även övriga villkor och begränsningar som har föreskrivits i ett tillstånd till beställningstrafik för persontransporter med lättare fordon skall fortfarande gälla, dock längst till utgången av juni 1990. I fråga om tillstånd till Hnjetrafik som gäller vid ikraftträdandet skall villkor som är ägnade att motverka sådan skada som avses t 8§ fortfarande gälla. 4. I fråga om tillstånd till taxitrafik gäller, utöver vad som föreskrivs i den nya lagen, följande bestämmelser fram till utgången av juni 1990.

a) Tillstånd får ges endast om den avsedda trafiken behövs och i övrigt är lämplig. Taxa får föreskrivas.

b) Tillståndshavaren är skyldig att på de villkor som gäller för trafiken transportera personer och resgods (trafikeringsplikt).

c) Ett tillstånd får överlåtas på nägon annan endast om det finns synnerliga skäl.

d) Bestämmelsen i a) första meningen skall tillämpas även när antalet
fordon i trafiken utökas och när ett tillstånd överiåts. När ett tillstånd överlåts
skall även bestämmelserna i den nya lagen om trafikdilstånd tillämpas.

e) Tillståndshavare som bryter mot föreskrift om taxa eller trafikerings
plikt skall dömas till böter.

J) I stället Jör vad som föreskrivs i 4§ skall frågor om trafiktillstånd prövas av länsstyrelsen i det län där trafikområdet skall finnas.

g) 1 stället for vad .som föreskrivs i 23§.första stycket forsla meningen

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1988/89:TU4

Bilaga gäller att länsstyrelsens beslut får överklagas kos transporirådet och transportrådets beslut hos regeringen.

7. Harjore den nya lagens ikraftträdande en ansökan om trafiktillstånd gjorts hos en länsstyrelse som enligt yrkestrafikjorordningen (1979:871) är behörig att pröva ansökningen, skall ansökningen prövas av den länsstyrelsen även om den inte är behörig enligt den nya lagen.

8. Ärenden som avser överklagan- , de av länsstyrelsens beslut och som inte har avgjorts Jore ikraftträdandet skall, om överklagandet enligt den nya lagen skall prövas av kammarrätten, vid ikraftträdandet överlämnas dit. Överklaganden av beslut som transportrådet har meddelat Jore ikraftträdandet skall även därefter prövas av regeringen.

2 Förslag till 1988/89:TU4

Lag om ändring i lagen (1988:266) om ändring i lagen Bilaga

(1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:266) om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik dels att 2 § skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 8 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§
Om det finns särskilda skäl, fär Om det finns särskilda skäl, fär
regeringen eller den myndighet som transportrådet besluta att en trafik-
regeringen bestämmer besluta att huvudman får utan tillstånd driva
en trafikhuvudmän fär utan till- linjetrafik pä bestämda linjer som
stånd driva linjetrafik på bestämda sträcker sig från det län där huvud
linjer som sträcker sig från det län mannaskapet gäller in i ett angrän-
där huvudmannaskapet gäller in i sande län.
ett angränsande län.

8§

Transportrådets beslut enligt 2§ får Överklagas hos kammarrätten.

Om tillståndshavaren dör övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren försätts i konkurs övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller under högst ett är räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet.

För verksamheten skall det finnas en godkänd föreståndare. I fråga om denne skall 2 § tillämpas.

6§

Om tillståndshavaren dör, övergår tillståndet pä dödsboet. Om tillståndshavaren försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller under högst ett är räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet.

För verksamheten skall det finnas en föreståndare som har godkänts av tillståndsmyndigheten. I fräga om denne skall 2§ tillämpas.

Om en Joreslåndare inte har anmälts till tillståndsmyndigheten inom två månader från dödsfallet eller konkursbeslutet, upphör tillståndet. Detsamma gäller om Joreståndaren inte godkänns och en annan Joreständare inte anmäls inom den tid som tillständsmyndigheten bestämmer Godkänns inte heller den andre Joreståndaren, upphör tillståndet att gälla tre veckor efter det att beslutet härom har vunnit laga kraft.

Om tillståndshavaren dör övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller under högst ett är räknat från dödsfallet eller konkursbeslutet. För verksamheten skall det finnas en godkänd föreståndare. I fråga om denne skall 2§ tillämpas.

6§

Om tillståndshavaren dör, övergår tillståndet på dödsboet. Om tillståndshavaren försätts i konkurs, övergår tillståndet på konkursboet. Tillståndet gäller under högst ett år räknat frän dödsfallet eller konkursbeslutet. För verksamheten skall det finnas en föreståndare som har godkänts av tillståndsmyndigheten. I fråga om denne skall 2§ Jorsta stycket tillämpas.

Om en Joreständare inte har anmälts inom två månader från dödsfallet eller konkursbeslutet, upphör tillståndet. Detsamma gäller om .foreståndaren inte godkänns och en annan Joreständare inte anmäls inom den tid som tillständsmyndigheten bestämmer Godkänns inte heller den andre Joreståndaren, upphör tillståndet att gälla tre veckor efter det att beslutet härom har vunnit laga kraft.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1988/89:TU4

Bilaga
5 kap. Bemyndiganden 5 kap. Övrigt

2§

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag Jår överklagas hos kammarrätten. Beslut om varning får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989. Ärenden som avser överklagande av länsstyrelsens beslut enligt denna lag och som inte har avgjorts före ikraftträdandet skall vid ikraftträdandet överlämnas till kammarrätten. Överklaganden av beslut som transportrådet har meddelat före ikraftträdandet skall även därefter prövas av regeringen.

■15