Socialutskottets betänkande
1988/89: SoU24

Socialstyrelsens framtida roll

1988/89

SoU24

Sammanfattning

I betänkandet behandlas förslaget i prop. 1988/89:130 om riktlinjer för
socialstyrelsens framtida roll, uppgifter och inriktning m. m. samt de motioner
som väckts med anledning av propositionen. I betänkandet behandlas
också vissa motioner som väckts under den allmänna motionstiden
1989 och som på olika sätt berör socialstyrelsen.

Utskottet tillstyrker i betänkandet att riksdagen godkänner regeringens
förslag i fråga om socialstyrelsens huvudsakliga uppgifter och verksamhetsinriktning.
Utskottet tillstyrker vidare att riksdagen godkänner vad regeringen
förordat om Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
(CAN) och rådet för alkohol- och narkotikapolitiska frågor (ANrådet).

I betänkandet behandlas ett antal motioner (s, fp, c, vpk) om socialstyrelsens
socialarbetare i Köpenhamn. Utskottet anser att det angeläget att
verksamheten med de svenska socialarbetarna i Köpenhamn kan bedrivas
även fortsättningsvis. Utskottet konstaterar att huvudmannaskapsfrågan
återkommande varit föremål för diskussioner. Något självklart alternativ
till den nuvarande organisationsmodellen finns inte men eftersom socialstyrelsen
i princip inte bör syssla med direkt klientarbete bör frågan om en
annan huvudman för verksamheten prövas. I avvaktan på att ett underlag
för ett ställningstagande arbetas fram bör socialstyrelsen kvarstå som huvudman.
Vad utskottet anfört föreslås riksdagen ge regeringen till känna.
Utskottets fp-ledamöter reserverar sig och anser att att socialstyrelsen även
i framtiden skall vara huvudman för socialarbetarna i Köpenhamn.

Övriga motionsyrkanden avstyrks. Utskottets fp-, c- och mp-ledamöter
reserverar sig till förmån för vissa motionsyrkanden om socialstyrelsens
organisation för de drogpolitiska frågorna. Till betänkandet har fogats ytterligare
åtta reservationer (m, fp, c, vpk, mp) till förmån för i huvudsak
egna motionsyrkanden.

Propositionen

I proposition 1988/89:130 har regeringen (socialdepartementet) föreslagit

1. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga om socialstyrelsens
huvudsakliga uppgifter och verksamhetsinriktning (avsnitt
3.1.1 och 3.1.2), 1

1 Riksdagen 1988/89. 12 sami. Nr 24

2. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om Centralförbundet
för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) samt rådet för
alkohol- och narkotikapolitiska frågor (AN-rådet), (avsnitt 3.3),

3. att riksdagen upphäver sitt beslut (prop. 1979/80:6, SoU 8, rskr. 386)
angående riktlinjer för socialstyrelsens organisation (förslaget i avsnitt
3.5),

4. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts
om en ny myndighet för kontroll av läkemedel m.m. (avsnitt 3.1.3),

5. att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i propositionen anförts om
regional tillsyn för hälso- och sjukvård samt tandvård (avsnitt 3.1.4),

6. att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i propositionen anförts om
barn- och ungdomsfrågor (avsnitt 3.2),

7. att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i propositionen anförts om
en förändrad ansvarsfördelning för vissa ärendegrupper och uppgifter (avsnitt
3.4),

8. att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i propositionen anförts om
socialstyrelsens framtida organisation (avsnitt 3.5).

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1988/89: So29 av Karin Israelsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som anförs i motionen
om överförande av AIDS-delegationen samt statens beredning av medicinsk
metodik till socialstyrelsen,

2. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som anförs i motionen
rörande överföring av medel från socialdepartementet till socialstyrelsen
för utvecklingsarbete,

3. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs rörande CAN:s verksamhet,

4. att riksdagen beslutarge regeringen till känna vad som anförs i motionen
om en enhet inom socialstyrelsen med övergripande ansvar för
alkohol- och drogfrågor,

5. att riksdagen beslutarge regeringen till känna vad som anförs i motionen
om socialstyrelsens roll i det förebyggande och kunskapsformedlande
arbetet rörande aborter, fosterdiagnostik och vård av för tidigt födda barn,

6. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som anförs i motionen
om socialstyrelsens fortsatta huvudmannaskap för socialarbetarna i
Köpenhamn,

7. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som anförs i motionen
rörande de regionala enheternas kunskapsåterforing i tillsyns- och
kontrollärenden,

8. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som anförs i motionen
rörande verksledningens sammansättning med en överdirektör,

9. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som anförs i motio -

1988/89:SoU24

nen om en parlamentarisk grupp för beredning av den framtida organisationen
av socialstyrelsen,

10. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som anförs i motionen
rörande resurser till socialstyrelsens omorganisation.

1988/89: So30 av Sten Svensson m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en
medicinal- och en socialstyrelse,

2. att riksdagen i avvaktan på ett nytt organisationsförslag avslår propositionen
vad avser den interna organisationen om högst nio större enheter
och tre direktörer förutom generaldirektören,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
sagts om styrelsernas självständiga ställning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
sagts om en utvärdering av de regionala organen och eventuellt återinrättande
av en länsläkarorganisation.

1988/89: So31 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om att socialstyrelsens behov av icke öronmärkta resurser
beaktas i budgetpropositionen för nästkommande budgetår,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett självständigt institut för folkhälsa,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillsyn och rättssäkerhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att verksamheten med socialarbetare i Köpenhamn bör fortsätta
samt att socialstyrelsen även i framtiden bör vara huvudman för
verksamheten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ledningens kvalifikationer.

1988/89: So32 av Gudrun Schyman m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om socialstyrelsens framtida organisation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om tillsyn av oseriös sjukvårdsverksamhet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om vikten av socialstyrelsens särskilda ansvar för kvaliteten
i förskola och fritidshem.

1988/89: So33 av Ingvar Björk (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om att socialstyrelsens tillsynsfunktion ytterligare måste
förstärkas för att på ett tillfredsställande sätt följa upp ramlagstiftningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att socialstyrelsen fortsatt får möjlighet att följa upp enskilda
ärenden,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

1988/89:SoU24

anförts om att de regionala tillsynsfunktionerna behöver förstärkta resurser
för att kunna följa upp enskilda ärenden,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att handikappfrågorna särskilt beaktas.

1988/89: So34 av Birthe Sörestedt m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av en fortsatt verksamhet med svenska socialarbetare
i Köpenhamn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om huvudmannaskapet för verksamheten i Köpenhamn.

1988/89: So35 av Göran Magnusson och Gunnar Thollander (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en stark organisatorisk ställning för alkohol- och narkotikafrågoma.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1989

1988/89: So237 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska socialarbetare i Köpenhamn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att socialstyrelsen
bör kvarstå som huvudman för verksamheten.

1988/89: So240 av Gudrun Schyman (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en
fortsatt svensk socialarbetarverksamhet i Köpenhamn.

1988/89: So280 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
behovet av en annan inriktning av ”välfärdspolitiken”.

1988/89: So290 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet
av att analysera de drogpolitiska konsekvenserna av rapporten ”Socialstyrelsen
i förändring”.

1988/89: So326 av Elver Jonsson och Hans Lindblad (båda fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utbredd omorganisation inom socialstyrelsen beträffande
alkoholpolitiska frågor bör avskrivas,

1988/89: So423 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till återinrättande av en medicinalstyrelse,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att återinföra en länsläkarorganisation,

1988/89:SoU24

1988/89: So440 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om de förebyggande insatsernas roll i sjukvårdsarbetet,

1988/89: So547 av Anita Stenberg och Marianne Samuelsson (båda mp)
vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att en representant för alternativ vård skall ingå
i socialstyrelsen.

Utskottet

Bakgrund

Riksdagen godkände år 1980 riktlinjer för socialstyrelsens uppgifter och
dess organisation (prop. 1979/80:6, SoU 45, rskr. 386). Socialstyrelsens
omorganisation genomfördes därefter under början av 1980-talet.

Socialstyrelsen har under senare delen av 1980-talet varit föremål för ett
flertal utredningar och studier. Så har t. ex. statskontoret inom ramen för
projektet Centralmyndigheters framtida roll avlämnat rapporten Socialstyrelsen
inför 1990-talet (Statskontorets rapport 1987:58). Riksrevisionsverket
redovisade år 1987 i rapporten Den statliga läkemedelskontrollen
en granskning av verksamheten vid socialstyrelsens läkemedelsorganisation
och av samordningen av den statliga läkemedelskontrollen (RRV rapport
dnr 1986:58). Riksdagens revisorer presenterade hösten 1988 (förslag
1988/89:7) en omvärldsundersökning som syftade till att kartlägga hur
myndigheter, organisationer och befattningshavare med verksamhetsmässig
anknytning till socialstyrelsen ser på styrelsen och dess berättigande,
roll, inriktning, arbetsuppgifter samt sätt att fullgöra sina funktioner.

Socialstyrelsen påtalade i 1987 års treårsbudgetrapport behovet av vissa
förändringar av organisationen och inriktningen av styrelsens arbete.

I budgetpropositionen 1987/88:100 (bil. 7., s. 60 ff.) lades fram vissa förslag
om verksamhetens huvudinriktning vid socialstyrelsen. Förslagen behandlades
av utskottet i betänkandet SoU 1987/88:16 (s. 7 f.). Därvid uttalade
utskottet att det delade regeringens uppfattning att socialstyrelsen
har en mycket viktig uppgift att följa upp och värdera verksamheterna
inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten och deras roll när det gäller
att förnya och utveckla vården och omsorgen. Utskottet uttalade vidare att
socialstyrelsen inom hälso- och sjukvården bör prioritera medicinsk uppföljning,
tillsyn och rådgivning, men att även utvärdering och analys av
hälso- och sjukvårdens resursanvändning och effektivitet är angelägna arbetsuppgifter.
Även på socialtjänstområdet bör, anförde utskottet, socialstyrelsen
göra kontinuerliga uppföljningar av verksamhetens resultat och
effektivitet. Tillsynsfrågorna framhölls som särskilt viktiga. Utskottet delade
uppfattningen att socialstyrelsen bör belysa de mänskliga, kostnadsmässiga
och organisatoriska konsekvenserna av den pågående omstruktureringen
inom vården.

Utskottet framhöll att den i den då aktuella budgetpropositionen föreslagna
inriktningen av socialstyrelsens framtida inriktning i hög grad mås -

1988/89:SoU24

te uppfattas som uttalanden om huvudinriktningen av styrelsens framtida
funktioner. Utskottet forutsatte att regeringen, som aviserat att ett vidare
utredningsarbete var avsett, skulle återkomma till riksdagen i frågan, så att
riksdagen mera i detalj kunde ta ställning till hur socialstyrelsens framtida
organisation och arbetsuppgifter bör utformas. Utskottet tillstyrkte regeringens
förslag till riktlinjer för huvudinriktningen av socialstyrelsens
verksamhet. Riksdagen följde utskottet (RD 101, rskr. 200).

En särskild beredningsgrupp inom socialdepartementet med företrädare
för bl. a. socialdepartementet och socialstyrelsen presenterade i december
1988 rapporten Socialstyrelsen i förändring (Ds 1988:74). Den nu aktuella
proposition 1988/89:130 bygger i stora delar på denna rapport.

Propositionen

1 propositionen lämnar regeringen förslag till riktlinjer för en förändring
av socialstyrelsens inriktning och huvudsakliga arbetsuppgifter. Enligt förslaget
skall socialstyrelsen i första hand inrikta sitt arbete på tillsyn i form
av uppföljning och utvärdering av den verksamhet som kommuner, landsting
och andra organ bedriver inom socialsektorn. I sin egenskap av expertmyndighet
skall socialstyrelsen kunna tillhandahålla kunskapsunderlag
som kan behövas av regeringen, landsting och kommuner inför olika
ställningstaganden. En viktigt uppgift för socialstyrelsen avses därför bli
att utarbeta kunskapsunderlag för dem som är verksamma inom området.
I syfte att förstärka socialstyrelsens tillsyn inom hälso- och sjukvården föreslås
att det inrättas regionala tillsynsenheter på sex orter i landet. Enheterna
skall utgöra en del av socialstyrelsen.

Socialstyrelsens nuvarande läkemedelsavdelning avses bli ombildad till
en fristående myndighet för läkemedelskontroll m. m. Regeringen avser
dock att återkomma till riksdagen med förslag i den delen.

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) föreslås
få en fristående ställning i förhållande till socialstyrelsen. Rådet för
alkohol- och narkotikapolitiska frågor (AN-rådet) föreslås bli inordnat i
socialstyrelsen som ett rådgivande organ i alkohol- och narkotikafrågor.

När det gäller socialstyrelsens organisation förelås styrelsen bli organiserad
i högst nio större enheter och högst sex regionala tillsynsenheter.
Verksledningen avses bli förstärkt så att den utöver generaldirektören består
av tre direktörer i stället för en överdirektör.

Regeringen har i sin hemställan föreslagit att riksdagen skall godkänna
vad som förordas i propositionen om socialstyrelsens huvudsakliga uppgifter
och verksamhetsinriktning. Vidare har föreslagits att riksdagen skall
godkänna vad som förordas om CAN och AN-rådet. Riksdagen har i övrigt
beretts tillfälle att ta del av vad som anförs i propositionen om en ny myndighet
för kontroll av läkemedel m. m., om regional tillsyn för hälso- och
sjukvård och tandvård, om barn- och ungdomsfrågor, om en förändrad
ansvarsfördelning för vissa ärendegrupper och uppgifter samt om socialstyrelsens
framtida organisation.

Den nya organisationen föreslås genomföras den 1 juli 1990. Riksdagen

1988/89:SoU24

föreslås upphäva sitt nu gällande beslut om organisationen vid socialstyrelsen.

Vissa övergripande frågor

I motion 1988/89: So30 av Sten Svensson m.jl. (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag om inrättande av en medicinal- och en socialstyrelse
(yrkande 1). Ett liknande motionsyrkande finns i motion
1988/89: So423 av Carl Bildt m.jl. (m) yrkande 7.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare behandlat motionsyrkanden
om återinrättandet av en medicinalstyrelse. Vid sin senaste behandling
av frågan, i betänkandet SoU 1987/88:16, erinrade utskottet om tidigare
uttalanden och anförde vidare att en offensiv hälsopolitik enligt utskottets
mening kräver en god samverkan mellan hälso- och sjukvården,
socialtjänsten och hälsoskyddet. Inriktningen av hälso- och sjukvården
mot förebyggande arbete och en helhetssyn inom såväl socialtjänst som
hälso- och sjukvård ansåg utskottet starkt tala för en integrering på det
centrala myndighetsplanet av dessa frågor. Utskottet framhöll dock att det
är viktigt att socialstyrelsen har en organisation som medger att styrelsen
kan fungera effektivt i sin roll som central förvaltningsmyndighet för såväl
hälso- och sjukvården som socialtjänsten. Utskottet framhöll också vikten
av att socialstyrelsen prioriterar medicinsk uppföljning, tillsyn och rådgivning,
utvärdering och analys av hälso- och sjukvården samt resursanvändning
och effektivitet. Utskottet avstyrkte den då aktuella motionen.

Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker motionerna So30 (m)
yrkande 1 och So423 (m) yrkande 7.

I motion 1988/89: So31 av Daniel Tarschys m.jl. (fp) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vad som anförs i motionen om ett självständigt
institut för folkhälsa (yrkande 2). Motionärerna anser att ett nytt folkhälsoinstitut
bör återskapas. Detta bör, enligt motionärerna, på riksplanet ha
ansvaret för kartläggning av ohälsa och dess orsaker, för forskning om hur
sådana risker kan förebyggas samt för initiativ, samordning och genomförande
av olika folkhälsobefrämjande insatser. Uppgifter som bör föras
över från socialstyrelsen är hälsoregistrering, hälsoskydd och hälsoupplysning,
vilket innefattar information om främst kost och motion, tobak,
missbruk, sex och samlevnad och olycksfall.

Motioner om återinrättande av ett självständigt institut för folkhälsa har
behandlats av utskottet vid flera tillfallen, bl. a. i betänkandena SoU
1986/87:16 (s. 7 f.) och SoU 1987/88:16 (s. 9 f.). Därvid redovisades dels
de uppgifter som det tidigare institutet för folkhälsan hade, dels på vilket
sätt dessa uppgifter förts över till bl. a. socialstyrelsen, livsmedelsverket,
naturvårdsverket och statens miljömedicinska laboratorium, numera institutet
för miljömedicin. Utskottet underströk vikten av en aktiv hälsoupplysning
och behovet av information kring kostvanorna och deras betydelse
för folkhälsan. Utskottet hänvisade till fördelningen av ansvaret på
olika myndigheter och ansåg inte att det framkommit något som skulle
motivera en principiell förändring i dessa hänseenden. Utskottet framhöll

1988/89:SoU24

dock betydelsen av att kostfrågorna får en effektiv bevakning. Motionerna
avstyrktes.

Vid sin behandling av frågan helt nyligen, i betänkandet 1988/89: Sol4
(s. 19), ansåg utskottet inte att det framkommit något som föranleder ett
ändrat ställningstagande från utskottets sida. Den aktuella motionen avstyrktes.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker motion So31 (fp)
yrkande 2.

I motion 1988/89:So29 av Karin Israelsson (c) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vad som anförs i motionen om att en parlamentarisk
grupp bör bereda den framtida organisationen av socialstyrelsen (yrkande
9). Vid en så stor förändring av en myndighets arbetsinriktning och organisation
som den nu föreslagna bör detta enligt motionären ske efter beredning
av en grupp med bredare sammansättning.

Utskottet delar så till vida motionärens uppfattning att vid beredningen av
frågan om en betydelsefull förändring av organisation och inriktning av ett
stort centralt ämbetsverk, bör berörda myndigheter och organisationer ges
tillfälle att yttra sig. Så har inte skett i detta fall. I vissa fall kan det också
vara motiverat med parlamentarisk medverkan i utrednings- och beredningsarbetet.
Genom det omfattande utredningsarbete som skett under senare
år beträffande socialstyrelsen och som avslutats genom den särskilda
arbetsgruppen under socialdepartementet och rapporten (Ds 1988:74) Socialstyrelsen
i förändring har emellertid omfattande material och synpunkter
samlats. Principfrågan har också behandlats av riksdagen vid föregående
riksmöte. Utskottet, som anser det angeläget att den nya organisationen
kan träda i kraft den 1 juli 1990, gör den bedömningen att det inte
är nödvändigt att det fortsatta beredningsarbetet sker i form av en parlamentarisk
beredning. Nu återstår endast beredningen av ett antal delfrågor.
Utskottet avstyrker därför motion So29 (c) yrkande 9.

I motion So30 (m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen sägs om styrelsernas självständiga
ställning (yrkande 3). Enligt motionärerna är det nödvändigt att ämbetsverk
som socialstyrelsen får en gentemot regeringen mer självständig ställning
när det gäller att utöva tillsyn, utvärdera och utveckla kunskapen.

I motion 1988/89: So29 av Karin Israelsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vad som anförs i motionen om överförande av
AIDS-delegationen och statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik (yrkande 1). Motionärerna hänvisar bl. a. till uttalanden i propositionen
om socialstyrelsens roll som expertorgan. Motionärerna anser det
anmärkningsvärt att regeringen i socialdepartementet omger sig med egna
expertorgan med sammanfallande arbetsuppgifter eller uppgifter som rätteligen
borde tillhöra socialstyrelsens verksamhetsområde och anser därför
att de nämnda organen bör överföras till socialstyrelsen.

I propositionen anförs (s. 13) att uppgiften att utvärdera i vad mån nationellt
angivna mål uppfyllts bör ges till andra organ än dem till vilka
riksdagen har decentraliserat verksamhetsansvaret. Detta synsätt på so -

1988/89:SoU24

cialstyreisens arbetsuppgifter har lett till att kommun- och landstingsfÖrbunden
sedan årsskiftet 1988/89 inte längre är representerade i socialstyrelsens
styrelse. Samma synsätt bör, enligt uttalanden i propositionen, leda
till att uppdrag från regeringen som rör forhållanden som kräver uppföljning,
utvärdering och analys ges till socialstyrelsen i egenskap av expertoch
tillsynsmyndighet och inte, som ofta skett tidigare, till socialstyrelsen
och kommunförbunden gemensamt. Det anses dock lämpligt att kommunförbunden
lämnar synpunkter i sådana frågor.

I propositionen anförs vidare att det bör vara en strävan att minska antalet
mer eller mindre permanenta beredningar och delegationer som är
direkt knutna till eller underställda socialdepartementet. Ambitionen bör,
anförs det, vara att i ökad utsträckning tillgodose utredningsbehov genom
att anlita socialstyrelsen. Det anses dock självklart att parlamentariska eller
andra kommittéer vid behov bör kunna tillsättas även i framtiden. Avgränsade
utredningar som t. ex. att se över en viss lagstiftning är som regel
en uppgift av politisk karaktär som bör hanteras på politisk nivå. Uppgifter
som att löpande följa och utvärdera olika delar av socialtjänstens och
hälso- och sjukvårdens verksamhet anses mer vara en uppgift för socialstyrelsen
än för en parlamentarisk utredning.

När det gäller verksamheten vid statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik (SBU) anför föredraganden (s. 10) att det efter den
treåriga försöksperiod som nu pågår bör övervägas om verksamheten kan
inordnas i socialstyrelsen.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet vill inledningsvis erinra om den självständiga ställning som
främst genom bestämmelsen i regeringsformen 11 kap. 7 § tillförsäkrats de
statliga ämbetsverken. Självfallet gäller detta även socialstyrelsen. Av uttalandena
i propositionen framgår också att regeringen delar denna uppfattning
och att de åtgärder som planeras syftar till en förstärkning av socialstyrelsen.
Enligt utskottet är därmed syftet med yrkande 3 i motion
So30 (m) redan tillgodosett, varför det avstyrks.

Vad sedan gäller kraven i motion So29 (c) på överförande av SBU till
socialstyrelsen delar utskottet i princip motionärens bedömning. Utskottet
konstaterar att den typ av verksamhet som SBU bedriver i stor utsträckning
är sådan som bör åvila socialstyrelsen. Av propositionen framgår att
även regeringen delar denna uppfattning. Regeringen vill dock först avvakta
den utvärdering av verksamheten som skall göras när nuvarande
försöksperioden gått ut, vilket utskottet kan godta. Utskottet anser med
hänvisning till det anförda att något uttalande från riksdagens sida med
anledning av motion So29 (c) inte behövs. Utskottet avstyrker således yrkande
1 i motionen såvitt detta avser överförande av SBU:s verksamhet
till socialstyrelsen.

I motionsyrkandet begärs också att AIDS-delegationen förs över till socialstyrelsen.
Utskottet anser det tills vidare nödvändigt att det finns ett
beredningsorgan för aids-frågorna med parlamentarisk representation. Utskottet
vill därför inte ställa sig bakom kravet på att delegationens verksamhet
skall föras över till socialstyrelsen. Med hänvisning härtill avstyr -

1988/89:SoU24

fl Riksdagen 1988/89. 12 sami. Nr 24

ker utskottet motion So29 (c) yrkande 1 såvitt avser överförande av AIDSdelegationen
till socialstyrelsen.

Socialstyrelsens tillsynsverksamhet

I propositionen uttalas (bl. a. s. 8 f.) att socialstyrelsen i första hand skall
inrikta sitt arbete på tillsyn i form av uppföljning och utvärdering av den
verksamhet inom socialsektorn som kommuner, landsting och enskilda
huvudmän bedriver. Tillsyn i form av kontroll — i synnerhet vad gäller
individärenden och enskilda verksamheter — bör enligt uttalandena i propositionen
fullgöras på regional nivå. För socialtjänsten utförs den regionala
tillsynen av länsstyrelsen. För hälso- och sjukvård samt tandvård föreslås
inrättandet av sex regionalt placerade tillsynsenheter.

I propositionen uttalas vidare (bl. a. s. 26) att socialstyrelsens verksamhet
med handläggning av individärenden och ärenden av rutinkaraktär bör
begränsas. Förslag till förändringar avses dock läggas fram i senare sammanhang.

I motion 1988/89: So32 av Gudrun Schyman m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om socialstyrelsens framtida organisation (yrkande 1). Motionärerna anför
att socialstyrelsen roll behöver förstärkas, särskilt vad gäller kontroll av
hälso- och sjukvård, socialtjänst och annan verksamhet. Motionärerna är
positiva till att den uppgiften tydliggörs och lyfts fram i förslaget men delar
inte uppfattningen att dessa uppgifter bäst utförs i regionala enheter. Motionärerna
påtalar risken för kollegiala konflikter. En särskild fördel med
en central tillsyn är att man kan göra jämförelser med andra regioner. Motionärerna
föreslår att det på socialstyrelsen i stället inrättas en särskild
tillsynsenhet centralt som handlägger merparten av tillsynsfrågorna. Arbetsuppgiften
med kunskapsutveckling och kunskapsförmedling däremot
lämpar sig väl för en regionalisering, anser motionärerna.

Utskottet har tidigare vid upprepade tillfallen framhållit vikten av socialstyrelsens
tillsynsarbete och nödvändigheten av en förstärkning av socialstyrelsens
verksamhet i detta avseende. Arbetsuppgifter som uppföljning
och utvärdering av verksamheten inom socialsektorn gentemot av statsmakterna
uppställda och preciserade mål, liksom kontrollen av hälso- och
sjukvården, socialtjänsten och annan verksamhet inom socialstyrelsens
område när det gäller kvalitet, säkerhet och den enskildes rättigheter, måste
anses utgöra kärnan i socialstyrelsens funktion. Enligt utskottet är det
positivt att ett förslag nu lagts fram som syftar till att förstärka socialstyrelsens
tillsynsverksamhet.

Utskottet delar propositionens bedömning att viss del av socialstyrelsens
tillsynsverksamhet lämpligen kan fullgöras på regional nivå. En regional
tillsynsfunktion med tillgång till kvalificerad medicinsk, odontologisk
och juridisk kompetens blir ett betydelsefullt tillskott när det gäller att intensifiera
tillsynsverksamheten. En regional tillsynsfunktion är särskilt
lämplig för den verksamhet med besök och inspektioner av olika slag som
utgör ett viktigt moment i tillsynen. Vilka uppgifter som mera i detalj bör

1988/89:SoU24

ankomma på de regionala enheterna och hur enheterna bör organiseras
behöver emellertid bli föremål för ytterligare beredning.

Utskottet är inte berett att ställa sig bakom kravet i motion So32 (vpk)
yrkande 1 att det centralt vid socialstyrelsen skall inrättas en särskild enhet
för tillsynsverksamheten. Motionsyrkandet avstyrks.

I motion So423 (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om behovet
av att återinföra en länsläkarorganisation (yrkande 8). Även motion So30
(m) tar upp frågan om en länsläkarorganisation. I motionen hemställs sålunda
att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som
sägs i motionen om en utvärdering av de regionala organen och eventuellt
återinrättande av en länsläkarorganisation (yrkande 4). Motionärerna anser
att förslaget att inrätta sex regionala tillsynsenheter är ett steg i rätt
riktning. Den verksamheten bör dock utvärderas och bilda underlag för ett
beslut om eventuellt återinrättande av en länsläkarorganisation på det medicinska
området.

Utskottet har i det föregående uttalat sin tillfredsställelse över det förslag
som lagts fram och syftar till att förstärka socialstyrelsens tillsynsverksamhet.
Utskottet delar regeringens bedömning att en regional tillsynsfunktion
bör tillskapas inom socialstyrelsen. Utskottet förutsätter därvid att den regionala
organisationen kommer att kunna fullgöra flera av de uppgifter
som tidigare åvilade länsläkama. Det är naturligtvis angeläget att de regionala
tillsynsenhetemas verksamhet utvärderas sedan de varit i funktion
någon tid.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört avstyrker utskottet motion
So423 (m) yrkande 8 och So30 (m) yrkande 4.

I motion So31 (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som
anförs i motionen om tillsyn och rättssäkerhet (yrkande 3). Motionären
hänvisar till vissa uttalanden i propositionen om att socialstyrelsens befattning
med individärenden bör minska och anför att det finns starka
rättssäkerhetsskäl för att bevara möjligheten till en kvalificerad överprövning
av olika frågor inom den sociala sektorn. Det framhålls också i motionen
att de individuella ärendena är en viktig kunskapskälla för socialstyrelsen.

Liknande synpunkter framförs i motion 1988/89: So33 av Ingvar Björk
(s). I motionen hemställs dels att riksdagen som sin mening skall ge regeringen
till känna vad som anförs i motionen om att socialstyrelsens tillsynsfunktion
ytterligare måste förstärkas för att på ett tillfredsställande
sätt följa upp ramlagstiftningen (yrkande 1). I motionen finns också yrkanden
om att socialstyrelsen bör få fortsatt möjlighet att följa upp enskilda
ärenden (yrkande 2) och om att de regionala tillsynsfunktionerna behöver
förstärkta resurser för att kunna följa upp enskilda ärenden (yrkande 3).
Motionären framhåller betydelsen av att socialstyrelsens tillsynsfunktion
förstärks. Han anser att propositionen inte går tillräckligt långt i detta avseende.
Motionären finner det angeläget att socialstyrelsen även i framtiden
bibehåller en nära kontakt med allmänheten och myndigheter samt att
styrelsen genom att följa upp enskilda ärenden har möjligheter att be -

1988/89:SoU24

vaka utvecklingen inom olika samhällsområden och behålla kontakten
med ”verkligheten”. Motionären framhåller även att det ur rättssäkerhetssynpunkt
är viktigt att den enskilde medborgaren kan vända sig till det
högsta tillsynsorganet och uppmärksamma detta på missförhållanden. Socialstyrelsen
bör, anförs det, även kunna ge råd och stöd i enskilda ärenden.

Utskottet delar uppfattningen i motionerna So31 (fp) och So 33 (s) att
socialstyrelsen har i sin tillsynsverksamhet en viktig uppgift att tillgodose
rättssäkerhetsaspektema. En viktig del av de regionala enheternas uppgifter
bör därför vara att handlägga ärenden som rör enskilda patienter. Hit
hör t. ex. patientärenden, klagomål, journalförstöringsärenden och en del
av de nya uppgifter som åläggs socialstyrelsen i den nya smittskyddslagen.
Det är också viktigt att den regionala funktionen bedriver en aktiv tillsyn
— när det gäller såväl offentlig som icke offentligt bedriven vård — genom
bl. a. besök och inspektioner. Det är naturligtvis nödvändigt att socialstyrelsen
får tillgång till den kompetens och i övrigt de resurser som behövs
för en väl fungerande tillsynsverksamhet.

Om socialstyrelsen skall kunna fullgöra sina uppgifter när det gäller tillsyn,
kunskapsutveckling och kunskapsförmedling anser utskottet — i likhet
med propositionen — att det blir nödvändigt att föra över vissa rutinärenden
som socialstyrelsen i dag handlägger till andra organ där detta kan
ske utan att det innebär risker för patientsäkerheten, vårdkvaliteten eller
servicenivån i vården.

Utskottet ser inte någon direkt motsättning mellan vad utskottet här har
anfört och de synpunkter som framförs i de aktuella motionerna. Det kan
därför förutsättas att syftet med motionerna kommer att tillgodoses i det
fortsatta arbetet med omorganisationen utan något uttalande från riksdagens
sida. Därför avstyrker utskottet motionerna So31 (fp) yrkande 3 och
So33 (s) yrkandena 1—3.

I motion So32 (vpk) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som
anförs om tillsynen över den oseriösa sjukvårdsverksamhet som i dag bedrivs
vid vissa s. k. hälso- och friskvårdshem och där kvacksalverilagen i
praktiken är otillräcklig för att förhindra allvarliga felbehandlingar (yrkande
2).

Utskottet är ense med motionärerna om att socialstyrelsen aktivt bör bedriva
tillsyn över den alternativmedicinska verksamheten. Tillsynen över
hälsohemmen och annan alternativmedicinsk verksamhet och säkerställandet
av patienternas säkerhet i dessa verksamheter måste i framtiden
vara en prioriterad uppgift för socialstyrelsen. Styrelsens möjligheter att
utöva tillsyn över bl. a. hälsohemmen har varit klart otillräckliga under
senare år. Det har t. o. m. hävdats att kvacksalverilagen i praktiken satts ur
spel under det senaste decenniet. Utskottet vill i detta sammanhang erinra
om att altemativmedicinkommittén skall se över kvacksalverilagen och föreslå
ny lagstiftning. Utgångspunkten för kommitténs arbete skall vara de
vårdbehövandes säkerhet. En av avsikterna med kommitténs arbete är att
det skall skapas bättre förutsättningar för den alternativmedicinska verk -

1988/89:SoU24

samhet som bl. a. bedrivs vid seriösa hälsohem. I direktiven till altemativmedicinkommittén
anförs särskilt att kommittén skall överväga möjligheten
att föra in vissa yrkesutövare inom den alternativa medicinen under
samhällets tillsyn. Kommittén skall slutföra sitt arbete under år 1989.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att det finns skäl att anta
att syftet med motion So32 (vpk) i denna del kommer att tillgodoses utan
någon ågärd från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför yrkande 2 i
motionen.

I motion 1988/89: So29 (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om
vad som anförs i motionen rörande de regionala enheternas kunskapsåterföring
i tillsyns- och kontrollärenden (yrkande 7). Motionären anser att
förslaget om en utlokalisering av viss verksamhet i lokala enheter är ett bra
sätt att sprida kunskapsförmedling och att minska organisationens storlek
i Stockholm. När det gäller vilka ärenden som skall handläggas regionalt
pekar motionären på de risker det kan medföra i kontrollen av sjukvårdsmaterials
tillförlitlighet om det inte utbildas en praxis som är likvärdig
över landet. Dessa uppgifter bör alltså förankras, anför motionären, dels
för kunskapsåtergivning, dels för likvärdig behandling.

Utskottet vill i likhet med motionärerna framhålla att det är angeläget att
verksamheten vid de regionala enheterna organiseras på ett sådant sätt att
kraven på en enhetlig praxis tillgodoses. Det är också angeläget att de kunskaper
som kommer de regionala enheterna till del snabbt kan spridas till
såväl övriga regionala enheter och till socialstyrelsen centralt som till kommuner,
landsting och enskilda. Utskottet förutsätter att dessa aspekter
kommer att beaktas i det fortsatta arbetet med att bereda frågorna om de
regionala tillsynsenhetemas verksamhet och organisation. Därför föreligger
det enligt utskottets mening inte något behov av initiativ från riksdagens
sida för att tillgodose motion So29 (c) yrkande 7. Motionsyrkandet
avstyrks således.

Vissa resursfrågor

I motion So31 (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att socialstyrelsens
behov av icke öronmärkta resurser beaktas i budgetpropositionen
för nästkommande budgetår (yrkande 1). Motionärerna anför att erfarenheterna
har visat att socialstyrelsens resurser i stort sett bundits upp av
arbete med de uppgifter som föreskrivits i lag, föreskrifter m. m. och att
inget eller mycket litet utrymme funnits tillgängligt för att lösa nya uppgifter
som åläggs myndigheten. Enligt motionärerna innehåller propositionen
inga konkreta förslag om hur man skall åstadkomma en sådan flexibilitet
att myndigheten snabbt kan ta sig an nya uppdrag i första hand från regeringen.
Enligt motionärerna bör behovet av icke öronmärkta resurser
beaktas i budgetpropositionen för nästkommande budgetår.

I motion So29 (c) hemställs att riksdagen beslutar ge regeringen till
känna vad som anförs i motionen rörande resurser till socialstyrelsens
omorganisation (yrkande 10). Motionären anför att det är viktigt att den
nya organisationen verkligen genomförs så att socialstyrelsen blir en till -

1988/89:SoU24

synsmyndighet över de kommunala huvudmännen, samt även utövar tillsyn
över regeringens sätt att hantera hälso- och sjukvårdsfrågor samt socialtjänstfrågoma.
För att kunna utföra dessa uppgifter krävs även att tillräckliga
resurser ges under omorganisationen, för att möjliggöra denna
organisation med en bred kompetens inom alla områden.

I samma motion (c) begärs vidare ett tillkännagivande till regeringen om
att medel som i dag disponeras av regeringen för utvecklingsarbete bör
överföras till socialstyrelsen för samma ändamål (yrkande 2). Om socialstyrelsen
skall få status som expertmyndighet måste även resurser, både
personella och ekonomiska, finnas för en sådan verksamhet.

I propositionen konstateras (s. 14) att resurserna vid socialstyrelsen hittills
ofta varit inplanerade under lång tid framåt. Resurserna har dessutom
framför allt inom hälso- och sjukvårdsavdelningen varit bundna av handläggning
av författningsreglerade ärenden. För att socialstyrelsen skall
kunna fungera som expertorgan åt regeringen måste styrelsen relativt
snabbt kunna frigöra resurser för olika analyser och bearbetningar. Detta
kräver, anförs det vidare, att det på socialstyrelsen finns ett visst mått av
rörliga resurser i form av allmän utredarkompetens och medel för att
kunna köpa in adekvat expertis för tillfälliga och snabba insatser i de fall
då vissa konkreta frågeställningar behöver belysas.

I fråga om resurser för utvecklingsarbete anförs i propositionen (s. 12)
att uppgiften att stimulera och följa utvecklingsarbete faller naturligt inom
ramen för socialstyrelsens uppgifter som central myndighet. Enligt föredraganden
bör en väsentlig del av de särskilda medel för utvecklingsarbete
som för närvarande disponeras av regeringen i stället föras över till socialstyrelsen.
Regeringen bör i regleringsbrev eller genom särskilda regeringsbeslut
årligen ange den huvudsakliga inriktningen och prioriterade områden
för fördelning av medlen. 1 styrelsens uppgifter föreslås ingå att informera
om och följa upp hur medlen används samt att utvärdera
verksamheten i ett större sammanhang. Det framhålls att den ändring som
förordas i fråga om handläggningen av utvecklingsmedel är en uppgift för
regeringen att besluta om.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i de ovannämnda
motionerna att socialstyrelsen måste tillförsäkras nödvändiga resurser
för att bygga upp en ny organisation och för att den nya organisationen
skall kunna fungera och socialstyrelsen kunna fullgöra sina skyldigheter
både när det gäller tillsynsverksamhet och som expertmyndighet med
huvudansvar för kunskapsutveckling och kunskapsförmedling på det sociala
och hälsopolitiska området.

Bl. a. i motion So31 (fp) framhålls vikten av icke öronmärkta resurser.
Även regeringen framhåller att socialstyrelsen för att kunna fungera som
expertorgan snabbt måste kunna frigöra resurser för olika analyser och bearbetningar.
Därför anser regeringen att det behövs rörliga resurser i form
av både allmän utredarkompetens och medel för att kunna köpa in expertis
för tillfälliga och snabba insatser.

Av uttalandena i propositionen framgår också att regeringen avser att

1988/89:SoU24

låta socialstyrelsen disponera en större del av de resurser som avsätts för
utvecklingsarbete. När det gäller resurser för själva omorganisationen förutsätter
utskottet att regeringen återkommer med förslag i nästa års budgetproposition
och — om detta skulle visa sig nödvändigt — på tilläggsbudget
för budgetåret 1989/90.

Utskottet kan mot denna bakgrund konstatera att det föreligger en god
samstämmighet mellan uttalandena i propositionen och i motionerna när
det gäller resursfrågorna. Utskottet anser därför att det inte är nödvändigt
med något uttalande från riksdagens sida i saken. Utskottet avstyrker således
motionerna So31 (fp) yrkande 1, So29 (c) yrkandena 2 och 10.

Barn- och ungdomsfrågor m. m.

I motion So32 (vpk) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vikten
av socialstyrelsens särskilda ansvar för kvaliteten i förskola och fritidshem
(yrkande 3). I motionen framhålls bl. a. att det pedagogiska innehållet i
förskola och fritidshem är avgörande för kvaliteten. Att tillse att kvaliteten
hålls hög bör därför bli en huvuduppgift för socialstyrelsen på barn- och
ungdomsområdet. Uppgiften anses särskilt viktig under de kommande utbyggnadsåren.

I propositionen uttalas (s. 20 f.) att socialstyrelsens verksamhet vad gäller
barn- och ungdomsfrågor bör intensifieras. Särskilt framhålls socialstyrelsens
roll när det gäller att ta initiativ till och bevaka att samverkan med
andra centrala statliga myndigheter som arbetar med barn- och ungdomsfrågor
kommer till stånd. Ett särskilt syfte är att socialstyrelsen bl. a. för
regering och riksdag löpande beskriver hur de verksamhetsmål som gäller
barn och ungdomar enligt lagstiftningen inom socialsektorn uppfylls. När
det gäller förskola och annan barnomsorg framhålls att det pedagogiska
utvecklingsarbete som socialstyrelsen påbörjat bör vidareutvecklas i olika
kompletterande delar, liksom arbetet med att vägleda kommunerna i deras
arbete för fortbildning och andra personalutvecklande insatser. Socialstyrelsen
anses även ha en uppgift att initiera och följa forsknings- och utvecklingsarbetet
inom förskola och annan barnomsorg samt sprida erfarenheter
av detta. Under de närmaste åren bör socialstyrelsen enligt uttalanden i
propositionen i samarbete med statens ungdomsråd särskilt uppmärksamma
fritidens och fritidsverksamheternas relativa betydelse för barns
och ungdomars villkor i stort.

Utskottet delar uppfattningen att socialstyrelsen har en viktig uppgift och
ett särskilt ansvar när det gäller det pedagogiska innehållet i förskola och
fritidshem och kvaliteten i dessa verksamheter. Det framgår också av uttalandena
i propositionen att en klar avsikt är att socialstyrelsens verksamhet
vad gäller barn- och ungdomsfrågorna skall intensifieras. I fråga om det
pedagogiska utvecklingsarbetet uttalas i propositionen att socialstyrelsen
bör vidareutveckla detta arbete i olika kompletterande delar. Betydelsen
av de personalutvecklande insatserna påtalas också liksom forsknings- och
annat utvecklingsarbete. Inte minst angelägna blir dessa uppgifter under

1988/89:SoU24

de kommande åren med dess snabba utbyggnad av barnomsorgen för att
riksdagens beslut om full behovstäckning skall kunna uppfyllas.

Utskottet ser inte någon motsättning mellan motionärernas synpunkter
och de uttalanden som görs i propositionen. Därför behövs inte något uttalande
från riksdagens sida med anledning av motion So32 (vpk) yrkande

3. Motionsyrkandet avstyrks.

Ansvaret för alkohol- och narkotikafrågorna

I propositionen föreslås att socialstyrelsen även i fortsättningen skall vara
den myndighet som har huvudansvaret för tillsynen inom alkoholområdet
och den statliga informationsverksamheten inom drogområdet. Centralförbundet
för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) föreslås fortsättningsvis
ha en fristående ställning i förhållande till socialstyrelsen. Bidrag
till CAN föreslås även fortsättningsvis lämnas via statsbudgeten.

Rådet för alkohol- och narkotikapolitiska frågor, AN-rådet, föreslås inordnas
i socialstyrelsen som ett rådgivande organ i alkohol- och narkotikafrågor.
Rådet avses fungera som ett forum för ömsesidig information mellan
olika organisationer och socialstyrelsen om pågående och planerad
verksamhet inom drogområdet samt för diskussion om behov av åtgärder.

I motion So29 (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som
anförs i motionen om CAN:s verksamhet (yrkande 3). 1 samma motion
begärs också ett tillkännagivande om vad som anförs om att en särskild
enhet inom socialstyrelsen bör ha det övergripande ansvaret för alkoholoch
drogfrågor (yrkande 4). Motionären framhåller betydelsen av att det
för en organisation med den viktiga uppgiften att förmedla basfakta och
följa och informera om förändringar på drogområdet också ges garantier
för en kontinuerlig verksamhet. Det måste i övergångsskedet också finnas
tillräckligt med medel för att klara omorganisationen. Motionären anser
det också viktigt att CAN:s verksamhet under den närmaste framtiden får
behålla den tänkta organisationsformen och de medel som behövs för ett
kvalitativt högt stående basfaktainsamlande rörande drogområdet. Motionären,
som egentligen föredragit en ny myndighet med ett särskilt ansvar
för den samlade alkohol- och narkotikapolitiken, anser det viktigt att det
inom den nya organisationen tillskapas en enhet med ett samlat ansvar och
med en inriktning på förebyggande och behandlande insatser på det
alkohol- och drogpolitiska området. Inte minst en satsning på förebyggande
insatser med stor tyngd, uppföljning, initiativ och kunskapsförmedling
när det gäller vård ses som ett bra sätt att med kraft driva dessa frågor.

Samma motionär har i en motion från allmänna motionstiden, motion
1988/89: So290, med anledning av uttalanden som gjorts i socialdepartementets
beredningsgrupp i rapporten Socialstyrelsen i förändring om
CAN, begärt ett tillkännagivande till regeringen om behovet av att analysera
de drogpolitiska konsekvenserna av den nämnda rapporten. Motionären
anser att förslagen om socialstyrelsens och ett helt fristående CAN:s
uppgifter riskerar att försvåra samhällets arbete för att förverkliga de
alkohol- och narkotikapolitiska målsättningarna. Enligt motionären är det

1988/89:SoU24

viktigt att det görs noggranna analyser av hur de föreslagna åtgärderna kan
förväntas påverka samhällets drogpolitiska målsättningar.

1 motion 1988/89: So35 av Göran Magnusson och Gunnar Thollander
(båda s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförs i
motionen om en stark organisatorisk ställning för alkohol- och narkotikafrågorna.
Motionärerna framhåller att det — oberoende av organisation —
är av största vikt att socialstyrelsens arbete med alkoholfrågan tillförs de
resurser som behövs för att det uppsatta målet om en konsumtionsminskning
med 25 procent skall klaras. Det räcker enligt motionärerna inte enbart
med tillsyns- och uppföljningsverksamhet. Det behövs resurser för
direkta insatser från socialstyrelsens sida. Alkoholkonsumtionens betydelse
för folkhälsan motiverar att arbetet med problemen ges en stark organisatorisk
ställning och att särskilda resurser avdelas.

I motion 1988/89:So326 av Elver Jonsson och Hans Lindblad (båda fp)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs i motionen om att utbredd omorganisation inom socialstyrelsen beträffande
drogpolitiska frågor bör avskrivas (yrkande 2). Motionärerna anför
kritik mot vissa förslag i rapporten Socialstyrelsen i förändring att socialstyrelsens
alkoholbyrå skall ingå i en avdelning som har hand om hälsofrågor/kostfrågor,
sex och samlevnad samt droger. De är också kritiska
mot tankarna på att överföra tillståndsärenden och kontrollverksamhet till
kammarrätterna. I stället måste socialstyrelsen ges ökade resurser till alkoholbyrån.
Socialstyrelsens kompetens måste bevaras och ytterligare förstärkas.

I propositionen anförs i anslutning till vissa uttalanden om att socialstyrelsens
verksamhet med handläggning av individärenden och ärenden av rutinkaraktär
bör begränsas att avsikten är att regeringen senare skall komma
med förslag om förändringar vad gäller socialstyrelsens handläggning av
bl. a. ärenden enligt lagen om handel med drycker och ärenden rörande
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (prop. s. 26). På annat ställe i
propositionen (s. 51 f.) uttalar föredraganden i frågan om överklaganden
enligt lagen om handel med drycker att han anser att det är olämpligt att
socialstyrelsen, som har allmänna tillsyns- och rådgivningsfunktioner samt
utfärdar tillämpningsföreskrifter och allmänna råd på området i fråga,
också prövar ärenden om överklagande i enskilda fall. Därvid åberopas
även uttalanden i samma riktning av alkoholhandelsutredningen.

Utskottet gör följande bedömning.

När det gäller CAN:s verksamhet vill utskottet framhålla att denna organisation
som ett folkrörelsebaserat organ fullgör en mycket viktig funktion
på det alkoholpolitiska området. Inte minst värdefullt är det regionalt
bedrivna arbete som CAN utför i samverkan med andra organisationer
och myndigheter. CAN har en viktig roll när det gäller att följa och informera
om förändringar på drogområdet.

1 propositionen föreslås CAN få en mera fristående ställning i förhållande
till socialstyrelsen. CAN:s personal skall enligt förslaget inte längre
stå under socialstyrelsens överinseende. Utskottet delar denna uppfattning,
inte minst mot bakgrund av att myndighetsställningen och folkrörel -

1988/89:SoU24

seorganisationen inte bör blandas ihop. Avsikten är dock alltjämt att regeringen
skall utse ordföranden i CAN:s styrelse och att statliga myndigheter
som socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och universitets- och
högskoleämbetet även fortsättningsvis skall vara representerade i CAN:s
styrelse. Av propositionen framgår också klart att statliga bidrag även fortsättningsvis
skall utgå till den av CAN bedrivna verksamheten. Det finns
därför enligt utskottets uppfattning anledning anta att de krav på analys av
de föreslagna förändringarna och på garantier för CAN:s fortsatta verksamhet
som framförs i motionerna So29 (c) yrkande 3 och So290 (c) kommer
att bli tillgodosedda. Motionsyrkandena avstyrks därför.

Vad sedan gäller de drogpolitiska frågornas ställning i socialstyrelsen anser
utskottet — och därvid delar utskottet regeringens bedömning — att
socialstyrelsen även i fortsättningen bör ha huvudansvaret för tillsynen
inom alkoholområdet och den statliga informationsverksamheten när det
gäller droger. Enligt utskottet är det viktigt att socialstyrelsens och organisationernas
roller inom det alkohol- och narkotikapolitiska området förtydligas
och renodlas. I likhet med flera av de aktuella motionerna vill
utskottet framhålla att det alkohol- och drogpolitiska arbetet måste få en
stark ställning i socialstyrelsens organisation och ha en framskjuten plats
när det gäller socialstyrelsens arbete bl. a. om Sverige skall kunna uppnå
den av WHO uttalade målsättningen när det gäller alkoholkonsumtionen.
Den organisation för drogfrågoma som föreslagits i propositionen beaktar
i stor utsträckning de synpunkter som framförts av dem som i dag arbetar
med drogfrågoma inom socialstyrelsen.

De uttalanden som görs i propositionen och som utskottet nu gjort tillgodoser
enligt utskottet kraven i de aktuella motionerna om en stark ställning
för de drogpolitiska frågorna i socialstyrelsen. Något ytterligare initiativ
från riksdagens sida är därför inte nödvändigt. Utskottet avstyrker motion
So29 (c) yrkande 4, So35 (s) och So326 (fp) yrkande 2.

Förebyggande arbete m. m.

I motion 1988/89:So280 av Sten Andersson i Malmö (m) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vad som anförs i motionen om behovet av en
annan inriktning av ”välfärdspolitiken”. Motionären hänvisar bl. a. till att
alkohol- och narkotikamissbruk samt kriminalitet ökat kraftigt i Sverige
under de senaste decennierna. Han menar att samhället tar alltför mycket
ansvar när det gäller att garantera människorna trygghet. För att bryta den
negativa trend som uppstått inom många områden behövs ett nytänkande
som innebär att större ansvar läggs på de enskilda människorna.

I motion 1988/89: So440 av Olof Johansson m.Jl. (c) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vad som anförs i motionen om de förebyggande
insatsernas roll i sjukvårdsarbetet (yrkande 2). Motionärerna anför att de
förebyggande insatserna måste få en mer framträdande plats i den svenska
hälso- och sjukvården. Det betonas att alla behöver ett fungerande socialt
nät och att samhällsplaneringen måste inriktas på att trygga människors
behov av social och kulturell gemenskap och samvaro. I motionen tas upp
även frågor om åtgärder mot bruket av alkohol, tobak och narkotika, kost -

1988/89:SoU24

frågor, användningen av kemiska ämnen i arbetslivet och behovet av åtgärder
mot trafikolyckor m. m.

I samband med behandlingen av regeringens skrivelse om folkhälsans
utveckling m. m. och socialstyrelsens folkhälsorapport förra året behandlade
utskottet ett antal motionsyrkanden om förebyggande insatser inom
hälso- och sjukvården (SoU 1987/88:27). I betänkandet redovisades ett
antal hälsopolitiska utredningar, projekt och andra initiativ från regeringens,
socialstyrelsens och landstingens samt andra myndigheters sida under
de senaste åren.

Utskottet uttalade (s. 14 f.) att det är av största betydelse att arbetet med
att förebygga ohälsa hos befolkningen fortsätter och att dessa insatser kan
intensifieras. För detta krävs ett engagemang såväl på statlig som regional
och lokal nivå. Utskottet anförde vidare att det för arbetet med att
utjämna hälsovillkoren från social synpunkt är betydelsefullt att faktasammanställningar
och analyser motsvarande dem i socialstyrelsens folkhälsorapport
tas fram även fortsättningsvis. Utskottet fann att den syn på den
kommande inriktningen av hälsoarbetet som regeringen redovisat i sin
skrivelse om folkhälsans utveckling väl svarar mot de krav på åtgärder för
att undanröja hälsorisker som ställdes i de då aktuella motionerna. Med
anledning av en motion om de ensammas situation och den risk som social
isolering innebär för uppkomsten av ohälsa anförde utskottet att det behövs
kunskapsunderlag för att förebygga inte minst den psykiska ohälsa
som uppkommer till följd av att människor saknar sociala nätverk. Utskottet
hänvisade i sammanhanget till socialstyrelsens arbete med att ta fram
särskilda handlingsprogram inom psykiatrin och anförde att det är angeläget
att arbetet med att förebygga psykisk ohälsa fortsätter. Med anledning
av ett motionsyrkande om åtgärdsprogram mot olyckor och personskador
konstaterade utskottet att arbete med dessa frågor redan pågår inom ett
flertal landsting och att socialstyrelsen inlett uppbyggnaden av en länsvis
registrering av de olycksfall som hälso- och sjukvården kommer i kontakt
med. Miljö- och hälsoskyddsnämndernas förebyggande arbete framhölls
särskilt. Utskottet underströk vikten av att detta arbete fortsätter. Utskottet
avstyrkte dock krav i motionerna på initiativ till regeringen från riksdagens
sida. Riksdagen följde utskottet (RD 136, rskr. 384).

Utskottet delar helt uppfattningen i bl. a. motion So440 (c) att de förebyggande
insatserna måste ha en framträdande plats inom den svenska hälsooch
sjukvården. Utskottet erinrar om de uttalanden som utskottet gjorde
förra året om den mycket stora betydelsen av det hälsoförebyggande arbetet
och om att myndigheternas insatser på detta område måste intensifieras.
Som utskottet tidigare redovisat pågår i dag ett omfattande arbete i
riktning mot att undanröja olika hälsorisker. Det finns en god medvetenhet
hos såväl regeringen som sjukvårdshuvudmännen och andra ansvariga
om frågans betydelse. Utskottet anser bl. a. med hänvisning härtill att det
inte är nödvändigt med något uttalande från riksdagens sida för att de
förebyggande insatserna skall få en ökad uppmärksamhet från myndigheternas
sida. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion
So440 (c) yrkande 2.

1988/89:SoU24

I motion So280 (m) framförs kritik mot det förebyggande sociala arbete
som bedrivs i dag. Utskottet, som anser att sådana ansträngningar är nödvändiga,
avstyrker motionen.

I motion So29 (c) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförs i motionen om socialstyrelsens roll i det förebyggande
och kunskapsförmedlande arbetet rörande aborter, fosterdiagnostik
och vård av för tidigt födda barn (yrkande 5). Motionären anför att frågorna
rörande fosterdiagnostik, senaborter och vård av för tidigt födda
barn kräver stora insatser från en expertmyndighet och att dessa frågor
måste ges ett stort utrymme i den förebyggande verksamheten. Även de
allt högre aborttalen måste beaktas med initiativ att förebygga att abort
blir det alternativ som står till buds. Socialstyrelsens roll bör vara att leda
detta arbete och ta nödvändiga initiativ till det arbete som sedan skall bedrivas
av huvudmännen.

Utskottet har med oro tagit del av uppgifterna om ökningen av antalet
aborter främst bland unga kvinnor. Utskottet har nyligen i betänkandet
1988/89: SoU 14 framhållit att åtgärder måste vidtas för att bromsa denna
ökning och få till stånd en minskning av antalet aborter. I det sammanhanget
framhöll utskottet särskilt socialstyrelsens viktiga roll på central
nivå i det abortförebyggande arbetet. Utskottet såg positivt på det program
för det abortförebyggande arbetet som socialstyrelsen för närvarande arbetar
med. Utskottet delar således motionärens bedömning att socialstyrelsen
måste ägna stor uppmärksamhet åt det förebyggande och kunskapsförmedlande
arbetet rörande aborter. Även de övriga uppgifter som nämns i
motionen måste enligt utskottet beaktas i socialstyrelsens arbete. Utskottet
anser dock inte att något särskilt uttalande från riksdagens sida behövs,
varför utskottet avstyrker motion So29 (c) yrkande 5.

I motion So33 (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att det i
den nya organisationen för socialstyrelsen är särskilt angeläget att handikappfrågorna
beaktas (yrkande 4).

Utskottet delar i och för sig uppfattningen att socialstyrelsen bör ha ett
särskilt ansvar för handikappfrågorna men anser inte att det erfordras något
uttalande från riksdagens sida för att motionen skall bli tillgodosedd.
Utskottet avstyrker därför yrkande 4 i motion So33 (s).

Frågor om organisation och ledning av socialstyrelsen

I propositionen uttalas (s. 27 f.) att grundstrukturen i socialstyrelsens organisation
bör ändras på så sätt att nuvarande indelning i avdelningar och
byråer avvecklas och att verksamheten indelas i högst nio enheter samt
högst sex regionalt lokaliserade tillsynsenheter. Verksledningen anses böra
utvidgas och förstärkas. Enligt propositionen bör den utöver generaldirektören
bestå av ytterligare tre direktörer. I propositionen framhålls att det
enligt den av riksdagen godkända propositionen om ledning av den statliga
förvaltningen (prop. 1986/87:99, KU 29, rskr. 226) ankommer på rege -

1988/89:SoU24

ringen att besluta om en grundstruktur för myndigheternas inre organisation,
dvs. normalt indelningen i avdelningar eller motsvarande. Inom
denna ram skall sedan myndigheten ha en betydande frihet att själv besluta
om organisation. I anslutning till uttalandena om socialstyrelsens
inre organisation anför föredraganden att han anser att riksdagen bör upphäva
beslutet från år 1980 om riktlinjer för styrelsens organisation som i
dag mer i detalj reglerar socialstyrelsens organisation.

I motion So29 (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som
anförs i motionen rörande verksledningens sammansättning med en överdirektör
(yrkande 8). Motionären anser att den nuvarande organisationen
med en generaldirektör och en överdirektör samt med kompetenta befattningshavare
som enhetschefer mycket bättre än den föreslagna organisationen
ger stymingsmöjligheter för generaldirektören.

I motion So30 (m) hemställs att riksdagen i avvaktan på ett nytt organisationsförslag
avslår propositionen i vad avser den interna organisationen
om högst nio större enheter och tre direktörer förutom generaldirektören
(yrkande 2). Motionärerna anser att ansvarsfördelningen på central nivå är
oklar såväl för hälso- och sjukvården som för socialvården och hänvisar i
övrigt till sitt förslag om en uppdelning av nuvarande socialstyrelse i en
medicinal- och en socialstyrelse.

Utskottet gör följande bedömning.

Socialstyrelsens nuvarande grundstruktur med en administrativ avdelning,
en fackavdelning för vardera hälso- och sjukvård och för socialtjänst
samt en avdelning för förebyggande arbete och planering m. m. är dels en
följd av en tidigare tradition, dels ett försök att ge särskilt utrymme för de
senare frågorna. I praktiken har tyngdpunkten alltför mycket kommit att
vila på ärenden av akut karaktär och rutinuppgifter i stället för på utvecklingsarbete
och nödvändiga strategiska uppgifter. Enligt utskottet måste
socialstyrelsens nya organisation i större utsträckning än hittills möjliggöra
en koncentration kring uppgifterna uppföljning och utvärdering samt kunskapsförmedling.

Utskottet delar bedömningen att antalet nivåer inom socialstyrelsen bör
begränsas. Utskottet har inte något att erinra mot den indelning som föreslås
i högst nio enheter utöver den föreslagna regionala tillsynsorganisationen.
Socialstyrelsens verksamhetsområde är vittomfattande. I en rad olika
sammanhang krävs ett tvärsektoriellt arbetssätt med representation på hög
nivå från socialstyrelsen. Möjligheterna är därför begränsade för en eller
två personer att leda socialstyrelsen. Utskottet delar därför regeringens bedömning
att verksledningen behöver förstärkas. En rimlig ambitionsnivå
bör vara en verksledning med en generaldirektör och tre ytterligare direktörer.

Utskottet är med hänvisning till det anförda inte berett att tillstyrka kraven
i motion So29 (c) att verksledningens sammansättning med en generaldirektör
och en överdirektör bör bibehållas.

Vad gäller kraven i motion So30 (m) på ett nytt organisationsförlag med
beaktande av motionärernas krav på en uppdelning av socialstyrelsen i två
ämbetsverk har utskottet i det föregående (se s. 7) avstyrkt förslag om att

1988/89:SoU24

socialstyrelsen skall delas i en medicinal- och en socialstyrelse. Det saknas
därmed skäl att hos regeringen begära ett nytt organisationsforslag.

Som påpekas i propositionen ankommer det inte längre på riksdagen att
besluta om grundstrukturen för en myndighet. Ansvaret härför åvilar i
stället regeringen. Detta utgör också ett skäl till varför riksdagen bör upphäva
sitt beslut från år 1980 (prop. 1979/80:6, SoU 45, rskr. 386) angående
riktlinjer för socialstyrelsens organisation m.m.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört tillstyrker utskottet att
riksdagen upphäver sitt tidigare beslut angående riktlinjer för socialstyrelsens
organisation m. m. Följaktligen avstyrks motionerna So29 (c) yrkande
8 och So30 (m) yrkande 2.

I motion So3I (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som
anförs i motionen om ledningens kvalifikationer (yrkande 5). Ett minimikrav
är enligt motionärerna att de direktörer som skall bära ansvaret för
hälso- och sjukvården resp. socialtjänsten är högt kvalificerade inom resp.
område. Detta anses vara en förutsättning för att socialstyrelsen skall åtnjuta
den auktoritet som är nödvändig inom resp. område. Vidare bör enligt
motionärerna socialstyrelsen tillföras ekonomisk expertis på hög nivå
för att göra ekonomiska bedömningar av konsekvenserna av socialstyrelsens
allmänna råd. Med tanke på verkets viktiga normgivningsfunktioner
finner motionärerna det nödvändigt att tillförsäkra socialstyrelsen kvalificerad
juridisk kompetens.

Utskottet delar motionärernas bedömning att höga krav bör ställas på de
personer som skall leda socialstyrelsens arbete. Även i propositionen framhålls
på flera ställen socialstyrelsens behov av personal med hög kompetens
på olika sakområden. Sålunda påtalas behovet av ekonomisk och juridisk
expertis liksom behovet att i särskilda situationer kunna knyta till
sig expertis på sakområden som annars inte är representerade inom verket.
Någon motsättning föreligger därmed inte mellan motionärernas uppfattning
och synsättet i propositionen. Motionens syfte får därmed anses tillgodosett.
Yrkande 5 i motion So31 (fp) avstyrks därför.

I motion 1988/89:So547 av Anita Stenberg och Marianne Samuelsson
(båda mp) hemställs att riksdagen beslutar att en representant för alternativ
vård skall ingå i socialstyrelsen (yrkande 2).

Enligt utskottets mening bör det inom socialstyrelsen finnas kompetens i
fråga om altemativmedicin. Utskottet vill dock inte ställa sig bakom kravet
på att det i myndighetens styrelse skall ingå en representant för denna
verksamhet. Utskottet avstyrker därför motion So547 (mp) yrkande 2.

Socialstyrelsens socialarbetare i Köpenhamn

1988/89:SoU24

Flera motioner tar upp socialstyrelsens socialarbetare i Köpenhamn. Sedan
år 1971 har socialstyrelsen haft två socialarbetare placerade i Köpen -

haran. Socialarbetarna avlönas av socialstyrelsen och är organisatoriskt
knutna till byrån för socialt behandlingsarbete i socialstyrelsen. På liknande
sätt har Norge och Finland socialarbetare placerade i Köpenhamn.

I motion So29 (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att de två
socialarbetarbefattningarna bör ligga kvar i socialstyrelsens verksamhet
tills vidare (yrkande 6). På sikt kan anställningarna enligt motionären
eventuellt knytas till länsstyrelsen i Malmöhus län.

I motion So31 (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att verksamheten
med socialarbetare i Köpenhamn bör fortsätta samt att socialstyrelsen
även i framtiden bör vara huvudman för verksamheten (yrkande
4). Motionärerna anser att de svenska socialarbetarna i Köpenhamn gjort
ovärderliga insatser bland svenska ungdomar som varit på väg att bli socialt
utslagna på grund av missbruk, kriminalitet, prostitution eller psykisk
sjukdom. Signaler om att verksamheten eventuellt skall upphöra anses
oroande, inte minst med tanke på att klienterna snarast tycks bli mer belastade
än tidigare och hjälpbehovet därmed större.

Liknande synpunkter framställs i motion 1988/89:So237 av Ingrid
Ronne-Björkqvist (fp) i vilken begärs tillkännagivanden om socialarbetarna
i Köpenhamn (yrkande 1) och om att socialstyrelsen bör kvarstå som huvudman
för verksamheten (yrkande 2). Sådana yrkanden finns även i motionerna
1988/89: So34 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) (yrkandena 1 och 2)
och 1988/89: So240 av Gudrun Schyman (vpk). Hänvisning till uttalandena
i den sistnämnda motionen görs även i texten till motion So32 (vpk).

1 propositionen anförs i samband med uttalanden om behovet av att begränsa
socialstyrelsens verksamhet med handläggning av individärenden
m.m. (s. 26) att bl. a. frågan om socialstyrelsens socialarbetare i Köpenhamn
skall beredas ytterligare inom regeringskansliet.

1 en bilaga till propositionen redovisas den nordiska socialarbetarverksamheten
i Köpenhamn. Därav framgår att verksamheten diskuterats i det
nordiska kontaktmannaorganet rörande narkotikafrågor. En översyn har
genomförts och en studie presenterats i februari 1989. Av studien framgår
att antalet svenska klienter som de svenska socialarbetarna får kontakt
med har ökat under de senaste åren. Under år 1988 hade man kontakt med
629 personer. Av dessa var 50 % under 25 år och 20 % under 18 år. Klienterna
utgörs till stor del av ungdomar i riskzonen liksom av grava alkoholoch
narkotikamissbrukare. Även allt fler HIV-positiva missbrukare har
varit i kontakt med socialarbetarna. 1 studien rekommenderas att respektive
länder skall behålla verksamheten under i första hand fem år. Kontaktmannaorganet
föreslås löpande följa verksamheten och värdera behovet
av den samt pröva eventuella förändringar av dess organisation och
arbetsformer.

Kontaktmannaorganet skall behandla studien vid ett sammanträde i
juni 1989.

Den beredningsgrupp som berett frågan om socialstyrelsens organisation
har också diskuterat frågan om huruvida den särskilda verksamheten
i Köpenhamn alltjämt framstår som berättigad eller inte. Gruppen tog

1988/89:SoU24

dock inte slutlig ställning till detta men menade att socialstyrelsen under
alla förhållanden inte bör vara huvudman för den i fortsättningen.

I propositionen anför föredraganden (s. 50) att det nordiska kontaktmannaorganets
behandling av studien bör avvaktas. Enligt föredragandens
uppfattning bör dock inriktningen vara att socialstyrelsen inte skall vara
huvudman för verksamheten, eftersom styrelsen i princip inte bör syssla
med direkt klientarbete. Om verksamheten skall vara kvar bör i stället
andra lösningar beträffande huvudmannaskapet prövas.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet anser i likhet med samtliga motionärer att den verksamhet
som bedrivs av socialstyrelsens socialarbetare i Köpenhamn är mycket
värdefull och utgör ett viktigt led i narkotikapolitiken. En nyligen gjord
utvärdering av verksamheten har visat att de svenska socialarbetarna i Köpenhamn
under föregående år hade kontakt med drygt 600 personer, där
åtminstone hälften utgjordes av personer under 25 år och drygt hundratalet
av mycket unga människor, som antingen redan är inne i ett missbruk
eller i riskzonen för att dras in i ett sådant. Utskottet anser inte minst mot
denna bakgrund att det är angeläget att verksamheten med svenska socialarbetare
i Köpenhamn kan bedrivas även fortsättningsvis.

Socialstyrelsens socialarbetare i Köpenhamn har hela landet som upptagningsområde
och är beroende av anknytning till socialtjänsten i Sverige.
Det har sedan länge ansetts svårt att finna den ideala organisatoriska
formen för verksamheten. Huvudmannaskapsfrågan har därför återkommande
varit föremål för diskussioner. Något självklart alternativ till den
nuvarande organisatoriska modellen finns inte, men eftersom socialstyrelsen
i princip inte bör syssla med direkt klientarbete bör frågan om en annan
huvudman för verksamheten prövas. 1 avvaktan på att ett underlag för
ett ställningstagande arbetas fram bör socialstyrelsen kvarstå som huvudman.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna So29 (c) yrkande
6, So31 (fp) yrkande 4, So237 (fp) yrkandena 1 och 2, So34 (s) yrkandena
1 och 2 samt So240 (vpk) bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Övriga frågor

Utskottet har inget att erinra mot att riksdagen, i den mån detta inte behandlats
i det föregående, godkänner vad som i propositionen förordas om
socialstyrelsens huvudsakliga uppgifter och verksamhetsinriktning, CAN
och AN-rådet.

Utskottet anser vidare att vad som i övrigt anförts i propositionen om en
ny myndighet för kontroll av läkemedel m.m., regional tillsyn för hälsooch
sjukvård samt tandvård, barn- och ungdomsfrågor, en förändrad ansvarsfördelning
för vissa ärendegrupper och uppgifter samt socialstyrelsens
framtida organisation, i den mån dessa frågor inte behandlats i det
föregående, inte bör föranleda något uttalande från riksdagens sida.

1988/89:SoU24

Hemställan

1988/89:SoU24

Utskottet hemställer

1. beträffande återinrättande av en medicinalstyrelse

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: So30 yrkande 1 och
1988/89: So423 yrkande 7,

2. beträffande ett statligt institut för folkhälsan

att riksdagen avslår motion 1988/89: So31 yrkande 2,

3. beträffande parlamentarisk medverkan i utredningsarbetet
att riksdagen avslår motion 1988/89: So29 yrkande 9,

4. beträffande socialstyrelsens självständiga ställning
att riksdagen avslår motion 1988/89: So30 yrkande 3,

5. beträffande överförande av SBU till socialstyrelsen

att riksdagen avslår motion 1988/89: So29 yrkande 1 delvis,

6. beträffande överförande av AIDS-delegationen till socialstyrelsen
att riksdagen avslår motion 1988/89: So29 yrkande 1 i återstående del,

7. beträffande inrättande av en central enhet för socialstyrelsens tillsynsverksamhet
m.m.

att riksdagen avslår motion 1988/89: So32 yrkande 1,

8. beträffande återinrättande av en länsläkarorganisation

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: So423 yrkande 8 och
1988/89: So30 yrkande 4,

9. beträffande socialstyrelsens tillsynsverksamhet och rättssäkerheten att

riksdagen avslår motionerna 1988/89: So31 yrkande 3 och
1988/89: So33 yrkandena 1—3,

10. beträffande socialstyrelsens tillsyn över hälsohem m. m.
att riksdagen avslår motion 1988/89: So32 yrkande 2,

11. beträffande socialstyrelsens regionala tillsyn och en enhetlig
praxis

att riksdagen avslår motion 1988/89: So29 yrkande 7,

12. beträffande socialstyrelsens resurser

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: So31 yrkande 1 och
1988/89: So29 yrkandena 2 och 10,

13. beträffande socialstyrelsens ansvar för kvaliteten i barnomsorgen
att riksdagen avslår motion 1988/89: So32 yrkande 3,

14. beträffande CAN:s ställning

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: So29 yrkande 3 och
1988/89: So290,

15. beträffande socialstyrelsens organisation för de drogpolitiska frågorna att

riksdagen avslår motionerna 1988/89: So29 yrkande 4,

1988/89: So35 och 1988/89: So326 yrkande 2,

16. beträffande det hälsoförebyggande arbetet

att riksdagen avslår motion 1988/89: So440 yrkande 2,

17. beträffande ansvaret för välfärdspolitiken
att riksdagen avslår motion 1988/89: So280,

18. beträffande socialstyrelsens arbete med abortförebyggande åtgär- 25

der m. m.

att riksdagen avslår motion 1988/89: So29 yrkande 5,

19. beträffande socialstyrelsens ansvar för handikappfrågorna
att riksdagen avslår motion 1988/89: So33 yrkande 4,

20. beträffande upphävande av tidigare riktlinjer för socialstyrelsens
organisation

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna
1988/89: So29 yrkande 8 och 1988/89: So30 yrkande 2 upphäver
sitt beslut (prop. 1979/80:6, SoU 45, rskr. 386) angående riktlinjer för
socialstyrelsens organisation m. m.,

21. beträffande ledningens kvalifikationer

att riksdagen avslår motion 1988/89: So31 yrkande 5,

22. beträffande socialstyrelsens kompetens ifråga om alternativmedicin att

riksdagen avslår motion 1988/89: So547 yrkande 2,

23. beträffande socialstyrelsens socialarbetare i Köpenhamn

att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
1988/89: So29 yrkande 6, 1988/89: So31 yrkande 4, 1988/89: So237
yrkandena 1 och 2, 1988/89: So34 yrkandena 1 och 2 samt
1988/89: So240 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

24. beträffande godkännande av nya riktlinjer för socialstyrelsens
verksamhet m. m.

att riksdagen med bifall till propositionen godkänner vad som förordas
i propositionen om socialstyrelsens huvudsakliga uppgifter och
verksamhetsinriktning, om Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
(CAN) samt om rådet för alkohol- och narkotikapolitiska
frågor (AN-rådet) i den mån dessa frågor inte behandlats i det
föregående,

25. att riksdagen beslutar att vad som anförs i propositionen om en
ny myndighet för kontroll av läkemedel m.m., regional tillsyn för
hälso- och sjukvård samt tandvård, barn- och ungdomsfrågor, en förändrad
ansvarsfördelning för vissa ärendegrupper och uppgifter samt
socialstyrelsens framtida organisation, i den mån dessa frågor inte behandlats
i det föregående, inte skall föranleda något riksdagens uttalande.

Stockholm den 11 maj 1989
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m),
Aina Westin (s), Ulla Tillander (c), Per Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist
(s), Rinaldo Karlsson (s), Ingegerd Anderlund (s), Ingrid Hemmingsson
(m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Anita Stenberg (mp), Jan

1988/89:SoU24

Andersson (s), Sinikka Bohlin (s), Maj-Inger Klingvall (s) och Rolf L Nilson
(vpk).

Reservationer

1. Återinrättande av en medicinalstyrelse (mom. 1)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet
vidhåller” och slutar med ”yrkande 7.” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att utvecklingen har visat att det var fel att slå ihop
medicinalstyrelsen och socialstyrelsen till ett verk. Ansvarsfördelningen är
oklar såväl för hälso- och sjukvården som för socialvården. Det är enligt
utskottet angeläget att den medicinska kompetensen återupprättas och att
hälso- och sjukvården klart byggs på medicinsk vetenskap och beprövad
erfarenhet. Med tanke på den snabba medicinska och medicinsk-tekniska
utvecklingen är behovet av en särskild medicinalstyrelse ännu större nu än
tidigare. Regeringen bör enligt utskottet snarast återkomma till riksdagen
med ett förslag om ny, uppdelad organisation för hälso- och sjukvården
och socialtjänsten. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
So30 (m) yrkande 1 och So423 (m) yrkande 7 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa

1. beträffande återinrättande av en medicinalstyrelse
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: So30 yrkande 1
och 1988/89: So423 (m) yrkande 7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

2. Ett statligt institut för folkhälsan (mom. 2)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 böljar med ”Utskottet
vidhåller” och slutar med ”yrkande 2.” bort ha följande lydelse:

Många hälsorisker är alltjämt klassbundna. Kraftfulla insatser behövs
för att förebygga ohälsa och alltför tidiga dödsfall i alla delar av samhället.
Kunskapen om hälsofarliga livsstilar måste spridas. Utskottet anser mot
denna bakgrund att det vore ändamålsenligt att återupprätta ett statligt
institut för folkhälsan. Det föreslagna institutet bör på riksnivå vara ansvarigt
för kartläggning av ohälsan och dess orsaker, för forskning om hur
sådana risker kan förebyggas samt för initiativ, samordning och genomförande
av olika folkhälsobefrämjande insatser. De uppgifter som skulle
överföras från socialstyrelsen är hälsoregistrering, hälsoskydd och hälsoupplysning,
vilket innefattar information om främst kost och motion,
tobak, missbruk, sex- och samlevnad och olycksfall. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med ett förslag om återupprättandet av ett
statens institut för folkhälsan.

1988/89:SoU24

Vad utskottet anfört med anledning av motion So31 (fp) yrkande 2 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa

2. beträffande ett statligt institut för folkhälsan

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: So31 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Parlamentarisk medverkan i utredningsarbetet (mom. 3)
Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”yrkande 9.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att beredningen av frågan om en betydelsefull förändring
av organisation och inriktning av ett stort centralt ämbetsverk bör ske
under parlamentarisk medverkan. Socialstyrelsens omorganisation bör
därför blir föremål för utredning av en parlamentariskt sammansatt grupp.
Regeringen bör därefter lägga fram ett nytt förslag till organisation för socialstyrelsen.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa

3. beträffande parlamentarisk medverkan i utredningsarbetet

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: So29 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Återinrättande av en länsläkarorganisation (mom. 8)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”yrkande 4.” bort ha följande lydelse:

Fördelningen av tillsynsuppgifterna mellan socialstyrelsen, länsstyrelsen
och landstingskommunerna har sedan lång tid varit otillfredsställande och
tillsynen har fungerat dåligt. Landstingen har t. ex. själva fått utöva tillsyn
över sina egna institutioner och tillsynen över förskrivningen av läkemedel
m. m. har inte fungerat alls sedan länsläkarorganisationen upphörde.

I propositionen föreslås nu sex regionala tillsynsenheter med tillgång till
medicinsk, odontologisk och juridisk kompetens. Utskottet anser detta
vara ett steg i rätt riktning. Utskottet anser det dock viktigt att den föreslagna
verksamheten utvärderas och bildar underlag för överväganden om
ett återinrättande av en länsläkarorganisation på det medicinska området.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna So423 (m)
yrkande 8 och So30 (m) yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa

8. beträffande återinrättande av en länsläkarorganisation
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: So423 yrkande 8

1988/89:SoU24

och 1988/89: So30 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfort,

5. Socialstyrelsens tillsynsverksamhet och rättssäkerheten
(mom. 9)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”yrkandena 1—3.” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i bl. a. motion So31 (fp) att de individuella
ärendena utgör en viktig kunskapskälla för socialstyrelsen. Det finns
därtill starka rättssäkerhetsskäl som talar för att möjligheten till en kvalificerad
överprövning av olika frågor inom den sociala sektorn bör bibehållas.
Enligt utskottet är det också angeläget att socialstyrelsen liksom hittills
kan fungera som företrädare för människor som har svårt att sjäva hävda
sin rätt.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So31 (fp) yrkande 3
och So33 (s) yrkandena 1 —3 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa

9. beträffande socialstyrelsens tillsynsverksamhet och rättssäkerheten att

riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: So31 yrkande 3
och 1988/89: So33 yrkandena 1—3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

6. Socialstyrelsens tillsyn över hälsohem m. m. (mom. 10)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
är” och på s. 13 slutar med ”i motionen.” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att tillsynen över den alternativmedicinska
verksamheten behöver förstärkas. I propositionen har föreslagits
att en ny fristående myndighet för läkemedelskontroll m. m. skall
inrättas. Enligt utskottets uppfattning bör den nya myndigheten också bli
tillsynsmyndighet för bl. a. den snabbt växande verksamheten vid s. k.
hälso- och friskvårdshem. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa

10. beträffande socialstyrelsens tillsyn över hälsohem m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: So32 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Socialstyrelsens organisation för de drogpolitiska frågorna
(mom. 15)

Daniel Tarschys (fp), Ulla Tillander (c), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp),
Rosa Östh (c) och Anita Stenberg (mp) anser

1988/89:SoU24

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Vad sedan
gäller” och slutar med ”(fp) yrkande 2.” bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att den föreslagna organisationen för drogfrågoma
inom socialstyrelsen innebär att alkohol- och narkotikafrågoma skall ingå
som en del i en enhet som arbetar med förebyggande insatser. Enligt utskottet
riskerar drogfrågorna därmed att få en alltför svag ställning. 1 stället
bör det finnas en särskild enhet med inriktning på förebyggande och
behandlande insatser på det alkohol- och drogpolitiska området. Vad utskottet
anfört med anledning av motionerna So29 (c) yrkande 4, So35 (s)
och So326 (fp) yrkande 2 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 15 bort hemställa

15. beträffande socialstyrelsens organisation för de drogpolitiska frågorna att

riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: So29 yrkande 4,
1988/89: So35 och 1988/89: So326 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

8. Upphävande av tidigare riktlinjer för socialstyrelsens organisation
(mom. 20)

Under förutsättning av bifall till reservation 1

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 22 slutar med ”(m) yrkande 2.” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående uttalat att utskottet anser att socialstyrelsen
bör delas upp i en medicinalstyrelse och en socialstyrelse. Utskottet har
vidare uttalat att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett
förslag om en sådan uppdelad organisation.

Som en följd av detta ställningstagande avstyrker utskottet förslaget i
propositionen vad gäller socialstyrelsens interna organisation. De gamla
riktlinjerna för socialstyrelsens organisation bör gälla i avvaktan på ett nytt
förslag från regeringen.

dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa

20. beträffande upphävande av tidigare riktlinjer för socialstyrelsens
organisation

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: So30 yrkande 2 och med
anledning av motion 1988/89: So29 yrkande 8 avslår propositionens
förslag såvitt avser upphävande av tidigare riktlinjer för socialstyrelsens
organisation,

1988/89:SoU24

9. Socialstyrelsens kompetens i fråga om alternativmedicin
(mom. 22)

Anita Stenberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Enligt
utskottet” och slutar med ”yrkande 2.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en företrädare för den alternativa
medicinen bör ingå i styrelsen för socialstyrelsen. Detta bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 22 bort hemställa

22. beträffande socialstyrelsens kompetens ifråga om alternativmedicin att

riksdagen med bifall till motion 1988/89: So547 (yrkande 2) som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Socialstyrelsens socialarbetare i Köpenhamn (motiveringen
till mom. 23)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser att den del
av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Huvudmannaskapsfrågan”
och slutar med ”sorn huvudman.” bort ha följande lydelse:

Frågan om ett ändrat huvudmannaskap för socialarbetarna i Köpenhamn
har diskuterats under mer än tio års tid utan att man funnit någon
godtagbar lösning. Utsikterna att man nu skulle finna en annan huvudman
är utomordentligt små. Fortsatt utredning om huvudmannaskapet är därför
meningslös och skulle t.o. m. kunna ha en negativ inverkan på verksamheten.
Utskottet anser därför att socialstyrelsen även i framtiden bör
vara huvudman för socialarbetarna i Köpenhamn.

1988/89:SoU24

Innehållsförteckning 1988/89:SoU24

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motioner 2

Motioner väckta med anledning av propositionen 2

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1989 4

Utskottet 5

Bakgrund 5

Propositionen 6

Vissa övergripande frågor 7

Socialstyrelsens tillsynsverksamhet 10

Vissa resursfrågor 13

Barn- och ungdomsfrågor 15

Ansvaret för alkohol- och narkotikafrågoma 16

Förebyggande arbete m.m 18

Frågor om organisation och ledning av socialstyrelsen 20

Socialstyrelsens socialarbetare i Köpenhamn 22

Övriga frågor 24

Hemställan 25

Reservationer 27

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989