Socialutskottets betänkande

1988/89:SoU17

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m

1988/89
SoU 17

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag till medelsanvisningar
till Allmänna barnbidrag, Bidragsförskott, Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn
och Bidrag till kostnader för internationella adoptioner.

1 anslutning till medelsanvisningarna behandlar utskottet ett antal motioner
om familjepolitikens allmänna inriktning och om olika barnbidragsfrågor
m.m.

Bl.a. behandlas ett borgerligt förslag (m, fp, c) om vårdnadsbidrag.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats nio reservationer och två särskilda yttranden.

Regeringen har under punkterna C 1, C 4, C 6 och C 7 (s. 36 och 37 samt
40-42) föreslagit att riksdagen för budgetåret 1989/90 anvisar

C 1 till Allmänna barnbidrag ett förslagsanslag på 10 350 000 000 kr.,

C 4 till Bidragsförskott ett förslagsanslag på 1 984 000 000 kr.,

C 6 till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn ett förslagsanslag på 7 100 000
kr.,

C 7 till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner ett reservationsanslag
på 30 000 000 kr.

Motioner

1988/89:So266 av Ann-Cathrine Haglund och Görel Bohlin (båda m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i den nu
gällande 1 § i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag att treårsgränsen
kommer att gälla för alla som är anställda av svenska kyrkan, svenska
trossamfund eller till sådant samfund knutet organ eller av en svensk ideell
organisation som bedriver biståndsverksamhet.

1988/89:So602 av Ann-Cathrine Haglund och Elisabeth Fleetwood (båda m)

vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning om en trygghetsga- 1

FEMTE HUVUDTITELN

Proposition 1988/89:100 bil. 7

1 Riksdagen 1988/89. 12 sami. Nr IV

ranti i syfte att öka tryggheten och valfriheten för särskilt ensamboende
vårdnadshavare i knappa ekonomiska omständigheter i enlighet med vad
som anförts i motionen.

1988/89:So603 av Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring, att samma
regler för barnbidrag vid längre utlandsvistelse som gäller för präster och
missionärer skall gälla för alla som är anställda av svenska kyrkan eller annat
svenskt trossamfund eller av ett till ett sådant samfund knutet organ eller av
en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet.

1988/89:So606 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att barnbidraget skall utgå med 25 % av
basbeloppet till följd varav barnbidraget höjs med 1 155 kr. per barn och år,

2. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1989/90 anslår 2
017 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit, dvs. totalt 12 367 milj.kr.

1988/89:So612 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till sådan ändring
av socialtjänstlagen att där klart framgår att vård av egna barn skall betraktas
som jämbördigt med motsvarande förvärvsarbete.

1988/89:So613 av Olof Johansson m.fl. (c,m,fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lag till vårdnadsbidrag och
följdändringar i annan lagstiftning samt därav följande förändringar av
statsbidraget till barnomsorgen under våren 1989 i enlighet med vad som
anförts i motionen.

Yrkandet behandlas även i betänkandet 1988/89:SoU18.

1988/89:So616 av Gudrun Schyman (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag på riktade stödåtgärder i
enlighet med vad som anförts i punkterna 1-4 i motionen.

1988/89:So621 av Lahja Exner och Arne Kjörnsberg (båda s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att riksförsäkringsverket får i uppdrag att
utreda möjligheterna till ökad samordning av tillgängliga uppgifter för
säkerställande av flerbarnstillägg för studerande 16-19-åringar.

1988/89:So622 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjda barnbidrag med
åtföljande finansiering i enlighet med vad som anförs i motionen.

1988/89:So627 av Karl Hagström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning
om den ekonomiska situationen för tonårsfamiljer med ensamstående
vårdnadshavare.

1988/89:So629 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändrade
regler för förlängt bidragsförskott.

1988/89:SoU17

1988/89:So640 av Kersti Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om familjepolitikens
inriktning och vikten av införande av vårdnadsbidrag m.m.

Motiveringen återfinns i motion A809.

1988/89:Fi226 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

12. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
höjda barnbidrag i anslutning till kompletteringspropositionen.

Utskottet

Familjepolitikens allmänna inriktning

Frågan om en samlad översyn av familjepolitiken aktualiserades av utskottet
hösten 1982. I sitt betänkande SoU 1982/83:12 (s. 5-6) konstaterade
utskottet att barnfamiljernas ekonomiska situation blivit utomordentligt svår
i en tid med sjunkande reallöner, stigande priser och hyror. Detta hade
hårdast drabbat familjer med låga inkomster och flera barn. De barnfamiljer
som lever på en enda förvärvsinkomst hade samtidigt fått det allt svårare att
förstärka familjeinkomsten på grund av bristen på arbetstillfällen och
barnomsorgsplatser. Utskottet konstaterade vidare att samhällets stöd till
barnfamiljerna ger en splittrad bild och att det är svårt att överblicka
effekterna av olika stöd i form av generella och riktade bidrag, matsubventioner,
föräldraförsäkring, subventioner via skattesystemet m.m. För det
fortsatta reformarbetet inom familjepolitiken ansåg utskottet att det behövdes
en helhetssyn. Olika åtgärder borde samordnas, så att de samlade
åtgärderna åstadkommer en ekonomisk utjämning dels mellan olika typer av
barnfamiljer, dels mellan barnfamiljer och andra i samhället. Utskottet
uttalade vidare att regeringen genom tillsättande av en beredning eller på
annat sätt borde låta göra en samlad översyn av familjepolitiken. De
undersökningar som gjorts av familjeekonomiska kommittén och ensamförälderkommittén
borde enligt utskottet kunna bilda utgångspunkt för regeringens
överväganden. Riksdagen beslutade att som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet anfört.

I budgetpropositionen 1983/84:100 anförde dåvarande socialministern att
han tillsatt en familjeekonomisk beredningsgrupp som skulle väga samman
de förslag som olika kommittéer lagt fram. Senare under våren 1984
presenterades ett regeringsförslag om utökat stöd till barnfamiljerna, bl.a. en
barnbidragshöjning om 1 500 kr. per barn och år fr.o.m. den 1 januari 1985
(prop. 1983/84:150 bil. 2).

I proposition 1985/86:137 framlade regeringen olika förslag till ytterligare
ökat ekonomiskt stöd till barnfamiljerna, bl.a. höjning av det allmänna
barnbidraget och därmed även flerbarnstillägget, höjning av det förlängda
barnbidraget och av studiebidraget samt höjning av garantinivån inom
föräldraförsäkringen. I propositionen anförde föredraganden (s. 3) att
barnbidraget är den viktigaste delen av samhällets stöd till barnfamiljerna,
och att enligt hans mening förbättringarna av familjestödet även denna gång
borde ske främst i form av ökade barnbidrag.

1988/89:SoU17

Våren 1987 och förra våren beslutades om höjningar av flerbarnstillägget.
Höjningarna utgjorde kompensation för minskade bostadsbidrag.

Vid behandlingen av förra årets budgetproposition jämte motioner tog
utskottet ställning till ett borgerligt förslag (m, fp, c) om införande av ett
skattepliktigt vårdnadsbidrag örn 15 000 kr. per barn och år från ett års ålder
och upp till skolåldern. Utskottet avstyrkte motionsförslaget. Häremot
reserverade sig m-, fp- och c-ledamöterna gemensamt. Utskottet framhöll
det angelägna i att föräldraförsäkringen snarast byggs ut som ett komplement
till beslutet om att alla barn över 18 månader skall ha rätt till barnomsorg
(SoU 1987/88:12 s. 7).

Regeringen har i anslutning till årets budgetproposition lagt fram en särskild
proposition till riksdagen om utbyggnad av föräldraförsäkringen till att
omfatta 18 månader med ersättning enligt sjukpenningnivån (prop. 1988/
89:69). Avsikten är att utbyggnaden skall ske i tre etapper och vara slutförd
den 1 juli 1991. I propositionen har regeringen lämnat förslag angående den
första etappen i utbyggnaden. Denna etapp innebär att försäkringen byggs på
med ytterligare 90 dagar med ersättning enligt inkomstbortfallsprincipen.
Vidare föreslås att tidsramen för uttag av föräldrapenning sträcks ut från
nuvarande fyraårsgräns till dess barnet fyllt åtta år eller den senare tidpunkt
då barnet har avslutat första skolåret.

Allmänt barnbidrag lämnas med 5 820 kr. per år och barn under 16 års ålder.
Därutöver lämnas flerbarnstillägg med belopp som per år räknat motsvarar
ett halvt barnbidrag för det tredje barnet, 190 % av ett helt barnbidrag för
det fjärde barnet, 240 % av ett helt barnbidrag för det femte barnet samt
160 % av ett helt barnbidrag till det sjätte barnet och varje ytterligare barn.
Även 16-19-åringar som studerar medräknas vid bedömningen av rätt till
flerbarnstillägg.

Barnbidraget betalas ut fr.o.m. månaden efter barnets födelse. Motsvarande
gäller när rätten till barnbidrag inträder av annat skäl än födelse.
Bidraget utges t.o.m. kvartalet då barnet fyller 16 år.

Förlängt barnbidrag lämnas med samma belopp som det allmänna
barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det barnet har fyllt 16 år, när barnet
studerar vid grundskolan eller deltar i viss annan motsvarande utbildning.

En gemensam trepartimotion (m, fp och c) tar upp frågor om familjepolitikens
allmänna inriktning och om det fortsatta familjepolitiska reformarbetet.
I motionen läggs fram förslag om vårdnadsbidrag m.m. Ytterligare några
motioner (m och c) tar upp frågor om familjepolitikens inriktning.

I motion So613 av Olof Johansson m.fl. (m, fp och c) föreslås bl.a. att
riksdagen skall begära förslag till ett skattepliktigt vårdnadsbidrag om
15 000 kr. per barn och år från ett års ålder till skolåldern (yrkande 1 delvis).
Bidraget skall inte påverka bostadsbidragen och inte heller sjukförsäkringsgrundande
eller pensionsgrundande inkomst. Däremot skall, enligt förslaget,
pensionsår inom ATP räknas för arbete med egna barn i hemmet fram
t.o.m. året för barnets skolstart. Det föreslås vidare en avdragsrätt för
faktiska barnomsorgskostnader upp till 15 000 kr. per barn och år. Samtidigt
skall statsbidragen till kommunerna minskas med 12 000 kr. per heltidsplats.

1988/89:SoU17

Förslaget är avsett att genomföras fr.o.m. år 1990. Bruttokostnaden för en
sådan reform beräknas till 9 miljarder kronor.

Förslaget syftar i första hand till ökad valfrihet i fråga om formerna för
barnomsorgen. Avsikten är även att ge föräldrarna mer tid för barnen och att
skapa rättvisa villkor för alla delar av landet. Regeringsförslaget om en
utbyggd föräldraförsäkring är enligt motionärerna helt otillräckligt, eftersom
utbyggnaden omfattar enbart barnens första år. De stora skillnaderna i
förmåner mellan olika familjer förstärks också, framhåller motionärerna.

I motion So640 av Kersti Johansson m.fl. (c) yrkas att regeringen ges till
känna vad i motionen anförs om familjepolitikens inriktning och vikten av
införande av vårdnadsbidrag m.m. Motionärerna framhåller betydelsen från
jämställdhetssynpunkt genom valfriheten med ett beskattat vårdnadsbidrag
kombinerat med förbättrade pensionsvillkor i samband med hemarbete.

Utskottet avstyrkte, som tidigare nämnts, vid förra årets budgetbehandling
en borgerlig trepartimotion om införande av ett skattepliktigt vårdnadsbidrag
om 15 000 kr. per barn och år (SoU 1987/88:12). Såväl utskottsmajoriteten
som reservanterna redovisade därvid utförligt sina resp. inställningar
till motionsförslaget.

Utskottet vill nu anföra följande.

Socialutskottet framhöll i sitt betänkande SoU 1982/83:12 att det för det
fortsatta reformarbetet inom familjepolitiken krävs en helhetssyn. Olika
åtgärder bör samordnas, så att de samlade åtgärderna åstadkommer en
ekonomisk utjämning mellan olika typer av barnfamiljer och mellan
barnfamiljer å ena sidan och andra i samhället å andra sidan, t.ex. familjer
utan barn där båda förvärvsarbetar. Detta mål för samhällets familjepolitik
ligger alltjämt fast.

En förbättring av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna är en
angelägen familjepolitisk reform. Den ökade förvärvsfrekvensen bland
kvinnor och intresset hos föräldrar att förena förvärvsarbete med vård och
ansvar för barn gör det önskvärt att samhället underlättar för föräldrarna att
förena föräldraskapet med en insats på arbetsmarknaden. En utökad och
därmed förbättrad föräldraförsäkring är enligt utskottets uppfattning det
bästa medlet att ge föräldrarna möjligheter att förverkliga sina ambitioner i
det här avseendet. Det är därvid väsentligt att förmånerna utformas så att
båda föräldrarna får en reell möjlighet att ta ansvar för barnets vård och
utveckling.

En av fördelarna med ersättning på sjukpenningnivå är att den ger varje
småbarnsförälder möjlighet att stanna hemmma från sitt förvärvsarbete för
att kunna vårda sitt barn. Om ersättningen läggs på en fast, lägre nivå medför
detta i allmänhet att den förälder som har den lägsta förvärvsinkomsten -vilket vanligtvis är mamman - blir den som får ta det huvudsakliga ansvaret
för vården av barnet. En sådan konstruktion av ersättningen till föräldrarna
är otillfredsställande inte minst från jämställdhetssynpunkt.

Eftersom föräldrapenningen kan tas ut i form av hel, halv eller fjärdedels
förmån ger den föräldrarna möjlighet att ta ut ersättningen på det sätt som
passar familjen bäst. Det är alltså möjligt att t.ex. inleda föräldraledigheten
med en period med hel föräldrapenning för att sedan successivt övergå till

1988/89:SoU17

1 * Riksdagen 1988/89.12 sami. Nr 17

halv eller fjärdedels ersättning på det sätt och i den takt familjen önskar.

Förutom ledig tid för barnen behöver föräldrarna en trygg och stabil
omsorg om barnen under den tid de förvärvsarbetar. Riksdagens principbeslut
år 1985 i fråga om barnomsorg innebär bl.a. att den kommunala
barnomsorgen år 1991 skall vara utbyggd till full behovstäckning för barn
som har behov av sådan omsorg från det barnet är ett och ett halvt år. För
kommunerna innebär beslutet vidare att de inte skall minska omfattningen
av den barnomsorg som gäller barn under ett och ett halvt år.

Utskottet är, som redovisats, av den uppfattningen att en utbyggd föräldraförsäkring
är att föredra framför ett vårdnadsbidrag. Socialförsäkringsutskottet
har också tillstyrkt regeringens proposition i ämnet (1988/89:SfU 12).

Utskottet avstyrker därför de förslag om införande av vårdnadsbidrag som
framförs i motionerna So613 (m, fp och c) yrkande 1 delvis samt So640 (c).

I motion So602 av Ann-Cathrine Haglund och Elisabeth Fleetwood (båda m)
yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning om en trygghetsgaranti i
syfte att öka tryggheten och valfriheten för särskilt ensamboende vårdnadshavare
i knappa ekonomiska omständigheter i enlighet med vad som anförts i
motionen. Motionen anknyter till förslagen i trepartimotionen So613 (m, fp
och c). Enligt motionärerna finns det skäl att särskilt uppmärksamma de
ensamboende vårdnadshavarna och deras barn. Vårdnadsbidraget och
föräldraförsäkringen bör kunna kompletteras med en rätt till inkomstutfyllnad
upp till en viss minimistandard - ett slags trygghetsgaranti.

De ensamståendes ekonomi tas även upp i motion So627 av Karl
Hagström (s), vari yrkas att regeringen ges till känna vad i motionen anförts
om behovet av en utredning om den ekonomiska situationen för tonårsfamiljer
med ensamstående vårdnadshavare.

Familjeekonomiska kommittén analyserade det familjepolitiska och studiesociala
stödet för familjer med 16-19-åringar och familjernas behov i sitt
delbetänkande (Ds S 1981:12) Flerbarnstillägg för familjer med 16-19-åringar. Kommittén föreslog i betänkandet en utvidgad rätt till flerbarnstillägg
som därefter genomfördes. Kommittén redovisade senare en kartläggning
av barnfamiljernas ekonomiska situation och en analys av hur skatteoch
bidragssystemet verkar i olika familjetyper i betänkandet (SOU 1983:14)
Barn kostar. Effekter av olika stöd till barnfamiljerna har även belysts i en
rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (Ds Fi 1983:6)
Enhetligt barnstöd?.

Underhållsbidragskommittén (S 1986:05) skall enligt sina direktiv göra
förutsättningslösa överväganden angående utformningen av samhällets stöd
till barn som inte lever samman med båda sina föräldrar (dir. 1986:30).
Kommittén ser över reglerna om underhållsbidrag, bidragsförskott och
andra system som påverkar ekonomin för föräldrar som lever i sär.
Utredningen avser att lämna ett betänkande under slutet av år 1989.

Motionsyrkanden motsvarande det i motion So602 (m) om en trygghetsgaranti
för ensamboende vårdnadshavare har tidigare flera gånger, senast i
betänkandet SoU 1987/88:12, avstyrkts av utskottet med hänvisning till
riksdagsuttalanden om inriktningen av det fortsatta reformarbetet på

1988/89:SoU 17

familjepolitikens område. Utskottet anser inte att det framkommit något
som bör föranleda ett ändrat ställningstagande av riksdagen. Motionen
avstyrks sålunda. Med hänsyn till det fortsatta översyns- och reformarbete
som bedrivs av bl.a. underhållsbidragskommittén anser utskottet det inte
erforderligt med något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion
So627 (s). Motionen avstyrks därför.

I motion S06I6 av Gudrun Schyman (vpk) begärs förslag på riktade
stödåtgärder till föräldrar och barn där föräldrarna separerat (yrkande 1).
Som exempel på stödåtgärder nämner motionärerna bl.a. fria resor för barn
och umgängesberättigad förälder vid umgängestillfällen.

Som nämnts i det föregående arbetar underhållsbidragskommittén med att
förutsättningslöst se över utformningen av samhällets stöd till barn som inte
lever samman med båda sina föräldrar. Översynen omfattar reglerna om
underhållsbidrag, bidragsförskott och andra system som påverkar särlevande
föräldrars ekonomi.

Med anledning av motioner om resekostnader vid utövande av umgängesrätt
med barn beslutade riksdagen våren 1988 att ge regeringen till känna att
motionerna, jämte uttalanden från lagutskottet om det angelägna i att
kostnadsproblemen får en lösning, borde överlämnas till underhållsbidragskommittén
(LU 1987/88:33, rskr. 308). Motionerna jämte betänkandet har
sedan av regeringen överlämnats till utredningen.

Enligt utskottets mening är syftet med motion S06I6 (vpk) yrkande 1 i
huvudsak tillgodosett genom det arbete som bedrivs inom underhållsbidragskommittén.
Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

Frågor om barnbidrag m. m.

En motion behandlar frågan om kommunernas möjlighet att genom socialbidrag
ge ekonomiskt stöd till föräldrar som avstår från förvärvsarbete för att
själva vårda sina barn.

I motion So612 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen skall begära
skyndsamt förslag till sådan ändring av socialtjänstlagen att där klart framgår
att vård av egna barn skall betraktas som jämbördigt med förvärvsarbete
(yrkande 1). Motionärerna anför att av regeringsrättens praxis framgår att
inte ens en familj med tre små barn har rätt till kompletterande socialbidrag
om inte båda makarna utnyttjar möjligheterna att arbeta på heltid. Motionärerna
kritiserar att en hemarbetande förälder som inte ställt sig i daghemsoch
arbetslöshetskö skall anses ”frivilligt avhålla sig från att arbeta” trots att
vederbörande utför ett arbete som på daghem skulle kosta ca 130 000 kr. för
två barn och över 200 000 kr. för tre barn. Motionärerna anför att
socialbidrag alltid är en nödlösning, men när behov därav trots allt uppstår
bör vård av egna barn jämställas med motsvarande förvärvsarbete.

Motioner om rätt till socialbidrag vid vård av egna barn - liksom frågan om
kommunal vårdnadsersättning - har behandlats vid flera tidigare tillfällen
och avstyrkts, senast våren 1988 (SoU 1987/88:12 s. 10 f.). I ett tidigare
betänkande, SoU 1986/87:34 s. 8 f., hänvisade utskottet till uttalanden som

1988/89:SoU17

gjordes av riksdagen i samband med socialtjänstlagens tillkomst, till innehållet
i socialstyrelsens allmänna råd på området samt slutligen till innehållet i en
dom år 1985 av regeringsrätten, i vilken domstolen avslog en begäran om
bistånd i form av socialbidrag i det fall plats hade anvisats inom kommunens
barnomsorg och modern därför hade varit oförhindrad att söka arbete. Vid
riksmötet 1984/85 gjorde utskottet i sammanhanget följande uttalande
(SoU 18 s. 9).

Utskottet konstaterar för sin del att riksdagens enhälliga uttalanden i
samband med socialtjänstlagens tillkomst utgår från synen att den som själv
kan försörja sig genom eget arbete inte bör ha rätt till socialbidrag. Utskottet
anser detta vara en naturlig utgångspunkt även för bedömningen av sådana
fall som motionärerna tar upp. Den som inte har ett arbete bör således i vart
fall stå till arbetsmarknadens förfogande. Utskottet konstaterar att regeringsrättens
prejudicerande avgörande går i samma riktning. I den mån det i
ett enskilt fall finns särskilda omständigheter som motiverar rätt till bistånd
trots att den sökande inte vill ställa sig till arbetsmarknadens förfogande finns
möjlighet att efter prövning ändå låta socialbidrag utgå.

Utskottet kan således inte acceptera synsättet att var och en som har barn
skall kunna välja att avstå från förvärvsarbete för att - om inkomsterna då
inte räcker till - i stället få socialbidrag. I första hand måste den enskilda
människan själv ta ansvar för sitt liv och efter förmåga försöka försörja sig
och sin familj. Socialbidraget bör, som framhölls då socialtjänstlagen antogs,
vara en sista resurs för att trygga den enskildes försörjning när andra
möjligheter tryter. Utskottet kan inte gå med på att socialbidraget skall
användas som ett medel för att förverkliga allmänna familjepolitiska mål,
som motionsförslaget syftar till.

När motsvarande yrkande behandlades vid förra riksmötet vidhöll utskottet
sin tidigare ståndpunkt. Utskottet saknar anledning att nu göra en annan
bedömning och avstyrker därför motion So612 (m) yrkande 1.

I motion So603 av Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till sådan lagändring, att samma regler för
barnbidrag vid längre utlandsvistelse som gäller för präster och missionärer
skall gälla för alla som är anställda av svenska kyrkan eller annat svenskt
trossamfund eller av ett till ett sådant samfund knutet organ eller av en svensk
ideell organisation som bedriver biståndsverksmhet.

Även i motion So266 av Ann-Cathrine Haglund och Görel Bohlin (båda
m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i den
nu gällande 1 § i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag att treårsgränsen
kommer att gälla för alla som är anställda av svenska kyrkan, svenska
trossamfund eller till sådant samfund knutet organ eller av en svensk ideell
organisation som bedriver biståndsverksamhet.

I motionerna anförs bl.a. att missionsarbete och ideellt biståndsarbete
företer betydande likheter vad gäller såväl arbetsinnehåll som organisationsbakgrund.
Det är därför önskvärt att likställa olika typer av ideellt
biståndsarbete. De volontärbidrag som administreras av SIDA utjämnar inte
de ekonomiska skillnaderna. Motionärerna anser därför att den tidigare
treårsgränsen för barnbidrag vid utlandsvistelse bör utsträckas att gälla
förutom barn till präster och missionärer även barn till andra personer
anställda av svenska kyrkan, ett svenskt trossamfund eller till ett sådant

1988/89:SoU17

samfund knutet organ eller av en svensk ideell organisation som bedriver
biståndsverksamhet.

Frågan om en utsträckt rätt till barnbidrag för de berörda grupperna av
svenskar verksamma i utlandet har behandlats av utskottet vid riksmötena
1984/85, 1985/86, 1986/87 och 1987/88.

Utskottet underströk då nuvarande regler infördes att det viktiga var att
möjligheterna att bedriva ideellt biståndsarbete inte försämrades. Om detta
krav tillgodosågs genom särskilda undantagsregler i lagen om allmänna
barnbidrag eller i form av ekonomisk kompensation i annan ordning var
enligt utskottet mera en praktisk fråga. Bidrag motsvarande barnbidraget
utgick från SIDA till organisationer som sänder ut biståndsarbetare med
volontärbidrag i den utsträckning biståndsarbetarna medför barnbidragsberättigade
barn (SoU 1984/85:6).

Utskottet har vid tidigare behandling av frågan om barnbidrag vid längre
tids utlandsvistelse avstyrkt motionerna och förutsatt att regeringen följer
tillämpningen av reglerna och, om så skulle visa sig motiverat, tar initiativ till
lämpliga åtgärder.

Vid de två senaste riksmötena hänvisades även till en av riksdagen förordad
kartläggning av vilka möjliga åtgärder som kan vidtas för att förbättra
hemvändande utlandsvolontärers sociala skydd (SoU 1986/87:34 s. 16, jfr
SfU 1986/87:5, rskr. 47 samt SoU 1987/88:12 s. 13). Arbetet med denna
kartläggning är ännu inte avslutat. Regeringen har nyligen givit riksförsäkringsverket
i uppdrag att göra en översyn av frågan. Uppdraget skall
redovisas till halvårsskiftet i år. Utskottet anser att verkets redovisning och
beredningen av frågan i regeringskansliet bör avvaktas och avstyrker därför
motionerna So603 (c) och So266 (m).

I motion So621 av Lahja Exner och Arne Kjörnsberg (båda s) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att riksförsäkringsverket får i uppdrag att
utreda möjligheterna till ökad samordning av tillgängliga uppgifter för
säkerställande av flerbarnstillägg för studerande 16-19-åringar. Motionärerna
anför att om ett av tre eller flera barn är över 16 år utgår förlängt
barnbidrag för barnet automatiskt om barnet fortfarande studerar på heltid.
Flerbarnstillägg utgår däremot inte automatiskt i detta fall, utan framställan
om sådant tillägg måste i detta fall göras till försäkringskassan. Enligt
motionärerna är detta krångligt och många familjer går miste om det tillägg
de är berättigade till. Folkbokföringens, centrala studiemedelsnämndens och
försäkringskassornas register bör samordnas för att en automatisk utbetalning
skall kunna ske.

I proposition 1982/83:88 om utformningen av ett flerbarnstillägg för
studerande i åldern 16-19 år anfördes (s.6) att reglerna om flerbarnstillägg
för barn under 16 år i praktiken endast utgör särregler om barnbidragets
storlek i familjer med tre barn eller fler. Vid en utvidgning av systemet att
gälla också för elever över 16 år behövdes däremot enligt propositionsförslaget
särskilda regler, eftersom man går utöver åldersramen för barnbidrag och
kommer in på närliggande bidragssystems område. I propositionen angavs
att samhörigheten mellan barn och föräldrar bör betonas genom att tillägget

1988/89:SoU17

betalas ut till vårdnadshavaren. För att flerbarnstillägg för elever över 16 år
skulle kunna utgå föreslogs vidare att det skulle krävas att den unge bor
tillsammans med den bidragssökande. Vidare föreslogs att studerande som
deltar i undervisning som omfattar kortare tid än åtta veckor eller deltidsundervisning
inte skall inräknas i barnantalet. Detsamma föreslogs gälla
studerande som uppbär återbetalningspliktiga studiemedel oberoende av
föräldrarnas ekonomi eller som är gifta. Socialministern anförde i denna del
slutligen (s. 7) att de olika regler för utvidgning av rätten till flerbarnstillägg
som angivits i propositionen är av det slaget att försäkringskassorna inte
automatiskt har tillgång till alla de uppgifter som behövs för att besluta i
ärendena. Familjerna måste därför enligt propositionsförslaget i dessa fall
anmäla att de önskar uppbära flerbarnstillägg.

Utskottet behandlade förslaget om utformningen av ett flerbarnstillägg för
studerande i åldern 16-19 år i betänkandet SoU 1982/83:25 (s.5-6) och
tillstyrkte därmed förslaget. Riksdagen följde utskottet.

En motion, likartad den nu aktuella, behandlades vid riksmötet 1986/87
(SoU 1986/87:34 s.12 f.). Utskottet anförde därvid följande.

Som socialministern anförde i samband med att rätt till flerbarnstillägg även
för studerande i åldern 16-19 år infördes har försäkringskassorna inte
automatiskt tillgång till alla de uppgifter som behövs för att kunna avgöra
ärendena. Inte heller flerbarnstillägg för yngre barn kan alltid utbetalas
automatiskt utan kräver anmälan från den enskilde (se 2a § tredje och fjärde
styckena). Även vissa ändringar i förhållandena som gör att flerbarnstillägg
skall minskas måste anmälas av den som uppbär bidraget (4 och 5 §§
barnbidragsförordningen/1986:386/). I sammanhanget kan också erinras om
att 2b § lagen om allmänna barnbidrag gäller studier i såväl grund- som
gymnasieskolor, medan lagen om förlängt barnbidrag bara omfattar elever i
grundskolan.

Utskottet anser det med hänsyn till nuvarande villkor för flerbarnstillägg
inte möjligt att biträda motionsförslaget. Nuvarande ordning med anmälan i
vissa fall synes alltså tills vidare få behållas.

Enligt utskottets mening kan det inte godtas att föräldrar till tonåringar
genom bristande kännedom om barnbidragsbestämmelserna går miste om
det flerbarnstillägg de är berättigade till. Bidragskonstruktionen är emellertid
sådan att utskottet inte kan förorda åtgärder i enlighet med motionens
syfte. Utskottet vill i stället starkt framhålla vikten av kontinuerlig information
till barnfamiljerna om rätten till flerbarnstillägg och kravet på anmälan.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion So621 (s).

Förlängt bidragsförskott

I motion So629 av Lena Öhrsvik (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändrade regler
för förlängt bidragsförskott. Motionären anför att gällande bestämmelser
kan få orimliga konsekvenser i vissa fall när förälder och barn inte delar
bostad. Om sålunda en ungdom inte längre får bo hos sin förälder försvinner
rätten till bidrag, vilken rätt skall ersätta underhållsbidraget.

1988/89:SoU17

Utformningen av reglerna om förlängt bidragsförskott diskuterades i proposition
1984/85:39 om utformningen av det ökade stödet till barnfamiljerna
(prop. s. 15 f.). När det gällde frågan om vilka unga som skulle omfattas av det
förlängda bidragsförskottet anförde socialministern bl.a. att syftet med
reformen borde vara att förstärka ensamföräldrarnas familjeekonomi.
Reglerna borde dessutom i så stor utsträckning som möjligt anknyta till de
regler som gällde för bidragsförskott. Det sistnämnda innebar bl.a. att de
grupper av barn som stod utanför rätten till bidragsförskott före 18 års ålder,
t.ex. för att de flyttat ifrån föräldrarna, inte heller skulle omfattas av rätten
till förlängt bidragsförskott. Sammantaget ansåg socialministern att det
föreslagna förlängda bidragsförskottet borde kunna utgå för de barn som bor
ihop med den ene av sina föräldrar eller bor kvar hos den som var
vårdnadshavare när barnet fyllde 18 år.

I propositionen framhölls också (s. 30) att det inte är barnet utan den
förälder eller tidigare vårdnadshavare som barnet bor ihop med som äger
rätten att uppbära det förlängda bidragsförskottet.

Underhållsbidragskommittén skall som tidigare framhållits enligt sina
direktiv bl.a. förutsättningslöst se över utformningen av samhällets stöd till
barn som inte lever samman med båda sina föräldrar. Översynen omfattar
bestämmelserna om underhållsbidrag, bidragsförskott och andra regelsystem
som påverkar särlevande föräldrars ekonomi.

Utskottet behandlade en liknande motion i betänkandet SoU 1986/87:34
s.18. Utskottet konstaterade att det förlängda bidragsförskottet syftar till att
ge en förstärkning av ensamföräldrarnas familjeekonomi och inte utgör ett
studiestöd riktat till den unge. Föräldrarnas skyldighet enligt 7 kap. 1 §
föräldrabalken att bidra till barnets underhåll kvarstår dock i princip fram till
dess barnet fyller 21 år om barnet inte dessförinnan avslutat sin skolgång eller
definitivt avbrutit studierna, påpekades det. Utskottet hänvisade vidare till
underhållsbidragsutredningen och förutsatte att utredningen även behandlar
reglerna för förlängt bidragsförskott. Mot bakgrund härav ansåg utskottet ett
riksdagsinitiativ obehövligt.

Utskottet noterar att underhållsbidragskommittén avser att redovisa sitt
uppdrag i slutet av detta år. I avvaktan härpå bör inte riksdagen ta något
initiativ i den nu aktuella frågan. Utskottet avstyrker därför motion So629
(s).

Medelsanvisningar m. m.

I motion S06O6 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas att riksdagen beslutar att
barnbidraget skall utgå med 25 % av basbeloppet till följd varav barnbidraget
höjs med 1 155 kr. per barn och år (yrkande 1) samt att riksdagen till
Allmänna barnbidrag för budgetåret 1989/90 anslår 2 017 milj. kr. utöver vad
regeringen har föreslagit, dvs. totalt 12 367 milj.kr. (yrkande2). Motionärerna
anför att barnbidraget åter urholkats av inflationen och att det därför
fordras en höjning till 25 % av basbeloppet, dvs. med 1 155 kr. per år. För att
undvika ständiga uppjusteringar i efterhand bör barnbidragets beloppsnivå
indexregleras.

I motion So622 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen hos

1988/89:SoU17

regeringen begär förslag till höjda barnbidrag med åtföljande finansiering i
enlighet med vad som anförs i motionen {yrkande 2). För att kompensera de
försämringar som drabbat barnfamiljernas ekonomi under senare år och för
att ge en större del av familjestödet i generella former föreslår motionärerna
att barnbidraget fr.o.m. den 1 januari 1990 höjs med 960 kr. per år till 6 780
kr. per år. Kostnaden för en sådan reform beräknas till 1 700 milj.kr.
Reformen skall finansieras med en sänkning av mjölksubventionerna.

I motion Fi226 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande att
regeringen bör lämna förslag om höjda barnbidrag i samband med kompletteringspropositionen
{yrkande 12).

Utskottet har vid ett flertal tillfällen uttalat att barnbidraget är den viktigaste
delen av samhällets stöd till barnfamiljerna. Detta är alltjämt utskottets
inställning.

Frågan om en allmän höjning av barnbidraget måste, såsom också tidigare
framhållits, övervägas i ett vidare sammanhang där även andra familjepolitiska
åtgärder och statsfinansiella synpunkter kan vägas in. Utskottet, som
utgår från att regeringen beaktar möjligheterna till barnbidragshöjning när
det finns ekonomiskt utrymme för detta, avstyrker därför motion So622 (fp)
yrkande 2. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet också motion
Fi226 (c) yrkande 12.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen avstyrkt förslag från vänsterpartiet
kommunisterna om indexreglering av barnbidraget, senast i betänkandet
SoU 1987/88:12 s. 14. Utskottet hänvisade därvid till ett tidigare betänkande
vari bl.a. anfördes att en indexreglering av barnbidraget skulle minska
möjligheterna till en förutsättningslös prövning av på vilket sätt stödet till
barnfamiljerna bör utformas för att nå de mest behövande (SoU 1983/84:35 s.
13). Utskottet vidhåller sin inställning i denna fråga. Med hänvisning härtill
och till vad utskottet anfört i fråga om en allmän höjning av barnbidraget
avstyrker utskottet motion S06O6 (vpk) yrkande 1.

Som en följd av utskottets ställningstaganden tillstyrker utskottet även den i
propositionen föreslagna medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag och
avstyrker motion S06O6 (vpk) yrkande 2.

Utskottet tillstyrker även de i propositionen föreslagna medelsanvisningarna
till Bidragsförskott, Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn och Bidrag till
kostnader för internationella adoptioner.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande införande av vårdnadsbidrag

att riksdagen avslår motion 1988/89:So613 yrkande 1 delvis och
motion 1988/89:So640,

2. beträffande utredning om en trygghetsgaranti
att riksdagen avslår motion 1988/89:So602,

1988/89:SoU17

3. beträffande utredning om ekonomin för ensamstående vårdnadshavare att

riksdagen avslår motion 1988/89 :So627,

4. beträffande stödåtgärder efter separation

att riksdagen avslår motion 1988/89:So616 yrkande 1,

5. beträffande rätt till socialbidrag vid vård av egna barn
att riksdagen avslår motion 1988/89:So612 yrkande 1,

6. beträffande barnbidrag vid längre tids utlandsvistelse

att riksdagen avslår motion 1988/89:So266 och motion 1988/89:So603,

7. beträffande utbetalning av flerbarnstillägg
att riksdagen avslår motion 1988/89:So621,

8. beträffande rätten till förlängt bidragsförskott
att riksdagen avslår motion 1988/89:So629,

9. beträffande förslag om höjda barnbidrag

att riksdagen avslår motion 1988/89:So622 yrkande 2 och motion
1988/89:Fi226 yrkande 12,

10. beträffande indexreglering av barnbidrag

att riksdagen avslår motion 1988/89:So606 yrkande 1,

11. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:So606 yrkande 2 till
Allmänna barnbidrag för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag
på 10 350 000 000 kr.,

12. beträffande medelsanvisningen till Bidragsförskott

att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1989/90 anvisar ett
förslagsanslag på 1 984 000 000 kr.,

13. beträffande medelsanvisningen till Särskilt bidrag för vissa
adoptivbarn

att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret
1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 7 100 000 kr.,

14. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner

att riksdagen till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för
budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 30 000 000 kr.

Stockholm den 14 mars 1989
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita Persson (s), Sten
Svensson (m). Aina Westin (s), Ingrid Andersson (s), Per Stenmarck (m),
Ingegerd Anderlund (s). Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist
(fp). Gudrun Schyman (vpk), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson (s),
Sinikka Bohlin (s), Maj-Inger Klingvall (s), Göran Engström (c) och Roland
Larsson (c).

1988/89: SoU 17

Reservationer

1988/89:SoU17

1. Införande av vårdnadsbidrag (mom. 1)

Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Per Stenmarck (m), Ingrid
Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Göran Engström (c) och
Roland Larsson (c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 5 som börjar med ”Socialutskottet
framhöll” och slutar på s. 6 med ”So640 (c)” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör ett vårdnadsbidrag införas enligt de
riktlinjer som anges i motion So613 (c, m, fp).

Utskottet vill framhålla att en politik i linje med de i motionen angivna
målsättningarna förutsätter att insatserna sker på flera olika områden.

- Ett beskattningsbart vårdnadsbidrag om 15 000 kr. per barn och år bör
införas för alla barn mellan 1 och 7 år.

Vårdnadsbidraget påverkar inte bostadsbidragen och inte heller sjukförsäkringsgrundande
eller pensionsgrundande inkomst. Vårdnadsbidrag utgår
samtidigt med vårdbidrag för handikappat barn.

- Avdragsrätt bör införas för styrkta barnomsorgskostnader upp till 15 000
kr. per barn och år.

Avdragsrätten tillkommer den som uppbär vårdnadsbidrag. Avdrag medges
för kostnader oberoende av omsorgens tid och form. Den som på grund av
kostnader för barnomsorg räknar med att kunna utnyttja avdragsrätten kan
genom anmälan slippa preliminärskatteavdrag på motsvarande belopp.

- Statsbidragen till kommunerna för barnomsorgen bör minskas med
motsvarande 12 000 kr. per heltidsplats.

- Pensionsår inom ATP räknas för arbete med egna barn i hemmet fram till
och med året för barnets skolstart.

Enligt utskottets mening är regeringens förslag helt otillräckligt när det gäller
att utveckla en politik som ger familjerna valfrihet i barnomsorgen. De stora
skillnaderna i förmåner mellan olika familjer förstärks. Förslaget till
vårdnadsbidrag är ett bättre alternativ då det ökar valfriheten under hela
förskoleperioden och utgår lika för alla barn.

Enligt utskottets mening förstärks valfriheten genom att föräldrarna själva
disponerar 15 000 kr. per barn för att ekonomiskt klara behovet av
barnomsorg. Vårdnadsbidraget kan antingen användas för att betala nuvarande
barnomsorgsplats, vilken i princip blir 12 000 kr. dyrare, eller för att
utveckla föräldradrivna kooperativ eller andra privata lösningar etc. Det ger
också ökade möjligheter, särskilt för flerbarnsföräldrarna, att ägna mer tid åt
omvårdnaden av de egna barnen.

En ökad valfrihet ger förutsättningar för ett bättre resursutnyttjande inom
barnomsorgen. Detta skapar utrymme för fler platser och kvalitetsförbättringar.

Vårdnadsbidraget ger småbarnsfamiljerna större möjligheter att utnyttja
den lagstadgade rätten till arbetstidsförkortning och ger därmed mer tid för
barnen. Utskottet förutsätter att kommunerna - i den utsträckning det

efterfrågas - ställer halvtids- eller deltidsplatser till förfogande och differentierar
avgifterna med hänsyn till detta. I många kommuner innebär det ett
behov av fler sådana platser.

Genom avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader ges familjerna
ökad ekonomisk möjlighet att lösa barnomsorgen genom t.ex. privata
familjedaghem eller anställd barnvårdare. När deras inkomster tas upp till
beskattning och påförs sociala avgifter tillförsäkras de samma sociala skydd
och trygghet som andra inkomsttagare. Härigenom skapas förutsättningar
för att eliminera en svart sektor i ekonomin.

Sammanfattningsvis kommer motionärernas förslag enligt utskottets mening
att leda till betydande fördelar för barnfamiljerna. Genom ökade
ekonomiska resurser får de större möjlighet att utifrån sina egna förutsättningar
välja den form av barnomsorg som de finner bäst. Härigenom
förbättras barnens villkor i det svenska samhället samtidigt som det i
småbarnsfamiljerna blir lättare att förena föräldraskap med förvärvsarbete
och personlig utveckling.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget om införande
av ett vårdnadsbidrag. Den i motion So613 föreslagna modellen bör
genomföras i ett steg fr.o.m. den 1 januari 1990.

Regeringen bör därför under våren 1989 återkomma till riksdagen med
förslag till lag om vårdnadsbidrag samt följdändringar i annan lagstiftning i
enlighet med det anförda. Vad utskottet nu anfört bör med bifall till motion
So613 (m, fp, c) yrkande 1 delvis och med anledning av motion 640 (c) ges
regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande införande av vårdnadsbidrag
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:So613 yrkande 1
delvis och 1988/89:So640 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet har anfört,

2. Utredning om en trygghetsgaranti (mom. 2)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 6 som börjar med ”Motionsyrkanden
motsvarande” och slutar på s. 7 med ”avstyrks sålunda” bort ha följande
lydelse:

Moderata samlingspartiets förslag om skatt efter försörjningsbörda med
ett grundavdrag för varje barn, vårdnadsbidrag, avdragsrätt för styrkta
barntillsynskostnader, ett högre garantibelopp i föräldraförsäkringen och ett
neutralt och likvärdigt stöd till enskild och kommunal barnomsorg i olika
former, skulle avsevärt förbättra den ekonomiska situationen och valfriheten
för barnfamiljerna, såväl familjer med sammanboende som med ensamboende
vårdnadshavare.

Det finns anledning att överväga en utfyllnad för ensamboende med barn
som en komplettering till de nämnda reformförslagen. Detta bör regeringen
med anledning av motion So602 (m) ges till känna.

1988/89:SoU17

dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa:

2. beträffande utredning om en trygghetsgaranti
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: So602 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Stödåtgärder efter separation (mom. 4)

Gudrun Schyman (vpk) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 7 som börjar med ”Enligt utskottets”
och slutar med ”därför motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att barns rättigheter att få sina
behov tillgodosedda vid och efter föräldrarnas separation är eftersatta.
Vikten av att satsa på förebyggande åtgärder kan inte nog understrykas. Som
exempel på sådana stödåtgärder kan nämnas fria resor vid umgängestillfälle.
Regeringen bör därför skyndsamt ta initiativ för att få till stånd riktade
stödåtgärder med det angivna syftet. Detta bör regeringen ges till känna med
anledning av motion S06I6 (vpk) yrkande 1.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa:

4. beträffande stödåtgärder efter separation
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:So616 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

4. Rätt till socialbidrag vid vård av egna barn (mom. 5)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 7 som börjar med ”Motioner om” och
slutar på s. 8 med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Socialbidragen skall utgöra ett sista skyddsnät när ekonomin inte räcker till
för att möjliggöra en skälig levnadsnivå. Vad barnfamiljerna beträffar är
erfarenheten av socialtjänstlagen att socialnämnderna vägrar att betala ut
socialbidrag åt familjer där en förälder frivilligt tar hand om barnen.

Regeringsrätten har med tre röster mot två beslutat att socialtjänstlagens
stadgande om bistånd inte ger en småbarnsförälder rätt att uppbära
socialbidrag för att själv kunna ta hand om sina barn. I det avgjorda ärendet
lösgjordes i stället två daghemsplatser med förtur, platser som familjen inte
ville ha och som skulle förlänga väntetiden ytterligare för andra föräldrar som
verkligen önskar daghemsplats för sina barn.

I den gamla socialhjälpslagen berättigade vård av små barn till obligatorisk
socialhjälp. En överenskommelse mellan kommunerna gav rätt till socialbidrag
om familjerna hade minst ett barn under fyra år eller två barn under
skolåldern. Så ej med den nya lagen, trots dess stolta portalparagraf:
Verksamheten skall bygga på respekt för människors självbestämmande och
integritet.

En hemarbetande förälder som inte ställt sig i daghems- och arbetslöshetskö,
anses således ”frivilligt avhålla sig från att arbeta”, trots att vederböran -

1988/89:SoU17

de utför ett arbete som på daghem skulle kosta ca 130 000 kr. för två barn och
över 200 000 kr. för tre barn.

Socialbidrag är naturligtvis alltid en nödlösning som så långt möjligt skall
undvikas genom ett skattesystem som tar hänsyn till försörjningsbördan
m.m. När behov av socialbidrag trots allt uppstår bör egen vård av barn
jämställas med motsvarande förvärvsarbete.

Socialtjänstlagen måste därför ändras så att det klart framgår att vård av
egna småbarn betraktas som jämbördigt med motsvarande förvärvsarbete.

Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So612 (m) yrkande 1
ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:

5. beträffande rätt till socialbidrag vid vård av egna barn
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:So612 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,

5. Barnbidrag vid längre tids utlandsvistelse (mom. 6)

Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m). Per Stenmarck (m), Ingrid
Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Göran Engström (c) och
Roland Larsson (c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 9 som börjar med ”Utskottet har” och
slutar med ”So266 (m)” bort ha följande lydelse:

Utskottet kan ansluta sig till de synpunkter som anförs i motionen. Vid sin
behandling av samma fråga våren 1984 uttalade utskottet att regeringen
borde pröva och ta hänsyn till vad som anförts i de då aktuella motionerna i
fråga om rätten till barnbidrag för missionärer, biståndsarbetare m.fl. Ett
viktigt skäl för detta ställningstagande var önskemålet om att inte försvåra
möjligheterna att bedriva ideellt biståndsarbete i utvecklingsländer. Utskottet
har alltjämt samma uppfattning. Nuvarande undantag för missionärer och
präster är ett steg i denna riktning, men otillräckligt med hänsyn till att detta
begrepp inte täcker alla anställda hos trossamfund och därtill knutna organ
och till att även andra ideella organisationer än religiösa sådana bedriver
biståndsarbete. De av SIDA administrerade volontärbidragen eliminerar
inte de ekonomiska skillnader som detta skapar.

Utskottet förordar mot bakgrund av det anförda en ändrad lydelse av 1 §
tredje stycket lagen om allmänna barnbidrag. Utskottets förslag innebär att
en ettårsgräns gäller som huvudregel men att undantag såvitt nu är i fråga
görs för viss ideellt inriktad verksamhet. Utskottet föreslår att undantaget
avgränsas så att det omfattar barn till personer som är anställda av svenska
kyrkan, ett svenskt trossamfund eller till ett sådant samfund knutet organ
eller av en svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet.
Utskottet förutsätter att riksförsäkringsverket i samråd med SIDA till
ledning för försäkringskassorna upprättar en förteckning över ideella
organisationer som har en uppbyggnad och fungerande biståndsverksamhet.
Utskottet anser alltså att för här nämnda fall barnbidrag liksom tidigare bör
kunna utgå under utlandsvistelser som inte avses vara längre än tre år.

Regeringen bör framlägga förslag i enlighet med vad utskottet nu anfört.

1988/89:SoU17

ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa:

6. beträffande barnbidrag vid längre tids utlandsvistelse
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:So266 och
1988/89:So603 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
har anfört,

6. Förslag om höjda barnbidrag (mom. 9)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 12 som börjar med ”Frågan om” och
slutar med ”yrkande 12” bort ha följande lydelse:

Barnbidragen utgår med samma belopp oavsett föräldrarnas inkomster.
Barnbidraget är sålunda ett allmänt konsumtionsstöd och medverkar därmed
till en jämnare inkomstfördelning mellan familjer med resp. utan barn.

För att kompensera de försämringar som drabbat barnfamiljernas ekonomi
under senare år bör en ytterligare uppräkning av barnbidraget genomföras.
En förbättring av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna bör
genomföras i flera steg. Fr.o.m. den 1 januari 1990 bör barnbidraget höjas
med 960 kr. per år till 6 780 kr. per år, vilket ger ett totalt barnbidrag på 565
kr. per månad samt en motsvarande justering även av flerbarnstilläggen.
Kostnaden för denna höjning kan beräknas till 1 700 milj.kr. Den bör
finansieras med en sänkning av mjölksubventionerna med motsvarande
summa.

Regeringen bör framlägga förslag för riksdagen i enlighet med vad
utskottet nu anfört. Detta bör med anledning av motion So622 (fp) yrkande 2
och med avslag på motion Fi226 (c) yrkande 12 ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa:

9. beträffande förslag om höjda barnbidrag
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:So622 yrkande 2 och
med avslag på motion 1988/89:Fi226 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,

7. Förslag om höjda barnbidrag (mom. 9)

Göran Engström och Roland Larsson (båda c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 12 som börjar med ”Frågan om” och
slutar med ”yrkande 12” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som uttrycks i motion Fi226 (c) att
barnfamiljerna får bättre ekonomiska villkor genom förslaget om beskattat
vårdnadsbidrag, sänkt matskatt och bibehållna mjölksubventioner. Regeringen
bör därför lämna förslag om höjda barnbidrag i kompletteringspropositionen.
Detta bör regeringen ges till känna med anledning av motion Fi226
(c) yrkande 12 och med avslag på motion So622 (fp) yrkande 2.

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa:

9. beträffande förslag om höjda barnbidrag
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Fi226 yrkande 12 och
med avslag på motion 1988/89:So622 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet har anfört,

8. Indexreglering av barnbidrag (morn. 10)

Gudrun Schyman (vpk) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 12 som börjar med ”Utskottet har vid
flera” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Barnbidraget uppgår i dag till 5 820 kr. per barn och år (flerbarnsbidraget
oräknat), vilket innebär att det ånyo urholkats i värde. För att nå upp till den
nivå som gällde vid senaste höjningen måste barnbidraget höjas med 1155 kr.
per barn och år. Ett barnbidrag på 6 975 kr. per barn och år motsvarar
nämligen 25 % av basbeloppet.

Vpk har sedan många år föreslagit att barnbidraget bör utgå med den
summa som motsvarar 25 % av basbeloppet. Vpk har också föreslagit att
barnbidraget indexregleras på denna nivå.

Utskottet delar uppfattningen i motion S06O6 (vpk) att barnbidraget nu
bör indexregleras. Detsamma gäller det förlängda barnbidraget. Det kan inte
vara rimligt att varje nödvändig barnbidragshöjning skall behöva föregås av
en så ingående och långsam process som en prövning av regering och riksdag
innebär. Enligt utskottets mening bör barnbidraget läggas fast vid nivån 25 %
av basbeloppet.

Riksdagen bör besluta om en sådan indexreglering redan nu med
anledning av motion S06O6 (vpk) yrkande 1.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa:

10. beträffande indexreglering av barnbidrag

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:So606 yrkande 1 antar
det i Bilaga som Reservantens förslag upptagna och betecknade
förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

9. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 11)

Under förutsättning av bifall till reservation nr 8

Gudrun Schyman (vpk) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 12 som börjar med ”Sorn en” och slutar
med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Som en följd av utskottets ställningstaganden tillstyrker utskottet den i
motion S06O6 (vpk) yrkande 2 föreslagna medelsanvisningen till Allmänna
barnbidrag.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa:

11. beträffande medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till

1988/89:SoU17

motion 1988/89:So606 yrkande 2 till Allmänna barnbidrag för budgetåret
1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 12 367 000 000 kr.,

Särskilda yttranden

1. Införande av vårdnadsbidrag (mom. 1)

Anita Stenberg (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna föreslår en rad åtgärder av stor betydelse för
barnfamiljer. Följande förslag kan särskilt nämnas.

Föräldraledigheten föreslås utökad i etapper till 24 månader. En del av
ledigheten skall vara kvoterad. En dagbarnvårdare skall ges rätt att räkna in
egna barn i underlaget för tjänsten. Även övriga föräldrar som föredrar att
vara hemma hos sina barn skall ha rätt att bli kommmunala dagbarnvårdare
åt det egna barnet. Vårt förslag om en utbyggd föräldraledighet motiveras
utförligt i reservationerna 2 och 4 fogade till socialförsäkringsutskottets
betänkande 1988/89:SfU12.

2. Förslag om höjda barnbidrag (mom. 9)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anför:
Trots höjda barnbidrag har genom kraftigt höjda skatter de ekonomiska
svårigheterna ökat för det stora flertalet barnfamiljer.

Som utförligt motiveras i motion Sk374 (m) måste inkomstbeskattningen i
stället ta hänsyn till försörjningsbörda genom grundavdrag för barn vid den
kommunala beskattningen. Det skulle förenklat uttryckt innebära att det
skattefria grundbeloppet i ett hushåll växer med familjens storlek, vilket är
särskilt viktigt i alla de hushåll som inte kan låta barnen få kapitalinkomster
och den vägen begränsa skatten på den samlade familjeinkomsten.

Den som har så låga inkomster och/eller så många barn att grundavdragen
inte kan utnyttjas fullt ut kompenseras genom ”negativ skatt”. Detta innebär
att ett belopp motsvarande värdet av den inte utnyttjade delen av grundavdraget
i stället utbetalas kontant. Grundavdrag för barn får också göras för
hemmavarande barn mellan 18 och 20 år som går i gymnasieskola och uppbär
studiestöd.

1988/89:SoU17

I reservation nr 8 framlagt lagförslag
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Reservantens förslag

1 §

För barn, som är svensk medbor- För barn, som är svensk medborgare
och bosatt i riket, skall av gare och bosatt i riket, skall av

allmänna medel såsom bidrag till allmänna medel såsom bidrag till

barnets uppehälle och uppfostran barnets uppehälle och uppfostran

utgå allmänt barnbidrag med 5 820 utgå allmänt barnbidrag i enlighet

kronor om året i enlighet med vad med vad nedan närmare stadgas med

nedan närmare stadgas. ett årligt belopp som utgör 25 % av

det basbelopp som enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring
har fastställts för året.

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, som icke
är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bosatt och
mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera av dess föräldrar sedan
minst sex månader vistas i riket.

Ett barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här, om
utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Medföljande barn till den
som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för
arbetsgivarens räkning, skall under utsändningstiden anses bosatta i Sverige.
Medföljande barn till en svensk missionär eller präst, som i annat fall är
anställd i utlandet, skall fortfarande anses bosatta här, om utlandsvistelsen är
avsedd att vara längst tre år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1988/89:SoU17

Bilaga

Innehållsförteckning 1988/89:

Sammanfattning 1

Proposition 1988/89:100 bil. 7 1

Motioner 1

Utskottet 3

Familjepolitikens allmänna inriktning 3

Frågor om barnbidrag m.m 7

Förlängt bidragsförskott 10

Medelsanvisningar m.m 11

Hemställan 12

Reservationer 14

Särskilda yttranden 20

Bilaga: I reservation nr 8 framlagt lagförslag 21

88431, Stockholm 1989