Socialutskottets betänkande
1988/89:SoU16

Vissa anslag till hälso- och sjukvård m. m.

1988/89
SoU 16

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag i proposition 1988/89:100 bil.

7 (socialdepartementet) framlagda förslag om anslag för budgetåret
1989/90 till hälso-och sjukvård, såvitt avser punkterna E 3 — 12, E 14 — 15,

E 17-20.

I samband med regeringens förslag till medelsanvisningar behandlar
utskottet 35 motionsyrkanden om olika hälso- och sjukvårdsfrågor. Ett
motionsyrkande har överlämnats till socialutskottet från försvarsutskottet
med yttrande.

Med anledning av ett tiotal motionsyrkanden (s, m, fp, c, vpk) om verksamheten
vid statens rättläkarstationer konstaterar utskottet att omfattande
problem och stora svårigheter för den rättsmedicinska verksamheten
har uppkommit när det gäller att uppfylla de mål som uppställts för
verksamheten. Utskottet anser det klart att det behövs en resursförstärkning.
Mot bakgrund av vissa beräkningar som gjorts av socialstyrelsen
anser utskottet att riksdagen till statens rättsläkarstationer för nästa budgetår
bör anvisa ett anslag på ca 34,2 milj. kr. Detta är 4,9 milj. kr. mer än
vad som föreslagits i budgetpropositionen.

När det gäller åtgärder på längre sikt är utskottets utgångspunkt att den
rättsmedicinska verksamheten har stor betydelse för rättssäkerheten. Utskottet
framhåller därvid alla de uppgifter som åvilar rättsläkarstationerna.
Utskottet anser det angeläget att den rättsmedicinska verksamheten får
sådana resurser att den i framtiden kan tillgodose högt ställda krav. Utskottet
anför vidare att arbetsförhållandena måste förbättras och att den
framtida rekryteringen av kompetent personal till det rättsmedicinska
området måste tryggas. Utskottet anser det angeläget att en lösning av
frågorna om huvudman och organisation av verksamheten kan nås och
förutsätter att regeringen skyndsamt tar sig an dessa frågor. Vad utskottet
anför om den framtida utvecklingen för rättsmedicinen föreslås riksdagen
ge regeringen till känna.

Ett antal motioner (s, m, fp, c) tar upp den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten.
Utskottet erinrar om sina tidigare skarpa uttalanden
om att åtgärder måste vidtas för att förhindra de långa undersökningstiderna.
Utskottet anser det vara beklagligt att de förhandlingar som förts
mellan staten och vissa landsting om rättspsykiatrin inte lett till något 1

1 Riksdagen 1988/89. 12 sami. Nr 16

resultat. Utskottet anser det angeläget att förhandlingarna återupptas och
fullföljs i en positiv anda. När det gäller huvudmannaskapet för den
rättspsykiatriska verksamheten framhåller utskottet att ett närmande mellan
den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten och vårdorganisationen
skulle innebära vissa fördelar. Utskottet erinrar dessutom om utskottets
tidigare uttalanden om att skälen för och emot ett ändrat huvudmannaskap
ingående bör prövas i det lagstiftningsarbete på området som
pågår i regeringskansliet. Vad utskottet anför om väntetiderna och huvudmannaskapet
föreslås riksdagen ge regeringen till känna.

Utskottets fp-, c- och mp-ledamöter reserverar sig mot utskottets uttalande
i huvudmannaskapsfrågan. Reservanterna erinrar om vad utskottet
tidigare anfört om att det ännu är en öppen fråga om och i vad mån staten
bör överlåta sitt ansvar för det rättspsykiatriska undersökningsväsendet på
sjukvårdshuvdmännen och att det finns skäl som talar både för och emot
ett ändrat huvudmannaskap. Utskottets m-ledamöter reserverar sig till
förmån för ett uttalande om att det starkt måste ifrågasättas om inte de
gamla tankarna om ett landstingskommunalt huvudmannaskap för rättspsykiatrin
bör överges och att det i stället bör övervägas om inte verksamheten
bör förbli ett statligt åtagande men läggas under justitiedepartementet.

När det gäller medelsanvisningen till de rättspsykiatriska stationerna
och klinikerna tillstyrker utskottet regeringens förslag till medelsanvisning
och avstyrker därmed vissa motionsyrkanden om ytterligare resurser. I
resursfrågan reserverar sig utskottets m-, fp-, c- och mp-ledamöter. De
anser att det behövs ett resurstillskott till rättspsykiatrin. För nästa budgetår
vill de anvisa 5 milj. kr. utöver de ca 96 milj. kr. som föreslagits av
regeringen.

Ytterligare några motioner (s, m, fp, c) behandlar resursbehovet för
statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM). Med anledning av
dessa uttalar utskottet att utskottet anser att IPM gör ett angeläget arbete.
Utskottet gör vidare bedömningen att IPM, om institutet även fortsättningsvis
skall kunna fullgöra sina viktiga uppgifter, behöver tillföras ytterligare
resurser. Regeringen bör överväga på vilket sätt en sådan förstärkning
lämpligen bör ske och snarast återkomma med förslag till riksdagen.
Vad utskottet anför förelås riksdagen ge regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker budgetpropositionens medelsanvisning för IPM och avstyrker
vissa motionsyrkanden om att anslaget bör ökas redan nu. Utskottets cledamöter
reserverar sig i fråga om medelsanvisningen för nästa budgetår
och anser att 331 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit bör anvisas till
IPM.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till övriga medelsanvisningar. Utskottet
avstyrker de övriga motionsyrkandena.

Utskottets m-, fp-, c- och mp-ledamöter reserverar sig till förmån för
vissa motionsyrkanden om avveckling av nämnden för undervisningssjukhusens
utbyggnad (NUU) och om hälso- och sjukvården i krig. I anslutning
till utskottets behandling av frågor om den rättsmedicinska undersökningsverksamheten
reserverar sig utskottets fp-, c- och mp-ledamöter till

1988/89:SoU16

2

förmån för en motion om omfattningen av de rättsmedicinska obduktionerna.
Fp-, vpk och mp-ledamöterna reserverar sig till förmån för en
motion om Spris arbete med omvårdnad och vårdorganisation, m-ledamöterna
till förmån för en motion om tandläkarnas specialistutbildning.

FEMTE HUVUDTITELN
Proposition 1988/89:100 bil. 7

Regeringen har under punkterna E 3 — 12 (s. 76 — 95), E 14 — 15 (s. 96 — 99),
E 17 (s. 101 — 103) och E 19 — 20 (s. 106— 109) föreslagit att riksdagen för
budgetåret 1989/90 anvisar

(E 3) till Statens rättskemiska laboratorium ett förslagsanslag på
25403000 kr.,

(E 4) till Statens rättsläkarstationer ett förslagsanslag på 29 368000 kr.,
(E 5) till Rättspsykiatriska stationer och kliniker ett förslagsanslag på
97 955000 kr.,

(E 6) till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ett förslagsanslag på
6940000 kr.,

(E 7) till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar ett
förslagsanslag på 2019000 kr.,

(E 8) till Statens institut för psykosocial miljömedicin ett förslagsanslag
på 3 800000 kr.,

(E 9) till Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet ett
förslagsanslag på 1 000 kr.,

(E 10) till Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter
ett förslagsanslag på 41 763000 kr.,

(E 11) till Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk
verksamhet ett förslagsanslag på 4346000 kr.,

(E 12) till Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning ett reservationsanslag
på 3 190000 kr.,

(E 14) till Epidemiberedskap m.m. ett förslagsanslag på 15574000 kr.,
(E 15) till Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut ett anslag på 10900000 kr.,

(E 17) till Specialistutbildning av läkare m.m. ett reservationsanslag på
34990000 kr.,

(E 19) till Driftkostnader för beredskapslagring m.m. ett förslagsanslag
på 56935000 kr.,

(E 20) till Investeringsersättningar enligt läkarutbildningsavtal m.m. ett
förslagsanslag på 133000000 kr.

Vidare har regeringen under punkten E 18 (s. 103—106) föreslagit

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att åtgärder för sjukvårdens
säkerhet får vidtas inom en kostnadsram på 10000000 kr.,

2. att riksdagen till Beredskapslagring och utbildning m. m. för hälsooch
sjukvård i krig för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag
på 65 865000 kr.

1988/89:SoU16

3

Motioner

1988/89:SoU16

1988/89:So401 av Agne Hansson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att uttala att statligt huvudmannaskap för de
rättspsykiatriska klinikerna skall gälla även fortsättningsvis,

2. att riksdagen beslutar att fasta paviljongen vid Västerviks sjukhus,
psykiatriska klinikerna skall som hittills hänföras till riksenhet för högspecialiserad
psykiatrisk vård och bevaras även fortsättningsvis.

1988/89:So406 av Gullan Lindblad och förste vice talman Ingegerd Troedsson
(båda m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att frågan om rättspsykiatrins hu\ udmannaskap omgående måste
komma till en lösning och att det bör övervägas om inte rättspsykiatrin bör
förbli ett statligt åtagande men läggas under justitiedepartementet.

1988/89:So419 av Birthe Sörestedt och Margit Sandéhn (båda s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om huvudmannaskap och resurser för den rättspsykiatriska verksamheten.

1988/89:So423 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hälso- och sjukvården i krig.

1988/89:So433 av Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om omedelbara åtgärder för att minska de långa väntetiderna för
rättspsykiatriska undersökningar och om ytterligare resurser för denna
verksamhet.

1988/89:So448 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
om sådan ändring i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall (1966:293) att förstärkning sker av samhällsskyddet mot brott av
psykiskt störda lagöverträdare.

1988/89:So449 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rättsmedicinsk undersökning och obduktion.

1988/89:So462 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen beslutar
att till Statens rättsläkarstationer för budgetåret 1989/90 anslå
1 100000 kr. utöver vad regeringen föreslagit, eller således totalt
30468000 kr.

1988/89:So463 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om statens institut för psykosocial miljömedicin.

1988/89:So484 av Stig Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om IPM:s angelägna behov av resursförstärkning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
i övrigt anförts om psykosocial miljömedicin.

1988/89:So489 av Daniel Tarschys m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till en avveckling av NUU i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1988/89:So492 av Daniel Tarschys och Karin Ahrland (båda fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till riktlinjer för den framtida
rättsmedicinska verksamheten,

2. att riksdagen under anslaget E 4 Statens rättsläkarstationer beviljar 5
milj. kr. utöver det av regeringen föreslagna beloppet.

1988/89:So493 av Daniel Tarschys och Karin Ahrland (båda fp) vari yrkas
att riksdagen under anslaget E 5 beviljar 5 milj. kr. utöver det förslag som
framläggs i budgetpropositionen.

1988/89:So495 av Rune Rydén och Per Stenmarck (båda m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nämnden för
undervisningssjukhusens utbyggnad (NUU) snarast skall avvecklas och att
de medel som i dag fördelas av nämnden i stället bör fördelas enligt de
principer som anges i motionen.

1988/89:So507 av Karin Israelsson m.fl. (c,m,fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att staten bör
vara huvudman för rättsläkarstationemas verksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att anslaget E 4
bil. 7 socialdepartementet Statens rättsläkarstationer tillförs ett med
1 700000 kr. höjt anslag.

1988/89:So512 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring av
organisationen av mykologiska sektionen så att denna blir en egen avdelning
och får en liknande organisation.

1988/89:So520 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om att den rättsmedicinska, rättskemiska, rättsodontologiska
och rättsserologiska verksamheten bör förbli en statlig medicinsk
angelägenhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den nuvarande organisationen bör byggas ut och ges
ökade resurser för att uppfylla det som föreskrivs i gällande lagar och
bestämmelser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att möjligheten att under statligt huvudmannaskap samla
de forensiska vetenskaperna, rättskemi, rättsmedicin, rättsserologi, rättsodontologi
och rättspsykiatri,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ytterligare resurser till det i motionen behandlade
området.

1988/89:So521 av Hans Göran Franck m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om den rättspsykiatriska
verksamheten,

fl A Riksdagen 1988/89. 12 sami. Nr 16

1988/89:SoU16

5

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio- 1988/89:SoU16
nen anges om behovet av extra undersökningsläkare.

1988/89:So529 av Bertil Persson och Gullan Lindblad (båda m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om principerna för och utformningen
av en väl fungerande verksamhet vid rättsläkarstationerna.

1988/89:So537 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
uppdra åt regeringen att skyndsamt framlägga förslag till lösningar för
verksamheten vid statens rättsläkarstationer.

1988/89:So538 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare
medel till institutet för psykosocial miljömedicin.

1988/89:So539 av Karin Israelsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen till statens institut för psykosocial miljömedicin anvisar
ett förslagsanslag på 4656000 kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt
anförts i motionen om psykosocial miljömedicin.

1988/89:So542 av Bertil Persson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om behovet av en förändring och utökning av den odontologiska
specialistutbildningen,

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Sf373.

1988/89:So546 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen av regeringen begär att SPRI får i uppdrag att initiera
försök med omvårdnadsenheter i motionens anda,

4. att riksdagen hos regeringen begär att SPRI, sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut, presenterar en samlad
bild av olika försök med förändrad vårdorganisation som pågår runt
omkring i landet.

Från försvarsutskottet överflyttad motion

1988/89:Fö207 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag redan innevarande riksmöte
om hur hälso- och sjukvården i krig skall kunna få den förstärkning som
angavs i 1987 års försvarsbeslut.

6

Utskottet

1988/89:SoU16

Den rättsmedicinska undersökningsverksamheten

Ett flertal motioner tar upp frågor som berör verksamheten vid statens
rättsläkarstationer och den rättsmedicinska obduktionsverksamheten.

Gällande bestämmelser m. m.

En förutsättning för att gravsättning eller eldbegängelse får ske är att
dödsbevis företetts för pastorsämbetet. Ett dödsbevis skall innehålla uttalande
om dödsorsaken och utfärdas av läkare. En dödsorsaksundersökning
skall vara av den omfattningen att läkaren kan uttala sig om sannolik
dödsorsak, om huruvida det finns anledning att misstänka en onaturlig
död eller om det i övrigt finns skäl för en fullständigare undersökning av
den döda kroppen. För att erhålla kunskap om dödsorsaken kan det bli
nödvändigt med obduktion. En sådan kan vara klinisk och utförs då på
sjukhus eller vara rättsmedicinsk och utförs då inom det rättsmedicinska
undersökningsväsendet.

Bestämmelser om kliniska obduktioner finns i obduktionslagen
(1975:191). En utförligare redovisning av de för kliniska obduktioner
gällande bestämmelserna finns bl. a. i utskottets betänkande SoU
1985/86:1.

Förutsättningarna för rättsmedicinsk undersökning regleras i en särskild
kungörelse (1973:710) om rättsmedicinsk obduktion. Beslut om sådan
obduktion meddelas av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller polisstyrelse.
Till kungörelsen har socialstyrelsen utfärdat ett cirkulär (1975:12)
med förskrifter om förfarandet vid rättsmedicinsk obduktion m. m.

De rättsmedicinska obduktionerna förekommer i tre former. Den enkla
dödsorsaksundersökningen innehåller en kort beskrivning av resultaten
och iakttagelserna vid en yttre besiktning och en inre undersökning. I
undantagsfall torde en yttre undersökning av den döda kroppen vara
tillräcklig för att utfärda dödsbevis. Den fullständiga dödsorsaksundersökningen
består också av en yttre besiktning och en inre undersökning. Vid
förrättningen förs protokoll som är förhållandevis utförligt. Förfarandet
vid rättsmedicinsk obduktion regleras i socialstyrelsens nämnda cirkulär
MF 1975:12. Den ”egentliga” rättsmedicinska obduktionen omfattar också
en yttre och en inre undersökning. Vid obduktionen förs protokoll. Cirkuläret
anger tämligen detaljerat vad som skall ingå i obduktionsprotokollet
som i nummerföljd redovisar gjorda iakttagelser samt därpå grundande
slutsatser. En sådan obduktion är den mest omfattande. I samtliga fall kan
protokoll som förts vid mikroskopiska undersökningar och/eller rättkemiska
analyser vara fogat till handlingarna. Utöver obduktioner utförs vid
rättsläkarstationerna undersökningar på levande personer, laboratorieundersökningar
m. m.

Rättsmedicinska undersökningar utförs vid statens rättsläkarstationer.
Sådana finns i Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och
Umeå. Rättsläkarstationerna har i dag socialstyrelsen som chefsmyndighet

och hör till socialdepartementet. Obduktionerna vid rättsläkarstationerna
omfattar i dag cirka 12 000 förrättningar eller cirka en tredjedel av samtliga
obduktioner i landet. Någon form av obduktion, rättsmedicinsk eller
klinisk, förekommer för övrigt i samband med knappt en tredjedel av alla
dödsfall i landet.

Obduktionerna vid rättsläkarstationerna fördelar sig enligt följande:

— ”egentliga” rättsmedicinska obduktioner (drygt 300 per år)

— fullständiga dödsorsaksundersökningar (ca 6 500 per år) och

— enkla dödsorsaksundersökningar (ca 5 500 per år).

Vid stationerna förekommer dessutom undersökningar av levande personer
efter misshandel o. d. (ca 700 per år), laboratorieundersökningar av
skelettdelar o. d. utan samband med obduktion (ca 400 per år), biträde vid
brottsplatsundersökning m.m., rättsintyg till och sakkunniguppdrag vid
doijistol samt rättsodontologisk verksamhet. I Stockholm finns en tjänst
som rättsodontolog. I tjänsten ingår såväl praktiskt arbete som föreläsningar
vid stationerna i Stockholm, Uppsala och Linköping. Rättsläkarstationerna
i Lund, Göteborg och Umeå har arvodesanställda tandläkare med
rättsodontologisk utbildning.

Olika frågor som på ett eller annat sätt berör verksamheten vid rättsläkarstationerna
har varit eller är föremål för utredningsarbete.

Regeringen tillkallade år 1983 en särskild utredare med uppdrag att
utreda det rättsmedicinska, rättskemiska och kriminaltekniska undersökningsväsendets
organisation m.m. Utredningen, som antog benämningen
RRK-utredningen, avlämnade år 1986 betänkandet Samordning av det
rättsmedicinska, rättskemiska och kriminaltekniska undersökningsväsendet
(DsS 1986:3). Utredningen föreslog en samordning av det rättsmedicinska,
rättskemiska och kriminaltekniska undersökningsväsendet. Förslaget
innebär att rättsläkarstationerna, kemiska avdelningen vid statens
rättskemiska laboratorium och statens kriminaltekniska laboratorium
skall bilda en myndighet, ett staten rättstekniska laboratorium, antingen
under rikspolisstyrelsen eller direkt under justitiedepartementet. Utredningen
stannade för att föreslå att rikspolisstyrelsen skulle bli chefsmyndighet
för det nya laboratoriet. Utredningen föreslog också olika åtgärder
för att minska antalet obduktioner vid rättsläkarstationerna. Utredningens
förslag har remissbehandlats och bereds nu inom regeringskansliet.

Lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.
omfattar i dag inte den rättsmedicinska verksamheten. Tillsynsutredningen
(S 1987:03) har dock i uppgift bl. a. att överväga om den personkrets
som omfattas av lagen bör utvidgas till att avse även personal som är
knuten till rättsmedicinsk eller rättskemisk verksamhet. Utredningen skall
också överväga om tillsynslagen bör förtydligas när det gäller t. ex. personalens
omhändertagande av avlidna i avvaktan på bisättning och begravning.

Obduktionslagens regler om samtycke vid obduktion utreds för närvarande
av den s. k. transplanlationsulredningen (dir. 1987:17).

1988/89:SoU16

8

Motionerna

1988/89:SoU16

I motion 1988/89:So449 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
rättsmedicinsk undersökning och obduktion (yrkande 3). Motionären tar
upp olika frågor om förutsättningar för obduktioner och riktar bl. a. kritik
mot ett förfarande där rättsmedicinska obduktioner utförs på döda från en
kulturkrets där åtgärden upplevs som likskändning. Enligt motionären
borde rättsmedicinska obduktioner vid behov kunna undvikas i fall där
det uppenbarligen är en naturlig död, ett helt klarlagt olycksfall eller
självmord.

I motion I988/89:So462 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen
beslutar att till Statens rättsläkarstationer för budgetåret 1989/90 anslå
1 100000 kr. utöver vad regeringen föreslagit, eller således totalt
30468000 kr. Motionärerna påtalar den alarmerande personalsituationen
vid rättsläkarstationerna och anser att det behövs vissa ytterligare läkartjänster.

I motion I988/89:So492 av Daniel Tarschys och Karin Ahrland (båda fp)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till riktlinjer för den
framtida rättsmedicinska verksamheten (yrkande 1). I motionen hemställs
vidare att riksdagen under anslaget E 4 Statens rättsläkarstationer beviljar
5 milj. kr utöver det av regeringen föreslagna beloppet (yrkande 2). Motionärerna
anför att det är nödvändigt att riksdagen nu reagerar och begär
omedelbara insatser från regeringens sida för att ge stabilitet och stadga åt
den rättsmedicinska verksamheten. Dels måste klarhet skapas om det
framtida huvudmannaskapet för rättsmedicinen, dels bör verksamheten
tillföras resurser så att elementära krav på rättssäkerhet kan tillfredsställas.

Liknande synpunkter framförs även i motion 1988/89:So507 av Karin
Israelsson m.fl. (c, m, fp). I motionen hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att staten bör vara huvudman för rättsläkarstationernas
verksamhet (yrkande 1) och att riksdagen till Statens rättsläkarstationer
skall anvisa ett i förhållande till propositionen med
1 700000 kr. höjt anslag (yrkande 2).

1 motion 1988/89:So520 av Hans Göran Franck m. fl. (s) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionen om att den rättsmedicinska, rättskemiska, rättsodontologiska
och rättsserologiska verksamheten bör förbli en statlig medicinsk angelägenhet
(yrkande I). I motionen begärs vidare tillkännagivanden till regeringen
dels om vad som anförs i motionen om att den nuvarande organisationen
bör byggas ut och ges ökade resurser för att uppfylla det som
föreskrivs i gällande lagar och bestämmelser (yrkande 2). dels om vad som
anförs om möjligheten att under statligt huvudmannaskap samla de forensiska
vetenskaperna rättskemi, rättsmedicin, rättsserologi, rättsodontologi
och rättspsykiatri (yrkande 3). Slutligen begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vad som anförs om behovet av ytterligare resurser till det i
motionen behandlade rättsområdet (yrkande 4). Motionärerna anför bl. a.
att rättsläkarstationerna måste tillföras ekonomiska resurser för att verksamheten
skall kunna fortsätta som hittills. När det gäller huvudmanna -

skapsfrågan framhåller motionärerna att rättsmedicinen måste garanteras 1988/89:SoU16
en fri och oberoende ställning, varför det vöre olyckligt att knyta rättsmedicinsk
verksamhet till rikspolisstyrelsen eller t. ex. landstingen vilket tidigare
varit på tal. Motionärerna betonar sambandet till de medicinska
fakulteterna. Motionärerna förespråkar en rättsmedicinsk institution med
samliga s. k. forensiska ämnen direkt under social- eller justitiedepartementet.

I motion 1988/89:So529 av Bertil Persson och Gullan Lindblad (båda m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om principerna för
och utformningen av en väl fungerande verksamhet vid rättsläkarstationerna.
Även i denna motion betonas resursfrågorna och framhålls att
huvudmannaskapsfrågan måste lösas.

I motion 1988/89:So537 av Stina Gustavsson (c) hemställs att riksdagen
beslutar uppdra åt regeringen att skyndsamt framlägga förslag till lösningar
för verksamheten vid statens rättsläkarstationer. Liksom i de övriga motionerna
tas resursfrågorna upp.

Tidigare riksdagsbehandling

De allmänna resursfrågorna vid rättsläkarstationerna har inte föranlett
några särskilda utskottsuttalanden under senare år. Däremot har frågor
om omfattningen av obduktionsverksamheten behandlats vid några tillfällen.

1 betänkandet Soll 1985/86:1 behandlade utskottet vilka krav som bör
ställas vid bedömningen av sannolik dödsorsak för utfärdande av dödsbevis.
Utskottet uttalade därvid (s. 13) att man kan ifrågasätta om det är
motiverat att genomföra obduktion mot de anhörigas uttryckliga vilja, när
det är klart att ett dödsfall har naturliga orsaker, har orsakats av en yttre
händelse som är helt klarlagd etc. Utskottet ifrågasatte om inte reglerna för
dödsbevis kommit att tillämpas så att onödigt många dödsfall kommit att
hänföras till sådana med okänd dödsorsak eller motivera rättsmedicinsk
undersökning. Utskottet uttalade vidare att det var önskvärt att tillämpningen
av nuvarande bestämmelser följs upp och analyseras. Utskottet
hänvisade till vid den tidpunkten pågående arbete i regeringskansliet
rörande dödsbegreppet, transplantationsfrågor, RRK-utredningen m.m.
och förklarade att utskottet utgick ifrån att regeringen i lämpligt sammanhang
skulle redovisa utfallet av 1975 års obduktionslag samt tillämpningen
av reglerna om rättsmedicinska undersökningar och om dödsbevis.

Vid en förnyad behandling av dessa frågor, i betänkandet SoU
1986/87:6, erinrade utskottet om sitt tidigare uttalande att man kan ifrågasätta
om inte reglerna för dödsbevis kommit att tillämpas så att onödigt
många dödsfall kommit att hänföras till sådana med okänd dödsorsak eller
motivera rättsmedicinsk undersökning. Utskottet anförde vidare att en
mer nyanserad syn ofta bör kunna anläggas bl. a. i de fall det är klarlagt att
ett dödsfall har naturliga orsaker eller beror av en känd yttre händelse.

Utskottet underströk mot bakgrund av vissa uttalanden i en då aktuell

motion också vikten av att polis och annan berörd personal som har att ta

befattning med ett dödsfall uppträder hänsynsfullt och så diskret som 10

situationen tillåter.

I samband med utskottets behandling av regeringens proposition om
införandet av hjärnrelaterade dödskriterier behandlade utskottet på nytt
vissa motionsyrkanden om bl. a. den rättsmedicinska obduktionsverksamhetens
omfattning. Utskottet konstaterade därvid (SoU 1986/87:25), med
hänvisning till RRK-utredningens förslag, att reglerna för rättsmedicinska
obduktioner övervägs i särskild ordning inom regeringskansliet med inriktningen
att obduktioner skall företas restriktivt och bara om det föreligger
ett klart behov av undersökning samt att polisen inte skall kopplas in i
onödan. Utskottet konstaterade vidare att reglerna för samtycke till klinisk
obduktion skulle komma att övervägas inom ramen för den nya översynen
av transplantationslagen. Vad som möjligen skulle falla utanför de nämnda
uppdragen var det av utskottet tidigare uttalade önskemålet om att
riksdagen skall få en redovisning av utfallet av nuvarande regler om
obduktion och dödsbevis. Utskottet förutsatte emellertid att regeringen
skulle följa utredningsarbetet och, om påkallat, föranstalta om erforderlig
komplettering. Utskottet ansåg det inte behövligt med något initiativ från
riksdagens sida. Då aktuella motionsyrkanden avstyrktes.

Utvecklingen under senare tid

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Statens rättsläkarstationer
för budgetåret 1989/90 skall anvisa ett förslagsanslag på 29 368 000 kr. För
innevarande budgetår har anvisats ett förslagsanslag på 26933000 kr. I
budgetpropositionen anförs (bil. 7 s. 79 f.) att medel för rättsläkarstationernas
verksamhet för nästa budgetår har beräknas enligt ett ettårigt
huvudförslag med en reduktion om 2 %. Detta anses vara genomförbart då
åtgärder planeras för att begränsa antalet enkla dödsorsaksundersökningar
fr. o. m. år 1990. När det gäller huvudmannaskapsfrågan anförs det att
RRK-utredningens förslag alltjämt bereds i regeringskansliet.

Situationen vid rättsläkarstationema blev närmast prekär under senare
delen av 1988. Socialstyrelsen kunde vid sina budgetuppföljningar under
hösten 1988 prognosticera ett betydande underskott för den rättsmedicinska
verksamheten för budgetåret 1988/89. Efter det att socialstyrelsen
under hösten 1988 erhållit socialdepartementets beslut att överskridanden
gjorda på 1987/88 års budget inte skulle kunna finanseras ansåg sig socialstyrelsen
ansåg sig nödsakad att besluta om anställningsstopp och också att
varsla om uppsägningar av viss personal vid rättsläkarstationema. Socialstyrelsen
tillsatte bl. a. mot den bakgrunden en särskild arbetsgrupp med
uppgift att utreda den budget- och verksamhetskris som sålunda uppstått
inom rättsläkarstationernas verksamhetsområde. Arbetsgruppen redovisade
sitt arbete för socialstyrelsens verksledning den 7 februari 1989. Socialstyrelsen
har därefter, den 9 februari 1989, gjort en särskild framställning
till regeringen. Socialstyrelsen konstaterar att verksamheten vid rättsläkarstationema
präglas av svåra arbetsförhållanden och stor arbetsbelastning
med ringa utrymme för utvecklings- och forskningsarbete. Enligt
styrelsen är resurserna otillräckliga. Det är inte möjligt att driva verksamheten
med nuvarande inriktning och omfattning och årliga besparingskrav.
Socialstyrelsen anser att kostnadsminskningar på kort sikt inte är

1988/89:SoU16

11

möjliga annat än i mycket begränsad utsträckning. För att lösa budget- och
verksamhetskrisen anser socialstyrelsen det nödvändigt att förändra verksamhetens
inriktning och omfattning samt de organisatoriska former i
vilka den bedrivs. Endast sådana förändringar anses i ett längre perspektiv
ge förutsättningar för lägre kostnader. Socialstyrelsen beräknar att det
under innevarande budgetår behövs ett överskridande av anslaget med ca
2,7 milj. kr. för att klara verksamheten vid rättsläkarstationema. För nästa
budgetår beräknar socialstyrelsen att det utöver det i budgetpropositionen
föreslagna anslaget behövs ytterligare ca 2 milj. kr.

Utskottet har bl. a. vid besök på rättsläkarstationen i Stockholm och hos
socialstyrelsen inhämtat information om den rättsmedicinska verksamheten.

Utskottets bedömning

Utskottet kan inledningsvis konstatera att omfattande problem och stora
svårigheter för den rättsmedicinska verksamheten har uppkommit när det
gäller att uppfylla de mål som uppställts för verksamheten. Samtidigt som
resurserna har skurits ned har behovet av rättsmedicinska undersökningar
enligt gällande föreskrifter ökat. Viktiga rättsmedicinska arbetsuppgifter
som forskning och undervisning har måst eftersättas. Det har funnits
uppenbar risk för att de framtida möjligheterna att rekrytera kompetent
personal till området skulle försvåras.

Utskottet anser det klart att den rättsmedicinska verksamheten behöver
en resursförstärkning. Ett resurstillskott behövs redan innevarande år för
att verksamheten skall kunna klaras. Utskottet har erfarit att regeringen
avser att medge ett överskridande på innevarande års budget i den storleksordning
som beräknats av socialstyrelsen. Vad gäller resursbehovet för
nästa budgetår har socialstyrelsen i sin framställning till regeringen i februari
1989 beräknat ett medelsbehov på ca 2 milj. kr. utöver vad som
beräknats i budgetpropositionen. Utskottet beräknar ett större resursbehov
eller 2,2 milj. kr. utöver det i budgetpropositionen föreslagna beloppet
och utöver det överskridande med 2,7 milj. kr. på innevarande års budget
som bedömts nödvändigt. Enligt utskottet bör riksdagen därför för nästa
budgetår till Statens rättsläkarstationer anvisa ett förslagsanslag på
34268000 kr. Detta får enligt utskottet anses tillgodose de särskilda
kraven på anslagsförstärkning i motionerna So462 (vpk), So492 (fp) yrkande
2, So507 (c, m, fp) yrkande 2, So520 (s) yrkande 4, So529 (m) delvis och
So537 (c).

För att man skall komma till rätta med problemen när det gäller den
rättsmedicinska verksamheten krävs också åtgärder på längre sikt. Utskottets
utgångspunkt är att den rättsmedicinska verksamheten har stor betydelse
för rättssäkerheten. Viktiga i sammanhanget är inte bara de rättsmedicinska
obduktionerna utan också de undersökningar som för olika ändamål
görs på levande personer och de uppgifter som sakkunniga som den
rättsmedicinarna fullgör. Rättsmedicinen gagnar inte bara traditionellt
rättsvårdande myndigheter som polis, åklagare och allmänna domstolar
utan också bl. a. socialtjänsten och myndigheter som arbetar med invand -

1988/89:SoU16

12

rarfrågor. Rättsmedicinska undersökningar har vidare betydelse för civil- 1988/89:SoU16
rättsliga bedömningar som görs av försäkringsdomstolar och försäkringsbolag.
Det finns också skäl att erinra om den viktiga verksamhet som
fullgörs av rättsodontologen vid rättsläkarstationen i Stockholm. De arbetsuppgifter
som denne utför är även av internationell betydelse. Utskottet
finner det angeläget att den rättsmedicinska verksamheten får sådana
resurser att den även i framtiden kan tillgodose högt ställda krav. Det finns
enligt utskottet också skäl att erinra om personalsituationen för rättsmedicinen.
Arbetsförhållandena måste förbättras. Personalen måste kunna
känna trygghet i sin anställning. Den framtida rekryteringen av kompetent
personal till det rättsmedicinska området måste också tryggas. Detta gäller
även den rättsodontologiska verksamheten.

Flera motioner tar upp huvudmannaskapet för den rättsmedicinska
verksamheten. RRK-utredningen har utrett den framtida organisationen
för det rättsmedicinska, rättskemiska och kriminaltekniska undersökningsväsendet
och lagt fram vissa förslag. Det är enligt utskottet angeläget
att en lösning av frågorna om huvudman och organisation av verksamheten
kan komma till stånd. Utskottet förutsätter att regeringen skyndsamt
tar sig an dessa frågor. Utskottet är inte berett att nu ta ställning till frågan
om den rättsmedicinska verksamheten i framtiden bör ha en helt självständig
ställning eller underordnas viss myndighet. Denna fråga bör självklart
ingå i regeringens beredningsarbete.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna So492 (fp) yrkande
1, So507 (c, m, fp) yrkande 1, So520 (s) yrkandena 1—3, So529 (m)
delvis och So537 (c) delvis om den framtida utvecklingen för rättsmedicinen
bör riksdagen som sin mening ge till känna.

I motion So449 (fp), slutligen, tas också upp en fråga av betydelse för den
rättsmedicinska verksamheten. Utskottet kan hålla med motionären om
att det är angeläget att rättsmedicinska undersökningar och obduktioner
inte utförs så att det uppfattas som kränkande av människor som kommer
från en annan kulturkrets. Utskottet har också i olika sammanhang framhållit
vikten av att hälso- och sjukvården tar hänsyn till invandrarnas
speciella situation i vården. Rättssäkerhetsaspekterna av den rättsmedicinska
verksamheten får emellertid inte glömmas bort. En noggrann avvägning
mellan dessa ibland motstridiga intressen är enligt utskottet nödvändig.

Utskottet har också tidigare ifrågasatt omfattningen av obduktionsverksamheten.
Som framgått av den tidigare redovisningen har också obduktionsfrågor
övervägts i den s. k. RRK-utredningen och övervägs för närvarande
i transplantationsutredningen. Utskottet förutsätter att även den
fråga som tas upp i motionen kommer att övervägas, när den rättsmedicinska
verksamheten bereds i regeringskansliet.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att det inte behövs något
uttalande från riksdagens sida för att motion So449 (fp) skall bli tillgodosedd.
Utskottet avstyrker därför yrkande 3 i motionen.

12 Riksdagen 1988/89. 12 sami. Nr 16

Rättspsykiatriska undersökningar m. m.

Ett flertal motioner behandlar den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten.

I motion 1988/89:So401 av Agne Hansson m.Jl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att uttala att statligt huvudmannaskap för de rättspsykiatriska
klinikerna skall gälla även fortsättningsvis (yrkande 1).

I motion 1988/89:So406 av Gullan Lindblad och förste vice talman
Ingegerd Troedsson (båda m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om
att frågan om rättspsykiatrins huvudmannaskap omgående måste komma
till en lösning och att det bör övervägas om inte rättspsykiatrin bör förbli
ett statligt åtagande men läggas under justitiedepartementet.

I motion 1988/89: So419 av Birthe Sörestedt och Margit Sandéhn (båda
s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförs om huvudmannaskap och resurser för den rättspsykiatriska
verksamheten. Motionärerna påtalar de långa väntetiderna för
rättspsykiatriska undersökningar och anför att de rättspsykiatriska klinikernas
situation snarast måste lösas genom att de förblir en statlig verksamhet
och tilldelas resurser så att den kan fungera.

I motion !988/89:So433 av Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om att vad som i motionen anförts om
omedelbara åtgärder för att minska de långa väntetiderna för rättspsykiatriska
undersökningar och om ytterligare resurser för denna verksamhet.
Motionärerna hänvisar till riksdagens tidigare starka uttalanden om
den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten. Motionärerna hänvisar
också till att huvudmannaskapsfrågan varit föremål för överläggningar
men att det alltid ansetts självklart att rättsvårdande myndigheter skall ha
statlig huvudman, vilket motionärerna anser bör vara fallet också fortsättningsvis.

I motion I988/89:So493 av Daniel Tarschys och Karin Ahrland (båda fp)
hemställs att riksdagen under anslaget E5 beviljar 5 milj. kr. utöver det
förslag som framläggs i budgetpropositionen.

I motion 1988/89:So521 av Hans Göran Franck m.Jl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om den rättspsykiatriska
verksamheten (yrkande 1). I motionen begärs vidare ett tillkännagivande
om vad som anförts i motionen om behovet av extra undersökningsläkare
(yrkande 2). Motionärerna anser att det för att lösa en del av de akuta
svårigheterna är mest angeläget att det anslås medel till extra undersökningsläkare.

Bakgrund

I brottsbalken 31 och 33 kap. finns regler för när en domstol kan döma en
åtalad till sluten psykiatrisk vård. En sådan dom skall i princip föregås av
en rättspsykiatrisk undersökning. Förutsättningarna för rättspsykiatriska
undersökningar regleras i lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning
i brottmål. Av bestämmelserna framgår bl. a. att rättspsykiatrisk
undersökning skall utföras med största möjliga skyndsamhet och att skrift -

1988/89:SoU16

14

ligt utlåtande skall avges till rätten inom sex veckor från det beslutet om
undersökningen inkom till den klinik eller station under vilken undersökningen
hör. Socialstyrelsen får medge anstånd i särskilt fall. Särskilda
tillämpningsföreskrifter till lagen finns i en särskild kungörelse (SFS
1966:631). En utförligare redovisning av bestämmelserna finns i utskottets
betänkande SoU 1986/87:15.

Den slutna psykiatriska vården och vården av psykiskt sjuka lagöverträdare
har varit föremål för ett flertal utredningar.

1971 års utredning om behandling av psykiskt avvikande, den s.k.
Bexeliuskommittén, lade år 1977 fram betänkandet Psykiskt störda lagöverträdare
(SOU 1977:23). Bexeliuskommittén tog också upp frågan om
den rättspsykiatriska organisationen och föreslog att organisationen skulle
förstärkas så att den omfattade vissa vård- och behandlingsresurser (kap.
13). Utredningen menade att landstingen skulle ha driftansvar för den
rättspsykiatriska organisationen, medan staten skulle åta sig huvudmannaskapet
med resursansvar.

En särskild arbetsgrupp inom socialstyrelsen, den s.k. ASV-gruppen,
utarbetade ett planeringsunderlag — Förslag till rättspsykiatrisk regionvård
— som år 1981 överlämnades till socialdepartementet. I rapporten
föreslogs att ansvaret för rättspsykiatriska undersökningar skall samordnas
med vårdansvaret för motsvarande patienter inom allmänpsykiatrin.
Arbetsgruppen föreslog införandet av begreppet rättspsykiatrisk regionsjukvård.
Denna föreslogs ansvara för rättspsykiatriska undersökningar,
vård av undersökta patienter för kortare eller längre tidsperioder,
konsultinsatser inom kriminalvården och övertagande av patienter från
hemortspsykiatrin. Utredningens förslag innebar ett förslag om överförande
att den nuvarande rättspsykiatriska organisationen till landstingen.

Socialberedningen överlämnade i augusti 1984 betänkandet Psykiatrin,
tvånget och rättssäkerheten (SOU 1984:64). 1 betänkandet behandlades
den psykiatriska tvångsvården. Utredningen föreslåren helt ny lagstiftning
på detta område. Man föreslår införandet av tre nya lagar, en lag om akut
psykiatrisk vård, en lag om regler till skydd för vissa åldersdementa m. fl.
och en lag om rättspsykiatrisk vård. Socialberedningen utgick i sina resonemang
från att det i framtiden kommer att finnas en organisation på
regional nivå som både gör rättspsykiatriska undersökningar och har vårdplatser
för i huvudsak patienter som behöver psykiatrisk vård och är
kriminellt belastade. Socialberedningen ansåg dock att dess förslag kunde
tillämpas även inom den organisation som finns för närvarande, nämligen
på de rättspsykiatriska klinkerna och på de s. k. riksenheterna för särskilt
vårdkrävande patienter.

Regeringen gav år 1985 statensförhandlingsnämnd i uppdrag att träffa
avtal med berörda landstingskommuner och Göteborgs kommun om ett
överförande av den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten till
dem. Landstingsförbundet beslutade den 10 november 1988 att avbryta
förhandlingarna. Landstingsförbundet anförde i en skrivelse till regeringen
att man ansåg parternas ståndpunkter i förhandlingarna så skiljaktiga att
förutsättningar för fortsatta förhandlingar inte längre förelåg. Förbundet

1988/89:SoU16

15

anförde dock att man inte utesluter att enskilda huvudmän inom ramen
för nuvarande ansvarsförhållanden åtar sig att för statens räkning utföra
ett visst antal undersökningar.

Tidigare utskottsbehandling

Utskottet har återkommande behandlat motionskrav om den rättspsykiatriska
undersökningsverksamheten. Framför allt har de långa undersökningstiderna
väckt utskottets uppmärksamhet. I betänkandet SoU
1986/87:15 riktade utskottet skarp kritik mot väntetiderna för rättspsykiatriska
undersökningar. Sålunda konstaterade utskottet att den situation
som råder står i uppenbar strid med gällande lag och uttalade att allvarliga
ansträngningar måste göras för att komma til rätta med de rådande missförhållandena.
Utskottet ansåg — i likhet med justitieutskottet i ett yttrande
till socialutskottet — att de av socialstyrelsen då beslutade åtgärderna
inte var tillräckliga. Enligt utskottets mening måste också övervägas att
ställa mera resurser till förfogande för den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten
så att den kö som finns kan arbetas av. Utskottet
erinrade vidare om det arbete som pågår inom regeringskansliet med att
reformera den psykiatriska tvångsvården. Utskottet ansåg emellertid att
förhållandena på de rättspsykiatriska klinikerna var sådana att en lösning
av problemen inte kan anstå i avvaktan på en större och mer tidskrävande
reform. Utskottet uttalade därför att regeringen omgående måste vidta
åtgärder för att avhjälpa de rådande missförhållandena. Vad utskottet
sålunda uttalat beslutade riksdagen sedemera ge regeringen till känna
(rskr. 109).

Vid behandlingen av budgetpropositionen 1986/87:100 och anslaget till
de rättspsykiatriska stationerna och klinikerna (E 5) återkom utskottet till
frågan om de långa väntetiderna. Utskottet erinrade (SoU 1986/87:16 s.
22 — 27) om sina uttalanden två månader tidigare men konstaterade att de
av socialministern anvisade åtgärderna från socialstyrelsens sida inte var
tillräckliga. Utskottet vidhöll sitt tidigare ställningstagande att det måste
övervägas att ställa mera resurser till förfogande för den rättspsykiatriska
undersökningsverksamheten, så att den befintliga kön kan arbetas av.
Utskottet uttalade att regeringen borde återkomma till riksdagen i denna
del. Vad utskottet anfört om resurserna för rättspsykiatriska undersökningar
beslutade riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (RD
1986/87:90, rskr. 137).

Utskottet återkom till de långa väntetiderna i betänkandet SoU
1987/88:22. Utskottet anförde därvid följande:

Utskottet erinrar om de uttalanden som tidigare gjorts om behovet av
omedelbara åtgärder för att komma till rätta med missförhållandena med
de långa väntetiderna för rättspsykiatriska undersökningar. Läget inger
ännu stor oro. De åtgärder som regeringen hitills vidtagit kan inte anses
tillfredsställande. Utskottet förutsätter att stora ansträngningar nu görs för
att man skall kunna komma till rätta med problemen.

1988/89:SoU16

1 avvaktan på regeringens aviserade förslag angående psykiatrisk tvångsvård
samt rättspsykiatrins organisation (en lagrådsremiss var då aviserad

16

till sommaren 1988) ansåg utskottet det dock inte påkallat med något
ytterligare initiativ från riksdagens sida. Utskottet avstyrkte därför den då
aktuella motionen. Riksdagen följde utskottet (RD 1987/88:118, rskr.
268).

Frågan om huvudmannaskapet för rättspsykiatrin har också behandlats av
utskottet vid flera tillfällen tidigare. Huvudmannaskapsfrågan behandlades
sålunda av utskottet i samband med 1980 års omorganisation av
socialstyrelsen. I betänkandet SoU 1979/80:45 anförde utskottet bl. a.
följande (s. 22 f):

Med utgångspunkt i att socialstyrelsen bör ges möjlighet att i framtiden
koncentrera sin verksamhet på centrala uppgifter har utskottet inte något
att erinra mot att socialstyrelsen avlastas uppgiften att vara chefsmyndighet
för den rättspsykiatriska organisationen. Först när klarhet vunnits om
den rättspsykiatriska organisationen i framtiden skall ha i huvudsak nuvarande
uppgifter eller tillföras ökade vårduppgifter bör dock enligt utskottets
mening slutlig ställning tas i frågorna om och i vilken omfattning
staten fortsatt bör ha ett ansvar för den rättspsykiatriska organisationen
samt vilken myndighet ett statligt ansvar bör åvila. Det ankommer dock
närmast på regeringen att avgöra formen för beredning av dessa frågor.

Huvudmannaskapsfrågan behandlades också i det tidigare nämnda betänkandet
SoU 1986/87:16. Utskottet hänvisade till de tidigare uttalandena i
SoU 1979/80:45 och anförde vidare (s. 25 ):

Det är således ännu en öppen fråga om och i vad mån staten bör överlåta
sitt ansvar för det rättspsykiatriska undersökningsväsendet på sjukvårdshuvudmännen.
Skäl kan anföras såväl för som emot ett ändrat huvudmannaskap.
Utskottet förutsätter därför att dessa frågeställningar penetreras
ingående i beredningsarbetet innan förslag framläggs för riksdagen.

Även vad utskottet anförde om huvudmannaskapet för den rättspsykiatriska
verksamheten beslutade riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Konstitutionsutskottet kommer under innevarande riksmöte att som ett
led i utskottets granskningsarbete behandla regeringens handläggning av
ärenden om rättspsykiatriska undersökningar.

Budgetpropositionen m.m.

1 budgetpropositionen anförs (bil. 7, s. 81) att verksamhetssituationen
inom den nuvarande rättspsykiatriska organisationen under en följd av år
varit problematisk. Regeringen har därför vidtagit en rad åtgärder för att
skapa förutsättningar för en förbättring av förhållandena. Som exempel
härpå redovisas i budgetpropositionen de avtal som träffats med vissa
landstingskommuner om att utföra rättspsykiatriska undersökningar på
häktade. Totalt 26 undersökningar har genomförts i samarbete med Östergötlands
och Västerbottens läns landstingskommuner. Överenskommelse
har träffats om ytterligare 38 undersökningar under år 1989. Vidare påpekas
att regeringen i december 1989 uppdragit åt statskontoret att genomföra
en skyndsam översyn av de administrativa rutinerna m.m. inom de

1988/89:SoU16

17

rättspsykiatriska stationerna och klinikerna i syfte att lämna förslag till
effektivisering. En rapport från statskontoret skall överlämnas inom kort.

Regeringen gör i budgetpropositionen bedömningen att en organisationsförändring
med en närmare samordnig av vården och undersökningarna
tillsammans med en ny lagstiftning om rättspsykiatriska undersökningar,
som är under beredning, skulle avsevärt förbättra förutsättningarna
för såväl undersökningsverksamhet som vård. I propositionen görs
bedömningen att inriktningen bör vara att pröva möjligheterna att återuppta
förhandlingarna med Landstingsförbundet, så snart statskontorets
rapport föreligger.

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Rättspsykiatriska stationer
och kliniker för budgetåret 1989/90 skall anvisa ett förslagsanslag på
97 955 000 kr. Enligt förslaget bör undantag ske från tillämpnng av huvudförslaget.
Medel under anslaget, som motsvarar besparingen enligt huvudförslaget
eller 1 674000 kr., föreslås ställas till regeringens disposition för
att användas under budgetåret enligt regeringens närmare föreskrifter. För
innevarande budgetår har anvisats ett förslagsanslag på 90439000 kr.

Utskottet har bl. a. genom besök vid den rättspsykiatriska kliniken i Stockholm
och hos socialstyrelsen inhämtat information om den rättspsykiatriska
undersökningsverksamheten.

Utskottets bedömning

Utskottet erinrar om de mycket skarpa uttalanden som utskottet vid
upprepade tillfällen gjort om de långa väntetiderna för de rättspsykiatriska
undersökningarna och om att väntetiderna står i uppenbar strid med
gällande lag. Utskottet vidhåller att allvarliga ansträngningar måste göras
för att komma till rätta med missförhållandena. Åtgärder måste vidtas
både för att förhindra för långa väntetider innan undersökningarna kan
påbörjas, för långa undersökningstider och för långa väntetider i avvaktan
på utplacering på sjukhus. Uppenbarligen råder hos vissa sjukvårdshuvudmän
en brist på vårdplatser för psykiskt störda lagöverträdare. Utskottet
vill i det sammanhanget framhålla att samhället inte kan acceptera en
avveckling av institutionsplatser som leder till inhumana väntetider för
dem som skall genomgå rättspsykiatrisk undersökning och efterföljande
vård.

Utskottet anser det vara beklagligt att de förhandlingar som under flera
års tid forts mellan staten och berörda sjukvårdshuvudmän om rättspsykiatrin
inte lett till något resultat. Utskottet anser det angeläget att förhandlingarna
återupptas och fullföljs i en positiv anda. Förhoppningsvis kan
förutsättningarna härför förbättras genom den rapport som statskontoret
avlämnar inom kort.

En förklaring till de problem som uppstått är naturligtvis att den statliga
rättspsykiatriska undersökningsorganisationen är en förhållandevis liten
organisation utan närmare anknytning till vården av de psykiskt störda
lagöverträdarna som bedrivs av en annan huvudman. Ett närmande mellan
det rättspsykiatriska undersökningsväsendet och vårdorganisationen

1988/89:SoU16

18

skulle i detta avseende innebära fördelar. Utskottet erinrar om vad utskottet
tidigare anfört om att skälen för och emot ett ändrat huvudmannskap
ingående bör prövas i det lagstiftningsarbete på området som pågår i
regeringskansliet.

Vad utskottet nu anfört om väntetiderna och huvudmannaskapet för
rättspsykiatrin med anledning av motionerna So401 (c) yrkande 1, So406
(m), So419 (s) delvis, So433 (c) delvis och So521 (s) yrkande 1 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vad sedan gäller kraven på ytterligare resurser för det rättspsykiatriska
undersökningsväsendet som framförs i vissa motioner (s, fp, c) anser
utskottet det inte vara klart att ytterligare resurser skulle innebära en
lösning på problemen med de långa undersökningstiderna. Utskottet har
t. ex. i det föregående berört problemet med att finna vårdplatser för de
psykiskt störda lagöverträdare som döms till sluten psykiatrisk vård. Det
bör också erinras om uppdraget till statskontoret att se över de administrativa
rutinerna och komma med förslag till effektivisering. Utskottet anser
det mot denna bakgrund för närvarande inte motiverat med något initiativ
från riksdagens sida i denna fråga. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna So419 (s) delvis, So433 (c) delvis och So521 (s) yrkande 2.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet även kravet i motion
So493 (fp) på en ökning av anslaget E 5 Rättspsykiatri ska stationer och
kliniker med 5 milj. kr. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.

Vissa frågor om vården av psykiskt störda lagöverträdare

I motion 1988/89:So40l av Agne Hansson m.Jl. (c) hemställs att riksdagen
beslutar att fasta paviljongen vid Västerviks sjukhus, psykiatriska klinikerna
skall som hittills hänföras till riksenhet för högspecialiserad psykiatrisk
vård och bevaras även fortsättningsvis (yrkande 2).

Utskottet har vid flera tillfallen tidigare behandlat motioner med krav
på bevarandet av den s. k. fasta paviljongen vid Västerviks sjukhus som en
riksenhet för högspecialiserad psykiatrisk vård. I betänkandet SoU
1986/87:16 redovisade utskottet den nuvarande vårdorganisationen för
bl. a. psykiskt störda lagöverträdare och vissa utredningsförslag om den
framtida vården av sådana patienter. Det nämnda betänkandet inehöll
också referat av utskottets tidigare uttalanden.

I det nämnda betänkandet erinrade utskottet om att vården av psykiskt
sjuka och då även psykiskt störda lagöverträdare är en angelägenhet för
sjukvårdshuvudmännen och att sjukvårdshuvudmännen således beslutar i
frågor om och lokalisering av vården m. m. Utskottet anförde vidare att
det dock ankommer på riksdag och regering att bestämma om den allmänna
inriktningen av den psykiatriska vården lika väl som för annan hälsooch
sjukvård (jfr SoU 1981/82:51 s. 29 samt prop. 1984/85:181 s. 8).
Utskottet hänvisade till att förslag till en ny lagstiftning om den psykiatriska
tvångsvården och behandlingen av psykiskt störda lagöverträdare bereddes
i regeringskansliet. Utskottet redovisade att utskottet inhämtat att

1988/89:SoU16

19

även frågor om den framtida organisationen av vården av särskilt vårdkrävande
patienter kommer att behandlas i det sammanhanget. Utskottet
utgick därför från att riksdagen skulle få tillfälle att ta ställning till de
framtida riktlinjerna för vården av de särskilt vårdkrävande patienterna
och därmed även till sådana frågor som antalet vårdnivåer och behovet av
särskilda riksenheter inkl. den fasta paviljongen i Västervik. Utskottet
uttalade att självfallet borde inga åtgärder vidtas som är ägnade att föregripa
riksdagens beslut i dessa frågor. Utskottet avstyrkte därmed då aktuella
motionsyrkanden. Riksdagen följde utskottet (RD 1986/87:90, rskr. 137).

När utskottet senast behandlade motioner om fasta paviljongen i Västervik
vidhöll utskottet sin tidigare uppfattning och avstyrkte de då aktuella
motionerna. Riksdagen godtog utskottets bedömning (SoU
1987/88:22, RD 118, rskr. 268).

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker därför motion
So401 (c) yrkande 2.

I motion 1988/89:So448 av Bengt Harding Olson (fp) hemställs att riksdagen
beslutar om sådan ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall att förstärkning sker av samhällsskyddet mot
brott av psykiskt störda lagöverträdare. Motionären riktar kritik mot det
sätt på vilket bestämmelser om bl. a. utskrivning och permission tillämpas
när det gäller patienter som på grund av brott dömts till sluten psykiatrisk
vård. Motionären föreslår bl. a. att utskrivningsnämnden skall inhämta
yttrande från åklagare och också lämna underrättelse i vart fall till brottsoffer.

Bestämmelser om permissioner, försöksutskrivning och utskrivning av
patienter som vårdas med stöd av lagen om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall finns i 13—14 §§ (permissioner) och 16 — 20 §§
(utskrivning och försöksutskrivning) nämnda lag.

Tvånget inom psykiatrin inkl. de regler som gäller för psykiskt störda
lagöverträdare är, vilket också framgått av den tidigare redovisningen,
föremål för lagstiftningsarbete. Socialberedningen har i sitt betänkande
Psykiatrin, tvånget och rättssäkerheten (SOU 1984:64) även behandlat
frågor om permissioner och utskrivning av psykiskt störda lagöverträdare.

Utskottet gör följande bedömning.

Som framgått tidigare bereds för närvarande förslag till en ny lagstiftning
om den psykiatriska tvångsvården och behandlingen av psykiskt
störda lagöverträdare. En lagrådsremiss har aviserats till senare detta år.
Utskottet förutsätter att reglerna för permission, försöksutskrivning och
utskrivning av patienter kommer att behandlas i det sammanhanget. Med
hänvisning härtill finner utskottet inte skäl till något initiativ från riksdagens
sida med anledning av motion So448 (fp). Motionen avstyrks således.

Institutet för psykosocial miljömedicin

Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) har till uppgift att
utveckla, värdera och förmedla kunskap om psykosociala risksituationer,

1988/89:SoU16

20

riskgrupper och riskreaktioner i den mänskliga miljön. Verksamheten
omfattar målinriktad forskning samt utbildning, dokumentation och information
med särskild inriktning på praktisk tillämpning inom social-,
hälsovårds- och arbetsmarknadsområdena samt på problem med anknytning
till dessa områden. Inom 1PM finns tre enheter, en för allmän social
miljö och hälsa, en för arbetsmiljö och hälsa samt en för vårdmiljö och
hälsa.

Fyra motioner behandlar IPM och dess resurser. I motion
1988/89:So463 av Barbro Westerholm (fp) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vad som anförs i motionen om IPM. Motionären anför
bl. a. att IPM utför en högkvalitativ forskning som är av stor betydelse för
det framtida folkhälsoarbetet och var resultat kommer att leda till såväl
mänskliga som samhällsekonomiska vinster. Enligt motionären har IPM
fått en styvmoderlig behandling i årets budget. Regeringen bör skyndsamt
återkomma med förslag om hur IPM kan tillföras en viss förstärkning.

I motion 1988/89:So484 av Stig Gustafsson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om IPM:s angelägna behov av resursförstärkningar
(yrkande 1) ävensom om vad i motionen i övrigt anförts om psykosocial
miljömedicin (yrkande 2). Motionärerna anser att det föreligger ett stort
behov av den tvärvetenskapliga och tvärsektoriella forskning, utbildning,
dokumentation och information som IPM bedriver. De resurser i form av
en viss personalförstärkning som IPM begärt för nästa budgetår måste ses
som en mycket god investering och bör snarast ställas till institutets
förfogande. En sådan resursförstärkning ligger helt i linje med riksdagens
tidigare beslut.

I motion 1988/89:So538 avAlfWennerfors (m) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vad i motionen anförts om ytterligare medel till
institutet för psykosocial miljömedicin. Motionären anför bl. a. att IPM
visserligen undantagits från tillämpningen av huvudförslaget men att IPM
ändå på ett mycket kännbart sätt tvingas dra ned på resurserna. Enligt
motionären innebär beräkningen av lönekostnadsanslaget att lönemedel
kommer att saknas under nästa budgetår för 1 1/2 av institutets 8 1/2 fasta
tjänster.

I motion !988/89:So539 av Karin Israelsson (c) hemställs att riksdagen
till IPM anvisar ett förslagsanslag på 4 656 000 kr. (yrkande 1). I motionen
begärs också ett tillkännagivande till regeringen om vad i övrigt anförts i
motionen om psykosocial miljömedicin (yrkande 2). Motionären anför
bl. a. att det för full fmanisering av IPM:s 81/2 fasta tjänster krävs en
uppräkning av lönekostnadsanslaget med 331000 kr. För en föreslagen
förstärkning av IPM med en forskar-, en forskningsassistent- och en sekreterartjänst
krävs ytterligare 546 000 kr.

Styrelsen för IPM uppdrog för några år sedan åt tre externa sakkunniga att
granska och utvärdera institutets verksamhet under åren 1980—1986. Till
sakkunniga valdes f. d.. riksdagsmannen och LO-ordföranden Gunnar
Nilsson, professorn i fysiologi Björn Folkow, Göteborgs universitet och
professorn i psykiatri Kalle Achté, Helsingfors universitet. De sakkunniga
redovisade i en rapport år 1987 resultaten av sin granskning. I sina slutsat -

1988/89:SoU16

21

ser rekommenderade de sakkunniga bl. a. att institutets verksamhet tryggas
och konsolideras och att institutet tilldelas de resursförstärkningar som
IPM äskat sedan budgetåret 1986/87. De sakkunniga underströk betydelsen
av att institutet får behålla sin nuvarande fristående organisation. —
Alla de nu aktuella motionerna hänvisar i sina motiveringar till denna
utredning.

Utskottet behandlade förra året, i betänkandet SoU 1987/88:22 (s. 9 f.), en
motion av motsvarande innebörd som de nu aktuella. Utskottet anförde
därvid att det delade den grundläggande synen i motionen att kunskaperna
om den psykosociala miljöns inverkan på hälsa och välbefinnande behöver
utvecklas och att IPM med sin verksamhet har en viktig uppgift att fylla på
detta område. Utskottet ansåg det angeläget att IPM:s verksamhet kan
bedrivas effektivt och att institutets tvärvetenskapliga och tvärsektoriella
forskning och övriga verksamhet även fortsättningsvis kan hålla en hög
kvalitet. Utskottet noterade också att flera fackliga organisationer uttalat
sitt stöd för lPM:s verksamhet.

Vid sin behandling förra året hänvisade utskottet till den ovan redovisade
genomförda utvärderingen av IPM:s verksamhet. Utskottet konstaterade
att endast ett begränsat huvudförslag tillämpats för IPM vid förra årets
anslagsberäkning, dvs för innevarande budgetår.

Utskottet utgick ifrån att regeringen ytterligare skulle överväga de sakkunnigas
förslag och fann i avvaktan därpå inte påkallat med någon åtgärd
från riksdagens sida med anledning av den då aktuella motionen, varför
denna avstyrktes. Riksdagen följde utskottets förslag (RD 1987/88:118,
rskr. 268).

IPM har i samband med årets anslagsframställning bl. a. begärt undantag
från huvudförslaget med motiveringen att en tillämpning av detta
skulle vara oförenligt med statsmakternas egna skrivningar rörande hälsooch
sjukvården samt forskningspolitiken. IPM har också begärt en förstärkning
av lönekostnadsanslaget med en forskare, en forskningsassistent
och en sekreterare.

Av budgetpropositionen framgår att IPM med hänsyn till de skäl som
myndigheten anfört undantagits från huvudförslaget. I propositionen
hemställs att riksdagen till IPM för budgetåret 1989/90 skall anvisa ett
förslagsanslag på 3 800000 kr.

Utskottet gör nu följande bedömning.

Utskottet delar bedömningarna i motionerna om att IPM gör ett angeläget
arbete. Utskottet erinrar om den nyligen tillsatta arbetsmiljökommissionen
och dess behov av underlag för sitt arbete. Utskottet förutsätter att
IPM kan bidra med värdefulla erfarenheter till kommissionens fortsatta
arbete. Utskottet delar också bedömningen att IPM, om institutet även
fortsättningsvis skall kunna fullgöra sina viktiga uppgifter på ett effektivt
sätt och motsvara de ambitioner som angavs vid institutets tillkomst,
behöver tillföras ytterligare resurser. Regeringen bör överväga på vilket
sätt en sådan förstärkning lämpligen bör ske och snarast återkomma med
förslag till riksdagen. Vad utskottet nu anfört med anledning av motioner -

1988/89:SoU16

22

na So463 (fp), So484 (s), So538 (m) och So539 (c) yrkande 2 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

Som framgått av det nyss anförda är utskottet inte berett att nu ta
ställning till vilka resursförstärkningar som kan behövas utan tillstyrker
regeringens förslag i budgetpropositionen vad gäller medelsanvisning till
IPM för budgetåret 1989/90. Därmed avstyrker utskottet motion So539 (c)
yrkande 1.

Statens bakteriologiska laboratorium

I motion 1988/89:So512 av Siw Persson (fp) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring
av organisationen av mykologiska sektionen så att denna blir en egen
avdelning och får en liknande organisation. Motionären anser att den
nuvarande organisationen vad gäller den mykologiska sektionen är föråldrad
och saknar vetenskaplig och internationell förankring.

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) är enligt sin instruktion
(SFS 1988:1241) indelat i åtta avdelningar, bl. a. en bakteriologisk enhet.
Denna är i sin tur indelad i ett antal sektioner, däribland en mykologisk
sådan.

SBL lämnade i december 1987 ett förslag till ny organisation för verksamheten
vid SBL. Förslaget har remissbehandlats.

I budgetpropositionen anförs (bil. 7, s. 91 —92) att en fast organisatorisk
grund bör läggas för SBL:s uppgift att vara ett nationellt expertorgan för
smittskyddet med hög vetenskaplig kompetens. Vidare anförs att det är
viktigt att finna vägar för att bevara och vidareutveckla SBL:s kompetens
inom smittskyddsarbetet och att det därvid är grundläggande att SBL får
tillgång till en kvalificerad forskning, som bör vara samordnad med den
forskning inom området som sker i landet i övrigt. 1 budgetpropositionen
aviseras att ett förslag om SBL:s organisation, framtida inriktning och
finansiering sannolikt kommer att läggas fram i budgetpropositionen 1990
och i en forskningsproposition i februari 1990.

Utskottet konstaterar att SBL:s framtida organisation och framtida verksamhet
är föremål för beredning i regeringskansliet. Enligt utskottet bör
resultatet av regeringens arbete avvaktas. Det finns därför inte skäl till
någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av motion So512 (fp).
Motionen avstyrks sålunda.

Utskottet har inte något att erinra mot de av regeringen föreslagna medelsanvisningarna
vad gäller SBL, dvs. anslagen E 9 —12.

Vårdens inre organisation

1 motion 988/89:So546 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hemställs att riksdagen
av regeringen skall begära att Spri ges i uppdrag att initiera försök med
omvårdnadsarbete i motionens anda (yrkande 3). 1 motionen begärs vidare
att riksdagen hos regeringen skall begära att Spri presenterar en samlad
bild av olika försök med förändrad vårdorganisation som pågår runt

1988/89:SoU16

23

omkring i landet (yrkande 4). Motionärerna anför bl. a. att det finns stora
brister i dagens vårdorganisation och att olika försök måste uppmuntras i
syfte att öka vårdpersonalens möjligheter att ta ett individuellt omvårdnadsansvar
för varje enskild patient. I motionen anförs vidare att det är
angeläget att landstingen mer kraftfullt prövar om en omstrukturering av
vårdplatsernas organisation kan öka såväl vårdkvaliteten som produktiviteten.

Spris långsiktiga verksamhetsinriktning anges i treårsprogram. För den
innevarande treårsperioden har Spri prioriterat ett antal verksamhetsområden.
Två sådana områden handlar om kvalitet och effektivitet i vården
och vårdens inre organisation. Spri har i några rapporter redovisat erfarenheter
från dessa verksamhetsområden. Här kan nämnas rapporten Kvalitetssäkring
— att mäta, värdera och utveckla sjukvårdens kvalitet (Sprirapport
230) och, när det gäller individuell vårdplanering, rapporterna
Arne och Rut — försök med individuell vårdplanering inom akutvården
(Spri-rapport 212) och God vård på sjukhem (Spri-rapport 231). Sprirapport
235, Så vill jag ha det, innehåller en patienternas önskelista som
har tillkommit efter diskussioner med patienter, personal, närstående och
andra personer med erfarenhet av långtidssjukvård. Skriften är avsedd
bl. a. som underlag för diskussioner på vårdavdelningar när man vill
förnya och förbättra. Ett nyligen startat projekt handlar om att beskriva
och mäta omvårdnadskvalitet.

Spri har också ett särskilt projekt för informations- och kunskapsförmedling
när det gäller forskning/utveckling på området omvårdnad.

Även Landstingsförbundet bedriver ett omfattande arbete för att förmedla
kunskaper och idéer, initiera forskning m. m. när det gäller omvårdnad
och vårdutveckling. Enligt vad som upplysts från förbundet bedriver
alla landsting i dag ett antal omvårdnads- och vårdutvecklingsprojekt.
Medvetenheten hos landstingen och vårdpersonalen anses mycket stor i
dessa frågor.

Landstingsförbundet har stöttat olika projekt i landstingen. Ett sådant är
det s. k. LISA-projektet i Södermanland (Landstingets i Sörmland arbetstider).
Även inom ramen för Landstingsförbundets personalförsöijningsprojekt
bedrivs arbete med vårdutveckling. I en dokumentation från en
arbetstidskonferens 1987 redovisas en mångfald vårdutvecklingsförsök.
En särskild skrift kallad Utveckling pågår beskriver vad som görs i landstingen.
Skriften har spritts i stor omfattning till landsting, sjuk vårdsinstitutioner
och vårdpersonal. Tillsammans med sjuksköterskornas fackliga
organisation (SHSTF) har Landstingsförbundet utarbetat en skrift om
vårdutveckling där man särskilt behandlar arbetsledarens ansvar. Denna
skrift har också fått en omfattande spridning.

När det gäller omvårdnadsforskning bevakar Landstingsförbundet alla
vårdforskningsprojekt och redovisar dessa i särskilda förteckningar till
bl. a. sjukvårdshuvudmännen. En uppdatering pågår för närvarande. Förbundet
har rekommenderat alla landsting att systematisera sitt forskningsoch
utvecklingsarbete även när det gäller omvårdnadsforskning. En särskild
skrift, Kreativa forsknings- och utvecklingsmiljöer, har utarbetats
och distribuerats till olika intressenter. Många landsting har särskilda

1988/89:SoU16

24

forsknings- och utvecklingsenheter till vilka man knyter omvårdnadsforskare.
Landstingsförbundet har medverkat i ett stort antal kongresser och
konferenser med tema omvårdnad, vårdutveckling, etik i vårdarbetet
m. m. Man har medverkat med montrar och miniseminarier vid Läkarstämman
och i symposier om omvårdnad och livskvalitet. I juni 1988
arrangerade Landstingsförbundet tillsammans med Delegationen för social
forskning (DSF) ett symposium till vilket man inbjöd utbildningsansvariga
på olika nivåer för att stimulera till omvårdnadsforskning. Dokumentation
från detta arbete har spritts till landsting och till vårdpersonal.

Även socialstyrelsen är engagerat i arbetet med att förändra och utveckla
omvårdnadsarbetet.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet delar den grundläggande synen i motion So546 att kvaliteten i
omvårdnaden är viktig. I hälso- och sjukvårdslagen framhålls också omvårdnadsarbetets
betydelse för vårdkvaliteten liksom betydelsen av trygghet
och kontinuitet. Även forsknings- och utvecklingsarbete på detta område
är angeläget, vilket utskottet framhållit i olika sammanhang.

Utskottet kan konstatera att ett omfattande arbete bedrivs såväl av Spri
som Landstingsförbundet, socialstyrelsen, enskilda landsting och andra
för att stimulera till försöksverksamheter med utveckling av omvårdnadsarbetet
och vårdorganisationen. Ansträngningar görs vidare för att kunskaper
och erfarenheter skall spridas såväl bland beslutsfattare som till
sjukvårdskliniker och vårdpersonal. Mot denna bakgrund anser utskottet
att det inte finns skäl för något initiativ från riksdagens sida med anledning
av motionen. Motion So546 (fp) yrkandena 3 och 4 avstyrks sålunda.

Odontologisk specialistutbildning m. m.

1 motion So542 av Bertil Persson (m) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vad som anförs i motionen om behovet av en förändring
och utökning av den odontologiska specialistutbildningen (yrkande 1).
Motionären pekar på angelägenheten av forskningsanknytning för den
högre tandläkarutbildningen och anser att specialistutbildning även bör
förläggas till de nuvarande odontologiska fakulteterna, utöver den undervisning
som nu äger rum i Jönköping och Örebro. Motionären anför
vidare att det på sikt sannolikt blir angeläget med specialistutbildning i
allmäntandvård som en parallell till specialistutbildningen i allmänmedicin.

Inom högskolan finns två tandvårdsutbildningar: tandläkarlinjen 180
poäng och tandhygienistlinjen 40 poäng. Tandläkarlinjen finns vid Karolinska
institutet samt universiteten i Göteborg och Umeå. Under innevarande
budgetår intas 260 nya studerande. Fortbildning för tandläkare
bedrivs av flera huvudmän.

Behörig att utöva yrke som tandläkare är den som har legitimation för
yrket. Legitimation förutsätter genomgången tandläkarutbildning och ett
års allmäntjänstgöring (2 och 6 §§ lagen 1984: 542 om behörighet att utöva
yrke inom hälso- och sjukvården m. m.). En legitimerad tandläkare kan få

1988/89:SoU16

25

specialistkompetens genom att genomgå särskild utbildning som består av
huvudutbildning och sidoutbildning. Specialistkompetens förutsätter allmän
tandläkarpraktik under minst två år [11-15 §§ förordningen
(1984:545) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården
m.m.].

Regeringen beslutade den 15 oktober 1987 att tillkalla en särskild utredare
med uppgift att se över tandvårdsutbildningama m. m. (dir. 1987:43
och 1988:38). Utredaren skall bl. a. överväga om den tandvårdsutbildning
som för närvarande ges inom högskolan motsvarar den utbildning som
bedöms nödvändig mot bakgrund av den förbättrade tandhälsan. Mot den
bakgrunden skall utredaren överväga om innehållet i utbildningarna behöver
ändras. När det gäller tandläkarnas fortbildning skall utredaren redovisa
fortbildningens omfattning och innehåll. Om redovisningen visar att
det föreligger behov av kompletterande fortbildning för tandläkare skall
utredaren lägga fram förslag på åtgärder. Utredaren skall också överväga
olika konsekvenser för den odontologiska forskningsorganisationen. Utgångspunkten
är att en viss minskning av forskningsorganisationen behövs.
Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande under våren 1989.

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet konstaterar att tandvårdsutbildningama, tandläkarnas fortbildning
och den odontologiska forskningsorganisationen för närvarande
är föremål för utredning. Utskottet anser att resultatet av detta arbete bör
avvaktas. Det finns därför inte skäl för någon åtgärd från riksdagens sida
med anledning av motion So542 (m) yrkande 1.

Hälso- och sjukvården i krig

1 motion 1988/89:So423 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hälsooch
sjukvården i krig (yrkande 9). Motionärerna tar upp bristerna i beredskapsplaneringen
och beredskapslagringen och anser att ett mer preciserat
ansvar bör läggas på socialstyrelsen som ges i uppdrag att förhandla direkt
med sjukvårdshuvudmännen. Vidare anförs att det bör ankomma på
statsmakterna att helt svara för finansieringen av beredskapslagringen,
vilken i dag är delad mellan staten och sjukvårdshuvudmännen.

Motion 1988/89:Fö207 av Bengt Westerberg m.fl. innehåller också ett
yrkande som berör hälso- och sjukvården i krig. Yrkandet har flyttats över
från försvarsutskottet till socialutskottet. 1 samband med överflyttningen
har försvarsutskottet avgett ett yttrande över motionen (1988/89:Föly;
yttrandet kommer att redovisas nedan).

1 motionen hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag redan
innevarande riksmöte om hur hälso- och sjukvården i krig skall kunna få
den förstärkning som angavs i 1987 års försvarsbeslut (yrkande 5). Motionärerna
säger sig med nästan bestörtning vara nödsakade att konstatera att
den förstärkning som riksdagen beslutat om beträffande sjukvården i 1987
års försvarsbeslut — på samma sätt som blev fallet med de satsningar som i
1982 års försvarsbeslut gjordes på området - inte genomförs i rimlig tid. I

1988/89:SoU16

26

motionen erinras om att Landstingsförbundets styrelse i ett brev till regeringen
den 14 april, nästan ett år efter försvarsbeslutet, förklarat att
Landstingsförbundet helt vägrar att godta riksdagsbeslutet. Ingen som
helst lagring eller andra åtgärder från Landstingsförbundets sida för att
förstärka uthålligheten i fråga om förbrukningsmateriel kommer därför att
vidtas.

Genom 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FÖU18, rskr. 374)
fastlades som mål för hälso- och sjukvården i krig att vaije människa som
är i behov därav skall så långt möjligheterna medger ges den vård som
hennes tillstånd kräver. I beslutet uppmärksammades hälso- och sjukvården
som en av de svagaste länkarna i totalförsvaret, främst mot bakgrund
av den otillfredsställande beredskapen beträffande försörjningen med
sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär.

1984 års försvarskommitté konstaterade att det fortfarande fanns stora
brister i beredskapen beträffande hälso- och sjukvården i krig, bl. a. på
grund av det mycket stora beroendet av importerad förbrukningsmateriel.
För att förbättra beredskapen gjordes i samband med 1987 års totalförsvarsbeslut
en väsentlig satsning med sikte på att det vid försvarsbeslutsperiodens
slut skulle finnas uppbyggda resurser i fråga om försörjningsberedskapen
med sjukvårdsfömödenheter så att i varje fall krigsbehoven
i huvudsak skulle kunna tillgodoses. För planeringsperioden
1987/88— 1991/92 anslogs 1 096 milj. kr., varav 500 milj. kr. avsåg särskilda
insatser som finansieras genom viss utförsäljning av fredskrislager.
(Prop. 1986/87:95, FöU 11, rskr. 310.) En stor del av de för beredskapsuppbyggnaden
avsedda medlen har efter sådan utförsäljning ställts till
förfogande utan att kunna utnyttjas.

1987 års försvarsbeslut innebar också att sjukvårdshuvudmännen i ökad
utsträckning skulle svara för finanseringen av beredskapsåtgärdema. Detta
uttrycktes så att sjukvårdshuvudmännen skall ansvara för och bekosta
den beredskap i form av lagring m. m. som behövs för att upprätthålla
sjukvården under dels det s. k. förkrigsskedet, dels för att upprätthålla den
”under krig och neutralitet kvarstående fredsmässiga sjukvården”, medan
staten ansvarar för och bekostar beredskapen för att klara ”det i krig
tillkommande behovet av sjukvård till följd av krigsskador”.

Utredningen om hälso- och sjukvårdens försöijningsberedskap (S 1987:
05), vilken tillsattes i slutet av år 1987, har i november 1988 redovisat
förslag till åtgärder för att förbättra beredskapen beträffande viktiga
sjukvårdsartiklar antingen för omsättningslagring hos sjukvårdshuvudmännen,
långtidslagring i statligt regi eller genom planerad krigsproduktion.
Förslagen bereds inom regeringskansliet. När det gäller s. k. varaktig
sjukvårdsutrustning genomför utredningen i samförstånd med överbefälhavaren,
civilbefälhavarna och sjukvårdshuvudmännen en inventering.
En bedömning från utredningens sida väntas under första halvåret 1989.

Riksrevisionsverket har genomfört en förvaltningsrevision av den statliga
styrningen av hälso- och sjukvården i krig. Resultatet har redovisats i
rapporten RRV 1987:1481.

Försvars- och socialutskotten anordnade den 22 november 1988 en
offentlig utskottsutfrågning om hälso- och sjukvården i krig. Situationen
på sjukvårdsområdet blev därvid väl belyst.

I988/89:SoU16

27

Den 8 december 1988 beslutade regeringen att tillkalla en parlamentariskt
sammansatt kommitté för att bereda underlag dels för riksdagsbeslut
om vissa planerings- och arméfrågor under år 1989, dels för ett nytt samlat
långsiktigt totalförsvarsbeslut år 1991. Utredningen skall enligt sina direktiv
även studera hälso- och sjukvårdens uthållighet och säkerhet.

I budgetpropositionen hänvisas till de principer som lagts fast vid 1987
års försvarsbeslut för den civila hälso- och sjukvården i krig. Det hänvisas
också till utredningen om hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap
och dess pågående arbete. Socialministern anför att försörjningsberedskapen
mot bakgrund av det underlag som utredningen redovisar avsevärt
kommer att förbättras under budgetåret 1989/90. Med hänsyn till långa
projekteringstider vad avser skyddet av sjukvårdsanläggningar m. m. begärs
i propositionen ett bemyndigande från riksdagen att för detta ändamål
få vidta åtgärder inom en kostnadsram av 10 milj. kr. Anslagsberäkningarna
utgår från principerna enligt 1987 års försvarsbeslut.

Som framgått av det föregående har försvarsutskottet i samband med
överlämnandet av motion FÖ207 (fp) avgett ett yttrande över motionen
(1988/89:Föly; yttrandet fogas som bilaga till betänkandet). Försvarsutskottet
anför att det i likhet med motionärerna ser det som allvarligt att
genomförandet av de satsningar på försörjningsberedskapen inom hälsooch
sjukvården i krig som angavs i 1987 års totalförsvarsbeslut försenats,
detta i all synnerhet som det nu endast återstår ett par år av försvarsbeslutsperioden.
Utskottet hänvisar till den utskottsutfrågning i ämnet som i
november 1988 anordnades gemensamt av försvars- och socialutskotten.
Vidare anförs att förseningen främst synes bero på att frågan om fördelningen
av kostnaderna för åtgärderna inte kunnat lösas. Ett snabbt undanröjande
av detta hinder är enligt försvarsutskottets uppfattning nödvändigt
om i vaije fall den övervägande delen av den beslutade beredskapsuppbyggnaden
skall kunna genomföras inom den nu med ett år förkortade
försvarsbeslutsperioden.

Försvarsutskottet erinrar om att en särskild utredare tillkallats av regeringen
för att med berörda parter klargöra och lägga fast de åtgärder som
behövs för att förstärka den civila hälso- och sjukvården i krig vad avser
lokaler, utrustning och sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. Resultatet
av detta utredningsarbete bedöms av försvarsministern i proposition
1988/89:100, bilaga 6 (s. 31) få betydelse för ett effektivt utnyttjande av de
resurser som avsatts för förbättring av beredskapen i fråga om hälso- och
sjukvården i krig. En liknande bedömning gör socialministern vid behandlingen
av socialbudgeten (bil. 7, s. 105).

Försvarsutskottet finnér sammanfattningsvis att uppbyggnaden av beredskapen
inom hälso- och sjukvården i krig måste påskyndas men räknar
med att såvitt ankommer på regeringen effektiva åtgärder vidtas i detta
syfte, varför något uttalande av riksdagen i enlighet med motionärernas
förslag inte är erforderligt.

Socialutskottet gör följande bedömning.

Socialutskottet erinrar om att utskottet i sitt yttrande till försvarsutskottet
i samband med 1987 års försvarsbeslut (SoU 1986/87:7y) med skärpa

1988/89:SoU16

28

framhöll att en kraftig förstärkning av uthålligheten och kapaciteten för 1988/89:SoU16
hälso- och sjukvården i krig nu verkligen måste komma till stånd. Utskottet
konstaterade att genomförandet av 1982 års försvarsbeslut i fråga om
den civila hälso- och sjukvården i krig tagit lång tid att genomföra, bl. a. på
grund av långdragna förhandlingar mellan statens förhandlingsnämnd och
sjukvårdshuvudmännen. Utskottet betonade vikten av att det kommande
försvarsbeslutets intentioner i fråga om den civila hälso- och sjukvården
kan förverkligas och ansåg att regeringen måste pröva de möjligheter som
finns att åstadkomma en snabbare process för genomförande av beslutet.

Socialutskottet delar helt försvarsutskottets uppfattning att det hinder
för genomförandet av 1987 års försvarsbeslut som den olösta frågan om
fördelningen av kostnaderna för vissa åtgärder utgör snabbt måste undanröjas.
Socialutskottet vill, också i likhet med försvarsutskottet, framhålla
att uppbyggnaden av beredskapen inom hälso- och sjukvården i krig i
enlighet med intentionerna vid det senaste försvarsbeslutet måste påskyndas.
Det finns dock, såsom anförs av försvarsutskottet, anledning att räkna
med att såvitt ankommer på regeringen effektiva åtgärder kommer att
vidtas i detta syfte. Utskottet förutsätter sålunda att syftet med de aktuella
motionerna So423 (m) och Fö27 (fp) kommer att bli tillgodosett utan
något särskilt uttalande från riksdagens sida.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet So423 (m) yrkande 9 och
FÖ207 (fp) yrkande 5.

Utskottet har inga erinringar vad gäller medelsanvisningarna under E 18
och E 19. Utskottet har inte heller någon erinran mot att regeringen
bemyndigas medge att åtgärder för sjukvårdens säkerhet får vidtas inom
en kostnadsram av 10 milj. kr.

Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggnad

1 motion 1988/89:So489 av Daniel Tarschys m.jl. (fp) hemställs att riksdagen
begär förslag till en avveckling av nämnden för undervisningssjukhusens
utbyggnad (NUU) i enlighet med vad som anförts i motionen. Motionärerna
anför bl. a. att stark kritik riktats mot NUU för en alltför detaljerad
styrning från nämndens sida och för att nämnden innebär en onödig
byråkrati. Motionärerna föreslår att de investeringsersättningar som utgår
enligt bestämmelserna om statlig investeringsersättning i nuvarande avtal
så snart som möjligt bör ersättas med schablonmässiga belopp som fördelas
inom ramen för avtalen. Då behövs inte längre NUU. Socialstyrelsen
bör i egenskap av tillsynsmyndighet för undervisninssjukhusen kunna
utöva erforderlig tillsyn.

Liknande synpunkter framförs i motion 1988/89:So495 av Rune Rydén
och Per Stenmarck (båda m) i vilken begärs ett tillkännagivande till regeringen
om att NUU snarast skall avvecklas och att de medel som i dag
fördelas av nämnden i stället bör fördelas enligt de principer som anges i
motionen.

NUU tillkom år 1960. Nämnden har enligt sin instruktion (1977:433)
till uppgift att för statens del granska och godkänna förslag till byggnadsar- 29

beten och anskaffande av utrustning vid kommunala undervisningssjukhus
i de fall där statlig investeringsersättning kan utgå enligt avtal om
läkarutbildning och forskning. Nämnden skall i övrigt handha de uppgifter
som regeringen bestämmer. Regeringen har bestämt att NUU skall granska
sjukvårdshuvudmännens rekvisitioner av statliga ersättningar samt
betala ut beloppen. Frågan är om investeringsersättning skall underställas
riksdagen om det gäller byggnadsobjekt av större omfattning eller anskaffande
av utrustning som är speciellt kostnadskrävande eller av särskild art.
NUU skall bl. a. ta till vara utbildningens och forskningens intressen med
beaktande av sjukvårdens krav, följa planeringen för undervisningssjukhusen
och verka för en samordnad och väl avvägd utbyggnad samt lägga
synpunkter på dimensionering, placering och utformning. Nämnden består
av ordförande och högst fem andra ledamöter. Till sitt förfogande har
NUU ett mindre kansli.

Nuvarande avtal mellan staten och berörda landstingskommuner/kommuner
om samarbete om läkarutbildning och forskning gäller till utgången
av år 1989. Regeringen tillkallade i april 1988 en särskild utredning (dir.
1988:17) rörande driftersättningar till undervisningssjukhus. En rapport
från utredningen har aviserats till senare denna vår. 1 budgetpropositionen
(bil. 7, s. 109) anförs att en propositionen om investeringsersättningama
avseende tiden från och med år 1990 beräknas kunna underställas riksdagen
under hösten 1989.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat motioner med krav på
avveckling av NUU m.m. (se bl. a. utskottets betänkanden SoU
1985/86:20 och 1986/87:33). Utskottet har därvid framhållit att det är
angeläget med ett statligt medinflytande över användningen av de betydande
belopp som utgår i form av investeringsersättningar enligt de s. k.
LUA-a vtalen.

Våren 1988 fördes en debatt om NUU:s handläggning av vissa ärenden.
Vid sin behandling av motioner om NUU våren 1988 (SoU 1987/88:22)
redovisade utskottet att socialdepartementet begärt en redovisning av
NUU för dess handläggning av de omdebatterade ärendena. NUU redovisade
uppdraget i en promemoria i april 1988.

1 det nämnda betänkandet vidhöll utskottet sin uppfattning att det är
angeläget att staten med hänsyn till investeringsersättningarnas storlek bör
ha ett medinflytande över användningen av dessa. Utskottet betonade
vikten av att detta medinflytande utövas på ett sätt som garanterar en
effektiv och rationell investeringsverksamhet och att granskningen inte får
förhindra nödvändig teknisk utveckling. Utskottet hänvisade till den då
aviserade översynen beträffande omfattningen av och formen för statens
medverkan vad gäller investeringar vid undervisningssjukhusen och ansåg
att denna översyn borde avvaktas. Därtill uttalade utskottet att, om en
sådan översyn skulle visa att nämndens verksamhet inte främjar en effektiv
och rationell investeringsverksamhet, utskottet inte var främmande för
att andra former söks för utövande av det statliga medinflytandet på
användningen av investeringsersättningama.

1988/89:SoU16

30

Utskottet gör nu följande bedömning.

Utskottet erinrar om de uttalanden som utskottet gjorde i det nämnda
betänkandet SoU 1987/88:22. En särskild utredning gör för närvarande en
översyn av systemet med investeringsersättningar till sjukvårdshuvudmännen.
En proposition i ärendet har aviserats till hösten. Utskottet anser
att resultatet av översynen bör avvaktas och finner inte skäl till någon
åtgärd från riksdagens sida med anledning av motionerna So489 (fp) och
So495 (m), vilka sålunda avstyrks.

Övriga medelsanvisningar

Utskottet har i det föregående redan behandlat anslagen E4 —5, E8—12
och E 18—19.

Utskottet har inte något att erinra mot de av regeringen föreslagna medelsanvisningarna
E 3, E 6 — 7, E 14—15, E 17 och E 20.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsanvisning till Statens rättsläkarstationer
att riksdagen med anledning av propositionen och med anledning
av motionerna 1988/89:So462, 1988/89:So492 yrkande 2, 1988/
89:So507 yrkande 2, 1988/89:So520 yrkande 4, 1988/89:So529 delvis
och 1988/89:So537 delvis till Statens rättsläkarstationer för budgetåret
1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 34268000 kr.,

2. beträffande den framtida utvecklingen för rättsmedicinen

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:So492 yrkande
1, 1988/89:So507 yrkande 1, 1988/89:So520 yrkandena 1—3,
1988/89:So529 delvis och 1988/89:So537 delvis som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande omfattningen av den rättsmedicinska obduktionsverksamheten att

riksdagen avslår motion 1988/89:So449 yrkande 3,

4. beträffande huvudmannaskapet för rättspsykiatrin m. m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:So401 yrkande
1, 1988/89:So406, 1988/89:So419 delvis, 1988/89:So433 delvis och
1988/89:So521 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

5. beträffande tillkännagivande om resurser för den rättspsykiatriska
undersökningsverksamheten

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:So419 delvis,
1988/89:So433 delvis och 1988/89:So521 yrkande 2,

6. beträffande medelsanvisning till Rättspsykiatriska stationer
och kliniker

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1988/89:So493 till Rättspsykiatriska stationer och kliniker för budgetåret
1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 97 955000 kr.,

1988/89:SoU16

31

7. beträffande bibehållande av den fasta paviljongen i Västervik
att riksdagen avslår motion 1988/89:So401 yrkande 2,

8. beträffande utskrivning av psykiskt störda lagöverträdare m. m.
att riksdagen avslår motion 1988/89:So448,

9. beträffande tillkännagivande om resurser för IPM

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:So463,
1988/89:So484, 1988/89:So538 och 1988/89:So539 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. beträffande medelsanvisning till IPM

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1988/89:So539 yrkande 1 till Statens institut för psykosocial miljömedicin
för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på
3800000 kr.,

11. beträffande SBL.s organisation m. m.
att riksdagen avslår motion 1988/89:So512,

12. beträffande medelsanvisningar för SBL.s verksamhet
att riksdagen för budgetåret 1989/90 anvisar

a) till Statens bakteriologiska laboratorium: Uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag på 1000 kr.,

b) till Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorieuppgifter
ett förslagsanslag på 41 763000 kr.,

c) till Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk
verksamhet ett förslagsanslag på 4 346000 kr.,

d) till Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning ett reservationsanslag
på 3 190000 kr.,

13. beträffande Spris arbete med omvårdnad och vårdorganisation att

riksdagen avslår motion 1988/89:So546 yrkandena 3 och 4,

14. beträffande odontologisk specialistutbildning m. m.
att riksdagen avslår motion 1988/89:So542 yrkande 1,

15. beträffande hälso- och sjukvården i krig

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:So423 yrkande 9 och
1988/89:Fö207 yrkande 5,

16. beträffande visst bemyndigande för regeringen

att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att åtgärder för
sjukvårdens säkerhet får vidtas inom en kostnadsram av 10000000
kr.,

17. beträffande medelsanvisning för beredskapslagring och utbildning
m. m. för hälso- och sjukvården i krig

att riksdagen till Beredskapslagring och utbildning m. m. för hälsooch
sjukvård i krig för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag
på 65 865 000 kr.,

18. beträffande medelsanvisning för driftkostnader för beredskapslagring
m. m.

att riksdagen till Driftkostnader för beredskapslagring m. m. för budgetåret
1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 56935000 kr.,

19. beträffande avveckling av NUU

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:So489 och 1988/89:So495,

1988/89:SoU16

32

20. att riksdagen för budgetåret 1989/90 anvisar

a) till Statens rättskemiska laboratorium ett förslagsanslag på
25403000 kr.,

b) till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd ett förslagsanslag på
6940000 kr.,

c) till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar
ett förslagsanslag på 2019000 kr.,

d) till Epidemiberedskap m.m. ett förslagsanslag på 15 574000
kr.,

e) till Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut ett anslag på 10900000 kr.,

0 till Specialistutbildning av läkare m. m. ett reservationsanslag
på 34990000 kr„

g) till Investeringsersättningar enligt läkarutbildningsavtal m. m.
ett förslagsanslag på 133000000 kr.

Stockholm den 6 april 1989

På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita Persson (s),
Sten Svensson (m), Aina Westin (s), Ulla Tillander (c), Ingrid Andersson
(s), Per Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist (s), Ingegerd Anderlund (s),
Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Gudrun Schyman
(vpk), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson (s), Sinikka Bohlin (s) och
Roland Larsson (c).

Reservationer

1. Omfattningen av den rättsmedicinska
obduktionsverksamheten (mom. 3)

Daniel Tarschys (fp), Ulla Tillander (c), Ingrid Ronne- Björkqvist (fp),
Anita Stenberg (mp) och Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”i motionen.” bort ha följande lydelse:

Vi har en mångfald religioner här i landet med skiftande uppfattning om
vad som är rätt och tillåtet vid omhändertagande av döda. Utskottet anser
i likhet med motionären att rättsmedicinska undersökningar och obduktioner
inte får utföras så att de uppfattas som kränkande av människor
som kommer från en annan kulturkrets. Obduktion bör enligt utskottets
mening kunna underlåtas i de fall där det står klart att det är fråga om en
naturlig död, ett helt klarlagt olycksfall eller självmord. Även vid rättsmedicinska
obduktioner bör de anhörigas inställning tillmätas betydelse.
Regeringen bör beakta dessa synpunkter när den bereder frågorna om den

1988/89:SoU16

33

rättsmedicinska verksamheten. Utskottet anser också att regeringen bör
påskynda behandlingen av obduktionsfrågoma. Detta bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa:

3. beträffande omfattningen av den rättsmedicinska obduktionsverksamheten att

riksdagen med anledning av motion 1988/89:So449 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

2. Huvudmannaskapet för rättspsykiatrin m. m.
(motiveringen till mom 4.)

Daniel Tarschys (fp), Ulla Tillander (c), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp),
Anita Stenberg (mp) och Roland Larsson (c) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 19 slutar med ”i regeringskansliet.” bort ha följande
lydelse:

I fråga om huvudmannaskapet för den rättspsykiatriska verksamheten
har utskottet tidigare ansett att det är en öppen fråga om och i vad mån
staten bör överlåta sitt ansvar för det rättspsykiatriska undersökningsväsendet
på sjukvårdshuvudmännen och att skäl kan anföras såväl för som
emot ett ändrat huvudmannaskap. Utskottet har därför framhållit att
regeringen noga bör penetrera dessa frågeställningar i det pågående beredningsarbetet.
Utskottet vidhåller denna uppfattning. Samtidigt vill utskottet
framhålla att det är angeläget att problemen kring rättspsykiatrin bringas
till en snar lösning.

3. Huvudmannaskapet för rättspsykiatrin m. m.
(motiveringen till mom. 4)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 19 slutar med ”i regeringskansliet.” bort ha följande
lydelse:

Vad gäller huvudmannaskapet för den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten
konstaterar utskottet att regeringen redan år 1981 fick ett
förslag om att rättspsykiatrin skulle överföras till landstingen. Förhandlingar
med Landstingsförbundet har inte lett till något resultat. Under
tiden har problemen inom rättspsykiatrin förvärrats.

Enligt utskottet måste tankarna om att landstingen skall ta över den
rättspsykiatriska verksamheten överges. Utskottet anser att denna verksamhet
bör förbli ett statligt åtagande. Det bör övervägas om den kan
läggas under annat statligt huvudmannaskap.

1988/89:SoU16

t

34

4. Tillkännagivande om resurser för den rättspsykiatriska
undersökningsverksamheten m. m. (mom. 5 och mom. 6)

Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ulla Tillander (c), Per Stenmarck
(m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Anita Stenberg
(mp) och Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Vad
sedan” och slutar med ”till medelsanvisning.” bort ha följande lydelse:
För att man skall komma till rätta med problemen inom rättspsykiatrin
måste ytterligare resurser tillföras verksamheten. Detta gäller inte bara
under det kommande budgetåret utan även för längre tid. Detta bör ges
regeringen till känna.

I motion So493(fp) har föreslagits att ytterligare 5 milj. kr. utöver vad
regeringen föreslagit i budgetpropositionen skall anvisas till Rättspsykiatriska
stationer och kliniker. Utskottet anser att detta belopp är väl avvägt.
Utskottet föreslår därför att riksdagen till det nämnda ändamålet för nästa
budgetår anvisar ett belopp på 102 955 000 kr.

dels att utskottet under mom. 5 och mom. 6 bort hemställa:

5. beträffande tillkännagivande om resurser för den rättspsykiatriska
undersökningsverksamheten

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:So419 delvis,
1988/89:So433 delvis och 1988/89:So521 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande medelsanvisning till Rättspsykiatriska stationer
och kliniker

att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1988/89:So493 till Rättspsykiatriska stationer och kliniker
förbudgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanlsag på 102955000 kr.,

5. Medelsanvisning till IPM (mom. 10)

Ulla Tillander och Roland Larsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Sorn
framgått” och slutar med ”yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet står det emellertid redan nu klart att ytterligare tillskott
behövs för att under nästa budgetår klara IPM:s fasta tjänster. I sin
anslagsframställning har IPM beräknat att i vart fall 331000 kr. behöver
tillskjutas utöver vad som beräknats i budgetpropositionen för att de fasta
tjänsterna skall kunna fullt finansieras. Utskottet godtar IPM:s beräkningar
och anser att 331000 kr. utöver de 3,8 milj. kr. som föreslagits av
regeringen bör anvisas för IPM.

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa:

10. beträffande medelsanvisning till IPM
att riksdagen med anledning av propositionen och med anledning
av motion 1988/89:So512 yrkande 1 till Statens institut för psykosocial
miljömedicin för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag
på 4 131 000 kr.,

1988/89:SoU16

35

6. Spris arbete med omvårdnad och vårdorganisation (mom. 1988/89:SoU 16

13)

Daniel Tarschys, (fp), Sten Svensson (m), Per Stenmarck (m), Ingrid
Hemmingsson (m) och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”avstyrks sålunda.” bort ha följande lydelse:
Kvaliteten i omvårdnaden är av mycket stor betydelse när det gäller att
uppfylla hälso- och sjukvårdslagens målsättning om en god vård. 1 det
föregående har redovisats att ett arbete för att utveckla och förbättra
omvårdnaden har inletts. Utskottet anser dock att ytterligare åtgärder
måste vidtas. Spri bör därför få i uppdrag att särskilt engagera sig i arbetet
med dessa frågor. Utskottet anser också att det är angeläget att erfarenheterna
från utvecklingsarbetet kan nå ut till alla berörda. Därför bör Spri få i
uppdrag att presentera en samlad bild av de olika försök med förändrad
vårdorganisation som har påbörjats eller kommer att bli aktuella framöver.

Vad utskottet här har anfört med anledning av motion So546 (fp)
yrkandena 3 och 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa:

13. beträffande Spris arbete med omvårdnad och vårdorganisation att

riksdagen med anledning av motion 1988/89:So546 yrkandena 3
och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Odontologisk specialistutbildning m.m. (morn. 14)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”yrkande 1.” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det behövs en förändring
men också en utökning av specialistutbildningen för tandläkare. Det är
viktigt att denna specialistutbildning får en bättre forskningsanknytning.
Därför bör den odontologiska specialistutbildningen i framtiden förläggas
till de odontologiska fakulteterna. För läkare finns i dag en specialistutbildning
i allmän medicin. Utskottet anser att en motsvarande sådan
vidareutbildning i allmän tandvård bör införas för tandläkare.

Vad utskottet anfört med anledning av motion 1988/89:So542 yrkande
1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa:

14. beträffande odontologisk specialistutbildning m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:So542 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36

8. Hälso- och sjukvården i krig (moni. 15)

1988/89:SoU16

Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ulla Tillander (c), Per Stenmarck
(m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Anita Stenberg
(mp) och Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ”Det finns”
och slutar med ”yrkande 5.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att regeringen skyndsamt måste vidta effektiva åtgärder
så att de mål som uppställdes för hälso- och sjukvården i krig i det senaste
försvarsbeslutet kan uppfyllas under innevarande försvarsbeslutsperiod.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 15 bort hemställa:

15. beträffande hälso- och sjukvården i krig
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:So423 yrkande
9 och 1988/89:Fö207 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

9. Avveckling av NUU (mom. 19)

Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ulla Tillander (c), Per Stenmarck
(m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Anita Stenberg
(mp) och Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Utskottet
erinrar” och slutar med ”sålunda avstyrks.” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den bedömning som görs i de nu aktuella motionerna att
de investeringsersättningar som utgår enligt bestämmelserna om statlig
investeringersättning i samarbetsavtalet och de lokala avtalen bör ersättas
med schablonmässiga belopp som fördelas inom ramen för avtalen. Då
behövs inte längre NUU utan kan avvecklas. Detta skulle också innebära
mindre byråkrati. Socialstyrelsen är fortfarande tillsynsmyndighet för
undervisningssjukhusen, varför en avveckling av NUU inte behöver innebära
några nackdelar från statens synpunkt.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna So489 (fp)
och So495 (m) bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 19 bort hemställa:

19. beträffande avveckling av NUU
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:So489 och
1988/89:So495 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

37

Försvarsutskottets yttrande
1988/89:FöUly

Hälso- och sjukvården i krig

Till socialutskottet

I yttrandet behandlas yrkande 5 i motion 1987/88:Fö207 (fp), vilket
försvarsutskottet beslutat att med eget yttrande överlämna till socialutskottet.

Bakgrund

1984 års försvarkommitté konstaterade att det fanns stora brister i beredskapen
beträffande hälso- och sjukvården i krig bl.a. på grund av det mycket
stora beroendet av importerad förbrukningsmateriel. För att förbättra
beredskapen gjordes i samband med 1987 års totalförsvarsbeslut en väsentlig
satsning med sikte på att det vid försvarsbeslutsperiodens slut skulle finnas
uppbyggda resurser i fråga om försörjningsberedskapen med sjukvårdsförnödenheter
så att i varje fall krigsbehoven i huvudsak skulle kunna
tillgodoses. Sålunda avsattes på den statliga sidan 500 milj. kr. för ändamålet
utöver planeringsramen för det civila totalförsvaret för försvarsbeslutsperioden.
Förbättringarna av beredskapen inom sjukvårdsområdet avsågs finansieras
genom utförsäljning av beredskapslager inom områden där beredskapen
bedömdes vara betydligt större. En stor del av de för beredskapsuppbyggnaden
avsedda medlen har efter sådan utförsäljning ställts till förfogande
utan att kunna utnyttjas. Försvarsbeslutet innebar att sjukvårdshuvudmännen
skulle svara för beredskapsuppbyggnaden med stöd av statliga
medel för de i krig tillkommande sjukvårdsbehoven. Förhandlingarna
mellan statens förhandlingsråd och Landstingsförbundet har inte lett till
sådana resultat att de angelägna beredskapsåtgärderna rörande hälso- och
sjukvården i krig har kunnat vidtas i enlighet med intentionerna i försvarsbeslutet.

Motionen

Motionärerna säger sig med nästan bestörtning vara nödsakade konstatera
att den förstärkning som riksdagen beslutat om beträffande sjukvården i 1987
års försvarsbeslut - på samma sätt som blev fallet med de satsningar som i
1982 års försvarsbeslut gjordes på området - inte genomförs i rimlig tid.

I motionen erinras om att Landstingsförbundets styrelse i ett brev till
regeringen den 14 april 1988 - alltså nästan ett år efter försvarsbeslutet -förklarat att Landstingsförbundet helt vägrar godta riksdagsbeslutet. Ingen

1988/89:SoU16

Bilaga

38

som helst lagring eller andra åtgärder från Landstingsförbundets sida för att
förstärka uthålligheten i fråga om förbrukningsmateriel kommer därför att
vidtas.

Det är i detta läge enligt motionärerna nödvändigt att regeringen redan
innevarande riksmöte lägger fram förslag om hur hälso- och sjukvården i krig
skall kunna få den förstärkning som angavs i 1987 års totalförsvarsbeslut.

Försvarsutskottet

Utskottet ser det i likhet med motionärerna som allvarligt att genomförandet
av de satsningar på försörjningsberedskapen inom hälso- och sjukvården i
krig som angavs i 1987 års totalförsvarsbeslut försenats, detta i all synnerhet
som det nu endast återstår ett par år av försvarsbeslutsperioden. Situationen
på sjukvårdsområdet i krig blev väl belyst vid en utskottsutfrågning i ämnet
som den 22 november 1988 anordnades gemensamt av försvars- och
socialutskotten. Förseningen synes främst bero på att frågan om fördelningen
av kostnaderna för åtgärderna inte kunnat lösas. Ett snabbt undanröjande
av detta hinder är enligt försvarsutskottets uppfattning nödvändigt om i varje
fall den övervägande delen av den beslutade beredskapsuppbyggnaden skall
kunna genomföras inom den nu med ett år förkortade försvarsbeslutsperioden.

Det kan i sammanhanget erinras om att en särskild utredare av regeringen
har tillkallats för att med berörda parter klargöra och lägga fast de åtgärder
som behövs för att förstärka den civila hälso- och sjukvården i krig vad avser
lokaler, utrustning och sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. Resultatet
av detta utredningsarbete bedöms av försvarministern i proposition
1988/89:100, bilaga 6 (s. 31) få betydelse för ett effektivt utnyttjande av de
resurser som avsatts för förbättring av beredskapen i fråga om hälso- och
sjukvården i krig.

Försvarsutskottet finner sammanfattningsvis att uppbyggnaden av beredskapen
inom hälso- och sjukvården i krig i enlighet med intentionerna i 1987
års totalförsvarsbeslut måste påskyndas. Utskottet räknar med att såvitt
ankommer på regeringen effektiva åtgärder vidtas i detta syfte och anser
därför inte att ett uttalande av riksdagen i enlighet med motionärernas
förslag är erforderligt.

Stockholm den 7 mars 1989
På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström (s), Ingvar
Björk (s), Kerstin Ekman (fp), Gunhild Bolander (c), Björn Körlof (m),
Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Ivar Virgin (m), Hans Lindblad (fp),
Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Jan Jennehag (vpk), Paul Ciszuk (mp), Britt
Bohlin (s) och Åke Selberg (s).

1988/89:SoU16

Bilaga

39

Innehållsförteckning 1988/89:SoU16

Sammanfattning 1

Propositionen 3

Motioner 4

Från försvarsutskottet överflyttad motion 6

Utskottet 7

Den rättsmedicinska undersökningsverksamheten 7

Gällande bestämmelser m. m 7

Motionerna 9

Tidigare riksdagsbehandling 10

Utvecklingen under senare tid 11

Utskottets bedömning 12

Rättspsykiatriska undersökningar 14

Bakgrund 14

Tidigare utskottsbehandling 16

Budgetpropositionen m. m 17

Utskottets bedömning 18

Vissa frågor om vården av psykiskt störda lagöverträdare 19

Institutet för psykosocial miljömedicin 20

Statens bakteriologiska laboratorium 23

Vårdens inre organisation 23

Odontologisk specialistutbildning m. m 25

Hälso- och sjukvården i krig 26

Nämnden för undervisningssjukhusens utbyggnad 29

Övriga medelsanvisningar 31

Hemställan 31

Reservationer 33

Bilaga: Försvarsutskottets yttrande 1988/89:FöUly 38

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

40