Socialutskottets betänkande
1988/89:SoU13

Vissa anslag till omsorg om barn och ungdom

1988/89

SoU13

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag till medelsanvisningar
till Omsorg om barn och ungdom, så vitt avser punkterna F2-F4: Bidrag till
hemspråksträning i förskolan. Barnmiljörådet samt Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor. I anslutning härtill behandlas ett antal
motionsyrkanden.

Utskottet tillstyrker medelsanvisningarna och avstyrker samtliga motioner.

Utskottets fp-, c-, vpk- och mp-ledamöter reserverar sig gemensamt till
förmån för olika motionsyrkanden (s, fp, c, och mp) om inrättande av en
centralt placerad barnombudsmannatjänst. Samma ledamöter reserverar sig
också gemensamt till förmån för motionsförslag (fp och mp) angående
barnmiljörådet. M-ledamöterna avger ett särskilt yttrande om barnmiljörådet.
Mot utskottets ställningstagande beträffande föräldrautbildning och
avseende medelsanvisningen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
reserverar sig fp- och c-ledamöterna. Utskottets fp-ledamöter
reserverar sig till förmån för motionsyrkanden om skyddsombud för
bekämpande av barnolycksfall och om registrering av kroppsskador. Mot
utskottets ställningstagande beträffande barn i storstadsmiljö reserverar sig
c-ledamöterna. Till förmån för ett motionsyrkande om barns rättigheter och
behov i samband med separationer reserverar sig vpk- och mp-ledamöterna.
Vpk-ledamoten reserverar sig också till förmån för motionsyrkanden om
modersmålsträning för samebarn samt om stödprojekt för invandrarungdomar.

FEMTE HUVUDTITELN
Proposition 1988/89:100 bil. 7

Regeringen har under punkterna F2-F4 (s. 115-119) föreslagit att riksdagen
för budgetåret 1989/90 anvisar

F 2 till Bidrag till hemspråksträning i förskolan ett förslagsanslag på
34 000 000 kr.,

F 3 till Barnmiljörådet ett förslagsanslag på 4 173 000 kr..

F 4 till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor ett förslagsanslag
på 4 290 000 kr.

1 Riksdagen 1988/89. llsaitd. Nr 18

Motioner

1988/89:SoU13

1988/89:So210 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ungdomar i storstad,

Motiveringen återfinns i motion 1988/89.A408.

1988/89:So250 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till åtgärder för att starta ett socialt stödprojekt
bland invandrarungdomar i enlighet med vad som anförs i motionen.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Sf515.

1988/89:So251 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyddsombud för bekämpande av barnolycksfall,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om registrering av kroppsskador,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en
barnombudsmannatjänst bör inrättas,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnmiljörådet,

1988/89:So608 av Anita Stenberg m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att en statlig barnombudsmannatjänst inrättas och
att varje kommun bör ha en motsvarande tjänst på hel- eller halvtid,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att barnmiljörådet
inte skall upphöra som egen myndighet utan att först en djupgående
utredning i samråd med barnmiljörådet genomförts.

1988/89:So614 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av inrättandet av en barnombudsman, kopplad till barnmiljörådet.

1988/89:So615 av Berith Eriksson (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär snara åtgärder, så att möjligheten för upprättande av
enhetliga språkgrupper/modersmålsträning för samebarn kan förverkligas.

1988/89:So616 av Gudrun Schyman (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen begär att regeringen ger socialstyrelsen i uppdrag att
komma med förslag på samhälleliga stödåtgärder i enlighet med vad som
anförts under punkterna 5-9 i motionen.

1988/89:So622 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen för budgetåret 1989/90 under Socialdepartementet för F 4.
Statens nämnd för internationella adoptioner anslår 242 000 kr. mer än vad
regeringen föreslagit, eller således 4 532 000 kr. för att öka anslagen till de
auktoriserade adoptionsorganisationerna.

1988/89:So636 av Gunilla André (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna om utbyggd föräldrautbildning i enlighet med vad
som anförs i motionen.

1988/89:So637 av Gunilla André m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
hos regeringen begära ett förslag om inrättandet av en barnombudsman.

1988/89:So638 av Karin Söder och Pär Granstedt (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att ta initiativ till riktad utbildning
för föräldrar och berörda personalgrupper i syfte att förebygga och tidigt
upptäcka ungdomars kristillstånd,

2. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att låta barnmiljörådet med
beaktande av vad som anförts i motionen utarbeta ett samlat och övergripande
handlingsprogram för barn i storstadsmiljö.

Utskottet

Bidrag till hemspråksträning i förskolan (F 2)

I motion So6I5 av Berith Eriksson (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär snara åtgärder så att möjligheten för upprättande av enhetliga
språkgrupper/ modersmålsträning för samebarn kan förverkligas. Motionären
påpekar att man måste ge samebarnen tillgång till sitt modersmål och
kulturarv om man vill stärka samiskt språk och kultur. Det kan enligt
motionären inte få vara upp till kommunerna att enväldigt bestämma detta,
utan regeringen måste ta sitt ansvar för att intentionerna i den samevänliga
politiken förverkligas.

Målet för hemspråksträningen i förskolan är detsamma som gäller för skolans
hemspråksundervisning, nämligen att främja en aktiv tvåspråkighet och
stödja barnets språkutveckling med förankring i det egna språket.

Statsbidrag till hemspråksträning för sexåringar inom den kommunala
barnomsorgen infördes den 1 juli 1977. Den 1 juli 1979 utvidgades bidraget
till att omfatta även femåringar, och fr.o.m. den 1 januari 1989 omfattar
statsbidragssystemet alla barn i åldern 0-6 år som får sin hemspråksträning i
sammansatta grupper eller genom ambulerande hemspråkstränare.

Bidragsbestämmelserna återfinns i förordningen (1977:628) om statsbidrag
till hemspråksträning i förskolan (ändrad senast 1988:226).

En förutsättning för att få hemspråksstöd är att barnet har ett annat dagligt
umgängesspråk än svenska med minst en förälder/vårdnadshavare. Detta
krav gäller dock inte för bl.a. samiska barn. Hemspråksstödet till förskolan
gäller vidare endast ett språk per barn och i allmänhet under förutsättning att
barnet deltar i en grupp där hemspråksträning bedrivs minst fyra timmar per
vecka. Statsbidraget har fastställts till 3 375 kr./år för varje bidragsberättigat
barn.

Kommunerna har inte någon lagfäst skyldighet att bedriva hemspråksträning
i förskolan.

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden om hemspråksträning
(SoU 1984/85:17 och SoU 1986/87:36). I betänkandet SoU 1984/85:17 (s. 2 f.)
avstyrktes bl.a. en motion om obligatorisk modersmålsundervisning för
invandrarbarn med hänvisning till att det saknades statsfinansiella förutsättningar
för en sådan utbyggnad av hemspråksträningen som motionären
förordade. Utskottet framhöll vidare att föräldrarna själva har ett stort

1988/89:SoU13

ansvar för att träna barnen i det språk som används i hemmet. I betänkandet
SoU 1986/87:36 (s. 2) redogjorde utskottet, med anledning av en motion om
lagfäst skyldighet för kommunerna att anordna hemspråksträning, för
innehållet i betänkandet från utredningen om språkminoriteter i förskoleåldern
(SOU 1982:43) Språk- och kulturstöd för invandrar- och minoritetsbarn
i förskoleåldern. I betänkandet föreslogs bl.a. en lagreglering av hemspråksstödet
genom ett tillägg till socialtjänstlagen. Förslaget innebar att invandraroch
minoritetsgruppers barn skulle garanteras ett hemspråksstöd under viss
tid. Förslaget ledde emellertid inte till någon proposition från regeringen.
Utskottet vidhöll sin tidigare inställning och avstyrkte motionen. Riksdagen
följde utskottet.

Samerättsutredningen fick 1982 regeringens uppdrag att utreda vissa
frågor om samernas ställning i Sverige (Dir. 1982:71 och Dir. 1983:10).
Möjligheterna att stärka det samiska språkets ställning bör enligt direktiven
övervägas. Ett slutbetänkande, som bl.a. behandlar språkfrågor, kan
förväntas bli överlämnat under andra halvåret 1989.

En särskild sakkunnig fick 1987 i uppdrag att göra en översyn av den
samiska kulturens fortbestånd och utveckling (U 1987:F). Under hand har
inhämtats att den särskilde utredaren överväger förslag om ett särskilt
stimulansbidrag som skulle ge kommunerna möjlighet att anordna samiska
förskolor. En slutredovisning kan förväntas i juni 1989.

Utskottet delar motionärens åsikt om vikten av att de samiska barnen inte
utestängs från möjligheten att aktivt ta del av sitt modersmål och sitt
kulturarv. Utskottet konstaterar att frågor som berör det samiska språkets
ställning i Sverige är föremål för olika utredningar. Utskottet har vidare
erfarit att en särskild utredare undersöker hur kommunerna kan få ökade
möjligheter att inrätta särskilda samiska förskolor. Utskottet anser att
resultatet av dessa utredningar bör avvaktas och avstyrker därför motion
So615 (vpk).

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen såvitt avser Bidrag till
hemspråksträning i förskolan.

Barnolycksfall

I motion So251 av Bengt Westerberg tn.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddsombud för
bekämpande av barnolycksfall (yrkande 1). Enligt motionärerna visar en
undersökning att 200 000 barn under 15 år varje år skadas så svårt att
sjukhusbesök eller motsvarande är nödvändigt. Av dem måste ca 15 000 barn
läggas in för vård. Olycksfall svarar enligt motionärerna för nära hälften av
den totala dödligheten i landet och utgör för barn över ett år den största
enskilda dödsorsaken. Den främsta olycksorsaken är utformningen av den
fysiska miljön. Enligt motionärerna finns det i dag en öppenhet och
beredskap för åtgärder mot olycksfall, som gör att man med relativt enkla
medel bör kunna bygga upp en effektiv skyddsorganisation. Organisationen
för elevskyddsombud bör byggas ut så att den blir heltäckande. För mindre
barn bör föräldrar kunna utbildas till barnskyddsombud, menar motionärerna.

1988/89: SoU13

Likalydande yrkanden har tidigare behandlats av utskottet (bet. SoU
1986/87:2, SoU 1986/87:36 och senast SoU 1987/88:14). 1 betänkandet SoU
1986/87:2 om barnsäkerhet hänvisade utskottet till att det i propositionen om
utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården (prop. 1984/85:181) understrukits
att det skadeförebyggande arbetet kräver ett direkt engagemang av medborgarna,
folkrörelser och ansvariga samhällsorgan för att bli framgångsrikt. I
propositionen hade vidare erinrats om det viktiga skadeförebyggande arbete
som genom primärvården, särskilt genom barnhälsovårdens och distriktssköterskornas
försorg, utförs i samband med föräldrautbildningen och i samband
med hembesök inom barnhälsovården. Socialministern hade ansett det
angeläget att det skadeförebyggande arbetet i denna form vidareutvecklades
(prop. s. 39). Utskottet erinrade om att regeringen i juli 1986 gett
socialstyrelsen i uppdrag att utreda miljö- och hälsoskyddsnämndens skadeförebyggande
verksamhet. I uppdraget låg också att belysa möjligheterna att
utveckla en aktiv medborgarmedverkan. Utskottet förutsatte att socialstyrelsen
därvid skulle komma att ta tillvara bl.a. de erfarenheter som vunnits i de
olika projekt där föräldrar och andra frivilliga engagerats som barnmiljöombud.
Mot bakgrund av den sålunda inledda utredningen var utskottet
inte berett att ta ställning till de närmare formerna för bekämpande av
barnolycksfall.

I betänkandet SoU 1987/88:14 (s. 3) konstaterade utskottet att utredningsarbetet
alltjämt pågick samt att en redovisning, enligt uppgift från styrelsen,
skulle ske under våren 1988. Utskottet anförde att man erfarit att styrelsen
bl.a. övervägde hälsoskyddslagens tillämpning på olycksrisker. Utskottet
vidhöll sin tidigare inställning att riksdagen borde avvakta resultatet av
socialstyrelsens utredning samt regeringens överväganden med anledning
därav. Motionen avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.

För att genomföra det nämnda regeringsuppdraget har en olycksfallsskadeenhet
bildats inom socialstyrelsens hälsoskyddsbyrå. Enheten är operationellt
inriktad med uppgift att samverka med andra såväl inom hälso- och
sjukvården som med vissa centrala myndigheter och frivilliga organisationer.

Utskottet har erfarit att arbetet vid socialstyrelsen med utredningen om
miljö- och hälsoskyddsnämndernas skadeförebyggande verksamhet alltjämt
pågår, samt att en redovisning kommer att ske innevarande år.

En världskonferens om olycksfallsepidemiologi och skadeprevention, i
vilken socialstyrelsen är medarrangör, planeras äga rum i Sverige i september
1989. I en sidokonferens kommer frågor om barnolycksfall att behandlas.

Enligt utskottets mening är arbetet med att förebygga barnolycksfall mycket
angeläget. Utskottet förutsätter liksom tidigare att socialstyrelsen i sitt
utredningsarbete tar tillvara bl.a. de erfarenheter som vunnits i de olika
projekt där föräldrar och andra frivilliga engagerats som barnmiljöombud.
Utskottet vidhåller uppfattningen att riksdagen bör avvakta resultatet av
socialstyrelsens utredning innan något initiativ i frågan övervägs. Utskottet
avstyrker därför motion So251 (fp) yrkande 1.

I motion So251 av Bengt Westerbeg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om registrering av

1988/89: SoU 13

1* Riksdagen 1988189.12 sami. Nr 13

kroppsskador (yrkande 3). Motionärerna anför att en grundförutsättning för
att olyckor m.m. skall kunna förebyggas, är att det finns ett enhetligt system
för registrering och rapportering av olyckor. Det är viktigt, menar motionärerna,
att statistiken utformas så att den fångar upp även de för barn speciella
riskerna.

I propositionen om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården (prop.
1984/85:181) diskuterades både olycksfallsregistrering och skadeförebyggande
arbete inom kommunerna. År 1986 uppdrog regeringen åt socialstyrelsen
att, efter samråd med berörda myndigheter och organisationer, ta initiativ till
en central registrering av sådana skadefall hos befolkningen som behandlas
inom den offentliga hälso- och sjukvården, företagshälsovården eller skolhälsovården
och på grundval härav årligen sammanställa uppgifter som
belyser skademönstret och skadornas orsaker.

Frågan om rapportering och registrering av skador på grund av olycksfall
behandlades utförligt i utskottets betänkande SoU 1986/87:2 om barnsäkerhet
med anledning av en motion om sådan rapportering och registrering. För
en fullständig bakgrund hänvisas till detta betänkande. Utskottet ansåg i
likhet med motionärerna att det var angeläget att ett väl utbyggt och enhetligt
system för registrering av barnolycksfall snarast kom till stånd, eftersom
detta är ett väsentligt led i utvecklingen av det skadeförebyggande arbetet.
Utskottet uttalade att motionen fick anses vara tillgodosedd genom att
regeringen gett socialstyrelsen det tidigare nämnda uppdraget och motionen
påkallade därför inte någon åtgärd av riksdagen.

Utskottet har erfarit att den tidigare nämnda olycksfallsskadeenheten vid
socialstyrelsen nu har varit verksam i drygt ett år och påbörjat verksamheten
med olycksfallsregistrering. Landstingen har ansvaret för registrering, analys
och utvärdering av datamaterialet samt initierandet av lokala tvärsektoriella
åtgärdsprogram baserat på det lokala olycksfallsmönstret. Socialstyrelsen är
ansvarig för utveckling av registreringssystemet, utveckling av metoder samt
utvärdering av åtgärdernas effekter. En annan uppgift för styrelsen är att
följa utvecklingen av olycksfallsskador. analysera orsakerna till dessa och
sprida information om olycksfallsskador i landet. I detta syfte har ett
klassifikationssystem utarbetats för att användas från och med 1989.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det är angeläget att ett väl
utbyggt och enhetligt system för registrering av barnolycksfall snarast
kommer till stånd. Det är därför enligt utskottets mening tillfredsställande att
socialstyrelsen nu tagit initiativ till en central registrering av olycksfall.
Genom det arbete som pågår inom området får motionen i här aktuell del
anses vara tillgodosedd. Utskottet avstyrker med det anförda motion So251
(fp) yrkande 3.

Barnmiljörådet m.m. (F3)

Barnmiljörådet är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att handlägga
frågor rörande barns miljö och barns säkerhet. Instruktion för barnmiljörådet
har getts i en särskild förordning (1988:1127).

Barnmiljörådets verksamhet omfattar olika samordningsprojekt inom

1988/89:SoU13

barnsäkerhets- och barnmiljöområdet. Vidare arbetar rådet med särskild
information inom dessa områden genom skrifter, konferenser, utställningar,
seminarier m.m. En referensgrupp för barnsäkerhet och en för lek är knutna
till rådet i syfte att samla in erfarenheter, stimulera till och samordna olika
insatser, sprida information och uppmärksamma brister i barns miljö. Rådet
medverkar också i ett samarbete med de övriga nordiska länderna i
barnsäkerhetsfrågor.

Barnmiljörådet inrättades 1980 som en statlig myndighet som skall verka
för förbättringar i barns miljö, med särskild tonvikt på lekmiljön, och för en
ökad säkerhet för barn och ungdom.

Enligt instruktionen åligger det rådet särskilt att inom sitt verksamhetsområde
genom samråd och samverkan med berörda myndigheter och andra
organ

-hävda att en god barnmiljö är en förutsättning för människans utveckling,

-verka för att goda möjligheter skapas för utvecklingsfrämjande lek i såväl
boendemiljö som offentlig miljö,

-verka för en samordning av samhällets förebyggande insatser inom
barnsäkerhetsområdet,

-bevaka forskning och utveckling inom barnmiljö- och barnolycksfallsområdet,

-medverka till att befintlig kunskap inom barnmiljö- och barnsäkerhetsområdet
sammanställs och bearbetas,

-informera statliga och kommunala myndigheter, bostadsföretag m.fl. i
frågor om barns miljö och säkerhet.

Rådets verksamhet skall rikta sig till bl.a. samhällsorgan på central,
regional och lokal nivå, föräldrar, producenter och ditributörer av material
för barn samt barn- och ungdomsorganisationer.

Utanför det statliga området ägnar sig Rädda Barnen och organisationen
Barnens Rätt i Samhället (BRIS) åt att tillvarata barnens rättigheter (se
betänkandet SoU 1986/87:22 s. 22 f.).

Våren 1988 överlämnade den inom regeringskansliet tillsatta arbetsgruppen
BUS (Barn-Ungdom-Samordning) ett förslag om inrättande av en
barnombudsman som samtidigt skulle vara chef för barnmiljörådet. Arbetsgruppen
föreslog vidare bl.a. att barnmiljörådets styrelse skulle förstärkas.

Statskontoret har i sin rapport Översyn av små myndigheter - en förstudie
(1988:23) föreslagit att bl.a. barnmiljörådets verksamhet bör integreras i
socialstyrelsen.

Rapporten från socialdepartementets översyn av socialstyrelsens uppgifter
och inriktning, Socialstyrelsen i förändring (Ds 1988:74), behandlar bl.a.
frågan om barnmiljörådets fortsatta existens som självständig myndighet. I
rapporten konstateras att det centrala myndighetsansvaret för barns och
ungdomars uppväxtvillkor är delat mellan socialstyrelsen, skolöverstyrelsen,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens ungdomsråd, kulturrådet, barnmiljörådet,
brottsförebyggande rådet m.fl. En ökad samordning mellan berörda myndigheter
är önskvärd. Enligt rapporten bör socialstyrelsen öka sitt engagemang
i barn- och ungdomsfrågor och då framför allt när det gäller barns och
ungdomars situation i samhället mer generellt. I syfte att förstärka och

1988/89:SoU13

samordna samhällets insatser för barn förordas vidare att barnmiljörådets
verksamhet inordnas i socialstyrelsen. En samordning av socialstyrelsens och
barnmiljörådets resurser skapar förutsättningar för en slagkraftig enhet på
socialstyrelsen för barn- och ungdomsfrågor och för utveckling av uppföljningen
och utvärderingen inom barnmiljöområdet. Härigenom uppnås enligt
rapporten en önskvärd kraftsamling på barn- och ungdomsområdet på
myndighetsnivå, och förutsättningar skapas för att verksamheten får ett
bättre genomslag i såväl samhällsdebatten som i samhällsplaneringen.
Förändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1990.

Ärendet bereds för närvarande inom regeringskansliet och en proposition
är aviserad till den 31 mars 1989.

I motion So251 av Bengt Westerberg m.fl (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Barnmiljörådet
(yrkande 9). Motionärerna anför bl.a. att innan en översyn av barnmiljörådets
organisation föreläggs riksdagen, bör en noggrann analys och utvärdering
ha skett av det arbete som redan nu görs. Regeringens förslag bör
innefatta en breddning av ansvarsområdet i syfte att få en helhetssyn på barns
livsvillkor enligt motionärerna.

I motion S06O8 av Anita Stenberg m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att barnmiljörådet inte skall upphöra som
egen myndighet utan att först en djupgående utredning i samråd med
barnmiljörådet skall genomföras (yrkande 2).

Utskottet gör följande bedömning.

Samhället har ett övergripande ansvar för att barn och ungdom får
gynnsamma uppväxtbetingelser. Det arbete som barnmiljörådet lägger ned
på dessa frågor är av största betydelse. Frågan om hur detta arbete i
framtiden skall bedrivas har varit föremål för flera utredningar under senare
år och är för närvarande på nytt under övervägande inom regeringskansliet.
Utskottet anser därför att riksdagen bör avvakta regeringens överväganden
innan något initiativ i frågan övervägs. Utskottet avstyrker därför motionerna
So251 (fp) yrkande 9 och S06O8 (mp) yrkande 2.

I motion So251 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att en barnombudsmannatjänst bör inrättas
(yrkande 8). Motionärerna anser att en statlig barnombudsman skall ha till
uppgift att kontinuerligt följa och utreda barns och barnfamiljers villkor i
samhället.

I motion S06O8 av Anita Stenberg m.fl. (mp) yrkas att riksdagen beslutar
att en statlig barnombudsmannatjänst inrättas (yrkande 1 delvis).

I motion So614 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att
inrätta en barnombudsman, kopplad till barnmiljörådet.

I motion So637 av Gunilla André m.fl. (c) yrkas att riksdagen beslutar att
hos regeringen begära ett förslag om inrättande av en barnombudsman.

I motion So638 av Karin Söder och Pär Granstedt (båda c) yrkas att
riksdagen ger regeringen i uppdrag att låta barnmiljörådet med beaktande av
vad som anförts i motionen utarbeta ett samlat och övergripande handlings -

1988/89: SoU 13

program för barn i storstadsmiljö (yrkande 2). Enligt motionärerna krävs
åtgärder på såväl övergripande plan som på detaljområden för att förbättra
barns och ungdomars situation i samhället, inte minst i våra storstadområden.

I betänkandet SoU 1987/88:14 (s. 3 f.) behandlades en motion om inrättande
av en statlig barnombudsman. Utskottet redogjorde därvid för förslaget från
BUS och uttalade att utskottet såg positivt på åtgärder som syftar till en
bättre bevakning av barnens intressen i samhället. Utskottet ansåg att sådana
åtgärder behövs såväl på lokal som central nivå. Regeringens överväganden
med anledning av nämnda förslag borde dock avvaktas innan riksdagen hade
anledning att överväga något initiativ i frågan. Motionen avstyrktes.
Riksdagen följde utskottet.

I nämnda betänkande (s. 4 f.) behandlades även en motion angående barn
och storstadsmiljö. Utskottet hänvisade till betänkandet SoU 1985/86:18 vari
konstaterades att aktuella frågor berör flera fackdepartement och därför bör
lämpa sig för en övergripande diskussion i barn- och ungdomsdelegationen. I
betänkandet SoU 1987/88:14 lämnas vidare en redovisning för barn- och
ungdomsdelegationens arbete. Utskottet betonade vikten av kraftfulla
insatser från samhällets sida med hänsyn till barn- och ungdomsproblemen i
storstadsmiljön. Utskottet konstaterade vidare att bevakningen av barn- och
ungdomsfrågorna var föremål för överväganden inom regeringskansliet.
Motionen avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.

I betänkandet (SOU 1986:20-21) Barns behov och föräldrars rätt har
socialberedningen behandlat frågan om tvångsomhändertagande av unga.
Beredningen har föreslagit att lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser
om värd av unga (LVU) skall ersättas med en helt ny lag. En särskild
utredare (f.d. justitieombudsmannen Tor Sverne) fick i augusti 1986 i
uppdrag att göra en viss översyn av LVU mot bakgrund av bl.a. socialberedningens
förslag. Utredaren har redovisat sitt uppdrag i betänkandet (Ds S
1987:3) Översyn av LVU. Betänkandena har remissbehandlats och bereds
för närvarande inom socialdepartementet.

Utskottet gör följande bedömning.

Barnmiljörådet och dess verksamhet har genom åren varit föremål för flera
olika utredningar. Detsamma gäller frågan om inrättande av en centralt
placerad barnombudsmannatjänst. Barn- och ungdomsfrågorna behandlas i
den rapport från översynen av socialstyrelsens organisation som för närvarande
bereds inom regeringskansliet. Utskottet anser att regeringens överväganden
bör avvaktas innan riksdagen överväger något initiativ i frågan.
Motionerna So251 (fp) yrkande 8, S06O8 (mp) yrkande 1 delvis, So614 (s)
och So637 (c) avstyrks därför.

Med hänvisning till det arbete som redan nu pågår avstyrker utskottet motion
So638 (c) yrkande 2.

I motion S06O8 yrkas att varje kommun bör inrätta en barnombudsmannatjänst
(yrkande 1 delvis).

1988/89: SoU 13

I socialtjänstlagen (1980:620) ges bestämmelser om socialnämndens skyldigheter
gentemot barn och ungdom. 1 12 § anges att socialnämnden dels
skall verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda
förhållanden, dels i nära samarbete med hemmen skall främja en allsidig
personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn
och ungdom. Socialnämnden skall vidare med särkild uppmärksamhet följa
utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam
utveckling och i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom
som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver
och, om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför
det egna hemmet.

Utskottet konstaterar att kommunerna inom ramen för socialtjänstlagen har
möjlighet att inrätta tjänster som barnombudsmän i den utsträckning de
anser detta påkallat och avstyrker därför motion S06O8 (mp) yrkande 1
delvis.

I motion So2I0 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om ungdomar i
storstad (yrkande 1). Motionärerna anför bl.a. att det i första hand är
kommunernas skyldighet att se till att det finns ett vettigt fritidsutbud för
ungdomarna men att det i samband med större helger är en fråga om
samarbete i större skala. En samarbetsform mellan ungdomarna, de sociala
myndigheterna och polisen måste utarbetas och socialstyrelsen borde enligt
motionärerna kunna spela en aktiv roll i sammanhanget.

Förra våren behandlade utskottet i betänkandet SoU 1987/88:17 (s. 13 f.) en
motion om förbättrad samordning av insatserna gentemot ungdomar i
riskzonen. Utskottet redogjorde bl.a. för det uppdragsom regeringen lämnat
socialstyrelsen med anledning av de oroligheter som kom till uttryck
midsommarhelgen 1986. Socialstyrelsen hade redovisat sitt arbete i skriften
PM 164/87 Om sociala problem, ordningsproblem och brottslighet i samband
med helger och andra allmänna festdagar. 1 april 1987 hade regeringen
uttalat att berörda myndigheter bl.a. skulle se över hur samverkansformerna
mellan lokala och regionala myndigheter kunde utvecklas. Socialstyrelsen
hade i januari 1988 redovisat uppdraget till regeringen. (Rapporten publicerades
i mars 1988, PM 1988:11. Samarbete för barn och ungdom, vilken var
en uppföljning och lägesbeskrivning över hur kommunerna arbetat med att
lösa dessa problem.)

Utskottet uttalade att det delade motionärernas uppfattning att det är
viktigt att socialarbetare och andra vuxna finns bland ungdomarna i deras
egna miljöer. Utskottet ville dessutom framhålla att föräldrarna givetvis är
de som har det största ansvaret för sina barn och ungdomar även under
fritiden. Utskottet hänvisade till att regeringen vidtagit åtgärder för att
samverkan mellan olika berörda myndigheter skulle förbättras samt uttalade
att det åligger kommunernas socialtjänst att tillse att arbetet bedrivs på ett
sådant sätt att olämpliga ungdomsmiljöer kan undvikas. Motionen avstyrktes.

I proposition 1988/89:100 bil. 15 (civildepartementet) under anslagen H
2-H 3 (s. 163 f.) utgår bidrag till centrala ungdomsorganisationer respektive

1988/89: SoU 13

lokal ungdomsverksamhet. I propositionen (s. 162) anförs beträffande
statens ungdomsråd att detta har till uppgift att främja fritidsverksamhet och
kulturell verksamhet bland barn och ungdomar samt att redovisa utvecklingen
när det gäller ungdomars villkor i samhället. Rådet handlägger frågor om
statligt stöd till ungdomsorganisationer och skall verka för en samordning av
statliga insatser för ungdomar. Rådet skall också bedriva utrednings- och
informationsverksamhet som rör ungdomars villkor och föreningslivets
utveckling samt följa resultaten av forskning, utvecklingsarbete och försöksverksamhet
som rör ungdomar.

Såsom utskottet tidigare uttalat, åligger det kommunernas socialtjänst att se
till att insatser görs för att undvika uppkomsten av olämpliga ungdomsmiljöer.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det för att få till stånd
gynnsamma uppväxtbetingelser för de unga är angeläget att olika myndigheters
arbete samordnas väl. Vissa åtgärder har redan vidtagits för att öka
samarbetet myndigheterna emellan, och utskottet utgår från att detta arbete
kommer att fortsätta. Utskottet vill också peka på det arbete som statens
ungdomsråd bedriver i syfte att bl.a. främja fritidsverksamhet och kulturell
verksamhet bland barn och ungdom. Utskottet avstyrker mot bakgrund av
det anförda motion So210 (fp) yrkande 1.

I motion So250av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till åtgärder för att starta ett socialt stödprojekt bland
invandrarungdomar. Motionärerna anser att det krävs ett sammansatt
åtgärdsprogram för att stötta de arbetslösa invandrarungdomar som är, eller
håller på att bli, utslagna. Ett socialt stödprojekt bör enligt motionärerna
organiseras så att invandrare anställs för att arbeta inom sin egen nations- och
språkgrupp. De invandrare som skall arbeta med verksamheten måste enligt
motionärerna ges en grundlig utbildning för att finna sig väl till rätta bland
svenska institutioner. Detta är, framhåller motionärerna, nödvändigt för att
invandrarungdomarna skall få det konkreta stöd de behöver i olika situationer.

Utskottet har behandlat likartade yrkanden flera gånger tidigare (bl.a. i SoU
1986/87:22 s. 28-29, vari utskottet utförligt redogjorde för dittills gjorda
satsningar och senast i betänkandet 1987/88:17 s. 25 f.). I sistnämnda
betänkande angavs bl.a. att regeringen i april 1988 gett socialstyrelsen och
arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att gemensamt ta initiativ till insatser i
syfte att förstärka och utveckla samarbetet mellan socialtjänsten och
arbetsförmedlingen i landets kommuner. Avsikten med initiativet, upplyste
utskottet, var bl.a. att stärka ungdomars anknytning till arbetsmarknaden.
Satsningen avsåg i hög grad invandrarungdom. Utskottet ansåg mot bakgrund
av det anförda inte att motionen borde föranleda någon riksdagens
åtgärd. Motionen avstyrktes.

I regeringens skrivelse till riksdagen 1988/89:70 om ungdomsfrågor, vari
behandlas frågan om insatser för att förbättra invandrar- och flyktingungdomars
situation i Sverige, diskuteras bl.a. invandrarungdomarnas förhållande
till utbildnings- och arbetsmarknadssituationen. Föredragande statsrådet
anger som sin bedömning att särskilda insatser behövs för att ge invandrar -

1988/89:

ungdomar lika villkor som andra ungdomar inom bl.a. skolan. Skrivelsen har 1988/89:SoU13
nyligen behandlats i kulturutskottets betänkande 1988/89:KrU12.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är angeläget att invandrarungdomarnas
situation i Sverige uppmärksammas mer. I regeringens tidigare
nämnda skrivelse om ungdomsfrågor uppmärksammas invandrarungdomarnas
arbetsmarknadssituation och behovet av särskilda utbildningsinsatser för
dem.

Även statens ungdomsråd bör kunna bidra med insatser som har betydelse
för dessa ungdomar.

Utskottet konstaterar att de frågor som motionärerna aktualiserar har
uppmärksammats av de ansvariga myndigheterna som också gjort vissa
insatser. Utskottet anser inte att det nu finns behov av något riksdagens
initiativ och avstyrker därför motion So25l) (vpk).

Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen till Barnmiljörådet.

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (F 4)

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) har ansvar för
information, tillsyn och kontroll i frågor om internationella adoptioner.
Instruktion för NIA har meddelats i en särskild förordning (1988:1128).

I motion So622 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen för
budgetåret 1989/90 under Socialdepartementet för F 4 Statens nämnd för
internationella adoptioner anslår 242 000 kr. mer än vad regeringen föreslagit,
eller således 4 532 000 kr., för att öka anslagen till de auktoriserade
adoptionsorganisationerna (yrkande 3). Motionärerna framhåller att adoptionsorganisationerna
behöver högre statsbidrag för att kunna sköta sin
verksamhet med kuratorshjälp, utåtriktad information och kontakt med
ursprungsländerna. Trots att organisationerna höjer sina medlemsavgifter
tvingas de dra ned på sin verksamhet, vilket i många fall kommer att drabba
socialnämnder, PBU/BUP m.fl. enligt motionärerna.

I budgetpropositionen (bil.7, s. 118 f.) föreslås att riksdagen för budgetåret
1989/90 till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor anvisar ett
förslagsanslag på 4 290 000 kr. För bidrag till auktoriserade organisationer
beräknas 1 258 000 kr. Det är NIA som fördelar bidragen. I propositionen
föreslås att nämnden undantas från huvudförslaget.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att de auktoriserade adoptionsorganisationerna
bedriver ett värdefullt arbete för de föräldrar som önskar
adoptera ett utländskt barn. Utskottet konstaterar att nämnden undantagits
från huvudförslaget. Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen inte
bör ta något initiativ med anledning av motionen. Utskottet tillstyrker
propositionens förslag till medelsanvisning och avstyrker motion So622 (fp)
yrkande 3.

Föräldrautbildning

1988/89:SoU13

I motion S06I6 av Gudrun Schyman (vpk) yrkas att riksdagen begär att
regeringen ger socialstyrelsen i uppdrag att komma med förslag på samhälleliga
stödåtgärder i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 2).
Motionären anför att frågan om barns rättigheter och behov i samband med
separationer är ett eftersatt område. Motionären understryker vikten av
förebyggande arbete inom barn- och ungdomsområdet och önskar en ökad
satsning på föräldrautbildning, utbildning för de yrkeskatergorier som
berörs, metodik för rådgivning och konfliktbearbetning vid skilsmässor,
lokalt samarbete mellan socialnämnder, advokater och polis samt utbildning
av berörda politiker.

I motion So636 av Gunilla André (c) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna om utbyggd föräldrautbildning i enlighet med vad
som anförs i motionen. Motionären anför att det inom mödra- och
barnhälsovården ingår en föräldrautbildning som i flera fall visat sig vara
framgångsrik. Någon uppföljning för föräldrar till barn i högre ålder har
enligt motionären dessvärre inte skett.

I motion So638 av Karin Söder och Pär Granstedt (båda c) yrkas att
riksdagen ger regeringen i uppdrag att ta initiativ till riktad utbildning för
föräldrar och berörda personalgrupper i syfte att förebygga och tidigt
upptäcka ungdomars kristillstånd (yrkande 1). Motionärerna anför att det är
angeläget att såväl föräldrar som lärare, förskollärare och personal inom vård
och omsorg får kunskap och stöd inom detta område.

Riksdagen (prop. 1978/79:168. SoU 1978/79:45 rskr. 1978/79:385) godkände
år 1979 allmänna riktlinjer för en allmän föräldrautbildning. Dessa riktlinjer
innebar bl.a. att en allmän föräldrautbildning i anslutning till barns födelse
med början år 1980 successivt skulle byggas ut i landstingskommunernas regi
som en del av den normala verksamheten vid mödra- och barnavårdscentraler
samt BB. Föräldrautbildningen skall bl.a. förmedla kunskap i frågor om
hur det fysiska och psykiska tillståndet påverkas under graviditet, förlossning
och tiden närmast efter förlossning, fostrets utveckling, förebyggande
hälsovård och det stöd som samhället kan erbjuda blivande och nyblivna
föräldrar.

I barnomsorgsgruppens slutbetänkande (SOU 1980:27) Barn och vuxna
behandlades bl.a. frågor om föräldrautbildning under barnets förskole- och
skolår. Betänkandet ledde emellertid aldrig till något förslag från regeringen.

Statsrådet Bengt Lindqvist besvarade den 9 februari 1987 en interpellation
i riksdagen om föräldrautbildning (snabbprot. 1986/87 anf. 8-12). Han
hänvisade bl.a. till att det i princip är landsting och kommuner som via
barnavårdscentraler, barnomsorg och skola bedriver föräldrautbildning,
men att i många fall den kommunala verksamheten kompletteras med
insatser från frivilligorganisationer. Enligt hans mening har förskolan en
viktig funktion att fylla när det gäller föräldrautbildning för föräldrar till barn
i förskoleåldern. Vidare uppgav han att regeringen från anslaget för
utvecklings- och förnyelsearbete inom barnomsorgen beviljat medel till ett
tjugotal projekt som handlar om föräldrautbildning.

I januari 1988 beslutade regeringen att socialberedningens (S 1980:07)
arbete skulle upphöra och uppdrog samtidigt åt socialstyrelsen att genomföra
en utvärdering av socialtjänstlagen. Uppdraget skall vara slutredovisat
senast den 1 januari 1990. Uppdraget gäller särskilt verksamheten bland barn
och ungdom, ersättning till familjehemsföräldrar m.m., familjerådgivning
och samarbetssamtal samt socialtjänstens insatser för vissa grupper med
socialbidragsberoende. I beslutet sägs bl.a. att socialstyrelsen bör lämna
förslag om hur samverkan mellan olika samhällsorgan skall kunna förbättras
och redovisa synpunkter om utbildning och handledning för såväl berörda
personalkategorier som för förtroendevalda.

I budgetpropositionen (bil. 7, s. 112) anförs bl.a. att den öppna förskolan
har visat sig spela en väsentlig roll i strävandena att skapa sociala kontakter
mellan människor i bostadsområdena. Den utgör ofta en bas för arbetet med
föräldrasamverkan och föräldrautbildning och är ett stöd för dagbarnvårdarna
i deras arbete.

Enligt budgetpropositionen (s. 115) har under anslaget till kommunal
barnomsorg för budgetåret 1989/90 inräknats 2,5 milj. kr. i bidrag till
fortbildningsinsatser.

Föräldrautbildningen har flera gånger tidigare behandlats av utskottet,
senast i betänkandet 1987/88:14 (s. 9 f.) med anledning av flera motioner
liknande de nu aktuella. Utskottet konstaterade att det förelåg en bred
samstämmighet i fråga om vikten av insatser på området. Det var därför
enligt utskottets mening beklagligt att något samlat initiativ ännu inte
kommit till stånd. Utskottet förutsatte att man inom regeringskansliet
fortsatte ansträngningarna att undersöka hur föräldrautbildningen kunde
utvecklas och stimuleras. Motionerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.

Vid riksmötet dessförinnan underströk utskottet bl.a. vikten av en fortsatt
utveckling av föräldrautbildningen under olika skeden av barnets uppväxt.
Frågan om föräldrautbildning för något äldre barn befanns dock redan vara
aktualiserad hos regeringen och påkallade därmed ingen åtgärd av riksdagen
(SoU 1986/87:36 s. 6 f.).

Utskottet har vid upprepade tillfällen påtalat vikten av insatser när det gäller
föräldrautbildningen. Utskottet uttalade senast vid förra riksmötet att det
var beklagligt att något samlat initiativ inte hade kommit till stånd och
förutsatte att man inom regeringskansliet fortsatte ansträngningarna att
undersöka hur föräldrautbildningen kunde utvecklas och stimuleras.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att regeringskansliet bör intensifiera
ansträngningarna att undersöka hur föräldrautbildningen kan utvecklas.
Utskottet förutsätter att regeringen snarast kommer att ta initiativ i denna
fråga och avstyrker därför motionerna So636 (c) och So638 (c) yrkande 1.

Uppdraget till socialstyrelsen att utvärdera socialtjänstlagen gäller bl.a.
familjerådgivning, samverkan mellan olika samhällsorgan och utbildning.
Mot bakgrund härav och med hänvisning till vad som anförts om föräldrautbildningen
avstyrker utskottet motion S06I6 (vpk) yrkande 2.

1988/89:SoU13

Hemställan

1988/89:SoU13

Utskottet hemställer

1. beträffande modersmålsträning för samebarn
att riksdagen avslår motion 1988/89:So615,

2. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till hemspråksträning i
förskolan

att riksdagen till Bidrag till hemspråksträning i förskolan för budgetåret
1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 34 000 000 kr.,

3. beträffande skyddsombud för bekämpande av barnolycksfall
att riksdagen avslår motion 1988/89:So251 yrkande 1,

4. beträffande registrering av kroppsskador

att riksdagen avslår motion 1988/89:So251 yrkande 3,

5. beträffande barnmiljörådet

att riksdagen avslår motion 1988/89:So251 yrkande 9 och motion
1988/89:So608 yrkande 2,

6. beträffande statlig barnombudsmannatjänst

att riksdagen avslår motion 1988/89:So251 yrkande 8, motion 1988/

89:So608 yrkande 1 delvis, motion 1988/89:So614 och motion 1988/

89:So637,

7. beträffande barn i storstadsmiljö

att riksdagen avslår motion 1988/89:So638 yrkande 2,

8. beträffande kommunal barnombudsmannatjänst

att riksdagen avslår motion 1988/89:So608 yrkande 1 delvis,

9. beträffande ungdomar i storstad

att riksdagen avslår motion 1988/89:So210 yrkande 1,

10. beträffande stödprojekt bland invandrarungdomar
att riksdagen avslår motion 1988/89:So250,

11. beträffande medelsanvisningen till Barnmiljörådet

att riksdagen till Barnmiljörådet för budgetåret 1989/90 anvisar ett
förslagsanslag på 4 173 000 kr.,

12. beträffande medelsanvisningen till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrägor

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 och med avslag på
motion 1988/89:So622 yrkande 3 till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrägor för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på
4 290 000 kr.,

13. beträffande föräldrautbildning

att riksdagen avslår motion 1988/89:So636 och motion 1988/89:So638
yrkande 1,

14. beträffande barns rättigheter och behov i samband med separationer att

riksdagen avslår motion 1988/89:So616 yrkande 2.

Stockholm den 7 mars 1989
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita Persson (s), Sten
Svensson (m), Ulla Tillander (c), Ingrid Andersson (s), Per Stenmarck (m),
Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid
Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (vpk), Anita
Stenberg (mp), Jan Andersson (s), Sinikka Bohlin (s) och Maj-Inger
Klingvall (s).

Reservationer

1. Modersmålsträningför samebarn (mom. 1)

Gudrun Schyman (vpk) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 4 börjar med "Utskottet delar”
och slutar med ”So615 (vpk)." bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening betydelsefullt att insatser görs för att stärka
det samiska språket och den samiska kulturen. I konsekvens härmed måste
samebarnen ges möjligheter att tillägna sig sitt modersmål och kulturarv.
Den viktigaste perioden när det gäller att tillägna sig ett språk är förskoleåldern.
Då läggs den grund som senare kunskaper skall bygga på. Regeringen
bör därför vidta åtgärder så att enhetliga språkgrupper för samebarn kan
upprättas och erbjudas i de kommuner där sådana språkgrupper efterfrågas.
Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion So615 (vpk).

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande modersmålsträning för samebarn
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:So615 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Skyddsombud för bekämpande av barnolycksfall (mom. 3)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 5 börjar med "Enligt utskottets
mening” och slutar med "(fp) yrkande 1.” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns starka skäl för att
genom skyddsombud söka minska skadorna bland barn. Härför talar bl.a.
resultaten i ett projekt med lokalt skadeförebyggande arbete i Falköping, där
andelen småbarnsföräldrar med intresse för att förebygga barnolycksfall
ökade från 15 % till 65 % samtidigt som antalet skador bland barn upp till tre
års ålder halverades. Föräldrar bör alltså i enlighet med vad som föreslås i
motionen kunna utbildas till barnskyddsombud. Det bör ankomma på
regeringen att närmare besluta om formerna för en sådan utbildning. Vad
utskottet här anfört med anledning av motion So251 (fp) yrkande 1 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa:

3. beträffande skyddsombud för bekämpande av barnolycksfall
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:So251 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89:SoU13

3. Registrering av kroppsskador (mom. 4)

1988/89:SoU13

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 6 börjar med ”Utskottet vidhåller”
och slutar med ”(fp) yrkande 3.” bort ha följande lydelse:

En grundförutsättning för att barnolycksfall och skador på grund av
mobbning mellan barn skall kunna förebyggas är att det finns ett enhetligt
system för registrering och rapportering av olyckor. Utskottet noterar att
socialstyrelsen nu tagit initiativ till en central registrering av olycksfall. Det är
enligt utskottets mening viktigt att statistiken utformas så att den fångar upp
även de för barn speciella riskerna.

Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion So251 (fp)
yrkande 3.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa:

4. beträffande registrering av kroppsskador

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:So251 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Barnmiljörådet (mom. 5)

Daniel Tarschys (fp). Ulla Tillander (c). Ingrid Ronne-Björkqvist (fp). Rosa
Östh (c). Gudrun Schyman (vpk) och Anita Stenberg (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 8 börjar med "Samhället har” och
slutar med "(mp) yrkande 2.” bort ha följande lydelse:

Samhället har ett övergripande ansvar för att barn och ungdom får
gynnsamma uppväxtbetingelser. Det arbete som barnmiljörådet lägger ned i
detta avseende är av allra största betydelse, och rådet har således en viktig
funktion att fylla. Innan ett förslag beträffande barnmiljörådets organisation
föreläggs riksdagen, bör det göras en djupgående analys och utvärdering av
det arbete som rådet utför. Regeringen bör därvid överväga en breddning av
barnmiljörådets verksamhet i syfte att få en helhetssyn på barns livsvillkor.

Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna So251
(fp) yrkande 9 och S06O8 (mp) yrkande 2.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:

5. beträffande barnmiljörådet

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:So251 yrkande 9 och
motion 1988/89:So608 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

5. Statlig barnombudsmannatjänst (mom. 6)

Daniel Tarschys (fp). Ulla Tillander (c). Ingrid Ronne-Björkqvist (fp). Rosa
Östh (c). Gudrun Schyman (vpk) och Anita Stenberg (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 9 börjar med "Barnmiljörådet"
och slutar med "avstyrks därför." bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening en viktig uppgift för samhället att verka för
en god barnmiljö. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en statlig

barnombudsmannatjänst bör inrättas. Barnombudsmannen skall kontinuerligt
följa barns och barnfamiljers villkor i samhället och ta till vara deras
speciella behov genom att bl.a. bevaka efterlevnaden av lagar som berör
barns villkor och som remissinstans granska lagstiftningens effekter på barns
situation. Utskottet har erfarit att det i Norge finns en väl fungerande
barnombudsmannaorganisation. Denna kan tjäna som modell när verksamheten
skall planeras i Sverige. Vad utskottet anfört om inrättande av en
statlig barnombudsmannatjänst bör riksdagen med anledning av motionerna
So251 (fp) yrkande 8, S06O8 (mp) yrkande 1 delvis, So614 (s) och So637 (c)
ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa:

6. beträffande statlig barnombudsmannatjänst

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:So251 yrkande 8,
motion 1988/89:So608 yrkande 1 delvis, motion 1988/'89:So614 och
motion 1988/89:So637 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

6. Barn i storstadsmiljö (mom. 7)

Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 9 börjar med "Med hänvisning"
och slutar med "(c) yrkande 2." bort ha följande lydelse:

Även utskottet anser att det är viktigt att beakta de speciella problem som
storstadsmiljön kan medföra för barn och ungdomar. Såsom framhålls i
motion So638 (c) yrkande 2 krävs åtgärder såväl på ett övergripande plan
som på olika detaljområden för att förbättra barns och ungdomars situation i
samhället. Barnmiljörådet, som är ett organ med parlamentariskt inslag, har
till uppgift att handlägga frågor rörande bl.a. barns miljö i vid bemärkelse.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringen bör låta barnmiljörådet
utarbeta ett samlat och övergripande handlingsprogram för att
förbättra barns och ungdomars villkor. Motionen tillstyrks följaktligen.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa:

7. beträffande barn i storstadsmiljö

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:So638 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Stödprojekt bland invandrarungdomar (mom. 10)

Gudrun Schyman (vpk) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 12 börjar med "Utskottet
konstaterar" och slutar med "So250 (vpk)." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ett stödprojekt bör organiseras så att invandrare
anställs för att arbeta inom sin egen nations- och språkgrupp. De invandrare
som skall arbeta med verksamheten måste enligt utskottets mening ges en
grundlig utbildning för att finna sig väl till rätta bland svenska institutioner
och vårdområden, inom utbildningssystemet och inom arbetsmarknadsväsendet.
Detta är nödvändigt för att invandrarungdomarna skall få det

1988/89:SoU13

konkreta stöd de behöver i olika situationer. För dessa stödprojekt bör
resurser ställas till kommunernas förfogande.

Detta borges regeringen till känna med anledning av motion So250 (vpk).

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa:

10. beträffande stödprojekt bland invandrarungdomar
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:So250 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Medelsanvisningen till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor (mom. 12)

Daniel Tarschys (fp). Ulla Tillander (c). Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och
Rosa Östh (c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 12 börjar med "Utskottet delar”
och slutar med "(fp) yrkande 3." bort ha följande lydelse:

För att de auktoriserade adoptionsorganisationerna skall kunna sköta sin
verksamhet med bl.a. kuratorshjälp, utåtriktad information och kontakt
med ursprungsländerna behöver de högre statsbidrag. Organisationerna
kommer i annat fall att trots höjda medlemsavgifter tvingas dra ned på sin
verksamhet. Utskottet tillstyrker därför förslaget i motion So622 (fp)
yrkande 3 och föreslår att till anslaget F 4. Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor anvisas ett förslagsanslag på 4 532 000 kr. för att öka
anslagen till de auktoriserade adoptionsorganisationerna.

dels att utskottet under mom. 12 bort hemställa:

12. beträffande medelsanvisningen till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:So622 yrkande 3 och med
anledning av proposition 1988/89:100 till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag
på 4 532 000 kr.,

9. Föräldrautbildning (morn. 13)

Daniel Tarschys (fp). Ulla Tillander (c). Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och
Rosa Östh (c) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 14 börjar med "Utskottet
vidhåller” och slutar med "(c) yrkande 1.” bort ha följande lydelse:
Utskottet vidhåller sin uppfattning att regeringen bör intensifiera ansträngningarna
att undersöka hui föräldrautbildningen kan utvecklas. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So636 (c)
och So638 (c) yrkande 1 ge regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa:

13. beträffande föräldrautbildning

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: So636 och motion
1988/89:So638 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

1988/89:SoU13

10. Barns rättigheter och behov i samband med separationer
(mom. 14)

Gudrun Schyman (vpk) och Anita Stenberg (mp) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 14 börjar med ”Uppdraget till”
och slutar med ”(vpk) yrkande 2.” bort ha följande lydelse:

Varje år berörs 20 000-25 000 barn av föräldrarnas skilsmässa. Enligt
utskottets mening är barns rättigheter att få sina behov tillgodosedda i
samband med separationer ett eftersatt område. Utskottet vill särskilt stryka
under vikten av det förebyggande arbetet inom barn- och ungdomsområdet.
Förutom en ökad satsning på föräldrautbildning och utbildning för berörda
personalgrupper och förtroendevalda i dessa frågor, bör metodiken för
rådgivning och konfliktbearbetning vid skilsmässor utvecklas. Vidare måste
det lokala samarbetet mellan socialnämnder, advokater och domstolar
förstärkas. Socialstyrelsen borde enligt utskottets mening utarbeta förslag till
samhälleliga stödåtgärder inom dessa områden.

Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motion S06I6 (vpk)
yrkande 2.

dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa:

14. beträffande barns rättigheter och behov i samband med separationer att

riksdagen med anledning av motion 1988/89:So616 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande
Barnmiljörådet

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anför:

Vi anser att det finns anledning att ifrågasätta i vilken form och av vem de
uppgifter som nu handhas av barnmiljörådet fortsättningsvis bör handläggas.
Det arbete som för närvarande fullgörs av barnmiljörådet borde enligt vår
mening kunna ingå som en naturlig del i socialstyrelsens verksamhet.

1988/89SoU13

Innehållsförteckning 1988/89:

Sammanfattning 1

Proposition 1988/89:100bil. 7 1

Motioner 2

Utskottet 3

Bidrag till hemspråksträning i förskolan 3

Barnolycksfall 4

Barnmiljörådet m.m 6

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor 12

Föräldrautbildning 13

Hemställan 15

Reservationer 16

Särskilt yttrande 20

■ '