Socialförsäkringsutskottets
betänkande
1988/89: SfXJ18
Flyktingpolitiken
Skrivelsen
Genom regeringens skrivelse 1988/89:82 om flyktingpolitiken bereds riksdagen
tillfälle att ta del av vad statsrådet Laila Freivalds anfort om flyktingpolitiken.
Motion väckt med anledning av skrivelsen
1988/89: Sf38 av Maria Leissner m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående regeringens
skrivelse om flyktingpolitiken.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden
1988/89
1988/89: Sf502 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen i internationella fora verkar för en
liberalisering av asylpolitiken i de västeuropeiska staterna,
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om svenskt återinträde i
ICM.
1988/89: Sf503 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
en förnyad inriktning av Sveriges flyktingpolitik.
1988/89: Sf511 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om riktlinjer för flyktingpolitiken,
3. att riksdagen hos regeringen begär initiativ för att åstadkomma ett
samordnat europeiskt ansvarstagande för flyktingproblemen i enlighet
med vad som anförs i motionen.
1988/89: Sf537 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla asylsökande
som kom till Sverige före den 1 januari 1988 bör omfattas av det
generella uppehållstillståndet.
1 Riksdagen 1988/89. 11 sami Nr 18
1988/89: Sf540 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till palestinska
flyktingar.
1988/89: Sf543 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att det utrymme som finns för generösare
arbetsinvandring till Sverige skall kunna komma alla människor till
del oberoende av nationalitet.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89: U571.
1988/89: Sf545 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen beslutar att den som i Sverige sökt asyl eller uppehållstillstånd
men inte fått sitt ärende avgjort inom tolv månader automatiskt
skall erhålla uppehållstillstånd samt att detta skall gälla alla, som sedan
den 1 januari 1988 (med datum justerat allt eftersom tiden går) vistas i
Sverige,
5. att riksdagen beslutar att bedömningen bör vara generös och att en
praxis bör utvecklas där Genévekonventionens flyktingstatus respekteras.
Motion väckt med anledning av proposition
1988/89: 86 om ny utlänningslag m. m.
1988/89: Sf33 av Karin Söder (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om efterlevnaden av internationella rekommendationer.
Utskottet
Inledning
Genom beslut vid 1983/84 års riksmöte (prop. 1983/84:144, SfU 30, rskr.
410) konfirmerades de riktlinjer för invandrings- och flyktingpolitiken som
riksdagen lagt fast år 1979 (prop. 1978/79:100, bil. 15 s. 152, AU 22, rskr.
230). Enligt samma beslut skall regeringen årligen lämna riksdagen en redogörelse
för Sveriges invandrings- och flyktingpolitik. Genom den förevarande
skrivelsen — skr. 1988/89:82 — lämnas en sådan redogörelse med
tonvikt på år 1988. Redovisningen inleds med en generell beskrivning av
de regler som gäller för utomnordisk invandring som sker av andra skäl än
politiska och denna invandrings sammansättning. Av skrivelsen framgår
att den utomnordiska invandringen till Sverige år 1988 omfattade 33 333
personer. Av dessa fick 45,3 % uppehållstillstånd av anknytningsskäl,
0,8 % av arbetsmarknadsskäl, 2,5 % som gäststuderande och 3 % som
adoptivbarn. Återstoden, 48,4 %, fick uppehållstillstånd av asylskäl eller
humanitära skäl. I skrivelsen beskrivs fortsättningsvis flyktingsituationen i
världen liksom det internationella flyktingarbetet och Sveriges roll i detta.
Vidare lämnas en beskrivning av den svenska utlänningslagstiftningen,
1988/89: SfU 18
2
mottagningen av flyktingar och asylsökande i Sverige samt frivilligorgani- 1988/89: SfU 18
sationernas verksamhet och den opinionsbildande verksamheten.
I skrivelsen erinras om att den svenska flyktingpolitiken innehåller följande
huvudelement:
— agerande i FN och andra internationella fora för att bidra till att internationella
konflikter motverkas resp. löses och för att respekten för de
mänskliga rättigheterna upprätthålls,
— ekonomiskt stöd till UNHCR, UNRWA och andra organisationer som
bedriver flyktingarbete utanför Sverige,
— internationellt samarbete i syfte att verka för en solidarisk ansvarsfördelning
och för att stärka flyktingarnas rättsliga skydd,
— överföring till Sverige, ofta i samarbete med UNHCR, av särskilt utsatta
personer som behöver en säker fristad undan förföljelse,
— mottagande av flyktingar i Sverige, i enlighet med en asyllagstiftning
som i vissa avseenden ger med flyktingar jämförbara grupper ett starkare
skydd än vad 1951 års flyktingkonvention stadgar,
— ett av staten finansierat kommunalt mottagande för flyktingar och därmed
jämställda personer, vilket syftar till att främja deras möjligheter att
finna sig till rätta i det svenska samhället,
— olika särskilda insatser, bl. a. opinionsbildande verksamhet, för att förbättra
flyktingars och jämförbara gruppers situation och möjligheter till
integration i Sverige,
— stöd till flyktingar som frivilligt vill lämna Sverige för att bosätta sig i
hemlandet eller annat land.
Flyktingsituationen i världen
I skrivelsen anges att den överväldigande majoriteten av världens flyktingar
kommer från och finns i de fattiga länderna i tredje världen. Även
om beräkningarna av antalet flyktingar i världen varierar dels på grund av
osäkerhet i fråga om befolkningsstatistik, folkräkning, mottagarländernas
statistik m. m., dels på vilket flyktingbegrepp som används är en vedertagen
uppskattning av nuläget att det totala antalet flyktingar är 15 miljoner.
Som flykting anses enligt 1951 års FN-konvention om flyktingar med
tilläggsprotokoll år 1967 den som hyser välgrundad fruktan för förföljelse
på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller på
grund av sin religiösa eller politiska uppfattning och som därför har flytt
från sitt hemland eller är förhindrad att återvända dit. Konventionen avsåg
från början endast dem som blivit flyktingar på grund av händelser
som inträffat före år 1951 antingen ”i Europa” eller ”i Europa eller annorstädes”,
och de fördragsslutande staterna kunde välja ettdera av dessa alternativ.
Genom tilläggsprotokollet upphävdes den tidsmässiga och geografiska
begränsningen, men stater som anslutit sig till konventionen med
geografisk begränsning till Europa kunde vidhålla den. Av de västeuropeiska
staterna har Italien och Turkiet anslutit sig med den nämnda begränsningen
till Europa.
Den s. k. OAU-konventionen eller afrikanska flyktingkonventionen har
ett vidare flyktingbegrepp. Som flykting räknas även den som tvingats 3
lämna sitt hemland på grund av yttre aggression, ockupation, utländskt
inflytande i landet eller på grund av händelse som allvarligt stört den allmänna
ordningen i hela landet eller i en del därav.
Vidare förekommer i ett stort antal länder interna flyktingar, s. k. displaced
persons, vilka inte korsat någon nationsgräns och som inte kommer
med i officiell statistik.
Den största enskilda flyktinggruppen i världen är fortfarande de mer än
5 miljoner afghanska flyktingarna, varav ca 3 miljoner finns i Pakistan och
drygt 2 miljoner tagits emot i Iran. En viss återvandring har emellertid
redan ägt rum. Stora flyktingproblem finns också i Sydostasien där ca
160 000 flyktingar från Vietnam, Laos och Cambodja finns i läger i olika
länder under UNHCR:s mandat. Härutöver finns mer än 300 000 cambodjanska
flyktingar i gränsområdet mellan Cambodja och Thailand, där
UNHCR inte kan operera eftersom Thailand inte erkänner dessa personer
som flyktingar. Deras försöijning blir tillgodosedd av ett särskilt FN-organ
(UNBRO). En stor flyktinggrupp är också tamilema. En stor del av dem
har dock redan återvänt till Sri Lanka.
Det äldsta fortfarande olösta och aktiva flyktingproblemet i världen är
det palestinska. Nya palestinier flyr eller förvisas från de av Israel ockuperade
territorierna. Palestinierna utgör också den största enskilda flyktinggruppen
i Mellersta Östern med mer än 2 miljoner människor registrerade
som hjälpbehövande flyktingar hos UNWRA. Det totala antalet palestinska
flyktingar är dock ännu större.
Antalet flyktingar från Iran och Irak beräknas till några hundratusentals
personer, till största delen unga män som flytt undan kriget. Ett stort antal
kurder i de båda länderna har också tvingats fly. Ca 40 000 irakiska kurder
finns i temporära läger i Turkiet, medan drygt 70 000 finns i Iran.
Antalet flyktingar i Afrika uppskattas till omkring 5 miljoner, varav mer
än 800 000 lämnat sina hemländer under år 1988. Till detta kommer ca 5
miljoner angolaner och mofambikier som är flyktingar i sina egna länder.
De största enskilda flyktinggrupperna finns fortfarande i Etiopien, Sudan
och Somalia.
Situationen i Sydamerika har enligt skrivelsen fortsatt att inge hopp när
det gäller bevarandet och utvecklandet av demokratin i ett antal länder.
Till länder som Argentina, Uruguay och Chile sker en återvandring, men
den fortsatta repressionen i Chile gör att människor fortfarande flyr därifrån.
Den stora koncentrationen av flyktingar finns fortfarande i Centralamerika.
Av totalt mer än 2 miljoner flyktingar och hemlösa betraktas
bortemot 500 000 som flyktingar i formell bemärkelse.
Under år 1985 uppskattades antalet asylsökande i Europa till ca 165 000
personer, under år 1986 till ca 204 000 och under år 1987 till ca 188 000.
Under år 1988 beräknas utfallet bli 237 000 personer. Siffrorna måste, liksom
all annan flyktingstatistik, tas med vissa reservationer. En stor andel
asylsökande har forsättningsvis anlänt utan dokument eller med falska sådana,
vilket föranlett ett stort antal länder att bibehålla en skärpt tillämpning
av gällande utlänningslagstiftning liksom att företa ytterligare förändringar
i restriktiv riktning av lagstiftningen och vidta olika andra begränsande
åtgärder. I skrivelsen framhålls att i genomsnitt mindre än 20 % av de
1988/89: SfU 18
4
asylsökande i Europa får uppehållstillstånd medan motsvarande siffror i
Sverige är 80 %.
Under år 1988 anlände 103 076 asylsökande till Förbundsrepubliken
Tyskland — nära en dubblering jämfört med året innan —, 34 352 till
Frankrike, ca 19 600 till Sverige, 7 486 till Nederländerna, 15 790 till Österrike,
16 726 till Schweiz, 6 602 till Norge, ca 4 800 till Belgien och 4 668
till Danmark — jämfört med 2 100 året innan. Under året har också Ungern
blivit ett stort mottagarland av flyktingar, framför allt från Rumänien.
Över 20 000 personer har tagits emot.
Det internationella flyktingarbetet och Sveriges roll
I skrivelsen framhålls att regeringens grundläggande inställning är att flyktingfrågorna
endast kan lösas genom ett aktivt internationellt samarbete.
Bevakningen av den internationella utvecklingen på området har därför
varit intensiv, och Sverige har både politiskt och genom biståndsinsatser
kunnat reagera på nya och/eller förvärrade flyktingsituationer. Det totala
svenska biståndet riktat till flyktingar och katastrofer som skapar flyktingliknande
situationer har ökat. Under år 1988 var Sveriges samlade bidrag
till flyktingar och hemlösa världen över (utanför Sverige) över 850 milj. kr.
Härav utgjorde det totala bidraget till UNHCR 159 milj. kr. och bidraget
till UNWRA 82 milj. kr.
På det internationella planet har Sverige fortsatt att spela en aktiv roll
inom de främst berörda organen, särskilt UNHCR. Försöken att utveckla
ett konstruktivt samarbete kring bl. a. behandlingen av asylsökande och
mottagandet av flyktingar med ett antal andra industrialiserade länder har
fortsatt och utvecklats i positiv riktning. Grunden för Sveriges agerande är
en strävan att fortsätta en generös och solidarisk flyktingpolitik. Våra reella
möjligheter att påverka andra länder i en sådan riktning har dock visat
sig begränsade. Regeringen har lagt stor vikt vid det arbete som görs inom
ramen för konsultationer mellan UNHCR och för närvarande tio västeuropeiska
länder och Australien och Canada, ett arbete som Sverige i
samarbete med UNHCR tog initiativet till år 1985.
Under det gångna året har det nordiska samarbetet i flyktingfrågor både
inom och utanför det Nordiska ministerrådet intensifierats och funnit fastare
former. På regeringsnivå bedrivs arbetet företrädesvis i den på svenskt
initiativ bildade nordiska samrådsgruppen för flyktingfrågor.
Inom ramen för samrådsgruppen har också, som ett led i det tidigare
nämnda europeiska konsultationsarbetet, initiativ tagits till en gemensam
nordisk kvot för iranier i Turkiet.
Av de internationella frivilliga organisationer som mottar svenskt stöd
kan framför allt nämnas Internationella rödakorskommittén (ICRC), Kyrkornas
världsråd (WCC) och World University Service (WUS).
Frågor kring flyktingmottagandet i Europa tas upp i två motioner. I motion
Sf502 av Bengt Westerberg m. fl. hävdas att flyktingtillströmningen
till Västeuropa är av ungefärligen samma storleksordning som i böljan av
1980-talet. Vad som däremot hänt är att det skett stora kast från år till år i
enskilda västeuropeiska staters siffror genom att bördan skjuts över från
1988/89: SfU 18
5
ett land till ett annat genom drastiska restriktioner i resp. lands flyktingpo- 1988/89: SfU 18
litik. Eftersom den totala asyltillströmningen till Västeuropa inte är av
större omfattning än att den förhållandevis enkelt skulle kunna hanteras
om samtliga stater bedrev en generös och likartad asyl- och mottagningspolitik
baserad på ömsesidighet måste, enligt motionärerna, Sverige i väsentligt
högre grad utnyttja internationella fora för att påverka övriga västeuropeiska
stater att åter föra en mer generös asyl- och flyktingpolitik, sorn
står i bättre överensstämmelse med Genévekonventionens intentioner.
Kravet på ett kraftfullt svenskt agerande i europeiska fora är också angeläget
mot bakgrund av att EG vid sin harmonisering av flyktingpolitiken
mellan medlemsstaterna kan förväntas utsättas för ett starkt tryck att harmonisera
i än mer restriktiv riktning. Det är också enligt motionärerna
angeläget att Sverige inom berört ministerråd tar initiativet till ett nordiskt
samordnat agerande för att skapa beredskap för akuta flyktingproblem.
Motionärerna begär (yrkande 1) ett tillkännagivande av det anförda.
Lars Werner m. fl. begär i motion Sf511 yrkande 3 ett tillkännagivande
av att regeringen på statsministemivå bör ta initiativ till internationella
överenskommelser för att på ett positivt och konstruktivt sätt bidra till en
lösning av flyktingproblemen. Målsättningen måste vara att de övriga nordiska
länderna, men också övriga europeiska länder, på ett organiserat sätt
tar sin — och en mycket större — del av ansvaret för de stora flyktingproblemen
i världen.
Utskottet behandlade likartade motionsyrkanden med anledning av regeringens
skrivelse om flyktingpolitiken under år 1987 i sitt av riksdagen
godkända betänkande SfU 1987/88:27. Beträffande initiativ av de slag
som nu begärts i motionerna Sf502 och Sf511 framhöll utskottet att initiativ
från regeringens sida hade tagits såväl för att få till stånd ett intensifierat
samarbete mellan de europeiska länderna och mellan de nordiska länderna
som för att i största möjliga utsträckning få till stånd omplaceringar
av flyktingar under ordnade former. Såsom framgår av den nu föreliggande
skrivelsen har regeringen under år 1988 fortsatt att verka inom såväl
internationella som nordiska fora för ett ökat samarbete i flyktingfrågor.
Särskilt kan framhållas konsultationerna mellan UNHCR och ett flertal
västeuropeiska länder samt Canada och Australien kring frågor rörande
asylsökande och flyktingar i Västeuropa och Nordamerika liksom initiativet
till den nordiska samrådsgruppen på regeringsnivå för flyktingfrågor.
Även om, såsom framhållits i skrivelsen, Sveriges möjligheter att påverka
andra länder till att föra en generös och solidarisk flyktingpolitik har
visat sig begränsade anser sig utskottet mot bakgrund av vad som redovisats
i skrivelsen kunna utgå från att regeringen även fortsättningsvis i
denna fråga kommer att spela en aktiv roll på det internationella och nordiska
planet. Motionerna Sf502 yrkande 1 och Sf511 yrkande 3 får därmed
anses besvarade.
1 motion Sf502 av Bengt Westerberg m. fl. begärs i yrkande 17 ett förslag
om svenskt återinträde i ICM.
Intergovernmental Organization for Migration, ICM, bildades år 1951,
och Sverige var medlem fram till år 1962. Sedan år 1980 innehar Sverige
observatörsstatus. 6
Beträffande Sveriges engagemang i ICM har i skrivelsen framhållits att
Sverige anlitar ICM som transportorganisation för hitresande kvotflyktingar
och deras anhöriga samt för återvandrande flyktingar, att Sverige
också bidragit till och aktivt medverkat i ICM:s seminarier och att diskussioner
om övrigt projektsamarbete pågår. I utskottets betänkande SfU
1985/86:21 uppgavs med anledning av ett liknande motionsyrkande som
det nu förevarande att frågan om ett svenskt medlemskap i ICM då bereddes
i regeringskansliet. Denna beredning föranledde inte att Sverige begärde
återinträde, och frågan härom är enligt vad utskottet erfarit för närvarande
inte aktuell. Utskottet anser att det ankommer på regeringen att
avgöra om ett medlemskap åter skall aktualiseras och avstyrker bifall till
motion Sf502 yrkande 17.
Utskottet behandlar i detta sammanhang också motion Sf543 av Inger
Schörling m. fl. vari begärs ett tillkännagivande om att det utrymme som
finns för en generösare arbetskraftsinvandring till Sverige skall kunna
komma alla människor till del oberoende av nationalitet. Enligt motiveringen
till yrkandet är motionärerna positiva till en ökad invandring men
finner ingen anledning att det utrymme som finns för generösare invandring
skall vara begränsat till EG-området.
Utskottet vill erinra om att för personer utom Norden beviljas
uppehålls- och arbetstillstånd av rena arbetsmarknadsskäl i princip bara
om arbetskraftsbehovet inte kan tillgodoses inom Sverige. Arbetskraftsinvandringen
är mycket begränsad, och under år 1988 beviljades endast 257
personer uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl. Utskottet är inte nu
berett att vare sig förorda en ökad arbetskraftsinvandring eller — om en
sådan i framtiden blir aktuell — göra några uttalanden om hur invandringen
skall regleras. Utskottet avstyrker bifall till motion Sf543.
Flyktingar och asylsökande till Sverige
Enligt skrivelsen reste 19 600 personer inkl. barn in i Sverige år 1988 och
ansökte om asyl. Det största antalet, ca 5 000, kom från Iran. Den därnäst
största gruppen, ca 3 400 personer, kom från Chile. Antalet irakiska asylsökande
var 1 150, medan antalet statslösa och personer med okänt medborgarskap
(oftast palestinier och andra personer från Libanon) som sökte
asyl uppgick till 1 450. En annan stor grupp asylsökande var etiopier (ca
1 090).
Under året beviljades 16 125 personer uppehållstillstånd som flyktingar
eller därmed jämställda av asylskäl, varav ca 5 860 iranier, 1 740 chilenare,
1 410 irakier, 1 180 statslösa eller med okänt medborgarskap, 1 420 etiopier
och 890 rumäner.
Inom ramen för den s. k. flyktingkvoten överfördes 1 476 personer till
Sverige. De största grupperna kom från ursprungsländerna Chile (151), El
Salvador (245), Iran (753), Irak (96) och Vietnam (94).
I tre motionsyrkanden begärs tillkännagivande till regeringen om inriktningen
av flyktingpolitiken. Sten Andersson i Malmö anser i motion Sf503
att den nuvarande flyktingpolitiken är felinriktad då den bistår fel människor
och större resurser läggs ner på att ta emot flyktingar i Sverige än på
1988/89: SfU 18
7
bistånd åt flyktingar utomlands. Motionären vänder sig särskilt mot att
Sverige har ett vidare flyktingbegrepp än Genévekonventionen och att asyl
i stor utsträckning ges åt personer som saknar vederbörliga handlingar vid
ankomsten till Sverige.
I motion Sf511 begär Lars Wemer m. fl. (yrkande 1) ett tillkännagivande
om att Sverige borde ha en mer generös flyktingpolitik och att vaktslåendet
om en gemensam och human sådan politik nu är viktigare än någonsin.
Inger Schörling m. fl. begär i motion Sf545 yrkande 5 ett tillkännagivande
till regeringen om att bedömningen i asylärenden bör vara generös
och att en praxis bör utvecklas där Genévekonventionens flyktingstatus
respekteras.
Utskottet har i sitt betänkande 1988/89: SfU 19, som avgivits samtidigt
med det förevarande betänkandet, tillstyrkt att de nuvarande grunderna i
3, 5 och 6 §§ utlänningslagen för vem som kan beviljas uppehållstillstånd
som flykting eller av därmed jämställda skäl förs över till en ny utlänningslag.
Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf503.
Beträffande yrkandena i motionerna Sf511 och Sf545 om uttalanden örn
en generös och solidarisk flyktingpolitik vill utskottet hänvisa till att föredragande
statsrådet avslutningsvis framhållit i den förevarande skrivelsen
att Sverige har fortsatt att driva en solidarisk och generös flyktingpolitik. I
den nuvarande situationen i världen, då — trots ett antal ljuspunkter —
bilden domineras av orättvisor, förtryck av de mänskliga rättigheterna,
krig och förföljelse är, enligt hennes mening, en generös och solidarisk flyktingpolitik,
tillsammans med aktiva strävanden för att bevara respekten
för de mänskliga rättigheterna, den enda moraliskt försvarbara politiken,
och Sveriges traditioner i detta hänseende måste bibehållas.
Utskottet som till fullo kan instämma i detta uttalande anser att motionerna
Sf511 yrkande 1 och Sf545 yrkande 5 är tillgodosedda med det anförda.
Kjell-Arne Welin tar i motion Sf540 upp frågan om ökat stöd till palestinska
flyktingar. Motionären begär ett tillkännagivande om dels att det
svenska stödet till FN:s särskilda biståndsorgan för palestinska flyktingar,
UNWRA, skall ökas ekonomiskt och personellt, dels att palestinska flyktingar
skall kunna erbjudas en fristad i Sverige och att det är angeläget att
deras asylansökningar inte särbehandlas.
Frågan om svenskt bistånd till UNWRA har nyligen behandlats av utrikesutskottet
i betänkandet 1988/89: UU18. Utrikesutskottet har därvid
tillstyrkt regeringens förslag till uppräkning av biståndet till UNWRA och
avstyrkt motioner om en ytterligare uppräkning av beloppet till denna organisation.
Riksdagen följde utskottets förslag, och socialförsäkringsutskottet
finnér inte anledning att nu förorda ett ytterligare ökat stöd till
UNWRA. Såvitt gäller den påstådda särbehandlingen av asylsökande palestinier
har denna fråga nyligen behandlats av konstitutionsutskottet i utskottets
granskningsbetänkande 1988/89: KU30. Konstitutionsutskottet,
som hållit en utfrågning av statsrådet Georg Andersson om bl. a. handläggningen
av asylansökningar från palestinier, har förklarat (s. 66) att det vid
granskningen inte har förekommit något som ger anledning anta att palestinier
som grupp behandlas på ett annat sätt än andra asylsökande. Inte
1988/89: SfU18
8
heller har granskningen av regeringens handläggning av ärenden rörande
vissa enskilda asylsökande palestinier föranlett något uttalande från konstitutionsutskottets
sida.
På grund av det anförda avstyrker socialförsäkringsutskottet bifall till
motion Sf540.
Regeringen beslöt i december 1988 att den som ansökt om asyl före den
1 januari 1988 får stanna i Sverige om inte särskilda skäl i det enskilda
fallet talar däremot. Den tillfälliga ändringen av praxis i asylärenden gjordes
för att inte nuvarande balanser av icke avgjorda ärenden skall försvåra
genomförandet av planerade reformer, och den tillämpas i de asylärenden
där frågan om avvisning eller utvisning inte slutligt avgjorts. Däremot
tillämpas den inte i verkställighetsärenden.
I motion Sf537 av Kjell-Ame Welin begärs ett tillkännagivande om att
alla asylsökande som kom till Sverige före den 1 januari 1988 bör omfattas
av det generella uppehållstillståndet. Inger Schörling m. fl. begär i motion
Sf545 yrkande 4 att den som sökt uppehållstillstånd men inte fått sitt
ärende avgjort inom 12 månader automatiskt skall få uppehållstillstånd
och att detta skall gälla alla som är i Sverige sedan den 1 januari 1988.
Utskottet har nyligen i sitt av riksdagen godkända betänkande
1988/89: SfU 17 avstyrkt motionsyrkanden med liknande syfte, och utskottet
anser att riksdagen bör vidhålla sitt tidigare ställningstagande.
Utskottet behandlar i detta sammanhang även motion SD3 av Karin
Söder såvitt avser yrkande 2. I motionsyrkandet begärs ett tillkännagivande
om att internationella rekommendationer rörande asylrättens innehåll
skall iakttas vid behandlingen av individuella ärenden åtminstone i de
fall då Sverige biträtt rekommendationen.
Utskottet, som anser sig ha anledning utgå från att de tillämpande myndigheterna
och regeringen följer de rekommendationer Sverige biträtt, finner
inte att något tillkännagivande i frågan är påkallat.
Avslutningsvis behandlar utskottet motion Sf38 av Maria Leissner m.fl.,
vilken väckts med anledning av den förevarande skrivelsen. I motionen tas
ett flertal frågor upp som motionärerna finner vara otillräckligt belysta eller
på annat sätt bristfälliga i skrivelsen. Den första frågan som tas upp är
behovet av kontinuerlig statistik över barn i förvar.
I denna fråga har utskottet i sitt förenämnda betänkande 1988/89: SfU 19
anfört att utskottet utgår från att regeringen och ansvariga myndigheter
noga följer utvecklingen i fråga om förvarstagande av barn. För att göra
detta måste de ansvariga myndigheterna fortlöpande se till att det finns ett
underlag för uppföljningen. Något tillkännagivande om uppdrag till invandrarverket
att föra statistik anser utskottet dock inte påkallat.
Motionärerna anger härefter att antalet direktavvisningar ökat med
20% mellan åren 1987 och 1988 och efterlyser en redogörelse av varför —
relativt sett — antalet direktavvisade ökat mer under perioden än antalet
asylsökande.
Av skrivelsen framgår att av de ca 19 600 personer som år 1988 reste till
Sverige och sökte asyl direktavvisades ca 3 000 eller drygt 15 % av polismyndigheten,
och SIV beslutade att ej överta dessa ärenden. Motsvarande
siffror år 1987 var 18 000 resp. 2 500 eller knappt 14 %. Skälen till varför
1988/89: SfU 18
9
en person söker sig hit varierar, och det torde inte vara möjligt att — utan
en individuell granskning av vatje direktavvisning — ge en förklaring till
varför andelen sådana avlägsnanden i förhållande till antalet asylsökande
är drygt en procentenhet högre år 1988 än år 1987.
En tredje fråga motionärerna tar upp är att regeringen i skrivelsen hävdat
att antalet asylsökande i Europa ökat under senare delen av 1980-talet.
Detta är enligt motionärerna en vilseledande beskrivning eftersom siffran
under hela 1980-talet pendlat ibland under och ibland över 200 000 asylsökande/år
i Europa. Motionärerna, som i och för sig ifrågasätter tillförlitligheten
av 1988 års siffra, framhåller att det är direkt felaktigt att som
regeringen gjort enbart redovisa de senaste årens utveckling och med detta
som grund påstå att det sker en trendmässig ökning av antalet flyktingar
och att en sådan redovisning underbygger en myt om ett ökat antal flyktingar.
Motionärerna begär därför en långsiktig beskrivning/analys beträffande
antalet asylsökande i Europa.
Regeringens årliga skrivelse om flyktingpolitiken tillkom år 1983 på förslag
av invandrarpolitiska kommittén, och den första skrivelsen avgavs till
riksdagen vid 1984/85 års riksmöte (skr. 1984/85:185). I denna uppskattades
antalet asylsökande i Västeuropa under år 1983 till ca 80 000 och under
år 1984 till ca 100 000 personer. 1 skrivelse 1985/86:129 angavs inga siffror
för år 1985, medan i skrivelse 1986/87:134 antalet asylsökande år 1985
uppskattades till ca 165 000 personer och för år 1986 till ca 185 000 personer.
1 fjolårets skrivelse (skr. 1987/88:157) uppskattades det totala antalet
asylsökande för år 1987 till 157 000 personer, en siffra som i årets skrivelse
korrigerats till 188 000. 1 årets skrivelse anges vidare att en ökning till
237 000 beräknas ha varit utfallet för år 1988. Underlaget för uppgifterna
har regeringen erhållit från UNHCR. 1 skrivelsen har framhållits att siffrorna
liksom annan flyktingstatistik måste tas med vissa reservationer.
Även med beaktande av dessa osäkerhetsfaktorer har utskottet svårt att
finna en förklaring till de stora skillnaderna mellan de i skrivelserna uppgivna
talen och motionärernas påstående att antalet asylsökande under
hela 1980-talet pendlat ibland under och ibland strax över 200 000/år i
Europa. Så länge motionärerna inte närmare preciserat sina siffror för de
olika åren och vilket underlag som använts för kritiken kan utskottet inte
instämma i motionärernas kritiska omdöme om regeringens redovisning.
Motionärerna begär härefter att regeringen närmare bör redogöra för
skälen till att antalet asylsökande från Bangladesh ökat och anledningen
till att färre från Bangladesh fått uppehållstillstånd under år 1988.
Såvitt gäller asylsökande från Bangladesh anförs i skrivelsen att under år
1988 ca 40 personer beviljades uppehållstillstånd, vilket kan jämföras med
ca 120 året innan. Antalet asylsökande ökade däremot till nära 260. Eftersom
de nuvarande långa handläggningstiderna medför att antalet beviljade
uppehållstillstånd och antalet asylsökande i regel inte avser samma personer
under ett år förefaller den för utskottet närmast till hands liggande
förklaringen till att endast 40 personer från Bangladesh fick uppehållstillstånd
år 1988 vara att endast ett femtiotal personer från Bangladesh sökte
asyl under år 1987 (se skr. 1987/88:157).
Den fråga som slutligen tas upp av motionärerna är att det av skrivelsen
1988/89: SfU 18
10
inte framgår varför Sverige inte är med i ICM, och folkpartiet efterlyser
här ett klargörande angående Sveriges engagemang i ICM.
Utskottet har ovan i anslutning till behandlingen av motion Sf502 yrkande
17 redovisat vad som sägs i skrivelsen om Sveriges engagemang i
ICM och utskottets inställning i frågan om medlemskap i organisationen.
Utskottet avstyrker bifall till motion SD8.
Utskottet har inte heller i övrigt någon erinran mot regeringens skrivelse.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande internationella initiativ
att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Sf502 yrkande 1 och
1988/89: Sf511 yrkande 3,
2. beträffande återinträde i ICM
att riksdagen avslår motion 1988/89: Sf502 yrkande 17,
3. beträffande arbetskraftsinvandring
att riksdagen avslår motion 1988/89: Sf543,
4. beträffande inriktningen av flyktingpolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Sf503, 1988/89: Sf511 yrkande
1 och 1988/89: Sf545 yrkande 5,
5. beträffande stöd till palestinska flyktingar
att riksdagen avslår motion 1988/89: Sf540,
6. beträffande generellt uppehållstillstånd
att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Sf537 och 1988/89: Sf545 yrkande
4,
7. beträffande internationella rekommendationer
att riksdagen avslår motion 1988/89: Sf33 yrkande 2,
8. beträffande regeringens skrivelse
att riksdagen med avslag på motion 1988/89: Sf38 lägger skrivelse
1988/89:82 till handlingarna.
Stockholm den 19 maj 1989
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik
Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Ulla
Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s),
Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Hans Dau (m), Margo Ingvardsson
(vpk), Ragnhild Pohanka (mp), Maud Bjömemalm (s), Christina
Pettersson (s), Bertil Persson (m), Maria Leissner (fp) och Marianne Jönsson
(c).
1988/89: SfU 18
11
Reservationer
1. Internationella initiativ (morn. 1)
Sigge Godin (fp), Margo Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp) och
Maria Leissner (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”anses besvarade.” bort ha följande lydelse:
Den allra största bördan av flyktingströmmarna bärs av fattiga och underutvecklade
länder i tredje världen, och endast någon procent av flyktingarna
söker sig till Euorpa. De högt industrialiserade länderna i Västeuropa
intar trots detta en alltmer hårdnande attityd och skjuter hela tiden
över bördan från ett land till ett annat genom restriktioner i flyktingpolitiken.
Det är därför enligt utskottets mening nödvändigt att man uppnår en
generös hantering av asyl- och flyktingpolitiken i Europa. Sverige har här
en viktig roll och måste i väsentligt högre grad utnyttja internationella fora
för att påverka andra stater att föra en generös och samordnad flyktingpolitik.
Sverige måste också agera kraftfullt för att motverka att den förestående
harmoniseringen av flyktingpolitiken inom EG sker i än mer restriktiv
riktning. Initiativ till internationella överenskommelser bör tas på
statsministemivå för att på ett positivt och konstruktivt sätt bidra till en
lösning av flyktingproblemen. Det är också angeläget att Sverige tar initiativ
till ett nordiskt samordnat agerande för att skapa beredskap för akuta
flyktingproblem. Diskussioner härom bör tas upp inom berört ministerråd.
Det anförda bör riksdagen med bifall till motionerna Sf502 yrkande 1
och Sf511 yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande internationella initiativ
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Sf502 yrkande 1 och
1988/89: Sf511 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
2. Återinträde i ICM (mom. 2)
Sigge Godin och Maria Leissner (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 böijar med ”Beträffande
Sveriges” och slutar med ”yrkande 17.” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör Sverige nu, enligt tidigare löften, på nytt
söka medlemskap i ICM. ICM arbetar i samarbete med FN:s flyktingkommissariat
numera framför allt med att bistå dem som kan och vill återvända
hem från landsflykten och det är väsentligt att stödja detta arbete.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande återinträde i ICM
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf502 yrkande 17 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
1988/89: SfU 18
12
3. Arbetskraftsinvandring (mom. 3)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motion Sf543.” bort ha följande lydelse:
Utskottet är positivt till att Sverige generellt ökar invandringen. Det är
emellertid viktigt att det utrymme som finns härför inte är begränsat till
EG-området utan att invandring kan ske oberoende av nationalitet.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3. beträffande arbetskraftsinvandring
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf543 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Inriktningen av flyktingpolitiken (mom. 4)
Sigge Godin (fp), Margo Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp) och
Maria Leissner (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Beträffande
yrkandena” och slutar med ”det anförda.” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det mot bakgrund av vår levnadsstandard,
vår inkomst per capita, våra demokratiska traditioner och grundläggande
värderingar om internationell solidaritet utrymme för att föra en
mer generös flyktingpolitik. Särskilt med hänsyn till att flyktingproblemen
i världen är mycket stora och växande bör Sverige framstå som ett positivt
exempel. Det är också viktigt att bedömningen i enskilda ärenden är generös
och att Genévekonventionens flyktingstatus respekteras.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande inriktningen av flyktingpolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Sf511 yrkande 1 och
Sf545 yrkande 5 och med avslag på motion 1988/89: Sf503 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Stöd till palestinska flyktingar (mom. 5)
Sigge Godin (fp), Margo Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp) och
Maria Leissner (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Frågan om”
och på s. 9 slutar med ”motion Sf540.” bort ha följande lydelse:
De palestinska flyktingarnas situation är utomordentligt svår och en
fjärde generation växer nu upp i flyktinglägren i Mellersta Östern samtidigt
som nya palestinier flyr från de av Israel ockuperade områdena. Utskottet
anser därför att Sverige bör öka sitt stöd, både personellt och ekonomiskt
till UNWRA. Det är också angeläget att ansökningar från palestinier
om asyl i Sverige inte särbehandlas.
1988/89: SfU 18
13
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande stöd till palestinska flyktingar
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf540 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfort.
6. Generellt uppehållstillstånd (mom. 6)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”tidigare ställningstagande.” bort ha följande lydelse:
Regeringen har i december 1988 beslutat att den som har ansökt om asyl
före den 1 januari 1988 skall få uppehållstillstånd, om inte särskilda skäl i
det enskilda fallet talar däremot. Utskottet anser att denna s. k. amnesti
skall omfatta alla som vistades i Sverige den 1 januari 1988. Vidare bör
enligt utskottets mening de som har vistats i Sverige under minst ett år få
uppehållstillstånd. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna
Sf537 och Sf545 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande generellt uppehållstillstånd
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Sf537 och
1988/89: Sf545 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
7. Regeringens skrivelse (mom. 8)
Sigge Godin och Maria Leissner (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”regeringens skrivelse.” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning finns i regeringens skrivelse ett antal punkter
som är otillräckligt belysta eller på annat sätt bristfälliga.
Den första punkten gäller att en redogörelse saknas för hur många barn
som regelmässigt tas i förvar. Det borde vara en självklarhet att sådana
allvarliga åtgärder regelbundet noterades och utskottet kräver därför att
statistik skall föras kontinuerligt över hur många barn som tas i förvar.
Utskottet konstaterar att antalet direktavvisade har ökat med 20 % mellan
åren 1987 och 1988 och att denna ökning inte står i proportion till
ökningen av antalet asylsökande. Utskottet anser därför att regeringen bort
lämna en redogörelse för varför antalet direktavvisade ökat relativt sett
mer under perioden i jämförelse med antalet asylsökande.
Utskottet anser också att regeringen lämnat en vilseledande beskrivning
av antalet asylsökande i Europa genom att endast redovisa de senaste årens
siffror. Det skapar en felaktig bild av en ökad flyktingström till Europa. I
stället borde siffrorna över en betydligt längre period ha redovisats. Det
hade då framgått att antalet asylsökande till Europa de senaste tio åren
varit relativt konstant med fluktuationer mellan de olika åren.
1988/89: SfU 18
14
En tredje punkt sorn bort närmare förklaras är varför antalet asylsökande
från Bangladesh ökat samtidigt som färre fått uppehållstillstånd.
Utskottet anser slutligen att regeringen bort förklara varför Sverige inte
söker medlemskap i ICM. I reservation 2 ovan har folkpartiets ledamöter i
utskottet begärt ett tillkännagivande om att Sverige bör söka medlemskap
i organisationen.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
8. beträffande regeringens skrivelse
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf38
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels lägger skrivelse 1988/89:82 till handlingarna.
8. Regeringens skrivelse (mom. 8)
Margo Ingvardsson (vpk) och Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”1 denna”
och slutar med ”inte påkallat.” bort ha följande lydelse:
I reservation 35 till betänkande SfU19 har företrädare för fp, vpk och
mp anfört att den information som finns om antalet förvarstaganden av
barn är bristfällig. Den tillgängliga informationen tyder på att barn tas i
förvar i betydligt större utsträckning än vad som varit avsikten med hittills
gällande regler. För att utvecklingen på detta område skall kunna följas är
det enligt utskottets uppfattning av stor betydelse att statistik förs över de
beslut som fattas om förvar av barn. Utskottet vill också erinra om att
konstitutionsutskottet i sitt granskningsbetänkande 1988/89: KU30 (s. 66)
framhållit att det enligt detta utskotts mening är angeläget att det fortlöpande
förs statistik över antalet förvarstaganden av barn.
Utskottet anser med hänsyn till det anförda att invandrarverket bör ges
i uppdrag att föra statistik över samtliga beslut om förvar av barn.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
8. beträffande regeringens skrivelse
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Sf38
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
statistik över beslut om förvar av barn,
dels lägger skrivelse 1988/89:82 till handlingarna.
Särskilt yttrande
Gullan Lindblad, Hans Dau och Bertil Persson (alla m) anför:
I ett särskilt yttrande (2) till utskottets samtidigt justerade betänkande
1988/89: SfU 19 har vi närmare utvecklat vår syn på inriktningen av flyktingpolitiken
och vi hänvisar till detta.
1988/89: SfU 18
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989
15