Socialförsäkringsutskottets

betänkande

1988/89:SfU14

Sjukförsäkringen m.m.

1988/89

SfU14

FEMTE HUVUDTITELN
Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1988/89:100, bil. 7 anslagen D1. Bidrag
till sjukförsäkringen och D 5. Bidrag till ersättning för närståendevård jämte
motioner om sjukpenningfrågor. Vidare behandlas proposition 1988/89:83
om nedsättning i särskilda fall av avgiften för pensionärer vid sjukhusvård
och i anslutning härtill fyra motioner från den allmänna motionstiden och
fyra motioner som väckts med anledning av propositionen. Utskottet
tillstyrker förslagen i propositionerna. Med anledning av två motioner som
väckts med anledning av proposition 1988/89:83 hemställer utskottet att
riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen. I övrigt avstyrker utskottet
bifall till behandlade motioner.

Till betänkandet har avgivits elva reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionerna
Proposition 1988/89:100

Regeringen (socialdepartementet) har i proposition 1988/89:100, bil. 7
föreslagit riksdagen att dels under punkt D 1 (s. 57-58) till Bidrag till
sjukförsäkringen för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag på
7 811 000 000 kr., dels under punkt D 5 (s. 62) till Bidrag till ersättning vid
närståendevård för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag på
4 500 000 kr.

Proposition 1988/89:83

Regeringen har i proposition 1988/89:83 föreslagit riksdagen att anta ett inom
socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

Lagförslaget återfinns i bilaga till betänkandet.

1 Riksdagen 1988189.11 sami. Nr 14

Motionerna

1988/89:SfU14

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1988/89

1988/89:Sf238 av Anita Modin och Barbro Evermo Palmerlund (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ersättning för arbetsresor i stället för utbetalning av sjukersättning.

1988/89:Sf241 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att läkarintyg vid sjukdom skall behövas
först från den elfte dagen i stället för som i dag den åttonde.

1988/89:Sf242 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
beslutar återinföra friåret för sjukhusvård när det gäller ålderspensionärer.

1988/89:Sf256 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till ändring av 21 kap. AFL såvitt avser frivillig sjukförsäkring
i enlighet med vad som i motionen anförs.

1988/89:Sf268 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar hos regeringen begära att ålderspensionärernas
friår i sjukvården återinförs.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:So225.

1988/89: Sf271 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införande av
begreppet partiell sjukskrivning införs i enlighet med Trelleborgsprojektet.

1988/89:Sf283 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att fr.o.m. den 1 juli 1989 återinföra rätten för
pensionärer att vistas ett år på sjukhus utan avgifter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de pensionärer
som förbrukat sitt fria år på sjukhus skall erlägga avgifter enligt det nya
avgiftssystemet som trädde i kraft den 1 januari 1989,

3. att riksdagen under anslaget Bidrag till allmän sjukvård m.m. anslår ett i
förhållande till regeringens förslag höjt anslag med 300 000 000 kr. för
budgetåret 1989/90, för införandet av ett avgiftsfritt år för pensionärer vid
sjukhusvård.

1988/89:Sf286 av Ingbritt Irhammar och Stina Eliasson (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
flexibel sjukskrivning i rehabiliterande syfte.

1988/89:Sf307 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att upphäva sitt beslut att slopa ålderspensionärernas
friår i sjukvården.

1988/89:Sf315 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag rörande arbetsgivarinträde i
sjukförsäkringen under de 14 första sjukdagarna.

1988/89:Sf317 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen sorn sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om att sjukpenning för
företagare bör utgå efter den inkomst på vilken avgiften till sjukförsäkringen
är grundad.

1988/89:Sf321 av Kjell Ericsson och Ingbritt Irhammar (båda c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om egenföretagarnas beräkningsgrund
för sjukpenning.

1988/89:Sf328 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar hos regeringen begära att en möjlighet införs till
en frivillig sjukförsäkring för egenföretagare.

1988/89:Sf330 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om ytterligare grader av sjukskrivning utöver de nu gällande.

1988/89:SB34 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om återinförande av en effektiv insjuknandedag
från den 1 juli 1989 enligt vad som anförts i motionen.

1988/89:Sf336 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att från och med den 1 januari 1990 i enlighet med
motionens förslag införa nya regler i sjukpenningförsäkringen.

3. att riksdagen beslutar omfördela medel från socialförsäkringssektorn till
statsbudgeten i enlighet med vad som i motionen anförts.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Fi214.

1988/89:Sf353 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till sådana
förändringar i det nya sjukpenningsystemet att överkompensation undviks
och att det blir administrativt hanterligt,

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning om ett visst arbetsgivarinträde
i sjukpenningförsäkringen i enlighet med vad i motionen anförts.

1988/89:Sf369 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av sjukförsäkringen enligt
de riktlinjer som anges i motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Fi223.

Motioner väckta med anledning av proposition 1988/89:83

1988/89:Sfl4 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:83 beslutar upphäva
sitt tidigare beslut att slopa ålderspensionärernas friår i sjukvården,

2. att riksdagen, därest yrkande 1 ej bifalles, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpningen av reglerna om
nedsatt avgift i sjukvården.

1988/89:Sfl5 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
förmögenhet placerad i bostadsrätt, bostad på jordbruksfastighet eller
småhusfastighet som utnyttjas som egen bostad icke skall påverka bedömningen
av en pensionärs ekonomiska situation vid bedömning av avgiftsbefrielse
vid sjukhusvård.

1988/89:

1988/89:Sfl6 av Barbro Sandberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
att förmögenhet placerad i bostadsrätt, småhus, egen bostad på jordbruksfastighet
samt fritidshus inte skall påverka bedömningen om avgiftsbefrielse
för pensionärer vid sjukhusvård.

1988/89:Sfl7 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att undantagandepensionärerna
generellt bör befrias från sjukvårdsavgift,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att pensionärer
bör ges möjlighet att söka nedsättning för sjukvårdsavgifter även för kortare
tid än en månad.

Utskottet

Sjukpenningförsäkringen

Allmänt

Den som är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring (AFL) och bosatt i
Sverige skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa fr.o.m. den månad
då hon eller han fyller 16 år. Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om
den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst uppgår till minst 6 000 kr.
Den sjukpenninggrundande inkomsten motsvarar den inkomst i pengar eller
vissa naturaförmåner som den försäkrade kan antas för år räknat komma att
tills vidare erhålla av eget arbete, antingen på grund av anställning eller
genom annat förvärvsarbete.

Sjukpenning utgår vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst
hälften. Om den försäkrade är föremål för rehabiliteringsåtgärd, skall
arbetsförmågan anses nedsatt i den mån åtgärden hindrar henne eller honom
att utföra förvärvsarbete. Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan
utges hel sjukpenning och i annat fall halv sjukpenning. Sjukpenningen avses
normalt ge 90 % kompensation för det inkomstbortfall som sjukdomen
orsakar.

Fr.o.m. den 1 december 1987 gäller nya regler för beräkning av ersättning
från sjukpenningförsäkringen vid korttidssjukdom. De nya reglerna innebär
att ersättning utgår även för insjuknandedagen. För anställda utgår sjukpenningen
enligt en särskild beräkningsmetod med timberäkning för sjukperioder
som varar högst 14 dagar och för de första 14 dagarna av en sjukperiod.
Ersättningen har anpassats till den ordinarie arbetstiden eller motsvarande
normala arbetstid då den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han
inte blivit sjuk. Ersättningen utges enbart för de dagar då den försäkrade
avstår från förvärvsarbete och fastställs med den sjukpenninggrundande
inkomsten som utgångspunkt. Ersättningen per timme beräknas som kvoten
av 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten och den försäkrades
årsarbetstid, dvs. den ordinarie tid som den försäkrade beräknas utföra
förvärsarbete mätt i timmar per år.

1988/89:SfU 14

Kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen m.m.

1988/89:SfU14

I syfte att åstadkomma besparingar inom sjukförsäkringen begärs i motion
Sf336 av Carl Bildt m.fl. yrkande 1 att kompensationsnivån fr.o.m. den 1
januari 1990 sänks till 80 % under de första 89 dagarna av en sjukperiod, dock
under högst detta antal dagar per år. I motionen begärs vidare (yrkande 3) att
denna besparing ävensom i samma motion föreslagna besparingar inom
föräldraförsäkringen och delpensionsförsäkringen skall tillgodogöras statsbudgeten
genom omfördelning av avgiftsuttaget.

I motion Sf334 av Sigge Godin m.fl. föreslås i avvaktan på resultatet av den
i motion Sf369 (se s. 9) begärda översynen av sjukförsäkringen att en effektiv
insjuknandedag återinförs fr.o.m. den 1 juli 1989. Denna bör kombineras
med en spärregel som innebär att vid upprepat sjukfall inom 30 dagar skall
sjukpenning utgå från första dagen.

Utskottet har senast i det av riksdagen godkända betänkandet SfU
1987/88:22 avstyrkt förslag om sänkning av kompensationsnivån och återinförande
av en karensdag med hänvisning till de kännbara effekter detta
skulle medföra för de försäkrade. Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla
sina tidigare ställningstaganden och avstyrker bifall till motionerna Sf336
yrkandena 1 och 3 och Sf334.

I motion Sf353 av Sten Svensson m.fl. yrkande 1 riktas kritik mot bl.a. de
nya reglerna vid korttidssjukdom. Motionärerna begär skyndsamt förslag till
sådana förändringar att överkompensation undviks och att bestämmelserna
blir administrativt hanterliga. Motionärerna hänvisar bl.a. till att det vid
undersökningar vid några försäkringskassor framkommit att ett stort antal
försäkrade fått antingen för hög eller för låg ersättning under de första 14
dagarna och att det nya systemet medfört en stor arbetsbelastning vid
försäkringskassorna som fått till följd att sjukkontrollen blivit eftersatt.

Utskottet vill erinra om att de undersökningar som hittills gjorts av
kompensationsnivån vid kortare sjukfall avser ett mycket begränsat material.
En stor del av undersökningarna gjordes också innan alla kollektivavtal
hunnit anpassas till de nya sjukpenningreglerna. Riksförsäkringsverket har
inte kunnat dra några säkra slutsatser av undersökningen utan ansett det
nödvändigt att ytterligare analysera orsakerna till kompensationseffekterna.
Härefter kommer verket att ta ställning till om regelförändringar eller andra
åtgärder kan behövas.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att det inte finns anledning
för riksdagen att nu begära förslag om förändringar av bestämmelserna om
sjukpenning vid korttidsfrånvaro. Motion Sf353 yrkande 1 bör därför avslås.

Arbetsgivarinträde

De flesta anställda har genom särskilda avtal ersättning vid sjukdom utöver
de ersättningar den allmänna försäkringen ger. Statstjänstemän och tjänstemän
i en del privata företag har genom avtal rätt till sjuklön. Kommunal- och
landstingsanställda har vanligen rätt till sjuklön med avdrag för sjukpenningen.
Privatanställda tjänstemän får sjuklön som tillsammans med sjukpenningen
oftast motsvarar den vanliga lönen. Privatanställda arbetare kan,

1 * Riksdagen 1988189.11 sami. Nr 14

förutom den vanliga sjukpenningen, få ersättning genom avtalsgruppsjukförsäkring.

Bestämmelser om sjuklöneförmåner för huvuddelen av de statsanställda
finns intagna i Allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän
(AST) och i Avlöningsavtal för statliga tjänstemän med R-tjänster (AST-R).
För arbetstagare med statligt reglerade tjänster gäller i fråga om den
allmänna sjukförsäkringen s.k. arbetsgivarinträde. Det innebär att arbetsgivaren
betalar ut sjuklön till den anställde och i gengäld enligt bestämmelserna
i 3 kap. 16 § AFL erhåller den sjukpenning som tillkommer arbetstagaren.
Arbetsgivarmyndigheten ansvarar för administrationen av korta sjukfall
(högst 14 dagar), medan försäkringskassan ansvarar för bedömningen av
sjukfall som varar längre än 14 dagar.

Två motioner innehåller yrkanden om ett utvidgat system med arbetsgivarinträde.
I motion Sf315 yrkande 2 föreslår Karin Israelsson m.fl., för att
bromsa kostnadsutvecklingen inom sjukförsäkringen, att ett arbetsgivarinträde
införs i sjukförsäkringen för de första 14 sjukdagarna och begär att
förslag härom från regeringen föreläggs riksdagen. I motion Sf353 av Sten
Svensson m.fl. anser motionärerna att man bör pröva att på sikt lösa
problemen inom sjukförsäkringen genom sjuklön under en periods första
skede och införa ett system med arbetsgivarinträde. De begär (yrkande 2) en
utredning i detta syfte.

Utskottet behandlade frågan om arbetsgivarinträde i sitt av riksdagen
godkända betänkande SfU 1987/88:22. Utskottet ansåg därvid att frågan om
sjuklön och om därmed sammanhängande rätt för en arbetsgivare att
uppbära arbetstagaren tillkommande sjukpenning i första hand är en fråga
för arbetsmarknadens parter. Utskottet erinrade om att efter det att de nya
reglerna om sjukpenningberäkning vid bl.a. korttidssjukdom trätt i kraft den
1 december 1987 hade en rad avtal om sjuklön vid sådan sjukdom slutits på
den privata arbetsmarknaden. Utskottet, som förutsatte att riksförsäkringsverket
noga övervägde de konsekvenser dessa avtal medförde för den
allmänna försäkringen, ansåg inte att det fanns skäl att utreda frågan om
arbetsgivarinträde. Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall
till motionerna Sf315 yrkande 2 och Sf353 yrkande 2.

En mer omfattande översyn av sjukförsäkringens regelsystem begärs i
motion Sf369 av Bengt Westerberg m.fl. yrkande 1. Motionärerna pekar
bl.a. på administrativa problem med hanteringen av de nya reglerna vid
korttidssjukdom, att kontrollen i sjukpenningärenden upphört i många
kassor och att den tyngande hanteringen av bl.a. sjukpenningärenden gör det
svårt för kassorna att ge tillräckligt utrymme åt rehabiliteringsärenden. De
pekar också på rättviseproblem, såsom om det råder rimliga proportioner
mellan t.ex. arbetsskade- och sjukförsäkringarna, om ”tidsprofilen” är
rimlig mellan korttidssjuka och långtidssjuka och om ersättningsbestämmelserna
vid korttidssjukdom är tillräckligt träffsäkra för att ge avsedd
kompensationsnivå. Ett annat problem är den bristande samordningen
mellan resurserna inom sjukvården och sjukförsäkringen som gör att
väntetiden för sjukvårdsåtgärder fördyrar sjukförsäkringen. Motionärerna
förordar att pensionsberedningens pågående arbete omedelbart utvidgas till
att omfatta även sjukförsäkringen. Därvid bör undersökas om sjukförsäk -

1988/89: SfU 14

ringen kan slås samman med arbetsskadeförsäkringen. Vidare bör frågan om
en utvidgad arbetsgivarperiod prövas och kopplingen mellan sjukförsäkringen
och sjukvården belysas. Ett naturligt led vid översynen bör också vara att
överväga kompensationsnivåer och övriga villkor för förmånerna i relation
till kostnaderna.

Enligt utskottets uppfattning finns det inte anledning till en sådan översyn
av sjukförsäkringen som motionärerna förordar. Utvecklingen av de nya
bestämmelserna om korttidssjukdom följs såsom ovan nämnts av riksförsäkringsverket
och en utredning om arbetsgivarinträde har avstyrkts ovan av
utskottet. Frågor som har samband med arbetsskadeförsäkringen behandlar
utskottet i betänkande 1988/89:SfUll. Frågan om en samordning mellan
sjukvården och sjukförsäkringen i rehabiliteringshänseende har nyligen
behandlats av rehabiliteringsberedningen, vars betänkande SOU 1988:41,
Tidig och samordnad rehabilitering, nu är föremål för remissbehandling.
Utskottet avstyrker således bifall till motion S069 yrkande 1.

Ersättningsfrågor i samband med rehabilitering

Ytterligare fyra motioner har anknytning till det arbete som redovisats av
rehabiliteringsberedningen.

I motion Sf271 av Kjell-Arne Welin begärs ett tillkännagivande om
införande av begreppet partiell sjukskrivning i enlighet med Trelleborgsprojektet.
Motionärerna syftar till att utöka den nuvarande möjligheten att få
hel eller halv sjukpenning till att avse också en fjärdedels och tre fjärdedels
sjukpenning. Motsvarande önskemål framförs i motion Sf286 av Ingbritt
Irhammar och Stina Eliasson som begär tillkännagivande om flexibel
sjukskrivning i rehabiliterande syfte och i motion Sf330 av Birger Hagård
som begär förslag om ytterligare grader av sjukskrivning. Anita Modin och
Barbro Evermo Palmerlund begär i motion Sf238 ett tillkännagivande om att
ersättning för arbetsresor i anslutning till sjukdomsfall i stället för sjukpenning
i stort sett skall kunna utgå för de verkliga resekostnaderna utan
byråkrati och resurserna härför samordnas.

Genom lagen (1985:1002) om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet,
som gällt sedan ingången av år 1986, har inom vissa försäkringskassor
tillämpats bestämmelser som medgett utgivande av även en fjärdedels
och tre fjärdedels sjukpenning för att möjliggöra en effektivare rehabiliteringsverksamhet
i anslutning till sjukdomsfall. För att underlätta återgång till
arbetet i anslutning till sjukdomsfall har också en möjlighet öppnats att
ersätta en försäkrads merutgifter för resor till och från arbetet upp till ett
belopp som motsvarar den försäkrades sjukpenning.

Rehabiliteringsberedningen, som följt resultatet av försöksverksamheten,
har föreslagit att nivåerna hel och halv sjukpenning kompletteras med två
nya nivåer, en fjärdedels resp. tre fjärdedels sjukpenning. Beredningen har
vidare föreslagit att det skall bli möjligt att ersätta en försäkrads verkliga
merkostnader för resor till och från arbetsplatsen i samband med återgång till
arbetet efter sjukdom.

Utskottet anser att resultatet av den fortsatta behandlingen av beredningens
nämnda förslag bör avvaktas och att motionerna Sf271, Sf286, Sf330 och
Sf238 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

1988/89:SfU14

Läkarintyg vid sjukskrivning

Med stöd av 3 kap. 7 § AFL får försäkringskassan, när det finns skäl till det,
begära att nedsättningen av arbetsförmågan styrks genom intyg av läkare.
Enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter (RFFS 1988:2) om kontroll i
sjukpenningärenden m.m. skall läkarintyg i regel företes fr.o.m. den sjunde
dagen efter sjukanmälningsdagen. Om särskilda skäl motiverar det får
försäkringskassan ålägga den försäkrade att förete läkarintyg från och med
en senare dag, ävensom från en tidigare dag.

I motion Sf241 av Claes Roxbergh m.fl. begärs, i syfte att minska trycket
inom sjukvården, ett tillkännagivande om att läkarintyg vid sjukdom skall
behövas först från den elfte sjukdagen.

Utskottet har erfarit att viss försöksverksamhet med utvidgning av rätten
till egen sjukskrivning till 14 dagar bedrivits och att de hittillsvarande
resultaten därav tyder på en ökning av sjukfallens varaktighet. Eftersom
lagstiftningen ger utrymme för variationer av rätten till egen sjukskrivning
förutsätter utskottet att frågan blir föremål för fortsatt uppmärksamhet inom
riksförsäkringsverket och utskottet avstyrker bifall till motion Sf241.

Egenföretagares sjukpenningskydd och frivillig sjukpenningförsäkring

Sjukpenninggrundande inkomst för den som har inkomst av annat förvärvsarbete
än anställning beräknas i princip med ledning av den försäkrades
taxering. Inkomsten av annat förvärvsarbete får dock inte beräknas högre än
vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning.
Har en försäkrad under en följd av år redovisat lägre skatterättslig
nettointäkt än vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för
annans räkning skall enligt riksförsäkringsverkets föreskrifter hans sjukpenninggrundande
inkomst av detta arbete beräknas med ledning av de tre
senaste årens taxering. Den sjukpenninggrundande inkomsten får emellertid
beräknas till högre belopp än den skatterättsliga nettointäkten i de fall den
försäkrade på grund av särskilda förhållanden har en låg taxerad inkomst.

Fr.o.m. den 1 januari 1989 har den frivilliga sjukpenningförsäkringen
byggts ut. Den omfattar alla som inte är obligatoriskt försäkrade för en
sjukpenning som uppgår till garantinivån inom föräldraförsäkringen, för
närvarande 60 kr. per dag, och som inte uppbär hel ålders- eller förtidspension.
Det högsta ersättningsbeloppet skall motsvara garantinivån och det
lägsta ersättningsbeloppet är 20 kr. Den som har fyllt 55 år får inte inträda i
försäkringen.

Tre motioner rör frågor om egenföretagares sjukpenningskydd. I motion
Sf321 av Kjell Ericsson och Ingbritt Irhammar begärs en utredning om
beräkningsgrunden för en egenföretagares sjukpenning. Motionärerna anser
att den nuvarande beräkningsgrunden är orättvis genom att den kan omfatta
den genomsnittliga inkomsten från de tre sista åren, samtidigt som sjukförsäkringsavgiften
grundas på den aktuella inkomsten. Ivar Virgin begär i
motion Sf317 ett tillkännagivande om att sjukpenning för egenföretagare bör
utgå efter den inkomst på vilken sjukförsäkringsavgiften beräknas i stället för
efter inkomstläget i en viss bransch. I motion Sf328 framhåller Karin
Israelsson m.fl. behovet av en möjlighet att teckna frivillig sjukpenningför -

1988/89:SfU14

säkring som täcker inkomstförlusten vid sjukdom. Motionärerna begär i
yrkande 4 att en möjlighet införs för egenföretagare att teckna frivillig
sjukpenningförsäkring till ett belopp som tillsammans med det obligatoriska
sjukpenningskyddet inom den allmänna försäkringen motsvarar avtalsenlig
lön i resp. yrke, dock högst ett belopp motsvarande 7,5 basbelopp per år.

När utskottet behandlade motionsyrkanden om egenföretagares sjukpenningskydd
vid föregående riksmöte (SfU 1987/88:22) hänvisade utskottet till
att riksförsäkringsverket företog en översyn av egenföretagarnas sjukpenningskydd
och därvid undersökte möjligheterna att införa en frivillig
sjukförsäkring för denna kategori försäkrade. Utskottet ansåg att resultatet
av riksförsäkringsverkets översyn borde avvaktas och avstyrkte motionsyrkandena
i fråga. Riksförsäkringsverkets översyn pågår fortfarande och
utskottet anser därför att motionerna Sf321, Sfi 17 och Sfi28 yrkande 4 inte
bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet behandlar i detta sammanhang slutligen motion Sf256 av
Gudrun Norberg, vari yrkas förslag om lagändring som ger möjlighet att
inträda i den frivilliga sjukförsäkringen efter 55 års ålder.

Fr.o.m. den 1 januari 1986 mjukades villkoren för tecknande av frivillig
sjukförsäkring upp genom att ett tidigare villkor om att den försäkrade måste
ha god hälsa togs bort. Motsvarande villkor togs bort för egenföretagare vad
avsåg möjligheter att övergå till kortare karenstid. Utskottet har tidigare vid
behandling av motioner som syftat till att 55-årsvillkoret skulle tas bort vid
övergång till kortare karenstid framhållit att det kvarvarande åldersvillkoret
fick ses som ett resultat av en försäkringsmässigt kalkylerad risk och att
avskaffandet av detta villkor skulle rubba förutsättningarna för försäkringens
finansiering (se SfU 1986/87:14). Utskottet anser att samma skäl kan anföras
mot ett slopande av 55-årsvillkoret inom den frivilliga försäkringen och
avstyrker bifall till motion Sf256.

D1. Bidrag till sjukförsäkringen

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att till Bidrag till sjukförsäkringen
anvisa ett förslagsanslag på 7 811 000 000 kr.

D 5. Bidrag till ersättning för närståendevård

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att till Bidrag till ersättning för
närståendevård anvisa ett förslagsanslag på 4 500 000 kr.

Proposition 1988/89:83 om nedsättning i särskilda fall av
avgiften för pensionärer vid sjukhusvård

Riksdagen har tidigare under innevarande riksmöte beslutat om ett nytt
avgiftssystem för pensionärer vid sjukhusvård (prop. 1988/89:33, SfU5, rskr.
46). Beslutet innebar att det s.k. avgiftsfria året vid sjukhusvård togs bort för
ålderspensionärer fr.o.m. den 1 januari 1989, samtidigt som ett nytt
avgiftssystem trädde i kraft. I det nya avgiftssystemet får ålderspensionärer
med hel pension och sådana förtidspensionärer med hel pension som åtnjutit
avgiftsfri sjukhusvård under sammanlagt 365 dagar erlägga avgift vid
sjukhusvård enligt samma principer som gäller vid sjukhusvård för sjukpen -

1988/89:SfU14

ningförsäkrade. Avgiften utgör en tredjedel av den per dag beräknade
pensionen i form av ålderpension, pensionstillskott och ATP, dock högst 55
kr. per dag och tas ut genom avdrag vid utbetalning av pensionsförmånerna.
Administrationen handhas av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

Vid riksdagsbeslutet gav riksdagen regeringen till känna att regeringen
skyndsamt skulle återkomma med ett förslag till riksdagen så att det nya
avgiftssystemet kompletterades med bestämmelser om individuell prövning
av avgiftsuttaget som kunde träda i kraft snarast möjligt och senast den 1 maj
1989. Reglerna härom skulle utformas så att de kunde tillämpas även på
avgifter som hänförde sig till tid efter den 1 januari 1989.

I propositionen läggs fram förslag till lagstiftning om en individuell
nedsättning av avgiften för sjukhusvård. Förslaget innebär att den allmänna
försäkringskassan kan befria pensionären helt eller delvis från avgiften om
det finns särskilda skäl med hänsyn till pensionärens ekonomiska förhållanden
och behov av medel till bostad och/eller rehabilitering. Ansökan om
sådan befrielse skall göras av pensionären hos försäkringskassan senast tre
månader efter utgången av den kalendermånad då avdrag för avgiften
gjordes. Reglerna om avgiftsnedsättning, som föreslås träda i kraft den 1 maj
1989, skall tillämpas även på avgifter som avser sjukhusvård för tid före
ikraftträdandet. De pensionärer som fått avdrag för sjukhusvård före denna
tidpunkt har möjlighet att ge in en ansökan om befrielse från avgiften senast
den 31 juli 1989.

I propositionen framhålls bl.a. att det nya avgiftssystemet medför att
avgifterna för många blir lägre än tidigare och i många fall kommer att
understiga pensionärens normala kostnader för mat, tvätt m.m. Nedsättning
bör därför endast kunna ske i undantagsfall och när de särskilda skälen
föreligger. I normala fall bör nedsättning inte ske för en vårdperiod som
understiger en månad men bedömningen kan bli annorlunda vid upprepad
korttidsvård. Nedsättning bör inte heller medges som motsvarar några fåtal
kronor per vårddag eftersom en sådan jämkning inte kan vara avgörande för
pensionärens behov av bostad eller rehabilitering. När det gäller hänsynen
till bostadskostnad bör befrielse helt eller delvis från avgiften normalt
medges endast om vården inte är stadigvarande. Undantagsvis kan det dock
finnas skäl att medge fortsatt befrielse från vårdavgiften under kortare tid,
t.ex. för att möjliggöra en avyttring av bostaden.

Vid försäkringskassans bedömning av pensionärens ekonomiska situation
skall enligt propositionen hänsyn tas inte bara till inkomster som pensionären
har från den allmänna försäkringen utan även till andra inkomster inberäknat
avkastning av förmögenhet. Någon befrielse bör enligt propositionen
generellt sett inte komma i fråga för pensionärer som vid förmögenhetsberäkning
enligt lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till
folkpension har tillgångar som medför en förhöjning av den beräknade
avkastningen på förmögenhet.

Utskottet behandlar inledningsvis sex motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden i år och ett yrkande som väckts med anledning av propositionen.
Yrkandena i fråga berör riksdagens beslut att avskaffa det fria året vid
sjukhusvård för ålderspensionärer.

1988/89 :SfU 14

I motionerna Sf242 av Ragnhild Pohanka m.fl., Sf268 av Olof Johansson
m.fl. yrkande 3, Sf283 av Lars Werner m.fl. yrkande 1, Sf307 av Agne
Hansson och Marianne Jönsson yrkande 1 och Sfl4 av Karin Israelsson m.fl.
yrkande 1 begärs att det avgiftsfria året återinförs. I motion Sf283 yrkande 2
begärs också ett tillkännagivande om att de pensionärer som - om förslaget i
yrkande 1 genomförs - förbrukat sitt avgiftsfria år skall erlägga avgifter enligt
det nya systemet. För att finansiera återinförandet av det avgiftsfria året
föreslår motionärerna i motion Sf283 yrkande 3 att anslaget E 16. Bidrag till
allmän sjukvård m.m. under socialdepartementets huvudtitel skall höjas
med 300 000 000 kr.

Utskottet finner inte anledning för riksdagen att ompröva sitt nyligen
fattade beslut om att slopa det avgiftsfria året vid sjukhusvård för ålderspensionärer
och avstyrker bifall till nyssnämnda motionsyrkanden.

Övriga motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen tar
upp frågor i anslutning till uttalandena i propositionen om grunderna för en
individuell avgiftsnedsättning.

I motion Sf 14 av Karin Israelsson m. fl. yrkande 2 begärs ett tillkännagivande
- om det ovan behandlade yrkandet 1 ej bifalls - att tillämpningen av
möjligheten till individuell avgiftsnedsättning skall vara generös. Motionärerna
nämner här särskilt tillämpningen vid kortare sjukhusvistelser och när
stadigvarande vård föreligger. Motionärerna anser också att en prövning av
nedsättningen av avgiften bör ske automatiskt utan ansökan. Ragnhild
Pohanka m.fl. begär i motion Sfl7 ett tillkännagivande om att pensionärer
som haft undantagande från ATP generellt skall befrias från avgift (yrkande
1) och att möjlighet skall finnas att söka nedsättning även för kortare tids
sjukhusvistelse än en månad (yrkande 2).

I såväl motion Sfl5 av Sten Svensson m.fl. som motion Sfl6 av Barbro
Sandberg m.fl. begärs beslut av riksdagen att förmögenhet som är nedlagd i
eget boende, såsom bostadsrätt, bostad på jordbruksfastighet, småhus eller
fritidshus inte skall påverka bedömningen av rätt till avgiftsbefrielse.

Utskottet kan konstatera att regeringens förslag om individuell avgiftsnedsättning
utformats i enlighet med de riktlinjer som gavs vid riksdagsbehandlingen
av proposition 1988/89:33. Utskottet biträder sålunda de lagförslag
som lagts fram i den förevarande propositionen. Utskottet avstyrker därmed
också bifall till en begäran i motion Sfl4 om ett tillkännagivande till
regeringen av att möjligheten till avgiftsnedsättning skall prövas utan
ansökan.

De uttalanden om tillämpningen av lagstiftningen som gjorts i propositionen
ger enligt utskottets uppfattning utrymme för en generös tillämpning.
Genom att reglerna för avgiftsnedsättning skall gälla generellt och måste
tillämpas likformigt för alla pensionärer är det nödvändigt med en ganska
detaljerad vägledning för försäkringskassorna för deras bedömning av när
särskilda skäl för nedsättning skall anses föreligga. Bedömningen i propositionen
om att i normala fall avgiftsnedsättning inte får ske för vårdperioder
som understiger en månad men som i enskilda fall ger utrymme för en
annorlunda bedömning innebär enligt utskottets uppfattning en rimlig
avvägning av behovet av avgiftsnedsättning. Någon anledning att generellt
befria undantagandepensionärerna från avgift anser utskottet inte föreligga,

1988/89:SfU14

utan dessa pensionärers ekonomiska möjlighet att erlägga avgift måste
prövas efter samma principer som skall gälla för övriga pensionärer.
Utskottet avstyrker således bifall till motionerna Sfl4 yrkande 2 och Sfl7.

Vad gäller uttalandet i propositionen om att avgiftsnedsättning inte bör
komma i fråga för pensionärer som får sitt kommunala bostadstillägg
reducerat genom förhöjning av den beräknade avkastningen på förmögenhet
har utskottet förståelse för de synpunkter som framförts i motionerna Sfl5
och Sflö. Möjligheten till en avgiftsnedsättning bör enligt utskottets uppfattning
inte vara avhängig av denna skärpningsregel inom KBT-systemet i de
fall det endast är fråga om förmögenhet som är bunden i eget boende i form
av en permanentbostad och/eller ett fritidshus. Förmögenhetstillgångar av
detta slag bör därför inte hindra en avgiftsnedsättning om pensionärens
ekonomiska förhållanden i övrigt är sådana att han saknar tillräckliga medel
för att betala egen bostad och/eller för särskilda rehabiliteringsinsatser. Vad
utskottet anfört bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna
Sfi5 och Sflö.

Hemställan
Utskottet hemställer

Sjukförsäkringen

1. beträffande sänkt kompensationsnivå

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf336 yrkandena 1 och 3,

2. beträffande effektiv insjuknandedag
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf334,

3. beträffande regler vid korttidssjukdom

att riksdagen avslår motion 1988/89: Sf353 yrkande 1,

4. beträffande arbetsgivarinträde

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sf315 yrkande 2 och 1988/
89:Sf353 yrkande 2,

5. beträffande översyn av sjukförsäkringen

att riksdagen avslår motion 1988/89: Sf369 yrkande 1,

6. beträffande flexibel sjukskrivning

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sf271, 1988/89:Sf286 och
1988/89 :Sf330,

7. beträffande reseersättning

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf238,

8. beträffande läkarintyg

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf241,

9. beträffande egenföretagares sjukpenningskydd

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sf317, 1988/89: Sf321 och
1988/89:Sf328 yrkande 4,

10. beträffande 55-årsgränsen

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf256,

11. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100, bil. 7, litt. D 1 till
Bidrag till sjukförsäkringen anvisar ett förslagsanslag på
7 811 000 000 kr.,

1988/89:SfU14

Närståendevård

12. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100, bil. 7, litt. D 5 till
Bidrag till ersättning vid närståendevård anvisar ett förslagsanslag på
4 500 000 kr.,

Proposition 1988189:83

13. beträffande återinförande av friåret

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sf242,1988/89:Sf268 yrkande
3, 1988/89:Sf283, 1988/89:Sf307 yrkande 1 och 1988/89:Sfl4 yrkande
1,

14. beträffande lagförslaget

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:83 antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

15. beträffande generös prövning m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sfl4 yrkande 2 och 1988/
89:Sfl7 yrkande 2,

16. beträffande generell avgiftsbefrielse

att riksdagen avslår motion 1988/89 :Sf 17 yrkande 1,

17. beträffande förmögenhet i boende

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Sfl5 och 1988/
89:Sfl6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Stockholm den 9 mars 1989
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Sigge
Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Margit Gennser (m),
Ingegerd Elm (s), Margareta Persson (s). Barbro Sandberg (fp), Rune
Backlund (c), Margö Ingvardsson (vpk). Ragnhild Pohanka (mp), Maud
Björnemalm (s), Christina Pettersson (s), Bertil Persson (m) och Bo
Finnkvist (s).

Reservationer

1. Sänkt kompensationsnivå (mom. 1)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”och Sf334.” bort ha följande lydelse:

De i motion Sf336 föreslagna besparingarna inom sjukpenningförsäkringen
är naturliga mot bakgrund av de omfattande skattesänkningar som

1988/89:SfU14

moderata samlingspartiet föreslagit. Utskottet anser därför att sjukpenningkompensationen
för de första 89 dagarna av en sjukperiod per år bör kunna
sänkas till 80 %.

Utskottet tillstyrker således förslaget i motion Sf336 yrkande 1 om sänkt
kompensationsnivå inom sjukförsäkringen. Besparingseffekten bör som
anförs i motion Sf336 yrkande 3 tillgodoföras statsbudgeten. Det bör ske
genom en omfördelning av avgiftsuttaget. Regeringen bör lägga fram förslag
till lagändringar i enlighet med vad som anförts i motionen i så god tid att
förslaget kan träda i kraft den 1 januari 1990.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande sänkt kompensationsnivå

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf336 yrkandena 1 och 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Effektiv insjuknandedag (mom. 2)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anset

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”och Sf334.” bort ha följande lydelse:

I avvaktan på resultatet av den i reservation 5 begärda översynen av
sjukförsäkringen anser utskottet att den i motion Sf334 föreslagna besparingen
genom att sjukpenning inte skall utgå under insjuknandedagen bör
genomföras. Om en effektiv insjuknandedag införs och denna kombineras
med en 30-dagarsregel vid upprepat sjukfall kan en försäkrad teoretiskt få
högst tolv karensdagar per år. För de allra flesta skulle antalet karensdagar
bli mindre än tolv. I sammanhanget bör också beaktas det skydd mot
inkomstbortfall vid sjukdom som kan ges genom avtal mellan parterna på
arbetsmarknaden.

Utskottet tillstyrker sålunda motion Sf334 och anser att regeringen bör
lägga fram förslag till förändrade regler i sjukpenningförsäkringen vilka bör
träda i kraft den 1 juli 1989.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande effektiv insjuknandedag

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf334 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Regler vid korttidssjukdom (mom. 3)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”därför avslås.” bort ha följande lydelse:

Såsom framhållits i motion Sf353 har den nya timsjukpenningen visat sig
vara utomordentligt komplicerad och ge orimliga effekter. De undersökningar
som gjorts inom vissa försäkringskassor visar att en stor del felaktiga
ersättningar utgått och att kompensationsnivåerna varierat från hälften av
den ersättning som bort utgå till dubbel ersättning. Konstruktionen av
reglerna gör att det kan bli mer lönande att vara sjukskriven än att arbeta.

1988/89:SfU14

Dessutom har de nya reglerna visat sig mycket arbetskrävande för försäkringskassorna.
Det är också uppenbart att reglerna har ett samband med de
ökade kostnaderna för sjukförsäkringen och det ökade antalet sjukanmälningar.
Enligt utskottets mening finns det därför anledning för regeringen att
snarast föreslå förändringar i det nya regelsystemet. Det anförda bör med
bifall till motion SB53 yrkande 1 ges regeringen till känna.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande regler vid korttidssjukdom

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf353 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Arbetsgivarinträde (mom. 4)

Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c). Margit Gennser (m), Rune
Backlund (c) och Bertil Persson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”yrkande 2.” bort ha följande lydelse:

I motionerna Sf353 och Sf315 har understrukits olika problem med den nya
timsjukpenningberäkningen vad gäller kompensationsnivå och administration.
Enligt utskottets uppfattning bör man pröva om inte dessa problem kan
lösas genom ett arbetsgivarinträde under de första 14 sjukdagarna.
Kostnadsutvecklingen inom försäkringen skulle härigenom minska. Dessutom
skulle ett system med arbetsgivarinträde såsom t.ex. i Danmark frigöra
personalresurser vid försäkringskassorna för angelägna uppgifter med rehabilitering
för att förkorta sjukskrivningstiden vid längre sjukfall. För
arbetstagarna skulle ett sjuklönesystem innebära en god trygghet vid
sjukdom samtidigt som arbetsgivarna får ett ökat incitament till att motverka
arbetsskador genom miljöförbättrande åtgärder. Utskottet anser sålunda att
regeringen bör bereda ett förslag om arbetsgivarinträde som kan föreläggas
riksdagen. Det anförda bör med anledning av motionerna Sf315 yrkande 2
och Sf353 yrkande 2 ges regeringen till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande arbetsgivarinträde

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Sf315 yrkande 2
och 1988/89:Sf353 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

5. Översyn av sjukförsäkringen (mom. 5)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det anledning att nu göra en bredare
översyn av sjukförsäkringens regelsystem och gränsdragningen mellan detta
system och andra sociala förmåner i enlighet med vad som anförts i motion
Sf369. Såsom framhållits i motionen har de nya reglerna om ersättning vid
korttidssjukdom medfört såväl administrativa problem som rättviseproblem.

1988/89: SfU14

Den tyngande hanteringen av arbetsskadeförsäkringen och sjukpenningförsäkringen
har gjort att försäkringskassorna eftersatt kontrollen i sjukpenningärenden
och inte heller fått tillräckligt utrymme för rehabiliteringsärenden.
Det kan ifrågasättas om reglerna vid korttidssjukdom är tillräckligt
träffsäkra vad avser kompensationsnivån och också om ”tidsprofilen” mellan
korttidssjuka och långtidssjuka är rimlig. Den ekonomiska barriär som råder
mellan sjukförsäkringen och sjukvården bör också kunna rivas för att ge
möjlighet till ett bättre utnyttjande av de ekonomiska resurserna och
underlätta rehabiliteringen av långa sjukfall. En reform av sjukförsäkringen
måste enligt utskottets uppfattning utarbetas i samförstånd med arbetsmarknadens
parter. Det arbete som pågår inom pensionsberedningen bör
omedelbart utvidgas till att täcka även sjukförsäkringen. Möjligheten till en
sammanslagning av sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna bör prövas. Dessutom
bör frågan om en utvidgad arbetsgivarperiod prövas och kopplingen
mellan sjukförsäkringen och sjukvården belysas. Slutligen bör kompensationsnivåer
och övriga villkor för försäkringen övervägas i relation till
socialförsäkringens kostnader. Utskottet tillstyrker med det anförda bifall till
motion Sf369 yrkande 1.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande översyn av sjukförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf369 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Egenföretagares sjukpenningskydd (mom. 9)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser
(m), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c) och Bertil Persson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”När utskottet”
och slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande lydelse:

Bestämmelserna om beräkning av en egenföretagares sjukpenninggrundande
inkomst är inte samordnade med de bestämmelser som gäller för
avgiftsuttaget. Avgiften beräknas på inkomsten enligt taxeringen medan
sjukpenninggrundande inkomst inte får beräknas högre än som motsvarar
skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning, eller i vissa fall med
ledning av de tre senaste årens taxering. Att egenföretagaren härigenom kan
få erlägga avgifter för en högre inkomst än som grundar rätt till förmåner är
otillfredsställande, varför reglerna bör ändras. Detta bör med anledning av
motionerna Sf317 och Sf321 ges regeringen till känna.

Såsom framhålls i motion Sf328 har många småföretagare och speciellt
lantbrukare ofta låga nettointäkter och därigenom också mycket dålig
täckning för inkomstförlust vid sjukdom. Det finns därför enligt utskottets
mening behov av en frivillig sjukförsäkring för egenföretagare som täcker
denna inkomstförlust. Den nuvarande frivilliga försäkringen borde därför
såsom framhållits i motion Sf328 utökas så att sammanlagd obligatorisk och
frivillig sjukpenning kan utgå med ett belopp motsvarande avtalsenlig lön i
resp. yrke. Det lägsta ersättningsbeloppet med däremot svarande avgift bör
bestämmas till ett belopp motsvarande garantinivån inom föräldraförsäk -

1988/89:SfU14

ringen. Vidare bör förmånen - med däremot svarande avgift - beräknas på en
inkomst av högst 7,5 gånger basbeloppet.

Regeringen bör därför lägga fram förslag om en frivillig sjukpenningförsäkring
som tillgodoser de önskemål som framförts i motion Sf328 yrkande

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande egenföretagares sjukpenningsskydd

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89 :Sf317, 1988/89 :Sf321
och 1988/89:Sf328 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

7.55-årsgränsen (mom. 10)

Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Barbro Sandberg (fp) och Rune
Backlund (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Fr.o.m. den”
och slutar med ”motion Sf256.” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det inga bärande skäl för att behålla
bestämmelsen om att man måste inträda i den frivilliga sjukförsäkringen före
55 års ålder. Det begränsade skydd denna försäkring ger bör kunna omfatta
alla som inte har möjlighet att vara obligatoriskt försäkrade fram till
pensioneringen. Regeringen bör därför lägga fram förslag om att inträde i
försäkringen skall kunna ske även efter 55 års ålder.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

10. beträffande 55-årsgränsen

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf256 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Återinförande av friåret (mom. 13)

Karin Israelsson (c), Rune Backlund (c). Margo Ingvardsson (vpk) och
Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”nyssnämnda motionsyrkanden.” bort ha följande
lydelse:

I reservation (c, vpk, mp) till utskottets betänkande SfU5 framhölls att
pensionärer med låg pension fick vidkännas en stor extra kostnad om det
avgiftsfria året slopades. Det fanns enligt reservanternas uppfattning inget
extra utrymme i dessa pensionärers budget för extra avgifter i samband med
sjukhusvård. I många fall var det de äldre pensionärerna som hade långa
vårdtider och samtidigt låg pension. Dessa skulle i första hand få betala den
besparing det slopade friåret medförde för statsbudgeten. Utskottet vidhåller
denna uppfattning och anser att regeringen snarast bör lägga fram förslag
som innebär att någon sjukvårdsavgift inte skall tas ut för de första 365
dagarna en ålderspensionär erhåller sjukhusvård. Därefter skall det nya
avgiftssystemet tillämpas. Den kostnad återinförandet av det fria året medför
bör anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1989/90. Det anförda bör med

1988/89:SfU14

anledning av motionerna Sf242, Sf268 yrkande 3, Sf283, Sf307 yrkande 1 och 1988/89:SfU14
Sfl4 yrkande 1 ges regeringen till känna.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

13. beträffande återinförande av friåret
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Sf242, 1988/
89:Sf268 yrkande 3, 1988/89:Sf283, 1988/89:Sf307 yrkande 1 och
1988/89:Sfl4 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

9. Generös prövning m.m. (mom. 15)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”De
uttalanden” och på s. 12 slutar med ”och Sfl7.” bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan i reservation 8 begärt att ett avgiftsfritt år vid
sjukhusvård skall återinföras för ålderspensionärer, men att därefter avgiften
skall erläggas enligt det nya avgiftssystemet. Vid tillämpningen av de
möjligheter till nedsättning av avgifterna i vissa fall som nu föreslås i
propositionen är det enligt utskottets uppfattning nödvändigt att bestämmelserna
tillämpas generöst. Avgiftsnedsättning bör kunna ges även vid
stadigvarande vård och vid kortare sjukhusvistelser om förutsättningarna i
övrigt föreligger för sådan nedsättning. Vidare skall någon ansökan om
avgiftsbefrielse inte behöva göras utan frågan härom bör prövas automatiskt
av försäkringskassan. Det anförda bör med bifall till motionerna Sfl4
yrkande 2 och Sfl7 yrkande 2 ges regeringen till känna.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

15. beträffande generös prövning m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Sf 14 yrkande 2 och
1988/89:Sfl7 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

10. Generös provning m.m. (mom. 15)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”De
uttalanden” och på s. 12 slutar med ”och Sfl7.” bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan i reservation 8 begärt att ett avgiftsfritt år vid
sjukhusvård skall återinföras för ålderspensionärer, men att därefter avgiften
skall erläggas enligt det nya avgiftssystemet. Vid tillämpningen av de
möjligheter till nedsättning av avgifterna i vissa fall som nu föreslås i
propositionen är det enligt utskottets uppfattning nödvändigt att bestämmelserna
tillämpas generöst. Avgiftsnedsättning bör sålunda kunna ges även vid
kortare sjukhusvistelser om förutsättningarna i övrigt föreligger för sådan
nedsättning. Det anförda bör med bifall till motion 1988/89:Sf 17 yrkande 2
ges regeringen till känna.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

15. beträffande generös prövning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sfl7 yrkande 2 och med
anledning av motion 1988/89:Sfl4 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Generös provning m.m. och generell avgiftsbefrielse
(mom. 15 och 16)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”De
uttalanden” och på s. 12 slutar med ”och Sfl7. ” bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan i reservation 8 begärt att ett avgiftsfritt år vid
sjukhusvård skall återinföras för ålderspensionärer, men att därefter avgifter
skall erläggas enligt det nya avgiftssystemet. Vid tillämpningen av de
möjligheter till nedsättning av avgifterna i vissa fall som nu föreslås i
propositionen är det enligt utskottets uppfattning nödvändigt att bestämmelserna
tillämpas generöst. Sålunda bör någon avgift inte tas ut av pensionärer
som haft undantagande från ATP. Avgiftsnedsättning bör också kunna ges
vid kortare sjukhusvistelser om förutsättningarna i övrigt föreligger för sådan
nedsättning.

dels att momenten 15 och 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

15. beträffande generös prövning m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sfl7 yrkande 2 och med
anledning av motion 1988/89:Sfl4 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. beträffande generell avgiftsbefrielse

att riksdagen med_ bifall till motion 1988/89:Sfl7 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande
Ytterligare sjukpenningnivåer

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser
(m), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c), Ragnhild Pohanka (mp) och
Bertil Persson (m) anför:

I motionerna Sf271, Sf286 och Sf330 har framhållits angelägenheten av att
ytterligare sjukpenningnivåer införs. Utskottet har avslagit motionerna med
hänvisning till att rehabiliteringsberedningen lagt fram förslag om att
ytterligare två sjukpenningnivåer, en fjärdedels och tre fjärdedels sjukpenning,
skall införas och att resultatet av den fortsatta behandlingen av
beredningens förslag bör avvaktas. Vi vill med detta yttrande understryka
angelägenheten av att beredningens förslag om ytterligare sjukpenningnivåer
snarast genomförs med hänsyn till den stora betydelse en flexibel
sjukskrivning har för rehabiliteringsarbetet.

1988/89:

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän
försäkring1

dels att 2 kap. 10 § och 20kap. 10§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 kap. 12a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

10 §2

Frågor om sjukvårdsersättning prövas i andra fall än som avses i andra
stycket av den allmänna försäkringskassa, hos vilken den försäkrade är inskriver)
eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap.
4§. Denna försäkringskassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa
att pröva sådana frågor.

Frågor om sjukvårdsersättning enligt 2, 3 och 5 §§ samt ersättning enligt
4 § som inte hänför sig till visst vårdtillfälle prövas av den försäkringskassa
inom vars verksamhetsområde vårdgivaren bedriver sin verksamhet. Detsamma
gäller sjukvårdsersättning i övrigt i de fall där den försäkrade inte är
och inte heller under den förutsättning som sagts i första stycket skulle ha
varit inskriven hos allmän försäkringskassa.

Frågor om avgift för sjukhusvård Frågor om avgift för sjukhusvård

enligt 12 § prövas av den försäk- enligt 12 och 12a§§ prövas av den

ringskassa hos vilken den försäkrade försäkringskassa hos vilken den förär
inskriven. säkrade är inskriven.

12 a §

Försäkringskassan får besluta om
befrielse helt eller delvis frän avgiften
enligt 12 §, om det finns särskilda
skäl med hänsyn till den pensionsberättigades
ekonomiska förhållanden
och behov av medel till bostad eller
särskilda rehabiliteringsinsatser.

För att få befrielse enligt första
stycket skall den pensionsberättigade
ansöka om det hos försäkringskassan
senast tre månader efter utgången av
den kalendermånad då avdrag för
avgiften gjordes.

20 kap.

10 §3

Beslut av en allmän försäkrings- Beslut av en allmän försäkringskassa
som har fattats av tjänsteman i kassa som har fattats av tjänsteman i

ärenden om försäkring enligt denna ärenden om försäkring enligt denna

lag skall omprövas av kassan, om det lag skall omprövas av kassan, om det

1988/89:SfU14

Bilaga

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1988:1543.

3 Senaste lydelse 1986:1195.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

begärs av en enskild som beslutet begärs av en enskild som beslutet

angår och beslutet inte har medde- angår och beslutet inte har meddelats
med stöd av 10a§. Ompröv- lats med stöd av 10a §. Omprövningen
skall göras av socialförsäk- ningen skall göras av socialförsäk ringsnämnden

om beslutet gäller ringsnämnden om beslutet gäller

fråga som avses i 3 kap. 7-9 eller 17 § fråga som avses i 2kap. 12a§, 3 kap.

eller 20kap. 3eller4§. 7-9 eller 17 § eller 20 kap. 3 eller 4 §.

Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.

Om omprövning begärs av ett beslut och riksförsäkringsverket överklagar
samma beslut, skall försäkringskassan inte ompröva beslutet. Begäran om
omprövning skall anses som ett överklagande.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1989 och tillämpas på avgifter som
avser sjukhusvård efter utgången av år 1988.

2. I stället för tidsfristen enligt 2 kap. 12 a § andra stycket gäller i fråga om
avgifter som föranlett avdrag på pensionsförmåner före den 1 maj 1989 att
ansökan om befrielse skall göras hos försäkringskassan senast den 31 juli
1989.

1988/89:SfU 14

Bilaga

Ib 88302, Stockholm 1989