Socialförsäkringsutskottets

betänkande

1988/89:SfU13

Pensioner

Sammanfattning

I betänkandet behandlas de i proposition 1988/89:100, bilaga 7 (socialdepartementet),
under litt. C. Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m. upptagna
anslagen C 3. Vårdbidrag för handikappade barn och C 5. Barnpensioner
samt under litt. D. Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom
upptagna anslagen D 2. Folkpensioner och D 4. Vissa yrkesskadeersättningar
m.m. Vidare behandlas ett antal under den allmänna motionstiden 1989
väckta motioner med anknytning till anslagen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning under de
olika anslagen. Utskottet tillstyrker också ett motionsyrkande (s) om att
pensionsberedningen skall pröva frågan om pensionstillskott vid ålderspensionering
av den som haft förtidspension. Utskottet avstyrker bifall till övriga
motioner.

Till betänkandet har fogats 21 reservationer och ett särskilt yttrande.

FEMTE HUVUDTITELN
Propositionen

Regeringen (socialdepartementet) har i proposition 1988/89:100 bil. 7 under
C 3, C 5, D 2 och D 4 föreslagit riksdagen att under femte huvudtiteln
(C 3) till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1989/90 anvisa
ett förslagsanslag på 750 000 000 kr.,

(C 5) till Barnpensioner för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag på
230 000 000 kr.,

(D 2) till Folkpensioner för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag på
58 080 000 000 kr.,

(D 4) till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1989/90 anvisa
ett förslagsanslag på 2 500 000 kr.

Motionerna

I detta betänkande behandlas följande under den allmänna motionstiden
1989 väckta motioner.

1988/89:Sf205 av Lennart Brunander och Karin Starrin (båda c) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen ändrar ATP-reglerna så att den bestraffning
som nu sker av vissa pensionärer upphör.

1 Riksdagen 1988/89.11 sami. Nr 13

1988/89

SfU13

1988/89:Sf210 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts gällande påförande av
poängår för vård av barn utan egen anmälan.

1988/89:Sf223 av Eva Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
en bättre överensstämmelse mellan de faktiska kostnaderna och merkostnadsbidraget
i vårdbidraget för handikappade barn.

1988/89:Sf240 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen anslår
de medel som krävs för att undantagandepensionärer skall erhålla pensionstillskott.

1988/89:Sf248 av Per Olof Håkansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnpension
från ATP i vissa fall.

1988/89:Sf259 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring av reglerna för registrering av vårdår i
enlighet med motionens riktlinjer.

1988/89:Sf268 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om sådana
ändringar i pensionsbestämmelserna att insatser i växelvård blir möjliga utan
sänkt pension för den anhörige som gör en insats,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ett system med avsevärt höjd grundpension,

4. att riksdagen beslutar att alla pensionärer med låg eller ingen ATP
tillerkänns pensionstillskott.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:So225.

1988/89:Sf273 av Erkki Tammenoksa och Hans Göran Franck (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en översyn av bestämmelserna för erhållande av
folkpension för utländska medborgare, som beviljas uppehållstillstånd i
Sverige.

1988/89:Sf275 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att pensionskommittén får i uppdrag att utreda möjligheten
för makar att tillgodogöra sig inbetalade ATP-avgifter för inkomstdelar över
7,5 basbelopp i enlighet med vad i motionen anförts.

1988/89:Sf276 av Stina Gustavsson och Marianne Jönsson (båda c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag för att skapa bättre villkor för
anhörigas insatser vid växelvård.

1988/89:Sf279 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om pensionstillskott vid eget undantagande från ATP.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:So235.

1988/89:Sf282 (delvis) av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om höjningar av folkpensionens grundbelopp,
pensionstillskottet och KBT enligt motionens förslag.

1988/89 :SfU 13

Motionen såvitt avser kommunalt bostadstillägg (KBT) behandlas i ett
senare betänkande.

1988/89:Sf285 av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av
flexibel pensionsålder eller efterlön.

1988/89:Sf290 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att folkpensionärer som på grund av undantagande
från ATP endast uppbär folkpensionens grundbelopp fr.o.m. den 1
januari 1990 skall ha rätt till pensionstillskott i enlighet med vad i motionen
anförs,

3. att riksdagen - under förutsättning av bifall till yrkande 1 - för
budgetåret 1989/90 under anslaget D 2 Folkpensioner anvisar
58 147 500 000 kr.

1988/89:Sf292 av Iréne Vestlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anmälan om
vårdår för ATP.

1988/89:Sf295 av Sven-Gösta Signell och Gustav Persson (båda s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av att merkostnadsandelen av vårdbidrag får bedömas efter
schablonmässiga normer.

1988/89:Sf297 av Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att 15/30-årsreglerna inom ATP-systemet
bör bibehållas.

1988/89:Sf298 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att pensionskommittén får i uppdrag att utreda vad som i motionen
anförts om komplettering av ATP-systemet.

1988/89:Sf299 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ändring i lagen om allmän försäkring så att
föräldrar med barn under 3 år tillförsäkras rätten till vårdår för år utan
ATP-poäng.

1988/89:Sf307 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om att stärka grundtryggheten för de sämst ställda pensionärerna,

3. att riksdagen beslutar att alla pensionärer med låg eller ingen ATP
tillerkänns pensionstillskott.

1988/89:Sf309 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en ändring av beräkningsgrunden för
vårdbidrag så att det utgår med 2,5 basbelopp vid helt vårdbidrag,

2. att riksdagen för budgetåret 1989/90 på socialdepartementets anslag C 3
Vårdbidrag för handikappade barn anslår ytterligare 191 milj.kr., dvs.
940 945 000 kr.,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett system där ATP-poäng
beräknas på grundval av hela det vårdbidrag som utgår,

1988/89:SfU13

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att pedagogiska
leksaker för handikappade barn bör räknas som merkostnad vid vårdbidragsprövning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående att förtidspensionering av handikappade som
studerar bör undvikas.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:So255.

1988/89:Sf313 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen låter tillsätta en utredning om förtidspensioneringen.

1988/89:Sf318 av Aina Westin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen ger regeringen
till känna behovet av bättre former för registrering och information om
ATP-poäng för vård av barn under tre år.

1988/89:Sf319 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet att överväga
frågan om handikappersättning även efter ålderspensionering.

1988/89:Sf323 av Karl Hagström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att pensionsberedningen skall ges uppdrag att med
förtur utreda frågan om efterlönepension eller arbetspension.

1988/89:Sf327 av Sten Östlund och Kjell Nilsson (båda s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att pensionsberedningen i sitt arbete beaktar
frågan om pensionstillskott till förtidspensionärer i enlighet med motionen.

1988/89:Sf328 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar hos regeringen begära en översyn av reglerna om
förtidspension för egenföretagare.

1988/89:Sf335 av Rune Thorén m.fl. (c, m, fp, vpk, mp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att
utreda och inkomma med förslag om retroaktiv rätt till ATP-poäng för vård
av eget barn.

1988/89:Sf338 av Margit Gennser m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en ny parlamentarisk
utredning med uppgift att ge ett samlat, heltäckande förslag till en revision av
ATP-systemet i enlighet med de i motionen anförda riktlinjerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om 15- och 30-årsreglerna.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Sk409.

1988/89:Sf340 av Kersti Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om utformningen av de sociala trygghetssystemen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om förbättrade pensionsvillkor för vård av egna barn,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om att riksförsäkringsverket får
i uppdrag att utarbeta förslag till hur förälder som är berättigad till
ATP-poäng för vård av barn påförs detta utan egen anmälan.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:A809.

1988/89:SfU 13

1988/89:Sf345 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att prisökningar till följd av höjda skatter och
avgifter på energi, råvaror och miljöutsläpp inte skall räknas med vid
justering av basbeloppet,

2. att riksdagen beslutar att pensionstillskottet till följd av de av miljöpartiet
föreslagna skatte- och avgiftshöjningarna från 1989-07-01 skall utgå med
50 % av basbeloppet för ensam pensionär och 100 % av basbeloppet för
makar,

3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av andra basbeloppsrelaterade
förmåner enligt vad ovan sagts.

1988/89:Sf355 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
ändrade regler för handikappersättning.

1988/89:Sf356 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om schablonisering
av merkostnadsersättningen i vårdbidraget.

1988/89:Sf357 av Barbro Sandberg och Charlotte Branting (båda fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts angående pension för förälder som vårdat handikappat
barn.

1988/89:Sf358 av Barbro Sandberg och Kenth Skårvik (båda fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om omprövning av handikappersättning till blinda,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om informationen om rätt till handikappersättning.

1988/89:Sf360 av Barbro Sandberg och Kenth Skårvik (båda fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av handikappersättningens
praktiska tillämpning i enlighet med vad som anförs i motionen.

1988/89:Sf364 av Birger Schlaug och Gösta Lyngå (båda mp) vari yrkas att
riksdagen ger regeringen i uppdrag att återkomma med förslag om rörlig
pensionsålder mellan 60 och 70 år.

1988/89:Sf365 av Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett system med avsevärt höjd grundpension.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Sk448.

1988/89: Sf366 av Maria Leissner (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att
samtliga regler inom socialförsäkringens efterlevandeskydd skall göras
tillämpliga på homosexuella sambor.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:L421.

1988/89:Sf368 av Marianne Andersson och Ingbritt Irhammar (båda c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av
ATP-reglerna att ATP-poängen räknas från första inkomstkronan.

1 * Riksdagen 1988/89.11 sami. Nr 13

1988/89: SfU 13

Rättelse: S. 36 rad 8 Står: 66,5 Rättat till: 67,5

1988/89:Sf372 av Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
barnpension kan förlängas efter 18 års ålder i likhet med förlängt bidragsförskott.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Sk457.

Utskottet
Folkpensioner m.m.

Inledning

Från anslaget D 2. Folkpensioner bekostas folkpension i form av ålderspension,
förtidspension och änkepension samt hustrutillägg och barntillägg till
den som uppbär ålders- och förtidspension. Vidare bekostas handikappersättning
från detta anslag. Folkpensionerna finansieras över budgeten genom
en socialavgift, folkpensionsavgiften, och genom skatter.

Utöver folkpensionens generella grundskydd ger den allmänna tillläggspensioneringen
(ATP) ett pensionsskydd som är relaterat till den försäkrades
tidigare förvärvsinkomst. ATP finansieras helt genom socialavgifter.

Ålderspension liksom hel förtidspension eller änkepension utgår för år
räknat med 96 % av fastställt basbelopp för ensam pensionär och med
sammanlagt 157 % för två pensionsberättigade makar, dvs. med 78,5 % av
basbeloppet för vardera maken. För den som inte har ATP eller har lågt
ATP-belopp kompletteras folkpensionen med pensionstillskott, som utgår
med 48 % av basbeloppet för en ålderspensionär och med 96 % för en
förtidspensionär. Pensionstillskottet avräknas mot utgående ATP-pension.
Däremot görs ingen avräkning mot annan pension eller annat slag av
inkomst.

Enligt nya bestämmelser för efterlevandepensionering. som träder i kraft
den 1 januari 1990, ersätts den nuvarande änkepensionen med omställningspension
och särskild efterlevandepension som utgår enligt samma regler för
män och kvinnor. På grund av långt gående övergångsregler kommer de nya
bestämmelserna tills vidare att ha begränsad betydelse.

Bestämmelserna om folkpensionsförmånerna finns i lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension samt lagen (1969:205) om pensionstillskott.

Pensionerna liksom en del andra sociala förmåner är automatiskt värdesäkrade
genom anknytning till basbeloppet inom den allmänna försäkringen.

Basbeloppet, som fastställs av regeringen för varje år, utgör 26 400 kr.
multiplicerat med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet mellan det
allmänna prisläget i november året före det som basbeloppet avser och
prisläget i november 1987 (prop. 1987/88:121, SfU 31, rskr. 363). Basbeloppet
har för år 1989 fastställts till 27 900 kr.

En översyn av pensionssystemet pågår för närvarande i en parlamentariskt
tillsatt kommitté, pensionsberedningen (S 1984:03, dir. 1984:42). I direktiven
för beredningen framhålls att folk- och tilläggspensioneringen bör ligga

1988/89: SfU 13

fast i sina grundlinjer och att nuvarande uppbyggnad av pensionssystemet
med en grundläggande pensionsnivå oberoende av tidigare förvärvsarbete
och kompletterad med en tilläggspension enligt inkomstbortfallsprincipen
bör kvarstå oförändrad. Inte heller finns enligt direktiven skäl att ändra det
nuvarande systemet för finansiering av den allmänna pensioneringen. I
övrigt står det pensionsberedningen fritt att ta upp de frågor som den finner
lämpligt. Direktiven ger emellertid anvisningar om vissa frågor som beredningen
bör analysera. Det gäller reglerna för värdesäkring av pensionerna,
sambandet mellan avtalspension och allmän pension, reglerna för intjänande
av ATP, möjligheterna till rörlig pensionsålder och reformering av efterlevandepensioneringen.
Möjligheterna till lagtekniska och administrativa
förenklingar inom den allmänna pensioneringen bör också undersökas. De
förslag som beredningen lägger fram skall enligt direktiven rymmas inom
ramen för oförändrade resurser.

Beredningens delbetänkande (SOU 1987:55) Efterlevandepension - reformering
av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner har lett till
de nya bestämmelser om dessa förmåner som nämnts ovan.

Höjning av folkpensionens grundbelopp m.m.

Såsom ovan nämnts utges folkpension i form av ålderspension för år räknat
med 96 % av basbeloppet för ensam pensionär och för två pensionsberättigade
makar med 78,5 % av basbeloppet för vardera maken. För den som inte
har ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med
pensionstillskott, som utges med 48 % av basbeloppet för en ålderspensionär
och med 96 % av basbeloppet för en förtidspensionär.

Olof Johansson m.fl. kritiserar i motion Sf268 det nuvarande pensionssystemet,
såvitt avser de lägre pensionerna, för att vara krångligt och byråkratiskt
samt leda till synnerligen höga marginaleffekter. För att öka grundtryggheten
för alla äldre vill motionärerna i stället ha ett system med utbyggda
grundpensioner kompletterat med inkomstrelaterade pensioner. De begär
därför i yrkande 2 ett tillkännagivande om att pensionsberedningen bör få i
uppdrag att arbeta fram ett förslag till ett sådant system. Liknande yrkanden
med liknande motiveringar framförs i motionerna Sf340 (yrkande 1) av
Kersti Johansson m.fl., SD65 (yrkande 2) av Görel Thurdin m.fl. och SO07
(yrkande 2) av Agne Hansson och Marianne Jönsson. I motion Sf340 betonas
särskilt vikten av att uppnå mera likvärdiga sociala trygghetsvillkor mellan
kvinnor och män, i motion Sf365 de höga marginaleffekterna för folkpensionärer
och i motion SO07 betydelsen för Kalmar län av en allmän inriktning på
att förstärka grundtryggheten genom att höja de lägsta pensionerna.

Lars Werner m.fl. anför i motion Sf282 (delvis) att ett stort antal
pensionärer fortfarande har så låg ATP att de får pensionstillskott och att
majoriteten av dessa är kvinnor. För att utjämna orättvisorna mellan mer
lågavlönade folkpensionärer och välbeställda grupper måste enligt motionärerna
folkpensionens grundbelopp och pensionstillskottet höjas. Motionärerna
anser att regeringen bör redovisa en plan för sådana höjningar, där ett
första etappmål bör vara en höjning av grundpensionen till 100 % av
basbeloppet och motsvarande höjning av pensionstillskottet, samt begär ett
tillkännagivande till regeringen härom.

1988/89:SfU 13

Utskottet behandlade motionsyrkanden om att höja bl.a. folkpensionens
grundbelopp senast i sitt yttrande 1988/89:SfU2y till skatteutskottet. Utskottet
konstaterade därvid att varje höjning av detta belopp innebär en avsevärd
framtida merkostnad på grund av det stora antalet pensionärer. Med det år

1988 gällande basbeloppet skulle en höjning med enbart en procentenhet
kosta ca 500 000 000 kr. Vad avsåg marginaleffekter framhöll utskottet att -om man vill behålla den principiella skattefriheten för de ålderspensionärer
som endast uppbär grundpension och pensionstillskott - varje höjning av
dessa förmåner medför att avtrappningen av det extra avdraget och det
kommunala bostadstillägget (KBT) måste förskjutas uppåt i inkomstklasserna,
om inte ännu kraftigare marginaleffekter skall uppstå. Desto svårare blir
det också att förklara skillnaderna mot vad som i skattehänseende gäller för
förvärvsarbetande utan pension i inkomstlägen inom skalan. Utskottet
hänvisade till att dessa frågor ligger inom ramen för både pensionsberedningens
och inkomstskatteutredningens (Fi 1987:07, dir. 1987:29) uppdrag.
Skatteutskottet erinrade i sitt betänkande 1988/89:SkU4 om att det ligger i
inkomstskatteutredningens (RINK) uppdrag att se över reglerna om extra
avdrag för folkpensionärer i syfte att minska marginaleffekterna och få till
stånd förenklingar och ansåg att resultatet av översynen borde avvaktas. -Riksdagen avslog också på skatteutskottets hemställan de föreliggande
motionerna.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare uppfattning och
avstyrker bifall till motionerna Sf268 yrkande 2, Sf340 yrkande 1, Sf365
yrkande 2, Sf307 yrkande 2 och Sf282 i denna del.

Inger Schörling m.fl. anför i motion Sf345 att prisökningar till följd av de
högre skatter på energi, råvaror och miljöförstöring som enligt miljöpartiet
bör införas måste bäras av alla men att de ekonomiskt sämst ställda, såsom
pensionärer som endast har folkpension eller en låg ATP, bör kompenseras
för prisökningarna. Motionärerna begär därför i yrkande 1 att riksdagen
beslutar att prisökningar till följd av höjda skatter och avgifter på energi,
råvaror och miljöutsläpp inte skall räknas med vid justering av basbeloppet
samt i yrkande 2 att riksdagen beslutar att pensionstillskottet till följd av de
av miljöpartiet föreslagna skatte- och avgiftshöjningarna fr.o.m. den 1 juli

1989 skall utgå med 50 % av basbeloppet för ensam pensionär och 100 % för
makar. De begär vidare i yrkande 3 en översyn av andra basbeloppsrelaterade
förmåner, såsom socialbidragsnormer och studiemedel, för att kartlägga
vilka justeringar av utgående förmåner som kan behöva göras på grund av det
förändrade basbeloppet.

Fram t.o.m. år 1980 fastställdes basbeloppet för en månad i sänder med
ledning av förändringarna i konsumentprisindex, dvs. med hänsynstagande
fullt ut till förändringar i det allmänna prisläget. Hösten 1980 beslöt
riksdagen (prop. 1980/81:20, SfU 14, rskr. 84) att ändra beräkningsgrunden
för basbeloppet. Detta knöts då till ett särskilt index, kallat basbeloppsindex.
Ändringen innebar att man skulle bortse från förändringar i energipriser och
inte längre ta hänsyn till den inverkan som ändrade indirekta skatter, tullar
och avgifter har på det allmänna prisläget samt att tillägg skulle göras för
subventioner. De nya reglerna tillämpades första gången på basbeloppet för
januari 1982.

1988/89: SfU 13

Redan på hösten 1982 beslöt riksdagen att de ursprungliga grunderna för
beräkning av basbeloppet skulle återställas (prop. 1982/83:55, SfU 13, rskr.
101). Särskilda regler skulle dock gälla för avräkning av priseffekterna av
1982 års devalvering. Den fulla värdesäkringen av basbeloppsanknutna
förmåner, som återgången till de tidigare gällande grunderna för beräkning
av basbeloppet innebar, var enligt utskottets uppfattning angelägen inte
minst för att återskapa tilltron till ATP-systemet. Ändringarna av beräkningsgrunden
för basbeloppet hade medfört att det uppstått ett gap mellan
det officiellt fastställda basbeloppet och basbeloppet enligt de ursprungliga
reglerna. Detta gap minskades under åren 1983-1988 genom särskilda
tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av storleken av utgående
folkpensions-, tilläggspensions- och delpensionsförmåner samt arbetsskadelivräntor
m.m. och motsvarande tilläggsbelopp vid beräkningen av utgående
studiemedel.

I proposition 1987/88:121 föreslog regeringen en extra höjning av basbeloppet
för att sambandet mellan konsumentprisindex och basbeloppet inom
ramen för lagen om allmän försäkring skulle återställas. Förslaget bifölls av
riksdagen på hemställan av socialförsäkringsutskottet (SfU 1987/88:31, rskr.
363).

Riksdagen har således nyligen beslutat om ett enhetligt basbelopp. De
nackdelar som i olika sammanhang framhållits med ett urholkat basbelopp
äger enligt utskottets uppfattning i högsta grad giltighet. Utskottet erinrar
vidare om att frågan om värdesäkring av pensioner och om för- och nackdelar
med olika metoder för värdesäkring ligger inom pensionsberedningens
uppdrag.

Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motion Sf345.
Pensionsåldern m.m.

Den allmänna pensionsåldern är 65 år, och ålderspension utbetalas fr.o.m.
den månad den försäkrade fyller 65 år. Det är också möjligt att göra förtida
resp. uppskjutet uttag av ålderspension. Förtida uttag kan ske tidigast
fr.o.m. den månad då den försäkrade fyller 60 år. Pensionsbeloppet minskas
då med 0,5 % för varje månad pensionen tas ut före den månad den
försäkrade fyller 65 år. Minskningen av pensionsbeloppet blir sedan livsvarig.
På motsvarande sätt innebär uppskjutet uttag av ålderspension att
pensionsbeloppet höjs med 0,6 % för varje månad som uttaget skjuts upp
efter den månad den försäkrade fyller 65 år. Hänsyn tas dock inte till tid efter
ingången av den månad under vilken den försäkrade fyllt 70 år. Förtida resp.
uppskjutet uttag av pension måste i förekommande fall avse såväl folkpension
som tilläggspension. - En arbetslös försäkrad som har fyllt 60 år, och
som till följd av arbetslöshet har uppburit ersättning från erkänd arbetslöshetskassa
under den längsta tid sådan ersättning kan utgå eller uppburit
kontant arbetsmarknadsstöd under 450 dagar, har också rätt till förtidspension.

Tre motioner berör frågan om pensionsåldern. Sven-Åke Nygårds m.fl.
begär i motion Sf285 ett tillkännagivande om att ett för den enskilde frivilligt
system med flexibel pensionsålder eller efterlön bör införas, och Karl
Hagström begär i motion Sf323 ett tillkännagivande om att frågan om

1988/89:SfU13

efterlönepension eller arbetspension bör ges förtur i pensionsberedningens
arbete. I motion Sf364 av Birger Schlaug och Gösta Lyngå begärs att
regeringen skall lägga fram förslag om en rörlig pensionsålder mellan 60 och
70 år.

Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden (se senast SfU
1987/88:18). Utskottet har därvid erinrat om att det ingår i pensionsberedningens
arbetsuppgifter att analysera möjligheterna till en rörlig pensionsålder
och avstyrkt bifall till motionerna i frågan. I direktiven för beredningen
påpekas särskilt att verkningarna av 1976 års pensionsreform, varigenom
ökade möjligheter till rörlig pensionsålder infördes, bör uppmärksammas.
Syftet med reformen var att göra det möjligt för den enskilde att anpassa
tidpunkten för pensioneringen efter individuella behov och önskemål. Ett
särskilt problem som blivit aktuellt på senare år är enligt direktiven den
förtidspensionering på arbetsmarknadsmässiga grunder som sker efter vissa
driftsinskränkningar och därav följande arbetslöshet, s.k. 58,3-årspensionering.
I det sammanhanget har de äldres situation på arbetsmarknaden och
deras möjligheter att på eget initiativ lämna sitt arbete före 65 års ålder
diskuterats. Beredningen skall mot denna bakgrund överväga om nuvarande
regler för den rörliga pensionsåldern är tillfredsställande ur lagteknisk och
administrativ synpunkt. Beredningen skall också pröva möjligheterna till
frivillig avgång från arbetsmarknaden före den ordinarie pensionsåldern. Ett
eventuellt förslag på det här området får dock enligt direktiven inte bygga på
att samhället tar kostnadsansvaret för sådana avgångar från arbetsmarknaden.

Utskottet vill - liksom vid förra årets riksmöte - erinra om att något förslag
från pensionsberedningen i frågor om rörlig pensionsålder ännu inte har lagts
fram. Av direktiven framgår dock att dessa frågor skall behandlas med
förtur, och med hänsyn härtill anser utskottet att riksdagen bör vidhålla sitt
tidigare ställningstagande. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna
Sf285, Sf323 och Sf364.

Svenska medborgare som är bosatta i riket är berättigade till folkpension.
Svenska medborgare som är bosatta utom riket är berättigade till folkpension
enligt särskilda beräkningsgrunder. Den som inte är svensk medborgare men
är bosatt i Sverige har rätt till folkpension och tilläggsförmåner enligt
särskilda regler. För att ha rätt till folkpension i form av ålderspension skall
en utlänning ha bott här minst tio år efter det att han fyllt 16 år och vara bosatt
här sedan minst fem år. Särskilda regler gäller för nordiska medborgare.

Erkki Tammenoksa och Hans Göran Franck påtalar i motion Sf273 de
problem som kan uppstå för flyktingar som kommer hit i pensionsåldern och
får asyl. Dessa hinner då inte kvalificera sig för svensk folkpension med
tilläggsförmåner utan blir hänvisade till socialhjälp. Detsamma gäller åldriga
föräldrar som får uppehållstillstånd på grund av sin familjeanknytning till
flyktingar med uppehållstillstånd här. I Stockholm har enligt motionärerna
antalet flykting-pensionärshushåll som erhållit socialhjälp ökat markant
under senare år. Motionärerna begär ett tillkännagivande om behovet av en
översyn av bestämmelserna om folkpension för utländska medborgare som
får uppehållstillstånd i Sverige.

1988/89: SfU 13

Rätten för utlänningar till folkpension i Sverige infördes i juli 1979 (se
prop. 1978/79:75, SfU 15, rskr. 164). Utlänningars rätt till folkpension hade
dittills reglerats endast genom konventioner. Flertalet av de invandrare som
då fanns i Sverige omfattades av konventioner men genom de nya reglerna
tillförsäkrades även andra invandrargrupper ett lagfäst minimiskydd efter en
viss tids vistelse i Sverige. Bestämmelserna utformades med ledning av den
gynnsammaste utomnordiska konventionen.

Utskottet vill erinra om att utlänningar som har haft hemvist i Sverige
sedan fem år i regel har rätt till svenskt medborgarskap. 1 särskilda fall kan
svenskt medborgarskap beviljas efter kortare tid. Detta utesluter emellertid
inte att regeringen och berörda myndigheter kan behöva vara uppmärksamma
på den fråga som motionärerna tar upp. Utskottet anser dock inte att
något riksdagens initiativ i denna fråga nu är påkallat, och utskottet avstyrker
bifall till motion Sf273.

Folkpensionsbeloppen är, som ovan framgått, lägre för gifta pensionärer än
för ogifta. En gift pensionär som stadigvarande lever åtskild från sin make
likställs, om inte särskilda skäl föranleder annat, med en ogift pensionär och
får därigenom det högre folkpensionsbeloppet.

I två motioner tas situationen vids./c. växelvård upp. Olof Johansson m.fl.
begär i motion Sf268 yrkande 1 förslag om sådana ändringar i pensionsbestämmelserna
att insatser i växelvård blir möjliga utan sänkt pension för den
vårdande, och Stina Gustavsson och Marianne Jönsson begär i motion Sf276
förslag om bättre villkor för anhörigas insatser vid växelvård. Motionärerna
syftar på situationer där två makar båda är pensionärer och bedöms som
ensamstående i pensionshänseende på grund av att ena maken stadigvarande
vistas på sjukvårdsinrättning. Enligt motionärerna i motion Sf276 finns
exempel på att försäkringskassan bedömt ett par makar som samboende när
en sjuk make som vårdats på institution övergår till s.k. växelvård och
periodvis vårdas i hemmet. Motionärerna anser att pensionssystemet måste
utformas så att den vårdinsats den hemmavarande maken då gör inte
bestraffas genom en lägre pension.

•Riksförsäkringsverket har i allmänna råd om ålderspension (1987:3) och
om hustrutillägg och kommunala bostadstillägg till folkpension (1988:3)
rekommenderat att - om ena maken varaktigt (stadigvarande) vistas på
sjukhus, i servicehus för äldre människor eller liknande - makarna jämställs
med ogifta pensionärer även om de under veckoslut och helger bor
tillsammans i sitt hem. 1 de allmänna råden om bl.a. KBT redovisas också
Svenska kommunförbundets förslag till normalgrunder för KBT (eirk. nr
81.168 samt 1983:31 och 1987:129). Enligt dessa ges KBT inte ut till en
pensionär som stadigvarande vårdas på offentlig eller privat vårdinrättning.
Praktiskt taget alla kommuner har denna bestämmelse i sina grunder. Med
stadigvarande vård på vårdinrättning avses enligt kommunförbundets förslag
sådan vård där patienten har eller med stor sannolikhet inte kommer att få
möjlighet att återvända till eget boende utanför vårdinrättningen. Patientens
möjligheter att återvända till eget boende skall alltid bedömas individuellt,
varvid hänsyn tas till ålder, sjukdomsdiagnos, sjukdomsutveckling, permissioner
i bostaden, sociala förhållanden m.m. Om patienten vistas i sin bostad

1988/89:SfU13

under regelbundna permissioner kan stadigvarande vård i regel inte anses
föreligga. Den nämnda definitionen av begreppet stadigvarande vård har
emellertid inte tagits in i alla kommuners grunder för KBT. Syftet med
bestämmelserna om stadigvarande vård i kommunernas grunder är att
framför allt ensamstående pensionärer skall ha möjlighet att behålla sin
bostad under sjukhusvistelse.

Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande under hösten 1988 i sitt
yttrande 1988/89:SfUly till socialutskottet om äldreomsorgen inför 90-talet.
Utskottet konstaterade därvid att det inte torde vara möjligt att ge mer
långtgående generella regler för och rekommendationer om när makar skall
anses samboende resp. ensamstående i pensionshänseende än vad som för
närvarande är fallet, utan bedömningen måste i sista hand göras utifrån de
individuella omständigheterna. Utskottet föreslog socialutskottet att avstyrka
bifall till då föreliggande motionsyrkande. - Socialutskottet delade
socialförsäkringsutskottets bedömning (se 1988/89:SoU6), och riksdagen
följde utskotten.

Utskottet finner inte anledning för riksdagen att frångå sin tidigare
bedömning av frågan och avstyrker bifall till motionerna Sf268 yrkande 1 och
Sf276.

En fråga om efterlevandeförmåner tas upp i motion Sf366 av Maria Leissner,
som begär ett beslut om att samtliga regler inom socialförsäkringens
efterlevandeskydd skall göras tillämpliga på homosexuella sambor.

Riksdagen behandlade under 1986/87 års riksmöte (prop. 1986/87:124. LU
28, rskr. 350) vissa förslag om de homosexuellas situation i samhället. Bl.a.
föreslogs att vissa bestämmelser om sambor skulle göras tillämpliga på
homosexuella sambor. Lagutskottet behandlade i sitt av riksdagen godkända
betänkande LU 1986/87:28 en med anledning av propositionen väckt motion
om tillämpning av vissa bestämmelser om efterlevandepension vid homosexuell
samlevnad. Lagutskottet framhöll därvid att konsekvenserna av en
sådan åtgärd inte var närmare utredda. Hur stora kostnaderna skulle bli för
ett genomförande berodde på en rad omständigheter som var svåra och i vissa
fall nästan omöjliga att analysera. Sådana omständigheter var bl.a. antalet
homosexuella sambor, längden av samlevnaden och föreliggande ekonomiska
beroendeförhållanden. Lagutskottet anslöt sig till uppfattningen att
frågan om ett genomförande krävde ytterligare överväganden. Lagutskottet,
som i och för sig inte ville utesluta att förslaget i ett längre perspektiv kunde
komma att genomföras, kunde i det rådande statsfinansiella läget inte ställa
sig bakom motionärernas önskemål utan avstyrkte bifall till den föreliggande
motionen.

Enligt de nya bestämmelser om efterlevandeförmåner som träder i kraft
den 1 januari 1990 (prop. 1987/88:171, SfU 29, rskr. 401, SFS 1988:881) ges
ekonomiskt stöd till vuxna efterlevande i två former, nämligen som
omställningspension och som särskild efterlevandepension. Omställningspension
utgår till en efterlevande make under ett år eller - om den
efterlevande tar vård om barn - under längre tid. Särskild efterlevandepension
kan utgå till en efterlevande make som av arbetsmarknadsmässiga skäl
eller på grund av nedsatt hälsa eller liknande omständighet saknar möjlighet

1988/89: SfU 13

att bereda sig inkomst genom arbete men inte har rätt till förtidspension.
Med efterlevande make likställs den som, utan att vara gift, stadigvarande
sammanbodde med en icke gift man eller kvinna vid dennes död och som
tidigare varit gift med eller har, har haft eller väntade barn med denne.

I den proposition som låg till grund för reformeringen av den allmänna
försäkringens efterlevandeförmåner m.m. angavs som utgångspunkter för
reformeringen bl.a. att tyngdpunkten borde ligga på att garantera efterlevande
minderåriga barn ett tryggat underhåll och en tillfredsställande standard.
Vidare angavs att förmånerna för vuxna efterlevande i första hand borde
grundas på äktenskapet men att i den mån det var praktiskt möjligt och
socialt motiverat efterlevandepensioneringen borde uppvisa neutralitet
mellan olika former av samlevnad mellan man och kvinna. I propositionen
påpekades att det samboendebegrepp som gäller inom folkpensioneringen
återfinns t.ex. inom skattelagstiftningen och delvis inom föräldraförsäkringen
medan på vissa håll i lagstiftningen finns ett vidare samboendebegrepp.
En utgångspunkt för avgränsningen av den pensionsberättigade personkretsen
borde vara att det rört sig om en samlevnad med familjefunktioner och att
parterna i och för sig skulle ha kunnat ingå äktenskap med varandra. Vidare
borde enligt propositionen krävas att det vid tidpunkten för dödsfallet typiskt
sett förelegat en sådan ekonomisk gemenskap mellan parterna i form av
ömsesidigt beroende av varandras insatser i ett gemensamt hushåll att den
ena partens bortgång generellt kunde sägas ha medfört menliga konsekvenser
i ekonomiskt hänseende för den efterlevande. Detta betydde bl.a. att det
måste ha förelegat ett stadigvarande sammanboende mellan parterna vid
tidpunkten för dödsfallet. Med de angivna utgångspunkterna föll enligt
propositionen utanför efterlevandepensioneringens tillämpningsområde
hushållsgemenskap t.ex. mellan syskon, mellan arbetskamrater, mellan
samboende homosexuella samt mellan föräldrar och vuxna barn.

Utskottet hade i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1987/88:29
inte någon erinran mot den i propositionen gjorda avgränsningen av den
pensionsberättigade personkretsen. Utskottet anser inte heller nu att det
finns skäl att utvidga denna krets och avstyrker bifall till motion Sf366.

Pensionstillskott

Pensionärer utan ATP eller med låg ATP har som nämnts ovan utöver
grundpension rätt till pensionstillskott. Före den 1 januari 1982 fanns en
möjlighet att anmäla undantagande från ATP vad avser inkomster av annat
förvärvsarbete än anställning. Ett sådant undantagande kan helt eller delvis
reducera pensionstillskotten eftersom vid bedömningen av rätten till pensionstillskott
hänsyn skall tas till den ATP som skulle ha utgivits om
undantagande inte hade skett.

Frågan om rätt till pensionstillskott till undantagandepensionärer tas upp i
fyra motioner. I motion Sf290 yrkande 1 begär Sten Svensson m.fl. ett beslut
om att sådana pensionärer som på grund av undantagande från ATP endast
uppbär folkpensionens grundbelopp fr.o.m. den 1 januari 1990 skall ha rätt
till pensionstillskott. I motionerna Sf268 yrkande 4 av Olof Johansson m.fl.
och Sf307 yrkande 3 av Agne Hansson och Marianne Jönsson begärs ett

1** Riksdagen 1988/89. 11 sami. Nr 13

1988/89: SfU 13

Rättelse: S. 27 rad 15 Står: 58 800 000 000 Rättat till: 58 080 000 000

beslut om att alla pensionärer med låg eller ingen ATP tillerkänns rätt till
pensionstillskott. Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf279 yrkande 1 ett
förslag om pensionstillskott fr.o.m. den 1 januari 1990 vid eget undantagande
från ATP.

Utskottet har under en följd av år behandlat yrkanden om rätt till
pensionstillskott vid undantagande från ATP. Senast skedde detta i utskottets
av riksdagen godkända betänkande SfU 1987/88:18. Utskottet konstaterade
därvid att det i direktiven till pensionsberedningen hade angivits att
någon ändring vad gäller rätten till pensionstillskott inte borde komma i fråga
när det gällde pensionstillskott till den som begärt undantagande från ATP
och inte betalat sin ATP-avgift. Med hänsyn till osäkerheten om levnadsvillkoren
för pensionärer som på grund av att de begärt undantagande från ATP
inte kunde erhålla pensionstillskott hade riksdagen emellertid under 1986/87
års riksmöte på utskottets hemställan beslutat att det fanns skäl att närmare
undersöka deras behov av ekonomiskt stöd och att en sådan undersökning
borde kunna ske inom pensionsberedningen. Utskottet konstaterade att
pensionsberedningen således skall undersöka behovet av ekonomiskt stöd
för pensionärer som på grund av att de begärt undantagande från ATP inte
kan erhålla pensionstillskott. I avvaktan på resultatet av denna undersökning
var utskottet inte berett att förorda någon ändring av gällande bestämmelser
för ifrågavarande pensionärer.

Enligt vad utskottet inhämtat avser pensionsberedningen att under året
publicera resultatet av undersökningen. Utskottet vidhåller sin tidigare
bedömning och avstyrker således bifall till motionerna Sf290 yrkande 1,
Sf268 yrkande 4, Sf307 yrkande 3 och Sf279 yrkande 1.

Pensionstillskottet för förtidspensionärer uppgår som framgått ovan till
dubbla beloppet mot pensionstillskottet för ålderspensionärer. Detta innebär
att förtidspensionärer vid ålderspensionering får vidkännas sänkta
pensionsförmåner.

I motion Sf327 tar Sten Östlund och Kjell Nilsson upp detta förhållande.
De framhåller att syftet med det extra pensionstillskottet till förtidspensionärer
är att ge en pensionsförstärkning till dem som invalidiserats eller eljest
blivit arbetsoförmögna i unga år och som därför inte haft samma möjligheter
som fullt arbetsföra att tjäna in ATP-poäng och att detta syfte rimligen bör
tillgodoses även efter det att de uppnått pensionsåldern. De framhåller
vidare att handikappade personer normalt har särskilda behov som måste
tillgodoses även efter ålderspensioneringen. Motionärerna pekar på att en
modell för extra pensionstillskott även efter ålderspensioneringen skulle
kunna vara att det extra pensionstillskottet reducerades i samband med att
förtidspensionen övergår till ålderspension enligt samma modell som gäller
vid beräkningen av ATP. De begär ett tillkännagivande till regeringen om att
pensionsberedningen i sitt arbete skall beakta frågan om pensionstillskott till
förtidspensionärer i enlighet med motionen.

Utskottet instämmer i motionärernas synpunkter och anser att det finns
skäl för pensionsberedningen att förutsättningslöst pröva den fråga som
tagits upp i motionen. Motion Sf327 bör därför överlämnas till pensionsberedningen.

1988/89: SfU 13

Pensionspoäng och poängår

1988/89:SfU13

För varje år för vilket pensionsgrundande inkomst (PGI) fastställts för en
försäkrad skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Med sådant poängår
jämställs sedan den 1 januari 1982 år under vilket en förälder vårdat barn som
inte har fyllt tre år. För full pension från ATP krävs att pensionären
tillgodoräknats minst 30 poängår. Pensionen beräknas efter genomsnittspoängen
under de 15 bästa åren. Inkomst av anställning och av annat
förvärvsarbete är pensionsgrundande i den mån summan av inkomsterna
överstiger det vid årets ingång gällande basbeloppet och med bortseende från
inkomst över sju och ett halvt basbelopp. ATP-avgiften, som för år 1989
utgör 11,00 % av avgiftsunderlaget, beräknas däremot sedan år 1982 utan
motsvarande begränsningar.

I motion Sf338 anför Margit Gennser m.fl. att en ny parlamentarisk
utredning bör tillsättas i syfte att se över ATP-systemet i dess helhet.
Riktlinjerna för utredningen bör innefatta att rättsförluster för intjänade
rättigheter undviks, att standardförändringar bör ske någorlunda lika för
yrkesverksamma och pensionärer, att folkpensioneringen skall utgöra en
bastrygghet, att tilläggspensioneringen ej bör utsättas för fördelningspolitiska
åtgärder utan att sådana bör föras över statsbudgeten, att pensionssystemet
inte bör motverka äldres arbetskraftsutbud, att premiereservprincipen
bör gälla för tilläggspensioneringens finansiering och att möjligheterna bör
förbättras till frivilligt pensionssparande. Motionärerna begär i yrkande 1 att
regeringen tillsätter en sådan parlamentarisk utredning och i yrkande 2 ett
tillkännagivande om att 15- och 30-årsreglerna inte får förändras förrän de
kan anpassas till ett nytt regelsystem. I motion Sf297 begär Charlotte
Cederschiöld ett tillkännagivande om att 15- och 30-årsreglerna inom
ATP-systemet bör bibehållas.

Utskottet behandlade liknande motionsyrkanden senast i sitt av riksdagen
godkända betänkande SfU 1987/88:29 om reformering av den allmänna
försäkringens efterlevandeförmåner m.m. Utskottet erinrade därvid om att
pensionsberedningen har till uppgift att göra en allmän översyn av reglerna
inom det allmänna pensionssystemet och ansåg med hänsyn härtill, och då
utskottet inte ville föregripa beredningens arbete, att yrkandena om en ny
parlamentarisk utredning inte borde föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet vidhåller uppfattningen att någon ny parlamentarisk utredning
om det allmänna pensionssystemet inte bör tillsättas under det att pensionsberedningens
arbete pågår, och utskottet avstyrker bifall till motion Sf338
yrkande 1.

I fråga om 15- och 30-årsreglerna instämde utskottet i det nyss nämnda
betänkandet i att reglerna är av stor betydelse för särskilt kvinnornas
möjligheter att skapa sig en trygghet i form av egen ATP-pension. Utskottet
anförde vidare att reglerna kunde komma att få ökad betydelse genom
förändringarna i efterlevandeskyddet som medförde att kvinnornas behov av
att bygga upp en trygghet genom en egen ATP-pension ökar. Enligt
utskottets mening var det emellertid inte möjligt att besluta att reglerna för
intjänande av rätt till ATP skall kvarstå oförändrade för all framtid.
Pensionsberedningen skulle i sitt fortsatta arbete göra en översyn av

ATP-systemet i övrigt, och av betydelse för intjänandereglerna kunde därvid
bli beredningens ställningstagande i bl.a. frågan om delning av pensionspoäng
mellan makar. Utskottet utgick emellertid från att pensionsberedningen
i sina fortsatta överväganden skulle beakta vad utskottet anfört om betydelsen
av de gällande intjänandereglerna. - Med det anförda fick enligt
utskottets mening syftet med de föreliggande motionerna i huvudsak anses
vara tillgodosett.

Utskottet finner de återgivna uttalandena alltjämt äga giltighet och
avstyrker därmed bifall till motion Sf338 yrkande 2 och motion Sf297.

Charlotte Cederschiöld begär i motion Sf275 att regeringen ger pensionsberedningen
i uppdrag att utreda möjligheten för ena maken att tillgodogöra
sig inbetalade ATP-avgifter för den del av andra makens inkomst som
överstiger sju och ett halvt basbelopp.

Pensionsberedningen har som nämnts bl.a. att överväga frågan om delning
av pensionspoäng mellan makar. Utskottet ansåg vid bedömningen av
motioner härom i det nyss nämnda betänkandet SfU 1987/88:29 att beredningens
arbete i denna del borde avvaktas. Enligt utskottets uppfattning har
den i motion Sf275 väckta frågan sådant samband med frågan om delning av
pensionspoäng mellan makar att den i avvaktan på resultatet av beredningens
arbete inte heller bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Bo Nilsson m.fl. begär i motion Sf298 att regeringen ger pensionsberedningen
i uppdrag att utreda möjligheten att komplettera ATP-systemet så att
även den som har lägre pensionspoäng kan uppnå full pension genom att ha
fler än 30 poängår.

Som nämnts har pensionsberedningen i uppdrag att göra en allmän
översyn av ATP-systemet. Beredningen har därvid möjlighet att beakta även
den fråga som tas upp i motion Sf298. Enligt utskottets uppfattning behöver
motionen inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motion Sf368 av Marianne Andersson och Ingbritt Irhammar begärs
förslag om sådan ändring av ATP-reglerna att ATP-poäng räknas från första
inkomstkronan.

Utskottet konstaterar liksom vid sin senaste behandling av frågan (SfU
1987/88:18) att motionärernas förslag om att ATP skall utbetalas också för
inkomster som understiger ett basbelopp skulle medföra en höjning av
avgiftsuttaget för ATP. Utskottet, som noterar att även denna fråga kan
beröras av pensionsberedningens arbete, är inte berett att medverka härtill
och avstyrker följaktligen bifall till motion Sf368.

Såsom ovan nämnts jämställs med poängår vid ATP-beräkning sådant år
under vilket en förälder vårdar barn under tre år (vårdår). En förälder som
vill ha ett vårdår tillgodoräknat skall ansöka härom hos försäkringskassan
senast ett år efter utgången av det år som skall tillgodoräknas.

I en rad motioner tas upp frågan om ett förenklat förfarande för
tillgodoräknande av vårdår. Karin Israelsson anför i motion Sf210 att
tillgodoräknande av vårdår borde kunna ske automatiskt och således utan
egen anmälan, och hon begär ett tillkännagivande i enlighet härmed.
Liknande synpunkter och yrkanden framförs av Charlotte Cederschiöld i
motion Sf259, Ingegerd Sahlström m.fl. i motion Sf299, Aina Westin m.fl. i

1988/89: SfU 13

motion Sf318 och Kersti Johansson m.fl. i motion Sf340. I den sistnämnda
motionen (yrkande 3) begärs att riksförsäkringsverket får i uppdrag att
utarbeta förslag i frågan samt (yrkande 2) ett tillkännagivande om förbättrade
pensionsvillkor för vård av egna barn. Iréne Vestlund m.fl. begär i motion
Sf292 ett tillkännagivande om förlängning av ansökningstiden till sex år.

När det gäller frågan om tillgodoräknande av vårdår vill utskottet, liksom
vid sin senaste behandling av frågan (se SfU 1987/88:29), framhålla följande.
Denna förmån utgår till en försäkrad förälder som under större delen av ett år
vårdar barn som inte har fyllt tre år under förutsättning att föräldern så
önskar. Det är således fråga om en frivillig förmån och den bör av det skälet
inte påföras automatiskt. Däremot anser utskottet att det kan finnas skäl att
förbättra informationen om rätt till ATP-poäng för vård av barn. Utskottet
förutsätter dock att riksförsäkringsverket såsom tillsynsmyndighet tar erforderliga
initiativ härtill och därvid tillser att informationen sprids till
försäkrade som kan beröras av förmånen. Med det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionerna Sf210, Sf259, Sf299, Sf318 och Sf340
yrkandena 2 och 3.

Vad avser frågan om förlängning av tiden för ansökan om tillgodoräknande
av vårdår anser utskottet att någon sådan förlängning inte behövs, och
utskottet avstyrker därför bifall även till motion Sf292.

I motion Sf335 av Rune Thorén m.fl. tas upp frågan om retroaktiv rätt till
ATP-poäng för vård av barn. Enligt motionärerna är det ett rättvisekrav att
föräldrar som efter ATP-systemets införande den 1 januari 1960 vårdat egna
barn under tre år ges sådan retroaktiv rätt. Motionärerna begär därför att en
utredning tillsätts med uppgift att lägga fram förslag i nu angivet syfte.

Frågan om retroaktiv rätt till ATP-poäng för vård av barn före år 1982 har
tidigare behandlats av utskottet och senast i det av riksdagen godkända
betänkandet SfU 1987/88:29. Utskottet erinrade därvid om att dåvarande
departementschefen i samband med införandet av rätt till ATP-poäng för
vård av barn uttalat att reformen var klart avgränsad och att utskottet i det
sammanhanget inte ansåg att någon retroaktiv rätt till ATP-poäng för vård av
barn borde införas utan att i stället olika åtgärder av social- och arbetsmarknadspolitisk!
slag genomföras för att stärka ATP-skyddet för småbarnsföräldrar.
Utskottet erinrade i betänkandet SfU 1987/88:29 också om att de
nuvarande reglerna för ATP-beräkning ger ett visst skydd för föräldrar som
avstår från förvärvsarbete för att vårda egna barn samt framhöll att det ingår i
pensionsberedningens uppdrag att se över reglerna för intjänande av
ATP-rätt. Mot den angivna bakgrunden avstyrkte utskottet bifall till
föreliggande motion i frågan.

Enligt utskottets mening saknas anledning till annat ställningstagande.
Utskottet avstyrker således bifall till motion Sf335.

En förälder som vårdar barn under 16 års ålder som behöver särskild tillsyn
och vård på grund av sjukdom eller handikapp har rätt till vårdbidrag.
Vårdbidraget utgår med belopp motsvarande hel, halv eller fjärdedels
förtidspension till ensamstående jämte pensionstillskott. Av vårdbidraget
kan en viss del bestämmas som ersättning för merkostnader. Vårdbidraget är
skattepliktig och pensionsgrundande inkomst för föräldern. Detta gäller

1988/89: SfU 13

dock inte till den del det är ersättning för merkostnader. Merkostnadsersättningen
är skattefri och grundar inte någon rätt till pension.

I motion Sf309 framhåller Bengt Westerberg m.fl. den värdefulla insats
som en förälder som vårdar ett handikappat barn utför och begär (yrkande 3)
att regeringen skall lägga fram ett förslag som gör att föräldern får
tillgodoräkna sig ATP-poäng på grundval av vårdbidraget i dess helhet, alltså
även på merkostnadsersättningen.

Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande i sitt av riksdagen
godkända betänkande SfU 1986/87:18. Utskottet uttalade därvid att det i
motionen berörda förhållandet var en ofrånkomlig följd av att en särskild
skattefri merkostnadsdel numera kunde beräknas. Alternativet var att återgå
till de regler som tidigare gällde och göra hela vårdbidraget skattepliktigt.
Utskottet ansåg att fördelarna med det nuvarande systemet övervägde den
nackdel som motionärerna påtalat och avstyrkte bifall till det föreliggande
motionsy rkandet.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare uppfattning och
avstyrker bifall till motion SB09 yrkande 3.

Barbro Sandberg och Charlotte Branting tar i motion Sf357 också upp
situationen för föräldrar som vårdat svårt handikappade barn. Motionärerna
påpekar att en av föräldrarna, vanligen modern, ofta måste vara hemma med
barnet. Vårdbidrag övergår när barnet fyller 16 år till barnet i form av
förtidspension. Föräldern går då miste om både "lön” och pensionspoäng
trots att hon ofta måste fortsätta att vårda barnet. Om barnet som vuxen
flyttar till servicehus, kan föräldern ha nått den ålder då det inte är lätt att få
ett välbetalt arbete utanför hemmet. Dessa föräldrar kommer enligt motionärerna
aldrig att komma upp i någon hög pensionspoäng och kanske inte
heller full kvalifikationstid trots att de under en lång följd av år gjort en
betydande kostnadsbesparande insats för samhället. Motionärerna begär
därför ett tillkännagivande till regeringen om att förbättringar behövs i
pensionsvillkoren för dessa personer.

Vid sin behandling av en motsvarande motion i betänkandet SfU
1987/88:29 framhöll utskottet det viktiga arbete som föräldrar som vårdar
svårt handikappade barn utför och den betydande arbetsinsats som det
därvid är fråga om. Enligt utskottets uppfattning skulle dessa föräldrar i
första hand tillgodoses i form av en egen pensionsrätt, och utskottet erinrade
om att pensionsberedningen i sitt fortsatta arbete bl.a. skulle pröva frågan
om vad som skall ligga till grund för beräkning av ATP.

Utskottet anser fortfarande att något riksdagens uttalande inte är påkallat i
frågan och avstyrker bifall till motion Sf357.

För full pension från ATP krävs, som ovan nämnts, att pensionären
tillgodoräknats minst 30 poängår. För den som är född under något av åren
1915-1923 skall talet 30 utbytas mot talet 20 utökat med ett för varje år som
den försäkrade är född senare än år 1914. Dessutom skall en ökning ske med
en tiondel av det antal år som en försäkrad i denna åldersgrupp inte
tillgodoräknats pensionspoäng på grund av undantagande från ATP eller
utebliven avgiftsbetalning. Möjligheten att begära undantagande från ATP
upphörde med utgången av år 1981. Personer som är födda före år 1924 fick

1988/89: SfU 13

dock möjlighet att behålla ett tidigare undantagande från ATP.

Lennart Brunander och Karin Starrin begär i motion Sf205 ändrade regler
för ATP-systemet så att den som begärt undantagande från ATP inte får sin
ATP reducerad utöver den reducering som själva undantagandet omfattar.
Motionen riktar sig således mot de övergångsregler som gäller för personer
födda under åren 1915-1923.

Den fråga som tas upp i motionen har anknytning till vad utskottet i
föregående avsnitt anfört angående undantagande från ATP och behandlades
senast i utskottets av riksdagen godkända betänkande SfU 1987/88:18.
Regler angående reducering av ATP för den som var född under åren
1915-1923 och som helt eller delvis stod utanför ATP tillkom redan i
samband med införandet av ATP. Syftet härmed var att undvika att någon
skaffade sig obefogade fördelar på pensioneringens bekostnad. Mot denna
bakgrund finner utskottet, liksom tidigare, inte anledning förorda någon
ändring i bestämmelserna i fråga och avstyrker bifall till motion Sf205.

Förtidspension

Förtidspension utgår enligt gällande bestämmelser till en försäkrad som har
fyllt 16 år för tid före den månad, då han fyller 65 år eller ålderspension
dessförinnan börjar utgå till honom, om hans arbetsförmåga på grund av
sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan
är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig.
Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men antas bli
bestående avsevärd tid, har den försäkrade rätt till sjukbidrag. Detta bidrag
är begränsat till viss tid men i övrigt gäller vad som är föreskrivet om
förtidspension även sjukbidrag. Rätt till förtidspension tillkommer också,
som berörts i ett föregående avsnitt, en arbetslös försäkrad som fyllt 60 år och
som till följd av arbetslöshet har uppburit ersättning från erkänd arbetslöshetskassa
under den längsta tid sådan ersättning kan utgå eller uppburit
kontant arbetsmarknadsstöd under 450 dagar. Förtidspension utges i form av
hel, halv eller två tredjedels pension.

Reglerna om förtidspension/sjukbidrag gäller även handikappade studerande
under förutsättning att arbetsförmågan är nedsatt med minst 50 %.
Enligt praxis bedöms studerande ungdomars rätt till sjukbidrag/förtidspension
utifrån deras förmåga att skaffa sig inkomst av förvärvsarbete vid ett
tänkt avbrott i studierna.

Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf309 yrkande 9 ett tillkännagivande
om att förtidspensionering av handikappade studerande bör undvikas.

I motion Sf313 anför Kjell-Arne Welin att myndigheter som försäkringskassa,
arbetsförmedling, socialvård, sjukvård och skyddskonsulenter samt
företagshälsovård, fackliga organisationer etc. måste samordnas för att
förbättra möjligheterna till rehabilitering. Motionären begär att en utredning
tillsätts för att föreslå åtgärder.

Utskottet vill erinra om att rehabiliteringsberedningen i enlighet med sina
direktiv har behandlat bl.a. frågor om förtidspensionering och om samordning
av rehabiliteringsinsatser. Beredningen har lagt fram sina förslag i
betänkandet (SOU 1988:41) Tidig och samordnad rehabilitering.

1988/89SfU13

I betänkandet föreslår rehabiliteringsberedningen att åldersgränsen för
rätt till förtidspension/sjukbidrag skall höjas till 25 år, om inte synnerliga skäl
föreligger. Med den höjda åldersgränsen vill beredningen understryka vikten
av att alla handikappade skall ha rätt till en individanpassad habilitering resp.
rehabilitering inkl. arbetsprövning innan en eventuell pensionsprövning kan
bli aktuell. Beredningen föreslår att handikappade ungdomar mellan 16 och
25 år skall ha rätt till s.k. rehabiliteringsersättning under förutsättning att den
handikappade deltar i rehabiliteringsåtgärd och/eller att arbetsförmågan på
grund av handikappet är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen
kan anses varaktig. I fråga om gruppen synskadade, döva och hörselskadade
ungdomar utan andra handikapp föreslår beredningen att de under utbildning
undantas från rätt till sjukbidrag enligt nuvarande regelsystem eller till
föreslagen rehabiliteringsersättning. Studiestöd tillsammans med handikappersättning
föreslås vara det stöd som normalt skall utges under
studietiden. - Beredningen har också lämnat förslag om ett samordnat
rehabiliteringsmål och om ett ökat administrativt och samordnande ansvar
för försäkringskassorna för att rehabiliteringsarbetet genomförs i varje
enskilt fall.

Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling. Remissbehandlingen
och sedvanlig beredning av betänkandet inom regeringskansliet
bör enligt utskottets mening avvaktas, och utskottet avstyrker därför bifall
till motionerna Sf309 yrkande 9 och Sf313.

I motion Sf328 av Karin Israelsson m.fl. begärs i yrkande 2 en översyn av
reglerna för förtidspension av egenföretagare/lantbrukare. Motionärerna
anför att det för en lantbrukare är så gott som omöjligt att - trots total
arbetsoförmåga - få hel förtidspension så länge han bor kvar på gården och
hustrun har inkomst av jordbruksfastigheten. Enligt motionärerna måste
åtgärder vidtas så att lantbrukare kan komma i åtnjutande av hel förtidspension
utan att familjen i övrigt slutar arbeta inom lantbruket eller att makarna
tvingas flytta isär.

Utskottet behandlade motsvarande motionsyrkande i sitt av riksdagen
godkända betänkande SfU 1987/88:18. Utskottet erinrade då om att
förtidspension kan utgå till försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med
minst hälften på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska
eller psykiska prestationsförmågan. För rätt till hel förtidspension krävs att
arbetsförmågan är nedsatt i sådan grad att inget eller endast en ringa del
därav återstår. Vid bedömande av i vad mån den försäkrades arbetsförmåga
är nedsatt skall beaktas vederbörandes förmåga att vid den nedsättning av
prestationsförmågan varom är fråga bereda sig inkomst genom sådant arbete
som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av
honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder,
bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. Detta
innebär, anförde utskottet, att hänsyn måste tas till storleken av å ena sidan
den arbetsinkomst som den försäkrade uppnått eller kan antas uppnå efter
invaliditetens inträde och å andra sidan hans arbetsinkomst som frisk. Man
har därför att beakta både den inkomst som den försäkrade uppnått före
invaliditetens inträde och den inkomst som han, om han inte drabbats av
invaliditet, under den tid därefter som kan överblickas sannolikt skulle ha

1988/89: SfU 13

kunnat erhålla. Utskottet var införstått med att denna invaliditetsbedömning
med jämförelse av inkomster kunde medföra problem för egenföretagare på
grund av svårigheterna att i vissa fall skilja mellan förvärvsinkomst och
kapitalinkomst. Dessa problem borde dock enligt utskottets mening kunna
lösas inom ramen för gällande bestämmelser. Med hänsyn till att invaliditetsprövningen
i betydande mån innefattade en skälighetsbedömning ville
utskottet dock understryka vikten av att en noggrann och fullständig
utredning görs i varje enskilt fall. Med det anförda avstyrkte utskottet bifall
till den föreliggande motionen.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker bifall till motion
Sf328 yrkande 2.

Handikappersättning

Handikappersättning utges till en försäkrad som har fyllt 16 år och som före
65 års ålder fått sin funktionsförmåga varaktigt nedsatt i sådan omfattning att
han i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan eller
behöver hjälp av annan för att kunna förvärvsarbeta eller eljest får vidkännas
betydande merutgifter på grund av sitt handikapp. Handikappersättning
utges för år räknat med 65, 50 eller 34 % av basbeloppet alltefter
hjälpbehovets omfattning och merutgifternas storlek. I enlighet med riksdagens
begäran (SfU 1987/88:18, rskr. 197) utreds för närvarande frågan om en
ytterligare, lägre nivå inom handikappersättningen. Behovet av ersättning
skall omprövas i samband med förtids- eller ålderspensionering.

Handikappersättning utges alltid till den som är blind, döv eller gravt
hörselskadad om handikappet inträffat före 65 års ålder. Till den som är blind
utgår ersättning regelmässigt med 65 % före pensionering och för tid efter
pensionering med 34 %, om inte stödbehovet då motiverar högre ersättning.
Till den som är döv eller gravt hörselskadad utgår ersättning med 34 % av
basbeloppet, om inte stödbehovet motiverar högre ersättning.

Regeringen har under år 1988 tillkallat en kommitté (S 1988:03,
dir. 1988:53) med uppgift att utreda vissa frågor om kommunernas och
landstingens insatser för människor med omfattande funktionshinder. Kommitténs
huvuduppgift bör enligt direktiven vara att kartlägga och analysera
de insatser för funktionshindrade som görs inom socialtjänsten samt
habiliteringen och rehabiliteringen. Utgångspunkten för utredningsarbetet
bör vara situationen för barn, ungdomar och vuxna med omfattande
funktionshinder samt för de små och mindre kända handikappgrupperna.
Om kommittén finner att det föreligger brister i socialtjänstens och
habiliteringens/rehabiliteringens insatser för dessa grupper bör den lämna
förslag som kan leda till förbättringar inom områdena och som innebär att
grupperna i framtiden bör kunna tillförsäkras ett väl fungerande stöd.

Anders Svärd anför i motion Sf319 att en person som före 65 års ålder
drabbas av ett handikapp kan få handikappersättning och får behålla denna
ersättning även efter fyllda 65 år medan den som drabbas av ett handikapp
efter 65 års ålder inte erhåller sådan ersättning trots att merkostnaderna kan
vara desamma. Denna skillnad är enligt motionärens mening inte rimlig, och
i motionen begärs därför att den aviserade handikapputredningen ges i

1988/89: SfU 13

uppdrag att överväga frågan om möjlighet att bevilja handikappersättning
även efter ålderspensionering.

Liksom vid behandlingen av en motsvarande motion i betänkandet SfU
1987/88:18 vill utskottet framhålla att syftet med handikappersättning är att
ge kompensation för hjälpbehov som uppkommit på grund av sjukdom eller
skada medan de hjälpbehov som hänför sig till åldrandet inte bör ersättas
genom handikappersättning. Utskottet vili vidare erinra om att rätten till
handikappersättning omprövas då den försäkrade tillerkänns ålderspension.
De i motionen upptagna frågorna kan dock komma att beröras i den ovan
nämnda utredningen om stöd till människor med funktionshinder. Med det
anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf319.

Inger Hestvik m.fl. kritiserar i motion Sf355 att hemsjukvårdsbidrag
beaktas vid bedömningen av en persons rätt till handikappersättning. Enligt
motionärerna bör i stället först bedömas om personen har rätt till handikappersättning,
och hemsjukvårdsbidraget bör inte inverka på den bedömningen.
Motionärerna begär ett tillkännagivande om behovet av ändrade
regler för handikappersättning.

Som motionärerna anfört inverkar förekomsten av hemsjukvårdsbidrag på
rätten till handikappersättning. Med stöd av två domar i försäkringsöverdomstolen
rekommenderar riksförsäkringsverket i sina allmänna råd
(1988:8) om handikappersättning enligt lagen om allmän försäkring att
samhällsstöd i form av hemsjukvårdsbidrag eller motsvarande ersättning från
kommun eller landsting som lämnas som ersättning för en försäkrads
hjälpbehov skall beaktas vid bedömningen av stödbehovets omfattning.
Detta är enligt utskottets uppfattning rimligt med hänsyn till handikappersättningens
karaktär av merutgiftsersättning. Utskottet vill dock framhålla
att till den nyss nämnda kommitténs uppgifter hör att pröva hur ansvaret för
stödet till människor med funktionshinder bör fördelas mellan huvudmännen.
Utskottet anser att motion SÖ55 inte bör föranleda någon åtgärd av
riksdagen.

Barbro Sandberg och Kenth Skårvik anför i motion Sf358 att en blind
persons hjälpbehov inte torde bli mindre efter fyllda 65 år än före och begär i
yrkande 1 en utredning om omprövningen av handikappersättningen till
blinda vid pensionering. De kritiserar vidare de oklara ansvarsförhållandena
för att informera handikappade om rätten till handikappersättning och anser
att rutinerna bör ses över för hur informationen skall nå ut till dem som är
berörda, och de begär i yrkande 2 ett tillkännagivande härom till regeringen.
Samma motionärer kritiserar i motion Sf360 den varierande tillämpningen av
reglerna om handikappersättning i olika delar av landet och den rättstillämpning
som gör att merutgifter för arbetsresor med egen bil inte grundar rätt till
handikappersättning, då den sökande kan få färdtjänst. Motionärerna pekar
också på behovet av handikappersättning för fritidsresor med egen bil. De
begär en översyn av handikappersättningens praktiska tillämpning i dessa
avseenden.

Bakgrunden till regeln om omprövning av rätten till handikappersättning
vid pensionering är som ovan berörts att den som tidigare har haft behov av
fortlöpande hjälp eller har haft merutgifter för att kunna förvärvsarbeta ofta
inte kan åberopa stödbehov i samma omfattning sedan han har pensionerats

1988/89: SfU 13

(prop. 1974:129). Omständigheterna vid pensioneringen kan däremot vara
eller bli sådana att den försäkrade med åberopande av övrigt stödbehov har
rätt till fortsatt handikappersättning. Riksförsäkringsverket rekommenderar
i sina nyss nämnda allmänna råd att vid omprövningen av rätten till
handikappersättning för en blind stödbehovet utreds förutsättningslöst med
utgångspunkt från att högre handikappersättning än garantinivån 34 % kan
komma i fråga.

Enligt utskottets mening ger nuvarande regler utrymme för en generös
bedömning av blindas rätt till handikappersättning även efter pensionering.
Frågan kan även komma att beröras av utredningen om samhällets stöd till
människor med funktionshinder. Med det anförda avstyrker utskottet bifall
till motion Sf358 yrkande 1.

I de nyss nämnda allmänna råden ger riksförsäkringsverket med ledning av
domar i försäkringsöverdomstolen rekommendationer om hur merutgifter
för resor skall bedömas med hänsyn tagen till om den försäkrade kan
använda allmänna kommunikationer och till hans rätt till kommunal
färdtjänst. Råden avser dels förvärvsarbetande som har egen bil, dels
förvärvsarbetande som inte har egen bil, dels försäkrade som inte förvärvsarbetar.

Frågorna om ansvaret för information till de handikappade om deras rätt
till ersättning och om förhållanden mellan rätt till handikappersättning och
till färdtjänst ryms väl inom utredningen om samhällets stöd till människor
med funktionshinder. Frågan om funktionshindrades möjligheter till en god
fritid och rekreation nämns särskilt i direktiven. Utskottet, som också utgår
från att riksförsäkringsverket inom ramen för sitt tillsynsansvar bevakar
informationsfrågor och regeltillämpningen, avstyrker på grund av det
anförda bifall även till motionerna Sf358 yrkande 2 och Sf360.

Anslaget

Regeringen har till anslaget D 2. Folkpensioner föreslagit ett förslagsanslag
på 58 080 000 000 kr.

I motion Sf290 av Sten Svensson m.fl. begärs i yrkande 3 - under
förutsättning av bifall till yrkandet i motionen om pensionstillskott till
pensionärer som begärt undantagande från ATP - att riksdagen under
anslaget D 2 anvisar 58 147 500 000 kr. Claes Roxbergh m.fl. begär i motion
Sf240 att riksdagen beslutar om erforderliga medel för att undantagandepensionärer
skall få pensionstillskott.

Utskottet har ovan avstyrkt det bl.a. i motion Sf290 framförda yrkandet
om pensionstillskott till undantagandepensionärerna. Till följd härav avstyrker
utskottet bifall även till de i motionerna Sf290 och Sf240 framställda
anslagsyrkandena och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning till
folkpensioner.

Vissa yrkesskadeersättningar m.m.

Utskottet tillstyrker regeringens under litt. D 4 framlagda förslag om
medelsanvisning.

1988/89:SfU13

Vårdbidrag för handikappade barn

1988/89:SfU13

Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder som vårdar barn under 16 års
ålder och som behöver särskild tillsyn och vård på grund av sjukdom eller
handikapp. Även merkostnader på grund av sjukdomen eller handikappet
skall beaktas. Vårdbidraget utgår med belopp motsvarande hel, halv eller
fjärdedels förtidspension till ensamstående jämte pensionstillskott (192, 96
resp. 48 % av basbeloppet). Vårdbidraget är skattepliktig och pensionsgrundande
inkomst för föräldern. Av vårdbidraget kan dock en viss del
bestämmas som ersättning för merkostnader. Merkostnadsersättningen är
skattefri och denna ersättning grundar inte någon rätt till pension. Den har
fyra nivåer (17, 34, 50 resp. 65 % av basbeloppet).

Bengt Westerberg m.fl. begär i motion SD09 yrkande 1 beslut om nya
beräkningsgrunder för vårdbidraget. Motionärerna anser att bidraget skall
höjas och utges med två och ett halvt basbelopp vid hel förmån. De motiverar
förslaget med att vården av ett handikappat barn hemma ställer stora krav på
en familj och att en av föräldrarna ofta måste avbryta ett förvärvsarbete,
vilket leder till en svår ekonomisk situation.

Utskottet behandlade ett motionsyrkande med samma syfte senast under
föregående riksmöte i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1987/
88:15. Utskottet hänvisade därvid till att anhörigvårdskommittén i sitt
betänkande (Ds S 1981:16) tagit upp frågan om vårdbidraget även fortsättningsvis
skulle vara anpassat till nivån på förtidspension inom folkpensioneringen
eller om vårdbidraget skulle basbeloppsanknytas till en viss nivå.
Kommittén fann att en anknytning till förtidspensionen hade haft stora
fördelar genom att förbättringar av förtidspensionen utöver basbeloppsuppräkningar
även slagit igenom på vårdbidraget, och kommittén föreslog ingen
ändring av konstruktionen i detta hänseende. - Utskottet fann för sin del inte
heller anledning att beloppsmässigt skilja vårdbidraget från förtidspension
och avstyrkte bifall till motionen.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och avstyrker följaktligen bifall
till motion Sf309 yrkande 1.

I motion Sf309 begär Bengt Westerberg m.fl. också (yrkande 8) ett
tillkännagivande om att kostnader för pedagogiska leksaker bör medräknas
vid merkostnadsberäkningen.

Som ovan nämnts skall även merkostnader på grund av barnets sjukdom
eller handikapp beaktas vid bedömning av rätt till vårdbidrag. Frågan om
vilka merkostnader som bör godtas får avgöras i varje särskilt fall. Detta bör
enligt utskottets mening gälla även kostnader för pedagogiska leksaker.
Utskottet anser därför inte att motion Sf309 yrkande 8 bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Eva Johansson m.fl. anser i motion Sf223 att merkostnadsersättningen bör
anpassas bättre till de verkliga merkostnaderna och begär en förutsättningslös
utredning om bättre överensstämmelse mellan faktiska kostnader och
ersättningen. Sven-Gösta Signell och Gustav Persson pekar i motion Sf295 på
att bedömningen av merkostnadsersättningen är oproportionerligt tidskrävande
och begär ett tillkännagivande om behovet av en mer schablonmässig
beräkning av merkostnaderna. Ett liknande yrkande framförs av Inger
Hestvik m.fl. i motion Sf356.

Utskottet vill erinra om att de angivna frågorna kan komma att beröras
inom den utredning om samhällets stöd till människor med funktionshinder
för vilken närmare redogjorts under avdelningen Folkpensioner. Någon
riksdagens åtgärd är enligt utskottets uppfattning inte nu påkallad, och
utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf223, Sf295 och Sf356.

Regeringen har till anslaget C 3. Vårdbidrag till handikappade barn föreslagit
ett förslagsanslag på 750 000 000 kr.

I motion Sf309 yrkande 2 begär Bengt Westerberg m.fl. till följd av den i
samma motion föreslagna höjningen av vårdbidraget att under anslaget
anvisas 940 945 000 kr.

Utskottet har ovan avstyrkt motionsyrkandet om höjning av vårdbidraget.
Till följd härav avstyrker utskottet även bifall till det i motionen framställda
anslagsyrkandet och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning till
vårdbidrag för handikappade barn.

Barnpensioner

Från anslaget bekostas barnpension från folkpensioneringen. Barnpension
från folkpensioneringen utges till barn som är under 18 år och vars far eller
mor eller båda föräldrar avlidit. Barn under 19 år har rätt till barnpension
från ATP om den avlidne föräldern var berättigad till ATP.

Per Olof Håkansson m.fl. tar i motion Sf248 upp frågan om åldersgränsen
för barnpension från ATP. Motionärerna anför att vid en skilsmässa är
fadern underhållsskyldig för barn som studerar tills barnet fyller 21 år men
om fadern avlider får barnet barnpension från ATP endast t.o.m. den månad
barnet fyller 19 år. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att barnpension
från ATP bör kunna utgå till 21 års ålder. I motion Sf372 begär Rune
Rydén ett beslut att barnpension liksom förlängt bidragsförskott skall kunna
utgå efter 18 års ålder.

Enligt de nya bestämmelserna om efterlevandeförmåner som riksdagen
beslutat och som träder i kraft den 1 januari 1990 skall barnpension inom
både folk- och tilläggspensioneringen utges fram till dess barnet fyller 18 år.
Om barnet är äldre men bedriver studier på grund- eller gymnasieskolenivå
skall barnpensionen kunna utges så länge studierna fortgår, dock längst
t.o.m. juni månad det år då barnet fyller 20 år. Med hänsyn härtill finner
utskottet att motionerna Sf248 och Sf372 inte påkallar någon riksdagens
åtgärd.

Utskottet tillstyrker regeringens under litt. C 5 framlagda förslag till
medelsanvisning till Barnpensioner.

Hemställan
Utskottet hemställer

Folkpensioner m. m.

1. beträffande höjning av folkpensionens grundbelopp m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sf268 yrkande 2, 1988/
89:Sf282 i denna del, 1988/89:Sf307 yrkande 2,1988/89:Sf340 yrkande
1 och 1988/89:Sf365 yrkande 2,

1988/89 :SfU 13

2. beträffande basbeloppsberäkning

att riksdagen avslår motion 1988/89: Sf345,

3. beträffande pensionsåldern

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sf285, 1988/89:Sf323 och
1988/89:Sf364,

4. beträffande folkpension till utlänningar
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf273,

5. beträffande villkoren vid växelvård

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sf268 yrkande 1 och 1988/
89:Sf276,

6. beträffande efterlevandeskydd för vuxna
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf366,

7. beträffande pensionstillskott vid undantagande från A TP

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sf268 yrkande 4, 1988/
89:Sf279 yrkande 1, 1988/89:Sf290 yrkande 1 och 1987/88:Sf307
yrkande 3,

8. beträffande förtidspensionärers pensionstillskott

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf327 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande ny parlamentarisk översyn av A TP-systemet
att riksdagen avslår motion 1988/89: Sf338 yrkande 1,

10. beträffande 15- och 30-årsreglerna inom A TP-systemet

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sf297 och 1988/89:Sf338
yrkande 2,

11. beträffande delning av pensionspoäng mellan makar
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf275,

12. beträffande intjänande av ATP under mer än 30 år
att riksdagen avslår motion 1988/89: Sf298,

13. beträffande inkomst under ett basbelopp
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf368,

14. beträffande tillgodoräknande av vårdår

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sf210, 1988/89:Sf259, 1988/
89:Sf299, 1988/89:Sf318 och 1988/89:Sf340 yrkandena 2 och 3,

15. beträffande förlängning av tiden för ansökan om vårdår
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf292,

16. beträffande retroaktiv rätt till vårdår
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf335,

17. beträffande ATP-poäng av vårdbidrag

att riksdagen avslår motion 1988/89: Sf309 yrkande 3,

18. beträffande pensionsvillkor vid värd av svårt handikappade barn
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf357,

19. beträffande övergångsregler för ATP
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf205,

20. beträffande förtidspensionering av handikappade studerande
m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Sf309 yrkande 9 och 1988/
89:Sf313,

1988/89:SfU13

21. beträffande förtidspension för egenföretagare
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf328 yrkande 2,

22. beträffande handikappersättning till ålderspensionär
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf319,

23. beträffande handikappersättning vid hemsjukvårdsbidrag
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf355,

24. beträffande handikappersättning till blinda

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf358 yrkande 1,

25. beträffande översyn av handikappersättningsreglerna m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Sf358 yrkande 2 och 1988/
89:Sf360,

26. beträffande medelsanvisning till folkpensioner

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna
1988/89:Sf240 och 1988/89:Sf290 yrkande 3 till Folkpensioner för
budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 58 080 000 000 kr.,

Vissa yrkesskadeersättningar m.m.

27. beträffande medelsanvisning till vissa yrkesskadeersättningar
m.m.

att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret
1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 2 500 000 kr.,

Vårdbidrag för handikappade barn

28. beträffande beräkningsgrunden för vårdbidrag
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf309 yrkande 1,

29. beträffande kostnader för pedagogiska leksaker
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf309 yrkande 8,

30. beträffande beräkningen av merkostnadsersättning

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sf223, 1988/89:Sf295 och
1988/89:Sf356,

31. beträffande medelsanvisning till vårdbidrag

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1988/89 :Sf309 yrkande 2 till Vårdbidrag för handikappade barn för
budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 750 000 000 kr.,

Barnpensioner

32. beträffande åldersgränsen för rätt till barnpension

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sf248 och 1988/89:Sf372,

33. beträffande medelsanvisning till barnpensioner

att riksdagen med bifall till propositionen till Barnpensioner för
budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 230 000 000 kr.

Stockholm den 9 mars 1989
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

1988/89:SfU13

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Sigge
Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Margit Gennser (m),
Ingegerd Elm (s), Margareta Persson (s), Barbro Sandberg (fp), Rune
Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp), Maud
Björnemalm (s), Christina Pettersson (s). Bertil Persson (m), Bo Finnkvist
(s).

Reservationer

1. Höjning av folkpensionens grundbelopp m.m. (mom. 1)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”i denna del.” bort ha följande lydelse:
Dagens pensionssystem med nuvarande regler om KBT och med gällande
skatteregler leder till synnerligen höga marginaleffekter för personer med låg
pension. Det är dessutom både krångligt och byråkratiskt. För att eliminera
de negativa effekterna är det enligt utskottets mening nödvändigt att införa
ett system med avsevärt höjd grundpension, så att även folkpensionärer kan
betala skatt enligt den normala skatteskalan och ändå ha en tillfredsställande
levnadsstandard. Den höjda grundpensionen bör kompletteras med inkomstrelaterad
pension. De frågor som rör ett sådant utbyggt pensionssystem
berörs både av inkomstskatteutredningens och pensionsberedningens
arbete. Dessa utredningar bör därför vid sitt arbete beakta vad utskottet
anfört.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande höjning av folkpensionens grundbelopp m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf268 yrkande 2 och med
anledning av motionerna 1988/89:Sf307 yrkande 2, 1988/89:Sf340
yrkande 1 och 1988/89:Sf365 yrkande 2 samt med avslag på motion
1988/89: Sf282 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

2. Höjning av folkpensionens grundbelopp m.m. (mom. 1)

Margo Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”i denna del.” bort ha följande lydelse:
Antalet ATP-pensionärer ökar men fortfarande beräknas ca 674 000
pensionärer få helt eller reducerat pensionstillskott. Majoriteten av dessa är
kvinnor. Folkpensionens grundbelopp med pensionstillskott uppgår till
endast 3 348 kr. i månaden för en ensamstående pensionär. För att utjämna
orättvisorna mellan folkpensionärer med låg pension och välbeställda
grupper måste enligt utskottets mening folkpensionens grundbelopp och
pensionstillskottet höjas. Regeringen bör därför snarast redovisa en plan
över i vilken takt detta kan ske. Ett första etappmål bör därvid innefatta en
höjning så att grundpensionen beräknas efter 100 % av basbeloppet och
motsvarande höjning av pensionstillskottet.

1988/89:SfU13

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande höjning av folkpensionens grundbelopp m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf282 i denna del och med
avslag på motionerna 1988/89:Sf268 yrkande 2,1988/89:Sf307 yrkande
2, 1988/89:Sf340 yrkande 1 och 1988/89:Sf365 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Pensionsåldern (mom. 3)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”och Sf364.” bort ha följande lydelse:

Friheten att själv få bestämma över sin vardagssituation måste också få
gälla äldre människor. Enligt utskottets mening skall människor kunna välja
om de - utan att förlora på det ekonomiskt - vill gå i pension redan vid 60 års
ålder eller vänta till 70 års ålder. Pensionsberedningen, som har att utreda
frågan om rörlig pensionsålder, bör beakta detta vid sina bedömningar.
Regeringen bör därefter lägga fram förslag härom för riksdagen.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande pensionsåldern

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf364 och med anledning
av motionerna 1988/89:Sf285 och 1988/89:Sf323 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Folkpension till utlänningar (mom. 4)

Karin Israelsson (c), Rune Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk) och
Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”motion Sf273.” bort ha följande lydelse:

Såsom anförts i motion Sf273 innebär nuvarande regler om rätt till
folkpension att flyktingar som i pensionsåldern kommit hit och beviljats
uppehållstillstånd här inte förrän efter lång tid kan få svensk folkpension. De
är i stället hänvisade till socialhjälp. Enligt utskottets uppfattning är denna
ordning inte tillfredsställande. Bestämmelserna om rätten till folkpension för
utländska medborgare som får permanent uppehållstillstånd i Sverige bör
därför ses över.

Det anförda bör med bifall till motionen ges regeringen till känna.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4. beträffande folkpension till utlänningar

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf273 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89 :SfU 13

5. Villkoren vid växelvård (mom. 5)

Karin Israelsson (c). Rune Backlund (c) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”och Sf276.” bort ha följande lydelse:

Som framhållits i motionerna Sf268 (yrkande 1) och Sf276 utgör den
nuvarande tillämpningen av pensionssystemets regler om när makar, som
båda är pensionärer, skall betraktas som ensamstående resp. samboende i
många fall ett ekonomiskt hinder för s.k. växelvård. Enligt utskottets mening
bör därför riksdagen begära förslag från regeringen i syfte att skapa bättre
villkor för anhörigas insatser vid sådan vård.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande villkoren vid växelvård

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Sf268 yrkande 1 och
1988/89:Sf276 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

6. Efterlevandeskydd för vuxna (mom. 6)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Utskottet
hade” och slutar med "motion Sf366.” bort ha följande lydelse:

Såsom anförs i motion Sf366 finns det i fråga om efterlevandeskyddet för
homosexuella sambor stora behov av förbättringar. Sådana förbättringar bör
enligt utskottets mening införas skyndsamt. Det bör ankomma på regeringen
att utforma förslag till erforderlig lagstiftning och snarast lägga fram detta för
riksdagen.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande efterlevandeskydd för vuxna

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Sf366 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Pensionstillskott vid undantagande från ATP (mom. 7)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser
(m), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c) och Bertil Persson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”Sf279 yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill framhålla att gällande bestämmelser om avräkning av
pensionstillskott mot den ATP som skulle ha utgått om undantagande inte
skett kan få den konsekvensen att en ålderspensionär som enda pension
kommer att uppbära grundbeloppet inom folkpensioneringen. Skillnaderna i
disponibel inkomst mellan olika pensionärsgrupper blir härigenom mycket
stora och särskilt påtagliga mellan pensionärer i allmänhet och sådana som
till följd av undantagande från ATP inte får del av pensionstillskott. Många
s.k. undantagandepensionärer har i dag en bekymmersam situation. Utskot -

1988/89:SfU 13

tet vill erinra om att åtskilliga av pensionärerna i denna grupp begärde
undantagande från ATP innan reformen med pensionstillskott genomfördes
år 1969. Enligt utskottets mening bör alla pensionärer med låg eller ingen
ATP få rätt till pensionstillskott. Det bör ankomma på regeringen att lägga
fram förslag härom i sådan tid att förslaget kan träda i kraft den 1 januari
1990.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

7. beträffande pensionstillskott vid undantagande från ATP
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf279 yrkande 1 och med
anledning av motionerna 1988/89:Sf268 yrkande 4, 1988/89:Sf290
yrkande 1 och 1988/89:Sf307 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

8.15- och 30-årsreglerna inom ATP-systemet (mom. 10)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”1 fråga om”
och på s. 16 slutar med "motion Sf297.” bort ha följande lydelse:

Såsom anförs i motion Sf338 bör 15- och 30-årsreglerna för intjänande av
ATP behållas oförändrade intill dess de kan anpassas till ett nytt regelsystem
med inslag av premiereservsystem. Detta bör med bifall till motion Sf338
yrkande 2 ges regeringen till känna. Härigenom får också syftet med motion
Sf297 anses vara tillgodosett.

dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

10. beträffande 15- och 30-årsreglerna inom ATP-systemet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf338 yrkande 2 och med
anledning av motion 1988/89:Sf297 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

9. Tillgodoräknande av vårdår (mom. 14)

Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Rune
Backlund (c), Ragnhild Pohanka (mp) och Bertil Persson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "När det" och
slutar med "yrkandena 2 och 3.” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att rätten till ATP-poäng för vård av barn numera
utnyttjas i en anmärkningsvärt låg grad. Orsakerna härtill är enligt utskottets
mening svåra att avgöra. Utskottet förutsatte i sina av riksdagen godkända
betänkanden SfU 1986/87:10 och 1987/88:18 att riksförsäkringsverket som
tillsynsmyndighet skulle överväga möjliga orsaker till att antalet försäkrade
som utnyttjar rätten till ATP-poäng för vård av barn minskat och - om så
bedömdes nödvändigt - ta initiativ till ytterligare information till berörda
försäkrade. Utskottet anser emellertid att det inte är tillräckligt med utökade
informationsinsatser. Möjligheterna för försäkringskassorna att utan anmälan
tillgodoräkna berörda försäkrade ATP-poäng för vård av barn bör därför
utredas, och regeringen bör lägga fram förslag om ett sådant automatiskt
tillgodoräknande.

1988/89:

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

14. beträffande tillgodoräknande av vårdår
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Sf210, 1988/89:Sf259
och 1988/89:Sf318 och med anledning av motionerna 1988/89:Sf299
och 1988/89:Sf340 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

10. Retroaktiv rätt till vårdår (mom. 16)

Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Barbro Sandberg (fp), Rune
Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”Frågan om”
och slutar med ”motion Sf335.” bort ha följande lydelse:

År 1982 beslutade riksdagen om rätt för småbarnsföräldrar att tillgodoräkna
sig ATP-år för vård av egna barn. För den förälder som väljer att stanna
hemma hos barnen medan de är små eller som av andra orsaker inte kan få ett
annat arbete eller kanske inte kan få barnomsorgen ordnad på annat sätt har
rätten att tillgodoräkna sig ATP-år en mycket stor betydelse. Eftersom
kravet för full pension är att man intjänat pensionspoäng under 30 år blir
också ofta följden den att företrädesvis kvinnor som ägnat sig åt vården av
egna barn inte når upp till erforderliga 30 poängår. Detta får i sin tur den
konsekvensen att pensionen för vederbörande reduceras. Enligt utskottets
mening är det ett rättvisekrav att de kvinnor som sedan ATP-systemet
infördes vårdat egna barn nu får rätt att retroaktivt ansöka om att få
tillgodoräkna sig ATP-år härför enligt de regler som nu gäller. Rättvisekravet
gäller alla dem som efter den 1 januari 1960 vårdat egna barn under tre år.
Frågan om hur rätten till vårdår skall tillgodoses bör därför utredas.

Det anförda bör med anledning av motion Sf335 ges regeringen till känna.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

16. beträffande retroaktiv rätt till vårdår
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Sf335 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. ATP-poäng av vårdbidrag (mom. 17)

Sigge Godin (fp), Barbro Sandberg (fp) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”yrkande 3.” bort ha följande lydelse:

De föräldrar som erhåller skattefri merkostnadsersättning har ofta barn
som är gravt handikappade och behöver avstå från förvärvsarbete för att
kunna vårda barnet. De får därigenom dåliga möjligheter att erhålla
pensionspoäng. Deras situation skulle förbättras om reglerna om ATPpoäng
för vårdbidrag ändras så att även merkostnadsersättningen blir
pensionsgrundande. Utskottet tillstyrker därför förslaget härom i motion
Sf309, och det bör ankomma på regeringen att lägga fram förslag i enlighet
härmed.

1988/89 :SfU 13

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

17. beträffande ATP-poäng av vårdbidrag

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf309 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Pensionsvillkor vid vård av svårt handikappade barn
(mom. 18)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Vid sin” och
slutar med ”motion Sf357.” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill liksom motionärerna understryka den viktiga insats som
föräldrar som vårdar svårt handikappade barn utför. Insatsen är självfallet
betydelsefull för barnet men också för samhället. Trots detta har dessa
föräldrar knappast möjlighet att tjäna in några rimliga pensionspoäng.
Pensionsvillkoren för föräldrar som vårdar svårt handikappade barn behöver
därför enligt utskottets uppfattning förbättras. Det bör ankomma på
regeringen att tillse att frågan om hur en sådan förbättring kan ske utreds.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

18. beträffande pensionsvillkor vid vård av svårt handikappade barn
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf357 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Övergångsregler för ATP (mom. 19)

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Den fråga”
och slutar med ”motion Sf205.” bort ha följande lydelse:

Enligt 15 kap. 1 § lagen om allmän försäkring gäller bl.a. särskilda
bestämmelser för personer födda under åren 1915-1923. Bestämmelserna
innebär i det avseende som tas upp i motion Sf205 att en person som är född
under något av de aktuella åren och haft undantagande från ATP under
något eller några år får vidkännas en minskning av antalet poängår för ATP
med det antal år undantagandet avsåg och därutöver med en tiondel av det
antal år undantagandet avsåg. Utskottet anser detta vara en orimlig
konsekvens av undantagandet. Samtliga personer som haft undantagande
från ATP bör behandlas lika. Regeringen bör därför lägga fram ett förslag
om förändring av ATP-reglerna som tillgodoser motion Sf205.

dels moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

19. beträffande övergångsregler för ATP

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf205 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89 :SfU 13

14. Förtidspensionering av handikappade studerande m.m.
(mom. 20)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Betänkandet
är” och slutar med ”och Sf313.” bort ha följande lydelse:

Rehabiliteringsberedningen har visserligen lämnat förslag i de frågor som
berörs i motionerna. Utskottet anser emellertid att frågan om förtidspensionering
av handikappade studerande är så väsentlig att riksdagen redan nu,
såsom anförs i motion SO09, bör ge regeringen till känna att sådan
förtidspensionering bör undvikas. Vad avser yrkandet i motion Sf313 om en
utredning för att åstadkomma samordning av olika myndigheters och
organisationers rehabiliteringsinsatser anser utskottet att rehabiliteringsberedningens
förslag inte är tillräckliga utan att en ny utredning bör tillsättas.

dels att moment 20 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

20. beträffande förtidspensionering av handikappade studerande
m.m.

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Sf309 yrkande 9 och
1988/89:Sf313 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

15. Förtidspension för egenföretagare (mom. 21)

Gullan Lindblad (m). Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Rune
Backlund (c) och Bertil Persson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Utskottet
behandlade” och på s. 21 slutar med ”yrkande 2.” bort ha följande lydelse:
Reglerna om rätt till förtidspension innebär att hänsyn måste tas till
storleken av å ena sidan den arbetsinkomst som den försäkrade uppnått eller
kan antas uppnå efter invaliditetens inträde, och å andra sidan hans
arbetsinkomst som frisk. Man har därför att beakta både den inkomst som
den försäkrade uppnått före invaliditetens inträde och den inkomst som han,
om han inte drabbats av invaliditet, under den tid därefter som kan
överblickas sannolikt skulle ha kunnat erhålla. Denna invaliditetsbedömning
med jämförelse av inkomster medför problem för egenföretagare på grund
av svårigheterna att i vissa fall skilja mellan förvärvsinkomst och kapitalinkomst.
Även andra problem kan uppstå vid bedömningen. Utskottet anser
därför att en översyn bör göras av reglerna för förtidspension för främst
lantbrukare så att även dessa kan få förtidspension oavsett om andra
familjemedlemmar är fortsatt verksamma inom lantbruket. Det anförda bör
med bifall till motion Sf328 yrkande 2 ges regeringen till känna.

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

21. beträffande förtidspension för egenföretagare

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf328 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89: SfU 13

16. Handikappersättning till blinda (mom. 24)

Gullan Lindblad (m). Sigge Godin (fp), Margit Gennser (m), Barbro
Sandberg (fp) och Bertil Persson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Bakgrunden
till" och på s. 23 slutar med "yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

Såsom anförs i motion Sf358 kan en blind persons hjälpbehov inte antas bli
mindre efter 65 års ålder än före. Utskottet anser därför att det finns
anledning att utreda frågan om handikappersättning till blinda efter pensionering.
Det bör ankomma på regeringen att se till att en sådan utredning
kommer till stånd.

dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

24. beträffande handikappersättning till blinda
att riksdagen med bifall till motion 1988/89 :Sf358 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Översyn av handikappersättningsreglerna m.m.
(mom. 25)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med "Frågorna
om" och slutar med "och Sf360.” bort ha följande lydelse:
Handikappersättningen fyller en viktig funktion, och det är därför
angeläget att den som kan vara berättigad till ersättning får ordentlig
information om sin rätt. Frågan om ansvaret för att erforderlig information
når ut till dem som är berörda är emellertid, såsom framhålls i motion Sf358
(yrkande 2), oklar. Rutinerna för hur och när information skall lämnas bör
därför ses över. Det bör ankomma på regeringen att tillse att detta sker.

Bedömningen av en försäkrads rätt till handikappersättning varierar enligt
vad som framkommit i en undersökning vid rättssociologiska institutionen
vid Lunds universitet avsevärt mellan olika försäkringskassor i landet. En så
olikformig bedömning av rätten till handikappersättning som undersökningen
pekar på är inte rimlig, och en översyn bör därför göras i syfte att
åstadkomma en större enhetlighet vid denna bedömning. Ett exempel på
frågor där kassornas bedömning varierar är rätten till ersättning för
merutgifter för arbetsresor med egen bil. Den syn på förhållandet mellan rätt
till färdtjänst och rätt till handikappersättning som kommit till uttryck i
domar av försäkringsöverdomstolen och i riksförsäkringsverkets allmänna
råd, och som innebär att den försäkrade i första hand hänvisas till att utnyttja
färdtjänst, är enligt utskottets mening inte riktig. Också frågan om rätten till
handikappersättning för resor med egen bil både i samband med arbete och
på fritiden bör därför övervägas i sammanhanget.

Det bör ankomma på regeringen att tillse att en översyn även i de nu
nämnda hänseendena kommer till stånd.

dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

25. beträffande översyn av handikappersättningsreglerna m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf358 yrkande 2 och
1988/89:Sf360 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

1988/89:

18. Medelsanvisning till folkpensioner (morn. 26)

Under förutsättning av bifall till reservation 7

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”till folkpensioner." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt förslaget i motion Sf290 om pensionstillskott
till undantagandepensionärer. Till följd härav bör riksdagen till folkpensioner
anvisa 67,5 milj. kr. utöver regeringens förslag eller totalt 58 147 500 000
kr. Härigenom får också syftet med motion Sf240 anses tillgodosett.

dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

26. beträffande medelsanvisning till folkpensioner
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf290 yrkande 3 och med
anledning av propositionen och motion 1988/89:Sf240 till Folkpensioner
för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på
58 147 500 000 kr.,

19. Beräkningsgrunden för vårdbidrag (mom. 28)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Utskottet
behandlade” och slutar med ”yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

Att vårda ett handikappat barn hemma ställer stora krav på familjen.
Oftast måste någon av föräldrarna avbryta sitt förvärvsarbete, vilket givetvis
leder till en svår situation. Den förälder som stannar hemma får ett
vårdbidrag som vid helt bidrag under år 1989 utgår med 2 x 0,96 basbelopp
eller 53 568 kr. Denna ersättning är otillräcklig. Det är därför angeläget att
vårdbidraget höjs. Utskottet anser att grunden för vårdbidraget bör vara 2,5
basbelopp. För den enskilda familjen skulle detta innebära att ett helt
vårdbidrag skulle uppgå till 69 750 kr., dvs. en förbättring med drygt 1 300
kr. i månaden.

Det bör ankomma på regeringen att lägga fram förslag till lagändringar i
enlighet med det anförda.

dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

28. beträffande beräkningsgrunden för vårdbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf309 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Kostnader för pedagogiska leksaker (mom. 29)

Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Sorn ovan”
och slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande lydelse:

Barn med handikapp behöver särskilda leksaker som passar just deras
träning. Pedagogiska leksaker är emellertid ofta dyra. Det bör därför särskilt

1988/89:SfU13

klargöras att utgifterna för sådana leksaker kan räknas sorn merkostnad vid
prövningen av rätt till vårdbidrag.

Det bör ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder.

dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

29. beträffande kostnader för pedagogiska leksaker
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sf309 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Medelsanvisning till vårdbidrag (mom. 31)

Under förutsättning av bifall till reservation 19
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”handikappade barn.” bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt yrkandet i motion Sf309 om höjning av
vårdbidragets grundbelopp. Till följd härav tillstyrks bifall även till yrkandet
i samma motion om höjt anslag.

dels att moment 31 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

31. beträffande medelsanvisning till vårdbidrag
att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till
motion 1988/89 :Sf309 yrkande 2 till Vårdbidrag för handikappade
barn för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på
940 945 000 kr.,

Särskilt yttrande

Ny parlamentarisk översyn av ATP-systemet (mom. 9)

Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m) anser:

Såsom anförs i motion Sf338 behövs en heltäckande parlamentarisk utredning
med uppgift att se över ATP-systemet i dess helhet. En samlad översyn
är nämligen sannolikt en förutsättning för ett stabilt framtida pensionssystem.
För att trygga ett sådant är det efter de senaste 30 årens erfarenheter
nödvändigt med ett ökat inslag av premiereservsystem i stället för dagens
fördelningssystem. I den mån pensionsberedningen, som avses sluta sitt
arbete i år, inte lägger fram förslag i denna riktning, anser vi att en ny
pensionsberedning bör tillsättas. I avvaktan på den sittande beredningens
förslag avstår vi emellertid nu från något yrkande i saken.

1988/89:SfU13

Innehållsförteckning 1988/89:SfU13

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 1

Utskottet 6

Folkpensioner m.m 6

Inledning 6

Höjning av folkpensionens grundbelopp m.m 7

Pensionsåldern m.m 9

Pensionstillskott 13

Pensionspoäng och poängår 15

Förtidspension 19

Handikappersättning 21

Anslaget 23

Vissa yrkesskadeersättningar m.m 23

Vård för handikappade barn 24

Barnpensioner 25

Hemställan 25

Reservationer

1. Höjning av folkpensionens grundbelopp m.m. (c) 28

2. Höjning av folkpensionens grundbelopp m.m. (vpk) 28

3. Pensionsåldern (mp) 29

4. Folkpension till utlänningar (c, vpk, mp) 29

5. Villkoren vid växelvård (c, mp) 30

6. Efterlevandeskydd för vuxna (vpk) 30

7. Pensionstillskott vid undantagande från ATP (m, fp, c) 30

8.15-och30-årsreglernainom ATP-systemet (m) 31

9. Tillgodoräknande av vårdår (m, c, mp) 31

10. Retroaktiv rätt till vårdår (fp, c, vpk, mp) 32

11. ATP-poäng för vårdbidrag (fp, mp) 32

12. Pensionsvillkor vid vård av svårt handikappade barn (fp) .... 33

13. Övergångsregler för ATP (c) 33

14. Förtidspensionering av handikappade studerande m.m. (fp) . 34

15. Förtidspension för egenföretagare (m, c) 34

16. Handikappersättning till blinda (m, fp) 35

17. Översyn av handikappersättningsreglerna m.m. (fp) 35

18. Medelsanvisning till folkpensioner (m) 36

19. Beräkningsgrunden för vårdbidrag (fp) 36

20. Kostnader för pedagogiska leksaker (fp) 36

21. Medelsanvisning till vårdbidrag (fp) 37

Särskilt yttrande

Ny parlamentarisk översyn av ATP-systemet (m) 37