Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Socialutskottets betänkande 1988/89:6

Äldreomsorgen inför 90-talet

I betänkandet behandlas proposition 1987/88:176 om äldreomsorgen inför 90-talet jämte de motioner som väckts med anledning av propositionen. Dessutom behandlas sju motioner väckta under den allmänna motionsti­den 1988 som flyttats över till socialutskottet från socialförsäkringsutskot­tet.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet att riksdagen godkänner regeringens för­slag till riktlinjer för äldreomsorgen inför 90-talet.

1 propositionen föreslås införandet av en lag om ersättning och ledighet vid kortvarig närståendevård. En närstående som vårdar en svårt sjuk per­son i hemmet skall enligt förslaget få rätt till ersättning från sjukförsäkring­en och ledighet från anställning under högst 30 hela dagar. Utskottet till­styrker förslaget. Även övriga lagförslag, som huvudsakligen avser redak­tionella ändringar, tillstyrks.

I anslutning till förslagen i propositionen behandlar utskottet ett stort antal motionsyrkanden (s,m,fp,c,vpk). Samtliga motionsyrkanden av­styrks.

Utskottets m-, fp- och c-ledamöter reserverar sig mot utskottets beslut i fråga om nedläggning av enskilda sjuk- och vårdhem. Fp-, c- och mp-leda­möterna reserverar sig beträffande dagvård för äldersdementa, fp- och c-le­damöterna beträffande personlig assistent inom äldreomsorgen och beträf­fande villkoren vid växelvård. När det gäller frågan om vårdpersonalens arbetstider föreligger två reservationer, en av uskottets c-ledamöter och en av vpk- och mp-ledamöterna. De sistnämnda reserverar sig också mot ut­skottets beslut om statligt stöd för utbildningen inom hemtjänsten. Ytterli­gare femton reservationer (m, fp, vpk) föreligger till förmån för egna mo­tionsyrkanden.

Utskottets c- och mp-ledamöter har avgett ett särskilt yttrande om närstå­endevården.

Propositionen

I proposition 1987/88:176 har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att dels anta förslagen till

1     Riksdagen 1988/89. 12 saml. Nr 6

1988/89 SoU6

1. lag om ersättning och ledighet för närståendevärd                    1988/89 :SoU6

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

4. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

5. lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

6. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

7. lag om ändring i utsökningsbalken

8. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

dels godkänna de riktlinjer som förordas i propositionen för

9.      utvecklingen av socialtjänstens och hälso- och sjukvärdens insatser för
äldre (avsnitten 6, 7.1, 8.1 och 10.1).

Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförs om äldres situation och samhällets insatser för äldre.

Lagförslag 4 har överlämnats till skatteutskottet (se även nedan s. 37). Övriga lagförslag fogas till betänkandet som bilaga 1.

Motioner

Motioner väckta under riksmötet 1987/88

1987/88:So26 av Mona Saint Cyr och Margareta Gärd (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompletterande synpunkter på propositionen Äldreomsorgen inför 90-talet.

l987/88:So27 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

1.      att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motio­
nen anförts om uppföljning av beslutet om ålderdomshemmen,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utvärdering av olika organisationsmodeller för vården på ålderdomshemmen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motio­nen anförts om utbildningsinsatserna för personal i äldreomsorgen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motio­nen anförts om organisation och de etiska frågornas betydelse i äldreom­sorgen,

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag för att tillgodo­se äldre invandrades behov inom vård och omsorg enligt det i motionen anförda,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motio­nen anförts beträffande förkortad arbetstid och övriga arbetsmiljöinsatser,

7. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag för att skapa bättre villkor för anhöriginsatser i växelvård,

8.      att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att de kommunaleko­
nomiska aspekterna och skatteutjämningen beaktas i den fortsatta bered­
ningen om ansvarsfördelningen inom äldreomsorgen,

9.      att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motio­
nen anförts beträffande konsekvenserna av förändrade ansvarsförhållan­
den inom äldreomsorgen.

 

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i       1988/89:SoU6 motionen anförts beträffande resurser och resursutnyttjande inom äldre­omsorgen.

1987/88:So28 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas

1.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om möjlighet för andra än kommuner att på samma villkor erbjuda social hemtjänst,

2.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om stimulans av försök med personlig assistent inom äldreomsor­gen,

3.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om behovet av modifierade regelsystem inom hemtjänsten,

4.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om en förändrad personalpolitik inom vård och omsorg,

5.  att riksdagen beslutar om ett femårigt stimulansbidrag om 100 milj.kr. per budgetår i syfte att stimulera ombyggnaden av institutioner så att rätten till eget rum kan förverkligas i hela landet före mitten av 1990-talet,

6.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om metoderna för att uppnå målet att även den som behöver vård och omsorg skall ha rätt till en egen fullvärdig bostad,

7.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om behovet av ökad forskning om demenssjukdomarnas orsaker och möjligheterna till rehabilitering,

8.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om dagvård för äldersdementa,

9.  att riksdagen beslutar om ett femårigt stimulansbidrag om 100 milj.kr. per budgetår i syfte att stimulera kommunerna att övergå till nya boende­former för äldersdementa, s.k. gruppboende.

1987/88:So29 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motio­nen anförts angående anhörigs rätt till ledighet och ersättning,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag för att skapa bättre villkor för anhörigas insatser vid växelvård.

1987/88 :So30 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till närståendevårdare,

2.  att riksdagen hos regeringen begär förslag om statsbidrag till kommu­nalt bostadstillägg i enlighet med motionen,

3.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att äldreomsor­gen bör handhas av en huvudman.

1987/88:So31 av Gösta Andersson och Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att ersättning för vård av svårt sjuk/anhörig skall utgå i enlighet med motionens förslag.

l987/88:So32 av Nils Carishamre m.fl. (m) vari yrkas

I. att riksdagen hos regeringen begär förslag syftande till att alternativ

 

äldreomsorg och äldrevård som uppfyller rimliga kvalitetskrav ges rätt till       1988/89:SoU6 samma stöd frän det allmänna som motsvarande offentligt bedrivna verk­samhet,

2.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av valfrihet och flexibilitet i hemtjänsten,

3.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en fortsatt nedläggning av enskilda sjuk- och vårdhem bör bringas att upphöra och att den personella och fysiska resurs som denna sjuk- och vårdhemsverksam­het representerar skall tillvaratas,

4.  att riksdagen beslutar om sådana ändringar i socialtjänstlagen att den enskildes valfrihet stärks i enlighet med vad i motionen anförts,

5.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna det i motionen anförda önskemålet att delegationen för ett samlat kommunalt ansvar för äldreomsorgen ges en parlamentarisk sammansättning,

6.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av en generell skattefrihet för hemsjukvårds- och hemvårdsbidrag, främst med hänsyn till konsekvenserna för pensionärer av en beskattad ersättning.

1987/88:So33 av Ingegerd Anderiund m.fl. (s) vari yrkas

1.      att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anslaget till personalpolitiska insatser på sikt knyts till redo­
visade prestationer från kommunernas sida,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det föreslagna årsarbetarbidraget till kommunerna bör vara förbundet med utbildningskrav för vårdbiträden inom den sociala hem­tjänsten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna bör åläggas att redovisa utbildningsplaner som innefattar uppgifter om dels andelen personal som saknar grundutbildning, dels planerade utbildningsinsatser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att den totala resursramen inom kommunal vuxenut­bildning utökas så att den även inrymmer delar av fortbildning för vårdbi­träden inom den sociala hemtjänsten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla som arbetar inom den sociala hemtjänsten bör få infor­mation om att statsbidrag och bidrag till bostadsanpassning kan sökas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsledarens ansvar för den fysiska arbetsmiljön.

l987/88:So34 av Inga-Britt Johansson och Roland Sundgren (s) vari yrkas

1.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dels behovet av samordning och information om forsknings-och utvecklingsarbete inom äldreomrädet även inom det tekniska området, dels att utvecklingen av tekniska lösningar bör komma med i det regionala utvecklingsarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

 

anförts om att programarbetet inom äldreforskningen som delegationen för      1988/89 :SoU6 social forskning och forskningsrådsnämnden bedriver bör utökas till att omfatta även den tekniskt inriktade äldreforskningen.

1987/88:So35 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om den sociala hemtjänsten.

Motioner väckta under riksmötet 1988/89

l988/89:Sol av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen föreslår regeringen att ta initiativ till försöksverksamhet med 6-timmars arbetsdag inom den sociala hemtjänsten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motio­nen anförts om behovet av konkreta program för utbildning av den sociala hemtjänstens personal och statligt stöd till utbildning enligt motionens för­slag,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillämpningsföreskrifter som komplement till socialtjänstlagen för att befästa hjälpmottagarnas be­stämmelserätt över hemtjänstens innehåll,

4. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som möjliggör att kom­muner och landsting som inte fullföljer sina skyldigheter enligt socialtjänst­lagen, omsorgslagen och hälso- och sjukvårdslagen åläggs vitesföreläggan­de,

5. ati riksdagen hos regeringen hemställerom uppdrag till socialstyrelsen att utarbeta normer för personaltäthet inom hemtjänst, rehabilitering i öp­penvård och inom de särskilda slutenvårdsformerna för äldre,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen kompletteras med normer för personaltäthet en­ligt motionens förslag,

7. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till kommunernas hem­tjänst med 400 kr. per ålders- och förtidspensionär fr.o.m. den I januari 1989,

8. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen ges uppdraget att följa och för riksdagen redovisa den kommunala planeringen av insatserna inom äldreomsorgen.

1988/89:So2 av Margareta Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av att en översyn sker av avgiftssystemet med vårdavgifter på ålderdomshem.

Motioner överflyttade från socialförsäkringsutskottet

1987/88:Sf205 av Bo Nilsson och Ingvar Björk (s) vari yrkas ati riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beho­vet av ersättning för vård av svårt sjuka familjemedlemmar i hemmet under kortare perioder.

1987/88:Sf264 av Ewa Hedkvist Petersen och Sten-Ove Sundström (s) vari

yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen      -

 

anförts om behovet av att anhöriga ges möjlighet att medfölja anhörig ål-       1988/89 :SoU6 derspensionär vid läkarbesök.

l987/88:Sf268 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett system som ger för­äldrar med svårt handikappade vuxna barn möjligheten att erhålla ledighet och ersättning för vård av barnet om det blir sjukt. Motiveringen återfinns i motion So235.

1987/88:Sf294 av Nic Grönvall (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om utvidgad vårdförsäkring i enlighet med förslaget i motionen.

1987/88:Sf298 av Margareta .Andrén m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om laglig rätt till ledighet för vård av anhörig eller annan närstående vid vård i livets slutskede, vid sjuk­dom eller vid konvalescens i hemmet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att ATP-grundande ersättning skall utgå enligt den allmänna försäkringen vid vård av anhörig eller annan närstående med ersättningsbelopp motsvarande sjukpenningens storlek.

1987/88:Sf320 av Alf Svensson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anhörigvård.

Motiveringen återfinns i motion So26l.

Utskottet

Allmänt om propositionen

I proposition 1987/88:176 om äldreomsorgen inför 90-talet presenteras re­geringens syn på mål och riktlinjer samt förslag till utveckling av äldreom­sorgen. Propositionen utgår från det remissbehandlade förslaget till inrikt­ning och utveckling av äldreomsorgen som äldreberedningen år 1987 lade fram i sitt slutbetänkande (SoU 1987:21) Äldreomsorg i utveckling.

I propositionen betonas de äldres rätt att påverka innehållet i och utform­ningen av samhällets service och vård. När det gäller boendeformer uttalas i propositionen att äldre människor i ökad utsträckning bör kunna välja eget boende även om hjälpbehoven är stora och att en fortsatt utveckling av stödet i det egna hemmet bör ske. Den enskildes valfrihet bör tillgodoses genom ett varierat utbud av särskilda boende- och vårdformer. Service och vård inom de särskilda boende- och vårdformerna bör enligt förslaget ut­formas efter den enskildes behov och på ett sådant sätt att självbestämman-det och tryggheten främjas. Målet skall vara att den som behöver vård och tillsyn skall ha rätt till en fullvärdig bostad. Omvandlingen av äldre anlägg­ningar med låg standard skall ske med stor varsamhet och planeras i samråd med de äldre som berörs. Innan antalet platser reduceras skall goda alterna­tiv finnas tillgängliga.

När det gäller samordningen av samhällets insatser för äldre anförs i

 

propositionen att samordningen behöver utvecklas och att målet därvid bör 1988/89 :SoU6 vara att åstadkomma ett mer sammanhållet ansvar. Mycket anses tala för att primärkommunerna utöver det ansvar de har i dag även bör vara huvud­män för hemsjukvård, dagverksamheter, alla typer av servicebostäder och gruppboende samt lokala sjukhem. Det redovisas att en särskild delegation skall bereda frågan om förändringar av huvudmannaskapet samt andra förändringar i syfte att åstadkomma ett mer enhetligt ansvar och att inrikt­ningen bör vara att de förändringar som blir aktuella skall kunna genomfö­ras fr.o.m. den 1 januari 1991.

Regeringen föreslår att en särskild lag om ersättning och ledighet vid kortvarig närståendevård införs. En närstående som vårdar en svårt sjuk person i hemmet ges rätt till ersättning från sjukförsäkringen och ledighet från anställning under högst 30 hela dagar. Den nya lagen liksom vissa följdändringar i annan lagstiftning avses träda i kraft den I juli 1989. 1 propositionen förordas dessutom att kommunerna utvecklar sitt stöd till den som vårdar svårt sjuka anhöriga, bl.a. genom avlösning och annat per­sonligt stöd. I anslutning till detta föreslås en ändring i kommunalskattela­gen (1938:730) sä att hemvårdsbidrag som lämnas av primärkommunen till den vårdbehövande på samma sätt som hemsjukvårdsbidrag som betalas ut till vårdbehövande av landstinget skall undantas frän skatteplikt. Denna lagändring föreslås träda i kraft den 1 januari 1989.

I propositionen behandlas även frågan om personalförsörjningen inom äldreomsorgen. Kommuner och landsting bör enligt propositionen, i egen­skap av arbetsgivare och huvudmän för äldreomsorgen, ge hög prioritet åt personalpolitiska insatser inom äldreomsorgen. Dessa insatser bör syfta till att minska personalomsättningen och sjukfrånvaron, höja tjänstgörings­graden och leda till förbättrade rekryteringsmöjligheter. Olika pågående projekt redovisas och ett uppdrag till socialstyrelsen att inom två år göra en uppföljning och utvärdering av utvecklingen pä personalområdet aviseras. Vissa förslag i syfte att förbättra utbildningens kvalitet läggs också fram.

Utskottet vill här lämna följande allmänna synpunkter.

Utskottet delar propositionens uppfattning att äldreomsorgen måste bygga
på de tre grundläggande principerna om integritet, trygghet och valfrihet
för de äldre. Valfriheten måste, vilket också framhålls i propositionen, gälla
såväl för den som trots stort vårdbehov vill bokvar i den egna bostaden som
för den som inte längre kan eller vill bo kvar i ordinärt boende utan vill
flytta till någon särskild boende- eller vårdform. Valfriheten skall också
medföra att de äldre ges inflytande över hur servicen och vården utformas.
Det är också en fråga om valfrihet att gamla människor får möjlighet att bo
nära sina anhöriga. Utskottet kan i detta sammanhang erinra om att utskot­
tet tidigare uttalat sig för att gamla t.ex. skall kunna få servicebostad i annan
kommun eller vård i annat landsting (se bl.a. SoU 1987/88:6 och 16). I
propositionen anförs (s. 63 ff.) också att den enskilde bör ges möjlighet att
flytta till särskilda boende- och värdformer i en annan kommun eller ett
annat landsting än det egna. Därvid aviseras att den delegation som skall
utreda frågan om förändringar av huvudmannaskapet också skall få i upp-         '

 

drag att utreda möjligheterna att genom överenskommelser mellan huvud- 1988/89:SoU6 männen skapa möjlighet för den enskilde att fiytta till annan kommun. Detta förutsätts kunna lösas genom överenskommelser mellan huvudmän­nen. Utskotiet lägger stor vikt vid att denna fråga kan få en tillfredsställande lösning och utgår därför ifrån att regeringen återkommer till riksdagen med resultatet av de nämnda överläggningarna. Utskottet kommer i ett senare avsnitt att behandla olika motionsyrkanden som berör bl.a. valfriheten.

Ansvaret för samhällets service och vård till bl.a. äldre människor är i dag uppdelat mellan landstingskommuner och primärkommuner. Inom äldre­omsorgen finns en rad olika service- och vårdinsatser som behöver samord­nas för att verksamheten skall fungera ändamålsenligt. 1 propositionen framhålls också vikten av en bättre samordning av samhällets insatser. En särskild delegation har numera tillsatts för att bereda frågan om ändringar i huvudmannaskapet framför allt när det gäller hemsjukvård, dagverksam­heter, servicebostäder, gruppboende och lokala sjukhem. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att samordningsfrågorna, oavsett hur huvud­mannaskapsfrågan löses, alltjämt kommer att vara av utomordentligt stor betydelse. Kommuner och landsting måste dimensionera sjukvård och soci­ala insatser så att de äldres faktiska behov kan tillgodoses. Det har i olika sammanhang visats hur s.k. klinikfärdiga patienter inom akutsjukvården måste stanna kvar i en alltför resurskrävande vårdform därför att platser saknas i andra vårdformer ävensom det omvända förhållandet med långa väntetider i hemmet innan boende i servicehus, ålderdomshem eller grupp­boende kunnat ordnas. Vid en planering i samverkan mellan kommun och landsting finns det anledning att noga överväga vilken fördelning av resur­serna som skall göras mellan å ena sidan korttidssjukvården och ä den andra den långvariga vården och stödet i eget boende. Det skall anmärkas att man på många platser i landet arbetat aktivt för att förbättra samarbetet mellan t.ex. längvårdsklinik, primärvård och socialtjänst. Utskottet vill framhålla betydelsen av att detta arbete fortsätter.

Vikten av personalpolitiska insatser inom äldreomsorgen betonas sär­skilt i propositionen. Äldreberedningen har i sitt betänkande gjort vissa beräkningar av behovet att nyrekrytera personal till vårdsektorn. Beräk­ningarna bygger på en rad antaganden i fiera steg vilket gör resultaten osäkra. Propositionen hänvisar till en del av dessa beräkningar. Inom rege­ringskansliet görs nu fördjupade personalbehovsbedömningar. Utskottet anser att dessa bedömningar bör föreligga innan någon mer precis perso­nalbehovsbedömning kan göras för äldrevården och äldreomsorgen fram till år 2000. Utskottet återkommer i det följande till olika motionsyrkanden om personalpolitik och utbildningsinsatser.

Ansvarsfördelningen inom äldreomsorgen

Som framgått av den tidigare redovisningen betonas i propositionen att samordningen av samhällets insatser för äldre behöver utvecklas och att målet bör vara ett mer sammanhållet ansvar. Frågan om överflyttning av huvudmannaskapet när det gäller hemsjukvård, dagverksamheter, service-

 

bostäder och gruppboende samt lokala sjukhem bereds av en särskild dele-       1988/89:SoU6 gation. Flera motionsyrkanden har väckts med anledning härav.

I motion l987/88:So32 av Nils Carishamre m.Jl. //w) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna det i motionen anförda önske­målet att delegationen för ett samlat kommunalt ansvar för äldreomsorgen ges en parlamentarisk sammansättning (yrkande 5). En sådan viktig uppgift som uppdras åt delegationen kräver enligt motionärernas mening en parla­mentarisk representation.

Regeringen har under hösten 1988 tillsatt den s.k. äldredelegationen. I denna ingår som ordförande statsrådet Bengt Lindqvist och tre ledamöter från resp. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Till dele­gationen finns knutet ett sekretariat om fyra personer. Delegationen skall enligt sitt uppdrag redovisa sitt arbete till socialdepartementet vid kom­mande årsskifte.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår nu ett intensivt arbete i delegationen. Målsättningen är att delegationens arbete skall vara avslutat till årsskiftet 1988/89 och att de förändringar som delegationens arbete syftar till skall kunna genomföras från den I januari 1991. Utskottet anser det angeläget att utredningsarbetet kan bedrivas snabbt. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion So32 (m) yrkande 5.

I motion l987/88:So27av Karin Israelsson m.fl. (c) hemställs bl.a. att riksda­gen hos regeringen skall begära att de kommunalekonomiska aspekterna och skatteutjämningen beaktas i den fortsatta beredningen om ansvarsför­delningen inom äldreomsorgen (yrkande 8). Motionärerna pekar på att det finns stora skillnader mellan kommunerna också inom ett landstingsområ­de när det gäller de ekonomiska förutsättningarna att ta ett ökat ansvar för äldreomsorgen. De aviserade förändringarna kommer att ställa ökade krav på den kommunala skatteutjämningen. Det är därför nödvändigt att dessa aspekter är en central del i det fortsatta arbetet.

1 propositionen anförs bl.a. (s. 46) att det just är behovet av att de ekono­miska konsekvenserna belyses och analyseras ytterligare som gör att man inte redan i propositionen kunnat göra något slutligt ställningstagande i fråga om huvudmannaskapsförändringen. Ett genomförande av de föror­dade förändringarna kräver att frågan om den ekonomiska regleringen kan lösas. Vidare anförs (s. 105) att det i den numera tillsatta äldredelegationens uppgifter skall ingå att bereda frågan om de ekonomiska konsekvenserna av en förändring av uppgiftsfördelningen. Hit hör bl.a. frågan om de över­föringar av resurser mellan landsting och kommuner som nu sker inom ramen för de samverkansavtal som träffats mellan huvudmännen.

Utskottet konstaterar att frågan om de ekonomiska konsekvenserna av ett förändrat huvudmannaskap redan är uppmärksammad i beredningsar­betet. Syftet med det aktuella motionsyrkandet får därmed anses tillgodo­sett, varför utskottet avstyrker motion So27 (c) yrkande 8.

1 motion I9S7/88:So30 av Alf Svensson (c) begärs ett tillkännagivande att

äldreomsorgen bör handhas av en huvudman (yrkande 3). Motionären utta-      -

 

lar sig för att hela ansvaret för omsorg och värd av äldre bör ligga under      1988/89:SoU6 primärkommunernas ansvar.

Genom det nu inledda arbetet som syftar till att ge primärkommunerna ett ökat ansvar för äldreomsorgen finner utskottet att även detta motionsyr­kande får anses tillgodosett, varför yrkandet avstyrks (mot. So30 (c) yrkan­de 3).

1 motion 5027fcjbegärs vidare ett tillkännagivande till regeringen om kon­sekvenserna av förändrade ansvarsförhållanden inom äldreomsorgen (yr­kande 9). Motionärerna, som i och för sig inte har några principiella invänd­ningar mot ett kommunalt ansvar, understryker att den förändring som härigenom sker inte får innebära att nya problem uppstår. Ett ändrat hu­vudmannaskap får t.ex. inte leda till att den nuvarande osäkerheten om vem som har ansvaret för en enskild människa förskjuts till ett läge med ännu allvarligare sjukdom eller till att landstingen avstår från att de närmaste åren bygga ut de små värdenheterna för äldre under hänvisning till att kommunerna ändå inom kort skall ta över.

Utskottet kan konstatera att alla samordningsproblem naturligtvis inte kan lösas genom en förändring av huvudmannaskapet för vissa verksamhe­ter. I det föregående har utskottet betonat vikten av samordningsfrågorna och framhållit, att kommuner och landsting måste dimensionera olika värdresurser och sociala insatser sä att de äldres faktiska behov kan tillgo­doses. Även om gränsdragningsproblem inte alltid kan undvikas är det angeläget att ansträngningar görs även fortsättningsvis för att förbättra samverkan mellan olika vårdnivåer, olika berörda yrkesgrupper och olika huvudmän. Ett sådant arbete är en nödvändig förutsättning för att målen för en god äldreomsorg skall kunna uppnås. Som framgår av propositionen har något beslut i huvudmannaskapsfrågan ännu inte fattats.

Genom vad utskottet sålunda anfört och mot bakgrund av vad som an­förs i propositionen finner utskottet att motionärernas synpunkter får anses tillgodosedda. Någon åtgärd från riksdagens sida erfordras inte. Utskottet avstyrker sålunda motion So27 (c) yrkande 9.

Valfrihet och självbestämmande

1 regeringens förslag till riktlinjer för äldreomsorgen på 90-talet utgör val­friheten och de äldres rätt att påverka innehållet i och utformningen av samhällets service och vård en grundläggande tankegång. Flera motionsyr­kanden har väckts i anslutning härtill.

I motion 1987/88:So28(Jp)\\emställs att riksdagen som sin mening skall
ge regeringen till känna vad i motionen anförts om metoderna för att uppnå
målet att även den som behöver värd och omsorg skall ha rätt till en egen
fullvärdig bostad (yrkande 6). Motionärerna anför att målet om en fullvär­
dig bostad under inga villkor får användas för att rasera väl fungerande
boendeformer mot de boendes vilja. 1 motionen begärs vidare ett tillkänna­
givande till regeringen om behovet av modifierade regelsystem inom hem­
tjänsten (yrkande 3). Hemtjänsten styrs enligt motionärerna inte sällan av
omfattande regelsystem, expempelvis om hur mycket städning som får ut-        10

 

föras per vecka. Alltför detaljerad styrning av arbetet kan dock leda till att      1988/89:SoU6 människor får service som de inte efterfrågar. Riksdagen bör uttala att dessa regelsystem bör modifieras.

1 motion l987/88:So32 (m) hemställs att riksdagen beslutar om sådana ändringar i socialtjänstlagen att den enskildes valfrihet stärks i enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 4). Motionärerna finner det utmärkt att valfriheten lyfts fram men anser att principen i konsekvensens namn måste skrivas in i lagen för att inte enbart förbli en vacker tanke. I samma motion //•/:«/7(/e 2begärs ett tillkännagivande till regeringen om nödvändigheten av valfrihet och fiexibilitet i hemtjänsten. Självkänslan stärks hos den som behöver hjälp i hemmet om vederbörande själv får bestämma utformningen och tiden för insatserna och likaså vem som skall hjälpa till hemma.

I motion 1988/89:Sol av Lars Werner m.Jl. /v/7J hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om tillämpningsföreskrifter som kom­plement till socialtjänstlagen för att befästa hjälpmottagarnas bestämmel­serätt över hemtjänstens innehåll (yrkande 3). Hjälpmottagarnas rätt till verkligt infiytande måste stärkas på detta sätt.

Utskottet delar helt den grundläggande tanken i propositionen och i de akuella motionerna att den bärande principen för äldreomsorgen måste vara valfriheten och de enskilda människornas möjligheter att påverka in­nehåll och utformning av den vård och service som de kan behöva. Detta skall givetvis komma till uttryck både när det gäller valet av boendeform och hur de konkreta vårdinsatserna skall utformas. Utskottet vill understry­ka behovet av att kommuner och landsting informerar de äldre om den vidgade valfrihet inom äldreomsorgen som föreslås i propositionen.

För den som väljer att bo kvar i det egna boendet är det av mycket stor vikt att hemtjänsten kan utformas på ett sådant sätt att den enskildes integri­tet kan garanteras. Utskottet delar sålunda uppfattningen i de aktuella mo­tionerna So28 (fp), So32 (m) och Sol (vpk) att hemtjänstens insatser måste utformas i samråd med den som behöver hjälpen. Detta understryks också mycket kraftigt i propositionen. Syftet med motion So32 (m) yrkande 2 får anses tillgodosett med vad utskottet nu uttalat och med vad som anförs i propositionen. Något särskilt initiativ från riksdagens sida är därmed inte erforderligt. Utskottet avstyrker således motionsyrkandet.

Inte heller anser utskottet att det krävs några ändringar i socialtjänstla­gen, som ju redan vilar på principen om den enskildes medverkan och självbestämmande, eller några särskilda föreskrifter för att de äldres rätt till självbestämmande och därmed deras rätt till valfrihet skall kunna förverkli­gas. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna So32 (m) yrkande 4 och Sol (vpk) yrkande 3.

Motion So28 (fp) tar särskilt upp regelsystemet inom hemtjänsten och
varnar för ett alltför stelbent regelsystem. I propositionen har framhållits
betydelsen av att ansvar och befogenheter så långt möjligt kan decentralise­
ras till arbetslagen och till vårdbiträdet. Inom ramen för givna målsättning­
ar och tilldelade resurser bör sedan personalen tillsammans med den som
får hjälp komma överens om bästa möjliga sätt att bedriva det dagliga
arbetet. Detta synsätt avses också komma till uttryck i de allmänna råd om       11

 

den sociala hemtjänsten som socialstyrelsen för närvarande arbetar med.       1988/89:SoU6 Utskottet anser mot denna bakgrund inte att det är nödvändigt med något initiativ från riksdagens sida för att syftet med motion So28 (fp) i denna del skall tillgodoses. Utskottet avstyrker sålunda yrkande 3 i motionen.

Motion So28 (fp) varnar också för att målet om en egen fullvärdig bostad för den som behöver värd och omsorg kan komma i konflikt med den enskildes intressen. Utskottet delar uppfattningen i propositionen att målet skall vara att även den som behöver vård och tillsyn skall ha rätt till en fullvärdig bostad. Utskottet vill — i likhet med propositionen — särskilt framhålla att den omvandling av anläggningar med låg standard som är nödvändig för att målet skall kunna uppnäs måste ske med stor varsamhet och planeras i samråd med de äldre som berörs. Stor varsamhet måste också iakttas vid förändringar inom befintliga inrättningar. Utskottet anser dock inte att det behövs något särskilt initiativ från riksdagens sida för att motio­nens krav i denna del skall tillgodoses. Motion So28 (fp) yrkande 6 avstyrks sålunda.

I motion 1987/88:So28(.fp)\\emställs att riksdagen som sin mening ger rege­ringen till känna vad i motionen anförs om stimulans av försök med person­lig assistent inom äldreomsorgen (yrkande 2). Motionärerna hänvisar till det s.k. STlL-projektet inom handikappomsorgen och anser att liknande projekt bör uppmuntras även inom äldreomsorgen. Även motion 1987/ 88:So26 (m) behandlar den enskildes möjlighet att anlita och betala den vårdare de själva föredrar.

STIL står för Stockholms Independent Living-förening och är ett för­söksprojekt som beviljats stöd ur allmänna arvsfonden. Det är en verksam­het där människor med funktionshinder själva får ett avgörande inflytande över hjälpens innehåll och utformning. Den enskilde har ett eget ansvar för anställning och arbetsledning av en egen personlig assistent. Medel till assi­stentens lön kommer från landstinget och kommunen och motsvarar de kostnader som annars skulle utgå för social hemhjälp m.m. Projektet beräk­nas pågå 1987— 1991 och skall följas av en utvärdering av en arbetsgrupp bestående bl.a. av representanter från medverkande kommuner och lands­ting, socialdepartementet, socialstyrelsen. Handikappinstitutet, De handi­kappades riksförbund och Handikappförbundens centralkommitté.

Utskottet gör följande bedömning.

Inte bara de äldres valfrihet och självbestämmande framhålls i proposi­tionen utan även den stora betydelsen av att de olika boende- och vårdfor­merna för äldre kan utvecklas. Även när det gäller hemtjänsten påtalas vikten av fortsatt utvecklingsarbete. 1 propositionen har redovisats att olika typer av försöksverksamheter har fått — och kommer att få — statligt stöd. Det nämnda STlL-projektet är ett sådant understött projekt.

Utskottet kan konstatera att försöksverksamhet med personlig assistent redan pågår och skall utvärderas. Något ytterligare initiativ med anledning av motionerna So28 (fp) yrkande 2 och So26 i här aktuell del är därför inte påkallat, varför motionerna avstyrks.

Flera motioner efterlyser fristående värdalternativ. I motion l987/88:So32         12

 

/Wylhemställs sålunda att riksdagen som sin mening ger regeringen till kän- l988/89:SoU6 na vad i motionen anförs om nödvändigheten av valfrihet och flexibilitet (yrkande 1). Motionärerna anser det vara en brist i propositionen att det saknas förslag som syftar till ett större inslag av alternativ till offentligt bedriven äldreomsorg. Alternativ inom äldreomsorgen som uppfyller rimli­ga kvalitetskrav, de må gälla såväl institutionell omsorg som hemtjänst­verksamhet, bör enligt motionärerna ha rätt till samma stöd från det all­männa som motsvarande offentligt bedrivna verksamhet. I yrkande 3 i sam­ma motion begärs ett tillkännagivande om att en fortsatt nedläggning av enskilda sjuk- och vårdhem bör bringas att upphöra och att den personella och fysiska resurs som denna sjuk- och vårdhemsverksamhet representerar skall tillvaratas. Motionärerna anser att man inte skall lägga ned väl funge­rande sjukhem utan att inriktningen bör vara att utveckla dessa till att upp­fylla dagens krav i stället för att avveckla dem. Regeringen bör ta erforderli­ga initiativ för att ta till vara den resurs som de enskilda sjuk- och vårdhem­men representerar. Motionärerna återkommer i samband med fiera andra yrkanden i samma motion till att det behövs enskilt bedrivna verksamheter.

1 motion l987/88:So28 av Daniel Tarschys m.fl. (fp)begärs ett tillkännagi­vande till regeringen om vad som anförs i motionen om möjlighet för andra än kommuner att på samma villkor erbjuda social hemtjänst (yrkande I). Motionärerna anser det angeläget att skapa utrymme för många olika verk­samhetsformer. Enskilda och kooperativa alternativ bör därför uppmunt­ras inom hemtjänst, sjukvård och äldreomsorg.

Även motion 1987/88:So26av Mona Saint Cyr och Margareta Gärd (båda m)tar upp frågan om privata vård- och omsorgsinitiativ. Den danska mo­dellen med dess privata vård men offentliga finansiering anses utgöra en förebild. I motionen begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om kompletterande synpunkter på propositionen. Mo­tionärerna tar även upp andra frågor om den enskildes inflytande.

Utskottet har vid många tillfällen tidigare behandlat motionsyrkanden om att kommunerna skall pröva vård i enskild regi som alternativ till vård med kommunalt huvudmannaskap (se bl.a. SoU 1985/86:11, SoU 1986/ 87:18 och SoU 1987/88:15). Därvid har utskottet konstaterat att det finns ett betydande utrymme för enskilda insatser av olika slag pä det sociala värd­området. Utskottet har också återkommande behandlat förhällandet mel­lan offentlig och enskild vård på hälso- och sjukvårdsområdet (se bl.a. SoU l983/84:4y, SoU 1984/85:28, SoU 1985/86:16 och SoU 1986/87:37). Ut­skottet har uttalat sitt stöd för den grundläggande principen att all yrkes­mässigt bedriven hälso- och sjukvård skall stå under offentlig insyn, tillsyn och kontroll. Samtidigt har emellertid framhållits att privata vårdinitiativ utgör ett viktigt alternativ och komplement till den offentliga vården.

1 socialstyrelsens rapport Att bo på institution (Socialstyrelsen redovisar
1987:12) redovisas de privata institutionernas andel av institutionerna för
äldre, långtidssjuka och handikappade. Av rapporten framgår (s. 17) att de
privata institutionerna utgjorde sammanlagt 20 % av samtliga enheter. Den
vanligaste privata värdformen var de privata sjukhemmen inom psykiatrin.
De utgjorde en tredjedel av samtliga enheter för psykiatrisk vård. Dessa
enheter var dock förhållandevis små, vilket gjorde att de privata sjukhem-        13

 

men svarade för endast 13% av platserna. Vid vårdhem för psykiskt utveck-       1988/89:SoU6 lingsstörda finns drygt 10 % av antalet platser vid privata vårdhem. Inom långtidssjukvården finns ca 4 % av antalet platser vid privata sjukhem. Av totalt 52 288 platser på ålderdomshem fanns 1 531 i privat regi.

I propositionen uttalas (s. 23) att det är en självklar princip att samhället har att ansvara för att äldre människor får den service och vård de behöver. De närstående som vill göra en direkt service- eller vårdinsats måste dock få samhällets stöd. Också andra initiativ som kan komplettera samhällets ser­vice och värd bör uppmuntras, anförs det vidare. Därvid nämns särskilt olika typer av äldrekooperativ och föreningsdrivna verksamheter. I propo­sitionen talas också om att man, när det gäller rena serviceuppgifter inom t.ex. hemtjänstens område, bör pröva att låta dessa utföras av andra än hemtjänstens personal. Propositionen framhåller betydelsen av utveck­lings- och förnyelsearbete. Det framhålls dock som en helt klar huvudprin­cip att samhället både skall ansvara för och till största delen även utföra vårdinsatserna.

Utskottet har samma principiella inställning som tidigare och delar sålunda den uppfattning som kommer till uttryck i propositionen, nämligen att det i första hand bör ankomma pä samhället att både ansvara för och till största delen även utföra värdinsatserna när det gäller äldreomsorgen. Andra, fri­stående alternativ kan, vilket också framhållits tidigare, utgöra viktiga komplement och fungera som stimulerande alternativ till den offentligt bedrivna vården. Socialstyrelsens undersökning har visat att det i dag redan finns ett betydande utrymme för enskilda insatser av olika slag på det soci­ala värdområdet.

Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena So26 (m) i här aktuell del, So28 (fp) yrkande I och So32 (m) yrkande 1.

Vad gäller kraven i motion So32 (m) om att hindra nedläggning av enskil­da sjuk- och vårdhem gör sig naturligtvis motsvarande synpunkter gällan­de. När det över huvud taget gäller nedläggning av institutionsplatser har utskottet vid fiera tidigare tillfällen gett uttryck för sin uppfattning att det är självklart att någon omfattande reducering av antalet vårdplatser inte får ske utan att andra tillfredsställande vårdmöjligheter byggs ut och finns tillgängliga. Utskottet har samtidigt betonat att utvecklingen noga måste följas, inte minst i en tid när resurserna inte räcker till för att uppfylla alla ambitioner som finns. Utskottet vill också erinra om vad utskottet i det inledande avsnittet uttalat om samordningsfrågornas stora betydelse. Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört avstyrker utskottet även motion So32 (m) yrkande 3.

Särskilda boende- och vårdfrågor

Ålderdomshemmen

I motion 1987/88:So27(c)\\emställs att riksdagen som sin mening ger rege­
ringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av beslutet om
ålderdomshemmen (yrkande I). Det måste, anför motionärerna, understry-        1

 

kas att riksdagens beslut i våras om ålderdomshemmen måste fullföljas på       1988/89:SoU6 ett positivt sätt. Särskilt gäller detta bostadsstyrelsens och socialstyrelsens fortsatta arbete. I samma motion hemställs vidare att riksdagen hos rege­ringen skall begära en utvärdering av olika organisationsmodeller för vår­den på ålderdomshemmen (yrkande 2).

Riksdagen har för att säkerställa en god utveckling inom ålderdomshem­men under senare tid fattat vissa beslut om statsbidrag och gjort vissa utta­landen i övrigt. Riksdagen beslutade sålunda i våras pä förslag av socialut­skottet om vissa förändringar i statsbidraget till social hemhjälp så att bidra­get numera utgår även till personal på ålderdomshem och alltså är likvär­digt i förhållande till omsorgsform (SoU 1987/88:15, rskr. 311). Enligt de nya bestämmelserna utgår statsbidrag med 34 000 kr. per årsarbetare till service- och vårdpersonal med omvårdnadsuppgifter inom såväl hem­tjänsten som ålderdomshemmen. För att statsbidraget skall kunna hållas inom en i princip oförändrad medelsram beslutade riksdagen att det tidiga­re bidraget per pensionär skulle upphöra. Vissa övergångsbestämmelser gäller under de närmaste två åren. Socialutskottet konstaterade i sitt nämn­da betänkande att det råder politisk enighet om att ålderdomshemmen kommer att behövas även i fortsättningen inom äldreomsorgen, liksom ser-vicehusboende, eget boende och långtidssjukvård. Utskottet fann det vä­sentligt att statsbidraget utformas så att det verkligen stimulerar kommu­nerna att bygga ut äldreomsorgen och då framför allt den del av äldreom­sorgen som avser den personliga omvärdanden. Utskottet anförde vidare att, om riksdagen skulle besluta om förändringar i fråga om huvudmanna­skapet för olika funktioner inom äldreomsorgen, det måste göras en förut­sättningslös översyn av statsbidragsreglerna, så att bidragsregler anpassade till huvudmannaskapsförändringarna kan träda i kraft samtidigt med des­sa. Utskottet ansåg att en eventuell sådan förändring av statsbidraget måste utformas så att bidraget blir neutralt till olika service- och värdformer.

Riksdagen uttalade år 1987 (BoU 1986/87:15, rskr. 251) angående lån till ombyggnad av ålderdomshem att bostadslän bör utgå när bostaden efter ombyggnaden består av minst ett rum, hygienutrymme och kokskåp. Den enskilda skall också ha eget hyreskontrakt på sin bostad. Om inte byggtek-niska hinder föreligger för detta skall bostaden även ha ett eget entréutrym­me. Det framhölls vidare att bostaden skall vara sä utformad att en person som är rullstolsburen eller på annat sätt handikappad skall kunna bo där. Vidare förutsattes att ett antal boende delar på vissa gemensamma utrym­men.

Genom beslut våren 1988 beslutade riksdagen att bostadslån skall utgå även till nybyggnad av ålderdomshem, i huvudsak enligt de regler som gäller för ombyggnad (BoU 1987/88:12, rskr. 312). Lägenheterna bör kom­pletteras med gemensamma utrymmen för matlagning, måltider och um­gänge. Det ansågs dock inte föreligga skäl att medge att entréutrymmen inte skall finnas när det är fråga om nybyggnad.

I propositionen uttalar föredragande statsrådet (s. 107) att den revidering
som gjorts av statsbidraget till den sociala hemhjälpen enligt hans mening
ger kommunerna förutsättningar att utveckla ett varierat utbud av boende-
och vårdformer för äldre människor. Det slås fast att ålderdomshem kom-          15

 

mer att behövas även i framtidens äldreomsorg. Hemmen bör dock, anförs 1988/89 :SoU6 det, successivt utvecklas så att de kan erbjuda ett bra boende, eget hyreskon­trakt på bostaden samt god service och värd. Statsbidragsförändringen i kombination med lånereglerna för byggande av ålderdomshem anses skapa förutsättningar för detta. Föredragande statsrådet anser det också viktigt med utvecklingsarbete och försöksverksamheter med olika former för vård och boende och uttalar också avsikten att sådant bör följas upp och utvärde­ras.

Utskottet förutsätter givetvis att de uttalanden som riksdagen tidigare gjort när det gäller den särskilda boendeformen ålderdomshem kommer att ef­terlevas. Utskottet har tidigare kunnat konstatera att det råder politisk enig­het om att denna vårdform skall finnas kvar. De nya statsbidragsreglerna till social hemhjälp kommer säkerligen att medverka till en god omsorg på ålderdomshem. Utskottet förutsätter att socialstyrelsen inom ramen för sitt allmänna tillsynsansvar följer upp riksdagen beslut när det gäller ålder­domshemmen. Utskottet delar både propositionens och motionens bedöm­ning att det är angeläget med utvecklingsarbete och utvärdering när det gäller de särskilda boende- och värdformerna för gamla och därmed även när det gäller ålderdomshemmen.

Mot bakgrund av vad som uttalas i propositionen om utvecklandet av goda former för värd och boende och den syn på ålderdomshemmen som presenteras där, och med hänvisning till vad utskottet nu anfört anser ut­skottet att den aktuella motionen inte erfordrar något initiativ frän riksda­gens sida. Utskottet avstyrker därför motion So27 yrkandena 1 och 2.

1 motion l988/89:So2 av Margareta Persson m.fl. (s) begärs ett tillkännagi­vande till regeringen om vad som i motionen anförts om behovet av att en översyn sker av avgiftssystemet med vårdavgifter på ålderdomshemmen. Motionärerna pekar på att de flesta av landets ålderdomshem fortfarande tillämpar helinackorderingssystemet, vilket i avgiftssammanhang betyder att pensionären är garanterad ett förbehållsbelopp. I servicehus har man frångått detta system och pensionären betalar för den service han eller hon behöver. Inom sjukvården har man avskaffat det tidigare systemet med differentierade vårdavgifter. Motionärerna pekar på de orättvisor som kan uppstå när pensionärernas fria år på sjukhus avskaffas. Pensionärer som bor på ålderdomshem har endast en liten del av folkpensionen till eget förfogande och måste ändå betala vid vård på sjukhus. För pensionärer som bor på servicehus med eget hyreskontrakt bortfaller helt de dagliga utgifter­na för mat och hemhjälp.

Utskottet har i tidigare sammanhang uppmärksammat de effekter som avskaffandet av pensionärernas s.k. fria år kan få (se bl.a. SoU 1986/87:6y). Regeringen har nyligen lagt fram en proposition 1988/89:33 om avgifter för pensionärer vid sjukhusvård.

Utskottet konstaterar att de problem som berörs i den aktuella motionen är
uppmärksammade. Utskottet förutsätter att kommunerna reducerar avgif­
terna för dem som bor på ålderdomshem i de fall de t.ex. vistas på sjukhus.      li

 

Utskottet anser mot den bakgrunden att motionen inte bör föranleda något      1988/89:SoU6 initiativ från riksdagens sida, varför utskottet avstyrker motion So2 (s).

Andra frågor om vård och boende för äldre

I motion 1987/88 :So28 (fp)\\emställs att riksdagen beslutar om ett femårigt stimulansbidrag om 100 milj.kr. per budgetår i syfte att stimulera ombygg­naden av institutioner så att rätten till eget rum kan förverkligas i hela landet före mitten av 1990-talet (yrkande 5). Motionärerna ser rätten till eget rum som en av de allra viktigaste valfrihetsfrågorna. Rätten till eget rum kan inte vänta, och därför föreslår motionärerna ett temporärt statsbidrag som snabbare möjliggör för landstingen att bygga om långvårdskliniker och lokala sjukhem. Statsbidraget bör vara prestationsrelaterat. Riksdagen bör enligt motionärerna uppdra åt regeringen att närmare utforma villko­ren för att erhålla statsbidrag.

Socialstyrelsen har per november 1985 gjort en inventering av miljö- och . sociala förhållanden vid institutioner för äldre, handikappade och lång­tidssjuka. Inventeringen redovisas i rapporten Att bo på institution (Social­styrelsen redovisar 1987:12). Av den framgår bl.a. att vid ålderdomshem­men har nästan alla (91 %) tillgång till ett eget rum. Inom omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda är majoriteten av antalet platser — ca 6 000 av totalt 8 400 platser — i enkelrum. Inom somatisk långtidssjukvård och psy­kiatri är förhållandena annorlunda. Inom den somatiska långtidssjukvår­den var ca 14 000 av totalt 52 000 platser (27 %) i enkelrum. Inom psykiatrin fanns ca 8 000 platser av totalt 23 000 i enbäddsrum. Av rapporten framgår vidare att en del av huvudmännen inlett ett arbete som syftar till att elimine­ra de stora vårdsalarna och att öka den faktiska möjligheten för de boende att få ett eget rum om de vistas under längre tid vid institutionen.

Spri har nyligen i en rapport. Eget rum i långvärden (Spri rapport 243), presenterat idéskisser till ombyggnad av lokala sjukhem i Bohuslandstinget och därvid redovisat olika erfarenheter frän arbetet med att bygga om insti­tutioner.

1 ett tidigare avsnitt i detta betänkande har redovisats de statsbidragsbe­stämmelser som numera gäller för ombyggnad och nybyggnad av ålder­domshem.

Ett av de s.k. riktlinjeavsnitten i propositionen (avsnitt 8.1) behandlar
utförligt den fortsatta utvecklingen av de särskilda boende- och vårdfor­
merna inom äldreomsorgen. Avsnittet behandlar frågor om inriktning av
service och vård i de särskilda boende- och vårdformerna, den fysiska mil­
jöns utformning, dimensionering m.m. Som målsättning för de särskilda
boende- och vårdformerna för äldre uttalas att målet skall vara att även den
som behöver värd och tillsyn skall ha rätt till en fullvärdig bostad. Detta mål,
bör främjas genom ett utbyggt stöd i ordinärt boende samt genom utveck­
ling av de särskilda boende- och vårdformerna servicebostad, ålderdoms­
hem och gruppboende. 1 propositionen konstateras vidare att mänga av de
nuvarande särskilda boende- och vårdformerna behöver utvecklas när det .
gäller innehållet i servicen och vården, men även den fysiska miljön bör pä
mänga håll förbättras. Det framhålls att omvandlingen av anläggningar             17

2    Riksdagen 1988/89. 12 saml. Nr 6

med låg standard måste ske med stor varsamhet och planeras i samråd med       1988/89 :SoU6 de äldre som berörs. De anläggningar för långvarig vård som inte kan byg­gas om i enlighet med målen bör, i avvaktan på att de kan utnyttjas för annat ändamål, ändras så att miljön blir mera hemlik.

I senare avsnitt i propositionen anförs om ålderdomshemmen att många av dessa efter hand bör rustas upp för att motsvara rimliga krav på boende-standard. Föredragande statsrådet hänvisar här till betydelsen av de nya statsbidragsbestämmelserna för om- och nybyggnad av ålderdomshemmen men också till omformningen av statsbidraget till den sociala hemhjälpen. När det gäller den somatiska långtidssjukvården redovisas avsikten att ar­betet med att utveckla långvårdsklinikerna till geriatriska rehabiliterings­kliniker bör intensifieras. De resurser som i dag finns för långvarig vård inom länssjukvårdens långtidssjukvård bör successivt ersättas med lokala sjukhem. Det framhålls också att boendemiljön på de lokala sjukhemmen måste utvecklas. När en ombyggnad inte kan anses motiverad framhålls att andra åtgärder måste vidtas för att främja en bättre miljö. I fråga om psykia­trin görs den bedömningen att heldygnsvården av personer med åldersde-ment beteende vid psykiatriska kliniker bör kunna fortsätta att ersättas med annan vård.

Socialutskottet har även tidigare behandlat frågan om ett statsbidrag som stimulans för ombyggnaden av flerbäddsrum till enbäddsrum. I betänkan­det SoU 1987/88:15 hänvisade utskottet till det arbete som pågår i kommu­ner och landsting samtidigt som man framhöll att det är en viktig priorite­ringsfråga att den som vill ha eget rum skall få detta. De då aktuella mo­tionsyrkandena avstyrktes.

Utskottet gör nu följande bedömning.

Utskottet delar uppfattningen i motion So28 (fp) — vilken i denna del helt överensstämmer med propositionens intentioner — att det är angeläget att otidsenliga institutioner byggs om sä att målet att även den som behöver vård och tillsyn skall ha rätt till en fullvärdig bostad kan uppfyllas. Utskot­tet anser också att det är viktigt att anläggningar som inte kan byggas om ändras så att vårdmiljön blir mer hemlik. Samtidigt finns det skäl att betona att omvandlingen av äldre anläggningar måste ske med stor varsamhet och genomföras med största hänsyn till de äldre som berörs.

Utskottet konstaterar att det i dag pågår ett intensivt program- och plane­
ringsarbete för att minska boendet på institutioner. Detta gäller inom den
sociala hemtjänsten, inom långtidssjukvården, inom den psykiatriska vår­
den och inom omsorgen om psykiskt utvecklingsstörda. Det pågår också i
många landsting och kommuner ett arbete för att öka kvaliteten i boendet
för dem som av olika skäl måste vistas under en lägre tid pä institution.
Planeringen av arbetet med att förbättra kvaliteten på olika sjukvårds- och
sociala institutioner och genomförandet av detta är dock i högsta grad en
fråga för landsting och kommuner. Utskottet tar avstånd från tanken att
staten mer eller mindre regelmässigt skall gå in med särskilda stimulansbi­
drag på områden där ansvaret för planering och genomförande åvilar en
annan huvudman. Utskottet erinrar om det statliga stöd som redan utgår
genom nybyggnads- och ombyggnadslän bl.a. till bostäder och ålderdoms-        I

 

hem. Utskottet är härutöver inte berett att tillstyrka särskilda stimulansbi-      1988/89:SoU6 drag för att ytterligare underlätta ombyggnad av institutioner. Med det anförda avstyrker utskottet motion So28 (fp) yrkande 5.

1 motion l987/88:So30(c)\\em&tälls att riksdagen hos regeringen skall begä­ra förslag om statsbidrag till kommunalt bostadstillägg i enlighet med mo­tionen (yrkande 2). Motionären anser att statsbidraget bör utgå med 50 % av kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen. Detta skulle utgöra en stimulans för en nödvändig upprustning av rumsstorlek och standard på ålderdomshemmen så att de uppfyller de krav om minimistandard som fastslagits av riksdagen.

Bestämmelser om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till folkpen­sion finns i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension och i förordningen (1979:830) om statsbidrag till kommu­nalt bostadstillägg till folkpension. Statsbidrag utges till kommunerna för dessas kostnader för kommunala bostadstillägg till folkpension. Statsbi­drag utges under förutsättning att kommunen före avdrag på grund av in­komst täcker minst 80 % av varje del av den månatliga bostadskostnaden som överstiger 80 kr. men inte 1 500 kr. för ogift pensionär och 1 650 kr. för makar. Kommunerna erhåller statsbidrag med 25 % av sina bidragsberätti­gade kostnader för KBT. De övre gränserna för KBT höjdes kraftigt från den 1 januari 1988. För budgetåret 1987/88 uppgår anslaget till I 615 milj.kr.

Utskottet erinrar om vad som sagts i det föregående om betydelsen av goda boendeformer för de äldre såväl när det gäller eget boende som andra värd- och boendeformer. De övre gränserna för KBT har nyligen höjts. Utskottet är inte berett att nu ställa sig bakom krav på en fördubbling av statsbidraget till KBT. Yrkande 2 i motion So30 (c) avstyrks.

1 motion l987/88:So28 (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförs i motionen om dagvård för äldersdementa (yrkande 8). Enligt motionärerna är det dags för en omfattande satsning på dagvård för dementa. Ett rimligt mål bör vara att alla dementa skall erbjudas plats i dagvård inom en tioårsperiod.

Socialstyrelsen har i rapporten Leva självständigt (Socialstyrelsen redo­visar 1986:2) gett en ingående beskrivning av verksamhet med dagvård och gruppboende för äldersdementa. Av den framgår bl.a. att en förnyelse av vård- och boendeformer för patienter med symtom på äldersdemens påbör­jats pä olika håll landet. Modeller för dessa verksamheter har varit dagvår­den på Sabbatsbergs sjukhem i Stockholm och Klockargården på Öland samt gruppboende på Råbyhemmet i Upplands Bro. Dessa verksamheter finns beskrivna i rapporterna Att bo kvar hemma — en rättighet (Socialsty­relsen redovisar 1983:1), Rapport från Klockargården i Löt (Kalmar läns landsting och socialstyrelsen 1984) samt Annorlunda långvård (Socialsty­relsen redovisar 1983:2).

1 rapporten Glömsk men inte glömd (Socialstyrelsen redovisar 1987:6)
redovisas dels en landsomfattande enkät om de äldersdementas boende-
och vårdsituation, dels en sammanställning av de dagvård- och gruppboen-      '9

 

deförsök som under de senaste åren kommit i gång i landet eller som plane-       1988/89 :SoU6 ras.

Av propositionen framgår också att många huvudmän anordnat dag­verksamhet för äldersdementa. År 1985 fanns sådan verksamhet i ett fem­tiotal kommuner och vid nära 90 institutioner inom den somatiska lång­tidssjukvården och den psykiatriska vården. Ytterligare drygt 50 kommu­ner planerar enligt vad som redovisas i propositionen att inrätta sådan verksamhet. Pä fiera håll finns också särskilda dagverksamheter för männi­skor som vårdats under lång tid inom den psykiatriska vården och som skrivits ut till eget boende. 1 propositionen uttalas särskilt att hög prioritet bör ges utveckling av nya boende- och vårdformer samt dagverksamheter för människor med åldersdement beteende.

Utskottet behandlade i ett betänkande i våras motioner om vård och behandling av äldersdementa (se SoU 1987/88:15). Utskottet konstaterade därvid att människor med åldersdement beteende länge tillhört en grupp gamla människor som blivit försummad på grund av att kunskaper saknats om hur deras problem kan lösas. Socialutskottet noterade dock att allt fier kommuner och landsting har påbörjat eller planerar verksamhet för dessa äldre och att olika försök med dagvård och gruppboende pågår över hela landet. Utskottet fann det angeläget att arbetet med att utveckla goda och värdiga vård- och boendeformer för de äldersdementa fortsätter. Ett stort mått av samverkan mellan hälso- och sjukvårdshuvudmännen och social­tjänsten krävs. Utskottet konstaterade vidare att dagsjukvård och rörliga öppenvårdsteam i vissa fall kan ge möjlighet att bo kvar i den egna bosta­den. Sammanfattningsvis konstaterade utskottet att det på olika håll pågår ett omfattande planerings- och utvecklingsarbete och fann därför att något initiativ från riksdagens sida inte behövdes.

Utskottet vill erinra om utskottets uttalande i våras. Det finns anledning att ännu en gång betona angelägenheten av att vården för de äldersdementa och därvid även dagvården byggs ut. Utskottet vill på nytt hänvisa till att ett omfattande planerings-och utvecklingsarbete pågår. Något särskilt initia­tiv frän riksdagens sida är därmed inte nödvändigt. Utskottet avstyrker motion So28 (fp) yrkande 8.

I 5a/Mmflmo//on()begärs vidare att riksdagen skall besluta om ett femårigt stimulansbidrag om 100 milj.kr. per budgetår i syfte att stimulera kommu­nerna att övergå till nya boendeformer för äldersdementa, s.k. gruppboen­de (yrkande 9).

I propositionen anförs att med den utveckling i övrigt som förordas kom­
mer gruppboendet att få stor betydelse för framför allt de äldersdementa,
och det framhålls som mycket angeläget att gruppboendet fortsätter att
byggas ut. Gruppboende etableras ibland inom sjukvårdens institutioner i '
avvaktan på lämpliga alternativa boendeformer. Även detta bedöms som
positivt. 1 propositionen aviseras ett uppdrag till socialstyrelsen och bo­
stadsstyrelsen att gemensamt göra en uppföljning och utvärdering av
gruppboendet för att ge erfarenheter till den vidare utvecklingen.
' Utskottet delar propositionens syn på vikten av gruppboende för ålders-         20

 

dementa. Denna uppfattning överensstämmer också med grundsynen i den       1988/89 :SoU6
aktuella motionen. När det gäller frågan om införande av särskilda stimu-     '

lansbidrag för utvecklingen av gruppboende för äldersdementa måste ut- • ■ skottet dock — liksom i fråga om ombyggnad av långvårdsavdelningar på .sjukhus, sjukhem m.m. — framhålla att planering för och inrättande ay särskilda vård- och boendeformer för äldersdementa är en angelägenhet för landsting och kommuner. Utskottet anser inte heller när det gäller de ålder-dementas boende att något extra stimulansbidrag skall utgå. Utskottet av­styrker därmed motion So28 (fp) yrkande 9.

I motion l988/89:Sol (vpk) hemställs att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till kommunernas hemtjänst med 400 kr. per ålders- och förtids­pensionär fr.o.m. den I januari 1989 (yrkande 7). För att den sociala hem­tjänsten skall kunna byggas ut både kvantitativt och kvalitativt behövs en­ligt motionärerna riktade statsbidrag utöver årsarbetarbidraget. Det tidiga­re statsbidraget per ålders- och förtidspensionär bör därför återställas och riktas till hemtjänsten.

Som redovisats ovan beslutade riksdagen på förslag av utskottet i våras om ändrade statsbidragsregler för social hemhjälp. Statsbidrag skall, enligt de nya reglerna som börjar tillämpas den 1 januari 1989, utgå med 34 000 kr. per årsarbetare bland vårdpersonal inom såväl hemtjänsten som ålder­domshemmen. För att statsbidraget skall kunna hållas inom en i princip oförändrad medelsram ansåg utskottet — och riksdagen — att det var nöd­vändigt att avskaffa det schablonbidrag per pensionär på mellan 250 och 350 kr. som hittills utgått parallellt med årsarbetarbidaget. En sådan om­läggning ansågs godtagbar med hänvisning till värdet av att statsbidraget gjordes likvärdigt i förhållande till omsorgsform. För de närmaste åren råder vissa övergångsbestämmelser och för kommuner som förlorar på om­läggningen av statsbidraget utgår schablonbelopp per pensionär ännu nå­got eller några år.

Utskottet erinrar om de förändringar som sålunda nyss beslutats näi" det
gäller bidraget till social hemhjälp och om att ändringarna ännu inte trätt i
kraft. Utskottet är inte berett att nu återinföra ett schablonbelopp riktat till
den sociala hemtjänsten. Med det anförda avstyrker utskottet motion Sol
(vpk) yrkande 7.                                          ,       .       .

Personalpolitiska frågor

1 samband med att riksdagen i våras beslutade om statsbidraget — och

därvid även en förändring i inriktningen av detta — till social hemhjälp  '

beslutade riksdagen ocksåatt 100 milj.kr. skulle anslås för vardera åren

1989 och 1990 till personalutvecklande ågärder inom äldreomsorgen (SoU   .

1987/88:15, rskr. 311).

Personalfrågorna inom äldreomsorgen behandlas ingående i propositio­
nen (avsnitt 9). Där anförs att kommuner och landsting bör ge hög prioritet
ät personalpolitiska insatser inom äldreomsorgen. Insatserna bör enligt för­
slaget syfta till att minska personalomsättningen och sjukfrånvaron, att
höja tjänstgöringsgraden och att förbättra rekryteringsmöjligheterna. Ett      : 21

 

särskilt uppdrag till socialstyrelsen aviseras. Styrelsen skall sålunda inom 1988/89:SoU6 två år redovisa en uppföljning och utvärdering på personalområdet. Vidare anförs att socialstyrelsen i samarbete med berörda myndigheter och organi­sationer skall samla in och sprida erfarenheter och idéer, som syftar till att förbättra personalförsörjningen inom kommunernas äldreomsorg. För det­ta arbete föreslås socialstyrelsen få disponera en milj.kr. årligen under de tvä kommande åren av de utvecklingsmedel, som avsätts inom ramen för statsbidraget till den sociala hemhjälpen. Det redovisas att regeringen också inlett ett internt utredningsarbete i syfte att analysera den nuvarande situa­tionen och bedöma förutsättningarna för den framtida personalförsörj­ningen inom hela service- och värdsektorn. Utredningsarbetet avses ge un­derlag för eventuella framtida överväganden och åtgärder.

Även behovet av insatser inom utbildningsområdet framhålls i proposi­tionen. Det konstateras att det under de senaste åren skett en förskjutning inom den kommunala vuxenutbildningens yrkesutbildning till förmån för områdena social service och vård. Med hänvisning till det stora nyrekryte­ringsbehovet som förutses för bl.a. äldreomsorgen förutsätts en viss ytterli­gare förskjutning i samma riktning. Ett uppdrag till skolöverstyrelsen avise­ras att tillsammans med berörda myndigheter och organisationer initiera och utvärdera försök inom ramen för den kommunala vuxenutbildningen med alternativa grundutbildningar för vårdbiträden inom äldreomsorgen. När det gäller lärarutbildning uttalas att vårdlärarna i social servicekun­skap i gymnasieskolan och lärarutbildare inom äldre- och handikappområ­det skall få särskild fortbildning. Ett uppdrag till universitets- och högskole­ämbetet (UHÄ) att initiera utvecklingsarbete när det gäller lärarutbildning aviseras. UHÄ skall också få i uppdrag att utreda lämplig utbildning för arbetsledande och verksamhetsansvarig personal inom primärkommunal äldreomsorg.

Ett flertal motioner tar upp personalpolitiska frågor av olika slag. Man behandlar mer allmänna frågor om arbetsmiljön men även mera konkreta sådana som arbetstider, arbetsorganisation, ansvarsfrågor och utbildnings­frågor.

I motion l987/88:So27 av Karin Israelsson m.Jl. (c) hemställs att riksda­gen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som anförts i motio­nen beträffande förkortad arbetstid och övriga arbetsmiljöinsatser (yrkande 6). Vidare begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförs i motionen om utbildningsinsatserna för personal i äldreomsorgen (yrkande 3). I motionen anförs bl.a. att lönerna måste sättas på en marknadsmässig nivå, att arbetsmiljöfrågorna som t.ex. tunga lyft och ensamarbete måste ägnas ökad uppmärksamhet, att utbildningarna måste ges ökad attraktivitet och att det behövs extrainsatser omedelbart för fortbildning och utbildning av personal samt att det krävs kortare arbetstid och andra insatser för att begränsa olägenheter av obekväma arbetstider.

1 motion l987/88:So28 av Daniel Tarschys m.Jl. (fp)begär& ett tillkännagi­
vande till regeringen om en förändrad personalpolitik inom vård och om­
sorg (yrkande 4). Enligt motionärerna måste personalpolitiken i högre grad
ta vara på de anställdas insikter, kunskaper och förmåga. Detta skulle göra      22

 

det lättare att få personal till omsorgen och vården. Nya belöningssystem       1988/89:SoU6 för de anställda bör utvecklas. Personalen bör få ökat ansvar och ökade befogenheter. Det anförs också att personalutveckling och fortbildning bör prioriteras.

I motion l987/88:So33 av Ingegerd Anderiund m.fl. /5) hemställs att riks­dagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anslaget till personalpolitiska insatser på sikt knyts till redovisade pres­tationer från kommunernas sida (yrkande I). Motionärerna anser att det inte är tillräckligt med generella bidrag utan krav på prestationer. De anser också ati årsarbetsbidraget bör knytas till utbildningskrav på vårdbiträden i hemtjänsten. På så sätt knyts bidraget till en prestation som kommunerna måste utföra. Motionärerna begär eti tillkännagivande även i denna del (yrkande 2). Vidare hemställs att riksdagen som sin mening skall ge rege­ringen till känna vad som anförs i motionen om att kommunerna bör åläg­gas att redovisa utbildningsplaner som innefattar uppgifter om dels andelen personal som saknar grundutbildning, dels planerade utbildningsinsatser (yrkande 3). Motionärerna hänvisar till att en sådan redovisning måste ske inom ramen för den förbättrade uppföljning och utvärdering av äldreom­sorgen som måste komma till stånd och som också förespråkas i propositio­nen. 1 motionen konstateras att behoven av utbildningsinsatser är mycket stora och att detta gäller såväl grundutbildning som fortbildning av perso­nalen inom den sociala hemtjänsten. Därför måste grundutbildningen ut­ökas genom att både ungdomsutbildningen och utbildning inom vuxenut­bildningen av redan anställda får ökade resurser. Vidare anförs att de flesta som i dag saknar utbildning inom hemtjänsten tillhör gruppen som skall prioriteras i vuxenutbildningen. Det är enligt motionärerna också av det skälet lämpligt ati utöka den totala resursramen inom den kommunala vux­enutbildningen. Vuxenutbildningen bör få sådana ramar att den utöver grundutbildningen kan inrymma delar av fortbildning för vårdbiträden. Ett särskilt tillkännagivande härom till regeringen begärs i yrkande 4 i motio­nen.

Den nämnda motionen So33 (s) har två yrkanden som främst tar sikte pä arbetsmiljön. Sålunda hemställs att riksdagen som sin mening skall ge rege­ringen till känna vad i motionen anförts om att alla som arbetar inom den sociala hemtjänsten bör få information om att statsbidrag och bidrag till bostadsanpassning kan sökas (yrkande 5). 1 yrkande 6\ motionen hemställs slutligen att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio­nen anförts om arbetsledarens ansvar för den fysiska arbetsmiljön. Mo­tionärerna framhåller betydelsen av att arbetsledarnas roll förändras till att vara mer stödjande och uppmuntra till initiativ. I anslutning härtill pekar man på arbetsledarens ansvar för arbetsmiljön, såväl den fysiska som den psykosociala.

1 motion l987/88:So35 av Margitta Edgren (fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om den sociala hemtjänsten. Motionären vill med sin motion framhålla att arbetstiderna, arbetsorganisationen och arbetsinnehållet för hemtjänstens personal måste ses över.

I motion l988/89:Sol av Lars Werner m.fl. /»'/jA' hemställs att riksdagen           23

 

föreslär regeringen att ta initiativ till försöksverksamhet med 6-timmars 1988/89:SoU6 arbetsdag inom den sociala hemtjänsten (yrkande 1). Enligt motionärernas mening är det bästa sättet att minska tyngden i hemtjänstarbetet att korta arbetsdagarna med bibehållen lön. Del av arbetstidsförkortningen skulle kunna ge utrymme för vidareutbildning, handledning, kamratstöd och ge ' tid för reflexion. På så sätt skulle också tjänstgöringsgraden öka omedelbart för den stora majoritet som nu arbetar deltid. 1 motionen begärs också ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförs i motionen om behovet av konkreta program för utbildning av den sociala hemtjänstens personal och statligt stöd till utbildningen enligt motionens förslag (yrkande 2). Mo­tionärerna framhåller att behovet av utbildning för hemtjänstens personal kommer att bli ännu större än i dag och att det därför behövs konkreta program för i vilken takt personalen kan utbildas. Med den ekonomiska situation som för närvarande råder i många kommuner finns det, anser motionärerna, en uppenbar risk för att en stor del av hemtjänstens personal inte kommer att få möjlighet till utbildning inom yrkesområdet. Utbildning för social hemtjänst bör därför genomföras med statligt stöd genom länsar­betsnämnderna.

I 5ö/M/wa moC/on tas också upp frågan om normer för personaltäthet som ett medel att komma till rätta med många av bristerna i hemtjänstens kvali­tet. Sålunda hemställs i motionen att riksdagen hos regeringen skall hem­ställa om uppdrag till socialstyrelsen att utarbeta normer för personaltäthet inom hemtjänst, rehabilitering i öppenvård och inom de särskilda sluten­vårdsformerna för äldre (yrkande 5). Vidare hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om att socialtjänstlagen och hälso-och sjuk­vårdslagen kompletteras med normer för personaltäthet enligt motionens förslag (yrkande 6). Motionärerna anser att vårdinnehållet är direkt avhäng-igt personaltätheten både i öppen- och slutenvård och att det därför krävs klara normer för personaltäthet.

Socialstyrelsen erhöll i mars 1987 regeringens uppdrag att genomföra och föreslå insatser som syftar till att förbättra personal- och rekryteringssitua­tionen inom den sociala hemtjänsten. Arbetet, som har redovisats i tvä rapporter från socialstyrelsen (Socialstyrelsen redovisar 1988:7 Personal­försörjningen inom hemtjänsten och Socialstyrelsens PM 1988:25 Exempel, på utvecklingsarbeten, en bilaga till den tidigare nämnda Socialstyrelsen redovisar), har genomförts i samarbete med berörda.departement, myndig­heter, fackliga organisationer samt Svenska kommunförbundet och Lands­tingsförbundet. I arbetet har också ingått representanter för pensionärs-och handikapporganisationerna..

Rapporten Personalförsörjningen inom hemtjänsten innehåller bl.a. en
beskrivning av personalsituationen inom hemtjänsten, en analys av hjälp­
behov och personalbehov och en mycket läng rad förslag till åtgärder på
olika områden. Dessa innefattar åtgärder när det gäller hemtjänstens orga­
nisation, åtgärder som rör arbetsmiljön, åtgärder och förslag som rör ut­
bildning, information —marknadsföring, rekryteringsåtgärder, lönefrågor
m.m. I och med att förslagen har formats vid samtal med brukare, vårdbi­
träden, arbetsledare, socialchefer, företroendevalda, myndigheter, intres-         24

 

seorganisationer och fackliga organisationer anses förslagen ha en mycket       I988/89;SoU6 bred förankring.

Det kan tilläggas att socialstyrelsen i sin treårsbudget särskilt prioriterat sex områden försitt arbete. Ett av dessa är personalförsörjning inom hälso-och sjukvård och socialtjänst. Socialstyrelsen avser att analysera orsakerna till personalomsättning och personalavgång inom vissa verksamheter, kart­lägga personalfrågorna och föreslå åtgärder med utgångspunkt från krav på kvalitet och kompetens.

Landstingsförbundet inledde våren 1987 ett stort projekt när det gäller personalförsörjningsfrågorna. Projektet går ut på att stimulera och kom­plettera landstingen i deras arbete med personalrekryteringen. Man beto­nar vikten av att rekrytera unga människor men också äldre, ävensom olika åtgärder för att behälla den personal som man redan har. Olika studier görs när det gäller arbetsorganisation, verksamhetsinriktning, personalpolitik, utbildningspolitik, marknadsföring och information. Inom projektet har man också gjort sammanställningar av olika undersökningar om personal­ens syn på vårdarbetet. Under de senaste tre åren har särskilda satsningar gjorts för att få fler sökande till vårdutbildningarna. En viss ljusning har setts under det senaste året med fier sökande till gymnasieskolans vårdlinjer och även något fier sökande till högskoleutbildningen. Sä gott som alla landsting har nu kommit i gång med egna verksamheter för att rekrytera och behålla vårdpersonalen. Förbundets projekt fortsätter under hela detta år med inriktning pä avrapportering till 1989 års landstingskongress.

Frågor kring arbetstiden och dess förläggning har varit aktuella i flera landsting. Landstingsförbundet anordnade därför under hösten 1987 en konferens på temat Arbetstidskonferens —tema med aktualitet. Dokumen­tation från konferensen har också sammanställts i en särskild rapport (Lf-tryck nr 927). Förbundet har också sammanställt rapporten Vad gör lands­tingen i personalförsörjningsfrågor? som bygger på en enkät till alla sjuk­vårdshuvudmän (Lf-tryck nr 926).

Sjukvårdens och socialvärdens planerings- och rationaliseringsinstitut, Spri, har bl.a. inom ramen för ett stort projekt om vårdens inre organisation också arbetat med personalrekryteringsfrågorna. Man här genomfört ett arbete med modellsimuleringar av generell arbetstidsförkortning. Rappor­ter som tagits fram inom ramen för projektet är Men först 7-timmarsdag (Spri rapport 220) och Variera arbetstiderna (Spri rapport 227). Spri har , också utvärderat vissa försöksverksamheter med flexibel arbetstid, bl.a. på Tumba sjukhus. 1 rapporten Flextid på vårdavdelningar (Spri rapport 245) har man funnit att fiexibel arbetstid kan vara ett framgångsrikt hjälpmedel för att förbättra arbetsmiljön för personalen och vårdmiljön för patienter­na.

Regeringen tillsatte är 1987 en särskild arbeistidskommitiéför att analyse­
ra konsekvenserna av olika arbetstidsreformer och förändrade arbetstids­
mönster. Kommittén skall presentera ett samlat underlag som belyser effek­
terna för män, kvinnor och familjer av olika slag av arbetstidsförkortning­
ar. Kommittén skall pröva frågor om kortare arbetstid per dag eller vecka,
längre semester, utökad föräldraförsäkring, alternativa arbetstidförkort­
ningar och rörlig pensionsålder. Utredningsarbetet pågår ännu något år.          25

 

När det gäller utbildningsområdet kan redovisas att riksdagen i våras 1988/89:SoU6 beslutade om en treårig försöks- och utvecklingsperiod när det gäller gym­nasieskolans yrkesinriktade studievägar (prop. 1987/88:102, UbU 31, rskr. 323). 1 försöksverksamheten ingår även en treårig vårdlinje. Vidare kan redovisas att riksdagen i våras beslutade om vissa förändringar när det gäller intagningen till vårdlinjerna i gymnasieskolan (UbU 1987/88:16, rskr. 367). Sålunda har prioriteringen av 16— 17- åringar tagits bort när det gäller vårdlinjen och sociala servicelinjen. Den tidigare prioriteringen av de unga har ansetts innebära att allt färre äldre söker till dessa utbildningar.

Socialutskottet behandlade i betänkandet SoU 1987/88:22 ett stort antal. motionsyrkanden om den framtida rekryteringen av personal till vårdom­rådet. Många av synpunkterna i dessa yrkanden återkommer i de nu aktuel­la motionerna. Utskottet gjorde därvid följande bedömningar (betänkandet s. 14-15):

Möjligheterna att rekrytera personal till vårdsektorn har varierat under olika perioder. Ännu för tiotalet år sedan betraktades situationen som rela­tivt stabil. Detta förhållande har numera förändrats. Utskottet delar den oro som uttrycks i de aktuella motionerna och ser mycket allvarligt på den situation som nu uppkommit när det gäller att rekrytera och behålla kompe­tent personal inom vårdområdet. Det är ett av sjukvårdens största problem inför 1990-talet hur dagens utveckling, som framför allt blivit kännbar i storstadsområdena, med färre sökande till vårdutbildningar och ett växan­de antal människor som lämnar vårdyrkena skall kunna vändas till sin motsats.

Det är enligt utskottet — och därvid delar utskottet den uppfattning som uttrycks i motionerna — nu nödvändigt att försöka finna vägar som på nytt kan göra värdyrket attraktivt. Personalen är sjukvårdens viktigaste resurs. Givetvis är vårdpersonalens löner av betydelse i sammanhanget, men av väl så stor betydelse torde vara en förbättrad personalpolitik som kan skapa mer utrymme för eget ansvar och engagemang i värdarbetet. Utskottet vill bl.a. framhålla betydelsen av ökad vidareutbildning och fortbildning. Det är vidare många grupper inom vården som behöver bättre arbetsvillkor. Från sjukvårdspersonal framförs ofta önskemål om att slippa arbeta varan­nan helg. Enligt utskottet är det angeläget att ansträngningar görs för att sådana önskemål skall kunna förverkligas. Utskottet vill här hänvisa till det arbete som bedrivs inom Spri för att utveckla olika modeller för ändrade tjänstgöringstider, flextidsarbete, individuella arbetsscheman och förkor­tad arbetsdag. I anslutning till.flera av motionsyrkandena finns anledning att framhålla att de olika idéer och erfarenheter som i dag finns i landsting­en måste tas till vara i det fortsatta utvecklingsarbetet. Det är enligt utskottet också viktigt att försöksverksamheter kommer i gång på här aktuella områ­den och att resultaten härav sprids till sjukvårdshuvudmännen.

När det gällde planeringsfrågorna anförde utskottet:

Planeringen av hälso- och sjukvården är i och för sig främst en angelägenhet
för sjukvårdshuvudmännen men självfallet har även staten här ett ansvar.
Bl.a. kan erinras om det gemensamma arbete som sker inom ramen för den
nya hälso- och sjukvårdsberedningen. Ställningstagande till olika konkreta
förslag om åtgärder som rör sjukvårdshuvudmännens organisation är emel­
lertid inte en uppgift för regering och riksdag. Utskottet konstaterar i denna
del att sjukvårdshuvudmännen. Landstingsförbundet, socialstyrelsen, Spri        26

 

och andra redan har inlett ett omfattande arbete för att personal skall kunna       1988/89 :SoU6 rekryteras till vårdområdet och för att den kompetenta personalen skall stanna kvar i värdyrkena. Utskottet anser därför inte att det i detta läge finns skäl för någon åtgärd från riksdagens sida för att personalrekryte-ringsfrägorna skall få den uppmärksamhet som efterlyses i motionerna.

Det fanns också motionsyrkanden som mera konkret tog upp arbetstidens längd m.m. Utskottet anförde i anslutning till dessa följande:

Utskottet erinrar om vad utskottet ovan anfört om vikten av en förbättrad personalpolitik och bättre arbetsvillkor för värdpersonalen. Utskottet har därvid betonat vikten av försöksverksamheter på här aktuella områden och av att resultaten sprids till sjukvårdshuvudmännen. Utskottet vill i samman­hanget också hänvisa till den pågående utredningen om olika arbetstidsfrå­gor som görs av arbetstidskommittén. Utskottet, som erinrar om att det ankommer på vederbörande sjukvårdshuvudman att i samråd med arbets­marknadens parter besluta i frågorom arbetstidens längd och förläggning, är mot denna bakgrund inte berett att förorda något initiativ från riksda­gens sida i denna del.

Arbetsmarknadsutskottet har helt nyligen i betänkandet I988/89:AU2 av­styrkt motioner om förkortad arbetstid för personal inom vårdsektorn. I betänkandet redovisas att sex landsting har anmält sitt intresse till Lands­tingsförbundet för att bedriva försöksverksamhet med förkortad arbetstid. Förbundet har med anledning därav vänt sig till regeringen för att undersö­ka möjligheterna till en statlig finansiering av en sådan verksamhet. Lands­tingen har därefter, i juni månad i år, rekommenderat de berörda landsting­en att inte nu påbörja en försöksverksamhet av detta slag. Förbundets in­ställning är att resultatet av arbetstidskommitténs överväganden bör avvak­tas.

Frågan om arbetsmiljön i hemtjänsten behandlades särskilt av utskottet i betänkandet SoU 1987/88:5 med anledning av tvä dä aktuella motionsyr­kanden. Motionerna hade också remissbehandlats. Utskottet gjorde följan­de överväganden (s. 10— 11):

Ett ökat antal äldre och handikappade kommer i framtiden att behöva värd och service i den egna bostaden. Den inledda utvecklingen har i förening med resursbrist ställt hemtjänsten resp. hemsjukvården inför nya uppgifter och växande problem. Det är dä lätt att konfiikter uppstår i fråga om vård­biträdenas anspråk på en god arbetsmiljö och hjäiptagarens önskemål i fråga om utformningen av omsorgerna. Hemtjänst och hjälptagare kan så­lunda ha skilda intressen i fråga om exempelvis hjälpmedel som förändrar hemmiljön.

Utgångspunkten måste vara att hemtjänsten utformas på ett sätt som
varken ger avkall på kraven på respekt för den enskildes integritet eller
kraven på en god arbetsmiljö. Utskottet anser det angeläget att arbetet med
att utveckla hemtjänsten i denna riktning fortsätter. Det finns problem som
måste få en bättre lösning. Bl.a. krävs att hemtjänstpersonalen får tillgäng
till hjälpmedel som underlättar tunga arbetsmoment. De organisatoriska
frågorna måste också uppmärksammas. Utskottet vill vidare särskilt peka
på det behov av fortbildning för personalen som aktualiseras av de utökade
arbetsuppgifterna för hemtjänsten. Samtidigt måste betonas att förändring­
ar inte får genomföras utan att även hjälptagarna får anlägga synpunkter.      27

 

Att de känner förtroende för hemtjänsten är en förutsättning för en god       1988/89:SoU6 omsorg.

Utskottet hänvisade till pågående utredningsarbete m.m. och ansåg sig mot den bakgrunden kunna förutsätta att de frågor som aktualiserats skulle komma att uppmärksammas och få sin belysning utan något riksdagens initiativ. Utskottet underströk vikten av att så sker.

Utskottet gör nu följande bedömning.

Utskottet vill inledningsvis erinra om de uttalanden som utskottet gjorde i våras när det gällde personalförsörjningsfrågorna inom vårdsektorn. Ut­skottet betonade då vikten av att man kommer till rätta med den olyckliga utvecklingen, framför allt i storstadsområdena, med hög personalomsätt­ning och med färre sökande till vårdutbildningarna. Utskottet anser att man måste vända utvecklingen inom de närmaste åren, om man skall kunna klara det stora nyrekryteringsbehov som förutses till äldreomsorgen. Ut­skottet erinrar om sitt uttalande i det inledande avsnittet om betydelsen av fördjupade analyser av rekryteringsbehovet. Utskottet instämmer helt i vad som anförs i propositionen och motionerna om att kommuner och lands­ting bör ge hög prioritet åt de personalpolitiska frågorna, vari även ingår frågor om arbetsmiljö, utbildning och planering.

Mot bakgrund av de många synpunkter som tas upp i de aktuella motio­nerna finns det också skäl att erinra om utskottets uttalanden i våras om betydelsen av vidareutbildning och fortbildning, om lönernas roll, om nöd­vändigheten av försöksverksamheter och om behovet av bättre arbetsvill­kor såsom personalens önskemål att slippa helgarbete m.m.

Vad gäller kraven på en förändrad arbetsorganisation och ett förändrat arbetsinnehåll för vårdpersonalen som bl.a. rests i motionerna So28 (fp) och So35 (fp) betonas i propositionen just att personalen bör ges större ansvar och befogenheter att fatta egna beslut i samverkan med hjälpmotta-garen. Det anses också viktigt att t.ex. vårdbiträdena får möjlighet att ut­veckla sitt speciella intresse och sin lämplighet för vissa uppgifter. Denna målsättning gäller såväl inom hemtjänsten som inom de särskilda boende-och vårdformerna. Liknande synpunkter finns också i socialstyrelsens ovan nämnda rapport om personalförsörjningen inom hemtjänsten. 1 rapporten betonas att ansvaret, befogenheterna och besluten bör föras ut till vårdbi­träden och hemtjänstassistenter. Vikten av små självständiga arbetslag framhålls. Det anförs också att yrkesrollerna för vårdbiträden och hem­tjänstassistenter måste göras tydliga. Det påpekas att yrkesrollen kan vidgas genom att arbetsuppgifterna varieras. Även utskottet anser det viktigt att större uppmärksamhet riktas mot dessa frågor. Enligt utskottet föreligger det inte någon motsättning mellan motionärernas önskemål och vad som uttalas i propositionen. Eftersom syftet med motionerna därmed kan anses tillgodosett erfordras inte något initiativ från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför motionerna So28 (fp) yrkande 4 och So35 (fp).

Arbetsmiljöfrägorna tas upp i motion So27 (c) som betonar att arbetsmiljö­
frågorna som de tunga lyften, ensamarbetet m.m. måste ägnas ökad upp­
märksamhet. Motion So33 (s) framhåller arbetsledarnas ansvar och perso­
nalens informationsbehov:                                                                  .28

 

När det gäller arbetsmiljöns utformning — det må vara den fysiska eller 1988/89:SoU6 den psykiska arbetsmiljön — erinrar utskottet om den ställning som arbets-ledaren i egenskap av företrädare för arbetsgivaren kan ha enligt arbetsmil­jölagen (1977:1160). 1 propositionen framhålls arbetsledarens nyckelroll i att stödja personalen och bidra till ett stimulerande arbetsklimat. För att arbetsledarna skall kunna fullgöra sina skyldigheter krävs att de får erfor­derlig utbildning. Enligt vad söm anförs i propositionen skall just detta behov bli föremål för särskild utredning. Även vikten av en god fysisk arbetsmiljö framhålls i propositionen. Därvid nämns vikten av förebyggan­de åtgärder men också de tekniska hjälpmedlen. Det finns anledning att erinra om den statliga hjälpmedelsutredning som för närvarande ser över hjälpmedelsfrägorna. De anställda skall naturligtvis ha information om de möjligheter som står till buds. Som motionärerna påpekar bör en sådan information inkludera information om det ekonomiska stöd som kan utgå för t.ex. anpassning av bostäder och för anskaffande av utrustning. Även socialstyrelsen framhåller i sin rapport åtgärder som rör arbetsmiljön och betonar utbildningsinsatserna.

Utskottet ser inte heller i denna del någon motsättning mellan motionä­rernas synpunkter och de åtgärder som förespråkas av regeringen. Motio­nen erfordrar därmed enligt utskottet inte någon särskild åtgärd från riks­dagens sida. Utskottet avstyrker motion So33 (s) yrkandena 5 och 6 och So27 (c) yrkande 6 i här berörda delar.

1 några motioner (c, vpk) reses krav på en förkortad arbetstid för hem­tjänstens personal och/eller för all personal inom vården. Vid sin behand­ling av liknande motionsyrkanden i våras hänvisade utskottet bl.a. till att frågor om arbetstidens längd och arbetstidens förläggning i första hand är en fråga som arbetsmarknadens parter har att besluta om. Utskottet hänvi­sade också till det uppdrag som lämnats till arbetstidskommittén. Dessa synpunkter gör sig enligt utskottet alltjämt gällande. Till detta vill utskottet foga att det inte bara är vårdpersonal utan också många andra grupper som måste anses ha berättigade önskemål och krav när det gäller en förkortning av arbetstiden. En allmän förkortning av arbetstiden inom vårdsektorn kan visserligen i någon utsträckning förväntas medföra att fiera människor sö­ker sig till vårdområdet, men samtidigt minskar det totala antalet arbetade timmar. Nya vårdtimmar måste täckas genom ytterligare nyrekryteringar. En förbättrad personalpolitik och en förbättring av arbetsvillkoren i övrigt är enligt utskottet minst lika viktiga åtgärder för att vården skall fä behålla sin personal. Utskottet erinrar om vad utskottet uttalat även i det föregåen­de. Utskottet får — i likhet med propositionen — framhålla att arbetsför­hållandena och arbetsmiljön måste ha en sådan utformning att människor­na kan arbeta heltid utan att riskera att bli utslitna i förtid.

Utskottet är inte berett att förorda något initiativ från riksdagens sida när det gäller kraven pä en förkortad arbetstid. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna So27 (c) yrkande 6 och So I (vpk) yrkande 1 i här berör­da delar.

Motion Sol (vpk) tar upp frågan om normer för personaltäthet för bl.a.

hemtjänsten. Utskottet konstaterar att socialstyrelsen i sin rapport föreslår      29

 

en höjd grundbemanning i hemtjänstens arbetslag. Detta anses förbättra 1988/89:SoU6 möjligheterna till kontinuitet gentemot hjälpmottagarna och också möjlig­heter att klara av akut frånvaro av korttidskaraktär. De centrala personal­poolerna kan därmed minskas. En höjd grundbemanning anses också kun­na leda till högre kvalitet i arbetet och till en ökad trivsel för de anställda genom en fast tillhörighet i arbetslaget. 1 den särskilda bilagan till socialsty­relsens rapport (publicerad i socialstyrelsens PM 1988:28 Exempel på ut­vecklingsarbeten) redovisas vissa positiva erfarenheter från en försöksverk­samhet med höjd grundbemanning bl.a. inom Malmö kommun. Utskottet vill hänvisa till de många idéer och uppslag som finns i socialstyrelsens rapport och anser sig kunna förutsätta att kommuner och landsting noga kommer att analysera vad som kan göras. Enligt utskottets mening bör huvudmännen däremot inte bindas av detaljerade föreskrifter från staten vad gäller personaltätheten. Utskottet avstyrker sålunda motion Sol (vpk) yrkandena 5 och 6.

Såväl propositionen som motionerna betonar vikten av utbildningsinsatser. Som framgått av den föregående redovisningen föreslås en rad olika insat­ser i propositionen. I motion So27 (c) anförs att utbildningsinsatserna brådskar och att det behövs extrainsatser. Andra motioner såsom motion So33 (s) betonar styrmedel av olika slag. Man anför att anslagen till perso­nalpolitiska insatser bör knytas till redovisade prestationer, att årsarbetar­bidraget till den sociala hemtjänsten skall förbindas med utbildningskrav, att huvudmännen skall redovisa särskilda utbildningsplaner m.m. Även i motion Sol (vpk) begärs konkreta program för utbildning av hemtjänstens personal ävensom statligt stöd till utbildningen.

Utskottet delar både propositionens och motionärernas.bedömning att utbildningsfrågorna har en stor betydelse för att personalfrågorna skall få en tillfredsställande lösning. Det gäller grundutbildningen men också vida­re- och fortbildningen. Den kommunala vuxenutbildningen spelar här en utomordentligt viktig roll och utskottet vill därför i likhet med motion So33 (s) understryka att denna måste ha sådana resurser att utbildningsbehoven kan klaras. Den kommunala vuxenutbildningens roll när det gäller utbild­ning inom områdena social service och vård påtalas särskilt i propositionen som också räknar med att kommunerna i samråd med arbetsmarknadens parter även fortsättningsvis kommer att prioritera utbildning inom vård och service.

Det är enligt utskottet viktigt att planer över utbildningsbehovet för hem­tjänstens personal upprättas i kommunerna. Utskottet återkommer för övrigt till planeringsfrågorna i ett senare avsnitt.

Med de intentioner som uttalas i propositionen, och mot bakgrund av
den insikt som i dag uppenbarligen finns hos kommuner och landsting i
fråga om nödvändigheten av åtgärder på det personalpolitiska området för
att personalfrågorna skall kunna lösas, anser utskottet det obehövligt att
ålägga kommuner och landsting en formell skyldighet att redovisa sina
åtgärder eller planer för personalutbildning. Utskottet erinrar om det sär­
skilda uppdrag till socialstyrelsen att göra en uppföljning och utvärdering
av utvecklingen på personalområdet som aviseras i propositionen. Utskot-        30

 

tet återkommer i ett senare avsnitt till frågor om utveckling och uppföljning      1988/89:SoU6 av äldreomsorgen.

Med hänvisning till vad utskottet här har anfört avstyrks motionerna So27 (c) yrkande 3 och So33 (s) yrkandena 1 —4.

Inte heller är utskottet berett att tillstyrka kraven i motion Sol (vpk) yrkande 2 på ett särskilt statligt stöd för utbildningen av hemtjänstens per­sonal. Motionsyrkandet avstyrks.

Närståendevård

Ersättning och ledighet för närståendevård

1 propositionen föreslås att en lag om ersättning och ledighet vid kortvarig närståendevård införs. Då denna fråga berör socialförsäkringsutskottets beredningsområde har socialutskottet berett socialförsäkringsutskottet till­fälle att avge yttrande över propositionen och aktuella motionsyrkanden. 1 anslutning härtill har även vissa motioner, väckta under allmänna motions­tiden 1988, flyttats över till socialutskottet från socialförsäkringsutskottet. Socialförsäkringsutskottets yttrande, l988/89;SfUly, har fogats till betän­kandet som bilaga 2. Innehållet i yttrandet redovisas även nedan.

Propositionen behandlar också den mera allmänna frågan om samhällets stöd till den som vill vårda en närstående. Utskottet återkommer till denna fråga.

I propositionen föreslås att fr.o.m. den I juli 1989 skall en närstående som vårdar en svårt sjuk person i hemmet ha rätt till ersättning från sjukförsä­kringen och rätt till ledighet från sin anställning under högst 30 hela arbets­dagar, varvid dagantalet räknas för den person som vårdas. Ersättningen skall utgå med belopp motsvarande vårdarens sjukpenning, och ersättning­en och ledigheten skall kunna tas ut med hel, halv eller fjärdedels ersättning och ledighet beroende på hur lång tid av dagen vården ges. Ersättningen skall utgöra skattepliktig och pensionsgrundande inkomst och vara semes­terlönegrundande. Som villkor för rätt till ersättning och ledighet skall gälla att såväl den sjuke som vårdaren är inskrivna hos allmän försäkringskassa, vilket innebär att den sjuke och vårdaren skall ha fyllt 16 år och vara bosatta i Sverige. Vården skall ges här i landet.

Rätten till ersättning och ledighet har i propositionen begränsats till si­tuationer när en närstående vårdar en svårt sjuk person i hemmet eller i annan enskild bostad eller när vårdaren följer med den sjuke vid de resor som äger rum i samband med att vården i hemmet börjar eller slutar. 1 eget boende inkluderas olika former av servicebostäder och gruppboende, där den enskilde har hyreskontrakt av sedvanligt slag. Från lagens tillämp­ningsområde har däremot undantagits vårdinsatser som görs på sjukvårds­inrättningar, ålderdomshem eller andra offentliga eller privata institutio­ner, där personal finns tillgänglig dygnet runt.

Föredragande statsrådet framhåller att det är en viktig livskvalitetsfråga
för berörda personer att kunna vara tillsammans i en svår situation, men
betonar samtidigt att en närståendes vårdinsatser måste vara frivilliga. Det
framhålls vidare att reformen inte får innebära att samhället undandrar sig       31

 

sitt ansvar att ge vård samt stöd och hjälp. Det betonas att det främst är      1988/89:SoU6

kommunens och landstingets ansvar att ge behövlig service och värd till

äldre och människor med funktionshinder. Brister i denna service och vård

får inte innebära att en närstående känner sig mer eller mindre tvingad att

åta sig vårduppgifter. Det anses mot denna bakgrund inte finnas tillräckliga

skäl för att ge närstående rätt till ledighet och ersättning för den vård som

behövs när den sjuke väntar i hemmet på plats vid sjukhus e.d. eller på

grund av konvalescens i hemmet i stället för vid sjukhus. Tillfälligt avbruten

vård vid sjukhus eller vårdhem anses inte heller i sig som ett skäl för sådana

förmåner.

När det gäller begreppet svårt sjukdomstillstånd framhåller föredragan­de statsrådet att det är svårt att entydigt ange vad som bör läggas in i detta. Till svåra sjukdomstillstånd kan räknas inte enbart ett omedelbart över­hängande livshot — som dock inte utesluter fall där hopp finns om en förbättring av hälsotillståndet — utan även sådana sjukdomstillstånd som på någon tids sikt innebär ett allvarligt överlevnadshot, exempelvis olika former av cancer i ett senare skede av sjukdomen. Det kan också vara frågan om att den enskilde har flera sjukdomar som tillsammans ger upp­hov till ett svårt sjukdomstillstånd.

1 motion 1987/88:Sf205 av Bo Nilsson och Ingvar Björk (båda s), vilken alltså väckts under allmänna motionstiden 1988 och överflyttats till socialutskot­tet, begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om behovet av ersättning för vård av svårt sjuka familjemedlemmar i hem­met under kortare perioder. Införandet av en rätt till ersättning för anhöriga som vårdar sjuka, vuxna familjemedlemmar anses mycket angeläget.

1 motion 1987/88:So29 av Stina Gustavsson (c) begärs ett tillkännagivan­de till regeringen om vad som anförs i motionen angående anhörigs rätt till ledighet och ersättning (yrkande I). Motionären föreslår att de kriterier för ledighet som anhörigvårdskommittén angav i sitt betänkande (SOU 1983:64) Ledighet för anhörigvård skall gälla. Dessa kriterier var förutom svårare sjukdomstillstånd, vari inbegreps situationer när den sjuke vårda­des på sjukvårdsinrättning, även väntan i hemmet pä plats vid sjukhus eller vårdhem, vård i hemmet i stället för vid sjukhus eller konvalescenthem samt vård eller behandling av barn med handikapp under 16 är på en vårdinrätt­ning. Motionären framhåller i anslutning härtill att väntan på plats på sjuk­hus eller värdhem snarare är regel än undantag. Motionären anser också att förslaget om 30 dagars rätt till ledighet synes något snävt. Möjligheten till ledighet bör därför utsträckas att gälla även vid ett senare skede av vården, t.ex. vid en anhörigs dödsbädd. Vad slutligen gäller ersättningens storlek anser motionären att denna bör grundas på principen att den skall utgöra kompensation för utfört arbete och göras lika stor för alla. Storleken kan t.ex. motsvara den genomsnittliga sjukpenningen per dag eller motsvara det belopp som ett sjukvårdsbiträde eller ett vårdbiträde i öppen värd erhåller per dag.

Även i motion I987/88:So3l av Gösta Andersson och Börje Hörnlund (båda c) föreslås att ersättningen vid närståendevärd görs lika för alla. Mo-

32

 

tionärerna anser att en lämplig ersättningsnivå är grundlönen för sjuk-      1988/89:SoU6 vårdsbiträden i öppen vård och begär beslut av riksdagen i enlighet härmed.

Ytterligare fem motioner från socialförsäkringsutskottet behandlar rät­ten till ersättning och ledighet vid närståendevård. I motion I987/8S:S.P68 av Bengt Westerberg m.fl. iy hemställs sålunda att riksdagen hos regering­en skall begära förslag om ett system som ger föräldrar med svårt handikap­pade vuxna barn möjlighet att erhålla ledighet och ersättning för vård av barnet om det blir sjukt (yrkande 5). Motionärerna anför att föräldrar till svårt handikappade barn som är över 16 år hamnar i en svår situation, eftersom de inte har rätt att få ledigt eller rätt till ersättning när deras vuxna barn är sjukt. Den enda lösningen är trots detta att någon av föräldrarna stannar hemma från arbetet. Lösningen på problemet anses vara rätt till ersättning och ledighet för vård av anhörig.

I motion l987/88:Sf298 av Margareta Andrén m.fl. /Tjhemställs att riks­dagen hos regeringen skall begära förslag om laglig rätt för vård av anhörig eller annan närstående vid vård i livets slutskede, vid sjukdom eller vid konvalescens i hemmet (yrkande //och om att ATP-grundande ersättning skall utgå enligt den allmänna försäkringen vid vård av anhörig eller annan närstående med ersättningsbelopp motsvarande sjukpenningens storlek. 1 motion 1987/88:Sf320 av Alf Svensson (c) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att ersättning för tillfällig vård av anhörig skall lämnas efter samma grunder som gäller för tillfällig vård av sjukt barn (yrkande 2), me­dan Ewa Hedkvist Petersen och Sten-Ove Sundström (båda s) i motion 1987/ 88:Sf264 begär ett tillkännagivande om behovet att få ersättning i form av sjukpenning när man följer med anhörig ålderspensionär till läkare. 1 mo­tion 1987/88:5/294 av Nic Grönvall (m) begärs en utredning om utvidgad vårdförsäkring i enlighet med förslaget i motionen. Motionären föreslår en frivillig försäkring inom den allmänna försäkringen som skall ge möjlighet för den försäkrade att få ersättning under sex månaders värd av nära anhö­rig-

Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande (1988/89:ly) följande:

Utskottet vill inledningsvis erinra om att det av anhörigvårdskommittén framlagda förslaget innebar att en rätt till ledighet skulle införas under högst 30 dagar per år för den som vårdade en anhörig. Möjligheten till ledighet var sålunda ansevärt vidare än den ledighetsrätt om 30 dagar under den vårdades hela liv som föreslås i propositionen och avsåg också, som framgår ovan av redogörelsen av yrkandena i motion So29, vårdsituationer där brister i möjligheten att få offentlig vård förelåg, t.ex. att den sjuke måste vänta på plats vid sjukhus. Kommittén ansåg sig däremot av statsfi­nansiella skäl inte ha möjlighet att föreslå att ledigheten skulle förenas med en ersättningsrätt från den allniänna försäkringen. 1 propositionen har den i förhållande till kommittéförslaget starkt begränsade rätten till ledighet föreslagits bli kombinerad med en rätt till ersättning från den allmänna försäkringen. Utskottet finner det mot denna bakgrund både rimligt och riktigt att ledighet och ersättning ges enbart i sådana situationer där det finns ett mycket starkt behov för såväl den vårdade som den närstående vårdaren att kunna vara tillsammans i hemmet, t.ex. i livets slutskede. Re­formen skall inte kunna användas för att avlasta landsting och kommuner

33

3    Riksdagen 1988/89. 12 saml. Nr 6

deras ansvar för att ge vård och stöd. Utskottet, som i likhet med föredra- 1988/89:SoU6 gande statsrådet vill erinra om att stödet till föräldrar som vårdar sjuka handikappade barn under 16 år avsevärt förbättrats sedan anhörigvårds­kommitténs förslag lades fram år 1983, biträder sålunda propositionens förslag om i vilka situationer rätt till ersättning och ledighet skall föreligga. Utskottet delar också föredragande statsrådets uppfattning att frågan om rätt till ledighet från förvärvsarbete under en längre vårdperiod än 30 dagar bör övervägas först när erfarenheter vunnits av den nu föreslagna rätten till ledighet.

Beträffande ersättningens storlek uttalar socialförsäkringsutskottet att man anser att den grundprincip som gäller för ersättning från den allmänna försäkringen när en förvärvsarbetande av sjukdom är förhindrad att utföra sitt arbete, nämligen att kompensation utgår i förhållande till inkomstbort­fallet, skall gälla även vid närståendevärd.

Socialförsäkringsutskottet föreslår att socialutskottet tillstyrker bifall till propositionen i de berörda delarna och avstyrker bifall till de nämnda mo­tionerna.

Socialutskottet delar socialförsäkringsutskottets — och därmed även pro­positionens — bedömningar både när det gäller de situationer då rätt till ersättning och ledighet bör föreligga och ersättningens storlek. Med hänvis­ning härtill tillstyrker socialutskottet bifall till propositionen i nu berörda delar och avstyrker bifall till motionerna So29 (c) yrkande 1, So31 (c) och Sf264 (s). Motionerna Sf205 (s), SO20 (c) yrkande 2 samt Sf268 (fp) yrkande 5 och Sf298 (fp), båda delvis, får enligt socialutskottets — och även social­försäkringsutskottets — bedömning anses tillgodosedda med det förelig­gande förslaget, varför också dessa yrkanden avstyrks.

Yrkandena i motionerna Sf268 (fp) yrkande 5 och Sf298 (fp) yrkande 1 är delvis tillgodosedda genom propositionen. Utskottet är inte berett att till­styrka några ytterligare åtgärder. Motionerna avstyrks.

När det gäller kraven i motion Sf294 (m) att införa en frivillig försäkring vid vård av nära anhörig anför socialförsäkringsutskottet att man inte heller anser sig kunna ställa sig bakom en sådan tankegång.

Socialutskottet delar denna bedömning. Det måste enligt utskottet i första hand vara sjukvårdshuvdmännens och kommunernas uppgift att ge ekono­misk ersätining när någon under längre tid vårdar en nära anhörig. Social­utskottet avstyrker sålunda motion Sf294 (m).

I motion 1987/88:So29(c)yrkande2hemställs att riksdagen hos regeringen
skall begära förslag för att skapa bättre villkor för anhörigas insatser vid s.k.
växelvård. Motionären syftar pä situationer där två makar båda är pensio­
närer och bedöms som ensamstående i pensionshänseende på grund av att
ena maken stadigvarande vistas på sjukvårdsinrättning. Enligt motionären
finns det exempel på att försäkringkassan bedömt makarna som samboen­
de när den sjuke maken övergår till s.k. växelvård och periodvis vårdas i
hemmet. Motionären anser att pensionssystemet måste utformas så att den.
vårdinsats den hemmavarande maken då gör inte bestraffas genom en lägre
pension. Liknande synpunkter framförs även i motion l987/88:So27 (c), i           34

 

vilken också begärs förslag för att skapa bättre villkor för anhörigas insatser      1988/89 :SoU6 vid växelvård (yrkande 7).

Enligt 10 kap. I § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall gift pensionsberättigad, vilken stadigvarande lever åtskild från sin make, där ej särskilda skäl föranleder annat, när det gäller familjepension och särskilda folkpensionsförmåner likställas med ogift pensionberättigad.. Med gift pensionsberättigad likställs pensionsberättigad som stadigvarande sam­manbor med annan, med vilken den pensionsberättigade varit gift eller har eller har haft barn. Motsvarande bestämmelser finns när det gäller hustru tillägg och kommunala bostadstillägg i 9 § i den särskilda lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Riksförsäkringsverket har i allmänna råd om ålderspension (1987:3) och om hustrutillägg och kommunala bostadstillägg (KBT) till folkpension (1988:3) rekommenderat att, om ena maken varaktigt (stadigvarande) vistas på sjukhus, i servicehus för äldre människor eller liknande, makarna jäm­ställs med ogifta pensionärer även om de under veckoslut och helger bor tillsammans i sitt hem. I allmänna råd 1988:3 återges också Svenska kom­munförbundets förslag till normalgrunder för KBT (cirk. 81.168) enligt vil­ket KBT inte ges ut till en pensionär som stadigvarande vårdas på offentlig eller privat vårdinrättning. Praktiskt taget alla kommuner har denna be­stämmelse i sina grunder. Enligt cirk. nr 1981.31 och nr 1987:129 avses med stadigvarande vård på vårdinrättning sådan vård där patienten inte har, eller med stor sannolikhet inte kommer att få, möjlighet att återvända till eget boende utanför vårdinrättningen. Patientens möjligheter att återvända till eget boende skall alltid bedömas individuellt, varvid hänsyn tas till ålder, sjukdomsdiagnos, sjukdomsutveckling, permissioner i bostaden, so­ciala förhållanden m.m. Om patienten vistas i sin bostad under regelbundna permissioner kan stadigvarande vård i regel inte anses föreligga. Den nämnda definitionen av begreppet stadigvarande vård har emellertid inte tagits in i alla kommuners grunder för KBT. Syftet med bestämmelserna om stadigvarande vård i kommunernas grunder är att framför allt ensamståen­de pensionärer skall ha möjlighet att behålla sin bostad under sjukhusvistel­se.

Socialförsäkringsutskottet konstaterar i sitt yttrande att det inte torde vara möjligt att ge mer långtgående generella regler för och rekommendationer när makar skall anses samboende resp. ensamstående än vad som för närva­rande är fallet, utan bedömning måste i sista hand göras utifrån de individu­ella omständigheterna. Socialministern har också i ett interpellationssvar den 14 mars i år (RD 1987/88:83) förklarat sig inte vara beredd att föreslå några ändringar i pensionsreglerna.

Socialutskottet delar socialförsäkringsutskottets bedömning. Motioner­na So29 (c) yrkande 2 och So27 (c) yrkande 7 avstyrks.

Andra frågor om närståendevård

I motion I987/88:So30 av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen som sin

mening skall ge regeringen till känna vad som i motionen anförs om stöd till      35

 

närstäendevårdare (yrkande I). Motionären anser det självklart att anhöriga 1988/89 :SoU6 och andra närstående skall uppmuntras att göra insatser inom omsorgen om äldre. Detta kan ske genom avlösning av närstäendevärdarna, psykolo­giskt stöd i form av en erfaren kontaktman, sjukvårdsutrustning, stöd till bostadsförbättringar m.m. Motionärerna framhåller också rätten till lag-stadgad semester och rätten till utbildning för närstäendevärdarna.

Som framgått ovan behandlar propositionen också den allmänna frågan om hur stödet från samhällets sida till den som önskar vårda en anhörig bör utformas. Det framhålls som mycket angeläget att landstingen och kommu­nerna inom ramen för sin planering av insatserna för äldre människor läg­ger stor vikt vid utformningen av stödet till närstående som ger vård och tillsyn. Det anförs att kommunerna måste undersöka förhållandena och noga överväga vilka stödinsatser från samhällets sida som behövs för att förbättra villkoren. 1 propositionen uttalas att primärvården och den soci­ala hemtjänsten bör använda sina resurser på ett sådant sätt att den som vårdar en närstående ges bästa möjliga stöd. Där talas också om vikten av att huvudmännen för hälso- och sjukvården och socialtjänsten aktivt infor­merar om det stöd som kan erbjudas närståendevårdarna. Samtidigt fram­hålls i propositionen att utvecklingen av service och vård i hemmet inte får medföra att ökade krav ställs på närstående.

I propositionen uttalas att kommuner och landsting bör anställa de när­stående i yrkesaktiv ålder som frivilligt vill göra en vårdinsats under längre tid. Anställningen anses kunna omfatta olika sysselsättningsgrader beroen­de på vårdbehovets omfattning. Till de närståendevårdare som är ålders-eller förtidspensionärer rekommenderas i stället för anställning ett kontant-bidrag från kommunen eller landstinget. För att primärkommunala hem­vårdsbidrag som utbetalas till den vårdbehövande — i likhet med vad som gäller för det landstingskommunala hemsjukvårdsbidraget — skall undan­tas från beskattning föreslås i propositionen en ändring i bl.a. 19 § kommu­nalskattelagen (1928:370). (Lagförslaget har av socialutskottet överlämnats till skatteutskottet.)

Propositionen lyfter särskilt fram frågan om avlösning för närstående­vårdarna. Föredragande statsrådet anför att han anser denna fråga ha myc­ket stor betydelse. Förutsättningen för att en närstående skall kunna leva ett eget liv och inte bli alltför bunden till den vårdbehövandeshem är att värda­ren kan få tillräcklig avlösning. Avlösningen bör planeras så att den dels regelbundet återkommer för kortare perioder, dels erbjuds för längre perio­der så att vårdaren skall kunna få sedvanlig semesterledighet. Avlösning bör också tillhandahållas i akuta situationer. Även det psykologiska stödet till närståendevårdaren anses betydelsefullt. Ett gott stöd kan därvid en särskild kontaktperson med stor erfarenhet från vårdarbete utgöra. Möjlig­heten att alltid kunna nä värdpersonal är mycket viktig.

Utskottet delar de bedömningar som görs i propositionen. Utskottet konst­
aterar att vad som sägs i propositionen står i god samklang med önskemålen
i den aktuella motionen. Denna erfordrar därmed inte någon särskild åt­
gärd från riksdagens sida. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet yrkande
1 i motion So30 (c).                                                                                              36

 

För att stimulera kommunerna att utveckla sitt stöd till anhöriga aviseras i       1988/89:SoU6 propositionen ett uppdrag till socialstyrelsen att initiera förnyelsearbete pä området. Det anförs också att 10 milj.kr. ärligen under två år skall avsättas från allmänna arvsfonden till sådant förnyelsearbete.

Utskottet vill med anledning av det sistnämnda uttalandet i propositio­nen erinra om att riksdagen vid flera tillfällen (se bl.a. SoU 1981/82:8, 1985/86:3, 1985/86:11 och 1986/87:18) avvisat tanken pä en utvidgning av ändamålet med allmänna arvsfonden till att avse omsorger om äldre. Ut­skottet får därför inskärpa att fondens medel endast får användas för ända­mål som främjar vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om handikappade.

Vissa skattefrågor

1 propositionen föreslås att hemvårdsbidrag som utges av en primärkom­mun ur skattesynpunkt skall likställas med hemsjukvårdsbidrag som läm­nas av en landstingskommun. Även hemvårdsbidraget skall således undan­tas från skatteplikt om det betalas ut till den vårdbehövande. Detta förutsät­ter en ändring i kommunalskattelagen (1928:730). Att hemvårdsbidrag som betalas ut till den vårdbehövande bör vara skattefria har inte ifrågasatts i någon motion. Utskottet kan därför för sin del tillstyrka förslaget att hem­vårdsbidrag som betalas ut till den vårdbehövande skall vara skattefria. Den författningsmässiga regleringen av förslaget har överlämnats till skat­teutskottet.

En motion vill ha en mera omfattande skattefrihet för hemvårds- och hemsjukvårdsbidrag, i vart fall för pensionärer. 1 motion 1987/88:So32 (m) begärs sålunda ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförs i motionen om införandet av en generell skattefrihet för hemsjukvärds- och hemvärdsbidrag, främst med hänsyn till konsekvenserna för pensionärer av en beskattad ersättning (yrkande 6). Motionärerna aktualiserar tanken pä en generell skattefrihet även för bidrag som betalas ut till andra än den vårdade. Man anser att skattefriheten möjligen kan tänkas bli förbehållen endast pensionärer.

Regeringen har under innevarande höst i en särskild proposition (prop. 1988/89:46) lagt fram ett förslag om ändrade skatteregler för pensionärer. Förslaget innebär bl.a. minskade marginaleffekter för pensionärer med låga pensioner som önskar ta ett förvärvsarbete. Propositionen bereds för närvarande i skatteutskottet.

Utskottet konstaterar att regeringen nyligen lagt fram en proposition som bl.a. innehåller ändrade skatteregler vilka avses mildra de höga marginalef­fekterna för vissa pensionärer. I propositionen om äldreomsorg föresläs att hemvärdsbidrag som betalas ut till vårdbehövande blir skattefria. Utskottet är inte berett att tillstyrka ytterligare initiativ frän riksdagen i denna fråga. Utskottet avstyrker därmed motion So32 (m) yrkande 6.

Kommunal planering av äldreomsorg

1 motion 1988/89:Sol /c/jA) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att

socialstyrelsen ges uppdraget att följa och för riksdagen redovisa den kom-     37

 

munala planeringen av insatserna inom äldreomsorgen (yrkandeS). Enligt       1988/89:SoU6 motionärerna är det angeläget att planeringen kan följas centralt för att avstämningar skall kunna göras om hur de fastställda målen uppfylls. Soci­alstyrelsen bör därför få i uppdrag att på lämpligt sätt följa och redovisa den kommunala planeringen av insatserna inom äldreomsorgen.

Landstingskommunerna har i dag en redan lagfäst planeringskyldighet när det gäller äldreomsorgen. 1 propositionen föresläs att primärkommu­nerna skall åläggas en skyldighet att planera sina insatser för äldre i samver­kan med bl.a. landstingskommunen. Det föreslås att en särskild föreskrift om detta skall tas in i socialtjänstlagen. Härigenom får landstingskommu­nerna och primärkommunerna ett lagfäst ansvar att i samverkan planera sina insatser för äldre. I propositionen framhålls även behovet av samord­ning med näraliggande områden, som t.ex. utvecklingen inom den psykia­triska vården och handikappomsorgerna. Av propositionen framgår att bortåt tre fjärdedelar av alla kommuner i dag har utarbetat äldreomsorgs-planer eller program på området, även om alla ännu inte antagits av kom­munfullmäktige eller kommunstyrelse. I tre av fyra kommuner har planen tagits fram i samarbete med landstingskommunen. Flertalet huvudmän har sålunda uppmärksammat behovet av planering på äldreomsorgsområdet.

Planeringsskyldigheten bör enligt förslaget i propositionen inte ytterliga­re preciseras genom på central nivå särskilt utfärdade bestämmelser. Svens­ka kommunförbundet och statskontoret har i sina remissvar anfört betänk­ligheter mot ett nytt omfattande och formaliserat planeringssystem. Före­dragande statsrådet anser att det, med tanke på de skilda förutsättningar kommunerna och landstingen har, är nödvändigt att dessa själva kan be­stämma form, avgränsning och uppläggning av sin planering.

Propositionen betonar också uppföljningen och utvärderingen av äldre­omsorgen. Samhällets uppföljning och utvärdering härav behöver förbätt­ras, anförs det. Statistiken inom hälso- och sjukvärden samt socialtjänsten bör samordnas för att förbättra möjligheterna till uppföljning inom äldre­omsorgen. Ett uppdrag till socialstyrelsen aviseras att i samarbete med stats­kontoret se över nuvarande statistik vad gäller äldreomsorgen och föreslå hur ett informations- och uppföljningssystem skall utformas. Samråd före­slås ske med statistiska centralbyrån, Spri, Landstingsförbundet och Svens­ka kommunförbundet.

Utskottet har i det föregående återkommande framhållit vikten av att sam­hällets insatser för äldre kan samordnas och därvid även betonat plane­ringsfrågorna. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att flertalet kom­muner redan arbetar efter särskilda planer för äldreomsorgen. Utskottet delar propositionens bedömning att den kommunala planeringsskyldighe­ten bör lagfästas. Det finns inte någon anledning att ifrågasätta propositio­nens bedömning att det i dag inte vore lämpligt med på central nivå särskilt utfärdade bestämmelser om planeringen, utan det bör överlåtas till kom­muner och landsting att själva bestämma formerna för planeringsarbetet. Utskottet delar i och för sig motionärernas bedömning att det är angeläget att planeringsarbetet följs upp. Att uppföljnings- och utvärderingsfrågorna

38

 

är angelägna framhålls även i propositionen. Det aviseras också särskilda      1988/89:SoU6 uppdrag till socialstyrelsen i denna del.

Mot bakgrund av de intentioner som uttalas i propositionen och med hänvisning till vad utskottet nu anfört erfordras enligt utskottets mening inte något särskilt initiativ från riksdagens sida för att syftet med motion Sol (vpk) yrkande 8 skall tillgodoses. Utskottet avstyrker därför motionen såvitt nu är i fråga.

Forskning och utveckling

Flera motioner tar upp olika frågor som rör forskningen kring äldrefrågor. Det finns mot den bakgrunden anledning att här redovisa propositionens uttalanden i dessa frågor.

I propositionen konstateras att ökade kunskaper behövs för att kunna utveckla äldreomsorgen. Det anses därför angeläget med satsningar på forsknings- och utvecklingsverksamhet inom äldreområdet. Det anges att det behövs kartläggningar och analyser av hur samhällets insatser för de äldre fördelas mellan olika grupper. Vidare måste bättre metoder utvecklas för att mäta och värdera behov av olika service- och vårdinsatser. Kunska­per om hur rehabiliteringen för äldre människor kan utvecklas är nödvän­diga, tillsammans med studier av effekter av förebyggande aktiviteter. Så­väl partsekonomiska som samhällsekonomiska analyser anses nödvändiga, exempelvis för att klarlägga hur avgifter, skatter och bidrag påverkar olika grupper och vilka effekter detta får för utnyttjandet av service och vård.

Bl.a. på grund av äldreforskningens tvärvetenskapliga karaktär bör det enligt propositionen utarbetas ett samlat program på liknande sätt som skett inom handikappforskningen. Regeringen har därför gett delegationen för social forskning (DSF) och forskningsrådsnämnden (FRN) i uppdrag att utarbeta ett sådant initiativprogram. Detta skall innehålla en kartlägg­ning och värdering av nuvarande äldreforskning samt förslag till samord­ning och prioriteringar av angelägna områden för den fortsatta forskning­en. Den långsiktiga kompetensuppbyggnaden inom olika forskningsområ­den anses angelägen.

1 propositionen uttalas att utvecklingsarbete och försöksverksamhet inom äldreområdet bör utgöra naturliga inslag i verksamheten hos de hu­vudmän som ansvarar för service och vård. Samordning av utvecklingsar­betet på regional nivå bör eftersträvas. Det anförs att socialstyrelsen bör initiera och utvärdera sådant regionalt samarbete. För detta ändamål avise­ras att socialstyrelsen under två år skall få disponera tre milj.kr. årligen av utvecklingsmedlen för statsbidraget till den sociala hemhjälpen.

1 motion 1987/88:So28 (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om behovet av forskning om demenssjukdomarnas orsaker och möjligheterna till rehabilitering (yrkande 7). Enligt motionärerna måste kunskapen om demenssjukdomarnas orsaker och möjligheter till rehabilitering öka. Det är därför viktigt att stödja fortsatt forskning inom detta område för att ge de dementa bästa tänkbara hjälp.

39

 

Forskning om äldre är ett av de områden som stöds av DSF. Sedan början 1988/89 :SoU6 pä 1970-talet har DSF stött ett 50-tal projekt med drygt 23 milj.kr. inom äldreområdet. Flera av de projekt som fått stöd under innevarande år rör demens. Ett av dessa avser en stor, epidemiologisk studie om åldrande, minne och demens. Studien anses unik av fiera skäl. Den inrymmer en populationsstudie med avseende på senil demens. Ett försök görs att göra jämförelser mellan normalt åldrande och senil demens. Inom projektet kommer även en minnesträningsstudie av dementa att ingå. Projektet pla­neras pågå under 15 är. Ett annat projekt ser på möjligheter till minnesträ­ning av dementa. Ett tredje söker utröna vad demens ställer för krav på insatser i form av vård och omsorg. Inom demensområdet har DSF redan tidigare finanserat ett antal studier.

Utskottet behandlade i våras i betänkandet SoU 1987/88:18 motioner om forskning kring åldrandets problem. Utskottet konstaterade därvid att det föreligger ett stort behov av forskning kring åldrandet. Utskottet välkomna­de det uppdrag som dä aviserats (och som numera lämnats) till DSF och FRN att utarbeta ett samlat program för äldreforskningen. I avvaktan här­på fann utskottet inte skäl för åtgärder frän riksdagens sida.

Som nämnts ovan har DSF och FRN nu fått i uppdrag att utveckla ett samlat program för äldreforskningen. Flera projekt som rör forskning kring demenssjukdomar och möjligheterna till rehabilitering pågår redan med stöd av DSF. Enligt utskottets mening finns inget skäl till ytterligare initia­tiv från riksdagen angående demensforskningen. Med det anförda avstyr­ker utskottet motion So28 (fp) yrkande 7.

En motion tar upp behovet av forsknings- och utvecklingsarbete även på det tekniska området. I motion l987/88:So34 av Inga-Britt Johansson och Roland Sundgren (båda s) hemställs sålunda att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om dels behovet av samord­ning och information om forsknings- och utvecklingsarbete inom äldreom­sorgen även inom det tekniska området, dels att utvecklingen av tekniska lösningar bör komma med i det regionala utvecklingsarbetet (yrkande 1). Motionärerna hänvisar bl.a. till viss tvärvetenskaplig forskning som bedri­vits vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Denna har innefattat just teknik för äldre hemmaboende och vård i hemmet. Motionärerna anser det väsentligt att ett fortsatt stöd till denna forskning kan säkerställas. Det framhålls att rätt teknikutveckling kommer att kunna nedbringa hemvår­darnas yrkesskador och underlätta rekryteringen av personal. Det anförs också att det visserligen finns en del kunskaper om problemen och hur de kan lösas men det är svårt att nå ut till de människor som sköter upphand­ling och beslutar om olika insatser. I motionen begärs vidare ett tillkännagi­vande till regeringen om vad som anförs i motionen om att det programar­bete inom äldreforskningen som DSF och FRN bedriver bör utökas till att omfatta även den tekniskt inriktade äldreforskningen (yrkande 2).

Utskottet gör följande bedömning.

Utvecklingen av teknisk utrustning i hemmen och hjälpmedel som är
anpassade för bostaden utgör några av de viktigaste förutsättningarna för      40

 

att institutionsboendet skall kunna avgränsas. Bra hjälpmedel och arbets- 1988/89:SoU6 redskap är viktiga för att förhindra förslitning och skador i hemmet. Den mycket stora betydelsen av en god arbetsmiljö för dem som arbetar inom den sociala hemtjänsten har framhållits av utskottet ovan i avsnittet om personalpolitik. Utskottet delar motionärernas bedömning att det är viktigt att forskning och utvecklingsarbete även bedrivs med inriktning på teknis­ka lösningar. Utskottet erinrar om det uppdrag som lämnats till DSF och FRN att utarbeta ett samlat program för forskningen men också om det uppdrag och de medel som ställs till socialstyrelsens disposition för utveck­lingsarbete.

Inte bara forskning och utveckling av nya tekniska lösningar är viktiga. På samma gång är det nödvändigt att informationen om de tekniska hjälp­medel som står till buds och som fortsättningsvis utvecklas kan nå ut till de anställda men också till dem som på annat sätt är ansvariga för arbetsmiljön inom hemtjänsten. Det gäller naturligtvis dem som ansvarar för upphand­ling men också andra beslutsfattare. Socialstyrelsen har i den tidigare nämnda rapporten Personalförsörjningen inom hemtjänsten (Socialstyrel­sen redovisar 1988:7) föreslagit att handikappinstitutet bör utveckla infor­mationsmaterial om tekniska hjälpmedel till alla anställda inom hem­tjänsten. Informationsmaterialet skall t.ex. kunna användas vid introduk­tion av nyanställda. I rapporten redovisas också att styrelsen för tekniska och naturvetenskapliga högskolan vid Lunds universitet har beslutat att inrätta ett centrum för vårdteknik. Verksamheten skall bedrivas som för­söksverksamhet fram t.o.m. utgången av år 1990. Syftet är att förbättra vardagsteknik i hem, samhället, på arbetsplatser, i vård och i rehabilitering. Detta är enligt utskottet goda exempel på åtgärder i rätt riktning. Utskottet vill erinra om att hjälpmedelsutredningen för närvarande arbetar med att kartlägga och analysera den nuvarande situationen på hjälpmedelsområ­det. Det finns också anledning att erinra om det samordningsansvar som åvilar socialstyrelsen i dess roll som tillsynsmyndighet för hjälpmedelsför­sörjningen.

Mot bakgrund av vad som anförs i propositionen om vikten av forsk­nings- och utvecklingsarbete och med hänvisning till vad utskottet anfört erfordras enligt utskottets mening inte något särskilt initiativ från riksda­gens sida för att syftet med motion So34 (s) skall tillgodoses. Utskottet avstyrker därför motionen (yrkandena 1 och 2).

Övriga frågor

I motion 1987/88:So27(c)begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad
som anförs i motionen om organisation och de etiska frågornas betydelse i
äldreomsorgen (yrkande 4). I motionen begärs vidare att riksdagen hos rege­
ringen skall begära förslag för att tillgodose äldre invandrares behov inom
vård och omsorg (yrkande 5). Motionärerna pekar på de problem som upp­
står för många unga arbetstagare med liten arbetslivserfarenhet att orka
med ett ofta tungt och ansvarsfyllt arbete inom hemtjänst och hemsjukvård,
och att detta ofta leder till att mänga redan efter en kort tid lämnar yrket.
Motionärerna pekar också på de konfiiktsituationer som kan uppstå där            4

 

äldres traditioner och värderingar ställs mot de yngres. Det kan gälla allt 1988/89:SoU6 från religion till språk och klädsel. Enligt motionärerna är detta en viktig fråga för utbildningen, samtidigt som det bör beaktas när verksamheten organiseras, så att ny ung personal t.ex. kan slippa ensamarbete. Motionä­rerna tar också upp vikten av att beakta de äldre invandrarnas situation. Motionärerna pekar på språkfrågornas betydelse, men också på vikten av att det skapas boendeenheter som kan tillgodose behoven hos människor av samma ursprung.

Propositionen framhåller mycket klart att de äldre invandrarna måste uppmärksammas. Visserligen är antalet äldre invandrare i dag litet men kommer nära nog att fördubblas inom de närmaste 15 — 20 åren. En sådan utveckling kommer att ställa nya och annorlunda krav på samhällets äldre­omsorg. Kommuner och landsting måste ta hänsyn till olika invandrar­gruppers etniska, språkliga och kulturella särdrag. I fråga om hemtjänsten men även när det gäller de särskilda boende- och vårdformerna, framhålls att det är viktigt att hemtjänsten, där det behövs, har personal med särskild kultur- och språkkompetens för arbetet bland äldre personer med annan etnisk bakgrund. Det uttalas också att det vid planering och utveckling av nya boende- och vårdformer finns anledning att särskilt beakta behoven bland de äldre invandrarna.

I propositionen nämns att Svenska kommunförbundet och socialstyrel­sen arbetar med att ta fram en idéskrift om just de äldre invandrarnas situation. Idéskriften skall innehålla exempel på vad som i dag görs och förslag till vad som kan göras i kommuner och landsting för de äldre in­vandrarna. I propositionen nämns att denna skrift enligt planerna skulle vara klar under innevarande höst. Enligt vad som nu inhämtats har emeller­tid arbetet försenats. Kommunförbundet planerar nu en särskild konferens i ämnet tillsammans med socialstyrelsen.

Utskottet har även tidigare behandlat frågor om äldre invandrares situa­tion (se bl.a. SoU 1984/85:22, 1986/87:18 och 1987/88:15). Utskottet har därvid framhållit att det är angeläget att det finns flerspråkig personal inom äldreomsorgen, och att dessutom någon av personalen måste behärska det aktuella språket väl. Utskottet har påpekat att det i första hand ankommer på socialstyrelsen att uppmärksamma kommunerna på de krav som detta ställer för planeringen inom äldreomsorgen. Även det lokala utvecklingsar­betet i kommunerna har framhållits. Bl.a. med hänvisning till att ett omfat­tande arbete pågår hos såväl socialstyrelsen som statens invandrarverk och andra har dock utskottet avstyrkt de tidigare motionernas krav på särskilda åtgärder.

1 sammanhanget kan nämnas att invandrarverket har ett särskilt projekt i
flyktingförläggningarna. Man har inventerat vilka människor som finns
där med sjukvärdsutbildning. Projektet kallas "snabbare i arbete för flyk­
tingar med medicinska yrken". Man har funnit ett tiotal läkare och ett tiotal
sjuksköterskor men även medicinsk-tekniska assistenter och sjukgymna­
ster. Nu arbetar man med att försöka påskynda processen att få ut denna
personal i vården. Det handlar om språk och om yrkesträning för att få
dessa fiyktingar i yrkesverksamhet. Man samarbetar med länsarbetsnämn­
der och landstingen.                                                                                             42

 

Utskottet gör följande bedömning.                                                1988/89:SoU6

Utskottet delar motionärernas uppfattning att de etiska frågorna inom äldreomsorgen måste ha en framskjuten plats. Det är nödvändigt att an­strängningar görs för att värderingskonfiikter skall kunna undvikas. Såda­na uppkommer kanske först och främst på grund av skillnader mellan gam­mal och ung men också på grund av oerfarenhet från t.ex. personalens sida. De etiska frågorna är därför angelägna att uppmärksamma såväl i utbild­nings- som fortbildningssammanhang. Utskottet delar också bedömningen att det är viktigt att oerfaren personal får möjlighet att arbeta tillsammans med mera erfaren sådan.

Utskottet delar även motionärernas uppfattning att invandrarnas situa­tion skall uppmärksammas. Det är av mycket stor betydelse att de invand­rarpolitiska och socialpolitiska målen kan uppfyllas också när det gäller de äldre invandrarna. Som utskottet tidigare framhållit måste man inom äldre­omsorg och annan vård få en bättre tillgång till tvåspråkig personal. Utskot­tet får också erinra om de uttalanden som tidigare gjorts i dessa frågor. Utskottet framhåller ännu en gång att det uppdrag som lämnats till U HÄ att utreda hur tillgången på tvåspråkig personal inom hälso- och sjukvården skall kunna förbättras genom utbildningsinsatser inom högskolan snarast bör redovisas. Utskottet anser det också mycket angeläget att den ovan nämnda idéskriften från Svenska kommunförbundet och socialstyrelsen snart kan förverkligas.

Mot bakgrund av de intentioner som uttalas i propositionen och det arbete som pågår, ävensom med hänvisning till de uttalanden som utskottet här har gjort, är det enligt utskottets mening inte nödvändigt med något särskilt initiativ från riksdagens sida för att syftet med motion So27 (c) skall tillgodoses. Utskottet avstyrker därför yrkande 4 i motion So27 (c). Även yrkande 5 i motionen avstyrks.

I motion l988/89:Sol (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som möjliggör att kommuner och landsting som inte fullföljer sina skyldigheter enligt socialtjänstlagen, omsorgslagen och hälso- och sjukvårdslagen åläggs vitesföreläggande (yrkande 4). Motionärerna anser att det behövs styrmedel för att äldreomsorgen skall få det innehåll som propositionen syftar till. Redan i dag finns en rad rättigheter fastställda i lag, enligt hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen och omsorgslagen. Ändå är det många kommuner och landsting som inte fullföljer sina lag­stadgade skyldigheter. Inte ens domstolsutslag uppfattas av huvudmännen som tvingande.

I den allmänna debatten har några speciella fall uppmärksammats där
kommuner medvetet satt sig över gällande regler om den kommunala kom­
petensen eller domstolars avgöranden i vissa besvärsmål. Flertalet fall har
gällt kommuner som överskridit den kommunala kompetensen, men fall
har också förekommit där kommuner inte fullgjort sina skyldigheter, t.ex.
enligt omsorgslagen. Förhållandena har uppmärksammats av riksdagens
ombudsmän. JO (se t.ex. JO:s ämbetsberättelse 1986/87 s. 297 och 1988/89
s. 400). Även justitiekanslern, JK, har haft anledning att pröva liknande
ärenden. JO:s och JK:s iakttagelser har föranlett skrivelser till riksdag och         43

 

regering. Mot den bakgrunden tillsatte regeringen år 1986 en särskild utred-       1988/89 :SoU6 ning (den s.k. kommunalansvarsutredningen, dir. 1986:31) för att överväga behovet av åtgärder med syfte att motverka att domstolar överskrider grän­serna för den kommunla kompetensen och sätter sig över domstolarnas avgöranden. I utredningsuppdraget ingår att se över ansvarsreglerna.

Utskottet gör följande bedömning.

1 betydande omfattning ombesörjs samhällsförvaltningen av kommuner och landstingskommuner. Det pågår också en betydande reformverksam­het med inriktning på förändringar i relationerna mellan stat och kommun. Ett omfattande arbete har under senare år gjorts för att minska och förenkla den statliga regleringen av den kommunala verksamheten. Inte minst gäller detta inom det sociala området och för hälso- och sjukvården, där staten genom s.k. ramlagar angivit mål och inriktning för verksamheterna. Till en alldeles överväldigande del sköter också kommuner och landsting de upp­gifter som ålagts dem. Vissa enstaka beslut i några få kommuner där kom­munerna inte fullgjort sina lagstagade skyldigheter eller överträtt den kom­munala kompetensen har uppmärksammats i den allmänna debatten. Ut­skottet konstaterar att en särskild utredning för närvarande arbetar med dessa frågor, och enligt vad utskottet inhämtat kommer beredningen att avlämna sitt betänkande i början av nästa är. Utskottet vill också erinra om den promemoria om myndighetsmissbruk som utarbetats inom regerings­kansliet (Ds 1988:32) och som för närvarande remissbehandlas.

Utskottet finner att resultatet av det pågående utredningsarbetet m.m. bör avvaktas och anser därför att det inte nu finns någon anledning att överväga ett initiativ från riksdagens sida. Utskottet vill dock framhålla att ett förhållningssätt där kommuner sätter sig över bindande föreskrifter och inte följer domstolars avgöranden inte är godtagbart.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sol (vpk) yrkande 4.

I motion 1987/88:So27(c) hemställs att riksdagen som sin mening ger rege­ringen till känna vad som i motionen anförts beträffande resurser och resur­sutnyttjande inom äldreomsorgen (yrkande 10). Motionärerna anser att det oavvisligen måste slås fast att utvecklingen på äldreomrädet är sådan att vård och omsorg inte kan vara ett besparingsområde i nationalekonomiska termer och mätt i BNP. Även med en bättre och effektivare organisation är det nödvändigt att utgå från att detta område under 90-talet kommer att ta en ökad andel av samhällets resurser i anspråk — inte en minskad.

Utskottet behandlade i våras i betänkandet SoU 1987/88:27 om utveck­lingen inom hälso- och sjukvården även vissa resursfrågor. Utskottet uttala­de därvid att sjukvården måste tillförsäkras de resurser som krävs för att målet om en god vård för alla på lika villkor skall kunna uppfyllas.

Utskottet får på nytt erinra om vad som sägs i t.ex. hälso- och sjukvårdsla­
gen om att vården skall ges till alla på lika villkor, att vården skall förebygga
ohälsa, att den skall ha god kvalitet, hög säkerhet och präglas av lättillgäng­
lighet, respekt för självbestämmandet och integriteten. Även för andra om­
råden som socialtjänsten och omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda
finns liknande målsättningar. Utskottet förutsätter att vård- och social-             44

 

tjänstområdena och därmed även äldreomsorgen skall tillförsäkras de re-       1988/89:SoU6

surser som krävs bl.a. för att gamla människor skall få en trygg och värdig

ålderdom.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att den aktuella motionen So27 (c) yrkande 10 inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Motionsyrkandet avstyrks således.

Lagförslagen

1 proposition 1987/88:176 har regeringen föreslagit riksdagen att anta åtta olika lagförslag.

Utskottet har ovan (s. 37) tillstyrkt förslaget att hemvårdsbidrag som be­talas ut till den vårdbehövande skall vara skattefria. Den författningsmässi­ga regleringen, dvs. de ändringar som bör göras i kommunalskattelagen (1928:370), har överlämnats till skatteutskottet. Förslaget till lag om ersätt­ning och ledighet för närståendevård har behandlats i ett särskilt avsnitt ovan (s. 31 ff).

Vad gäller förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) har detta delvis behandlats under avsnittet Vissa planeringsfrågor. Utskottet har ingen erinran mot lagförslaget.

Förslagen till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, lag om ändring i semester­lagen (1977:480), lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) och lag om ändring i utsökningsbalken avser dels följdändringar med anledning av lagen om ersättning och ledighet vid närståendevård, dels vissa andra re­daktionella ändringar. Utskottet har ingen erinran mot förslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1.         beträffande äldredelegationens sammansättning
att riksdagen avslår motion l987/88:So32 yrkande 5,

2.         beträffande ekonomiska konsekvenser av ändrat huvudmanna­
skap

att riksdagen avslår motion 1987/88:So27 yrkande 8,

3.  beträffande huvudmannaskapet för äldreomsorgen att riksdagen avslår motion 1987/88;So30 yrkande 3,

4.  beträffande följderna av ändrat huvudmannaskap att riksdagen avslår motion l987/88:So27 yrkande 9,

5.  beträffandey7exi/>//i7e/ och valfrihet i hemtjänsten att riksdagen avslår motion l987/88:So32 yrkande 2,

6.  beträffande ändring av socialtjänstlagen m.m.

att riksdagen avslår motionerna l987/88:So32 yrkande 4 och 1988/ 89:Sol yrkande 3,

7.            beträffande hemtjänstens regelsystem

att riksdagen avslår motion 1987/88:So28 yrkande 3,

8.            beträffande målet om en fullvärdig bostad

att riksdagen avslår motion l987/88:So28 yrkande 6,                                         45

 

9.                                                                                        beträffande personlig assistent 1988/89:SoU6
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:So28 yrkande 2 och 1987/

88:So26 delvis,

10.   beträffande fristående vårdalternativ

ati riksdagen avslår motionerna 1987/88:So26 delvis, 1987/88:So28 yrkande I och 1987/88:So32 yrkande 1,

11. beträffande nedläggning av enskilda sjuk- och vårdhem att riksdagen avslår motion l987/88:So32 yrkande 3,

12. beträffande boendeformen ålderdomshem

att riksdagen avslår motion 1987/88:So27 yrkandena 1 och 2,

13. beträffande avgiftssystemen inom äldreomsorgen att riksdagen avslår motion l988/89:So2,

14. beträffande statsbidrag för ombyggnad av institutioner att riksdagen avslår motion 1987/88:So28 yrkande 5,

15. beträffande statsbidrag till kommunalt bostadstillägg att riksdagen avslår motion l987/88:So30 yrkande 2,

16. beträffande dagvård för äldersdementa

att riksdagen avslår motion l987/88:So28 yrkande 8,

17. beträffande statsbidrag till gruppboende för äldersdementa att riksdagen avslår motion l987/88:So28 yrkande 9,

18. beträffande schablonbidrag till hemtjänsten att riksdagen avslår motion 1988/89:Sol yrkande 7,

19. beträffande arbetsorganisation och arbetsinnehåll

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:So28 yrkande 4 och 1987/ 88:So35,

20.   beträffande arbetsmiljöfrågorna

att riksdagen avslår motionerna l987/88:So33 yrkandena 5 och 6 och 1987/88 :So27 yrkande 6 delvis,

21.   beträffande vårdpersonalens arbetstider

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:So27 yrkande 6 delvis och 1988/89:Sol yrkande I,

22.   beträffande normer för personaltäthet

att riksdagen avslår motion l988/89:Sol yrkandena 5 och 6,

23.   beträffande utbildning inom vårdsektorn

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:So27 yrkande 3 och 1987/ 88:So33 yrkandena 1-4,

24. beträffande statligt stöd för utbildning inom hemtjänsten att riksdagen avslår motion 1988/89:Sol yrkande 2,

25. beträffande ersättning och ledighet vid anhörigvård

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motio­nerna 1987/88:So29 yrkande 1, l987/88:So31, 1987/88:Sf264,1987/ 88:Sf205, l987/88:Sf320 yrkande 2, 1987/88:Sf268 yrkande 5 delvis och 1987/88:Sf298 yrkande 2 och yrkande 1 delvis antar förslaget till lag om ersättning och ledighet för närståendevård,

26.   beträffande utvidgad rätt till ersättning och ledighet

att riksdagen avlar motionerna 1987/88:Sf268 yrkande 5 delvis och 1987/88:Sf298 yrkande 1 delvis,

46

 

47

27.  beträffande frivillig försäkring                                                1988/89:SoU6 att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf294,

28.  beträffande villkoren vid växelvård

att riksdagen avslår motionerna l987/88:So29 yrkande 2 och 1987/ 88:So27 yrkande 7,

29.  beträffande samhällets stöd till anhörigvårdare att riksdagen avslår motion 1987/88:So30 yrkande I,

30.  beträffande skattefrihet för hemvårdsbidrag

att riksdagen med bifall till propositionen beslutar om skattefrihet för hemvårdsbidrag som utbetalas till vårdbehövande,

31.        beträffande utvidgad skattefrihet för hemvårds- och hemsjuk­
vårdsbidrag

att riksdagen avslår motion 1987/88:So32 yrkande 6,

32.           beträffande den kommunala planeringen

att riksdagen avslår motion 1987/88 :Sol yrkande 8,

33.  beträffande forskning om demenssjukdomar att riksdagen avslår motion 1987/88 :So28 yrkande 7,

34.  beträffande forskning på det tekniska området m.m. att riksdagen avslår motion 1987/88 :So34,

35.  beträffande de etiska frågorna i äldreomsorgen att riksdagen avslår motion 1987/88:So27 yrkande 4,

3(). beträffande äldre invandrares situation att riksdagen avslår motion 1987/88:So27 yrkande 5,

37.  beträffande kommunernas efterlevnad av lagarna att riksdagen avslår motion 1988/89:Sol yrkande 4,

38.  beträffande äldrevården och samhällsresurserna att riksdagen avslår motion 1987/88:So27 yrkande 10,

39.  beträffande/öw/fle/ till ändring i socialtjänstlagen m.fl. lagar att riksdagen antar förslagen till ändring i socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1981:69i) om socialavgifter, semesterlagen (1977:480), studiestödslagen (1973:349) och utsökningsbalken,

40.  beträffande riktlinjerför utvecklingen av socialtjänstens och häl­so- och sjukvårdens insatser för äldre

att riksdagen godkänner i propositionen (avsnitten 6, 7.1, 8.1 samt 10.1) förordade riktlinjer i den mån de inte behandlats under föregå­ende moment,

41.        att riksdagen beslutar att vad i övrigt anförts i propositionen
angående de äldres situation och samhällets insatser för äldre inte
skall föranleda något riksdagens uttalande.

Stockholm den 24 november 1988 På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita Persson (s), Sten

 

Svensson (m), Aina Westin (s), Ulla Tilländer (c), Ingrid Andersson (s), Per      1988/89 :SoU6 Stenmarck (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (vpk), Anita Stenberg (mp), Ingegerd An­deriund (s), Jan Andersson (s), Sinikka Bohlin (s) och Maj-Inger Klingvall

(s).

Reservationer

1.     Äldredelegationens sammansättning (mom. 1)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Enligt vad" och slutar med "yrkande 5." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas bedömning att en så viktig uppgift som uppdras åt delegationen kräver en parlamentarisk representation. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. I bort ha följande lydelse: 1. beträffande äldredelegationens sammansättning att riksdagen med bifall till motion l987/88:So32 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2.     Ändring av socialtjänstlagen m.m. (mom. 6)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. II börjar med "Utskottet delar helt" och slutar med "yrkande 3." bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att propositionen för fram valfriheten som en bä­rande princip för samhällets service- och vårdinsatser för de äldre. Detta är utmärkt. Utskottet anser emellertid — i likhet med motionärerna i motion So32 (m) — att principen i konsekvensens namn bör skrivas in i social­tjänstlagen för att inte enbart förbli en vacker tanke. Regeringen bör skynd­samt återkomma till riksdagen med förslag i denna fråga. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

I motion Sol (vpk) framförs krav på att socialtjänstlagen skall komplette­ras med särskilda tillämpningsföreskrifter för att stärka valfriheten. Vad utskottet ovan anfört tillgodoser även syftet med denna motion.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande ändring i socialtjänstlagen m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:So32 yrkande 4 och med
anledning av motion 1988/89:Sol yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,                                                    


 

3.                                                                               Ändring av socialtjänstlagen m.m. (mom. 6)   1988/89:SoU6

Gudrun Schyman (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Utskottet delar sålunda" och slutar med "yrkande 3." bort ha följande lydelse:

Detta förutsätter enligt utskottets mening att socialtjänstlagen komplette­ras med tillämpningsföreskrifter för att stärka hjälpmottagarnas rätt till verkligt infiytande. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande ändring av socialtjänstlagen m.m. att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sol yrkande 3 och med anledning av motion 1987/88:So32 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4.       Målet om en fullvärdig bostad (mom. 8)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det i propositionen anförs att målet skall vara att även den som behöver vård och omsorg skall ha rätt till en egen fullvärdig bostad. Utskottet invänder inte mot denna princip men finner skäl att beto­na att principen måste tillämpas med förnuft. För många äldre är en fiytt-ning en mycket stor omställning. Det är viktigt att slå fast att de äldre måste ha möjlighet att påverka var de skall bo. Målet om en fullvärdig bostad får därför under inga villkor användas för att rasera väl fungerande boendefor­mer mot den boendes vilja. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion 1987/88:So28 (fp) yrkande 6 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande målet om en fullvärdig bostad att riksdagen med anledning av motion l987/88:So28 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5.       Personlig assistent (mom. 9)

Daniel Tarschys (fp), Ulla Tilländer (c), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Rosa Östh (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Inte bara" och slutar med "motionerna avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet ser positivt på det s.k. STlL-projektet inom handikappomsor­
gen. Där läggs alla resurser som i dag används till hemtjänst, arbetsbiträde,
ledsagarservice etc. i en pott som disponeras av den funktionshindrade själv
för anställning av en personlig assistent. Därmed ges han eller hon möjlig­
het att bestämma över servicen och hur den utformas. Enligt utskottet är det
angeläget att även äldre kan få denna möjlighet. Utskottet anser därför att
liknande projekt bör uppmuntras även inom äldreomsorgen. Vad utskottet       49

4    Riksdagen 1988/89. 12 saml. Nr 6

nu anfört med anledning av motion So28 (fp) yrkande 2 bör ges regeringen       1988/89:SoU6 till känna. Detta tillgodoser även syftet med motion So26 (m).

dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande personlig assistent att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:So28 yrkande 2 och 1987/88:So26 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6.     Fristående vårdalternativ (mom. 10)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som pä s. 14 börjar med "Utskottet har" och slutar med "So32 (m) yrkande 1." bort ha följande lydelse:

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet har i det föregående framhållit vikten av valfrihet för de äldre. En sådan valfrihet förutsätter mångfald, vilket i sin tur förutsätter att inte bara kommuner och landsting utan även kyrkor, samfund och andra ideella organisationer skall kunna vara huvudmän för äldreomsorg och äldrevård. Enskilda initiativ måste få växa fram. Offentligt bedriven vård och omsorg är många gånger mycket bra men kan bli bättre om det finns alternativ. Alternativen kan och bör finnas på alla nivåer: servicehus, ålderdomshem, hemtjänst och sjukhem.

1 det föregående har redovisats att ansvarsfördelningen inom äldreom­sorgen nu är föremål för en skyndsam översyn. Enligt utskottets mening — och utskottet delar därvidlag den uppfattning som kommer till uttryck i . motion So32 (m) — är det lämpligt att i detta sammanhang också bereda frågan om stimulans och stöd för alternativ äldrevård och äldreomsorg utifrån principen att enskilda initiativ som uppfyller rimliga kvalitetskrav bör ha rätt till samma stöd från det allmänna som motsvarande offentligt bedrivna verksamhet. Regeringen bör återkomma med förslag till riksda­gen som tillgodoser det av utskottet sålunda uttalade önskemålet.

Vad utskottet här uttalat med anledning av motionerna So32 (m) yrkande 1, So 26 delvis och So28 (fp) yrkande 1 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande fristående vårdalternativ att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:So32 yrkande I, 1987/88:So26 delvis och l987/88:So28 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7.     Nedläggning av enskilda sjuk- och vårdhem (mom. 11)

Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ulla Tilländer (c), Per Stenmarck (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Rosa Östh (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar nied "Vad gäller"

och slutar med "yrkande 3." bort ha följande lydelse:                                          50

 

Vad gäller kraven i motion So32(m)om att hindra nedläggning av enskil- 1988/89 :SoU6 da sjuk- och vårdhem kan utskottet konstatera att det i dag pågår nedlägg­ning av mänga mindre enskilda sjuk- och vårdhem utifrån principen om avinstitutionalisering. Eftersom det samtidigt finns ett stort behov av värd och omsorg anser utskottet det fel att små, väl fungerande enskilda sjuk-och vårdhem tvingas upphöra.

Utskottet anser att regeringen skall ta erforderliga initiativ för att ta till vara den personella, organisatoriska och fysiska resurs som dessa hem re­presenterar. Detta kan ske i samarbete med de enskilda värdhemmens in­tresseorganisationer samt landstings- och kommunförbunden.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So32 (m) yrkande 3 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. II bort ha följande lydelse: 11. beträffande nedläggning av enskilda sjuk- och vårdhem att riksdagen med anledning av motion l987/88:So32 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8.     Statsbidrag för ombyggnad av institutioner (mom. 14)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 19 slutar med "yrkande 5." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningarna i motion So28 (fp) att det är viktigt att särskilt förhållandena inom långvärden förbättras. Av äldrepropositionen framgår att endast 27 % av dem som vårdas inom den somatiska långtids­sjukvården i dag har eget rum. Utskottet anser att staten bör stimulera landstingen att snabbare bygga om långvårdskliniker och lokala sjukhem. Detta kan lämpligen ske genom ett tidsbegränsat statsbidrag. Ett sådant statsbidrag bör vara prestationsrelaterat. Enligt utskottets mening kan det vara rimligt att staten anslår 100 milj.kr. årligen under en femårsperiod till en sådan verksamhet. Regeringen bör utforma villkoren för att erhålla stats­bidrag. Utskottet förutsätter att regeringen snarast återkommer till riksda­gen med förslag i denna fråga.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion So28 (fp) yrkande 5 bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande statsbidrag för ombyggnad av institutioner att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So28 yrkande 5 som , sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9.     Dagvård för äldersdementa (mom. 16)

Daniel Tarschys (fp), Ulla Tilländer (c), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c) och Anita Stenberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Utskottet

vill" och slutar med "yrkande 8." bort ha följande lydelse:                                   51

 

De som drabbas av en demenssjukdom skall enligt utskottets mening så      1988/89:SoU6 länge som möjligt få bo kvar hemma och vårdas i sitt hem om de själva önskar det. Detta förutsätter en god planering av vård inom familjen och av andra vårdgivare. För många demenssjuka är dagsjukvärd kombinerat med eget boende ett gott alternativ.

Utskottet delar bedömningen i motion So28 (fp) att det är angeläget med en satsning på dagvård för äldersdementa. Ett rimligt mål bör enligt utskot-tet.vara att alla dementa skall erbjudas plats i dagvård inom en tioårsperiod. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande dagvård för äldersdementa att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So28 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10.    Statsbidrag till gruppboende för äldersdementa (mom.

17)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Utskottet delar" och på s. 21 slutar med "yrkande 9." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar propositionens och motionärernas uppfattning att en ut­byggnad av gruppboendet för de äldersdementa är ytierst angeläget. Sam­hället bör på olika sätt stimulera till en sådan utbyggnad. Så bör t.ex. regel­system inom bostadslånegivningen utformas så att de underlättar en ut­byggnad av gruppboendet. Utskottet anser vidare — och därvid delar ut­skottet bedömningarna i motion So28 (fp) — att staten genom ett tidsbe­gränsat statsbidrag bör stimulera kommuner och landsting att snabbare övergå till nya boendeformer av typ gruppboende för äldersdementa. Ut­skottet finner det rimligt att staten anslår 100 milj.kr. årligen under en fe­mårsperiod till en sådan verksamhet. Regeringen bör utforma villkoren för att erhålla statsbidrag. Utskotiet förutsätter att regeringen snarast återkom­mer till riksdagen med förslag i denna fråga.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion So28 (fp) yrkande 9 bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 17 bort ha följande lydelse: 10. beträffande statsbidrag till gruppboende för äldersdementa att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So28 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11.    Schablonbidrag till hemtjänsten (mom. 18)

Gudrun Schyman (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "yrkande 7." bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående framhållit betydelsen av den sociala hem­
tjänsten när det gäller utformningen av äldreomsorgen inför 90-talet. Ut-          52

 

skottet delar bedömningen i motion Sol (vpk) att det utöver årsarbetarbi- 1988/89:SoU6 draget behövs ett särskilt riktat statsbidrag för att den sociala hemtjänsten skall kunna byggas ut kvantitativt och kvalitativt. Utskottet finner det rim­ligt att ett sådant konstrueras på ett liknande sätt som det schablonbidrag per pensionär som hittills utgått parallellt med årsarbetarbidraget. Ett så­dant schablonbidrag kan lämpligen ligga på nivån 400 kr. per ålders- och förtidspensionär. Regeringen bör utforma de närmare bestämmelserna och snarast återkomma till riksdagen med förslag.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motion Sol (vpk) yrkande 7 bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande schablonbidrag till hemtjänsten att riksdagen med anledning av motion l988/89:Sol yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12.    Vårdpersonalens arbetstider (mom. 21)

Gudrun Schyman (vpk) och Anita Stenberg (mp) anser

delsatt den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "I några" och slutar med "berörda delar." bort ha följande lydelse:

I motion Sol (vpk) m. fl. ställs krav på sänkt arbetstid för vårdpersonalen.
Många trivs med arbetet inom den sociala hemtjänsten, men arbetstyngden
är för stor. En kortare arbetsdag skulle minska arbetstyngden. Utskottet
delar motionärernas bedömning att man nu måste inrikta sig pä sex tim­
mars arbetsdag med bibehållen lön inom hemtjänsten. En del av denna       , .
arbetstidsförkortning skulle kunna ge utrymme för andra aktiviteter, såsom
fortbildning, handledning och kamratstöd. En kortare arbetsdag skulle
också innebära en omedelbart ökad tjänstgöringsgrad för den alldeles över­
vägande delen av hemtjänstens personal, som ju i dag arbetar deltid.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna Sol (vpk) yrkande I och So27 yrkande 6 delvis bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande vårdpersonalens arbetstider att riksdagen med anledning av motionerna l988/89:Sol yrkande I och 1987/88 :So27 yrkande 6 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13.    Vårdpersonalens arbetstider (mom. 21)

Ulla Tilländer och Rosa Östh (båda c) anser

delsatt den del av utskottets yttrande som pä s. 29 börjar med "Vid sin" och slutar med "berörda delar." bort ha följande lydelse:

Den nuvarande bristen på vårdpersonal har ett samband med vårdarbe­
tets tyngd och samhällets låga uppskattning uttryckt i ekonomiska termer.
En åtgärd som skulle minska tyngden samtidigt som den skulle öka det
ekonomiska erkännandet vore att utan att sänka lönen förkorta arbetstiden.   53

 

Många landsting har utarbetat konkreta förslag till olika försöksverksam-       ]988/89:SoU6 heter med kortare arbetsdag, men genomförandet har stupat i brist på bl.a. pengar. Utskottet anser det viktigt att möjligheter skapas för att sådana verksamheter skall kunna komma till stånd.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna So27 (c) yr­kande 6 delvis och motion Sol (vpk) yrkande I bör riksdagen ge regeringen till känna.

delsatt utskottets hemställan under mom. 21 bort ha följande lydelse:

21.           beträffande vårdpersonalens arbetstider

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:So27 yrkande 6 delvis och 1988/89:Sol yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14.    Normer för personaltäthet (mom. 22)

Gudrun Schyman (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 30 slutar med "yrkandena 5 och 6." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att mänga av de brister i hem­tjänstens kvalitet som bl.a. tar sig uttryck i att institutionsrutiner tillämpas är en direkt följd av ett otillräckligt antal anställda. Att många hjälptagare blir isolerade i hemmet och ställs utanför delaktigheten i samhället beror inte på att vårdpersonalen saknar vilja utan på att den saknar tid. På samma sätt är den otillräckliga personaltätheten orsaken till att de som vårdas på institutioner inte själva får bestämma över mattider, sänggäende och andra viktiga personliga behov. 1 den situationen är det poänglöst att tala om att personalen måste vara lyhörd för varje individs önskemål och att detta skall sättas i centrum. Då vårdinnehållet sålunda är direkt avhärigigt personaltät­heten både i öppen och sluten vård, anser utskottet att nya normer för personaltäthet inom olika vårdformer bör utarbetas och antas som komple­ment till hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen. Regeringen bör uppdra åt socialstyrelsen att utarbeta sådana normer.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion Sol (vpk) yrkande 5 och 6 bör riksdagen ge regeringen till känna.

delsatt utskottets hemställan under mom. 22 bort ha följande lydelse:

22.           beträffande normer för personaltäthet

att riksdagen med anledning av motion l988/89:Sol yrkandena 5 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15.    Statligt stöd för utbildning inom hemtjänsten (mom. 24)

Gudrun Schyman (vpk) och Anita Stenberg (mp) anser

delsatt den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med "Inte heller" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks." bort ha följande lydelse:

Med den ekonomiska situation som för närvarande råder i många kom-             54

 

muner finns en uppenbar risk för att en stor del av hemtjänstens personal       1988/89:SoU6

inte kommer att få möjlighet till utbildning inom yrkesområdet. Utskottet

anser därför — och därvid delar utskottet den uppfattning som framförs i

motion Sol (vpk) — att utbildning för social hemtjänst bör genomföras med

statligt stöd genom länsarbetsnämnderna. Vad utskottet sålunda anfört bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande statligt stöd för utbildning inom hemtjänsten att riksdagen med anledning av motion l988/89:Sol yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16.    Utvidgad rätt till ersättning och ledighet (mom. 26)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Yrkandena i" och slutar med "Motionerna avstyrks." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionerna Sf268 (fp) och Sf298 (fp) att rätt till ersättning och ledighet bör införas även för föräldrar som vill vårda ett svårt handikappat vuxet barn när barnet blir sjukt. Utskottet anser att regeringen bör utforma förslag till en sådan lagstiftning och därefter åter­komma till riksdagen. Vad utskottet nu anfört med anledning av motioner­na Sf268 (fp) yrkande 5 delvis och Sf298 yrkande 1 delvis bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 26 bort ha följande lydelse: 26. beträffande utvidgad rätt till ersättning och ledighet att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Sf268 yrkande 5 delvis och 1987/88:So298 yrkande 1 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17.    Frivillig försäkring (mom. 27)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

delsatt den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ''Socialutskot­tet delar" och slutar med " sålunda Sf294 (m)." bort ha följande lydelse:

Socialutskottet anser att det vore värdefullt om den nu föreslagna rätten till ersättning och ledighet kunde förstärkas med en frivillig försäkring inom den allmänna försäkringens ram som skulle möjliggöra att ersättning utgick under sex månader vid vård av nära anhörig. Utskottet anser därför — i likhet med motionären i motion Sf294 (m) — att riksdagen hos regering­en bör begära en utredning om utvidgad vårdförsäkring. Vad utskottet så­lunda anfört bör ges regeringen till känna.

delsatt utskottets hemställan under mom. 27 bort ha följande lydelse:
ll.beträffande frivillig försäkring
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Sf294 som sin me­
ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,                                   55

 

18.                                                                Villkoren vid växelvård (mom. 28)    1988/89:SoU6

Daniel Tarschys (fp), Ulla Tilländer (c), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) öch Rosa Östh (c) anser

delsatt den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Socialutskot­tet delar" och slutar med "yrkande 7 avstyrks." bort ha följande lydelse:

Som framhållits i motion So29 (c) utgör den nuvarande tillämpningen av pensionssystemets regler om när makar som båda är pensionärer skall be­traktas som ensamstående resp. samboende pensionärer i mänga fall ett ekonomiskt hinder för s.k. växelvård. Utskottet tillstyrker därför förslaget i den nämnda motionen So29 (c) om att riksdagen skall begära förslag från regeringen i syfte att skapa bättre villkor för anhörigas insatser vid sådan vård.

Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 28 bort ha följande lydelse: 28. beträffande villkoren vid växelvård att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:So29 yrkande 2 och 1987/88:So27 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till kän­na vad utskottet anfört,

19.    Utvidgad skattefrihet för hemvårds- och
hemsjukvårdsbidrag (rnom. 31)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

delsatt den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med " So32 (m) yrkande 6." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det behövs åtgärder för att minska pensionärernas marginaleffekter. Utskottet delar bedömningen i motion So32 (m) att en mer generell skattefrihet för hemsjukvårds- och hemvårdsbidrag, främst med hänsyn till konsekvenserna för pensionärer, bör aktualiseras. Möjligen kan skattefriheten tänkas bli förbehållen endast pensionärer. Regeringen bör enligt utskottets mening göra närmare överväganden och återkomma med förslag till riksdagen i frågan.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.

e/5att utskottets hemställan under mom. 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande utvidgad skattefrihet för hemvårds- och hemsjuk­vårdsbidrag

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So32 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till'känna vad utskottet anfört,

20.    Den kommunala planeringen (mom. 32)

Gudrun Schyman (vpk) anser

delsatt den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "Utskottet har" och på s. 39 slutar med "i fråga." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den bedömning som görs i motion So2 (vpk) att det är               56

 

angeläget att planeringen kan följas centralt för att avstämningar skall kun-      1988/89 :SoU6 na göras om hur de fastställda målen uppfylls. Socialstyrelsen bör därför få i uppdrag att på lämpligt sätt följa och redovisa den kommunala planering­en inom äldreomsorgen. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 32 bort ha följande lydelse:

32.           beträffande den kommunala planeringen

att riksdagen med anledning av motion l988/89:Sol yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21.    Forskning om demenssjukdomar (mom.33)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med "Som nämnts" och slutar med "yrkande 7." bort ha följande lydelse:

Kunskaperna om demens är alltför liten. Ofta förväxlas demens med vanligt åldrande. Det är en vanlig föreställning att den tilltagande förvir­ringen är en naturlig följd av att man blir gammal. Denna uppfattning är spridd bland både allmänhet och politiker och tjänstemän, som skall fatta beslut i dessa frågor. Konsekvensen blir ofta helt orimliga krav på de anhö­riga och otillfredsställande eller utebliven vård för den sjuke.

Utskottet anser — och därvid delar utskottet bedömningen i motion So28 (fp) — att kunskapen om demenssjukdomarnas orsaker och möjligheter till rehabilitering måste öka. Det är viktigt att stödja fortsatt forskning inom detta området för att kunna ge de dementa bästa tänkbara hjälp.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.

delsatt utskottets hemställan under mom. 33 bort ha följande lydelse:

33.           beträffande/ow/rn/ng om demenssjukdomar

att riksdagen med anledning av motion l987/88:So28 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22.    Kommunernas efterlevnad av lagarna (mom. 37)

Gudrun Schyman (vpk) anser

e/attdendel av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med "1 betydande" och slutar med "yrkande 4." bort ha följande lydelse:

Redan i dag finns en rad rättigheter fastställda i lag. Detta gäller särskilt
hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen och lagen om särskilda omsor­
ger om psykiskt utvecklingsstörda. Ändå är det många kommuner och
landsting som inte fullföljer sina lagstadgade skyldigheter. Erfarenheten
har visat att inte ens domstolsutslag i tvister om service och omsorg uppfat­
tas som tvingande av huvudmännen. Utsk,ottet anser mot denna bakgrund
att riksdagen hos regeringen skall begära lagförslag som möjliggör att kom­
muner och landsting som inte fullföljer sina lagstadgade skyldigheter
åläggs vitesföreläggande.                                                                                   57

 

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Sol (vpk) yrkan-       1988/89:SoU6 de 4 bör riksdagen ge regeringen till känna.

delsatt utskottets hemställan under mom. 37 bort ha följande lydelse: 37. beträffande kommunernas efterlevnad av lagarna att riksdagen med anledning av motion l988/89:Sol yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Ersättning och ledighet för närståendevård (mom. 25 och 26)

Ulla Tilländer (c), Rosa Östh (c) och Anita Stenberg (mp) anför:

Vi delar utskottets bedömning att en mera begränsad rätt till ledighet för värd av svårt sjuk anhörig och med ersättning enligt inkomstbortfallsprinci­pen bör införas nu. Vi anser dock att man i det kommande arbetet bör inrikta sig på att anhöriga som deltar i vården av sjuka anhöriga skall an­ställas av kommunen eller landstinget och på samma sätt som annan vård­personal få lön för sitt arbete.

58

 

1 proposition 1987/88:176 framlagda lagförslag          1988/89:SoU6

1    Förslag till                                                             ''8

Lag om ersättning och ledighet för närståendevård

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1  § Denna lag innehåller bestämmelser om rätt till ersättning och ledighet i samband med att en svårt sjuk person vårdas av en närstående.

2  § Ersättning utges från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Frågor om ersättning handhas av riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

3 § Som villkor för lagens tillämpning gäller att vården ges här i landet och att
vårdaren och den sjuke är inskrivna hos allmän försäkringskassa enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Ersättning

4 § En närstående som vårdar någon som är svårt sjuk i hemmet eller i annan
enskild bostad har rätt till ersättning för tid då han avstår från förvärvsarbete i
samband med vården.

Om vårdaren får oreducerade löneförmåner under tid då han bedriver studier, jämställs avstående från studier med avstående från förvärvsarbete vid tillämpning av föreskrifterna om ersättning enligt denna lag, i den mån vårdaren går miste om löneförmånerna.

5 § Ersättning utges med belopp motsvarande vårdarens sjukpenning enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring med de avvikelser som följer av 8 och

9 §§ nedan.

6  § Ersättning utges för högst 30 dagar sammanlagt för varje person som vårdas.

7  8 Hel ersättning utges till en vårdare som avstår från förvärvsarbete. Halv eller fjärdedels ersättning utges till en vårdare som arbetar högst hälften respektive högst tre fjärdedelar av den tid han skulle ha arbetat om han inte vårdat den sjuke. Vid beräkning av antalet dagar med rätt till ersättning anses två dagar med halv eller fyra dagar med fjärdedels ersättning som en dag.

Om någon vårdar mer än en person under samma tid berättigar det inte till ytterligare ersättning.

8 § Ersättning beräknas för hela den tid som förmånen avser enligt 3 kap.

10        a § lagen (1962:381) om allmän försäkring när ersättningen utges på
grundval av sjukpenninggrundande inkomst av anställning och enligt 10 b §
nämnda kapitel när den utges på grundval av sjukpenninggrundande inkomst
av såväl anställning som annat förvärvsarbete. 1 fall som avses i 3 kap. 5 §
femte stycket samma lag beräknas ersättningen dock inte på grundval ay den
sjukpenninggrundande inkomst som följer av första-tredje styckena i den
paragrafen.

Ersättning som utges på grundval av enbart inkomst av annat förvärvsarbe­te beräknas enligt 3 kap. 4 § första stycket lagen om allmän försäkring.

9 § Utan hinder av föreskrifterna i 8 § första stycket beräknas ersättning

enligt 3 kap. 4 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring              jo

1. när någon skall uppbära ersättning för tid då annars havandeskapspen­ning eller föräldrapenning skulle ha uppburits, och

 

2. i fall som avses i 3 kap. 10 c § första stycket 1 och 4 samt andra stycket     1988/89:SoU6
lagen om allmän försäkring.                                                           Bilaea   1

10  § Ersättning för vård av en person får inte utges till flera vårdare för samma tid.

11  § Ersättning utges inte i den mån vårdaren för samma dag får sjukpenning, havandeskapspenning eller föräldrapenningförmåner enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsska­deförsäkring eller får motsvarande ersättning enligt annan författning eller på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall. Utan hinder härav utges dock ersättning enligt denna lag om den avser annan tid än den andra ersättningen.

12  § Föreskrifterna i 3 kap. 15 § första stycket a)-d) och tredje stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring skall tillämpas även i fråga om ersättning enligt denna lag.

Ansökan och beslut om ersätining m.m.

13  § Den som önskar få ersättning skall göra skriftlig ansökan hos den allmänna försäkringskassa där han är inskriven. Denna försäkringskassa prövar ersättningsfrågan. Kassan får dock uppdra åt en annan försäkrings­kassa att verkställa prövningen.

14  8 Till ansökan skall fogas ett utlåtande av en läkare som ansvarar för den sjukes vård och behandling. Utlåtandet skall innehålla uppgift om den vårdades sjukdomstillstånd.

Kravet på läkarutlåtande gäller inte om det hos försäkringskassan finns utredning om förhållande som avses i första stycket och utredningen är tillräcklig för att bedöma ersättningsfrågan.

15  8 lärendet skall framgå att den sjuke har gett sitt samtycke till vården. Om den sjuke på grund av sitt tillstånd inte kan ge sitt samtycke, skall i stället detta framgå.

16  8 Ersättning får inte utges för tid innan anmälan om vården har gjorts hos den allmänna försäkringskassan, om det inte mött hinder att göra en sådan anmälan eller annars särskilda skäl motiverar att ersättning utges.

Aterbetalningsskyldighet

17        § Försäkringskassan skall besluta om återbetalning av ersättning, om den
som mottagit ersättning genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet
att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på något annat sätt
har förorsakat att ersättning har lämnats felaktigt eller lämnats med för högt
belopp. Detsamma gäller om ersättning i annat fall har lämnats felaktigt eller
med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta. Om det
finns särskilda skäl, får försäkringskassan helt eller delvis efterge belopp som
skall återbetalas.

Om återbetalningsskyldighet har ålagts någon enligt första stycket, får kassan vid senare utbetalning till denne hålla inne ett skäligt belopp i avräkning på vad som har utgetts för mycket.

Avdrag på en ersättning enligt denna lag får vidare göras om någon av en allmän försäkringskassa har ålagts återbetalningsskyldighet för en ersättning som har utgetts på grund av en annan författning.

60

 

överklagande m.m. av beslut om ersätining                                   1988/89:SoU6

Bilaga

18        § Föreskrifterna i 20 kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring
om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt om överkla­
gande av försäkringskassas och försäkringsrätts beslut tillämpas även i
ärende om ersättning enligt denna lag. Omprövningen skall i försäkringskas­
san göras av socialförsäkringsnämnd ombeslutet gäller en fråga som avses i
17 §.

Ett beslut i ett ärende om ersättning enligt denna lag skall gälla omedelbart, om inte något annat anges i beslutet eller bestäms av en domstol som har att pröva beslutet.

övriga bestämmelser om ersätining m.m.

19        8 I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas även följande
föreskrifter i lagen (1962:381) om allmän försäkring, nämligen

17  kap. 1 § första stycket om sammanträffande av förmåner,

18  kap. 2 § om riksförsäkringsverkets tillsyn,

20        kap. 2 a § om provisoriskt beslut,
20 kap. 5 § om preskription.

20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse.

20 kap. 8 § om uppgiftsskyldighet.

20 kap. 16 8 om verkställighetsföreskrifter.

Rätt till ledighet m.m.

20 8 En arbetstagare har rätt till hel ledighet från sitt arbete under tid då han uppbär hel ersättning enligt denna lag och till förkortning av arbetstiden till hälften eller till tre fjärdedelar under tid dä han uppbär halv eller fjärdedels ersättning.

218 Avtal är ogiltiga i den mande upphäver eller inskränker en arbetstagares rätt till ledighet enligt denna lag.

22  8 Om en arbetstagare vill utnyttja sin rätt till ledighet skall han så snart som möjligt underrätta arbetsgivaren. 1 samband med underrättelsen skall arbetstagaren ange hur länge han avser att vara ledig, om det kan ske.

23  8 En arbetstagare får avbryta en påbörjad ledighet och återuppta arbetet i samma omfattning som före ledigheten.

24  8 En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas enbart av det skälet att arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt denna lag. Sker det ändå, skall uppsägningen eller avskedandet ogiltigförklaras. om arbetstagaren begär det.

25  8 En arbetstagare är inte skyldig att enbart av det skälet att arbetstagaren begäi eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt denna lag vidkännas minskning av de förmåner som är förenade med anställningen eller försäm­ring a\ arbetsfiirhållnndeiia i annan man än som följer av uppehållet i arhctcl. Arbcistagaren ;ir inte heller skyldig att av skäl som nu har sagts \idkaniias annan oniplacermg än sådan som kan ske inom ramen för onställningsavtalei och scmi är en nödvändig hiljd av ledigheten.

 

22  8 En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala arbetstagaren      1988/89:SoU6 skadestånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har     Bilaga   1 skett. Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ner eller helt falla bort.

23  8 Mål om tillämpning av 21-26 88 handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande, skall 34 och 35 88, 37 8, 38 8 andra stycket andra meningen, 39-42 88 samt 43 8 första stycket andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om anställnings­skydd gälla i tillämpliga delar. I fråga om annan talan tillämpas 64-66 och 68 §8 lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet på motsvarande sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

62

 

2    Förslag till                                                             1988/89:SoU6

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 8 och 19 kap. 2 8 lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

11 kap. 2 §2 Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller skatteplikti­ga naturaförmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme ai bclsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensions­grundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnads­kostnader och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även

a)  sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeför­säkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller pä grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b)  föräldrapenning,                           b) föräldrapenningförmåner,

c)  vårdbidrag enligt 9 kap. 4 8, i den mån bidraget inte är ersättning för merkostnader.

d)   dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e)  kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd.

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,

g)  korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349).

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsför­säkring,

i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repeti­tionsutbildning, frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsöv-ning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under för-svarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux), vid vuxenut­bildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid grundläggande svenskundervisning för invandrare,

1) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 8. i den mån regeringen så förordnar,

n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de startar egen rörelse.

L:igcn omtrytki 19x::i:i).

.Med nin;iraiidc lydelse ;i\ses den i piop.  1987/88:113 föreslagna lydelsen.

63

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

o) värdet av vad den försäkrade tillgodoförs som följd av att en ar­betsgivare lämnar sådant bidrag som likställs med lön enligt 2 kap. 3 8 andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter.

o) värdet av vad den försäkrade tillgodoförs som följd av att en ar­betsgivare lämnar sådant bidrag som likställs med lön enligt 2 kap. 3 8 andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter,

p)      ersättning      enligt      lagen (1988:000) om ersättning och ledig­het för närståendevård. 1 fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner som sägs i första stycket för arbete som någon utfört för någon annans räkning utan att vara anställd i dennes tjänst gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 8 andra stycket.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a § eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande, lön till svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses såsom arbetsgivare.

1988/89:SoU6 Bilaga 1

 

19 kap. 2 8 Sjukförsäkringen finansieras, förutom genom avgifter som avses i

statsmedel.

Statsbidrag lämnas med fem­ton procent av kostnaderna för sjuk­försäkringsförmåner, inberäknat försäkringens kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m., samt för förvaltning.

Statsbidrag lämnas vidare med femton procent av kostnaderna för den allmänna försäkringen för för­måner enligt lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostna­der,  m.m.  samt för centrala stu-

8. av

Statsbidräg lämnas med fem­ton procent av kostnaderna för sjuk­försäkringsförmåner, inberäknat försäkringens kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m.' och lagen (1988:000) om ersätt­ning och ledighet för närståendevård, samt för förvaltning.

Statsbidrag lämnas vidare med femton procent av kostnaderna för den allmänna försäkringen för för­måner enligt lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostna­der,  m.m.  samt för centrala stu-

64

 

Nuvarande lydelse

diestödsnämnden med anledning av att sådana återbetalningspliktiga stu­diemedel som belöper på en stude­randes sjukperiod enligt studiestöds­lagen (1973:349) inte skall återbe­talas.

Föreslagen lydelse

diestödsnämnden med anledning av att sådana studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt stu­diestödslagen (1973:349) inte skall återbetalas.

1988/89:SoU6 Bilaga 1

 

1.    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

2.  Den  nya föreskriften  i   11 kap.  2 8  tillämpas första gången  när
pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1989.

5    Riksdagen 1988/89. 12 saml. Nr 6

65

3   Förslag till                                                              1988/89:SoU6

Lagom ändringi lagen (1981:691) om socialavgifter     Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 8 lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

4 kap. 1 8 Sjukförsäkringsavgifter används, i den mån kostnaderna inte skall täckas med statsbidrag enligt 19 kap. 2 8 lagen (1962:381) om allmän försäkring, för att täcka

1.      kostnader för sjukförsäkringsförmåner enUgt lagen om allmän försäk­
ring,

2.      kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrol­
lerande verksamhet m.m.,

3.    den allmänna försäkringens kostnader för förmåner enligt lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.,

4.    centrala studiestödsnämndens 4. centrala studiestödsnämndens kostnader med anledning av att så- kostnader med anledning av att så­dana återbetalningspliktiga stu- dana studielån som belöper på en diemedel som belöper på en stude- studerandes sjukperiod enligt stu-randes sjukperiod enligt studiestöds- diestödslagen (1973:349) inte skall lagen (1973:349) inte skall återbe-     återbetalas,

talas,

5. förvaltningskostnader för de   5. förvaltningskostnader för de
allmänna försäkringskassorna.              allmänna försäkringskassorna,

6.       kostnader      enligt      lagen (1988:000) om ersättning och ledig­het för närståendevärd. För reglering av över- och underskott finns en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden. Grunderna för överföring av medel till och från fonden fastställs av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

66

 

4    Förslag till                      -                         1988/89:SoU6

Lag om ändring i semesterlagen (1977:480)       Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att 17 8 semesterlagen (1977:480) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

17 8' Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om

1.   ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänande-året icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada,

2.   ledighet enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m. m. dels under tid för vilken havandeskapspenning utges enligt 3 kap. 9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, dels under tid för vilken förälrapen-ning utges i anledning av barns födelse eller adoption enligt 4 kap. 3 och 5 88 samma lag, i den mån frånvaron för varje barn, eller vid flerbarnsbörd sammanlagt, icke överstiger 120 dagar eller, för ensamstående förälder, 180 dagar, dels under tid för vilken tillfällig föräldrapenning utges enligt 4 kap. 10 och 11 8§ samma lag,

3.   ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren är berättigad till ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

4.   ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till semesterlön, om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd eller vuxenstu­diebidrag enligt studiestödslagen (1973:349) eller om utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

5.   ledighet på grund av sådan i 27 8 värnpliktslagen (1941:967) eller med stöd därav föreskriven tjänstgöring om högst 60 dagar, som ej är beredskaps­övning och ej heller direkt ansluter sig till grundutbildning, eller ledighet på grund av motsvarande vapenfri tjänst, i den mån frånvaron under intjänan­deåret icke överstiger 60 dagar,

6.   ledighet på grund av att arbets- 6. ledighet på grund av att arbets­tagaren efter det kalenderår då han tagaren efter det kalenderår då han fyllt tjugotvå år fullgör tjänstgöring i fyllt tjugotvå år fullgör tjänstgöring i civilförsvaret på annan tid än då civilförsvaret på annan tid än då civilförsvarsberedskap råder eller civilförsvarsberedskap råder eller beredskapsövning får anordnas vid beredskapsövning får anordnas vid försvarsmakten, i den mån frånva- försvarsmakten, i den mån frånva­ron under intjänandeåret icke över- ron under intjänandeåret icke Övers­stiger 60 dagar, eller                                 tiger 60 dagar,

7.   ledighet enligt lagen (1986:163)     7. ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för gmndläggan- om rätt till ledighet för grundläggan­de svenskundervisning för invand- de svenskundervisning för invandra-rare.                                                       re, eller

8. ledighet enligt lagen (1988:000) om ersättning och ledighet för närstå­endevård. Vid tillämpning av första stycket 1 skall frånvaron under de första 90 dagarna av frånvaroperiod ej i något fall anses bero på arbetsskada. Har arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit oavbrutet

' Senaste lydelse 1987:293.                                                                                 y

 

Nuvarande lydelse                      Föreslagen lydelse                     1988/89 :SoU6

frånvarande från arbetet under två hela intjänandeår, grundar därefter     ""äga   1 infallande dag av fråvaroperiod icke rätt till semesterlön.

I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

68

 

5    Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrivs att 3 kap.  31 8, 4 kap. 44 8 och 7 kap.   17 a 8 studiestödslagen (1973:.349)' skall ha följande lydelse

1988/89:SoU6 Bilaga 1

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

3 kap. 31 8 Studerande har rätt  att behålla     Studerande  har rätt att behålla

studiehjälp vid ledighet för tillfällig vård av barn enligt de närmare före­skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

studiehjälp vid ledighet för tillfällig vård av barn och vid ledighet för närståendevård enligt de närmare föreskrifter som meddelas av rege­ringen eller den myndighet som re­geringen bestämmer.

 

4 kap.

448

Studerande har rätt att behålla studiemedel vid ledighet för tillfällig vård av barn enligt de närmare före­skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Studerande har rätt att behålla studiemedel vid ledighet för tillfällig vård av barn och vid ledighet för närståendevård enligt de närmare föreskrifter som meddelas av rege­ringen eller den myndighet som re­geringen bestämmer.

 

7 kap. 17 a 8= Studerande har rätt att behålla vuxenstudiebidrag och studielån vid 1. ledighet för tillfällig vård av barn i samma omfattning som enligt 4 kap. 10-12 88 lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller för rätt till föräldra­penning.

2.   ledighet för fullgörande av upp­drag i elevorganisation under sam­manlagt högst tio dagar under ett kalenderår och

3.   kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt.

2.   ledighet för fullgörande av upp­drag i elevorganisation under sam­manlagt högst tio dagar under ett kalenderår,

3.   kortvarig ledighet för enskild angelägenhet av vikt och

4.   ledighet för närståendevård i samma omfattning som enligt lagen (1988:000) om ersättning och ledig­het för närståendevård gäller för rätt till förmånerna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

Lagen omtryckt 1987:303.

Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1987/88:116 föreslagna lydelsen.

69

 

6    Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1 8 och 15 kap. 2 § utsökningsbalken ska följande lydelse.

I ha

1988/89:SoU6 Bilaga 1

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 kap. 18' Bestämmelserna i detta kapitel gäller i fråga om utmätning av

1.   arbetstagares lön, vare sig den utgår som tidlön, ackordslön. provision eller annan gottgörelse,

2.   annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes ställning är jämförlig med en arbetstagares,

3.   belopp som utgår som pension eller livränta,

I    4. sjukpenning, föräldrapenning-   4. sjukpenning, föräldrapeiining-

jförmåner och annan ersättning som     förmåner,   ersättning   enligt   lager

/Utgår på grund av sjukdom, smitta, 'olycksfall, utbildning, arbetslöshet, värnpliktstjänstgöring eller annan tjänstgöring som ersätts med samma eller liknande förmåner som värn­pliktstjänstgöring, allt i den mån ersättningen inte avser att kompen­sera för särskilt angivna kostnader eller skall återbetalas.

(1988:000) om ersättning och ledig­het för närståendevård och annan ersättning som utgår på grund av sjukdom, smitta, olycksfall, utbild­ning, arbetslöshet, värnpliktstjänst­göring eller annan tjänstgöring som ersätts med samma eller liknande förmåner som värnpliktstjänstgö­ring, allt i den mån ersättningen inte avser att kompensera för särskilt angivna kostnader eller skall återbe­talas. Bestämmelserna i detta kapitel är ej tillämpliga när gäldenären är dödsbo

eller annan juridisk person.

För vissa fall när skälig lön ej utgår för gäldenärens arbete gäller enligt 18 8

särskilda bestämrnelser.

15 kap. 2 8 Genom införsel får tagas i anspråk

1.   arbetstagares lön, vare sig den utgår som tidlön, ackordslön, provision eller annan gottgörelse,

2.   annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes ställning är jämförlig med en arbetstagares,

3.   periodiskt vederlag för utnyttjande av patent, rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annan sådan rättighet eller för överlåtelse av rörelse.

4.   belopp som utgår som pension eller livränta,

5.   sjukpenning, föräldrapenning-   5. sjukpenning, föräldrapenning­förmåner och annan ersättning som förmåner, ersättning enligt lagen utgår på grund av sjukdom, smitta      (1988:000) om ersättning och ledig-

Senaste lydelse 1988:140. ■ Senaste lydeLse 1988:140.

70

 

Nuvarande lydelse

olycksfall, utbildning, arbetslöshet, värnpliktstjänstgöring eller annan tjänstgöring som ersätts med samma eller liknande förmåner som värn­pliktstjänstgöring, allt i den mån ersättningen inte avser att kompen­sera för särskilt angivna kostnader eller skall återbetalas.

För vissa fall när skälig lön ej utgår särskilda bestämmelser.

Föreslagen lydelse

het för närståendevård och annan ersättning som utgår på grund av sjukdom, smitta, olycksfall, utbild­ning, arbetslöshet, värnpliktstjänst­göring eller annan tjänstgöring som ersätts med samma eller liknande förmåner som värnpliktstjänstgö­ring, allt i den mån ersättningen inte avser att kompensera för särskilt angivna kostnader eller skall återbe­talas, för gäldenärens arbete gäller enligt 19 8

I988/89:SoU6 Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

 

7    Förslag till                                               1988/89:SpU6

Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)    Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att det i socialtjänstlagen (1980:620) skall införas en ny paragraf, 20 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

20 a §

Kommunen skall planera sina in­satser för äldre. I planeringen skall kommunen samverka med lands­tingskommunen samt andra samhäll­sorgan och organisationer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

72

 

Socialförsäkringsutskottets yttrande 1988/89:SfUly

Äldreomsorgen inför 90-talet

1988/89:SoU6 Bilaga 2

 

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 11 oktober 1988 berett socialförsäkringsutskottet tillfälle att avge yttrande över dels proposition 1987/88:176 om äldreomsor­gen inför 90-talet i de delar den berör socialförsäkringsutskottets berednings­område, dels motionerna 1987/88:So29 av Stina Gustavsson och 1987/ 88:So31 av Gösta Andersson och Börje Hörnlund.

De förslag i propositionen som berör socialförsäkringsutskottets område är förslagen till lag om ersättning och ledighet för närståendevård, lag om ändring i lagen i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter och lag om ändring i studiestödslagen (1973:349).

Under den allmänna motionstiden i år har väckts sex motioner som har anknytning till de nu nämnda lagförslagen, nämligen 1987/88:Sf205 av Bo Nilsson och Ingvar Björk, 1987/88:Sf264 av Ewa Hedkvist Petersen och Sten-Ove Sundström, 1987/88:Sf268 yrkande 5 av Bengt Westerberg m.fl., 1987/88:Sf294 av Nic Grönvall, 1987/88:Sf298 yrkandena 1 och 2 av Margareta Andrén m.fl. och 1987/88:Sf320 yrkande 2 av Alf Svensson. Utskottet anser att dessa motionsyrkanden bör behandlas av socialutskottet i samband med proposition 1987/88:176, och utskottet yttrar sig därför även över dessa yrkanden.

I propositionen föreslås att fr.o.m. den 1 juli 1989 skall en närstående som vårdar en svårt sjuk person i hemmet ha rätt till ersättning från sjukförsäk­ringen och rätt till ledighet från sin anställning under högst 30 hela arbetsdagar, varvid dagantalet räknas för den person som vårdas. Ersättning­en skall utgå med belopp motsvarande vårdarens sjukpenning och ersättning­en och ledigheten skall kunna tas ut med hel, halv eller fjärdedels ersättning och ledighet beroende på hur lång tid av dagen vården ges. Ersättningen skall utgöra skattepliktig och pensionsgrundande inkomst och vara semesterlöne­grundande. Som villkor för rätt till ersättning och ledighet skall gälla att såväl den sjuke som vårdaren är inskriven hos allmän försäkringskassa, vilket innebär att den sjuke och vårdaren skall ha fyllt 16 år och vara bosatta i Sverige. Vården skall ges här i landet.

Innan utskottet närmare går in på olika delfrågor i förslaget konstaterar utskottet att förslaget tillgodoser de allmänna önskemål om rätt till ersättning och ledighet vid anhörigvård som framförts i motion Sf205 av Bo Nilsson och Ingvar Björk.

73

 

Rätten till ersättning och ledighet har i propositionen begränsats till I988/89:SoU6 situationer när en närstående vårdar en svårt sjuk person i hemmet eller i Bilaga 2 annan enskild bostad eller när värdaren följer med den sjuke vid de resor som äger rum i samband med att vården i hemmet börjar eller slutar. 1 eget boende inkluderas olika former av servicebostäder och gruppboende, där den enskilde har hyreskontrakt av sedvanligt slag. Från lagens tillämpnings­område har däremot undantagits vårdinsatser som görs på sjukvårdsinrätt­ningar, ålderdomshem eller andra offentliga eller privata institutioner, där personal finns tillgänglig dygnet runt. Föredragande statsrådet framhåller att det är en viktig livskvalitetfräga för berörda personer att kunna vara tillsammans i en svår situation, men betonar samtidigt att en närståendes vårdinsatser måste vara frivilliga. Reformen innebär inte att samhället får undandra sig sitt ansvar att ge vård samt stöd och hjälp. Det är. framhåller han. främst kommunens och landstingets ansvar att ge behövlig service och vård till äldre och människor med funktionshinder. Brister i denna service och vård får inte innebära alt närstående känner sig mer eller mindre tvingade att åta sig vårduppgifter. Det finns därför inte tillräckliga skäl att ge närstående rätt till ledighet och ersättning för den vård som behövs när den sjuke väntar på plats vid sjukhus e.d. eller på grund av konvalescens i' hemmet i stället för på sjukhus. Tillfälligt avbruten vård vid sjukhus eller vårdhem bör inte heller i sig vara skäl för sådana förmåner. Såvitt gäller begreppet svårt sjukdomstillstånd framhåller föredragande statsrådet att det är svårt att entydigt ange vad som bör läggas in i detta. Till svåra sjukdomstillstånd kan räknas inte enbart ett omedelbart överhängande livshot - som dock inte utesluter fall där hopp finns om en förbättring av hälsotillståndet - utan även sådana sjukdomstillstånd som på någon tids sikt innebår ett allvarligt överlevnadshot, exempelvis olika former av cancer i ett senare skede av sjukdomen.

1 motion So29 yrkande 1 av Stina Gustavsson förordar motionären vissa
ändringar i propositionens förslag till ersättning och ledighet för närstående­
vård. Motionären föreslår att de kriterier för ledighet som anhörigvårdskom­
mittén angav i betänkandet (SOU 1983:64) Ledighet för anhörigvård skall
gälla. Dessa kriterier var - förutom svårare sjukdomstillstånd vari inbegreps
situationer när den sjuke vårdades på sjukvårdsinrättning - även väntan i
hemmet på plats vid sjukhus eller vårdhem, vård i hemmet vid tillfälligt
avbruten vård vid sjukhus eller vårdhem, konvalescens i hemmet i stället för
vid sjukhus eller konvalescenthem sarrit vård eller behandling av barn med
handikapp under 16 år på en vårdinrättning. Motionären framhåller i
anslutning härtill att väntan på plats på sjukhus eller vårdhem snarare är regel
än undantag. Motionären anser också ätt förslaget om 30 dagars rätt till
ledighet synes något snävt och att möjligheten till ledighet bör utsträckas att
gälla även vid ett senare skede av vården, t.ex. vid en anhörigs dödsbädd.
Vad slutligen gäller ersättningens storlek anser motionären att denna skall
grundas på den principen att den skall utgöra kompensation för utfört arbete
och göras lika stor för alla. Ersättningens storlek kan t.ex. motsvara den
genomsnittliga sjukpenningen per dag eller motsvara det belopp som ett
sjukvårdsbiträde eller ett vårdbiträde i öppen vård erhåller per dag.
Motionären begär ett tillkännagivande till regeringen i dessa frågor.                         j

 

Även i motion So31 av Gösta Andersson och Börje Hörnlund föreslås att ersättningen vid närståendevård görs lika för alla. Motionärerna anser att en lämplig ersättningsnivå är grundlönen för sjukvårdsbiträden i öppen vård och begär beslut av riksdagen i enlighet härmed.

Ytterligare fem motioner från den allmänna motionstiden berör frågor om rätt till ersättning och ledighet vid närståendevård. 1 motion Sf268 yrkande 5 av Bengt Westerberg m.ti. begärs förslag om ett system som ger föräldrar till svårt handikappade vuxna barn möjlighet till ledighet och ersättning för vård om barnet blivit sjukt. Margareta Andrén m.fl. begär i motion Sf298 yrkandena 1 och 2 förslag om en laglig rätt till ledighet för vård av anhörig eller annan närstående vid vård i livets slutskede, vjd sjukdom eller vid konvalescens i hemmet och att ATP-grundande ersättning skall utgå från den allmänna försäkringen vid vård av anhörig eller annan närstående med ersättningsbelopp motsvarande sjukpenningens storlek. Alf Svensson begäi: i motion Sf320 yrkande 2 ett tillkännagivande om att ersättning för tillfällig vård av anhörig skall lämnas efter samma grunder som gäller för tillfällig vård av sjukt barn. medan Ewa Hedkvist Petersen och Sten-Ove Sundström i motion Sf264 begär ett tillkännagivande om behovet av att få ersättning i form av sjukpenning när man följer med anhörig ålderspensionär till läkare. Nic Grönvall, slutligen, begär i motion Sf294 en utredning om utvidgad vårdförsäkring, innebärande att en frivillig försäkring inom den allmänna försäkringens ram skall införas, som skall ge möjlighet för den försäkrade att få ersättning under sex månaders vård av nära anhörig.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att det av anhörigvårdskommittén framlagda förslaget innebar att en rätt till ledighet skulle införas under högst 30 dagar per år för den som vårdade en anhörig. Möjligheten till ledighet var sålunda avsevärt vidare än den ledighetsrätt om 30 dagar under den vårdades hela liv som föreslås i propositionen och avsåg också, som framgår ovan av redogörelsen av yrkandena i motion So29, vårdsituationer där brister i möjligheten att få offentlig vård förelåg, t.ex. att den sjuke måste vänta på plats vid sjukhus. Kommittén ansåg sig däremot av statsfinansiella skäl inte ha möjlighet att föreslå att ledigheten skulle förenas med en ersättningsrätt från den allmänna försäkringen. I propositionen har den i förhållande till kommittéförslaget starkt begränsade rätten till ledighet föreslagits bli kombinerad med en rätt till ersättning från den allmänna försäkringen. Utskottet finner det mot denna bakgrund både rimligt och riktigt att ledighet och ersättning ges enbart i sådana situationer där det finns ett mycket starkt behov för såväl den vårdade som den närstående vårdaren att kunna vara tillsammans i hemmet, t.ex. i livets slutskede. Reformen skall inte kunna användas för att avlasta landsting och kommuner deras ansvar för att ge vård och stöd. Utskottet, som i likhet med föredragande statsrådet vill erinra om att stödet till föräldrar som vårdar sjuka handikappade barn under 16 år avsevärt förbättrats sedan anhörigvårdskommitténs förslag lades fram år 1983, biträder sålunda propositionens förslag om i vilka situationer rätt till ersättning och ledighet skall föreligga. Utskottet delar också föredragande statsrådets uppfattning att frågan om rätt till ledighet från förvärvsarbete under en längre vårdperiod än 30 dagar bör övervägas först när erfarenheter vunnits av den nu föreslagna rätten till ledighet.

1988/89:SoU6 Bilaga 2

75

 

Såvitt gäller ersättningens storlek anser utskottet att den grundprincip som      1988/89:SoU6 gäller för ersättning från den allmänna försäkringen när en förvärvsarbetan-     Bilaga  2 de av sjukdom är förhindrad att utföra sitt arbete, nämligen att kompensa­tion utgår i förhållande till inkomstbortfallet, skall gälla även vid närstående­vård.

Med det anförda föreslår utskottet att socialutskottet tillstyrker bifall till propositionen i nu berörda delar och avstyrker bifall till motionerna So29 yrkande 1, So31 och Sf264.1 den mån motionerna Sf268 yrkande 5 och Sf298 yrkandena 1 och 2 inte kan anses tillgodosedda genom propositionens förslag bör socialutskottet avstyrka bifall även till dessa motionsyrkanden. Motion Sf320 yrkande 2 får anses tillgodosedd med det föreliggande förslaget.

Utskottet kan inte heller ställa sig bakom tankegångarna i motion Sf294 om att komplettera propositionens förslag med en frivillig försäkring vid vård av nära anhörig. Enligt utskottets uppfattning måste det i första hand vara sjukvårdshuvudmännens och kommunernas uppgift att ge ekonomisk ersätt­ning när någon under en längre tid vårdar en nära anhörig.

Utskottet behandlar slutligen yrkande 2 i motion So29, vari begärs förslag   ,

för att skapa bättre villkor för anhörigas insatser vid växelvård. Motionären syftar på situationer där två makar båda är pensionärer och bedöms som ensamstående i pensionshänseende på grund av att ena maken stadigvarande vistas på sjukvårdsinrättning. Enligt motionären finns det exempel på att försäkringskassan bedömt makarna som samboende när den sjuke maken övergår till s.k. växelvård och periodvis vårdas i hemmet. Motionären anser att pensionssystemet måste utformas så att den vårdinsats den hemmavaran­de maken då gör inte bestraffas genom en lägre pension.

Riksförsäkringsverket har i allmänna råd om ålderspension (1987:3) och om hustrutillägg och kommunala bostadstillägg (KBT) till folkpension (1988:3) rekommenderat att om ena maken varaktigt (stadigvarande) vistas på sjukhus, i servicehus för äldre människor eller liknande makarna jämställs med ogifta pensionärer även om de under veckoslut och helger bor tillsammans i sitt hem.' I allmänna råd 1988:3 återges också Svenska kommunförbundets förslag till normalgmnder för KBT (cirk. 81:168) enligt vilket KBT inte ges ut till en pensionär som stadigvarande vårdas på offentiig eller privat vårdinrättning. Praktiskt taget alla kommuner har denna bestämmelse i sina grunder. Enligt cirkulären nr 1983:31 och nr 1987:129 avses med stadigvarande vård på vårdinrättning sådan vård där patienten inte har eller med stor sannolikhet inte kommer att få möjlighet att återvända till eget boende utanför vårdinrättningen. Patientens möjligheter att återvända till eget boende skall alltid bedömas individuellt, varvid hänsyn tas till ålder, sjukdomsdiagnos, sjukdomsutveckling, permissioner i bostaden, sociala förhållanden m.m. Om patienten vistas i sin bostad under regelbundna permissioner kan stadigvarande vård i regel inte anses föreligga. Den nämnda definifionen av begreppet stadigvarande vård har emellertid inte tagits in i alla kommuners gmnder för KBT. Syftet med bestämmelserna om stadigvarande vård i kommunernas gmnder är att framför allt ensamstående pensionärer skall ha möjlighet att behålla sin bostad under sjukhusvistelse.

Utskottet konstaterar att det inte torde vara möjligt att ge nier långtgående generella regler för och rekommendationer om när makar skall anses

76

 

samboende   resp.   ensamstående  i  pensionshänseende  än  vad  som  för      1988/89 :SoU6 närvarande är fallet, utan bedömningen måste i sista hand göras utifrån de     Bilaga  2 individuella omständigheterna. Socialministern har också i ett interpella­tionssvar den 14 mars i år förklarat sig inte vara beredd att föreslå några ändringar i pensionsreglerna. Utskottet föreslår att socialutskottet avstyrker bifall även till yrkande 2 i motion So29.

Stockholm den 25 oktober 1988

På socialforsäkringsutskottets vägnar                                                          ■   .

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Margareta Persson (s), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c), Margö Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp), Maud Björnemalm (s) Christina Pettersson (s), Arne Mellqvist (s) och Bertil Persson (m).

Avvikande meningar

1. Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "och stöd" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det mot denna bakgrund riktigt att de situationer under vilka rätt till ersättning och ledighet skall föreligga begränsas i förhållande till utredningens förslag. Propositionens förslag är dock alltför restriktivt, och utskottet förordar att en rätt till ersättning och ledighet skall införas även i situationer då en sjuk person önskar bli vårdad av en närstående vid konvalescens i hemmet eller om en förälder vill vårda ett svårt handikappat vuxet barn när barnet blir sjukt.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "I den" och slutar med "dessa motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till att motionerna Sf268 yrkande 5 och Sf298 yrkandena 1 och 2 endast delvis tillgodoses genom propositionens förslag bör socialutskottet med bifall till dessa motioner hemställa att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts om vidgade möjligheter till rätt till ersättning och ledighet för vård under konvalescens i hemmet och när vuxet svårt handikappat barn blir sjukt.

2. Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "nära anhörig" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det vore värdefullt om den nu föreslagna rätten till

77

 

ersättning och ledighet kunde förstärkas med en frivillig försäkring inom den     1Q88/89'SoU6 allmänna försäkringens ram som skulle möjliggöra att ersättning utgick     Bilaga 2 under sex månader vid vård av nära anhörig. Utskottet anser därför att socialutskottet bör biträda förslaget i motion Sf294 om en utredning i detta syfte.

3. Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c) och Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 5 slutar med "motion So29" bort ha följande lydelse:

Såsom framhållits i motion So29 utgör den nuvarande tillämpningen av pensionssystemets regler om när makar som båda är pensionärer skall betraktas som ensamstående resp. samboende pensionärer i många fall ett ekonomiskt hinder för s.k. växelvård. Utskottet föreslår därför att socialut­skottet tillstyrker förslaget i motion So29 yrkande 2 om att riksdagen skall begära förslag från regeringen i syfte att skapa bättre villkor för anhörigas insatser vid sådan vård.

78

 

Innehållsförteckning                                        1988/89:SoU6

Sammanfattning  ................................................................    1

Propositionen......................................................................    1

Motioner..............................................................................    2

Motioner väckta under riksmötet 1987/88   ........................    2

Motioner väckta under riksmötet 1988/89   ........................    5

Motioner överflyttade från socialförsäkringsutskottet ........    5

Utskottet.............................................................................    6

Allmänt om propositionen ...................................................    6

Ansvarsfördelningen inom äldreomsorgen .........................    7

Valfrihet och självbestämmande ......................................... 10

Särskilda boende- och vårdfrågor........................................ 14

Ålderdomshemmen   ........................................................... 14

Andra frågor om vård och boende för äldre......................... 17

Personalpolitiska frågor   .................................................... 21

Närståendevård................................................................... 31

Ersättning och ledighet för närståendevård   ..................... 31

Andra frågor om närståendevård ....................................... 35

Vissa skattefrågor............................................................... 37

Kommunal planering av äldreomsorg .................................. 37

Forskning och utveckling ..................................................... 39

Övriga frågor........................................................................ 41

Lagförslagen........................................................................ 45

Hemställan........................................................................... 45

Reservationer...................................................................... 48

Särskilt yttrande  ................................................................ 58

Bilaga 1: 1 proposition 1987/88:176 framlagda lagförslag.. 59

Bilaga 2: Socialförsäkringsutskottets yttrande 1988/89:SfUly             73

79

 

Svenskt Tryck Stockholm 1988