Socialutskottets betänkande
1988/89:6

Äldreomsorgen inför 90-talet

1988/89

SoU6

I betänkandet behandlas proposition 1987/88:176 om äldreomsorgen inför
90-talet jämte de motioner som väckts med anledning av propositionen.
Dessutom behandlas sju motioner väckta under den allmänna motionstiden
1988 som flyttats över till socialutskottet från socialförsäkringsutskottet.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker i betänkandet att riksdagen godkänner regeringens förslag
till riktlinjer för äldreomsorgen inför 90-talet.

1 propositionen föreslås införandet av en lag om ersättning och ledighet
vid kortvarig närståendevård. En närstående som vårdar en svårt sjuk person
i hemmet skall enligt förslaget få rätt till ersättning från sjukförsäkringen
och ledighet från anställning under högst 30 hela dagar. Utskottet tillstyrker
förslaget. Även övriga lagförslag, som huvudsakligen avser redaktionella
ändringar, tillstyrks.

I anslutning till förslagen i propositionen behandlar utskottet ett stort
antal motionsyrkanden (s,m,fp,c,vpk). Samtliga motionsyrkanden avstyrks.

Utskottets m-, fp- och c-ledamöter reserverar sig mot utskottets beslut i
fråga om nedläggning av enskilda sjuk- och vårdhem. Fp-, c- och mp-ledamöterna
reserverar sig beträffande dagvård för åldersdementa, fp- och c-ledamöterna
beträffande personlig assistent inom äldreomsorgen och beträffande
villkoren vid växelvård. När det gäller frågan om vårdpersonalens
arbetstider föreligger två reservationer, en av uskottets c-ledamöter och en
av vpk- och mp-ledamöterna. De sistnämnda reserverar sig också mot utskottets
beslut om statligt stöd för utbildningen inom hemtjänsten. Ytterligare
femton reservationer (m, fp, vpk) föreligger till förmån för egna motionsyrkanden.

Utskottets c- och mp-ledamöter har avgett ett särskilt yttrande om närståendevården.

Propositionen

1 proposition 1987/88:176 har regeringen (socialdepartementet) föreslagit

riksdagen att dels anta förslagen till I

1 Riksdagen 1988/89. 12 sami. Nr 6

1. lag om ersättning och ledighet för närståendevård 1988/89:SoU6

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

4. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

5. lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

6. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

7. lag om ändring i utsökningsbalken

8. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

dels godkänna de riktlinjer som förordas i propositionen för

9. utvecklingen av socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens insatser för
äldre (avsnitten 6, 7.1, 8.1 och 10.1).

Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförs
om äldres situation och samhällets insatser för äldre.

Lagförslag 4 har överlämnats till skatteutskottet (se även nedan s. 37).

Övriga lagförslag fogas till betänkandet som bilaga 1.

Motioner

Motioner väckta under riksmötet 1987/88

1987/88:So26 av Mona Saint Cyr och Margareta Gard (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om kompletterande synpunkter på propositionen Äldreomsorgen inför 90-talet.

1987/88:So27 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om uppföljning av beslutet om ålderdomshemmen,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utvärdering av olika
organisationsmodeller för vården på ålderdomshemmen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om utbildningsinsatserna för personal i äldreomsorgen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om organisation och de etiska frågornas betydelse i äldreomsorgen,

5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag för att tillgodose
äldre invandrades behov inom vård och omsorg enligt det i motionen
anförda,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande förkortad arbetstid och övriga arbetsmiljöinsatser,

7. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag för att skapa bättre
villkor för anhöriginsatser i växelvård,

8. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att de kommunalekonomiska
aspekterna och skatteutjämningen beaktas i den fortsatta beredningen
om ansvarsfördelningen inom äldreomsorgen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande konsekvenserna av förändrade ansvarsförhållanden
inom äldreomsorgen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande resurser och resursutnyttjande inom äldreomsorgen.

1987/88:So28 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om möjlighet för andra än kommuner att på samma villkor erbjuda
social hemtjänst,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om stimulans av försök med personlig assistent inom äldreomsorgen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om behovet av modifierade regelsystem inom hemtjänsten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om en förändrad personalpolitik inom vård och omsorg,

5. att riksdagen beslutar om ett femårigt stimulansbidrag om 100 milj.kr.
per budgetår i syfte att stimulera ombyggnaden av institutioner så att rätten
till eget rum kan förverkligas i hela landet före mitten av 1990-talet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om metoderna för att uppnå målet att även den som behöver vård
och omsorg skall ha rätt till en egen fullvärdig bostad,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om behovet av ökad forskning om demenssjukdomarnas orsaker
och möjligheterna till rehabilitering,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om dagvård för åldersdementa,

9. att riksdagen beslutar om ett femårigt stimulansbidrag om 100 milj.kr.
per budgetår i syfte att stimulera kommunerna att övergå till nya boendeformer
för åldersdementa, s.k. gruppboende.

1987/88:So29 av Stina Gustavsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående anhörigs rätt till ledighet och ersättning,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag för att skapa bättre villkor
för anhörigas insatser vid växelvård.

1987/88:So30 av Alf Svensson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till närståendevårdare,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om statsbidrag till kommunalt
bostadstillägg i enlighet med motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att äldreomsorgen
bör handhas av en huvudman.

1987/88:So31 av Gösta Andersson och Börje Hörnlund (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att ersättning för vård av svårt sjuk/anhörig skall utgå i
enlighet med motionens förslag.

1988/89:SoU6

1987/88:So32 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag syftande till att alternativ

3

äldreomsorg och äldrevård som uppfyller rimliga kvalitetskrav ges rätt till
samma stöd från det allmänna som motsvarande offentligt bedrivna verksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av valfrihet och flexibilitet i hemtjänsten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en fortsatt
nedläggning av enskilda sjuk- och vårdhem bör bringas att upphöra och att
den personella och fysiska resurs som denna sjuk- och vårdhemsverksamhet
representerar skall tillvaratas,

4. att riksdagen beslutar om sådana ändringar i socialtjänstlagen att den
enskildes valfrihet stärks i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna det i motionen
anförda önskemålet att delegationen för ett samlat kommunalt ansvar för
äldreomsorgen ges en parlamentarisk sammansättning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av en generell skattefrihet för hemsjukvårds- och
hemvårdsbidrag, främst med hänsyn till konsekvenserna för pensionärer av
en beskattad ersättning.

1987/88:So33 av Ingegerd Anderlund m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anslaget till personalpolitiska insatser på sikt knyts till redovisade
prestationer från kommunernas sida,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det föreslagna årsarbetarbidraget till kommunerna bör vara
förbundet med utbildningskrav för vårdbiträden inom den sociala hemtjänsten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommunerna bör åläggas att redovisa utbildningsplaner som
innefattar uppgifter om dels andelen personal som saknar grundutbildning,
dels planerade utbildningsinsatser,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att den totala resursramen inom kommunal vuxenutbildning
utökas så att den även inrymmer delar av fortbildning för vårdbiträden
inom den sociala hemtjänsten,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alla som arbetar inom den sociala hemtjänsten bör få information
om att statsbidrag och bidrag till bostadsanpassning kan sökas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsledarens ansvar för den fysiska arbetsmiljön.

1987/88:So34 av Inga-Britt Johansson och Roland Sundgren (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dels behovet av samordning och information om forskningsoch
utvecklingsarbete inom äldreområdet även inom det tekniska området,
dels att utvecklingen av tekniska lösningar bör komma med i det regionala
utvecklingsarbetet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

1988/89:SoU6

4

anförts om att programarbetet inom äldreforskningen som delegationen för
social forskning och forskningsrådsnämnden bedriver bör utökas till att
omfatta även den tekniskt inriktade äldreforskningen.

1987/88:So35 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om den sociala
hemtjänsten.

Motioner väckta under riksmötet 1988/89

1988/89:Sol av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen föreslår regeringen att ta initiativ till försöksverksamhet
med 6-timmars arbetsdag inom den sociala hemtjänsten,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av konkreta program för utbildning av den sociala
hemtjänstens personal och statligt stöd till utbildning enligt motionens förslag,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillämpningsföreskrifter
som komplement till socialtjänstlagen för att befästa hjälpmottagarnas bestämmelserätt
över hemtjänstens innehåll,

4. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som möjliggör att kommuner
och landsting som inte fullföljer sina skyldigheter enligt socialtjänstlagen,
omsorgslagen och hälso- och sjukvårdslagen åläggs vitesföreläggande,

5. att riksdagen hos regeringen hemställer om uppdrag till socialstyrelsen
att utarbeta normer för personaltäthet inom hemtjänst, rehabilitering i öppenvård
och inom de särskilda slutenvårdsformerna för äldre,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att socialtjänstlagen och
hälso- och sjukvårdslagen kompletteras med normer för personaltäthet enligt
motionens förslag,

7. att riksdagen beslutar att statsbidrag skall utgå till kommunernas hemtjänst
med 400 kr. per ålders- och förtidspensionär fr.o.m. den 1 januari
1989,

8. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen ges uppdraget att
följa och för riksdagen redovisa den kommunala planeringen av insatserna
inom äldreomsorgen.

1988/89:So2 av Margareta Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
att en översyn sker av avgiftssystemet med vårdavgifter på ålderdomshem.

Motioner överflyttade från socialförsäkringsutskottet

1987/88:Sf205 av Bo Nilsson och Ingvar Björk (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av ersättning för vård av svårt sjuka familjemedlemmar i hemmet under
kortare perioder.

1988/89:SoU6

1987/88:Sf264 av Ewa Hedkvist Petersen och Sten-Ove Sundström (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

5

anförts om behovet av att anhöriga ges möjlighet att medfölja anhörig ålderspensionär
vid läkarbesök.

1987/88 :Sf268 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett system som ger föräldrar
med svårt handikappade vuxna barn möjligheten att erhålla ledighet
och ersättning för vård av barnet om det blir sjukt.

Motiveringen återfinns i motion So235.

1987/88:Sf294 av Nic Grönvall (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om utvidgad vårdförsäkring i enlighet med förslaget i
motionen.

1987/88:Sf298 av Margareta Andrén m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om laglig rätt till ledighet för
vård av anhörig eller annan närstående vid vård i livets slutskede, vid sjukdom
eller vid konvalescens i hemmet,

2. att riksdagen hos regeringen begär att ATP-grundande ersättning skall
utgå enligt den allmänna försäkringen vid vård av anhörig eller annan
närstående med ersättningsbelopp motsvarande sjukpenningens storlek.

1987/88:Sf320 av Alf Svensson (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anhörigvård.

Motiveringen återfinns i motion So261.

Utskottet

Allmänt om propositionen

I proposition 1987/88:176 om äldreomsorgen inför 90-talet presenteras regeringens
syn på mål och riktlinjer samt förslag till utveckling av äldreomsorgen.
Propositionen utgår från det remissbehandlade förslaget till inriktning
och utveckling av äldreomsorgen som äldreberedningen år 1987 lade
fram i sitt slutbetänkande (SoU 1987:21) Äldreomsorg i utveckling.

1 propositionen betonas de äldres rätt att påverka innehållet i och utformningen
av samhällets service och vård. När det gäller boendeformer uttalas i
propositionen att äldre människor i ökad utsträckning bör kunna välja eget
boende även om hjälpbehoven är stora och att en fortsatt utveckling av
stödet i det egna hemmet bör ske. Den enskildes valfrihet bör tillgodoses
genom ett varierat utbud av särskilda boende- och vårdformer. Service och
vård inom de särskilda boende- och vårdformerna bör enligt förslaget utformas
efter den enskildes behov och på ett sådant sätt att självbestämmandet
och tryggheten främjas. Målet skall vara att den som behöver vård och
tillsyn skall ha rätt till en fullvärdig bostad. Omvandlingen av äldre anläggningar
med låg standard skall ske med stor varsamhet och planeras i samråd
med de äldre som berörs. Innan antalet platser reduceras skall goda alternativ
finnas tillgängliga.

När det gäller samordningen av samhällets insatser för äldre anförs i

1988/89:SoU6

6

propositionen att samordningen behöver utvecklas och att målet därvid bör
vara att åstadkomma ett mer sammanhållet ansvar. Mycket anses tala för att
primärkommunerna utöver det ansvar de har i dag även bör vara huvudmän
för hemsjukvård, dagverksamheter, alla typer av servicebostäder och
gruppboende samt lokala sjukhem. Det redovisas att en särskild delegation
skall bereda frågan om förändringar av huvudmannaskapet samt andra
förändringar i syfte att åstadkomma ett mer enhetligt ansvar och att inriktningen
bör vara att de förändringar som blir aktuella skall kunna genomföras
fr.o.m. den 1 januari 1991.

Regeringen föreslår att en särskild lag om ersättning och ledighet vid
kortvarig närståendevård införs. En närstående som vårdar en svårt sjuk
person i hemmet ges rätt till ersättning från sjukförsäkringen och ledighet
från anställning under högst 30 hela dagar. Den nya lagen liksom vissa
följdändringar i annan lagstiftning avses träda i kraft den 1 juli 1989. I
propositionen förordas dessutom att kommunerna utvecklar sitt stöd till
den som vårdar svårt sjuka anhöriga, bl.a. genom avlösning och annat personligt
stöd. I anslutning till detta föreslås en ändring i kommunalskattelagen
(1938:730) så att hemvårdsbidrag som lämnas av primärkommunen till
den vårdbehövande på samma sätt som hemsjukvårdsbidrag som betalas ut
till vårdbehövande av landstinget skall undantas från skatteplikt. Denna
lagändring föreslås träda i kraft den 1 januari 1989.

I propositionen behandlas även frågan om personalförsörjningen inom
äldreomsorgen. Kommuner och landsting bör enligt propositionen, i egenskap
av arbetsgivare och huvudmän för äldreomsorgen, ge hög prioritet åt
personalpolitiska insatser inom äldreomsorgen. Dessa insatser bör syfta till
att minska personalomsättningen och sjukfrånvaron, höja tjänstgöringsgraden
och leda till förbättrade rekryteringsmöjligheter. Olika pågående
projekt redovisas och ett uppdrag till socialstyrelsen att inom två år göra en
uppföljning och utvärdering av utvecklingen på personalområdet aviseras.
Vissa förslag i syfte att förbättra utbildningens kvalitet läggs också fram.

Utskottet vill här lämna följande allmänna synpunkter.

Utskottet delar propositionens uppfattning att äldreomsorgen måste bygga
på de tre grundläggande principerna om integritet, trygghet och valfrihet
för de äldre. Valfriheten måste, vilket också framhålls i propositionen, gälla
såväl för den som trots stort vårdbehov vill bo kvar i den egna bostaden som
för den som inte längre kan eller vill bo kvar i ordinärt boende utan vill
flytta till någon särskild boende- eller vårdform. Valfriheten skall också
medföra att de äldre ges inflytande över hur servicen och vården utformas.
Det är också en fråga om valfrihet att gamla människor får möjlighet att bo
nära sina anhöriga. Utskottet kan i detta sammanhang erinra om att utskottet
tidigare uttalat sig för att gamla t.ex. skall kunna få servicebostad i annan
kommun eller vård i annat landsting (se bl.a. SoU 1987/88:6 och 16). I
propositionen anförs (s. 63 ff.) också att den enskilde bör ges möjlighet att
flytta till särskilda boende- och vårdformer i en annan kommun eller ett
annat landsting än det egna. Därvid aviseras att den delegation som skall
utreda frågan om förändringar av huvudmannaskapet också skall få i upp -

1988/89:SoU6

7

drag att utreda möjligheterna att genom överenskommelser mellan huvudmännen
skapa möjlighet för den enskilde att flytta till annan kommun.
Detta förutsätts kunna lösas genom överenskommelser mellan huvudmännen.
Utskottet lägger stor vikt vid att denna fråga kan få en tillfredsställande
lösning och utgår därför ifrån att regeringen återkommer till riksdagen med
resultatet av de nämnda överläggningarna. Utskottet kommer i ett senare
avsnitt att behandla olika motionsyrkanden som berör bl.a. valfriheten.

Ansvaret för samhällets service och vård till bl.a. äldre människor är i dag
uppdelat mellan landstingskommuner och primärkommuner. Inom äldreomsorgen
finns en rad olika service- och vårdinsatser som behöver samordnas
för att verksamheten skall fungera ändamålsenligt. I propositionen
framhålls också vikten av en bättre samordning av samhällets insatser. En
särskild delegation har numera tillsatts för att bereda frågan om ändringar i
huvudmannaskapet framför allt när det gäller hemsjukvård, dagverksamheter,
servicebostäder, gruppboende och lokala sjukhem. Utskottet vill i
detta sammanhang framhålla att samordningsfrågorna, oavsett hur huvudmannaskapsfrågan
löses, alltjämt kommer att vara av utomordentligt stor
betydelse. Kommuner och landsting måste dimensionera sjukvård och sociala
insatser så att de äldres faktiska behov kan tillgodoses. Det har i olika
sammanhang visats hur s.k. klinikfärdiga patienter inom akutsjukvården
måste stanna kvar i en alltför resurskrävande vårdform därför att platser
saknas i andra vårdformer ävensom det omvända förhållandet med långa
väntetider i hemmet innan boende i servicehus, ålderdomshem eller gruppboende
kunnat ordnas. Vid en planering i samverkan mellan kommun och
landsting finns det anledning att noga överväga vilken fördelning av resurserna
som skall göras mellan å ena sidan korttidssjukvården och å den
andra den långvariga vården och stödet i eget boende. Det skall anmärkas
att man på många platser i landet arbetat aktivt för att förbättra samarbetet
mellan t.ex. långvårdsklinik, primärvård och socialtjänst. Utskottet vill
framhålla betydelsen av att detta arbete fortsätter.

Vikten av personalpolitiska insatser inom äldreomsorgen betonas särskilt
i propositionen. Äldreberedningen har i sitt betänkande gjort vissa
beräkningar av behovet att nyrekrytera personal till vårdsektorn. Beräkningarna
bygger på en rad antaganden i flera steg vilket gör resultaten
osäkra. Propositionen hänvisar till en del av dessa beräkningar. Inom regeringskansliet
görs nu fördjupade personalbehovsbedömningar. Utskottet
anser att dessa bedömningar bör föreligga innan någon mer precis personalbehovsbedömning
kan göras för äldrevården och äldreomsorgen fram
till år 2000. Utskottet återkommer i det följande till olika motionsyrkanden
om personalpolitik och utbildningsinsatser.

Ansvarsfördelningen inom äldreomsorgen

Sorn framgått av den tidigare redovisningen betonas i propositionen att
samordningen av samhällets insatser för äldre behöver utvecklas och att
målet bör vara ett mer sammanhållet ansvar. Frågan om överflyttning av
huvudmannaskapet när det gäller hemsjukvård, dagverksamheter, service -

1988/89:SoU6

8

bostäder och gruppboende samt lokala sjukhem bereds av en särskild delegation.
Flera motionsyrkanden har väckts med anledning härav.

I motion !987/88:So32 av Nils Carlshamre m.fl. (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna det i motionen anförda önskemålet
att delegationen för ett samlat kommunalt ansvar för äldreomsorgen
ges en parlamentarisk sammansättning (yrkande 5). En sådan viktig uppgift
som uppdras åt delegationen kräver enligt motionärernas mening en parlamentarisk
representation.

Regeringen har under hösten 1988 tillsatt den s.k. äldredelegationen. I
denna ingår som ordförande statsrådet Bengt Lindqvist och tre ledamöter
från resp. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. Till delegationen
finns knutet ett sekretariat om fyra personer. Delegationen skall
enligt sitt uppdrag redovisa sitt arbete till socialdepartementet vid kommande
årsskifte.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår nu ett intensivt arbete i delegationen.
Målsättningen är att delegationens arbete skall vara avslutat till årsskiftet
1988/89 och att de förändringar som delegationens arbete syftar till skall
kunna genomföras från den 1 januari 1991. Utskottet anser det angeläget att
utredningsarbetet kan bedrivas snabbt. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motion So32 (m) yrkande 5.

I motion 1987/88:So27av Karin Israelsson m.fl. fr/hemställs bl.a. att riksdagen
hos regeringen skall begära att de kommunalekonomiska aspekterna
och skatteutjämningen beaktas i den fortsatta beredningen om ansvarsfördelningen
inom äldreomsorgen (yrkande 8). Motionärerna pekar på att det
finns stora skillnader mellan kommunerna också inom ett landstingsområde
när det gäller de ekonomiska förutsättningarna att ta ett ökat ansvar för
äldreomsorgen. De aviserade förändringarna kommer att ställa ökade krav
på den kommunala skatteutjämningen. Det är därför nödvändigt att dessa
aspekter är en central del i det fortsatta arbetet.

I propositionen anförs bl.a. (s. 46) att det just är behovet av att de ekonomiska
konsekvenserna belyses och analyseras ytterligare som gör att man
inte redan i propositionen kunnat göra något slutligt ställningstagande i
fråga om huvudmannaskapsförändringen. Ett genomförande av de förordade
förändringarna kräver att frågan om den ekonomiska regleringen kan
lösas. Vidare anförs (s. 105) att det i den numera tillsatta äldredelegationens
uppgifter skall ingå att bereda frågan om de ekonomiska konsekvenserna
av en förändring av uppgiftsfördelningen. Hit hör bl.a. frågan om de överföringar
av resurser mellan landsting och kommuner som nu sker inom
ramen för de samverkansavtal som träffats mellan huvudmännen.

Utskottet konstaterar att frågan om de ekonomiska konsekvenserna av
ett förändrat huvudmannaskap redan är uppmärksammad i beredningsarbetet.
Syftet med det aktuella motionsyrkandet får därmed anses tillgodosett,
varför utskottet avstyrker motion So27 (c) yrkande 8.

1988/89:SoU6

1 motion 1987/88:So30 av Alf Svensson (c) begärs ett tillkännagivande att
äldreomsorgen bör handhas av en huvudman (yrkande 3). Motionären utta -

9

lar sig för att hela ansvaret för omsorg och vård av äldre bör ligga under 1988/89:SoU6
primärkommunernas ansvar.

Genom det nu inledda arbetet som syftar till att ge primärkommunerna
ett ökat ansvar för äldreomsorgen finner utskottet att även detta motionsyrkande
får anses tillgodosett, varför yrkandet avstyrks (mot. So30 (c) yrkande
3).

1 motion So27(c)begärs vidare ett tillkännagivande till regeringen om konsekvenserna
av förändrade ansvarsförhållanden inom äldreomsorgen (yrkande
9). Motionärerna, som i och för sig inte har några principiella invändningar
mot ett kommunalt ansvar, understryker att den förändring som
härigenom sker inte får innebära att nya problem uppstår. Ett ändrat huvudmannaskap
får t.ex. inte leda till att den nuvarande osäkerheten om vem
som har ansvaret för en enskild människa förskjuts till ett läge med ännu
allvarligare sjukdom eller till att landstingen avstår från att de närmaste
åren bygga ut de små vårdenheterna för äldre under hänvisning till att
kommunerna ändå inom kort skall ta över.

Utskottet kan konstatera att alla samordningsproblem naturligtvis inte
kan lösas genom en förändring av huvudmannaskapet för vissa verksamheter.
I det föregående har utskottet betonat vikten av samordningsfrågorna
och framhållit, att kommuner och landsting måste dimensionera olika
vårdresurser och sociala insatser så att de äldres faktiska behov kan tillgodoses.
Även om gränsdragningsproblem inte alltid kan undvikas är det
angeläget att ansträngningar görs även fortsättningsvis för att förbättra
samverkan mellan olika vårdnivåer, olika berörda yrkesgrupper och olika
huvudmän. Ett sådant arbete är en nödvändig förutsättning för att målen
för en god äldreomsorg skall kunna uppnås. Som framgår av propositionen
har något beslut i huvudmannaskapsfrågan ännu inte fattats.

Genom vad utskottet sålunda anfört och mot bakgrund av vad som anförs
i propositionen finner utskottet att motionärernas synpunkter får anses
tillgodosedda. Någon åtgärd från riksdagens sida erfordras inte. Utskottet
avstyrker sålunda motion So27 (c) yrkande 9.

Valfrihet och självbestämmande

1 regeringens förslag till riktlinjer för äldreomsorgen på 90-talet utgör valfriheten
och de äldres rätt att påverka innehållet i och utformningen av
samhällets service och vård en grundläggande tankegång. Flera motionsyrkanden
har väckts i anslutning härtill.

1 motion !987/88:So28 (fp) hemställs att riksdagen som sin mening skall
ge regeringen till känna vad i motionen anförts om metoderna för att uppnå
målet att även den som behöver vård och omsorg skall ha rätt till en egen
fullvärdig bostad (yrkande 6). Motionärerna anför att målet om en fullvärdig
bostad under inga villkor får användas för att rasera väl fungerande
boendeformer mot de boendes vilja. I motionen begärs vidare ett tillkännagivande
till regeringen om behovet av modifierade regelsystem inom hemtjänsten
(yrkande 3). Hemtjänsten styrs enligt motionärerna inte sällan av

omfattande regelsystem, expempelvis om hur mycket städning som får ut- 10

föras per vecka. Alltför detaljerad styrning av arbetet kan dock leda till att 1988/89:SoU6
människor får service som de inte efterfrågar. Riksdagen bör uttala att
dessa regelsystem bör modifieras.

I motion I987/88:So32 fm) hemställs att riksdagen beslutar om sådana
ändringar i socialtjänstlagen att den enskildes valfrihet stärks i enlighet med
vad i motionen anförts (yrkande 4). Motionärerna finner det utmärkt att
valfriheten lyfts fram men anser att principen i konsekvensens namn måste
skrivas in i lagen för att inte enbart förbli en vacker tanke. 1 samma motion
yrkande 2begärs ett tillkännagivande till regeringen om nödvändigheten av
valfrihet och flexibilitet i hemtjänsten. Självkänslan stärks hos den som
behöver hjälp i hemmet om vederbörande själv får bestämma utformningen
och tiden för insatserna och likaså vem som skall hjälpa till hemma.

1 motion 1988/89.Sol av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen
hos regeringen skall begära förslag om tillämpningsföreskrifter som komplement
till socialtjänstlagen för att befästa hjälpmottagarnas bestämmelserätt
över hemtjänstens innehåll (yrkande 3). Hjälpmottagarnas rätt till
verkligt inflytande måste stärkas på detta sätt.

Utskottet delar helt den grundläggande tanken i propositionen och i de
akuella motionerna att den bärande principen för äldreomsorgen måste
vara valfriheten och de enskilda människornas möjligheter att påverka innehåll
och utformning av den vård och service som de kan behöva. Detta
skall givetvis komma till uttryck både när det gäller valet av boendeform
och hur de konkreta vårdinsatserna skall utformas. Utskottet vill understryka
behovet av att kommuner och landsting informerar de äldre om den
vidgade valfrihet inom äldreomsorgen som föreslås i propositionen.

För den som väljer att bo kvar i det egna boendet är det av mycket stor
vikt att hemtjänsten kan utformas på ett sådant sätt att den enskildes integritet
kan garanteras. Utskottet delar sålunda uppfattningen i de aktuella motionerna
So28 (fp), So32 (m) och Sol (vpk) att hemtjänstens insatser måste
utformas i samråd med den som behöver hjälpen. Detta understryks också
mycket kraftigt i propositionen. Syftet med motion So32 (m) yrkande 2 får
anses tillgodosett med vad utskottet nu uttalat och med vad som anförs i
propositionen. Något särskilt initiativ från riksdagens sida är därmed inte
erforderligt. Utskottet avstyrker således motionsyrkandet.

Inte heller anser utskottet att det krävs några ändringar i socialtjänstlagen,
som ju redan vilar på principen om den enskildes medverkan och
självbestämmande, eller några särskilda föreskrifter för att de äldres rätt till
självbestämmande och därmed deras rätt till valfrihet skall kunna förverkligas.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna So32 (m) yrkande 4
och Sol (vpk) yrkande 3. «

Motion So28 (fp) tar särskilt upp regelsystemet inom hemtjänsten och
varnar för ett alltför stelbent regelsystem. I propositionen har framhållits
betydelsen av att ansvar och befogenheter så långt möjligt kan decentraliseras
till arbetslagen och till vårdbiträdet. Inom ramen för givna målsättningar
och tilldelade resurser bör sedan personalen tillsammans med den som
får hjälp komma överens om bästa möjliga sätt att bedriva det dagliga
arbetet. Detta synsätt avses också komma till uttryck i de allmänna råd om 11

den sociala hemtjänsten som socialstyrelsen för närvarande arbetar med. 1988/89:SoU6
Utskottet anser mot denna bakgrund inte att det är nödvändigt med något
initiativ från riksdagens sida för att syftet med motion So28 (fp) i denna del
skall tillgodoses. Utskottet avstyrker sålunda yrkande 3 i motionen.

Motion So28 (fp) varnar också för att målet om en egen fullvärdig bostad
för den som behöver vård och omsorg kan komma i konflikt med den
enskildes intressen. Utskottet delar uppfattningen i propositionen att målet
skall vara att även den som behöver vård och tillsyn skall ha rätt till en
fullvärdig bostad. Utskottet vill — i likhet med propositionen — särskilt
framhålla att den omvandling av anläggningar med låg standard som är
nödvändig för att målet skall kunna uppnås måste ske med stor varsamhet
och planeras i samråd med de äldre som berörs. Stor varsamhet måste också
iakttas vid förändringar inom befintliga inrättningar. Utskottet anser dock
inte att det behövs något särskilt initiativ från riksdagens sida för att motionens
krav i denna del skall tillgodoses. Motion So28 (fp) yrkande 6 avstyrks
sålunda.

I motion 1987/88:So28(fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförs om stimulans av försök med personlig
assistent inom äldreomsorgen (yrkande 2). Motionärerna hänvisar till
det s.k. STIL-projektet inom handikappomsorgen och anser att liknande
projekt bör uppmuntras även inom äldreomsorgen. Även motion 1987/

88:So26 (m) behandlar den enskildes möjlighet att anlita och betala den
vårdare de själva föredrar.

STIL står för Stockholms Independent Living-förening och är ett försöksprojekt
som beviljats stöd ur allmänna arvsfonden. Det är en verksamhet
där människor med funktionshinder själva får ett avgörande inflytande
över hjälpens innehåll och utformning. Den enskilde har ett eget ansvar för
anställning och arbetsledning av en egen personlig assistent. Medel till assistentens
lön kommer från landstinget och kommunen och motsvarar de
kostnader som annars skulle utgå för social hemhjälp m.m. Projektet beräknas
pågå 1987— 1991 och skall följas av en utvärdering av en arbetsgrupp
bestående bl.a. av representanter från medverkande kommuner och landsting,
socialdepartementet, socialstyrelsen, Handikappinstitutet, De handikappades
riksförbund och Handikappförbundens centralkommitté.

Utskottet gör följande bedömning.

Inte bara de äldres valfrihet och självbestämmande framhålls i propositionen
utan även den stora betydelsen av att de olika boende- och vårdformerna
för äldre kan utvecklas. Även när det gäller hemtjänsten påtalas
vikten av fortsatt utvecklingsarbete. 1 propositionen har redovisats att olika
typer av försöksverksamheter har fått — och kommer att få — statligt stöd.

Det nämnda STIL-projektet är ett sådant understött projekt.

Utskottet kan konstatera att försöksverksamhet med personlig assistent
redan pågår och skall utvärderas. Något ytterligare initiativ med anledning
av motionerna So28 (fp) yrkande 2 och So26 i här aktuell del är därför inte
påkallat, varför motionerna avstyrks.

Flera motioner efterlyser fristående vårdalternativ. 1 motion I987/88:So32

12

(m) hemställs sålunda att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om nödvändigheten av valfrihet och flexibilitet
(yrkande 1). Motionärerna anser det vara en brist i propositionen att det
saknas förslag som syftar till ett större inslag av alternativ till offentligt
bedriven äldreomsorg. Alternativ inom äldreomsorgen som uppfyller rimliga
kvalitetskrav, de må gälla såväl institutionell omsorg som hemtjänstverksamhet,
bör enligt motionärerna ha rätt till samma stöd från det allmänna
som motsvarande offentligt bedrivna verksamhet. \ yrkande 3 i samma
motion begärs ett tillkännagivande om att en fortsatt nedläggning av
enskilda sjuk- och vårdhem bör bringas att upphöra och att den personella
och fysiska resurs som denna sjuk- och vårdhemsverksamhet representerar
skall tillvaratas. Motionärerna anser att man inte skall lägga ned väl fungerande
sjukhem utan att inriktningen bör vara att utveckla dessa till att uppfylla
dagens krav i stället för att avveckla dem. Regeringen bör ta erforderliga
initiativ för att ta till vara den resurs som de enskilda sjuk- och vårdhemmen
representerar. Motionärerna återkommer i samband med flera andra
yrkanden i samma motion till att det behövs enskilt bedrivna verksamheter.

I motion !987/88:So28 av DanieI Tarschys m.fl. (//^begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vad som anförs i motionen om möjlighet för andra
än kommuner att på samma villkor erbjuda social hemtjänst (yrkande 1).
Motionärerna anser det angeläget att skapa utrymme för många olika verksamhetsformer.
Enskilda och kooperativa alternativ bör därför uppmuntras
inom hemtjänst, sjukvård och äldreomsorg.

Även motion 1987/88:So26 av Mona Saint Cyroch Margareta Gard (båda
m) tar upp frågan om privata vård- och omsorgsinitiativ. Den danska modellen
med dess privata vård men offentliga finansiering anses utgöra en
förebild. 1 motionen begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i
motionen anförts om kompletterande synpunkter på propositionen. Motionärerna
tar även upp andra frågor om den enskildes inflytande.

Utskottet har vid många tillfällen tidigare behandlat motionsyrkanden
om att kommunerna skall pröva vård i enskild regi som alternativ till vård
med kommunalt huvudmannaskap (se bl.a. SoU 1985/86:11, SoU 1986/
87:18 och SoU 1987/88:15). Därvid har utskottet konstaterat att det finns ett
betydande utrymme för enskilda insatser av olika slag på det sociala vårdområdet.
Utskottet har också återkommande behandlat förhållandet mellan
offentlig och enskild vård på hälso- och sjukvårdsområdet (se bl.a. SoU
1983/84:4y, SoU 1984/85:28, SoU 1985/86:16 och SoU 1986/87:37). Utskottet
har uttalat sitt stöd för den grundläggande principen att all yrkesmässigt
bedriven hälso- och sjukvård skall stå under offentlig insyn, tillsyn
och kontroll. Samtidigt har emellertid framhållits att privata vårdinitiativ
utgör ett viktigt alternativ och komplement till den offentliga vården.

I socialstyrelsens rapport Att bo på institution (Socialstyrelsen redovisar
1987:12) redovisas de privata institutionernas andel av institutionerna för
äldre, långtidssjuka och handikappade. Av rapporten framgår (s. 17) att de
privata institutionerna utgjorde sammanlagt 20 % av samtliga enheter. Den
vanligaste privata vårdformen var de privata sjukhemmen inom psykiatrin.
De utgjorde en tredjedel av samtliga enheter för psykiatrisk vård. Dessa
enheter var dock förhållandevis små, vilket gjorde att de privata sjukhem -

1988/89:SoU6

13

men svarade för endast 13 % av platserna. Vid vårdhem för psykiskt utveck- 1988/89 :SoU6

lingsstörda finns drygt 10 % av antalet platser vid privata vårdhem. Inom
långtidssjukvården finns ca 4 % av antalet platser vid privata sjukhem. Av
totalt 52 288 platser på ålderdomshem fanns 1 531 i privat regi.

I propositionen uttalas (s. 23) att det är en självklar princip att samhället
har att ansvara för att äldre människor får den service och vård de behöver.

De närstående som vill göra en direkt service- eller vårdinsats måste dock få
samhällets stöd. Också andra initiativ som kan komplettera samhällets service
och vård bör uppmuntras, anförs det vidare. Därvid nämns särskilt
olika typer av äldrekooperativ och föreningsdrivna verksamheter. I propositionen
talas också om att man, när det gäller rena serviceuppgifter inom
t.ex. hemtjänstens område, bör pröva att låta dessa utföras av andra än
hemtjänstens personal. Propositionen framhåller betydelsen av utvecklings-
och förnyelsearbete. Det framhålls dock som en helt klar huvudprincip
att samhället både skall ansvara för och till största delen även utföra
vårdinsatserna.

Utskottet har samma principiella inställning som tidigare och delar sålunda
den uppfattning som kommer till uttryck i propositionen, nämligen att det i
första hand bör ankomma på samhället att både ansvara för och till största
delen även utföra vårdinsatserna när det gäller äldreomsorgen. Andra, fristående
alternativ kan, vilket också framhållits tidigare, utgöra viktiga
komplement och fungera som stimulerande alternativ till den offentligt
bedrivna vården. Socialstyrelsens undersökning har visat att det i dag redan
finns ett betydande utrymme för enskilda insatser av olika slag på det sociala
vårdområdet.

Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena So26 (m) i här
aktuell del, So28 (fp) yrkande 1 och So32 (m) yrkande 1.

Vad gäller kraven i motion So32 (m) om att hindra nedläggning av enskilda
sjuk- och vårdhem gör sig naturligtvis motsvarande synpunkter gällande.
När det över huvud taget gäller nedläggning av institutionsplatser har
utskottet vid flera tidigare tillfällen gett uttryck för sin uppfattning att det är
självklart att någon omfattande reducering av antalet vårdplatser inte får
ske utan att andra tillfredsställande vårdmöjligheter byggs ut och finns
tillgängliga. Utskottet har samtidigt betonat att utvecklingen noga måste
följas, inte minst i en tid när resurserna inte räcker till för att uppfylla alla
ambitioner som finns. Utskottet vill också erinra om vad utskottet i det
inledande avsnittet uttalat om samordningsfrågornas stora betydelse. Med
hänvisning till vad utskottet sålunda anfört avstyrker utskottet även motion
So32 (m) yrkande 3.

Särskilda boende- och vårdfrågor

Ålderdomshemmen

I motion I987/88:So27(c)hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om uppföljning av beslutet om
ålderdomshemmen (yrkande 1). Det måste, anför motionärerna, understry- 14

kas att riksdagens beslut i våras om ålderdomshemmen måste fullföljas på
ett positivt sätt. Särskilt gäller detta bostadsstyrelsens och socialstyrelsens
fortsatta arbete. I samma motion hemställs vidare att riksdagen hos regeringen
skall begära en utvärdering av olika organisationsmodeller för vården
på ålderdomshemmen (yrkande 2).

Riksdagen har för att säkerställa en god utveckling inom ålderdomshemmen
under senare tid fattat vissa beslut om statsbidrag och gjort vissa uttalanden
i övrigt. Riksdagen beslutade sålunda i våras på förslag av socialutskottet
om vissa förändringar i statsbidraget till social hemhjälp så att bidraget
numera utgår även till personal på ålderdomshem och alltså är likvärdigt
i förhållande till omsorgsform (SoU 1987/88:15, rskr. 311). Enligt de
nya bestämmelserna utgår statsbidrag med 34 000 kr. per årsarbetare till
service- och vårdpersonal med omvårdnadsuppgifter inom såväl hemtjänsten
som ålderdomshemmen. För att statsbidraget skall kunna hållas
inom en i princip oförändrad medelsram beslutade riksdagen att det tidigare
bidraget per pensionär skulle upphöra. Vissa övergångsbestämmelser
gäller under de närmaste två åren. Socialutskottet konstaterade i sitt nämnda
betänkande att det råder politisk enighet om att ålderdomshemmen
kommer att behövas även i fortsättningen inom äldreomsorgen, liksom servicehusboende,
eget boende och långtidssjukvård. Utskottet fann det väsentligt
att statsbidraget utformas så att det verkligen stimulerar kommunerna
att bygga ut äldreomsorgen och då framför allt den del av äldreomsorgen
som avser den personliga omvårdanden. Utskottet anförde vidare
att, om riksdagen skulle besluta om förändringar i fråga om huvudmannaskapet
för olika funktioner inom äldreomsorgen, det måste göras en förutsättningslös
översyn av statsbidragsreglerna, så att bidragsregler anpassade
till huvudmannaskapsförändringarna kan träda i kraft samtidigt med dessa.
Utskottet ansåg att en eventuell sådan förändring av statsbidraget måste
utformas så att bidraget blir neutralt till olika service- och vårdformer.

Riksdagen uttalade år 1987 (BoU 1986/87:15, rskr. 251) angående lån till
ombyggnad av ålderdomshem att bostadslån bör utgå när bostaden efter
ombyggnaden består av minst ett rum, hygienutrymme och kokskåp. Den
enskilda skall också ha eget hyreskontrakt på sin bostad. Om inte byggtek -niska hinder föreligger för detta skall bostaden även ha ett eget entréutrymme.
Det framhölls vidare att bostaden skall vara så utformad att en person
som är rullstolsburen eller på annat sätt handikappad skall kunna bo där.
Vidare förutsattes att ett antal boende delar på vissa gemensamma utrymmen.

Genom beslut våren 1988 beslutade riksdagen att bostadslån skall utgå
även till nybyggnad av ålderdomshem, i huvudsak enligt de regler som
gäller för ombyggnad (BoU 1987/88:12, rskr. 312). Lägenheterna bör kompletteras
med gemensamma utrymmen för matlagning, måltider och umgänge.
Det ansågs dock inte föreligga skäl att medge att entréutrymmen inte
skall finnas när det är fråga om nybyggnad.

I propositionen uttalar föredragande statsrådet (s. 107) att den revidering
som gjorts av statsbidraget till den sociala hemhjälpen enligt hans mening
ger kommunerna förutsättningar att utveckla ett varierat utbud av boendeoch
vårdformer för äldre människor. Det slås fast att ålderdomshem kom -

1988/89:SoU6

15

mer att behövas även i framtidens äldreomsorg. Hemmen bör dock, anförs 1988/89:SoU6
det, successivt utvecklas så att de kan erbjuda ett bra boende, eget hyreskontrakt
på bostaden samt god service och vård. Statsbidragsförändringen i
kombination med lånereglerna för byggande av ålderdomshem anses skapa
förutsättningar för detta. Föredragande statsrådet anser det också viktigt
med utvecklingsarbete och försöksverksamheter med olika former för vård
och boende och uttalar också avsikten att sådant bör följas upp och utvärderas.

Utskottet förutsätter givetvis att de uttalanden som riksdagen tidigare gjort
när det gäller den särskilda boendeformen ålderdomshem kommer att efterlevas.
Utskottet har tidigare kunnat konstatera att det råder politisk enighet
om att denna vårdform skall finnas kvar. De nya statsbidragsreglerna
till social hemhjälp kommer säkerligen att medverka till en god omsorg på
ålderdomshem. Utskottet förutsätter att socialstyrelsen inom ramen för sitt
allmänna tillsynsansvar följer upp riksdagen beslut när det gäller ålderdomshemmen.
Utskottet delar både propositionens och motionens bedömning
att det är angeläget med utvecklingsarbete och utvärdering när det
gäller de särskilda boende- och vårdformerna för gamla och därmed även
när det gäller ålderdomshemmen.

Mot bakgrund av vad som uttalas i propositionen om utvecklandet av
goda former för vård och boende och den syn på ålderdomshemmen som
presenteras där, och med hänvisning till vad utskottet nu anfört anser utskottet
att den aktuella motionen inte erfordrar något initiativ från riksdagens
sida. Utskottet avstyrker därför motion So27 yrkandena 1 och 2.

I motion 1988/89:So2 av Margareta Persson m.Jl. (s) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vad som i motionen anförts om behovet av att en
översyn sker av avgiftssystemet med vårdavgifter på ålderdomshemmen.

Motionärerna pekar på att de flesta av landets ålderdomshem fortfarande
tillämpar helinackorderingssystemet, vilket i avgiftssammanhang betyder
att pensionären är garanterad ett förbehållsbelopp. I servicehus har man
frångått detta system och pensionären betalar för den service han eller hon
behöver. Inom sjukvården har man avskaffat det tidigare systemet med
differentierade vårdavgifter. Motionärerna pekar på de orättvisor som kan
uppstå när pensionärernas fria år på sjukhus avskaffas. Pensionärer som
bor på ålderdomshem har endast en liten del av folkpensionen till eget
förfogande och måste ändå betala vid vård på sjukhus. För pensionärer som
bor på servicehus med eget hyreskontrakt bortfaller helt de dagliga utgifterna
för mat och hemhjälp.

Utskottet har i tidigare sammanhang uppmärksammat de effekter som
avskaffandet av pensionärernas s.k. fria år kan få (se bl.a. SoU 1986/87:6y).

Regeringen har nyligen lagt fram en proposition 1988/89:33 om avgifter för
pensionärer vid sjukhusvård.

Utskottet konstaterar att de problem som berörs i den aktuella motionen är
uppmärksammade. Utskottet förutsätter att kommunerna reducerar avgifterna
för dem som bor på ålderdomshem i de fall de t.ex. vistas på sjukhus. 16

Utskottet anser mot den bakgrunden att motionen inte bör föranleda något
initiativ från riksdagens sida, varför utskottet avstyrker motion So2 (s).

Andra frågor om vård och boende för äldre

Imotion 1987/88:So28(//?) hemställs att riksdagen beslutar om ett femårigt
stimulansbidrag om 100 milj.kr. per budgetår i syfte att stimulera ombyggnaden
av institutioner så att rätten till eget rum kan förverkligas i hela
landet före mitten av 1990-talet (yrkande 5). Motionärerna ser rätten till eget
rum som en av de allra viktigaste valfrihetsfrågorna. Rätten till eget rum
kan inte vänta, och därför föreslår motionärerna ett temporärt statsbidrag
som snabbare möjliggör för landstingen att bygga om långvårdskliniker
och lokala sjukhem. Statsbidraget bör vara prestationsrelaterat. Riksdagen
bör enligt motionärerna uppdra åt regeringen att närmare utforma villkoren
för att erhålla statsbidrag.

Socialstyrelsen har per november 1985 gjort en inventering av miljö- och
sociala förhållanden vid institutioner för äldre, handikappade och långtidssjuka.
Inventeringen redovisas i rapporten Att bo på institution (Socialstyrelsen
redovisar 1987:12). Av den framgår bl.a. att vid ålderdomshemmen
har nästan alla (91 %) tillgång till ett eget rum. Inom omsorgerna om
psykiskt utvecklingsstörda är majoriteten av antalet platser — ca 6 000 av
totalt 8 400 platser — i enkelrum. Inom somatisk långtidssjukvård och psykiatri
är förhållandena annorlunda. Inom den somatiska långtidssjukvården
var ca 14 000 av totalt 52 000 platser (27 %) i enkelrum. Inom psykiatrin
fanns ca 8 000 platser av totalt 23 000 i enbäddsrum. Av rapporten framgår
vidare att en del av huvudmännen inlett ett arbete som syftar till att eliminera
de stora vårdsalarna och att öka den faktiska möjligheten för de boende
att få ett eget rum om de vistas under längre tid vid institutionen.

Spri har nyligen i en rapport, Eget rum i långvården (Spri rapport 243),
presenterat idéskisser till ombyggnad av lokala sjukhem i Bohuslandstinget
och därvid redovisat olika erfarenheter från arbetet med att bygga om institutioner.

I ett tidigare avsnitt i detta betänkande har redovisats de statsbidragsbestämmelser
som numera gäller för ombyggnad och nybyggnad av ålderdomshem.

Ett av de s.k. riktlinjeavsnitten i propositionen (avsnitt 8.1) behandlar
utförligt den fortsatta utvecklingen av de särskilda boende- och vårdformerna
inom äldreomsorgen. Avsnittet behandlar frågor om inriktning av
service och vård i de särskilda boende- och vårdformerna, den fysiska miljöns
utformning, dimensionering m.m. Som målsättning för de särskilda
boende- och vårdformerna för äldre uttalas att målet skall vara att även den
som behöver vård och tillsyn skall ha rätt till en fullvärdig bostad. Detta mål
bör främjas genom ett utbyggt stöd i ordinärt boende samt genom utveckling
av de särskilda boende- och vårdformerna servicebostad, ålderdomshem
och gruppboende. I propositionen konstateras vidare att många av de
nuvarande särskilda boende- och vårdformerna behöver utvecklas när det
gäller innehållet i servicen och vården, men även den fysiska miljön bör på
många håll förbättras. Det framhålls att omvandlingen av anläggningar

1988/89:SoU6

17

2 Riksdagen 1988/89. 12 sami. Nr 6

med låg standard måste ske med stor varsamhet och planeras i samråd med
de äldre som berörs. De anläggningar för långvarig vård som inte kan byggas
om i enlighet med målen bör, i avvaktan på att de kan utnyttjas för annat
ändamål, ändras så att miljön blir mera hemlik.

I senare avsnitt i propositionen anförs om ålderdomshemmen att många
av dessa efter hand bör rustas upp för att motsvara rimliga krav på boendestandard.
Föredragande statsrådet hänvisar här till betydelsen av de nya
statsbidragsbestämmelserna för om- och nybyggnad av ålderdomshemmen
men också till omformningen av statsbidraget till den sociala hemhjälpen.
När det gäller den somatiska långtidssjukvården redovisas avsikten att arbetet
med att utveckla långvårdsklinikerna till geriatriska rehabiliteringskliniker
bör intensifieras. De resurser som i dag finns för långvarig vård
inom länssjukvårdens långtidssjukvård bör successivt ersättas med lokala
sjukhem. Det framhålls också att boendemiljön på de lokala sjukhemmen
måste utvecklas. När en ombyggnad inte kan anses motiverad framhålls att
andra åtgärder måste vidtas för att främja en bättre miljö. I fråga om psykiatrin
görs den bedömningen att heldygnsvården av personer med åldersdement
beteende vid psykiatriska kliniker bör kunna fortsätta att ersättas med
annan vård.

Socialutskottet har även tidigare behandlat frågan om ett statsbidrag som
stimulans för ombyggnaden av flerbäddsrum till enbäddsrum. I betänkandet
SoU 1987/88:15 hänvisade utskottet till det arbete som pågår i kommuner
och landsting samtidigt som man framhöll att det är en viktig prioriteringsfråga
att den som vill ha eget rum skall få detta. De då aktuella motionsyrkandena
avstyrktes.

Utskottet gör nu följande bedömning.

Utskottet delar uppfattningen i motion So28 (fp) — vilken i denna del
helt överensstämmer med propositionens intentioner — att det är angeläget
att otidsenliga institutioner byggs om så att målet att även den som behöver
vård och tillsyn skall ha rätt till en fullvärdig bostad kan uppfyllas. Utskottet
anser också att det är viktigt att anläggningar som inte kan byggas om
ändras så att vårdmiljön blir mer hemlik. Samtidigt finns det skäl att betona
att omvandlingen av äldre anläggningar måste ske med stor varsamhet och
genomföras med största hänsyn till de äldre som berörs.

Utskottet konstaterar att det i dag pågår ett intensivt program- och planeringsarbete
för att minska boendet på institutioner. Detta gäller inom den
sociala hemtjänsten, inom långtidssjukvården, inom den psykiatriska vården
och inom omsorgen om psykiskt utvecklingsstörda. Det pågår också i
många landsting och kommuner ett arbete för att öka kvaliteten i boendet
för dem som av olika skäl måste vistas under en lägre tid på institution.
Planeringen av arbetet med att förbättra kvaliteten på olika sjukvårds- och
sociala institutioner och genomförandet av detta är dock i högsta grad en
fråga för landsting och kommuner. Utskottet tar avstånd från tanken att
staten mer eller mindre regelmässigt skall gå in med särskilda stimulansbidrag
på områden där ansvaret för planering och genomförande åvilar en
annan huvudman. Utskottet erinrar om det statliga stöd som redan utgår
genom nybyggnads- och ombyggnadslån bl.a. till bostäder och ålderdoms -

1988/89:SoU6

18

hem. Utskottet är härutöver inte berett att tillstyrka särskilda stimulansbidrag
för att ytterligare underlätta ombyggnad av institutioner.

Med det anförda avstyrker utskottet motion So28 (fp) yrkande 5.

I motion 1987/88:So30(c)hemstälIs att riksdagen hos regeringen skall begära
förslag om statsbidrag till kommunalt bostadstillägg i enlighet med motionen
(yrkande 2). Motionären anser att statsbidraget bör utgå med 50 % av
kostnaderna för de kommunala bostadstilläggen. Detta skulle utgöra en
stimulans för en nödvändig upprustning av rumsstorlek och standard på
ålderdomshemmen så att de uppfyller de krav om minimistandard som
fastslagits av riksdagen.

Bestämmelser om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension
finns i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension och i förordningen (1979:830) om statsbidrag till kommunalt
bostadstillägg till folkpension. Statsbidrag utges till kommunerna för
dessas kostnader för kommunala bostadstillägg till folkpension. Statsbidrag
utges under förutsättning att kommunen före avdrag på grund av inkomst
täcker minst 80 % av varje del av den månatliga bostadskostnaden
som överstiger 80 kr. men inte 1 500 kr. för ogift pensionär och 1 650 kr. för
makar. Kommunerna erhåller statsbidrag med 25 % av sina bidragsberättigade
kostnader för KBT. De övre gränserna för KBT höjdes kraftigt från
den 1 januari 1988. För budgetåret 1987/88 uppgår anslaget till 1 615
milj.kr.

Utskottet erinrar om vad som sagts i det föregående om betydelsen av
goda boendeformer för de äldre såväl när det gäller eget boende som andra
vård- och boendeformer. De övre gränserna för KBT har nyligen höjts.
Utskottet är inte berett att nu ställa sig bakom krav på en fördubbling av
statsbidraget till KBT. Yrkande 2 i motion So30 (c) avstyrks.

I motion 1987/88:So28 (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om
vad som anförs i motionen om dagvård för åldersdementa (yrkande 8).
Enligt motionärerna är det dags för en omfattande satsning på dagvård för
dementa. Ett rimligt mål bör vara att alla dementa skall erbjudas plats i
dagvård inom en tioårsperiod.

Socialstyrelsen har i rapporten Leva självständigt (Socialstyrelsen redovisar
1986:2) gett en ingående beskrivning av verksamhet med dagvård och
gruppboende för åldersdementa. Av den framgår bl.a. att en förnyelse av
vård- och boendeformer för patienter med symtom på åldersdemens påbörjats
på olika håll landet. Modeller för dessa verksamheter har varit dagvården
på Sabbatsbergs sjukhem i Stockholm och Klockargården på Öland
samt gruppboende på Råbyhemmet i Upplands Bro. Dessa verksamheter
finns beskrivna i rapporterna Att bo kvar hemma — en rättighet (Socialstyrelsen
redovisar 1983:1), Rapport från Klockargården i Löt (Kalmar läns
landsting och socialstyrelsen 1984) samt Annorlunda långvård (Socialstyrelsen
redovisar 1983:2).

I rapporten Glömsk men inte glömd (Socialstyrelsen redovisar 1987:6)
redovisas dels en landsomfattande enkät om de åldersdementas boendeoch
vårdsituation, dels en sammanställning av de dagvård- och gruppboen -

1988/89:SoU6

19

deförsök som under de senaste åren kommit i gång i landet eller som planeras.

Av propositionen framgår också att många huvudmän anordnat dagverksamhet
för åldersdementa. År 1985 fanns sådan verksamhet i ett femtiotal
kommuner och vid nära 90 institutioner inom den somatiska långtidssjukvården
och den psykiatriska vården. Ytterligare drygt 50 kommuner
planerar enligt vad som redovisas i propositionen att inrätta sådan
verksamhet. På flera håll finns också särskilda dagverksamheter för människor
som vårdats under lång tid inom den psykiatriska vården och som
skrivits ut till eget boende. I propositionen uttalas särskilt att hög prioritet
bör ges utveckling av nya boende- och vårdformer samt dagverksamheter
för människor med åldersdement beteende.

Utskottet behandlade i ett betänkande i våras motioner om vård och
behandling av åldersdementa (se SoU 1987/88:15). Utskottet konstaterade
därvid att människor med åldersdement beteende länge tillhört en grupp
gamla människor som blivit försummad på grund av att kunskaper saknats
om hur deras problem kan lösas. Socialutskottet noterade dock att allt fler
kommuner och landsting har påbörjat eller planerar verksamhet för dessa
äldre och att olika försök med dagvård och gruppboende pågår över hela
landet. Utskottet fann det angeläget att arbetet med att utveckla goda och
värdiga vård- och boendeformer för de åldersdementa fortsätter. Ett stort
mått av samverkan mellan hälso- och sjukvårdshuvudmännen och socialtjänsten
krävs. Utskottet konstaterade vidare att dagsjukvård och rörliga
öppenvårdsteam i vissa fall kan ge möjlighet att bo kvar i den egna bostaden.
Sammanfattningsvis konstaterade utskottet att det på olika håll pågår
ett omfattande planerings- och utvecklingsarbete och fann därför att något
initiativ från riksdagens sida inte behövdes.

Utskottet vill erinra om utskottets uttalande i våras. Det finns anledning att
ännu en gång betona angelägenheten av att vården för de åldersdementa
och därvid även dagvården byggs ut. Utskottet vill på nytt hänvisa till att ett
omfattande planerings- och utvecklingsarbete pågår. Något särskilt initiativ
från riksdagens sida är därmed inte nödvändigt. Utskottet avstyrker
motion So28 (fp) yrkande 8.

I samma motion (^»/begärs vidare att riksdagen skall besluta om ett femårigt
stimulansbidrag om 100 milj.kr. per budgetår i syfte att stimulera kommunerna
att övergå till nya boendeformer för åldersdementa, s.k. gruppboende
(yrkande 9).

I propositionen anförs att med den utveckling i övrigt som förordas kommer
gruppboendet att få stor betydelse för framför allt de åldersdementa,
och det framhålls som mycket angeläget att gruppboendet fortsätter att
byggas ut. Gruppboende etableras ibland inom sjukvårdens institutioner i
avvaktan på lämpliga alternativa boendeformer. Även detta bedöms som
positivt. I propositionen aviseras ett uppdrag till socialstyrelsen och bostadsstyrelsen
att gemensamt göra en uppföljning och utvärdering av
gruppboendet för att ge erfarenheter till den vidare utvecklingen.

Utskottet delar propositionens syn på vikten av gruppboende för ålders -

1988/89:SoU6

20

dementa. Denna uppfattning överensstämmer också med grundsynen i den 1988/89 :SoU6
aktuella motionen. När det gäller frågan om införande av särskilda stimulansbidrag
för utvecklingen av gruppboende för åldersdementa måste utskottet
dock — liksom i fråga om ombyggnad av långvårdsavdelningar på
sjukhus, sjukhem m.m. — framhålla att planering för och inrättande av
särskilda vård- och boendeformer för åldersdementa är en angelägenhet för
landsting och kommuner. Utskottet anser inte heller när det gäller de ålderdementas
boende att något extra stimulansbidrag skall utgå. Utskottet avstyrker
därmed motion So28 (fp) yrkande 9.

I motion 1988/89.Sol (vpk) hemställs att riksdagen beslutar att statsbidrag
skall utgå till kommunernas hemtjänst med 400 kr. per ålders- och förtidspensionär
fr.o.m. den 1 januari 1989 (yrkande 7). För att den sociala hemtjänsten
skall kunna byggas ut både kvantitativt och kvalitativt behövs enligt
motionärerna riktade statsbidrag utöver årsarbetarbidraget. Det tidigare
statsbidraget per ålders- och förtidspensionär bör därför återställas och
riktas till hemtjänsten.

Som redovisats ovan beslutade riksdagen på förslag av utskottet i våras
om ändrade statsbidragsregler för social hemhjälp. Statsbidrag skall, enligt
de nya reglerna som börjar tillämpas den 1 januari 1989, utgå med 34 000 kr.
per årsarbetare bland vårdpersonal inom såväl hemtjänsten som ålderdomshemmen.
För att statsbidraget skall kunna hållas inom en i princip
oförändrad medelsram ansåg utskottet — och riksdagen — att det var nödvändigt
att avskaffa det schablonbidrag per pensionär på mellan 250 och
350 kr. som hittills utgått parallellt med årsarbetarbidaget. En sådan omläggning
ansågs godtagbar med hänvisning till värdet av att statsbidraget
gjordes likvärdigt i förhållande till omsorgsform. För de närmaste åren
råder vissa övergångsbestämmelser och för kommuner som förlorar på omläggningen
av statsbidraget utgår schablonbelopp per pensionär ännu något
eller några år.

Utskottet erinrar om de förändringar som sålunda nyss beslutats när det
gäller bidraget till social hemhjälp och om att ändringarna ännu inte trätt i
kraft. Utskottet är inte berett att nu återinföra ett schablonbelopp riktat till
den sociala hemtjänsten. Med det anförda avstyrker utskottet motion Sol
(vpk) yrkande 7.

Personalpolitiska frågor

I samband med att riksdagen i våras beslutade om statsbidraget — och
därvid även en förändring i inriktningen av detta — till social hemhjälp
beslutade riksdagen också att 100 milj.kr. skulle anslås för vardera åren
1989 och 1990 till personalutvecklande ågärder inom äldreomsorgen (SoU
1987/88:15, rskr. 311).

Personalfrågorna inom äldreomsorgen behandlas ingående i propositionen
(avsnitt 9). Där anförs att kommuner och landsting bör ge hög prioritet
åt personalpolitiska insatser inom äldreomsorgen. Insatserna bör enligt förslaget
syfta till att minska personalomsättningen och sjukfrånvaron, att
höja tjänstgöringsgraden och att förbättra rekryteringsmöjligheterna. Ett 21

särskilt uppdrag till socialstyrelsen aviseras. Styrelsen skall sålunda inom 1988/89:SoU6
två år redovisa en uppföljning och utvärdering på personalområdet. Vidare
anförs att socialstyrelsen i samarbete med berörda myndigheter och organisationer
skall samla in och sprida erfarenheter och idéer, som syftar till att
förbättra personalförsörjningen inom kommunernas äldreomsorg. För detta
arbete föreslås socialstyrelsen få disponera en milj.kr. årligen under de
två kommande åren av de utvecklingsmedel, som avsätts inom ramen för
statsbidraget till den sociala hemhjälpen. Det redovisas att regeringen också
inlett ett internt utredningsarbete i syfte att analysera den nuvarande situationen
och bedöma förutsättningarna för den framtida personalförsörjningen
inom hela service- och vårdsektorn. Utredningsarbetet avses ge underlag
för eventuella framtida överväganden och åtgärder.

Även behovet av insatser inom utbildningsområdet framhålls i propositionen.
Det konstateras att det under de senaste åren skett en förskjutning
inom den kommunala vuxenutbildningens yrkesutbildning till förmån för
områdena social service och vård. Med hänvisning till det stora nyrekryteringsbehovet
som förutses för bl.a. äldreomsorgen förutsätts en viss ytterligare
förskjutning i samma riktning. Ett uppdrag till skolöverstyrelsen aviseras
att tillsammans med berörda myndigheter och organisationer initiera
och utvärdera försök inom ramen för den kommunala vuxenutbildningen
med alternativa grundutbildningar för vårdbiträden inom äldreomsorgen.

När det gäller lärarutbildning uttalas att vårdlärarna i social servicekunskap
i gymnasieskolan och lärarutbildare inom äldre- och handikappområdet
skall få särskild fortbildning. Ett uppdrag till universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ) att initiera utvecklingsarbete när det gäller lärarutbildning
aviseras. UHÄ skall också få i uppdrag att utreda lämplig utbildning för
arbetsledande och verksamhetsansvarig personal inom primärkommunal
äldreomsorg.

Ett flertal motioner tar upp personalpolitiska frågor av olika slag. Man
behandlar mer allmänna frågor om arbetsmiljön men även mera konkreta
sådana som arbetstider, arbetsorganisation, ansvarsfrågor och utbildningsfrågor.

I motion !987/88:So27 av Karin Israelsson m.fl. (c) hemställs att riksdagen
som sin mening skall ge regeringen till känna vad som anförts i motionen
beträffande förkortad arbetstid och övriga arbetsmiljöinsatser (yrkande
6). Vidare begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförs i
motionen om utbildningsinsatserna för personal i äldreomsorgen (yrkande
3). I motionen anförs bl.a. att lönerna måste sättas på en marknadsmässig
nivå, att arbetsmiljöfrågorna som t.ex. tunga lyft och ensamarbete måste
ägnas ökad uppmärksamhet, att utbildningarna måste ges ökad attraktivitet
och att det behövs extrainsatser omedelbart för fortbildning och utbildning
av personal samt att det krävs kortare arbetstid och andra insatser för att
begränsa olägenheter av obekväma arbetstider.

I motion 1987/88:So28 av DanieI Tarschys m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om en förändrad personalpolitik inom vård och omsorg
(yrkande 4). Enligt motionärerna måste personalpolitiken i högre grad

ta vara på de anställdas insikter, kunskaper och förmåga. Detta skulle göra 22

det lättare att få personal till omsorgen och vården. Nya belöningssystem
för de anställda bör utvecklas. Personalen bör få ökat ansvar och ökade
befogenheter. Det anförs också att personalutveckling och fortbildning bör
prioriteras.

I motion !987/88:So33 av Ingegerd Anderlund m.fl. (s) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att anslaget till personalpolitiska insatser på sikt knyts till redovisade prestationer
från kommunernas sida (yrkande 1). Motionärerna anser att det
inte är tillräckligt med generella bidrag utan krav på prestationer. De anser
också att årsarbetsbidraget bör knytas till utbildningskrav på vårdbiträden i
hemtjänsten. På så sätt knyts bidraget till en prestation som kommunerna
måste utföra. Motionärerna begär ett tillkännagivande även i denna del
(yrkande 2). Vidare hemställs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen
till känna vad som anförs i motionen om att kommunerna bör åläggas
att redovisa utbildningsplaner som innefattar uppgifter om dels andelen
personal som saknar grundutbildning, dels planerade utbildningsinsatser
(yrkande 3). Motionärerna hänvisar till att en sådan redovisning måste ske
inom ramen för den förbättrade uppföljning och utvärdering av äldreomsorgen
som måste komma till stånd och som också förespråkas i propositionen.
1 motionen konstateras att behoven av utbildningsinsatser är mycket
stora och att detta gäller såväl grundutbildning som fortbildning av personalen
inom den sociala hemtjänsten. Därför måste grundutbildningen utökas
genom att både ungdomsutbildningen och utbildning inom vuxenutbildningen
av redan anställda får ökade resurser. Vidare anförs att de flesta
som i dag saknar utbildning inom hemtjänsten tillhör gruppen som skall
prioriteras i vuxenutbildningen. Det är enligt motionärerna också av det
skälet lämpligt att utöka den totala resursramen inom den kommunala vuxenutbildningen.
Vuxenutbildningen bör få sådana ramar att den utöver
grundutbildningen kan inrymma delar av fortbildning för vårdbiträden. Ett
särskilt tillkännagivande härom till regeringen begärs i yrkande 4 i motionen.

Den nämnda motionen So33 (s) har två yrkanden som främst tar sikte på
arbetsmiljön. Sålunda hemställs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen
till känna vad i motionen anförts om att alla som arbetar inom den
sociala hemtjänsten bör få information om att statsbidrag och bidrag till
bostadsanpassning kan sökas (yrkande 5). 1 yrkande 6 i motionen hemställs
slutligen att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsledarens ansvar för den fysiska arbetsmiljön. Motionärerna
framhåller betydelsen av att arbetsledarnas roll förändras till att
vara mer stödjande och uppmuntra till initiativ. I anslutning härtill pekar
man på arbetsledarens ansvar för arbetsmiljön, såväl den fysiska som den
psykosociala.

I motion I987/88:So35 av Margitta Edgren (fp) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
den sociala hemtjänsten. Motionären vill med sin motion framhålla att
arbetstiderna, arbetsorganisationen och arbetsinnehållet för hemtjänstens
personal måste ses över.

/ motion 1988/89.Sol av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen

1988/89:SoU6

23

föreslår regeringen att ta initiativ till försöksverksamhet med 6-timmars
arbetsdag inom den sociala hemtjänsten (yrkande 1). Enligt motionärernas
mening är det bästa sättet att minska tyngden i hemtjänstarbetet att korta
arbetsdagarna med bibehållen lön. Del av arbetstidsförkortningen skulle
kunna ge utrymme för vidareutbildning, handledning, kamratstöd och ge
tid för reflexion. På så sätt skulle också tjänstgöringsgraden öka omedelbart
för den stora majoritet som nu arbetar deltid. I motionen begärs också ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförs i motionen om behovet
av konkreta program för utbildning av den sociala hemtjänstens personal
och statligt stöd till utbildningen enligt motionens förslag (yrkande 2). Motionärerna
framhåller att behovet av utbildning för hemtjänstens personal
kommer att bli ännu större än i dag och att det därför behövs konkreta
program för i vilken takt personalen kan utbildas. Med den ekonomiska
situation som för närvarande råder i många kommuner finns det, anser
motionärerna, en uppenbar risk för att en stor del av hemtjänstens personal
inte kommer att få möjlighet till utbildning inom yrkesområdet. Utbildning
för social hemtjänst bör därför genomföras med statligt stöd genom länsarbetsnämnderna.

1 samma motion tas också upp frågan om normer för personaltäthet som
ett medel att komma till rätta med många av bristerna i hemtjänstens kvalitet.
Sålunda hemställs i motionen att riksdagen hos regeringen skall hemställa
om uppdrag till socialstyrelsen att utarbeta normer för personaltäthet
inom hemtjänst, rehabilitering i öppenvård och inom de särskilda slutenvårdsformerna
för äldre (yrkande 5). Vidare hemställs att riksdagen hos
regeringen skall begära förslag om att socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen
kompletteras med normer för personaltäthet enligt motionens
förslag (yrkande 6). Motionärerna anser att vårdinnehållet är direkt avhängigt
personaltätheten både i öppen- och slutenvård och att det därför krävs
klara normer för personaltäthet.

Socialstyrelsen erhöll i mars 1987 regeringens uppdrag att genomföra och
föreslå insatser som syftar till att förbättra personal- och rekryteringssituationen
inom den sociala hemtjänsten. Arbetet, som har redovisats i två
rapporter från socialstyrelsen (Socialstyrelsen redovisar 1988:7 Personalförsörjningen
inom hemtjänsten och Socialstyrelsens PM 1988:25 Exempel
på utvecklingsarbeten, en bilaga till den tidigare nämnda Socialstyrelsen
redovisar), har genomförts i samarbete med berörda departement, myndigheter,
fackliga organisationer samt Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.
I arbetet har också ingått representanter för pensionärsoch
handikapporganisationerna.

Rapporten Personalförsörjningen inom hemtjänsten innehåller bl.a. en
beskrivning av personalsituationen inom hemtjänsten, en analys av hjälpbehov
och personalbehov och en mycket lång rad förslag till åtgärder på
olika områden. Dessa innefattar åtgärder när det gäller hemtjänstens organisation,
åtgärder som rör arbetsmiljön, åtgärder och förslag som rör utbildning,
information —marknadsföring, rekryteringsåtgärder, lönefrågor
m.m. I och med att förslagen har formats vid samtal med brukare, vårdbiträden,
arbetsledare, socialchefer, företroendevalda, myndigheter, intres -

1988/89:SoU6

24

seorganisationer och fackliga organisationer anses förslagen ha en mycket
bred förankring.

Det kan tilläggas att socialstyrelsen i sin treårsbudget särskilt prioriterat
sex områden för sitt arbete. Ett av dessa är personalförsörjning inom hälsooch
sjukvård och socialtjänst. Socialstyrelsen avser att analysera orsakerna
till personalomsättning och personalavgång inom vissa verksamheter, kartlägga
personalfrågorna och föreslå åtgärder med utgångspunkt från krav
på kvalitet och kompetens.

Landstingsförbundet inledde våren 1987 ett stort projekt när det gäller
personalförsörjningsfrågorna. Projektet går ut på att stimulera och komplettera
landstingen i deras arbete med personalrekryteringen. Man betonar
vikten av att rekrytera unga människor men också äldre, ävensom olika
åtgärder för att behålla den personal som man redan har. Olika studier görs
när det gäller arbetsorganisation, verksamhetsinriktning, personalpolitik,
utbildningspolitik, marknadsföring och information. Inom projektet har
man också gjort sammanställningar av olika undersökningar om personalens
syn på vårdarbetet. Under de senaste tre åren har särskilda satsningar
gjorts för att få fler sökande till vårdutbildningarna. En viss ljusning har
setts under det senaste året med fler sökande till gymnasieskolans vårdlinjer
och även något fler sökande till högskoleutbildningen. Så gott som alla
landsting har nu kommit i gång med egna verksamheter för att rekrytera och
behålla vårdpersonalen. Förbundets projekt fortsätter under hela detta år
med inriktning på avrapportering till 1989 års landstingskongress.

Frågor kring arbetstiden och dess förläggning har varit aktuella i flera
landsting. Landstingsförbundet anordnade därför under hösten 1987 en
konferens på temat Arbetstidskonferens—tema med aktualitet. Dokumentation
från konferensen har också sammanställts i en särskild rapport (Lftryck
nr 927). Förbundet har också sammanställt rapporten Vad gör landstingen
i personalförsörjningsfrågor? som bygger på en enkät till alla sjukvårdshuvudmän
(Lf-tryck nr 926).

Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut,
Spri, har bl.a. inom ramen för ett stort projekt om vårdens inre organisation
också arbetat med personalrekryteringsfrågorna. Man har genomfört ett
arbete med modellsimuleringar av generell arbetstidsförkortning. Rapporter
som tagits fram inom ramen för projektet är Men först 7-timmarsdag
(Spri rapport 220) och Variera arbetstiderna (Spri rapport 227). Spri har
också utvärderat vissa försöksverksamheter med flexibel arbetstid, bl.a. på
Tumba sjukhus. I rapporten Flextid på vårdavdelningar (Spri rapport 245)
har man funnit att flexibel arbetstid kan vara ett framgångsrikt hjälpmedel
för att förbättra arbetsmiljön för personalen och vårdmiljön för patienterna.

Regeringen tillsatte år 1987 en särskild arbetstidskommittéför att analysera
konsekvenserna av olika arbetstidsreformer och förändrade arbetstidsmönster.
Kommittén skall presentera ett samlat underlag som belyser effekterna
för män, kvinnor och familjer av olika slag av arbetstidsförkortningar.
Kommittén skall pröva frågor om kortare arbetstid per dag eller vecka,
längre semester, utökad föräldraförsäkring, alternativa arbetstidförkortningar
och rörlig pensionsålder. Utredningsarbetet pågår ännu något år.

1988/89:SoU6

25

När det gäller utbildningsområdet kan redovisas att riksdagen i våras 1988/89:SoU6
beslutade om en treårig försöks- och utvecklingsperiod när det gäller gymnasieskolans
yrkesinriktade studievägar (prop. 1987/88:102, UbU 31, rskr.

323). 1 försöksverksamheten ingår även en treårig vårdlinje. Vidare kan
redovisas att riksdagen i våras beslutade om vissa förändringar när det
gäller intagningen till vårdlinjerna i gymnasieskolan (UbU 1987/88:16,
rskr. 367). Sålunda har prioriteringen av 16—17- åringar tagits bort när det
gäller vårdlinjen och sociala servicelinjen. Den tidigare prioriteringen av de
unga har ansetts innebära att allt färre äldre söker till dessa utbildningar.

Socialutskottet behandlade i betänkandet SoU 1987/88:22 ett stort antal
motionsyrkanden om den framtida rekryteringen av personal till vårdområdet.
Många av synpunkterna i dessa yrkanden återkommer i de nu aktuella
motionerna. Utskottet gjorde därvid följande bedömningar (betänkandet
s. 14-15):

Möjligheterna att rekrytera personal till vårdsektorn har varierat under
olika perioder. Ännu för tiotalet år sedan betraktades situationen som relativt
stabil. Detta förhållande har numera förändrats. Utskottet delar den oro
som uttrycks i de aktuella motionerna och ser mycket allvarligt på den
situation som nu uppkommit när det gäller att rekrytera och behålla kompetent
personal inom vårdområdet. Det är ett av sjukvårdens största problem
inför 1990-talet hur dagens utveckling, som framför allt blivit kännbar i
storstadsområdena, med färre sökande till vårdutbildningar och ett växande
antal människor som lämnar vårdyrkena skall kunna vändas till sin
motsats.

Det är enligt utskottet — och därvid delar utskottet den uppfattning som
uttrycks i motionerna — nu nödvändigt att försöka finna vägar som på nytt
kan göra vårdyrket attraktivt. Personalen är sjukvårdens viktigaste resurs.

Givetvis är vårdpersonalens löner av betydelse i sammanhanget, men av väl
så stor betydelse torde vara en förbättrad personalpolitik som kan skapa
mer utrymme för eget ansvar och engagemang i vårdarbetet. Utskottet vill
bl.a. framhålla betydelsen av ökad vidareutbildning och fortbildning. Det
är vidare många grupper inom vården som behöver bättre arbetsvillkor.

Från sjukvårdspersonal framförs ofta önskemål om att slippa arbeta varannan
helg. Enligt utskottet är det angeläget att ansträngningar görs för att
sådana önskemål skall kunna förverkligas. Utskottet vill här hänvisa till det
arbete som bedrivs inom Spri för att utveckla olika modeller för ändrade
tjänstgöringstider, flextidsarbete, individuella arbetsscheman och förkortad
arbetsdag. I anslutning till flera av motionsyrkandena finns anledning
att framhålla att de olika idéer och erfarenheter som i dag finns i landstingen
måste tas till vara i det fortsatta utvecklingsarbetet. Det är enligt utskottet
också viktigt att försöksverksamheter kommer i gång på här aktuella områden
och att resultaten härav sprids till sjukvårdshuvudmännen.

När det gällde planeringsfrågorna anförde utskottet:

Planeringen av hälso- och sjukvården är i och för sig främst en angelägenhet
för sjukvårdshuvudmännen men självfallet har även staten här ett ansvar.

Bl.a. kan erinras om det gemensamma arbete som sker inom ramen för den
nya hälso- och sjukvårdsberedningen. Ställningstagande till olika konkreta
förslag om åtgärder som rör sjukvårdshuvudmännens organisation är emellertid
inte en uppgift för regering och riksdag. Utskottet konstaterar i denna

del att sjukvårdshuvudmännen, Landstingsförbundet, socialstyrelsen, Spri 26

och andra redan har inlett ett omfattande arbete för att personal skall kunna 1988/89 :SoU6
rekryteras till vårdområdet och för att den kompetenta personalen skall
stanna kvar i vårdyrkena. Utskottet anser därför inte att det i detta läge
finns skäl för någon åtgärd från riksdagens sida för att personalrekryteringsfrågorna
skall få den uppmärksamhet som efterlyses i motionerna.

Det fanns också motionsyrkanden som mera konkret tog upp arbetstidens
längd m.m. Utskottet anförde i anslutning till dessa följande:

Utskottet erinrar om vad utskottet ovan anfört om vikten av en förbättrad
personalpolitik och bättre arbetsvillkor för vårdpersonalen. Utskottet har
därvid betonat vikten av försöksverksamheter på här aktuella områden och
av att resultaten sprids till sjukvårdshuvudmännen. Utskottet vill i sammanhanget
också hänvisa till den pågående utredningen om olika arbetstidsfrågor
som görs av arbetstidskommittén. Utskottet, som erinrar om att det
ankommer på vederbörande sjukvårdshuvudman att i samråd med arbetsmarknadens
parter besluta i frågor om arbetstidens längd och förläggning,
är mot denna bakgrund inte berett att förorda något initiativ från riksdagens
sida i denna del.

Arbetsmarknadsutskottet har helt nyligen i betänkandet 1988/89:AU2 avstyrkt
motioner om förkortad arbetstid för personal inom vårdsektorn. I
betänkandet redovisas att sex landsting har anmält sitt intresse till Landstingsförbundet
för att bedriva försöksverksamhet med förkortad arbetstid.

Förbundet har med anledning därav vänt sig till regeringen för att undersöka
möjligheterna till en statlig finansiering av en sådan verksamhet. Landstingen
har därefter, i juni månad i år, rekommenderat de berörda landstingen
att inte nu påbörja en försöksverksamhet av detta slag. Förbundets inställning
är att resultatet av arbetstidskommitténs överväganden bör avvaktas.

Frågan om arbetsmiljön i hemtjänsten behandlades särskilt av utskottet i
betänkandet SoU 1987/88:5 med anledning av två då aktuella motionsyrkanden.
Motionerna hade också remissbehandlats. Utskottet gjorde följande
överväganden (s. 10—11):

Ett ökat antal äldre och handikappade kommer i framtiden att behöva vård
och service i den egna bostaden. Den inledda utvecklingen har i förening
med resursbrist ställt hemtjänsten resp. hemsjukvården inför nya uppgifter
och växande problem. Det är då lätt att konflikter uppstår i fråga om vårdbiträdenas
anspråk på en god arbetsmiljö och hjälptagarens önskemål i
fråga om utformningen av omsorgerna. Hemtjänst och hjälptagare kan sålunda
ha skilda intressen i fråga om exempelvis hjälpmedel som förändrar
hemmiljön.

Utgångspunkten måste vara att hemtjänsten utformas på ett sätt som
varken ger avkall på kraven på respekt för den enskildes integritet eller
kraven på en god arbetsmiljö. Utskottet anser det angeläget att arbetet med
att utveckla hemtjänsten i denna riktning fortsätter. Det finns problem som
måste få en bättre lösning. Bl.a. krävs att hemtjänstpersonalen får tillgång
till hjälpmedel som underlättar tunga arbetsmoment. De organisatoriska
frågorna måste också uppmärksammas. Utskottet vill vidare särskilt peka
på det behov av fortbildning för personalen som aktualiseras av de utökade
arbetsuppgifterna för hemtjänsten. Samtidigt måste betonas att förändringar
inte får genomföras utan att även hjälptagarna får anlägga synpunkter. 27

Att de känner förtroende för hemtjänsten är en förutsättning för en god 1988/89:SoU6
omsorg.

Utskottet hänvisade till pågående utredningsarbete m.m. och ansåg sig mot
den bakgrunden kunna förutsätta att de frågor som aktualiserats skulle
komma att uppmärksammas och få sin belysning utan något riksdagens
initiativ. Utskottet underströk vikten av att så sker.

Utskottet gör nu följande bedömning.

Utskottet vill inledningsvis erinra om de uttalanden som utskottet gjorde
i våras när det gällde personalförsörjningsfrågorna inom vårdsektorn. Utskottet
betonade då vikten av att man kommer till rätta med den olyckliga
utvecklingen, framför allt i storstadsområdena, med hög personalomsättning
och med färre sökande till vårdutbildningarna. Utskottet anser att man
måste vända utvecklingen inom de närmaste åren, om man skall kunna
klara det stora nyrekryteringsbehov som förutses till äldreomsorgen. Utskottet
erinrar om sitt uttalande i det inledande avsnittet om betydelsen av
fördjupade analyser av rekryteringsbehovet. Utskottet instämmer helt i vad
som anförs i propositionen och motionerna om att kommuner och landsting
bör ge hög prioritet åt de personalpolitiska frågorna, vari även ingår
frågor om arbetsmiljö, utbildning och planering.

Mot bakgrund av de många synpunkter som tas upp i de aktuella motionerna
finns det också skäl att erinra om utskottets uttalanden i våras om
betydelsen av vidareutbildning och fortbildning, om lönernas roll, om nödvändigheten
av försöksverksamheter och om behovet av bättre arbetsvillkor
såsom personalens önskemål att slippa helgarbete m.m.

Vad gäller kraven på en förändrad arbetsorganisation och ett förändrat
arbetsinnehåll för vårdpersonalen som bl.a. rests i motionerna So28 (fp)
och So35 (fp) betonas i propositionen just att personalen bör ges större
ansvar och befogenheter att fatta egna beslut i samverkan med hjälpmottagaren.
Det anses också viktigt att t.ex. vårdbiträdena får möjlighet att utveckla
sitt speciella intresse och sin lämplighet för vissa uppgifter. Denna
målsättning gäller såväl inom hemtjänsten som inom de särskilda boendeoch
vårdformerna. Liknande synpunkter finns också i socialstyrelsens ovan
nämnda rapport om personalförsörjningen inom hemtjänsten. I rapporten
betonas att ansvaret, befogenheterna och besluten bör föras ut till vårdbiträden
och hemtjänstassistenter. Vikten av små självständiga arbetslag
framhålls. Det anförs också att yrkesrollerna för vårdbiträden och hemtjänstassistenter
måste göras tydliga. Det påpekas att yrkesrollen kan vidgas
genom att arbetsuppgifterna varieras. Även utskottet anser det viktigt att
större uppmärksamhet riktas mot dessa frågor. Enligt utskottet föreligger
det inte någon motsättning mellan motionärernas önskemål och vad som
uttalas i propositionen. Eftersom syftet med motionerna därmed kan anses
tillgodosett erfordras inte något initiativ från riksdagens sida. Utskottet
avstyrker därför motionerna So28 (fp) yrkande 4 och So35 (fp).

Arbetsmiljöfrågorna tas upp i motion So27 (c) som betonar att arbetsmiljöfrågorna
som de tunga lyften, ensamarbetet m.m. måste ägnas ökad uppmärksamhet.
Motion So33 (s) framhåller arbetsledarnas ansvar och personalens
informationsbehov. 2

När det gäller arbetsmiljöns utformning — det må vara den fysiska eller 1988/89:SoU6

den psykiska arbetsmiljön — erinrar utskottet om den ställning som arbetsledaren
i egenskap av företrädare för arbetsgivaren kan ha enligt arbetsmiljölagen
(1977:1160). I propositionen framhålls arbetsledarens nyckelroll i
att stödja personalen och bidra till ett stimulerande arbetsklimat. För att
arbetsledarna skall kunna fullgöra sina skyldigheter krävs att de får erforderlig
utbildning. Enligt vad som anförs i propositionen skall just detta
behov bli föremål för särskild utredning. Även vikten av en god fysisk
arbetsmiljö framhålls i propositionen. Därvid nämns vikten av förebyggande
åtgärder men också de tekniska hjälpmedlen. Det finns anledning att
erinra om den statliga hjälpmedelsutredning som för närvarande ser över
hjälpmedelsfrågorna. De anställda skall naturligtvis ha information om de
möjligheter som står till buds. Som motionärerna påpekar bör en sådan
information inkludera information om det ekonomiska stöd som kan utgå
för t.ex. anpassning av bostäder och för anskaffande av utrustning. Även
socialstyrelsen framhåller i sin rapport åtgärder som rör arbetsmiljön och
betonar utbildningsinsatserna.

Utskottet ser inte heller i denna del någon motsättning mellan motionärernas
synpunkter och de åtgärder som förespråkas av regeringen. Motionen
erfordrar därmed enligt utskottet inte någon särskild åtgärd från riksdagens
sida. Utskottet avstyrker motion So33 (s) yrkandena 5 och 6 och
So27 (c) yrkande 6 i här berörda delar.

I några motioner (c, vpk) reses krav på en förkortad arbetstid för hemtjänstens
personal och/eller för all personal inom vården. Vid sin behandling
av liknande motionsyrkanden i våras hänvisade utskottet bl.a. till att
frågor om arbetstidens längd och arbetstidens förläggning i första hand är
en fråga som arbetsmarknadens parter har att besluta om. Utskottet hänvisade
också till det uppdrag som lämnats till arbetstidskommittén. Dessa
synpunkter gör sig enligt utskottet alltjämt gällande. Till detta vill utskottet
foga att det inte bara är vårdpersonal utan också många andra grupper som
måste anses ha berättigade önskemål och krav när det gäller en förkortning
av arbetstiden. En allmän förkortning av arbetstiden inom vårdsektorn kan
visserligen i någon utsträckning förväntas medföra att flera människor söker
sig till vårdområdet, men samtidigt minskar det totala antalet arbetade
timmar. Nya vårdtimmar måste täckas genom ytterligare nyrekryteringar.

En förbättrad personalpolitik och en förbättring av arbetsvillkoren i övrigt
är enligt utskottet minst lika viktiga åtgärder för att vården skall få behålla
sin personal. Utskottet erinrar om vad utskottet uttalat även i det föregående.
Utskottet får — i likhet med propositionen — framhålla att arbetsförhållandena
och arbetsmiljön måste ha en sådan utformning att människorna
kan arbeta heltid utan att riskera att bli utslitna i förtid.

Utskottet är inte berett att förorda något initiativ från riksdagens sida när
det gäller kraven på en förkortad arbetstid. Utskottet avstyrker med det
anförda motionerna So27 (c) yrkande 6 och Sol (vpk) yrkande 1 i här berörda
delar.

Motion Sol (vpk) tar upp frågan om normer för personaltäthet för bl.a.
hemtjänsten. Utskottet konstaterar att socialstyrelsen i sin rapport föreslår

29

en höjd grundbemanning i hemtjänstens arbetslag. Detta anses förbättra
möjligheterna till kontinuitet gentemot hjälpmottagarna och också möjligheter
att klara av akut frånvaro av korttidskaraktär. De centrala personalpoolerna
kan därmed minskas. En höjd grundbemanning anses också kunna
leda till högre kvalitet i arbetet och till en ökad trivsel för de anställda
genom en fast tillhörighet i arbetslaget. I den särskilda bilagan till socialstyrelsens
rapport (publicerad i socialstyrelsens PM 1988:28 Exempel på utvecklingsarbeten)
redovisas vissa positiva erfarenheter från en försöksverksamhet
med höjd grundbemanning bl.a. inom Malmö kommun. Utskottet
vill hänvisa till de många idéer och uppslag som finns i socialstyrelsens
rapport och anser sig kunna förutsätta att kommuner och landsting noga
kommer att analysera vad som kan göras. Enligt utskottets mening bör
huvudmännen däremot inte bindas av detaljerade föreskrifter från staten
vad gäller personaltätheten. Utskottet avstyrker sålunda motion Sol (vpk)
yrkandena 5 och 6.

Såväl propositionen som motionerna betonar vikten av utbildningsinsatser.
Som framgått av den föregående redovisningen föreslås en rad olika insatser
i propositionen. 1 motion So27 (c) anförs att utbildningsinsatserna
brådskar och att det behövs extrainsatser. Andra motioner såsom motion
So33 (s) betonar styrmedel av olika slag. Man anför att anslagen till personalpolitiska
insatser bör knytas till redovisade prestationer, att årsarbetarbidraget
till den sociala hemtjänsten skall förbindas med utbildningskrav,
att huvudmännen skall redovisa särskilda utbildningsplaner m.m. Även i
motion Sol (vpk) begärs konkreta program för utbildning av hemtjänstens
personal ävensom statligt stöd till utbildningen.

Utskottet delar både propositionens och motionärernas bedömning att
utbildningsfrågorna har en stor betydelse för att personalfrågorna skall få
en tillfredsställande lösning. Det gäller grundutbildningen men också vidare-
och fortbildningen. Den kommunala vuxenutbildningen spelar här en
utomordentligt viktig roll och utskottet vill därför i likhet med motion So33
(s) understryka att denna måste ha sådana resurser att utbildningsbehoven
kan klaras. Den kommunala vuxenutbildningens roll när det gäller utbildning
inom områdena social service och vård påtalas särskilt i propositionen
som också räknar med att kommunerna i samråd med arbetsmarknadens
parter även fortsättningsvis kommer att prioritera utbildning inom vård
och service.

Det är enligt utskottet viktigt att planer över utbildningsbehovet för hemtjänstens
personal upprättas i kommunerna. Utskottet återkommer för
övrigt till planeringsfrågorna i ett senare avsnitt.

Med de intentioner som uttalas i propositionen, och mot bakgrund av
den insikt som i dag uppenbarligen finns hos kommuner och landsting i
fråga om nödvändigheten av åtgärder på det personalpolitiska området för
att personalfrågorna skall kunna lösas, anser utskottet det obehövligt att
ålägga kommuner och landsting en formell skyldighet att redovisa sina
åtgärder eller planer för personalutbildning. Utskottet erinrar om det särskilda
uppdrag till socialstyrelsen att göra en uppföljning och utvärdering
av utvecklingen på personalområdet som aviseras i propositionen. Utskot -

1988/89:SoU6

30

tet återkommer i ett senare avsnitt till frågor om utveckling och uppföljning
av äldreomsorgen.

Med hänvisning till vad utskottet här har anfört avstyrks motionerna
So27 (c) yrkande 3 och So33 (s) yrkandena 1—4.

Inte heller är utskottet berett att tillstyrka kraven i motion Sol (vpk)
yrkande 2 på ett särskilt statligt stöd för utbildningen av hemtjänstens personal.
Motionsyrkandet avstyrks.

Närståendevård

Ersättning och ledighet för närståendevård

I propositionen föreslås att en lag om ersättning och ledighet vid kortvarig
närståendevård införs. Då denna fråga berör socialförsäkringsutskottets
beredningsområde har socialutskottet berett socialförsäkringsutskottet tillfälle
att avge yttrande över propositionen och aktuella motionsyrkanden. I
anslutning härtill har även vissa motioner, väckta under allmänna motionstiden
1988, flyttats över till socialutskottet från socialförsäkringsutskottet.
Socialförsäkringsutskottets yttrande, 1988/89:SfUly, har fogats till betänkandet
som bilaga 2. Innehållet i yttrandet redovisas även nedan.

Propositionen behandlar också den mera allmänna frågan om samhällets
stöd till den som vill vårda en närstående. Utskottet återkommer till denna
fråga.

1 propositionen föreslås att fr.o.m. den 1 juli 1989 skall en närstående som
vårdar en svårt sjuk person i hemmet ha rätt till ersättning från sjukförsäkringen
och rätt till ledighet från sin anställning under högst 30 hela arbetsdagar,
varvid dagantalet räknas för den person som vårdas. Ersättningen
skall utgå med belopp motsvarande vårdarens sjukpenning, och ersättningen
och ledigheten skall kunna tas ut med hel, halv eller fjärdedels ersättning
och ledighet beroende på hur lång tid av dagen vården ges. Ersättningen
skall utgöra skattepliktig och pensionsgrundande inkomst och vara semesterlönegrundande.
Som villkor för rätt till ersättning och ledighet skall gälla
att såväl den sjuke som vårdaren är inskrivna hos allmän försäkringskassa,
vilket innebär att den sjuke och vårdaren skall ha fyllt 16 år och vara bosatta
i Sverige. Vården skall ges här i landet.

Rätten till ersättning och ledighet har i propositionen begränsats till situationer
när en närstående vårdar en svårt sjuk person i hemmet eller i
annan enskild bostad eller när vårdaren följer med den sjuke vid de resor
som äger rum i samband med att vården i hemmet börjar eller slutar. I eget
boende inkluderas olika former av servicebostäder och gruppboende, där
den enskilde har hyreskontrakt av sedvanligt slag. Från lagens tillämpningsområde
har däremot undantagits vårdinsatser som görs på sjukvårdsinrättningar,
ålderdomshem eller andra offentliga eller privata institutioner,
där personal finns tillgänglig dygnet runt.

Föredragande statsrådet framhåller att det är en viktig livskvalitetsfråga
för berörda personer att kunna vara tillsammans i en svår situation, men
betonar samtidigt att en närståendes vårdinsatser måste vara frivilliga. Det
framhålls vidare att reformen inte får innebära att samhället undandrar sig

1988/89:SoU6

31

sitt ansvar att ge vård samt stöd och hjälp. Det betonas att det främst är 1988/89:SoU6

kommunens och landstingets ansvar att ge behövlig service och vård till

äldre och människor med funktionshinder. Brister i denna service och vård

får inte innebära att en närstående känner sig mer eller mindre tvingad att

åta sig vårduppgifter. Det anses mot denna bakgrund inte finnas tillräckliga

skäl för att ge närstående rätt till ledighet och ersättning för den vård som

behövs när den sjuke väntar i hemmet på plats vid sjukhus e.d. eller på

grund av konvalescens i hemmet i stället för vid sjukhus. Tillfälligt avbruten

vård vid sjukhus eller vårdhem anses inte heller i sig som ett skäl för sådana

förmåner.

När det gäller begreppet svårt sjukdomstillstånd framhåller föredragande
statsrådet att det är svårt att entydigt ange vad som bör läggas in i detta.

Till svåra sjukdomstillstånd kan räknas inte enbart ett omedelbart överhängande
livshot — som dock inte utesluter fall där hopp finns om en
förbättring av hälsotillståndet — utan även sådana sjukdomstillstånd som
på någon tids sikt innebär ett allvarligt överlevnadshot, exempelvis olika
former av cancer i ett senare skede av sjukdomen. Det kan också vara
frågan om att den enskilde har flera sjukdomar som tillsammans ger upphov
till ett svårt sjukdomstillstånd.

1 motion 1987/88:Sf205 av Bo Nilsson och Ingvar Björk (båda s), vilken alltså
väckts under allmänna motionstiden 1988 och överflyttats till socialutskottet,
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts
om behovet av ersättning för vård av svårt sjuka familjemedlemmar i hemmet
under kortare perioder. Införandet av en rätt till ersättning för anhöriga
som vårdar sjuka, vuxna familjemedlemmar anses mycket angeläget.

1 motion 1987/88:So29 av Stina Gustavsson (c) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vad som anförs i motionen angående anhörigs rätt till
ledighet och ersättning (yrkande 1). Motionären föreslår att de kriterier för
ledighet som anhörigvårdskommittén angav i sitt betänkande (SOU
1983:64) Ledighet för anhörigvård skall gälla. Dessa kriterier var förutom
svårare sjukdomstillstånd, vari inbegreps situationer när den sjuke vårdades
på sjukvårdsinrättning, även väntan i hemmet på plats vid sjukhus eller
vårdhem, vård i hemmet i stället för vid sjukhus eller konvalescenthem samt
vård eller behandling av barn med handikapp under 16 år på en vårdinrättning.
Motionären framhåller i anslutning härtill att väntan på plats på sjukhus
eller vårdhem snarare är regel än undantag. Motionären anser också att
förslaget om 30 dagars rätt till ledighet synes något snävt. Möjligheten till
ledighet bör därför utsträckas att gälla även vid ett senare skede av vården,
t.ex. vid en anhörigs dödsbädd. Vad slutligen gäller ersättningens storlek
anser motionären att denna bör grundas på principen att den skall utgöra
kompensation för utfört arbete och göras lika stor för alla. Storleken kan
t.ex. motsvara den genomsnittliga sjukpenningen per dag eller motsvara det
belopp som ett sjukvårdsbiträde eller ett vårdbiträde i öppen vård erhåller
per dag.

Även i motion I987/88:So31 av Gösta Andersson och Börje Hörnlund
(båda c) föreslås att ersättningen vid närståendevård görs lika för alla. Mo -

32

tionärerna anser att en lämplig ersättningsnivå är grundlönen för sjukvårdsbiträden
i öppen vård och begär beslut av riksdagen i enlighet härmed.

Ytterligare fem motioner från socialförsäkringsutskottet behandlar rätten
till ersättning och ledighet vid närståendevård. I motion 1987/88.SJ268
av Bengt Westerberg m.Jl. (fp) hemställs sålunda att riksdagen hos regeringen
skall begära förslag om ett system som ger föräldrar med svårt handikappade
vuxna barn möjlighet att erhålla ledighet och ersättning för vård av
barnet om det blir sjukt (yrkande 5). Motionärerna anför att föräldrar till
svårt handikappade barn som är över 16 år hamnar i en svår situation,
eftersom de inte har rätt att få ledigt eller rätt till ersättning när deras vuxna
barn är sjukt. Den enda lösningen är trots detta att någon av föräldrarna
stannar hemma från arbetet. Lösningen på problemet anses vara rätt till
ersättning och ledighet för vård av anhörig.

I motion 1987/88:SJ298av Margareta Andrén m.fl. (fp) hemställs att riksdagen
hos regeringen skall begära förslag om laglig rätt för vård av anhörig
eller annan närstående vid vård i livets slutskede, vid sjukdom eller vid
konvalescens i hemmet (yrkande /joch om att ATP-grundande ersättning
skall utgå enligt den allmänna försäkringen vid vård av anhörig eller annan
närstående med ersättningsbelopp motsvarande sjukpenningens storlek. I
motion 1987/88:Sf320 av Alf Svensson (c) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om att ersättning för tillfällig vård av anhörig skall lämnas efter
samma grunder som gäller för tillfällig vård av sjukt barn (yrkande 2), medan
Ewa Hedkvist Petersén och Sten-Ove Sundström (båda s) i motion 1987/
88.SJ264 begär ett tillkännagivande om behovet att få ersättning i form av
sjukpenning när man följer med anhörig ålderspensionär till läkare. 1 motion
1987/88:SJ294 av Nic Grönvall (m) begärs en utredning om utvidgad
vårdförsäkring i enlighet med förslaget i motionen. Motionären föreslår en
frivillig försäkring inom den allmänna försäkringen som skall ge möjlighet
för den försäkrade att få ersättning under sex månaders vård av nära anhörig Socialförsäkringsutskottet

anför i sitt yttrande (1988/89:1 y) följande:

Utskottet vill inledningsvis erinra om att det av anhörigvårdskommittén
framlagda förslaget innebar att en rätt till ledighet skulle införas under
högst 30 dagar per år för den som vårdade en anhörig. Möjligheten till
ledighet var sålunda ansevärt vidare än den ledighetsrätt om 30 dagar under
den vårdades hela liv som föreslås i propositionen och avsåg också, som
framgår ovan av redogörelsen av yrkandena i motion So29, vårdsituationer
där brister i möjligheten att få offentlig vård förelåg, t.ex. att den sjuke
måste vänta på plats vid sjukhus. Kommittén ansåg sig däremot av statsfinansiella
skäl inte ha möjlighet att föreslå att ledigheten skulle förenas med
en ersättningsrätt från den allmänna försäkringen. 1 propositionen har den
i förhållande till kommittéförslaget starkt begränsade rätten till ledighet
föreslagits bli kombinerad med en rätt till ersättning från den allmänna
försäkringen. Utskottet finnér det mot denna bakgrund både rimligt och
riktigt att ledighet och ersättning ges enbart i sådana situationer där det
finns ett mycket starkt behov för såväl den vårdade som den närstående
vårdaren att kunna vara tillsammans i hemmet, t.ex. i livets slutskede. Reformen
skall inte kunna användas för att avlasta landsting och kommuner

1988/89:SoU6

33

3 Riksdagen 1988/89. 12 sami. Nr 6

deras ansvar för att ge vård och stöd. Utskottet, som i likhet med föredra- 1988/89:SoU6

gande statsrådet vill erinra om att stödet till föräldrar som vårdar sjuka
handikappade barn under 16 år avsevärt förbättrats sedan anhörigvårdskommitténs
förslag lades fram år 1983, biträder sålunda propositionens
förslag om i vilka situationer rätt till ersättning och ledighet skall föreligga.

Utskottet delar också föredragande statsrådets uppfattning att frågan om
rätt till ledighet från förvärvsarbete under en längre vårdperiod än 30 dagar
bör övervägas först när erfarenheter vunnits av den nu föreslagna rätten till
ledighet.

Beträffande ersättningens storlek uttalar socialförsäkringsutskottet att man
anser att den grundprincip som gäller för ersättning från den allmänna
försäkringen när en förvärvsarbetande av sjukdom är förhindrad att utföra
sitt arbete, nämligen att kompensation utgår i förhållande till inkomstbortfallet,
skall gälla även vid närståendevård.

Socialförsäkringsutskottet föreslår att socialutskottet tillstyrker bifall till
propositionen i de berörda delarna och avstyrker bifall till de nämnda motionerna.

Socialutskottet delar socialförsäkringsutskottets — och därmed även propositionens
— bedömningar både när det gäller de situationer då rätt till
ersättning och ledighet bör föreligga och ersättningens storlek. Med hänvisning
härtill tillstyrker socialutskottet bifall till propositionen i nu berörda
delar och avstyrker bifall till motionerna So29 (c) yrkande 1, So31 (c) och
Sf264 (s). Motionerna Sf205 (s), Sf320 (c) yrkande 2 samt Sf268 (fp) yrkande
5 och Sf298 (fp), båda delvis, får enligt socialutskottets — och även socialförsäkringsutskottets
—bedömning anses tillgodosedda med det föreliggande
förslaget, varför också dessa yrkanden avstyrks.

Yrkandena i motionerna Sf268 (fp) yrkande 5 och Sf298 (fp) yrkande 1 är
delvis tillgodosedda genom propositionen. Utskottet är inte berett att tillstyrka
några ytterligare åtgärder. Motionerna avstyrks.

När det gäller kraven i motion Sf294 (m) att införa en frivillig försäkring vid
vård av nära anhörig anför socialförsäkringsutskottet att man inte heller
anser sig kunna ställa sig bakom en sådan tankegång.

Socialutskottet delar denna bedömning. Det måste enligt utskottet i första
hand vara sjukvårdshuvdmännens och kommunernas uppgift att ge ekonomisk
ersättning när någon under längre tid vårdar en nära anhörig. Socialutskottet
avstyrker sålunda motion Sf294 (m).

I motion !987/88:So29(c)yrkande 2 hemställs att riksdagen hos regeringen
skall begära förslag för att skapa bättre villkor för anhörigas insatser vid s.k.
växelvård. Motionären syftar på situationer där två makar båda är pensionärer
och bedöms som ensamstående i pensionshänseende på grund av att
ena maken stadigvarande vistas på sjukvårdsinrättning. Enligt motionären
finns det exempel på att försäkringkassan bedömt makarna som samboende
när den sjuke maken övergår till s.k. växelvård och periodvis vårdas i
hemmet. Motionären anser att pensionssystemet måste utformas så att den
vårdinsats den hemmavarande maken då gör inte bestraffas genom en lägre
pension. Liknande synpunkter framförs även i motion !987/88:So27 (c), i

vilken också begärs förslag för att skapa bättre villkor för anhörigas insatser
vid växelvård (yrkande 7).

Enligt 10 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall gift
pensionsberättigad, vilken stadigvarande lever åtskild från sin make, där ej
särskilda skäl föranleder annat, när det gäller familjepension och särskilda
folkpensionsförmåner likställas med ogift pensionberättigad. Med gift
pensionsberättigad likställs pensionsberättigad som stadigvarande sammanbor
med annan, med vilken den pensionsberättigade varit gift eller har
eller har haft barn. Motsvarande bestämmelser finns när det gäller hustrutillägg
och kommunala bostadstillägg i 9 § i den särskilda lagen (1962:392)
om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Riksförsäkringsverket har i allmänna råd om ålderspension (1987:3) och
om hustrutillägg och kommunala bostadstillägg (KBT) till folkpension
(1988:3) rekommenderat att, om ena maken varaktigt (stadigvarande) vistas
på sjukhus, i servicehus för äldre människor eller liknande, makarna jämställs
med ogifta pensionärer även om de under veckoslut och helger bor
tillsammans i sitt hem. I allmänna råd 1988:3 återges också Svenska kommunförbundets
förslag till normalgrunder för KBT (eirk. 81.168) enligt vilket
KBT inte ges ut till en pensionär som stadigvarande vårdas på offentlig
eller privat vårdinrättning. Praktiskt taget alla kommuner har denna bestämmelse
i sina grunder. Enligt eirk. nr 1981.31 och nr 1987:129 avses med
stadigvarande vård på vårdinrättning sådan vård där patienten inte har,
eller med stor sannolikhet inte kommer att få, möjlighet att återvända till
eget boende utanför vårdinrättningen. Patientens möjligheter att återvända
till eget boende skall alltid bedömas individuellt, varvid hänsyn tas till
ålder, sjukdomsdiagnos, sjukdomsutveckling, permissioner i bostaden, sociala
förhållanden m.m. Om patienten vistas i sin bostad under regelbundna
permissioner kan stadigvarande vård i regel inte anses föreligga. Den
nämnda definitionen av begreppet stadigvarande vård har emellertid inte
tagits in i alla kommuners grunder för KBT. Syftet med bestämmelserna om
stadigvarande vård i kommunernas grunder är att framför allt ensamstående
pensionärer skall ha möjlighet att behålla sin bostad under sjukhusvistelse.

Socialförsäkringsutskottet konstaterar i sitt yttrande att det inte torde vara
möjligt att ge mer långtgående generella regler för och rekommendationer
när makar skall anses samboende resp. ensamstående än vad som för närvarande
är fallet, utan bedömning måste i sista hand göras utifrån de individuella
omständigheterna. Socialministern har också i ett interpellationssvar
den 14 mars i år (RD 1987/88:83) förklarat sig inte vara beredd att föreslå
några ändringar i pensionsreglerna.

Socialutskottet delar socialförsäkringsutskottets bedömning. Motionerna
So29 (c) yrkande 2 och So27 (c) yrkande 7 avstyrks.

Andra frågor om närståendevård

1988/89:SoU6

I motion I987/88:So30 av Alf Svensson (c) hemställs att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen till känna vad som i motionen anförs om stöd till

35

närståendevårdare (yrkande 1). Motionären anser det självklart att anhöriga
och andra närstående skall uppmuntras att göra insatser inom omsorgen
om äldre. Detta kan ske genom avlösning av närståendevårdarna, psykologiskt
stöd i form av en erfaren kontaktman, sjukvårdsutrustning, stöd till
bostadsförbättringar m.m. Motionärerna framhåller också rätten till lagstadgad
semester och rätten till utbildning för närståendevårdarna.

Som framgått ovan behandlar propositionen också den allmänna frågan
om hur stödet från samhällets sida till den som önskar vårda en anhörig bör
utformas. Det framhålls som mycket angeläget att landstingen och kommunerna
inom ramen för sin planering av insatserna för äldre människor lägger
stor vikt vid utformningen av stödet till närstående som ger vård och
tillsyn. Det anförs att kommunerna måste undersöka förhållandena och
noga överväga vilka stödinsatser från samhällets sida som behövs för att
förbättra villkoren. 1 propositionen uttalas att primärvården och den sociala
hemtjänsten bör använda sina resurser på ett sådant sätt att den som
vårdar en närstående ges bästa möjliga stöd. Där talas också om vikten av
att huvudmännen för hälso- och sjukvården och socialtjänsten aktivt informerar
om det stöd som kan erbjudas närståendevårdarna. Samtidigt framhålls
i propositionen att utvecklingen av service och vård i hemmet inte får
medföra att ökade krav ställs på närstående.

1 propositionen uttalas att kommuner och landsting bör anställa de närstående
i yrkesaktiv ålder som frivilligt vill göra en vårdinsats under längre
tid. Anställningen anses kunna omfatta olika sysselsättningsgrader beroende
på vårdbehovets omfattning. Till de närståendevårdare som är ålderseller
förtidspensionärer rekommenderas i stället för anställning ett kontantbidrag
från kommunen eller landstinget. För att primärkommunala hemvårdsbidrag
som utbetalas till den vårdbehövande — i likhet med vad som
gäller för det landstingskommunala hemsjukvårdsbidraget — skall undantas
från beskattning föreslås i propositionen en ändring i bl.a. 19 § kommunalskattelagen
(1928:370). (Lagförslaget har av socialutskottet överlämnats
till skatteutskottet.)

Propositionen lyfter särskilt fram frågan om avlösning för närståendevårdarna.
Föredragande statsrådet anför att han anser denna fråga ha mycket
stor betydelse. Förutsättningen för att en närstående skall kunna leva ett
eget liv och inte bli alltför bunden till den vårdbehövandes hem är att vårdaren
kan få tillräcklig avlösning. Avlösningen bör planeras så att den dels
regelbundet återkommer för kortare perioder, dels erbjuds för längre perioder
så att vårdaren skall kunna få sedvanlig semesterledighet. Avlösning
bör också tillhandahållas i akuta situationer. Även det psykologiska stödet
till närståendevårdaren anses betydelsefullt. Ett gott stöd kan därvid en
särskild kontaktperson med stor erfarenhet från vårdarbete utgöra. Möjligheten
att alltid kunna nå vårdpersonal är mycket viktig.

Utskottet delar de bedömningar som görs i propositionen. Utskottet konstaterar
att vad som sägs i propositionen står i god samklang med önskemålen
i den aktuella motionen. Denna erfordrar därmed inte någon särskild åtgärd
från riksdagens sida. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet yrkande
I i motion So30 (c).

1988/89:SoU6

36

För att stimulera kommunerna att utveckla sitt stöd till anhöriga aviseras i 1988/89:SoU6
propositionen ett uppdrag till socialstyrelsen att initiera förnyelsearbete på
området. Det anförs också att 10 milj.kr. årligen under två år skall avsättas
från allmänna arvsfonden till sådant förnyelsearbete.

Utskottet vill med anledning av det sistnämnda uttalandet i propositionen
erinra om att riksdagen vid flera tillfällen (se bl.a. SoU 1981/82:8,

1985/86:3, 1985/86:11 och 1986/87:18) avvisat tanken påen utvidgning av
ändamålet med allmänna arvsfonden till att avse omsorger om äldre. Utskottet
får därför inskärpa att fondens medel endast får användas för ändamål
som främjar vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om
handikappade.

Vissa skattefrågor

I propositionen föreslås att hemvårdsbidrag som utges av en primärkommun
ur skattesynpunkt skall likställas med hemsjukvårdsbidrag som lämnas
av en landstingskommun. Även hemvårdsbidraget skall således undantas
från skatteplikt om det betalas ut till den vårdbehövande. Detta förutsätter
en ändring i kommunalskatteiagen (1928:730). Att hemvårdsbidrag som
betalas ut till den vårdbehövande bör vara skattefria har inte ifrågasatts i
någon motion. Utskottet kan därför för sin del tillstyrka förslaget att hemvårdsbidrag
som betalas ut till den vårdbehövande skall vara skattefria.

Den författningsmässiga regleringen av förslaget har överlämnats till skatteutskottet.

En motion vill ha en mera omfattande skattefrihet för hemvårds- och
hemsjukvårdsbidrag, i vart fall för pensionärer. I motion 1987/88:So32 (m)
begärs sålunda ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförs i
motionen om införandet av en generell skattefrihet för hemsjukvårds- och
hemvårdsbidrag, främst med hänsyn till konsekvenserna för pensionärer av
en beskattad ersättning (yrkande 6). Motionärerna aktualiserar tanken på
en generell skattefrihet även för bidrag som betalas ut till andra än den
vårdade. Man anser att skattefriheten möjligen kan tänkas bli förbehållen
endast pensionärer.

Regeringen har under innevarande höst i en särskild proposition (prop.

1988/89:46) lagt fram ett förslag om ändrade skatteregler för pensionärer.

Förslaget innebär bl.a. minskade marginaleffekter för pensionärer med
låga pensioner som önskar ta ett förvärvsarbete. Propositionen bereds för
närvarande i skatteutskottet.

Utskottet konstaterar att regeringen nyligen lagt fram en proposition som
bl.a. innehåller ändrade skatteregler vilka avses mildra de höga marginaleffekterna
för vissa pensionärer. I propositionen om äldreomsorg föreslås att
hemvårdsbidrag som betalas ut till vårdbehövande blir skattefria. Utskottet
är inte berett att tillstyrka ytterligare initiativ från riksdagen i denna fråga.

Utskottet avstyrker därmed motion So32 (m) yrkande 6.

Kommunal planering av äldreomsorg

I motion I988/89:Sol (vpk)hemställs att riksdagen hos regeringen begär att

socialstyrelsen ges uppdraget att följa och för riksdagen redovisa den kom- 37

munala planeringen av insatserna inom äldreomsorgen (yrkande 8). Enligt
motionärerna är det angeläget att planeringen kan följas centralt för att
avstämningar skall kunna göras om hur de fastställda målen uppfylls. Socialstyrelsen
bör därför få i uppdrag att på lämpligt sätt följa och redovisa den
kommunala planeringen av insatserna inom äldreomsorgen.

Landstingskommunerna har i dag en redan lagfäst planeringskyldighet
när det gäller äldreomsorgen. I propositionen föreslås att primärkommunerna
skall åläggas en skyldighet att planera sina insatser för äldre i samverkan
med bl.a. landstingskommunen. Det föreslås att en särskild föreskrift
om detta skall tas in i socialtjänstlagen. Härigenom får landstingskommunerna
och primärkommunerna ett lagfäst ansvar att i samverkan planera
sina insatser för äldre. 1 propositionen framhålls även behovet av samordning
med näraliggande områden, som t.ex. utvecklingen inom den psykiatriska
vården och handikappomsorgerna. Av propositionen framgår att
bortåt tre fjärdedelar av alla kommuner i dag har utarbetat äldreomsorgsplaner
eller program på området, även om alla ännu inte antagits av kommunfullmäktige
eller kommunstyrelse. 1 tre av fyra kommuner har planen
tagits fram i samarbete med landstingskommunen. Flertalet huvudmän har
sålunda uppmärksammat behovet av planering på äldreomsorgsområdet.

Planeringsskyldigheten bör enligt förslaget i propositionen inte ytterligare
preciseras genom på central nivå särskilt utfärdade bestämmelser. Svenska
kommunförbundet och statskontoret har i sina remissvar anfört betänkligheter
mot ett nytt omfattande och formaliserat planeringssystem. Föredragande
statsrådet anser att det, med tanke på de skilda förutsättningar
kommunerna och landstingen har, är nödvändigt att dessa själva kan bestämma
form, avgränsning och uppläggning av sin planering.

Propositionen betonar också uppföljningen och utvärderingen av äldreomsorgen.
Samhällets uppföljning och utvärdering härav behöver förbättras,
anförs det. Statistiken inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten
bör samordnas för att förbättra möjligheterna till uppföljning inom äldreomsorgen.
Ett uppdrag till socialstyrelsen aviseras att i samarbete med statskontoret
se över nuvarande statistik vad gäller äldreomsorgen och föreslå
hur ett informations- och uppföljningssystem skall utformas. Samråd föreslås
ske med statistiska centralbyrån, Spri, Landstingsförbundet och Svenska
kommunförbundet.

Utskottet har i det föregående återkommande framhållit vikten av att samhällets
insatser för äldre kan samordnas och därvid även betonat planeringsfrågorna.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att flertalet kommuner
redan arbetar efter särskilda planer för äldreomsorgen. Utskottet
delar propositionens bedömning att den kommunala planeringsskyldigheten
bör lagfästas. Det finns inte någon anledning att ifrågasätta propositionens
bedömning att det i dag inte vore lämpligt med på central nivå särskilt
utfärdade bestämmelser om planeringen, utan det bör överlåtas till kommuner
och landsting att själva bestämma formerna för planeringsarbetet.
Utskottet delar i och för sig motionärernas bedömning att det är angeläget
att planeringsarbetet följs upp. Att uppföljnings- och utvärderingsfrågorna

1988/89:SoU6

38

är angelägna framhålls även i propositionen. Det aviseras också särskilda 1988/89 :SoU6
uppdrag till socialstyrelsen i denna del.

Mot bakgrund av de intentioner som uttalas i propositionen och med
hänvisning till vad utskottet nu anfört erfordras enligt utskottets mening
inte något särskilt initiativ från riksdagens sida för att syftet med motion
Sol (vpk) yrkande 8 skall tillgodoses. Utskottet avstyrker därför motionen
såvitt nu är i fråga.

Forskning och utveckling

Flera motioner tar upp olika frågor som rör forskningen kring äldrefrågor.

Det finns mot den bakgrunden anledning att här redovisa propositionens
uttalanden i dessa frågor.

I propositionen konstateras att ökade kunskaper behövs för att kunna
utveckla äldreomsorgen. Det anses därför angeläget med satsningar på
forsknings- och utvecklingsverksamhet inom äldreområdet. Det anges att
det behövs kartläggningar och analyser av hur samhällets insatser för de
äldre fördelas mellan olika grupper. Vidare måste bättre metoder utvecklas
för att mäta och värdera behov av olika service- och vårdinsatser. Kunskaper
om hur rehabiliteringen för äldre människor kan utvecklas är nödvändiga,
tillsammans med studier av effekter av förebyggande aktiviteter. Såväl
partsekonomiska som samhällsekonomiska analyser anses nödvändiga,
exempelvis för att klarlägga hur avgifter, skatter och bidrag påverkar olika
grupper och vilka effekter detta får för utnyttjandet av service och vård.

Bl.a. på grund av äldreforskningens tvärvetenskapliga karaktär bör det
enligt propositionen utarbetas ett samlat program på liknande sätt som
skett inom handikappforskningen. Regeringen har därför gett delegationen
för social forskning (DSF) och forskningsrådsnämnden (FRN) i uppdrag
att utarbeta ett sådant initiativprogram. Detta skall innehålla en kartläggning
och värdering av nuvarande äldreforskning samt förslag till samordning
och prioriteringar av angelägna områden för den fortsatta forskningen.
Den långsiktiga kompetensuppbyggnaden inom olika forskningsområden
anses angelägen.

I propositionen uttalas att utvecklingsarbete och försöksverksamhet
inom äldreområdet bör utgöra naturliga inslag i verksamheten hos de huvudmän
som ansvarar för service och vård. Samordning av utvecklingsarbetet
på regional nivå bör eftersträvas. Det anförs att socialstyrelsen bör
initiera och utvärdera sådant regionalt samarbete. För detta ändamål aviseras
att socialstyrelsen under två år skall få disponera tre milj.kr. årligen av
utvecklingsmedlen för statsbidraget till den sociala hemhjälpen.

I motion !987/88:So28 (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om
behovet av forskning om demenssjukdomarnas orsaker och möjligheterna
till rehabilitering (yrkande 7). Enligt motionärerna måste kunskapen om
demenssjukdomarnas orsaker och möjligheter till rehabilitering öka. Det är
därför viktigt att stödja fortsatt forskning inom detta område för att ge de
dementa bästa tänkbara hjälp.

39

Forskning om äldre är ett av de områden som stöds av DSF. Sedan början
på 1970-talet har DSF stött ett 50-tal projekt med drygt 23 milj.kr. inom
äldreområdet. Flera av de projekt som fått stöd under innevarande år rör
demens. Ett av dessa avser en stor, epidemiologisk studie om åldrande,
minne och demens. Studien anses unik av flera skäl. Den inrymmer en
populationsstudie med avseende på senil demens. Ett försök görs att göra
jämförelser mellan normalt åldrande och senil demens. Inom projektet
kommer även en minnesträningsstudie av dementa att ingå. Projektet planeras
pågå under 15 år. Ett annat projekt ser på möjligheter till minnesträning
av dementa. Ett tredje söker utröna vad demens ställer för krav på
insatser i form av vård och omsorg. Inom demensområdet har DSF redan
tidigare finanserat ett antal studier.

Utskottet behandlade i våras i betänkandet SoU 1987/88:18 motioner om
forskning kring åldrandets problem. Utskottet konstaterade därvid att det
föreligger ett stort behov av forskning kring åldrandet. Utskottet välkomnade
det uppdrag som då aviserats (och som numera lämnats) till DSF och
FRN att utarbeta ett samlat program för äldreforskningen. I avvaktan härpå
fann utskottet inte skäl för åtgärder från riksdagens sida.

Som nämnts ovan har DSF och FRN nu fått i uppdrag att utveckla ett
samlat program för äldreforskningen. Flera projekt som rör forskning kring
demenssjukdomar och möjligheterna till rehabilitering pågår redan med
stöd av DSF. Enligt utskottets mening finns inget skäl till ytterligare initiativ
från riksdagen angående demensforskningen. Med det anförda avstyrker
utskottet motion So28 (fp) yrkande 7.

En motion tar upp behovet av forsknings- och utvecklingsarbete även på
det tekniska området. I motion I987/88:So34 av Inga-Britt Johansson och
Rotand Sundgren (båda s) hemställs sålunda att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförs om dels behovet av samordning
och information om forsknings- och utvecklingsarbete inom äldreomsorgen
även inom det tekniska området, dels att utvecklingen av tekniska
lösningar bör komma med i det regionala utvecklingsarbetet (yrkande t).
Motionärerna hänvisar bl.a. till viss tvärvetenskaplig forskning som bedrivits
vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Denna har innefattat just
teknik för äldre hemmaboende och vård i hemmet. Motionärerna anser det
väsentligt att ett fortsatt stöd till denna forskning kan säkerställas. Det
framhålls att rätt teknikutveckling kommer att kunna nedbringa hemvårdarnas
yrkesskador och underlätta rekryteringen av personal. Det anförs
också att det visserligen finns en del kunskaper om problemen och hur de
kan lösas men det är svårt att nå ut till de människor som sköter upphandling
och beslutar om olika insatser. I motionen begärs vidare ett tillkännagivande
till regeringen om vad som anförs i motionen om att det programarbete
inom äldreforskningen som DSF och FRN bedriver bör utökas till att
omfatta även den tekniskt inriktade äldreforskningen (yrkande 2).

Utskottet gör följande bedömning.

Utvecklingen av teknisk utrustning i hemmen och hjälpmedel som är
anpassade för bostaden utgör några av de viktigaste förutsättningarna för

1988/89:SoU6

40

att institutionsboendet skall kunna avgränsas. Bra hjälpmedel och arbetsredskap
är viktiga för att förhindra förslitning och skador i hemmet. Den
mycket stora betydelsen av en god arbetsmiljö för dem som arbetar inom
den sociala hemtjänsten har framhållits av utskottet ovan i avsnittet om
personalpolitik. Utskottet delar motionärernas bedömning att det är viktigt
att forskning och utvecklingsarbete även bedrivs med inriktning på tekniska
lösningar. Utskottet erinrar om det uppdrag som lämnats till DSF och
FRN att utarbeta ett samlat program för forskningen men också om det
uppdrag och de medel som ställs till socialstyrelsens disposition för utvecklingsarbete.

Inte bara forskning och utveckling av nya tekniska lösningar är viktiga.
På samma gång är det nödvändigt att informationen om de tekniska hjälpmedel
som står till buds och som fortsättningsvis utvecklas kan nå ut till de
anställda men också till dem som på annat sätt är ansvariga för arbetsmiljön
inom hemtjänsten. Det gäller naturligtvis dem som ansvarar för upphandling
men också andra beslutsfattare. Socialstyrelsen har i den tidigare
nämnda rapporten Personalförsörjningen inom hemtjänsten (Socialstyrelsen
redovisar 1988:7) föreslagit att handikappinstitutet bör utveckla informationsmaterial
om tekniska hjälpmedel till alla anställda inom hemtjänsten.
Informationsmaterialet skall t.ex. kunna användas vid introduktion
av nyanställda. I rapporten redovisas också att styrelsen för tekniska
och naturvetenskapliga högskolan vid Lunds universitet har beslutat att
inrätta ett centrum för vårdteknik. Verksamheten skall bedrivas som försöksverksamhet
fram t.o.m. utgången av år 1990. Syftet är att förbättra
vardagsteknik i hem, samhället, på arbetsplatser, i vård och i rehabilitering.
Detta är enligt utskottet goda exempel på åtgärder i rätt riktning. Utskottet
vill erinra om att hjälpmedelsutredningen för närvarande arbetar med att
kartlägga och analysera den nuvarande situationen på hjälpmedelsområdet.
Det Finns också anledning att erinra om det samordningsansvar som
åvilar socialstyrelsen i dess roll som tillsynsmyndighet för hjälpmedelsförsörjningen.

Mot bakgrund av vad som anförs i propositionen om vikten av forsknings-
och utvecklingsarbete och med hänvisning till vad utskottet anfört
erfordras enligt utskottets mening inte något särskilt initiativ från riksdagens
sida för att syftet med motion So34 (s) skall tillgodoses. Utskottet
avstyrker därför motionen (yrkandena 1 och 2).

Övriga frågor

I motion 1987/88:So27(c)begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad
som anförs i motionen om organisation och de etiska frågornas betydelse i
äldreomsorgen (yrkande 4). I motionen begärs vidare att riksdagen hos regeringen
skall begära förslag för att tillgodose äldre invandrares behov inom
vård och omsorg (yrkande 5). Motionärerna pekar på de problem som uppstår
för många unga arbetstagare med liten arbetslivserfarenhet att orka
med ett ofta tungt och ansvarsfyllt arbete inom hemtjänst och hemsjukvård,
och att detta ofta leder till att många redan efter en kort tid lämnar yrket.
Motionärerna pekar också på de konfliktsituationer som kan uppstå där

1988/89:SoU6

41

äldres traditioner och värderingar ställs mot de yngres. Det kan gälla allt
från religion till språk och klädsel. Enligt motionärerna är detta en viktig
fråga för utbildningen, samtidigt som det bör beaktas när verksamheten
organiseras, så att ny ung personal t.ex. kan slippa ensamarbete. Motionärerna
tar också upp vikten av att beakta de äldre invandrarnas situation.
Motionärerna pekar på språkfrågornas betydelse, men också på vikten av
att det skapas boendeenheter som kan tillgodose behoven hos människor av
samma ursprung.

Propositionen framhåller mycket klart att de äldre invandrarna måste
uppmärksammas. Visserligen är antalet äldre invandrare i dag litet men
kommer nära nog att fördubblas inom de närmaste 15—20 åren. En sådan
utveckling kommer att ställa nya och annorlunda krav på samhällets äldreomsorg.
Kommuner och landsting måste ta hänsyn till olika invandrargruppers
etniska, språkliga och kulturella särdrag. 1 fråga om hemtjänsten
men även när det gäller de särskilda boende- och vårdformerna, framhålls
att det är viktigt att hemtjänsten, där det behövs, har personal med särskild
kultur- och språkkompetens för arbetet bland äldre personer med annan
etnisk bakgrund. Det uttalas också att det vid planering och utveckling av
nya boende- och vårdformer finns anledning att särskilt beakta behoven
bland de äldre invandrarna.

1 propositionen nämns att Svenska kommunförbundet och socialstyrelsen
arbetar med att ta fram en idéskrift om just de äldre invandrarnas
situation. Idéskriften skall innehålla exempel på vad som i dag görs och
förslag till vad som kan göras i kommuner och landsting för de äldre invandrarna.
I propositionen nämns att denna skrift enligt planerna skulle
vara klar under innevarande höst. Enligt vad som nu inhämtats har emellertid
arbetet försenats. Kommunförbundet planerar nu en särskild konferens
i ämnet tillsammans med socialstyrelsen.

Utskottet har även tidigare behandlat frågor om äldre invandrares situation
(se bl.a. SoU 1984/85:22, 1986/87:18 och 1987/88:15). Utskottet har
därvid framhållit att det är angeläget att det finns flerspråkig personal inom
äldreomsorgen, och att dessutom någon av personalen måste behärska det
aktuella språket väl. Utskottet har påpekat att det i första hand ankommer
på socialstyrelsen att uppmärksamma kommunerna på de krav som detta
ställer för planeringen inom äldreomsorgen. Även det lokala utvecklingsarbetet
i kommunerna har framhållits. Bl.a. med hänvisning till att ett omfattande
arbete pågår hos såväl socialstyrelsen som statens invandrarverk och
andra har dock utskottet avstyrkt de tidigare motionernas krav på särskilda
åtgärder.

I sammanhanget kan nämnas att invandrarverket har ett särskilt projekt i
flyktingförläggningarna. Man har inventerat vilka människor som finns
där med sjukvårdsutbildning. Projektet kallas ”snabbare i arbete för flyktingar
med medicinska yrken”. Man har funnit ett tiotal läkare och ett tiotal
sjuksköterskor men även medicinsk-tekniska assistenter och sjukgymnaster.
Nu arbetar man med att försöka påskynda processen att få ut denna
personal i vården. Det handlar om språk och om yrkesträning för att få
dessa flyktingar i yrkesverksamhet. Man samarbetar med länsarbetsnämnder
och landstingen.

1988/89:SoU6

42

Utskottet gör följande bedömning. 1988/89 :SoU6

Utskottet delar motionärernas uppfattning att de etiska frågorna inom
äldreomsorgen måste ha en framskjuten plats. Det är nödvändigt att ansträngningar
görs för att värderingskonflikter skall kunna undvikas. Sådana
uppkommer kanske först och främst på grund av skillnader mellan gammal
och ung men också på grund av oerfarenhet från t.ex. personalens sida.

De etiska frågorna är därför angelägna att uppmärksamma såväl i utbildnings-
som fortbildningssammanhang. Utskottet delar också bedömningen
att det är viktigt att oerfaren personal får möjlighet att arbeta tillsammans
med mera erfaren sådan.

Utskottet delar även motionärernas uppfattning att invandrarnas situation
skall uppmärksammas. Det är av mycket stor betydelse att de invandrarpolitiska
och socialpolitiska målen kan uppfyllas också när det gäller de
äldre invandrarna. Som utskottet tidigare framhållit måste man inom äldreomsorg
och annan vård få en bättre tillgång till tvåspråkig personal. Utskottet
får också erinra om de uttalanden som tidigare gjorts i dessa frågor.

Utskottet framhåller ännu en gång att det uppdrag som lämnats till UHÄ att
utreda hur tillgången på tvåspråkig personal inom hälso- och sjukvården
skall kunna förbättras genom utbildningsinsatser inom högskolan snarast
bör redovisas. Utskottet anser det också mycket angeläget att den ovan
nämnda idéskriften från Svenska kommunförbundet och socialstyrelsen
snart kan förverkligas.

Mot bakgrund av de intentioner som uttalas i propositionen och det
arbete som pågår, ävensom med hänvisning till de uttalanden som utskottet
här har gjort, är det enligt utskottets mening inte nödvändigt med något
särskilt initiativ från riksdagens sida för att syftet med motion So27 (c) skall
tillgodoses. Utskottet avstyrker därför yrkande 4 i motion So27 (c). Även
yrkande 5 i motionen avstyrks.

I motion I988/89:SoI (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen begär
lagförslag som möjliggör att kommuner och landsting som inte fullföljer
sina skyldigheter enligt socialtjänstlagen, omsorgslagen och hälso- och
sjukvårdslagen åläggs vitesföreläggande (yrkande 4). Motionärerna anser
att det behövs styrmedel för att äldreomsorgen skall få det innehåll som
propositionen syftar till. Redan i dag finns en rad rättigheter fastställda i
lag, enligt hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen och omsorgslagen.

Ändå är det många kommuner och landsting som inte fullföljer sina lagstadgade
skyldigheter. Inte ens domstolsutslag uppfattas av huvudmännen
som tvingande.

I den allmänna debatten har några speciella fall uppmärksammats där
kommuner medvetet satt sig över gällande regler om den kommunala kompetensen
eller domstolars avgöranden i vissa besvärsmål. Flertalet fall har
gällt kommuner som överskridit den kommunala kompetensen, men fall
har också förekommit där kommuner inte fullgjort sina skyldigheter, t.ex.
enligt omsorgslagen. Förhållandena har uppmärksammats av riksdagens
ombudsmän, JO (se t.ex. JO:s ämbetsberättelse 1986/87 s. 297 och 1988/89
s. 400). Även justitiekanslern, JK, har haft anledning att pröva liknande
ärenden. JO:s och JK:s iakttagelser har föranlett skrivelser till riksdag och 43

regering. Mot den bakgrunden tillsatte regeringen år 1986 en särskild utredning
(den s.k. kommunalansvarsutredningen, dir. 1986:31) för att överväga
behovet av åtgärder med syfte att motverka att domstolar överskrider gränserna
för den kommunla kompetensen och sätter sig över domstolarnas
avgöranden. I utredningsuppdraget ingår att se över ansvarsreglerna.

Utskottet gör följande bedömning.

I betydande omfattning ombesörjs samhällsförvaltningen av kommuner
och landstingskommuner. Det pågår också en betydande reformverksamhet
med inriktning på förändringar i relationerna mellan stat och kommun.
Ett omfattande arbete har under senare år gjorts för att minska och förenkla
den statliga regleringen av den kommunala verksamheten. Inte minst gäller
detta inom det sociala området och för hälso- och sjukvården, där staten
genom s.k. ramlagar angivit mål och inriktning för verksamheterna. Till en
alldeles överväldigande del sköter också kommuner och landsting de uppgifter
som ålagts dem. Vissa enstaka beslut i några få kommuner där kommunerna
inte fullgjort sina lagstagade skyldigheter eller överträtt den kommunala
kompetensen har uppmärksammats i den allmänna debatten. Utskottet
konstaterar att en särskild utredning för närvarande arbetar med
dessa frågor, och enligt vad utskottet inhämtat kommer beredningen att
avlämna sitt betänkande i början av nästa år. Utskottet vill också erinra om
den promemoria om myndighetsmissbruk som utarbetats inom regeringskansliet
(Ds 1988:32) och som för närvarande remissbehandlas.

Utskottet finner att resultatet av det pågående utredningsarbetet m.m.
bör avvaktas och anser därför att det inte nu finns någon anledning att
överväga ett initiativ från riksdagens sida. Utskottet vill dock framhålla att
ett förhållningssätt där kommuner sätter sig över bindande föreskrifter och
inte följer domstolars avgöranden inte är godtagbart.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sol (vpk) yrkande 4.

I motion 1987/88:So27 (c) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts beträffande resurser och resursutnyttjande
inom äldreomsorgen (yrkande 10). Motionärerna anser att det
oavvisligen måste slås fast att utvecklingen på äldreområdet är sådan att
vård och omsorg inte kan vara ett besparingsområde i nationalekonomiska
termer och mätt i BNP. Även med en bättre och effektivare organisation är
det nödvändigt att utgå från att detta område under 90-talet kommer att ta
en ökad andel av samhällets resurser i anspråk — inte en minskad.

Utskottet behandlade i våras i betänkandet SoU 1987/88:27 om utvecklingen
inom hälso- och sjukvården även vissa resursfrågor. Utskottet uttalade
därvid att sjukvården måste tillförsäkras de resurser som krävs för att
målet om en god vård för alla på lika villkor skall kunna uppfyllas.

Utskottet får på nytt erinra om vad som sägs i t.ex. hälso- och sjukvårdslagen
om att vården skall ges till alla på lika villkor, att vården skall förebygga
ohälsa, att den skall ha god kvalitet, hög säkerhet och präglas av lättillgänglighet,
respekt för självbestämmandet och integriteten. Även för andra områden
som socialtjänsten och omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda
finns liknande målsättningar. Utskottet förutsätter att vård- och social -

1988/89:SoU6

44

tjänstområdena och därmed även äldreomsorgen skall tillförsäkras de re- 1988/89:SoU6

surser som krävs bl.a. för att gamla människor skall få en trygg och värdig

ålderdom.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att den aktuella motionen
So27 (c) yrkande 10 inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Motionsyrkandet avstyrks således.

Lagförslagen

I proposition 1987/88:176 har regeringen föreslagit riksdagen att anta åtta
olika lagförslag.

Utskottet har ovan (s. 37) tillstyrkt förslaget att hemvårdsbidrag som betalas
ut till den vårdbehövande skall vara skattefria. Den författningsmässiga
regleringen, dvs. de ändringar som bör göras i kommunalskattelagen
(1928:370), har överlämnats till skatteutskottet. Förslaget till lag om ersättning
och ledighet för närståendevård har behandlats i ett särskilt avsnitt
ovan (s. 31 ff).

Vad gäller förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) har
detta delvis behandlats under avsnittet Vissa planeringsfrågor. Utskottet
har ingen erinran mot lagförslaget.

Förslagen till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lag
om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, lag om ändring i semesterlagen
(1977:480), lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) och lag om
ändring i utsökningsbalken avser dels följdändringar med anledning av
lagen om ersättning och ledighet vid närståendevård, dels vissa andra redaktionella
ändringar. Utskottet har ingen erinran mot förslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande äldredelegationens sammansättning
att riksdagen avslår motion 1987/88:So32 yrkande 5,

2. beträffande ekonomiska konsekvenser av ändrat huvudmannaskap att

riksdagen avslår motion 1987/88:So27 yrkande 8,

3. beträffande huvudmannaskapet för äldreomsorgen
att riksdagen avslår motion 1987/88:So30 yrkande 3,

4. beträffande följderna av ändrat huvudmannaskap
att riksdagen avslår motion 1987/88:So27 yrkande 9,

5. beträffande flexibilitet och valfrihet i hemtjänsten
att riksdagen avslår motion 1987/88:So32 yrkande 2,

6. beträffande ändring av socialtjänstlagen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:So32 yrkande 4 och 1988/

89:Sol yrkande 3,

7. beträffande hemtjänstens regelsystem

att riksdagen avslår motion 1987/88:So28 yrkande 3,

8. beträffande målet om en fullvärdig bostad

att riksdagen avslår motion 1987/88:So28 yrkande 6, 45

9. beträffande personlig assistent 1988/89:SoU6
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:So28 yrkande 2 och 1987/

88:So26 delvis,

10. beträffande fristående vårdalternativ

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:So26 delvis, I987/88:So28
yrkande 1 och 1987/88:So32 yrkande 1,

11. beträffande nedläggning av enskilda sjuk- och vårdhem
att riksdagen avslår motion 1987/88:So32 yrkande 3,

12. beträffande boendeformen ålderdomshem

att riksdagen avslår motion 1987/88:So27 yrkandena 1 och 2,

13. beträffande avgiftssystemen inom äldreomsorgen
att riksdagen avslår motion 1988/89:So2,

14. beträffande statsbidrag för ombyggnad av institutioner
att riksdagen avslår motion 1987/88:So28 yrkande 5,

15. beträffande statsbidrag till kommunalt bostadstillägg
att riksdagen avslår motion 1987/88:So30 yrkande 2,

16. beträffande dagvård för åldersdementa

att riksdagen avslår motion 1987/88:So28 yrkande 8,

17. beträffande statsbidrag till gruppboende för åldersdementa
att riksdagen avslår motion 1987/88:So28 yrkande 9,

18. beträffande schablonbidrag till hemtjänsten
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sol yrkande 7,

19. beträffande arbetsorganisation och arbetsinnehåll

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:So28 yrkande 4 och 1987/

88:So35,

20. beträffande arbetsmiljöfrågorna

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:So33 yrkandena 5 och 6
och 1987/88 :So27 yrkande 6 delvis,

21. beträffande vårdpersonalens arbetstider

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:So27 yrkande 6 delvis och
1988/89:Sol yrkande 1,

22. beträffande normer för personaltäthet

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sol yrkandena 5 och 6,

23. beträffande utbildning inom vårdsektorn

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:So27 yrkande 3 och 1987/

88:So33 yrkandena 1—4,

24. beträffande statligt stöd för utbildning inom hemtjänsten
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sol yrkande 2,

25. beträffande ersättning och ledighet vid anhörigvård

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna
I987/88:So29 yrkande 1, 1987/88:So31,1987/88:Sf264,1987/

88:Sf205, 1987/88:Sf320 yrkande 2, l987/88:Sf268 yrkande 5 delvis
och 1987/88:Sf298 yrkande 2 och yrkande 1 delvis antar förslaget till
lag om ersättning och ledighet för närståendevård,

26. beträffande utvidgad rätt till ersättning och ledighet

att riksdagen avlår motionerna 1987/88:Sf268 yrkande 5 delvis och
1987/88 :Sf298 yrkande 1 delvis,

46

27. beträffande frivillig försäkring

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf294,

28. beträffande villkoren vid växelvård

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:So29 yrkande 2 och 1987/
88:So27 yrkande 7,

29. beträffande samhällets stöd till anhörigvårdare
att riksdagen avslår motion 1987/88:So30 yrkande 1,

30. beträffande skattefrihet för hemvårdsbidrag

att riksdagen med bifall till propositionen beslutar om skattefrihet
för hemvårdsbidrag som utbetalas till vårdbehövande,

31. beträffande utvidgad skattefrihet för hemvårds- och hemsjukvårdsbidrag att

riksdagen avslår motion 1987/88:So32 yrkande 6,

32. beträffande den kommunala planeringen

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sol yrkande 8,

33. beträffande forskning om demenssjukdomar

att riksdagen avslår motion 1987/88 :So28 yrkande 7,

34. beträffande forskning på det tekniska området m.m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:So34,

35. beträffande de etiska frågorna i äldreomsorgen
att riksdagen avslår motion 1987/88:So27 yrkande 4,

36. beträffande äldre invandrares situation

att riksdagen avslår motion 1987/88:So27 yrkande 5,

37. beträffande kommunernas efterlevnad av lagarna
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sol yrkande 4,

38. beträffande äldrevården och samhällsresurserna
att riksdagen avslår motion 1987/88:So27 yrkande 10,

39. beträffande förslaget till ändring i socialtjänstlagen m.fl. lagar
att riksdagen antar förslagen till ändring i socialtjänstlagen
(1980:620), lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1981:691)
om socialavgifter, semesterlagen (1977:480), studiestödslagen
(1973:349) och utsökningsbalken,

40. beträffande riktlinjer för utvecklingen av socialtjänstens och hälso-
och sjukvårdens insatser för äldre

att riksdagen godkänner i propositionen (avsnitten 6, 7.1, 8.1 samt
10.1) förordade riktlinjer i den mån de inte behandlats under föregående
moment,

41. att riksdagen beslutar att vad i övrigt anförts i propositionen
angående de äldres situation och samhällets insatser för äldre inte
skall föranleda något riksdagens uttalande.

Stockholm den 24 november 1988
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

1988/89:SoU6

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Anita Persson (s), Sten

47

Svensson (m), Aina Westin (s), Ulla Tillander (c), Ingrid Andersson (s), Per
Stenmarck (m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp),
Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (vpk), Anita Stenberg (mp), Ingegerd Anderlund
(s), Jan Andersson (s), Sinikka Bohlin (s) och Maj-Inger Klingvall

(s).

Reservationer

1. Äldredelegationens sammansättning (mom. 1)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Enligt vad”
och slutar med ”yrkande 5.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas bedömning att en så viktig uppgift som
uppdras åt delegationen kräver en parlamentarisk representation. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande äldredelegationens sammansättning
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:So32 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Ändring av socialtjänstlagen m.m. (mom. 6)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
delar helt” och slutar med ”yrkande 3.” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att propositionen för fram valfriheten som en bärande
princip för samhällets service- och vårdinsatser för de äldre. Detta är
utmärkt. Utskottet anser emellertid — i likhet med motionärerna i motion
So32 (m) — att principen i konsekvensens namn bör skrivas in i socialtjänstlagen
för att inte enbart förbli en vacker tanke. Regeringen bör skyndsamt
återkomma till riksdagen med förslag i denna fråga. Vad utskottet nu
anfört bör ges regeringen till känna.

1 motion Sol (vpk) framförs krav på att socialtjänstlagen skall kompletteras
med särskilda tillämpningsföreskrifter för att stärka valfriheten. Vad
utskottet ovan anfört tillgodoser även syftet med denna motion.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande ändring i socialtjänstlagen m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:So32 yrkande 4 och med
anledning av motion 1988/89:Sol yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89:SoU6

48

3. Ändring av socialtjänstlagen m.m. (mom. 6)

1988/89:SoU6

Gudrun Schyman (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
delar sålunda” och slutar med ”yrkande 3.” bort ha följande lydelse:

Detta förutsätter enligt utskottets mening att socialtjänstlagen kompletteras
med tillämpningsföreskrifter för att stärka hjälpmottagarnas rätt till
verkligt inflytande. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande ändring av socialtjänstlagen m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sol yrkande 3 och med
anledning av motion 1987/88 :So32 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Målet om en fullvärdig bostad (mom. 8)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det i propositionen anförs att målet skall vara att
även den som behöver vård och omsorg skall ha rätt till en egen fullvärdig
bostad. Utskottet invänder inte mot denna princip men finner skäl att betona
att principen måste tillämpas med förnuft. För många äldre är en flyttning
en mycket stor omställning. Det är viktigt att slå fast att de äldre måste
ha möjlighet att påverka var de skall bo. Målet om en fullvärdig bostad får
därför under inga villkor användas för att rasera väl fungerande boendeformer
mot den boendes vilja. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
motion 1987/88:So28 (fp) yrkande 6 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande målet om en fullvärdig bostad
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So28 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Personlig assistent (mom. 9)

Daniel Tarschys (fp), Ulla Tillander (c), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och
Rosa Östh (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Inte bara”
och slutar med ”motionerna avstyrks.” bort ha följande lydelse:

Utskottet ser positivt på det s.k. STIL-projektet inom handikappomsorgen.
Där läggs alla resurser som i dag används till hemtjänst, arbetsbiträde,
ledsagarservice etc. i en pott som disponeras av den funktionshindrade själv
för anställning av en personlig assistent. Därmed ges han eller hon möjlighet
att bestämma över servicen och hur den utformas. Enligt utskottet är det
angeläget att även äldre kan få denna möjlighet. Utskottet anser därför att
liknande projekt bör uppmuntras även inom äldreomsorgen. Vad utskottet 49

4 Riksdagen 1988/89. 12 sami. Nr 6

nu anfört med anledning av motion So28 (fp) yrkande 2 bör ges regeringen 1988/89:SoU6
till känna. Detta tillgodoser även syftet med motion So26 (m).

delszåt utskottets hemställan under mom. 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande personlig assistent

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:So28 yrkande 2
och 1987/88:So26 delvis som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

6. Fristående vårdalternativ (mom. 10)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”So32 (m) yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

Utskottet gör följande bedömning.

Utskottet har i det föregående framhållit vikten av valfrihet för de äldre.

En sådan valfrihet förutsätter mångfald, vilket i sin tur förutsätter att inte
bara kommuner och landsting utan även kyrkor, samfund och andra ideella
organisationer skall kunna vara huvudmän för äldreomsorg och äldrevård.

Enskilda initiativ måste få växa fram. Offentligt bedriven vård och omsorg
är många gånger mycket bra men kan bli bättre om det finns alternativ.

Alternativen kan och bör finnas på alla nivåer: servicehus, ålderdomshem,
hemtjänst och sjukhem.

1 det föregående har redovisats att ansvarsfördelningen inom äldreomsorgen
nu är föremål för en skyndsam översyn. Enligt utskottets mening —
och utskottet delar därvidlag den uppfattning som kommer till uttryck i
motion So32 (m) — är det lämpligt att i detta sammanhang också bereda
frågan om stimulans och stöd för alternativ äldrevård och äldreomsorg
utifrån principen att enskilda initiativ som uppfyller rimliga kvalitetskrav
bör ha rätt till samma stöd från det allmänna som motsvarande offentligt
bedrivna verksamhet. Regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen
som tillgodoser det av utskottet sålunda uttalade önskemålet.

Vad utskottet här uttalat med anledning av motionerna So32 (m) yrkande
1, So 26 delvis och So28 (fp) yrkande 1 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande fristående vårdalternativ

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:So32 yrkande
I, 1987/88:So26 delvis och I987/88:So28 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Nedläggning av enskilda sjuk- och vårdhem (mom. 11)

Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ulla Tillander (c), Per Stenmarck
(m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Rosa Östh
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Vad gäller”
och slutar med ”yrkande 3.” bort ha följande lydelse:

50

Vad gäller kraven i motion So32 (m) om att hindra nedläggning av enskil- 1988/89 :SoU6
da sjuk- och vårdhem kan utskottet konstatera att det i dag pågår nedläggning
av många mindre enskilda sjuk- och vårdhem utifrån principen om
avinstitutionalisering. Eftersom det samtidigt finns ett stort behov av vård
och omsorg anser utskottet det fel att små, väl fungerande enskilda sjukoch
vårdhem tvingas upphöra.

Utskottet anser att regeringen skall ta erforderliga initiativ för att ta till
vara den personella, organisatoriska och fysiska resurs som dessa hem representerar.
Detta kan ske i samarbete med de enskilda vårdhemmens intresseorganisationer
samt landstings- och kommunförbunden.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So32 (m)
yrkande 3 ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande nedläggning av enskilda sjuk- och vårdhem
att riksdagen med anledning av motion 1987/88 :So32 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Statsbidrag för ombyggnad av institutioner (mom. 14)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och på s. 19 slutar med ”yrkande 5.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningarna i motion So28 (fp) att det är viktigt att
särskilt förhållandena inom långvården förbättras. Av äldrepropositionen
framgår att endast 27 % av dem som vårdas inom den somatiska långtidssjukvården
i dag har eget rum. Utskottet anser att staten bör stimulera
landstingen att snabbare bygga om långvårdskliniker och lokala sjukhem.

Detta kan lämpligen ske genom ett tidsbegränsat statsbidrag. Ett sådant
statsbidrag bör vara prestationsrelaterat. Enligt utskottets mening kan det
vara rimligt att staten anslår 100 milj.kr. årligen under en femårsperiod till
en sådan verksamhet. Regeringen bör utforma villkoren för att erhålla statsbidrag.
Utskottet förutsätter att regeringen snarast återkommer till riksdagen
med förslag i denna fråga.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion So28 (fp) yrkande
5 bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande statsbidrag för ombyggnad av institutioner
att riksdagen med anledning av motion 1987/88 :So28 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Dagvård för åldersdementa (mom. 16)

Daniel Tarschys (fp), Ulla Tillander (c), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp),

Rosa Östh (c) och Anita Stenberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”yrkande 8.” bort ha följande lydelse:

51

De som drabbas av en demenssjukdom skall enligt utskottets mening så 1988/89 :SoU6

länge som möjligt få bo kvar hemma och vårdas i sitt hem om de själva
önskar det. Detta förutsätter en god planering av vård inom familjen och av
andra vårdgivare. För många demenssjuka är dagsjukvård kombinerat med
eget boende ett gott alternativ.

Utskottet delar bedömningen i motion So28 (fp) att det är angeläget med
en satsning på dagvård för åldersdementa. Ett rimligt mål bör enligt utskottet
vara att alla dementa skall erbjudas plats i dagvård inom en tioårsperiod.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande dagvård för åldersdementa
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So28 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Statsbidrag till gruppboende för åldersdementa (mom.
17)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dets att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 21 slutar med ”yrkande 9.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar propositionens och motionärernas uppfattning att en utbyggnad
av gruppboendet för de åldersdementa är ytterst angeläget. Samhället
bör på olika sätt stimulera till en sådan utbyggnad. Så bör t.ex. regelsystem
inom bostadslånegivningen utformas så att de underlättar en utbyggnad
av gruppboendet. Utskottet anser vidare — och därvid delar utskottet
bedömningarna i motion So28 (fp) — att staten genom ett tidsbegränsat
statsbidrag bör stimulera kommuner och landsting att snabbare
övergå till nya boendeformer av typ gruppboende för åldersdementa. Utskottet
finner det rimligt att staten anslår 100 milj.kr. årligen under en femårsperiod
till en sådan verksamhet. Regeringen bör utforma villkoren för
att erhålla statsbidrag. Utskottet förutsätter att regeringen snarast återkommer
till riksdagen med förslag i denna fråga.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion So28 (fp) yrkande
9 bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels AXI utskottets hemställan under mom. 17 bort ha följande lydelse:

10. beträffande statsbidrag till gruppboende för åldersdementa
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:So28 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Schablonbidrag till hemtjänsten (mom. 18)

Gudrun Schyman (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet
erinrar” och slutar med ”yrkande 7.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående framhållit betydelsen av den sociala hemtjänsten
när det gäller utformningen av äldreomsorgen inför 90-talet. Ut- 52

skottet delar bedömningen i motion Sol (vpk) att det utöver årsarbetarbidraget
behövs ett särskilt riktat statsbidrag för att den sociala hemtjänsten
skall kunna byggas ut kvantitativt och kvalitativt. Utskottet finnér det rimligt
att ett sådant konstrueras på ett liknande sätt som det schablonbidrag
per pensionär som hittills utgått parallellt med årsarbetarbidraget. Ett sådant
schablonbidrag kan lämpligen ligga på nivån 400 kr. per ålders- och
förtidspensionär. Regeringen bör utforma de närmare bestämmelserna och
snarast återkomma till riksdagen med förslag.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motion Sol (vpk) yrkande 7
bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande schablonbidrag till hemtjänsten
att riksdagen med anledning av motion I988/89:Sol yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Vårdpersonalens arbetstider (mom. 21)

Gudrun Schyman (vpk) och Anita Stenberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ”1 några” och
slutar med ”berörda delar.” bort ha följande lydelse:

1 motion Sol (vpk) m. fl. ställs krav på sänkt arbetstid för vårdpersonalen.
Många trivs med arbetet inom den sociala hemtjänsten, men arbetstyngden
är för stor. En kortare arbetsdag skulle minska arbetstyngden. Utskottet
delar motionärernas bedömning att man nu måste inrikta sig på sex timmars
arbetsdag med bibehållen lön inom hemtjänsten. En del av denna
arbetstidsförkortning skulle kunna ge utrymme för andra aktiviteter, såsom
fortbildning, handledning och kamratstöd. En kortare arbetsdag skulle
också innebära en omedelbart ökad tjänstgöringsgrad för den alldeles övervägande
delen av hemtjänstens personal, som ju i dag arbetar deltid.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna Sol (vpk)
yrkande 1 och So27 yrkande 6 delvis bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels au utskottets hemställan under mom. 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande vårdpersonalens arbetstider
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Sol yrkande 1
och 1987/88:So27 yrkande 6 delvis som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

13. Vårdpersonalens arbetstider (mom. 21)

Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser

dels au den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med "Vid sin” och
slutar med ”berörda delar.” bort ha följande lydelse:

Den nuvarande bristen på vårdpersonal har ett samband med vårdarbetets
tyngd och samhällets låga uppskattning uttryckt i ekonomiska termer.
En åtgärd som skulle minska tyngden samtidigt som den skulle öka det
ekonomiska erkännandet vore att utan att sänka lönen förkorta arbetstiden.

1988/89:SoU6

53

Många landsting har utarbetat konkreta förslag till olika försöksverksam- 1988/89:SoU6
heter med kortare arbetsdag, men genomförandet har stupat i brist på bl.a.
pengar. Utskottet anser det viktigt att möjligheter skapas för att sådana
verksamheter skall kunna komma till stånd.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna So27 (c) yrkande
6 delvis och motion Sol (vpk) yrkande 1 bör riksdagen ge regeringen
till känna.

delsatt utskottets hemställan under mom. 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande vårdpersonalens arbetstider

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:So27 yrkande 6
delvis och 1988/89:Sol yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

14. Normer för personaltäthet (mom. 22)

Gudrun Schyman (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och på s. 30 slutar med "yrkandena 5 och 6.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att många av de brister i hemtjänstens
kvalitet som bl.a. tar sig uttryck i att institutionsrutiner tillämpas
är en direkt följd av ett otillräckligt antal anställda. Att många hjälptagare
blir isolerade i hemmet och ställs utanför delaktigheten i samhället beror
inte på att vårdpersonalen saknar vilja utan på att den saknar tid. På samma
sätt är den otillräckliga personaltätheten orsaken till att de som vårdas på
institutioner inte själva får bestämma över mattider, sänggående och andra
viktiga personliga behov. I den situationen är det poänglöst att tala om att
personalen måste vara lyhörd för varje individs önskemål och att detta skall
sättas i centrum. Då vårdinnehållet sålunda är direkt avhängigt personaltätheten
både i öppen och sluten vård, anser utskottet att nya normer för
personaltäthet inom olika vårdformer bör utarbetas och antas som komplement
till hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen. Regeringen bör
uppdra åt socialstyrelsen att utarbeta sådana normer.

Vad utskottet här anfört med anledning av motion Sol (vpk) yrkande 5
och 6 bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande normer för personaltäthet

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Sol yrkandena 5
och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Statligt stöd för utbildning inom hemtjänsten (mom. 24)

Gudrun Schyman (vpk) och Anita Stenberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Inte heller”
och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks.” bort ha följande lydelse:

Med den ekonomiska situation som för närvarande råder i många kom- 54

muner finns en uppenbar risk för att en stor del av hemtjänstens personal 1988/89:SoU6

inte kommer att få möjlighet till utbildning inom yrkesområdet. Utskottet

anser därför — och därvid delar utskottet den uppfattning som framförs i

motion So 1 (vpk) — att utbildning för social hemtjänst bör genomföras med

statligt stöd genom länsarbetsnämnderna. Vad utskottet sålunda anfört bör

ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande statligt stöd för utbildning inom hemtjänsten
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Sol yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Utvidgad rätt till ersättning och ledighet (mom. 26)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

delsM. den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”Yrkandena
i” och slutar med ”Motionerna avstyrks.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionerna Sf268 (fp) och Sf298 (fp) att
rätt till ersättning och ledighet bör införas även för föräldrar som vill vårda
ett svårt handikappat vuxet barn när barnet blir sjukt. Utskottet anser att
regeringen bör utforma förslag till en sådan lagstiftning och därefter återkomma
till riksdagen. Vad utskottet nu anfört med anledning av motionerna
Sf268 (fp) yrkande 5 delvis och Sf298 yrkande 1 delvis bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande utvidgad rätt till ersättning och ledighet

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Sf268 yrkande
5 delvis och 1987/88:So298 yrkande 1 delvis som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Frivillig försäkring (mom. 27)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Socialutskottet
delar” och slutar med ” sålunda Sf294 (m).” bort ha följande lydelse:

Socialutskottet anser att det vore värdefullt om den nu föreslagna rätten
till ersättning och ledighet kunde förstärkas med en frivillig försäkring
inom den allmänna försäkringens ram som skulle möjliggöra att ersättning
utgick under sex månader vid vård av nära anhörig. Utskottet anser därför
— i likhet med motionären i motion Sf294 (m) — att riksdagen hos regeringen
bör begära en utredning om utvidgad vårdförsäkring. Vad utskottet sålunda
anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande frivillig försäkring

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Sf294 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 55

18. Villkoren vid växelvård (mom. 28)

Daniel Tarschys (fp), Ulla Tillander (c), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och
Rosa Östh (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 35 börjar med "Socialutskottet
delar” och slutar med ”yrkande 7 avstyrks.” bort ha följande lydelse:
Som framhållits i motion So29 (c) utgör den nuvarande tillämpningen av
pensionssystemets regler om när makar som båda är pensionärer skall betraktas
som ensamstående resp. samboende pensionärer i många fall ett
ekonomiskt hinder för s.k. växelvård. Utskottet tillstyrker därför förslaget i
den nämnda motionen So29 (c) om att riksdagen skall begära förslag från
regeringen i syfte att skapa bättre villkor för anhörigas insatser vid sådan
vård.

Vad utskottet här anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande villkoren vid växelvård
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:So29 yrkande 2
och 1987/88 :So27 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

19. Utvidgad skattefrihet för hemvårds- och
hemsjukvårdsbidrag (mom. 31)

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med " So32 (m) yrkande 6.” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det behövs åtgärder för att minska pensionärernas
marginaleffekter. Utskottet delar bedömningen i motion So32 (m) att en
mer generell skattefrihet för hemsjukvårds- och hemvårdsbidrag, främst
med hänsyn till konsekvenserna för pensionärer, bör aktualiseras. Möjligen
kan skattefriheten tänkas bli förbehållen endast pensionärer. Regeringen
bör enligt utskottets mening göra närmare överväganden och återkomma
med förslag till riksdagen i frågan.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.

dets att utskottets hemställan under mom. 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande utvidgad skattefrihet för hemvårds- och hemsjukvårdsbidrag att

riksdagen med anledning av motion 1987/88:So32 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Den kommunala planeringen (mom. 32)

Gudrun Schyman (vpk) anser

dets att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 39 slutar med ”i fråga.” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den bedömning som görs i motion So2 (vpk) att det är

1988/89:SoU6

56

angeläget att planeringen kan följas centralt för att avstämningar skall kun- 1988/89 :SoU6
na göras om hur de fastställda målen uppfylls. Socialstyrelsen bör därför få
i uppdrag att på lämpligt sätt följa och redovisa den kommunala planeringen
inom äldreomsorgen. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande den kommunala planeringen

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Sol yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Forskning om demenssjukdomar (mom.33)

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ”Sorn
nämnts” och slutar med ”yrkande 7.” bort ha följande lydelse:

Kunskaperna om demens är alltför liten. Ofta förväxlas demens med
vanligt åldrande. Det är en vanlig föreställning att den tilltagande förvirringen
är en naturlig följd av att man blir gammal. Denna uppfattning är
spridd bland både allmänhet och politiker och tjänstemän, som skall fatta
beslut i dessa frågor. Konsekvensen blir ofta helt orimliga krav på de anhöriga
och otillfredsställande eller utebliven vård för den sjuke.

Utskottet anser — och därvid delar utskottet bedömningen i motion So28
(fp) — att kunskapen om demenssjukdomarnas orsaker och möjligheter till
rehabilitering måste öka. Det är viktigt att stödja fortsatt forskning inom
detta området för att kunna ge de dementa bästa tänkbara hjälp.

Vad utskottet här anfört bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande forskning om demenssjukdomar

att riksdagen med anledning av motion 1987/88 :So28 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Kommunernas efterlevnad av lagarna (mom. 37)

Gudrun Schyman (vpk) anser

delsaii den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med ”1 betydande”
och slutar med ”yrkande 4.” bort ha följande lydelse:

Redan i dag finns en rad rättigheter fastställda i lag. Detta gäller särskilt
hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen och lagen om särskilda omsorger
om psykiskt utvecklingsstörda. Ändå är det många kommuner och
landsting som inte fullföljer sina lagstadgade skyldigheter. Erfarenheten
har visat att inte ens domstolsutslag i tvister om service och omsorg uppfattas
som tvingande av huvudmännen. Utskottet anser mot denna bakgrund
att riksdagen hos regeringen skall begära lagförslag som möjliggör att kommuner
och landsting som inte fullföljer sina lagstadgade skyldigheter
åläggs vitesföreläggande. 57

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Sol (vpk) yrkan- 1988/89:SoU6
de 4 bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande kommunernas efterlevnad av lagarna
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Sol yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Ersättning och ledighet för närståendevård (mom. 25 och
26)

Ulla Tillander (c), Rosa Östh (c) och Anita Stenberg (mp) anför:

Vi delar utskottets bedömning att en mera begränsad rätt till ledighet för
vård av svårt sjuk anhörig och med ersättning enligt inkomstbortfallsprincipen
bör införas nu. Vi anser dock att man i det kommande arbetet bör
inrikta sig på att anhöriga som deltar i vården av sjuka anhöriga skall anställas
av kommunen eller landstinget och på samma sätt som annan vårdpersonal
få lön för sitt arbete.

58

I proposition 1987/88:176 framlagda lagförslag
1 Förslag till
Lag om ersättning och ledighet för närståendevård

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om rätt till ersättning och ledighet i
samband med att en svårt sjuk person vårdas av en närstående.

2 § Ersättning utges från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Frågor om ersättning handhas av riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna.

3 § Som villkor för lagens tillämpning gäller att vården ges här i landet och att
vårdaren och den sjuke är inskrivna hos allmän försäkringskassa enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Ersättning

4 § En närstående som vårdar någon som är svårt sjuk i hemmet eller i annan
enskild bostad har rätt till ersättning för tid då han avstår från förvärvsarbete i
samband med vården.

Om vårdaren får oreducerade löneförmåner under tid då han bedriver
studier, jämställs avstående från studier med avstående från förvärvsarbete
vid tillämpning av föreskrifterna om ersättning enligt denna lag, i den mån
vårdaren går miste om löneförmånerna.

5 § Ersättning utges med belopp motsvarande vårdarens sjukpenning enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring med de avvikelser som följer av 8 och

9 §§ nedan.

6 § Ersättning utges för högst 30 dagar sammanlagt för varje person som
vårdas.

7 § Hel ersättning utges till en vårdare som avstår från förvärvsarbete. Halv
eller fjärdedels ersättning utges till en vårdare som arbetar högst hälften
respektive högst tre fjärdedelar av den tid han skulle ha arbetat om han inte
vårdat den sjuke. Vid beräkning av antalet dagar med rätt till ersättning anses
två dagar med halv eller fyra dagar med fjärdedels ersättning som en dag.

Om någon vårdar mer än en person under samma tid berättigar det inte till
ytterligare ersättning.

8 § Ersättning beräknas för hela den tid som förmånen avser enligt 3 kap.

10 a § lagen (1962:381) om allmän försäkring när ersättningen utges på
grundval av sjukpenninggrundande inkomst av anställning och enligt 10 b §
nämnda kapitel när den utges på grundval av sjukpenninggrundande inkomst
av såväl anställning som annat förvärvsarbete. I fall som avses i 3 kap. 5 §
femte stycket samma lag beräknas ersättningen dock inte på grundval av den
sjukpenninggrundande inkomst som följer av första-tredje styckena i den
paragrafen.

Ersättning som utges på grundval av enbart inkomst av annat förvärvsarbete
beräknas enligt 3 kap. 4 § första stycket lagen om allmän försäkring.

9 § Utan hinder av föreskrifterna i 8 § första stycket beräknas ersättning
enligt 3 kap. 4 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring

1. när någon skall uppbära ersättning för tid då annars havandeskapspenning
eller föräldrapenning skulle ha uppburits, och

1988/89:SoU6

Bilaga 1

59

1988/89:SoU6

Bilaga 1

11 § Ersättning utges inte i den mån vårdaren för samma dag får sjukpenning,
havandeskapspenning eller föräldrapenningförmåner enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller får motsvarande ersättning enligt annan författning eller
på grund av regeringens beslut i ett särskilt fall. Utan hinder härav utges dock
ersättning enligt denna lag om den avser annan tid än den andra ersättningen.

12 § Föreskrifterna i 3 kap. 15 § första stycket a)-d) och tredje stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring skall tillämpas även i fråga om ersättning
enligt denna lag.

Ansökan och beslut om ersättning m.m.

13 § Den som önskar få ersättning skall göra skriftlig ansökan hos den
allmänna försäkringskassa där han är inskriven. Denna försäkringskassa
prövar ersättningsfrågan. Kassan får dock uppdra åt en annan försäkringskassa
att verkställa prövningen.

14 § Till ansökan skall fogas ett utlåtande av en läkare som ansvarar för den
sjukes vård och behandling. Utlåtandet skall innehålla uppgift om den
vårdades sjukdomstillstånd.

Kravet på läkarutlåtande gäller inte om det hos försäkringskassan finns
utredning om förhållande som avses i första stycket och utredningen är
tillräcklig för att bedöma ersättningsfrågan.

15 § I ärendet skall framgå att den sjuke har gett sitt samtycke till vården. Om
den sjuke på grund av sitt tillstånd inte kan ge sitt samtycke, skall i stället
detta framgå.

16 § Ersättning får inte utges för tid innan anmälan om vården har gjorts hos
den allmänna försäkringskassan, om det inte mött hinder att göra en sådan
anmälan eller annars särskilda skäl motiverar att ersättning utges.

Å terbetalningsskyldighet

17 § Försäkringskassan skall besluta om återbetalning av ersättning, om den
som mottagit ersättning genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet
att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på något annat sätt
har förorsakat att ersättning har lämnats felaktigt eller lämnats med för högt
belopp. Detsamma gäller om ersättning i annat fall har lämnats felaktigt eller
med för högt belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta. Om det
finns särskilda skäl, får försäkringskassan helt eller delvis efterge belopp som
skall återbetalas.

Om återbetalningsskyldighet har ålagts någon enligt första stycket, får
kassan vid senare utbetalning till denne hålla inne ett skäligt belopp i
avräkning på vad som har utgetts för mycket.

Avdrag på en ersättning enligt denna lag får vidare göras om någon av en
allmän försäkringskassa har ålagts återbetalningsskyldighet för en ersättning
som har utgetts på grund av en annan författning.

2. i fall som avses i 3 kap. 10 c § första stycket 1 och 4 samt andra stycket
lagen om allmän försäkring.

10 § Ersättning för vård av en person får inte utges till flera vårdare för
samma tid.

60

Överklagande m.m. av beslut om ersättning

18 § Föreskrifterna i 20 kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring
om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt om överklagande
av försäkringskassas och försäkringsrätts beslut tillämpas även i
ärende om ersättning enligt denna lag. Omprövningen skall i försäkringskassan
göras av socialförsäkringsnämnd om beslutet gäller en fråga som avses i
17 §.

Ett beslut i ett ärende om ersättning enligt denna lag skall gälla
omedelbart, om inte något annat anges i beslutet eller bestäms av en domstol
som har att pröva beslutet.

Övriga bestämmelser om ersättning m.m.

19 § I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas även följande
föreskrifter i lagen (1962:381) om allmän försäkring, nämligen

17 kap. 1 § första stycket om sammanträffande av förmåner,

18 kap. 2 § om riksförsäkringsverkets tillsyn,

20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,

20 kap. 5 § om preskription,

20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse,

20 kap. 8 § om uppgiftsskyldighet.

20 kap. 16 § om verkställighetsföreskrifter.

Rätt till ledighet m.m.

20 § En arbetstagare har rätt till hel ledighet från sitt arbete under tid då han
uppbär hel ersättning enligt denna lag och till förkortning av arbetstiden till
hälften eller till tre fjärdedelar under tid då han uppbär halv eller fjärdedels
ersättning.

21 § Avtal är ogiltiga i den män de upphäver eller inskränker en arbetstagares
rätt till ledighet enligt denna lag.

22 § Om en arbetstagare vill utnyttja sin rätt till ledighet skall han så snart
som möjligt underrätta arbetsgivaren. I samband med underrättelsen skall
arbetstagaren ange hur länge han avser att vara ledig, om det kan ske.

23 § En arbetstagare får avbryta en påbörjad ledighet och återuppta arbetet i
samma omfattning som före ledigheten.

24 § En arbetstagare får inte sägas upp eller avskedas enbart av det skälet att
arbetstagaren begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt denna lag.
Sker det ändå, skall uppsägningen eller avskedandet ogiltigförklaras, om
arbetstagaren begär det.

25 tj En arbetstagare är inte skyldig att enbart av det skälet att arbetstagaren
begär eller tar i anspråk sin rätt till ledighet enligt denna lag vidkännas
minskning av de förmåner som är förenade med anställningen eller försämring
av arbetsförhållandena i annan man än som följer av uppehållet i
arbetet. Arbetstagaren är inte heller skyldig att av skäl som nu har sagts
vidkännas annan omplacering än sådan som kan ske inom ramen för
anställningsavtalet och som är en nödvändig följd av ledigheten.

1988/89:SoU6

Bilaga 1

61

26 § En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala arbetstagaren 1988/89:SoU6

skadestånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning som har Bilaga 1

skett. Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ner eller helt falla bort.

27 § Mål om tillämpning av 21-26 §§ handläggs enligt lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister.

Förs talan med anledning av uppsägning eller avskedande, skall 34 och
35 §§, 37 §, 38 § andra stycket andra meningen, 39-42 §§ samt 43 § första
stycket andra meningen och andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd
gälla i tillämpliga delar. I fråga om annan talan tillämpas 64-66 och
68 §§ l«gen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet på motsvarande
sätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

62

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 § och 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

2 §2

Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller skattepliktiga
naturaförmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme
ai betsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor. I fråga
om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande
inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader
och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Såsom
inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller
på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället
för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenning, b) föräldrapenningförmåner,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd.

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,

g) korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349).

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsförsäkring,

i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repetitionsutbildning,
frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsövning
eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under försvarsmedicinsk
tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux), vid vuxenutbildning
för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid grundläggande
svenskundervisning för invandrare,

1) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den mån
regeringen så förordnar,

n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de
startar egen rörelse.

1988/89:SoU6

Bilaga 1

| Lagen omtryckt 19X2:120.

Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1987/88:113 föreslagna lydelsen.

63

Föreslagen lydelse

o) värdet av vad den försäkrade
tillgodoförs som följd av att en arbetsgivare
lämnar sådant bidrag som
likställs med lön enligt 2 kap. 3 §
andra stycket lagen (1981:691) om
socialavgifter,
p) ersättning enligt lagen
(1988:000) om ersättning och ledighet
för närståendevård.

I fråga om ersättning i pengar eller naturaförmåner som sägs i första
stycket för arbete som någon utfört för någon annans räkning utan att vara
anställd i dennes tjänst gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 §
andra stycket.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller annan
ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bosatt
utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäkrade
sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2 a §
eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg. Vad
som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare, om
svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, en
svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den
utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen
förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i
riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses
såsom arbetsgivare.

Nuvarande lydelse

o) värdet av vad den försäkrade
tillgodoförs som följd av att en arbetsgivare
lämnar sådant bidrag som
likställs med lön enligt 2 kap. 3 §
andra stycket lagen (1981:691) om
socialavgifter.

19 kap.

2 §

Sjukförsäkringen finansieras, förutom genom avgifter som avses i 1 §, av

statsmedel.

Statsbidrag lämnas med femton
procent av kostnaderna för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat
försäkringens kostnader enligt lagen
(1974:525) om ersättning för viss
födelsekontrollerande verksamhet
m.m., samt för förvaltning.

Statsbidrag lämnas vidare med
femton procent av kostnaderna för
den allmänna försäkringen för förmåner
enligt lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader.
m.m. samt för centrala stu -

Statsbidrag lämnas med femton
procent av kostnaderna för sjukförsäkringsförmåner,
inberäknat
försäkringens kostnader enligt lagen
(1974:525) om ersättning för viss
födelsekontrollerande verksamhet
m.m. och lagen (1988:000) om ersättning
och ledighet för närståendevård,
samt för förvaltning.

Statsbidrag lämnas vidare med
femton procent av kostnaderna för
den allmänna försäkringen för förmåner
enligt lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader,
m.m. samt för centrala stu -

1988/89:SoU6

Bilaga 1

64

Nuvarande lydelse

diestödsnämnden med anledning av
att sådana återbetalningspliktiga studiemedel
som belöper på en studerandes
sjukperiod enligt studiestödslagen
(1973:349) inte skall återbetalas.

Föreslagen lydelse

diestödsnämnden med anledning av
att sådana studielån som belöper på
en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen
(1973:349) inte skall
återbetalas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

2. Den nya föreskriften i 11 kap. 2 § tillämpas första gången när
pensionsgrundande inkomst bestäms för år 1989.

1988/89:SoU6

Bilaga 1

5 Riksdagen 1988/89. 12 sami. Nr 6

65

3 Förslag till 1988/89:SoU6

Lagom ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

1 §

Sjukförsäkringsavgifter används, i den mån kostnaderna inte skall täckas
med statsbidrag enligt 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, för
att täcka

1. kostnader för sjukförsäkringsförmåner enligt lagen om allmän försäkring,

2. kostnader enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande
verksamhet m.m.,

3. den allmänna försäkringens kostnader för förmåner enligt lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.,

4. centrala studiestödsnämndens 4. centrala studiestödsnämndens

kostnader med anledning av att så- kostnader med anledning av att sådana
återbetalningspliktiga stu- dana studielån som belöper på en

diemedel som belöper på en stude- studerandes sjukperiod enligt sturandes
sjukperiod enligt studiestöds- diestödslagen (1973:349) inte skall

lagen (1973:349) inte skall återbe- återbetalas,

talas,

5. förvaltningskostnader för de 5. förvaltningskostnader för de

allmänna försäkringskassorna. allmänna försäkringskassorna,

6. kostnader enligt lagen
(1988:000) om ersättning och ledighet
för närståendevård.

För reglering av över- och underskott finns en fond, benämnd allmänna
sjukförsäkringsfonden. Grunderna för överföring av medel till och
från fonden fastställs av regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

66

4 Förslag till
Lag om ändring i semesterlagen (1977:480)

Härigenom föreskrivs att 17 § semesterlagen (1977:480) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §'

Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga är om

1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under intjänandeåret
icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron beror på arbetsskada,

2. ledighet enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn,
m. m. dels under tid för vilken havandeskapspenning utges enligt 3 kap. 9 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring, dels under tid för vilken förälrapenning
utges i anledning av barns födelse eller adoption enligt 4 kap. 3 och 5 §§
samma lag, i den mån frånvaron för varje barn, eller vid flerbarnsbörd
sammanlagt, icke överstiger 120 dagar eller, för ensamstående förälder, 180
dagar, dels under tid för vilken tillfällig föräldrapenning utges enligt 4 kap. 10
och 11 §§ samma lag,

3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om arbetstagaren är
berättigad till ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare,
i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

4. ledighet för utbildning, som ej enligt annan lag medför rätt till
semesterlön, om arbetstagaren erhåller korttidsstudiestöd eller vuxenstudiebidrag
enligt studiestödslagen (1973:349) eller om utbildningen till
väsentlig del avser fackliga eller med facklig verksamhet sammanhängande
frågor, i den mån frånvaron under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

5. ledighet på grund av sådan i 27 § värnpliktslagen (1941:967) eller med
stöd därav föreskriven tjänstgöring om högst 60 dagar, som ej är beredskapsövning
och ej heller direkt ansluter sig till grundutbildning, eller ledighet på
grund av motsvarande vapenfri tjänst, i den mån frånvaron under intjänandeåret
icke överstiger 60 dagar,

6. ledighet på grund av att arbets- 6. ledighet på grund av att arbetstagaren
efter det kalenderår då han tagaren efter det kalenderår då han

fyllt tjugotvå år fullgör tjänstgöring i fyllt tjugotvå år fullgör tjänstgöring i

civilförsvaret på annan tid än då civilförsvaret på annan tid än då

civilförsvarsberedskap råder eller civilförsvarsberedskap råder eller

beredskapsövning får anordnas vid beredskapsövning får anordnas vid

försvarsmakten, i den mån frånva- försvarsmakten, i den mån frånvaron
under intjänandeåret icke över- ron under intjänandeåret icke översstiger
60 dagar, eller tiger 60 dagar,

7. ledighet enligt lagen (1986:163) 7. ledighet enligt lagen (1986:163)

om rätt till ledighet för grundläggan- om rätt till ledighet för grundläggande
svenskundervisning för invand- de svenskundervisning för invandra rare.

re, eller

8. ledighet enligt lagen (1988:000)
om ersättning och ledighet för närståendevård.

Vid tillämpning av första stycket 1 skall frånvaron under de första 90
dagarna av frånvaroperiod ej i något fall anses bero på arbetsskada. Har
arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1 varit oavbrutet

1988/89:SoU6

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1987:293.

67

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

frånvarande från arbetet under två hela intjänandeår, grundar därefter
infallande dag av fråvaroperiod icke rätt till semesterlön.

I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar under
perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1988/89:SoU6

Bilaga 1

68

5 Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

1988/89:SoU6

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 31 §, 4 kap. 44 § och 7 kap. 17 a §
studiestödslagen (1973:349)' skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

31 §

Studerande har rätt att behålla Studerande har rätt att behålla

studiehjälp vid ledighet för tillfällig
vård av barn enligt de närmare föreskrifter
som meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

studiehjälp vid ledighet för tillfällig
vård av barn och vid ledighet för
närståendevård enligt de närmare
föreskrifter som meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

4 kap.

44 §

Studerande har rätt att behålla
studiemedel vid ledighet för tillfällig
vård av barn enligt de närmare föreskrifter
som meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

Studerande har rätt att behålla
studiemedel vid ledighet för tillfällig
vård av barn och vid ledighet för
närståendevård enligt de närmare
föreskrifter som meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

7 kap.

17 a §2

Studerande har rätt att behålla vuxenstudiebidrag och studielån vid

1. ledighet för tillfällig vård av barn i samma omfattning som enligt 4 kap.
10-12 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller för rätt till föräldrapenning,

2. ledighet för fullgörande av uppdrag
i elevorganisation under sammanlagt
högst tio dagar under ett
kalenderår och

3. kortvarig ledighet för enskild
angelägenhet av vikt.

2. ledighet för fullgörande av uppdrag
i elevorganisation under sammanlagt
högst tio dagar under ett
kalenderår,

3. kortvarig ledighet för enskild
angelägenhet av vikt och

4. ledighet för närståendevård i
samma omfattning som enligt lagen
(1988:000) om ersättning och ledighet
för närståendevård gäller för rätt
till förmånerna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1 Lagen omtryckt 1987:303.

2 Med nuvarande lydelse avses den i prop. 1987/88:116 föreslagna lydelsen.

6 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

1988/89:SoU6

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1 § och 15 kap 2 § utsökningsbalken skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

1 §'

Bestämmelserna i detta kapitel gäller i fråga om utmätning av

1. arbetstagares lön, vare sig den utgår som tidlön, ackordslön, provision
eller annan gottgörelse,

2. annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären, om dennes ställning är
jämförlig med en arbetstagares,

3. belopp som utgår som pension eller livränta,

4. sjukpenning, föräldrapenning- 4. sjukpenning, föräldrapenningförmåner
och annan ersättning som förmåner, ersättning enligt lagen

utgår på grund av sjukdom, smitta, (1988:000) om ersättning och ledig olycksfall,

utbildning, arbetslöshet, het för närståendevård och annan

värnpliktstjänstgöring eller annan ersättning som utgår på grund av

tjänstgöring som ersätts med samma sjukdom, smitta, olycksfall, utbild eller

liknande förmåner som värn- ning, arbetslöshet, värnpliktstjänst pliktstjänstgöring,

allt i den mån göring eller annan tjänstgöring som

ersättningen inte avser att kompen- ersätts med samma eller liknande

sera för särskilt angivna kostnader förmåner som värnpliktstjänstgö eller

skall återbetalas. ring. allt i den mån ersättningen inte

avser att kompensera för särskilt
angivna kostnader eller skall återbetalas.

Bestämmelserna i detta kapitel är ej tillämpliga när gäldenären är dödsbo
eller annan juridisk person.

För vissa fall när skälig lön ej utgår för gäldenärens arbete gäller enligt 18 §
särskilda bestämmelser.

15 kap.

2 §2

Genom införsel får tagas i anspråk

1. arbetstagares lön, vare sig den utgår som tidlön, ackordslön, provision
eller annan gottgörelse,

2. annan ersättning för arbetsinsats av gäldenären. om dennes ställning är
jämförlig med en arbetstagares,

3. periodiskt vederlag för utnyttjande av patent, rätt till litterärt eller
konstnärligt verk eller annan sådan rättighet eller för överlåtelse av rörelse,

4. belopp som utgår som pension eller livränta,

5. sjukpenning, föräldrapenning- 5. sjukpenning, föräldrapenningförmåner
och annan ersättning som förmåner, ersättning enligt lagen

utgår på grund av sjukdom, smitta (1988:000) om ersättning och ledig -

Senaste lydelse 1988:140.
Senaste lydelse 1988:140.

70

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

olycksfall, utbildning, arbetslöshet,
värnpliktstjänstgöring eller annan
tjänstgöring som ersätts med samma
eller liknande förmåner som värnpliktstjänstgöring,
allt i den mån
ersättningen inte avser att kompensera
för särskilt angivna kostnader
eller skall återbetalas.

het för närståendevård och annan
ersättning som utgår på grund av
sjukdom, smitta, olycksfall, utbildning,
arbetslöshet, värnpliktstjänstgöring
eller annan tjänstgöring som
ersätts med samma eller liknande
förmåner som värnpliktstjänstgöring,
allt i den mån ersättningen inte
avser att kompensera för särskilt
angivna kostnader eller skall återbetalas.

För vissa fall när skälig lön ej utgår för gäldenärens arbete gäller enligt 19 §
särskilda bestämmelser.

1988/89:SoU6

Bilaga 1

«

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

7 Förslag till

Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Härigenom föreskrivs att det i socialtjänstlagen (1980:620) skall införas en ny

paragraf, 20 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 a §

Kommunen skall planera sina insätter
för äldre. 1 planeringen skall
kommunen samverka med landstingskommunen
samt andra samhällsorgan
och organisationer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

1988/89:SoU6

Bilaga 2

72

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Äldreomsorgen inför 90-talet

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 11 oktober 1988 berett socialförsäkringsutskottet
tillfälle att avge yttrande över dels proposition 1987/88:176 om äldreomsorgen
inför 90-talet i de delar den berör socialförsäkringsutskottets beredningsområde,
dels motionerna 1987/88:So29 av Stina Gustavsson och 1987/
88:So31 av Gösta Andersson och Börje Hörnlund.

De förslag i propositionen som berör socialförsäkringsutskottets område
är förslagen till lag om ersättning och ledighet för närståendevård, lag om
ändring i lagen i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lag om ändring i
lagen (1981:691) om socialavgifter och lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349).

Under den allmänna motionstiden i år har väckts sex motioner som har
anknytning till de nu nämnda lagförslagen, nämligen 1987/88:Sf205 av Bo
Nilsson och Ingvar Björk, 1987/88:Sf264 av Ewa Hedkvist Petersen och
Sten-Ove Sundström, 1987/88:Sf268 yrkande 5 av Bengt Westerberg m.fl.,
1987/88:Sf294 av Nic Grönvall, 1987/88:Sf298 yrkandena 1 och 2 av
Margareta Andrén m.fl. och 1987/88:Sf320 yrkande 2 av Alf Svensson.
Utskottet anser att dessa motionsyrkanden bör behandlas av socialutskottet i
samband med proposition 1987/88:176, och utskottet yttrar sig därför även
över dessa yrkanden.

I propositionen föreslås att fr.o.m. den 1 juli 1989 skall en närstående som
vårdar en svårt sjuk person i hemmet ha rätt till ersättning från sjukförsäkringen
och rätt till ledighet från sin anställning under högst 30 hela
arbetsdagar, varvid dagantalet räknas för den person som vårdas. Ersättningen
skall utgå med belopp motsvarande vårdarens sjukpenning och ersättningen
och ledigheten skall kunna tas ut med hel, halv eller fjärdedels ersättning
och ledighet beroende på hur lång tid av dagen vården ges. Ersättningen skall
utgöra skattepliktig och pensionsgrundande inkomst och vara semesterlönegrundande.
Som villkor för rätt till ersättning och ledighet skall gälla att såväl
den sjuke som vårdaren är inskriven hos allmän försäkringskassa, vilket
innebär att den sjuke och vårdaren skall ha fyllt 16 år och vara bosatta i
Sverige. Vården skall ges här i landet.

Innan utskottet närmare går in på olika delfrågor i förslaget konstaterar
utskottet att förslaget tillgodoser de allmänna önskemål om rätt till ersättning
och ledighet vid anhörigvård som framförts i motion Sf205 av Bo Nilsson och
Ingvar Björk.

Rätten till ersättning och ledighet har i propositionen begränsats till
situationer när en närstående vårdar en svårt sjuk person i hemmet eller i
annan enskild bostad eller när vårdaren följer med den sjuke vid de resor som
äger rum i samband med att vården i hemmet börjar eller slutar. I eget
boende inkluderas olika former av servicebostäder och gruppboende, där
den enskilde har hyreskontrakt av sedvanligt slag. Från lagens tillämpningsområde
har däremot undantagits vårdinsatser som görs på sjukvårdsinrättningar,
ålderdomshem eller andra offentliga eller privata institutioner, där
personal finns tillgänglig dygnet runt. Föredragande statsrådet framhåller att
det är en viktig livskvalitetfråga för berörda personer att kunna vara
tillsammans i en svår situation, men betonar samtidigt att en närståendes
vårdinsatser måste vara frivilliga. Reformen innebär inte att samhället får
undandra sig sitt ansvar att ge vård samt stöd och hjälp. Det är. framhåller
han, främst kommunens och landstingets ansvar att ge behövlig service och
vård till äldre och människor med funktionshinder. Brister i denna service
och vård får inte innebära att närstående känner sig mer eller mindre
tvingade att åta sig vårduppgifter. Det finns därför inte tillräckliga skäl att ge
närstående rätt till ledighet och ersättning för den värd som behövs när den
sjuke väntar på plats vid sjukhus e.d. eller på grund av konvalescens i
hemmet i stället för på sjukhus. Tillfälligt avbruten vård vid sjukhus eller
vårdhem bör inte heller i sig vara skäl för sådana förmåner. Såvitt gäller
begreppet svårt sjukdomstillstånd framhåller föredragande statsrådet att det
är svårt att entydigt ange vad som bör läggas in i detta. Till svåra
sjukdomstillstånd kan räknas inte enbart ett omedelbart överhängande
livshot - som dock inte utesluter fall där hopp finns om en förbättring av
hälsotillståndet - utan även sådana sjukdomstillstånd som på någon tids sikt
innebär ett allvarligt överlevnadshot, exempelvis olika former av cancer i ett
senare skede av sjukdomen.

I motion So29 yrkande 1 av Stina Gustavsson förordar motionären vissa
ändringar i propositionens förslag till ersättning och ledighet för närståendevård.
Motionären föreslår att de kriterier för ledighet som anhörigvårdskommittén
angav i betänkandet (SOU 1983:64) Ledighet för anhörigvård skall
gälla. Dessa kriterier var - förutom svårare sjukdomstillstånd vari inbegreps
situationer när den sjuke vårdades på sjukvårdsinrättning - även väntan i
hemmet på plats vid sjukhus eller vårdhem, vård i hemmet vid tillfälligt
avbruten vård vid sjukhus eller vårdhem, konvalescens i hemmet i stället för
vid sjukhus eller konvalescenthem samt vård eller behandling av barn med
handikapp under 16 år på en vårdinrättning. Motionären framhåller i
anslutning härtill att väntan på plats på sjukhus eller vårdhem snarare är regel
än undantag. Motionären anser också att förslaget om 30 dagars rätt till
ledighet synes något snävt och att möjligheten till ledighet bör utsträckas att
gälla även vid ett senare skede av vården, t.ex. vid en anhörigs dödsbädd.
Vad slutligen gäller ersättningens storlek anser motionären att denna skall
grundas på den principen att den skall utgöra kompensation för utfört arbete
och göras lika stor för alla. Ersättningens storlek kan t.ex. motsvara den
genomsnittliga sjukpenningen per dag eller motsvara det belopp som ett
sjukvårdsbiträde eller ett vårdbiträde i öppen vård erhåller per dag.
Motionären begär ett tillkännagivande till regeringen i dessa frågor.

1988/89:SoU6

Bilaga 2

74

Även i motion So31 av Gösta Andersson och Börje Hörnlund föreslås att
ersättningen vid närståendevård görs lika för alla. Motionärerna anser att en
lämplig ersättningsnivå är grundlönen för sjukvårdsbiträden i öppen vård och
begär beslut av riksdagen i enlighet härmed.

Ytterligare fem motioner från den allmänna motionstiden berör frågor om
rätt till ersättning och ledighet vid närståendevård. I motion Sf268 yrkande 5
av Bengt Westerberg m.fl. begärs förslag om ett system som ger föräldrar till
svårt handikappade vuxna barn möjlighet till ledighet och ersättning för vård
om barnet blivit sjukt. Margareta Andrén m.fl. begär i motion Sf298
yrkandena 1 och 2 förslag om en laglig rätt till ledighet för vård av anhörig
eller annan närstående vid vård i livets slutskede, vid sjukdom eller vid
konvalescens i hemmet och att ATP-grundande ersättning skall utgå från den
allmänna försäkringen vid vård av anhörig eller annan närstående med
ersättningsbelopp motsvarande sjukpenningens storlek. Alf Svensson begär i
motion Sf320 yrkande 2 ett tillkännagivande om att ersättning för tillfällig
vård av anhörig skall lämnas efter samma grunder som gäller för tillfällig vård
av sjukt barn. medan Ewa Hedkvist Petersen och Sten-Ove Sundström i
motion Sf264 begär ett tillkännagivande om behovet av att få ersättning i
form av sjukpenning när man följer med anhörig ålderspensionär till läkare.
Nic Grönvall, slutligen, begär i motion Sf294 en utredning om utvidgad
vårdförsäkring, innebärande att en frivillig försäkring inom den allmänna
försäkringens ram skall införas, som skall ge möjlighet för den försäkrade att
få ersättning under sex månaders vård av nära anhörig.

Utskottet vill inledningsvis erinra om att det av anhörigvårdskommittén
framlagda förslaget innebar att en rätt till ledighet skulle införas under högst
30 dagar per år för den som vårdade en anhörig. Möjligheten till ledighet var
sålunda avsevärt vidare än den ledighetsrätt om 30 dagar under den vårdades
hela liv som föreslås i propositionen och avsåg också, som framgår ovan av
redogörelsen av yrkandena i motion So29, vårdsituationer där brister i
möjligheten att få offentlig vård förelåg, t.ex. att den sjuke måste vänta på
plats vid sjukhus. Kommittén ansåg sig däremot av statsfinansiella skäl inte
ha möjlighet att föreslå att ledigheten skulle förenas med en ersättningsrätt
från den allmänna försäkringen. I propositionen har den i förhållande till
kommittéförslaget starkt begränsade rätten till ledighet föreslagits bli
kombinerad med en rätt till ersättning från den allmänna försäkringen.
Utskottet finner det mot denna bakgrund både rimligt och riktigt att ledighet
och ersättning ges enbart i sådana situationer där det finns ett mycket starkt
behov för såväl den vårdade som den närstående vårdaren att kunna vara
tillsammans i hemmet, t.ex. i livets slutskede. Reformen skall inte kunna
användas för att avlasta landsting och kommuner deras ansvar för att ge vård
och stöd. Utskottet, som i likhet med föredragande statsrådet vill erinra om
att stödet till föräldrar som vårdar sjuka handikappade barn under 16 år
avsevärt förbättrats sedan anhörigvårdskommitténs förslag lades fram år
1983, biträder sålunda propositionens förslag om i vilka situationer rätt till
ersättning och ledighet skall föreligga. Utskottet delar också föredragande
statsrådets uppfattning att frågan om rätt till ledighet från förvärvsarbete
under en längre vårdperiod än 30 dagar bör övervägas först när erfarenheter
vunnits av den nu föreslagna rätten till ledighet.

1988/89:SoU6

Bilaga 2

75

Såvitt gäller ersättningens storlek anser utskottet att den grundprincip som 1988/89 :SoU6
gäller för ersättning från den allmänna försäkringen när en förvärvsarbetan- Bilaga 2
de av sjukdom är förhindrad att utföra sitt arbete, nämligen att kompensation
utgår i förhållande till inkomstbortfallet, skall gälla även vid närståendevård.

Med det anförda föreslår utskottet att socialutskottet tillstyrker bifall till
propositionen i nu berörda delar och avstyrker bifall till motionerna So29
yrkande 1, So31 och Sf264.1 den mån motionerna Sf268 yrkande 5 och Sf298
yrkandena 1 och 2 inte kan anses tillgodosedda genom propositionens förslag
bör socialutskottet avstyrka bifall även till dessa motionsyrkanden. Motion
Sf320 yrkande 2 får anses tillgodosedd med det föreliggande förslaget.

Utskottet kan inte heller ställa sig bakom tankegångarna i motion Sf294
om att komplettera propositionens förslag med en frivillig försäkring vid vård
av nära anhörig. Enligt utskottets uppfattning måste det i första hand vara
sjukvårdshuvudmännens och kommunernas uppgift att ge ekonomisk ersättning
när någon under en längre tid vårdar en nära anhörig.

Utskottet behandlar slutligen yrkande 2 i motion So29, vari begärs förslag
för att skapa bättre villkor för anhörigas insatser vid växelvård. Motionären
syftar på situationer där två makar båda är pensionärer och bedöms som
ensamstående i pensionshänseende på grund av att ena maken stadigvarande
vistas på sjukvårdsinrättning. Enligt motionären finns det exempel på att
försäkringskassan bedömt makarna som samboende när den sjuke maken
övergår till s.k. växelvård och periodvis vårdas i hemmet. Motionären anser
att pensionssystemet måste utformas så att den vårdinsats den hemmavarande
maken då gör inte bestraffas genom en lägre pension.

Riksförsäkringsverket har i allmänna råd om ålderspension (1987:3) och
om hustrutillägg och kommunala bostadstillägg (KBT) till folkpension
(1988:3) rekommenderat att om ena maken varaktigt (stadigvarande) vistas
på sjukhus, i servicehus för äldre människor eller liknande makarna jämställs
med ogifta pensionärer även om de under veckoslut och helger bor
tillsammans i sitt hem. I allmänna råd 1988:3 återges också Svenska
kommunförbundets förslag till normalgrunder för KBT (eirk. 81:168) enligt
vilket KBT inte ges ut till en pensionär som stadigvarande vårdas på offentlig
eller privat vårdinrättning. Praktiskt taget alla kommuner har denna
bestämmelse i sina grunder. Enligt cirkulären nr 1983:31 och nr 1987:129
avses med stadigvarande vård på vårdinrättning sådan vård där patienten inte
har eller med stor sannolikhet inte kommer att få möjlighet att återvända till
eget boende utanför vårdinrättningen. Patientens möjligheter att återvända
till eget boende skall alltid bedömas individuellt, varvid hänsyn tas till ålder,
sjukdomsdiagnos, sjukdomsutveckling, permissioner i bostaden, sociala
förhållanden m.m. Om patienten vistas i sin bostad under regelbundna
permissioner kan stadigvarande vård i regel inte anses föreligga. Den
nämnda definitionen av begreppet stadigvarande vård har emellertid inte
tagits in i alla kommuners grunder för KBT. Syftet med bestämmelserna om
stadigvarande vård i kommunernas grunder är att framför allt ensamstående
pensionärer skall ha möjlighet att behålla sin bostad under sjukhusvistelse.

Utskottet konstaterar att det inte torde vara möjligt att ge mer långtgående
generella regler för och rekommendationer om när makar skall anses

samboende resp. ensamstående i pensionshänseende än vad som för 1988/89'SoU6

närvarande är fallet, utan bedömningen måste i sista hand göras utifrån de Bilaga 2

individuella omständigheterna. Socialministern har också i ett interpellationssvar
den 14 mars i år förklarat sig inte vara beredd att föreslå några
ändringar i pensionsreglerna. Utskottet föreslår att socialutskottet avstyrker
bifall även till yrkande 2 i motion So29.

Stockholm den 25 oktober 1988
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s). Ulla
Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m),

Nils-Olof Gustafsson (s). Margareta Persson (s), Barbro Sandberg (fp),

Rune Backlund (c), Margö Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp),

Maud Björnemalm (s) Christina Pettersson (s), Arne Mellqvist (s) och Bertil
Persson (m).

Avvikande meningar

1. Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Utskottet
finner" och slutar med "och stöd” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det mot denna bakgrund riktigt att de situationer under
vilka rätt till ersättning och ledighet skall föreligga begränsas i förhållande till
utredningens förslag. Propositionens förslag är dock alltför restriktivt, och
utskottet förordar att en rätt till ersättning och ledighet skall införas även i
situationer då en sjuk person önskar bli vårdad av en närstående vid
konvalescens i hemmet eller om en förälder vill vårda ett svårt handikappat
vuxet barn när barnet blir sjukt.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "I den" och
slutar med "dessa motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till att motionerna Sf268 yrkande 5 och Sf298 yrkandena 1 och
2 endast delvis tillgodoses genom propositionens förslag bör socialutskottet
med bifall till dessa motioner hemställa att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts om vidgade möjligheter till rätt till
ersättning och ledighet för vård under konvalescens i hemmet och när vuxet
svårt handikappat barn blir sjukt.

2. Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Utskottet kan” och slutar
med "nära anhörig” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det vore värdefullt om den nu föreslagna rätten till

ersättning och ledighet kunde förstärkas med en frivillig försäkring inom den 1988/89'SoU6

allmänna försäkringens ram som skulle möjliggöra att ersättning utgick Bilaga 2

under sex månader vid vård av nära anhörig. Utskottet anser därför att
socialutskottet bör biträda förslaget i motion Sf294 om en utredning i detta
syfte.

3. Sigge Godin (fp). Karin Israelsson (c). Barbro Sandberg (fp), Rune
Backlund (c) och Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 4 börjar med "Utskottet konstaterar” och på s. 5 slutar
med "motion So29" bort ha följande lydelse:

Såsom framhållits i motion So29 utgör den nuvarande tillämpningen av
pensionssystemets regler om när makar som båda är pensionärer skall
betraktas som ensamstående resp. samboende pensionärer i många fall ett
ekonomiskt hinder för s.k. växelvård. Utskottet föreslår därför att socialutskottet
tillstyrker förslaget i motion So29 yrkande 2 om att riksdagen skall
begära förslag från regeringen i syfte att skapa bättre villkor för anhörigas
insatser vid sådan vård.

78

Innehållsförteckning 1988/89 :SoU6

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motioner 2

Motioner väckta under riksmötet 1987/88 2

Motioner väckta under riksmötet 1988/89 5

Motioner överflyttade från socialförsäkringsutskottet 5

Utskottet 6

Allmänt om propositionen 6

Ansvarsfördelningen inom äldreomsorgen 7

Valfrihet och självbestämmande 10

Särskilda boende- och vårdfrågor 14

Ålderdomshemmen 14

Andra frågor om vård och boende för äldre 17

Personalpolitiska frågor 21

Närståendevård 31

Ersättning och ledighet för närståendevård 31

Andra frågor om närståendevård 35

Vissa skattefrågor 37

Kommunal planering av äldreomsorg 37

Forskning och utveckling 39

Övriga frågor 41

Lagförslagen 45

Hemställan 45

Reservationer 48

Särskilt yttrande 58

Bilaga 1: I proposition 1987/88:176 framlagda lagförslag 59

Bilaga 2: Socialförsäkringsutskottets yttrande 1988/89:SfUly 73

79