Socialförsäkringsutskottets
betänkande

1988/89 :SfU8 1988/89

SfU8

Vissa socialförsäkringsfrågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlas dels proposition 1988/89:42 med förslag som avser
handikappersättning, arbetsskadesjukpenning och försöksverksamhet inom
sjukförsäkringsområdet, dels en under den allmänna motionstiden 1987/88
väckt motion om bl.a. socialförsäkringstillägg.

Utskottet bifaller propositionens förslag och avstyrker motionen.

Till betänkandet har fogats en reservation.

Propositionen

1988/89:42 vari yrkas att riksdagen antar de i propositionen framlagda
förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

3. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1985:1002) om försöksverksamhet
inom sjukförsäkringsområdet, dels ändring i samma lag,

4. lag om upphävande av förordningen (1962:385) angående ersättning för
sjukresor enligt lagen om allmän försäkring (sjukreseförordningen).

Lagförslagen återfinns som bilaga till betänkandet.

Motionen

1987/88:Sf270 av Inga Lantz (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om formerna för ett
införande av ett totalövergripande ekonomiskt och socialt grundtrygghetssystem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i avvaktan på
detta grundtrygghetssystem frågan om socialförsäkringstillägg åter aktualiseras
av regeringen.

1 Riksdagen 1988/89. 11 sami. Nr 8

Utskottet

1988/89 :SfU8

Propositionen

Riksdagen har under föregående riksmöte beslutat (SfU 1987/88:18, rskr.
197) att ge regeringen till känna att retroaktivtiden för rätt till handikappersättning
borde förlängas från nuvarande tre månader. En rimlig tid skulle
vara den som gäller för barnpension, nämligen två år före ansökningsmånaden.

I propositionen föreslås att handikappersättning skall kunna utges upp till
två år retroaktivt från ansökningsmånaden. Den nya regeln föreslås träda i
kraft den 1 januari 1989, men retroaktivtiden utökas successivt genom
föreskriften att handikappersättning med stöd av denna regel inte kan utges
för tid före den 1 oktober 1988.

Vid utbetalning av sjukpenning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring
(LAF) gäller bl.a. följande. Hel sjukpenning enligt AFL utgör i huvudsak 90
% av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) delad med 365
medan sjukpenning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring (LAF) utgör en
trehundrasextiofemtedel av SGI-n. Vid utbetalning av sjukpenning enligt
LAF avräknas sjukpenning enligt AFL som betalats ut för samma tid.
Avräkningen görs efter en jämförelse mellan den sjukpenning per dag som
betalats ut enligt AFL resp. LAF. De medel som betalats ut från ersättning
enligt AFL omförs därefter till ersättning enligt LAF.

I rationaliseringssyfte föreslås i propositionen en förenklad metod för
beräkning av arbetsskadesjukpenning när sjukpenning enligt AFL tidigare
betalats ut för samma tid. Enligt förslaget skall retroaktiv utbetalning av
sjukpenning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring till en person som
tidigare erhållit sjukpenning enligt AFL för samma tid beräknas på det
sammanlagda belopp som har utbetalats ökat med en niondel, vilket är
detsamma som att AFL-sjukpenningen uppräknas från 90 till 100 % av den
vid varje tillfälle fastställda SGI-n. I propositionen anges att slutsumman vid
en sådan beräkning i de flesta fall blir densamma som vid en beräkning enligt
nuvarande regler. Regeln föreslås gälla även vid utbetalning av sjukpenning
enligt lagen om statligt personskadeskydd.

Inom en pågående försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet får - i
syfte att möjliggöra en effektivare rehabiliteringsverksamhet i anslutning till
sjukdomsfall - föreskrivas bl.a. att ersättning kan utgå även i form av en
fjärdedels eller tre fjärdedels sjukpenning. För att underlätta återgång till
arbetet i anslutning till sjukdomsfall får inom försöksverksamheten vidare
föreskrivas att ersättning skall lämnas från sjukförsäkringen för den försäkrades
merutgifter för resor till och från arbetet. Riksförsäkringsverket har i
skrivelse till socialdepartementet begärt att försöksverksamheten förlängs
till utgången av juni 1990. Verket har därvid hänvisat till bl.a. att rehabiliteringsberedningen
kan förväntas lämna förslag till en permanent lagstiftning
för tid därefter med i princip samma inriktning som försöksverksamheten. I
propositionen föreslås således att försöksverksamheten förlängs till angiven
tidpunkt.

Slutligen föreslås att en förordning som år 1962 utfärdats av regeringen
med riksdagen och som numera saknar praktisk betydelse upphävs.

Propositionen har inte föranlett något motionsyrkande, och utskottet
biträder densamma.

Motionen

Utskottet behandlar i detta sammanhang även motion Sf270 av Inga Lantz. I
motionen anförs att en allmän social grundförsäkring bör införas som skulle
kunna ersätta folkpensioner, kommunalt bostadstillägg, studiestöd, bostadsbidrag,
socialbidrag, olika former av arbetslöshetsunderstöd och andra
liknande transfereringar. Enligt motionären skall alla människor garanteras
en grundtrygghet på en levnadsnivå som i alla livets skeden kan anses vara
skälig. Motionären begär därför att formerna för ett totalövergripande
ekonomiskt och socialt grundtrygghetssystem utreds (yrkande 1) och att i
avvaktan på detta frågan om ett socialförsäkringstillägg åter aktualiseras
(yrkande 2). Om socialförsäkringstillägg ersatte socialhjälpen skulle enligt
motionären dels större rättvisa uppnås mellan kommunerna, dels socialtjänstens
resurser i större omfattning kunna användas till förebyggande insatser.

Frågan om ett ekonomiskt grundtrygghetssystem har tidigare varit föremål
för behandling av utskottet (se senast SfU 1987/88:4). Utskottet vill, liksom
tidigare, hänvisa till utskottets av riksdagen godkända betänkande SfU
1982/83:14, i vilket utskottet behandlade frågor om inriktningen av det
fortsatta utredningsarbetet inom det socialpolitiska bidragssystemet. I
betänkandet underströks angelägenheten av en bättre samordning inom
bidragssystemet. Vidare angavs att ett kommande samordningsarbete borde
syfta till ett successivt genomförande av en allmän socialförsäkring, varvid
man borde inrikta sig på att skapa enhetliga regler för bidragssystemet. Med
hänvisning till att målsättningen för en allmän socialförsäkring redan är
fastlagd av riksdagen anser utskottet att en ytterligare utredning av ett
ekonomiskt och socialt grundtrygghetssystem är överflödig. Utskottet avstyrker
därför bifall till motion Sf270 yrkande 1.

Vad gäller frågan om socialförsäkringstillägg vill utskottet anföra följande.

Förslag om införande av ett socialförsäkringtillägg (s.k. SOFT) lämnades
av socialutredningen i betänkandet (SOU 1977:40) Socialtjänst och socialförsäkringstillägg.
En samrådsgrupp inom socialdepartementet, som fick i
uppgift att komplettera socialutredningens förslag, anslöt sig till huvuddragen
i förslaget. Gruppen avgav rapporten (Ds S 1980:1) SOFT.

Det sålunda föreslagna socialförsäkringstillägget innebär i huvudsak
följande. SOFT skall dels komplettera socialförsäkringarna och det övriga
bidragssystemet på punkter där dessa är otillräckliga och samtidigt nå
grupper som för närvarande undviker att begära socialhjälp fast de har rätt
till det, dels ta över en betydande del av nuvarande behovsprövade
socialhjälp som kommunerna lämnar och därigenom ge socialnämnderna
ökade möjligheter att arbeta förebyggande med vård och behandling. SOFT
skall kunna utges till den som är helt eller delvis hindrad att förvärvsarbeta på
grund av bl.a. sjukdom eller annan nedsättning av arbetsförmågan, vård av

1988/89 :SfU8

1 * Riksdagen 1988189.11 sami. Nr 8

barn eller annan anhörig eller arbetslöshet. SOFT skall också kunna utges till
den som behöver hjälp fastän han förvärvsarbetar på heltid. SOFT skall
beräknas med utgångspunkt från den försäkrades bruttobehov, som fastställs
med ledning av dels ett norm belopp för uppehälle, dels bostadskostnaden.
Från bruttobehovet görs avdrag för bl.a. de inkomster av förvärvsarbete och
de bidrag från socialförsäkringen som den försäkrade och hans familj har.
SOFT fastställs till det sålunda framräknade nettobehovet. SOFT skall
utbetalas av försäkringskassan och finansieras med statsmedel.

Förslag om införande av ett socialförsäkringstillägg har behandlats av
utskottet vid flera tillfällen.

I betänkandena SfU 1982/83:14 och SfU 1984/85:26 underströk utskottet
sin positiva syn på förslagen och framhöll att utskottet gärna såg att en reform
av detta slag kunde genomföras. Mot bakgrund av den ekonomiska
situationen ansåg sig utskottet dock inte kunna förorda ett bifall till de
framställda motionsyrkandena. Det var emellertid utskottets uppfattning att
regeringskansliet fortlöpande skulle pröva de ekonomiska förutsättningarna
för att införa ett socialförsäkringstillägg.

Vid följande behandling av frågan redogjorde utskottet i betänkandet SfU
1986/87:5 för två av regeringen initierade undersökningar på området.
Sålunda hade regeringen - mot bakgrund av att antalet socialbidragstagare
ökade kraftigt under första hälften av 1980-talet - tillsatt en arbetsgrupp för
att analysera orsakerna till utvecklingen. Vidare hade regeringen tagit
initiativ till en heltäckande fördelningspolitisk undersökning utförd av
statistiska centralbyrån (SCB). I direktiven till sistnämnda undersökning
anfördes bl.a. att det var angeläget att snarast få en samlad och aktuell bild av
levnadsvillkorens utveckling som underlag för debatt och fortsatta överväganden
om fördelningspolitiken. Utskottet, som vidhöll uppfattningen att ett
socialförsäkringstillägg skulle innebära många fördelar, ansåg emellertid att
socialbidragens utveckling under senare år med bruttonormer och förenklad
hantering av ansökan i många kommuner hade medfört att detta bidragssystem
närmat sig tanken bakom förslaget om ett socialförsäkringstillägg. Mot
bakgrund härav fanns det enligt utskottets mening anledning att avvakta
resultatet av analysgruppens och SCB:s arbete innan riksdagen tog ställning
till frågan om ett statligt finansierat socialförsäkringstillägg skulle införas.

Vidare anförde utskottet i betänkandet SfU 1987/88:4 att enligt den
slutrapport som analysgruppen överlämnat i mars 1987, Ds S 1987:2 Om
socialbidrag - analyser av utvecklingen under 1980-talet, var femte socialbidragstagare
hade svårigheter att få arbete av psykosociala eller socialmedicinska
skäl. Enligt utskottets mening torde detta innebära att kontakter ofta
kunde behövas mellan socialtjänst och socialbidragstagare för att dessa skall
kunna få hjälp med andra stödåtgärder än rent ekonomiska. Härtill kom att,
som utskottet tidigare hade framhållit, utvecklingen under senare år med
bruttonormer för socialbidrag och förenklad hantering av ansökan i många
kommuner hade medfört att detta bidragssystem närmat sig tanken bakom
förslaget om socialförsäkringstillägg. Med hänsyn härtill och till att resultatet
av SCB:s arbete ännu inte förelåg i sin helhet var utskottet inte berett att
förorda införandet av ett statligt finansierat socialförsäkringstillägg.

Efter utskottets behandling av frågan under föregående riksmöte har

1988/89:SfU8

analysgruppens slutrapport resulterat i ytterligare en rapport (Ds 1988:14)
Samverkan mellan socialtjänst och arbetsförmedling, vilken i sin tur legat till
grund för ett regeringsuppdrag i april 1988 till socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen.
Verken skall gemensamt ta initiativ för att utveckla
samarbetet mellan socialtjänst och arbetsförmedling. Uppdraget skall redovisas
senast den 1 januari 1990.

Vad gäller kommunernas socialbidragsnormer har socialutskottet i betänkandet
1988/89:SoUl anfört bl.a. följande.

Utskottet kan konstatera att antalet kommuner med låga socialbidragsnormer
minskar efter hand. Bidragsutvecklingen visar att socialstyrelsens
allmänna råd om socialbidrag och domstolspraxis verkar för en jämnare
normnivå i kommunerna. Utvecklingen mot mindre skillnader mellan
kommunerna är positiv. Fortfarande ligger dock alltför många normer på en
nivå under s.k. existensminimum. Det är därför angeläget att socialstyrelsen
även i fortsättningen fortlöpande följer upp bidragsnivåerna och därvid
särskilt uppmärksammar kommuner med låga normer, dvs. på eller under
existensminimum.

Med hänvisning till vad ovan anförts kan utskottet för närvarande inte
förorda införandet av ett statligt finansierat socialförsäkringstillägg. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion Sf270 yrkande 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:42 antar de i
propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1988:881) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,

b) lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,

c) lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1985:1002) om försöksverksamhet
inom sjukförsäkringsområdet, dels ändring i samma lag,

d) lag om upphävande av förordningen (1962:385) angående
ersättning för sjukresor enligt lagen om allmän försäkring (sjukreseförordningen),

2. beträffande socialförsäkringstillägg
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sf270.

Stockholm den 24 november 1988
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Ulla
Johansson (s), Sigge Godin (fp). Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s),
Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Margareta Persson (s), Hans
Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c), Margo Ingvardsson
(vpk), Ragnhild Pohanka (mp), Maud Björnemalm (s) och Bertil Persson
(m).

1988/89 :SfU 8

Reservation

1988/89 :SfU8

Socialförsäkringstillägg (mom. 2)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Frågan om”
och slutar med ”yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Sf270 behöver många människor i vårt land
socialhjälp för att klara sitt uppehälle. Nivåskillnaderna på bidragen är stora
mellan olika kommuner, och i många kommuner ligger nivåerna dessutom
under existensminimum. Socialbidragens utformning tar också resurser från
det viktiga rehabiliterings- och behandlingsarbetet samt från det uppsökande
och uppspårande arbete som är en av grundstenarna i socialtjänsten. Enligt
utskottets mening bör staten nu ta på sig ett större ansvar för människornas
ekonomiska grundtrygghet. Utskottet har tidigare uttalat att målsättningen
för en allmän socialförsäkring skulle kunna nås successivt, genom samordning
och enhetliga regler för bidragssystemet. Utvecklingen har emellertid
visat att de bidragsberoendes antal ökar medan samordningsarbetet endast
ger marginella effekter. Utskottet förordar därför att en utredning om
formerna för införandet av ett totalövergripande ekonomiskt och socialt
grundtrygghetssystem genomförs. Vad utskottet anfört bör med bifall till
yrkande 1 i motion Sf270 ges regeringen till känna.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Förslag om”
och på s. 5 slutar med ”yrkande 2.” bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan förordat att en utredning om formerna för införandet
av ett totalövergripande ekonomiskt och socialt grundtrygghetssystem
genomförs. Staten bör emellertid redan nu ta ett större ansvar för medborgarnas
ekonomiska trygghet. Utskottet anser därför att ett socialförsäkringstillägg
bör införas i avvaktan på resultatet av ovan nämnda utredning. Vad
utskottet anfört bör med bifall till yrkande 2 i motion Sf270 ges regeringen till
känna.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande socialförsäkringstillägg
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sf270 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Socialförsäkringstillägg
Ragnhild Pohanka (mp) anför:

Jag anser att alla bör vara garanterade en ekonomisk grundtrygghet. I detta
syfte har miljöpartiet påbörjat en utredning om möjligheterna att införa en
form av medborgarlön. Enligt min mening kan även de tankegångar som förs
fram i motion Sf270 anföras som stöd för en sådan medborgarlön.

1 Förslag till

1988/89:SfU8

Lag om ändring i lagen (1988:881) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:881) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring1

dels att 16 kap. 5 § och punkt 1 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
skall ha följande lydelse,

dels att det i övergångsbestämmelserna skall införas en ny punkt, 15, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

5§

Ålderspension utgår från och med den månad varunder den försäkrade
fyller sextiofem år eller, om han önskar att pensionen skall börja utgå
tidigare eller senare, från och med den månad som angives i pensionsansökn
ingen.

Förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag utgår från och med
den månad då rätt till förmånen inträtt. I fall som avses i 1 § andra stycket
utgår dock förtidspension från och med månaden näst efter den då beslutet
om pension meddelats.

Efterlevandepension utgår från och med den månad då den försäkrade
avlidit eller, om han vid sin död uppbar ålderspension eller förtidspension,
från och med månaden näst efter den då dödsfallet inträffat.

Inträder rätt till ålderspension eller efterlevandepension vid annan tidpunkt
än som åsyftas i första och tredje styckena, utgår pensionen från och
med den månad då rätten inträtt.

Pension må ej utgå för längre tid Pension får inte utgå för längre
tillbaka än tre månader eller, såvitt tid tillbaka än tre månader eller, i
gäller barnpension, två år före an- fråga om barnpension eller handisökningsmånaden.
kappersättning, två år före ansök ningsmånaden.

Vid utbetalning av folkpension för förfluten tid till försäkrad, vars make
uppbär folkpension, skall pensionen så minskas, att det sammanlagda
beloppet för båda makarna motsvarar vad som skall utgå enligt 6 kap. 2 §
eller 7 kap. 4 §.

Det belopp som först förfaller till betalning efter beslut om barnpension
enligt 14 kap. 2 § skall minskas med vad som utbetalats i omställningspension
enligt 14 kap. 4 § eller särskild efterlevandepension enligt 14 kap. 5 §
för den tid som barnpensionsbeloppet avser utöver vad som skulle ha
utgetts om beslutet om barnpension förelegat vid utbetalningen av omställningspensionen
eller den särskilda efterlevandepensionen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 1. Denna lag träder i kraft, i fråga

januari 1990. om 16 kap. 5 § femte stycket den 1

januari 1989, och i övrigt den 1 januari
1990.

Bilaga

1 Lagen omtryckt 1982:120.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15. Äldre föreskrifter i 16 kap. 5 §
femte stycket gäller fortfarande i
ärenden om handikappersättning
där ansökan har gjorts före den 1
januari 1989. På grund av de nya
föreskrifterna i samma lagrum får
handikappersättning inte utges för
tid före den 1 oktober 1988.

1988/89 :SfU8

Bilaga

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5, 5 b och 5 c §§ lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

5 §2

Vid sjukdom som efter samordningstidens slut sätter ned den försäkrades
förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst hälften utgår
sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen.

Saknar den försäkrade förmåga att skaffa sig inkomst, utges hel sjukpenning.
I annat fall utges halv sjukpenning.

Om inte annat följer av 5 a—5
c §§ utgör hel sjukpenning för dag
en trehundrasextiofemtedel av den
försäkrades sjukpenningunderlag
enligt 6 §. Sjukpenningen avrundas
till närmaste hela krontal. När sjukpenning
skall utges tillden försäkrade
för sådan tid, för vilken denne
har erhållit sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
får sjukpenningen dock beräknas till
det sammanlagda belopp som har
betalats ut för samma tid ökat med
en niondel. Det sålunda beräknade
beloppet avrundas till närmaste hela
krontal.

Som sjukperiod anses tid, under vilken en försäkrad i oavbruten följd
lider av sjukdom som avses i första stycket.

5 b §3

Om den försäkrades sjukpenning i fall som avses i 5 a § svarar mot ett
sjukpenningunderlag i form av enbart inkomst av anställning, skall till
grund för beräkningen av beloppet av hel sjukpenning för dag läggas det tal
som erhålls när sjukpenningunderlaget delas med den försäkrades årsarbetstid
enligt 3 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Skall sjukpenning utges för endast en dag multipliceras det enligt första
stycket erhållna talet med antalet timmar av ordinarie arbetstid eller
däremot svarande normal arbetstid. Produkten utgör hel sjukpenning för
dagen.

Skall sjukpenning utges för mer än en dag multipliceras det enligt första
stycket erhållna talet med det sammanlagda antalet timmar av ordinarie
arbetstid eller däremot svarande normal arbetstid som belöper på dagarna.
Det tal som därvid erhålls delas med antalet dagar med sjukpenning.
Kvoten utgör beloppet av hel sjukpenning för dag. Skall sjukpenning utges
efter olika grader av nedsatt arbetsförmåga sammanläggs dock de timmar

1 Lagen omtryckt 1977:264.

’ Senaste lydelse 1987:225.

1 Senaste lydelse 1987:1322.

1988/89:SfU8

Bilaga

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som avser samma grad för sig. Sjukpenning beräknas för varje sådan
period för sig.

Det enligt första stycket erhållna talet avrundas till närmaste hela krontal.
Om antalet timmar enligt andra stycket eller det sammanlagda antalet
timmar enligt tredje stycket inte uppgår till ett helt timtal skall avrundning
ske till närmaste hela timtal, varvid halv timme avrundas uppåt. Sjukpenning
avrundas till närmaste hela krontal.

Vad som sägs i 5 § tredje stycket
om sjukpenningberäkning när avräkning
skall ske mot tidigare utgiven
sjukpenning enligt lagen om
allmän försäkring gäller också vid
tillämpning av denna paragraf.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket
får meddela föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie arbetstid och
därmot svarande normal arbetstid.

5 c §'

Om den försäkrades sjukpenning Om den försäkrades sjukpenning

i fall som avses i 5 a § svarar mot ett i fall som avses i 5 a § svarar mot ett

sjukpenningunderlag i form av in- sjukpenningunderlag i form av inkomst
av såväl anställning som an- komst av såväl anställning som annat
förvärvsarbete beräknas belop- nät förvärvsarbete beräknas beloppet
av hel sjukpenning för dag en- pet av hel sjukpenning för dag enligt
följande. Den del av sjukpen- ligt följande. Den del av sjukpenningen
som grundar sig på inkomst ningen som grundar sig på inkomst

av anställning beräknas enligt 5 b § av anställning beräknas enligt 5 b §

första -fjärde styckena. Den del som första-femte styckena. Den del som

grundar sig på inkomst av annat grundar sig på inkomst av annat

förvärvsarbete beräknas enligt 5 § förvärvsarbete beräknas enligt 5 §

tredje stycket. tredje stycket.

Utan hinder av föreskrifterna i första stycket samt 5 a och 5 b §§
beräknas sjukpenning enligt 5 § tredje stycket

1. när den försäkrade skall uppbära sjukpenning med tillämpning av 6
kap. 5 §, och

2. i fall som avses i 3 kap. 10 c § första stycket 1, 2 och 4 samt andra
stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas på beslut
angående sjukpenningberäkning som meddelas efter ikraftträdandet.

1988/89 :SfU8

Bilaga

4 Senaste lydelse 1987:225.

1988/89:SfU8

Bilaga

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:1002) om försöksverksamhet
inom sjukförsäkringsområdet
dels att lagen, som gäller till utgången av år 1988,1 skall fortsätta att gälla
till utgången av juni 1990,
dels att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§2

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med
avseende på ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt motsvarande ersättning enligt lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
meddela föreskrifter vid försöksverksamhet enligt denna lag.

Sådana föreskrifter skall avse vissa avgränsade grupper av personer eller
samtliga personer som är försäkrade eller omfattas av statligt personskadeskydd.

Föreskrifterna får gälla längst till Föreskrifterna får gälla längst till
utgången av år 1988. utgången av juni 1990.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

3 Förslag till

Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1985:1002) om
försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet, dels
ändring i samma lag

1 Lagens giltighetstid senast förlängd 1987:367.

2 Senaste lydelse 1987:367.

4 Förslag till

Lag om upphävande av förordningen (1962:385) angående
ersättning för sjukresor enligt lagen om allmän försäkring
(sjukreseförordningen)

Härigenom föreskrivs att förordningen (1962:385) angående ersättning
för sjukresor enligt lagen om allmän försäkring (sjukreseförordningen)
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1988.

1988/89:SfU8

Bilaga

gotab Stockholm 1988 16211