Socialförsäkringsutskottets

betänkande

1988/89 :SfU5

Avgifter för pensionärer vid sjukhusvård

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1988/89:33 vari föreslås - i
enlighet med tidigare principbeslut av riksdagen - att det s.k. avgiftsfria året
vid sjukhusvård för pensionärer med hel ålderspension avskaffas fr.o.m. den
1 januari 1989. Utskottet biträder detta förslag.

I propositionen föreslås också att ett nytt avgiftssystem vid sjukhusvård
införs för ålderspensionärer och utförsäkrade förtidspensionärer likaledes
fr.o.m. den 1 januari 1989. Förslaget i denna del innebär att avgiften per
vårddag skall utgöra en tredjedel av summan av utgående pensionsförmåner
(ålders- eller förtidspension i form av folkpension, pensionstillskott och
ATP) dock högst 55 kr. och lägst 40 kr. Avgiften skall tas ut av försäkringskassorna
genom avdrag på pensionsförmånerna. I vissa undantagsfall
föreslås avgiften till 30 kr. Utskottet biträder förslaget med den ändringen att
avgiften för alla pensionärer skall utgöra en tredjedel av pensionsförmånerna,
dock högst 55 kr.

Utskottet föreslår också att en möjlighet till individuell prövning av
avgiftsuttaget införs. Regeringen skall därför skyndsamt återkomma med ett
förslag så att regler i detta hänseende kan träda i kraft den 1 maj 1989.

Till betänkandet har fogats en reservation (c, vpk, mp) och ett särskilt
yttrande (c).

Propositionen

I proposition 1988/89:33 om avgifter för pensionärer vid sjukhusvård har
regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Lagförslagen framgår av bilaga.

Motioner

1988/89:Sf2 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1988/89:33,

2. att riksdagen beslutar om sjukhusavgifter som uppfyller de i motionen
ställda kraven på rättvisa och möjligheter till individuell nedsättning.

1988/89

SfU5

1 Riksdagen 1988/89.11 sami. Nr 5

1988/89:Sf3 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1988/89:33 om avgifter för
pensionärer vid sjukhusvård,

2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad
som anförts om rehabilitering som målsättning i sjukvården för ålderspensionärer,

3. att riksdagen beslutar upphäva tidigare principbeslut om att införa
avgifter för pensionärer vid sjukhusvård.

1988/89:Sf4 av Barbro Sandberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på propositionen i denna del beslutar att
avgiftens storlek alltid bör utgöra en tredjedel av pensionsförmåner med ett
tak på 55 kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att pensionstillskott bör utgå också till de pensionärer som på
grund av undantagande från försäkringen för tilläggspension saknar eller har
reducerat pensionstillskott.

1988/89:Sf5 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1988/89:33 om avgifter för pensionärer
vid sjukhusvård,

2. att riksdagen beslutar att upphäva tidigare fattat principbeslut om att
avskaffa rätten till fri sjukhusvård under ett år för pensionärer.

1988/89:Sf6 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1988/89:33.

1988/89:Sf7 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar avslå proposition 1988/89:33 om avgifter för pensionärer
vid sjukhusvård.

Utskottet

För en försäkrad som vårdas på sjukhus på grund av sjukdom utgår ersättning
för vården enligt 2 kap. 4 § AFL. För pensionär som åtnjuter hel ålders- eller
förtidspension är dock rätten till ersättning begränsad till 365 dagar. Det
ankommer på regeringen att bestämma grunderna för ersättning. Ersättningsbeloppen
till sjukvårdshuvudmännen ingår fr.o.m. år 1987 i den
allmänna sjukvårdsersättningen som bestäms genom regelbundet återkommande
överenskommelser mellan sjukvårdshuvudmännen och regeringen.

Ersättning för sjukhusvård utgår också till sådana vårdinrättningar som
räknas som sjukhus men som inte drivs av sjukvårdshuvudmännen. Ersättningsbeloppet,
som för närvarande är 45 kr. per vårddag, skall fr.o.m. år
1989 ingå i den allmänna sjukvårdsersättningen varvid förutsatts att sjukvårdshuvudmännen
träffar avtal med berörda vårdinrättningar om de
ersättningsbelopp som skall komma vårdinrättningarna till godo.

För sjukpenningförsäkrad som får sjukhusvård görs ett avdrag på sjukpenningen
med 55 kr. per dag, dock högst en tredjedel av sjukpenningen. För
pensionärer som uppbär hel ålders- eller förtidspension och för vilka
försäkringen erlägger ersättning under 365 dagar kan med undantag för

1988/89:SfU5

sådana ålderspensionärer som är sjukpenningförsäkrade något avdrag på
utgående försäkringsförmåner inte göras. Dessa pensionärer får således
kostnadsfri sjukhusvård under sammanlagt högst ett år. Efter det avgiftsfria
året har sjukvårdshuvudmännen enligt 17 § hälso- och sjukvårdslagen rätt att
ta ut en avgift av högst 55 kr. per vårddag, varvid enligt överenskommelse
mellan staten och sjukvårdshuvudmännen har förutsatts att nedsättning av
avgiften skall kunna ske med hänsyn till pensionärens möjlighet att betala
kostnaden för egen bostad och pensionärens behov av medel för särskilda
rehabiliteringsinsatser.

I budgetpropositionen 1986/87 föreslogs att det avgiftsfria året för
ålderspensionärer skulle avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1987. Pensionärerna
skulle sålunda själva erlägga avgift vid sjukhusvård, vilket beräknades leda
till en utgiftsminskning för sjukförsäkringen för budgetåret 1987/88 med 540
milj. kr.

Vid riksdagsbehandlingen hänvisades i flera motioner (s, m, fp) till de
regler som gäller för sjukpenningavdrag vid sjukhusvård. Motionärerna
ansåg att en spärregel borde finnas även för avgifter som togs ut för
sjukhusvård med stöd av hälso- och sjukvårdslagen.

Socialutskottet, som yttrade sig över de nämnda motionerna, delade den
syn som kom till uttryck i motionerna, nämligen att en förändring av
avgiftsskyldigheten aktualiserar frågan om en spärregel som skyddar de
sämst ställda pensionärerna mot att drabbas av en orimligt hög avgift vid
sjukhusvård. Utskottet framhöll att de möjligheter som finns till nedsättning
av avgiften efter en individuell prövning av behovet förutsätter att pensionären
själv begär nedsättning och redovisar motiven härför. Vid ett avskaffande
av det s.k. fria året okar antalet pensionärer som har att erlägga
vårdavgift. Många enstaka korta vårdtillfällen kommer att omfattas av
avgiftsuttaget. I det läget behövdes enligt socialutskottets uppfattning en
mera schabloniserad regel för att skydda pensionärer med låga inkomster.
Socialutskottet erinrade också om att nedsättning enligt nuvarande avtal
främst anknyter till pensionärernas behov av egen bostad och/eller medel för
rehabiliteringsinsatser. Den situationen att pensionären har små inkomster
eller svag ekonomi i övrigt hade inte i sig berörts i avtalet. Socialutskottet
ansåg att det fanns skäl att införa en ytterligare begränsning vilken skyddade
pensionärer med låga pensionsinkomster mot att debiteras en avgift av 55 kr.
per vårddag. En lösning som förespråkades i motionerna och som socialutskottet
också såg som principiellt riktig vore att anknyta till de regler som
gäller beträffande avdrag på sjukpenning. En liknande regel borde gälla för
pensionärer som har att erlägga vårdavgift. Det borde enligt socialutskottet
ankomma på regeringen att utforma förslag i frågan och snarast framlägga
detta för riksdagen. Socialutskottet betonade emellertid att reglerna skulle
vara schabloniserade och enkla att tillämpa och att de inte skulle innebära en
individuell behovsprövning. Möjligheterna till nedsättning med hänsyn till
särskilda behov borde kvarstå vid sidan av den nu beskrivna begränsningsregeln.

Socialförsäkringsutskottets majoritet (s, m, fp) delade departementschefens
bedömning att systemet med det avgiftsfria året för ålderspensionärer
borde avskaffas. Utskottet instämde också i socialutskottets bedömning att

1988/89:SfU5

en begränsningsregel behövdes till skydd för pensionärer med låga inkomster
och att en sådan regel måste vara schabloniserad och enkel att tillämpa. Den
borde utformas efter mönster av vad som gäller för avdrag från sjukpenning,
och hänsyn borde endast tas till pensionsförmåner från den allmänna
försäkringen. I likhet med socialutskottet ansåg socialförsäkringsutskottet
att det borde ankomma på regeringen att utforma förslag i frågan.
Propositionens förslag till lagändring i de delar det berörde det avgiftsfria
året borde av lagtekniska skäl inte antas annat än tillsammans med den av
utskottet begärda ändringen i hälso- och sjukvårdslagen. Det nya förslaget
borde föreläggas riksdagen i så god tid att erforderliga lagändringar kunde
träda i kraft den 1 januari 1988.

1 proposition 1988/89:33 föreslås - i enlighet med det nämnda principbeslutet
av riksdagen - att det avgiftsfria året vid sjukhusvård för pensionärer med
hel ålderspension avskaffas fr.o.m. år 1989. Samtidigt läggs förslag fram om
ett nytt avgiftssystem för ålderspensionärer samt för de förtidspensionärer
som efter att ha åtnjutit ett avgiftsfritt år skall betala avgift för sjukhusvård.
Pensionärerna skall inte längre erlägga avgift för sjukhusvård till sjukhusen
utan i stället skall ett avdrag göras på pensionen för varje dag de vårdas på
sjukhus. Avgiften skall utgöra en tredjedel av summan av de pensionsförmåner
som utgår i form av grundpension från folkpensionen, ATP eller
pensionstillskott, dock att avgiften skall vara högst 55 kr. och lägst 40 kr. För
pensionärer som på grund av undantagande från ATP eller till följd av
underlåten avgiftsbetalning har reducerat pensionstillskott föreslås avgiften
bli 30 kr. per vårddag.

Genom att avgiften för sjukhusvård skall erläggas genom avdrag på
pensionsförmånerna kommer det nya systemet att administreras av försäkringskassorna
och riksförsäkringsverket varvid vårdgivarna skall lämna
uppgifter om vilka personer som vårdats på sjukhus. Det bortfall av avgifter
och ersättningar för sjukhusvård åt pensionärer som huvudmännen får
vidkännas har beaktats genom att den allmänna sjukvårdsersättningen för år
1989 enligt överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen höjs
med sammanlagt 960 milj. kr. De totala besparingarna för försäkringen,
sedan nämnda belopp beaktats, har beräknats till ca 445 milj. kr. per år.

I motion Sf2 av Sten Svensson m.fl. yrkas avslag på propositionen samt att
riksdagen beslutar om sjukhusavgifter som uppfyller de i motionen ställda
kraven på rättvisa och möjligheter till individuell nedsättning. Motionärerna
anser att propositionen inte uppfyller de krav som företrädare för moderata
samlingspartiet tidigare ställt upp som en förutsättning för att avskaffa det
avgiftsfria året för pensionärer eftersom pensionären vid sjukhusvård inte
alltid får behålla minst två tredjedelar av pensionen. Inte heller tillgodoses
kravet på möjlighet till en individuell avgiftsnedsättning så att den på sjukhus
vårdade pensionären skall kunna behålla sin bostad och/eller kunna bestrida
rehabiliteringskostnader. Motionärerna kan följaktligen inte biträda den
utformning förslagen fått i propositionen.

Även Barbro Sandberg m.fl. vänder sig i motion Sf4 mot den utformning
tredjedelsregeln fått i propositionen och begär att riksdagen med avslag på
propositionen i denna del beslutar att avgiftens storlek alltid skall utgöra en

1988/89 :SfU5

tredjedel av pensionsförmånens storlek, dock högst 55 kr.

Olof Johansson m.fl. yrkar i motion Sf3 att propositionen avslås (yrk. 1)
och att tidigare principbeslut om avgifter vid sjukhusvård rivs upp (yrk. 3).
Motionärerna anför att den nya vårdavgiften medför en stor extrakostnad för
alla pensionärer och särskilt för dem med låg pension och att avgiften riskerar
att äventyra ekonomiska åtaganden utanför vårdinstitutionen. Motionärerna
erinrar också om att förtidspensionärer föreslås få behålla sitt friår med
hänsyn till deras behov av egna ekonomiska medel för rehabilitering och
menar att behovet är lika stort för de äldre att bli rehabiliterade och kunna
behålla det egna hemmet. Motionärerna begär ett uttalande av riksdagen
härom och om att rehabilitering måste finnas kvar som ett mål inom
sjukvården för alla åldersgrupper (yrk. 2).

Även Lars Werner m.fl. yrkar i motion Sf5 avslag på propositionen och att
tidigare fattat principbeslut skall upphävas, därför att den föreslagna
sjukvårdsavgiften kommer att medföra oacceptabla ekonomiska påfrestningar
för de sämst ställda pensionärerna.

I ytterligare två motioner, Sf6 av Ragnhild Pohanka m.fl. och Sf7 av Agne
Hansson och Marianne Jönsson, yrkas avslag på propositionen. Ragnhild
Pohanka m.fl. anför också rehabiliteringsskäl för att behålla friåret för
ålderspensionärer och att det, om förslaget genomförs, finns risk för att en
pensionär vid sjukdom inte kan behålla sitt hem. Agne Hansson och
Marianne Jönsson framhåller att förslaget om slopande av friåret slår
orättvist ur regionalpolitisk synpunkt och är ett nytt allvarligt slag mot
Kalmar län som har en överrepresentation av äldre inom befolkningen.
Länets resurser kommer ytterligare att ansträngas genom ökade socialbidragskostnader,
när många enskilda inte klarar av de ekonomiska konsekvenserna
av förslaget. För den enskilda individen hotas tryggheten att ha
kvar ett eget hem efter sjukdomsperioden.

Den föreslagna sjukvårdsavgiften har beräknats enligt samma metodik
som gäller för sjukpenningavdrag för sjukförsäkrade, dvs. på inkomsten före
skatt. En avvikelse från denna metodik har dock gjorts genom att en nedre
gräns för avgiften satts vid 40 kr.

Utan någon nedre avgiftsgräns skulle med det basbelopp som nu kan
förutses för år 1989 en ogift pensionär med fullt pensionstillskott eller
motsvarande ATP få betala 37 kr. Ett gift pensionärspar med motsvarande
pensionsförmåner skulle däremot få betala endast vardera 33 kr., på grund av
den lägre grundpension som utgår till makar som båda är ålderspensionärer.
Personer med förtida uttag skulle med en strikt tredjedelsregel kunna få
betala ännu lägre avgifter. Personer med undantagande från ATP skulle i sin
tur få en avgift som var direkt anpassad till den reducering av pensionstillskottet
som gällde i det enskilda fallet i stället för den enhetsavgift om 30 kr.
som föreslagits i propositionen för denna pensionärsgrupp.

En konsekvent genomförd tredjedelsmetod skulle också - förutom att
systemet blev enhetligt - medföra att avgifterna under högsta avgiftsgränsen
automatiskt blev anpassade till de årliga pensionshöjningarna.

Utskottet ser således flera fördelar med motionsförslagen i denna del och
förordar därför att avgiften skall utgöra en tredjedel av pensionen, dock att
den högsta avgiften skall vara densamma som för sjukpenningförsäkrade, för

1988/89 :SfU5

närvarande 55 kr. Utskottet biträder därmed motionerna Sf2 och Sf4 i dessa
delar.

Med ett avgiftssystem för pensionärer utan eller med låg ATP helt anpassat
till de individuella pensionsinkomsterna kan enligt utskottet ingen erinran
göras mot att det avgiftsfria året avskaffas i enlighet med tidigare principbeslut
av riksdagen. Utskottet ansluter sig till propositionens förslag i denna del
och avstyrker bifall till motionerna Sfi yrkandena 1 och 3, Sf5, Sf6 och Sfi.

För många pensionärer innebär det nya systemet väsentligt lägre avgifter.
Därmed bör behovet av avgiftsnedsättning bli mindre än i det nuvarande av
sjukvårdshuvudmännen administrerade systemet där avgiften i princip är 55
kr. Det anförda innebär dock inte att utskottet bortser från betydelsen av att
en ålders- eller förtidspensionär har tillräckliga ekonomiska medel för
rehabiliteringsåtgärder och för att kunna behålla sin bostad under även en
längre sjukdomsperiod. Tvärtom vill utskottet kraftigt understryka betydelsen
härav och att en målsättning måste vara att rehabilitera sjuka ålderspensionärer,
så att de kan återvända till ett eget boende. Det finns här stor
anledning att också betona kommunernas ansvar för att det sociala skyddet
fungerar i sådana situationer.

Även om, som nämnts, behovet av avgiftsnedsättning kan förutses bli
mindre i det nya systemet anser utskottet att en möjlighet till individuell
prövning bör finnas kvar. I det nuvarande systemet har genom överenskommelse
mellan staten och sjukvårdshuvudmännen förutsatts att huvudmännen
vid behov medger avgiftsnedsättning. Skäl för en sådan nedsättning har
angetts vara pensionärernas behov av och möjlighet att betala egen bostad
och/eller pensionärens behov av medel för särskilda rehabiliteringsinsatser.
Sådana skäl skall kunna åberopas av en pensionär även fortsättningsvis för
att helt eller delvis slippa avdrag på pensionen för sjukhusvårdsavgifter.

Med hänsyn till den korta tid som återstår innan det nya avgiftssystemet
skall träda i kraft den 1 januari 1989 kan utskottet förutse betydande problem
i den praktiska tillämpningen om särskilda regler om en individuell prövning
av avgiftsuttaget införs med så kort förberedelsetid. Försäkringskassans
personal måste få utbildning och informationsmaterial till pensionärerna om
möjligheten till individuell prövning måste tas fram och distribueras. Det får
därför ankomma på regeringen att förbereda ett lagförslag om en individuell
prövning och att skyndsamt återkomma med förslag till riksdagen, så att det
nya avgiftssystemet kompletteras med bestämmelser om individuell prövning
som kan träda i kraft snarast möjligt och senast den 1 maj 1989. Reglerna
skall utformas så att de kan tillämpas även på avgifter som hänför sig till tid
efter den 1 januari 1989. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning
av motion Sfi yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.

Motion Sfi yrkande 2 får anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

I motion Sf4 anför Barbro Sandberg m.fl. att de intäkter som avgiftsbeläggningen
medför borde användas för att förbättra de ekonomiska villkoren
för de sämst ställda pensionärerna. I första hand bör detta ske genom att
pensionstillskott utgår till de pensionärer som på grund av undantagande från
försäkringen för tilläggspension saknar eller har reducerat pensionstillskott.
Motionärerna begär i yrkande 2 ett tillkännagivande härom.

Utskottet har under en följd av år behandlat yrkanden om rätt till

1988/89 :SfU5

pensionstillskott vid undantagande från ATP. I utskottets av riksdagen
godkända betänkande SfU 1986/87:10 konstaterade utskottet att det i
direktiven till pensionsberedningen har angivits att någon ändring vad gäller
rätten till pensionstillskott inte bör komma i fråga när det gäller pensionstillskott
till den som begärt undantagande från ATP och inte betalat sin
ATP-avgift. Med hänsyn till osäkerheten om levnadsvillkoren för pensionärer
som på grund av att de begärt undantagande från ATP inte kan erhålla
pensionstillskott ansåg utskottet emellertid att det fanns skäl att närmare
undersöka deras behov av ekonomiskt stöd. En sådan undersökning borde
kunna ske inom pensionsberedningen. Vad utskottet med bifall till ett
motionsyrkande således anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till
känna (rskr. 175).

I avvaktan på resultatet av denna undersökning är utskottet, liksom under
föregående riksmöte (se SfU 1987/88:18), inte berett att förorda någon
ändring av gällande bestämmelser för ifrågavarande pensionärer. Utskottet
avstyrker således bifall till motion Sf4 yrkande 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avgiften för pensionärer vid sjukhusvård
att riksdagen med bifall till motion 1988/89 :Sf4 yrkande 1 och motion
1988/89:Sf2 yrkande 2 i motsvarande del och med anledning av
proposition 1988/89:33 och motionerna 1988/89:Sf2 yrkande 1 och
yrkande 2 i motsvarande del och 1988/89:Sf3 yrkande 2 samt med
avslag på motionerna 1988/89:Sf3 yrkandena 1 och 3, 1988/89:Sf5,
1988/89:Sf6 och 1988/89:Sf7

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen att 2 kap.
12 § erhåller följande såsom Utskottets förslag betecknade lydelse.

Propositionens förslag Utskottets förslag

2 kap.
12 §

För varje dag då en pensionsberättigad, som är bosatt här i landet, får
sjukhusvård på grund av sjukdom skall försäkringskassan ta ut en avgift
enligt vad som anges i denna paragraf.

Avgift tas ut från den som uppbär hel ålderspension. Avgift tas även ut från
den som uppbär hel förtidspension och som under tid med sådan pension
erhållit sjukhusvård på grund av sjukdom under 365 dagar.

Avgiften beräknas av försäkrings- Avgiften beräknas av försäkringskassan
med hänsyn till storleken vid kassan med hänsyn till storleken vid

vårdtillfället av pensionsförmåner i
form av ålderspension och förtidspension
enligt denna lag samt pensionstillskott
enligt lagen (1969:205)
om pensionstillskott. Avgiften skall,
om inte annat följer av fjärde stycket,

1988/89:SfU5

Propositionens förslag

Utskottets förslag 1988/89:SfU5

utgöra en tredjedel av summan av förmånerna räknade per dag, dock

förmånerna räknade per dag, dock högst 55 kronor för varje vårddag.

lägst 40 och högst 55 kronor för varje Vid beräkningen av avgiften per

vårddag. Vid beräkningen av avgif- vårddag skall förmånernas månadsten
per vårddag skall förmånernas belopp delas med 30. Avgiften per

månadsbelopp delas med 30. Avgif- vårddag avrundas till närmast lägre

ten per vårddag avrundas till när- hela krontal. Avgiften för en kalen mast

lägre hela krontal. Avgiften för dermånad får aldrig överstiga avgif en

kalendermånad får aldrig översti- ten för 30 vårddagar,

ga avgiften för 30 vårddagar.

I fall där pensionstillskott till ålderspension
eller förtidspension är
reducerat på grund av att undantagande
från försäkringen för tilläggspension
har gällt för pensionären
eller på grund av att pensionspoäng
enligt II kap. 6 § första stycket inte
har tillgodoräknats som följd av underlåten
avgiftsbetalning, skall avgiften
per vårddag utgöra 30 kronor.

Avgiften tas ut genom avdrag vid utbetalning av sådana pensionsförmåner
som är avgiftsgrundande enligt andra och tredje styckena. Försäkringskassan
beslutar om sådant avdrag. Om avdrag inte kan göras på grund av att
avgiftsgrundande förmåner inte längre lämnas, skall någon avgift inte tas ut.
Inte heller skall avgift tas ut om pensionsförmånerna vid vårdtillfället eller
avdragstillfället är nedsatta enligt 10 kap. 2 § eller uppbärs av annan än den
pensionsberättigade enligt 10 kap. 3 §. Avgifterna tillfaller den allmänna
försäkringen.

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring
i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om individuell avgiftsprövning.

2. beträffande pensionstillskott vid undantagande från ATP
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sf4 yrkande 2.

Stockholm den 29 november 1988
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin
Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Margit Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson
(s), Ingegerd Elm (s), Margareta Persson (s). Barbro Sandberg (fp), Rune
Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp), Christina
Pettersson (s), Arne Mellqvist (s), Bertil Persson (m) och Martin Segerstedt
(s).

Reservation

1988/89 :SfU5

Avgiften för pensionärer vid sjukhusvård (mom. 1)

Karin Israelsson (c), Rune Backlund (c), Margö Ingvardsson (vpk) och
Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottet yttrande som börjar på s. 5 med ”Den
föreslagna” och slutar på s. 6 med ”till känna” bort ha föjande lydelse:

När riksdagen år 1987 fattade ett principbeslut om att slopa det avgiftsfria
året för pensionärer vid sjukhusvård röstade bl.a. företrädare för c och vpk
för att friåret för pensionärerna skulle behållas. De sämst ställda pensionärerna
skulle annars få en oacceptabel försämring av sin ekonomi och den
enskildes möjligheter till rehabilitering skulle drastiskt minska.

Utskottet vidhåller denna inställning. Propositionens förslag innebär -även med de ändringar utskottsmajoriteten föreslagit - att pensionärer med
låg pension får vidkännas en stor extra kostnad vid sjukdom. Det finns enligt
utskottets uppfattning inget utrymme i deras budget för extra avgifter i
samband med sjukhusvård. I många fall är det de äldre pensionärerna som
har långa vårdtider och samtidigt låg pension. Det blir då i första hand dessa
pensionärer som kommer att drabbas av de ändrade avgiftsreglerna och som
får betala den besparing det slopade friåret medför för statsbudgeten.

Utskottet anser med det anförda att riksdagen med bifall till motionerna
Sf3 yrkandena 1 och 3, Sf5, Sf6 och Sf7 bör avslå propositionen och samtidigt
undanröja det år 1987 fattade principbeslutet om att slopa det avgiftsfria
året.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande avgiften för pensionärer vid sjukhusvärd
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Sf2 yrkande 1,

1988/89:Sf3 yrkandena 1 och 3, 1988/89:Sf5, 1988/89:Sf6 och 1988/

89:Sf7 och med anledning av motion 1988/89:Sf3 yrkande 2 samt med
avslag på motionerna 1988/89:Sf2 yrkande 2 och 1988/89:Sf4 yrkande
1, dels avslår proposition 1988/89:33, dels upphäver sitt beslut att
slopa det avgiftsfria året vid sjukhusvård (prop. 1986/87:100, SfU14,
rskr. 234),

Särskilt yttrande

Avgiften för pensionärer vid sjukhusvård

Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anför:

Som motivering för att förtidspensionärer får behålla ett avgiftsfritt år vid
sjukhusvård har i propositionen angetts deras behov av egna ekonomiska
medel för rehabilitering. Detta måste enligt vår mening tolkas så att
regeringen anser att ålderspensionärer inte har samma behov av medel för
rehabilitering som förtidspensionärer. Vi tar avstånd från ett sådant synsätt
och anser att målet om rehabilitering måste finnas kvar i sjukvården för alla

åldersgrupper. Med hänsyn till att utskottsmajoriteten kraftigt understrukit 9

att en målsättning måste vara att rehabilitera sjuka ålderspensionärer så att
de kan återvända till ett eget boende, avstår vi från ett särskilt yrkande med
anledning av motion Sf3 yrkande 2.

1988/89:SfU5

I proposition 1988/89:33 framlagda

1. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1
dels att 2 kap. 14 § skall upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 10 och 12 §§, 3 kap. 4 § och 20 kap. 8 § skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

10 §2

Frågor om sjukvårdsersättning prövas i andra fall än som avses i andra
stycket av den allmänna försäkringskassa, hos vilken den försäkrade är inskriven
eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i
1 kap. 4 §. Denna försäkringskassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa
att pröva sådana frågor.

Frågor om sjukvårdsersättning enligt 2, 3 och 5 §§ samt ersättning enligt
4 § som inte hänför sig till visst vårdtillfälle prövas av den försäkringskassa
inom vars verksamhetsområde vårdgivaren bedriver sin verksamhet. Detsamma
gäller sjukvårdsersättning i övrigt i de fall där den försäkrade inte är
och inte heller under den förutsättning som sagts i första stycket skulle ha
varit inskriven hos allmän försäkringskassa.

Frågor om avgift för sjukhusvård
enligt 12 § prövas av den försäkringskassa
hos vilken den försäkrade
är inskriven.

12 §

För varje dag då en pensionsberättigad,
som är bosatt här i landet, får
sjukhusvård på grund av sjukdom
skall försäkringskassan ta ut en avgift
enligt vad som anges i denna paragraf Avgift

tas ut från den som uppbär
hel ålderspension. Avgift tas även ut
från den som uppbär hel förtidspension
och som under tid med sådan
pension erhållit sjukhusvård på
grund av sjukdom under 365 dagar.

Avgiften beräknas av försäkringskassan
med hänsyn till storleken vid
vårdtillfället av pensionsförmåner i
form av ålderspension och förtidspension
enligt denna lag samt pensionstillskott
enligt lagen (1969:205)
om pensionstillskott. Avgiften skall,
om inte annat följer av fjärde stycket,

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1986:861.

För tid efter ingången av den månad
varunder den försäkrade fyllt 70
år eller dessförinnan börjat åtnjuta
hel ålderspension enligt denna lag,
får ersättning för sjukhusvård på
grund av sjukdom utges för högst
365 dagar. Vad nu sagts tillämpas
även för tid, varunder den försäkrade
åtnjuter hel förtidspension, och
skall med sådan tid jämställas efterföljande
tid därest förtidspensionen
upphört att utges med månaden näst
före den, varunder den försäkrade
börjat åtnjuta hel ålderspension.

Vad i första stycket stadgas med
avseende på förtidspension äger motsvarande
tillämpning där den försäkrade
skulle hava kommit i åtnjutande
av sådan pension, om han varit
svensk medborgare.

1988/89: SfU5

Bilaga

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utgöra en tredjedel av summan av
förmånerna räknade per dag, dock
lägst 40 och högst 55 kronor för varje
vårddag. Vid beräkningen av avgiften
per vårddag skall förmånernas
månadsbelopp delas med 30. Avgiften
per vårddag avrundas till närmast
lägre hela krontal. Avgiften för en
kalendermånad får aldrig överstiga
avgiften för 30 vårddagar.

1 fall där pensionstillskott till ålderspension
eller förtidspension är
reducerat pä grund av att undantagande
från försäkringen för tilläggspension
har gällt för pensionären eller
på grund av att pensionspoäng enligt
11 kap. 6 § första stycket inte har
tillgodoräknats som följd av underläten
avgiftsbetalning, skall avgiften
per vårddag utgöra 30 kronor.

Avgiften tas ut genom avdrag vid
utbetalning av sådana pensionsförmåner
som är av gifts grundande enligt
andra och tredje styckena. Försäkringskassan
beslutar om sådant
avdrag. Om avdrag inte kan göras på
grund av att avgiftsgrundande förmåner
inte längre lämnas, skall någon
avgift inte tas ut. Inte heller skall avgift
tas ut om pensionsförmånerna
vid vårdtillfället eller avdragstillfället
är nedsatta enligt 10 kap. 2 § eller
uppbärs av annan än den pensionsberättigade
enligt 10 kap. 3 §. Avgifterna
tillfaller den allmänna försäkringen.

3 kap.

4 §4

Om inte annat följer av 10-10 b §§ utgör hel sjukpenning för dag
90 procent av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med
365. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal.

För varje dag då den försäkrade får sjukhusvård skall sjukpenning enligt

denna lag minskas med 55 kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpen ningens

belopp. Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till
närmast lägre hela krontal.

Andra stycket gäller inte i fråga om
sjukpenning för tid dä den försäkrade
uppbär hel ålderspension enligt
denna lag.

1988/89:SfU5

Bilaga

4 Senaste lydelse 1987:223.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 kap.

8 §5

Den som är försäkrad eller eljest äger rätt till ersättning enligt denna lag
åligger att, i enlighet med de föreskrifter som meddelas av regeringen eller,
efter regeringens bestämmande, av riksförsäkringsverket, lämna de uppgifter,
som är av betydelse för tillämpningen av lagen. Beträffande den som är
omyndig eller har god man eller förvaltare enligt föräldrabalken har förmyndaren
eller, om det kan anses följa av uppdraget, gode mannen eller förvaltaren
skyldighet att lämna uppgifterna.

Den som driver en sjukvårdsinrättning
som är att anse som sjukhus
enligt denna lag är skyldig att meddela
den allmänna försäkringskassan
när en patient tas in för vård på sjukhuset
och när sjukhusvården upphör.
Sådan uppgift skall utan dröjsmål
lämnas till den försäkringskassa där
patienten är inskriven.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

1988/89SfU5

Bilaga

5Med nuvarande lydelse avses den i 1988/89: LU9 föreslagna lydelsen.

2 Förslag till

Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs att 17 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 §'

Av patienterna får tas ut vårdavgifter enligt grunder som landstingskommunen
bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Patienter
som är bosatta inom landstingskommunen skall därvid behandlas lika.

När sjukhusvård meddelas en pensionär
sedan denne under tid som
anges i 2 kap. 12 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring erhållit sådan
vård under 365 dagar, får värdavgiften
bestämmas till högst 55 kronor
per vårddag.

En fordran på vårdavgift preskriberas tre år efter tillkomsten. I övrigt gäller
preskriptionslagen (1981:130) i fråga om sådana fordringar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

1988/89 :SfU5

Bilaga

1 Senaste lydelse 1986:862.

Stockholm 1988 16243