Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Socialforsäkringsutskottets

betänkande

1988/89: SaJ19

Ny utlänningslag m.m.


 

1988/89 SfU19


Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1988/89:86 med förslag till utlänningslag m. m. och motioner.

Förslagen i propositionen utgör den sista delen av ett översynsarbete som inleddes år 1987 med primärt syfte att radikalt förkorta handläggnings-tiderna i utlänningsärenden.

Nyheterna i regeringsförslaget avser främst ändrade handläggningsregler för asylärenden. De viktigaste ändringarna i detta avseende är följande.

Alla ärenden där asylskäl åberopas skall i fortsättningen avgöras av in­vandrarverket. Den rätt som polismyndighet nu har att i vissa fall besluta om direktavvisning även i sådana ärenden upphävs. Invandrarverket får möjlighet att förordna om omedelbar verkställighet av sina awisningsbe-slut i vissa fall.

De nuvarande bestämmelserna om överlämnande och övertagande av s. k. verkställighetsärenden upphävs. Eventuella verkställighetshinder skall i stället beaktas redan när en fråga om avvisning eller utvisning prövas. Nya omständigheter, som inte prövats i avvisnings- eller utvisningsären­det, skall dock kunna medföra att en ny ansökan om uppehållstillstånd prövas innan avvisnings- eller utvisningsbeslutet verkställts.

Muntliga inslag i handläggningen av asylärenden ges större utrymme än hittills.

Utförligare beslutsmotiveringar möjliggörs genom en ändring i sekretess­lagen till skydd för uppgifter som har tagits in i skälen till ett beslut.

Flera åtgärder vidtas mot den s. k. dokumentlösheten, dvs. det problem som utgörs av att utlänningar som kommer till Sverige uppger sig sakna både identitetshandlingar och biljetter. Sådana åtgärder avser dels möjlig­heterna att använda tvångsmedel mot utlänningen, dels andra åtgärder. Tvångsmedlen innefattar både rätt till kroppsvisitation i samband med in­resekontroll för att eftersöka identitets- och resehandlingar och utvidgad rätt att ta en utlänning som är över 16 år i förvar. Andra åtgärder är ett utökat kostnadsansvar för ägaren eller brukaren av det fartyg eller luftfar­tyg som har transporterat en utlänning till Sverige, som inte har erforder­liga tillstånd att komma hit, och anteckning om osäker identitet i en flyk­tings resedokument.

Beslut om förordnande av offentligt biträde skall få fattas av invandrar­verket och i vissa fall av polismyndighet.

1    Riksdagen 1988/89. 11 saml. Nr 19


En del bestämmelser som finns i den nuvarande utlänningslagen skall i 1988/89: SfU 19 fortsättningen finnas i särskilda lagar. Detta gäller de s. k. terroristbestäm-melsema, som sammanförs med lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall till en lag om åtgärder för att förebygga våldsdåd med intemationell bakgrund (terroristlag), samt bestämmelserna om an­ställningstillstånd för utländska sjömän på svenska fartyg i utrikes fart. En rad följdändringar görs också i andra lagar.

I betänkandet behandlas också motioner från den allmänna motionsti­den.

Utskottet tillstyrker propositionen i dess helhet och avstyrker bifall till samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats sammanlagt 55 reservationer och 6 särskilda yttranden.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1988/89:86 föreslagit riksdagen att anta de i propositionen framlagda förslagen till

1.  utlänningslag,

2.  lag om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bak­gmnd (terroristlagen),

3.  lag om tillstånd för anställning på fartyg,

4.  lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

5.  lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

6.  lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

7.  lag om ändring i lagen (1971: 176) om vissa intemationella sanktio­ner,

8.  lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister,

9.  lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomsto­lar,

 

10.  lag om ändring i lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl.,

11. lagom ändring i datalagen (1973:289),               *

12.  lagom ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

13.  lagom ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173).

Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1988/89: Sf29 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget i 8 kap. 8 § om utvidgad rätt att besluta om omedelbar verkställighet och beslutar att nuvarande lagregler skall gälla,


 


2.  att riksdagen avslår förslaget i 6 kap. 2 § första stycket 1 och 2 om nya     1988/89: SfU 19 förvarsgmnder för vuxna,

3.  att riksdagen beslutar att 6 kap. 2 § andra stycket ändras när det gäller rekvisit för undanhållande från "anledning att anta" till "skäligen kan be­faras",

4.  att riksdagen avslår förslaget i 6 kap. 3 § om nya kriterier för förvar av barn och beslutar att nuvarande lagregler skall gälla,

5.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att bam endast bör få tas i förvar i yttersta undantagsfall och att den hittillsvarande till-lämpningen av lagen inneburit förvar av barn i alldeles för hög utsträck­ning,

6.  att riksdagen hos regeringen begär att invandrarverket bör få i upp­drag att fortlöpande föra statistik över samtliga beslut om förvar av barn,

7.  att riksdagen avslår förslaget i 5 kap. 2 § att ge polisman rätt att kropps-visitera utlänning vid inresekontroll för att utröna identitet eller resväg,

8.  att riksdagen avslår förslaget i 9 kap. 2 § om utvidgat kostnadsansvar för transportören,

9.  att riksdagen avslår förslaget i 2 kap. 5 § andra stycket om ny ansökan och att bestämmelsema om verkställighetshinder i nu gällande utlännings­lag bör behållas,

10.   att riksdagen avslår förslaget i 2 kap. 9 § om presumtion av återkal-
lelse av tillstånd vid oriktiga uppgifter om identitet och beslutar att nuva­
rande lagregler skall gälla,

11.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en bedöm­
ning alltid måste ske av garantierna i det enskilda fallet och att en asylsök­
ande verkligen åtnjuter trygghet i ett första asylland mot att skickas vidare
till hemlandet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vid beslut om avvisning med omedelbar verkställighet för den beslutande myndighe­ten kända humanitära skäl bör beaktas även om de inte anförts av utlän­ningen,

13. att riksdagen avslår förslaget i 11 kap. 6 § om att socialnämnd eller hälso- eller sjukvårdsmyndighet skall åläggas att lämna ut uppgifter om utlänningen till regeringen, invandrarverket eller polismyndighet,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att anteckning inte bör få göras i resedokument eller främlingspass att utlänningen inte kunnat styrka sin identitet,

15. att riksdagen avslår förslaget i 8 kap. 12 § om tidsfrister för utlän­ningen att lämna landet,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att utlän­ningen bör få en skälig tid för att avveckla sin vistelse i landet på ett hu­mant sätt från delgivningen av ett lagakraftägande avlägsnandebeslut,

17. att riksdagen beslutar att 8 kap. 9 § 1 punkten skall ha följande lyd­else: "Om en utlänning har överklagat ett beslut om avvisning med förord­nande om omedelbar verkställighet enligt 8 §, skall statsrådet pröva om verkställigheten av beslutet tills vidare skall avbrytas (inhibition).",

18. att riksdagen avslår förslaget till förändrad lydelse av 43 § rättshjälps­lagen vad avser överflyttande av beslutanderätten från rättshjälpsnämn-                                                 ;


 


den till polismyndighet, invandrarverket eller departementstjänsteman     1988/89: SfU 19 som regeringen bestämmer,

19.  att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett muntligt förfarande i utlänningsärenden som innehåller regler som leder till större rättssäker­het såsom kontradiktoriskt förfarande och obligatorisk närvaro för det of­fentliga biträdet,

20.  att riksdagen hos regeringen begär förslag om att invandrarverket skall överta handhavandet av utredningarna i asylärenden från polisen.

1988/89: SDO av Hans Göran Franck och Ulla-Britt Åbark (båda s) vari yrkas

1.     att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
angetts om utredning om instansordning, överklagningsmöjligheteroch ut­
redningsarbete i asylärenden,

2.  att riksdagen beslutar om utökad muntlig handläggning i enlighet med vad som angetts i motionen,

3.  att riksdagen beslutar att genomföra lagutredningens förslag om del­beslut beträflFande uppehållstillstånd samt om beslutsmotivering,

4.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen angetts om förvarstagande och behovet av att införa ett nytt institut, kva­lificerad uppsikt, i första hand vad gäller bam,

5.  att riksdagen avslår propositionen såvitt avser kroppsvisitering, om­händertagande av biljetter och ansvar för transportföretag enligt vad som angetts i motionen.

1988/89: SDl av Sylvia Pettersson och Ines Uusmann (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förvarstagande och behovet av att införa ett nytt institut, kva­lificerad uppsikt, i första hand vad gäller bam.

1988/89: S02 av Göran Ericsson (m) vari yrkas

1.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att asyl inte automatiskt utan prövning i varje enskilt fall skall meddelas krigsvägrare,

2.  att riksdagen begär att regeringen skall återkomma med förslag inne­bärande att flyktingstatus ej gäller om flyktingen lämnar ett demokratiskt land till vilket flyktingen lyckats nå,

3.  att riksdagen beslutar att polismyndighetens rätt till direktavvisning skall kvarstå i den omfattning som råder i dag.

1988/89: S03 av Karin Söder (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning till riksdagen om utveckling av praxis i samband med behandling av asylfall,

3.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundläggande riktlinjer för bevisvärderingen i asylärenden,

4.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att direktavvis­ning av bam ej bör äga rum,

5.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att barn ej bör få tas i förvar eller skiljas från sina föräldrar,


 


6.     att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att eflFektivitet     1988/89: SfU 19
och snabbhet vid behandling av ny ansökan om uppehållstillstånd ej bör få

överordnas rättssäkerheten,

7.     att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den som
eventuellt skall sändas till tredje asylland skall ha rätt till offentligt biträde.

1988/89:S04 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas

1.     att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hemliknande lokaler för placeringen av familjer med bam som
tagits i förvar,

2.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av personal med gedigna kunskaper om bam,

3.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges möjligheter att hjälpa människor i akut behov av skydd och en utökning av flyktingkvoten,

4.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av tolkar och advokater.

1988/89: SG5 av Ragnhild Pohanka och Eva Goés (båda mp) vari yrkas

1.  att riksdagen avslår förslaget om utvidgat kostnadsansvar för trans­portföretag för utlänningars återresa vid avsaknad av pass, visum, uppe­hållstillstånd o. d., 9 kap. 2§,

2.  att riksdagen avslår förslaget om rätt att omhänderta returbiljett, 5 kap. 4 §,

3.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att civila per­soner och inte poliser bör vara de som vid gränsen tar emot flyktingar-na/utlänningama,

4.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att utlänningen bör upplysas om sin rätt att söka asyl,

5.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den asylsök­ande före en första utfrågning bör få tillgång till tolk och oflFentligt biträde,

6.  att riksdagen beslutar att ett joursystem för jurister verksamma inom området upprättas,

7.  att riksdagen beslutar att behålla beslutanderätten i rättshjälpsfrågor hos rättshjälpsnämndema,

8.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ingen utök­ning av direktavvisningsbeslut bör antas,

9.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ingen vise-ringsskyldighet bör införas som gmndregel i 3 §,

 

10.  att riksdagen beslutar att som flykting avse även den som avses enligt den utvidgade flyktingkonventionen i OAU, tillägg till 3 kap. 3 §,

11.  att riksdagen avslår förslaget om kroppsvisitation enligt 5 kap. 2 §,

12.  att riksdagen avslår förslaget om förvar enligt 6 kap. 2 § punkterna 1 och 2,

13.  att riksdagen beslutar om totalförbud mot att ta barn i förvar, 6 kap. 3 § med undantag av 3 § punkt 2 första stycket,

14.  att riksdagen avslår förslaget om anteckning i resedokument om osä­ker identitet,

15.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att verkstäl-


 


lighetsbeslutet bör delges den asylsökande och räknas från den dag han/-     1988/89: SfU 19 hon erhållit det i sin hand,

16.  att riksdagen beslutar att avvisning ej i något läge får ske förrän be­slutet vunnit laga kraft,

17.  att riksdagen beslutar att verkställighet inhiberas vid överklagning av beslut,

18.  att riksdagen beslutar att avvisningsverkställighet inhiberas, då nya skäl framkommit efter överklagan till regeringen och därav följt av visnings­beslut,

19.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att muntlig handläggning är en rättighet på alla nivåer,

20.  att riksdagen beslutar att ej förlänga preskriptionstiden från två år till fyra år,

21.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vid åter­sändande till första asylland, myndigheten bör försäkra sig om att den en­skilde har skydd där,

22.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att flykting under inga omständigheter bör få sändas tillbaka till ett första asylland som inte är bundet av Genévekonventionen i sin helhet,

23.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att flyktingars/-utlänningars sjukjournal bör ha samma sekretesskydd som svenska med­borgares.

1988/89: Sf36 av Maria Leissner m. fl. (fp) vari yrkas

1.     att riksdagen avslår förslaget om att införa ett generellt viseringstvång
som grundregel i 3 §,

2.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de som flyr undan krig och inbördeskrig också skall kunna omfattas av asylreglerna,

3.  att riksdagen hos regeringen begär förslag om att invandrarverket skall vara den myndighet som skall handlägga även den första asylutred­ningen,

4.  att riksdagen avslår förslaget om kroppsvisitation i 5 kap. 2 §,

5.  att riksdagen avslår förslaget om omhändertagande av returbiljetter i 5 kap. 4 §,   *

6.  att riksdagen avslår förslaget om förvar av utlänning på gmnd av oklar identitet i 6 kap. 2 § punkt 1,

7.  att riksdagen avslår förslaget om förvar av utlänning för utredning om oklar identitet, 6 kap. 2 § punkt 2,

8.  att riksdagen beslutar om ett totalt förbud mot att ta barn i förvar,

9.  att riksdagen avslår förslaget om anteckning om oklar identitet i främ­lingspass,

10.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio­
nen anförts om tidsfrist vid avvisningsbeslut av regeringen,

11.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio­
nen anförts om grunderna för omedelbar verkställighet,

12.   att riksdagen avslår förslaget om utökat betalningsansvar för trans­
portföretag,


 


13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-      1988/89: SfU19 nen anförts om en redovisning av hur reglerna om straflF för den som i vinningssyfte organiserar illegal invandring i Sverige tillämpas.

1988/89: S07 av Lahja Exner och Ines Uusmann (båda s) vari yrkas att riksdagen beslutar att det av utlänningslagens 2 kap. 4 § punkt 1 skall framgå att undantag från huvudregeln kan göras i särskilda fall av uppskju­ten invandrarprövning.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1988/89

1988/89: Sf362 av Karin Söder och Pär Granstedt (båda c) vari yrkas att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad som i denna motion an­förts.

1988/89: S073 av Bertil Persson (m) vari yrkas

I. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om angelägenheten av att utländska tandläkarstuderande i Sverige
som efter avlagd examen vill verka här också tillåts göra detta.

1988/89: Sf501 av Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som an­förts om behovet av speciellt utbildad personal vid första förhör med flyk­tingar som ankommer till Sverige.

1988/89: Sf502 av Bengt Westerberg m. fl. (fp> vari yrkas

5.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i mo­tionen anförs beträflFande viseringstvånget för flyktingar,

6.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i mo­tionen anförs angående viseringstvånget för chilenska medborgare,

7.  att riksdagen som sin mening ger regeringen.till känna vad som i mo­tionen anförs om information till berörda länder och transportföretag om att asylsökande inte avkrävs visum för att resa in i Sverige,

8.  att riksdagen beslutar överföra beslut om direktavvisning från polisen till invandrarverket,

9.  att riksdagen beslutar om rätt till oflFentligt biträde för alla asylsök­ande i enlighet med vad som anförs i motionen,

10.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om att den allmänna rättshjälpen skall gälla även vid
överklagande av beslut om flyktingstatus och för utfärdandet av resedoku­
ment,

II. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående första asyllandsprincipen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående motivering av beslut i asylärenden,

14.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående förvarstagande av asylsökande,

15.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i


 


motionen anförs om vikten av att asylsökande ges "skäligt rådrum" och      1988/89: SfU 19 möjlighet att lämna landet under värdiga former,

18..att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om vikten av att föräldrar inte utvisas om det innebär att de skiljs från minderåriga barn,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående bättre utredningar av barnens situation i asyl­ärenden,

21. att riksdagen beslutar om ett totalt förbud mot att ta barn i förvar,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående möjligheterna att tillåta arbete under former som liknar beredskapsarbete under asylsökandes väntetid,

29. att riksdagen begär att regeringen närmare utreder möjligheten att skapa asylnämnder i enlighet med vad som anförs i motionen.

1988/89: Sf504 av Sonja Rembo (m) vari yrkas att riksdagen som sin me­ning ger regeringen till känna att sådana förändringar i utlänningsförord­ningen bör vidtas att flykting kan erhålla temporärt arbetstillstånd under den tid utredning om uppehållstillstånd pågår.

1988/89: Sf506 av Alexander Chrisopoulos och Berith Eriksson (båda vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring så att utländska medborgare som gifter sig med svenska medborgare eller med personer som har rätt att vistas i landet, får permanent uppehållstillstånd vid äktenskapets ingående.

1988/89: Sf508 av Knut Wachtmeister och Ingrid Sundberg (båda m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagfäst rätt till dispens­möjligheter vid anställning av invandrare i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89: Sf510 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär att översynen av utlänningslagen skall leda till att den s. k. terroristparagrafen stryks.

1988/89: Sf524 av Maria Leissner (fp) vari yrkas

1.     att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om en sådan ändring i
utlänningslagen beträflFande homosexuellas rätt till asyl som anges i motio­
nen,

2.     att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om intemationellt initiativ i fråga om homosexuella flyktingar.

1988/89: Sf528 av Stig Gustafsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphävande av bestämmelserna om s. k. kommunarrest.

1988/89: Sf530 av Ingrid Ronne-Björkqvist m. fl. (fp) vari yrkas att riksda­gen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs angående översyn av den s. k. tvåårsregeln för utvisning av misshandlade flyktingkvinnor. Motiveringen återfinns i motion 1988/89: So302.


 


1988/89:Sf531 av Lars Wemer m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen av re-     1988/89: SfU 19 geringen begär en redogörelse för vad som ligger till gmnd för terrorist-stämpeln på kurder i Sverige, vad de kommunarresterade anklagas för och vilka bevis som åberopas när kurder anklagas för mordet på Olof Palme. Motiveringen återfinns i motion 1988/89: U534.

1988/89:Sf532 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om förslag om oflFentligt biträde åt asylsökande samt om advokatjour.

1988/89: Sf535 av Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin me­ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av gällande regler för uppehållstillstånd i enlighet med vad i mo­tionen anförts.

1988/89: Sf536 av Sten Andersson i Malmö (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att straflFbelägga att gömma personer som nekats asyl i Sverige.

1988/89: Sf538 av Lola Björkquist (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att handläggarna tar personlig kontakt med de asylsökande vid svårbedömda fall.

1988/89: Sf539 av Lola Björkquist och Karl-Göran Biörsmark (båda fp) vari yrkas

1.     att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de s. k. kommunarrestemas avskaflFande,

2.     att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i mo­
tionen anförts om tilläggsdirektiv för kommittén för översyn av terroristbe-
stämmelsema i utlänningslagen.

1988/89: Sf54l av Hans Göran Franck m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att viseringstvånget för chilenska medborgare snarast hävs.

1988/89: Sf542 av Jill Lindgren och Per Gahrton (båda mp) vari yrkas att riksdagen beslutar ändra bestämmelsema om kommunarrest i syfte att till­godose de berördas rättigheter i de hänseenden som angivits i motionen.

1988/89: Sf545 av Inger Schöriing m. fl. (mp) vari yrkas

1.  att riksdagen beslutar inrätta ett antal "asylnämnder" i Sverige, var­vid föreskrivs att asylnämnden och inte polisen eller invandrarverket skall avgöra om den asylsökande får stanna eller inte och att beslut skall fattas så fort som möjligt, dock icke snabbare än att flyktingens rättssäkerhet kan tillgodoses samt att asylnämnden kan bestå av en domare som ordförande samt lekmän och sakkunniga,

2.  att riksdagen beslutar att asylnämndens beslut skall kunna överklagas till länsrätten och därefter vidare inom rättsapparaten,

3.  att riksdagen beslutaratt riksdag och regeringen står för principbeslut

som skall vara vägledande för asylnämnderna,                                        '


 


6.  att riksdagen beslutar att inga flyktingar får hållas i fängsligt förvar om     1988/89: SfU 19 de inte har begått brott; och aldrig bam,

7.  att riksdagen beslutar att all direkt avvisning vid gränsen skall upp­höra och polisens roll som förhörsledare skall överföras till representanter för asylnämnden,

9.     att riksdagen beslutar att terroristbestämmelserna skall tillämpas en­
bart efter individuell prövning i domstol,

10.  att riksdagen beslutar att personal och förhörsledare skall lyssna mer på barnen,

11.  att riksdagen beslutar att psykolog då skall vara närvarande,

14. att riksdagen beslutar att den som söker uppehållstillstånd/asyl skall få arbete och undervisning under ansökningstiden.

1988/89:Sf547 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas I. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförs om utlänningslagen vad gäller dess stadgande om rätten till asyl, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförs om behov av sådana regler att aylsökandes identitet säkrare kan

bestämmas,

9.     att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om skyldigheten för arbetsgivare att göra anmälan till polismyndig­
het när utländsk medborgare tillträder och avslutar anställning,

10.   att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio­
nen anförs om behovet av att möjlighet ges till tidsbegränsat arbetstillstånd
för asylsökande i avvaktan på att väntetidema nedbringas till en rimlig
nivå.

1988/89: U511 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas

1.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att visumtvånget inte bör användas för att förhindra utländska medborgare att söka politisk asyl i Sverige,

2.  att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att visumtvånget för chilenska medborgare bör avskaflFas.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Sf511.

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1987/88

1987/88:U521 av Lars Wemer m.fl. (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att begränsa de skade­verkningar som den kurdiska folkgmppen i Sverige åsamkats i samband med jakten på Olof Palmes mördare.


10


 


Utskottet                                                        1988/89: SfU19

Allmänt om propositionen

År 1987 inleddes ett översynsarbete av invandrar- och flyktingpolitiken med primärt syfte att radikalt förkorta handläggningstiderna i utlännings­ärenden. Detta arbete har varit uppdelat i fyra delar:

En huvudsakligen teknisk översyn av utlänningslagstiftningen (lagut­redningen).

Utredning om nya mtiner för handläggningen av asylärenden (asylären­deutredningen).

Översyn av organisationen vid statens invandrarverk (organisations­utredningen SIV 89).

Ny ordning för bistånd åt asylsökande under väntetiden.

Den nya ordningen för bistånd åt asylsökande infördes den 1 maj 1988 (prop. 1987/88:80, SfU 17, rskr. 160). Riksdagen fattade under våren 1988 vidare beslut om principema för en ny organisation för statens invandrar­verk, vilken innebär en ny, regionaliserad verksorganisation (prop. 1987/88:158, SfU 28, rskr. 339). Riksdagen beslöt samtidigt att korrigera vissa delar av tidigare gällande riktlinjer för flyktingmottagandet. Nya m-tiner för asylärenden och detaljorganisation för invandrarverket förbereds för närvarande enligt dessa riktlinjer. Riksdagen har nyligen också fattat närmare beslut om resurserna för och inriktningen av arbetet i den nya verksorganisationen (prop. 1988/89:105, SfU 17, rskr. 225). I den nu före­liggande propositionen, som gmndas huvudsakligen på lagutredningens betänkande (SOU 1988:1) Översyn av utlänningslagen, föreslås en ny ut­länningslag. Lagförslaget skall ses som det sista ledet i det angivna över­synsarbetet av invandrar- och flyktingpolitiken.

Alla åtgärder som omfattas av arbetet - inkl. de som nu föreslås -avses träda i kraft den 1 juli 1989.

Den föreslagna lagen skall ersätta 1980 års utlänningslag (1980:376). Nyhetema i lagförslaget avser främst ändrade handläggningsregler för asyl­ärenden. Hämtöver föreslås ändringar i regelsystemet för att göra detta tydligare och enklare än hittills.

De viktigaste ändringarna i handläggningsreglema är följande.

Alla ärenden där asylskäl åberopas skall i fortsättningen avgöras av in­vandrarverket. Den rätt som polismyndighet nu har att i vissa fall besluta om direktavvisning även i sådana ärenden upphävs. Invandrarverket får möjlighet att förordna om omedelbar verkställighet av sina avvisningsbe­slut i vissa fall.

De nuvarande bestämmelsema om överlämnande och övertagande av s. k. verkställighetsärenden upphävs. Eventuella verkställighetshinder skall i stället beaktas redan när en fråga om avvisning eller utvisning prövas. Nya omständigheter, som inte prövats i avvisnings- eller utvisningsären­det, skall dock kunna medföra att en ny ansökan om uppehållstillstånd prövas innan avvisnings- eller utvisningsbeslutet verkställts.

Muntliga inslag i handläggningen av asylärenden ges enligt förslaget större utrymme än hittills.

11


 


Utförligare beslutsmotiveringar möjliggörs genom en ändring i sekretess-     1988/89: SfU 19 lagen till skydd för uppgifter som har tagits in i skälen till ett beslut.

Flera förslag tar sikte på problemet med den s.k. dokumentlösheten, nämligen att utlänningar som kommer till Sverige uppger sig sakna både identitetshandlingar och biljetter. Sådana förslag rör dels möjlighetema att använda tvångsmedel mot utlänningen, dels andra åtgärder. Förslagen om tvångsmedel avser både kroppsvisitation för att i samband med inresekon­troll eftersöka identitets- och resehandlingar och utvidgade möjligheter att ta utlänningar som är över 16 år i förvar. Andra åtgärder som föreslås är ett utökat kostnadsansvar för ägaren eller bmkaren av det fartyg eller luftfar­tyg som har transporterat en utlänning till Sverige, som inte har erforder­liga tillstånd att komma hit, och anteckning om osäker identitet i en flyk­tings resedokument.

Beslut om förordnande av offentligt biträde föreslås få fattas av invand­rarverket och i vissa fall polismyndigheten i stället för som hittills av rättshjälpsnämnderna.

De viktigaste ändringama för att ge en tydligare och enklare reglering än hittills är en uppdelning av lagen i kapitel och en omdisposition i vissa fall mellan lag och förordning, så att vad som är huvudregler anges i lag till­sammans med de viktigaste undantagen, och regeringen ges bemyndigande att föreskriva andra undantag.

En del bestämmelser som finns i den nuvarande utlänningslagen föreslås i fortsättningen bli intagna i särskilda lagar. Detta gäller de s. k. terrorist-bestämmelserna, som enligt förslaget sammanförs med lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall till en lag om åtgärder för att förebygga våldsdåd med intemationell bakgmnd (terroristlag), samt be­stämmelsema om anställningstillstånd för utländska sjömän på svenska fartyg i utrikes fart. Vidare föreslås en rad följdändringar i andra lagar.

Den föreslagna lagen med sin uppdelning i kapitel utgör enligt utskottets mening en mera överskådlig och lättillgänglig författning än den nu gäll­ande lagen. Även den föreslagna omdisponeringen av regler mellan lag och förordning är till gagn för förståeligheten och är också av principiella skäl lämpligare. Utskottet vill dock i likhet med lagrådet påpeka att den valda tekniken att skapa en ny lag, vari många paragrafer överförs från tidigare lag utan ändrat innehåll, medför svårigheter för tillämpningen genom att förarbetena får sökas bakåt i flera led. Motiveringen till många bestämmel­ser i den nya lagen får således sökas i förarbetena till 1980 års utlänningslag eller ännu längre tillbaka, eftersom denna lag i sin tur på samma sätt byggde på 1954 års utlänningslag.

Ett av huvudproblemen inom invandrings- och flyktingpolitiken är de långa handläggningstiderna i utlänningsärenden. Utskottet anser att det framlagda förslaget är väl ägnat att tillgodose det uttalade syftet att bidra till en radikal förkortning av dessa handläggningstider.

Det materiella innehållet i förslagets olika delar bedömer utskottet i det följande.

12


 


Tillståndsfrågor                                               1988/89: SfU 19

Allmänt

Enligt folkrätten bestämmer varje stat själv vilka regler som skall gälla för inresa på dess territorium. Någon generell rätt för en utlänning att besöka en stat finns således inte.

I utlänningslagen (1980:376), UtlL, anges på vilka villkor utlänningar får resa in i och ut ur Sverige samt uppehålla sig och ha anställning här. Närmare bestämmelser om lagens tillämpning finns i den av regeringen utfärdade utlänningsförordningen (1980:377), UtlF.

Regeringen får enligt 10 § UtlL föreskriva att utlänningar inte utan till­stånd får resa in i eller uppehålla sig i Sverige. Regeringen har också med­delat sådana föreskrifter. Dessa innebär att utlänningar enligt huvudregeln i svensk rätt skall ha pass eller liknande legitimationshandling (1 § UtlF) samt visering (24 § UtlF) eller uppehållstillstånd (30 § UtlF) för att få resa in i och uppehålla sig i Sverige. Föreskriftema är emellertid försedda med omfattande undantag. I fråga om visering gäller generellt undantag för dem som har permanent uppehållstillstånd samt för medborgare i de nor­diska länderna och för medborgare i ytterligare ett åttiotal länder.

I propositionen föreslås att skyldigheten för utlänningar att ha pass, vi­sering samt uppehålls- och arbetstillstånd föreskrivs i lag tillsammans med de viktigaste undantagen, medan övriga undantag föreskrivs i förordning av regeringen med stöd av bemyndigande i lagen. Någon förändring i sak, annat än viseringsfrihet för den som har tidsbegränsat uppehållstillstånd, föreslås inte.

Förslaget till omdisponering har föranlett två motionsyrkanden såvitt avser viseringskravet. I motionema S06 (yrkande 1) av Maria Leissner m. fl. och Sf35 (yrkande 9) av Ragnhild Pohanka och Eva Goes yrkar mo­tionärerna avslag på förslaget om viseringstvång som gmndregel.

Den omdisposition i fråga om vissa regler som föreslås i propositionen skall ses mot bakgmnd av att man i 1954 års lagstiftningsärende, vars hu­vudprinciper följdes också i 1980 års lagstiftningsärende, utgick från att omfattande restriktioner rörande utlänningars inresa och vistelse i Sverige endast skulle behövas under en begränsad tid. 1 gällande lag ges därför regeringen bemyndigande att föreskriva skyldighet för utlänningar att ha pass, visering samt uppehålls- och arbetstillstånd. Dessa skyldigheter före­skrivs därefter i förordning. Som framhålls i propositionen (s. 53) har vad som i 1954 års lagstiftningsärende framstod som regler av undantagskarak­tär kommit att bli huvudregler som sannolikt inte kommer att ändras un­der överskådlig tid. Även om strävandena till ett vidgat samarbete inom Europa på skilda områden på sikt skulle leda till ett avskaflfande av pass­tvång m. m. mellan de berörda ländema, skulle kravet på pass och andra villkor för inresa och vistelse i Sverige kvarstå för flertalet utlänningar.

Utskottet delar bedömningen i propositionen att vad som i praktiken är
huvudregler bör anges i lag och mindre betydelsefulla undantag i förord­
ning. Samma ordning bör i detta avseende gälla för de olika formerna av
tillstånd. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen och
avstyrker bifall till motionema SOS yrkande 9 och 806 yrkande 1.
              13


 


Visering i vissa fall                                                          1988/89: SfU 19

Visering till Sverige innebär rätt att resa in i och vistas i landet under en viss kortare tid. Visering kan ges såväl för rena turistbesök som för besök hos släktingar eller för arbete. För att visering skall medges krävs i praxis att utlänningen kan försörja sig här och att han inte kan antas komma att begå brott eller bryta mot utlänningslagens bestämmelser. Visering medges inte om utlänningen kan antas ha för avsikt att bosätta sig här utan att ha fått uppehållstillstånd.

Som framgått ovan har regeringen enligt nuvarande regler bemyndig­ande att föreskriva såväl viseringsskyldighet som undantag från sådan. En­ligt de föreslagna nya reglerna skall regeringen kunna föreskriva undantag.

Det svenska viseringskravet omfattar ungefar hälften av världens län­der. Regeringen har genom en ändring i UtlF (SFS 1988:1600) fr.o.m. den 1 januari 1989 föreskrivit viseringsskyldighet för medborgare i Chile, för vilka tidigare gällt viseringsfrihet.

I flera motioner tas frågan upp om viseringstvångets betydelse för möj­ligheten att söka asyl.

Bengt Westerberg m. fl. hänvisar i motion Sf502 till de riktlinjer som riksdagen har slagit fast för asylpolitiken. Motionärema anför att ett vise­ringstvång för flyktingar är oförenligt med flyktingbegreppet och med våra intemationella förpliktelser. De anser att regeringen genom överenskom­melser med Polen och DDR hindrat flyktingar, som saknar inresevisum till Sverige, att komma hit och att ett visumtvång för chilenare kan godtas endast under fömtsättning att man inte försvårar flyktingars möjlighet att söka asyl. Motionärema begär att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförs om viseringstvång för flyktingar (yrkande 5) och för chilenska medborgare (yrkande 6) samt att berörda länder och transportföretag in­formeras om att asylsökande inte avkrävs visum för att resa in i Sverige (yrkande 7).

Också Lars Werner m. fl. kritiserar i motion U511 att viseringstvånget används för att täppa till flyktvägarna och göra det omöjligt för flyktingar att komma till Sverige och söka politisk asyl. Motionärerna begär att riks­dagen ger regeringen till känna att visumtvånget inte bör användas för att hindra utländska medborgare att söka politisk asyl i Sverige (yrkande 1) samt att visumtvånget för chilenska medborgare bör avskaflFas (yrkande 2).

Hans Göran Franck m.fl. begär i motion Sf541 yrkande 1 att viserings­tvånget för chilenska medborgare snarast hävs.

Såsom inledningsvis anförts reglerar varje stat själv tillträdet till sitt ter­ritorium. Någon grund som ger en annan stat rätt att kräva att sådana regler ändras finns inte. 1 FN:s flyktingkonvention (Genévekonventionen) anges vilka rättigheter och förmåner en konventionsstat är skyldig att till­försäkra flyktingar som vistas inom dess område. Bl. a. gäller att en flykting inte får avvisas eller utvisas till gränsen mot ett område där han riskerar politisk förföljelse. Däremot innebär inte konventionen någon förpliktelse att hjälpa flyktingar att komma till ett land där flyktingen kan få asyl. Några sådana skyldigheter finns inte heller i någon av UNHCR:s rekom­mendationer.


14


 


Riksdagen behandlade vid 1985/86 års riksmöte ingående vad som före-     1988/89: SfU 19 varit mellan Sverige och Tyska demokratiska republiken (DDR) med an­ledning av den omfattande tillströmning av asylsökande som skett via DDR till Trelleborg. Frågan behandlades både av konstitutionsutskottet (KU 1985/86:25) och socialförsäkringsutskottet (SfU 1985/86:21).

Konstitutionsutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande (s. 28) följande:

Utskottet vill till en början konstatera att Sverige, inte bara genom FN:s flyktingkommissarie utan även genom egna initiativ, gjort betydande in­satser på förevarande område inom ramen för svensk flyktingpolitik. Det har i något sammanhnang gjorts gällande att Sverige genom ett avtal med DDR i strid mot den fastlagda invandrarpolitiken och föreliggande kon­ventioner m. m. har hindrat flyktingar från att komma till Sverige via DDR. Utskottet får, efter att ha tagit del av vad som redovisats från utri­kesdepartementet och övrig utredning, slå fast att något avtal med DDR inte har slutits i frågan. Vad som förekommit är fastmer att DDR har an­slutit sig till internationell praxis så till vida att det numera beaktas om den som önskar transitera genom DDR till Sverige har svenskt inresevisum när så erfordras. Det skulle visserligen inte utan fog kunna hävdas att den gängse inställningen i asylfrågor har mbbats, men endast under fömtsätt­ning att Sverige vore första asylland för dem som i stort antal via DDR kom till Trelleborg under 1985. Majoriteten av dem hade emellertid enligt vad som upplysts vistats i Turkiet och alltså befunnit sig i ett första asyl­land.

Mot bakgmnd av det anförda finner utskottet inte anledning till någon formell kritik mot regeringens åtgärder. Det förhållandet att i någon mån personer för vilka Sverige kan vara att anse som första asylland nu får söka sig andra vägar hit är i och för sig beklagligt. Den uppkomna situationen innebar emellertid betydande påfrestningar från olika utgångspunkter. Ge­nom den generösa svenska flyktingpolitiken, inom ramen för FN:s flyk­tingkommissaries arbete och på annat sätt, föreligger alltjämt utomordent­liga möjligheter för dem som bäst behöver en tillflykt i Sverige att få detta. Vid detta förhållande föranleder granskningen inte något ytterligare uttal­ande från utskottets sida.

Socialförsäkringsutskottet återgav i sitt likaledes av riksdagen godkända betänkande den redogörelse som utskottet erhållit från dåvarande statssek­reteraren Jonas Widgren, arbetsmarknadsdepartementet, om vilka kon­takter som hade förekommit mellan Sverige och DDR. Utskottet ansåg att någon invändning inte kunde riktas mot regeringens handlande i frågan.

Utskottet ansåg senast vid förra årets riksmöte (se SfU 1987/88:27) att det inte fanns anledning för riksdagen att ändra uppfattning beträflFande transiteringen genom DDR. Utskottet ansåg vidare att eftersom något av­tal i frågan inte fanns med DDR borde ett föreliggande motionsyrkande om uppsägning av avtalet inte heller föranleda någon riksdagens åtgärd samt att det inte heller fanns anledning till att initiera några ytterligare kontakter med DDR. Utskottet konstaterade vidare att det utan viserings­kravet skulle vara förenat med stora svårigheter att reglera invandringen och avstyrkte bifall till föreliggande motioner.

Statsrådet Georg Andersson uppgav den 13 oktober 1988 i svar på en
riksdagsfråga om de politiska flyktingarna från Chile att svenska myndig-
    15


 


heter där tar ut skyddsbehövande på den s.k. flyktingkvoten samt att be-      1988/89:SfU 19 sked om kvotuttagning kan lämnas inom 48 timmar då förfrågan härom görs av chilenska hjälporganisationer eller av oppositionella partier.

Det införda viseringstvånget för chilenare måste enligt utskottets upp­fattning bedömas mot bakgmnden av att ett mycket stort antal asylsö­kande från Chile kommit till Sverige. Av dessa har utan tvivel många haft goda skäl att söka sig hit. Många har dock befunnits sakna asylskäl och i stället sökt sig hit av ekonomiska skäl. Den svenska flyktingmottagningen är emellertid inte dimensionerad för mottagning även av s. k. ekonomiska flyktingar och kan inte heller avpassas för ett sådant ändamål. Vårt bistånd till människor som på andra håll i världen lever under knappa omständig­heter skall alltjämt utgå i form av bidrag till det internationella utveck­lingssamarbetet.

Enligt uppgifter som utskottet i samband med beredningen av proposi­tionen inhämtat från arbetsmarknadsdepartementet kan den som behöver fly från Chile i första hand via någon medborgarrättsorganisation genom ambassadens förmedling få hjälp med att komma till Sverige inom ramen för flyktingkvoten. Den skyddsbehövande beviljas av invandrarverket ett permanent uppehållstillstånd i Sverige. Han får främlingspass och också rent praktisk hjälp med resan till Sverige. Frågan om flyktingskap eller annan gmnd för uppehållstillståndet prövas sedan efter ankomsten till Sverige. Samma förfarande kan tillämpas för skyddsbehövande i El Salva­dor. Såsom framgår av regeringens skrivelse 1988/89:82 om flyktingpoli­tiken (s. 31) har i samtliga fall, där någon medborgarrättsorganisation i Chile anmält att ett skyddsbehov förelegat, tillstånd att komma till Sverige inom ramen för flyktingkvoten snabbt kunnat erbjudas, och detta kommer enligt skrivelsen givetvis att gälla också i framtiden.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning såvitt avser transitering ge­nom DDR och i fråga om svårigheterna att utan viseringskrav reglera in­vandringen. Mot den nyss angivna bakgrunden i fråga om införande av visumtvång och med beaktande av de garantier för att kunna hjälpa dem som måste fly från Chile som redogjorts för avstyrker utskottet bifall till motionema Sf502 yrkandena 5, 6 och 7, U511 yrkandena 1 och 2 och Sf541 yrkande 1.

Uppehålls- och arbetstillstånd

En utlänning får inte uppehålla sig i Sverige under längre tid än tre måna­der utan att ha uppehållstillstånd (30 § UtlF). Undantag gäller för nordiska medborgare och i vissa fall för bam under 16 år vars föräldrar har rätt att vistas i Sverige. I propositionen föreslås att kravet på uppehållstillstånd tas in i lag (1 kap. 4 §), tillsammans med undantaget för medborgare i Dan­mark, Finland, Island och Norge, och att regeringen bemyndigas att före­skriva andra undantag och att förkorta den uppehållstillståndsfria tiden.

I 31 § UtlF finns regler om när uppehållstillstånd får ges. Tillstånd får ges
till utlänningar som har rätt till skydd i Sverige (flyktingar, krigsvägrare
och personer med flyktingliknande skäl, s. k. de facto-flyktingar). Vidare
får uppehållstillstånd ges om det finns andra skäl av humanitär art eller om
  16


 


utlänningen har viss anknytning till Sverige. Slutligen får tillstånd beviljas     1988/89: SfU 19 den som fått arbetstillstånd eller på annat sätt har sin försörjning tryggad eller som skall studera eller göra besök här.

Arbetstillstånd ges för viss tid. Tillstånd får avse ett visst slag eller vissa slag av arbete och förenas med de övriga villkor som behövs.

Enligt propositionen överförs kraven på uppehålls- och arbetstillstånd till lag tillsammans med de viktigaste reglerna om när uppehållstillstånd får ges. Regeringen bemyndigas att föreskriva att tillstånd kan ges även i andra fall.

Sedan år 1981 gäller som huvudregel att uppehålls- och arbetstillstånd skall ha erhållits före inresan i Sverige (33 § UtlF). Den som söker uppe­hållstillstånd vid eller efter ankomsten eller som är här när ansökan prövas får normalt avslag. Bestämmelsen infördes för att skapa bättre möjligheter för en konsekvent invandringspolitik. Vissa gmpper är emellertid undan­tagna från förbudet att resa in i Sverige för bosättning utan att först ha beviljats uppehållstillstånd. Det är till en början de utlänningar som är befriade från kravet på uppehållstillstånd samt de som omfattas av reg-lema om rätt till asyl eller annat skydd i 3, 5 eller 6 § UtlL. Vidare är det utlänningar som skall förena sig med en nära familjemedlem som är sta­digvarande bosatt i Sverige. Här krävs dessutom att de har samm.anlevt med varandra utom riket. Slutligen kan undantag göras för det fall utlän­ningen av något annat skäl av synnerlig vikt bör tillåtas att uppehålla sig i Sverige medan hans ansökan om uppehållstillstånd prövas.

I propositionen föreslås att även reglema om vilka som kan få ansökan om tillstånd beviljad när de befinner sig i Sverige förs över till lag (2 kap. 5 § första och andra styckena resp. 6 § andra stycket lagförslaget). Reglema föreslås i huvudsak vara oförändrade. Hämtöver framläggs emellertid vad gäller uppehållstillstånd ett förslag i 2 kap. 5 § tredje stycket. Detta förslag hänger samman med de förslag om ändrade regler för handläggning av verkställighetsärenden som behandlas i ett följande avsnitt. Förslaget, som mött erinringar i motioner, kommer därför att behandlas i samband med behandlingen av de föreslagna nya reglema om handläggningen av verk­ställighetsärenden.

BeträflFande uppehållstillstånd för make/maka eller samboende gäller en­ligt praxis en ordning med s. k. uppskjuten invandringsprövning om äkten­skapet eller samboendet har uppkommit i anslutning till eller snarast efter inresan. Denna ordning innebär att utlänningen vanligen beviljas uppe­hållstillstånd för sex månader i taget fyra gånger innan han accepteras som invandrare.

Frågan om uppskjuten invandringsprövning tas upp i tre motioner. Alexander Chrisopoulos och Berith Eriksson begär i motion Sf506 förslag till lagändring så att utländska medborgare som gifter sig med svenska medborgare eller med personer med rätt att vistas i landet får permanent uppehållstillstånd vid äktenskapets ingående. Ingrid Ronne-Björkqvist m. fl. begär i motion Sf530 en översyn av den s. k. tvåårsregeln för utvis­ning av misshandlade flyktingkvinnor. Lahja Exner och Ines Uusmann be-

17

2   Riksdagen 1988/89. 11 saml Nr 19


gär i motion S07 att det av lagtexten skall framgå att undantag i särskilda     1988/89: SfU 19 fall kan göras från huvudprincipen om uppskjuten invandrarprövning.

I det av riksdagen godkända betänkandet SfU 1983/84:30 med anled­ning av proposition 1983/84:144 om invandrings- och flyktingpolitiken prövade utskottet ett antal motioner i frågan. Motionema avstyrktes med hänvisning till att utskottet, som ansåg att det var nödvändigt att vara speciellt varsam vid handläggningen av dessa ärenden, ansåg att de över­väganden som gjorts i propositionen i denna fråga var tillfredsställande. I propositionen framhölls att, när ett äktenskap eller ett samboende bröts före tvåårsperiodens utgång, samtliga omständigheter i det enskilda fallet borde beaktas vid prövningen av om utlänningen skulle få stanna. Som exempel på sådana omständigheter angavs att det fanns barn i förhållandet eller att utlänningen hade blivit misshandlad eller annars illa behandlad i äktenskapet eller samboendet, riskerade att bli socialt utstött vid åter­komsten till hemlandet eller hade hunnit bli väl etablerad i arbetslivet. Vidare framhölls angelägenheten av att undvika beslut som framstod som stötande för rättskänslan.

Utskottet inhämtade vid behandling av motioner i frågan vid 1985/86 års riksmöte under hand från invandrarverket att verket — mot bakgmnd av de uttalanden som gjorts i den nämnda propositionen och i utskottsbe­tänkandet — i de ärenden där ömmande omständigheter fördes fram tog största möjliga hänsyn till dessa vid prövningen av frågan om fortsatt till­stånd trots att förbindelsen bmtits före tvåårsperiodens utgång.

Utskottet fann med hänsyn till det anförda inte anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande i fråga om prövningsförfarandet i dessa till­ståndsärenden (se SfU 1985/86:21). Utskottet gjorde samma bedömning vid behandlingen av liknande motioner i sitt betänkande SfU 1986/87:21.

Statsrådet Georg Andersson erinrade i interpellationssvar den 29 no­vember 1988 om de av riksdagen antagna riktlinjema för dessa ärenden och betonade att regeringen i de fall ett förhållande bmtits på gmnd av misshandel eller andra allvarliga trakasserier innan tvåårsgränsen upp­nåtts tar mycket stor hänsyn till det och tillåter utlänningen att stanna trots att anknytningen upphört.

Utskottet vill erinra om att flyktingkvinnors asylärenden prövar enligt vanliga regler för sådana ärenden och att någon tvåårsregel inte finns i dessa. Utskottet vidhåller vidare sitt tidigare ställningstagande i frågan och avstyrker bifall till motionema SD7, Sf506 och Sf530.

Bertil Persson anför i motion S073 att det är angeläget att de utländska tandläkarstuderande som efter avlagd examen vill verka i Sverige också får detta samt begär (yrkande 1) ett tillkännagivande härom.

Torgny Larsson begär i motion Sf535 ett tillkännagivande om behovet av en översyn av gällande regler för uppehållstillstånd för elitidrottsmän.

Frågan om utomnordisk arbetskraftsinvandring behandlades i proposi­
tion 1983/84:144 om invandrings- och flyktingpolitiken. Som undantag
från den tidigare fastlagda principen att utomnordisk arbetskraftsinvand­
ring inte borde vara tillåten nämndes i propositionen främst nyckelfunk­
tioner inom industrin och näringslivet i övrigt samt inom vissa andra sam-
    1 g


 


hällsområden. Vidare nämndes personer som behövs för kvalificerad 1988/89: SfU 19 forskning, produktutveckling eller introduktion av en ny teknologi, liksom inom det kulturella området. Även andra undantag borde enligt proposi­tionen kunna göras under särskilda förhållanden, inte minst i fall då ar­betstagare med den utbildning och erfarenhet som behövdes i ett visst fall inte fanns att tillgå i Sverige. Liksom tidigare fick det ankomma på arbets­marknadsstyrelsen att i samråd med arbetsmarknadens parter genom praxis klarlägga i vilka fall undantag borde kunna ske. — I UtlF föreskrivs också att arbetsmarknadsstyrelsen — i den utsträckning det är möjligt och efter hörande av arbetsmarknadens parter — skall meddela riktlinjer för tillståndsärenden med hänsyn till läget på arbetsmarknaden. Invandrar­verket skall, innan verket beviljar arbetstillstånd, samråda med arbets­marknadsstyrelsen. Detta anses ha skett, om verket följer meddelade rikt­linjer (55 § UtlF).

Arbetskraftsinvandringen från icke-nordiska länder är sedan början av 1970-talet mycket begränsad (se prop. 1985/86:98 om invandrarpolitiken, SfU 20). Arbetstillstånd ges i princip endast till den som har även annan anknytning hit än möjligheten att få arbete samt till den som skall utföra arbete inom ett område där det råder brist på arbetskraft.

I den nu föreliggande propositionen uttalar föredragande statsrådet (s. 61) att hon inte har för avsikt att i detta sammanhang föreslå några föränd­ringar i de riktlinjer för arbetskraftsinvandring och för beviljande av ar­betstillstånd som har lagts fast av statsmaktema i olika sammanhang un­der åren. I regeringens skrivelse 1988/89:82 om flyktingpolitiken, som ut­skottet behandlar i sitt betänkande SfU 18, påpekas att uppehålls- och arbetstillstånd av rena arbetsmarknadsskäl beviljas i princip bara om ar­betskraftsbehovet inte kan tillgodoses inom Sverige och att detta kan gälla montörer, vikarierande läkare m. fl. Dessutom beviljas arbetstillstånd för exempelvis artister och idrottsmän.

Enligt utskottets uppfattning finns inte skäl att nu ompröva de uttalan­den i proposition 1983/84:144 om utomnordisk arbetskraftsinvandring som ovan redovisats och som riksdagen godkänt. Frågoma om uppehålls-och arbetstillstånd för de gmpper som avses i motionerna S073 och Sf535 får därför prövas enligt gällande regler, och utskottet avstyrker bifall till motionema S073 yrkande 1 och Sf535.

Enligt nuvarande regler fattas beslut om visering samt om uppehålls- och arbetstillstånd huvudsakligen av invandrarverket. Visering får även ges av bl. a. chefen för utrikesdepartementet.

I propositionen föreslås att inte endast beslut om visering utan även be­slut om uppehållstillstånd skall få meddelas av utrikesdepartementet (2 kap. 7 §). Enligt propositionen (s. 60 och 151) avses denna rätt gälla inom departementets verksamhetsområde, dvs. främst tillstånd till personer med diplomatisk anknytning eller anknytning till intemationella organ.

Av 12 kap. 2 § lagförslaget framgår att lagen skall tillämpas endast i den utsträckning som regeringen föreskriver i fråga om diplomatiska tjänste­män som är anställda av främmande stater i Sverige m.fl.

Enligt utskottets uppfattning bör rätten för utrikesdepartementet att        19


 


meddela uppehållstillstånd rätteligen avse personer inom departementets     1988/89: SfU 19 verksamhetsområde som ej är undantagna från skyldigheten att ha uppe­hållstillstånd, dvs. personer som inte är tjänstemän vid beskickningar, konsulat eller internationella organ eller sådan tjänstemans familjemedlem eller privattjänare.

Med stöd av bemyndigande i 9 § UtlL har regeringen förordnat om skyl­dighet för hotell och pensionat resp. för arbetsgivare att i vissa fall göra anmälan om upplåtande av bostad åt resp. anställning av en utlänning (61 resp. 62 § UtlF).

Sten Svensson m. fl. begär i motion Sf547 yrkande 9 ett tillkännagivande om att anmälningsskyldigheten för arbetsgivare bör avskaflFas.

1 propositionen föreslås att bemyndigandet skall överföras till den nya lagen (12 kap. 1 §). Föredragande statsrådet förklarar emellertid samtidigt att anmälningsskyldigheterna synes vara av begränsat värde och att de ad­ministrativa kostnaderna är höga. Såväl bostads- som arbetsgivaranmäl-ningar bör därför enligt statsrådet nu avskaflFas.

Med hänsyn till det återgivna uttalandet om avskaflFande av arbetsgivar-anmälningar anser utskottet att motion Sf547 yrkande 9 bör vara tillgodo­sedd, och utskottet avstyrker bifall till motionen.

Arbete m. m. för asylsökande

Enligt gällande riktlinjer för invandringspolitiken skall invandringen kon­trolleras för att göra det möjligt att anpassa den till landets resurser och politiken på olika områden. Kontrollen innebär, som ovan framgått, att den som vill invandra till Sverige i princip skall ha arbete, bostad och ar­betstillstånd ordnade före inresan. Undantag från denna huvudregel gäller bl. a. för flyktingar och nära familjemedlemmar till den som redan finns i Sverige. Dessa kan beviljas tillstånd efter inresan.

En utlänning som har ansökt om tillstånd att få stanna i Sverige har inte rätt att arbeta under den tid han väntar på besked i tillståndsärendet. Denna ordning gäller oavsett vilka skäl han har åberopat till stöd för sin ansökan.

Kommunerna har enligt lag skyldighet att se till att gmndläggande svenskundervisning anordnas för invandrare så snart som möjligt efter an­komsten till Sverige. Skyldigheten avser bl. a. utländska medborgare som efter att ha ansökt om uppehållstillstånd regelmässigt vistas i kommunen i avsikt att bosätta sig i riket. På förläggningama bedrivs svenskundervis­ning som uppdragsutbildning i huvudsak enligt läroplanen för den gmnd­läggande svenskundervisningen. Undervisningen omfattar 20 timmar i veckan och bekostas av staten via invandrarverket.

I fem motioner tas frågan upp om arbete och annan sysselsättning för
asylsökande. Sten Svensson m. fl. begär i motion Sf547 yrkande 10 ett till­
kännagivande om möjlighet till tidsbegränsat arbetstillstånd för asylsök­
ande i avvaktan på att väntetiderna nedbringas till en rimlig nivå, och
Sonja Rembo begär i motion Sf504 ett tillkännagivande om temporärt ar­
betstillstånd för asylsökande. Knut Wachtmeister och Ingrid Sundberg be-
  20


 


gär i motion Sf508 att ett förslag läggs fram om lagfäst dispensmöjlighet för 1988/89: SfU 19 anställning av asylsökande. Bengt Westerberg m. fl. begär i motion Sf502 yrkande 25 ett tillkännagivande om möjligheterna att tillåta arbete under former som liknar beredskapsarbete under asylsökandes väntetid. Inger Schöriing m.fl. slutligen begär i motion Sf545 yrkande 14 att riksdagen beslutar att den som söker uppehållstillstånd/asyl skall få arbete och un­dervisning under ansökningstiden.

Utskottet har tidigare, och senast i sitt av riksdagen godkända betänk­ande SfU 1987/88:27, framhållit att man i första hand måste komma till rätta med de problem som uppkommer under väntetiden genom att hålla nere handläggningstidema och vidhållit att arbetstillstånd bör beviljas först då beslut om uppehållstillstånd ges samt att en annan ordning kan befaras leda till en uppluckring av principen om den reglerade invand­ringen. Utskottet hänvisade också till att kommande förslag om ändrad utlänningslag m.m., liksom den nya organisationen av invandrarverket, kunde antas få stor betydelse för att faktiskt nedbringa väntetidema i asyl­ärenden avsevärt. Utskottet pekade också på de svårigheter som förelåg att placera flyktingar och invandrare med uppehållstillstånd i arbetslivet och på behovet att i första hand satsa arbetsmarknadsresurser på dessa.

Statsrådet Georg Andersson besvarade den 6, 13 och 20 oktober 1988 riksdagsfrågor om arbete och sysselsättning för asylsökande. Han påpek­ade därvid att beredskapsarbete huvudsakligen används i tider av arbets­brist och att det i det rådande arbetsmarknadsläget inte fanns någon ome­delbar anledning att öka antalet beredskapsarbeten. Alla ansträngningar borde i stället enligt statsrådet inriktas på att flyktingar, som redan hade arbetstillstånd, anställdes på de lediga arbeten som fanns. Statsrådet fram­höll att särskilda åtgärder hade vidtagits i detta syfte och att regeringen följde den fortsatta utvecklingen med uppmärksamhet.

Utskottet har vidare i sitt nyligen avgivna betänkande 1988/89: SfU 17 hänvisat till att i proposition 1988/89:105 om ny organisation, hantering av asylärenden och resurser för statens invandrarverk m. m. uttalats att man i förläggningsverksamheten bör motverka att tristess, isolering och passivisering uppstår samt att en särskild arbetsgmpp för närvarande ar­betar med att undersöka hur meningsfull verksamhet kan organiseras vid förläggningama.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att de i motionema påtalade problemen med sysselsättning för asylsökande i första hand bör lösas ge­nom att väntetiderna i asylärenden förkortas. Så kan nu förväntas bli fal­let, och utskottet avstyrker därför bifall till motionema Sf502 yrkande 25, Sf504, Sf508, Sf545 yrkande 14 och Sf547 yrkande 10.


Återkallelse av tillstånd

Visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd får enligt 11,17 resp. 23 § UtlF återkallas om utlänningen mot bättre vetande har lämnat oriktiga


21


 


uppgifter eller svikligen förtigit omständigheter av betydelse för tillstån-     1988/89: SfU 19 det. Visering och arbetstillstånd samt uppehållstillstånd för den som inte rest in i Sverige får återkallas om det i övrigt föreligger särskilda skäl.

I propositionen föreslås en skärpning av reglema så att återkallelse av ett tillstånd skall ske om utlänningen har lämnat oriktiga uppgifter om sin identitet, såvida det inte kan antas att uppgiften inte har inverkat på frå­gan om tillstånd eller andra särskilda skäl talar emot det (2 kap. 9 §).

Lars Wemer m. fl. yrkar i motion Sf29 yrkande 10 avslag på förslaget om presumtion för återkallelse vid oriktiga uppgifter om identitet.

Enligt propositionen (s. 64 och 152) motiveras regeln främst av en öns­kan att markera det allvar med vilket det tilltagande bmket att inte med­föra identitetshandlingar vid ankomsten till Sverige måste betraktas. Ut­gångspunkten är att ett tillstånd skall återkallas om det har getts till en person under en viss identitet som senare visar sig vara oriktig. Kan det emellertid antas att uppehållstillstånd skulle ha meddelats, även om den rätta identiteten hade varit känd, på gmndval av de förhållanden som i övrigt förelåg vid tillståndsgivningen, skall ingen återkallelse ske. Återkal­lelse bör också kunna underlåtas i vissa fall, även om de oriktiga uppgif­tema har inverkat på frågan om tillstånd. Detta bör gälla där starka huma­nitära skäl talar för att utlänningen — trots att de oriktiga uppgiftema in­verkat på frågan om tillstånd — likväl bör tillåtas att vistas i landet.

Utskottet anser mot den angivna bakgmnden och med beaktande av det utrymme som enligt propositionen ges att underlåta återkallelse av till­stånd att propositionen i denna del bör bifallas. Motion Sf29 yrkande 10 avstyrks därmed.

Olika former av avlägsnandebeslut

En utlänning som kommer till eller befinner sig i Sverige utan erforderligt pass eller tillstånd kan enligt nuvarande regler komma att avvisas eller ut­visas, beroende på inom vilken tid efter ankomsten till Sverige som avlägs-nandebeslutet fattas. Beslut om avlägsnande som fattas mer än tre måna­der efter inresan måste ske i form av utvisning. Avvisning, som främst avser avlägsnande av formella skäl, får inom tremånadersgränsen också ske på s. k. materiella avvisningsgmnder, dvs. på gmnd av omständigheter som hänför sig till utlänningens person.

I propositionen föreslås att användningen av begreppen avvisning och utvisning skall ändras. Avvisning skall enligt 4 kap. 1 § lagförslaget få ske utan tidsgräns om en utlänning inte uppfyller de formella krav som gäller för inresa och vistelse i Sverige, således när han saknar pass, visering, up­pehållstillstånd eller arbetstillstånd, när han är skyldig att ha resp. till­stånd. Avlägsnande skall vidare ske genom avvisning när utlänningen an­tingen inte behövt visering men stannat kvar sedan den viseringsfria tiden gått ut eller visserligen haft visering men dröjt sig kvar sedan viseringen gått ut.

Avlägsnande på materiella gmnder såsom medellöshet och risk för
brottslig verksamhet skall liksom hittills ske genom avvisning (4 kap. 2 §).
Tidsgränsen tre månader behålls för dessa fall.
                                      22


 


Avlägsnande när en utlänning som haft uppehållstillstånd uppehåller sig     1988/89: SfU 19 här efter det att uppehållstillståndet har gått ut eller återkallats skall ske genom utvisning (4 kap. 3 §), liksom avlägsnande på gmnd av brott (4 kap. 7 §). Avlägsnande på gmnd av asocialitet skall inte längre kunna ske.

Förslagen i propositionen i denna del har inte föranlett något motionsyr­kande, och utskottet har inte någon erinran mot förslagen.

Frågor om asyl Rätt till asyl m. m.

I FN:s konvention den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning (Ge­névekonventionen) avses med uttrycket flykting — utom personer som bli­vit att anse som flyktingar enligt vissa äldre överenskommelser — den som till följd av händelser som inträflfat före den 1 januari 1951, och i anledning av välgmndad fmktan för förföljelse på gmnd av sin ras, religion, nationa­litet, tillhörighet till viss samhällsgmpp eller politiska åskådning befinner sig utanför det land, vari han är medborgare, samt är ur stånd att eller på gmnd av sådan fmktan, som nyss sagts, icke önskar att begagna sig av sagda lands skydd, eller den som, utan att vara medborgare i något land, till följd av händelser som förut sagts befinner sig utanför det land, vari han tidigare haft sin vanliga vistelseort, samt är ur stånd att eller på gmnd av sådan fmktan, som nyss sagts, icke önskar att återvända dit. Enligt kon­ventionen kunde varje fördragsslutande stat välja humvida uttrycket "händelser som inträflfat före den 1 januari 1951" för statens del skulle avse händelser "i Europa" eller "i Europa eller annorstädes". De stater som valt att låta endast händelser i Europa omfattas av statens förpliktel­ser har när som helst kunnat utvidga sina förpliktelser att avse händelser även annorstädes.

Genévekonventionen har senare kompletterats med 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning. Genom detta protokoll förpliktade sig anslutande stater att tillämpa konventionens flyktingbestämmelser utan begränsning till händelser före år 1951 eller i Europa. De stater som anslutit sig till konventionen med den geografiska begränsningen till Eu­ropa har emellertid kunnat behålla denna begränsning.

Bland de stater som begränsat sin anslutning till Genévekonventionen till att avse händelser i Europa märks Turkiet och Italien.

De afrikanska staterna har en egen konvention om flyktingar (OAU-konventionen). Konventionen, som antogs år 1969, haren betydligt vidare flyktingdefinition. Även personer som har flytt till följd av extem aggres­sion, ockupation, utländsk dominans eller händelser som allvarligt stört den allmänna ordningen i hemlandet anses som flyktingar.

Enligt 3 § UtlL skall en flykting inte utan synnerliga skäl vägras fristad i
Sverige, om hän behöver skydd här. Definitionen av flykting överensstäm­
mer med den som finns i Genévekonventionen. Ibland används därför be­
nämningen konventionsflyktingar för dessa människor. Hämtöver finns i
paragrafen en definition av uttrycket "politisk förföljelse" som inte har
någon motsvarighet i konventionen.
                                                    23


 


Enligt 5 § UtlL har också krigsvägrare i allmänhet rätt att få vistas i 1988/89: SfU 19 Sverige. Med krigsvägrare avses i första hand den som har avvikit från pågående militärtjänst som äger mm på en krigsskådeplats eller kan komma att förläggas dit. Motsvarande gäller i allmänhet i fråga om den som har flytt från sitt hemland för att undgå att bli uttagen till militär­tjänstgöring på krigsskådeplats. I det senare fallet måste emellertid risken för krigstjänstgöring ha varit påtaglig.

Utöver flyktingar och krigsvägrare ger lagen skydd även åt andra perso­ner som inte vill återvända till sitt hemland på gmnd av de politiska för­hållandena där och som har åberopat tungt vägande omständigheter till stöd för detta. Skyddet för denna gmpp med flyktingliknande skäl regleras i 6 § UtlL. Det är här fråga om personer som inte har varit utsatta för eller löper risk att drabbas av så allvarlig förföljelse att de bör betraktas som konventionsflyktingar men som ändå på gmnd av de politiska förhållan­dena i hemlandet utsatts för eller riskerar så svåra trakasserier att det inte är rimligt att begära att de skall återvända dit. Paragrafen omfattar nor­malt inte den som har tvingats lämna sitt land på gmnd av yttre aggression, ockupation eller inbördeskrig eller som riskerar förföljelse på gmnd av kön eller homosexualitet. Undantagsvis kan emellertid dessa omständigheter vara sådana att 6 § anses tillämplig. För de personer som avses i 6 § an­vänds ofta termen de facto-flyktingar.

Bestämmelsema om konventionsflyktingar, krigsvägrare och de facto-flyktingar föreslås överförda till den nya lagen utan ändring i sak. Defini­tionen av politisk förföljelse, som inte har någon motsvarighet i konven­tionen, föreslås dock utgå ur lagtexten. I propositionen föreslås vidare att begreppet asyl skall användas för det tillstånd att uppehålla sig i Sverige som ges till konventionsflyktingar, krigsvägrare och de facto-flyktingar. Detta innebär visserligen att Sverige kommer att använda ett asylbegrepp som i viss mån avviker från vad som är vedertaget intemationellt — att tala om asyl endast i samband med skydd åt konventionsflyktingar — men fördelama av att det klart anges vilka fömtsättningama är för rätt till skydd i Sverige, av att långtgående jämställdhet mellan gmpper med i det närmaste samma behov av skydd nås samt av att lagtexten blir mer lättför­ståelig anses väga över eventuella nackdelar.

I fråga om rätten till asyl för olika kategorier finns ett antal motioner.

Sten Svensson m. fl. anför i motion Sf547 att bestämmelsen om de facto-flyktingar bör slopas och att i stället bestämmelsema om konventionsflyk­tingar och om humanitära skäl skall tillämpas generöst samt begär ett till­kännagivande därom (yrkande 1).

Maria Leissner begär i motion Sf524 ett förslag om en ändring i utlän­ningslagen beträflFande homosexuellas rätt till asyl som skapar rättssäker­het för denna gmpp människor (yrkande 1) och ett tillkännagivande om behovet av ett intemationellt initiativ i frågan (yrkande 2).

I två motioner väckta med anledning av propositionen tas frågan om
s.k. krigsflyktingar upp. Maria Leissner m.fl. anför i motion S06 att
många människor som flytt undan krig eller inbördeskrig och som nu kan
få uppehållstillstånd av humanitära skäl behöver ett starkare skydd. Re-
    24


 


geringen bör därför enligt motionärema överväga och lägga fram förslag 1988/89: SfU 19 om hur de som flyr från krig och inbördeskrig skall kunna omfattas av asylreglema, och motionärema begär ett tillkännagivande härom (yrkande 2). Ragnhild Pohanka och Eva Goés begär i motion S05 yrkande 10 att riksdagen beslutar att även "en person som på gmnd av aggression utifrån, ockupation, främmande herravälde eller händelser som allvarligt stör den allmänna ordningen i delar av eller hela hans hemland, tvingas lämna sin bostad för att söka skydd på annat sätt utanför hemlandet" skall ges flyk­tingstatus genom tillägg i 3 kap. 3 § lagförslaget.

I motion S02 kritiserar Göran Ericsson bestämmelsema om asyl för krigsvägrare, och han begär ett tillkännagivande att de inte automatiskt bör få asyl (yrkande 1).

Bestämmelsema om skydd åt asylsökande som inte är flyktingar men som ändå anför vägande skäl av politisk-humanitär art mot att återvända till hemlandet infördes år 1976. Bestämmelsema, som alltså avser krigsväg­rare och de facto-flyktingar innebar att tidigare praxis på området lagfäs­tes. Införandet av bestämmelsema innebar att Sverige tidigare än andra länder gav dessa gmpper ett lagstadgat skydd.

Ett motionsyrkande om avskaflFande av bestämmelsen om de facto-
flyktingar och i stället en generösare tillämpning av bestämmelsen om kon­
ventionsflyktingar och av bestämmelsen om uppehållstillstånd av humani­
tära skäl behandlades av utskottet i dess av riksdagen godkända betänk­
ande SfU 1983/84:30 om invandrings- och flyktingpolitiken. Utskottet
hänvisade därvid till att det av proposition 1983/84:144 framgick att i
andra länder fanns en praxis som gav skydd åt utlänningar som anförde
flyktingliknande skäl och att diskussioner pågick inom Europarådets flyk­
tingkommitté om att ge de aktuella gmppema ett skydd mot återsändande
till hemlandet. De olägenheter som onekligen var förknippade med de ak­
tuella bestämmelsema och som gjorde sig särskilt gällande i avvisningssi-
tuationer kunde därför fömtses komma att successivt minska i takt med
att det pågående arbetet inom Europarådet ledde fram till konkreta resul­
tat. Det vore därför enligt utskottets mening olyckligt om Sverige, som
tidigare än andra länder hade kodifierat skyddet för personer med flykting­
liknande skäl och som därför hade anledning att vara pådrivande i inter­
nationella sammanhang i denna fråga, skulle återgå till den ordning som
gällde före 1976. Utskottet ville också erinra om att det i propositionen
framhölls att det även med en generös tolkning av flyktingbestämmelsen i
3 § utlänningslagen fanns naturliga gränser för vilka som kunde ges flyk­
tingstatus. Den som efter en extensiv tolkning ändå inte uppfyllde flykting-
rekvisiten borde därför liksom tidigare ges rätt att stanna här i landet med
stöd av en uttrycklig bestämmelse i 6 § utlänningslagen. — Utskottet anslöt
sig sålunda till de överväganden i frågan som fanns i propositionen och
avstyrkte bifall till den föreliggande motionen. Utskottet ville emellertid
med skärpa understryka vikten av att asylsökande som uppfyller fömtsätt­
ningama för att få flyktingstatus enligt 3 § verkligen erkändes som konven­
tionsflyktingar och att det förhållandet att de ändå kan få stanna enligt 6 §
inte får inverka vid prövningen av flyktingskapet.
                                   25


 


Utskottet anser att de tidigare uttalandena i frågan alltjämt har stark      1988/89: SfU 19 giltighet och avstyrker bifall till motion Sf547 yrkande 1.

Även frågan om homosexuellas rätt till asyl behandlades i betänkandet SfU 1983/84:30. Frågan behandlades också av riksdagen i samband med behandlingen av proposition 1986/87:124 om de homosexuellas situation i samhället jämte motioner. Socialutskottet redogjorde därvid i sitt av riks­dagen godkända betänkande SoU 1986/87:31 för gällande lagstiftning och dess förarbeten samt konstaterade att en homosexuell person som förfölj­des i sitt hemland på gmnd av sin homosexuella läggning i praxis bevilja­des uppehållstillstånd i Sverige av humanitära skäl enligt 31 § utlännings­förordningen medan 3 § utlänningslagen inte var tillämplig. Enligt social­utskottets uppfattning erbjöd tillämpningen av utlänningsförordningen i praktiken ett tillfredsställande skydd för homosexuella som av sådana skäl behövde en fristad i Sverige. Anledning saknades enligt socialutskottet att närmast av formella skäl göra ett ingrepp i flyktinglagstiftningen och där­med skapa ett svenskt flyktingbegrepp som inte hade någon motsvarighet i FN:s flyktingkonvention. - Socialutskottet delade vidare den oro som kommit till uttryck bl. a. i en motion över att förföljelse mot homosexuella från tid till annan förekom i vissa länder men ansåg det uppenbart att, om en uttalad förföljelse mot homosexuella just på gmnd av deras sexuella läggning skulle uppstå i något land, det var möjligt att erbjuda en fristad i Sverige utan ändring av gällande bestämmelser. Socialutskottet ville sam­tidigt fästa uppmärksamheten på att förföljelse uppstod på samma sätt på olika håll i väriden mot många gmpper människor. Det var därför viktigt att ha en allmän beredskap för att vid behov kunna agera för människor som var i behov av en fristad på gmnd av förföljelse i sitt hemland. Ut­vecklingen i andra länder måste av dessa skäl följas noga. Socialutskottet utgick från att regeringen följde såväl tillämpningen av utlänningslagstift­ningen som utvecklingen i länder där politisk förföljelse förekom eller kunde befaras uppstå. Av det anförda följde enligt socialutskottets mening att det också ankom på regeringen att ta de internationella initiativ som visade sig påkallade för att lösa homosexuellas flyktingproblem. Socialut­skottet ansåg inte att det fanns behov av något riksdagens uttalande i den frågan.

Socialförsäkringsutskottet ansåg vid sin behandling under föfra årets riksmöte (se SfU 1987/88:27) av motionsyrkanden om ett klargörande i utlänningslagen av att homosexuella omfattades av flyktingbegreppet och om behovet av intemationella initiativ i frågan om homosexuella flyk­tingar, inte att det fanns skäl för riksdagen att uttala annan uppfattning i fråga om möjligheten att bereda homosexuella skydd mot förföljelse och om behovet av intemationella initiativ än vad som gjorts i socialutskottets nämnda betänkande.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att homosexuella som för­följs på gmnd av sin homosexualitet kan beredas skydd med tillämpning av gällande bestämmelser och att någon ändring i dessa därför inte behövs.

Utskottet anser inte heller att det finns skäl för riksdagen att uttala an­
nan uppfattning i fråga om behovet av intemationella initiativ än vad som
gjordes i socialutskottets nämnda betänkande.
                                      26


 


Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf524 .  1988/89: SfU 19

I fråga om möjligheterna att ge asyl till s. k. krigsflyktingar anser utskot­tet i likhet med vad som anförts i propositionen (s. 77) att det inte är lämp­ligt att ytterligare utvidga den starka rätt till skydd i Sverige som asylreg­lema är avsedda att garantera och att en annan sak är att många utlän­ningar ändå bör beviljas uppehållstillstånd i Sverige just därför att förhållandena i hemlandet är sådana att uppehållstillstånd bör beviljas av humanitära skäl. Utskottet avstyrker därför bifall till motionema S05 yr­kande 10 och S06 yrkande 2.

I olika sammanhang har upprepade gånger framhållits att prövning av en asylsökandes skäl måste göras i varje enskilt fall. Utskottet utgår från att så sker även beträflFande den som uppger sig vara krigsvägrare och avstyr­ker bifall till motion S02 yrkande 1.

Rune Backlund m. fl. anför i motion S04 att vårt engagemang utomlands bör öka så att vi på ett aktivare sätt genom våra beskickningar hjälper människor i akut behov av skydd samt att detta kan ske genom en utök­ning av flyktingkvoten. Motionärema begär ett tillkännagivande härom (yrkande 3).

Utskottet behandlade motioner om höjning av flykfingkvoten senast i sitt av riksdagen godkända betänkande 1988/89: SfU 17. Utskottet fram­höll därvid att flyktingkvoten sedan år 1976 angetts till ca 1 250 personer per år, medan antalet faktiskt överförda flyktingar däremot varierat mel­lan åren. Sålunda har såväl år 1987 som år 1988 kvoten överskridits med ca 200 personer. Dessutom har ytterligare ett antal personer beviljats inre­setillstånd som kvotflyktingar. Då i årets budgetproposition fömtsatts att regeringen — utöver den nämnda kvoten på 1 250 personer — kan besluta om överföring av flyktingar och övriga åtgärder som bedöms nödvändiga under budgetåret, avstyrkte utskottet motionsyrkanden om att riksdagen nu skulle besluta om en högre flyktingkvot.

Utskottet vill gäma betona vikten av att varje möjlighet tas till vara att genom överföring inom flyktingkvoten hjälpa dem som behöver skydd. Behovet av en ökad aktivitet hos de svenska beskickningarna utomlands i detta avseende har aktualiserats genom det vidgade visumtvånget som har behandlats ovan och kan mycket väl aktualiseras ytterligare genom vissa av de åtgärder som föreslås i propositionen. Utskottet utgår från att rege­ringen beaktar detta behov och anser inte att något tillkännagivande be­hövs med anledning av motion S04 yrkande 3.

Karin Söder anför i motion S03 att utlänningslagens bestämmelser är ge­
nerellt utformade och får sin innebörd genom bl. a. tolkning och att succes­
siva förändringar av praxis noga måste följas av riksdagen. Motionären
anför vidare att invandrarverket har fått i uppdrag att sammanställa och
redovisa tillämpad praxis, att behovet av en sådan redogörelse är stort för
de asylsökande själva liksom för deras ombud samt att riksdagen i sam­
band med behandlingen av en sådan redogörelse också kan inhämta erfa­
renheter från sakkunniga i asylärenden. Motionären begär ett tillkännagi­
vande om behovet av en sådan redovisning till riksdagen om utvecklingen
av praxis för behandlingen av asylärenden (yrkande 1). I motionen anför
    27


 


hon vidare att det för myndigheter och flyktingombud vore av stort värde     1988/89: SfU 19 att ha tillgång till av riksdagen antagna gmndläggande synpunkter på bevis­värderingen i asylärenden, och hon begär ett tillkännagivande om detta behov (yrkande 3).

Bakgmnden till uppgiften i motionen om ett uppdrag till invandrarver­ket att sammanställa praxis i asylärenden synes vara ett uttalande av före­dragande statsrådet i proposition 1983/84:144 om invandrings- och flyk­tingpolitiken, där hon starkt underströk vikten av att gällande regler, rikt­linjer, motivuttalanden och praxis blev föremål för en systematisk dokumentation och spridning. Statsrådets uttalande i denna del föran­ledde inte något uttalande från riksdagens sida (se SfU 30).

Utskottet har senast i sitt av riksdagen godkända betänkande 1988/89: SfU 17 uttalat förståelse för att arbetet med en dokumentation av praxis i asylärenden kan medföra vissa problem, inte minst beroende på att förhållandena i de asylsökandes hemländer förändras. Utskottet har i betänkandet vidare instämt i ett uttalande i proposition 1988/89:105 om ny organisation, hantering av asylärenden och resurser för statens invand­rarverk m.m. att en decentraliserad handläggning av asylärenden till utredningsslussarna ställer stora krav på att huvudenhetens ledning ser till att det blir en enhetlig praxis vid alla utredningsslussar och att ändringar i praxis och aktuell länderkunskap sprids till personalen vid utredningsslus-sama. Utskottet har i betänkandet vidare utgått från att frågan om en do­kumentation och spridning av praxis utanför invandrarverket skulle bli aktuell inom verket i samband med denna decentralisering samt ansett att något uttalande från riksdagens sida med anledning av en motion i frågan mot denna bakgmnd inte var erforderiigt.

Utskottet, som i och för sig anser att en redovisning inför riksdagen av praxis i asylärenden kan ske i samband med den redogörelse för flykting­politiken som regeringen lämnar, vidhåller sin tidigare uppfattning och anser inte heller nu att något uttalande från riksdagen i frågan behövs. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion S03 yrkande 1.

I fråga om vägledande riktlinjer för bevisvärdering vill utskottet fram­hålla att denna värdering till slut alltid måste göras i varje enskilt fall. Den dokumentation och spridning av praxis som ovan nämnts bör dock kunna i viss mån tillgodose behovet av vägledning i denna fråga. Utskottet avstyr­ker bifall även till yrkande 3 i motion S03.

Principen om första asylland m. m.

Någon ovillkorlig rätt att få en fristad i Sverige finns inte ens för konven­
tionsflyktingar. För en sådan flykting gäller att han inte utan synnerliga
skäl skall vägras fristad i Sverige, om han behöver sådant skydd (3 § UtlL).
Med synnerliga skäl avses enligt motivuttalanden (prop. 1954:41 s. 77, LU
14, rskr. 155 och prop. 1975/76:18 s. 107, InU 24, JuU 15, rskr. 121 och
122) dels situationer då det av hänsyn till rikets säkerhet framstår som
omöjligt att bevilja asyl, dels omständigheter som enligt Genévekonventio-
28


 


nen diskvalificerar en flykting från konventionens skydd. Sådana omstän-     1988/89: SfU 19 digheter kan vara brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och liknande gärningar samt grova icke-politiska brott före ankomsten till Sverige.

För en krigsvägrare eller en de facto-flykting gäller att han inte utan sär­skilda skäl skall vägras rätt att vistas här, om han behöver skydd här (5 resp. 6 § UtlL). Som särskilda skäl angavs i motivuttalanden (prop. 1975/76:18 s. 108 f, jfr även prop. 1983/84: 144 s. 37) bl. a. att förhållan­dena är sådana att det bedöms vara nödvändigt för att reglera invand­ringen.

Någon ändring i sak föreslås inte i propositionen. Undantagen från rät­ten till asyl anges emellertid enligt förslaget i lagen. Detta gäller även den mycket viktiga s. k. första asylland-principen.

Första asylland-principen uttrycks i nuvarande lag inte på annat sätt än att en fömtsättning för rätt till fristad eller rätt att vistas här är att utlän­ningen behöver sådant skydd. Denna fömtsättning anses inte föreligga om något annat land är första asylland, dvs. det första land utlänningen kom till efter flykten från sitt hemland, om han i det landet är skyddad mot förföljelse eller mot att återsändas till förföljelselandet. Principen gäller dock inte (se prop. 1983/84:144, SfU 30 s. 15) om utlänningen enbart har rest igenom annat land på väg till Sverige (en route-regeln) eller om han visserligen vistats någon tid i det andra landet men vistelsen föranletts av akut sjukdom, trafiktekniskt hinder eller annan omständighet som utlän­ningen inte rått över. Principen tillämpas inte heller om utlänningen har särskild anknytning till Sverige.

I den nya lagen föreslås första asylland-principen få sitt uttryck i 3 kap. 4 § andra stycket 4. Enligt förslaget får asyl vägras en utlänning om han före ankomsten till Sverige har uppehållit sig i ett annat land än hemlandet och, om han återsänds dit, är skyddad mot förföljelse eller, i förekommande fall, mot att sändas till en krigsskådeplats eller till hemlandet och också mot att sändas vidare till ett annat land där han inte har motsvarande skydd. Regeringen föreslås vidare få bemyndigande att föreskriva undan­tag från första asylland-regeln för de fall då utlänningens anknytning till Sverige är av sådan art att han inte bör nekas att få sin ansökan om asyl prövad här.

I fyra motioner framställs yrkanden rörande tillämpningen av första asylland-principen.

Bengt Westerberg m. fl. kritiserar i motion Sf502 att Sverige träflFat över­
enskommelser med de övriga nordiska ländema och med Förbundsrepu­
bliken Tyskland om en ömsesidig återtagningsskyldighet, att första
asylland-principen kommit att användas som ett medel för tredje land att
förvägra en asylsökande asyl, att den ges olika innebörd i skilda länder och
att resultatet därav blir att en asylsökande kan skickas fram och tillbaka
mellan ett land och ett annat. Vidare anförs att Sverige tillämpar principen
strikt så att även korta uppehåll i andra länder kan utgöra skäl för avvis­
ning och att detta gäller bl. a. dem som gått över bergen från Iran till Tur­
kiet. Motionärema anser att en route-regeln i praxis urholkats av handläg­
gande myndigheter. Motionärerna kritiserar vidare att icke-européer avvi­
sas till Turkiet, som enbart åtagit sig att skydda europeiska flyktingar,
      29


 


liksom att irakier avvisas till Iran. De anför att UNHCR:s exekutivkom- 1988/89: SfU 19 mitte rekommenderat att asyl inte skall vägras enbart därför att asyl kunde ha sökts i en annan stat och att en princip av liknande innebörd stöddes av den svenska delegationen vid FN-konferensen om territoriell asyl år 1977. Motionärema begär ett tillkännagivande om att första asylland-principen inte bör få tillämpas om den asylsökandes vistelse i första land/länder är av genomresenatur samt att för tillämpning bör krävas att det är utrett att den asylsökande är en konventionsflykting och att första asyllandet har biträtt Genévekonventionen och verkligen kommer att bevilja asyl (yrkande 11).

Lars Werner m. fl. anför i motion Sf29 att förslaget i propositionen att en stat som tillträtt och tillämpar flyktingkonventionen utan prövning i det enskilda fallet skall anses utgöra ett första asylland för de persongmpper konventionen omfattar inte kan accepteras. Motionärerna begär ett till­kännagivande om att en bedömning alltid måste ske av garantierna i det enskilda fallet att en asylsökande verkligen åtnjuter trygghet i ett första asylland mot att skickas vidare till hemlandet (yrkande 11).

Ragnhild Pohanka och Eva Goés begär i motion SOS ett tillkännagi­vande om att myndigheten vid återsändande till första asylland skall för­säkra sig om att den enskilde får skydd där (yrkande 21) och ett tillkänna­givande om att en flykting aldrig får sändas tillbaka till ett första asylland som inte är bundet av Genévekonventionen i dess helhet (yrkande 22).

Göran Ericsson anför i motion S02 att de under 1980-talet snabbt ökande strömmama av flyktingar med nödvändighet passerar en eller flera västliga demokratier innan de når Sverige och att flyktingarna bör söka asyl i det första demokratiska land de når. Motionären anser därför att en route-regeln bör avskaflFas och begär att regeringen skall återkomma med förslag som innebär att när en flykting når ett land som ratificerat Genéve­konventionen skall det landet anses vara första asylland (yrkande 2).

Utskottet behandlade frågan om första asylland i sitt av riksdagen god­kända betänkande SfU 1983/84:30 med anledning av proposition 1983/84:144 om invandrings- och flyktingpolitiken. Utskottet tillstyrkte därvid förslaget i propositionen om en uppmjukning av tillämpningen av principen om första asylland. Denna uppmjukning innebar att den om­ständigheten att den asylsökande, sedan han lämnat hemlandet, hadfe rest genom ett annat eller andra länder på vägen hit och där tillfälligt stannat till som ett led i resandet, inte skulle hindra att hans asylansökan prövades i Sverige. En asylsökande skulle inte heller avvisas om han hade viss star­kare anknytning till Sverige men inte hade någon sådan anknytning till det land till vilket han kunde avvisas.

Utskottet underströk, såvitt gällde tillämpningen i praxis av principen om första asylland, att den inte fick tillämpas på ett sådant sätt att resulta­tet framstod som stötande för rättskänslan och att principen inte heller fick tillämpas på ett sätt som kunde anses strida mot de humanitära principer som Sverige bekände sig till.

Utskottet vidhöll denna uppfattning senast i sitt av riksdagen godkända
betänkande SfU 1987/88:27. Utskottet - som utgår från att det i varje
asylärende görs en bedömning av humvida den asylsökande i det ifråga­
satta första asyllandet är skyddad på gmnd av landets lagstiftning, interna-
     30


 


tionella åtaganden eller kända praxis — anser inte heller nu att det finns     1988/89: SfU 19 anledning till annat uttalande i frågan. Med det anförda avstyrker utskot­tet bifall till motionema Sf29 yrkande 11, S02 yrkande 2, SOS yrkandena 21 och 22 och Sf502 yrkande 11.

Handläggningen av asylärenden

Beslutande myndighet m. m.

En utlänning som kommer till Sverige får enligt 28 § UtlL avvisas bl. a. om han saknar pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd, när det behövs, eller om han tänker besöka något annat nordiskt land utan att ha erforderligt tillstånd.

En utlänning får dessutom enligt 29 § UtlL avvisas bl. a. om det kan antas att han kommer att sakna tillräckliga medel för sin vistelse i Sverige eller i något annat nordiskt land samt för sin hemresa. Detsamma gäller om han tänker söka sitt uppehälle i Sverige eller i något annat nordiskt land och det skäligen kan antas att han inte kommer att försörja sig ärligt eller att han kommer att bedriva verksamhet som kräver arbetstillstånd utan att ha sådant tillstånd.

De angivna avvisningsgmnderna föreslås som ovan framgått i huvudsak oförändrade föras över till den nya lagen.

Kontrollen av in- och utresande vid rikets gränser sköts i första hand av polismyndigheten. Det är också polismyndigheten som fattar beslut om avvisning enligt 28 eller 29 § UtlL, om inte ärendet enligt bestämmelsema i 33 — 35 §§ skall överlämnas till invandrarverket för beslut.

De fall där polismyndigheten skall överlämna ärenden till invandrarver­ket är sådana där det enligt myndigheten föreligger skäl för avvisning en­ligt 28 eller 29 § UtlL men där utlänningen påstår att han i det land som han skulle komma att sändas till löper risk antingen att bli utsatt för poli­tisk förföljelse eller att bli sänd till en krigsskådeplats eller straflFad för att han har övergett en krigsskådeplats eller annars vägrat att fullgöra krigs­tjänstgöring. Detsamma gäller om utlänningen påstår att han i det land han skulle komma att sändas till inte är skyddad mot vidaresändning till ett land där han löper denna risk (33 § UtlL). Överlämnande skall också ske när utlänningen förklarar att han inte vill återvända till hemlandet på gmnd av de politiska förhållandena där (34 § UtlL).

Om utlänningens påstående om risken för att utsättas för politisk förföl­
jelse eller för att bli sänd till krigsskådeplats e.d. är uppenbart oriktigt,
skall ärendet enligt huvudregeln inte överlämnas till invandrarverket. Om
de skäl utlänningen åberopar för att på gmnd av de politiska förhållandena
i hemlandet inte vilja återvända dit kan lämnas utan avseende, eller om
det är uppenbart att han inte löper risk att sändas vidare till hemlandet,
när han skall sändas till ett annat land, skall ärendet enligt huvudregeln
inte heller överlämnas till invandrarverket. Ett av polismyndigheten fattat
avvisningsbeslut i dessa ärenden måste anmälas till invandrarverket och
får inte verkställas förrän verket har förklarat att det inte övertar ärendet.
Om verket övertar ärendet förfaller polismyndighetens avvisningsbeslut.
     31


 


Avvisningsärenden skall enligt 35 § UtlL överlämnas till invandrarver-      1988/89: SfU 19 ket i andra fall när en polismyndighet anser det tveksamt om en utlänning mot vilken det finns gmnd för avvisning också skall avvisas.

I propositionen föreslås att invandrarverket som första instans skall fatta beslut i alla ärenden där behovet av asyl — såsom detta begrepp används i den nya lagen — har åberopats (4 kap. 4 §). Detsamma skall gälla ärenden som rör nära familjemedlemmar till asylsökande. Som behandlas i ett föl­jande avsnitt skall invandrarverket kunna förordna om omedelbar verk­ställighet av sina avvisningsbeslut i vissa fall, huvudsakligen motsvarande de fall där polismyndigheten nu får besluta om direktavvisning.

Två motioner berör frågan om beslutande myndighet i dessa fall. Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf502 yrkande 8 att beslut om direktav­visning förs över från polisen till invandrarverket. Göran Ericsson begär i motion S02 yrkande 3 att polismyndighetens rätt till direktavvisning skall kvarstå i samma omfattning som tidigare.

En begäran om asyl kommer av naturliga skäl även i fortsättningen nor­malt att framställas till polisen i samband med inresan i landet. Om en utlänning, när fråga uppkommer om avvisning, begär att få stanna i Sve­rige och åberopar sådana skäl som anges i 3 kap. lagförslaget — något som enligt vad som framhålls i propositionen (s. 162) alltid bör tolkas som en begäran om uppehållstillstånd — skall alltså ärendet avgöras av invandrar­verket. Liksom för närvarande åligger det polismyndigheten att förvissa sig om vilka gmnder utlänningen åberopar till stöd för sin begäran. Påstår utlänningen att han är att anse som flykting, krigsvägrare eller de facto-flykting skall polismyndigheten överlämna frågan om humvida han skall meddelas uppehållstillstånd/asyl eller avvisas till verket för att fatta beslut. Detta gäller även om det för polismyndigheten framstår som uppenbart att de åberopade gmndema inte kan medföra rätt till asyl. Utlänningen behö­ver inte uttryckligen ansöka om asyl. Frågan skall överlämnas till verket även i ett sådant fall om polismyndigheten anser att de åberopade skälen skulle kunna medföra asyl. Polismyndigheten måste vara lyhörd för så­dana omständigheter i utlänningens berättelse som kan tyda på att det är fråga om ett asylärende.

Skyldigheten att till invandrarverket överlämna även ärenden om nära familjemedlemmar till en utlänning som söker asyl motsvarar enligt pro­positionen (s. 162) gällande fast praxis. Härigenom möjliggörs ett gemen­samt ställningstagande till hela familjens rätt att stanna här och beslut som medför familjesplittring förebyggs.

I fråga om polismyndighetens skyldighet enligt 4 kap. 4 § tredje stycket att överlämna ärenden till invandrarverket om det enligt polismyndighe­tens bedömning är tveksamt om avvisning bör ske påpekas i specialmoti­veringen att regeln överensstämmer med den nuvarande bestämmelsen i 35 § första stycket andra meningen UtlL. Denna bestämmelse reglerar bl. a. fall då det på gmnd av utlänningens personliga förhållanden finns starka humanitära skäl för att låta honom få stanna.

Utskottet vill i detta avseende understryka betydelsen av att polismyn­
digheten i alla ärenden där fråga kan vara om uppehållstillstånd av asylskäl
32


 


eller starka humanitära skäl är lyhörd för vad utlänningen menar och vid     1988/89: SfU 19 tveksamhet överlämnar ärendet till invandrarverket.

Förslaget att flytta över ärenden om direktavvisning av asylsökande från polismyndigheten till invandrarverket framlades redan av asylutredningen i dess betänkande (SOU 1986:48) Rättssäkerheten vid direktavvisningar. Som skäl till förslaget anfördes bl. a. intemationella rekommendationer som säger att beslut i asylärenden alltid skall fattas av den centrala utlän­ningsmyndigheten. Ett regeringsförslag i frågan har länge efterlysts. Ut­skottet hälsar med tillfredsställelse att förslaget nu föreligger. Motion Sf502 yrkande 8 får härigenom anses tillgodosedd. Utskottet avstyrker med det anförda också bifall till motion S02 yrkande 3.

Det är enligt utskottets mening naturligt att frågan om rätten till asyl tas upp både av utlänningen och polisen när direktavvisning aktualiseras. Nå­got särskilt tillkännagivande om att utlänningen vid gränsen bör upplysas om sin rätt att söka asyl, såsom begärs i motion SOS yrkande 4 av Ragn­hild Pohanka och Eva Goés, behövs därför enligt utskottets uppfattning inte.

Inger Schöriing m. fl. begär i motion Sf545 dels ett beslut om att inrätta ett antal asylnämnder i Sverige som skall avgöra om asylsökande får stanna eller inte (yrkande 1), dels ett beslut om att asylnämndens beslut skall kunna överklagas till länsrätten och därefter vidare inom rättsappa­raten (yrkande 2), dels ett beslut om att riksdagen och regeringen står för principbeslut som skall vara vägledande för asylnämndema (yrkande 3), och dels ett beslut om att polisens roll som förhörsledare skall överföras till representanter för asylnämnden (yrkande 7 delvis).

Tanken på särskilda fristående asylnämnder framfördes av ombudsman­nen mot etnisk diskriminering (DO) i ett remissvar över betänkandet Rättssäkerheten vid direktavvisningar. Utskottet ansåg i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1987/88:21 med hänsyn till det pågående för­ändringsarbetet beträflFande asylärendehanteringen att en utredning om ett ändrat prövningsförfarande då inte var motiverad.

Även om förslaget om asylnämnder enligt utskottets mening kan vara en tänkbar lösning i ett längre perspektiv vidhåller utskottet sin tidigare upp­fattning och anser att den nya organisationen för mottagning av asylsök­ande och handläggning av asylärenden som till stora delar har beslutats, och som den föreslagna nya utlänningslagen är den sista delen av, först måste prövas i praktiken. Utskottet anser att de föreslagna nya reglema är väl ägnade att stärka rättssäkerheten i asylärenden genom den ökade muntliga handläggningen och genom att alla sådana ärenden skall avgöras av invandrarverket. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion SfS4S yrkandena 1 —3 och 7 i denna del.

Utredande myndighet

Den nya organisation för hantering av asylärenden som beslutats och som för närvarande genomförs innebär följande.

Utredningsslussar skall inrättas för utredningar i asylärenden. Polisens
utredningsresurser koncentreras till slussarna, där de asylsökande bor un-
  33

3   Riksdagen 1988/89. II saml. Nr 19


der utredningen, så att utredningen normalt skall kunna genomföras inom 1988/89: SfU 19 två veckor från ansökan. Vid utredningsslussama skall finnas personal från invandrarverket för handläggning av och beslut i asylärenden. Perso­nal från invandrarverket skall i direkt anslutning till polisens utredning göra en sortering i klara ärenden och andra ärenden samt omgående fatta beslut i de klara ärendena. I ärenden som inte är så klara att det är möjligt att ge den sökande tillstånd redan vid utredningsslussama eller att direkt avvisa vederbörande, skall invandrarverket normalt fatta beslut senast inom sex veckor från det att polisens utredning är slutförd. Detta fömtsät-ter dock att den asylsökandes oflFentliga biträde utan dröjsmål kommer in med yttrande.

Denna ordning innebär alltså att förhör med asylsökande i första hand skall hållas av polisen. Som berörs i ett avsnitt nedan om muntlig hand­läggning kommer emellertid invandrarverkets möjligheter att komplettera den av polisen utförda delen av utredningen att ökas väsentligt.

Frågan om vem som skall ha ansvaret för olika delar av utredningen berörs i flera motioner.

Maria Leissner m.fl. anför i motion S06 att UNHCR bl.a. genom re­kommendationer från exekutivkommittén framhållit att det bör vara samma myndighet som utreder och fattar beslut. Motionärema anser att ett nästa steg i reformeringen av asylhanteringen bör vara att låta invand­rarverkets personal ta över även det första förhöret. De begär i yrkande 3 ett förslag härom från regeringen. I motion Sf29 yrkande 20 av Lars Wer­ner m. fl. begärs också förslag om att invandrarverket skall överta handha­vandet av utredningama i asylärenden från polisen.

I motion SOS yrkande 3 av Ragnhild Pohanka och Eva Goes begärs
tillkännagivande att civila personer och inte poliser vid gränsen bör vara
de som skall ta emot flyktingama/utlänningama. I motion SfSOl anför
Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand att det är av största vikt att spe­
ciellt utbildade socionomer, psykologer eller andra som i flyktingens ögon
inte representerar ordningsmakten har den första kontakten med en flykt­
ing och kan utföra de första förhören. I motionen begärs ett tillkännagi­
vande om behovet av speciellt utbildad personal vid första förhör med
flyktingar som ankommer till Sverige.
                      

I olika sammanhang har framhållits de skäl som starkt talar för att radi­kalt minska väntetidema i asylärenden: humanitära såväl som rättssäker-hetsmässiga, allmänt invandrarpolitiska och ekonomiska. Den nya organi­sationen för hanteringen av asylärenden är en väsentlig komponent i arbe­tet för att åstadkomma detta. I detta arbete kan enligt utskottets uppfattning den utredningskompetens och -erfarenhet som finns inom po­lismyndigheten inte undvaras. Utskottet anser det därför inte vara möjligt att nu överföra uppgiften att göra den gmndläggande utredningen i asyl­ärenden till invandrarverkets personal. Vad beträflfar det omedelbara mot­tagandet vid gränsen av inresande till Sverige — av vilka asylsökande utgör en bråkdel — är denna ett led i vår gränskontroll, som måste utföras under myndighetsansvar av personal som är utbildad för uppgiften och som be­sitter den nödvändiga kompetensen.


34


 


Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionema Sf29 yrkande     1988/89: SfU 19 20, SOS yrkande 3, S06 yrkande 3 och SfSOl.

Utredningar om barn i asylärenden

I tre motioner tas frågor om bamutredningar upp. Bengt Westerberg m. fl. begär i motion Sf502 yrkande 19 ett tillkännagivande om behovet av bättre utredningar om bamens situation i asylärenden. Karin Söder och Pär Granstedt begär i motion S062 (delvis) ett tillkännagivande om att asyl­utredningar med barn bör utföras av särskilt utbildad personal. Inger Schöriing m. fl. begär i motion SfS45 ett beslut om att personal och förhörs­ledare skall lyssna mer på bamen (yrkande 10) och ett beslut att psykolog då skall vara närvarande (yrkande 11).

I propositionen framhålls (s. 80) att bland de asylsökande har bamen en särskilt utsatt position. Många av dem har utsatts för svåra påfrestningar till följd av osäkra förhållanden i hemlandet i allmänhet eller på gmnd av våld som har riktats mot dem själva eller deras anhöriga. Ett snabbt upp­brott från den invanda livsmiljön och resan till ett främmande land under omständigheter som ofta är svåra för bam att förstå kan ytterligare drabba bamen hårt. Bamen måste därför i asylärenden uppmärksammas som in­divider som kan ha egna individuella skäl för uppehållstillstånd och inte som bihang till föräldrarna. I samband med utredning av asylärenden ut­frågas därför numera vårdnadshavare om medföljande bams förhållan­den, bl. a. deras fysiska och psykiska tillstånd, men också om eventuella egna asylskäl för bamen. Med utgångspunkt däri får avgöras om bamet självt bör höras, om sociala myndigheter bör kopplas in eller om någon annan åtgärd bör vidtas. Enligt av socialstyrelsen nyligen framlagda all­männa råd bör asylsökande — däribland bam — ges en inledande hälsoun­dersökning så snart som möjligt. För vissa gmpper, bl. a. barn, skall denna inledande undersökning kunna följas upp av en läkamndersökning. Upp­gifter från dessa undersökningar skall efter medgivande från vårdnadsha-varen kunna ingå i det utredningsmaterial som skall ligga till gmnd för beslut i ärendet om uppehållstillstånd.

Regeringen har i oktober 1988 också beslutat att ännu en förtroendelä­kare skall tillsättas för att bedöma läkarintyg i utlänningsärenden. Denne skall ha bam- och ungdomspsykiatri som speciell kompetens.

Den beskrivna målsättningen för förfarandet ger enligt föredragande statsrådet goda fömtsättningar för att i asylärenden som inte leder till ome­delbar avvisning ta hänsyn till bamens särskilda situation.

Utskottet delar denna uppfattning och utgår från att regeringen upp­märksamt följer hur målsättningen efterlevs. Något riksdagens uttalande med anledning av motionema S062 i denna del, SfS02 yrkande 19 och Sf54S yrkandena 10 och 11 är enligt utskottets mening inte påkallat.

35


 


Muntlig handläggning m. m.                                               1988/89: SfU 19

Särskilda regler finns om förhandling i bl. a. ärenden om utvisning av per­soner som bedöms utgöra en risk för rikets säkerhet (48 § UtlL), ärenden om föriängning av tiden för förvar (53 § UtlL) och i annat ärende enligt UtlL hos invandrarverket eller regeringen om det finns anledning till det.

Enligt 14 § förvaltningslagen (1986:223) skall en part, som vill lämna uppgifter i ett ärende som avser myndighetsutövning mot någon enskild, få tillfälle till det, om det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång. I andra fall bestämmer myndigheten om handläggningen skall vara muntlig.

I propositionen föreslås att särskilda regler om förhandling i de angivna typema av ärenden behålls. I övrigt föreslås att i stället för 14 § förvalt­ningslagen skall finnas en särskild regel i utlänningslagen om muntlig handläggning (11 kap. 1 §). Muntlig handläggning skall ingå i ett asyl­ärende vid invandrarverket om en sådan handläggning kan antas vara en fördel för utredningen eller i övrigt främja ett snabbt avgörande av ären­det. Muntlig handläggning skall också annars företas på begäran av utlän­ningen om inte en sådan handläggning skulle sakna betydelse för frågan om uppehållstillstånd. Med muntlig handläggning avses såväl informella telefonkontakter och sammanträflFanden som mer formella förhandlingar. I propositionen (s. 84) förordas i första hand informella sammanträflFan­den mellan invandrarverkets personal, utlänningen och, i förekommande fall, dennes biträde. SammanträflFandet bör som regel avse kompletterande utredning, inte ytterligare ett utredningsförhör utöver det som polisen in­ledningsvis skall hålla med den asylsökande.

I propositionen framhålls (s. 84) att fömtsättningama för muntlig hand­läggning genom den omorganisation av invandrarverket som avses träda i kraft den 1 juli 1989 i betydande grad kommer att förbättras.

Frågan om muntlig handläggning tas upp i flera motioner.

Lars Wemer m. fl. anför i motion Sf29 att det i propositionen frarnlagda förslaget till muntlig handläggning är så urvattnat att det föriorat all vä­sentlig betydelse. Motionärerna begär därför ett förslag om muntligt förfa­rande i utlänningsärenden som leder till större rättssäkerhet såsom kontra­diktoriskt förfarande och obligatorisk närvaro för det oflFentliga biträdet (yrkande 19).

Ragnhild Pohanka och Eva Goés begär i motion SOS yrkande 19 ett tillkännagivande om att muntlig handläggning är en rättighet på alla ni­våer.

Hans Göran Franck och Ulla-Britt Åbark anför i motion SOO att munt­lig handläggning bör ske i form av förhandling, att muntlig handläggning regelmässigt bör förekomma om ett ärende drar ut på tiden såväl hos in­vandrarverket som hos arbetsmarknadsdepartementet, och att beslut skall fattas i nära anslutning till den muntliga handläggningen. Det oflFentliga biträdet bör enligt motionärerna alltid beredas tillfälle att närvara. De be­gär i yrkande 2 att riksdagen beslutar om utökad muntlig handläggning i enlighet med det anförda.

I motion SfS38 yrkande 1 av Lola Björkquist begärs tillkännagivande att

36


 


handläggama bör ta personlig kontakt med de asylsökande vid svårbe-     1988/89: SfU 19 dömda fall.

I frågan om liknande regler bör införas även för handläggningen i rege­ringskansliet anförs i propositionen (s. 85) att genom den muntliga hand­läggningen vid invandrarverket bör alla de omständigheter som kan vara av betydelse för avgörandet av en asylsökandes rätt att stanna i landet ha kommit fram och underlaget således vara komplett när invandrarverket fattar sitt beslut och att anledning därför saknas att införa en liknande handläggning i samband med överklagande. I frågan om tidpunkten för meddelande av beslut sägs att, om det i ett asylärende förekommit muntlig handläggning, beslut i vissa fall bör kunna meddelas vid eller i nära anslut­ning till den muntliga handläggningen. Tid för överklagande kommer då, om utlänningen är närvarande och därigenom får del av beslutet, att kunna räknas från avkunnandet. Myndighetens underrättelse enligt 21 § förvalt­ningslagen kan därmed fullgöras på ett enkelt sätt. Förfarandet är också ägnat att förkorta den totala handläggningstiden för ärendet.

Den nya bestämmelsen om muntlig handläggning tillsammans med den nya organisationen för invandrarverket och dess hantering av asylärenden innebär enligt utskottets uppfattning en betydande förbättring av möjlig­hetema till en korrekt bedömning av dessa ärenden. Utskottet anser att resultatet av den nya handläggningsordningen bör avvaktas och vill för närvarande inte förorda längre gående regler om den muntliga handlägg­ningen utan avstyrker med det anförda bifall till motionema Sf29 yrkande 19, SOO yrkande 2 och SOS yrkande 19. Motion SfS38 yrkande 1 får anses tillgodosedd med det i propositionen framlagda förslaget.

Tillgången på tolkar och advokater

Frågan om behovet av advokater och tolkar tas upp i flera motioner. Rune Backlund m. fl. anför i motion S04 att både tolkar och advokater är vik­tiga personer i handläggningen och att sådana måste finnas i tillräckligt antal. Regeringen bör enligt motionärerna noga följa utvecklingen i fråga om tillgången på tolkar och omgående i samarbete med advokatsamfundet se över om tillgången på jurister som kan fungera som biträden i flykting­ärenden är tillräcklig. De begär i yrkande 4 ett tillkännagivande om beho­vet av tolkar och advokater. Ragnhild Pohanka och Eva Goes begär i mo­tion SOS yrkande 5 (delvis) ett tillkännagivande om att den asylsökande före en första utfrågning bör få tillgång till tolk. I samma motion yrkande 6 begär motionärerna att riksdagen beslutar att ett joursystem för jurister verksamma inom området upprättas. Hans Göran Franck m.fl. begär i motion SfS32 (delvis) att regeringen snarast lägger fram ett förslag om ad­vokatjour för riksdagen.

Utskottet instämmer i vad som framförts i motionerna om betydelsen av
tillräcklig tillgång på tolkar. Detta innebär bl. a. att tolkar skall finnas att
tillgå på ett så tidigt stadium som möjligt i en utredning. Utskottet utgår
emellertid från att regeringen och invandrarverket har sin uppmärksamhet
riktad på denna fråga och anser inte att något riksdagens uttalande behövs
     37


 


med anledning av motionema S04 yrkande 4 i denna del och SOS yrk-      1988/89: SfU19 ande 5 i denna del.

Utskottet anser det vidare vara viktigt att jurister med kunskaper och erfarenhet av flyktingfrågor finns i tillräckligt antal. Utskottet anser emel­lertid att, även om regeringen bör följa utvecklingen, frågan om ett joursy­stem för advokater och jurister i första hand är en fråga för advokatsam­fundet. Utskottet avstyrker därför bifall till motionema S04 yrkande 4 i denna del, SOS yrkande 6 och SfS32 i denna del.

Delbeslut

Lagutredningen föreslog att uppehållstillstånd borde kunna meddelas som delbeslut, så snart det var klarlagt att sådant tillstånd kunde meddelas på någon annan gmnd än flyktingskap, medan frågan om flyktingskap fick vänta. Fördelama skulle vara att väntetiden förkortades, och om utlän­ningen ändå skulle vilja ha frågan om asyl besvarad skulle han anmäla detta inom viss tid efter beslutet.

Något förslag om delbeslut läggs inte fram. I propositionen (s. 86) anges att invandrarverket redan nu torde ha möjlighet att meddela uppehållstill­stånd i form av ett delbeslut, dvs. på annan gmnd än den som åberopats eller på en av flera åberopade gmnder och att detta följer av allmänna förvahningsrättsliga principer. Vidare understryks att verket har skyldig­het att alltid ta ställning till åberopade asylskäl (jfr prop. 1983/84:144, SfU 30), dvs. även efter det att ett "delbeslut" meddelats.

I motion SOO yrkande 3 (delvis) av Hans Göran Franck och Ulla-Britt Åbark begärs att utredningsförslaget om delbeslut genomförs.

Utskottet delar bedömningen i propositionen att någon bestämmelse om delbeslut inte behövs och avstyrker bifall till motion SOO yrkande 3 i denna del.

Beslutsmotiveringar m. m.

Enligt 20 § förvaltningslagen är myndigheter skyldiga att vid ett ärendes avgörande lämna en beslutsmotivering. Undantag gäller om beslutet inte går någon part emot, om det av annan anledning är uppenbart obehövligt, att upplysa om skälen eller om det är nödvändigt med hänsyn till rikets säkerhet, skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden eller något jämförbart förhållande, eller om ärendet är så brådskande att det inte finns tid att utforma skälen.

Ytterligare undantag gäller enligt 102 § andra stycket UtlL för beslut om visering, arbetstillstånd och tidsbegränsat uppehållstillstånd. I övrigt är 20 § förvaltningslagen tillämplig på beslut i utlänningsärenden.

Vid införandet av bestämmelsen i 102 § UtlL ansågs gmnden för avvis­ning ofta vara entydig, nämligen att utlänningen inte innehade pass och tillstånd för att resa in i riket eller att han kunde antas komma att sakna erforderliga medel för sin vistelse här. Ett återgivande av innehållet i det åberopade lagmmmet ansågs i dessa fall kunna godtas som skäl för ett avvisningsbeslut.

Kritik mot att beslut i utlänningsärenden är bristfälligt motiverade har         38

bemötts med invändningen att beslutsmotiveringar lämnas i den utsträck­ning som är möjlig med hänsyn till sekretessreglema.


Sekretess  gäller  enligt   7  kap.   14  §  första  stycket  sekretesslagen     1988/89: SfU19 (1980:100) för uppgift som rör utlänning, om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller an­nat allvarligt men som föranleds av förhållandet mellan utlänningen och utländsk stat eller myndighet eller organisation av utlänningar.

Sekretess gäller enligt 7 kap. 14 § andra stycket sekretesslagen bl. a. verk­samhet för kontroll över utlänningar för uppgifter om enskildas personliga förhållanden om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men (omvänt skaderekvisit). Sekretess gäller också för anmälan eller annan utsaga av en enskild om det kan antas att fara uppkommer för att den som har gjort anmälan eller av­gett utsagan eller någon honom närstående utsätts för våld eller annat all­varligt men om uppgiften röjs (rakt skaderekvisit). Sekretessen gäller dock inte beslut som meddelas i sådana ärenden.

Enligt propositionen bör huvudregeln om beslutsmotivering följas även i utlänningsärenden. Beslut i ärenden rörande visering, arbetstillstånd och tidsbegränsat uppehållstillstånd skall dock även i fortsättningen vara un­dantagna från kravet på beslutsmotiveringar (11 kap. 3 §).

För att inte känsliga uppgifter om utlänningens personliga förhållanden skall röjas genom att de tas in i beslutet föreslås en ändring i 7 kap. 14 § andra stycket sekretesslagen. Enligt förslaget skall den sekretess i utlän­ningsärenden som föreskrivs i lagmmmet gälla för uppgifter i skälen till ett beslut. Detta innebär att en uppgift om en enskilds personliga förhållanden är sekretessbelagd, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Förslaget innebär också att vissa avsteg görs från principen att förvaltningsmyndighetemas beslut skall vara oflFentliga i så stor utsträckning som möjligt.

I en motion från den allmänna motionstiden i år, Sf502 yrkande 12 av Bengt Westerberg m.fl., begärs ett tillkännagivande om behovet av moti­vering av beslut i asylärenden och om behovet att sekretessbelägga uppgif­ter i motiveringama för att skydda den asylsökandes intressen.

Motion SfS02 yrkande 12 är enligt utskottets mening tillgodosedd ge­nom förslaget i propositionen och påkallar därför inte någon åtgärd.

Det framlagda förslaget om ändring i sekretesslagen innebär att frågan om sekretess eller offentlighet för en uppgift kommer att få avgöras i sam­band med att uppgiften begärs utlämnad.

I motion SOO yrkande 3 (delvis) begär Hans Göran Franck och Ulla-Britt Åbark ett beslut att förordnande om sekretess skall meddelas av den myndighet som meddelar asylbeslutet.

Lagutredningens förslag innebar att beslutsmyndigheten, om den i skä­len till sitt beslut tog in uppgifter för vilka gällde sekretess, skulle kunna förordna i beslutet att sekretessen för uppgiftema skulle bestå.

I lagrådsremissen, som i detta avseende innehöll samma förslag som
propositionen, framhöll föredragande statsrådet att den av lagutredningen
föreslagna ordningen skulle medföra att den tillämpande myndigheten i
samband med beslut i ett utlänningsärende utan närmare direktiv fick av­
göra om oflFentlighets- eller sekretessintresset skulle tilläggas störst tyngd.
En sådan befogenhet föreskrivs enligt gällande rätt endast för domstolar i
  39


 


mAI eller ärende i domstolens rättsskipande eller rättsvårdande verksam- 1988/89: SfU19 het. Enligt tryckfrihetsförordningen skall begränsningen av rätten att ta del av allmänna handlingar anges noga i en särskild lag. I princip har en icke närmare reglerad möjlighet att göra en intresseavvägning vid prövning av utlämnande av uppgifter till enskilda nästan uteslutande förbehållits riks­dag och regering. Domstolarna har emellertid en i viss mån motsvarande befogenhet bl. a. när det gäller att avgöra när sekretessbelagda uppgifter skall tas in i en dom. Denna frihet för domstolen att göra en avvägning i det enskilda fallet beror bl. a. på att det finns en lång tradition med åtföl­jande erfarenhet att falla tillbaka på.

Om man skulle införa en rätt för en myndighet som handlägger utlän­ningsärenden att bestämma om sekretess för uppgifter i beslutet skall be­stå, får detta enligt föredragande statsrådet ses som ett principgenombrott, och enligt statsrådets mening är denna konstruktion inte lämplig för någon annan verksamhet än den hos domstolar och andra myndigheter som i detta sammanhang kan jämställas med sådana.

Lagrådet förordar i sitt yttrande (prop. s. 384) den av lagutredningen föreslagna ordningen.

Enligt föredragande statsrådets mening i propositionen (s. 90) är emel­lertid de skäl som lagrådet anfört till stöd för sin ståndpunkt i denna del inte av den arten att de motiverar en avvikelse från gällande principer om oflFentlighet hos förvaltningsmyndigheterna.

Utskottet delar statsrådets uppfattning och avstyrker bifall till motion SOO yrkande 3 i denna del.

Kontrollbehov

I propositionen anges att några mer omfattande ändringar av gällande reg­
ler om den yttre eller inre utlänningskontrollen samt därmed samman­
hängande möjligheter att vidta tvångsåtgärder inte framstår som påkallade
men att de problem som orsakas av att utlänningar anländer till Sverige
utan identitets- och resehandlingar måste uppmärksammas. Avsaknaden
av handlingar skapar enligt propositionen stora problem för de flykting­
mottagande länderna när det gäller att föra en rättvis flyktingpolitik. Det
blir ofta omöjligt att kontrollera den asylsökandes berättelse. Även i de fall
där detta är möjligt tar det betydligt längre tid än som annars skulle ha
varit fallet. Detta påverkar i sin tur den tid som alla asylsökande får vänta
på beslut. Eftersom det i praktiken är möjligt att återsända en asylsökande
till ett s. k. första asylland endast om återsändandet sker i nära anslutning
till utresan därifrån, blir följden av att utlänningen saknar handlingar att
det är omöjligt att konstatera varifrån han närmast har kommit och där­
med också omöjligt att sända honom tillbaka. — Bland dem som gör sig av
med sina handlingar finns enligt propositionen personer som tveklöst
skulle få stanna i Sverige även om deras identitet och tidigare vistelseort
kunde påvisas men också personer som lika tveklöst skulle återsändas, i
vart fall till ett första asylland, och personer om vilkas rätt att stanna i
Sverige tveksamhet kan råda. Motivet till att de asylsökande gjort sig av
med sina identitetshandlingar kan också variera. Det förekommer att de
     40


 


som organiserar resoma för asylsökande uppmanar dem att göra sig av     1988/89: SfU 19

med identitets- och resehandlingar innan de ger sig ut på den sista etappen

av resan. Skälet för detta kan vara antingen att försvåra ett avvisande av

den asylsökande eller att använda passen — och eventuella returbiljetter —

på nytt. Det vanligaste skälet för att göra sig av med pass och färdbiljetter

bedöms i propositionen med all sannolikhet vara att den asylsökande anser

att hans möjlighet att få stanna i Sverige blir större om handlingama inte

visas fram. Detta torde särskilt ofta vara fallet om det av handlingama

skulle framgå att han redan har vistats i ett annat land där han antingen

redan har fått eller skulle kunna få asyl och dit han alltså skulle kunna

skickas tillbaka. En allvarlig aspekt i sammanhanget är vidare misstanken

att brottslingar — även terrorister — genom att komma till Sverige utan

identitetshandlingar kan få möjlighet att etablera sig här under falskt namn

och på sikt också förvärva svenskt medborgarskap i detta namn.

De problem som dokumentlösheten medför anges sammanfattningsvis i propositionen vara att utredningen i asylärenden försvåras, förlängs och försämras, att möjligheten att bedriva en generös flyktingpolitik försämras genom att stora resurser måste läggas ned på utredningar om utlänningar­nas resväg och hemvist samt att det kan leda till bestående identifierings­problem beträflFande personer som tillåts bosätta sig här.

De åtgärder, bl. a. i form av tvångsmedel, i syfte att motverka doku­mentlösheten som föreslås och som närmare redovisas nedan skall enligt propositionen ses mot den angivna bakgmnden.

Tvångsmedel

Förvar

För att en utlänning skall få tas i förvar krävs enligt 50 § UtlL att det antingen är sannolikt att han kommer att avvisas eller utvisas eller att ett verkställbart beslut om avvisning eller utvisning har fattats. Vidare krävs att det med hänsyn till hans personliga förhållanden eller övriga omstän­digheter skäligen kan befaras att han kommer att hålla sig undan eller be­driva brottslig verksamhet här eller att hans identitet är oklar. Om utlän­ningen är under 16 år får han inte utan synnerliga skäl tas i förvar. Det­samma gäller hans vårdnadshavare eller, om de är flera, en av dem.

Om det bedöms tillräckligt, kan utlänningen i stället för att tas i förvar hållas under uppsikt. Detta kan ske genom att han åläggs att på vissa tider anmäla sig hos polismyndigheten i orten eller ges föreskrifter om att lämna ifrån sig pass eller om andra villkor.

Ett förvarstagande får enligt 53 § UtlL inte utan synneriiga skäl pågå mer än två veckor eller — när ett avvisnings- eller utvisningsbeslut har medde­lats — två månader. Ett beslut om förlängning av förvar skall föregås av förhandling. Ett beslut om uppsikt gäller för varje gång högst sex månader.

En utlänning kan också, främst i samband med in- och utresa, kvarhållas
av polismyndigheten för utredning i upp till sex timmar utan att ett för­
varsbeslut fattas. Ett sådant kvarhållande får ske om det behövs för att
utreda utlänningens rätt att vistas i Sverige (8 § tredje stycket UtlL).
       41


 


Regler om placeringen av utlänningar som har tagits i förvar finns i 81 § 1988/89: SfU 19 UtlF. En vuxen utlänning som har tagits i förvar skall tas in i kriminal­vårdsanstalt, allmänt häkte eller polisarrest eller tas om hand på annat lämpligt sätt. Barn under 16 år som har tagits i förvar får inte alls tas in i kriminalvårdsanstalt eller häkte och i polisarrest endast om det finns syn­nerliga skäl för det och omhändertagandet där kan antas bli mycket kort­varigt. Om barnets vårdnadshavare samtidigt hålls i förvar, skall denne eller, om båda hålls i förvar, åtminstone den ene av dem omhändertas tillsammans med bamet.

I propositionen föreslås vidgade möjligheter att ta utlänningar som fyllt 16 år i förvar. Dessa vidgade möjligheter avser i första hand förvar på gmnd av oklar identitet och för utredning. Enligt 6 kap. 2 § lagförslaget skall således en vuxen utlänning få tas i förvar om

1.     hans identitet är oklar vid ankomsten till Sverige eller när han därefter
ansöker om uppehållstillstånd och han inte kan göra sannolikt att den
identitet han uppger är riktig samt hans rätt att få resa in i eller vistas i
Sverige inte kan bedömas ändå, eller

2.  det är nödvändigt för att en utredning om hans rätt att stanna i Sve­rige skall kunna genomföras, eller

3.  det är sannolikt att han kommer att avvisas eller utvisas enligt 4 kap.

I — 3 eller 11 § eller fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om
avvisning eller utvisning samt det med hänsyn till hans personliga förhål­
landen eller övriga omständigheter finns anledning att anta att han annars
kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige.

Liksom hittills skall en utlänning i stället för att tas i förvar kunna ställas under uppsikt (6 kap. 5 §).

Som krav för att utlänningar under 16 år — bam — skall få tas i förvar föreslås i propositionen (6 kap. 3 § lagförslaget) gälla att det dels är sanno­likt att utlänningen kommer att avvisas eller utvisas enligt 4 kap. 1 — 3 eller

II  § eller fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om avvisning
eller utvisning, dels också

1.     finns en uppenbar risk för att han annars håller sig undan och därige­
nom äventyrar en förestående verkställighet som inte bör fördröjas, eller

2.     finns anledning att anta att han annars bedriver brottslig verksamhet i
Sverige.

Om ett barn under 16 år skulle komma att skiljas från sin vårdnadsha­vare eller, om de är flera, en av dem genom att vårdnadshavaren eller bar­net tas i förvar skall åtgärden få vidtas endast om det finns synnerliga skäl. Detta motsvarar vad som redan i dag gäller i praxis.

I lagförslaget anges vidare särskilt att ett bam inte får tas i förvar om det är tillräckligt att barnet ställs under uppsikt.

Utredningsförvar, som endast gäller vuxna, skall enligt 6 kap. 6 § i lag­
förslaget inte få pågå längre än 48 timmar. Annat förvar skall liksom hit­
tills få pågå längst två veckor eller — om ett beslut om avvisning eller
utvisning har meddelats — högst två månader, om det inte finns synnerliga
skäl för längre tid. Ny prövning av förvarsbeslutet skall ske fortlöpande
inom samma tider, och denna prövning skall föregås av förhandling (6
        42


 


kap. 7 §). Ett beslut om uppsikt skall liksom hittills gälla högst sex månader     1988/89: SfU 19 i taget.

Möjligheten att hålla kvar en utlänning för utredning högst sex timmar behålls enligt förslaget (6 kap. 1 §).

I fråga om förvar av vuxna är enligt propositionen (s. 96) en klart uttalad möjlighet att ta en utlänning i förvar redan på den gmnden att hans iden­titet är oklar ytterligare en åtgärd för att komma till rätta med den s. k. dokumentlösheten. Det framhålls dock att det inte alltid kan krävas att utlänningen skall kunna styrka sin identitet för att undgå ett beslut om förvarstagande utan det bör vara tillräckligt att han gör sannolikt att den identitet som han uppger är riktig.

BeträflFande förvar för genomförande av utredning framhålls i proposi­tionen (s. 97) att en utlänning som inte vill inställa sig till ett förhör visser­ligen kan hämtas till polisen och hållas kvar där för utredning under en kortare tid (sex timmar) och att kvarhållandemöjligheten också kan utnytt­jas i samband med utlänningens ankomst till Sverige. Om många asylsök­ande anländer samtidigt kan det dock vara svårt eller omöjligt för polisen att hinna genomföra ett förhör under de sex timmar som utlänningen får hållas kvar för utredningen. Samtidigt är det uppenbart att ingen utlänning som åberopar asylskäl bör tillåtas att resa in i landet utan att ens ett inle­dande förhör har hållits. En möjlighet skulle visserligen kunna vara att utöka den tid av sex timmar som utlänningen får kvarhållas för utredning utan att ett förvarsbeslut meddelas. Detta framstår emellertid enligt före­dragande statsrådet som en sämre lösning än att medge att beslut om för­var får meddelas. Ett beslut om förvar får, till skillnad från beslut om kvar­hållande, inte fattas av en enskild polisman och kan dessutom överklagas. Tidsgränsen 48 timmar för utredningsförvar torde vidare enligt föredra­gande statsrådet undanröja eventuell tveksamhet i frågan om förvarsregeln står i överensstämmelse med UNHCR:s i oktober 1986 utfärdade rekom­mendationer i detta ämne.

I fråga om förvar av barn uttalar föredragande statsrådet i propositionen (s. 99) att hon inte kan finna annat än att det alltjämt är nödvändigt att även barn kan tas i förvar i vissa fall. Om förvarstagande av bam omöj­liggjordes helt skulle detta få till resultat att avlägsnandebeslut rörande bamfamiljer i vissa fall inte skulle kunna verkställas, och detta kan enligt statsrådets mening inte vara en rimlig ordning. I lagen bör emellertid ges klarare uttryck för när bam över huvud taget får tas i förvar än vad som är fallet för närvarande.

Statsrådet framhåller till en början att för förvar av bam alltjämt bör
krävas antingen att det har fattats avlägsnandebeslut som skall verkställas
eller att det är sannolikt att ett sådant beslut kommer att fattas. De nuva­
rande kraven att det dämtöver måste föreligga risk för antingen undanhål­
lande eller brottslig verksamhet bör också behållas men högre krav än för
vuxna bör ställas med avseende på undanhållanderisken. 1 propositionen
föreslås därför att det skall föreligga en uppenbar risk för undanhållande
och att därigenom en förestående verkställighet som inte bör fördröjas blir
äventyrad. Den utformning av lagtexten som föreslås samt de exemplifie­
ringar som anförs i specialmotiveringen bör enligt statsrådets mening leda
  43


 


till att intentionerna bakom de nuvarande bestämmelserna uppfylls bättre 1988/89: SfU 19 och att därigenom förvarstagande av bam kommer att vidtas i färre fall än för närvarande. Vidare framhåller hon att i fråga om bam också föreslås en uttrycklig regel om att det alltid först måste övervägas om inte syftet med ett förvarstagande i stället kan uppnås genom att barnet ställs under upp­sikt.

I specialmotiveringen (s. 175) påpekas att barn under 16 år bör få tas i förvar endast när det finns synnerligen starka skäl för det. I fråga om risken för undanhållande anges att det måste anses att det är barnet som håller sig undan även om det är fråga om ett litet bam som helt utan eget agerande göms undan av föräldrama. Risk för undanhållande måste finnas i det en­skilda fallet. Den kan t. ex. framgå av barnets eller vårdnadshavarens upp­gifter eller beteende. I fråga om äventyrande av en förestående verkställig­het som inte bör fördröjas anges att detta framför allt torde kunna anses vara fallet om verkställighet skall ske till ett s. k. första asylland. Statsrådet påpekar att avvisning till ett första asylland i allmänhet måste ske inom mycket kort tid efter ankomsten, om den alls skall gå att genomföra. Det kan också enligt statsrådet anses vara viktigt att verkställigheten inte för­dröjs i ärenden där det redan har gått en längre tid efter det verkställbara avlägsnandebeslutet, särskilt om det är bamet eller bamets vårdnadsha­vare som själva avsiktligt har fördröjt verkställigheten.

Som exempel på sådana synnerliga skäl som skall föreligga för att ett bam skall få skiljas från sin vårdnadshavare eller, om de är flera, en av dem anges i specialmotiveringen (s. 176) att det beträflFande en av föräld­rama föreligger risk för undanhållande men inte beträflFande den andra. Likaså kan det någon gång anses vara ett synnerligt skäl för att skilja barnet från någon av föräldrama att man behöver kunna ta föräldem i förvar med stöd av 2 § första stycket 1 eller 2 för att kunna utröna familjens identitet eller genomföra en utredning om familjens rätt att stanna i Sverige. Att undvika familjesplittring genom att ta såväl bam som vårdnadshavare i förvar får givetvis inte förekomma, om inte fömtsättningama för förvar föreligger beträflFande samtliga.

I specialmotiveringen anges vidare att uppsikt kan ske exempelvis ge­nom att barnet får bo hos en släkting eller på annat lämpligt ställe och inte utan särskilt tillstånd får lämna det område där denna bostad är belägen. Det påpekas också att det område där bamet får vistas naturligtvis inte bör vara så begränsat att det i realiteten är fråga om ett förvar. I detta avseende hänvisas till följande uttalande av lagrådet (prop. s. 372) i fråga om ut­formningen av institutet uppsikt.

Enligt Europakonventionen har den som berövats friheten rätt att inför
domstol påfordra att lagligheten av ett frihetsberövande prövas. Varje ålig­
gande för en person att vistas på en viss plats eller inom ett visst område
t. ex. en kommun torde inte kunna anses som ett frihetsberövande i kon­
ventionens mening. Är emellertid platsen till ytan så liten som en förlägg­
ning eller en utredningssluss kan antas vara föreligger med stor sannolikhet
ett frihetsberövande. Jfr Guzzardimålet, Europadomstolens publikatio­
ner, serie A 39, där den europeiska domstolen fann att det förelåg ett fri­
hetsberövande då en person ålagts att vistas på en liten ö utanför Sardi-
  44


 


nien. Enligt lagrådets mening bör därför som villkor vid beslut om uppsikt     1988/89: SfU 19 inte få föreskrivas att en utlänning skall vistas på en förläggning eller utred­ningssluss.

Med hänsyn till lagrådets uttalande påpekas i propositionen (s. 178) att ett åläggande för en utlänning att vistas inom ett mer begränsat område än en viss ort eller en viss kommun, t. ex. en flyktingförläggning, skulle kunna vara att anse som ett förvar.

I propositionen framhålls vidare (s. 99) att om förhållandena är sådana att ett bam trots allt måste tas i förvar, är det viktigt att i möjligaste mån minska de negativa konsekvenserna som ett förvarstagande kan få för bar­net. Det ligger i sakens natur att förvaret innebär en begränsning i bamets rörelsefrihet. Det är dock angeläget att bamet under tiden i förvar får vis­tas under i övrigt så normala förhållanden som möjligt. Härmed avses framför allt förvarslokalemas utformning och betydelsen av att det där finns personal med kunskap om bam och bams utveckling. Föredragande statsrådet förklarar också att det bör vara möjligt att iiu ta bort den kvar­varande möjligheten att, om det finns synnerliga skäl för det, hålla bam i förvar i polisarrest.

Frågor om förvar av vuxna och bam tas upp såväl i motioner väckta med anledning av propositionen som i motioner väckta under den allmänna motionstiden.

Maria Leissner m. fl. begär i motion S06 yrkande 6 avslag på förslaget om förvar på gmnd av oklar identitet och i yrkande 7 avslag på förslaget om förvar för utredning.

Lars Wemer m. fl. begär i motion Sf29 yrkande 2 avslag på förslaget om nya förvarsgmnder för vuxna och i yrkande 3 att uttrycket "finns anled­ning att anta" i fråga om risken för undanhållande eller för brottslig verk­samhet i 2 kap. 2 § andra stycket lagförslaget ändras till "skäligen kan be­faras".

Ragnhild Pohanka och Eva Goés begär i motion SOS yrkande 12 avslag på förslaget om förvar på gmnd av oklar identitet eller för utredning.

Hans Göran Franck och Ulla-Britt Åbark begär i motion SOO yrkande 4 (delvis) ett tillkännagivande att förvar ej bör ske på gmnd av oklar identi­tet eller för att genomföra utredning.

Bengt Westerberg m. fl. i motion Sf502 yrkande 21 och Maria Leissner m. fl. i motion S06 yrkande 8 begär beslut om totalt förbud mot att ta bam i förvar.

Lars Wemer m. fl. begär i motion Sf29 avslag på förslaget om nya krite­rier för förvar av bam (yrkande 4) samt ett tillkännagivande om att bam skall få tas i förvar endast i yttersta undantagsfall och att den hittillsva­rande tillämpningen av lagen inneburit förvar av barn i alldeles för hög utsträckning (yrkande 5). Motionärerna begär vidare att invandrarverket ges i uppdrag att fortlöpande föra statistik över beslut om förvar av barn (yrkande 6).

Ragnhild Pohanka och Eva Goés begär i motion SOS yrkande 13 ett
beslut om förbud mot att ta barn i förvar utom om anledning finns att anta
att bamet annars bedriver brottslig verksamhet.
                                    45


 


Karin Söder begär i motion S03 yrkande 5 ett tillkännagivande att bam     1988/89: SfU 19 inte får tas i förvar eller skiljas från sina föräldrar.

Inger Schöriing m. fl. begär i motion Sf54S yrkande 6 ett beslut att inga flyktingar får hållas i fängsligt förvar om de inte har begått brott, och aldrig bam.

I motionema SOO yrkande 4 (delvis) av Hans Göran Franck och Ulla-Britt Åbark och SOI av Sylvia Pettersson och Ines Uusman begärs ett till­kännagivande om förbud mot förvar av bam och om att ett nytt institut, kvalificerad uppsikt, behöver införas i första hand vad gäller bam.

Rune Backlund m. fl. begär i motion S04 ett tillkännagivande om beho­vet av hemliknande lokaler för familjer med barn som tagits i förvar (yrk­ande 1) samt ett tillkännagivande att den personal som har ansvaret för familj och bam under förvarstiden bör ha gedigna kunskaper om bam (yrk­ande 2).

Utskottet instämmer i de bedömningar som gjorts i propositionen om be­hovet av de nya forvarsgrunderna for vuxna. Utskottet vill, liksom föredra­gande statsrådet, erinra om att redan i den inledande bestämmelsen i lag­förslaget anges att lagen skall tillämpas så att utlänningars frihet inte be­gränsas mer än vad som är nödvändigt i vaije enskilt fall och att i detta ligger bl. a. att det alltid bör göras en bedömning om den för individen lindrigare åtgärden uppsikt kan användas i stället för förvar. Med det an­förda tillstyrker utskottet bifall till propositionen i vad den avser förvars-gmndema oklar identitet och utredningsbehov och avstyrker bifall till mo­tionema Sf29 yrkande 2, SOO yrkande 4 i denna del, SOS yrkande 12 och S06 yrkandena 6 och 7.

Vad beträflFar det i 6 kap. 2 § andra stycket använda uttrycket "finns
anledning anta" i stället för det tidigare använda "skäligen kan befaras"
såvitt avser risk för undanhållande eller för brottslig verksamhet så har
någon kommentar inte gjorts i propositionen. I specialmotiveringen sägs
endast (s. 175) att bestämmelsema på denna punkt överensstämmer med
den nu gällande huvudregeln i 50 § UtlL. Någon skillnad i sak mellan de
båda uttrycken avses således inte, och utskottet utgår från att bytet av ut­
tryck heller inte kommer att medföra någon skillnad i tillämpningen. Ut­
skottet avstyrker därför bifall till motion Sf29 yrkande 3.
  *

Utskottet, som alltså anser att förvar av vuxna i vissa fall bör kunna beslutas oavsett om de begått brott, avstyrker också bifall till motion SfS4S yrkande 6 i denna del.

Den nuvarande bestämmelsen om fömtsättningama för att ta barn i förvar
infördes år 1985 (prop. 1983/84:144, SfU 30). 1 propositionen (s. 112) an­
slöt sig föredragande statsrådet till invandrarpolitiska kommitténs uppfatt­
ning att, när en utlänning var under 16 år, varken han eller hans vårdnads­
havare skulle få tas i förvar om det inte förelåg synnerliga skäl. Hon ville
emellertid göra den preciseringen att det principiella förbudet inte borde
gälla andra än barnet och den ena av vårdnadshavarna. I den mån det lät
sig göra borde man dock söka undvika att splittra familjen genom att pla­
cera någon av föräldrarna i förvar. Synnerliga skäl att ta utlänningar under
16 år i förvar förelåg i direktawisningssammanhang, men föredragande
       46


 


statsrådet ville heller inte utesluta att så även annars undantagsvis kunde     1988/89: SfU 19 vara fallet, exempelvis i samband med verkställighet. Statsrådet betonade också att det, om det blev nödvändigt att ta den som var under 16 år och hans vårdnadshavare i förvar, var angeläget att förvarstiden blev så kort som möjligt.

Föredragande statsrådet anså.9 detta lagstiftningsärende det också framstå som lämpligt att tillämprii 'n av förvarsinstitutet följdes upp av invandrarverket för att motverka i. \let användes utan tvingande skäl. Det ankom på regeringen att rheddela\ '.föreskrifter som behövdes härför, och statsrådet skulle återkomma i anna. sammanhang till den frågan.

Utskottet uttalade i SfU 1983/84:30 bhV att det självfallet var önskvärt att utlänningar, vuxna såväl som bam, i déberörda situationema över hu­vud taget inte skulle tas in i lokaler som var avsedda för helt andra ända­mål. Fram till dess att andra förvarslokaler hade anskaflFats var det enligt utskottets uppfattning nödvändigt att med kraft fortsätta ansträngning­arna att för de undantagsfall där bam i framtiden togs i förvar finna en så normal miljö som möjligt för bamen och åtminstone en av vårdnadsha-vama. Det fick enligt utskottet ankomma på berörda myndigheter att i detta hänseende ta erforderliga initiativ. Utskottet ansåg att det i yttersta undantagsfall tills vidare måste accepteras att bam togs in tillsammans med vårdnadshavama i polisarrest under några timmar och att det av rent praktiska skäl inte torde vara möjligt att vid t. ex. direktavvisning lösa lo­kalproblemen på annat sätt.

Vid det följande riksmötet (se SfU 1984/85:27) underströk utskottet att ansträngningarna att hitta andra förvarslokaler än kriminalvårdsanstalt, allmänt häkte eller polisarrest måste intensifieras. I yttersta undantagsfall måste det dock under ytterligare en tid accepteras att bam — exempelvis i samband med en direktavvisning — togs in tillsammans med vårdnadsha­vare i polisarrest under några timmar.

Under riksmötet 1985/86 (se SfU 1985/86:21) hänvisade utskottet till sina tidigare uttalanden och underströk åter vikten av att bam inte place­ras i häkte eller arrestlokal.

I betänkande SfU 1987/88:9 redogjorde utskottet för de tidigare uttal­
andena i frågan och anförde sammanfattningsvis att utskottet sålunda vid
olika tillfällen kraftigt understmkit betydelsen såväl av att barn endast i
undantagsfall tas i förvar som att de i dessa fall endast undantagsvis place­
ras i lokaler avsedda för andra ändamål. Utskottet påpekade vidare att av
den undersökning om förvarsbeslut som invandrarverket i samråd med
rikspolisstyrelsen gjort på regeringens uppdrag och som överlämnats till
invandrarministem framgick att ett stort antal beslut om förvar, inte minst
avseende bam under 16 år, hade tagits främst av polismyndigheten i
Stockholm, Arlanda vaktdistrikt, under den tid undersökningen avsåg,
dvs. maj-september 1987 och att regeringen därför uppdragit åt justitie-
kanslem (JK) att utreda omständighetema kring förvarstagande enligt
UtlL vid det nämnda vaktdistriktet samt att därvid ägna särskild upp­
märksamhet åt beslut att ta bam under 16 år i förvar. Utskottet konstate­
rade med tillfredsställelse att förbud nu rådde mot att placera bam i kri­
minalvårdsanstalt eller häkte men ansåg det samtidigt vara djupt oroande
  47


 


att bam togs i förvar i den utsträckning som invandrarverkets utredning     1988/89: SfU19 gav vid handen. Utskottet, som ännu en gång ville understryka vikten av att barn endast undantagsvis togs i förvar, ansåg att resultatet av JK:s nämnda utredning borde avvaktas innan riksdagen vidtog någon åtgärd.

I betänkande SfU 1987/88:27 redogjordes i korthet för förhållandena för bam i förvar vid invandrarverkets förläggning i Carlslund och för JK:s utredning. Utskottet ville i avvaktan på beredningen av lagutredningens betänkande och socialstyrelsens utredning om behovet av åtgärder för asylsökandebam inte förorda något totalt förbud mot att barn tas i förvar. Utskottet ville emellertid understryka betydelsen av en restriktiv tillämp­ning av förvarstagandebestämmelsema och betydelsen av att — för de fall ett förvarstagande bedömdes oundgängligen nödvändigt — det skedde i godtagbara former och i lämpliga lokaler.

Utskottet delar bedömningen i propositionen att bam alltjämt måste kunna tas i förvar i vissa fall. Detta gäller enligt utskottets uppfattning endast i de fall då det är oundgängligen nödvändigt och sedan det noga övervägts om syftet med åtgärden inte kan nås genom att bamet ställs un­der uppsikt.

De motionärer som förordat att ett nytt institut benämnt kvalificerad uppsikt införs har inte närmare utvecklat vad de avser att detta bör inne­bära, och utskottet vill erinra om lagrådets ovan (s. 44) återgivna uttalande beträffande bedömningen av föreskrifter om vistelse inom flyktingförlägg­ning eller utredningssluss.

Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motionema SOO yrkande 4 i denna del, SOl, S03 yrkande 5 i denna del, S06 yrkande 8, SfS02 yrkande 21 och Sf54S yrkande 6 i denna del.

I kritiken mot propositionens förslag såvitt avser möjlighetema att ta
barn i förvar har de föreslagna bestämmelsema tolkats så att de skulle ge
större utrymme än för närvarande för förvarstagande. Utskottet har för sin
del svårt att finna fog för ett sådant påstående. I nuvarande lagstiftning är
förvarsgmnderna i botten desamma för vuxna som för barn, men dämt­
över krävs det synnerliga skäl för att ta barn i förvar. I det nya lagförslaget
har som nämnts möjlighetema vidgats att ta vuxna i förvar. För bamens
del är däremot liksom tidigare förvar möjligt endast när det är sannolikt
att bamet kommer att avvisas eller utvisas eller när det är fråga om verk­
ställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut samt det dämtöver finns
risk för att bamet håller sig undan eller finns anledning anta att bamet
annars bedriver brottslig verksamhet. Risken för undanhållande skall i
fortsättningen vara uppenbar, i stället för som för närvarande endast skä­
ligen kunna befaras, och genom undanhållandet skall en förestående verk­
ställighet som inte bör fördröjas äventyras. Den tidigare möjligheten att —
i de situationer när det är sannolikt att barnet kommer att avvisas eller
utvisas eller när det är fråga om verkställighet av ett avvisnings- eller ut­
visningsbeslut — ta bam i förvar om identiteten är oklar har tagits bort i
den nya lagstiftningen. Möjligheten att ta bam i förvar har sålunda mins­
kats i detta hänseende. Att det allmänna villkoret i nuvarande lagstiftning
- att förvar får tillgripas endast om det finns synnerliga skäl för det - har
   48


 


tagits bort kan för den mycket begränsade gmpp barn där förvarstagande 1988/89: SfU 19 aktualiseras på gmnd av risk för brottslig verksamhet möjligen ge utrymme för ett ökat förvarstagande. Vad avser den tveklöst betydelsefullaste för-varsgmnden, nämligen risken för undanhållande, uppvägs det nuvarande allmänna villkoret att förvar får tillgripas endast om det finns synnerliga skäl av skärpningen och preciseringen av undanhållanderisken i lagförsla­get. Genom denna skärpning och precisering ges enligt utskottets uppfatt­ning bättre uttryck åt i vilka situationer förvarstagande får tillgripas än med nuvarande uttryckssätt. Utskottet vill också erinra om att statsrådet som ovan nämnts framhållit i specialmotiveringen att bam bör få tas i förvar endast när det finns synnerligen starka skäl.

Utskottet finner att de nya kriteriema för förvarstagande av bam och föreskriftema för att förhindra familjesplittring väl ger uttryck åt den starka restriktivitet som måste iakttas i fråga om sådana förvarsbeslut. De föreslagna inskränkningama i den nuvarande rätten att ta bam i förvar och motivuttalandena till bestämmelsen i frågan ger enligt utskottets uppfatt­ning garantier för att förvar kommer att tillgripas endast om det finns myc­ket starka skäl för åtgärden. Utskottet noterar också med tillfredsställelse att den kvarvarande möjligheten att sätta bam i förvar i polisarrest nu kan tas bort. — Utskottet tillstyrker propositionen även i denna del och avstyr­ker bifall till motionema Sf29 yrkandena 4 och 5, S03 yrkande 5 i denna del och SOS yrkande 13.

Utskottet utgår vidare från att regeringen och ansvariga myndigheter noga följer utvecklingen i fråga om förvarstagande av bam. För att avgöra detta måste de ansvariga myndighetema fortlöpande se till att det finns ett underlag för uppföljningen. Något tillkännagivande om uppdrag till in­vandrarverket att föra statistik anser utskottet dock inte påkallat, och ut­skottet avstyrker bifall till motion Sf29 yrkande 6.

I propositionen har också starkt framhållits betydelsen av förvarsloka­lernas utformning och personalens kompetens. Utskottet anser att yrkan­dena 1 och 2 i motion S04 därmed är tillgodosedda.

I motion SfS02 hänvisar Bengt Westerberg m. fl. till att ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) kritiserat behandlingen av förvarstagna utlänningar, bl. a. att förvarstagna utlänningar sällan överförs från polisar­rest eller häkte till kriminalvårdsanstalt och att kontakt med rättsliga bi­träden, vänner och anhöriga hindrats. Motionärema begär ett tillkännagi­vande om att regeringen bör få i uppdrag att genom kontakter med berörda myndigheter åtgärda missförhållandena (yrkande 14).

49

DO har i en skrivelse till kriminalvårdsstyrelsen påtalat brister i behand­lingen av förvarstagna utlänningar vid främst allmänna häktet i Stock­holm. Inom häktet har, enligt vad utskottet inhämtat, tillsatts en arbets­gmpp för att söka komma till rätta med bristerna. Enligt vad utskottet vidare inhämtat från häktet har också situationen där under den senaste tiden avsevärt förbättrats. Antalet förvarstagna utlänningar har gått ned betydligt, vilket sammanhänger bl. a. med att förvarstagna utlänningar nu­mera kan placeras i särskilda lokaler vid Carlslund. De utlänningar som ändå förvaras på häktet är nu samlade på en egen avdelning. En besöksord­ning har införts som innebär att besökande normalt kan tas emot utan

4   Riksdagen 1988/89. II saml. Nr 19


föranmälan mellan kl. 8 och 18. Om besöket inte kan genomföras omedel-     1988/89: SfU 19 bart på gmnd av att inget besöksmm finns tillgängligt, reserveras en tid för besöket senast följande dag.

Utskottet vill understryka betydelsen av att gällande föreskrifter om be­handlingen av förvarstagna utlänningar iakttas. Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen i detta hänseende och vidtar de åtgär­der som behövs. Något särskilt uppdrag i frågan anser utskottet inte påkal­lat och avstyrker därför bifall till motion SfS02 yrkande 14.

Kroppsvisitation

Polisman, liksom personal vid tullen och kustbevakningen och passkon­trollant i vissa fall, får i samband med inresekontroll undersöka bl. a. ba­gageutrymmen i bilar och andra transportmedel i syfte att hindra att utlän­ningar reser in i Sverige i strid mot reglema i utlänningslagstiftningen (8 § UtlL).

I propositionen föreslås att befogenheten vidgas till att i den utsträck­ning som det är nödvändigt företa kroppsvisitation i samband med inrese­kontroll för att eftersöka identitets- och resehandlingar (5 kap. 2 § lagför­slaget).

I fyra motioner yrkas avslag på förslaget om kroppsvisitation, nämligen motionema S06 yrkande 4 av Maria Leissner m.fl., Sf29 yrkande 7 av Lars Wemer m.fl., SOS yrkande 11 av Ragnhild Pohanka och Eva Goés samt SOO yrkande 5 (delvis) av Hans Göran Franck och Ulla-Britt Åbark.

I propositionen framhålls (s. 101) att det ingripande som en kroppsvisi­tation innebär självfallet inte får vara större än vad som behövs för att uppnå det avsedda resultatet. Det bör vara tillräckligt att polismannen, tulltjänstemannen eller annan som sköter inresekontrollen känner i eller utanpå fickor och kläder samt kontrollerar medfört bagage, dvs. sådana åtgärder som ibland kallas ytlig kroppsvisitation eller provisorisk skydds-visitation. Syftet med undersökningen skall vara att eftersöka pass och an­dra identitetshandlingar samt handlingar som utvisar utlänningens resväg till Sverige, exempelvis biljetter. Det får aldrig bli fråga om någon mtin-mässig visitation av utlänningar som kommer hit utan det måste finnas anledning att anta att en utlänning underlåter att visa upp medförda hand­lingar. I de fall där det saknas skäl att ifrågasätta utlänningens uppgifter om resväg eller orsaken till att han saknar handlingar bör någon undersök­ning inte få företas. I specialmotiveringen (s. 170) påpekas att möjligheten till kroppsvisitation är av intresse främst för att den s. k. första asylland-principen skall kunna tillämpas. För att undersökning skall få ske krävs också att dokument som styrker identitet eller resväg behövs för de syften som angivits.

Utskottet anser att den möjlighet till kroppsvisitation som föreslås be­
hövs som en av flera åtgärder för att motverka dokumentlösheten. Utskot­
tet vill emellertid kraftigt understryka angelägenheten av att de riktlinjer
som getts i propositionen för när kroppsvisitation kan tillgripas och hur
den bör utföras noga följs i den praktiska tillämpningen. Utskottet tillstyr­
ker med det anförda bifall till propositionen i denna del och avstyrker bi-
    50


 


fall till motionema Sf29 yrkande 7, SOO yrkande 5 i denna del, SOS yrk-     1988/89: SfU 19 ande 11 och S06 yrkande 4.

Andra kontrollåtgärder

Fingeravtryck och fotografi

Polismyndigheten får enligt nuvarande regler ta fingeravtryck och fotografi av varje utlänning som vid ankomsten till Sverige eller senare söker uppe­hållstillstånd här och som inte kan styrka sin identitet (8 c § UtlL). Finger­avtryck och fotografi får också tas om fömtsättningama för förvarstagande är uppfyllda (50 a § UtlL).

Fotografi och fingeravtryck föreslås i propositionen få tas under samma fömtsättningar som tidigare (5 kap. 5 §).

Omhändertagande av returbiljett m. m.

En utlännings pass får omhändertas om han söker uppehållstillstånd här vid ankomsten eller senare (8 b § UtlL). En utlännings returbiljett får om­händertas om han saknar erforderliga handlingar för inresa eller vistelse i Sverige eller om han kan antas komma att ansöka om uppehållstillstånd samt det inte framstår som osannolikt att han kommer att vägras tillstånd, och det kan befaras att han gör sig av med biljetten så att han inte själv kan betala sin återresa (8 a § UtlL).

Polismyndigheten föreslås i propositionen få omhänderta pass eller an­nan identitetshandling (5 kap. 3 §) samt returbiljetter (5 kap. 4 §) under huvudsakligen samma fömtsättningar som nu gäller för pass och returbil­jetter.

I motionema S06 yrkande 5 av Maria Leissner m.fl., SOS yrkande 2 av Ragnhild Pohanka och Eva Goés samt SOO yrkande 5 (delvis) av Hans Göran Franck och Ulla-Britt Åbark yrkas avslag på förslaget om rätt att omhänderta returbiljett.

Lagutredningen föreslog att möjligheten att ta hand om biljetter skulle slopas. Som skäl angavs huvudsakligen svårigheter att få systemet att fun­gera tillfredsställande. Enligt propositionen bör emellertid denna möjlig­het att begränsa statens kostnader inte slopas.

Utskottet delar bedömningen i propositionen av denna fråga och avstyr­ker bifall till motionema SOO yrkande 5 i denna del, SOS yrkande 2 och S06 yrkande 5.

Anteckning i resedokument m. m.

Enligt artikel 28 i Genévekonventionen skall den stat som tar emot en
flykting utfärda resedokument för denne. Resedokumentet gäller som pass
och innebär också en skyldighet för den utfärdande staten att tillåta inne­
havaren att resa tillbaka in i landet. Liksom ett vanligt pass innehåller
resedokumentet uppgifter om innehavarens identitet.
Resedokument utfärdas av invandrarverket (S § UtlF).
                            51


 


Om en utlänning inte kan visa upp någon handling som gäller som pass     1988/89: SfU 19 och saknar möjlighet att skaflFa en sådan handling eller om det annars finns synnerliga skäl, får invandrarverket utfärda främlingspass för honom (6 § UtlF).

1 propositionen föreslås att invandrarverket liksom hittills skall utfärda resedokument för flyktingar och statslösa samt att ytterligare föreskrifter om resedokument får meddelas av regeringen (3 kap. 7 §). Enligt proposi­tionen avser regeringen att föreskriva att i resedokument och i främlings­pass skall kunna antecknas att en persons identitet inte är styrkt.

I tre motioner begärs tillkännagivande att någon anteckning om oklar identitet inte skall få göras i resedokument eller i främlingspass, nämligen i motionerna S06 yrkande 9 av Maria Leissner m.fl., Sf29 yrkande 14 av Lars Werner m.fl. och SOS yrkande 14 av Ragnhild Pohanka och Eva Goes.

Åtgärden i fråga har föreslagits av lagutredningen. UNHCR har i remiss­svar över lagutredningens betänkande avstyrkt att utredningsförslaget i denna del genomförs och därvid anfört att det skulle strida mot Genévekon­ventionens bestämmelser om obligatorisk rätt till ett resedokument för flyktingar att på detta sätt inskränka möjligheten för den som är beroende av dokumentet att förflytta sig över gränserna. Föredragande statsrådet förklarar i propositionen att hon inte kan dela UNHCR:s uppfattning i denna fråga.

Utskottet, som vill framhålla att lagrådet inte har haft någon invändning mot förslaget i denna del, delar den i propositionen uttalade uppfattningen att det kan ifrågasättas om det egentligen är rimligt att alls utfärda en iden­titetshandling beträflFande en person vars identitet inte är styrkt. Eftersom det inte är möjligt att vägra att utfärda resedokument till en konventions­flykting, synes det utskottet vara en lämplig lösning att anteckning får gö­ras i dokumentet. Detsamma bör gälla för främlingspass. Liksom hittills bör det ankomma på regeringen att utfärda närmare föreskrifter om dessa handlingar. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf29 yrkande 14, SOS yrkande 14 och S06 yrkande 9.

I motion SfS47 yrkande 3 begär Sten Svensson m. fl. ett tillkännagivande om behovet av sådana regler att asylsökandes identitet säkrare kan be­stämmas.

1 propositionen föreslås, som ovan framgått och som nedan kommer att framgå, en rad åtgärder med det syfte som avses i motionen. Enligt utskot­tets uppfattning är motion SfS47 yrkande 3 därmed tillgodosedd och på­kallar ingen åtgärd.

Överklagande och omprövning

Polismyndighets beslut om avvisning kan enligt nuvarande regler överkla­
gas till invandrarverket. Beslutet skall dock enligt huvudregeln verkställas
utan hinder av att det inte vunnit laga kraft. Invandrarverkets beslut om
avvisning eller utvisning överklagas till regeringen. En domstols beslut om
   52


 


utvisning på gmnd av brott överklagas enligt reglema om överklagande av     1988/89: SfU 19 dom i brottmål. Beslutet kan verkställas sedan det vunnit laga kraft eller efter nöjdförklaring.

En polismyndighets beslut i verkställighetsfrågan kan formellt inte överklagas. Polismyndigheten skall dock då nya inte uppenbart oriktiga asylskäl åberopas överlämna verkställighetsfrågan till invandrarverket för beslut. Om polismyndigheten beslutar att inte överlämna ett ärende kan detta beslut överklagas till invandrarverket. Invandrarverkets beslut i detta ärende får överklagas hos regeringen.

Beslut om förvar som fattats av en polismyndighet eller av invandrar­verket överklagas till kammarrätten i Jönköping. Beslut om förvar som fattats av ett statsråd överklagas till regeringsrätten. Regeringens beslut om förvar kan inte överprövas. Ett beslut av regeringen om förvar i samband med ett avvisnings- eller utvisningsbeslut gäller emellertid inte längre än fyra dagar.

Invandrarverkets beslut att inte ge flyktingförklaring eller resedokument eller att återkalla flyktingförklaring överklagas till regeringen (65 § UtlL, 89 § UtlF).

Beslut av förvaltningsmyndigheter i utlänningsärenden får överklagas endast i de fall det är särskilt angivet (68 § UtlL). Beslut att vägra eller återkalla visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd samt beslut om uppsikt kan inte överklagas.

Invandrarverket får ompröva ett av verket i första instans fattat beslut, om verket finner att beslutet är oriktigt på gmnd av nya omständigheter eller av annan anledning och det nya beslutet inte blir till nackdel för ut­länningen (65 b § UtlL). Detta får — med viss inskränkning — ske även sedan beslutet överklagats hos regeringen. Möjligheten till omprövning in­fördes år 1986 i samband med att den nya förvaltningslagen (1986:223) antogs av riksdagen. Även denna lag innehåller en omprövningsregel, som dock på några punkter skiljer sig från regeln i UtlL.

I propositionen föreslås endast mindre ändringar i regleringen av möj­lighetema att överklaga. Överinstansen skall emellertid enligt förslaget (7 kap. 5 §) ges möjlighet att i ett sammanhang fatta beslut i närliggande frå­gor. Ett beslut av invandrarverket att vägra eller återkalla uppehållstill­stånd och arbetstillstånd i samband med ett beslut om avvisning eller ut­visning skall sålunda kunna prövas av regeringen tillsammans med pröv­ningen av verkets avlägsnandebeslut. Regeringen skall därvid kunna besluta om sådana tillstånd i de fall ett avlägsnandebeslut upphävs. In­vandrarverket och regeringen skall också ges möjlighet att i regel meddela beslut om avvisning eller utvisning av bam under 16 år som står under utlänningens vårdnad i samband med att frågan om avlägsnande av denne överprövas, även om frågan inte har prövats tidigare beträflFande barnet.

I övrigt föreslås samma ordning för överklagande som tidigare. En bety­
delsefull skillnad uppkommer ändå enligt förslaget, eftersom bestämmels­
ema om skyldighet för polismyndighet att överlämna eller hänskjuta verk­
ställighetsärenden till invandrarverkettas bort. Liksom tidigare skall be­
slut av förvaltningsmyndigheter enligt den nya lagen få överklagas endast i
de fall som särskilt anges (7 kap. 1 §).
                                                 53


 


I propositionen föreslås vidare att frågan om omprövning av invandrar- 1988/89: SfU 19 verkets beslut uteslutande skall regleras i den nya utlänningslagen. Enligt de nya reglema (7 kap. 10 §) skall verket ompröva beslut på gmnd av nya omständigheter eller av annan anledning, om inte ändringen skulle bli till nackdel för utlänningen eller sakna betydelse för honom. Verket skall — med viss inskränkning — få ompröva sitt beslut även sedan det överklagats till regeringen.

Frågan om inrättande av överinstanser tas upp i två motioner. Bengt Wes­terberg m. fl. anför i motion Sf502 att det kan ifrågasättas om det är rimligt att landets högsta instans i flyktingärenden både skall meddela avslag på asylansökningar och uppträda som invandrares och flyktingars välgörare. Fristående asylnämnder som tar ställning i de fall invandrarverket inte ansett sig kunna bifalla en asylansökan skulle enligt motionärema skapa större rättssäkerhet och insyn i bedömningarna samt befria regeringen från en tung börda. I motionen yrkande 29 begärs därför en utredning av möj­ligheten att skapa asylnämnder. Hans Göran Franck och Ulla-Britt Åbark ifrågasätter i motion SOO dels om regeringen och det ansvariga statsrådet i så stor utsträckning som nu är fallet bör handha överklagningsärenden, dels om asylärenden i första instans bör prövas av invandrarverket. Mo­tionärema anser det vara olyckligt att invandrarverket och arbetsmark­nadsdepartementet i stor utsträckning uppfattas som motparter till de asyl­sökande samt att både verket och departementet får ägna alltför mycket tid åt enskilda ärenden till förfång för möjligheten att driva och genomföra en aktiv invandrarpolitik. De begär därför i yrkande 1 ett tillkännagivande om behovet av utredning om instansordningen och om överklagningsmöj-lighetema.

Enligt utskottets mening finns visst fog för de i motionerna framförda synpunktema. Utskottet vill dock framhålla att de förslag som läggs fram i propositionen bl. a. har till syfte att nedbringa den sammanlagda tidsåt­gången inom myndigheterna för handläggning av enskilda asylärenden. Utskottet utgår vidare från att de påtalade problemen uppmärksammas inom det ansvariga departementet. Något riksdagens uttalande med anled­ning av motionema SOO yrkande 1 och SfS02 yrkande 29 är således enligt utskottets uppfattning inte påkallat.

Verkställighet av beslut om avvisning och utvisning

Allmänt om verkställighet

I 81 § UtlL anges till vilket land verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning skall ske. Avvisning skall ske till det land från vilket utlänningen har kommit och utvisning skall ske till hemlandet eller, om hemlandet inte kan fastställas, till det land från vilket utlänningen kom hit. Om beslutet inte kan verkställas på det angivna sättet eller det finns andra särskilda skäl emot det, får utlänningen sändas till det land som bedöms lämpligast.

Av avsnittet nedan om transportörers kostnadsansvar framgår att en ut­
länning också i vissa fall får återföras till ett fartyg eller ett luftfartyg som
han kommit hit med.
                                                                         54


 


I 77 - 80 §§ UtlL finns bestämmelser om s. k. politiskt verkställighetshin- 1988/89: SfU 19 der. Avvisning eller utvisning får normalt inte verkställas till ett land där utlänningen riskerar politisk förföljelse eller vidaresändning till ett sådant land. Vidare får en krigsvägrare i princip inte sändas till ett land där han riskerar att sändas till en krigsskådeplats eller till ett land där han riskerar vidaresändning till ett sådant land. En de facto-flykting som anför synner­liga skäl för att han inte skall sändas till sitt hemland får inte sändas dit eller till ett land där han riskerar att bli sänd till sitt hemland.

Ett beslut om avvisning eller utvisning skall enligt 84 § UtlL verkställas så snart det kan ske. Sättet för verkställighet regleras i utlänningsförord­ningen. Beslutet får enligt 76 § UtlF verkställas genom att utlänningen åläggs att inom en viss kort tid lämna riket. En fömtsättning för detta är att utlänningen sannolikt är villig att rätta sig efter beslutet utan att tvångsåt­gärder vidtas. I princip får också enligt 69 § UtlF anstånd beviljas för viss kort tid om utlänningen begär det för att ordna enskilda angelägenheter eller om han åberopar annan godtagbar anledning, eller anstånd av annat skäl bör medges. Om det inte är sannolikt att utlänningen kommer att rätta sig efter ett åläggande eller om han inte har följt ett åläggande, får han föras ur landet med tvång. Närmare föreskrifter angående dessa frågor får enligt 87 § UtlF utfärdas av rikspolisstyrelsen efter samråd med invandrarverket. Enligt uppgift från rikspolisstyrelsen anges tidsfristen för en utlänning att lämna landet normalt till tre veckor, och anstånd ges med upp till tre veck­or.

Polismyndighets beslut om avvisning är alltid verkställbara utan hinder av att de har överklagats. Detta gäller även de beslut rörande personer som åberopat asylskäl m. m. som polismyndighet enligt nuvarande regler får fatta men skall anmäla till invandrarverket för eventuellt övertagande. Verkställigheten får emellertid inte genomföras innan invandrarverket har beslutat att inte överta ärendet.

Om en utlänning i ett verkställighetsärende gör gällande verkställighets­hinder, skall ärendet enligt huvudregeln överlämnas till invandrarverket. För avgörande av frågan om polismyndigheten skall överlämna ärendet till verket gäller samma regler som för frågan om myndigheten skall över­lämna ett ärende om avvisning till verket. Enligt de paragrafer som regle­rar överlämnande av verkställighetsärenden skall dock ett ärende inte överlämnas om de i ärendet åberopade skälen har prövats redan i gmnd-ärendet.

Polismyndighets beslut att inte överlämna ett ärende kan sedan den 1 juli 1986 i vissa fall överklagas till invandrarverket som vid bifall övertar ärendet.

Reglema om till vilket land en avvisning eller utvisning skall ske föreslås i propositionen göras något mer flexibla än nuvarande regler. Verkställighet föreslås sålunda enligt 8 kap. 5 § få ske till hemlandet eller, om möjligt, till det land från vilket utlänningen kom till Sverige. Om verkställighet inte kan genomföras på det sättet eller om det finns andra särskilda skäl, skall utlänningen få sändas till något annat land.

Bestämmelsema om verkställighetshinder förs enligt propositionen över till den nya lagen i sak oförändrade (8 kap. 1 -4 §§). De kompletteras och

SS


 


inleds med en särskild bestämmelse som generellt förbjuder verkställighet     1988/89: SfU 19 till länder beträflFande vilka det finns gmndad anledning att tro att utlän­ningen där skulle vara i fara för att utsättas för dödsstraflF eller tortyr eller vidaresändning till sådant land.

Polismyndighets avvisningsbeslut skall enligt propositionen alltjämt vara direkt verkställbara (8 kap. 7 §). Polismyndigheten skall emellertid, som ovan berörts, aldrig få fatta avvisningsbeslut i ärenden där asylskäl åberopas och polismyndighet skall vidare överlämna ärenden till invand­rarverket, om polismyndigheten anser det tveksamt om avvisning bör ske.

Bestämmelserna om överlämnande och övertagande av verkställighets­ärenden föreslås upphävas.

Invandrarverket skall få förordna om omedelbar verkställighet av sitt avvisningsbeslut i ärenden där asylskäl åberopats, om det är uppenbart att det inte finns gmnd för asyl och att uppehållstillstånd inte heller skall be­viljas på någon annan gmnd (8 kap. 8 §). Beslut om omedelbar avvisning skall dock få meddelas senare än tre månader efter utlänningens ankomst till Sverige bara om det finns synnerliga skäl till det.

I propositionen föreslås vidare att i lagen för vissa fall skall anges inom vilka frister en utlänning skall lämna landet (8 kap. 12 §). Polismyndighets beslut om avvisning, invandrarverkets beslut om avvisning med förord­nande om omedelbar verkställighet, domstols dom eller beslut om utvis­ning samt regeringens beslut om utvisning av hänsyn till rikets säkerhet skall dock alltjämt verkställas snarast möjligt (8 kap. 12 § första stycket). De frister som föreslås för andra fall är vid avvisning två veckor och vid utvisning fyra veckor efter det beslutet vann laga kraft, om inte annat be­stäms i beslutet (8 kap. 12 § andra stycket). Om utlänningen inte lämnar landet inom den föreskrivna tiden eller det med säkerhet måste antas att han inte har för avsikt att frivilligt lämna landet inom denna tid, skall polismyndigheten verkställa beslutet så snart det kan ske (8 kap. 12 § tredje stycket).

Utgångspunkten för tidsfristema är således enligt förslaget den dag då beslutet vann laga kraft. Detta sker enligt förvaltningslagens regler tre veck­or efter det att utlänningen fick del av ett beslut som han kan överklaga. Regeringens beslut, som inte kan överklagas, vinner laga kraft genast.

Förslaget om omedelbar verkställighet av avvisningsbeslut kritiseras i ett antal motioner.

Maria Leissner m. fl. begär i motion S06 yrkande 11 ett tillkännagi­vande om att någon utvidgning av gmndema för omedelbar verkställighet inte är acceptabel.

Lars Wemer m. fl. begär i motion S09 yrkande 1 avslag på förslaget om utvidgad rätt att besluta om omedelbar verkställighet och i yrkande 12 ett tillkännagivande att vid beslut om avvisning med omedelbar verkställighet för den beslutande myndigheten kända humanitära skäl skall beaktas även om de inte anförts av utlänningen.

Ragnhild Pohanka och Eva Goés begär i motion SOS yrkande 8 ett till­
kännagivande att ingen utökning av direktavvisning kan godtas och i yrk­
ande 16 ett beslut att avvisning aldrig får ske förrän avvisningsbeslutet
     55


 


vunnit laga kraft. I motion Sf545 yrkande 7 (delvis) av Inger Schöriing     1988/89: SfU 19 m. fl. begärs beslut att all direkt avvisning vid gränsen skall upphöra.

Företeelsen direktavvisning kritiseras också i andra motioner. I motion S03 yrkande 4 begär Karin Söder ett tillkännagivande att direktavvisning av bam inte bör äga rum och i motion S062 (delvis) begär Karin Söder och Pär Granstedt ett tillkännagivande om att ensamma bam och bamfamiljer inte bör direktawisas.

I propositionen påpekas (s. 123) att polismyndigheten alltjämt skall fatta beslut om avvisning i sådana fall då utlänningen antingen saknar erforder­liga tillstånd för inresan eller kan antas sakna tillräckliga medel för vistel­sen här eller för hemresan, kan antas inte komma att försörja sig ärligt eller bedriva brottslig verksamhet av visst slag eller omfång m. m. men att, om en utlänning som i och för sig skulle kunna avvisas på någon av dessa gmnder ansöker om asyl, invandrarverket skall bedöma de skälen och fatta beslut i avvisningsfrågan. Polismyndighetens beslut om avvisning skall i fortsättningen inte inrymma några bedömningar av känsligare art; det skall röra sig om fall där det föreligger klara brister i utlänningens rätt att vistas i eller komma in i landet. Dessa avvisningsbeslut bör även i fortsätt­ningen kunna verkställas utan att laga kraft avvaktas och utan hinder av ett eventuellt överklagande.

I fråga om de beslut i ärenden där skäl för asyl har åberopats och som föreslås i fortsättningen alltid fattas av invandrarverket anförs i propositio­nen följande (s. 123).

För att de riktlinjer som riksdagen — senast vid antagandet av prop. 1983/84:144 — har dragit upp för invandringspolitiken skall kunna följas, måste det liksom hittills vara möjligt att låta ett avvisningsbeslut även av­seende en asylsökande verkställas utan hinder av att det inte har vunnit laga kraft. Möjlighet till omedelbar verkställighet måste t. ex. med nödvän­dighet finnas om avvisning till ett första asylland skall kunna genomföras. Även i en del fall där verkställighet skall ske till hemlandet bör den emel­lertid kunna genomföras, trots att avlägsnandebeslutet inte har vunnit laga kraft. Det är inte rimligt att personer som uppenbart saknar rätt till asyl här i landet skall få avvakta att beslutet efter ett eventuellt överklagande blir definitivt. Detta tar ofta lång tid och förorsakar problem för den en­skilde och blir en ekonomisk belastning för samhället.

Det är för närvarande inte ovanligt att de skäl, som medför att tillstånd att stanna i Sverige slutligen ges, inte är de urspmngligen åberopade asyl­skälen utan skäl som har uppkommit först under vistelsen här. Utlän­ningen acklimatiserar sig i Sverige, förlorar anknytning till hemlandet eller formar sådana förbindelser här att det framstår som inhumant att begära att han skall lämna Sverige. Det står inte i överensstämmelse med de an­tagna riktlinjema för invandringspolitiken att möjligheter skapas för en sådan händelseutveckling. I en tid när antalet asylsökande liksom antalet flyktingar ökar och stora krav ställs på resurser för att ta emot och integrera flyktingar på ett riktigt sätt, framstår det som felaktigt att den som kanske rentav lämnar medvetet falska uppgifter om sina asylskäl till sist får uppe­hållstillstånd på gmnd av den anknytning han har vunnit till Sverige. Även för att motverka en sådan utveckling bör därför omedelbar verkställighet kunna genomföras i uppenbara fall.

Omedelbar verkställighet bör till en böijan kunna ske om varje risk för        57


 


förföljelse framstår som utesluten i hemlandet. Så anses vara fallet i fråga 1988/89: SfU 19 om länder där man med säkerhet kan säga att brott mot mänskliga rättig­heter eller annan förföljelse inte förekommer. Ibland kan det visserligen inte uteslutas att vissa personer i ett land utsätts för förföljelse men det kan inte anses föreligga någon risk för den asylsökande. Omedelbar verkställ­ighet skall således kunna ske om en asylsökande inte åberopar någon an­nan gmnd än en som redan har prövats av regeringen beträflFande andra personer och då inte har befunnits tillräcklig; det kan gälla exempelvis till­hörighet till en viss religion eller hemvist i ett visst område i hemlandet. Omedelbar verkställighet skall också kunna ske om utlänningen, enligt de principer som jag tidigare har redogjort för, kan återsändas till ett land (ett s. k. första asylland), där han har uppehållit sig före ankomsten till Sverige och där han är skyddad mot förföljelse och mot att sändas till ett land där han riskerar förföljelse.

I specialmotiveringen (s. 198) uttalas beträflFande under vilka fömtsätt­ningar omedelbar verkställighet av ett avvisningsbeslut skall kunna förord­nas följande.

Förordnande om omedelbar verkställighet får meddelas endast när det är uppenbart att gmnd för asyl inte föreligger. När sökanden åberopar asyl­skäl — eller om det annars finns anledning att pröva om asyl bör ges — måste det därför vara helt klart att utlänningen inte genom att avlägsnas från Sverige kan komma att bli utsatt för förföljelse, trakasserier eller tving­as delta i krig. Vid avgörandet kan vägledning hämtas från tidigare praxis men en bedömning måste alltid göras av omständigheterna i det enskilda fallet. Det kan sålunda aldrig anses uppenbart att en asylansökan skall av­slås enbart på den gmnden att den asylsökande tillhör en nationalitet eller religion, för vilkas medlemmar asyl normalt inte bmkar medges. Vad som i dessa fall har lagts fast i praxis är att det förhållandet att någon bekänner sig till en viss religion inte ensamt utgör ett tillräckligt skäl för asyl. I ett sådant fall måste ändå utredas, att det inte finns ytterligare omständigheter som ensamma eller tillsammans med religionstillhörigheten kan medföra asylrätt. Endast om det är uppenbart att så inte är fallet kan beslut om omedelbar verkställighet meddelas. Ett annat fall när det är uppenbart att en asylansökan skall avslås kan vara att det står klart att utlänningens upp­gifter är osanna i alla väsentliga delar. Så snart några mer ingående över­väganden behöver göras om tilltron till sådana uppgifter som kan vara asylgmndande är det emellertid uteslutet att förordna att avvisningsbeslu­tet får verkställas direkt. Utlänningens intressen måste få väga över; upp-enbarhetsrekvisitet kan inte anses uppfyllt om det råder någon tvekan om antingen humvida utlänningens uppgifter kan medföra rätt till asyl eller humvida uppgiftema är trovärdiga.

Även om det är uppenbart att en ansökan om asyl inte kan beviljas, får beslut inte tas om omedelbar verkställighet om det inte också är uppenbart att uppehållstillstånd inte bör beviljas av andra skäl, t. ex. anknytning eller humanitära skäl. Härvid bör dock observeras att uppehållstillstånd som regel inte får beviljas om ansökan görs vid eller efter ankomsten till Sve­rige. Endast av utlänningen anförda skäl behöver bedömas.

Omedelbar verkställighet kan beslutas även om skäl för asyl inte alls åberopas av utlänningen. Ärendet kan ha överlämnats av polismyndighe­ten för att denna har ansett det tveksamt om avvisning bör få ske.

1 fråga om möjligheten att förordna om omedelbar verkställighet av ett      58


 


beslut att avvisa en utlänning senare än tre månader efter hans ankomst till     1988/89: SfU 19 Sverige sägs i specialmotiveringen (s. 199) att starka skäl talar för att den som har vistats i Sverige i åtskilliga månader skall få bli kvar här till dess frågan om hans rätt till uppehållstillstånd har prövats slutligt.

Utskottet vill till en början framhålla att polismyndigheten liksom hittills skall ha att besluta om avvisning i mtinartade ärenden som rör utlännings­kontrollen och där varje antydan om att asylskäl eller humanitära skäl för uppehållstillstånd skulle föreligga saknas. Direkt avvisning vid gränsen bör i dessa fall även i fortsättningen få ske. Något totalt förbud mot omedelbar verkställighet av invandrarverkets avlägsnandebeslut i alla situationer där asylskäl eller liknande skäl över huvud taget åberopas oavsett vilken be­dömning som kan göras av skälen vill utskottet inte heller tillstyrka. Ut­skottet avstyrker med det anförda bifall till motionerna SOS yrkande 16 och Sf545 yrkande 7 i denna del.

Vad gäller yrkandena om tillkännagivanden rörande direktavvisning av ensamma barn och bamfamiljer i flyktingsituationer vill utskottet gärna understryka behovet av restriktivitet i fråga om omedelbar verkställighet av avvisning i dessa fall. Såsom utskottet understmkit i avsnittet om hand­läggningen av asylärenden krävs extra stor varsamhet vid utredningen om bams asylskäl. Att helt förbjuda omedelbar verkställighet av avvisningsbe­slut i dessa fall anser utskottet emellertid inte vara möjligt. Med det an­förda avstyrker utskottet bifall till motionema S03 yrkande 4 och S062 i denna del.

I fråga om de fömtsättningar som föreslås för att invandrarverket skall få förordna om omedelbar verkställighet av avvisningsbeslut anser utskot­tet att de tillgodoser berättigade krav på rättssäkerhet. Med anledning av det citerade uttalandet i specialmotiveringen om att endast av utlänningen anförda skäl behöver bedömas vill utskottet emellertid framhålla att in­vandrarverket självfallet bör beakta även andra skäl som är kända för ver­ket. Utskottet utgår från att så sker. Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen i denna del och avstyrker bifall till motionema Sf29 yrkandena 1 och 12, SOS yrkande 8 öch S06 yrkande 11.

Även förslaget att i lagen ange tidsfrister för utlänningen att lämna landet har föranlett flera motioner. Maria Leissner m. fl. begär i motion S06 yr­kande 10 ett tillkännagivande om att tidsfristen för verkställighet av avvis­ningsbeslut av regeringen bör vara fyra veckor. Lars Wemer m. fl. begär i motion Sf29 avslag på förslaget om tidsfrister för utlänningen att lämna landet (yrkande 15) och ett tillkännagivande att utlänningen bör få skälig tid för att avveckla sin vistelse i landet på ett humant sätt från delgiv­ningen av ett lagakraftägande avlägsnandebeslut (yrkande 16). Ragnhild Pohanka och Eva Goes begär i motion SOS yrkande 15 ett tillkännagi­vande att verkställighetsbeslutet skall delges den asylsökande och tidsfrist räknas från delgivning.

Sättet för verkställighet berörs också i en motion från den allmänna mo­
tionstiden. Bengt Westerberg m.fl. begär i motion Sf502 yrkande 15 ett
tillkännagivande om vikten av att asylsökande ges "skäligt rådmm" och
möjlighet att lämna landet under värdiga former samt i yrkande 18 ett
       59


 


tillkännagivande om vikten av att föräldrar inte utvisas om det innebär att      1988/89: SfU 19 de skiljs från minderåriga bam.

I propositionen (s. 116) framhålls beträflFande sättet för verkställighet bl. a. att det är önskvärt att den som avvisas eller utvisas ges tillfälle att frivilligt lämna Sverige vilket är huvudregel även enligt nuvarande ord­ning. Emellertid har det visat sig att systemet med frivillig verkställighet ofta inte fungerar. Som en tänkbar orsak till detta nämns de stora möjlig­heter till förnyad prövning som finns enligt de nuvarande reglema. Det förefaller dock enligt propositionen sannolikt att snabbare handläggning av ärenden om uppehållstillstånd i förening med en ändring av systemet av prövning på verkställighetsstadiet kommer att medföra också en större be­nägenhet från den enskildes sida att rätta sig efter beslutet. En uttrycklig regel som anger inom vilken tid den som har avvisats eller utvisats bör ha lämnat landet bedöms ändå som värdefull.

I detta sammanhang redovisas också den ordning som tillämpas nu. En­ligt denna underrättas den som har avvisats eller utvisats om beslutet ge­nom polisens försorg. Invandrarverket och, i förekommande fall, rege­ringen sänder beslutet till polismyndigheten, som kallar den asylsökande och delger honom beslutet vid ett personligt sammanträflFande med hjälp av tolk. Samtidigt som beslutet expedieras till polismyndigheten skickas en kopia av beslutet till utlänningens oflFentliga biträde i de ärenden där of­fentligt biträde finns förordnat. Undersökningar som har genomförts av asylärendeutredningen visar att det ofta tar tid att lämna underrättelse om ett beslut. Utredningen anser därför att mtinerna för underrättelse om be­slut behöver ses över. — Den nya organisationen för mottagning av asyl­sökande innebär att de normalt skall vistas på en förläggning till dess att deras ärende avgörs slutligt. Härigenom bör underrättelseförfarandet kunna förenklas och gå snabbare. Underrättelse kan ske genom personal på förläggningen som lätt kan nå den asylsökande. Vid förläggningarna finns tillgång till tolkar, vilket också bör underlätta förfarandet. I de fall där underrättelse inte kan ges på detta sätt får även i fortsättningen de nuvarande mtinema följas.

I propositionen framhålls vidare behovet av att kunna anpassa fristema till förhållandena i det enskilda fallet. Om det kan hållas för visst att utlän­ningen inte frivilligt kommer att lämna Sverige, skall alltså en kortare tids­frist än den som föreslås för normalfallet kunna bestämmas av myndighe­ten redan i beslutet om avlägsnande. Detsamma anges kunna gälla i de fall där utlänningen finns på en statlig mottagningsförläggning och alltså nor­malt inte har något berättigat behov av att avveckla sin vistelse i Sverige. Någon gång kan däremot en längre tidsfrist vara motiverad, t. ex. om ut­länningen gör troligt att han behöver extra rådmm för att ordna sina för­hållanden i hemlandet.

Utskottet delar i huvudsak de bedömningar som gjorts i propositionen
om behovet av tidsfrister för verkställighet av avlägsnandebeslut. Utskot­
tet vill understryka att den nya organisation för mottagningen av asylsök­
ande som håller på att genomföras och den därmed sammanhängande för­
kortning av handläggningstidema för asylärenden som kan fömtses starkt
bidrar till  att  några långa tidsfrister för en utlänning som  vägras
             60


 


uppehållstillstånd inte bör behövas. Utskottet vill vidare framhålla att de 1988/89: SfU 19 föreslagna fristema i fråga om beslut av invandrarverket innebär en tid­rymd om fem resp. sju veckor från delgivningen av beslutet, eftersom tiden för lagakraftvinnande börjar löpa först i och med delgivningen. Vad gäller frågan om humvida beslut av regeringen skall behöva delges för att fristen skall bölja löpa anser utskottet att den mtin för underrättelse som redovi­sas i propositionen och som då den asylsökande vistas på förläggning in­nebär ett snabbt och enkelt underrättelseförfarande får anses tillräcklig i dessa fall. En motsvarande ordning bör kunna tillämpas i de fall då en asylsökande vistas på annan plats som är känd. I de fall däremot då den asylsökande håller sig undan och följaktligen inte går att nå med underrät­telse torde fömtsättningar för förvarstagande ofta föreligga när utlän­ningen påträflFas. För dessa fall synes delgivning som utgångspunkt för tids­fristen inte meningsfull. Med det anförda tillstyrker utskottet propositio­nen i denna del och avstyrker bifall till motionema Sf29 yrkandena 15 och 16, SOS yrkande 15, S06 yrkande 10 och SfS02 yrkande 15.

Utskottet behandlade frågan om familjesplittring vid verkställighet av avlägsnandebeslut senast i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1987/88:27. Utskottet ansåg att det var omöjligt att helt undvika famil­jesplittring, eftersom det ibland förekom att någon i en familj medverkade till sådan splittring genom att gå underjorden eller genom att gömma bar­nen. Myndighetema borde dock enligt utskottet i möjligaste mån undvika en splittring av familjer, vilken uppfattning också hade kommit till uttryck i ett svar av invandrarministem på en fråga i riksdagen. Utskottet ansåg inte att något tillkännagivande i detta avseende behövdes. Utskottet vid­håller denna uppfattning och avstyrker bifall till motion Sf502 yrkande 18.

Upphävande av bestämmelserna om överlämnande av verkställighetsärenden

De nuvarande reglema om överlämnande och övertagande av verkställig­hetsärenden föreslås som framgått ovan inte få någon motsvarighet i den nya lagen. För alt ge möjlighet till prövning av nya omständigheter föreslås i stället en bestämmelse om att en ny ansökan om uppehållstillstånd av en utlänning som befinner sig här i landet skall kunna prövas utan hinder av att det beträflFande utlänningen föreligger ett lagakraftvunnet men ännu inte verkställt administrativt beslut om avvisning eller utvisning. En sådan ansökan får dock bifallas endast om det framkommer omständigheter som inte har prövats tidigare och om utlänningen har rätt till asyl här eller det annars finns synneriiga skäl av humanitär art (2 kap. 5 §).

I motion Sf29 yrkande 9 begär Lars Wemer m.fl. att förslaget om ny ansökan avslås och att nuvarande bestämmelser om verkställighetshinder behålls.

I motion S03 yrkande 6 begär Karin Söder ett tillkännagivande att ef­fektivitet och snabbhet vid behandling av ny ansökan om uppehållstill­stånd inte får överordnas rättssäkerheten.

Som ovan framgått föreslås nu gällande bestämmelser om verkställig­
hetshinder överföras i sak oförändrade till den nya lagen. De föreslås bli
kompletterade med en bestämmelse om förbud mot verkställighet till län-
   61


 


der där utlänningen kan utsättas för dödsstraflF eller tortyr eller annan 1988/89: SfU 19 omänsklig behandling. Utskottet förstår därför det nu återgivna yrkandet i motion Sf29 på det sättet att de nuvarande bestämmelser som motionär­ema vill behålla är de som rör möjlighetema att göra invändning i verk­ställighetsärenden och skyldighet för polismyndigheten att överlämna så­dana ärenden till invandrarverket.

Som motiv till förslaget att avskaflFa dessa regler anges i propositionen (s. 113) att dessa detaljerade och komplicerade regler saknar motsvarighet så­väl i andra länders utlänningslagstiftning som i svensk rätt när det gäller verkställighet av beslut inom andra rättsområden samt att reglerna har lett till att det inte sällan sker en ny prövning under verkställigheten, som leder till en annan utgång efter det att regeringen har fattat beslut om avlägs­nande. Självfallet är detta enligt propositionen en positiv eflFekt, om det därigenom skapas ett riktigt beslut i stället för ett felaktigt. Inte sällan torde det emellertid vara fråga om ett beslut som i och för sig var riktigt när det fattades men där det just genom en ny behandling och därav beroende tidsutdräkt på verkställighetsstadiet uppkommer nya omständigheter, som saknar egentligt samband med frågan om risk för förföljelse eller liknande i hemlandet. En av lagutredningen företagen undersökning visar att in­vandrarverket som gmnd för ändring i överlämnade och överklagade verk­ställighetsärenden angav anknytning till Sverige eller humanitära skäl i omkring 80 % av fallen. Berörda parter kan också enligt propositionen — mer eller mindre medvetet — avstå från att i det första ärendet, när ansö­kan om uppehållstillstånd prövas, åberopa relevanta omständigheter eller se till att ett ärende är komplett, eftersom de vet att det går att få en pröv­ning också på verkställighetsstadiet. Det förekommer också framställ­ningar som är klart obefogade. Dessa förhalar processen och medverkar genom den ökade arbetsbelastningen hos främst invandrarverket och polismyndighetema till att handläggningstidema ökar för alla ärenden. — Ett handläggningssystem som erbjuder i det närmaste obegränsade möjlig­heter att få ett ärende prövat på nytt leder enligt propositionen med nöd­vändighet till att handläggningstiderna blir långa och därigenom skapar rättsosäkerhet. Visserligen är drastiskt förkortade väntetider vad gäller prövningen av asylärenden i sig ägnade att minska antalet ändrade beslut på verkställighetsstadiet. Om tiden mellan ansökan och beslut är kort kan nya skäl inte uppkomma i så många fall. Det är emellertid mycket tvek­samt om det alls är möjligt att förkorta väntetidema om den nuvarande verkställighetsprövningen får vara kvar. Man måste då alltid räkna med att nya omständigheter kontinuerligt förs fram. Det är långt ifrån alltid fråga om förhållanden som inte hade kunnat föras fram och bedömas re­dan från början. Det är därför olämpligt att ha kvar ett system som är så lätt att missbmka som det nuvarande.

1 sammanhanget bör som anges i propositionen framhållas att lagrådet såväl i detta ärende som i yttrande över proposition 1987/88:69 om Euro­pakonventionen och rätten till domstolsprövning i Sverige uttalat att up­pehållstillstånd inte bör jämställas med civila rättigheter enligt artikel 6 i Europakonventionen.

Utskottet delar de i propositionen gjorda bedömningarna om behovet         62


 


att avskaflFa reglema om överlämnande och övertagande av verkställighet.     1988/89: SfU 19 Utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf29 yrkande 9.

Utskottet utgår från att befogade rättssäkerhetskrav beaktas vid behand­lingen av en ny ansökan om uppehållstillstånd och anser inte att något tillkännagivande med anledning av motion S03 yrkande 6 behövs.

Inhibition

Invandrarverket kan enligt 89 a § UtlL intill dess verket tar slutlig ställning i ett verkställighetsärende förordna om inhibition i ärendet.

I propositionen föreslås (8 kap. 9 §) att vid överklagande och vid om­prövning av ett avvisningsbeslut med förordnande om omedelbar verkstäl­lighet invandrarverket skall pröva frågan om inhibition. Verket skall vid ny ansökan om uppehållstillstånd få besluta om inhibition av tidigare la­gakraftvunnet avvisningsbeslut samt i andra fall, om det finns särskilda skäl, besluta om inhibition (8 kap. 10 §).

I ett ärende som skall prövas av regeringen skall det statsråd som har till uppgift att föredra sådana ärenden, för tiden till dess regeringen avgör ärendet, få besluta om inhibition (11 kap. 4 §).

Lars Wemer m. fl. begär i motion Sf29 yrkande 17 att riksdagen beslutar att frågan om inhibition av invandrarverkets beslut om avvisning med omedelbar verkställighet skall avgöras av vederbörande statsråd.

Ragnhild Pohanka och Eva Goés begär i motion SOS att riksdagen beslu­tar att verkställighet skall inhiberas vid överklagande (yrkande 17) och att riksdagen beslutar att avvisningsverkställighet inhiberas då nya skäl fram­kommit efter överklagan till regeringen och därav följt avvisningsbeslut (yrkande 18).

I propositionen framhålls (s. 120) att vad som har föreslagits i fråga om kraven på en ny ansökan också måste få till konsekvens att den nya ansö­kan inte automatiskt leder till att verkställigheten avbryts men att invand­rarverket naturligtvis måste ha möjlighet att meddela beslut om inhibition i avvaktan på att den nya ansökan prövas. Det ligger enligt propositionen i sakens natur att inhibition inte bör meddelas annat än om det vid en sam­lad bedömning framstår som någorlunda troligt att den nya ansökan kom­mer att bifallas. I specialmotiveringen (s. 201) betonas att såväl polismyn­digheten som invandrarverket fömtsatts göra en vid tolkning av vad som skall anses vara en ny ansökan om rätt att få stanna här.

Utskottet delar den bedömning som gjorts i propositionen av när inhi­bition skall kunna meddelas och avstyrker därför bifall till motion SOS yrkandena 17 och 18.

I frågan om vem som skall pröva frågan om inhibition av invandrarver­
kets beslut om avvisning med omedelbar verkställighet anförs i propositio­
nen (s. 126) att den föreslagna nya regeln att även invandrarverkets beslut
om omedelbar verkställighet kan bli föremål för omprövning medför att
det blir en nödvändig konsekvens att invandrarverket också skall ta ställ­
ning i inhibitionsfrågan. Enligt föredragande statsrådets bedömning ligger
i detta inte någon risk för rättssäkerheten. Vidare understryks att invand­
rarverket i samtliga fall av överklagande av dessa beslut skall vara skyldigt
63


 


att ta ställning till om det finns skäl att avbryta verkställigheten innan aren- 1988/89: SfU 19 det förs vidare till regeringen, alltså också sådana fall där skäl till ompröv­ning i och för sig inte anses föreligga. — Om regeringen eller, i förekom­mande fall, statsrådet när ärendet når regeringen skulle finna att inhibition ändå bör meddelas får det liksom för närvarande stå regeringen eller stats­rådet fritt att göra detta med en analog tillämpning av förvaltningslagens inhibitionsregel.

I propositionen räknar föredragande statsrådet med att invandrarverket i största möjliga utsträckning kommer att organisera verksamheten så att inhibitionsfrågan kan prövas av någon annan person än den som fattade avvisningsbeslutet.

Utskottet godtar den bedömning som gjorts i propositionen och avstyr­ker bifall till motion Sf29 yrkande 17.

Preskription

Ett avvisnings- eller utvisningsbeslut upphör enligt 92 § UtlL att gälla om det inte verkställts inom två år.

I propositionen föreslås att preskriptionstiden för dessa beslut skall för­längas till fyra år (8 kap. 15 §).

Ragnhild Pohanka och Eva Goes begär i motion S05 yrkande 20 avslag på förslaget att förlänga preskriptionstiden till fyra år.

Bakgmnden till förslaget är enligt propositionen (s. 117 och 204) att det blivit allt vanligare att utlänningar undandrar sig verkställighet av laga-kraftvunna avlägsnandebeslut genom att hålla sig undan under långa tider.

Utskottet har inte någon erinran mot propositionen i denna del och av­styrker bifall till motion SOS yrkande 20.

Ansvarsregler Transportörs kostnadsansvar

En utlänning som avvisas eller utvisas från Sverige skall enligt huvudre­geln i 99 § första stycket UtlL själv betala sin resa härifrån. Eftersom ut­länningen kan sakna medel till detta har regeln kompletterats med en skyl­dighet för den som transporterar hit utlänningen att i vissa fall i förhål­lande till staten svara för den kostnaden.

Som berörts i avsnittet om verkställighet ovan får en utlänning som har
kommit hit med fartyg eller luftfartyg och som avvisas eller utvisas av vissa
skäl enligt 82 § UtlL föras tillbaka till fartyget om det skall avgå omedelbart
eller inom den närmaste tiden. Enligt fast praxis avses med den närmaste
tiden omkring en vecka. Han får också sättas ombord på ett annat fartyg
eller luftfartyg med samma innehavare. Enligt uttalanden i förarbetena till
1954 års utlänningslag (se prop. 1954:41 s. 115), där dessa bestämmelser
först infördes i svensk rätt, gäller tidsfristen också när transporten sker
med annat fartyg eller flygplan med samma innehavare. Om befälhavaren
vägrar att ta emot utlänningen får vite föreläggas honom.
                       64


 


Fartygets eller luftfartygets innehavare är skyldig att utan ersättning föra     1988/89: SfU 19 utlänningen ur Sverige (99 § andra stycket UtlL).

I propositionen föreslås att transportörens kostnadsansvar ökas. Enligt 8 kap. 6 § lagförslaget skall en utlänning som avvisas därför att han saknar pass eller erforderliga tillstånd eller medel för sin hemresa inom i princip obegränsad tid få föras tillbaka till det fartyg eller luftfartyg som han kom med eller sättas ombord på annat fartyg eller luftfartyg med samma ägare eller bmkare (transportören). Vidare skall, om det är nödvändigt att be­vakningspersonal följer med, även den personalen ges plats på fartyget el­ler luftfartyget. Utökningen av ansvaret i detta avseende gäller således både den tid under vilken ansvaret kan göras gällande och det antal perso­ner för vilket det kan göras gällande.

Enligt 9 kap. 2 § lagförslaget skall transportören vara skyldig att ersätta staten för kostnaden för utlänningens resa från Sverige samt för kostnaden för resan från Sverige och tillbaka för den bevakningspersonal som behö­ver följa med. Kostnadsansvaret föreslås alltså avse inte bara de fall då transportören skall vara skyldig att bereda utlänningen och eventuell be­vakningspersonal plats på sina egna fartyg eller luftfartyg utan även trans­porter med transportmedel som har annan ägare eller bmkare. Transpor­tören skall kunna befrias helt eller delvis från kostnadsansvaret om han kan visa att han haft skälig anledning att anta att utlänningen hade rätt att resa in i Sverige eller det med hänsyn till kostnadens storlek eller av andra skäl framstår som uppenbart oskäligt att kräva ut kostnaden.

I fyra motioner yrkas avslag på förslaget om utökat kostnadsansvar för transportföretag, nämligen motion S06 yrkande 12 av Maria Leissner m.fl., Sf29 yrkande 8 av Lars Wemer m. fl. och SOS yrkande 1 av Ragnhild Pohanka och Eva Goés, medan Hans Göran Franck och Ulla-Britt Åbark i motion SOO yrkande S (delvis) yrkar avslag på förslaget eller i vart fall att undantag skall göras då utlänningen inför transportören förklarat sig vara asylsökande.

Frågan om transportörens ansvar för återtransport och kostnaden för denna är enligt propositionen (s. 128) nära förbunden med det ökande problemet med dokumentlösheten. Ett ökat ansvar för transportören kan ses som ett medel att på ett relativt tidigt stadium motverka en ytterligare spridning av detta. Begränsningen av ansvaret till återtransport som kan ske inom en mycket kort tid efter ankomsten till Sverige svarar enligt fö­redragande statsrådets uppfattning inte mot vad som kan antas vara den reella gmnden för bestämmelsema. Det väsentliga torde vara om transpor­tören har fört någon till Sverige trots att han vetat eller bort veta att denne saknade rätt att resa hit. Ansvaret bör därför i fortsättningen gälla under i princip obegränsad tid i fall där transportören har en realistisk möjlighet att kontrollera att det förhåller sig så. Flera av avvisningsgmnderna är så­dana att det i praktiken är omöjligt för transportören att bedöma om gmnd för avvisning föreligger. Kostnadsansvar och ansvar för återtransport bör därför endast komma i fråga om avvisning sker på gmnd av att utlän­ningen saknar pass eller erforderliga tillstånd eller medel för hemresa, dvs. i princip de fall där avvisningsgmnd föreligger enligt 4 kap. 1 och 2 §§ i

65

5   Riksdagen 1988/89. II saml. Nr 19


lagförslaget. Att medel för hemresa finns måste alltid anses vara fallet om     1988/89: SfU 19 utlänningen har returbiljett.

Förslaget att transportörens kostnadsansvar skall utsträckas till att gälla återresa inte bara med hans eget fartyg eller flygplan utan också med trans­portmedel som har annan ägare bör enligt propositionen kunna motverka att kostnadsreglema sätts ur spel. Det förekommer nämligen att vitesföre­läggande är verkningslöst eftersom befälhavaren vet att han inte behöver återvända till Sverige eller det i realiteten inte är befälhavaren själv utan ägaren av transportmedlet eller företrädare för denne som vägrar att ta med utlänningen.

Vad beträffar de fall då ersättningsskyldigheten skall kunna efterges helt eller delvis bör detta enligt propositionen vara fallet om det i praktiken har varit omöjligt för befälhavaren att genomföra en kontroll, t. ex. vid färje­förbindelser mellan de nordiska ländema eller vid andra transporter där ett mycket stort antal personer skall tas ombord under kort tid. Något an­svar bör inte heller komma i fråga om utlänningen haft falska handlingar, om inte dessa handlingar varit så uppenbart falska att det måste ha upp­täckts omedelbart.

Vad gäller invändningen att flygbolagen skulle sakna faktiska möjlighe­ter att företa en eflFektiv kontroll påpekas i propositionen att regler om straflFansvar för de transportörer som befordrar utlänningar utan pass eller visum har införts i en rad länder under senare år. Detta, som inte har ansetts strida mot gällande intemationella överenskommelser på området, måste med nödvändighet ha medfört att kontroller redan nu vidtas av bo­lagen i förhållande till dessa länder. Det är svårt att inse att då inte någon form av motsvarande kontroll skulle kunna vidtas också beträflFande rese­närer till Sverige. Detta argument har enligt propositionen också bäring på den allvarligare invändningen att ett ökat ansvar för transportörema kan få till eflFekt att dessa inte vill eller vågar ta ombord sådana personer som hals över huvud flyr sitt land undan förföljelse och därför inte heller kan skaflFa vare sig pass eller erforderliga tillstånd. Denna risk har alltså inte avhållit andra länder från att införa straflFsanktioner mot transportföreta­gen.

Om de föreslagna reglema skall få önskad eflFekt kan enligt propositionen kostnadsansvaret inte begränsas till att gälla den sista etappen av en resa, t. ex. med en eller flera flyglinjer till Köpenhamn och ett annat flygbolag mellan Köpenhamn och den svenska slutdestinationen. Det måste i nor­malfallet ankomma på flygbolagen att sinsemellan reglera dessa kostnader. Det torde också vara möjligt att i flertalet fall kontrollera handlingarna även vid omstigning till ett nytt flygbolag.

Utskottet vill erinra om att någon begränsning av den tidrymd inom
vilken återförande måste ske inte finns i den för luftfarten gällande Chica­
gokonventionen, och den saknas också i många andra länders lagstiftning.
Det kan också finnas anledning framhålla att vid införandet av 1954 års
lagstiftning avvisning torde ha skett inom tidrymden en vecka. Uttalandet
i det lagstiftningsärendet om tidrymden kan antas ha tillkommit i utlän­
ningens intresse. Det skulle inte få förekomma att en utlänning tvingades
vistas på ett fartyg i veckor eller månader i avvaktan på att det lämnade
   66


 


Sverige. - Chicagokonventionen stadgar att det åligger ett flygbolag att 1988/89: SfU 19 kontrollera att en passagerare innehar de dokument som krävs för inresa i destinationslandet. Enligt konventionen (annex 9, p. 3.35) gäller skyldig­heten för en transportör att återföra en passagerare från destinationslandet till dess passageraren definitivt tillåtits komma in i landet. Någon tidsgräns inom vilken återförandet måste ske finns inte i konventionsbestämmelsen. Utskottet delar bedömningen i propositionen att kraftfulla åtgärder mot dokumentlösheten behövs. Utökade sanktionsregler mot transportörer har, som anförs i propositionen, genomförts i andra länder utan att ha ansetts bryta mot gällande internationella konventioner. Lagrådet har inte haft någon erinran mot förslaget på denna punkt. Utskottet tillstyrker med det anförda bifall till propositionen i denna del och avstyrker bifall till motionema Sf29 yrkande 8, SOO yrkande 5 i denna del, SO 5 yrkande 1 och S06 yrkande 12.

Straffbestämmelser

Bestämmelser om straflF för brott mot olika regler i utlänningslagen finns i 95 — 98 §§ UtlL. I 99 a och b §§ finns bestämmelser om påförande av avgift för den som anställer en utlänning utan föreskrivet arbets- eller anställ­ningstillstånd. Bestämmelsema föreslås med nedan angivet undantag i sak oförändrade föras över till den nya lagen.

Fängelse i högst ett år eller, när omständighetema är mildrande, böter stadgas för den som genom att dölja en utlänning eller genom annan sådan åtgärd försöker hindra verkställighet av vissa beslut om avvisning eller ut­visning om gärningen förövats i vinningssyfte (96 § andra stycket 3 UtlL). Samma straflF är föreskrivet för den som i vinningssyfte planlägger eller organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller tillstånd till inresa i riket (96 § andra stycket 4 UtlL).

I propositionen föreslås att straflFmaximum för den sistnämnda gär­ningen — att i vinningssyfte planlägga eller organisera verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller till­stånd - höjs till två års fängelse.

Enligt propositionen (s. 130) är det angeläget att påföljden för den som i vinningssyfte organiserar utlänningars resor till Sverige utan pass eller till­stånd i stor omfattning är så pass kännbar att den kan ha en avhållande verkan trots de uppenbart mycket höga vinster som går att få. Den före­slagna straflFskärpningen tar sikte på de fall då verksamheten bedrivs yrkes­mässigt eller i vart fall i mycket stor omfattning och med betydande vinn­ing.

Förslaget om straflFskärpning har inte föranlett något motionsyrkande, och utskottet har inte någon erinran mot förslaget.

I motion Sf536 begär Sten Andersson i Malmö ett tillkännagivande om att det bör straflFbeläggas att gömma personer som nekats asyl i Sverige.

I propositionen till den lag varigenom den nuvarande bestämmelsen in­
fördes (prop. 1981 /82:146) framhölls bl. a. att kunskapema om problemets
omfattning och om orsakerna var begränsade, men det ansågs angeläget att
    67


 


kunna ingripa mot vissa yttringar som döljandet av avvisade personer 1988/89: SfU 19 kunde komma att ta sig. I sitt av riksdagen godkända betänkande (AU 1982/83:3) ansåg arbetsmarknadsutskottet att man borde beakta att det fanns stora variationer beträflFande motiven för ett aktivt ingripande i syfte att hindra verkställigheten. I de fall en person ingrep av tvingande med­mänskliga bevekelsegmnder ansåg utskottet att andra medel än straflFpå-följd borde tillgripas, främst informationsinsatser. — Socialförsäkringsut­skottet avstyrkte ett liknande motionsyrkande i sitt betänkande SfU 1983/84:4 med hänvisning till att erfarenhetema av bestämmelsen, som varit i kraft mindre än ett år, borde avvaktas.

Utskottet behandlade därefter ett liknande motionsyrkande i sitt av riks­dagen godkända betänkande SfU 1987/88:27. Utskottet beklagade därvid att enskilda personer och vissa organisationer medverkade till att utlän­ningar höll sig gömda för att undgå ett eventuellt avlägsnandebeslut eller för att hindra verkställighet av ett sådant beslut. Utskottet, som beaktade att sådan verksamhet ofta bottnade i ideell övertygelse, ansåg dock att an­dra medel än straflFpåföljd, främst informationsinsatser, i första hand borde tillgripas för att komma till rätta med sådant beteende. Vidare borde enligt utskottets bedömning bl. a. kortare handläggningstider i asylärenden bidra till att göra sådana undanhållanden mindre vanliga.

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning i denna fråga och avstyrker bifall till motion SfS36.

Maria Leissner m.fl. begär i motion S06 yrkande 13 ett tillkännagi­vande om behovet av en redovisning av hur reglema om straflF för den som i vinningssyfte organiserar illegal invandring i Sverige tillämpas.

Utskottet, som vill erinra om att lagrådet förordat en översyn av an­svarsbestämmelserna vid lämpligt tillfälle, anser att någon särskild sådan redovisning som begärs i motionen inte behövs. Utskottet avstyrker bifall till motion S06 yrkande 13.

Skyldighet att lämna uppgifter

Socialnämnden skall enligt 19 a § UtlL lämna ut uppgifter om en utlän­nings personliga förhållanden om uppgifterna behövs i ett ärende om up­pehållstillstånd. Socialnämnden skall vidare enligt 84 a § UtlL lämna ut uppgifter om en utlännings adress om uppgifterna behövs för verkställig­het av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut.

De nämnda skyldighetema föreslås bli överförda till den nya lagen (11 kap. 6 § första stycket). 1 de fall en utlänning i ett ärende enligt utlännings­lagen åberopar intyg om sin psykiska eller fysiska hälsa, föreslås i proposi­tionen att en skyldighet införs för hälso- och sjukvårdsmyndighet att på begäran av den myndighet som handlägger ärendet lämna upplysningar som kan vara av betydelse för att bedöma uppgiftema i intyget (11 kap. 6 § andra stycket).

Lars Werner m. fl. begär i motion Sf29 yrkande 13 avslag på förslaget om
att socialnämnd eller hälso- eller sjukvårdsmyndighet skall åläggas att
lämna ut uppgifter om utlänningen till regeringen, invandrarverket eller
polismyndighet. Ragnhild Pohanka och Eva Goés begär i motion SOS yrk-
    68


 


ande 23 ett tillkännagivande att flyktingars sjukjournal skall ha samma     1988/89: SfU 19 sekretesskydd som svenska medborgares.

I specialmotiveringen (s. 211) erinras först om att uppgifter om person­liga förhållanden även omfattar rena faktauppgifter som t. ex. om bostads­adress. I fråga om paragrafens andra stycke anges att avsikten med bestäm­melsen är att uttrycka en uppgiftsskyldighet enligt 14 kap. 1 § sekretessla­gen och därmed bryta den sekretess som annars gäller för uppgifter inom hälso- och sjukvården enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen. Med stöd av bestäm­melsen skall t. ex. förtroendeläkare i utlänningsärenden ges möjlighet att ta del av sjukhusjoumaler etc. om utlänningen åberopar läkarintyg för att få stanna i Sverige. Skyldigheten att lämna uppgifter begränsas till att gälla myndigheter inom hälso- och sjukvården. Privat verksam hälso- och sjuk­vårdspersonal omfattas alltså inte.

Inom hälso- och sjukvårdsområdet gäller för uppgifter om enskilds häl­sotillstånd eller andra personliga förhållanden ett s. k. omvänt skaderekvi­sit, dvs. presumtionen är för sekretess (7 kap. 1 § sekretesslagen). Sekretes­sen inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden är utformad på samma sätt (7 kap. 4 § sekretesslagen).

BeträflFande föreliggande sekretessbrytande regler gäller bl. a. följande.

Enligt 1 kap. 5 § sekretesslagen utgör sekretess inte hinder mot att upp­gift lämnas ut om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Bestämmelsen kan inte åberopas för att hjälpa en annan myndighet att fullgöra sin verksamhet.

Enligt 14 kap. 1 § sekretesslagen hindrar sekretess inte att uppgift lämnas till annan myndighet om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning.

Den enskilde kan enligt 14 kap. 4 § sekretesslagen efterge sekretessen.

Den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen — enligt denna bestämmelse får uppgifter lämnas till myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda — gäller inte för uppgifter på hälso- och sjuk­vårdsområdet samt inom socialtjänsten.

Utanför tillämpningsområdet för sekretesslagen faller verksamhet vid sjukhus och andra liknande inrättningar som drivs av enskilda.

Utskottet vill till en början konstatera att en uppgiftsskyldighet för so­cialnämnd i samma utsträckning som gällt hittills behövs, och utskottet avstyrker därför bifall till motion Sf29 yrkande 13 i denna del.

Utskottet uppfattar yrkandet i motion SOS som att det avser avslag på förslaget om skyldighet för hälso- och sjukvårdsmyndighet att lämna vissa upplysningar.

I frågan om denna skyldighet kan anledning finnas att göra en jämförelse
med den skyldighet som finns inom den allmänna försäkringen för dessa
myndigheter att lämna uppgifter. En sådan skyldighet föreskrivs i 20 kap.
9 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och i 8 kap. 7 § lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring. I proposition 1980/81:28 om följd-
lagstiftning till den nya sekretesslagen i fråga om hälso- och sjukvården
samt den allmänna försäkringen ansåg föredragande statsrådet att en gene­
rell skyldighet för läkare att tillhandahålla försäkringskassor m. fl. uppgif­
ter rörande patienter stred mot de gmndläggande principerna om patien-
   69


 


tens rätt till ett starkt skydd för sin personliga integritet i kontakterna med 1988/89: SfU 19 hälso- och sjukvården men att det samtidigt var viktigt att försäkringskas-soma och övriga organ inom den allmänna försäkringen fick tillgång till de uppgifter som är nödvändiga för handläggningen av enskilda ärenden. Att en försäkringskassa med hänvisning till exempelvis integritetsskäl förväg­rades ta del av vissa uppgifter fick inte leda till att den enskilde erhöll en ersättning som han inte hade rätt till eller förvägrades en ersättning han hade rätt till. De problem som låg i avvägningen mellan dessa motstridiga intressen borde i allmänhet kunna undvikas. Ibland kunde uppgifterna vara så okontroversiella att de därför kunde lämnas ut utan att förorsaka patienten något men, och om den bedömningen inte kunde göras var det oftast möjligt att inhämta den enskildes samtycke. Det kunde emellertid också förekomma fall då den enskilde motsatte sig att läkaren lämnade ut närmare uppgifter om hans tillstånd och om orsakerna till sjukdom m.m. Skälet till att den enskilde motsatte sig kunde emellertid också helt enkelt vara att han med hänsyn till uppgifternas ömtåliga karaktär och sin egen integritet var angelägen om att de inte lämnades ut. Statsrådet erinrade om att de inhämtade uppgiftema åtnjöt sekretesskydd även hos försäkrings­kassorna och andra myndigheter och att den myndighetsutövning för vil­ken uppgiftema skulle ligga till gmnd hade till syfte att tillförsäkra de en­skilda ett ekonomiskt skydd samt att om försäkringskassornas verksamhet vore helt beroende av den enskildes samtycke till uppgiftsinhämtande de­ras verksamhet i praktiken skulle bli mycket svår. I propositionen föreslogs därför att de dittills gällande reglerna om uppgiftslämnande skulle bestå. Med hänvisning till principema i den nya sekretesslagen anförde statsrådet emellertid följande. Av hänsyn till den enskildes integritet bör hans sam­tycke inhämtas när uppgifter om honom rekvireras, åtminstone om det är fråga om att inhämta sjukjoumaler eller uppgifter av känslig natur. Om den enskilde motsätter sig att vissa uppgifter hämtas in är det särskilt vik­tigt att överväga om uppgiftema kan antas vara nödvändiga. Ett mer slen­trianmässigt uppgiftsinhämtande måste undvikas. En framställning till sjukvården om att få uppgifter bör i förekommande fall innehålla precise­ringar, exempelvis om vilken tidsperiod som är av intresse eller frågor av­seende vissa sjukdomstillstånd e.d.

Enligt utskottets uppfattning måste ett liknande resonemang kunna fö­ras beträflFande inhämtande av uppgifter i utlänningsärenden. Utskottet vill understryka att den enskildes samtycke i första hand bör inhämtas och att ett slentrianmässigt uppgiftsinhämtande måste undvikas.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen i denna del och avstyrker bifall till motionerna Sf29 yrkande 13 i denna del och SOS yrkande 23.

Rättshjälpsfrågor

Rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429), RHL, kan lämnas i fyra

skilda former, nämligen som allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i        70


 


brottmål, rättshjälp genom oflFentligt biträde samt rådgivning. I utlännings-     1988/89: SfU 19 ärenden kan främst bli fråga om allmän rättshjälp och rättshjälp genom oflFentligt biträde.

Allmän rättshjälp lämnas i princip i varje rättslig angelägenhet där det föreligger behov av sådant bistånd, om inte rättshjälp skall utgå i någon annan form. Den allmänna rättshjälpen innebär att staten betalar den rättssökandes egna kostnader i ärendet, varibland främst märks kostnaden för juridiskt biträde, men den rättssökande är skyldig att efter förmåga själv bidra till kostnadema genom att betala en avgift. Tillämpningsområ­det för allmän rättshjälp anges i 6 —8 §§ RHL.

Rättshjälp genom oflFentligt biträde lämnas i vissa särskilt angivna typer av mål och ärenden bl. a. inom utlänningslagstiftningens område som rör den personliga rörelsefriheten eller den kroppsliga integriteten. Ersätt­ningen till det oflFentliga biträdet betalas av staten, och denna hjälp är helt kostnadsfri för den enskilde.

Möjligheterna till rättshjälp genom oflFentligt biträde regleras i 41 och 42 §§ RHL. Sådan rättshjälp kan enligt 41 § RHL beviljas bl. a. i ärenden om avvisning enligt utlänningslagen, dock ej i ärenden hos polismyndighet, om inte anledning föreligger att överlämna ärendet till invandrarverket, och i ärenden om verkställighet enligt utlänningslagen, om anledning före­ligger att överlämna eller hänskjuta ärendet till invandrarverket eller om utlänningen hållits i förvar längre tid än tre dagar. OflFentligt biträde skall i dessa fall förordnas, om det inte måste antas att behov av biträde saknas (42 § RHL).

Frågor om rättshjälp och biträde avgörs enligt huvudregeln i 43 § RHL av den myndighet som handlägger det mål eller ärende som rättshjälpen avser. I vissa ärenden prövas emellertid rättshjälpsfrågoma av rättshjälps­nämndema. Detta gäller bl. a. utlänningsärenden.

Beviljad rättshjälp med biträdesförordnande i ett ärende gäller intill dess att ärendet har avgjorts och avgörandet har vunnit laga kraft. Reg­lerna innebär beträffande utlänningsärenden att ett beslut om rättshjälp i ett s.k. gmndärende inte omfattar förfarandet i ett s.k. verkställighets-ärende. Om det finns anledning att överlämna ett sådant ärende till in­vandrarverket, måste alltså frågan om rättshjälp prövas på nytt.

I propositionen föreslås att bestämmelsema om under vilka omständighe­ter rättshjälp skall beviljas skall vara i sak oförändrade. I fråga om omfatt­ningen av beviljad rättshjälp föreslås dock att denna skall gälla tills verk­ställighet har skett i ärenden om avvisning eller utvisning eller frågan om verkställighet förfallit. Detta innebär att beviljad rättshjälp sålunda enligt propositionen skall omfatta insatser som har avseende på genomförandet av eller hinder för verkställigheten samt även det ärende som en ny ansö­kan om uppehållstillstånd av den som enligt lagakraftvunnet beslut skall avvisas eller utvisas ger upphov till.

Beslutanderätten i frågor om rättshjälp i utlänningsärenden föreslås flyt­tad från rättshjälpsnämndema till de myndigheter, främst invandrarver­ket, som handlägger ärendet. Är den handläggande myndigheten en polis-

71


 


myndighet får myndigheten dock bara bevilja rättshjälp, medan beslut om     1988/89: SfU 19 avslag endast får fattas av rättshjälpsnämnd.

Flera motioner rör frågan om i vilka fall rättshjälp i form av offentligt biträde skall beviljas.

Bengt Westerberg m. fl. anför i motion Sf502 att ett oflFentligt biträde till stöd för den asylsökande redan vid första förhöret kan underlätta förhöret och hjälpa den asylsökande att redan då ange sina asylskäl. Motionärema anser att tillgång till ett oflFentligt biträde för asylsökande är den viktigaste reformen för större rättssäkerhet vid gränsen, och de begär i yrkande 9 att riksdagen beslutar om sådan rätt till oflFentligt biträde för alla asylsökande.

Hans Göran Franck m.fl. anför i motion Sf532 (delvis) att möjligheten till oflFentligt biträde i princip bör omfatta alla ärenden där avvisning av en asylsökande till hemlandet aktualiseras och även andra fall, där behovet av rättshjälp är särskilt påkallat. Motionärerna begär att regeringen lägger fram förslag i dessa avseenden för riksdagen.

Ragnhild Pohanka och Eva Goés begär i motion SOS yrkande 5 (delvis) ett tillkännagivande att den asylsökande före en första utfrågning bör få tillgång till oflFentligt biträde.

Karin Söder anför i motion S03 att de fall där fråga är om återsändande till ett första asylland ofta är svårbedömda och att den asylsökande inte alltid är klar över hur han skall kunna föra sin talan. Motionären anser behovet vara uppenbart av oflFentligt biträde för varje asylsökande även där fråga är om återsändande till ett första asylland, och hon begär ett tillkännagivande härom (yrkande 7).

I frågan om i vilka fall oflFentligt biträde bör förordnas framhåller före­
dragande statsrådet i propositionen att utgångspunkten även fortsättnings­
vis bör vara att ingen asylsökande skall kunna avlägsnas ur riket utan att
ha erbjudits bistånd av ett oflFentligt biträde. I propositionen redogörs för
asylutredningens behandling av frågoma om rättshjälp vid direktavvisning
av asylsökande. Eftersom utredningen föreslog att alla asylärenden borde
behandlas av invandrarverket och inte av polisen, skulle detta få till följd
— om ingen ändring gjordes i RHL — att den rätt till oflFentligt biträde som
fanns föreskriven för de till invandrarverket överlämnade ärendena skulle
komma att gälla för alla asylärenden, således också dem som dittills av­
gjorts av polisen. Asylutredningen diskuterade om det fanns någon enkel
metod att från lagmmmets tillämpningsområde undanta asylärenden som
var av den karaktären att en rätt till oflFentligt biträde dittills inte medgetts
och inte heller i fortsättningen borde medges. Asylutredningen fann emel­
lertid att de ärenden där behov av oflFentligt biträde saknades inte lämpli­
gen kunda avgränsas genom ett undantagsstadgande i 41 § RHL. På
samma sätt som gällde för övriga ärendekategorier i lagmmmet måste av-
gränsningen ske genom en särskild behovsprövning av beslutande myndig­
het för varje särskilt fall. Inte heller fann utredningen tillräckliga skäl före­
ligga att ändra presumtionsregeln i 42 § RHL. — I propositionen påpekas
att lagutredningen i dessa frågor gjort samma bedömning som asylutred­
ningen, och inte heller föredragande statsrådet anser det vara möjligt att i
lagen närmare ange i vilka fall behov av biträde saknas. Även med de änd-
72


 


ringar i utlänningslagstiftningen som föreslås kommer behov av biträde att     1988/89: SfU 19 föreligga i flertalet av de avvisnings- och utvisningsärenden som skall prö­vas av invandrarverket i första instans. Presumtionsregeln i 42 § RHL kommer således enligt propositionen fortfarande att avspegla det faktiska behovet.

I vilka fall oflFentligt biträde skall förordnas får alltså liksom hittills bli en fråga om tillämpningen i det enskilda fallet. När invandrarverket i fortsätt­ningen skall besluta om avvisning med omedelbar verkställighet, dvs. mot­svarigheten till dagens direktavvisningar, måste det enligt vad som uttalas i propositionen (s. 135) vara uppenbart att gmnd för asyl inte föreligger och att uppehållstillstånd inte heller skall beviljas på annan gmnd. Det får i dessa fall inte föreligga behov av utredning om förhållandena, saken måste vara uppenbar utan närmare undersökningar. I dessa fall torde det enligt statsrådets bedömning också som regel kunna antas att behov av oflFentligt biträde saknas, men undantag härifrån kan föreligga. Enligt utta­landena i propositionen bör oflFentligt biträde kunna förordnas om det är fråga om avvisning till hemlandet utom i de fall där det är fråga om stabila demokratier präglade av rättskultur i svensk mening. OflFentligt biträde bör också förordnas i övriga fall, såvitt det inte är fråga om att sända utlän­ningen till ett tredjeland där risken för förföljelse och vidaresändande till land där förföljelse kan inträflFa måste betraktas som utesluten. OflFentligt biträde bör vidare alltid förordnas då det är fråga om asylsökande som till följd av minderårighet, sjukdom eller annat liknande skäl inte ens med tolk kan förväntas föra sin talan på ett ur rättssäkerhetssynpunkt betrygg­ande sätt. — Liksom hittills bör enligt propositionen i princip rätt till bi­träde föreligga redan under polisutredningen utom i de fall där polismyn­digheten själv har att besluta om avvisning och utlänningen inte hålls i förvar eller har hållits i förvar mindre tid än tre dygn. I propositionen påpekas också att i regel naturligtvis viss utredning måste göras innan det kan avgöras om biträde skall förordnas.

Motion SfS32 i vad den avser förslag om oflFentligt biträde åt asylsök­ande får enligt utskottets mening anses tillgodosedd genom propositionen.

Utskottet delar den i propositionen uttalade uppfattningen om svårighe­ten att närmare ange i vilka fall oflFentligt biträde skall förordnas i utlän­ningsärenden. De bedömningar som görs i propositionen om i vilka fall sådant biträde skall förordnas är enligt utskottets uppfattning väl avvägda. Som påpekas i propositionen måste i regel viss utredning göras innan frå­gan om biträde aktualiseras. Sålunda behövs i varje fall någon utredning för att avgöra att ett ärende över huvud taget kan röra asyl. Utskottet vill emellertid understryka vikten av att ett biträde kommer in i ett asylärende så tidigt som möjligt. Utskottet avstyrker med det anförda motionema Sf502 yrkande 9, SOS yrkande 5 i denna del och S03 yrkande 7.

I motionema Sf29 yrkande 18 av Lars Werner m. fl. och SOS yrkande 7 av Ragnhild Pohanka och Eva Goés yrkas avslag på förslaget att flytta beslu­tanderätten från rättshjälpsnämnden. Fördelama med att flytta över beslutanderätten i rättshjälpsfrågor till

73


 


invandrarverket är dels att handläggningstidema därigenom kan förkortas 1988/89; SfU 19 eftersom en myndighet mindre behöver sätta sig in i ärendet, dels att pro­blemet med hur besluten skall fattas i brådskande fall blir löst, eftersom invandrarverket kommer att ha en jourverksamhet för ärenden om avvis­ning med omedelbar verkställighet. Utskottet anser liksom föredragande statsrådet att dessa fördelar är så stora att de väger över principiella be­tänkligheter mot att låta den myndighet som kan upplevas som motpart till den enskilde handha frågan om biträdesförordnande. Med det anförda av­styrker utskottet bifall till motionema Sf29 yrkande 18 och SOS yrkande 7.

I motion Sf502 yrkande 10 av Bengt Westerberg m.fl. begärs att allmän rättshjälp skall gälla vid överklagande av beslut om flyktingstatus och för utfärdande av resedokument. Enligt motionärerna har möjlighet till sådan rättshjälp tidigare funnits men försvunnit efter ett beslut av besvärsnämn­den för rättshjälp. Motionärema hävdar att den asylsökandes rättsskydd sålunda har urholkats utan att några beslut härom har fattats av riksdagen.

Rätten till flyktingförklaring regleras i 16 § UtlL. Endast den som är flykting enligt definitionen i 3 § UtlL (konventionsflykting) och har fått uppehållstillstånd på den gmnden kan få flyktingförklaring. Utfärdande av resedokument (5 § UtlF) fömtsätter likaledes att utlänningens flyktingsta­tus är fastställd. Flyktingförklaring och resedokument utfärdas av invand­rarverket vars beslut kan överklagas till regeringen. Denna ordning föreslås inte andrad genom det nya lagförslaget.

I det beslut av besvärsnämnden för rättshjälp (nr 436/86) som motionä­rema torde avse gällde frågan rättshjälp vid besvär över invandrarverkets beslut i fråga om resedokument och flyktingförklaring. I beslutet avslog nämnden begäran om allmän rättshjälp med hänvisning bl. a. till att utred­ningsskyldighet föreligger för förvaltningsmyndigheter och att behov av bistånd genom allmän rättshjälp hos sådana myndigheter därför inte anses föreligga annat än i undantagsfall.

Besvärsnämnden har härefter i andra beslut (se främst nr 276/88) bevil­jat rättshjälp i ärenden av det nu aktuella slaget.

Såsom justitieutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända betänkande JuU 1987/88:21 över proposition 1987/88:73 om förbättringar i rätts­hjälpssystemet får de nuvarande reglema — rätt tillämpade — anses ge tillräckliga möjligheter till allmän rättshjälp i de ärenden som avses. So­cialförsäkringsutskottet avstyrker därför bifall till motion SfS02 yrkande 10.

Terroristbestämmelsema

Mot bakgmnd av den internationella terrorismen och de våldshandlingar
med politiska motiv som då förekommit i Sverige antogs år 1973 lagen
(1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med
intemationell bakgmnd, den s.k. terroristlagen. Lagen var tidsbegränsad,
men giltighetstiden förlängdes senare till utgången av år 1975. En del av
terroristlagens regler överfördes därefter till utlänningslagstiftningen me­
dan reglerna om användningen av tvångsmedel överfördes till lagen
           74


 


(1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall, spaningslagen.     1988/89: SfU 19 Spaningslagen är tidsbegränsad och gäller för närvarande till utgången av år 1989.

De gmndläggande terroristbestämmelsema finns i 30 och 47 §§ UtlL. Flertalet av de regler som tillämpas under handläggningen av terroristären­den är desamma som gäller i övriga utlänningsärenden. I princip är det fråga om särbestämmelser i två avseenden. För det första anges särskilda gmnder för att avvisa eller utvisa en utlänning. För det andra är det rege­ringen som fattar beslut i ärendena.

De omständigheter som skall föreligga för att ett ingripande skall kunna göras enligt terroristbestämmelsema är följande. En utlänning som kom­mer till Sverige skall enligt 30 § UtlL avvisas, om det finns gmndad anled­ning att anta att han tillhör eller verkar för en organisation eller gmpp som, med hänsyn till vad som är känt om gmppens verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana gärningar här i riket. Det skall dessutom med hänsyn till vad som är känt om utlänningens föregående verksamhet eller i övrigt föreligga fara för att han här i riket medverkar till sådana handlingar. Enligt 47 § UtlL får en utlänning utvisas, om det föreligger sådana omständighe­ter som anges i 30 § UtlL.

Innan regeringen fattar beslut om att avvisa eller utvisa en presumtiv terrorist skall en förhandling hållas vid domstol. Domstolen skall inte fatta några beslut i själva saken eller avge något yttrande, utan protokollet från förhandlingen ingår i regeringens beslutsunderlag. Vid förhandlingen — liksom i ärendet i dess helhet — har utlänningen rätt till oflFentligt biträde. Det allmännas intresse tillvaratas av ett s.k. allmänt ombud som skall medverka till att frågoma blir belysta på ett allsidigt och uttömmande sätt. Till allmänt ombud utses normalt rikspolisstyrelsen. Innan regeringen fat­tar sitt beslut skall i allmänhet statens invandrarverk avge yttrande i ären­det.

Regeringens beslut att avvisa eller utvisa en presumtiv terrorist kan inte överklagas. Regeringen är emellertid skyldig att i de fall där beslutet inte kan verkställas ompröva sitt beslut när det finns skäl till det (73 § UtlL).

Ett beslut att avvisa eller utvisa en presumtiv terrorist, liksom andra utlänningar, får i princip inte verkställas, om det föreligger verkställighets­hinder enligt 77 — 80 §§ UtlL. Ett beslut om avvisning eller utvisning med­delas emellertid också i dessa fall. Beslutet skall då förenas med ett uttryck­ligt förordnande att det tills vidare inte får verkställas. Även detta förord­nande skall — liksom avvisnings- eller utvisningsbeslutet — omprövas när det finns skäl till det.

Om ett meddelat avvisnings- eller utvisningsbeslut beträflFande en pre­
sumtiv terrorist inte kan verkställas, kan regeringen föreskriva anmälnings­
plikt samt inskränkningar och villkor i fråga om utlänningens vistelseort,
byte av bostad öch anställning (74 § UtlL). Det är villkor enligt dessa före­
skrifter som allmänt kommit att kallas "kommunarrest". Utlänningen kan
i dessa fall också bli föremål för en viss kontroll och övervakning enligt den
tidigare nämnda spaningslagen under sin vistelse i Sverige. T. ex. kan po­
lisen besluta om husrannsakan och domstol om telefonavlyssning.
             75


 


Regeringen skall årligen i en skrivelse till riksdagen redovisa hur terro-      1988/89: SfU 19 ristlagstiftningen tillämpas. Regeringen redogör för spaningslagens till-lämpning i samband med proposition om förlängd giltighetstid av lagen.

Terroristbestämmelsema är för närvarande föremål för översyn inom en parlamentarisk kommitté. Kommittén har i uppdrag att göra en genomgri­pande översyn av reglerna om avvisning och utvisning av utlänningar som kan befaras medverka i terroristhandlingar här i landet samt reglema i spaningslagen. Översynen bör enligt direktiven (dir. 1988:49) avse både reglernas eflFektivitet som ett skydd mot terrorismen och deras utformning från rättssäkerhetssynpunkt. Kommitténs arbete bör slutföras före ut­gången av år 1989.

I propositionen föreslås bestämmelsema från utlänningslagen och i spa­ningslagen överföras i huvudsak oförändrade till en ny lag, lagen om åtgär­der för att förebygga våldsdåd med intemationell bakgmnd (terrorist-lagen). Den nya lagen föreslås emellertid till skillnad från spaningslagen inte vara tidsbegränsad. Genom de redogörelser för tillämpningen av såväl UtlL:s terroristbestämmelser som spaningslagen som regeringen ålagts att årligen redovisa till riksdagen tillgodoses enligt propositionen (s. 140) be­hovet av riksdagens insyn och kontroll, varför något avgörande hinder mot att spaningslagens regler permanentas inte föreligger. I sammanhanget hänvisas vidare till den pågående översynen av terroristlagstiftningen, och den föreslagna nya lagen antas därför få en mycket begränsad giltighetstid.

Förslaget om överförande av utlänningslagens terroristbestämmelser och spaningslagen till en ny lag har inte föranlett några motionsyrkanden, och utskottet tillstyrker bifall till propositionen i denna del. Den i lagens mbrik inom parentes angivna benämningen bör emellertid anges i obe­stämd form.

Beträffande innehållet i utlänningslagens terroristbestämmelser finns emellertid flera under allmän motionstid väckta motioner.

Lars Werner m.fl. begär i motion SfSlO yrkande 3 att översynen av ut­länningslagen skall leda till att den s. k. terroristparagrafen stryks.

I tre motioner, SfS28 av Stig Gustafsson m.fl., SfS39 yrkande 1 av Lola Björkquist och Karl-Göran Biörsmark och Sf542 av Jill Lindgren och Per Gahrton, framställs yrkanden om upphävande eller ändring av bestäm­melsema om s.k. kommunarrest. Inger Schöriing m.fl. begär i motion SfS4S yrkande 9 ett beslut att terroristbestämmelsema skall tillämpas en­bart efter individuell prövning i domstol.

Lola Björkquist och Karl-Göran Biörsmark begär i motion Sf539 yrk­ande 2 ett tillkännagivande om att terroristlagstiftningskommittén bör få tilläggsdirektiv att komma med förslag om hur den parlamentariska insy­nen vad gäller regeringens beslut i terroristärenden skall kunna förbättras.

Lars Wemer m. fl. begär i motion SfS31 en redogörelse för vad som lig­ger till gmnd för terroriststämpeln på kurder i Sverige, vad de kommunar­resterade anklagas för och vilka bevis som åberopas när kurder anklagas för mordet på Olof Palme. Lars Wemer m.fl. begär också i motion 1987/88: U521 yrkande 3 åtgärder för att begränsa de skadeverkningar

76


 


som den kurdiska folkgmppen i Sverige åsamkats i samband med jakten     1988/89: SfU 19 på Olof Palmes mördare.

Utskottet behandlade motionsyrkanden rörande den s. k. kommunarres-ten och om den parlamentariska insynen i regeringens handläggning av terroristärenden i sitt av riksdagen godkända betänkande 1988/89: SfU6.1 betänkandet lämnades en närmare redogörelse för terroristlagstiftnings-kommitténs direktiv, och utskottet avstyrkte bl. a. med hänsyn till kom­mitténs arbete de föreliggande motionsyrkandena. Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning och avstyrker bifall till motionema SfS28, Sf539 yrk­andena 1 och 2, SfS42 och Sf54S yrkande 9. Utskottet anser inte heller att riksdagen nu bör göra något uttalande, humvida någon av terroristbestäm­melsema bör avskaflFas, utan utskottet anser att den pågående översynen av terroristlagstiftningen bör avvaktas. Med detta avstyrks bifall även till motion SfSlO yrkande 3.

Av motion SfS31 framgår inte om den redogörelse som motionärerna begär om vad de kommunarresterade anklagas för avser anklagelser till gmnd för terroriststämpeln eller anklagelser i samband med mordet på Olof Palme. I vad motionen avser begäran om en redogörelse för vad som ligger till gmnd för terroriststämpel av vissa kurder i Sverige anser utskot­tet att frågan om hur mycket som kan redovisas av bakgmnden till regering­ens beslut i terroristärenden hänger samman med terroristlagstiftnings-kommitténs uppdrag och avstyrker med hänvisning till översynen bifall till motion SfS31 i denna del. Frågan om redovisning av material i fömnder-sökningen om mordet på Olof Palme bör enligt utskottets uppfattning be­dömas enligt vanliga regler om fömndersökningsmaterial, och utskottet finner ingen anledning till åtgärd beträflFande motion SfS31 i denna del.

I fråga om de skador och det obehag som kurder i Sverige åsamkats i samband med åtgärder under utredningen av mordet på Olof Palme delar utskottet motionäremas uppfattning att fokuseringen på kurder i samband med utredningen riskerade att drabba alla kurder i Sverige och att detta var djupt olyckligt för den kurdiska folkgmppen i Sverige. Utskottet anser emellertid att skadeverkningarna bäst motverkas genom en fortgående opinionsbildning ute i samhället och avstyrker att riksdagen skulle vidta någon speciell åtgärd med anledning av motion 1987/88: U521 yrkande 3.

Lagförslagen

Vissa av de lagar som föreslås ändrade har i andra sammanhang ändrats genom beslut av riksdagen, och förslagen bör jämkas i enlighet härmed. Utskottet framlägger därför i bilaga 2 nya förslag till ändring i vissa lagar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträflFande viseringsskyldighet som grundregel
att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:86 och med avslag på
motionema 1988/89: SOS yrkande 9 och 1988/89: S06 yrkande 1 an­
tar 1 kap. 3 § förslaget till utlänningslag,
                                              77


 


2.                                                                         beträffande flyktingar och visering  1988/89: SfU 19
att  riksdagen  avslår  motionema   1988/89: Sf502  yrkande  5  och

1988/89: US 11 yrkande 1,

3.  beträflFande visering for chilenska medborgare

att riksdagen avslår motionema 1988/89: SfS02 yrkande 6, 1988/89: Sf541 yrkande 1 och 1988/89: US 11 yrkande 2,

4.  beträflFande information om flyktingar och visering att riksdagen avslår motion 1988/89: SfS02 yrkande 7,

5.  beträffande uppehållstillståndJor make/maka

att riksdagen avslår motionema 1988/89: S07, 1988/89: SfS06 och 1988/89: Sf530,

6.  beträflFande uppehålls- och arbetstillstånd i vissa fall

att riksdagen avslår motionema 1988/89: S073 yrkande 1 och 1988/89: SfS35,

7.  beträflFande arbetsgivaranmälningar

att riksdagen avslår motion 1988/89: Sf547 yrkande 9,

8.  beträflFande arbete m. m. for asylsökande

att riksdagen avslår motionema 1988/89: Sf502 yrkande 25, 1988/89: SfS04, 1988/89: SfS08, 1988/89: Sf54S yrkande 14 och 1988/89: Sf547 yrkande 10,

9.  beträflFande återkallelse av tillstånd

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1988/89: Sf29 yrkande 10 antar 2 kap. 9 och 10 §§ förslaget till utlän­ningslag,

10.  beträflFande de facto-flyktingar

att riksdagen avslår motion 1988/89: SfS47 yrkande 1,

11.  beträffande asyl for homosexuella

att riksdagen avslår motion 1988/89: SfS24 yrkande 1,

12.  beträflFande internationellt initiativ för homosexuella flyktingar att riksdagen avslår motion 1988/89: SfS24 yrkande 2,

13. beträflFande s. k. krigsflyktingar

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: SOS yrkande 10 och 1988/89: S06 yrkande 2,

14.  beträflFande asyl for krigsvägrare

att riksdagen avslår motion 1988/89: S02 yrkande 1,

15.  beträfiiinde flyktingkvoten m. m.

att riksdagen avslår motion 1988/89: S04 yrkande 3,

16.  beträflFande praxisredovisning av asylfall

att riksdagen avslår motion 1988/89: S03 yrkande 1,

17.  beträflFande riktlinjer för bevisvärdering

att riksdagen avslår motion 1988/89: S03 yrkande 3,

18.  beträflFande principen om forsla asylland

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: S02 yrkande 2, 1988/89: SOS yrkande 22 och 1988/89: Sf502 yrkande 11,

19.  beträflFande viss tillämpning av första asylland-principen

att riksdagen avslår motionema 1988/89: Sf29 yrkande 11 och 1988/89:SOS yrkande 21,

78


 


20.                                                                       beträflFande direktavvisning av polismyndighet      1988/89: SfU 19
att   riksdagen   avslår   motionema   1988/89: S02   yrkande   3   och
1988/89:Sf502 yrkande 8,

21.   beträflFande upplysning om rätten att söka asyl
att riksdagen avslår motion 1988/89: SOS yrkande 4,

22.  beträflFande asylnämnder som första beslutsinstans

att riksdagen avslår motion 1988/89: Sf545 yrkandena 1—3 och 7 i denna del,

23.  beträflFandeyo>/!ö> med asylsökande

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Sf29 yrkande 20, 1988/89:SOS yrkande 3, 1988/89: S06 yrkande 3 och SfSOl,

24.  beträflFande barnutredningar

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: S062 i denna del, 1988/89: Sf502 yrkande 19 och 1988/89: SfS4S yrkandena 10 och 11,

25.  beträflFande muntlig handläggning

att riksdagen avslår motionema 1988/89: Sf29 yrkande 19, 1988/89: SOO yrkande 2, 1988/89: SOS yrkande 19 och 1988/89: SfS38 yrkande 1,

26.  beträflFande tolkar

att riksdagen avslår motionema 1988/89: S04 yrkande 4 i denna del och 1988/89: SOS yrkande 5 i denna del, 2 7. beträflFande joursystem för jurister att riksdagen avslår motionema 1988/89: S04 yrkande 4 i denna del, 1988/89: SOS yrkande 6 och 1988/89: SfS32 i denna del,

28.  beträflFande delbeslut

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1988/89: SOO yrkande 3 i denna del antar 3 kap. 6 § förslaget till ut­länningslag,

29.  beträflFande motivering av beslut

att riksdagen avslår motion 1988/89: Sf502 yrkande 12,

30.  beträfiande förordnande om sekretess

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1988/89: SOO yrkande 3 i denna del antar förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

31.  beträffande yorvar av vuxna m. m.

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion­ema 1988/89: Sf29 yrkandena 2 och 3, 1988/89: SOO yrkande 4 i denna del, 1988/89: SOS yrkande 12, 1988/89: S06 yrkandena 6 och 7 och 1988/89: SfS45 yrkande 6 i denna del antar 6 kap. 2 och 4- 15 §§ förslaget till utlänningslag,

32.  beträflFandeyorvar av barn

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion­ema 1988/89: Sf29 yrkandena 4 och 5, 1988/89: SOO yrkande 4 i denna del, 1988/89: SOI, 1988/89:S03 yrkande 5, 1988/89: SOS yrk­ande 13, 1988/89: S06 yrkande 8, 1988/89: SfS02 yrkande 21 och 1988/89: SfS4S yrkande 6 i denna del antar 6 kap. 3 § förslaget till utlänningslag.

79


 


33.   beträflFande statistik över beslut om forvar av barn   1988/89: SfU 19 att riksdagen avslår motion 1988/89: Sf29 yrkande 6,

34.  beträflFande utformningen av förvar av barn

att riksdagen avslår motion 1988/89: S04 yrkandena 1 och 2,

35.  beträflFande behandling av förvarstagna

att riksdagen avslår motion 1988/89: SfS02 yrkande 14,

36.  beträflFande kroppsvisitation

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion­erna 1988/89: Sf29 yrkande 7, 1988/89: SOO yrkande 5 i denna del, 1988/89: SOS yrkande 11 och 1988/89: S06 yrkande 4 antar 5 kap. 2 § förslaget till utlänningslag,

37.  beträflFande omhändertagande av returbiljetter

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion­ema 1988/89: SOO yrkande 5 i denna del, 1988/89: SOS yrkande 2 och 1988/89: S06 yrkande 5 antar 5 kap. 4 § förslaget till utlänningslag,

38.  beträflFande anteckning om oklar identitet

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Sf29 yrkande 14, 1988/89: SOS yrkande 14 och 1988/89:806 yrkande 9,

39.   beträflFande bestämmande av den asylsökandes identitet att riksdagen avslår motion 1988/89: SfS47 yrkande 3,

40.  beträflFande utredning om instansordning m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: SOO yrkande 1 och 1988/89:SfS02 yrkande 29,

41.  beträflFande omedelbar verkställighet av avlägsnandebeslut

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion­erna 1988/89: Sf29 yrkandena 1 och 12, 1988/89: S03 yrkande 4, 1988/89: SOS yrkandena 8 och 16, 1988/89: S06 yrkande 11, 1988/89: S062 i denna del och 1988/89: SfS4S yrkande 7 i denna del antar 8 kap. 7 och 8 §§ förslaget till utlänningslag,

42.  beträflFande tidsfrister för verkställighet

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion­erna 1988/89: Sf29 yrkandena 15 och 16, 1988/89: SOS yrkande 15, 1988/89: S06 yrkande 10 och 1988/89: Sf502 yrkande 15 antar 8 kap. 12 § förslaget till utlänningslag,

43.  beträfiande familjesplittring vid verkställighet

att riksdagen avslår motion 1988/89: SfS02 yrkande 18,

44.  beträflFande ny prövning vid verkställighet

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1988/89: Sf29 yrkande 9 antar 2 kap. 5 § förslaget till utlänningslag,

45.  beträflFande behandling av ny ansökan

att riksdagen avslår motion 1988/89: S03 yrkande 6,

46.  beträffande inhibition

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion­erna 1988/89: Sf29 yrkande 17 och 1988/89: SOS yrkandena 17 och 18 antar 8 kap. 9 och 10 §§ förslaget till utlänningslag,

47.  beträflFande preskription

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion-

80


 


erna 1988/89: SOS yrkande 20 antar 8 kap. 15 § förslaget till lag om     1988/89: SfU 19 utlänningslag,

48.       beträflFande transportörers kostnadsansvar

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion­ema 1988/89: Sf29 yrkande 8, 1988/89: SOO yrkande 5 i denna del, 1988/89: SOS yrkande 1 och 1988/89: S06 yrkande 12 antar 8 kap. 6 § och 9 kap. 2 § förslaget till utlänningslag,

49.       beträflFande straffansvar

att riksdagen avslår motion 1988/89: Sf536,

50.    beträflFande tillämpningen av viss straffbestämmelse
att riksdagen avslår motion 1988/89: S06 yrkande 13,

51.       beträflFande socialnämnds uppgiftsskyldighet

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1988/89: Sf29 yrkande 13 i denna del antar 11 kap. 6 § första stycket förslaget till utlänningslag,

52.   beträflFande uppgiftsskyldighet för hälso- och sjukvårdsmyndighet att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion­ema 1988/89: Sf29 yrkande 13 i denna del och 1988/89: SOS yrkande 23 antar 11 kap. 6 § andra stycket förslaget till utlänningslag,

53.  beträflFande offentligt biträde till asylsökande

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: S03 yrkande 7, 1988/89: SOS yrkande 5 i denna del, 1988/89: SfS02 yrkande 9 och 1988/89:Sf532idennadel,

54.       beträflFande beslut om rättshjälp

att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion­ema 1988/89: Sf29 yrkande 18 och 1988/89: SOS yrkande 7 antar det av utskottet i bilaga 2 punkt 2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1989:000) om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

55.   beträflFande rättshjälp i ärenden om flyktingförklaring m. m. att riksdagen avslår motion 1988/89: Sf502 yrkande 10,

56.  beträflFande kommunarrest

att riksdagen avslår motionema 1988/89: SfS 10 yrkande 3, 1988/89: SfS28, 1988/89: SfS39 yrkande 1, 1988/89: SfS42 och l988/89:Sf54S yrkande 9,

57.       beträflFande parlamentarisk insyn

att riksdagen avslår motion 1988/89: Sf539 yrkande 2,

58.   beträflFande bakgrund till terroriststämpling att riksdagen avslår motion 1988/89: SfS31,

59.   beträflFande åtgärder för den kurdiska folkgruppen att riksdagen avslår motion 1987/88: US21 yrkande 3,

60.   beträflFande lagförslagen att riksdagen

dels antar de i propositionen framlagda förslagen till

1.   utlänningslag i vad förslaget inte berörts ovan under momenten I, 9, 28, 31, 32, 36 37, 41, 42, 44, 46-48, 51 och 52,

2.   lag om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bak­gmnd (terroristlagen) med den ändringen att i mbriken ordet "terro­ristlagen" skall bytas ut mot "terroristlag",                81

6   Riksdagen 1988/89. 11 saml. Nr 19


3.  lag om tillstånd för anställning på fartyg med den ändringen att i 3     1988/89: SfU 19 § ordet "sjömansförmedling" skall bytas ut mot "sjöarbetsförmed­ling",

4.  lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykia­trisk vård i vissa fall,

5.     lag om ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktio­
ner,

6.  lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.,

7.  lag om ändring i lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl.,

8.  lag om ändring i datalagen (1973:289),

9.  lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

10.     lag om ändring i kreditupplysningslagen (1973:1173),
dels antar de av utskottet i bilaga 2 framlagda förslagen till

1.  lag om ändring i lagen (1989:000) om ändring i rättshjälpslagen (1972:429), (punkt 1),

2.  lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdom­stolar,

3.  lag om ändring i lagen (1989: 000) om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

4.  lag om ändring i lagen (1989: 000) om ändring i lagen (1989: 15) om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Stockholm den 19 maj 1989

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Hans Dau (m), Margö Ing­vardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp), Maud Björnemalm (s), Christina Pettersson (s), Bertil Persson (m), Maria Leissner (fp) och Marianne Jöns­son (c).


Reservationer

1. Viseringsskyldighet som grundregel (mom. 1)

Sigge Godin (fp), Ragnild Pohanka (mp) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 1." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar bedömningen i propositionen att huvudregler bör anges i lag och mindre betydelsefulla undantag i förordning. Utskottet anser emel­lertid att viseringsfrihet bör gälla som huvudregel och att viseringsskyldig­het bör föreskrivas i undantagsfall.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 1. beträffande viseringsskyldighet som grundregel att riksdagen med bifall till motionema 1988/89: SOS yrkande 9 och


82


 


1988/89: S06   yrkande   1   och   med   anledning   av   proposition     1988/89: SfU 19 1988/89:86 antar 1 kap. 3 § förslaget till utlänningslag med den änd­ringen att lagmmmet erhåller följande såsom Reservanternas JÖrslag betecknade lydelse:

Regeringens forslag               Reservanternas förslag

1 kap.

En utlänning som reser in i eller Regeringen får föreskriva att ut-vistas i Sverige skall ha visering, om länningar inte utan tillstånd får resa inte utlänningen har uppehållstill- in i Sverige. Tillstånd, som ej skall stånd eller är medborgare i Dan- ges som uppehållstillstånd, ges som mark, Finland, Island eller Norge.       visering.

Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på visering.

2. Flyktingar och visering, visering for chilenska medborgare och information om flyktingar och visering (mom. 2, 3 och 4)

Sigge Godin (fp), Margö Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp) och Maria Leissner (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "SfS41 yrkande 1." bort ha följande lydelse:

Reglema för visum är avsedda för besök av tillfällig karaktär i ett land. Den som har tänkt sig att stanna mer varaktigt i ett annat land har därför inte rätt att få visum utan skall begära uppehållstillstånd. Den som begär uppehållstillstånd på gmnd av flyktingskap eller av flyktingliknande skäl begär asyl. För en asylsökande behövs enligt vad riksdagen bestämt inte visum. En asylansökan skall alltid prövas av invandrarverket och kan inte beviljas av svensk beskickning i utlandet. Det är därför enligt utskottets mening oacceptabelt att regeringen genom överenskommelser med DDR hindrar flyktingar som saknar inresevisum till Sverige att komma hit. Där­igenom frångår regeringen vad riksdagen har slagit fast om att flyktingpo­litiken skall vara human och generös och att asylbestämmelsema skall tillämpas i enlighet med Sveriges intemationella förpliktelser. Det i prak­tiken gällande viseringstvånget för flyktingar som söker sig till Sverige via DDR måste därför upphöra och DDR på lämpligt sätt informeras om att asylsökande inte behöver ha visum för att resa in i Sverige.

Det nyligen införda visumtvånget för chilenare försvårar för den som behöver fly från Chile att söka asyl i Sverige och kan därför enligt utskot­tets uppfattning inte godtas. Detsamma gäller försök över huvud taget att med hjälp av visumtvång hindra asylsökande att komma till Sverige.

Regeringen bör på lämpligt sätt informera berörda länder och transport­företag om att asylsökande inte avkrävs visum för att resa in i Sverige.

Det anförda bör med bifall till motion SfS02 yrkandena 5, 6 och 7 ges regeringen till känna. Härigenom tillgodoses också syftet med motionema US 11 och SfS41 yrkande 1.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

2. beträffande flyktingar och visering                                                  83


 


att riksdagen med bifall rill motionerna 1988/89: Sf502 yrkande 5 och     1988/89: SfU 19 med anledning av motion 1988/89: US 11 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3.       beträflFande visering for chilenska medborgare

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: SfS02 yrkande 6, 1988/89:USll yrkande 2 och 1988/89:SfS41 yrkande 1 som sin me­ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

4.       beträflFande information om flyktingar och visering

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf502 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3.     Uppehållstillstånd for make/maka (mom. 5)

Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margö Ingvardsson (vpk), Ragn­hild Pohanka (mp), Maria Leissner (fp) och Marianne Jönsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "I det" och slutar med "och SfS30." bort ha följande lydelse:

Utlänningslagstiftningens regler om uppskjuten invandringsprövning har tillkommit för att hindra skenäktenskap. Den s. k. tvåårsregeln innebär emellertid att en utländsk kvinna i ett äktenskap eller ett samboförhål­lande blir starkt beroende av den svenska mannen för sin rätt att få stanna i Sverige. I sin nuvarande utformning och tillämpning kan regeln enligt utskottets uppfattning bidra till att misshandlade och förnedrade invand­rarkvinnor utvisas till en utsiktslös framtid i hemlandet. Utskottet anser därför att regeln bör ses över.

Del anförda bör med anledning av motionema S07, SfS06 och Sf530 ges regeringen till känna.

dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5.       beträflFande uppehållstillståndfÖr make/maka

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: S07, 1988/89: Sf506 och 1988/89: Sf530 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4.     Arbete m. m. för asylsökande (mom. 8)

Gullan Lindblad, Hans Dau och Bertil Persson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 10." bort ha följande lydelse:

Såsom framhållits bl. a. i motionema SfS04 och SfS47 utsätts asylsö­
kande för mycket stora påfrestningar under en påtvingad ibland årslång
sysslolöshet medan de väntar på uppehållstillstånd. I allmänhet är de asyl­
sökande inställda på att skapa sig en ny framtid och försörja sig genom eget
arbete. I stället hamnar de i en beroendesituation som de inte kan påverka.
     84


 


En del svenska medborgare uppfattar också de asylsökandes sysslolöshet     1988/89: SfU 19 som ett hot mot den egna välfärden, och det är inte allmänt känt att en asylsökande förmenas rätten att själv arbeta för sitt uppehälle.

Utskottet anser därför att — i de fall det står klart att de asylsökandes fall skall tas upp till utredning om uppehållstillstånd — ett tidsbegränsat arbetstillstånd bör kunna ges. Regeringen bör meddela sådana föreskrifter i utlänningsförordningen att detta blir möjligt.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 8. beträflFande arbete m. m. fÖr asylsökande att   riksdagen   med   bifall   till   motionerna   1988/89: SfS04   och 1988/89: Sf547  yrkande   10  och   med   anledning  av  motionema 1988/89: SfS02 yrkande 25, 1988/89: Sf508 och 1988/89: SfS4S yrk­ande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5.     Arbete m. m. för asylsökande (mom. 8)

Sigge Godin och Maria Leissner (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "yrkande 10." bort ha följande lydelse:

De långa väntetidema blir mer destmktiva än nödvändigt för asylsö­kande på gmnd av att de inte får lov att arbeta under tiden. Flertalet asyl­sökande får efter beslut lov att stanna i Sverige. Utskottet anser att det skulle vara en stor fördel för dem och en god början på vistelsen i Sverige om de kunde arbeta under väntetiden. Integreringen i samhället underlät­tas och självkänslan stärks av att kunna göra nytta och få del av en arbets­gemenskap. En mycket negativ följd av kombinationen långa väntetider och förbud mot att arbeta är att många svenskar reagerar mot att de asyl­sökande "lever på det sociala".

Enligt utskottets mening är den bästa lösningen på detta problem att radikalt korta väntetidema. Regeringen bör emellertid också pröva möjlig­hetema att tillåta beredskapsarbete under väntetiden. Inom ramen för svenskundervisning bör också studier och arbete kunna varvas.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 8. beträflFande arbete m. m. fÖr asylsökande att riksdagen med bifall till motion 1988/89: SfS02 yrkande 25 och med   anledning   av   motionema   1988/89: Sf504,   1988/89: SfS08, 1988/89: Sf54S yrkande 14 och 1988/89: Sf547 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6.     Arbete m. m. för asylsökande (mom. 8)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 böijar med "Utskottet
vidhåller" och slutar med "yrkande 10." bort ha följande lydelse:
Rätten till arbete måste enligt utskottets uppfattning gälla även asylsö-
    85


 


kände. De bör under väntetiden kunna få undervisning varvad med arbets-     1988/89: SfU 19 livspraktik. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 8. beträflFande arbete m. m. Jor asylsökande att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf545 yrkande 14 och med    anledning   av    motionema    1988/89: Sf502    yrkande    25, 1988/89: SfS04, 1988/89: SfS08 och 1988/89: SfS47 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


7. Återkallelse av tillstånd (mom. 9)

Sigge Godin (fp), Margö Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "avstyrks därmed." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning kan den presumtion för återkallelse av uppehållstillstånd när en asylsökande lämnat felaktiga uppgifter om sin identitet som föreslås i propositionen inte godtas. De nuvarande reglema om återkallelse bör i stället behållas.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 9. beträflFande återkallelse av tillstånd att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf29 yrkande 10 och med anledning av propositionen dels avslår 2 kap. 9 § förslaget till utlänningslag, dels antar 2 kap. 10 § förslaget till utlänningslag med den ändringen att lagmmmet erhåller följande såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse:

Regeringens JÖrslag              Reservanternas JÖrslag

2 kap.
10 §
Visering, uppehållstillstånd och Visering, uppehållstillstånd och
arbetstillstånd får återkallas, om ut-
          arbetstillstånd får återkallas, om ut­
länningen medvetet har lämnat a/i(i-
         länningen medvetet har lämnat
ra oriktiga uppgifter än om sin
oriktiga uppgifter om sin identitet
identitet eller medvetet har förtigit
  eller annat eller medvetet har förti-
omständigheter som varit av bety-
  git omständigheter som varit av be-
delse för att få tillståndet. Återkal-
lydelse för att få tillståndet. Åter-
lelse får även ske om det finns an-
  kallelse får även ske om det finns
dra särskilda skäl, i fråga om uppe-
  andra särskilda skäl, i fråga om up-
hållstillstånd dock endast om
  pehållstillstånd dock endast om ut-
utlänningen ännu inte har rest in i
   länningen ännu inte har rest in i
Sverige.
                              Sverige.


86


 


8.                                                                  De facto-flyktingar (motiveringen till mom. 10)                                                       1988/89: SfU 19

Gullan Lindblad, Hans Dau och Bertil Persson (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "SfS47 yrkande 1." bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att den nya lagens utformning ger ett mera strikt uttryck än tidigare för vem som har rätt till asyl. Vidare anser utskottet det väsent­ligt med hänsyn tagen till det intemationella integrationsarbetet att det i beslutet om asyl klart framgår vilka flyktingar som är konventions- resp. de facto-flyktingar. Den nya lagen synes ge klara riktlinjer för detta, och ut­skottet avstyrker därför bifall till motion SfS47 yrkande 1.

9.     Intemationellt initiativ för homosexuella flyktingar (mom.
12)

Sigge Godin (fp), Margö Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 böijar med "Utskottet anser" och på s. 27 slutar med "motion Sf524." bort ha följande lydelse:

Möjlighetema för förföljda homosexuella att få stanna i länder dit de flyr är ofta begränsade därför att ländema diskriminerar dem i sin lagstiftning. Utskottet anser därför att det behövs ett svenskt initiativ på intemationell nivå för att lösa frågoma om homosexuella flyktingar. Detta bör med bifall till motion Sf524 yrkande 2 ges regeringen till känna.   ,

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

12.    beträflFande internationellt initiativ JÖr homosexuella flyktingar
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: SfS24 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10.    S.k. krigsflyktingar (mom. 13)

Sigge Godin (fp), Ragnhild Pohanka (mp) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "1 fråga om" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:

Många av världens flyktingar har flytt undan krig eller inbördeskrig, där deras eller deras familjs personliga säkerhet varit i fara. Dessa människor kan enligt utskottets uppfattning behöva ett starkare skydd än det de får genom nuvarande regler om uppehållstillstånd av humanitära skäl. Ut­skottet anser därför att regeringen, såsom anförs i motion S06, bör över­väga hur de som flyr från krig och inbördeskrig skulle kunna omfattas av asylreglema och därefter lägga fram ett förslag härom för riksdagen. Häri­genom tillgodoses också i huvudsak motion SOS yrkande 10.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

13.       beträflFande .s./c. krigsflyktingar

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: S06 yrkande 2 och med          87


 


anledning av motion 1988/89: SOS yrkande 10 som sin mening ger     1988/89: SfU19 regeringen till känna vad utskottet anfört,

11.    Flyktingkvoten m. m. (mom. 15)

Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margö Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp), Maria Leissner (fp) och Marianne Jönsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "S04 yrkande 3." bort ha följande lydelse:

UNHCR och andra internationella hjälporganisationer har listor över människor som behöver lämna sitt land omgående och få komma till ett land där de skulle åtnjuta skydd. Enligt utskottets mening skulle Sverige i dag på ett mera aktivt sätt genom våra beskickningar kunna hjälpa dessa människor att lämna sitt land och få en fristad här. Härvid bör också den nuvarande flyktingkvoten ökas. Detta bör med bifall till motion S04 yrk­ande 3 ges regeringen till känna.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

15.       beträfiande flyktingkvoten m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: S04 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12.    Praxisredovisning av asylfall (mom. 16)

Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Margö Ingvardsson (vpk), Maria Leissner (fp) och Marianne Jönsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med "Utskottet, som" och slutar med "S03 yrkande 1." bort ha följande lydelse:

Utlänningslagen är en typisk ramlag, vilket innebär att många bestäm­melser är generellt utformade och får sin speciella innebörd genom bl. a. tolkning. Riksdagen måste därför enligt utskottets mening ges tillfälle att noga följa successiva förändringar av praxis i strid med lagstiftningens av­sikter. Detta bör ske genom att invandrarverket sammanställer och redo­visar tillämpad praxis. Behovet av en sådan redogörelse är också stort både för asylsökande själva och för deras advokater och ombud.

Det anförda bör med bifall till motion S03 yrkande 1 ges regeringen till känna.

dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

16.       beträflFande praxisredovisning av asylfall

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: S03 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

88


 


13.                                                                Principen om första asylland (mom. 18)    1988/89:SfU19

Sigge Godin (fp), Ragnhild Pohanka (mp) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Utskottet behandlade" och på s. 31 slutar med "Sf502 yrkande 11." bort ha följande lydelse:

Meningen med principen om första asylland var urspmngligen att skapa en skyldighet för det första asyllandet att ge asylsökande fristad. Det är enligt utskottets uppfattning högst beklagligt att principen kommit att an­vändas också som ett medel för tredje land att förvägra en asylsökande fristad. Även den svenska tillämpningen av principen är mycket strikt. Den s. k. en route-regeln har urholkats av handläggande myndigheter. Ut­skottet anser inte att detta kan accepteras.

Utskottet vill också framhålla att Sverige enligt FN:s flyktingkonvention har förbundit sig att inte avvisa en flykting till gränsen mot ett område där flyktingens liv eller frihet skulle hotas på gmnd av hans eller hennes ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgmpp eller politiska åskådning. Bl. a. mot denna bakgmnd är det enligt utskottets mening för­kastligt att avvisa icke-européer till Turkiet, vars anslutning till flykting­konventionen endast avser européer.

UNHCR:s exekutivkommitté har vidare rekommenderat att asyl inte skall vägras enbart därför att den kunde ha sökts i en annan stat. Den svenska delegationen vid FN-konferensen om territoriell asyl år 1977 stödde en princip av liknande innebörd. Sverige bör därför iaktta detta.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att moment 18 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 18. beträflFande principen om första asylland att riksdagen med bifall till motion 1988/89: SfS02 yrkande 11 och med anledning av motion 1988/89: SOS yrkande 22 samt med avslag på motion 1988/89: S02 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14.    Viss tillämpning av första asylland-principen (mom. 19)

Margö Ingvardsson (vpk) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med "Utskottet behandlade" och på s. 31 slutar med "SfS02 yrkande 11." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kan en stat som tillträtt och tillämpar Genéve­konventionen inte utan vidare utgöra ett första asylland för de persongmp­per som konventionen omfattar. Utskottet anser också att en prövning av frågan om den asylsökande kommer att åtnjuta skydd om han återsänds till ett första asylland alltid måste göras i det enskilda fallet. Detta framgår inte klart av propositionen.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att moment 19 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:         89


 


19. beträflFande viss tillämpning av första asylland-principen  1988/89: SfU 19

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf29 yrkande 11 och med anledning av motion 1988/89: SOS yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Upplysning om rätten att söka asyl (mom. 21)

Sigge Godin (fp), Ragnhild Pohanka (mp) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med "Det är" och slutar med "uppfattning inte." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör den personal som möter utlänningar vid ankomsten till Sverige ha skyldighet att upplysa dem om rätten att söka asyl. Detta bör med bifall till motion SOS yrkande 4 ges regeringen till känna.

dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 21. beträflFande upplysning om rätten att söka asyl att riksdagen med bifall till motion 1988/89: SOS yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Asylnämnder som första beslutsinstans (mom. 22)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med "Tanken på" och slutar med "i denna del." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör ett antal asylnämnder inrättas i Sverige för att i stället för invandrarverket utreda och avgöra om den asylsökande skall få asyl eller inte. Asylnämnderna, som kan bestå av en domare som ordförande och av lekmän och sakkunniga på olika områden, bör knytas till de orter dit det största antalet asylsökande kommer. Asylnämndemas beslut bör kunna överklagas till länsrätt och vidare inom förvaltningsdom-stolama, men riksdagen och regeringen stå för principbeslut som skall vara vägledande för asylnämndema.

Frågan om inrättande av asylnämnder i enlighet med det anförda bör enligt utskottets mening utredas närmare. Det anförda bör med anledning av motion Sf54S yrkandena 1—3 och 7 i denna del ges regeringen till känna.

dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
22. beträflFande asylnämnder som Jorsta beslutsinstans
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: SfS45 yrkandena
1—3 och 7 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
                                                                         90


 


17. Förhör med asylsökande (mom. 23)               1988/89: SfU 19

Sigge Godin (fp), Margö Ingvardsson (vpk) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "I olika" och på s. 35 slutar med "och SfSOl." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att tiden nu är mogen att förbereda ytterligare en etapp i en reform som låter invandrarverket överta hela ansvaret för asylutred-ningama. Det bör enligt utskottets uppfattning vara tjänstemän från in­vandrarverket som även sköter det första förhöret med asylsökande. Reg­eringen bör därför, såsom anförs i motionema Sf29 och S06, utreda denna fråga och lägga fram förslag härom för riksdagen.

dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 23. beträflFandeyoV/iör med asylsökande att riksdagen med bifall till motionema 1988/89: Sf29 yrkande 20 och 1988/89: S06 yrkande 3 och med avslag på motionema 1988/89: SOS yrkande 3 och 1988/89: SfSOl som sin mening ger regeringen tillkänna vad utskottet anfört.

18. Bamutredningar (mom. 24)

Sigge Godin (fp), Margö Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "inte påkallat." bort ha följande lydelse:

Både invandrarpolitiska kommittén (IPOK) och den proposition som följde på kommitténs utredning slog fast att bamens situation måste upp­märksammas i samtliga fall och att humanitära skäl relaterade till bamen kan ha betydelse för prövningen av föräldrarnas ansökan. Enligt socialsty­relsen bör utredaren vid asylförhöret fråga om barnens erfarenheter, och detta material skall finnas med i invandrarverkets beslutsunderlag. Det är enligt utskottets mening utomordentligt viktigt att så verkligen sker. Om handläggaren i asylutredningen försummar att begära in uppgifter om bar­nen kan det leda till att familjer med bam som verkligen är i starkt behov av att få stanna i Sverige inte får göra det.

Det anförda bör med bifall till motion Sf502 yrkande 19 ges regeringen till känna. Härigenom tillgodoses också motionema S062 i denna del och SfS45 yrkandena 10 och 11.

dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
24. beträflFande barnutredningar
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf502 yrkande 19 och
med  anledning av motionema   1988/89: S062  i  denna del och
1988/89: Sf545 yrkandena 10 och 11 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
                                                          91


 


19.                                                                Bamutredningar (mom. 24)      1988/89: SfU 19

Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "inte påkallat." bort ha följande lydelse:

Utredningen i asylärenden rörande bamfamiljer är enligt utskottets upp­fattning i många fall otillräcklig. Föredragande statsrådet uttalade i propo­sition 1983/84:144 om invandrings- och flyktingpolitiken (s. 127) att i dessa ärenden sådana omständigheter av humanitär natur som hänför sig till bamen skall beaktas, liksom deras situation från hälsosynpunkt och i övrigt. Dessa uttalanden har emellertid, såsom konstaterats av socialstyrel­sen i mars 1988, i stor utsträckning åsidosatts.

Utredningarna om barnen kan ofta vara mycket svåra. Många bam har t. ex. svårt att redovisa sina mest påfrestande upplevelser före och under flykten. Erfarenheten har visat att bamen ibland har förbjudits av föräld­rama att Över huvud taget berätta något för polisen. Utredningarna med och om bam måste därför utföras av kvalificerad, särskilt utbildad perso­nal. Om utredarna inte har kompetens för sitt uppdrag måste utbildning sättas in.

Det anförda bör med bifall till motion S062 i denna del ges regeringen till känna. Härigenom tillgodoses också motionerna SfS02 yrkande 19 och Sf545 yrkandena 10 och 11.

dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

24.       beträflFande barnutredningar

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:8062 i denna del och med anledning av motionema 1988/89: Sf502 yrkande 19 och 1988/89: Sf545 yrkandena 10 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20.    Muntlig handläggning (mom. 25)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med "Den nya" och slutar med "framlagda förslaget." bort ha följande lydelse:

Förslaget i propositionen om muntlig handläggning är enligt utskottets mening inte tillräckligt. Det muntliga förfarandet bör präglas av större krav på rättssäkerhet. Förfarandet bör, som framhålls i motion Sf29, vara kontradiktoriskt och det oflFentliga biträdets närvaro obligatorisk.

Det bör ankomma på regeringen att lägga fram förslag om nya regler till muntlig handläggning i enlighet med det anförda.

dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

25.       beträflFande muntlig handläggning

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf29 yrkande 19 och med
anledning av motionema 1988/89: SOO yrkande 2 och 1988/89: SOS
yrkande 19 samt med avslag på motion 1988/89: Sf538 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
                        92


 


21. Muntlig handläggning (mom. 25)                   1988/89: SfU 19

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med "Den nya" och slutar med "framlagda förslaget." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör rätten till muntlig handläggning gälla inte bara hos invandrarverket utan även inom regeringskansliet. Utskottet an­ser vidare att den asylsökande och hans oflFentliga biträde bör närvara per­sonligen vid sådan handläggning.

Det anförda bör med bifall till motion SOS yrkande 19 ges regeringen till känna.

dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 25. beträflFande muntlig handläggning att riksdagen med bifall till motion 1988/89: SOS yrkande 19 och med anledning av motionema 1988/89: Sf29 yrkande 19 och 1988/89: SOO yrkande 2 samt med avslag på motion 1988/89: Sf538 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

22. Tolkar och joursystem för jurister (mom. 26 och 27)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med "Utskottet instämmer" och på s. 38 slutar med "SfS32 i denna del." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör det finnas tolk- och juristjour att tillgå då asylsökande anländer till Sverige. Snabb tillgång till tolk och juridiskt bi­träde som godkänns av den asylsökande bör enligt utskottets uppfattning ge en god eflFekt på utredningamas kvalitet och bidra till att förkorta hand­läggningstiderna.

Det anförda bör med bifall till motion SOS yrkandena 5 i denna del och 6 ges regeringen till känna.

dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

26.       beträflFande tolkar

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: SOS yrkande 5 i denna del och med anledning av motion 1988/89: S04 yrkande 4 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

27.       beträflFande joursystem for jurister

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: SOS yrkande 6 och med
anledning av motionema 1988/89: S04 yrkande 4 i denna del och
1988/89: Sf532 i denna del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
                                                                       93


 


23.                                                                Delbeslut (mom. 28)       1988/89: SfU 19

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 3 i denna del." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör, såsom begärts i motion SOO, lagutredning­ens förslag om delbeslut genomföras.

dels att moment 28 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 28. beträflFande delbeslut att riksdagen med bifall till motion 1988/89: SOO yrkande 3 i denna del och med anledning av propositionen antar 3 kap. 6 § förslaget till utlänningslag med den ändringen att lagmmmet erhåller följande så­som Reservantens JÖrslag betecknade lydelse:

Regeringens JÖrslag              Reservantens JÖrslag

3 kap. 6§ På begäran av en flykting skall statens invandrarverk antingen i sam­band med att uppehållstillstånd beviljas eller därefter ange att han är flyk­ting (flyktingförklaring).

En flyktingförklaring skall återkallas av invandrarverket, om det fram­kommer att utlänningen inte längre är att anse som flykting enligt 2 §.

Har en utlänning ansökt om asyl får, om JÖrutsättningar härJÖr i öv­rigt JÖreligger, uppehållstillstånd be­viljas utan att ställning tas till om asyl skall beviljas eller på vilken grund en sådan ansökan skall bevil­jas. Om utlänningen i ett sådant fall önskar få bedömt om han är flykt­ing men inte har ansökt om flyk­tingförklaring, skall han skriftligen anmäla detta inom tre veckor från det att uppehållstillstånd meddelats.

24.    Förvar av vuxna m. m. (mom. 31)

Sigge Godin (fp), Margö Ingvardsson (vpk) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "i denna del." bort ha följande lydelse:

Regeringens motivering till förslaget om vidgade förvarsgmnder är oron
över att allt fler asylsökande som kommer till Sverige inte kan förete erfor­
derliga identitetshandlingar. Företeelsen är ingalunda ny utan har funnits i
alla flyktingsammanhang. Vanligast är enligt utskottets uppfattning att den
flyende saknar möjlighet att skaffa fram pass eller andra handlingar inför
flykten. Det förekommer också att människor söker sig till ett europeiskt
land efter att ha suttit i fångläger eller levt under svåra förhållanden i ett
land nära hemlandet. De är medvetna om att de inte tas emot i ett europe­
iskt land om de anses ha fått asyl i ett annat land och kan då vilja fly vidare
    94


 


med falska passhandlingar. Enligt utskottets uppfattning är den hårdnande     1988/89: SfU 19 flyktingpolitiska attityden i västvärlden det huvudsakliga skälet till den uppkomna situationen. Med en generös och rättssaker flyktinglagstiftning i Europa skulle dokumentlösheten vara ett väsentligt mindre problem.

Mot den angivna bakgmnden anser utskottet att de föreslagna vidgade möjlighetema att ta utlänningar i förvar inte kan accepteras. Konsekven­serna skulle enligt utskottets uppfattning bli förvarstagande av asylsö­kande som huvudregel. Förslaget om förvar på gmnd av oklar identitet strider också mot rekommendationer som antagits av UNHCR:s exekutiv­kommitté och som Sverige varit med om att utarbeta.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till propositionen i denna del.

dels att moment 31 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 31. beträflFande yorvar av vuxna m. m. att riksdagen med bifall till motionema 1988/89: Sf29 yrkandena 2 och 3, 1988/89: SOS yrkande 12 och 1988/89: S06 yrkandena 6 och 7 och med anledning av propositionen och motion 1988/89: SOO yrk­ande 4 i denna del samt med avslag på motion 1988/89: SfS4S yrkande 6 i denna del

dels antar 6 kap. 5 och 7—15 §§ förslaget till utlänningslag, dels antar 6 kap. 2, 4 och 6 §§ förslaget till utlänningslag med den ,   ändringen att lagmmmen erhåller följande såsom Reservanternas för­slag betecknade lydelse:

Regeringens JÖrslag               Reservanternas JÖrslag

6 kap. 2§

En utlänning som har fyllt sexton        En utlänning som har fyllt sexton

år får tas i förvar om             år får tas i förvar om det är sanno-

/. hans identitet är oklar vid an-     likt att han kommer att avvisas el-

komsten till Sverige eller när han     ler utvisas enligt 4 kap. 1—3 eller

därefter ansöker om uppehållstill-    11  § eller fråga uppkommer om

stånd och han inte kan göra sanno- verkställighet av ett beslut om av-

likt att den identitet han uppger är  visning eller utvisning. Beslut om

riktig samt hans rätt att få resa in i förvar får dock meddelas endast

eller vistas i Sverige inte kan bedö- om det med hänsyn till utlänning-

mas ändå, eller                    ens  personliga  förhållanden  eller

2.  det är nödvändigt fÖr att en ut-          övriga omständigheter skäligen kan redning om hans rätt att stanna i     befaras att han annars kommer att Sverige skall kunna genomJÖras, el-     hålla sig undan eller bedriva brotts-ler                            lig verksamhet i Sverige.

3.  det är sannolikt att han kom­mer att avvisas eller utvisas enligt 4 kap. 1 - 3 eller 11 § eller fråga upp­kommer om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning.

Beslut om förvar enligt JÖrsta
stycket 3 får meddelas endast om
det med hänsyn till utlänningens
personliga förhållanden eller övriga
                                                      g-


 


Regeringens JÖrslag               Reservanternas JÖrslag           1988/89: SfU 19

omständigheter finns anledning att anta att han annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brotts­lig verksamhet i Sverige.

4§   .

En utlänning får inte hållas i JÖr- En utlänning får inte hållas kvar i

var med stöd av 2 § JÖrsta stycket 2 förvar mer än två veckor, om det

längre tid än 48 timmar.      inte finns synnerliga skäl för en

/ övrigt får en utlänning inte hål- längre tid. Om ett beslut om avvis-

las kvar i förvar mer än två veckor, ning eller utvisning har meddelats,

om det inte finns synnerliga skäl för får en utlänning dock hållas i förvar

en längre tid. Om ett beslut om av- i högst två månader, om det inte

visning eller utvisning har medde- finns synnerliga skäl för en längre

lats, får utlänning dock hållas i för-                            tid.
var i högst två månader, om det
inte finns synnerliga skäl för en
längre tid.

Ett beslut om förvar som avses i Ett beslut om förvar som avses i 4 § andra stycket skall prövas på 4 § skall prövas på nytt senast två nytt senast två veckor eller, om be- veckor eller, om beslut har medde-slut har meddelats om avvisning el- lats om avvisning eller utvisning, ler utvisning, två månader efter den två månader efter den dag då för­dag då förvarsbeslutet verkställdes,     varsbeslutet verkställdes.

Ett beslut om uppsikt skall prövas på nytt inom sex månader från beslu­tet.

Om utlänningen hålls kvar i förvar eller fortfarande skall stå under upp­sikt, skall ny prövning fortlöpande ske inom samma tider.

Om ny prövning inte sker inom föreskriven tid upphör beslutet om för­var eller uppsikt att gälla.

25. Förvar av vuxna m.m. (mom. 31)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "i denna del." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör asylsökande aldrig kunna tas i förvar annat än vid misstanke om brottslighet.

dels att moment 31 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
31. beträflFande/orvar av vuxna m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf54S yrkande 6 i denna
del    och    med   anledning   av    propositionen    och    motionerna
1988/89: Sf29 yrkandena 2 och 3, 1988/89: SOO yrkande 4 i denna del,
1988/89: SOS yrkande 12 och 1988/89: S06 yrkandena 6 och 7
dels antar 6 kap. 5 och 7— 15 §§ förslaget till utlänningslag,
dels antar 6 kap. 2, 4 och 6 §§ förslaget till utlänningslag med den
ändringen att lagmmmen erhåller följande såsom Reservantens förslag
betecknade lydelse:
                                                                     96


 


Regeringens forslag


Reservantens JÖrslag


1988/89: SfU 19


I kap.

En utlänning som har fyllt sexton år får tas i förvar om det är sanno­likt att han kommer att avvisas el­ler utvisas enligt 4 kap. 1 — 3 eller 11 § eller fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om av­visning eller utvisning. Beslut om förvarnar dock meddelas endast om det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter finns anledning att anta att han annars kommer att be­driva brottslig verksamhet i Sve­rige.

En utlänning som har fyllt sexton år får tas i förvar om

/. hans identitet är oklar vid an­komsten till Sverige eller när han därefter ansöker om uppehållstill­stånd och han inte kan göra sanno­likt att den identitet han uppger är riktig samt hans rätt att få resa in i eller vistas i Sverige inte kan bedö­mas ändå, eller

2.  det är nödvändigt Jor att en ut­redning om hans rätt att stanna i Sverige skall kunna genomJÖras, el­ler

3.  det är sannolikt att han kom­mer att avvisas eller utvisas enligt 4 kap. 1 — 3 eller 11 § eller fråga upp­kommer om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning.

Beslut om förvar enligt JÖrsta stycket 3 får meddelas endast om det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständigheter finns anledning att anta att han annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brotts­lig verksamhet i Sverige.


4§


En utlänning får inte hållas i för­var med stöd av 2 § första stycket 2 längre tid än 48 timmar

I övrigt får en utlänning inte hål­las kvar i förvar mer än två veckor, om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid. Om ett beslut om av­visning eller utvisning har medde­lats, får utlänning dock hållas i för­var i högst två månader, om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid.


En utlänning får inte hållas kvar i förvar mer än två veckor, om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid. Om ett beslut om avvis­ning eller utvisning har meddelats, får en utlänning dock hållas i förvar i högst två månader, om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid.


 


Ett beslut om förvar som avses i 4 § andra stycket skall prövas på nytt senast två veckor eller, om be­slut har meddelats om avvisning el­ler utvisning, två månader efter den dag då förvarsbeslutet verkställdes.

Ett.beslut om uppsikt skall prövas tet.


Ett beslut om förvar som avses i 4 § skall prövas på nytt senast två veckor eller, om beslut har medde­lats om avvisning eller utvisning, två månader efter den dag då för­varsbeslutet verkställdes, på nytt inom sex månader från beslu-


97


7   Rihdagen 1988/89. 11 saml. Nr 19


Regeringens förslag               Reservantens förslag              1988/89: SfU 19

Om utlänningen hålls kvar i förvar eller fortfarande skall stå under upp­sikt, skall ny prövning fortlöpande ske inom samma tider.

öm ny prövning inte sker inom föreskriven tid upphör beslutet om för­var eller uppsikt att gälla.

26.    Förvar av barn (mom. 32)

Sigge Godin (fp), Ragnhild Pohanka (mp) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med "Utskottet delar" och på s. 49 slutar med "SOS yrkande 13." bort ha följande lydelse:

För att ta barn i asylsökande familjer i förvar fordras att det finns syn­nerliga skäl. Trots detta har förvarstagandet accelererat under 1980-talet och enligt utskottets uppfattning nått proportioner som skulle varit otänk­bara tidigare, trots att riksdag och regering ständigt skärpt tonen. Det allt­för höga antalet förvarstaganden framgår bl. a. av en utredning om förvars­taganden undertiden maj — september 1987 i Arlanda vaktdistrikt. Lagut­redningen har också funnit att förvarstaganden skedde i en långt större utsträckning än lagstiftama avsett och att det i många fall bort räcka med att ställa bam under uppsikt. Socialstyrelsen har i en skrivelse till rege­ringen hävdat att förvar av barn bör förbjudas.

Mot den angivna bakgmnden finns det enligt utskottets uppfattning inte någon annan möjlighet än att helt förbjuda att barn tas i förvar.

dels att moment 32 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 32. beträflFandeyörvar av barn att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: S06 yrkande 8, 1988/89: Sf502 yrkande 21 och 1988/89: SfS4S yrkande 6 i denna del och med anledning av motionema 1988/89: SOO yrkande 4 i denna del, 1988/89:SOI och 1988/89:S03 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1988/89: Sf29 yrkandena 4 och 5 och 1988/89: SOS yrk­ande 13 avslår 6 kap. 3 § förslaget till utlänningslag,

27.    Förvar av barn (mom. 32)

Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med "Utskottet delar" och på s. 49 slutar med "SOS yrkande 13." bort ha följande lydelse: Barn i en flyktingsituation är särskilt utsatta. Enligt utskottets mening ger förslagen i propositionen inte barnen ett helt tillfredsställande skydd. Barn bör enligt utskottets uppfattning över huvud taget inte tas i förvar. Detta bör, såsom anförs i motion S03, ges regeringen till känna.

dels att moment 32 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
32. beträflFandeyoVvar av barn
att   riksdagen   med   bifall   till   propositionen   och   till   motion
1988/89: S03 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1988/89: Sf29
yrkandena   4   och   5,    1988/89: SOO   yrkande   4   i   denna   del,
1988/89:SOI,  1988/89:SOS yrkande 13,  1988/89:S06 yrkande 8,
       98


 


1988/89: Sf502 yrkande 21 och 1988/89: SfS45 yrkande 6 i denna del      1988/89: SfU 19

dels antar 6 kap. 3 § förslaget till utlänningslag,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Förvar av bam (mom. 32)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med "Utskottet delar" och på s. 49 slutar med "SOS yrkande 13." bort ha följande lydelse:

Genom det nu framlagda lagförslaget vidgas enligt utskottets uppfatt­ning möjlighetema att ta bam i förvar. Detta kan givetvis inte godtas, och utskottet anser att lagmmmet bör ges en lydelse som innebär större restrik­tivitet.

Trots att möjligheten att ta barn i förvar skall tillämpas endast i undan­tagsfall och upprepade uttalanden gjorts om detta, utnyttjas uppenbarligen möjligheten att ta bam i förvar i betydligt större utsträckning än vad som är avsikten. Såsom framhålls i motion Sf29 får barn tas i förvar endast i yttersta undantagsfall.

dels att moment 32 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 32. beträflFandeydrvar av barn att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf29 yrkandena 4 och 5 och med anledning av propositionen och motionerna 1988/98: SOO yrkande 4 i denna del,   1988/98:SOI,   1988/89:S03 yrkande 5, 1988/89: SOS yrkande 13, 1988/89: S06 yrkande 8, 1988/89: SfS02 yr­kande 21 och 1988/89: Sf54S yrkande 6 i denna del dels antar 6 kap. 3 § förslaget till utlänningslag med den ändringen att lagmmmet erhåller följande såsom Reservantens JÖrslag betecknade lydelse:

Regeringens JÖrslag               Reservantens JÖrslag

6 kap.


En utlänning under sexton år får En utlänning under sexton år får
tas i förvar endast om det är sanno- tas i förvar endast om det finns ett
likt att han kommer att avvisas eller beslut om avvisning eller utvisning
utvisas enligt 4 kap. 1 — 3 eller 11 § som skall verkställas och han har
eller fråga uppkommer om verkstäl- hållit sig undan verkställighet. Om
lighet av ett beslut om avvisning el- han därefter frivilligt inställt sig hos
ler utvisning och det
              polismyndighet får han dock ej tas i

1.     finns en uppenbar risk JÖr att    JÖrvar.
han annars håller sig undan och
därigenom äventyrar en JÖrestående
verkställighet som inte bör JÖrdrö-

jas, eller

2.     finns anledning att anta att han
annars bedriver brottslig verksam­
het i Sverige.

Den som är under sexton år får inte tas i förvar om det är tillräckligt att
han ställs under uppsikt enligt bestämmelserna i 5 § andra stycket.
           99


 


Regeringens JÖrslag               Reservantens förslag              1988/89: SfU 19

Om ett barn under sexton år Samma begränsning av möjlighe-
skulle komma att skiljas från sin
ten att ta utlänning under sexton år
vårdnadshavare eller, om de är
i förvar som framgår av JÖrsta styc-
flera, en av dem genom att vård-
ket gäller även hans vårdnadshavare
nadshavaren eller barnet tas i JÖrvar
eller, om de är två, båda vårdnads­
får åtgärden vidtas endast om det
                     havarna.
finns synnerliga skäl.

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29.    Statistik över beslut om förvar av barn (mom. 33)

— vid avslag på reservation 26 —

Sigge Godin (fp), Margö Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "Sf29 yrkande 6." bort ha följande lydelse:

Den information som finns om antalet förvarstaganden av barn är brist­fällig. Den tillgängliga informationen tyder på att bam tas i förvar i betyd­ligt större utsträckning än vad som varit avsikten med hittills gällande reg­ler. För att utvecklingen på detta område skall kunna följas är det enligt utskottets uppfattning av stor betydelse att statistik förs över de beslut som fattas om förvar av bam. Utskottet vill också erinra om att konstitutions­utskottet i sitt granskningsbetänkande 1988/89: KU30 (s. 66) framhållit att det enligt detta utskotts mening är angeläget att det fortlöpande förs stati­stik över antalet förvarstaganden av barn.

Utskottet anser med hänsyn till det anförda att invandrarverket bör ges i uppdrag att föra statistik över samtliga beslut om förvar av barn.

dels att moment 33 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 33. beträflFande statistik över beslut om JÖrvar av barn att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf29 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30.    Behandling av förvarstagna (mom. 35)

Sigge Godin (fp), Margö Ingvardsson (vpk) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "Sf502 yrkande 14." bort ha följande lydelse:

Utskottet vill understryka vikten av att utlänningar i förvar behandlas enligt gällande bestämmelser och inte underkastas onödiga restriktioner. Förvar får inte ske i polisarrest eller häkte annat än under kort tid, och förvarstagna får inte hindras från kontakter med sina rättsliga biträden, vänner eller anhöriga. Det bör, såsom anförts i motion Sf502, ankomma på regeringen att genom kontakter med berörda myndigheter åstadkomma att gällande bestämmelser följs.

dels att moment 35 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

35. beträffande behandling av Jorvarstagna                                         100


 


att riksdagen med bifall rill motion 1988/89: Sf502 yrkande 14 som sin     1988/89: SfU 19 mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Kroppsvisitation (mom. 36)

Sigge Godin (fp), Margö Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med "Utskottet anser" och på s. 51 slutar med "S06 yrkande 4." bort ha följande lydelse:

Regeringens motivering till förslaget om kroppsvisitation liksom om vissa andra åtgärder är oron över att så många människor kommer in i Sverige med oklar identitet. Bakgmnden till att så många asylsökande sak­nar dokument kan givetvis variera. Den som skall fly snabbt från sitt hem kan sakna möjlighet att skaflFa fram pass eller andra handlingar inför flyk­ten. Det kan också hända att den som levt under svåra förhållanden i ett land nära hemlandet vill komma längre bort och tas emot i ett europeiskt land. Att asylsökande ofta uppträder utan handlingar hänger enligt utskot­tets mening bl. a. samman med de västeuropeiska statemas bristande sam­arbete, där asylsökande sänds mellan ländema under åberopande av en första asylland-princip om vilkens rätta tolkning ingen samfälld europeisk överenskommelse finns.

Bland de åtgärder som regeringen föreslår för att komma till rätta med dokumentlösheten är rätt till kroppsvisitation avseende såväl vuxna som bam. Skyddet mot kroppsvisitation är en av de rättigheter som åtnjuter särskilt skydd i regeringsformen (se 2 kap. 12 § RF). Detta skall givetvis ses mot bakgmnd av att kroppsvisitation är en allvarlig kränkning av den per­sonliga integriteten. Begränsningar i rättigheterna får bara göras för att tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Utskottet anser inte att den föreslagna begräns­ningen gäller ett sådant ändamål. Utskottet avstyrker därför bifall till pro­positionen i denna del och tillstyrker bifall till motionema Sf29 yrkande 7, SOO yrkande 5 i denna del, SOS yrkande 11 och S06 yrkande 4.

dels att moment 36 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 36. beträflFande kroppsvisitation att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Sf29 yrkande 7, 1988/89: SOO yrkande 5 i denna del, 1988/89: SOS yrkande 11 och 1988/89: S06 yrkande 4 och med anledning på propositionen antar 5 kap. 2 § förslaget till utlänningslag med den ändringen att lagmmmet erhåller följande såsom Reservanternas JÖrslag betecknade \yde\se:

101


 


Regeringens JÖrslag               Reservanternas JÖrslag           1988/89: SfU19

5 kap. 2§

I samband med inresekontroll får        I samband med inresekontroll får en polisman kroppsvisitera en ut-    en polisman undersöka bagageut-länning samt undersöka hans ba-     rymmen och övriga slutna utrym-gage, handresgods, handväskor och     men i bilar och andra transportme-liknande, i den utsträckning som     del i syfte att förhindra att utlänn-det är nödvändigt JÖr att ta reda på     ingår reser in i Sverige i strid mot utlänningens identitet. Sådan un-    bestämmelsema i denna lag eller i dersökning får också ske for att ta    en författning som har utfärdats reda på utlänningens resväg till Sve-     med stöd av denna lag. rige, om denna är av betydelse JÖr bedömningen av rätten att resa in i och vistas här i landet. En polisman får i samband med inresekontrollen även undersöka  bagageutrymmen och övriga slutna utrymmen i bilar och andra transportmedel i syfte att förhindra att utlänningar reser in i Sverige i strid mot bestämmelsema i denna lag eller i en författning som  har utfärdats med  stöd av denna lag.

Om inresekontrollen sker under medverkan av tullmyndigheten, kustbe­vakningen eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant, skall pass och andra handlingar uppvisas för tulltjänstemannen, tjänstemannen vid kustbevakningen eller passkontrollanten. Dessa har under sådana om­ständigheter samma befogenheter som anges i första stycket.

Protokoll skall föras över kropps­visitation. I protokollet skall anges vad som har förekommit vid visita-tionen.

32. Omhändertagande av returbiljetter (mom. 37)

Sigge Godin (fp), Margö Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "S06 yrkande 5." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar lagutredningens bedömning att möjligheten att ta hand om returbiljetter bör slopas. Utskottet avstyrker därför bifall till proposi­tionen i denna del och tillstyrker bifall till motionema SOO yrkande 5 i denna del, SOS yrkande 2 och S06 yrkande 5.

dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
37. beträflFande omhändertagande av returbiljetter
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: SOO yrkande 5 i
denna del, 1988/89: SOS yrkande 2 och 1988/89: S06 yrkande 5 av­
slår 5 kap. 4 § förslaget till utlänningslag,
                                        102


 


33. Anteckning om oklar identitet (mom. 38)       1988/89: SfU19

Sigge Godin (fp), Margö Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med "Utskottet, som" och slutar med "S06 yrkande 9." bort ha följande lydelse:

Åtgärden, som föreslogs av lagutredningen, kritiserades i remissvar av UNHCR, som ansåg att det stred mot Genévekonventionens bestämmel­ser om obligatorisk rätt till resedokument för flyktingar att genom anteck­ning i dokumentet inskränka möjligheten för den som är beroende av det för att förflytta sig över gränsema. Utskottet anser att någon anteckning om oklar identitet inte bör göras vare sig i resedokument eller främlings­pass. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att moment 38 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 38. beträflFande anteckning om oklar identitet att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf29 yrkande 14 och med anledning av motionema 1988/89: SOS yrkande 14 och 1988/89: S06 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet an­fört.

34. Utredning om instansordning m. m. (mom. 40)

Sigge Godin och Maria Leissner (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "inte påkallat." bort ha följande lydelse:

Det kan enligt utskottets mening ifrågasättas om det är rimligt att lan­dets högsta instans i flyktingärenden både skall meddela avslag på asylan­sökningar och samtidigt uppträda som invandrares och flyktingars välgö­rare. Fristående asylnämnder som tar ställning i de fall invandrarverket inte ansett sig kunna bifalla en asylansökan är en modell för prövning av asylärenden. Sådana nämnder skulle kunna ge större öppenhet och insyn i bedömningama samt befria regeringen från en stor mängd enskilda ären­den. Utskottet anser med hänsyn till det anförda att frågan om att inrätta asylnämnder bör utredas, och detta bör med bifall till motion SfS02 yrk­ande 29 ges regeringen till känna.

dels att moment 40 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 40. beträflFande utredning om instansordning m. m. att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf502 yrkande 29 och med anledning av motion 1988/89: SOO yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

103


 


35.    Omedelbar verkställighet av avlägsnandebeslut (mom. 41)    1988/89: SfU 19

Sigge Godin och Maria Leissner (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "S06 yrkande 11." bort ha följande lydelse:

Genom det nya förslaget om omedelbar verkställighet av avlägsnande­beslut utvidgas gmndema för direktavvisning. Detta sker genom att ome­delbar verkställighet avses kunna ske, då en asylsökande inte åberopat nå­gon annan gmnd för sin ansökan än en som redan prövats av regeringen beträflFande andra personer och då inte har befunnits tillräcklig. En sådan tillämpning innebär att beslut fattas på generella gmnder och att någon individuell bedömning inte görs. Detta är såsom framhålls i motion S06 inte godtagbart.

Vidare bör såsom framhållsi motion S03 bam inte kunna avvisas med omedelbar verkan, eftersom någon tillfredsställande utredning av barnets sociala och hälsomässiga situation inte kan ske inom den snäva tidsram som gäller för omedelbar verkställighet av avvisningsbeslut.

Det anförda bör med bifall till motionerna S03 yrkande 4 och S06 yr­kande 11 ges regeringen till känna. Härigenom tillgodoses också i viss mån motionema Sf29 yrkande 12, SOS yrkande 8 och S062 i denna del.

dels att moment 41 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 41. beträflFande omedelbar verkställighet av avlägsnandebeslut att riksdagen med bifall till motionemal 988/89: S03 yrkande 4 och 1988/89: S06 yrkande 11 och med anledning av propositionen och motionema 1988/89: Sf29 yrkandena 1 och 12, 1988/89: SOS yrkande 8 och 1988/89: S062 i denna del samt med avslag på motionema 1988/89: SOS yrkande 16 och 1988/89: Sf545 yrkande 7 i denna del dels antar 8 kap. 7 och 8 §§ förslaget till utlänningslag, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36.    Omedelbar verkställighet av avlägsnandebeslut (mom. 41)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "S06 yrkande 1 l.":bort ha följande lydelse:

Förslaget i propositionen om omedelbar verkställighet av avvisningsbe­slut innebär enligt utskottets uppfattning att omedelbar avvisning kommer att ske i väsentligt fler fall än med nuvarande regler om direktavvisning. Utskottet anser detta inte vara godtagbart och avstyrker därför bifall till det framlagda lagförslaget såvitt avser 8 kap. 8 §. Nuvarande regler bör i stället såsom framhålls i motion Sf29 yrkande 1 gälla i detta avseende.

Med anledning av ett ovan citerat uttalande i specialmotiveringen att
endast av utlänningen anförda skäl behöver bedömas vid prövning av frå­
gan om omedelbar verkställighet vill utskottet framhålla att invandrarver­
ket givetvis bör beakta även andra skäl som är kända för verket. Detta bör
med bifall till motion Sf29 yrkande 12 ges regeringen till känna.
                104


 


Vidare bör såsom framhålls i motion S03 bam inte kunna avvisas med omedelbar verkan, eftersom någon tillfredsställande utredning av bamets sociala och hälsomässiga situation inte kan ske inom den snäva tidsram som gäller för omedelbar verkställighet av avvisningsbeslut. Härigenom tillgodoses också motion S062 i denna del.


1988/89: SfU 19


dels att moment 41 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 41. beträflFande omedelbar verkställighet av avlägsnandebeslut att riksdagen med bifall till motionema 1988/89: Sf29 yrkandena 1 och 12, 1988/89: S03 yrkande 4, 1988/89: SOS yrkande 8 och 1988/89: S062 i denna del och med anledning av propositionen och motionema 1988/89: SOS yrkande 16, 1988/89: S06 yrkande 11 och 1988/89: SfS45 yrkande 7 i denna del

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels antar 8 kap. 7 och 8 §§ förslaget till utlänningslag med den änd­ringen att 8 kap. 8 § erhåller följande såsom Reservantens förslag be­tecknade lydelse.


Regeringens JÖrslag


Reservantens JÖrslag


 


8

Statens invandrarverk får för­ordna att verkets beslut om avvis­ning får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft (ome­delbar verkställighet), om det är up­penbart att det inte finns grund Jor asyl och att uppehållstillstånd inte heller skall beviljas på någon annan grund.


kap.

Statens invandrarverk får för­ordna att verkets beslut om avvis­ning får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft (ome­delbar verkställighet).

Förordnande om omedelbar verk­ställighetfår dock inte meddelas om utlänningen vid avvisning enligt 4 kap. 1 eller 2 § påstår att han i det land till vilket han skulle komma att sändas löper risk att

1.  bli utsatt JÖr politisk Jorjoljelse eller

2.  bli sänd till en krigsskådeplats eller straffad JÖr att han har övergett en krigsskådeplats eller annars har vägrat att fullgöra krigstjänstgöring. Detsamma skall gälla, om utlän­ningen påstår att han i det landet inte är skyddad mot att sändas till ett land där han löper denna risk. Förordnande om omedelbar verk­ställighet får dock meddelas om ut­länningens påstående är uppenbart oriktigt eller om påståendet har prö­vats i ärendet om avvisning eller i ett ärende som avses i 4 kap. 7 § eller 7 kap. 15 §.

Vad som sägs i andra stycket om hinder JÖr omedelbar verkställighet


105


 


Regeringens förslag               Reservantens förslag              1988/89: SfU 19

gäller även, när utlänningen JÖrkla-rar att han inte vill återvända till hemlandet på grund av de politiska JÖrhållandena där. Förordnande om omedelbar verkställighet får dock meddelas om de skäl som utlän­ningen åberopar för att inte vilja återvända till hemlandet kan läm­nas utan avseende, eller, när utlän­ningen skall sändas till ett annat land än hemlandet, om det är up­penbart att han inte löper risk att sändas vidare till hemlandet eller om utlänningens invändningar re­dan har prövats i ärendet om avvis­ning eller i ett ärende som avses i 4 kap. 7 § eller 7 kap. 15 §. Beslut om omedelbar verkställighet får meddelas senare än tre månader

efter utlänningens ankomst till Sverige bara om synnerliga skäl talar för

detta.

37.    Omedelbar verkställighet av avlägsnandebeslut (mom. 41)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "S06 yrkande 11." bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör, såsom anförs i motionema SOS (yrk­ande 16) och SfS4S (yrkande 7, delvis), ett beslut om avvisning aldrig få verkställas förrän det vunnit laga kraft.

dels att moment 41 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 41. beträflFande omedelbar verkställighet av avlägsnandebeslut att riksdagen med bifall till motionema 1988/89: SOS yrkande 16 och 1988/89: Sf545 yrkande 7 i denna del och med anledning av motion­erna 1988/89: Sf29 yrkandena 1 och 12, 1988/89: S03 yrkande 4, 1988/89: SOS yrkande 8, 1988/89: S06 yrkande 11 och 1988/89: S062 i denna del avslår 8 kap. 7 och 8 §§ förslaget till utlän­ningslag,

38.    Tidsfrister för verkställighet (mom. 42)

Sigge Godin och Maria Leissner (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med "Utskottet delar" och på s. 61 slutar med "Sf502 yrkande 15." bort ha följande lyd­else:

Enligt FN:s flyktingkonvention skall en asylsökande ha rätt till skäligt
rådmm vid utvisning bl. a. för att den som inte vill återvända till hemlan­
det skall få tid att förbereda resa till annat asylland. Regeringsförslaget om
tidsfrister för verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut kan betyda
      106


 


att människor som bott i Sverige i flera år riskerar att få mycket litet tid på     1988/89: SfU 19

sig att ta farväl, packa ihop och leta efter en fristad i något annat land. Den

asylsökande måste enligt utskottets mening ges tid och möjlighet att lämna

landet under värdiga former, och utskottet anser att tidsfristen normalt

bör uppgå till fyra veckor i fråga om ett avvisningsbeslut som fattats av

regeringen.

Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till motionema S06 yrk­ande 10 och SfS02 yrkande 15 ges regeringen till känna. Härigenom tillgo­doses också i viss mån motion Sf29 yrkande 16.

dels att moment 42 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 42. beträflFande tidsfrister for verkställighet att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: S06 yrkande 10 och 1988/89: Sf502 yrkande 15 och med anledning av propositionen och motionema 1988/89: Sf29 yrkandena 15 och 16 och 1988/89: SOS yr­kande 15

dels antar 8 kap. 12 § förslaget till utlänningslag, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

39. Tidsfrister för verkställighet (mom. 42)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med "Utskottet delar" och på s. 61 slutar med "SfS02 yrkande 15." bort ha följande lyd­else:

Enligt utskottets mening är de av regeringen föreslagna tidsfristema för en utlänning som avvisats eller utvisats att lämna landet alldeles för kort, särskilt som fristema i fråga om beslut av regeringen löper oavsett om ut­länningen fått del av beslutet eller inte. Utskottet anser att förslaget i 8 kap. 12 § om tidsfrister bör avslås. Utlänningen bör såsom anförs i motion Sf29 enligt utskottets uppfattning få skälig tid för att avveckla sin vistelse i lan­det på ett humant sätt från delgivningen av ett lagakraftägande avlägsnan­debeslut.

dels att moment 42 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 42. beträflFande tidsfrister JÖr verkställighet att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf29 yrkandena 15 och 16 och   med   anledning  av   motionema   1988/89: SOS   yrkande   15, 1988/89:S06 yrkande 10 och 1988/89:SfS02 yrkande 15, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, delsavslåi 8 kap. 12 § förslaget till utlänningslag.

107


 


40.                                                                Tidsfrister för verkställighet (mom. 42)    1988/89: SfU 19

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med "Utskottet delar" och på s. 61 slutar med "SfS02 yrkande 15." bort ha följande lyd­else:

Enligt utskottets uppfattning bör tidsfristen för verkställighet av ett av­lägsnandebeslut räknas från den dag då utlänningen fått beslutet i sin hand. Detta bör med bifall till motion SOS yrkande 15 ges regeringen till känna.

dels att moment 42 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

42.       beträflFande tidsfrister för verkställighet

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: SOS yrkande 15 och med anledning av propositionen och motionema 1988/89: Sf29 yrkandena 15 och 16, 1988/89: S06 yrkande 10 och 1988/89: SfS02 yrkande 15 dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels antar 8 kap. 12 § förslaget till utlänningslag,

41.    Familjesplittring vid verkställighet (mom. 43)

Sigge Godin (fp), Margö Ingvardsson (vpk) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 61 börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "yrkande 18." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det inte godtagbart att familjer splittras genom att för­äldrar avvisas eller utvisas medan deras bam gått under jorden. Rege­ringen bör därför vidta sådana åtgärder att familjesplittring helt kan und­vikas.

Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till motion Sf502 yrkande 18 ges regeringen till känna.

dels att moment 43 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

43.       beträffande familjesplittring vid verkställighet

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: SfS02 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

42.    Ny prövning vid verkställighet (mom. 44)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på S: 62 börjar med "Utskottet delar" och på s. 63 slutar med "yrkande 9." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det inte vara godtagbart att nuvarande regler om att po­lismyndigheten skall överlämna verkställighetsärenden till invandrarver­ket vid invändning om verkställighetshinder tas bort och ersätts med möj­ligheten att få en ny ansökan om asyl prövad av invandrarverket. Denna möjlighet är enligt utskottets mening alltför begränsad.

dels att moment 44 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:         108


 


44.     beträflFande ny prövning vid verkställighet               1988/89: SfU 19
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf29 yrkande 9 och med

anledning av propositionen

dels antar 2 kap. 5 § förslaget till utlänningslag med den ändringen att

tredje stycket utgår,

dels antar två nya paragrafer, 8 kap. 17 och 18 §§, av följande lydelse:

8 kap.

17§

Om en utlänning, när verkställighet skall ske av avvisning eller utvisning enligt 4 kap. I -3 eller 11 §, påstår att han i det land till vilket han skulle komma att sändas löper risk att

1.  bli utsatt för politisk förföljelse eller

2.  bli sänd till en krigsskådeplats eller straflFad för att han har övergett en krigsskådeplats eller annars har vägrat att fullgöra krigstjänstgöring, skall ärendet överlämnas till statens invandrarverk som så snart som möj­ligt skall besluta i ärendet. Detsamma skall gälla, om utlänningen påstår att han i det landet inte är skyddad mot att sändas till ett land där han löper denna risk.

Ärendet skall inte överlämnas, om utlänningens påstående är uppenbart oriktigt. Inte heller skall ärendet överlämnas, om påståendet har prövats i ärendet om avvisning, i samband med utvisningsbeslut enligt 4 kap. 3 § eller i ett ärende som avses i 4 kap. 7 § eller 7 kap. 15 §.

18§

Vad som sägs i 17 § om överlämnande av ärende gäller även, när utlän­ningen förklarar att han inte vill återvända till hemlandet på gmnd av de politiska förhållandena där.

•Ärendet skall inte överlämnas, om de skäl som utlänningen åberopar för att inte vilja återvända till hemlandet kan lämnas utan avseende, eller, när utlänningen skall sändas till ett annat land än hemlandet, om det är uppen­bart att han inte löper risk att sändas vidare till hemlandet. Inte heller skall ärendet överlämnas om utlänningens invändningar mot verkställigheten redan har prövats i ärendet om avvisning, i samband med utvisningsbeslut enligt 4 kap. 3 § eller i ett ärende som avses i 4 kap. 7 § eller 7 kap. 15 §.

43. Behandling av ny ansökan (mom. 45)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63 börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "6 behövs." bort ha följande lydelse:

I propositionen framhålls att vid en ny ansökan om uppehållstillstånd det naturiigtvis är viktigt att denna handläggs snabbt. Härvid kan risker föreligga för att behandlingen av ärendet blir summarisk och att nya skäl inte blir tillräckligt belysta. Större eflFektivitet får enligt utskottets mening inte innebära att rättssäkerheten sätts ur spel. Det anförda bör med bifall till motion S03 yrkande 6 ges regeringen till känna.

dels att moment 45 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

45.       beträflFande behandling av ny ansökan

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: S03 yrkande 6 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,                           109


 


44.                                                                Inhibition (mom. 46)       1988/89: SfU 19

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med "Utskottet godtar" och slutar med "yrkande 17." bort ha följande lydelse:

Det kan enligt utskottets mening inte godtas att frågan om inhibition av ett beslut om avvisning med förordnande om omedelbar verkställighet skall prövas av samma myndighet som meddelat beslutet. Frågan om inhi­bition av sådana beslut av invandrarverket bör därför fattas av invandrar­ministem.

dels att moment 46 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 46. beträflFande inhibition att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf29 yrkande 17 och med anledning av propositionen samt med avslag på motion 1988/89: SOS yrkandena 17 och 18

antar 8 kap. 9 och 10 §§ förslaget till utlänningslag med den ändringen att 9 § erhåller följande såsom Reservantens förslag betecknade lyd­else.

Regeringens förslag               Reservantens förslag

8 kap.

Om en utlänning har överklagat
  Om en utlänning har överklagat

ett beslut om avvisning med för- ett beslut om avvisning med för­
ordnande om omedelbar verkställ- ordnande om omedelbar verkställ­
ighet enligt 8 §, skall statens invand- ighet enligt 8 §, skall det statsråd
rarverk pröva om verkställigheten som har till uppgift att föredra ären-
av beslutet tills vidare skall avbry- den enligt denna /ag pröva om verk-
tas (inhibition). I samband med ställigheten av beslutet tills vidare
omprövning av ett avvisningsbeslut skall avbrytas (inhibition). I sam-
med ett sådant förordnande skall band med omprövning av ett avvis-
invandrarverket pröva om inhibi- ningsbeslut med ett sådant förord-
tion skall meddelas.
               nande skall invandrarverket pröva

om inhibition skall meddelas.

45.    Inhibition (mom. 46)

— vid avslag på reservation 37 —

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 63 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "och 18." bort ha följande lydelse:

Beslut om avvisning eller utvisning bör enligt utskottets uppfattning all­tid inhiberas vid överklagande eller vid prövning av ny ansökan.

dels att moment 46 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
46. beträflFande inhibition
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: S05 yrkandena 17 och 18
och med anledning av propositionen och motion 1988/89: Sf29 yrk­
ande 17 antar 8 kap. 9 och 10 §§ förslaget till utlänningslag med den
   110


 


ändringen att lagmmmen erhåller följande såsom Reservantens JÖrslag     1988/89: SfU 19 betecknade lydelse.

Regeringens JÖrslag               Reservantens JÖrslag

8 kap.

Om en utlänning har överklagat
  Om en utlänning har överklagat

ett beslut om avvisning med för-     ett beslut om avvisning med för­ordnande om omedelbar verkställ-     ordnande om omedelbar verkställ­ighet enligt 8 §, skall statens in-     ighet enligt 8 §, skall statens in­vandrarverk pröva om verkställig-     vandrarverk besluta att verkställig­heten av beslutet tills vidare skall     heten av beslutet tills vidare skall avbrytas (inhibition).  / samband    avbrytas (inhibition). med omprövning av ett avvisnings­beslut med ett sådant förordnande skall invandrarverket pröva om in­hibition skall meddelas.

10§

Vid prövning av en ansökan om Vid prövning av en ansökan om uppehäUstiUståndJrån en utlänning uppehållstillstånd enligt 2 kap. 3 § som skall avvisas eller utvisas enligt tredje stycket, skall statens invänd­er/ beslut som har vunnit laga kraft, rarverk besluta om inhibition av får statens invandrarverk besluta det tidigare meddelade beslutet om om inhibition av det tidigare med- avvisning eller utvisning. delade beslutet.

Regeringen får, vid prövning av en fråga om upphävande av en domstols dom eller beslut om utvisning eller vid omprövning av ett beslut om utvis­ning enligt 4 kap. 11 §, besluta om inhibition av det tidigare meddelade beslutet.

Om det finns särskilda skäl, får invandrarverket också i andra fall än som angetts i första stycket be­sluta om inhibition.

46. Preskription (mom. 47)

Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 20." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inte den i propositionen uttalade uppfattningen att pre­skriptionstiden bör föriängas.

dels att moment 47 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 47. beträflFande preskription att riksdagen med bifall till motion 1988/89: SOS yrkande 20 och med anledning av propositionen antar 8 kap. 15 § förslaget till utlänning­slag med den ändringen att lagmmmet erhåller följande såsom Reser­vantens förslag betecknade lydelse.

111


 


Regeringens JÖrslag               Reservantens JÖrslag             1988/89: SfU 19

8 kap. 15§

Ett beslut om avvisning eller ut- Ett beslut om avvisning eller ut­
visning, som inte har meddelats av
  visning, som inte har meddelats av
allmän domstol, upphör att gälla,
     allmän domstol, upphör att gälla,
om det inte har verkställts inom
      om det inte har verkställts inom två
fyra år från det att beslutet vann
   år från det att beslutet vann laga
laga kraft.
                           kraft.

Om en utlänning inte har kunnat   Om en utlänning inte har kunnat
anträflFas för verkställighet av ett
  anträflFas för verkställighet av ett
beslut enligt första stycket inom -
   beslut enligt första stycket inom
raårstiden, och frågan om verkstäl-
tvåårstiden, och frågan om verkstäl­
lighet fortfarande får ske kommer
    lighet fortfarande får ske kommer
upp därefter, skall beslutet anses
    upp därefter, skall beslutet anses
verkställt enligt 14 § inomfyraårsti-
verkställt enligt 14 § inom tvåårsti­
den, om inte annat visas.
       den, om inte annat visas.

47. Transportörers kostnadsansvar (mom. 48)

Sigge Godin (fp), Margö Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med "Utskottet vill" och på s. 67 slutar med "yrkande 12." bort ha följande lydelse:

Det i propositionen föreslagna ökade ansvaret för den som transporterar utlänningar utan erforderliga tillstånd är enligt utskottets mening inte ac­ceptabelt. Förslaget innebär, som utskottet framhöll vid behandlingen av ett liknande förslag i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1985/86:21, att svenska myndigheters befogenheter att pröva skälen för asyl läggs över på olika transportföretag och att man försvårar för asylsö­kande att ta sig hit. Utskottet avstyrker med det anförda bifall till propo­sitionen i denna del och tillstyrker bifall till motionerna Sf29 yrkande 8, SOO yrkande 5 i denna del, S05 yrkande 1 och S06 yrkande 12.

dels att moment 48 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 48. beträflFande transportörers kostnadsansvar att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Sf29 yrkande 8, 1988/89: SOO yrkande 5 i denna del, 1988/89: SOS yrkande 1 och 1988/89: S06 yrkande 12 och med anledning av propositionen antar 8 kap. 6 § och 9 kap. 2 § förslaget till utlänningslag med den ändringen att lagmmmen erhåller följande såsom Reservanternas JÖr­slag betecknade lydelse:

112


 


Regeringens JÖrslag


Reservanternas JÖrslag


1988/89: SfU 19


8 kap. 6§


Om en utlänning som har kom­mit till Sverige med ett fartyg eller ett luftfartyg avvisas därför att han saknar pass eller de tillstånd som krävs för att resa in i landet eller medel för sin hemresa, får han föras tillbaka till detta eller sättas om­bord på ett annat fartyg eller luft­fartyg med samma ägare eller bm­kare (transportören), om fartyget eller luftfartyget skall avgå omedel­bart eller inom den närmaste tiden.

Vägrar befälhavaren på fartyget eller luftfartyget att ta emot utlän­ningen, får polismyndigheten före­lägga honom vite.

Om en utlänning som har kom­mit till Sverige med ett fartyg eller ett luftfartyg avvisas därför att han saknar pass eller de tillstånd som krävs för att resa in i landet eller medel för sin hemresa, får han föras tillbaka till detta eller sättas om­bord på ett annat fartyg eller luft­fartyg med samma ägare eller bm­kare (transportören). Om det är nödvändigt att bevakningspersonal JÖljer med skall även den ges plats på fartyget eller luftfartyget.

Vägrar befälhavaren på fartyget eller luftfartyget att ta emot utlän­ningen eller bevakningspersonalen, får polismyndigheten förelägga ho­nom vite.

Första stycket gäller inte om fartyget eller luftfartyget skall avgå till ett land dit utlänningen inte får sändas enligt 1 -4 §§.


• kap.

Om en utlänning enligt 8 kap. 6 § JÖrs tillbaka till det fartyg eller luft­fartyg med vilket han kommit till Sverige eller sätts ombord på ett an­nat fartyg eller luftfartyg med samma ägare eller brukare är trans­portören skyldig att utan ersättning av staten JÖra utlänningen ut ur Sve­rige.

Om en utlänning som har kom­mit till Sverige med ett fartyg eller ett luftfartyg avvisas därför att han saknar pass eller de tillstånd som krävs för att resa in i landet eller medel för sin hemresa, är transpor­tören skyldig att ersätta staten för kostnaden för utlänningens resa från Sverige samt för resekostnaden från Sverige och tillbaka JÖr den be­vakningspersonal som behöver JÖlja med.

Denna skyldighet kan transportö­ren helt eller delvis befrias ifrån, om

1.  han visar att han har haft skä­lig anledning att anta att utlän­ningen hade rätt att resa in i Sve­rige, eller

2.  det med hänsyn till kostnadens storlek eller av andra skäl framstår som uppenbart oskäligt att kräva ut kostnaden.


8   Riksdagen 1988/89. 11 saml. Nr 19


113


48.                                                                Tillämpningen av viss straffbestämmelse (mom. 50)                            1988/89: SfU19
Sigge Godin (fp), Ragnhild Pohanka (mp) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68 börjar med "Utskottet, som" och slutar med "yrkande 13." bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion S06 kan det vara svårt att leda i bevis vad som är vinningssyfte vid organisation av asylsökandes resor. Risken finns att flyktvägar stängs för dem som skyndsamt måste lämna sitt land. Rege­ringen bör därför enligt utskottets mening följa tillämpningen av denna betämmelse och återkomma med en informativ redovisning härom till riksdagen, lämpligen i de årligen återkommande skrivelsema om flykting­politiken.

dels att moment 50 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

50.       beträflFande tillämpningen av viss straffbestämmelse

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: S06 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

49.    Socialnämnds uppgiftsskyldighet (mom. 51)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 69 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "denna del." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att socialnämnd inte bör ha någon skyldighet att lämna ut uppgifter om utlänningars personliga förhållanden i ärenden om uppe­hållstillstånd eller i ärenden om verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning. Propositionen i denna del bör därför avslås.

dels att moment 51 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

51.       beträflFande socialnämnds uppgiftsskyldighet

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf29 yrkande 13 i denna del avslår 11 kap. 6 § första stycket förslaget till utlänningslag,

50. Uppgiftsskyldighet för hälso- och sjukvårdsmyndighet
(mom. 52)

Sigge Godin (fp), Margö Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "yrkande 23." bort ha följande lydelse:

Förslaget att sekretessen hos hälso- och sjukvårdsmyndighet skall kunna brytas gentemot invandrarmyndigheterna om en utlänning i ett ärende en­ligt utlänningslagen åberopar intyg om sin hälsa bör enligt utskottets me­ning av integritetsskäl inte genomföras.

dels att moment 52 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

52.       beträflFande uppgiftsskyldighetfÖr hälso- och sjukvårdsmyndighet 114


 


att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Sf29 yrkande 13 i     1988/89: SfU 19 denna del och 1988/89: SOS yrkande 23 avslår 11 kap. 6 § andra styc­ket förslaget till utlänningslag,

51.    Offentligt biträde till asylsökande (mom. 53)

Sigge Godin (fp), Margö Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka (mp) och Maria Leissner (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar med "Motion SfS32" och slutar med "yrkande 7." bort ha följande lydelse:

De flesta asylsökande befinner sig vid första förhöret med polisen i ett omtumlat tillstånd. Därvid kan ett oflFentligt biträde hjälpa den asylsö­kande att ange sina asylskäl och därigenom underlätta såväl själva förhöret som utredningen i övrigt. Om utredningen på detta sätt är av god kvalitet från början kan enligt utskottets mening väntetiden kraftigt förkortas ef­tersom antalet överklaganden minskar. Alla asylsökande bör därför ges till­gång till oflFentligt biträde redan vid gränsen. Utskottet anser att en sådan åtgärd är den viktigaste reformen för större rättssäkerhet vid gränsen.

Det anförda bör ges regeringen till känna.

dels att moment 53 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

53.       beträflFande offentligt biträde till asylsökande

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: SfS02 yrkande 9 och med anledning av motionema 1988/89: S03 yrkande 7, 1988/89: SOS yrk­ande 5 i denna del och 1988/89: SfS32 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

52.    Beslut om rättshjälp (mom. 54)

Margö Ingvardsson (vpk) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 böijar med "Fördelama med" och på s. 74 slutar med "SOS yrkande 7." bort ha följande lydelse: Fördelarna med att flytta över beslutanderätten i rättshjälpsfrågan till den myndighet som handlägger asylärendet är enligt utskottets mening inte så stora att de överväger de principiella betänklighetema. Den myndighet som handlägger asylärendet kan lätt uppfattas som motpart till den asylsök­ande, och utskottet anser därför att beslut om rättshjälp alltjämt bör fattas av rättshjälpsnämnderna.

dels att moment 54 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

54.       beträflFande beslut om rättshjälp

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Sf29 yrkande 18 och
1988/89:805 yrkande 7 och med anledning av propositionen antar
det av utskottet framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1989:000) om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) med den änd­
ringen att 43 § andra stycket skall ha den som Nuvarande lydelse be­
tecknade lydelsen,
                                                                          115


 


53.                                                                Kommunarrest (mom. 56)        1988/89: SfU 19

Margö Ingvardsson (vpk) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "SfS 10 yrkande 3." bort ha följande lydelse: Enligt utskottets uppfattning bör översynen av utlänningslagen leda till att den s. k. terroristparagrafen stryks. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att moment 56 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 56. beträflFande kommunarrest att riksdagen med bifall till motion 1988/89: SfS 10 yrkande 3 och med anledning av motionema 1988/89: Sf528, 1988/89: SfS39 yrkande 1, 1988/89: Sf542 och 1988/89: SfS4S yrkande 9 som sin mening ger re­geringen till känna vad utskottet anfört,

54.    Bakgmnd till terroriststämpling (mom. 58)

Margö Ingvardsson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar med "Av mo­tion" och slutar med "denna del." bort ha följande lydelse:

Behandlingen av kurdema i Sverige fläckas svårt av händelsema kring spaningarna efter Olof Palmes mördare. Ingenting har dock framkommit eller framlagts som kan motivera den svenska regeringens terroriststämpel på PKK eller den mångåriga kommunarrest som nio kurder i Sverige fort­farande utsätts för. Detta är enligt utskottets mening en skamfläck för Sve­rige, och riksdagen bör agera i frågan. Regeringen bör inför riksdagen och svenska folket redovisa vilket material terroriststämpeln gmndas på, vad de kommunarresterade anklagas för och vilka bevis som åberopas när kur­der anklagas för mordet på Olof Palme.

Det anförda bör med bifall till motion SfS31 ges regeringen till känna.

dels att moment 58 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

58.       beträflFande bakgrund till terroriststämpling

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sf531 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

55.    Åtgärder för den kurdiska folkgmppen (mom. 59)

Margö Ingvardsson (vpk) och Ragnhild Pohanka (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar med "I fråga" och slutar med "yrkande 3." bort ha följande lydelse:

Det borde vara en moralisk förpliktelse för riksdagen att själv uttala eller begära av regeringen att den vidtar åtgärder så att den skada som åsamkats kurderna som gmpp i Sverige genom den obevisade kopplingen till mordet på Olof Palme kan minskas.

dels att moment 59 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

59.       beträflFande åtgärder fÖr den kurdiska folkgruppen                    116


 


att riksdagen med bifall till motion 1987/88: U521 yrkande 3 som sin     1988/89: SfU 19 mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1.     Uppehålls- och arbetstillstånd i vissa fall

Gullan Lindblad, Hans Dau och Bertil Persson (alla m) anför:

När det gäller frågor kring utomnordisk arbetskraftsinvandring anser vi det angeläget att sträva mot en mera positiv behandling av invandrare som skaffat sig en kvalificerad yrkesutbildning i vårt land och efter avlagd exa­men önskar utöva sitt yrke i Sverige. Inte minst gäller detta när det handlar om områden där det råder arbetskraftsbrist i Sverige och där utbildningen inte förmedlats som ett led i den svenska biståndspolitiken.

Inom ramen för ett alltmera integrerat Europa kommer efter hand synen på invandring, inte minst av kvalificerad arbetskraft, att utvecklas i en mer positiv inriktning.

Då motionen endast upptar en yrkeskategori avstår vi för närvarande från att reservera oss men avser att återkomma i frågan.

2.     De facto-flyktingar

Gullan Lindblad, Hans Dau och Bertil Persson (alla m) anför:

Redan i början av innevarande vårsession framförde vi i motion Sf547 av Sten Svensson m. fl. ett flertal förslag i fråga om flykting- och invandrarpo­litiken. En av de frågor vi aktualiserade gäller rätten till asyl och den regel i den nuvarande utlänningslagen som tar sikte på flyktingliknande skäl, dvs. 6 §.

Regeln, som inte har någon motsvarighet i andra länder, innebar att icke konventionsflyktingar erhåller betydande möjligheter till politisk asyl. Dessa s. k. de facto-flyktingar får i praktiken t. o. m. större rättigheter än konventionsflyktingar genom att principen om första asylland endast kan tillämpas på de senare.

Lagstiftningen bör vara klar och entydig och dessutom ta hänsyn till de möjligheter Sverige har att ge flyktingama rimliga villkor såväl vid nega­tiva som positiva beslut. Mot bl. a. den bakgmnden har vi förordat i mo­tionen att 6 § slopas samtidigt som rätten till politisk asyl enligt flykting­konventionen (3 §) och enligt utlänningsförordningens stadganden om hu­manitära skäl vidgas genom en generös tolkning.

Vidare bör den flyktingkvot som gäller genom FN:s flyktingkommissarie överförda flyktingar ökas.

Regeringen föreslår nu en i allt väsentligt förtjänstfull omkonstmktion av utlänningslagen till ett klart och entydigt regelverk. Ambitioner har ställts upp för att påtagligt förkorta väntetidema. För detta ändamål har riksdagsmajoriteten beslutat om resursförstärkningar.

Dessutom tolkar vi utskottets skrivning beträflFande flyktingkvoten så att 117


 


möjlighetema att använda kvoten till att överföra den som behöver skydd     1988/89: SfU 19 i stort tillgodoser vårt förslag på den punkten.

Allt detta medför att motivet för vårt yrkande om ett slopande av regeln om rätt till asyl av flyktingliknande skäl inte längre har samma styrka som tidigare. I huvudsak uppfylls de önskemål som ligger bakom vårt krav på ett borttagande av 6 § i den nu gällande utlänningslagen.

Vi noterar för övrigt med tillfredsställelse att regeringens förslag till ny utlänningslag har betydande likheter med den typ av lagstiftning som in­vandrarpolitiska kommittén (IPOK) ursprungligen företrädde.

3. Flyktingkvoten

Gullan Lindblad, Hans Dau och Bertil Persson (alla m) anför- Vi anser att den svenska flyktingkvoten bör användas för att möjliggöra en ökad överföring till Sverige av den stora mängd flyktingar som befinner sig i flyktingläger på olika håll i världen. Den i motion S04 föreslagna ök­ningen av flyktingkvoten har motiverats med att svenska beskickningar behöver kunna hjälpa människor som omgående behöver lämna sitt land. Utskottets skrivning visar på möjligheten att använda kvoten till att över­föra dem som behöver skydd i vårt land till Sverige. Vidare utgår utskottet från att regeringen beaktar detta behov. Vi finner därför inte skäl att nu reservera oss i frågan.

4. Riktlinjer för bevisvärdering

Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anför:

Vi delar den uppfattning som förs fram i motion S03 att det är viktigt att vägledande riktlinjer anges för hur utlänningslagen skall tolkas och hur bevisvärderingen i asylärenden skall ske. Med hänsyn till den dokumenta­tion och spridning av praxis som nu kan väntas ske genom invandrarver­kets försorg avstår vi från att reservera oss i frågan.

5. Muntlig handläggning

Sigge Godin och Maria Leissner (båda fp) anför:

Vi välkomnar förslaget att särskilda regler skall införas om muntlig hand
läggning i asylärenden. Tillsammans med den nya organisationen för in­
vandrarverket och dess hantering av asylärenden förbättras härigenom
möjligheterna till en korrekt bedömning av asylärendena. Vi utgår från att
muntlig handläggning kommer att användas i största möjliga utsträckning
och delar utskottets bedömning att resultatet av den nya handläggnings­
ordningen bör avvaktas. Vi avstår därför nu från att reservera oss i frågan.
      118


 


6. Kommunarrest                                             1988/89:SfU19

Sigge Godin och Maria Leissner (båda fp) anför:

I ett flertal motioner som behandlas av utskottet har påtalats orimligheter i de nuvarande terroristbestämmelserna. Vi delar uppfattningen att be­stämmelserna bör avskaflFas. Med hänsyn till den pågående översynen av terroristlagstiftningen har vi dock inte nu något yrkande i frågan.

119


 


I propositionen framlagda lagförslag         988/89. Sfu 19

°                                                                   Bilaga 1

1 Förslag till

Utlänningslag Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Kraven for utlänningars vistelse i Sverige m. m.

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag ges regler för utlänningars inresa, utresa, vistelse i Sverige och arbete i Sverige som anställd samt för rätten till asyl här. 1 lagen anges också under vilka fömtsättningar en utlänning kan avvisas eller utvisas ur landet.

Lagen skall tillämpas så, att utlänningars frihet inte begränsas mer än vad som är nödvändigt i varje enskilt fall.

Passkrav

2 §   En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige skall ha pass.

Regeringen får föreskriva undantag från kravet på passinnehav.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens invandrar­verk föreskriver vilka handlingar som får godtas som pass. Regeringen föreskriver vidare i vilka fall svenska myndigheter får utfärda pass för utlänningar.

Viseringskrav

3 §   En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige skall ha visering, om inte utlänningen har uppehållstillstånd eller är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge. Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på visering.

Krav på uppehållstillstånd

4 § En utlänning som vistas i Sverige mer än tre månader skall ha uppehållstillstånd, om inte utlänningen är medborgare i Danmark, Fin­land, Island eller Norge.

Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på uppehållstill­stånd. Regeringen får också föreskriva krav på uppehållstillstånd redan efter en kortare vistelsetid i Sverige än tre månader.

Krav på arbetstillstånd

5 §   En utlänning skall ha tillstånd för att arbeta i Sverige på gmnd av
anställning här eller utomlands (arbetstillstånd), om inte utlänningen har
permanent uppehållstillstånd eller är medborgare i Danmark, Finland,
Island eller Norge.
Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på arbetstillstånd.
    120


 


2 kap. Närmare om visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd 1988/89: SfU 19

Visering

1 § Visering innebär tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under viss
kortare tid.

Visering får ges för högst tre månaders vistelse vid varje tillfälle, om inte annat följer av föreskrifter som regeringen meddelar. Visering får begrän­sas även i övrigt och får förenas med de villkor som kan behövas.

Uppehållstillstånd

2    § Uppehållstillstånd innebär tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under viss tid (tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller utan tidsbegränsning (permanent uppehållstillstånd).

3    § Enligt bestämmelserna i 3 kap. skall en utlänning i vissa fall ges uppehållstillstånd i Sverige.

4    §   Uppehållstillstånd får ges till

 

1.  en utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt person eller som annars har särskild anknytning till Sverige,

2.  en utlänning som av humanitära skäl bör få bosätta sig i Sverige, eller

3.  en utlänning som har fått arbetstillstånd eller som har sin försörjning ordnad på något annat sätt.

Regeringen får föreskriva att uppehållstillstånd kan ges även i andra fall.

5 § Om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan om uppehållstill­
stånd görs eller prövas, får ansökan inte bifallas.

Detta gäller dock inte om

1.  utlänningen har rätt till asyl här,

2.  utlänningen skall återförena sig med en nära familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige och som han tidigare har sammanlevt med utomlands, eller

3.  det annars finns särskilda skäl.

Om utlänningen skall avvisas eller utvisas enligt ett beslut som har vunnit laga kraft, får dock en ansökan om uppehållstillstånd från honom bifallas bara om ansökan gmndar sig på omständigheter som inte har prövats fömt i ärendet om hans avvisning eller utvisning och om

1.   utlänningen har rätt till asyl här, eller

2.   det annars finns synnerliga skäl av humanitär art.

Arbetstillstånd

6 § Arbetstillstånd skall ges för viss tid. Det får avse ett visst slag eller
vissa slag av arbete och förenas med de övriga villkor som behövs.

I fråga om arbetstillstånd tillämpas S§ första och andra stycket på motsvarande sätt. Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om arbetstillstånd.

Beslutande myndigheter

7 § Beslut om visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd meddelas
av statens invandrarverk. Beslut om visering och uppehållstillstånd får
meddelas också av utrikesdepartementet.

Regeringen och, i den utsträckning regeringen föreskriver, invandrar­
verket får ge andra myndigheter rätt att besluta om sådana tillstånd.
       121


 


8 §   Att regeringen i vissa fall kan besluta om tillstånd framgår av 7 kap.     1988/89: SfU 19
5, llochl6§§.
                                                                  Bilagal

Återkallelse av tillstånd

9 § Visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd skall återkallas, om
utlänningen har lämnat oriktiga uppgifter om sin identitet. Återkallelse
skall dock inte ske, om det kan antas att den oriktiga uppgiften inte har
inverkat på tillståndsbeslutet eller om andra särskilda skäl talar emot det.

10    § Visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd får återkallas, om utlänningen medvetet har lämnat andra oriktiga uppgifter än om sin identitet eller medvetet har förtigit omständigheter som varit av betydelse för att få tillståndet. Återkallelse får även ske om det finns andra särskilda skäl, i fråga om uppehållstillstånd dock endast om utlänningen ännu inte har rest in i Sverige.

11    § Om utlänningen har rest in i landet, får ett uppehållstillstånd åter­kallas

 

1.  om han inte försörjer sig på ett ärligt sätt eller bedriver sådan verk­samhet som kräver arbetstillstånd utan att ha sådant tillstånd,

2.  om han på gmnd av ett tidigare ådömt frihetsstraflFeller någon annan särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i något annat nordiskt land, eller

3.  om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrät­telseverksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land.

Återkallelse enligt första stycket får endast ske om frågan har väckts innan utlänningen har varit bosatt här i två år med uppehållstillstånd.

12    § Ett permanent uppehållstillstånd skall återkallas om utlänningens bosättning i Sverige upphör.

13    § Återkallelse av uppehållstillstånd och arbetstillstånd beslutas av statens invandrarverk. Återkallelse av visering beslutas av den myndighet som har meddelat viseringen eller av invandrarverket. Uppehållstillstånd eller visering som har beviljats av utrikesdepartementet får återkallas endast av departementet.

3 kap. Asyl

Definitioner

1 § Med asyl avses i denna lag uppehållstillstånd som beviljas en utlän­
ning därför att

1.   han är flykting,

2.  han är krigsvägrare, eller

3.  han, utan att vara flykting, inte vill återvända till sitt hemland på gmnd av de politiska förhållandena där och kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för detta.

2 § Med y/yÄ:f/n avses i denna lagen utlänning som befinner sig utanför
det land, som han är medborgare i, därför att han känner välgrundad
fruktan för förföljelse på gmnd av sin ras, nationalitet, tillhörighet till en

viss samhällsgrupp eller på gmnd av sin religiösa eller politiska uppfatt-      122


 


ning, och som inte kan eller på gmnd av sin fmktan inte vill begagna sig av     1988/89: SfU 19
detta lands skydd.
                                                          Bilaga 1

Som flykting skall även anses den som är statslös och som av samma skäl befinner sig utanför det land där han tidigare har haft sin vanliga vistelse­ort och som inte kan eller på gmnd av sin fmktan inte vill återvända dit.

3 § Med krigsvägrare avses i denna lag en utlänning som har övergett en
krigsskådeplats eller som har flytt från sitt hemland eller behöver stanna i
Sverige för att undgå förestående krigstjänstgöring.

Rätten till asyl

4 §   En utlänning som avses i 1 § har rätt till asyl.
Asyl får dock vägras om

1.  det av hänsyn till vad som är känt om utlänningens tidigare verksam­het eller med hänsyn till rikets säkerhet finns synnerliga skäl att inte bevilja asyl,

2.  det beträffande en utlänning som omfattas av 1 § 2 eller 3 finns särskilda skäl att inte bevilja asyl,

3.  utlänningen har rest in från Danmark, Finland, Island eller Norge och kan sändas åter till något av dessa länder i enlighet med en överenskom­melse mellan Sverige och det landet, såvida det inte är uppenbart att han inte kommer att beviljas uppehållstillstånd där,

4.  utlänningen i annat fall före ankomsten till Sverige har uppehållit sig i ett annat land än hemlandet och, om han återsänds dit, är skyddad mot förföljelse eller, i förekommande fall, mot att sändas till en krigsskådeplats eller till hemlandet och också mot att sändas vidare till ett annat land där han inte har motsvarande skydd, eller

5.  utlänningen har särskild anknytning till ett annat land och där är skyddad på det sätt som anges i 4.

Regeringen får föreskriva undantag från andra stycket 4 för de fall då utlänningens anknytning till Sverige är av sådan art att han inte bör nekas att få sin ansökan om asyl prövad här.

När flyktingskap upphör

5 §   En flykting upphör att vara flykting om han

1.  av fri vilja på nytt använder sig av det lands skydd där han är medborgare,

2.  efter att ha förlorat sitt medborgarskap av fri vilja förvärvar det på nytt,

3.  förvärvar medborgarskap i ett nytt land och får det landets skydd,

4.  av fri vilja återvänder för att bosätta sig i det land, som avses i 2§, eller

5.  inte längre befinner sig i en sådan situation att han kan anses som flykting enligt 2§ och därför inte kan fortsätta att vägra använda sig av det lands skydd, där han är medborgare eller där han som statslös tidigare hade sin vistelseort.

Flyktingförklaring

6 § På begäran av en flykting skall statens invandrarverk antingen i
samband med att uppehållstillstånd beviljas eller därefter ange att han är
flykting (flyktingförklaring).

En flyktingförklaring skall återkallas av invandrarverket, om det fram­
kommer att utlänningen inte längre är att anse som flykting enligt 2§.
      123


 


Resedokument                                                                1988/89: SfU 19

7 §   För flyktingar och statslösa utfärdar statens invandrarverk en sär-     Bilaga 1 skild legitimationshandling för resor utanför Sverige (resedokument) en­ligt de föreskrifter som regeringen meddelar.

4 kap. Avvisning och utvisning

Avvisning

1 §   En utlänning får avvisas

1.  om han saknar pass när pass krävs för inresa eller vistelse i Sverige,

2.  om han saknar visering, uppehållstillstånd eller annat tillstånd som krävs för inresa, vistelse eller arbete i Sverige,

3.  om det vid hans ankomst till Sverige framkommer att han tänker besöka något annat nordiskt land men saknar erforderligt tillstånd att resa in dit, eller

4.  om han vid inresan antingen undviker att lämna polismyndigheten begärda uppgifter eller till polismyndigheten medvetet lämnar oriktiga uppgifter som är av betydelse för rätten att resa in i Sverige eller medvetet förtiger någon sådan omständighet.

Avvisning enligt första stycket får inte ske av den som vid ankomsten till Sverige hade eller som därefter, under en tid, har haft ett uppehållstill­stånd som har upphört att gälla.

2 §   En utlänning får vidare avvisas

1.  om det kan antas att han kommer att sakna tillräckliga medel för sin vistelse i Sverige eller i något annat nordiskt land, som han tänker besöka, samt för sin hemresa,

2.  om han tänker söka sitt uppehälle i Sverige eller i något annat nordiskt land och det kan antas att han inte kommer att försörja sig på ett äriigt sätt eller att han kommer att bedriva sådan verksamhet som kräver arbetstill­stånd utan att ha sådant tillstånd,

3.  om han på gmnd av tidigare ådömt frihetsstraflF eller någon annan särskild omständighet kan antas komma att begå brott i Sverige eller i något annat nordiskt land,

4.  om det med hänsyn till hans tidigare verksamhet eller i övrigt kan antas att han kommer att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrät­telseverksamhet i Sverige eller i något annat nordiskt land, eller

5.  om det med stöd av lagen (1971:176) om vissa intemationella sank­tioner har föreskrivits att avvisning kan ske.

En utlänning får avvisas även i andra fall när det har begärts av den centrala utlänningsmyndigheten i ett annat nordiskt land och det kan antas att han annars beger sig till det landet.

Avvisning enligt denna paragraf får inte ske senare än tre månader efter utlänningens ankomst till Sverige och inte om utlänningen har visering eller uppehållstillstånd.

Utvisning när uppehållstillstånd upphört att gälla

3 §   En utlänning får utvisas ur Sverige, om han upphäller sig här efter
det att hans uppehållstillstånd har löpt ut eller återkallats.

Handläggning av ärenden om avvisning och utvisning enligt I — 3 §§

4 §   Statens invandrarverk skall pröva ärenden om avvisning om

1.   utlänningen söker asyl här,

2.   utlänningen   har  en   nära   familjemedlem   som   söker  asyl  här.

124


 


3.   utlänningen kan komma att avvisas med stöd av 2§ andra stycket,     1988/89: SfU 19 eller       Bilaga 1

4.   utlänningen utan avbrott har vistats i Sverige mer än tre månader efter ankomsten när frågan väcks om hans avvisning.

I andra fall skall polismyndigheten pröva frågan om avvisning. Om polismyndigheten anser det tveksamt om avvisning bör ske, skall ärendet överlämnas till statens invandrarverk.

5    §   Beslut om utvisning enligt 3 § meddelas av statens invandrarverk.

6    § Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås eller ett uppehållstill­stånd återkallas medan utlänningen befinner sig i Sverige skall samtidigt beslut meddelas om avvisning eller utvisning, om inte synnerliga skäl talar mot detta.

Utvisning på grund av brott

7 §   En utlänning får också utvisas ur Sverige,

1.  om utlänningen döms för ett brott som kan leda till fängelse i mer än ett år, eller om en domstol undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn som utlänningen har dömts till för ett sådant brott, eller

2.  om utlänningen döms för ett brott som kan leda till fängelse enligt denna lag eller enligt författningar som har utfärdats med stöd av lagen, samt omständigheterna vid brottet är försvårande eller utlänningen under de senaste två åren före brottet har begått brott av samma slag.

Utlänningen får dock utvisas endast om det på gmnd av gärningens beskaflFenhet och övriga omständigheter kan antas att han kommer att fortsätta med brottslig verksamhet här i landet eller om brottet är sådant att han inte bör få stanna kvar.

8    § Utvisning på grund av brott beslutas av den domstol som handlägger brottmålet.

9    § När en domstol enligt 34 kap. brottsbalken beslutar att förändra en påföljd, som en utlänning har dömts till förutom utvisning, får domstolen även meddela det beslut beträflFande utvisningen, som förändringen av påföljd ger anledning till.

Vissa begränsningar for utvisning på grund av brott

10 § När en domstol överväger om en utlänning bör utvisas enligt 7§,
skall den ta hänsyn till utlänningens levnads- och familjeförhållanden samt
till hur länge han har vistats i Sverige.

En utlänning som hade vistats i Sverige med permanent uppehållstill­stånd sedan minst två år när åtalet väcktes eller som då var bosatt i Sverige sedan minst tre år, får utvisas endast om det finns synneriiga skäl. Detsam­ma gäller för en medborgare i ett annat nordiskt land som vid den angivna tidpunkten hade varit bosatt här sedan minst två år.

Den som har en flyktingförklaring eller den som annars uppenbart är att anse som flykting och har behov av fristad i Sverige får utvisas endast om han har begått ett synnerligen grovt brott och det skulle medföra allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom stanna här. Utvisning får också ske om han i Sverige eller utomlands har bedrivit verksamhet som har inneburit fara för rikets säkerhet och det finns anledning att anta att han skulle fortsätta sådan verksamhet här.

En utlänning som kom till Sverige innan han fyllde femton år och som        125

när åtal väcktes hade vistats här sedan minst fem år får inte utvisas.


 


Utvisning av hänsyn till rikets säkerhet                               1988/89: SfU 19

11 §   När det behövs av hänsyn till rikets säkerhet, får regeringen utvisa     Bilaga 1
en utlänning eller besluta om inskränkningar och villkor i fråga om utlän­
ningens vistelseort, byte av bostad och anställning samt anmälningsplikt.

I ärenden enligt första stycket skall förhandling hållas. Därvid tillämpas reglema om förhandling i 6 kap.

Beaktande av hinder mot verkställighet

12 § När en fråga om avvisning eller utvisning prövas skall hänsyn tas
till om utlänningen på gmnd av bestämmelserna i 8 kap. 1 — 4§§ inte kan
sändas till ett visst land eller om det annars finns särskilda hinder mot att
avgörandet verkställs.

I beslut som meddelas av regeringen eller statens invandrarverk skall ges de anvisningar i fråga om verkställigheten som denna prövning kan föran­leda.

Återtransport i vissa fall

13 § Om en utlänning, som enligt ett beslut som har meddelats med stöd
av denna lag bara får uppehålla sig i en viss del av landet ändå uppehåller
sig på en annan plats i Sverige, skall han genom polismyndighetens försorg
föras till en plats där han får vistas.

Förbud att återvända till Sverige

14 § När statens invandrarverk beslutar om avvisning eller utvisning,
får beslutet förenas med förbud för utlänningen att under viss tid återvända
till Sverige utan tillstånd av invandrarverket.

En dom eller ett beslut om utvisning enligt 7 eller 11 § skall innehålla förbud för utlänningen att återvända till Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning. 1 domen eller beslutet skall utlänningen upplysas om vilken dag förbudet upphör att gälla och om den påföljd som överträdelse av för­budet kan medföra enligt 10 kap. 4§.

Särskilt tillstånd till kort besök i Sverige

15 § En utlänning som med stöd av 14§ har förbjudits att återvända till
Sverige under en viss tid eller för alltid kan av statens invandrarverk ges
särskilt tillstånd alt göra ett kort besök här för synnerligen viktiga angelä­
genheter. Ett sådant tillstånd kan, om det finns särskilda skäl, ges även på
ansökan av någon annan än utlänningen.

5 kap. Kontroll- och tvångsåtgärder

Kontroll i samband med inresa och utresa

1    § Vid inresa eller utresa skall en utlänning visa upp sitt pass för polismyndigheten, om inte annat följer av föreskrifter som regeringen har meddelat. Utlänningen skall också lämna polismyndigheten de upplys­ningar och visa upp de handlingar som är av betydelse för bedömningen av utlänningens rätt till inresa och vistelse i Sverige.

2    § I samband med inresekontroll får en polisman kroppsvisitera en utlänning samt undersöka hans bagage, handresgods, handväskor och lik­nande, i den utsträckning som det är nödvändigt för att ta reda på utlän-   126


 


ningens identitet. Sådan undersökning får också ske för att ta reda på 1988/89: SfU 19 utlänningens resväg till Sverige, om denna är av betydelse för bedömning- Bilaga 1 en av rätten att resa in i och vistas här i landet. En polisman får i samband med inresekontrollen även undersöka bagageutrymmen och övriga slutna utrymmen i bilar och andra transportmedel i syfte att förhindra att utlän­ningar reser in i Sverige i strid mot bestämmelsema i denna lag eller i en författning som har utfärdats med stöd av denna lag.

Om inresekontrollen sker under medverkan av tullmyndigheten, kust­bevakningen eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant, skall pass och andra handlingar uppvisas för tulltjänstemannen, tjänstemannen vid kustbevakningen eller passkontrollanten. Dessa har under sådana om­ständigheter samma befogenheter som anges i första stycket.

Protokoll skall föras över kroppsvisitation. I protokollet skall anges vad som har förekommit vid visitationen.

Omhändertagande av pass

3 § Om en utlänning vid ankomsten till Sverige eller därefter ansöker om uppehållstillstånd, får polismyndigheten ta hand om hans pass eller annan identitetshandling i avvaktan på att han får tillstånd att vistas här eller lämnar landet.

Omhändertagande av biljetter

4 § En utlännings biljett för resan från Sverige får omhändertas av polismyndigheten i avvaktan på att utlänningen får tillstånd att vistas i Sverige eller lämnar landet, om

1.    utlänningen saknar pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstill­
stånd när detta fordras för inresa eller vistelse i Sverige, eller

2.  utlänningen kan antas komma att ansöka om uppehållstillstånd.
Biljetten får omhändertas bara om det

dels framstår som sannolikt att utlänningen kommer att vägras tillstånd att vistas här,

dels finns anledning att anta att utlänningen annars gör sig av med biljetten och inte själv kan betala kostnaden för sin resa från Sverige.

Polismyndigheten får försöka lösa in biljetten, om den annars skulle förlora sitt värde. Om inlösen sker, skall omhändertagandet avse de pengar som då betalas ut.

Fingeravtryck och fotografi

5 §   Polismyndigheten får fotografera en utlänning och ta hans fingerav­tryck om

1.  utlänningen inte kan styrka sin identitet vid ankomsten till Sverige eller när han därefter ansöker om uppehållstillstånd, eller

2.  det finns fömtsättningar att ta utlänningen i förvar.

Kontroll under vistelsen i Sverige

6 § En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att på begäran av en
polisman visa upp sitt pass eller andra handlingar som visar att han har
rätt att uppehålla sig i Sverige. Han är också skyldig att efter kallelse av
polismyndigheten komma till myndigheten och lämna uppgifter om sin
vistelse här. Om utlänningen inte gör det, får han hämtas. Om det med
    127


 


hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller av annan anledning     1988/89: SfU 19 kan antas att han inte skulle följa kallelsen, får han hämtas utan föregående    Bilaga 1 kallelse.

Kontrollåtgärder enligt första stycket får vidtas endast om det finns anledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig här eller om det annars finns särskild anledning till kontroll.

6 kap. Särskilda bestämmelser om förvar och uppsikt m. m.

Kvarhållande för utredning

1 § För utredning i samband med inresa eller utresa eller i samband med
kallelse eller hämtning enligt 5 kap. 6§ får en utlänning hållas kvar, dock
inte längre än nödvändigt och inte i något fall längre än sex timmar, om
inte beslut har meddelats om förvar enligt 2 eller 3 §.

Förvar och uppsikt

Förvar av vuxna

2 §   En utlänning som har fyllt sexton år får tas i förvar om

1.     hans identitet är oklar vid ankomsten till Sverige eller när han däref­
ter ansöker om uppehållstillstånd och han inte kan göra sannolikt att den
identitet han uppger är riktig samt hans rätt att få resa in i eller vistas i
Sverige inte kan bedömas ändå, eller

2.  det är nödvändigt för att en utredning om hans rätt att stanna i Sverige skall kunna genomföras, eller

3.  det är sannolikt att han kommer att avvisas eller utvisas enligt 4 kap. 1—3 eller 11 § eller fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning.

Beslut om förvar enligt första stycket 3 får meddelas endast om det med hänsyn till utlänningens personliga förhållanden eller övriga omständighe­ter finns anledning att anta att han annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige.

Förvar av barn

3 § En utlänning under sexton år får tas i förvar endast om det är
sannolikt att han kommer att avvisas eller utvisas enligt 4 kap. 1 —3 eller
11 § eller fråga uppkommer om verkställighet av ett beslut om avvisning
eller utvisning och det

1. finns en uppenbar risk för att han annars håller sig undan och
därigenom äventyrar en förestående verkställighet som inte bör fördröjas,
eller

2. finns anledning att anta att han annars bedriver brottslig verksamhet i
Sverige.

Den som är under sexton år får inte tas i förvar om det är tillräckligt att han ställs under uppsikt enligt bestämmelserna i S§ andra stycket.

Om ett barn under sexton år skulle komma att skiljas från sin vårdnads­havare eller, om de är flera, en av dem genom att vårdnadshavaren eller barnet tas i förvar får åtgärden vidtas endast om det finns synnerliga skäl.

Begränsning av liden for JÖrvar

4 § En utlänning får inte hållas i förvar med stöd av 2§ första stycket 2
längre tid än 48 timmar.

I övrigt får en utlänning inte hållas kvar i förvar mer än två veckor, om      128


 


det inte finns synnerliga skäl för en längre tid. Om ett beslut om avvisning     1988/89: SfU 19 eller utvisning har meddelats, får en utlänning dock hållas i förvar i högst    Bilaga 1 två månader, om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid.

Uppsikt

5 § En utlänning som har fyllt sexton år kan, under de fömtsättningar som anges i 2 §, i stället för att tas i förvar ställas under uppsikt, om detta är tillräckligt.

Uppsikt innebär att utlänningen är skyldig att på vissa tider anmäla sig hos polismyndigheten i orten eller lämna ifrån sig sitt pass eller annan legitimationshandling eller uppfylla andra särskilda villkor.

Ny prövning

6 § Ett beslut om förvar som avses i 4§ andra stycket skall prövas på nytt
senast två veckor eller, om beslut har meddelats om avvisning eller utvis­
ning, två månader efter den dag då förvarsbeslutet verkställdes.

Ett beslut om uppsikt skall prövas på nytt inom sex månader från beslutet.

Om utlänningen hålls kvar i förvar eller fortfarande skall stå under uppsikt, skall ny prövning fortlöpande ske inom samma tider.

Om ny prövning inte sker inom föreskriven tid upphör beslutet om förvar eller uppsikt att gälla.

7    § Varje ny prövning av ett beslut om förvar skall föregås av en för­handling. Detta gäller även ett beslut om uppsikt, om det inte med hänsyn till utredningens beskaflFenhet eller andra omständigheter framstår som uppenbart att en sådan saknar betydelse.

8    § Om det inte längre finns skäl att hålla utlänningen i förvar eller under uppsikt, skall åtgärden omedelbart upphävas.

Beslutande myndigheter

9 § Beslut om förvar eller uppsikt fattas av den myndighet som handläg­ger ett ärende om uppehållstillstånd, avvisning eller utvisning. I ärenden som handläggs av regeringen får det statsråd, som har till uppgift att föredra ärenden enligt denna lag, under handläggningen besluta om förvar eller uppsikt. Beslut att ta eller hålla kvar någon i förvar kan inte fattas av regeringen. Motsvarande gäller beträflFande uppsikt.

Den verkställande myndigheten fattar beslut om förvar eller uppsikt, när ett beslut om avvisning eller utvisning har lämnats till myndigheten för verkställighet.

Utan hinder av första stycket får ett beslut om förvar eller uppsikt meddelas av statens invandrarverk i ett ärende där handlingama ännu inte har sänts över till regeringen och av en polismyndighet i ett ärende där handlingarna inte har överlämnats till invandrarverket.

Polismyndigheten får också fatta beslut om att tillfälligt ta en utlänning i
förvar eller ställa honom under uppsikt, om det inte finns tid att avvakta
den handläggande myndighetens beslut. Beslut med stöd av detta stycke
skall skyndsamt anmälas till den myndighet som handlägger ärendet, och
denna myndighet skall därefter omedelbart pröva om beslutet om förvar
eller uppsikt skall fortsätta att gälla.
                                                   129

9   Riksdagen 1988/89. 11 saml. Nr 19


10 §   Om en utlänning som har tagits i förvar eller står under uppsikt     1988/89: SfU 19
avvisas eller utvisas, skall den myndighet som fattar beslutet pröva om    Bilaga 1
utlänningen fortfarande skall hållas i förvar eller stå under uppsikt.

Regeringen får upphäva beslut om förvar eller uppsikt.

11 § Att en polisman i vissa fall får omhänderta en utlänning i avvaktan
på polismyndighetens beslut om förvar framgår av 11 § polislagen
(1984:387).

Om utlänningskontroll sker under medverkan av tullmyndigheten, kust­bevakningen eller med hjälp av en särskilt förordnad passkontrollant, har tulltjänstemannen, tjänstemannen vid kustbevakningen eller passkontrol­lanten samma rätt att omhänderta en utlänning som polismannen. Om­händertagandet skall så skyndsamt som möjligt anmälas till en polisman för prövning av om åtgärden skall bestå.

Bestämmelser om JÖrhandling

12 § Förhandling om förvar eller uppsikt skall hållas inför den myndig­
het som beslutar om åtgärden. Denna myndighet får bestämma att för­
handlingen i stället skall hållas av en tingsrätt.

Myndigheten får bestämma att även någon annan än utlänningen skall höras vid förhandlingen. Om förhandlingen inte hålls vid den myndighet som skall besluta om förvar eller uppsikt, skall, fömtom utlänningen, en representant för myndigheten vara närvarande.

1 ärenden om uppehållstillstånd, avvisning eller utvisning som hand­läggs av regeringen, får det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden enligt denna lag eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer, besluta om förhandlingen och utse en tingsrätt eller en förvaltningsmyndighet att hålla den. Därvid gäller andra stycket på motsvarande sätt.

13    § Utlänningen och andra personer som skall höras skall kallas till förhandlingen. Om utlänningen hålls i förvar, skall den tingsrätt eller förvaltningsmyndighet som håller förhandlingen besluta om hans inställel­se. Har kallelse till förhandlingen delgetts den som skall höras minst fyra dagar före förhandlingen och uteblir den kallade utan att ha anmält laga förfall, får tingsrätten eller förvaltningsmyndigheten besluta att han skall hämtas genom polismyndighetens försorg. Hämtning av någon annan än utlänningen får dock ske endast om det finns synnerliga skäl.

14    § Vid förhandlingen skall noga utredas de omständigheter som kan inverka på ärendets avgörande. Utlänningen skall få tillfälle att ange sin ståndpunkt och att uttala sig om de omständigheter som åberopas i ären­det.

Förhandling vid tingsrätt skall ske enligt bestämmelsema om bevisupp­tagning utom huvudförhandling i brottmål i tillämpliga delar. Utöver vad som följer av Skåp. 1 § rättegångsbalken får rätten besluta att förhandling­en skall hållas inom stängda dörrar, om det kan antas att det vid förhand­lingen kommer fram uppgifter, för vilka hos domstolen gäller sekretess som anges i sekretesslagen (1980:100).

Förhandling vid förvaltningsmyndighet skall ske enligt bestämmelsema om muntlig förhandling i förvaltningsprocesslagen (1971:291) i tillämpli­ga delar.

15 §   För inställelsen vid förhandlingen skall utlänningen få ersättning av

allmänna medel för resa och uppehälle, om det bedöms skäligt med hänsyn 130


 


till hans ekonomiska förhållanden, den tid han har vistats i Sverige samt     1988/89: SfU 19
övriga omständigheter. Förskott får beviljas på ersättningen.
Bilaga 1

Andra personer som på kallelse har inställt sig vid förhandlingen för att höras har rätt till skälig ersättning av allmänna medel för kostnad och tidsspillan med anledning av inställelsen. Förskott får beviljas på ersätt­ning för resa och uppehälle.

Ersättning och förskott beslutas av den myndighet eller domstol som håller förhandlingen.

Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av rege­ringen.

7 kap. överklagande m. m.

Rätten att överklaga

1 § Beslut av förvaltningsmyndigheter i ärenden enligt denna lag får
överklagas endast om det anges i detta kapitel.

Regeringen får pröva ansökningar om upphävande av en avvisning eller en utvisning endast i de fall som anges i detta kapitel.

Beslut om avvisning och utvisning

Polismyndighetens beslut

2 § En polismyndighets beslut om avvisning får av utlänningen överkla­
gas till statens invandrarverk.

Invandrarverkets beslut

3 § Statens invandrarverks beslut i fråga om avvisning eller utvisning
och en i samband därmed behandlad fråga om uppehållstillstånd eller
arbetstillstånd eller återkallelse av sådana tillstånd får av utlänningen
överklagas till regeringen.

Beslut om flyktingforklaring och resedokument

4 § Statens invandrarverks beslut om flyktingförklaring eller resedoku­
ment samt återkallelse av flyktingförklaring får av utlänningen överklagas
till regeringen.

Beslut vid sidan av beslut om avvisning eller utvisning

5 § När statens invandrarverk eller regeringen fattar beslut i ett överkla­
gat ärende om avvisning eller utvisning, får beslut fattas också i fråga om
uppehållstillstånd även om denna fråga inte har tagits upp av utlänningen.

Regeringen får vid prövning av ett beslut om avvisning eller utvisning besluta att utlänningen skall för viss tid förbjudas att återvända till Sveri­ge, även om lägre instans inte har meddelat ett sådant förbud.

Invandrarverket och regeringen får vid prövning av ett beslut om avvis­ning eller utvisning samtidigt meddela sådant beslut angående bam under sexton år som står under utlänningens vårdnad, även om lägre instans inte har prövat denna fråga. I ärenden hos regeringen gäller detta dock inte om det för barnet har åberopats sådana omständigheter som avses i 3 kap. 1 §, såvida det inte är uppenbart att det inte finns gmnd för asyl.

Beslut att omhänderta biljett

6 §   En polismyndighets beslut att omhänderta en biljett får av utlän-     .,.
ningen överklagas till kammarrätten.


 


Beslut om förvar                                                             1988/89: SfU 19

7 §   En polismyndighets eller statens invandrarverks beslut om förvar får     Bilaga 1 av utlänningen överklagas till den kammarrätt som skall överpröva beslut av invandrarverket. Kammarrättens beslut får överklagas enligt bestäm­melserna i förvaltningsprocesslagen (1971:291).

Beslut om förvar får överklagas utan samband med ärendet i övrigt och utan begränsning till viss tid.

öm ett beslut om förvar har fattats av det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden enligt denna lag, prövar regeringsrätten på framställ­ning av utlänningen, om åtgärden skall bestå.

Dom eller beslut om utvisning på grund av brott

8 § En dom eller ett beslut om utvisning på gmnd av brott får överklagas enligt vad som gäller om överklagande av allmän domstols dom eller beslut i brottmål.

Beslut om ersättning m. m.

9 §   En förvaltningsmyndighets beslut

1.  om ersättning i ett ärende som handläggs enligt denna lag,

2.  att avvisa ombud eller biträde, eller

3.  i en jävsfråga,

får överklagas utan samband med ärendet i övrigt. Beslut om ersättning överklagas till kammarrätten.

Omprövning av invandrarverkets beslut

10 § Finner statens invandrarverk att ett beslut som verket har meddelat
som första instans är oriktigt på gmnd av nya omständigheter eller av
någon annan anledning, skall verket ändra beslutet om det inte blir till
nackdel eller skulle sakna betydelse för utlänningen.

Omprövning får ske även om beslutet överklagas till regeringen. Sedan invandrarverket har överlämnat handlingarna i ärendet till regeringen, får verket ompröva sitt beslut bara om regeringen begär yttrande från verket.

överlämnande av ärenden till regeringen

11 § Statens invandrarverk får överlämna ett ärende till regeringen för
avgörande, om verket anser att särskilda skäl motiverar detta. Invandrar­
verket skall då bifoga eget yttrande i ärendet.

Nöjdförklaring

12    § En utlänning som har rätt att överklaga ett beslut om avvisning eller en dom eller ett beslut om utvisning kan förklara att han avstår från att överklaga beslutet eller domen i den delen (nöjdförklaring).

13    §   Nöjdförklaring avges inför

 

1.  den myndighet som har meddelat beslutet eller domen,

2.  polismyndighet som inte har meddelat beslutet, eller

3.  styresmannen vid en kriminalvårdsanstalt eller föreståndaren för ett häkte eller den som tjänstgör i stället för styresmannen eller föreståndaren.

Nöjdförklaringen får dock avges inför en annan myndighet än den som       132


 


har meddelat beslutet eller domen bara i vittnes närvaro och om den som     1988/89: SfU 19 tar emot förklaringen har tillgång till en utskrift av beslutet eller domen    Bilaga 1 eller ett bevis om vad avgörandet innehåller.

14 § En nöjdförklaring kan inte återtas. Om utlänningen har överklagat beslutet eller domen när nöjdförklaringen avges, skall hans överklagande i fråga om avvisning eller utvisning anses återkallat genom nöjdförklaring-en. Om utlänningen ansökt om uppehållstillstånd, arbetstillstånd, resedo­kument, flyktingförklaring eller främlingspass skall ansökningen anses återkallad genom nöjdförklaringen.

Upphävande av avvisnings- och utvisningsbeslut i vissa fall

15 § Om statens invandrarverk efter omprövning eller på gmnd av en ny
ansökan beviljar en utlänning uppehållstillstånd, får verket samtidigt upp­
häva ett beslut om avvisning eller utvisning. Meddelar invandrarverket ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd utan att upphäva beslutet om avvisning
eller utvisning, får detta inte verkställas medan tillståndet gäller.

Invandrarverket får dock inte

1.   upphäva en domstols dom eller beslut om utvisning,

2.  upphäva regeringens beslut om utvisning enligt 4 kap. 11 §, eller

3.  meddela uppehållstillstånd för den som har utvisats genom en sådan dom eller ett sådant beslut.

16 § Om regeringen finner att en dom eller ett beslut om utvisning på
gmnd av brott eller ett beslut om utvisning enligt 4 kap. 11 § inte kan
verkställas eller om det annars finns särskilda skäl för att beslutet inte
längre skall gälla, får regeringen upphäva avgörandet helt eller delvis.

Om domen eller beslutet om utvisning inte upphävs kan, i fall som avses i första stycket, ett tidsbegränsat uppehållstillstånd och arbetstillstånd meddelas av regeringen. Utvisningsbeslutet får inte verkställas medan tillståndet gäller.

8 kap. Verkställighet Hinder mot verkställighet

Risk JÖr dödsstraff, kroppsstraff eller tortyr

I § En avvisning eller en utvisning får aldrig verkställas till ett land om det finns grundad anledning att tro att utlänningen där skulle vara i fara att straflFas med döden eller med kroppsstraflF eller att utsättas för tortyr och inte heller till ett land där han inte är skyddad mot att sändas vidare till ett land där han skulle vara i sådan fara.

R iskJÖrJÖrJÖljelse

2 § När en avvisning eller en utvisning skall verkställas, får utlänningen inte sändas till ett land där han riskerar att utsättas för förföljelse och inte heller till ett land där han inte är skyddad mot att sändas vidare till ett land där han löper risk för förföljelse.

En utlänning får dock sändas till ett land som avses i första stycket, om
det inte går att sända honom till något annat land och utlänningen genom
ett synnerligen grovt brott har visat att det skulle vara förenat med allvar­
lig fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom stanna i Sverige.
   133


 


Detta gäller inte om den förföljelse som hotar honom i det andra landet     1988/89: SfU 19
innebär fara för hans liv eller annars är av särskilt svår beskaflFenhet.
   Bilaga 1

Likaså får utlänningen sändas till ett land som avses i första stycket, om han har bedrivit verksamhet som har inneburit fara för Sveriges säkerhet och det finns anledning att anta att han skulle fortsätta sådan verksamhet här och han inte kan sändas till något annat land.

Särskilda hinder ifråga om krigsvägrare m.fl.

3    § En krigsvägrare får inte, om det inte finns särskilda skäl, sändas till ett land där han riskerar att sändas till en krigsskådeplats. Samma hinder gäller i fråga om länder i vilka han inte är skyddad mot att sändas vidare till ett land, där han löper denna risk.

4    § En utlänning som avses i 3 kap. 1 § 3 får inte sändas till sitt hemland eller till ett land, där han riskerar att sändas vidare till hemlandet, om han har synnerliga skäl mot detta.

Vart verkställigheten skall ske

5 § Om det inte finns hinder mot verkställigheten enligt 1 — 4§§, skall en
utlänning som avvisas eller utvisas sändas till sitt hemland eller, om
möjligt, till det land från vilket han kom till Sverige.

Kan verkställigheten inte genomföras på det sätt som anges i första stycket eller finns det andra särskilda skäl, får utlänningen i stället sändas till något annat land.

6 § Om en utlänning som har kommit till Sverige med ett fartyg eller ett
luftfartyg avvisas därför att han saknar pass eller de tillstånd som krävs för
att resa in i landet eller medel för sin hemresa, får han föras tillbaka till
detta eller sättas ombord på ett annat fartyg eller luftfartyg med samma
ägare eller brukare (transportören). Om det är nödvändigt att bevaknings­
personal följer med skall även den ges plats på fartyget eller luftfartyget.

Vägrar befälhavaren på fartyget eller luftfartyget att ta emot utlänningen eller bevakningspersonalen, får polismyndigheten förelägga honom vite.

Första stycket gäller inte om fartyget eller luftfartyget skall avgå till ett land dit utlänningen inte får sändas enligt 1 -4§§.

Verkställighet av icke lagakraftvunna beslut

7 § En polismyndighets beslut om avvisning skall verkställas även om
det har överklagats.

Statens invandrarverks beslut om avvisning eller utvisning får verkstäl­las fastän beslutet inte har vunnit laga kraft, om utlänningen har avgett nöjdförklaring.

Verkställighet får också ske om utlänningen har avgett nöjdförklaring beträflFande en domstols dom eller beslut om utvisning på gmnd av brott och åklagaren medger det. Verkställighet av utvisningen får dock inte ske förrän en ådömd fängelsepåföljd har avtjänats eller verkställigheten av den har flyttats över till ett annat land.

8 § Statens invandrarverk får förordna att verkets beslut om avvisning
får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft (omedelbar verkstäl­
lighet), om det är uppenbart att det inte finns gmnd för asyl och att
uppehållstillstånd inte heller skall beviljas på någon annan gmnd.
              134


 


Beslut om omedelbar verkställighet får meddelas senare än tre månader   . 1988/89: SfU 19 efter utlänningens ankomst till Sverige bara om synnerliga skäl talar för    Bilaga 1 detta.

Avbrytande av verkställigheten (inhibition)

9 § Om en utlänning har överklagat ett beslut om avvisning med förord­
nande om omedelbar verkställighet enligt 8 §, skall statens invandrarverk
pröva om verkställigheten av beslutet tills vidare skall avbrytas (inhibi­
tion). I samband med omprövning av ett avvisningsbeslut med ett sådant
förordnande skall invandrarverket pröva om inhibition skall meddelas.

10 § Vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd från en utlän­
ning som skall avvisas eller utvisas enligt ett beslut som har vunnit laga
kraft, får statens invandrarverk besluta om inhibition av det tidigare
meddelade beslutet.

Regeringen får, vid prövning av en fråga om upphävande av en domstols dom eller beslut om utvisning eller vid omprövning av ett beslut om utvisning enligt 4 kap. 11 §, besluta om inhibition av det tidigare meddela­de beslutet.

Om det finns särskilda skäl, får invandrarverket också i andra fall än som angetts i första stycket besluta om inhibition.

Verkställande myndighet

II § Ett beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas av polis­myndigheten eller, i fråga om beslut av regeringen, någon annan myndig­het som reeennopn hpctärmnpr

het som regeringen bestämmer.

Tidpunkten för verkställighet

12 § En polismyndighets beslut om avvisning, statens invandrarverks beslut om avvisning med förordnande om omedelbar verkställighet, dom­stols dom eller beslut om utvisning samt regeringens beslut om utvisning enligt 4 kap. 11 § skall verkställas snarast möjligt.

I andra fall än som avses i första stycket, skall en utlänning som har avvisats lämna landet inom två veckor och en utlänning som har utvisats lämna landet inom fyra veckor efter det att beslutet vann laga kraft, om inte annat bestäms i beslutet.

Om utlänningen inte lämnar landet inom den föreskrivna tiden eller det med säkerhet måste antas att han inte har för avsikt att frivilligt lämna landet inom denna tid, skall polismyndigheten verkställa beslutet så snart det kan ske.

Underrättelse om hinder mot verkställighet

13 § Om den verkställande myndigheten finner att verkställigheten inte kan genomföras eller att ytterligare besked behövs, skall myndigheten underrätta statens invandrarverk om detta. Invandrarverket får i ett så­dant fall besluta i fråga om verkställigheten eller vidta de åtgärder i övrigt som behövs.

Om verkställigheten avser en dom eller ett beslut om utvisning på gmnd
av brott, skall invandrarverket skyndsamt överlämna ärendet till regering­
en för prövning om verkställigheten inte kan genomföras.
                       135


 


När ett beslut skall anses verkställt                                   1988/89: SfU 19

14 §   Ett beslut om avvisning eller utvisning skall anses verkställt, om    Bilaga 1 utlänningen har lämnat landet och beslutet har vunnit laga kraft.

Preskription

15 § Ett beslut om avvisning eller utvisning, som inte har meddelats av allmän domstol, upphör att gälla, om det inte har verkställts inom fyra år från det att beslutet vann laga kraft.

Om en utlänning inte har kunnat anträflFas för verkställighet av ett beslut enligt första stycket inom fyraårstiden, och frågan om verkställighet fortfa­rande får ske kommer upp därefter, skall beslutet anses verkställt enligt 14§ inom fyraårstiden, om inte annat visas.

Ny verkställighet

16 § Om en utlänning som har avvisats eller utvisats med förbud att återvända ändå återkommer till Sverige utan att ha fått särskilt tillstånd till ett kort besök här enligt 4 kap. 15 § eller stannar kvar här efter det att giltighetstiden för ett sådant särskilt tillstånd har gått ut, skall beslutet verkställas på nytt.

9 kap. Kostnadsansvar

Utlänningens ansvar for resekostnader

I § Om en utlänning avvisas eller utvisas, är han skyldig att betala kostnaden för sin egen resa till den ort dit han sänds eller åläggs att resa genom en myndighets försorg.

Detsamma gäller när en utlänning som bara får vistas i en viss del av Sverige, genom polismyndighetens försorg förs tillbaka till en plats där han får vistas.

Transportörens kostnadsansvar

2 § Om en utlänning som har kommit till Sverige med ett fartyg eller ett
luftfartyg avvisas därför att han saknar pass eller de tillstånd som krävs för
att resa in i landet eller medel för sin hemresa, är transportören skyldig att
ersätta staten för kostnaden för utlänningens resa från Sverige samt för
resekostnaden från Sverige och tillbaka för den bevakningspersonal som
behöver följa med.

Denna skyldighet kan transportören helt eller delvis befrias ifrån, om

1. han visar att han har haft skälig anledning att anta att utlänningen
hade rätt att resa in i Sverige, eller

2. det med hänsyn till kostnadens storlek eller av andra skäl framstår
som uppenbart oskäligt att kräva ut kostnaden.

3 § Om en utlänning, som är anställd ombord på ett fartyg eller ett
luftfartyg eller som utan tillåtelse har följt med detta, lämnar fartyget eller
luftfartyget under dess uppehåll i Sverige och olovligen reser in i Sverige
och avvisas, är fartygets eller luftfartygets ägare eller bmkare skyldig att
svara dels för de kostnader för hans uppehälle som uppstår för de närmaste
tre månaderna, dels för hans utresa ur Sverige. Har fartyget eller luftfarty­
get utländsk ägare eller bmkare, är befälhavaren skyldig att på dennes

vägnar svara för dessa kostnader, om det inte är uppenbart oskäligt.        136


 


10 kap. Påföljder för brott                                                1988/89: SfU 19

Straffansvar                                                                      °

1 §   Till böter döms

1.   en utlänning som uppehåller sig i Sverige utan föreskrivet tillstånd och utan att inom föreskriven tid ha ansökt om ett sådant tillstånd, eller

2.   en utlänning som har anställning eller bedriver verksamhet som kräver arbetstillstånd, utan att inneha ett sådant tillstånd.

Till böter eller, när omständighetema är försvårande, fängelse i högst ett år döms den som har en utlänning i sin tjänst fastän utlänningen inte har föreskrivet arbetstillstånd. I fråga om påförande av särskild avgift gäller 7-8§§.

2 § Till böter eller, när omständighetema är försvårande, fängelse i högst
sex månader döms

1.  en utlänning som, i annat avseende än beträflFande skyldighet att ha pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd, överträder bestäm­melserna i denna lag eller vad som har föreskrivits med stöd av lagen,

2.  den som inte gör anmälan som föreskrivs i en författning som har utfärdats med stöd av denna lag,

3.  den som i en anmälan eller ett ansökningsärende enligt denna lag eller enligt en författning som har utfärdats med stöd av denna lag medvetet lämnar oriktig uppgift eller medvetet underlåter att tala om något förhål­lande av betydelse,

4.  den som hjälper en utlänning att komma in i Sverige i strid mot föreskrifter i denna lag eller i en författning som har utfärdats med stöd av lagen.

För försök eller förberedelse till brott som avses i första stycket 4 döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

3 § Till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande,
till böter döms

1.     den som försöker hindra verkställighet av ett beslut om utvisning som
har meddelats enligt 4 kap. 11 §,

2.  den som genom att dölja en utlänning eller genom någon annan sådan åtgärd försöker hindra verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning, om gärningen har skett i vinningssyfte,

3.  en utlänning som överträder föreskrifter som har meddelats enligt denna lag eller enligt en författning som har utfärdats med stöd av denna lag och som innebär skyldighet för honom att endast vistas inom en viss del av landet.

4 § Till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa, till böter döms en
utlänning som uppehåller sig i Sverige fastän han enligt ett verkställt beslut
om utvisning enligt 4 kap. 7 eller 11 § inte har haft rätt att återvända hit.
Detta gäller dock inte om utlänningen har flytt hit för att undgå förföljelse.

1 ringa fall skall åtal för brott enligt denna paragraf inte väckas annat än om det är påkallat från allmän synpunkt.

5 § Till fängelse i högst två år eller, när omständigheterna är mildrande,
till böter döms den som i vinningssyfte planlägger eller organiserar verk­
samhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan
pass eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige.

6§   Ersättning som har lämnats till den som har begått brott enligt 3§ 2   j37

eller 5 § skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt.


 


Avgifter                                                                                         1988/89: SfU 19

7 §   En fysisk eller juridisk person som haren utlänning i sin tjänst fastän     Bilagal
denne inte har arbetstillstånd skall, oavsett om ansvar utkrävs enligt 1 §

andra stycket, betala en särskild avgift.

För varje utlänning som avses i första stycket utgör avgiften hälften av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde när överträdelsen upphörde. Om överträdelsen har pågått under en längre tid än tre månader, utgör avgiften för varje utlänning i stället hela basbelop­pet. Avgiften får minskas eller efterskänkas, om särskilda omständigheter talar för det.

8 § Frågor om påförande av avgift enligt 7 § prövas av allmän domstol
efter ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år från det att
överträdelsen upphörde. 1 fråga om sådan talan tillämpas bestämmelsema
i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa svårare straflF än
böter och bestämmelsema om kvarstad i brottmål på motsvarande sätt.
När fem år har gått efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte
påföras. Avgiften tillfaller staten.

Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna tid, får den tillsammans med restavgift, som beräknas enligt 58 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272), drivas in på det sätt som enligt nämnda lag gäller för indrivning av skatt. Indrivnings­åtgärder får dock inte vidtas när fem år har gått efter det att beslutet vann laga kraft.

11 kap. Vissa bestämmelser om handläggningen

Muntlig handläggning i asylärenden

1 § I ett asylärende vid statens invandrarverk skall det ingå muntlig
handläggning det kan antas vara till fördel för utredningen eller i övrigt
främja ett snabbt avgörande av ärendet. Muntlig handläggning skall även
annars företas på begäran av utlänningen, om inte en sådan handläggning
skulle sakna betydelse för att avgöra frågan om uppehållstillstånd.

Invandrarverket får bestämma att även andra personer än utlänningen skall höras vid handläggningen. Ersättning för inställelsen lämnas därvid enligt vad som föreskrivs i 6 kap. 15 § andra stycket.

Parts rätt att få del av uppgifter

2 § Bestämmelserna i 17§ förvaltningslagen (1986:223) om rätt för en
part att få del av uppgifter tillämpas i ärenden om visering, tidsbegränsat
uppehållstillstånd, arbetstillstånd och återkallelse av permanent uppe­
hållstillstånd endast när utlänningen är bosatt eller annars vistas i Sverige.

Motivering av beslut

3 § Bestämmelserna i 20§ förvaltningslagen om motivering av beslut
tillämpas inte beträffande beslut om visering, tidsbegränsat uppehållstill­
stånd och arbetstillstånd.

Statsråds beslut om inhibition

4 § När ett ärende enligt denna lag skall prövas av regeringen får, för
tiden till dess regeringen avgör ärendet, det statsråd som har till uppgift att

föredra dessa ärenden besluta om inhibition av avvisning eller utvisning.    138


 


Tolkersättning                                                               1988/89: SfU 19

5 §   Den som är tolk vid handläggning av ett ärende enligt denna lag inför     Bilagal en förvaltningsmyndighet eller domstol har rätt att av allmänna medel få arvode samt ersättning för kostnader och tidsspillan, om inte uppdraget har fullgjorts i tjänsten.

Frågan om ersättning prövas av den domstol eller myndighet som hand­lägger ärendet.

Närmare bestämmelser om ersättning meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Skyldighet att lämna uppgifter

6 § Socialnämnden skall på begäran av regeringen, statens invandrar­verk eller en polismyndighet lämna ut uppgifter om en utlännings personli­ga förhållanden, om uppgiftema behövs i ett ärende om uppehållstillstånd eller för verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning.

Om utlänningen i ett ärende enligt denna lag åberopar intyg om sin psykiska eller fysiska hälsa, skall hälso- och sjukvårdsmyndighet på begä­ran av den myndighet som handlägger ärendet lämna upplysningar som kan vara av betydelse för att bedöma uppgifterna i intyget.

Yttrande i ärenden om arbetstillstånd

7 § Vid handläggning av frågor om arbetstillstånd som har principiell betydelse eller som i övrigt är av större vikt skall berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer få tillfälle att yttra sig.

12 kap. Särskilda bemyndiganden

Anmälningsskyldigheter m. m.

1 §   Regeringen får, utöver vad som fömt har angetts i denna lag, medde­la föreskrifter om

1.  skyldighet att anmäla utlänningars vistelse eller anställning i Sverige,

2.     sådana inskränkningar angående utlänningars rätt att vistas inom
vissa områden eller vara anställda i ett visst företag eller i företag av ett
visst slag som är nödvändiga med hänsyn till Sveriges säkerhet.

Diplomatpersonal m.fl.

2 § I fråga om diplomatiska tjänstemän och avlönade konsulära tjänste­män som är anställda av främmande stater i Sverige samt deras familjer och betjäning liksom beträflFande främmande staters kurirer tillämpas denna lag endast i den utsträckning som regeringen föreskriver.

I fråga om andra utlänningar, vilka är berättigade till förmåner enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, iakttas de inskränkningar som följer av 2 — 5 §§ i den lagen.

Hemsändande för vård m. m.

3 § Regeringen får meddela föreskrifter om hemsändande av utlänning­
ar, som inte är flyktingar och som har tagits om hand enligt lagen
(1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen
(1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller 35 §
  139


 


lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda     1988/89: SfU 19 jämförd med 6§ lagen (1985:569) om införande av lagen (1985:568) om     Bilaga 1 särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m. fl.

Efter avtal med annat land om behandling av fri passagerare får regering­en föreskriva avvikelser från bestämmelserna i denna lag samt meddela de föreskrifter i övrigt som behövs för tillämpning av avtalet.

Krig och krigsfara m. m.

4 § Regeringen får meddela föreskrifter att gälla i krig, vid krigsfara eller
under sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller
av krigsfara som Sverige har befunnnit sig i, i fråga om utlänningars

1..inresa och vistelse i landet,

2.  utresa ur landet,

3.  rätt att ha anställning eller oflFentligt förtroendeuppdrag här,

4.  avlägsnande från landet samt

5.  omhändertagande i anstalt eller förläggning.

5 § En föreskrift enligt 4§ 4 eller 5 som har meddelats i andra fall än då
Sverige är i krig skall underställas riksdagen inom en månad från ikraftträ­
dandet. Om riksmöte inte pågår då, räknas tiden från början av nästa
riksmöte.

Föreskriften upphöratt gälla, om den inte underställs riksdagen i rätt tid eller om riksdagen inte godkänner den inom två månader från den dag då underställningen skedde.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989, då utlänningslagen
(1980:376) skall upphöra att gälla.

2.  Om ett ärende om avvisning eller utvisning på annan gmnd än brott har inletts före ikraftträdandet, skall i det ärendet beslut i frågan om avvisning eller utvisning fattas med tillämpning av äldre bestämmelser.

3.  Om ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning har inletts före ikraftträdandet, tillämpas i det ärendet äldre bestämmelser i fråga om verkställigheten. För utlänningen gäller i sådant fall inte 2 kap. 5 § tredje stycket.

4.  Om det i lag eller annan författning förekommer uttrycken förpassning eller förvisning, skall därmed avses utvisning enligt 4 kap. 3 § resp. 7 § i nya lagen.

5.  Vid tillämpning av 10 kap. 3§ 1 och 3 samt 4 § likställs med beslut om utvisning eller föreskrift som där nämns motsvarande beslut eller före­skrift enligt äldre lag.

6.  Om det i en lag eller i en annan författning hänvisas till en föreskrift, som har ersatts genom en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

140


 


2 Förslag till                                                   1988/89: SfU 19

Lag om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen)

Härigenom föreskrivs följande.

1 § En utlänning som kommer till Sverige skall avvisas, om det finns
gmndad anledning att anta att han tillhör eller verkar för en sådan organi­
sation eller gmpp som avses i andra stycket och om det dessutom med
hänsyn till vad som är känt om hans tidigare verksamhet eller i övrigt
föreligger fara för att han här i landet medverkar till sådana handlingar som
avses i det stycket.

I första stycket avses en organisation eller gmpp som, med hänsyn till vad som är känt om dess verksamhet, kan befaras utanför sitt hemland använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därvid begå sådana gämingar här i landet.

Avvisning skall ske när utlänningen kommer till Sverige eller så snart som möjligt efter ankomsten. Avvisning får inte ske senare än tre månader från ankomsten.

2 § Uppkommer fråga om att en utlänning som kommer till Sverige skall
avvisas, skall polismyndigheten genast överlämna ärendet till regeringens
avgörande. I sådana ärenden skall förhandling hållas. Yttrande skall in­
hämtas från statens invandrarverk, om det inte möter hinder på gmnd av
att ärendet är synnerligen brådskande. Regeringen får dock utan föregåen­
de förhandling eller hörande av invandrarverket besluta att inte avvisa
utlänningen.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter med riktlinjer för polis­myndigheternas prövning av frågan om ett ärende skall överlämnas till regeringens avgörande.

3 § En utlänning får utvisas ur landet, om det föreligger sådana omstän­
digheter som anges i 1 § första stycket men enligt tredje stycket avvisning
inte kan ske.

Beslut om utvisning enligt första stycket meddelas av regeringen. I sådana ärenden skall förhandling hållas. Yttrande skall inhämtas från statens invandrarverk, om det inte möter hinder på gmnd av att ärendet är synnerligen brådskande.

4 § Beslut om avvisning eller utvisning skall förenas med förbud för
utlänningen att återvända till Sverige. Därvid tillämpas bestämmelserna i

4 kap. 14 § andra stycket utlänningslagen (1989:000) på motsvarande sätt.

5   § 1 ärenden om avvisning eller utvisning enligt denna lag får det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden enligt denna lag, eller den tjänsteman som statsrådet bestämmer, besluta om förhandling och be­stämma om andra än utlänningen skall höras. Förhandlingen skall hållas vid Stockholms tingsrätt eller, om särskilda skäl talar mot att förhandling­en hålls där, vid en annan domstol eller vid en förvaltningsmyndighet.

6   § Den domstol eller myndighet som håller förhandlingen skall uppdra åt rikspolisstyrelsen eller en polismyndighet eller åt en särskilt utsedd person att vara allmänt ombud vid förhandlingen.

141


 


7 §   Utlänningen och andra personer som skall höras, skall kallas till     1988/89: SfU 19
förhandlingen. Om utlänningen hålls i förvar, skall den domstol eller     Bilaga 1
förvaltningsmyndighet som håller förhandlingen besluta om hans inställel­
se. Har kallelse till förhandlingen delgetts den som skall höras minst fyra

dagar före förhandlingen och uteblir den kallade utan att ha anmält laga förfall, får domstolen eller förvaltningsmyndigheten besluta om hämtning genom polismyndighetens försorg. Hämtning av någon annan än utlän­ningen får dock ske endast om det finns synnerliga skäl.

8 § Vid förhandlingen skall noga utredas de omständigheter som kan
inverka på ärendets avgörande. Utlänningen skall få tillfälle att ange sin
ståndpunkt och att uttala sig om de omständigheter som åberopas i ären­
det.

I fråga om förhandling vid allmän domstol skall, i den mån annat inte följer av 5 — 7 samt 9 och 10 §§, i tillämpliga delar gälla bestämmelsema om bevisupptagning utom huvudförhandling i brottmål. Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken får rätten förordna att förhandlingen skall hållas inom stängda dörrar, om det kan antas att det vid förhandling­en kommer att förebringas uppgift, för vilken hos domstolen gäller sekre­tess som avses i sekretesslagen (1980:100).

Förhandling vid förvaltningsmyndighet eller allmän förvaltningsdom­stol skall, om annat inte följer av 5 - 7 samt 9 och 10§§, ske med iakttagan­de i tillämpliga delar av som föreskrivs om muntlig förhandling vid sådan domstol.

9 § För inställelse vid förhandlingen skall utlänningen få ersättning av
allmänna medel för resa och uppehälle, om det bedöms skäligt med hänsyn
till hans ekonomiska förhållanden, den tid han har vistats i landet samt
övriga omständigheter. Förskott får beviljas på ersättningen.

Andra personer som på kallelse har inställt sig vid förhandlingen har rätt till ersättning av allmänna medel för kostnad och tidsspillan med anled­ning av inställelsen. Förskott får beviljas på ersättning för resa och uppe­hälle.

Den som är allmänt ombud eller tolk har rätt att av allmänna medel få arvode samt ersättning för kostnader och tidsspillan, om inte uppdraget har fullgjorts i tjänsten.

10    § Frågan om ersättning eller förskott prövas av den domstol eller förvaltningsmyndighet som håller förhandlingen. Närmare bestämmelser om ersättning och förskott meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

11    § En förvaltningsmyndighets beslut om ersättning enligt 9§ får över­klagas till kammarrätten.

12    § En utlänning får tas i förvar om det är sannolikt att han kommer att avvisas eller utvisas enligt denna lag eller beslut härom föreligger och det skäligen kan antas att han annars kommer att hålla sig undan eller bedriva brottslig verksamhet i Sverige eller om hans identitet är oklar. Är utlän­ningen under sexton år, får han inte utan synnerliga skäl tas i förvar. Detsamma gäller hans vårdnadshavare eller, om de är flera, en av dem.

Under de förutsättningar som anges i första stycket kan en utlänning ställas under uppsikt, om detta är tillräckligt. BeträflFande uppsikt gäller 6 kap. 5 § utlänningslagen (1989:000) i tillämpliga delar.

142


 


13 §   Även om de i 12§ angivna fömtsättningama inte föreligger, får en     1988/89: SfU 19
polismyndighet ta en utlänning i förvar eller ställa honom under uppsikt     Bilaga 1

när fråga om avvisning skall överlämnas till regeringen enligt 2§ eller när det uppkommer fråga om att utvisa utlänningen enligt 3§.

Beslut med stöd av första stycket skall anmälas till regeringen. Det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden enligt denna lag skall snarast pröva om åtgärden skall bestå.

14    § När regeringen har beslutat om avvisning eller utvisning enligt denna lag men det möter hinder som anges i 8kap. 1 — 4§§ utlänningslagen (1989:000) mot att verkställa beslutet eller beslutet av annan särskild anledning inte bör verkställas, skall regeringen förordna att verkställighet tills vidare inte får ske (inhibition). Avvisnings- eller utvisningsbeslutet samt förordnandet om inhibition skall prövas på nytt när det finns skäl till detta.

15    § När fråga uppkommer om hinder mot verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag, får det statsråd som har till uppgift att föredra sådana ärenden besluta att verkställighet inte skall ske innan regeringen har avgjort ärendet. Ett sådant beslut får även fattas av statens invandrarverk. Verket skall då genast underrätta regeringen och anmäla ärendet, om det ännu inte har kommit under regeringens pröv­ning.

16    § Ett beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas så snart det kan ske. Verkställigheten ankommer på polismyndighet. Regeringen får dock förordna att verkställigheten skall ske genom annan myndighets försorg.

17    § Skall ett av regeringen meddelat beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag på gmnd av förordnande enligt 14 § inte verkställas, tilläm­pas 19 — 22 §§ beträflFande utlänning som avses med beslutet. Regeringen får besluta om sådana åtgärder som anges i 4 kap. 11 § första stycket utlännings­lagen (1989:000) för utlänningens vistelse i landet.

Har enligt utlänningslagen meddelats beslut i andra fall än sådana som avses i första stycket om avvisning eller utvisning och kan beslutet inte verkställas, får regeringen, om sådana omständigheter föreligger beträflFan­de utlänningen som avses 1 §, förordna att 19 —22§§ skall tillämpas och besluta om sådana åtgärder som sägs i första stycket.

Innan beslut om åtgärder meddelas skall förhandling hållas. Därvid tillämpas reglema om förhandling i 5— 11 §§.

18    § I ärende enligt denna lag gäller i tillämpliga delar vad som är föreskrivet i 4kap. 12, 13 och 15§§, Skåp. S§, 6kap. 4§ andra stycket och 6-lS§§, 7kap. 7 och 9§§, 8kap. 1-6, 14 och 16§§, 9 kap. l-3§§ samt 11 kap. 5 och 6§§ utlänningslagen (1989:000).

19    § Om det är av betydelse för att utröna om en organisation eller gmpp som avses i 1 § andra stycket planlägger eller förbereder gärning som innebär våld, hot eller tvång för politiska syften, får en utlänning som avses i 17§, underkastas husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbe­siktning. Av en sådan utlänning får också tas fingeravtryck och fotografi.

Förordnande om åtgärd enligt första stycket meddelas av polismyndig­
het. I fråga om sådan åtgärd gäller i övrigt bestämmelsema i 28 kap.
rättegångsbalken i tillämpliga delar.
                                                    143


 


20 §   För ändamål som avses i 19 § första stycket kan rätten, om det finns     1988/89:SfU19
synnerliga skäl, meddela polismyndighet tillstånd att ta del av samtal till och     Bilaga 1

från telefonapparat, som innehas eller av annat skäl kan antas komma att begagnas av en utlänning som avses i 17§.

Rätten kan för ändamål som avses i 19§ första stycket, om det finns synnerliga skäl, även meddela polismyndighet tillstånd att närmare under­söka, öppna eller granska post- eller telegraflförsändelse, brev, annan sluten handling eller paket som har ställts till eller avsänts från utlänning som avses i 17§, och som påträflFas vid husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som finns hos post-, telegraf-, järnvägs- eller annan befordringsanstalt.

I tillstånd som avses i andra stycket kan rätten förordna, att i tillståndet avsedd försändelse, som ankommer till befordringsanstalt, skall kvarhållas till dess den närmare undersökts, öppnats eller granskats. Förordnandet skall innehålla underrättelse att meddelande om åtgärden inte får utan tillstånd av den som har begärt åtgärden lämnas avsändaren, mottagaren eller annan.

21 § Tillstånd som avses i 20 § skall meddelas att gälla för viss tid som
inte överstiger en månad. Tiden räknas vid tillstånd till telefonavlyssning
från den dag tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare och i övriga
fall från den dag tillståndet meddelades.

Frågan om tillstånd prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av rikspo­lisstyrelsen. Rättens avgörande sker genom slutligt beslut. Sådant beslut går omedelbart i verkställighet. I fråga om förfarandet skall också bestäm­melserna i rättegångsbalken om förfarandet vid rättens prövning av fråga som under fömndersökning i brottmål uppkommit om åtgärd enligt 27 kap. 16 § nämnda balk tillämpas.

22 § Uppteckning som har gjorts vid telefonavlyssning får inte granskas
av annan än rätten, rikspolisstyrelsen, polismyndighet eller åklagare. Inne­
håller uppteckningen något som inte är av betydelse för det ändamål som har
föranlett avlyssningen, skall den i sådan del efter granskningen omedelbart
förstöras.

Försändelse eller annan handling som omfattas av tillstånd enligt 20§ får inte närmare undersökas, öppnas eller granskas av annan än rätten, rikspolisstyrelsen, polismyndighet eller åklagare. Sådan handling skall undersökas snarast möjligt. När undersökningen har slutförts, skall försän­delse som finns hos befordringsanstalt tillställas den till vilken försändel­sen är ställd och annan handling återlämnas till den hos vilken handlingen påträflFats, om inte beslag sker enligt därom gällande bestämmelser.

23 § Till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande,
till böter döms

1. den som hjälper en sådan utlänning som avses i 1 § att komma in i
Sverige,

2.   den som försöker hindra verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag eller

3.   en utlänning som bryter mot en sådan föreskrift som har meddelats enligt 17§.

För försök eller förberedelse till brott som avses i första stycket 1 döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

24 §   Till fängelse i högst ett år eller, om brottet är ringa, till böter döms

en utlänning som uppehåller sig i Sverige, fast han enligt ett verkställt      144


 


beslut om avvisning eller utvisning enligt denna lag inte har haft rätt att     1988/89: SfU 19 återvända hit. Detta gäller dock inte om utlänningen har flytt hit för att     Bilaga 1 undgå förföljelse som avses i 3 kap. 2§ utlänningslagen (1989:000).

I ringa fall skall åtal för brott enligt denna paragraf inte väckas annat än om det är påkallat från allmän synpunkt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989, då lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall skall upphöra att gälla.

Bestämmelserna i 17 § första stycket tillämpas även när regeringen enligt 73 § utlänningslagen (1980:376) eller 8§ lagen (1973:162) om särskilda åtgärder till förebyggande av vissa våldsdåd med internationell bakgmnd eller 51 § tredje stycket utlänningslagen (1954:193) har förordnat att avvis­nings- eller utvisningsbeslut ej skall verkställas. Bestämmelserna i 17§ andra stycket är tillämpliga också när beslut om avvisning eller utvisning har meddelats enligt utlänningslagen (1980:376) och när beslut om avvis­ning, förpassning, förvisning eller utvisning har meddelats enligt utlän­ningslagen (1954:193).

Vid tillämpning av 23 § första stycket 2 och 24 § första stycket likställs med beslut om avvisning eller utvisning som där avses motsvarande beslut enligt äldre lag. Med föreskrift enligt 23 § första stycket 3 likställs motsvarande föreskrifter som meddelats enligt äldre lag.

Om det i en lag eller i en annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

145

10   Riksdagen 1988/89. 11 saml. Nr 19


 


3 Förslag till                                                   1988/89: SfU 19

Lag om tillstånd för anställning på fartyg            ''

Härigenom föreskrivs följande.

1 § En utlänning skall ha tillstånd för att ha anställning som avser
befattning på svenskt fartyg i utrikes trafik (anställningstillstånd) om inte
utlänningen har permanent uppehållstillstånd i Sverige eller är medborga­
re i Danmark, Finland, Island eller Norge.

Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på anställningtill­stånd.

2    § Anställningstillstånd ges för tjänstgöring i en befattning på ett visst fartyg eller vissa fartyg eller på fartyg som tillhör ett visst rederi. Tillstån­det får förenas med de villkor som behövs.

3    § Anställningstillstånd ges av arbetsmarknadsstyrelsen. Tillstånd får dessutom ges

 

1.  av den sjömansförmedling, som utses av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer, och

2.  av de svenska utlandsmyndigheter som utrikesdepartementet bestäm­mer.

Arbetsmarknadsstyrelsen får återkalla ett anställningstillstånd om utlän­ningen medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller svikligen har förtigit vissa omständigheter eller om det i övrigt föreligger särskilda skäl.

4    § Den som har en utlänning i sin tjänst trots att utlänningen inte har föreskrivet anställningstillstånd döms till böter eller, när omständigheter­na är försvårande, till fängelse i högst ett år.

5    § Fysisk eller juridisk person som har en utlänning i sin tjänst, trots att denne inte har föreskrivet anställningstillstånd, skall erlägga en särskild avgift.

För varje utlänning som avses i första stycket utgör avgiften hälften av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde när överträdelsen upphörde. Har överträdelsen pågått under längre tid än tre månader, utgör avgiften för varje utlänning i stället hela basbeloppet. Avgiften får nedsättas eller efterges, om särskilda omständigheter förelig­ger.

6 § Frågor om påförande av avgift enligt 5§ prövas av allmän domstol
efter ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år efter det att
överträdelsen upphörde. I frågor om sådan talan gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan
följa svårare straflF än böter och om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har
förflutit efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte påföras. Avgif­
ten tillfaller staten.

Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Betalas inte avgiften inom denna tid, får den jämte restavgift, som beräk­nas enligt 58§ 1 mom. uppbördslagen (1953:272), indrivas i den ordning som enligt nämnda lag gäller för indrivning av skatt. Indrivningsåtgärder får dock inte vidtas sedan fem år har förflutit från det beslutet vann laga kraft.

146

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.


 


4 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)


1988/89: SfU 19 Bilaga 1


Härigenom föreskrivs att 41 och 43 §§ rättshjälpslagen (1972:429)' skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


41 §2

Rättshjälp genom oflFentligt biträde beviljas i mål eller ärende

1. hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående intag­
ning enligt 8, 9 eller 10§ eller utskrivning enligt 16 eller 19§ lagen
(1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

2.  hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskriv­ning i eller utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt 35 § lagen (1967:940) angående omsorgerom vissa psykiskt utvecklingsstörda,

3.  angående beredande av vård enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller omedelbart omhändertagande enligt 6§ samma lag eller angående upphörande av sådan vård enligt S§ samma lag eller hos förvaltningsdomstol vid överklagande enligt 20 § första stycket 1 samma lag,

4.  hos förvaltningsdomstol angående beredande av vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbmkare i vissa fall eller angående omedelbart omhändertagande enligt 13 § samma lag.


5.   angående utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48§ utlänningslagen (1980:376) samt vid utredning hos polismyndighet när fråga har upp­kommit om utvisning enligt angiv­na lagrum,

6.   angående avvisning enligt ut­länningslagen, dock ej hos polis­myndighet, såvida icke anledning JÖreligger att överlämna ärendet till statens invandrarverk eller utlän­ningen enligt 50 eller 52§ samma lag hållits i JÖrvar längre än tre da­gar,

7.   angående verkställighet enligt utlänningslagen, om anledning JÖ­religger att överlämna ärendet till statens invandraverk med stöd av 85 eller 86 § samma lag eller hänskjuta ärendet dit med stöd av 87§ samma lag eller om utlänningen enligt 50 eller 52§ samma lag hållits i JÖrvar längre än tre dagar,

8.  angående föreskrifter som
meddelats enligt 13§, 48§ eller 74§
andra stycket utlänningslagen,


5.   angående avvisning enligt ut­länningslagen (1989:000), dock inte hos polismyndighet, såvida inte utlänningen enligt 6 kap. 2 eller 3§ utlänningslagen hållits i JÖrvar längre än tre dagar,

6.   angående utvisning enligt 4 kap. 3 eller 11 § utlänningslagen.

1. angående avvisning eller utvis­ning enligt lagen (1989:000) om åt­gärder JÖr att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terro­rist lagen),

8. hos regeringen angående åtgär­der som beslutas enligt 4 kap. 11 § utlänningslagen eller 17§ terrorist­lagen.


 


' Lagen omtryckt 1983:487. - Senaste lydelse 1988:1482.


147


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 1988/89: SfU 19

Bilaga 1

9.                                    angående hemsändande av ut- 9. angående hemsändande av ut­
länning med stöd av 104§ JÖrsta länning med stöd av 12 kap. 3§ ut-
stycket utlänningslagen,
         länningslagen,

10.   angående förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap.
brottsbalken,

11.   angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd en­
ligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och
Norge angående verkställighet av straflF m.m. eller lagen (1972:260) om
internationellt samarbete rörande verkställighet av brottsmålsdom,

12.  angående utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till Dan­mark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,

13.  angående kastrering enligt lagen (1944:133) om kastrering, om gil­tigt samtycke till åtgärden ej lämnats,

14. hos regeringen enligt 7 a/j(jf- 14. hos regeringen enligt 17§ ra stycket lagen (1975:1360) om    andra stycket terroristlagen angå­tvångsåtgärder i spaningssyfte i vis- ende JÖrordnande om tillämpning sa fall,   av 19-22§§ samma lag,

15.  hos allmän förvaltningsdomstol angående intagning på sjukhus en­ligt 7,14 eller 15 § smittskyddslagen (1968:231) eller angående utskrivning från sjukhus enligt samma lag.

43 f Rättshjälp genom oflFentligt biträde beviljas efter ansökan eller då an­nars anledning föreligger. Ansökan får göras av den som kan beviljas rättshjälp och i mål eller ärende som anges i 41 § 1 även av annan som får föra talan i målet eller ärendet.

Rättshjälp beviljas och biträde Rättshjälp beviljas och biträde

förordnas av den myndighet som förordnas av den myndighet som

handlägger   målet   eller   ärendet. handlägger   målet   eller   ärendet.

Dock   ankommer   prövningen    i Dock   ankommer   prövningen    i

ärende hos socialnämnd eller social ärende hos socialnämnd eller social

distriktsnämnd   enligt  41 §   3  på distriktsnämnd  enligt  41 §  3   på

länsrätten, i ärende som avses i 41 § länsrätten, i ärende som avses i 41 §

5 — 9,   13  eller 14 på  rättshjälps- 13 på rättshjälpsnämnden, / ärende

nämnden, i ärende hos polismyn- hos polismyndighet enligt 41 § 5 el-

dighet enligt 41 § 12 på länsrätten ler 7på rättshjälpsnämnden, om an-

samt i annat ärende hos regeringen sökan om rättshjälp skall avslås, i

än som avses i 41 § 5-9 eller 14 pä ärende hos polismyndighet enligt

departementstjänsteman som rege- 41 § 12 på länsrätten samt i ärende

ringen bestämmer.                 hos regeringen på departements­
tjänsteman som regeringen bestäm­
mer.

Har myndigheten skilt målet eller ärendet från sig, äger under tiden till dess talan fullföljts eller tiden för fullföljd utgått andra stycket motsvaran­de tillämpning.

Rättshjälp utgår även när talan fullföljs eller meddelat beslut underställs annan myndighets prövning eller saken överlämnas till annan myndighets avgörande.

'Senaste lydelse 1988:213.                                                                                 148


 


Föreslagen lydelse

Har rättshjälp beviljats i ärende vari beslutas om avvisning eller ut­visning enligt utlänningslagen (1989:000) eller lagen (1989:000) om åtgärder Jor attJÖrebygga vålds­dåd med internationell bakgrund (terroristlagen) gäller rättshjälpen till dess verkställighet av beslutet skett eller frågan om verkställighet förfallit.

Ansökan om rättshjälp genom of­fentligt biträde ges in till den myn­dighet som handlägger målet eller ärendet. Gäller ansökan ärende som avses i 41 § 13, ges dock ansö­kan in till rättshjälpsnämnden.

Nuvarande lydelse

Ansökan om rättshjälp genom of­fentligt biträde ges in till den myn­dighet som handlägger målet eller ärendet. Gäller ansökan ärende som avses i 41 § 5 —9, 13 eller 14, ges dock ansökan in till rättshjälps­nämnden.

Myndighet som inte själv får bevilja rättshjälpen skall till behörig myn­dighet med eget yttrande överlämna ingiven ansökan med därvid fogade handlingar eller anmäla behovet av oflFentligt biträde.


1988/89: SfU 19 Bilaga 1


 


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.1 ärende enligt utlänningslagen (1980:376) eller lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall tillämpas fortfarande äldre bestämmelser.

11   Riksdagen 1988/89. 11 saml. Nr 19


149


 


5 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 14§ sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Förslagen lydelse

7 kap. 14§ Sekretess gäller för uppgift som rör utlänning, om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för över­grepp eller annat allvarligt men som föranleds av föhållandet mellan utlänningen och utländsk stat eller myndighet eller organisation av utlän­ningar.


1988/89: SfU 19 Bilaga 1


Utöver vad som följer av första stycket gäller sekretess i verksam­het för kontroll över utlänningar och i ärende om svensk medbor­garskap för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller nå­gon honom närstående lider men. I verksamhet för kontroll över utlän­ningar gäller sekretess också för an­mälan eller annan utsaga av en­skild, om det kan antas att fara uppkommer för att den som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närstående ut­sätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte beslut i ärende som avses i detta stycke.

Utöver vad som följer av första stycket gäller sekretess i verksam­het för kontroll över utlänningar och i ärende om svenskt medbor­garskap för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller nå­gon honom närstående lider men. I verksamhet för kontroll över utlän­ningar gäller sekretess också för an­mälan eller annan utsaga av en­skild, om det kan antas att fara uppkommer för att den som har gjort anmälan eller avgivit utsagan eller någon honom närstående ut­sätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Beträffande beslut i ärende som avses i detta stycke gäller sekretessen dock endast för uppgifter i skälen.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.


'Lagen omtryckt 1988:9


150


 


6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 18 a§ lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall' skall ha följande lydelse.


1988/89: SfU 19 Bilaga 1


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


18a§


Har beträffande någon som är patient enligt denna lag beslut med­delats om avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen (1980:376) eller utlämning enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott eller lagen (1959:254) om utläm­ning för brott till Danmark, Fin­land, Island och Norge eller lagen (1970:375) om utlämning till Dan­mark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, skall han ut­skrivas, om det begärs av den myn­dighet som skall verkställa beslutet och hans tillstånd tillåter sådan verkställighet.


Har beträffande någon som är patient enligt denna lag beslut med­delats om avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen (1989:000) eller utlämning enligt lagen (1957:668) om utlämning för brott eller lagen (1959:254) om utläm­ning för brott till Danmark, Fin­land, Island och Norge eller lagen (1970:375) om utlämning till Dan­mark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, skall han ut­skrivas, om det begärs av den myn­dighet som skall verkställa beslutet och hans tillstånd tillåter sådan verkställighet.


BeträflFande utskrivning som nu sagts gäller 17 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser gäller fort­farande i fråga om beslut om avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen (1980:376).


Lagen omtryckt 1982:782


151


 


7 Förslag till                                                   1988/89: SfU 19

Lag om ändring i lagen (1971:176) om vissa intemationella      *

sanktioner

Härigenom föreskrivs att 15§ lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1S§'
Regeringen får förordna att en Regeringen får förordna att en
utlänning som skäligen kan antas
    utlänning som skäligen kan antas
ha hemvist i en blockerad stat och
ha hemvist i en blockerad stat och
ha begått eller avser att begå sådan
        ha begått eller avser att begå sådan
handling som står i strid mot för-
   handling som står i strid mot för­
bud enligt 3 — 8 §§ kan avvisas i den
        bud enligt 3 — 8 §§ kan avvisas i den
ordning som föreskrivs i utlän-
       ordning som föreskrivs i utlän­
ningslagen (1980:376).
          ningslagen (1989:000).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

' Senaste lydelse 1985:1053                                                                               152


 


8 Förslag till                                                    1988/89: SfU19

Lag om ändring av lagen (1965:94) om polisregister m. m.        '

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1965:94) om polisregister m. m. skall ha följande lydelse.

. Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

7§'

I uppgift från polisregister må, om ej annat följer av 7a§, ej medtagas anteckning om

1. böter, sedan fem år förflutit från dom, beslut eller godkännande av
strafföreläggande;

2.   villkorlig dom, skyddstillsyn,        2. villkorlig dom, skyddstillsyn,
fängelse som ådömts enligt 28 kap.     fängelse som ådömts enligt 28 kap.
3§ brottsbalken, överlämnande till     3§ brottsbalken, överlämnande till
särskild vård, dom varigenom nå-     särskild vård, dom varigenom nå­
gon enligt 30 kap. 6§ brottsbalken     gon enligt 30 kap. 6§ brottsbalken
förklarats fri från påföljd, beslut av     förklarats fri från påföljd, beslut av
åklagare att icke tala å brott eller    åklagare att icke tala å brott eller
beslut om utvisning enligt 38, 43,     beslut om utvisning enligt 4 kap. 3
47    eller    48§    utlänningslagen     eller       
II §        utlänningslagen
(1980:376), sedan tio år förflutit     (1989:000)      eller      3§      lagen
från dom eller beslut;
              (1989:000) om åtgärder för att före­
bygga våldsdåd med internationell
bakgrund (terroristlagen), sedan tio
år förflutit från dom eller beslut;

3.  fängelse i annat fall än som avses i 2 samt förvandlingsstraflFför böter, sedan tio år förflutit från frigivningen;

4.  vandel i övrigt, sedan tio år förflutit från den händelse som föranlett anteckningen.

Anteckning om utvisning som beslutats av allmän domstol tas med under den tid, som är föreskriven för den brottspåföljd som har ådömts jämte utvisningen.

Har före utgången av tid som nu sagts beträflFande samma person ånyo meddelats dom eller beslut eller förekommit händelse, som antecknats i registret och icke avser endast förändring av påföljd eller verkställighet av tidigare dom eller beslut, må båda anteckningarna medtagas så länge någondera må medtagas enligt första eller andra stycket. Förekommer flera anteckningar, äger vad nu sagts motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om anteckning angående beslut om utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § utlänningslagen (1980:376).

Senaste lydelse 1988:946.                                                                                  153


 


9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 2, 14 och 18§§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar' skall ha följande lydelse.


1988/89: SfU 19 Bilaga 1


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2 §2

Regeringsrätten prövar

I.. besvär över kammarrätts beslut enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291),

2. besvär över annat beslut i förvaltningsärende som enligt lag eller av riksdagen beslutad författning eller enligt instmktion för kammarrätterna anföres hos domstolen.


Om regeringsrättens behörighet att pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid finns bestämmelser i 11 kap. 11 § regeringsformen. I 67§ tredje styc­ket utlänningslagen (1980:376) finns vidare bestämmelser om att regeringsrätten i vissa fall prövar om förvarsbeslut skall bestå.


Om regeringsrättens behörighet att pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid finns bestämmelser i 11 kap. 11 § regeringsformen. I 7 kap. 7§ tredje stycket utlänningslagen (1989:000) finns vidare bestämmelser om att regeringsrätten i vissa fall prövar om beslut omförvar skall bestå.


14§

Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfatt­ningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar.


2. mål enligt socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1988:870) om vård av missbmkare i vissa fall, lagen (1988:153) om bistånd åt asylsö­kande m.fl., lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt ut­vecklingsstörda m.fl., utlännings­lagen (1980:376), smittskyddslagen (1968:231), lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling, körkortslagen (1977:477) och lagen (1989:14) om erkännande av verk­ställighet av utländska vårdnadsav­göranden m.m. och om överflytt­ning av bam, allt i den utsträckning

' Igen omtryckt 1981:1323. 2 Senaste lydelse 1982:1138.  Senaste lydelse 1989:15.


2. mål enligt socialtjänstlagen
(1980:620), lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av
unga, lagen (1988:870) om vård av
missbmkare i vissa fall, lagen
(1988:153) om bistånd åt asylsö­
kande m.fl., lagen (1985:568) om
särskilda omsorger om psykiskt ut­
vecklingsstörda m.fl., smittskydds­
lagen (1968:231), lagen (1970:375)
om utlämning till Danmark, Fin­
land, Island eller Norge för verk­
ställighet av beslut om vård eller
behandling,
        körkortslagen

(1977:477) och lagen (1989:14) om erkännande av verkställighet av ut­ländska vårdnadsavgöranden m. m. och om överflyttning av bam, allt i den utsträckning som är föreskrivet


154


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 1988/89: SfU 19

Bilaga 1 som är föreskrivet i dessa lagar     i dessa lagar samt mål enligt 6 kap.

samt mål enligt 6 kap. 21 § och     21§och 21 kap. föräldrabalken,

21 kap. föräldrabalken,

3.  mål som avses i 24 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

4.  mål som avses i 6§ första stycket lagen (1985:206) om viten. Länsrätten   i   Östergötlands   län   prövar   mål   enligt   luftfartslagen

(1957:297) i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

Förekommer vid mer än en länsrätt flera mål enligt skatte-, taxerings-eller uppbördsförfattningama som har nära samband med varandra, får målen handläggas vid en av länsrätterna, om det kan ske utan avsevärd olägenhet för någon enskild. Närmare föreskrifter om överlämnande av mål mellan länsrätter meddelas av regeringen.

isr

Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1.   när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2.     vid sådant förhör med vittne 2. vid sådant förhör med vittne
eller sakkunnig som begärts av an- eller sakkunnig som begärts av an­
nan länsrätt samt vid sådant förhör    nan länsrätt,

/ ärende enligt utlänningslagen (1980:376) som begärts med stöd av 57§ samma lag,

3.  vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4.  vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort eller om vägran tills vidare att godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas,

5.  vid beslut enligt luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft av ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas,

6.  vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.

Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1.   mål om utdömande av vite,

2.  mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftspro­cessen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623),

3.  mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga och 13§ (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

4.  mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undan­tag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt och mål enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

5.     mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15§ fastighets­
taxeringslagen (1979:1152),

"Senaste lydelse 1988:1481.                                                             155


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 1988/89: SfU 19

Bilaga 1

6.  mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 5000 kr.,

7.  mål enligt skatte- och taxeringsförfattningama i vilket beslutet över­ensstämmer med parternas samstämmiga mening,

8.  mål om rättshjälp genom oflFentligt biträde i ett ärende hos en annan myndighet,

9.  mål enligt körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär att något körkortsingripande inte skall ske eller att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort skall återkallas eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas,

10.   mål enligt luftfartslagen, om beslutet innebär att vaming meddelas
eller om det är uppenbart att ett certifikat, elevtillstånd eller behörighets­
bevis skall återkallas,

11.  mål i vilket saken är uppenbar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

156


 


10 Förslag till                                                  1988/89: SfU 19

Lagom ändring i lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl.

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökan­de m. fl. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse


2§ Bistånd lämnas till en utlän-
  2§ Bistånd lämnas till en utlän-

ning som med stöd av 3, 5 eller 6§ ning som enligt bestämmelserna om
utlänningslagen (1980:376) söker asyl i 3 kap. 1§ utlänningslagen
uppehållstillstånd (asylsökande), (1989:000), ansöker om uppehålls-
om den asylsökande
              tillstånd   (asylsökande),   om   den

asylsökande

1.  vistas på en statlig förläggning för asylsökande,

2.  vistas i en kommun som har träflFat överenskommelse med statens invandrarverk om att ta emot asylsökande och där den asylsökande har anvisats plats av invandrarverket,

3.  tillfälligt vistas i en kommun i avvaktan på att anvisas plats på en förläggning eller i en annan kommun, eller

4.  vistas i en kommun som den asylsökande har stark familjeanknytning till eller har andra synnerliga skäl av vistas i.

Rätt till bistånd enligt första stycket har också den asylsökandes med­följande barn under 16 år.

Denna lag träder i kraft den I juli 1989.

157

12   Riksdagen 1988/89. 11 saml. Nr 19

Rättelse: Efter s. 160 tillkommer Lagförslag 13. Ompaginering frän s. 161.


11  Förslag till

Lag om ändring av datalagen (1973:289)

Härigenom föreskrivs att 4§ datalagen (1973:289)' skall ha följande lydelse.


1988/89: SfU 19 Bilaga 1


Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4§

Tillstånd att inrätta och föra per­sonregister som innehåller uppgift om att någon misstänks eller har dömts för brott eller har avtjänat StraflF eller undergått annan påföljd för brott eller har varit föremål för tvångsingripande enligt lagen (1980:621) med särskilda bestäm­melser om vård av unga, lagen (1988:870) om vård av missbruka­re i vissa fall, lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psy­kiskt utvecklingsstörda eller utlän­ningslagen (1980:376) får endast om synnerliga skäl föreligger med­delas annan än myndighet som en­ligt lag eller annan författning har att föra förteckning över sådana uppgifter.

Tillstånd att inrätta och föra per­sonregister som innehåller uppgift om att någon misstänks eller har dömts för brott eller har avtjänat StraflF eller undergått annan påföljd för brott eller har varit föremål för tvångsingripande enligt lagen (1980:621) med särskilda bestäm­melser om vård av unga, lagen (1988:870) om vård av missbruka­re i vissa fall, lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psy­kiskt utvecklingsstörda eller utlän­ningslagen (1989:000) får endast om synnerliga skäl föreligger med­delas annan än myndighet som en­ligt lag eller annan författning har att föra förteckning över sådana uppgifter.

Tillstånd att inrätta och föra personregister som i övrigt innehåller uppgift om någons sjukdom, hälsotillstånd eller sexualliv eller uppgift om att någon fått ekonomisk hjälp eller vård inom socialtjänsten eller varit föremål för åtgärd enligt utlänningslagen får endast om särskilda skäl föreligger meddelas annan än myndighet som enligt lag eller annan författ­ning har att föra förteckning över sådana uppgifter.

Tillstånd att inrätta och föra personregister som innehåller uppgift om någons ras, politiska uppfattning, religiösa tro eller övertygelse i övrigt får meddelas endast om särskilda skäl föreligger.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.


' Lagen omtryckt 1982:446. - Senaste lydelse 1988:1485.


158


 


12 Förslag till                                                  1988/89: SfU 19

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)  '

Härigenom föreskrivs att 20§ kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

20§'

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibe­hållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Avdrag får inte göras för:

den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så­som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

sådana kostnader för hälsovård, sjukvård samt företagshälsovård som anges i anvisningarna;

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 §;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år;

ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvs­verksamhet;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning på skuld;

ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);

avgift enligt 99a§ utlännings- avgift enligt 10 kap. 7§ utlän-
lagen (1980:3 76);
                ningslagen (1989:000);

avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);

skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;

företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken; straflFavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;

belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbörds­lagen (1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på gmnd av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträflFande vissa uppdragsersättningar;

avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;

kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig par­kering;

överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);

vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot vatten­förorening från fartyg;

avgift enligt 3§ lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela före­skrifter om in- eller utförsel av varor;

' Senaste lydelse 1988:1530.                                                            159


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 1988/89: SfU 19

Bilaga 1 lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och

kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet;

avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar;

ränta på lånat kapital till den del räntan täcks av sådant statligt bidrag som avses i punkt 7 av anvisningarna till 24 §;

kapitalförlust m. m. i vidare mån än som får ske enligt 36 §. (Se vidare anvisningama.)

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser skall fortfa­rande tillämpas i fråga om avgift enligt 99 a § utlänningslagen (1980:376).

160


 


13 Förslag till

Lag om ändring av kreditupplysningslagen (1973:1173)

Härigenom föreskrivs att 6§ kreditupplysningslagen (1973:1173)' skall ha följande lydelse.


1988/89:SfU 19 Bilaga 1


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Uppgift om någons politiska eller religiösa uppfattning, ras eller hudfärg får icke insamlas, lagras eller vidarebefordras i kreditupplysningsverksam­het.


Uppgift om att någon misstänks eller har dömts för brott eller har avtjänat straflF eller undergått an­nan påföljd för brott eller har varit föremål för åtgärd enligt social­tjänstlagen (1980:620), lagen (1980:621) med särskilda bestäm­melser om vård av unga, lagen (1988:870) om vård av missbruka­re i vissa fall, lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psy­kiskt utvecklingsstörda, 11 —14§§ polislagen (1984:387), lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. eller utlänningslagen (1980:376) får ej utan medgivande av datainspek­tionen insamlas, lagras eller vidare­befordras i kreditupplysningsverk­samhet. Detsamma gäller uppgift om sjukdom, hälsotillstånd eller liknande.


Uppgift om att någon misstänks eller har dömts för brott eller har avtjänat straflF eller undergått an­nan påföljd för brott eller har varit föremål för åtgärd enligt social­tjänstlagen (1980:620), lagen (1980:621) med särskilda bestäm­melser om vård av unga, lagen (1988:870) om vård av missbmka­re i vissa fall, lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psy­kiskt utvecklingsstörda, 11 —14§§ polislagen (1984:387), lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m. m. eller ut­länningslagen (1989:529) får ej utan medgivande av datainspek­tionen insamlas, lagras eller vidare­befordras i kreditupplysningsverk­samhet. Detsamma gäller uppgift om sjukdom, hälsotillstånd eller liknande.


Medgivande som avses i andra stycket får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger.

Vad som anges i andra stycket utgör ej hinder för att uppgift om näringsförbud insamlas, lagras eller vidarebefordras i kreditupplysnings­verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.


Lagen omtryckt 1981:737. ' Senaste lydelse 1988:1478.


161


13   Riksdagen 1988/89. 11 saml. Nr 19


 


Av utskottet framlagda lagförslag

1  Förslag till

Lagom ändring i lagen (1989:000) om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 41 § rättshjälpslagen (1972:429)' skall ha föl­jande lydelse.


1988/89: SfU 19 Bilaga 2


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


41 f

Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas i mål eller ärende

1.  hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående intag­ning enligt 8, 9 eller 10§ eller utskrivning enligt 16 eller 19§ lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

2.  hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskriv­ning i eller utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligt 35 § lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,

3.  angående beredande av vård enligt lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller omedelbart omhändertagande enligt 6 § samma lag eller angående upphörande av sådan vård enligt S § samma lag eller hos förvaltningsdomstol vid överklagande enligt 20 § första stycket 1 samma lag,

4.  hos förvaltningsdomstol angående beredande av vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbmkare i vissa fall eller angående omedelbart omhändertagande enligt 13§ samma lag.


5.   angående utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48§ utlänningslagen. (1980:376) samt vid utredning hos polismyndighet när fråga har upp­kommit om utvisning enligt angiv­na lagrum,

6.   angående avvisning enligt ut­länningslagen, dock ej hos polis­myndighet, såvida icke anledning föreligger att överlämna ärendet till statens invandrarverk eller utlän­ningen enligt 50 eller 52 § samma lag hållits i förvar längre än tre da­gar,

7.   angående verkställighet enligt utlänningslagen, om anledning fö­religger att överlämna ärendet till statens invandraverk med stöd av 85 eller 86 § samma lag eller hänskjuta ärendet dit med stöd av 87§ samma lag eller om utlänningen enligt 50 eller 52§ samma lag hållits iförvar längre än tre dagar,

8.  angående föreskrifter som
meddelats enligt 13§, 48 § eller 74 §


5.   angående avvisning enligt ut­länningslagen (1989:000). dock inte hos polismyndighet, såvida inte utlänningen enligt 6 kap. 2 eller 3§ utlänningslagen hållits i förvar längre än tre dagar,

6.   angående utvisning enligt 4 kap. 3 eller 11§ utlänningslagen.

1. angående avvisning eller utvis­ning enligt lagen (1989:000) om åt­gärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgrund (terro­ristlagen),

8. hos regeringen angående åtgär­der som beslutas enligt 4 kap. Il§


 


' Lagen omtryckt 1983:487.

 Senaste lydelse 1989:000 (rskr. 227).


162


 


andra stycket utlänningslagen,       utlänningslagen eller 17§ terrorist-

lagen,

9.                                      angående hemsändande av ut-  9. angående hemsändande av ut­
länning med stöd av 104§ första länning med stöd av 12 kap. 3§ ut-
stycket utlänningslagen,                       länningslagen,

10.  angående förverkande av villkorligt medgiven frihet enligt 26 kap. brottsbalken,

11.  angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd en­ligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straflF m.m. eller lagen (1972:260) om internationeUt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom,

12.  angående utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning till Dan­mark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,

13.  angående kastrering enligt lagen (1944:133) om kastrering, om gil­tigt samtycke till åtgärden ej lämnats,

14. hos regeringen enligt 7 a«   14. hos regeringen enligt 17§ ra stycket lagen (1975:1360) om  andra stycket terroristlagen angå­tvångsåtgärder i spaningssyfte i vis- ende förordnande om tillämpning sa fall,    av 19-22§§ samma lag,

15.  hos allmän förvaltningsdomstol angående intagning på sjukhus an­gående tillfälligt omhändertagande enligt 37 §, tvångsisolering enligt 38, 39 eller 41 § eller upphörande av tvångsisolering enligt 42 § smittskyddslagen (1988:1472).


1988/89: SfU 19 Bilaga 2


 


Denna lag träder i kraft den 1 juli     Denna lag träder i kraft den 1 juli
1989.
                                  1989. / ärende enligt utlänningsla-

gen (1980:376) eller lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall tillämpas fortfarande äldre bestämmelser.


163


 


2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989:000)

om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 43§ rättshjälpslagen (1972:429)' skall ha föl­jande lydelse.


1988/89: SfU 19 Bilaga 2


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


43 §

Rättshjälp genom oflFentligt biträde beviljas efter ansökan eller då an­nars anledning föreligger. Ansökan får göras av den som kan beviljas rättshjälp och i mål eller ärende som anges i 41 § 1 även av annan som får föra talan i målet eller ärendet.


Rättshjälp beviljas och biträde förordnas av den myndighet som handlägger målet eller ärendet. Dock ankommer prövningen i ärende hos socialnämnd eller social distriktsnämnd enligt 41 § 3 på länsrätten, i ärende som avses i 41 § 5 — 9, 13 eller 14 på rättshjälps­myndigheten, i ärende hos polis­myndighet enligt 41 § 12 på läns­rätten samt i annat ärende hos regeringen än som avses i 41 § 5—9 eller 14 på departementstjänsteman som regeringen bestämmer.

Rättshjälp beviljas och biträde förordnas av den myndighet som handlägger målet eller ärendet. Dock ankommer prövningen i ärende hos socialnämnd eller social distriktsnämnd enligt 41 § 3 på länsrätten, i ärende som avses i 41 § 13 på rättshjälpsmyndigheten, ; ärende hos polismyndighet enligt 41 § 5 eller 7 på rättshjälpsmyndig­heten, om ansökan om rättshjälp skall avslås, i ärende hos polismyn­dighet enligt 41 § 12 på länsrätten samt i ärende hos regeringen på departementstjänsteman som re­geringen bestämmer.

Har myndigheten skilt målet eller ärendet från sig, äger under tiden till dess talan fullföljts eller tiden för fullföljd utgått andra stycket motsvaran­de tillämpning.

Rättshjälp utgår även när talan fullföljs eller meddelat beslut underställs annan myndighets prövning eller saken överlämnas till annan myndighets avgörande.

Har rättshjälp beviljats i ärende vari beslutas om avvisning eller ut­visning enligt utlänningslagen (1989:000) eller lagen (1989:000) om åtgärder JÖr att förebygga vålds­dåd med internationell bakgrund (terroristlagen) gäller rättshjälpen till dess verkställighet av beslutet skett eller frågan om verkställighet förfallit.

Ansökan om rättshjälp genom of­fentligt biträde ges in till den myn­dighet som handlägger målet eller ärendet. Gäller ansökan ärende som avses i 41 § 5—9, 13 eller 14,

Ansökan om rättshjälp genom of­fentligt biträde ges in till den myn­dighet som handlägger målet eller ärendet. Gäller ansökan ärende som avses i 41 § 13, ges dock ansö-


' Lagen omtryckt 1983:487.

- Senaste lydelse 1989:000 (rskr. 259).


164


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 1988/89: SfU 19

Bilaga 2 ges dock ansökan m till rättshjälps-     kan in till rättshjälpsmyndigheten.

myndigheten.

Myndighet som inte själv får bevilja rättshjälpen skall till behörig myn­dighet med eget yttrande överlämna ingiven ansökan med därvid fogade handlingar eller anmäla behovet av oflFentligt biträde.

Denna lag träder i kraft, i fråga om Denna lag träder i kraft, i fråga om
8 och 8 a §§ den 1 juli 1989, och i 8 och 8 a §§ samt 43 § utom såvitt
övrigt den dag regeringen bestäm- avser utbyte av ordet rättshjälps-
mer.
                                   nämnd, den 1 juli 1989, och i övrigt

den dag regeringen bestämmer. / ärende enligt utlänningslagen (1980:376) eller lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spannings.syfte i vissa fall tillämpas Jortjaraitde äldre bestämmelser.

165


 


3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1971:289) om allmänna förvalt­ningsdomstolar' skall ha följande lydelse.


1988/89: SfU 19 Bilaga 2


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2 §2

Regeringsrätten prövar

1. besvär över kammarrätts beslut enligt förvaltningsprocesslagen
(1971:291),

2. besvär över annat beslut i förvaltningsärende som enligt lag eller av
riksdagen beslutad författning eller enligt instruktion för kammarrätterna
anföres hos domstolen.


Om regeringsrättens behörighet att pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid finns bestämmelser i 11 kap. 11 § regeringsformen. I 67§ tredje styc­ket utlänningslagen (1980:376) finns vidare bestämmelser om att regeringsrätten i vissa fall prövar om förvarsbeslut skall bestå.


Om regeringsrättens behörighet att pröva ansökningar om resning och återställande av försutten tid finns bestämmelser i 11 kap. 11 § regeringsformen. I 7 kap. 7§ tredje stycket utlänningslagen (1989:000) finns vidare bestämmelser om att regeringsrätten i vissa fall prövar om beslut omförvar skall bestå.


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.


' Lagen omtryckt 1981:1323.  Senaste lydelse 1982:1138.


166


 


4 Förslag till                                                    1988/89: SfU 19

Lag om ändring i lagen (1989:000) om ändring i lagen      '  (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvalt­ningsdomstolar' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

18f Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1.   när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2.     vid sådant förhör med vittne 2. vid sådant förhör med vittne
eller sakkunnig som begärts av an- eller sakkunnig som begärts av an­
nan länsrätt samt vid sådant förhör    nan länsrätt,

/ ärende enligt utlänningslagen (1980:376) som begärts med stöd av 57§samma lag,

3.  vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4.  vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort eller om vägran tills vidare att godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas,

5.  vid beslut enligt luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft av ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas,

6.  vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.

Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1.  mål om utdömande av vite,

2.  mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftspro­cessen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623),

3.  mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga och 13§ (1988:870) om vård av missbmkare i vissa fall samt mål om tillfälligt omhändertagande enligt 37 § smittskyddslagen (1988:1472),

4.  mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undan­tag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt och mål enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

5.  mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15§ fastighets-taxeringslagen (1979:1152),

6.  mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 5000 kr.,

7.  mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna i vilket beslutet över­ensstämmer med partemas samstämmiga mening.


' Lagen omtryckt 1981:1323.

 Senaste lydelse 1989:000 (rskr. 227).


167


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 1988/89: SfU 19

Bilaga 2

8.   mål om rättshjälp genom oflFentligt biträde i ett ärende hos en annan

myndighet,

9.     mål enligt körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär att något
körkortsingripande inte skall ske eller att vaming meddelas eller om det är
uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort skall återkallas
eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas,

10.  mål enligt luftfartslagen, om beslutet innebär att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett certifikat, elevtillstånd eller behörighets­bevis skall återkallas,

11.  mål i vilket saken är uppenbar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

168


 


5 Förslag till                                                    1988/89: SfU 19

Lag om ändring i lagen (1989:000) om ändring i lagen      '

(1989:15) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 14 § och ikraftträdandebestämmelsema till la­gen (1989:176) om ändring i lagen (1989:15) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

14f Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfatt­
ningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2. mål enligt socialtjänstlagen 2. mål enligt socialtjänstlagen
(1980:620), lagen (1980:621) med
  (1980:620), lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av
  särskilda bestämmelser om vård av
unga, lagen (1988:870) om vård av
unga, lagen (1988:870) om vård av
missbmkare i vissa fall, lagen
  missbmkare i vissa fall, lagen
(1988:153) om bistånd åt asylsö-
   (1988:153) om bistånd åt asylsö­
kande m.fl., lagen (1985:568) om
    kände m.fl., lagen (1985:568) om
särskilda omsorger om psykiskt ut-
  särskilda omsorger om psykiskt
vecklingsstörda m.fl., utlännings-
    utvecklingsstörda m.fl., smitt-
lagen (1980:376), srmtt%kydd%lagen
       skyddslagen (1988:1472), lagen
(1988:1472), lagen (1970:375) om
  (1970:375) om utlämning till Dan-
utlämning till Danmark, Finland,
  mark, Finland, Island eller Norge
Island eller Norge för verkställighet
  för verkställighet av beslut om vård
av beslut om vård eller behandling,
  eller behandling, körkortslagen
körkortslagen (1977:477) och lagen
(1977:477) och lagen (1989:14) om
(1989:14) om erkännande av verk-
  erkännande av verkställighet av ut-
ställighet av utländska vårdnadsav-
ländska vårdnadsavgöranden m. m.
göranden m. m. och om överflytt-
   och om överflyttning av bam, allt i
ning av bam, allt i den utsträckning
den utsträckning som är föreskrivet
som är föreskrivet i dessa lagar
  i dessa lagar samt mål enligt 6 kap.
samt mål enligt 6 kap. 21 § och
  21 § och 21 kap. föräldrabalken,

21 kap. föräldrabalken,

3.   mål som avses i 24 § lagen (1984:3) om kämteknisk verksamhet,

4.   mål som avses i 6§ första stycket lagen (1985:206) om viten. Länsrätten   i   Östergötlands   län   prövar   mål   enligt   luftfartslagen

(1957:297) i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

Förekommer vid mer än en länsrätt flera mål enligt skatte-, taxerings-eller uppbördsförfattningama som har nära samband med varandra, får målen handläggas vid en av länsrättema, om det kan ske utan avsevärd olägenhet för någon enskild. Närmare föreskrifter om överlämnande av mål mellan länsrätter meddelas av regeringen.


' Lagen omtryckt 1981:1323.

 Senaste lydelse 1989:000 (rskr. 227).


169


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 1988/89: SfU 19

Bilaga 2
Denna lag träder i kraft, såvitt
   Denna lag träder i kraft, såvitt

gäller ändrad beteckning på smitt- gäller ändrad beteckning på smitt­
skyddslagen, den 1 juli 1989 och i skyddslagen och prövning av rätts-
övrigt den dag regeringen bestäm- hjälp i mål enligt utlänningslagen
mer.
                                   (1980:376), den 1 juli 1989 och i

övrigt den dag regeringen bestäm­mer.

170


 


Innehållsförteckning                               1988/89: sfui 9

Sammanfattning .................................................. .... I

Propositionen...................................................... ... 2

Motionerna......................................................... ... 2

Motioner väckta med anledning av propositionen   ..... ... 2

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1988/89                   7

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1987/88             10

Utskottet........................................................... .. 11

Allmänt om propositionen....................................... .. 11

Tillståndsfrågor ................................................... .. 13

Allmänt ...'.......................................................... .. 13

Visering i vissa fall   ............................................. .. 14

Uppehålls- och arbetstillstånd................................. .. 16

Arbete m. m. för asylsökande  ............................... .. 20

Återkallelse av tillstånd   ...................................... .. 21

Olika former av avlägsnandebeslut   ........................ .. 22

Frågor om asyl..................................................... .. 23

Rätt till asyl m. m................................................. .. 23

Principen om första asylland m.m.............................   28

Handläggningen av asylärenden ............................. .. 31

Beslutande myndighet m.m..................................... .. 31

Utredande myndighet............................................ .. 33

Utredningar om barn i asylärenden .......................... .. 35

Muntlig handläggning m. m..................................... .. 36

Tillgången på tolkar och advokater  ........................   37

Delbeslut............................................................   38

Beslutsmotiveringar m.m........................................   38

Kontrollbehov  .................................................... .. 40

Tvångsmedel....................................................... .. 41

Förvar ............................................................... .. 41

Kroppsvisitation  .................................................   50

Andra kontrollåtgärder...........................................   51

Fingeravtryck och fotografi  ..................................   51

Omhändertagande av returbiljett m.m...................... .. 51

Anteckning i resedokument m.m.............................. .. 51

överklagande och omprövning.................................   52

Verkställighet av beslut om avvisning och utvisning   ..   54

Allmänt om verkställighet ......................................   54

Upphävande av bestämmelserna om överlämnande av verkställ-

lighetsärenden  ................................................... .. 61

Inhibition  .......................................................... .. 63

Preskription  ...................................................       64

Ansvarsregler .....................................................   64

Transportörs kostnadsansvar..................................   64

StraflFbestämmelser ............................................   67

Skyldighet att lämna uppgifter ............................... .. 68

Rättshjälpsfrågor.................................................. . 70

Terroristbestämmelserna ....................................... . 74

Lagförslagen ....................................................... . 77

Hemställan .........................................................   77

Reservationer......................................................   82

1.  Viseringsskyldighet som gmndregel (fp, mp) .........   82

2.  Flyktingar och visering, visering för chilenska medborgare och

171


 


information om flyktingar och visering (fp, vpk, mp).... 83     1988/89: SfU 19

3.    Uppehållstillstånd för make/maka (fp, c, vpk, mp)... .. 84

4.    Arbete m. m. för asylsökande (m)........................    84

5.    Arbete m. m. för asylsökande (fp)........................ .. 85

6.   Arbete m. m. för asylsökande (mp) ....................    85

7.    Återkallelse av tillstånd (fp, vpk, mp)  .................. .. 86

8.    De facto-flyktingar (m)...................................... .. 87

9.    Intemationellt initiativ för homosexuella flyktingar (fp, vpk, mp)         87

10..................................................................... S. k. krigsflyktingar (fp, mp)               87

11..................................................................... Flyktingkvoten m. m. (fp, c, vpk, mp)            88

12.   Praxisredovisning av asylfall (fp, c, vpk)............... .. 88

13.   Principen om första asylland (fp, mp)................... .. 89

14.   Viss tillämpning av första asylland-principen (vpk, mp)           89

15..................................................................... Upplysning om rätten att söka asyl (fp, mp)             90

16.   Asylnämnder som första beslutsinstans (mp) ........ .. 90

17.   Förhör med asylsökande (fp, vpk)  ...................... .. 91

18.   Barnutredningar (fp, vpk, mp)   .......................... .. 91

19.   Barnutredningar (c).......................................... .. 92

20.   Muntlig handläggning (vpk)................................ .. 92

21..................................................................... Muntlig handläggning (mp)                 93

22.   Tolkar och joursystem för jurister (mp)................. .. 93

23.   Delbeslut (mp) ................................................    94

24.   Förvar av vuxna m. m. (fp, vpk).......................... .. 94

25.   Förvar av vuxna m. m. (mp)  ............................. .. 96

26.   Förvar av barn (fp, mp) .................................... .. 98

27.   Förvar av barn (c) ........................................... .. 98

28.   Förvar av barn (vpk)......................................... .. 99

29.   Statistik över beslut om förvar av bam (fp, vpk, mp)             100

30.   Behandling av förvarstagna (fp, vpk)................... 100

31.   Kroppsvisitation (fp, vpk, mp) ............................ 101

32.   Omhändertagande av returbiljetter (fp, vpk, mp)  .. 102

33.   Anteckning om oklar identitet (fp, vpk, mp)   ........ 103

34.   Utredning om instansordning m. m. (fp)................ 103

35.   Omedelbar verkställighet av avlägsnandebeslut (fp) .....        104

36.   Omedelbar verkställighet av avlägsnandebeslut (vpk)            104

37.   Omedelbar verkställighet av avlägsnandebeslut (mp)             106

38.   Tidsfrister för verkställighet (fp).......................... 106

39.   Tidsfrister för verkställighet (vpk)  ...................... 107

40.   Tidsfrister för verkställighet (mp)......................... 108

41.   Familjesplittring vid verkställighet (fp, vpk)   ......... 108

42.   Ny prövning vid verkställighet (vpk)..................... 108

43.   Behandling av ny ansökan (mp) .......................... 109

44.   Inhibition (vpk) ............................................... 110

45.   Inhibition (mp)   .............................................. 110

46.   Preskription (mp)   ........................................... 111

47.   Transportörers kostnadsansvar (fp, vpk, mp)......... 112

48.   Tillämpningen av viss straflFbestämmelse (fp, mp).. 114

49.   Socialnämnds uppgiftsskyldighet (vpk) ................ 114

50.   Uppgiftsskyldighet för hälso- och sjukvårdsmyndighet (fp, vpk,

mp)................................................................... 114

51..................................................................... OflFentligt biträde till asylsökande (fp, vpk, mp)            115

52.   Beslut om rättshjälp (vpk, mp)............................ 115

53.   Kommunarrest (vpk, mp).................................... 116

54.   Bakgmnd till terroriststämpling (vpk)..................... 116

172


 


55. Åtgärder för den kurdiska folkgmppen (vpk, mp)  .. 116     1988/89: SfU 19

Särskilda yttranden.............................................. 117

1.                                                                      Uppehålls- och arbetstillstånd i vissa fall (m)             117

2.  De facto-flyktingar (m)   .................................... 117

3.  Flyktingkvoten (m)............................................ 118

4.  Riktlinjer för bevisvärdering (c)............................. 118

5.  Muntlig handläggning (fp).................................... 118

6.  Kommunarrest (fp)............................................. 119

Bilaga 1 ............................................................. 120

Bilaga 2.............................................................   162

Norstedts TrygKeri, Stockholm 1989                                                                                                            173