Lagutskottets betänkande

1988/89 :LU34

Upphovsrätt och datorprogram

1988/89

LU34

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1988/89:85 om upphovsrätt och datorer,
vari föreslås att upphovsrättslagen förtydligas så att det klart framgår att
den gäller för datorprogram. Vissa särskilda regler om skyddet för datorprogram
föreslås också. Sålunda skall bl.a. rätten att kopiera datorprogram för
enskilt bruk vara begränsad i vissa avseenden.

Vidare behandlas fyra med anledning av propositionen väckta motioner
(tre m och en vpk).

I ärendet har inkommit skrivelser från Sveriges industriförbund och
Svenska arbetsgivareföreningen, Tidningarnas arbetsgivareförening och
Svenska tidningsutgivareföreningen, Småföretagens riksorganisation,
Svenska bokförläggareföreningen och Föreningen Sveriges läromedelsproducenter
samt från Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd.

Företrädare för justitiedepartementet, Flygtekniska försöksanstalten,
försvarets civilförvaltning, universitets- och högskoleämbetet, Svenska arbetsgivareföreningen,
Sveriges industriförbund, Tidningarnas arbetsgivareförening,
Svensk programvaruindustri samt TCO har inför utskottet framfört
synpunkter på propositionen och motionerna såvitt gäller frågan om
upphovsrätt till datorprogram i anställningsförhållanden.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen. Beträffande frågan om rätten
till datorprogram i anställningsförhållanden hemställer utskottet att riksdagen
med anledning av ett motionsyrkande (m) godkänner vad utskottet
anfört och avslår övriga motionsyrkanden i frågan i den mån de inte
tillgodoses härigenom. Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

Till betänkandet har fogats en reservation (vpk) beträffande utlåning m.m.
av datorprogram.

Propositionen

I proposition 1988/89:85 föreslår regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet att riksdagen antar ett i propositionen framlagt förslag
till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk.

Lagförslaget har intagits i bilaga till betänkandet.

1 Riksdagen 1988/89. 8sami. Nr34

Motionerna

1988/89: LU34

1988/89:L15 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen godtar det i
proposition 1988/89:85 framlagda förslaget med den ändringen att det införs
en ny paragraf med följande lydelse: ”Upphovsrätten till datorprogram som
tillkommit i anställningsförhållande övergår till arbetsgivaren, om inte annat
avtalats.”

1988/89:L16 av Rune Rydén (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att en presumtionsregel innebärande att rätten till
dataprogram i anställningsförfarande övergår till arbetsgivare om inte annat
avtalats infogas i upphovsrättslagen,

2. att riksdagen beslutar att kopiering av program som en person använder
i sitt arbete skall vara tillåten i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89:L17 av Elisabeth Persson m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag till ändring av 23 § i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk.

1988/89:L18 av Göthe Knutson (m) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på propositionens förslag om ändring av 1 §
lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk antar
följande tillägg av ett nytt, tredje stycke till nämnda paragraf: Lagen gäller
för datorprogram, om upphovsrätten till samma slag av verk producerat utan
användning av datorer eller datorprogram skulle ha omfattats av denna lag.

2. att riksdagen antar följande lydelse av 9 § första stycket: Författningar,
beslut av myndighet, av svensk myndighet avgivna yttranden, av tjänsteman
vid myndighet inom tjänsten konstruerade datorprogram för myndighetsutövning
samt officiella översättningar av sådana texter äro icke föremål för
upphovsrätt.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att hittills i
rättstillämpningen förutsatt presumtionsregel om att upphovsrätten till
datorprogram tillkommer arbetsgivaren inte skall anses ha upphävts eller på
annat sätt ha förändrats genom de föreslagna ändringarna i lagen om
upphovsrätt,

4. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag som harmoniserar
svensk lagstiftning om arbetsgivarens upphovsmannarätt till datorprogram
med de riktlinjer som gäller inom EG,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om rätten till i statlig myndighets regi framtagna datorprogram,
exempelvis systemen SPAR och KOM.

Utskottet

Allmänna överväganden

Upphovsrättslagen ger den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk en
tidsbegränsad rätt att dra ekonomisk nytta av verket och ett visst ideellt
betonat inflytande över hur och i vilka sammanhang det används. Har flera

medverkat vid tillkomsten av det skyddade verket har var och en av dem
upphovsrätt. Upphovsrättslagen bygger liksom motsvarande lagar i de andra
nordiska länderna på internationella konventioner.

Begreppen litterärt och konstnärligt verk i lagen är mycket vidsträckta. Till
litterära verk räknas bl.a. skönlitteratur och beskrivande framställningar i
ord såsom vetenskapliga arbeten och handböcker. Som konstnärliga verk
räknas i princip alla de former, i vilka verk skapas i syfte att nå en konstnärlig
verkan, t.ex. i bild, rörelse eller toner.

För att en produkt över huvud taget skall anses som ett verk och därmed
komma i åtnjutande av skydd enligt lagen måste den ha en viss originalitet
eller vad man brukar kalla verkshöjd. Kravet på verkshöjd brukar uttryckas
så, att en produkt är ett verk, om den praktiskt sett inte har kunnat
framställas av två personer oberoende av varandra. Utanför skyddet faller
idéer och uppslag som flera kan tänkas komma på, vanliga nyhetsmeddelanden,
vardagliga samtal, enklare nyttoföremål och andra prestationer av
rutinmässig eller alldaglig karaktär.

Ett litterärt eller konstnärligt verk kan framträda i många olika former.
Det kan vara fixerat på ett materiellt underlag, dvs. i ett exemplar. Exemplar
av verket är inte blott en bok eller en målning som kan ge en omedelbar
upplevelse av verket, utan också en grammofonskiva, en filmremsa, en
trycksats, en matris osv., som endast medelbart kan ge en sådan upplevelse.
Verket kan också framträda i obeständig form, t.ex. i uppläsarens ord, i
tonerna av ett musikstycke, i bilden på filmduken eller televisionsskärmen.
Alla former vari verket framträder faller inom dess skyddssfär, även
bearbetningar.

Upphovsrätt uppkommer utan några formaliteter, så snart som upphovsmannen
har givit det skapade verket en form så att det på något sätt kan
upplevas av någon annan. En sådan uppkommen, ursprunglig upphovsrätt
kan endast tillkomma den fysiska person som skapat verket. En juridisk
person kan alltså inte vara upphovsman men kan förvärva de ekonomiska
rättigheterna till verket från dess skapare.

Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk innefattar en
principiell ensamrätt att framställa exemplar av verket och att göra verket
tillgängligt för allmänheten, t.ex. genom att framföra eller visa det offentligt
och sprida exemplar av verket. Som framställning av exemplar anses bl.a.
olika former av kopiering av verket.

Den som gör intrång i de rättigheter som lagen ger upphovsmän och andra
rättighetshavare kan dömas till straff och förpliktas utge skadestånd.

Med begreppet datorprogram brukar man vanligen avse en serie mer eller
mindre komplicerade instruktioner som behövs för att en dator skall kunna
arbeta. Instruktionerna kan ha formen av s.k. källkod eller objektkod.
Källkoden utgör förenklat uttryckt datorprogrammet i skriven, för det
mänskliga ögat uppfattbar form och objektkoden innefattar programmet i
maskinläsbar form.

Den tekniska utvecklingen på datorområdet och de stora summor som
årligen investeras i framtagandet av alltmer sofistikerade datorprogram har
medfört att frågan om rättsskyddet för programmen har tilldragit sig stor
uppmärksamhet både nationellt och internationellt. Inom WIPO och

1988/89 :LU34

UNESCO har ett omfattande arbete utförts på området och slutsatsen av de
överläggningar som hållits är att praktiskt taget alla industriländer med
marknadsekonomi antingen redan ger ett upphovsrättsligt skydd för datorprogram
eller anser att ett sådant skydd bör ges. Ett flertal länder däribland
USA och Japan har också infört särskilda bestämmelser om datorprogram i
sin upphovsrättsliga lagstiftning och i många andra stater pågår lagstiftningsarbete
med denna inriktning. Skyddet för datorprogram har även tagits upp
inom EG. I juni 1988 lade EG-kommissionen sålunda fram ett diskussionsunderlag
- ett s.k. Green Paper - där bl.a. skyddet för datorprogram togs upp
till behandling i syfte att åstadkomma en harmonisering av EG-ländernas
lagstiftning på området. Härefter har kommissionen beslutat om ett utkast
till direktiv. Flera av EG:s medlemsländer har dock inte ansett sig kunna
avvakta resultatet av kommissionens överväganden utan har genomfört eller
lagt fram förslag till lagstiftning i frågan. Sålunda har Frankrike, Förbundsrepubliken
Tyskland och Storbritannien genomfört lagändringar som innebär
att datorprogram ges ett upphovsrättsligt skydd. I Danmark lades nyligen
fram ett förslag för Folketinget om ändring i den danska upphovsrättslagen. I
Finland och Norge pågår arbete med förslag till motsvarande ändringar.

I Sverige har upphovsrättsliga frågor med anknytning till datatekniken
övervägts av upphovsrättsutredningen, som i betänkandet (SOU 1985:51)
Upphovsrätt och datorteknik lade fram förslag rörande bl.a. skydd för
datorprogram och kretsmönster i halvledarprodukter (s.k. datachips).
Betänkandet har remissbehandlats. Den del av betänkandet som avsåg
datachips låg till grund för den år 1986 införda lagen (1986:1425) om skydd
för kretsmönster i halvledarprodukter (prop. 1986/87:49, LU 10, rskr. 65).
Återstående delar av betänkandet har lagts till grund för förslaget i den nu
aktuella propositionen.

I propositionen konstateras att datorprogram redan i dag kan utgöra en typ
av verk som faller inom tillämpningsområdet för upphovsrättslagen. I syfte
att klarlägga rättsläget föreslås ett förtydligande tillägg i 1 § upphovsrättslagen
av innebörd att som litterära verk i lagens mening anses också
datorprogram. Vidare föreslås att i upphovsrättslagen införs bl.a. särskilda
bestämmelser om datorprogram när det gäller kopiering för enskilt bruk
samt utlåning och uthyrning till allmänheten. Lagstiftningen föreslås träda i
kraft den 1 juli 1989, dvs. vid den tidpunkt då motsvarande ändringar i våra
nordiska grannländers upphovsrättslagstiftning avses träda i kraft.

I motion L18 av Göthe Knutson (m) framhålls att det visserligen finns vissa
datorprogram som är genuina konstnärliga verk men att de flesta av
programmen är av en helt annan typ och har mer anknytning till varuproduktion
än till konstnärligt skapande. Enligt motionären kan upphovsrättslagen
inte göras tillämplig på sistnämnda typ av datorprogram utan att avsevärda
tillämpningssvårigheter uppkommer. Motionären anser att tillämpningsområdet
för upphovsrättslagen inte bör utsträckas till andra typer av verk än
litterära och konstnärliga och att programvaruindustrin behöver en särskild
lagstiftning till skydd för sina produkter. I motionen yrkas (yrkande 1) avslag
på den i propositionen föreslagna ändringen i 1 § upphovsrättslagen och
införandet av en särskild bestämmelse som begränsar det upphovsrättsliga

1988/89:LU34

skyddet för datorprogram till fall då verket i annan form åtnjuter skydd enligt
upphovsrättslagen.

Utskottet vill för sin del understryka vad som inledningsvis berörts
nämligen att stora ekonomiska värden står på spel vid framställningen av
datorprogram. För dem som investerar i utvecklingen av nya programvaror
är det självfallet angeläget att de kan få täckning för investeringskostnaderna
genom att sälja sin produktion. Samtidigt förhåller det sig så att det är både
enkelt och lönsamt att göra kopior av ett datorprogram som har samma
kvalitet som originalet. Utan ett skydd mot att andra olovligen kopierar
programmen och säljer kopiorna på marknaden skulle därför programvaruindustrin
löpa stora risker för att den inte får avsättning för sina produkter i
erforderlig mån. Till belysning härav kan nämnas att företrädare för den
svenska programvaruindustrin nyligen har gjort gällande att förlusterna i
Sverige på grund av olovlig kopiering av datorprogram årligen uppgår till 500
milj. kr. och att detta inkomstbortfall lett till att flera företag tvingats lägga
ned sin verksamhet. Det är emellertid inte bara för programvaruindustrin
som skyddet för datorprogram har betydelse. Den tekniska utvecklingen på
många andra områden är numera i hög grad beroende av datatekniken, och
samhället är därför beroende av att det skapas garantier för fortsatta
datatekniska framsteg. Enligt utskottets mening är det således angeläget att
det finns ett tillfredsställande rättsskydd för datorprogram.

Som ovan berörts ger upphovsrättslagen skydd åt inte bara vad som kan
anses utgöra litterära och konstnärliga verk i snäv bemärkelse utan också åt
en mängd andra alster av andligt skapande som vetenskapliga och beskrivande
framställningar, kartor, ritningar m.m. Vad upphovsrätten skyddar är inte
idén som sådan bakom verket utan själva den utformning vilken idén givits. I
enlighet härmed är också grundtanken bakom upphovsrätten att det andliga
skapandet skall skyddas oavsett vilken form det tar sig. I likhet med
departementschefen anser utskottet att datorprogram otvivelaktigt kan vara
uttryck för mänskligt andligt skapande, för vilket det krävs en hög grad av
kunskap, förmåga till logiskt tänkande och intuition. Vad som skiljer
programmen från andra former av verk är att de inte är avsedda att förmedla
känsloupplevelser, information o.d. till människor utan avsikten med
programmen är att de skall ge instruktioner till en dator. Denna skillnad är
emellertid betydelselös i upphovsrättsligt avseende. Utskottet delar därför
departementschefens uppfattning att det inte råder något tvivel om att
datorprogram kan utgöra en typ av verk i upphovsrättslig mening och därmed
åtnjuta upphovsrättsligt skydd redan i dag.

Enligt utskottets mening kan det inte komma i fråga att vi i Sverige - såsom
motionären föreslår - nu skulle kraftigt begränsa det upphovsrättsliga
skyddet för datorprogram och därmed på ett viktigt ekonomiskt område
avvika från den väg som flertalet andra industriländer redan slagit in på.
Tvärtom är det angeläget att skyddet ytterligare byggs ut. Om datorprogram
inte skyddas i Sverige på ett effektivt sätt är risken stor att svenska företag
inte kan förvärva programvaror från utlandet och att vår svenska programvaruindustri
inte skulle få något skydd utomlands för sin produktion, något som
skulle få negativa konsekvenser på många samhällsområden. Härtill kommer
att ett genomförande av motionärens förslag skulle innebära att vi inte längre

1988/89:LU34

upprätthöll den rättslikhet som hittills rått på det upphovsrättsliga området
mellan våra regler och många andra länders - särskilt de nordiska ländernas -regelsystem. Också från andra utgångspunkter finns det enligt utskottets
mening starka skäl som talar mot motionärens förslag. Som framgår av vad
utskottet ovan anfört torde sålunda en begränsning av det upphovsrättsliga
skyddet till vissa uttrycksformer inte vara förenlig med grundtanken bakom
upphovsrättslagen. Det kan också ifrågasättas huruvida en sådan begränsning
kan genomföras utan att vi därmed bryter mot våra internationella
åtaganden enligt främst Bernkonventionen om skydd för litterära och
konstnärliga verk.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet att det i upphovsrättslagen slås
fast att skyddet gäller också för datorprogram, och utskottet avstyrker
därmed bifall till motion L18 yrkande 1.

Kopiering av datorprogram för enskilt bruk

Enligt 11 § upphovsrättslagen får enstaka exemplar av bl.a. offentliggjorda
litterära verk framställas för enskilt bruk. Kopior som gjorts för enskilt bruk
får inte utnyttjas för andra ändamål.

I propositionen föreslås att i 11 § upphovsrättslagen införs en särskild regel
om att datorprogram i maskinläsbar form får kopieras endast under
förutsättning dels att programmet är utgivet, dvs. att det i ett större antal
exemplar spritts bland allmänheten, dels att den som utför kopieringen skall
använda kopian för sitt enskilda bruk. Som förlaga för sådan kopiering får
aldrig utnyttjas ett exemplar som används i näringsverksamhet eller i
offentlig verksamhet.

I motion L16 av Rune Rydén (m) yrkas (yrkande 2) att den som använder
ett datorprogram i sitt arbete skall ha rätt att göra en kopia av programmet
för att kunna använda den vid arbete i bostaden. Enligt motionären är det för
närvarande vanligt att sådan kopiering sker och kan förfarandet knappast
anses drabba den som har rätten till programmet. Motionären påpekar också
att det är principiellt olämpligt att införa regler när såsom fallet är med det
föreslagna kopieringsförbudet efterlevnaden av dem inte kan övervakas.

Utskottet vill erinra om att den nuvarande regeln om exemplarframställning
för enskilt bruk med åren har kommit att utnyttjas för en omfattande
kopieringsverksamhet som inte kunde förutses när upphovsrättslagen infördes.
Eftersom det generellt sett är betydligt mer lönsamt för enskilda att
framställa kopior av datorprogram än av andra upphovsrättsligt skyddade
verk finns det mycket som tyder på att utvecklingen kommer att bli
densamma på programvaruområdet. I likhet med departementschefen anser
utskottet därför att en begränsning av rätten till kopiering av datorprogram
för enskilt bruk är påkallad. Den i propositionen föreslagna regeln får enligt
utskottets mening anses utgöra en lämplig avvägning mellan de olika
intressen som gör sig gällande i frågan, och utskottet är inte berett att såsom
föreslås i motionen öppna en möjlighet för arbetstagare att kopiera program
som de använder på sin arbetsplats. Även om en sådan möjlighet kan
motiveras av praktiska skäl skulle den i väsentlig mån äventyra syftet med
den föreslagna begränsningen av rätten till kopiering för enskilt bruk,

1988/89 :LU34

nämligen att förhindra kopiering av datorprogram på arbetsplatser. Ett
tillgodoseende av motionärens önskemål skulle vidare innebära att det blev
tillåtet att utan rättighetshavarens samtycke framställa kopior av de datorprogram
som måste anses mest skyddsvärda, dvs. program med höga
utvecklingskostnader som framställs i små serier. Med anledning av vad
motionären anför vill utskottet understryka att den i propositionen föreslagna
ordningen inte innebär att man inför ett förbud vars efterlevnad inte
kommer att kunna övervakas. Det ligger nämligen i arbetsgivarens intresse
att se till att de anställda inte olovligen kopierar datorprogram. Olovlig
kopiering av datorprogram liksom av andra skyddade verk medför sålunda
skadeståndskyldighet enligt reglerna i upphovsrättslagen, och denna skyldighet
att ersätta rättighetshavaren åvilar i princip arbetsgivaren till följd av det
principalansvar som gäller inom skadeståndsrätten. Också på kontraktsrättsliga
grunder kan arbetsgivaren bli ersättningsskyldig för olovlig kopiering
som hans anställda utför. När arbetsgivarens rättigheter att utnyttja programmet
grundas på licensavtal löper han även risk att förlora rätten att
använda programmet om de anställda olovligen kopierar det.

På anförda skäl tillstyrker utskottet bifall till propositionen i aktuell del och
avstyrker bifall till motion L16 yrkande 2.

Utlåning och uthyrning av datorprogram

Den ensamrätt som upphovsrättlagen ger innebär bl.a. att exemplar av
verket inte får spridas utan upphovsmannens tillstånd. Spridningsrätten är
emellertid inte oinskränkt. Enligt 23 § upphovsrättslagen gäller sålunda att
bl.a. litterära verk sedan de utgivits fritt får spridas vidare genom exempelvis
uthyrning eller utlåning. Eftersom datorprogram som har verkshöjd enligt
propositionen skall anses som litterära verk kommer med stöd av 23 §
exemplar av programmen att kunna lånas eller hyras ut utan upphovsmannens
tillstånd. I propositionen föreslås att i det nämnda lagrummet införs en
regel om att datorprogram i maskinläsbar form inte utan upphovsmannens
samtycke får hyras eller lånas ut till allmänheten.

I motion L17 av Elisabeth Persson m.fl. (vpk) yrkas avslag på den
föreslagna ändringen i 23 § upphovsrättslagen. Motionärerna anser att en
möjlighet till uthyrning och utlåning av datorprogram är ett sätt att motverka
inte önskvärd kopiering av programvaror. Vidare påpekas att utlåning av
program kan stimulera intresset för datoranvändning och bidra till att
utnyttjandet av datortekniken breddas. Lika litet som den fria bokutlåningen
från bibliotek stört bokmarknaden anser motionärerna att en utlåning av
datorprogram skulle påverka datamarknaden, detta särskilt som de specialkonstruerade
och därför mest skyddsvärda programmen inte torde vara av
intresse för allmänheten.

Utskottet kan inte dela motionärernas uppfattning att en möjlighet till
utlåning och uthyrning av datorprogram kan bibehållas utan nackdelar för
rättighetshavarna. Som framhålls i propositionen kan exempelvis offentlig
utlåning från bibliotek utgöra underlag för en omfattande enskild kopieframställning.
Erfarenheterna visar också att en möjlighet till fri utlåning och
uthyrning kan komma att utnyttjas yrkesmässigt och på ett inte avsett sätt för

1988/89:

att ge enskilda personer möjlighet att kopiera skyddade verk. Utskottet vill
härvidlag hänvisa till att uthyrning av grammofonskivor i början av 1980-talet
på kort tid kraftigt ökade i omfattning. Det kunde på goda grunder antas (se
LU 1981/82:21 och 1982/83:11) att flertalet av dem som hyrde grammofonskivorna
uppenbarligen gjorde det i syfte att spela över verken till kassettband.
Mot den bakgrunden beslöt riksdagen år 1982 på förslag av regeringen att
uthyrning av musikaliska verk inte fick ske utan rättighetshavarnas tillstånd
(prop. 1982/83:40, LU 11). Enligt utskottets mening finns det en beaktansvärd
risk för en liknande utveckling om uthyrning och utlåning av datorprogram
släpps fritt. Det bör vidare beaktas att en utlåningsrätt inte kan
inskränkas till blott vissa mer allmänt förekommande och kanske mindre
värdefulla program utan kommer att omfatta också mer skyddsvärda
produkter. I likhet med departementschefen anser utskottet därför att
uthyrning och utlåning av datorprogram till allmänheten kan motverka syftet
med den föreslagna ändringen i fråga om rätten till kopiering för enskilt bruk.
Utskottet vill i sammanhanget understryka att den i propositionen föreslagna
ändringen inte innebär att utlåning av datorprogram mellan exempelvis
vänner eller arbetskamrater blir otillåten utan endast att organiserad
utlånings- eller uthyrningsverksamhet blir förbjuden om inte rättighetshavaren
lämnat sitt samtycke. På anförda skäl tillstyrker utskottet bifall till
propositionen i aktuell del och avstyrker bifall till motion L17.

Myndigheters datorprogram

Upphovsrättslagen omfattar inte bara verk som skapas av privatpersoner
utan också alster som arbetstagare framställer i sin tjänst vare sig de är
offentlig- eller privatanställda. Det innebär att handlingar som upprättas hos
myndigheter kan skyddas enligt upphovsrättslagen om de har verkshöjd. För
att motverka att nackdelar från allmän synpunkt uppkommer av en sådan
ordning har särskilda regler om allmänna handlingar ansetts erforderliga. I
upphovsrättslagen delas myndigheters handlingar in i tre kategorier. Enligt
9 § upphovsrättslagen undantas vissa typer av handlingar som upprättas hos
myndigheter helt från upphovsrätt. Till denna kategori hör författningar,
beslut och yttranden samt officiella översättningar av dem. I 24 § första
stycket upphovsrättslagen finns en uppräkning av vissa särskilda handlingar
som inte omfattas av 9 § och beträffande vilka vanliga upphovsrättsliga regler
gäller. Till denna kategori handlingar hör bl.a. officiella kartor, tekniska
förebilder, verk som är resultatet av vetenskaplig forskning och verk av vilka
exemplar tillhandahålls allmänheten genom myndighetens försorg i samband
med affärsmässig verksamhet. Den tredje kategorin handlingar slutligen
omfattar alla andra verk som innefattas i begreppet handlingar upprättade av
myndighet. Sådana verk får enligt 24 § återges utan upphovsmannens
samtycke men hans ideella rätt skall respekteras. I 24 a § finns en särskild
regel som tillkommit för att garantera att offentlighetsprincipen inte träds för
när. Även om en handling till fullo skyddas av upphovsrätten gäller sålunda
att upphovsrätten inte får hindra att handlingen tillhandahålls allmänheten i
den ordning som 2 kap. tryckfrihetsförordningen stadgar.

I propositionen föreslås att 24 § första stycket upphovsrättslagen ändras så

1988/89:LU34

att datorprogram kommer att ingå i den kategori av verk hos myndigheter
som åtnjuter fullt upphovsrättsligt skydd.

I motion L18 av Göthe Knutson (m) kritiseras den föreslagna ordningen.
Motionären anser att någon upphovsrätt till datorprogram som används vid
myndighetsutövning inte bör föreligga och hänvisar till att det skulle strida
mot 11 kap. 6 § regeringsformen om enskild person skulle tillerkännas rätten
till sådana program. I motionen yrkas (yrkande 2) att 9 § upphovsrättslagen
ändras så att datorprogram för myndighetsutövning som skapats av en
tjänsteman undantas från upphovsrätt. Vidare tar motionären upp frågan om
möjligheterna för staten att överlåta rätten till datorprogram. Motionären
påpekar att de tidigare myndigheterna DAFA och Stockholms datamaskincentral
för högre undervisning och forskning (QZ) numera drivs i bolagsform
samt att de fortfarande använder program som utvecklats i myndighetsregi.
Enligt motionären har emellertid staten kvar äganderätten till programmen
och kan överlåta den till andra företag. Motionären anser att staten inte alls
bör kunna överlåta upphovsrätten till något bolag eftersom upphovsrätt inte
skall gälla i fråga om statens handlingar enligt 9 §. I motionen yrkas (yrkande
5) att det anförda ges regeringen till känna.

Utskottet kan för sin del ansluta sig till departementschefens uppfattning
att datorprogram som skapats hos myndigheter bör ges ett upphovsrättsligt
skydd. Liksom fallet är på den privata sektorn är datorprogram som tas fram
av myndigheter ofta resultatet av ett omfattande arbete och stora investeringar.
Det finns därför behov av skydd mot att programmen obehörigen
utnyttjas och detta gäller oavsett om programmen används vid myndighetsutövning
eller inte. Någon klar gräns mellan program som skapas för
myndighetsutövning och andra typer av program torde för övrigt inte finnas.
Samma program kan hos en myndighet utnyttjas vid myndighetsutövning och
hos en annan för ett helt annorlunda ändamål. Det av motionären föreslagna
undantaget i fråga om datorprogram för myndighetsutövning skulle därför
kunna medföra svåra gränsdragningsproblem. Några hinder mot att myndigheters
datorprogram generellt ges ett upphovsrättsligt skydd med hänsyn till
den av motionären åberopade bestämmelsen i regeringsformen kan enligt
utskottets mening inte anses föreligga. I paragrafen föreskrivs - såvitt nu är
av intresse - att förvaltningsuppgift kan överlämnas till bolag, förening,
samfällighet, stiftelse eller enskild individ. Innefattar uppgiften myndighetsutövning
skall det dock ske genom lag. Att en enskild tjänsteman i princip
kan ha upphovsrätten till ett datorprogram som används av myndigheten
innebär emellertid inte att någon förvaltningsuppgift överlämnats till honom.
Det bör i anslutning härtill påpekas att som ovan redovisats upphovsrätten
inte innebär hinder mot att datorprogram tillhandahålls allmänheten i
enlighet med bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen. Utskottet kan av
angivna skäl inte ställa sig bakom motionärens förslag till ändring av 9 §
upphovsrättslagen. I enlighet härmed kan utskottet inte heller tillstyrka att
riksdagen gör något sådant uttalande som begärs i motionen.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen i förevarande
del och avstyrker bifall till motion L18 yrkandena 2 och 5.

1988/89:LU34

Rätten till datorprogram i anställningsförhållanden

1988/89: LU34

Som inledningsvis angivits kan upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
endast tillkomma de fysiska personer som skapat verken och juridiska
personer kan således inte ursprungligen förvärva upphovsrätten. Upphovsmannen
kan emellertid genom avtal överlåta upphovsrätten till en juridisk
person eller någon annan. Några särskilda regler beträffande upphovsrätten
till verk som skapas i anställningsförhållanden finns inte i upphovsrättslagen.

I propositionen framhålls att det i anställningsförhållanden förekommer
att parterna inte uttryckligen har avtalat om vad som skall gälla i fråga om
rätten till datorprogram som arbetstagaren har skapat i sin anställning. Man
får då enligt departementschefen försöka utröna parternas vilja och uppfattning
med stöd av olika omständigheter. Till dessa hör bl.a. avsikten med
anställningen och praxis i den bransch det gäller. Rent allmänt torde
beträffande de ekonomiska rättigheterna gälla, fortsätter departementschefen,
att verk som är tillkomna i tjänsten får utnyttjas av arbetsgivaren i hans
normala verksamhet och i den omfattning som någorlunda säkert kunde
förutses när verket tillkom.

I anslutning till dessa uttalanden påpekar departementschefen att den
proposition i ämnet som framlagts i Danmark innehåller en bestämmelse om
att rätten till datorprogram skall övergå till arbetsgivaren om inte annat
avtalats. Enligt departementschefen torde ett liknande förslag komma att
läggas fram i Finland och finns det en motsvarande presumtionsregel i
EG-kommissionens direktivutkast. Någon lagreglering av frågan planeras
däremot inte i Norge. För egen del ser departementschefen inte någon
anledning att ingripa med lagstiftning i en så utpräglad intressefråga som det
här rör sig om. Hennes uppfattning är att det även i fortsättningen bör
ankomma på parterna att avtala om vad som skall gälla beträffande rätten till
datorprogram som har skapats i anställningsförhållande.

Departementschefens inställning i frågan kritiseras i motionerna L15 av
Allan Ekström (m), L16 av Rune Rydén (m) och L18 av Göthe Knutson (m).
Motionärerna hävdar att det inom databranschen är praxis att rätten till
datorprogram redan genom själva anställningsavtalet övergår från arbetstagaren
till arbetsgivaren. Motionärerna anser att denna praxis nu bör lagfästas
genom att det i upphovsrättslagen införs en presumtionsregel av innebörd att
upphovsrätten till datorprogram övergår till arbetsgivaren såvida annat inte
avtalats. Enligt motionärerna är en sådan bestämmelse motiverad med
hänsyn både till vikten av att det inom databranschen inte råder någon
oklarhet om vem rättigheterna till programmen tillkommer och till angelägenheten
av att svensk lagstiftning anpassas till utvecklingen inom EG och i
andra länder. Motionären i motion L18 framhåller härutöver att uttalandena
i propositionen innebär ett ingrepp i rättstillämpningen. I motionerna L15
och L16 (yrkande 1) yrkas att den angivna presumtionsregeln införs i
upphovsrättslagen. I motion L18 yrkas att riksdagen dels som sin mening
skall ge regeringen till känna att hittills i praxis tillämpad presumtionsregel
inte skall anses upphävd eller på annat sätt ändrad genom de föreslagna
ändringarna i upphovsrättslagen (yrkande 3), dels hos regeringen anhåller

om förslag till harmonisering av svensk rätt i frågan med vad som gäller inom
EG (yrkande 4).

Synpunkter, liknande dem som kommit till uttryck i motionerna, har
framförts av dem som inför utskottet företrätt vissa statliga myndigheter och
näringslivsorganisationer. Därvid har särskilt understrukits betydelsen av att
nuvarande praxis i fråga om rätten till datorprogram i anställningsförhållanden
upprätthålls.

Med anledning av de synpunkter som sålunda anförts vill utskottet
framhålla att departementschefens uttalanden i propositionen om vad som
för närvarande gäller i fråga om upphovsrätten i anställningsförhållanden
speglar vad som generellt sett får anses vara rättsläget på hela det
upphovsrättsliga området. Mellan olika branscher kan emellertid praxis
variera och även vara mer eller mindre väl utvecklad. Både av motionärerna
och av dem som företrätt inför utskottet har gjorts gällande att det på
datorprogramområdet råder en fast praxis att upphovsrätten övergår till
arbetsgivaren i och med anställningsavtalet. Utskottet anser sig inte för egen
del kunna göra något uttalande om i vilken utsträckning arbetsgivaren har
rätt att förfoga över de datorprogram som hans anställda skapar i tjänsten.
Utskottet vill däremot slå fast att propositionen inte innehåller något förslag
till lagreglering av den aktuella frågan och att ett genomförande av de
ändringar i upphovsrättslagen som föreslås därför inte kan påverka gällande
ordning. Om parterna inte träffat något uttryckligt avtal om vad som skall
gälla beträffande upphovsrättens övergång i anställningsförhållanden blir
spörsmålet liksom hitintills att bedöma mot bakgrund av rådande praxis.
Någon inverkan på den sedvana som kan ha utvecklats inom exempelvis
programvaruindustrin när det gäller arbetsgivarens rätt till datorprogrammen
får som nämnts inte de i propositionen gjorda uttalandena. Den oro som
yppats för att rättsläget skulle förändras om förslagen i propositionen
genomförs anser utskottet således vara obefogad.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att någon särskild
presumtionsregel beträffande upphovsrätten till datorprogram som skapats
av arbetstagare i vart fall för närvarande inte kan anses erforderlig. Utskottet
vill i sammanhanget erinra om att någon motsvarande bestämmelse inte
införts i den lagstiftning som ger skydd åt en annan produkt inom
dataindustrin, nämligen datachipsen, och att såvitt känt detta förhållande
inte lett till negativa konsekvenser. Inte heller kan en presumtionsregel anses
påkallad av hänsyn till vårt samarbete med EG. Enligt vad utskottet inhämtat
har det bland EFTA-länderna rått enighet om att någon anpassning i denna
fråga inte är nödvändig. Skulle det i framtiden visa sig att avsaknaden av en
uttrycklig regel om upphovsrätten till datorprogram i anställningsförhållanden
leder till praktiska problem inom branschen eller i internationella
rättsförhållanden får spörsmålet givetvis tas upp till förnyad prövning. Mot
bakgrund av vad som anförs i propositionen utgår utskottet från att
regeringen noga följer utvecklingen och tar de initiativ som kan anses
erforderliga.

Enligt utskottets mening får motionärernas önskemål anses vara tillgodosedda
i väsentlig mån genom det anförda och någon riksdagens ytterligare
åtgärd med anledning av motionerna L15, L16 yrkande 1 och L18 yrkandena
3 och 4 är inte påkallad.

1988/89-.LU34

Övrigt

1988/89:LU34

Utöver vad utskottet ovan anfört föranleder propositionen och motionerna
inte några särskilda uttalanden från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande skydd för datorprogram

att riksdagen med avslag på motion 1988/89: L18 yrkande 1 antar det i
proposition 1988/89:85 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk såvitt
avser 1 §,

2. beträffande kopiering för enskilt bruk

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:L16 yrkande 2 antar 11 §
förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk,

3. beträffande utlåning m.m. av datorprogram

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:L17 antar 23 § förslaget
till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk,

4. beträffande myndigheters datorprogram

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:L18 yrkandena 2 och 5
antar 24 § förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

5. beträffande rätten tili datorprogram i anställningsförhållanden
att riksdagen dels med anledning av motion 1988/89:L18 yrkande 3
godkänner vad utskottet anfört, dels avslår motionerna 1988/89:L15,
1988/89:L16 yrkande 1 och 1988/89:118 yrkande 4 i den mån de inte
tillgodoses genom vad utskottet hemställer,

6. beträffande lagförslaget i övrigt

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk i den mån det inte omfattas av vad utskottet ovan hemställer.

Stockholm den 11 maj 1989
På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s), Bengt Kronblad (s), Gunnar
Thollander (s), Ewy Möller (m), Stina Eliasson (c), Elisabeth Persson (vpk),
Lena Boström (s), Anita Jönsson (s), Charlotte Cederschiöld (m), Lola
Björkquist (fp), Ulla-Britt Åbark (s) och Nic Grönvall (m).

Reservation

1988/89:LU34

Utlåning m.m. av datorprogram (mom. 3)

Elisabeth Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ”Utskottet kan”
och på s. 8 slutar med ”motion L17” bort ha följande lydelse:

Som utskottet ovan anfört är det angeläget att man motverkar att
datorprogram obehörigen kopieras till nackdel för rättighetshavarna. Detta
gäller särskilt sådana program som framställs i små serier för speciella
ändamål och därför är särskilt skyddsvärda. För den breda allmänheten torde
program av denna typ inte vara av intresse och det behöver enligt utskottets
mening därför inte befaras att de - om nuvarande regel bibehålls - skall
komma att bli föremål för någon uthyrnings- eller utlåningsverksamhet. När
det däremot gäller datorprogram som har ett vidare användningsområde,
t.ex. ordbehandlingsprogram, kan det finnas ett mera utbrett intresse av att
de kan tillhandahållas genom utlåning eller uthyrning, detta särskilt som
programmen ofta i handeln betingar ett pris som relativt få privatpersoner
har råd att betala. Utskottet anser inte att man med ett bibehållande av
möjligheten till fri utlåning och uthyrning behöver befara några negativa
konsekvenser för programvaruindustrin. Som påpekas av motionärerna har
sålunda den fria bokutlåningen inte stört bokmarknaden. Mot denna
bakgrund anser utskottet inte att den i propositionen föreslagna regeln är
påkallad. Härtill kommer att en möjlighet för allmänheten att hyra eller låna
datorprogram kan stimulera till ett ökat intresse för datatekniken. Om
datorprogram med bredare användningsområden blir lättare åtkomliga för
enskilda människor avtar också behovet av kopieringsverksamhet och
ytterligare en positiv effekt uppnås. På grund av det anförda kan utskottet
inte ställa sig bakom propositionen i denna del utan tillstyrker bifall till
motion L17.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande utlåning m.m. av datorprogram
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:L17 avslår det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk såvitt avser 23 §,

Propositionens lagförslag 1988/89:LU34

Förslag till Bilaga

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk
dels att 1, 11, 23, 24 och 27 §§ skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 40 a, av följande lydelse,
dels att i lagen närmast före 40 a § skall införas en rubrik av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

!§'

Den som skapat ett litterärt eller Den som skapat ett litterärt eller

konstnärligt verk har upphovsrätt konstnärligt verk har upphovsrätt

till verket, vare sig det utgör skön- till verket, vare sig det utgör skönlitterär
eller beskrivande framställ- litterär eller beskrivande framställning
i skrift eller tal, musikaliskt ning i skrift eller tal, datorprogram,

eller sceniskt verk, filmverk eller musikaliskt eller sceniskt verk,

alster av bildkonst, byggnadskonst filmverk eller alster av bildkonst,

eller brukskonst eller kommit till byggnadskonst eller brukskonst el uttryck

på annat sätt. ler det har kommit till uttryck på

annat sätt.

Till litterärt verk hänföres karta, så ock annat i teckning eller grafik eller
i plastisk form utfört verk av beskrivande art.

11 §

Av offentliggjort verk må enstaka Av offentliggjort verk får enstaka

exemplar framställas för enskilt exemplar framställas för enskilt

bruk. Vad sålunda framställts må ej bruk. Vad sålunda framställts får ej

utnyttjas för annat ändamål. utnyttjas för annat ändamål.

Vad i första stycket sägs medför ej rätt att för eget bruk låta annan
framställa bruksföremål eller skulptur eller genom konstnärligt förfarande
efterbilda annat konstverk, ej heller rätt att utföra byggnadsverk.

Den som med stöd av första stycket
vill kopiera datorprogram i maskinläsbar
Jorm får göra detta endast
för sitt enskilda bruk och bara
under förutsättning att programmet
är utgivet och alt JÖrlagan för kopieringen
inte används i näringsverksamhet
eller offentlig verksamhet.

Kopian får ej utnyttjas JÖr annat ändamål.

1 Senaste lydelse 1970:488.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

23 §3

Sedan ett litterärt eller musikaliskt
verk har utgivits, får exemplar,
som omfattas av utgivningen, spridas
vidare och visas offentligt. Exemplar
av musikaliska verk får
dock inte utan upphovsmannens
samtycke tillhandahållas allmänheten
genom uthyrning eller annan
därmed jämförlig rättshandling.
Detsamma gäller exemplar av datorprogram
i maskinläsbar form.
Sådana exemplar får inte heller
utan upphovsmannens samtycke lånas
ut till allmänheten.

24 §4

Annan hos svensk myndighet
upprättad handling än som avses i
9 § första stycket må återgivas utan
upphovsmannens samtycke. Vad
nu sagts gäller dock icke officiell
karta, teknisk förebild, verk som
framställts för undervisning eller
utgör resultat av vetenskaplig forskning,
alster av bildkonst, musikaliskt
verk, diktverk eller verk, varav
exemplar i samband med affärsverksamhet
genom myndighets försorg
tillhandahålles allmänheten.

Annan hos svensk myndighet
upprättad handling än som avses i
9 § första stycket får återges utan
upphovsmannens samtycke. Vad
nu sagts gäller dock inte officiell
karta, teknisk förebild, datorprogram,
verk som framställts för undervisning
eller utgör resultat av
vetenskaplig forskning, alster av
bildkonst, musikaliskt verk,
diktverk eller verk, varav exemplar
i samband med affärsverksamhet
genom myndighets försorg tillhandahålls
allmänheten.

Vad som muntligen eller skriftligen anföres inför myndighet eller i
statlig eller kommunal representation eller vid offentlig överläggning om
allmänna angelägenheter må likaledes återgivas utan upphovsmannens
samtycke; dock att utlåtanden, såsom bevis åberopade skrifter och dylikt
må återgivas allenast i samband med redogörelse för mål eller ärende vari
de förekommit och i den omfattning som betingas av ändamålet med
redogörelsen. Upphovsman äger ensam utgiva samling av sina anföranden.

27 §

Upphovsrätt må, med den begränsning som följer av vad i 3 § sägs, helt
eller delvis överlåtas.

Överlåtelse av exemplar innefattar icke överlåtelse av upphovsrätt. 1
fråga om beställd porträttbild äger upphovsmannen dock icke utöva sin
rätt utan tillstånd av beställaren eller, efter dennes död, av hans efterlevande
make och arvingar.

1988/89 :LU34

Bilaga

■' Senaste lydelse 1982:1059.
4 Senaste lydelse 1973:363.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beträffande överlåtelse av upp- Beträffande överlåtelse av upphovsrätt
i vissa särskilda avseenden hovsrätt i vissa särskilda avseenden

stadgas i 20 — 40 §§; dock skola föreskrivs i 20 — 40 a §§. Dessa be nämnda

bestämmelser tillämpas al- stämmelser tillämpas dock endast i

lenast i den mån ej annat avtalats. den mån ej annat avtalats.

Avtal om rätt att utnyttja datorprogram -

40 a §

Överlåtelse av rätten att utnyttja
ett datorprogram innefattar rätt att
framställa sådana exemplar av programmet
och göra sådana anpassningar
i exemplaren som behövs för
den medgivna användningen samt
att framställa reservexemplar och
exemplar som behövs från skyddssynpunkt.
Sådana exemplar får inte
utnyttjas för annat ändamål och får
inte heller användas när rätten att
utnyttja programmet har upphört.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

Lagen tillämpas även på verk som har tillkommit före ikraftträdandet.
Bestämmelserna i 40 a § tillämpas även på överlåtelser som har ägt rum
före ikraftträdandet.

1988/89:LU34

Bilaga

gotab 88868, Stockholm 1989