Lagutskottets betänkande
1988/89:LU 12

Dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet
™ ™ 1988/89

LU12

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1988/89:9 vari läggs fram
förslag som syftar till att minska de olägenheter som uppkommer när
jordbruksfastigheter innehas av dödsbon eller av flera personer med samäganderätt.
Sålunda föreslås att dödsbo som innehar jordbruksfastighet
skall avveckla fastighetsinnehavet senast fyra år efter dödsfallet. Vidare
föreslås en särskild lag om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter
och vissa ändringar i jordförvärvslagen. I betänkandet behandlar utskottet
också sex motioner som väckts med anledning av propositionen. I dessa
motioner tas upp frågor som rör avvecklingsskyldigheten, utdömande av
vite, delgivning med dödsbon, ställföreträdare för dödsbon, samägande av
jordbruksfastighet och ändringar i jordförvärvslagen.

På lagutskottets begäran har jordbruksutskottet yttrat sig över propositionen
och motionerna. Yttrandet har fogats till betänkandet som bilaga 2.

I ärendet har inkommit en skrivelse från Lantbrukarnas riksförbund.

Lagutskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker bifall till
samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats åtta reservationer.

Propositionen

I proposition 1988/89:9 föreslår regeringen (justitiedepartementet) — efter
hörande av lagrådet - att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag
till

l.lag om ändring i ärvdabalken,

2.lag om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter,

3.lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt,

4.lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),

5.lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230).

Lagförslagen har intagits i bilaga I till betänkandet.

Motionerna

1988/89:L3 av Allan Ekström (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår det föreslagna tillägget till 9 § delgivningslagen

(1970:428),

2. att riksdagen förser 18 kap. 7 § ärvdabalken med det tillägget att
prövning av utdömande av vite skall handläggas av tingsrätt.

1 Riksdagen 1988/89. 8 sami. Nr 12

1988/89:L4 av Karl-Gösta Svenson (m) och Anders Andersson (m) vari
yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen i vad avser dödsbos avvecklingsskyldighet
av jordbruksfastighet,

2. att riksdagen avslår propositionen i vad avser förändringarna i jordförvärvslagen.

1988/89:L5 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen beslutar
införa regler om differentiering av avvecklingsfristen för dödsbon som innehar
jordbruksfastighet.

1988/89:L6 av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår
de i propositionen föreslagna ändringarna i jordförvärvslagen.

1988/89:L7 av Ulla Orring m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i förslaget till lag om ändring i
ärvdabalken att ställföreträdare skall utses i dödsbo,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i förslaget till lag om förvaltning
av vissa samägda jordbruksfastigheter att lagens tillämpning skall
gälla om jordbruksfastighet ägs av minst två gemensamt som inte är gifta
eller sambo,

3. att riksdagen avslår 4 § första stycket 5 i förslaget till lag om ändring i
jordförvärvslagen.

1988/89 :L8 av Ove Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförs om behovet av förslag till
ny lydelse av 23 kap. 3 § ärvdabalken.

Utskottet
Allmän bakgrund

Några för senare år officiella uppgifter om ägarförhållandena beträffande
landets jordbruksfastigheter finns inte. Enligt propositionen ger en bearbetning
av de uppgifter som lämnades vid 1981 års allmänna fastighetstaxering
vid handen att omkring 3,7 % av skogsarealen och 4,5 % av
åkerarealen i Sverige ägdes av dödsbon. Av fastighetslängden från år 1979
framgår vidare att av de drygt 320 000 enheter som taxerades som jordbruksfastigheter
ägdes 78 % av en ägare, 14,5 % av två ägare och 7,5 % av
tre eller flera personer. I absoluta tal rörde det sig om ca 25 000 jordbruksfastigheter
som ägdes av fler än två personer och ca 30 000 jordbruksfastigheter
som innehades av dödsbon.

Regler om förvaltning av dödsbon finns i ärvdabalken (ÄB). Ett dödsbo
är en juridisk person, som förvaltas och företräds utåt av dödsbodelägarna
gemensamt. Dödsboet upplöses genom att egendomen fördelas mellan
delägarna vid ett arvskifte. I princip har varje delägare rätt att få en lott i
varje slag av egendom. Egendom som inte lämpligen kan delas eller skiljas
skall dock om möjligt tillskiftas en av delägarna. Om en fastighet vid skiftet
delats så att flera dödsbodelägare fått andel i fastigheten innehar de den

1988/89 :LU 12

därefter med samäganderätt. Några regler om att dödsbo måste skiftas inom
viss tid finns inte i gällande lagstiftning. I syfte att förhindra att dödsbon
förblir oskiftade av skattetekniska skäl infördes dock fr. o. m. år 1968
särskilda beskattningsregler för dödsbon med inte helt obetydliga tillgångar
eller inkomster. Sådana dödsbon beskattas som handelsbolag sedan fyra
kalenderår förflutit efter det kalenderår då dödsfallet inträffade. Reglerna
innebär att skattskyldigheten för dödsboets inkomster och förmögenhet då
inte längre vilar på boet utan i stället påförs varje delägare i förhållande till
hans andel i boet.

Bestämmelser om samäganderätt finns i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt.
Samäganderättslagen är dispositiv, dvs. reglerna är tillämpliga
endast i de fall delägarna sinsemellan inte avtalat om särskilda villkor. För
förfogande över samägd egendom krävs liksom vid dödsboförvaltning att
delägarna är överens.

Vid 1975/76 års riksmöte konstaterade utskottet att det blivit allt vanligare
att dödsbon vari ingår fast egendom förblev oskiftade under lång tid
och att i den mån skiften kom till stånd det inte var ovanligt att delägarna
tillskiftades andelar i den fasta egendomen. Eftersom ägarförhållandena
ansågs medföra svårigheter när det gällde genomförandet av nödvändiga
rationaliseringsåtgärder begärde riksdagen på hemställan av utskottet i
betänkandet LU 1975/76:30 att frågan om ställföreträdare för vissa dödsbon
skulle omgående bli föremål för utredning.

Med anledning av riksdagens begäran tillkallades år 1977 en särskild
utredare med uppdrag att utreda frågorna om ställföreträdare för dödsbon.
Sedan riksdagen (LU 1978/79:2) begärt att också frågor om avvecklande av
dödsboägande och samägande av jordbruksmark m.m. skulle utredas, utvidgades
utredningens uppdrag till att avse frågor om bl. a. begränsning av
dödsbos innehav av jordbruksfastighet, begränsning och reglering av samägande
till jordbruksfastighet. I samband härmed beslöts att utredningsarbetet
skulle bedrivas av en kommitté med parlamentarisk förankring.
Kommittén slutförde år 1987 sitt uppdrag genom att lägga fram betänkandet
(SOU 1987:2) Dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet m.m.
Betänkandet har remissbehandlats och lagts till grund för förslagen i propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram olika förslag som syftar till att minska de olägenheter
som i dag följer av att många jordbruksfastigheter ägs av dödsbon eller
av flera personer med samäganderätt.

Ett dödsbo som innehar en jordbruksfastighet skall vara skyldigt att
avveckla fastighetsinnehavet senast fyra år efter utgången av det kalenderår
då dödsfallet inträffade. Sker inte avveckling i rätt tid, kan dödsboet vid vite
föreläggas att fullgöra skyldigheten. Om det föreligger särskilda skäl, kan
anstånd med avvecklingen medges. Anstånd kan förenas med villkor.

Vidare föreslås en lagändring i syfte att göra det lättare för myndigheterna
att delge ett dödsbo olika handlingar. Delgivning som föranleds av

1988/89 :LU 12

1* Riksdagen 1988/89. 8 sami. Nr 12

att dödsboet innehar en jordbruksfastighet skall kunna ske genom att delgivningshandlingen
överlämnas till någon av delägarna.

I propositionen föreslås vidare en särskild lag om förvaltningen av sådana
jordbruksfastigheter som ägs av minst tre gemensamt. Enligt denna lag skall
det finnas en ställföreträdare med uppgift att utåt företräda delägarna i
angelägenheter som angår fastigheten och att inför delägarna svara för den
löpande förvaltningen. För beslut av delägarna i förvaltningsfrågor krävs
vanlig majoritet. Detta gäller dock inte frågor som gäller försäljning, pantsättning
eller upplåtelse av rättigheter i vissa fall. I dessa frågor krävs
samstämmighet mellan delägarna.

För att begränsa uppkomsten av samägande av jordbruksfastigheter föreslås
en ändring i jordförvärvslagen. Förvärvstillstånd får vägras vid förvärv
av andel i en jordbruksfastighet, om ägarförhållandena genom förvärvet blir
sådana att ett rationellt utnyttjande av fastigheten försvåras.

I syfte att förhindra kringgående av jordförvärvslagen föreslås slutligen
att tillstånd enligt den lagen skall krävas i fall då någon genom köp, byte
eller gåva har förvärvat ett dödsbo, vari ingår en jordbruksfastighet, eller då
någon, som genom köp, byte eller gåva har förvärvat en andel i ett sådant
dödsbo och inte på annan grund är delägare i boet, tillskiftas fastigheten
eller del därav.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

Allmänna överväganden

Utskottet vill inledningsvis understryka att både skogsbruket och jordbruket
är näringar som har mycket stor samhällsekonomisk betydelse. Det
är därför viktigt att det finns förutsättningar för en ändamålsenlig och
effektiv förvaltning av skogs- och jordbruksmarken i vårt land.

Som ovan redovisats har från riksdagens sida tidigare framhållits att
dödsboägande och samägande av skogs- och jordbruksfastigheter för med
sig olägenheter i flera avseenden. Enligt utskottets uppfattning torde förhållandena
inte ha ändrats i nämnvärd utsträckning sedan frågorna senast
behandlades, och olägenheter torde därför kvarstå. Sålunda kan ägarförhållandena
leda till att rationaliseringsverksamheten liksom också naturoch
skogsvårdande åtgärder försvåras, eftersom det ställs krav på att delägarna
i princip måste vara överens om varje förvaltningsåtgärd beträffande
fastigheten. Andra olägenheter beror på att myndigheterna har svårigheter
att delge dödsbon handlingar, eftersom det i många fall bl.a. saknas lättillgängliga
och aktuella uppgifter om delägarna i boet. Som utskottet framhöll
år 1978 motverkar dödsboägande vidare det allmänna intresset av att jordbruksmark
innehas av aktiva brukare. Liknande synpunkter har också
framkommit i andra sammanhang.

Med hänsyn till det anförda vidhåller utskottet sin uppfattning att det är
angeläget att man kommer till rätta med de problem som dödsboägande och
samägande till jord- och skogsbruksmark för med sig. De i propositionen
framlagda förslagen ligger väl i linje med de önskemål som utskottet framfört
vid 1975/76 och 1978/79 års riksmöten och bör kunna leda till att
problemen minskar i betydande mån. Vad särskilt gäller dödsboägande vill

1988/89:LU 12

utskottet också framhålla att reformen av äktenskapslagstiftningen och de i
samband därmed genomförda ändringarna i ÄB (prop. 1986/87:1, LU 18)
kan förväntas leda till att antalet oskiftade dödsbon i framtiden blir mindre.
De nya reglerna innebär bl. a. att en efterlevande make - såvida inte annat
bestämts genom testamente - övertar samtliga tillgångar i dödsboet utom i
de fall den avlidne efterlämnar barn som inte också är den efterlevandes.

Utskottet kan således i huvudsak ställa sig bakom inriktningen av den
föreslagna regleringen. I det följande kommer utskottet att behandla de
frågor som tagits upp i motionerna eller som eljest tilldragit sig utskottets
uppmärksamhet.

Avvecklingsskyldighet

1 propositionen föreslås att en ny bestämmelse införs i ÄB (18 kap. 7 §) med
den innebörden att dödsbon, vari ingår fast egendom som är taxerad som
jordbruksfastighet, skall ha avvecklat fastighetsinnehavet senast fyra år
efter utgången av det kalenderår dä dödsfallet inträffade. Om det föreligger
särskilda skäl, kan anstånd med avvecklingen medges av rätten.

1 motion L4 (yrkande 1) av Karl-Gösta Svenson (m) och Anders Andersson
(m) yrkas avslag på propositionen i denna del. Motionärerna anser
sig av ideologiska skäl inte kunna acceptera förslaget. Enligt motionärernas
uppfattning bör nämligen människor själva få ta ansvar för sina fastighetsinnehav
och avgöra hur de vill förvalta detta ansvar.

I sitt yttrande till lagutskottet anser jordbruksutskottet att de åtgärder
som föreslås i propositionen förbättrar förutsättningarna för en från samhällssynpunkt
önskvärd rationalisering inom jord- och skogsbruket. Jordbruksutskottet
tillstyrker således för sin del förslaget om avvecklingsskyldighet
för dödsbon och avstyrker följaktligen motion L4 yrkande 1.

Lagutskottet ansluter sig till jordbruksutskottets uppfattning och vill för
egen del framhålla att förslaget i propositionen står i överensstämmelse med
den principiella utformningen av ÄB:s regler om dödsbon. Nuvarande
regler bygger nämligen på tanken att dödsbon skall upplösas genom att
tillgångarna skiftas ut till delägarna. Att dödsbon åläggs att inom viss tid
avveckla sitt innehav av jordbruksfastighet innebär därför endast ett understrykande
av att dödsboförvaltningen är temporär. Visserligen är det i och
för sig dödsbodelägarnas ensak att bestämma i vilken takt avvecklingen
skall ske, men när dödsboet innehar jordbruksfastighet gör sig också andra
intressen gällande. Dödsbodelägarnas rätt att bestämma avvecklingstakten
får då vika för intresset av att olägenheterna med långvariga dödsboinnehav
av jordbruksfastigheter undanröjs. Utskottet vill också understryka att förslaget
i propositionen inte hindrar att dödsbodelägarna skiftar fastigheten så
att var och en får en andel i den och att de därmed kan fortsätta att
tillsammans inneha fastigheten med samäganderätt. Det är alltså bara dödsboförvaltningen
som måste upplösas, och något tvång för delägarna att
avyttra fastigheten föreligger inte. Inte heller föreligger någon skyldighet
för delägarna att helt upplösa dödsboet.

Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen i denna del
och avstyrker bifall till motion L4 yrkande 1.

1988/89 :LU 12

De nya bestämmelserna om dödsbons skyldighet att avveckla innehav av
jordbruksfastighet skall enligt propositionsförslaget träda i kraft den 1 juli
1989. Dödsbon, vilka vid lagens ikraftträdande innehar fast egendom som
är taxerad som jordbruksfastighet, skall enligt propositionen ha avvecklat
fastighetsinnehavet senast fyra år därefter, eller senast den 1 juli 1993,
såvida inte anstånd meddelats.

I motion L5 av Lars Werner m. fl. (vpk) framhålls att gjorda undersökningar
tyder på att uppemot hälften av alla dödsbon med jordbruksfastighet
är äldre än fem år. Det lär inte vara ovanligt med dödsbon som är
över 30 år gamla. Enligt motionärernas mening torde det finnas skäl för
utskottet att överväga en kortare avvecklingsfrist beträffande de vid lagens
ikraftträdande redan existerande dödsbona. Motionärerna förordar därför
att i övergångsbestämmelserna tas in regler som innebär en differentiering
av avvecklingsfristen med hänsyn till den ålder dödsboet har då bestämmelserna
träder i kraft.

I sitt yttrande till lagutskottet utgår jordbruksutskottet från att en avsevärt
kortare avvecklingsfrist än fyra år knappast är praktiskt möjlig, vare
sig det gäller äldre dödsbon eller dödsbon efter någon som avlider efter
ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. Mot en differentiering talar
enligt jordbruksutskottets mening också behovet av enhetliga bestämmelser
och av möjligheter till kontroll av att avvecklingsskyldigheten efterlevs.
Med hänsyn till de föreslagna bestämmelserna om anstånd med avvecklingen
är det, menar jordbruksutskottet, för övrigt tveksamt om en kortare
avvecklingsfrist för vissa dödsbon skulle få någon praktisk betydelse. Från
de synpunkter utskottet har att företräda saknas enligt jordbruksutskottet
skäl att förorda differentierade avvecklingsfrister i enlighet med synpunkterna
i motion L5.

Lagutskottet instämmer i jordbruksutskottets synpunkter. För egen del
vill utskottet tillägga att även om en fyraårig avvecklingsfrist i vissa fall kan
synas väl lång, måste övergångsreglerna ges en sådan utformning att flertalet
dödsboinnehav kan avvecklas inom den bestämda fristen.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens övergångsbestämmelser
i aktuell del och avstyrker följaktligen motion L5.

Enligt 23 kap. 3 § första stycket ÄB äger envar delägare vid arvskiftet njuta
lott i varje slag av egendom. Vad som inte lämpligen kan styckas eller skiljas
skall enligt lagrummet såvitt möjligt läggas på en lott.

I syfte att markera samhällsintresset av att en jordbruksfastighet vid
arvskifte inte slentrianmässigt bör skiftas på alla dödsbodelägare, föreslog
kommittén ett tillägg till 23 kap. 3 § första stycket ÄB av innebörd att fast
egendom som är taxerad som jordbruksfastighet såvitt möjligt bör läggas på
en lott. Härigenom ville kommittén ge en laglig möjlighet åt den dödsbodelägare
som ville överta fastigheten och som hade möjlighet att lösa ut
andra dödsbodelägare.

I motion L8 av Ove Karlsson (s) yrkas att 23 kap. 3 § första stycket ÄB
ändras i enlighet med kommitténs förslag.

I sitt yttrande till lagutskottet anser jordbruksutskottet i förevarande del
att det finns ett samhällsintresse i att egendom som är taxerad som jord -

1988/89 :LU 12

bruksfastighet vid arvskifte läggs på en lott och inte uppdelas på ideella
andelar e.d. Det av kommittén upprättade lagförslaget kan dock, menar
jordbruksutskottet, inte få någon annan funktion än en allmänt hållen
rekommendation som ej är bindande för delägarna.

Lagutskottet ansluter sig till jordbruksutskottets uppfattning och konstaterar
i likhet med departementschefen (prop. s. 14) att ett sådant tillägg
som kommittén föreslagit knappast kan få någon större praktisk effekt.
Något skäl att införa en sådan bestämmelse föreligger således inte. Utskottet
avstyrker därför motion L8.

Utdömande av vite

Bestämmelser om vitén som får föreläggas av myndighet finns i lagen
(1985:206) om vitén. Enligt 6 8 gäller som huvudregel att frågor om utdömande
av vite prövas av länsrätt på ansökan av den myndighet som har
utfärdat vitesföreläggandet.

Om ett dödsbo inte avvecklar sitt fastighetsinnehav inom föreskriven tid,
skall enligt propositionen tillsynsmyndigheten, dvs. lantbruksnämnden, vid
vite få förelägga dödsboet att fullgöra skyldigheten inom viss angiven tid.
En bestämmelse härom föreslås införd i 18 kap. 7 § ÄB. Någon särskild
regel om prövningen av frågan om utdömande av vite förordas inte.

1 motion L3 (yrkande 2) av Allan Ekström (m) yrkas en komplettering av
18 kap. 7 8 ÄB med den innebörden att talan om utdömande av vite som
förelagts av tillsynsmyndighet skall föras vid allmän domstol. Som skäl för
sin ståndpunkt åberopar motionären att det kan förekomma civilrättsliga
inslag vid utdömandet av dessa vitesärenden.

Utskottet kan i och för sig dela motionärens uppfattning om att tingsrätten
kan vara bättre skickad än länsrätten att handlägga vitesärenden av
aktuell art. Vid utdömandet av vitet kan det nämligen bli aktuellt för
domstolen att pröva om en giltig och för dödsboet bindande överlåtelse
skett och över huvud taget ta ställning till spörsmål som ligger närmare de
allmänna domstolarnas verksamhetsområde. I likhet med departementschefen
anser emellertid utskottet att dessa omständigheter inte är av sådan
betydelse att det finns anledning att frångå den ordning som gäller enligt
viteslagen.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L3 yrkande 2.

Ställföreträdare för dödsbon samt delgivning

Sorn tidigare berörts handhas dödsboförvaltning av delägarna gemensamt,
och de företräder tillsammans boet utåt. Har boutredningsman förordnats
är det dock han som företräder boet. Rätt att begära förordnande av
boutredningsman har bl.a dödsbodelägare, testamentsexekutör och legatarie.

Enligt delgivningslagen (1970:428) får delgivning med dödsbo ske genom
att handlingen överlämnas till den som sitter i boet. Finns det inte någon
som sitter i boet, måste delgivning ske med samtliga dödsbodelägare utom i
fall då boutredningsman förordnats.

1988/89:LU12

1** Riksdagen 1988/89. 8 sami. Nr 12

I propositionen föreslås att delgivningslagen ändras så att delgivning med
dödsbo, som föranleds av att boet innehar jordbruksfastighet, får ske genom
att delgivningshandlingen överlämnas till en av delägarna.

I motion L3 (yrkande 1) av Allan Ekström (m) yrkas avslag på propositionen
i denna del. Motionären anser att den föreslagna regeln kan
medföra att enskilda dödsbodelägare drabbas av allvarliga rättsförluster.
Vidare påpekar motionären att de nya arvsreglerna, enligt vilka efterlevande
make oftast blir ensam dödsbodelägare, gör det onödigt med en
särskild delgivningsregel.

I motion L7 (yrkande 1) av Ulla Orring m. fl. (fp) framhålls att en
skyldighet för dödsbon att avveckla innehav av jordbruksfastighet inte
utesluter att dödsboet åläggs att ha en ställföreträdare. Motionärerna anser
att samma skäl, som talar för att en ställföreträdare skall finnas för dem som
innehar en fastighet med samäganderätt, kan åberopas för att dödsbona bör
ha en företrädare. Vidare påpekas att en ordning med ställföreträdare för
dödsbon gör det onödigt med en speciell delgivningsregel. Motionärerna
yrkar att ÄB ändras så att ställföreträdare skall utses för dödsbon.

Utskottet har i det föregående ställt sig bakom förslaget i propositionen
om att dödsbon inom en fyraårsperiod skall avveckla innehav av jordbruksfastigheter.
Med en sådan ordning kommer åtskilliga av de olägenheter som
är förknippade med dödsboägandet att undanröjas. Enligt utskottets mening
framstår det därför inte som motiverat att dödsbon förutom avvecklingsskyldigheten
skall åläggas att ha en ställföreträdare. Skyldigheten att
avveckla fastighetsinnehavet löser emellertid inte det problem vid dödsboägande
av jordbruksfastigheter som består i att myndigheterna ofta har
svårt att delge dödsboet. Om dödsboet företräddes av en särskild ställföreträdare
skulle även denna olägenhet kunna undanröjas. Utskottet anser sig
dock inte enbart av delgivningsskäl böra förorda en så långtgående åtgärd
som föreslås i motion L7. Utskottet avstyrker således bifall till yrkande 1 i
motion L7.

Enligt utskottets mening bör problemet med delgivning med dödsbon i
stället lösas på det sätt som föreslås i propositionen. I likhet med departementschefen
(prop. s. 20 f.) anser utskottet att det finns anledning att ställa
sådana krav på den inre organisationen i dödsbon som innehar jordbruksfastigheter
att delgivning alltid kan ske med någon av dödsbodelägarna.
Inte minst med hänsyn till att det är fråga om en relativt kort avvecklingspériod
kan det förväntas att delägarna kommer att ha nära kontakt med
varandra och att några beaktansvärda risker för rättsförlust därför inte skall
uppkomma. Utskottet vill i sammanhanget understryka att den nya delgivningsregeln
är avsedd att tillämpas när det inte är känt vem som sitter i boet.
Delgivning bör däremot alltid i första hand ske med den som såvitt känt
sitter i boet. På anförda skäl tillstyrker utskottet bifall till den i propositionen
föreslagna ändringen i delgivningslagen och avstyrker bifall till motion
L3 yrkande 1.

1988/89 :LU 12

Samägande av jordbruksfastighet

I propositionen föreslås en särskild lag om förvaltningen av jordbruksfastigheter
som ägs av minst tre gemensamt. Reglerna i lagen är med några
undantag tvingande, dvs. delägarna kan inte avtala om villkor som avviker
från bestämmelserna. Enligt förslaget skall det finnas en ställföreträdare
med uppgift att svara för den löpande förvaltningen och med behörighet att
utåt företräda delägarna i frågor som rör fastigheten. I förvaltningsfrågor
skall delägarna kunna fatta beslut med enkel majoritet. När det gäller
försäljning och pantsättning av fastigheten och vissa andra betydelsefulla
frågor krävs dock att delägarna är eniga. Enligt förslaget skall en delägare
kunna hos rätten begära att fastigheten säljs på offentlig auktion.

I motion L7 (yrkande 2) av Ulla Orring m. fl. (fp) yrkas att lagen blir
tillämplig så snart en jordbruksfastighet gemensamt ägs av minst två som
inte är gifta eller sambor.

1 sitt yttrande till lagutskottet konstaterar jordbruksutskottet att det enligt
bakgrundsuppgifterna i propositionen finns drygt 70 000 samägda jordbruksfastigheter,
varav omkring två tredjedelar ägs av två personer. Vidare
hänvisar jordbruksutskottet till kommitténs undersökningar, varav framgår
att det helt dominerande antalet tvåägda jordbruksfastigheter innehas av
makar eller sambor. Enligt jordbruksutskottets mening har således det
förslag om ändring av lagens tillämpningsområde som framförs i motionen
en mycket begränsad räckvidd. Jordbruksutskottet påpekar att ett av motiven
bakom förslaget i propositionen är att de olägenheter skall undanröjas
som består i att myndigheterna har svårt att få kontakt med delägarna i en
samägd fastighet. Från denna utgångspunkt finns det enligt jordbruksutskottets
mening knappast behov av att utse en ställföreträdare redan i de fall
då två personer äger en fastighet. Med det anförda tillstyrker jordbruksutskottet
för sin del regeringens förslag och avstyrker motion L7 yrkande 2.

Lagutskottet, som för sin del helt ansluter sig till vad jordbruksutskottet
anfört, tillstyrker bifall till propositionsförslaget i denna del och avstyrker
således bifall till motion L7 yrkande 2.

1 en i ärendet inkommen skrivelse har Lantbrukarnas riksförbund (LRF)
framhållit att det inte är ovanligt att jordbruksfastigheter förvärvas av flera
gemensamt genom gåva eller testamente med föreskrift om att egendomen
inte får överlåtas under viss tid efter det att gåvan fullbordats. Enligt LRF
ger propositionen inte svar på frågan huruvida den tvingande regeln i lagen
om rätt för delägare att påkalla försäljning av samägd jordbruksfastighet är
tillämplig i sådana fall.

Med anledning av vad LRF anfört vill utskottet påpeka att den i propositionen
föreslagna lagen i princip är tillämplig också då flera med samäganderätt
förvärvat en jordbruksfastighet genom gåva eller testamente.
Som ovan berörts ger lagen inte utrymme för att delägarna — utom i vissa
undantagsfall — avtalar om villkor för förvaltningen som avviker från bestämmelserna.
Flar däremot en gåvogivare eller testator uppställt särskilda
föreskrifter rörande egendomen är det inte fråga om avtalsvillkor och
föreskrifterna skall alltså gälla. Det innebär bl. a. att en föreskrift om att
fastigheten inte får överlåtas hindrar att en försäljning enligt den nya lagen
kommer till stånd på en delägares begäran.

1988/89: LU12

Ändringar i jordförvärvslagen

1988/89:LU12

Enligt 2 § jordförvärvslagen (1979:230) krävs tillstånd till förvärv av jordbruksfastighet
när förvärvet sker genom bl. a. köp, byte eller gåva. Förvärv
på grund av testamente eller genom arvskifte är undantagna från krav på
tillstånd. I 4 § finns närmare föreskrifter om när förvärvstillstånd kan vägras.

Gällande rätt medger att en inte arvsberättigad person genom köp, byte
eller gåva förvärvar en andel i ett dödsbo och därmed blir dödsbodelägare.
Ingår en jordbruksfastighet bland tillgångarna i boet kan han sedermera vid
arvskiftet komma i besittning av fastigheten. Det finns inte heller några
hinder mot att samtliga andelar i ett dödsbo förvärvas av en utomstående,
som då i sin egenskap av ensam dödsbodelägare övertar fastigheten. I vad
mån sådana förvärv av andelar i dödsbon som innehar jordbruksfastigheter
är underkastade reglerna i jordförvärvslagen får för närvarande anses
ovisst, eftersom rättspraxis på området inte är entydig.

I syfte att klarlägga rättsläget föreslås i propositionen att i 2 § jordförvärvslagen
införs en ny bestämmelse enligt vilken tillstånd skall fordras då
någon genom köp, byte eller gåva har förvärvat ett dödsbo som äger
jordbruksfastighet eller då någon, som genom köp, byte eller gåva har
förvärvat en andel i ett sådant dödsbo och inte på annan grund är delägare i
boet, tillskiftas fastigheten eller del därav.

I propositionen föreslås också att 4 § jordförvärvslagen ändras så att det
blir möjligt att vägra förvärvstillstånd vid förvärv av andel i jordbruksfastighet,
om ägarförhållandena genom förvärvet skulle bli sådana att de kan
antas försvåra ett rationellt utnyttjande av fastigheten.

I motion L4 av Karl-Gösta Svenson (m) och Anders Andersson (m) och i
motion L6 av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m) framhålls att moderata samlingspartiet
i andra sammanhang uttalat att jordförvärvslagen ger negativa
effekter i form av färre och större jordbruksenheter. Om enskilda personer
tillåts förvärva jordbruksfastigheter utan någon tillståndsprövning skulle,
enligt motionärernas mening, utvecklingen inte vara så negativ som den är i
dag. Mot denna bakgrund yrkar motionärerna avslag på de föreslagna
ändringarna i jordförvärvslagen (yrkande 2 i motion L4).

I motion L7 av Ulla Orring m. fl. (fp) påpekas att den föreslagna utvidgningen
av 4 § jordförvärvslagen inte varit föremål för vare sig utredningsarbete
eller remissbehandling och därför är dåligt underbyggd.
Med åberopande härav och av den omständigheten att folkpartiet i andra
sammanhang förordat uppmjukning av jordförvärvslagen yrkar motionärerna
avslag på propositionsförslaget i denna del (yrkande 3).

Jordbruksutskottet erinrar i sitt yttrande om att utskottet (1988/89:JoUl)
nyligen behandlat och därvid avstyrkt motioner (m, fp) med krav på inskränkningar
i jordförvärvslagens tillämpningsområde. Vid behandlingen
av den nu aktuella propositionen har jordbruksutskottet inte funnit anledning
att motsätta sig de föreslagna ändringarna i 2 § och 4 § jordförvärvslagen.
Från jordpolitisk synpunkt får det enligt jordbruksutskottets
mening anses som en fördel att olämplig ägarsplittring genom andelsförvärv
kan motverkas i förvärvsprövningen. I fråga om vad som skall anses som

olämplig ägarsplittring har jordbruksutskottet hänvisat till vad som anförs i
propositionen (s. 45). Jordbruksutskottet tillstyrker för sin del de föreslagna
ändringarna i jordförvärvslagen och avstyrker motionerna L4, L6 och L7 i
motsvarande delar.

Lagutskottet kan, såvitt gäller förslaget om en ändring av 2 § jordförvärvslagen,
helt ansluta sig till vad jordbruksutskottet anfört. Lagutskottet
tillstyrker i enlighet härmed bifall till propositionen i denna del och avstyrker
följaktligen bifall till motionerna L4 yrkande 2 i denna del och L6 i
denna del.

Vidare kan lagutskottet, beträffande förslaget om en utvidgning av grunderna
att vägra tillstånd enligt 4 § jordförvärvslagen, också helt ansluta sig
till vad jordbruksutskottet anfört. Lagutskottet tillstyrker med anledning
härav bifall till propositionen också i denna del och avstyrker således
motionerna L4 yrkande 2 i denna del, L6 i denna del och L7 yrkande 3.

Propositionen i övrigt

Utöver vad som anförts i förevarande och tidigare avsnitt föranleder propositionen
och motionerna inte några uttalanden från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avvecklingsskyldigheten

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:9 i denna del och med
avslag på motion 1988/89:L4 yrkande 1 godkänner vad utskottet
anfört,

2. beträffande utdömande av vite

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:L3 yrkande 2 godkänner
vad utskottet anfört,

3. beträffande 18 kap. 7 § ärvdabalken

att riksdagen antar det i proposition 1988/89:9 framlagda förslaget till
lag om ändring i ärvdabalken såvitt avser 18 kap. 7 §,

4. beträffande ställföreträdare för dödsbon

att riksdagen avslår motion 1988/89:L7 yrkande 1,

5. beträffande delgivning med dödsbon

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:L3 yrkande 1 antar det i
proposition 1988/89:9 framlagda förslaget till lag om ändring i delgivningslagen
(1970:428),

6. beträffande skifte av jordbruksfastighet
att riksdagen avslår motion 1988/89:L8,

7. beträffande övergångsbestämmelserna till ändringarna i ärvdabalken att

riksdagen med avslag på motion 1988/89:L5 antar övergångsbestämmelserna
till det i proposition 1988/89:9 framlagda förslaget till
lag om ändring i ärvdabalken.

1988/89:LU12

8. beträffande samägande av jordbruksfastighet

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:L7 yrkande 2 antar det i
proposition 1988/89:9 framlagda förslaget till lag om förvaltning av
vissa samägda jordbruksfastigheter,

9. beträffande tillståndsplikt enligt jordförvärvslagen

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89:L4 yrkande 2 i
denna del och 1988/89:L6 i denna del antar det i proposition
1988/89:9 framlagda förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen
(1979:230) såvitt avser 2 §,

10. beträffande förutsättningar för förvärvstillstånd

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89:L4 yrkande 2 i
denna del, 1988/89:L6 i denna del samt 1988/89:L7 yrkande 3 antar
det i proposition 1988/89:9 framlagda förslaget till lag om ändring i
jordförvärvslagen såvitt avser 4 §,

11. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar de i proposition 1988/89:9 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i ärvdabalken och lag om ändring i jordförvärvslagen
(1979:230) i den mån de inte omfattas av vad utskottet
hemställt ovan, dels lag om ändring i lagen (1904:48 s.l) om samäganderätt.

Stockholm den 29 november 1988
På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Stig Gustafsson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger Hestvik
(s), Gunnar Thollander (s), Ewy Möller (m). Stina Eliasson (c), Elisabeth
Persson (vpk), Elisabet Franzén (mp), Lena Boström (s), Anita Jönsson (s),
Maj-Inger Klingvall (s), Charlotte Cederschiöld (m) och Lola Björkquist
(fp)-

Reservationer

1. Ställföreträdare för dödsbon (mom. 4)

Ulla Orring (fp) och Lola Björkquist (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motion L7" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående ställt sig bakom förslaget i propositionen
om att dödsbo inom en fyraårsperiod skall avveckla innehav av jordbruksfastighet.
I likhet med vad som anförs i motion L7 anser utskottet det ändå
vara motiverat att låta dödsbo under avvecklingstiden företrädas av en
ställföreträdare, vilket också framförts som ett alternativ i det bakomliggande
utredningsmaterialet.

1988/89 :LU 12

På grund av det anförda förordar utskottet att i 18 kap. ÄB införs en ny
paragraf, 8 §, av innebörd att om det i ett dödsbo ingår fast egendom som är
taxerad som jordbruksfastighet skall lagen (1988:000) om förvaltning av
vissa samägda jordbruksfastigheter tillämpas vid boets förvaltning av jordbruksfastigheten.

dels att utskottet under moment 4 bort hemställa

4. beträffande ställföreträdare för dödsbon
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:L7 yrkande 1 dels beslutar
att i 18 kap. ärvdabalken skall införas en ny paragraf, 8 §, med
följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse, dels antar
sådan ändring av ingressen till det i proposition 1988/89:9 framlagda
förslaget till lag om ändring i ärvdabalken som föranleds härav,

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

18 kap.

8 §

Om det i ett dödsbo ingår fast
egendom som är taxerad som jordbruksfastighet
skall lagen (1988:000)
om förvaltning av vissa samägda
jordbruksfastigheter tillämpas vid
boets förvaltning av jordbruksfastigheten.

2. Delgivning med dödsbon (mom. 5)

Rolf Dahlberg (m), Martin Olsson (c), Ewy Möller (m). Stina Eliasson (c).
Elisabet Franzén (mp) och Charlotte Cederschiöld (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Enligt
utskottets" och slutar med "yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion L3 att den föreslagna
ändringen i delgivningslagen kan medföra att enskilda dödsbodelägare
drabbas av allvarliga rättsförluster. Som motionären också påpekar begränsas
behovet av en särskild delgivningsregel av de nya arvsreglerna enligt
vilka efterlevande make oftast blir ensam dödsbodelägare. Den föreslagna
ändringen i 9 8 delgivningslagen bör därför enligt utskottets mening inte
genomföras. Utskottet tillstyrker således bifall till motion L3 yrkande 1.

dels att utskottet under moment 5 bort hemställa
5. beträffande delgivning med dödsbon
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:L3 yrkande 1 avslår det i
proposition 1988/89:9 framlagda förslaget till lag om ändring i delgivningslagen
(1970:428),

1988/89 :LU 12

3. Delgivning med dödsbon (mom. 5)

1988/89 :LU 12

Under förutsättning av bifall till reservation 1
Ulla Orring (fp) och Lola Björkquist (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående förordat att det i 18 kap. ärvdabalken
införs en ny bestämmelse enligt vilken lagen om förvaltning av vissa samägda
jordbruksfastigheter görs tillämplig vid dödsbos förvaltning av jordbruksfastighet.
Härav följer att dödsbo under vissa förutsättningar åläggs att ha
en ställföreträdare. Genom att på detta sätt införa en ordning med ställföreträdare
för dödsbon kan man som framhålls i motion L7 avstå från att
ändra reglerna om delgivning med dödsbo. Utskottet förordar således att
förslaget till ändring i delgivningslagen avslås. Härigenom tillgodoses önskemålet
i motion L3 yrkande 1.

dels att utskottet under moment 5 bort hemställa

5. beträffande delgivning med dödsbon
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:L3 yrkande 1 avslår
det i proposition 1988/89:9 framlagda förslaget till lag om ändring i
delgivningslagen (1970:428),

4. Övergångsbestämmelserna till ändringarna i ärvdabalken
(mom. 7)

Elisabeth Persson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Lagutskottet
instämmer” och slutar med ”motion L5” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion L5 finns det i vårt land alltjämt kvar många
mycket gamla dödsbon. Det lär enligt motionärerna inte vara ovanligt med
dödsbon som är över 30 år gamla. Med hänsyn härtill kan utskottet dela
motionärernas uppfattning att en kortare avvecklingsfrist bör övervägas för
de vid lagens ikraftträdande redan existerande dödsbona.

Utskottet saknar emellertid underlag för en utformning av övergångsbestämmelser
med differentierade avvecklingsfrister. Regeringen bör enligt
utskottets mening därför överväga frågan och skyndsamt återkomma med
förslag av den innebörden att en differentiering av avvecklingsfristen införs
med hänsyn till den ålder dödsboet har då bestämmelserna träder i kraft.
Det anförda bör riksdagen med anledning av motion L5 som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottet under moment 7 bort hemställa

7. beträffande övergångsbestämmelserna till ändringarna i ärvdabalken att

riksdagen dels antar övergångsbestämmelserna till det i proposition
1988/89:9 framlagda förslaget till lag om ändring i ärvdabalken,
dels med anledning av motion 1988/89:L5 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om differentierad avvecklingsfrist.

5. Samägande av jordbruksfastighet (mom. 8)

1988/89 :LU 12

Ulla Orring (fp) och Lola Björkquist (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Lagutskottet,
som” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion L7 är det inte ovanligt att jordbruksfastigheter
som inte ägs av fler än två personer drabbas av ineffektiv förvaltning.
Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att lagen om förvaltning
av vissa samägda jordbruksfastigheter bör göras tillämplig redan då två
personer som inte är gifta eller sambor gemensamt äger en jordbruksfastighet.

På grund av det anförda förordar utskottet att riksdagen antar förslaget
till lag om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter med den i
motion L7 yrkande 2 föreslagna ändringen.

dels att utskottet under moment 8 bort hemställa

8. beträffande samägande av jordbruksfastighet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:L7 yrkande 2 antar det i
proposition 1988/89:9 framlagda förslaget till lag om förvaltning av
vissa samägda jordbruksfastigheter med den ändringen att 1 § första
stycket erhåller följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse: Regeringens

förslag Reservanternas förslag

1 § första stycket

Om fast egendom som är taxerad Om fast egendom som är taxerad
som jordbruksfastighet ägs av minst som jordbruksfastighet ägs av minst

tre gemensamt, tillämpas denna lag i två gemensamt sorn inte är äkta ma stället

för 2-6 §§ lagen (1904:48 kar eller sambor, tillämpas denna

s. 1) om samäganderätt. lag i stället för 2-6 §§ lagen

(1904:48 s. 1) om samäganderätt.

6. Tillståndsplikt enligt jordförvärvslagen (mom. 9)

Rolf Dahlberg (m). Ewy Möller (m) och Charlotte Cederschiöld (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Lagutskottet
kan," och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

I en avvikande mening till det yttrande som jordbruksutskottet avgivit till
lagutskottet framhålls att jordbruksutskottet hade, på de skäl som anförs i
motionerna L4 och L6, bort avstyrka den föreslagna utvidgningen av 2 §
jordförvärvslagen.

Lagutskottet, som för egen del vill ansluta sig till vad som framhålls i
motionerna L4 och L6, tillstyrker bifall till motionerna i aktuell del.

dels att utskottet under moment 9 bort hemställa

9. beträffande tillståndsplikt enligt jordförvärvslagen
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:L4 yrkande 2 i denna
del och 1988/89:L6 i denna del avslår det i proposition 1988/89:9
framlagda förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)
såvitt avser 2 §,

7. Förutsättningar för förvärvstillstånd (mom. 10)

1988/89 :LU 12

Rolf Dahlberg (m), Ulla Orring (fp), Ewy Möller (m). Charlotte Cederschiöld
(m) och Lola Björkquist (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Vidare kan”
och slutar med "yrkande 3” bort ha följande lydelse:

I en avvikande mening till jordbruksutskottets yttrande framhålls att
jordbruksutskottet hade, på de skäl som anförs i motionerna L4, L6 och L7,
bort avstyrka regeringens förslag om införande av en ny grund i 4 8 jordförvärvslagen
för att vägra förvärvstillstånd vid andelsförvärv.

Lagutskottet, som för egen del ansluter sig till vad som framhålls i
motionerna L4, L6 och L7, tillstyrker bifall till motionerna i aktuell del.

dels att utskottet under moment 10 bort hemställa

10. beträffande förutsättningar för förvärvstillstånd

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89 :L4 yrkande 2 i denna
del. 1988/89:L6 i denna del och 1988/89:L7 yrkande 3 avslår det i
proposition 1988/89:9 framlagda förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen
såvitt avser 4 §,

8. Lagförslagen i övrigt (mom. 11)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 6 och 7

Rolf Dahlberg (m), Ewy Möller (m) och Charlotte Cederschiöld (m) anser
att utskottet under moment 11 bort hemställa

11. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen antar de i proposition 1988/89:9 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i ärvdabalken i den mån det inte omfattas av vad
utskottet hemställt ovan, dels lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1)
om samäganderätt, samt avslår förslaget till lag om ändring i jordförvärvslagen
(1979:230) i den mån det inte omfattas av vad utskottet
hemställt ovan.

Propositionens lagförslag

1988/89 :LU 12

Bilaga 1

1 Förslag till

Lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken1
dels att 24 kap. 1 § skall ha följande lydelse,

dels att i balken skall införas två nya paragrafer, 18 kap. 7 § och 20 kap.
11 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 kap.

7§

Om del i et! dödsbo ingår fast
egendom som är taxerad som jordbruksfastighet,
skall boet ha avvecklat
Jåstighetsinnehavel senast fyra
år efter utgången av det kalenderår
då dödsfallet inträffade. Har dödsboet
förvärvat sådan egendom därefter,
skall avvecklingen ske snarast
möjligt.

Tillsyn över att avveckling sker utövas
av den myndighet som regeringen
bestämmer. Om avvecklingen
inte har skett inom föreskriven
tid, får tillsynsmyndigheten vid vite
förelägga dödsboet att fullgöra sin
skyldighet. Tillsynsmyndighetens
beslut om föreläggande får överklagas
till kammarrätten.

Den tingsrätt som har registrerat
bouppteckningen efter den döde får
på ansökan av dödsboet medge anstånd
med avvecklingen, om det
finns särskilda skäl. Anstånd meddelas
för viss tid och får förenas med
villkor. Medges anstånd, skall tingsrätten
underrätta tillsynsmyndigheten
om detta.

Om det i den dödes tillgångar ingår
fast egendom som är taxerad
som jordbruksfastighet, skall rätten
underrätta den tillsynsmyndighet
som avses i 18 kap. 7 § andra stycket
om dödsfallet.

20 kap.
11 §

Omtryckt 1981:359.

1988/89: LU12

Bilaga 1

I fråga om rätten för enskilda delägare att väcka och föra talan som
parter i eget namn men för boets räkning gäller vad som sägs i 18 kap.
1 a §, om inte annat avtalats mellan delägarna.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

2. Om det i dödsboet efter någon som har avlidit före ikraftträdandet
ingår fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet, gäller i stället
för vad som sägs i 18 kap. 7 § första stycket första meningen att boet skall
ha avvecklat fastighetsinnehavet senast den 1 juli 1993.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 kap.

Om ett dödsbo förvaltas av delägarna
gemensamt och de har kommit
överens om att leva samman i
oskiftat bo, gäller i fråga om förvaltningen
av boet och rätten att
företräda boet vad som sägs i 18
kap. 1 §, om inte annat har avtalats.
Också bestämmelserna i 3, 4 och
6 §§ samma kapitel skall tillämpas.

§'

Om ett dödsbo förvaltas av delägarna
gemensamt och de har kommit
överens om att leva samman i
oskiftat bo, gäller i fråga om förvaltningen
av boet och rätten att
företräda boet vad som sägs i 18
kap. 1 §,om inte annat har avtalats.
Också bestämmelserna i 3, 4, 6 och
7 §§' samma kapitel skall tillämpas.

Senaste lydelse 1981:359.

2 Förslag till

Lag om Förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter

Härigenom Föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Om fast egendom som är taxerad som jordbruksfastighet ägs av minst
tre gemensamt, tillämpas denna lag i stället för 2 — 6 §§ lagen (1904:48 s. 1)
om samäganderätt.

Avtal som strider mot denna lag är utan verkan. Detta gäller dock inte
avtal i frågor som avses i 9—11 §§.

Ställföreträdare

2 § Delägarna i fastigheten skall utse en ställföreträdare. Valet av ställföreträdare
skall för anteckning i fastighetsboken anmälas skriftligen till
inskrivningsmyndigheten För det område där fastigheten ligger. Anmälan
skall vara undertecknad av ställföreträdaren och innehålla en försäkran av
honom på heder och samvete att bestämmelserna i denna lag har iakttagits
vid valet av ställföreträdare.

Om anmälan enligt första stycket inte har gjorts eller om den som
anmälts som ställföreträdare har avlidit, skall rätten på den ort där fastigheten
ligger efter anmälan av myndighet eller delägare förordna en ställföreträdare.
Om en ställföreträdare begär det, skall rätten förordna en ny
ställföreträdare i hans ställe. Innan en ställföreträdare förordnas skall
delägarna ges tillfälle att yttra sig, om det är möjligt. När rätten har
förordnat en ställföreträdare, skall detta anmälas till inskrivningsmyndigheten.

Delägarna kan när som helst utse en ny ställföreträdare i stället för en
ställföreträdare som tidigare har anmälts eller förordnats. Därvid gäller
första stycket.

Vid byte av ställföreträdare består den tidigare ställföreträdarens uppdrag
till dess att den nye ställföreträdaren har antecknats i fastighetsboken.

3 § Ställföreträdaren svarar för den löpande förvaltningen av fastigheten
enligt de riktlinjer och anvisningar som delägarna meddelar.

Ställföreträdaren har behörighet att företräda delägarna mot tredje man
i angelägenheter som rör fastigheten. Han är dock inte på grund av denna
lag behörig att

1. överlåta fastigheten eller en del av den,

2. inteckna eller pantsätta fastigheten,

3. upplåta nyttjanderätt eller annan rättighet i fastigheten, om avtalet
gäller för längre tid än fem år eller för någons livstid eller om det kan bli
förlängt på begäran av nyttjanderättshavaren.

4 § En rättshandling som ställföreträdaren har företagit för delägarna är
inte gällande mot dem, om ställföreträdaren har överskridit sin befogenhet
och den mot vilken rättshandlingen företogs insåg eller borde ha insett att
befogenheten överskreds.

Beslut av delägarna

5 § Som beslut i frågor där ställföreträdaren har behörighet att företräda
delägarna gäller den mening som har fått det högsta röstetalet bland de
röstande. Därvid räknas varje delägares röstetal efter hans andel i fastighe -

1988/89:LU 12

Bilaga 1

ten. Vid lika röstetal beslutar ställföreträdaren. Beslut i frågor där ställföreträdaren
inte har behörighet att företräda delägarna kräver enighet
bland delägarna.

Vid val av ställföreträdare utses den som har fått det högsta röstetalet
bland de röstande. Har flera fått lika röstetal, avgörs valet genom lottning.

6 § Varje delägare kan rösta skriftligen eller muntligen. Samtliga delägare
skall få skälig tid på sig innan omröstningen äger rum.

Ställföreträdaren skall underrätta delägarna om resultatet av omröstningen.

7 § Ett beslut enligt 5 § första stycket får inte innebära att ställföreträdaren
skall företa en rättshandling eller annan åtgärd som är ägnad att bereda
otillbörlig fördel åt delägare eller annan till nackdel för annan delägare.

Övriga bestämmelser

8 § Pengar och andra tillgångar som ställföreträdaren har hand om för
delägarnas räkning skall hållas skilda från andra tillgångar.

9 § Om ett beslut enligt denna lag föranleder kostnader eller om sådana
uppkommer på annat sätt till följd av lagen, skall kostnaderna ersättas av
delägarna i förhållande till deras andelar.

10 § Senast den 31 januari varje år skall ställföreträdaren lämna redovisning
till delägarna över förvaltningen under det föregående kalenderåret.
Om delägarna begär det, skall redovisningen göras skriftligen. För granskning
av redovisningen har delägarna rätt att ta del av räkenskapshandlingarna.

11 § Ställföreträdaren har rätt till skälig ersättning för sitt arbete samt för
tidsspillan och utlägg.

12 § Ställföreträdare som vid fullgörande av sitt uppdrag uppsåtligen
eller av oaktsamhet tillfogar delägare skada skall ersätta skadan. Detsamma
gäller delägare som vid tillämpning av denna lag uppsåtligen eller av
oaktsamhet tillfogar annan delägare skada. Skadeståndet kan jämkas efter
vad som är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans
storlek och omständigheterna i övrigt.

Skall flera ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet i
den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem
enligt första stycket. Vad någon har betalat i skadestånd får krävas åter av
de andra efter vad som är skäligt.

Talan enligt första stycket som inte grundas på brott skall väckas inom
ett år efter det att ställföreträdaren har avgett en sådan redogörelse som
anges i 10 §. Väcks inte talan inom denna tid är rätten till ersättning
förlorad.

13 § Varje delägare kan hos rätten begära att fastigheten för gemensam
räkning försäljs på offentlig auktion. Rätten skall dock inte besluta om
försäljning, om någon av de andra delägarna visar synnerliga skäl för
anstånd.

1988/89:LU 12

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt

Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt
skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §'

Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning å sådan samfällighet,
som avses i lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter, eller å
sådan allmänning, som avses i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar
eller lagen (1952:167) om atlmänningsskogar i Norrland och Dalarna; ej
heller vare i något fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga om bildande av
jaktvårdsområde, bestående av allenast en fastighet, eller av fiskevårdsområde,
omfattande allenast en fastighet eller det till allenast en fastighet
hörande fisket.

Beträffande egendomsförhållan- Beträffande egendomsförhållanden
som rör makar, sambor, del- den som rör makar, sambor, delägare
i oskiftat dödsbo, bolagsmän, ägare i oskiftat dödsbo, bolagsmän,

redare som ingått överenskommel- redare som ingått överenskommelse
om partrederi eller deltagare i se om partrederi eller deltagare i

samma gruvrörelse finns särskilda samma gruvrörelse finns särskilda

bestämmelser. bestämmelser. I fråga om förvalt ningen

av fast egendom som är
taxerad som jordbruksfastighet och
som ägs av minst tre gemensamt
gäller särskilda bestämmelser i stället
för 2—6 §§.

Bestämmelserna i 15 kap. 15 § föräldrabalken skall inte tillämpas i fråga
om försäljning enligt denna lag av samfälld fast egendom, vari omyndig
äger del.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1988/89:LU 12

Bilaga 1

Senaste lydelse 1987:796.

4 Förslag till Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

Härigenom föreskrivs att 9 § delgivningslagen (1970:428) skall ha följande
lydelse.

9§

Skall delgivning ske med annan juridisk person än staten, överbringas
handlingen till någon som har rätt att företräda den juridiska personen
eller, om flera är gemensamt behöriga, till någon av dem. Saknas behörig
ställföreträdare men finns någon som har rätt att sammankalla dem som
skall besluta i den juridiska personens angelägenheter, överbringas handlingen
till denne.

Delgivning med dödsbo genom Delgivning med dödsbo genom
att handlingen överbringas till nå- att handlingen överbringas till någon
av dödsbodelägarna får ske en- gon av dödsbodelägarna får ske endast
om denne sitter i boet. Döds- dast om denne sitter i boet eller om

bodelägare som mottagit handling- delgivningen föranleds av att döds en

skall utan dröjsmål underrätta boet innehar fast egendom som är

övriga delägare om delgivningen. taxerad som jordbruksfastighet.

Dödsbodelägare som mottagit
handlingen skall utan dröjsmål underrätta
övriga delägare om delgivningen.

Dödsbodelägare som sitter i boet har rätt att taga emot handlingen, även
om boet ej förvaltas av delägarna. Han svarar i sådant fall för att handlingen
utan dröjsmål lämnas till någon som har rätt att företräda boet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1988/89: LU12

Bilaga 1

5 Förslag till

Lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230)

Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ jordförvärvslagen (1979:230) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

För förvärv av fäst egendom som är taxerad som jordbruksfastighet
krävs tillstånd enligt denna lag, när förvärvet sker genom

1. köp, byte eller gåva,

2. tillskott till bolag eller förening,

3. utdelning eller skifte från bolag eller förening,

4. fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen (1975:1385).

Tillstånd enligt denna lag krävs också
i fall då någon genom köp, byte
eller gåva förvärvar ett dödsbo vari
ingår föst egendom som är taxerad
som jordbruksfastighet eller då någon,
som genom köp, byte eller gåva
har förvärvat en andel i ett sådant
dödsbo och inte på annan grund är
delägare i boet, tillskiftas den fasta
egendomen eller del därav.

Förvärvstillstånd

4 §!

Förvärvstillstånd får vägras,

1. om det är av allmänt intresse att egendomen tas i anspråk för jordbrukets
eller skogsbrukets rationalisering,

2. om förvärvet kan antas medföra att två eller flera utvecklade eller
utvecklingsbara lantbruksföretag, som bör förbli självständiga, förs samman
till ett företag.

3. om förvärvet kan antas medföra att utvecklat eller utvecklingsbart
lantbruksföretag, som bedrivs på mer än en fastighet, delas upp och
uppdelningen medför olägenhet av någon betydelse för företaget,

4. om det är uppenbart att köpeskillingen eller annan ersättning avsevärt
överstiger egendomens marknadsvärde,

5. om förvärvet avser andel i
egendomen och ägarförhållandena
genom förvärvet skulle bli sådana
att ett rationellt utnyttjande av
egendomen kan komma att försvåras.

Första stycket 4 gäller inte ifråga om tillstånd att förvärva egendom på
offentlig auktion enligt 17 § eller enligt 3 kap. 3 § lagen (1982:618) om
utländska förvärv av fast egendom m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1988/89:LU 12

Bilaga 1

Senaste lydelse 1987:468.
Senaste lydelse 1987:468.

Jordbruksutskottets yttrande
1988/89: JoUl y

Dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet
m.m.

Till lagutskottet

Lagutskottet har den 18 oktober 1988 beslutat bereda jordbruksutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1988/89:9 om dödsboägande oell
samägande av jordbruksfastighet m.m.

Propositionen

I propositionen läggs fram olika förslag som syftar till att minska de
olägenheter som i dag följer av att inånga jordbruksfastigheter ägs av
dödsbon eller av flera personer med samäganderätt.

Vidare föreslås en lagändring i syfte att göra det lättare för myndigheterna
att delge ett dödsbo olika handlingar. Delgivning som föranleds av att
dödsboet innehar en jordbruksfastighet skall kunna ske genom att delgivningshandlingen
överlämnas till någon av delägarna.

I propositionen föreslås vidare en särskild lag om förvaltningen av sådana
jordbruksfastigheter som ägs av minst tre gemensamt. Enligt denna lag skall
det finnas en ställföreträdare med uppgift att utåt företräda delägarna i
angelägenheter som angår fastigheten och att inför delägarna svara för den
löpande förvaltningen. För beslut av delägarna i förvaltningsfrågor krävs
vanlig majoritet. Detta gäller dock inte frågor sorn gäller försäljning,
pantsättning eller upplåtelse av rättigheter i vissa fall. 1 dessa frågor krävs
samstämmighet mellan delägarna.

För att begränsa uppkomsten av samägande av jordbruksfastigheter
föreslås en ändring i jordförvärvslagen. Förvärvstil Istånd får vägras vid
förvärv av andel i en jordbruksfastighet, om ägareförhållandena genom
förvärvet blir sådana att ett rationellt utnyttjande av fastigheten försvåras.

I syfte att förhindra kringgående av jordförvärvslagen föreslås slutligen att
tillstånd enligt den lagen skall krävas i fall då någon genom köp, byte eller
gåva har förvärvat ett dödsbo vari ingår en jordbruksfastighet eller då någon,
som genom köp, byte eller gåva har förvärvat en andel i ett sådant dödsbo och
inte på annan grund är delägare i boet, tillskiftas fastigheten eller del därav.

1988/89:LU 12

Bilaga 2

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

Lagrådet har avgett yttrande över lagförslagen.

Motionerna

1988/89:L3 av Allan Ekström (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår det föreslagna tillägget till 9 § delgivningslagen

(1970:428),

2. att riksdagen förser 18 kap. 7 § ärvdabalken med det tillägget att
prövning av utdömande av vite skall handläggas av tingsrätt.

1988/89:L4 av Karl-Gösta Svenson och Anders Andersson (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen vad avser dödsbos avvecklingsskyldighet
av jordbruksfastighet,

2. att riksdagen avslår propositionen vad avser förändringarna i jordförvärvslagen.

1988/89:L5 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen beslutar
införa regler om differentiering av avvecklingsfristen för dödsbon som
innehar jordbruksfastighet.

1988/89:L6 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår
de i propositionen föreslagna ändringarna i jordförvärvslagen.

1988/89:L7 av Ulla Orring m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i förslag till lag om ändring i
ärvdabalken att ställföreträdare skall utses i dödsbo,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i förslag till lag om förvaltning
av vissa samägda jordbruksfastigheter att lagens tillämpning skall gälla om
jordbruksfastighet ägs av minst två gemensamt som inte är gifta eller sambor,

3. att riksdagen avslår 4 § första stycket 5 p. i förslag till lag om ändring i
jordförvärvslagen.

1988/89:L8 av Ove Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförs om behovet av förslag till ny
lydelse av 23 kap. 3 § ärvdabalken.

Utskottet

Begränsning av dödsbons innehav av jordbruksfastigheter

I propositionen läggs fram olika förslag som syftar till att minska de
olägenheter som följer av att många jordbruksfastigheter ägs av dödsbon
eller av flera personer med samäganderätt.

Enligt propositionens förslag till lag om ändring i ärvdabalken skall ett
dödsbo som innehar en jordbruksfastighet vara skyldigt att avveckla
fastighetsinnehavet senast fyra år efter utgången av det kalenderår då
dödsfallet inträffade. I övergångsbestämmelserna anges att avvecklingsskyldigheten
inträder senast den 1 juli 1993 för dödsbon efter någon som avlidit

1988/89:LU12

Bilaga 2

förg ikraftträdandet av de nya bestämmelserna, dvs. den 1 juli 1989.

Förslaget möter invändningar i motion L4 av Karl-Gösta Svenson och
Anders Andersson (m). Motionärerna hänvisar till att representanter för
moderata samlingspartiet i annat sammanhang yrkat att jordförvärvslagen
(1979:230) ändras så att fysiska personers förvärv av jordbruksfastigheter
faller utanför tillståndsprövningen. Det nu aktuella förslaget om begränsning
i ägandet av jordbruksfastigheter genom dödsbo anser sig motionärerna av
ideologiska skäl ej kunna acceptera och yrkar avslag på propositionen i
motsvarande del (yrkande 1).

I motion L5 av Lars Werner m.fl. (vpk) anförs att det finns skäl att
överväga en kortare avvecklingsfrist för dödsbon som bestått under lång tid.
Motionen innehåller dock inget specificerat förslag om ändring i de av
regeringen föreslagna övergångsbestämmelserna.

Utskottet anser att de åtgärder som föreslås i propositionen förbättrar
förutsättningarna för en från samhällssynpunkt önskvärd rationalisering
inom jord- och skogsbruket. Utskottet tillstyrker för sin del förslaget till lag
om ändring i ärvdabalken och avstyrker motion L4 yrkande 2.

Förslaget i motion L5 är ej utformat så att det kan ställas mot regeringens
förslag om övergångsbestämmelser för äldre dödsbon. Utskottet utgår från
att en avsevärt kortare avvecklingsfrist än fyra år knappast är praktiskt möjlig
vare sig det gäller äldre dödsbon eller dödsbo efter någon som avlider efter
ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. Mot en differentiering talar också
behovet av enhetliga bestämmelser och av möjligheter till kontroll att
avvecklingsskyldigheten efterlevs. Med hänsyn till de föreslagna bestämmelserna
om anstånd med avvecklingen är det för övrigt tveksamt om en kortare
avvecklingsfrist förvissa dödsbon skulle få någon praktisk betydelse. Från de
synpunkter utskottet har att företräda finns inga skäl att förorda differentierade
avvecklingsfrister i enlighet med synpunkterna i motion L5.

Samägande av jordbruksfastigheter

I propositionen föreslås en särskild lag om förvaltning av vissa samägda
jordbruksfastigheter. För en jordbruksfastighet som ägs av fler än två
gemensamt skall enligt förslaget finnas en ställföreträdare med uppgift att
handha den löpande förvaltningen och med behörighet att företräda
deiägarna i frågor som rör fastigheten.

I motion L7 av Ulla Orring m.fl. (fp) yrkas att lagen tillämpas redan när två
personer som inte är gifta eller sambor gemensamt äger en fastighet.

Utskottet konstaterar att det enligt propositionens bakgrundsuppgifter
finns drygt 70 000 samägda jordbruksfastigheter, varav omkring två tredjedelar
ägs av två personer. Enligt kommitténs undersökningar innehas av de
tvåägda fastigheterna det helt dominerande antalet av makar eller sambor
(SOU 1987:2 s. 78 f.). Det förslag om ändring av lagens tillämpningsområde
som framförs i motionen har således en mycket begränsad räckvidd. Som
framhålls i propositionen är vidare ett av motiven bakom förslaget att
undanröja de olägenheter som består i att myndigheterna har svårt att få
kontakt med delägarna i en samägd fastighet. Från denna utgångspunkt finns
det enligt utskottets mening knappast behov av att utse en ställföreträdare

1988/89 :LU 12

Bilaga 2

redan i de fall dä två personer äger en fastighet. Med det anförda tillstyrker
utskottet för sin de! regeringens förslag och avstyrker motion L7.

Ändringar i jordförvärvslagen

Enligt propositionen föreligger viss osäkerhet om jordförvärvslagens räckvidd
i vissa fall av dödsboöverlåtelser där jordbruksfastighet ingår i boet.
Med hänvisning härtill föreslås en ändring av 2 § JFL som innebär att tillstånd
enligt lagen skall krävas då någon genom köp, byte eller gåva förvärvar ett
dödsbo som äger jordbruksfastighet eller då någon, som genom köp, byte
eller gåva har förvärvat en andel i ett sådant dödsbo och inte på annan grund
är delägare i boet, tillskiftas fastigheten eller del därav.

Vidare införs i 4 § första stycket 5 p. JFL en möjlighet för prövningsmyndigheten
att vägra förvärvstillstånd vid förvärv av andel i jordbruksfastighet,
om ägarförhållandena genom förvärvet skulle bli sådana att de kan antas
försvåra ett rationellt utnyttjande av fastigheten.

I motion L4 av Karl-Gösta Svenson och Anders Andersson (m) och motion
L6 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) yrkas avslag på de föreslagna
ändringarna i JFL. Motionärerna hänvisar bl.a. till att moderata samlingspartiet
i annat sammanhang framhållit lagens negativa effekter för jordbruksnäringen.
De nuvarande begränsningarna för enskilda personer i fråga
om förvärv av jordbruksfastigheter borde enligt motionärerna avskaffas.
Ytterligare utvidgning av lagens tillämpningsområde anser man därför inte
bör ifrågakomma.

1 motion L7 av
frågan om att införa ytterligare en grund för att vägra förvärvstillstånd i 4 §
JFL. Med hänvisning till i annat sammanhang framförda yrkanden från
folkpartiet om uppmjukning av JFL hemställer motionärerna att propositionen
avslås i denna del.

Utskottet vill erinra om att ett antal motioner med krav på ändringar i JFL
nyligen behandlats i utskottet (1988/89:JoUl). I detta sammanhang har
utskottet bLa. avstyrkt motioner (m, fp) som syftar till en inskränkning av
JFL:s tillämpningsområde.

Vid behandlingen av den nu aktuella propositionen har utskottet inte
funnit anledning att motsätta sig de föreslagna ändringarna i 2 § och 4 § JFL.
Från jordpolitisk synpunkt får det anses som en fördel att olämplig
ägarsplittring genom andelsförvärv kan motverkas i förvärvsprövningen.
Vad som skall anses som olämplig ägarsplittring anges närmare i specialmotiveringen
(prop. 1988/89:9 s. 45).

Utskottet tillstyrker för sin del de föreslagna ändringarna i JFL och
avstyrker motionerna L4 yrkande 2, L6 och L7 yrkande 3.

Övriga frågor

Enligt motion L8 av Ove Karlsson (s) skulle det innebära vissa fördelar om
kommitténs förslag till ändring av 23 kap. 3 § ärvdabalken genomfördes.
Kommitténs lagförslag redovisas i bil. 2 till propositionen (s. 62 ff.). Enligt
den föreslagna lydelsen av 23 kap. 3 § ärvdabalken skulle vid arvskifte sådan

1988/89:LU 12

Bilaga 2

fast egendom i dödsboet som är taxerad som jordbruksfastighet om möjligt
läggas på en lott.

Enligt utskottets mening finns det ett samhällsintresse i att egendom som
är taxerad som jordbruksfastighet vid arvskifte läggs på en lott och inte
uppdelas på ideella andelar e.d. Det av kommittén upprättade lagförslaget
kan dock inte få någon annan funktion än en allmänt hållen rekommendation
som ej är bindande för delägarna. Med hänsyn till de nya arvsregler som
införts i anslutning till den nya äktenskapsbalken kan det antas att
efterlevande make i större utsträckning än tidigare blir ensam arvtagare till
jordbruksfastighet som ingår i dödsboet. Det bör i första hand ankomma på
lagutskottet att bedöma lämpligheten av en sådan lagändring som avses i
motionen.

Propositionen och motionerna föranleder i övrigt inget yttrande från
utskottets sida.

Stockholm den 8 november 1988
På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Hans Gustafsson (s), Håkan Strömberg
(s), Sven Eric Lorentzon (m), Grethe Lundblad (s). Lars Ernestam (fp),
Martin Segerstedt (s). Jan Fransson (s). Margareta Winberg (s). Åke Selberg
(s), Ingvar Eriksson (m), Bengt Rosén (fp). Lennart Brunander (c). Annika
Åhnberg (vpk). Åsa Domeij (mp), Inge Carlsson (s) och Carl G Nilsson
(m).

Avvikande meningar

1. Differentierade avvecklingsfrister

Annika Åhnberg (vpk) anser att utskottet med anledning av motion L5 hade
bort föreslå att lagutskottet utformar övergångsbestämmelser om differentierade
avvecklingsfrister i enlighet med synpunkterna i motionen.

2. Förvärv av dödsboandel m.m.

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (alla m) anser att
utskottet, på de skäl som anförs i motionerna L4 och L6, hade bort avstyrka
den föreslagna utvidgningen av 2 § JFL.

3. Förvärvsprövning vid förvärv av andel i jordbruksfastighet

Sven Eric Lorentzon (m), Lars Ernestam (fp). Ingvar Eriksson (m). Bengt
Rosén (fp) och Carl G Nilsson (m) anser att utskottet, på de skäl som anförs i
motionerna L4, L6 och L7, hade bort avstyrka regeringens förslag om
införande av en ny grund i 4 § JFL för att vägra förvärvstillstånd vid

andelsförvärv.

1988/89:LU12

Bilaga 2

Svenskt Tryck Stockholm 1988