Kulturutskottets betänkande
1988/89:KrU21

Medelsberäkningar för Sveriges Radio m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas förslag som lagts fram i proposition 1988/89:129 om
medelsberäkningar för Sveriges Radio-koncernens verksamhet och televerkets
verksamhet under år 1990 samt radionämndens verksamhet under
budgetåret 1989/90. Ett antal motionsförslag behandlas i sammanhanget.

Utskottet tillstyrker att Sveriges Radio-koncernen får ett medelstillskott
på 41,6 milj. kr. utöver sedvanlig kostnadskompensation. Denna medelstilldelning
ger koncernen möjlighet att bedriva en i huvudsak oförändrad
verksamhet. Utskottet godtar att det inte nu tas ställning till förslag av
Sveriges Radio om att koncernen skall ges en mer omfattande medelsförstärkning,
nämligen 100 milj. kr. för år 1990 som ett första steg i ett femårigt
reformprogram vars slutsteg motsvarar en total nivåhöjning av koncernens
medelstilldelning med 500 milj. kr. i 1987/88 års prisnivå. Utskottet anser
nämligen att statsmakterna måste, innan ställning tas till koncernens
långsiktiga behov av resursförstärkningar, ha skaffat sig en klarare bild av
vilken roll Sveriges Radio skall ha i det framtida mediesamhället.

Utskottet tillstyrker att TV-avgiften den 1 juli 1989 höjs med 100 kr. till
1 084 kr.

Även i övrigt tillstyrker utskottet förslagen i propositionen.

Utöver frågor som tas upp i propositionen behandlas i motionerna bl.a.
frågor om reklam i TV, om förberedelser inför ny avtalsperiod för Sveriges
Radio-koncernen, om rationaliseringsverksamheten inom koncernen, om
resursfördelningen mellan TV:s båda kanaler, om mottagningsförhållanden
för radio och TV inom Uppsala län, om Sveriges Radios programutbud i en
rad avseenden, om lokalradions verksamhet och om samverkan mellan
lokalradion och riksradion. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Vid betänkandet har fogats 17 reservationer och 1 särskilt yttrande.

Propositionerna

Regeringen har i proposition 1988/89:100 bilaga 10 (utbildningsdepartementet)
under rubriken Sveriges Radio m.m. (s. 455) berett riksdagen tillfälle att
i avvaktan på en särskild proposition i ämnet ta del av vad i proposition
1988/89:100 anförts.

Regeringen har i proposition 1988/89:129 med förslag till medelsberäkningar

för Sveriges Radio m.m. (utbildningsdepartementet) föreslagit riksdagen att 1

1988/89

KrU21

1 Riksdagen 1988189.13 sami. Nr21

1. anta i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare,

2. anta i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1989:41)
om TV-avgift,

3. godkänna i propositionen framlagt förslag till medelsberäkning för den
avgiftsfinansierade verksamheten inom Sveriges Radio-koncernen,

4. godkänna i propositionen framlagt förslag till medelsberäkning för
radionämndens verksamhet,

5. godkänna förlängningen av televerkets investeringsplan med ett år,

6. godkänna i propositionen framlagt förslag till medelsberäkning för
televerkets investeringar,

7. bemyndiga regeringen, eller efter beslut av regeringen televerket, att
föra högst 10 000 000 kr. av investeringsmedlen mellan åren 1990 och 1991
som skuld resp. tillgodohavande,

8. medge att regeringen lämnar televerket det beställningsbemyndigande
om 30 000 000 kr. avseende investeringsändamål för år 1991 som har
förordats i propositionen,

9. godkänna i propositionen framlagt förslag till medelsberäkning för
televerkets driftskostnader,

10. bemyndiga regeringen, eller efter beslut av regeringen televerket, att
föra högst 5 000 000 kr. av driftsmedlen mellan åren 1990 och 1991 som skuld
resp. tillgodohavande.

Lagförslagen fogas vid betänkandet som bilaga 1.

Motionerna

Motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1989

1988/89:Kr204 av Ingegerd Anderlund och Ingvar Björk (båda s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att låta utreda hur olika kabelnät kan användas för information till
synskadade och att dessa intressen beaktas i utbyggnaden.

1988/89:Kr209 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om teckenspråkstolkat
nyhetsprogram i TY.

1988/89:Kr210 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översättning
till svenska av TV:s aktualitetsprogram för invandrare.

1988/89:Kr236 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en parlamentarisk utredning samt förslag om kompletterande
finansiering av Sveriges Radio-koncernen genom reklam i en av
TV-kanalerna fr.o.m. den 1 januari 1991 enligt de riktlinjer som anges i
motionen.

1988/89:KrU21

2

1988/89:Kr248 av Carl-Johan Wilson och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) 1988/89:KrU21
vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att Sveriges Lokalradio AB och
Televerket får i uppdrag att göra lokalradiosändningar tillgängliga per
telefon,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att sammanfattningar av lokalradiostationernas nyheter dagligen
också publiceras i text-TV.

1988/89:Kr249 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibel
tappningsrätt för lokalradiostationerna.

1988/89:Kr268 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av
finansieringen av TV-produktionen centralt/lokalt.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:A435.

1988/89:Kr269 av Erik Holmkvist m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en alltför alkoholliberal samhällsattityd som blir följden av TV:s
programutbud som inte på något sätt speglar de svenska hemmens alkoholvanor
i allmänhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en mer medveten och koncentrerad information i radio och TV
under bästa sändningstid.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:So257.

1988/89:Kr304 av Kaj Nilsson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reklam i och licensfinansiering
av svensk television.

1988/89:Kr305 av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att sändningskapaciteten förstärks, så att ABCregionens
TV-sändningar får goda mottagningsförhållanden i hela Uppsala
län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att sändningskapaciteten förbättras för P 4-nätet i
Uppsala läns utkanter.

1988/89:Kr307 av Rune Thorén och Erling Bager (c,fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en granskning av massmedia, främst televisionens roll i spridningen av
alkoholvanorna.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Sk673.

1988/89:Kr308 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening uttalar vad i motionen anförs om en fri ömsesidig tappningsrätt för
radiokanalerna.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:K431.

1988/89:Kr313 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär att i avtalet med Sveriges Radio/ TV
en större och procentuellt fastställd andel av sändningarna skall bestå av
svenskproducerade program.

1988/89:Kr345 av Marianne Jönsson och Stina Gustavsson (båda c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om textade nyhetsprogram.

1988/89:Kr346 av Barbro Sandberg och Håkan Holmberg (båda fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vissa länsinvånares svårigheter att se ABC-nytt.

1988/89:Kr347 av Marianne Jönsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om TV-program på
teckenspråk.

1988/89:Kr352 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om bättre utnyttjande av radio och TV i elementär naturkunskap
inom skolan samt i informationen till allmänheten.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Ub336.

1988/89:Kr354 av Jan Hyttring m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av lokalradion genom bl.a. höjd grundbemanning,
extra bemanning för vissa uppgifter, resurser för beställningsarbeten och
engagemang av frilansmedarbetare, samverkan med regionala kulturinstitutioner
och samverkan med riksradions distrikt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fri tappningsrätt av riksradions tre programkanaler för återutsändning
i lokalradion,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjlighet för lokalradion att göra lokala inbrytningar i de tre
riksprogrammen för att nå allmänheten med viktiga varningsmeddelanden.

Motioner som väckts med anledning av proposition

1988/89:129

1988/89:Kr8 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Radio Sjuhärad.

1988/89:Kr9 av Jan-Erik Wikström m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
godkänner det förslag till medelsberäkning för den avgiftsfinansierade
verksamheten inom Sveriges Radio-koncernen som redovisats i motionen
och som innebär ett tillskott till koncernen på 75 milj. kr. utöver vad
regeringen föreslagit.

1988/89:KrlO av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om televisionens regionala verksamhet och medelstilldelning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regionalpolitiska mål i samband med resursfördelningen inom
televisionen.

1988/89:KrU21

4

1988/89:Krll av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen anslår 100 milj. kr. utöver regeringens förslag för år 1990,

2. att riksdagen beslutar om ett 5-årigt reformprogram som motsvarar en
nivåhöjning med 500 milj. kr. så som i motionen anförts.

1988/89:Krl2 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalradions roll i
det framtida medieutbudet.

1988/89:Krl3 av Hans Nyhage och Stig Bertilsson (båda m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att Radio Sjuhärad bör bli en normalstation fr.o.m. den 1 januari 1990.

1988/89:Krl4 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt rationaliseringsverksamhet inom Sveriges Radio,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om framtida real höjning av Sveriges Radios anslag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fri tappningsrätt,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samarbete mellan riksradion och lokalradion,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en parlamentarisk utredning med anledning av
kommande avtal mellan staten och Sveriges Radio resp. de fyra programföretagen.

1988/89:Krl5 av Jan Hyttring m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning samt
förslag om kompletterande finansiering av Sveriges Radio-koncernen genom
reklam i en av TV-kanalerna från den 1 januari 1991 enligt de riktlinjer som
anges i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om utveckling av lokalradion genom bl.a. höjd grundbemanning,
extra bemanning för vissa uppgifter, resurser för beställningsarbeten och
engagemang av frilansmedarbetare, samverkan med regionala kulturinstitutioner
och samverkan med riksradions distrikt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om fri tappningsrätt av riksradions tre programkanaler för återutsändning
i lokalradion,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om möjlighet för lokalradion att göra lokala inbrytningar i de tre
riksprogrammen för att nå allmänheten med viktiga varningsmeddelanden,

5. att riksdagen hos regeringen begär förnyat förslag till medelsberäkning
för SR-koncernen som utgår ifrån att de medel som inflyter till följd av
avgiftshöjningen för 1990 i all huvudsak skall användas för att påbörja
utvecklingsverksamheten inom SR-koncernen enligt de riktlinjer som anges i
motionen.

1988/89:KrU21

5

1988/89:Krl6 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lokalradions
resurser bör förstärkas,

2. att riksdagen hos regeringen begär en långsiktig plan för en fortsatt
uppbyggnad av lokalradion.

1988/89:Krl7 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att resursförstärkningar
skall tilldelas Sveriges Radio-koncernen i enlighet med koncernstyrelsens
förslag till reformprogram och att koncernen ges i uppdrag att planera
för en förbättrad verksamhet enligt detta program,

2. att riksdagen antar ändring i lagen (1978:478) om avgift för innehav av
televisionsmottagare innebärande att avgiften från den 1 juli 1989 skall vara
280 kr. per kalenderkvartal,

3. att riksdagen antar ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift innebärande
att avgiften från den 1 juli 1989 skall vara 1120 kr. för ett år att betalas i fyra
poster om 280 kr.,

4. att riksdagen för år 1990 till Sveriges Radio-koncernen anslår 100 milj.
kr. (1987/88 års prisnivå) utöver vad regeringen föreslagit.

Ärendets beredning

Sorn ett led i ärendets beredning har utskottet den 18 april 1989 hållit en
offentlig utfrågning om Sveriges Radios finansiering och verksamhet.

Vid utfrågningen har lämnats information av dels utbildningsminister
Bengt Göransson, dels följande företrädare för Sveriges Radio AB och dess
fem dotterbolag, nämligen Örjan Wallqvist, VD i Sveriges Radio AB och
koncernchef, Tomas Roxström, ekonomichef i Sveriges Radio AB, Sam
Nilsson, VD i Sveriges Television AB, Ove Joanson, VD i Sveriges Riksradio
AB, Jan Engdahl, VD i Sveriges Lokalradio AB, Lars Hansson, VD i
Sveriges Utbildningsradio AB och Hans Helmfrid, VD i Radiotjänst i Kiruna
AB.

Vad som förekommit vid utfrågningen framgår av bilaga 3 till betänkandet.

Utskottet

Inledning

De riktlinjer för Sveriges Radios verksamhet som nu gäller lades fast av
riksdagen år 1978 (prop. 1977/78:91, KrU 24, rskr. 337) samt ändrades och
kompletterades genom beslut av riksdagen år 1986 (prop. 1985/86:99, KrU
21, rskr. 343).

I Sveriges Radio-koncernen ingår numera utöver moderbolaget Sveriges
Radio AB fem dotterbolag, nämligen de fyra programföretagen Sveriges
Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och
Sveriges Utbildningsradio AB samt Radiotjänst i Kiruna AB, som skall ha
ansvaret för avgiftsuppbörd och avgiftskontroll.

Sändningsrätt enligt radiolagen (1966:755) tillkommer de fyra programfö -

1988/89:KrU21

6

retagen. Närmare bestämmelserom rättigheter och skyldigheter beträffande 1988/89:KrU21
sändningsrätten och programverksamheten finns i de avtal som träffades
mellan staten och programföretagen i juni 1986. I avtal som samtidigt
träffades mellan staten och Sveriges Radio AB regleras bl.a. detta bolags
uppgifter som moderbolag i en koncern i vilken de nämnda programföretagen
ingår. Samtliga avtal omfattar perioden t.o.m. den 30 juni 1992. Staten
har också träffat avtal med moderbolaget om dess ansvar för rundradiorörelsens
finansiella samordning samt med Radiotjänst i Kiruna AB. Dessa avtal
gäller tills vidare.

Radionämnden övervakar genom efterhandsgranskning att programföretagen
iakttar bestämmelserna i radiolag och avtal. Televerket svarar för
programdistribution inkl. programinsamling samt uppförande av sändaranläggningar
för rundradions behov.

Beträffande 1986 års riksdagsbeslut kan här erinras om att beslutet innebar
bl.a. att Sveriges Radio-koncernens självständighet i organisatoriska och
vissa andra hänseenden stärktes, att ett fjärde FM-nät - främst för lokalradion
- skulle etableras och vara fullt utbyggt hösten 1989, samt att planeringsförutsättningarna
i resursmässigt avseende lades fast för avtalsperioden. I
sistnämnda hänseende innebar beslutet att koncernen under de tre första
åren av avtalsperioden - dvs. för tiden t.o.m. den 30 juni i år - kunde räkna
med ett årligt reformpåslag om 2,3% och ett rationaliseringskrav om
sammanlagt 5%. Under andra hälften av perioden - dvs. bl.a. för år 1990 -skall i stället de medel som frigörs genom besparingar i det fortsatta
rationaliseringsarbetet och genom de strukturella förändringar som koncernen
kan initiera tillföras koncernen som reformmedel.

Moderbolaget fördelar av riksdagen anvisade medel till företagen inom
koncernen.

Sveriges Radio-koncernens drifts- och investeringskostnader finansieras
huvudsakligen med TV-avgifter (mottagaravgifter). Även de utgifter televerket
har för investeringar och för distributionen av Sveriges Radiokoncernens
program finansieras på detta sätt. Medel för programverksamheten
för utlandet och distributionen av dess program anvisas dock över
statsbudgeten under ett anslag under utrikesdepartementets huvudtitel.

Också radionämndens verksamhet finansieras med TV-avgifter.

Sedan den 1 mars i år - då det särskilda färg-TV-tillägget avvecklades -gäller att en enhetlig TV-avgift utgår. Den är 984 kr. för ett år och betalas i
fyra poster om 246 kr.

Vissa övergripande uppgifter om Sveriges Radio-koncernens
programverksamhet

I riksdagsbeslutet år 1978 anges hur programverksamheten skulle byggas ut
och förbättras. De väsentligaste ambitionshöjningarna gällde en regionalisering
av verksamheten, åtgärder för särskilda publikgrupper och kvalitetsförbättringar.
I propositionen sammanfattas en av Sveriges Radio lämnad
redovisning av hur kraven uppfyllts (s. 9-11). Utskottet hänvisar till denna
sammanfattning. I det följande får utskottet med anledning av motioner
anledning att i vissa avseenden närmare behandla reformprogrammet.

Riksdagen uppställde våren 1986 inför den nu löpande avtalsperioden
vissa kompletterande krav på programverksamheten såsom att samtliga
programföretag i koncernen skall utöva ett folkbildningsansvar, att den
nationella kulturen i radion och televisionen bör främjas och att nivån på
frilansmedverkan och utläggningen av produktionsuppdrag skall vara hög.
Dessa krav gäller alltjämt. Också vad gäller uppfyllandet av de två
sistnämnda kraven har en redogörelse lämnats i propositionen (s. 11-12).

Anslagsframställningar från Sveriges Radio, radionämnden
och televerket

Sveriges Radio

Inom Sveriges Radio-koncernen genomfördes under arbetsåret 1987/88 en
särskild studie, den s.k. SR-studien, i syfte att ange förutsättningarna för en
under 1990-talet framgångsrik radio och television i allmänhetens tjänst samt
för att ge underlag för bedömning av verksamhetens inriktning och omfattning
under år 1990 och därefter. Underlag härför var dels utvecklingen av
Sveriges Radio-koncernens egen verksamhet, dels förändringarna i den
svenska och internationella mediemiljön.

I avvaktan på ett ställningstagande från koncernens sida till SR-studiens
resultat hemställer Sveriges Radio AB i koncernens anslagsframställning för
år 1990 om medel motsvarande den nivå som, enligt Sveriges Radio AB:s
uppfattning, krävs för att undvika en kvalitetsförsämring och minskad
mångfald i förhållande till nuvarande programutbud. Förslaget - som
innebär en i huvudsak oförändrad verksamhet i förhållande till budgetåret
1987/88 - motsvarar ett medelstillskott på 41,6 milj. kr. utöver sedvanlig
kostnadskompensation.

För moderbolagets del innebär tillskottet att de medel om 1,8 milj. kr. för
teknisk och programmässig forskning och utveckling, som tidigare anvisats
televerket, överförs till bolaget. För lokalradions del innebär ett tillskott av
5,4 milj. kr. att omdisponeringar av resurser på grund av den fortsatta
övergången till det fjärde FM-nätet kan undvikas och att Radio Sjuhärad blir
en normalstation. Riksradion kan för 2,9 milj. kr. ges möjlighet att dels fylla
de fönster i P3 som lokalradion tidigare utnyttjat, dels betala icke kompenserbara
STIM-kostnader, dels förstärka den fasta sportbevakningen. Televisionen
kan klara av ökade kostnader för internationella sportevenemang,
ökade timkostnader för inköpta program, garantier/optioner och gageglidning
samt ökande kostnader för visningsrätter för attraktiva svenska filmer.
För utbildningsradion, slutligen, uteblir de olägenheterna att kostnadsökningar
för t.ex. lokaler måste täckas genom minskning av programmedlen.

Vidare anges i anslagsframställningen följande generella mål för verksamheten
under 1990-talet.

- De svenska programmen måste breddas och förstärkas. Kulturproducentrollen
måste utvecklas.

Mångfalden i programutbudet måste öka för att publiken skall få fler
valmöjligheter.

- Rättigheter att sända stora evenemang måste kunna förvärvas så att hela
befolkningen kan ta del av dessa.

1988/89:KrU21

8

Sveriges Radio AB lyfter också uttryckligen fram behovet av kvalitet i 1988/89:KrU21

programutbudet framför önskemål om ökad kvantitet genom t.ex. längre
sändningstid.

Såväl de krav som staten ställer på koncernens verksamhet som de som
SR-studien anger för en framgångsrik radio och television medför, enligt
Sveriges Radio AB, att koncernen för att kunna lösa sin uppgift under år 1990
och framdeles måste tilldelas större resurser än de som krävs för att
vidmakthålla nuvarande programutbud. Inom ramen för de angivna principerna
kan, enligt Sveriges Radio, reformprogram genomföras på olika
nivåer.

I ett senare inkommet tilläggsäskande begär Sveriges Radio AB ytterligare
100 milj. kr. för år 1990 som ett första steg i ett femårigt reformprogram vars
slutsteg motsvarar en nivåhöjning av koncernens medelstilldelning med 500
milj. kr. i 1987/88 års prisnivå. Med ett sådant resurstillskott anser sig
koncernen kunna förverkliga de generella mål som formulerats i anslagsframställningen
och som tidigare redovisats. I tilläggsäskandet redovisar
koncernen i ett tiopunktsprogram hur de angivna resursförstärkningarna
skulle användas.

Radionämnden

Radionämnden hemställer att 2 204 000 kr. samt medel för pris- och
lönekostnadsökningar anvisas för nämndens verksamhet under budgetåret

1989/90.

Televerket

En utförlig redovisning för televerkets medelsbehov, m.m. lämnas i propositionen.
Förslaget innebär bl.a. att televerkets investeringsplan kompletteras
fr.o.m. år 1990 för att kunna utsträcka möjligheten till stereo/flerljudssändningar
till hela landet. Utskottet hänvisar i övrigt till redovisningen i
propositionen (s. 18-24).

Medelsberäkningar för Sveriges Radio-koncernen,
radionämnden och televerket

Förslagen i propositionen till medelstilldelning för den med TV-avgifter
finansierade radio- och TV-verksamheten under år 1990 för Sveriges
Radio-koncernens och televerkets del samt för budgetåret 1989/90 för
radionämndens del framgår av följande sammanställning. Till grund för
förslaget till medelstilldelning för Sveriges Radio-koncernen ligger även
beräkningar som avser den nya uppbördsorganisationen i Kiruna. Beloppen
anges i milj. kr.

1989/90

1990

Sveriges Radio

Investerings- och driftskostnader

2 692,4'

Radionämnden

2,524'

Televerket

Investeringskostnader

Driftskostnader

165,42
288,62

9

' Prisläge 1987/88
2 Prisläge 1990

Förslaget rörande Sveriges Radio-koncernen och dess programverksamhet
innebär att ersättning ges även i fortsättningen enligt det indexanknutna
system för kostnadskompensation som gäller för koncernen. Därutöver
tillstyrks det av Sveriges Radio AB framlagda - och i det föregående
redovisade - förslaget om en förstärkning av medelsramen med 41,6 milj. kr.
Det är enligt propositionen av stor betydelse att koncernens programutbud
kännetecknas av kvalitet och mångfald samt att allmänna kostnadsökningar
och kostnader för förvärv av sändningsrättigheter för attraktiva program inte
återverkar menligt på programutbudet i övrigt.

Utbildningsministern är inte beredd att tillstyrka att ytterligare medel nu
tillförs koncernen. Inledningsvis anför han i sammanhanget följande.

De nuvarande avtalen mellan staten och SR resp. de fyra programföretagen
löper ut den 30 juni 1992. SR:s förslag om att koncernen skall ges en mer
omfattande medelsförstärkning motsvarande 500 milj. kr. efter en femårsperiod
innebär en förpliktelse för staten som varar t.o.m. år 1994.1 realiteten
skulle således staten binda sig vad gäller de ekonomiska villkoren för en
period som är två och ett halvt år längre än innevarande avtalsperiod utan att
förutsättningarna i övrigt för koncernens verksamhet prövas.

Utbildningsministern redovisar vidare (prop. s. 6) skäl och bakgrund till att
han anser att ett ställningstagande till Sveriges Radio-koncernens förslag i
denna del bör anstå ytterligare en tid. Han anför - i stark sammanfattning -följande.

Utvecklingen av TV-sändande satelliter har medfört att ett stort antal nya
TV-företag har kommit in på den europeiska marknaden. Av totalt ett 40-tal
programkanaler är 15 aktuella för vidaresändning i Sverige. Under de
närmaste åren kommer tillgången till satellitkapacitet att öka samtidigt som
en övergång till satelliter med större signalstyrka väntas. Det finns för
närvarande en tendens från programföretagens sida att vända sig till ett enda
land eller några få länder där man talar samma eller närbesläktade språk. En
inom Europarådet utarbetad konvention för TV-sändningar som sker via
satellit eller som på annat sätt är gränsöverskridande beräknas bli öppnad för
undertecknande i slutet av våren i år. För att Sverige skall kunna tillträda
konventionen krävs att en översyn görs av den svenska radiolagstiftningen.
Vid den tidpunkt då Sveriges Radio-avtalen löper ut kan kanske närmare
hälften av befolkningen ha tillgång till satellit-TV - de flesta via kabel.
Valmöjligheterna för de TV-tittare som tillhör återstoden av befolkningen
beror på omfattningen och sammansättningen av det markbundna utbudet.

Den här beskrivna utvecklingen motiverar enligt utbildningsministerns
mening en översyn av TV-politiken redan under perioden före den 30 juni
1992, då de nämnda avtalen med Sveriges Radio-företagen löper ut. Denna
översyn kan leda till att nu outnyttjade frekvenser för marksändningar av TV
som tilldelats Sverige kan börja användas. Vidare kan, som ovan nämnts,
radiolagstiftningen också behöva ses över av skäl som har med den nämnda
Europarådskonventionen att göra. I samband med dessa överväganden kan
även Sveriges Radios uppdrag, organisation och finansiering behöva ses
över, varför ett ställningstagande till moderbolagets reformförslag bör anstå
ytterligare en tid, anför utbildningsministern.

1988/89:KrU21

10

I detta sammanhang nämns att regeringen i november 1988 uppdragit åt
televerket att utreda och redovisa en bedömning av efterfrågan på utrymme
för radiokommunikation i olika delar av Sverige och möjligheterna att
tillgodose denna efterfrågan på kort, medellång och lång sikt mot bakgrund
av den tekniska utveckling som kan förutses. Bl.a. rör uppdraget tillgång och
efterfrågan på frekvenser för rundradio.

Slutligen nämns att en särskild sakkunnig inom utbildningsdepartementet
för närvarande utreder frågor om sponsring av Sveriges Radio-koncernens
program.

Utskottet vill här också erinra om att - sedan propositionen avgetts -regeringen har tillkallat en särskild utredare - TV-utredningen (U 1989:04) -som skall utarbeta ett underlag för ställningstaganden om den framtida
TV-politiken. Det framhålls i utredningsdirektiven (dir. 1989:15) att en
framtida åtgärd som ligger nära till hands är att förbättra valmöjligheterna
för alla TV-tittare i Sverige genom att ta i bruk de outnyttjade möjligheter till
marksändningar som finns inom ramen för nuvarande frekvenstilldelning.
Utredaren bör redovisa vilka kostnader som är förenade med en utbyggnad
av sändarnät för rikstäckning. Möjligheten att därvid utnyttja satellit bör
belysas. Utredaren skall ta fram visst material som bakgrund till en
bedömning av förutsättningarna att utnyttja reklam som en finansieringskälla
för sändningar över nya marknät. Utredaren bör vidare bl.a. klargöra vilka
konsekvenser en eventuell reklam-TV-verksamhet skulle få för Sveriges
Radios ägarskap, organisation och uppdrag. Även andra konsekvenser av att
ytterligare programföretag skulle börja utnyttja marknätet i Sverige bör
belysas. Resultatet av utredningsarbetet skall redovisas före utgången av
september 1989.

Utskottet vill tillägga att Sverige och en rad andra länder den 5 maj 1989
undertecknat den europeiska konventionen om gränsöverskridande television
och att radiolagsutredningen (U 1985:05) genom tilläggsdirektiv (dir.
1989:21) fått i uppdrag att göra den ovan nämnda översynen av radiolagstiftningen.

Beträffande innehållet i propositionens förslag till medelsberäkning för
radionämnden och televerket hänvisar utskottet till propositionen (s. 28-30)
samt till den ovan återgivna tablån.

Då det gäller medelsberäkningen för Sveriges Radio-koncernen har i de
motioner som väckts med anledning av propositionen regeringens förslag till
en särskild förstärkning av koncernens resurser med 41,6 milj. kr. genomgående
mött ett positivt gensvar eller i vart fall accepterats, i motion Krl4 (m)
under den uttryckliga förutsättningen att rationaliseringsverksamheten fortsätter.
Utskottet vill här anmärka att det framgår klart av propositionen att så
kommer att ske. Ett särskilt motionsyrkande om rationaliseringsfrågan
behandlas i det följande. Däremot är meningarna delade i frågan om
huruvida koncernen skall tillföras ytterligare resurser på grundval av de
tilläggsäskanden som framförts och som innebär en ökad medelstilldelning
med 100 milj. kr. för år 1990 och - efter en successiv upptrappning med 100
milj. kr. om året - med 500 milj. kr. för 1994. Beloppen har beräknats i
1987/88 års prisnivå.

1988/89:KrU21

11

Ställningstagandena från oppositionspartiernas företrädare kan beskrivas
på följande sätt. Företrädare för moderata samlingspartiet anför att någon
real höjning av resurserna till koncernen - utöver 41,6 milj. kr. - inte är
möjlig (Krl4 yrkande 2). De hänvisar till sina i annat sammanhang framförda
krav på att en tredje, fristående TV-kanal bör komma till stånd och att
radiomediet bör få en ny frihet. Företrädare för de fyra övriga oppositionspartierna
är däremot positiva till att ytterligare förstärka Sveriges Radiokoncernens
resurser. Företrädare för folkpartiet framhåller att partiet vill
verka för en avsevärt ökad frihet i etern men samtidigt slå vakt om Sveriges
Radio som ett företag i allmänhetens tjänst med sådana resurser att företaget
framgångsrikt kan hävda sig i förhållande till satellitkanalerna. I avvaktan på
att riksdagen mera definitivt tar ställning till förslagen i SR-studien bör det
beräknas 75 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit till Sveriges Radiokoncernen
(Kr9). Förslagen i motionen från vänsterpartiet kommunisterna
(Krll yrkande 1 och 2 delvis) och från miljöpartiet (Krl7 yrkandena 1 och 4)
innebär att riksdagen fullt ut skall ställa sig bakom Sveriges Radiokoncernens
förslag till reformprogram, vilket innebär bl.a. en ytterligare
medelsberäkning för år 1990 med 100 milj. kr. Från båda partiernas sida
understryks starkt vikten av att tillföra Sveriges Radio resurser så att
förutsättningar för den framtida utveckling av koncernen, som angetts i
reformprogrammet, skapas. Motionärerna utvecklar närmare sina synpunkter.
Även i motion Krl5 av företrädare för centerpartiet framhålls vikten av
att Sveriges Radio tillförs resurser så att ett mer omfattande reform- och
utvecklingsarbete snarast kan inledas. Motionärerna anser att riksdagen
skall begära förnyat förslag under hösten 1989 till medelsberäkning för
Sveriges Radio-koncernen som utgår ifrån att de medel som inflyter till följd
av avgiftshöjningen för 1990 i huvudsak skall användas för att påbörja
utvecklingsverksamheten inom Sveriges Radio-koncernen enligt de riktlinjer
som anges i motionen (yrkande 5).

Utskottet gör följande bedömning. Som framhålls i propositionen skulle
ett bifall till det av Sveriges Radio förordade förslaget om medelsförstärkning
under en femårsperiod med utgångspunkt i SR-studien innebära att staten
binder sig vad gäller de ekonomiska villkoren för en period som sträcker sig
inte obetydligt längre än innevarande avtalsperiod utan att förutsättningarna
i övrigt för koncernens verksamhet prövas. Utskottet är inte berett att föreslå
att staten nu binder sig för så omfattande och långvariga åtaganden mot
Sveriges Radio. Statsmakterna måste, innan ställning tas till koncernens
långsiktiga behov av resursförstärkningar, ha skaffat sig en klarare bild av
vilken roll Sveriges Radio skall ha i det framtida mediesamhället. De
synpunkter som redovisas i propositionen och som i sammanfattning
återgetts i det föregående visar med stor tydlighet att detta är nödvändigt.

Utskottet är inte heller berett att i detta sammanhang i vidare mån än
varom full enighet råder - en resursförstärkning på 41,6 milj. kr., för år 1990
- tillföra Sveriges Radio ökade resurser. Härvidlag beaktar utskottet bl.a. att
det är angeläget att begränsa den höjning av TV-avgiften som uppenbarligen
är nödvändig. Utskottet vill framhålla att, som tidigare angetts, resurstillskottet
till Sveriges Radio-koncernen på 41,6 milj. kr. utöver sedvanlig

1988/89:KrU21

12

kostnadskompensation ger koncernen möjlighet att bedriva en i huvudsak
oförändrad verksamhet.

Enligt utskottets mening är det inte motiverat att göra en sådan framställning
som förordas i motion Krl5. Utskottet vill i sammanhanget framhålla att
förutsättningarna att bedöma vilket eventuellt resursutrymme den i propositionen
föreslagna avgiftshöjningen kan skapa torde under hösten 1989 vara
endast obetydligt bättre än de förutsättningar därför som nu finns.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i här aktuell
del och avstyrker motionsyrkandena.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag rörande
radionämnden och televerket.

TV-avgiften

Enligt propositionen bör TV-avgiften fr.o.m. den 1 juli 1989 höjas med 100
kr. till 1 084 kr. Avgiften för en tremånadersperiod blir därmed 271 kr. i
stället för som nu 246 kr.

Den 1 juli 1988 uppgick underskottet i radiofonden efter slutreglering till
110 milj. kr. Den faktor som hittills varit helt avgörande för fondutvecklingen
har varit storleken av Sveriges Radios kompensationsindex (se bl.a. KrU
1987/88:11 s. 11-13). Av stor betydelse är nu också utfallet av det nya
uppbördssystemet för TV-avgiften och de ändrade reglerna för avgiftsskyldigheten.
Enligt vad utskottet inhämtat har Radiotjänst i Kiruna AB sedan
propositionen väckts gjort prognoser för avgiftsutvecklingen som visar på
större intäkter än som tidigare kunde förutses. De beräkningar utskottet låtit
utföra visar att om dessa prognoser infrias och förenas med en så låg ökning
av kompensationsindex som 6 % under åren 1989 och 1990 samt med den i
propositionen föreslagna avgiftshöjningen och medelstilldelningen till Sveriges
Radio, radionämnden och televerket - denna tilldelning har tillstyrkts av
utskottet i det föregående - det vid utgången av år 1990 skulle finnas ett inte
obetydligt överskott, nämligen av storleksordningen 75 milj. kr. Under mer
ogynnsamma omständigheter - bl.a. en ökning med 7 % av kompensationsindex
under åren 1989 och 1990 - kommer i stället att uppstå ett underskott
som uppgår till ännu högre belopp, nämligen uppemot 90 milj. kr. Trots de
noggranna beräkningar som gjorts är det således inte möjligt att med någon
högre grad av säkerhet i förväg uppskatta resultatet av viss avgiftsökning. För
att kunna försäkra sig om att ett överskott finns vid utgången av år 1990 skulle
TV-avgiften behöva höjas med mer än 100 kr. Utskottet har dock stannat för
att i enlighet med vad som föreslås i propositionen begränsa höjningen av
TV-avgiften till 100 kr. Motion Krl7 (mj)), vari föreslås en större höjning,
nämligen med 136 kr., avstyrks (yrkandena 2 och 3). Detsamma gäller i här
aktuell del motion Kr304 (mp), vilken väcktes under allmänna motionstiden.
Den innehåller krav på en avgiftshöjning som överstiger 100 kr. I sammanhanget
bör påpekas att motion Krl7 också innehåller krav på ett resurstillskott
till Sveriges Radio med ytterligare 100 milj. kr., något som utskottet
avstyrkt i det föregående.

1988/89: KrU21

13

Finansieringsformer för Sveriges Radio, m. m.

1988/89:KrU21

I två motioner - Kr236 och Krl5 yrkande 1 - av företrädare för centerpartiet
väcks frågan om reklam i en av TV-kanalerna som kompletterande finansieringsform
för Sveriges Radio-koncernen fr.o.m. år 1991. Motionärerna
vill att en parlamentarisk utredning skall utreda frågan och att förslag
därefter skall föreläggas riksdagen. Motionärerna menar att TV-avgiften
skall ha en sådan nivå att en betydande del av public service-företagets
finansiering långsiktigt kan säkerställas. Inkomstförstärkningen genom
reklam bör användas för särskilda utvecklingsinsatser som anges i motionerna.

Motionärerna bakom motion Kr304 (mp) vill i här aktuellt avseende att
riksdagen skall ta avstånd från reklam i svensk TV.

Med hänvisning till innehållet i det utredningsuppdrag som skall inleda
översynen av TV-politiken och som redovisats i det föregående avstyrker
utskottet motion Kr236 och motion Krl5 yrkande 1. Utredningsmannen skall
bl.a. ta fram underlagsmaterial som bakgrund till en bedömning av förutsättningarna
för att utnyttja reklam som finansieringskälla för sändningar över
nya marknät.

Som en följd av det sagda anser utskottet att det inte finns anledning att
göra ett sådant uttalande som motion Kr304 i här aktuell del syftar till.

Utskottet vill här slutligen erinra om att motionsyrkanden om en tredje,
reklamfinansierad TV-kanal hänvisats till konstitutionsutskottet.

Enligt motion Krll (vpk) bör viss skattefinansiering av Sveriges Radio ske
efter år 1990 (yrkande 2 delvis).

Likartade yrkanden har avstyrkts av utskottet och avslagits av riksdagen
flera gånger tidigare, senast våren 1988 (KrU 1987/88:11). Det finns enligt
utskottets mening inte anledning att ompröva ställningstagandet. Motionen
avstyrks i aktuell del.

Frågan om förberedelser inför ny avtalsperiod för Sveriges
Radio-koncernen

Motionärerna bakom motion Krl4 (m) framför synpunkter av innehåll att
det är nödvändigt att ett nytt avtal mellan staten och företagen inom Sveriges
Radio-koncernen föregås av en parlamentarisk utredning på samma sätt som
skett inför tidigare avtalsperioder (yrkande 5). De erinrar om att den nyligen
tillsatta TV-utredningen, som är en enmansutredning, inte ger partierna
möjlighet till insyn och påverkan. Om inte en parlamentarisk utredning
tillsätts i god tid före utgången av den nuvarande avtalsperioden, saknas
möjligheter att uppnå en bred politisk enighet om det framtida samarbetet
mellan staten å ena sidan och Sveriges Radio AB och programföretagen å
andra sidan.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet framhålla att TVutredningens
uppdrag så till vida är begränsat att utredningen skall utarbeta
endast ett underlagsmaterial för senare ställningstaganden om den framtida
TV-politiken. Uppdraget avser således inte radioområdet och det syftar inte
till att utredningen skall lägga fram förslag rörande innehållet i de avtal för
Sveriges Radio som skall gälla under den period som börjar den 1 juli 1992.

Utskottet förutsätter att förberedelserna inför den nya avtalsperioden
kommer att ske under parlamentarisk medverkan. Det får dock ankomma på
regeringen att pröva i vilken ordning sådan medverkan skall komma till
stånd. Med hänsyn till det anförda påkallar motionsyrkandet inte någon
riksdagens åtgärd.

Rationaliseringsverksamheten inom Sveriges Radiokoncernen Sorn

tidigare angetts skall under de tre sista åren under den nu löpande
avtalsperioden medel som frigörs genom rationaliseringar inom Sveriges
Radio-koncernen tillföras koncernen som reformmedel. Det finns således ett
viktigt incitament för koncernen att sträva efter rationaliseringar. Till det
sagda kommer att moderbolaget genom 1986 års riksdagsbeslut ålades bl.a.
ansvaret för rationalitet och god hushållning inom koncernen. I propositionen
(s. 14) redovisas relativt utförligt att moderbolaget utarbetat vissa
generella styrsystem i syfte att förbättra beslutsunderlaget vid utövandet av
sitt ansvar i angivna hänseenden.

Enligt utskottets mening ger redovisningen befogad anledning utgå från att
rationaliseringsarbetet inom koncernen även i fortsättningen kommer att
tillmätas betydande vikt. Med hänsyn härtill anser utskottet att det inte är
erforderligt med någon riksdagens åtgärd med anledning av motion Krl4 (m)
yrkande 1, vari frågan om rationaliseringsverksamheten inom Sveriges
Radio behandlas.

Resursfördelningen mellan TV:s båda kanaler, m.m.

Liksom förra året tar företrädare för centerpartiet motionsvägen upp frågor
om regionalt producerade program i televisionens rikssändningar. Enligt
motion Kr268 måste de regionala TV-distrikten förstärkas. Inriktningen bör
vara att av de medel som tilldelas televisionen 60 % skall slussas till TV2.
Motion KrlO har ett likartat innehåll. Motionärerna menar också att, då det
gäller TV, det s.k. regionaliseringsmålet skall höjas; som utförligt redovisades
av utskottet förra året (KrU 1987/88:11 s. 14) skall 40 % av de
egenproducerade programmen i radions och televisionens rikssändningar
produceras regionalt. I motionen framhålls särskilt vikten av TV:s regionala
nyhetsprogram och av produktionen vid TV2:s Luleådistrikt. I ett särskilt
yrkande tas upp frågan om uppställande av ett regionalpolitisk! mål för
resursfördelningen inom televisionen.

Enligt vad utskottet inhämtat har Sveriges Television av tilldelade resurser
för innevarande verksamhetsperiod-den 1 juli 1988-den 31 december 1989-fördelat 862,1 milj. kr. till Kanal 1 och 823,7 milj. kr. till TV2. Således har
TV2 fått närmare 49 % av resurserna. Vid fördelningen har beaktats bl.a. att
budgeten för TV2 belastas med förvaltningskostnader (lokaler m.m.) i
distrikten. Motsvarande kostnader för Kanal 1 belastar inte budgeten för
kanalen. I de medel som tilldelats TV2 ingår även medel för distriktsproducerade
riks- och sportnyheter som i sändningstid även kommer Kanal 1 till
godo.

1988/89:KrU21

15

Som utskottet framhöll förra året är det tillfredsställande att målsättningen
att ca 40 % av de egenproducerade programmen i rikssändningarna i TV skall
produceras regionalt har uppfyllts. Utskottet kan nu också konstatera att den
allmänna produktionen i distrikten under 1989 planeras uppgå till sammanlagt
932 timmar, vilket är en ökning med drygt 10 % jämfört med 1987/88.
Det finns också skäl att med tillfredsställelse notera att fr.o.m. i sommar
kommer de regionala nyhetssändningarna att bedrivas utan inskränkningar.

Som framgår av Sveriges Radio-koncernens anslagsframställning är avsikten
att det skall ske en fullständig utvärdering av det nya kanalsystemet.
Utskottet anser att riksdagen under löpande avtalsperiod inte bör ta några
initiativ av det slag som förordas i motionerna. Dessa avstyrks således.

Mottagningsförhållanden för radio och TV inom Uppsala län

Hosten 1987 inleddes sändningar med regionala TV-nyheter över ABCområdet,
som omfattar Uppsala län och Stockholms län, samt lokalradiosändningar
från Radio Uppland i FM 4-nätet.

Mottagningsförhållandena för TV inom Uppsala län tas upp i motionerna
Kr305 (s) och Kr346 (fp). Motionärerna påpekar att det är mycket svårt att ta
emot ABC-nytts sändningar i sändningsområdets västra och norra delar -framför allt Enköping och Bålsta samt Skutskär. I båda motionerna framförs
önskemål om att Uppsala län skall få bättre mottagningsmöjligheter för
ABC-sändningarna.

När det gäller Radio Upplands sändningar påtalas i motion Kr305 att norra
länsdelen, främst Älvkarlebyområdet, har dåliga mottagningsförhållanden.
Enligt motionärerna bör sändningskapaciteten förbättras för FM 4-nätet i de
angivna delarna av Uppsala län.

Med anledning av motionsförslagen vill utskottet erinra om att relativt
omfattande investeringar har gjorts under senare år i Uppland för att
förbättra mottagningsförhållandena för lokalradions och regional-TV:s
sändningar. I Uppsala har en ny stor FM/TV-station uppförts. I Norrtälje har
fyra mindre FM-sändare installerats. Dessa tas i drift innevarande månad.
Vidare har under vintern 1989 en mindre TVl-sändare installerats i Norrtälje
för att komplettera regional-TV-sändningarna. För att förbättra mottagningsförhållandena
för ABC-sändningarna i Enköpingsområdet kommer en
mindre TV2-sändare att installeras under våren 1990.

I propositionen redovisas att det enligt televerkets bedömning behövs en
fortsatt utbyggnad av mindre TV-stationer för att åstadkomma förbättrad
TV-täckning. Brister i regional-TV-täckningen med utgångspunkt i den
nuvarande indelningen i regional-TV-områden kommer att åtgärdas av
televerket i enlighet med den plan som redovisades i budgetpropositionen
1987 och som riksdagen godkände medelsberäkningen för (prop. 1986/
87:100 bil. 10, KrU 11, rskr. 197).

Utskottet konstaterar att de problem som motionärerna pekar på uppmärksammats
av televerket och att televerket gör insatser för att förbättra
mottagningsförhållandena i Uppsala län. Utskottet anser att motionerna
Kr305 och Kr346 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

1988/89 :KrU21

16

Sveriges Radios programverksamhet

1988/89:KrU21

En allmän utgångspunkt vid behandlingen av de motionsyrkanden om
Sveriges Radios programutbud som utskottet tar upp i det följande är
utskottets av riksdagen godkända uttalande år 1986, då riksdagen lade fast
riktlinjer för koncernens verksamhet för perioden 1986-1992.

Utskottet framhöll (KrU 1985/86:21 s. 27) att det liksom dittills borde
ankomma på Sveriges Radio att i programfrågor arbeta fritt och självständigt
inom ramen för de allmänna riktlinjer som anges i radiolagen och i avtalen
mellan staten och bolagen i Sveriges Radio-koncernen (se närmare härom
bl.a. KrU 1983/84:17 s. 22).

I det avtal mellan staten och SverigesTelevision som träffades i juni år 1986
lämnas närmare bestämmelser om TV-programverksamheten. I 6 § slås fast
att programmen skall ge kunskaper och upplevelser, förmedla erfarenheter
samt skänka god underhållning. De skall utformas så att de genom kvalitet,
tillgänglighet och mångsidighet i skälig omfattning tillgodoser skiftande
behov och intressen hos landets befolkning. Även mindre gruppers intressen
skall i görligaste mån tillgodoses. Programutbudet skall som helhet präglas av
folkbildningsambitioner. Det skall utformas så att utrymme ges åt en
mångfald av olika åsikter och meningsriktningar och så att hänsyn tas till
olika förutsättningar hos befolkningen. Ett mångsidigt utbud av program på
svenska språket skall tillhandahållas och svenska artister och verk av svenska
upphovsmän skall i betydande omfattning förekomma i televisionen.

I avtalet anges även de speciella skyldigheter som Sveriges Television har.
Sålunda skall företaget ta särskild hänsyn till språkliga och etniska minoriteter
samt till olika grupper av handikappade. I fråga om program på
invandrar- och minoritetsspråk samt program om och för handikappade har
moderbolaget, Sveriges Radio AB, i enlighet med riksdagens beslut år 1986
ett samordningsansvar. Enligt avtalet med staten får moderbolaget fördela
ansvaret mellan programföretagen så att insatserna inom koncernen samordnas.
Moderbolaget skall därvid beakta att koncernen som helhet har att ta
särskild hänsyn till språkliga och etniska minoriteter och olika grupper av
handikappade.

I motion Kr313 framhåller vänsterpartiet kommunisterna Sveriges Televisions
viktiga roll när det gäller att förmedla såväl det svenska kulturarvet som
nya kulturella strömningar. Motionärerna menar därför att i förhållande till
vad som nu är fallet en större andel av programmen bör produceras i
Sverige. De föreslår (yrkande 7) att riksdagen skall begära att i avtalet en
större och procentuellt fastställd andel av sändningarna skall bestå av
svenskproducerade program.

Med anledning av motionsförslaget vill utskottet erinra om att utskottet
vid behandlingen av 1986 års radioproposition anslöt sig till föredragande
statsrådets bedömning att en kvotering av programutbudet borde avvisas.
Moderbolaget ålades ett ansvar att noga följa utvecklingen.

I fråga om antalet svenskproducerade program som sänts i TV redovisas i
SR-studien att under åren 1980/81-1986/87 har 20,8 % av dramatiken och
24,2 % av biofilmen haft Sverige såsom produktionsland (om man mäter
andelen sändningstimmar). Detta gäller program för vuxna. I fråga om

2 Riksdagen 1988/89. 13 sami Nr 21

program för barn och ungdom utgör Sverige produktionsland för 52,3 % av
dramatiken, 18,1 % av biograffilmen och 26,1 % av animationerna, dvs.
främst tecknad film och dockfilm.

Det kan vidare nämnas att av Sveriges Radios årsredovisning framgår att
under budgetåret 1987/88 sänds utländskt inköpt material under ca 38 % av
det totala antalet sändningstimmar i riksprogrammen. Sveriges Television
konstaterar också i sin anslagsframställning för år 1990 att svenska språket är
den svenska televisionens främsta tillgång och att svensk gestaltande
produktion står sig bra i konkurrensen med utländska program.

Utskottet anser sig kunna utgå från att Sveriges Television i sina
sändningar söker öka andelen svenskproducerade program. Med hänvisning
härtill samt till utskottets tidigare - ovan refererade - ställningstagande till
frågan om en kvotering av programutbudet avstyrker utskottet motion Kr313
yrkande 7.

I fyra motioner framförs synpunkter och önskemål om en utbyggnad av
Sveriges Televisions program för handikappade.

Förslaget i motion Kr345 (c) syftar till att underlätta för de döva och
hörselskadade att ta del av Sveriges Televisions program genom att fler
program textas. Motionärerna anser att i första hand bör nyhetsprogrammen
textas.

I motionerna Kr209 (m) och Kr347 (c) förordas att något av nyhetsprogrammen
i TV skall teckenspråktolkas. Enligt motion Kr347 bör även fler
svenskspråkiga program och fler barnprogram sändas på teckenspråk.

Synskadades svårigheter att tillgodogöra sig TV-program på främmande
språk tas upp i motion Kr204 (s). Motionärerna redovisar att en arbetsgrupp
med företrädare för Sveriges Television och Synskadades riksförbund har
undersökt möjligheterna för de synskadade att ta del av textremsan i TV. En
lösning på sikt är att översätta den skrivna texten till syntetiskt tal som sänds
via kabel. Motionärerna vill att det skall utredas hur olika kabelnät kan
användas för information till synskadade och att resultatet av arbetsgruppens
arbete beaktas i utbyggnaden.

Som utskottet redovisat i det föregående har moderbolaget ett samordningsansvar
för program för och om handikappade. Inom moderbolaget har
därför en flerårig plan för Sveriges Radios handikapprogramverksamhet
utarbetats. I samband med behandlingen våren 1988 av motionsförslag om
handikapprogram i TV lämnade utskottet (KrU 1987/88:11 s. 19) en
redovisning för de åtgärder som tas upp i planen.

I SR-studien lämnas följande redogörelse för de åtgärder som vidtagits och
planeras.

Enligt handlingsprogrammet skall antalet nyhets- och informationssidor i
text-tv successivt ökas. Detta har också skett. Under 1987/88 sändes 250
informationssidor och 100 s.k. flersidor. Bl.a. tillkom börssidor och Oddset
med tätare uppdateringar samt sidor med de närmaste sju dagarnas
tv-program. Tyngdpunkten ligger på nyheter, ekonomi, sport och väder.
Under 1988/89 slutförs installationen av ett nytt text-tv-system, som möjliggör
fortsatt utbyggnad av verksamheten.

Text-tv-utbudet når en mycket bred publik. Mer än en miljon svenska
hushåll har nu tv-apparater som tar emot text-tv:s utbud.

1988/89:KrU21

18

Den vanliga programtextningen med text-tv-teknik bör enligt Sveriges
Radios handikapprogram ökas till 10 timmar per vecka 1991/92. Den
omfattade 1987/88 ca sex timmar per vecka och utökas 1988/89 till sju
timmar. Till detta kommer direktkommenteringen av sport, som 1987/88
uppgick till ca 5,5 timmar per vecka.

Under 1987/88 startade utbildning av direkttextare. I mars 1989 inleds
direkttextning av nyhetsprogrammet Rapport.

Sveriges Televisions Faludistrikt inledde 1987/88 en försöksverksamhet
med nyhetssändningar på teckenspråk varje vecka. Avsikten är att den skall
permanentas hösten 1988 men inte sändas under sommarmånaderna.

Utbildningsradion planerar en programserie med utbildning i teckenspråk
1988/89. Den inleds med några program för vuxna om teckenspråkets
betydelse, vilka utbildningsradion redan producerat. Ett utvecklingsprojekt
med samhällsorienterande program för informationssvaga planeras likaså.

Inom ramen för FoU-verksamheten prövas en ny teknik för att ge
synskadade möjlighet att följa utländska program genom att textningen för
dem ersätts med någon form av berättande tal. Utgivningen av radioprogram
såsom talböcker underlättas.

När det gäller önskemålet i motion Kr345 om en utökning av antalet textade
TV-program konstaterar utskottet att de åtgärder som Sveriges Television
vidtagit eller planerar i allt väsenligt tillgodoser motionärernas förslag.
Utskottet anser att motionen inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

Den försöksverksamhet med nyheter på teckenspråk som omnämnts i det
föregående har genomförts av Gävle-Daladistriktet (Faludistriktet) i samarbete
med Sveriges Dövas riksförbund (SDR). Sammanlagt har under
verksamhetsåret 1987/88 37 program producerats. Försöksverksamheten har
delvis finansierats via specialdestinerade medel från Sveriges Radio AB.
Verksamheten är sedan hösten 1988 permanent.

Det kan i sammanhanget nämnas att den avslutande TV-debatten inför
1988 års allmänna val teckenspråktolkades.

Mot här angiven bakgrund anser utskottet att motionerna Kr209 och
Kr347 inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

Som redovisats i det föregående pågår en försöksverksamhet med att
ersätta textning med någon form av berättande tal. Vidare bedömer Sveriges
Television det som möjligt att använda ett nytt tekniskt system för
stereo/flerljud, det s.k. NICAM-systemet. Detta medger att upp till tre
språkversioner av ett program sänds samtidigt. Tekniken gör det även
möjligt att ge bättre service till olika handikappgrupper. I anslagsframställningen
nämns som exempel att synskadade som har svårt att läsa textremsan i
utländska program kan få texten uppläst i en separat ljudkanal.

Provsändningar med NICAM-systemet pågår sedan våren 1988 i de båda
kanalerna över vissa sändare. I propositionen föreslås - vilket utskottet i det
föregående har tillstyrkt - en komplettering av televerkets investeringsplan
för att utsträcka möjligheten till stereo/flerljudssändningar till hela landet.
För att ta emot sändningarna krävs dock tillgång till de nyare TV-mottagare
som kan ta emot NICAM-sändningarna.

När det gäller motionärernas synpunkter på kabelnätens användning för
information till synskadade vill utskottet erinra om att sex kommersiella
företag står för kabelanslutningen av 90 % av de anslutna hushållen i Sverige.
Televerket som genom sin kabel-TV-division står för huvudparten av

1988/89:

kabelutbyggnaden i Sverige har ca 470 000 hushåll i ca 100 kommuner
anslutna. Vid sidan av televerket är det fem privata företag - Kabel TV AB,
Stjärn-TV, Kabelvision, AB Finnvik och Sweden on Line - som dominerar
marknaden.

Utskottet konstaterar att olika möjligheter att underlätta för synskadade
att ta del av TV-program undersöks inom Sveriges Radio. Någon riksdagens
åtgärd med anledning av motion Kr204 är enligt utskottets mening inte
påkallad.

I motion Kr210 (fp) föreslås att TV:s aktualitetsprogram för invandrare skall
textas till svenska. Motionären påpekar att i magasinsprogrammet Mosaik,
som vänder sig till de turkiska, grekiska och serbokroatiska grupperna i
Sverige, är alla inslag från utlandet översatta till svenska. De nyhetsprogram
på resp. invandrarspråk som sänds omedelbart före Mosaik är däremot inte
översatta till svenska. Motionären hävdar att många svenska tittare upplever
det som en brist att inte kunna få del av den fördjupade information som ges i
dessa nyhetsprogram.

Vid behandlingen våren 1988 av förslag med samma syfte som det här
aktuella underströk utskottet (KrU 1987/88:11 s. 20) att textning på svenska
av program på invandrarspråk är ägnat att förbättra förståelsen hos den
svenska befolkningen för invandrarna och öka kunskapen om deras hemländer.

Vidare lämnade utskottet följande redovisning.

Sveriges Television har successivt utökat textningen av program för invandrare.
Resurserna koncentreras till aktuella magasinsprogram av typ Mosaik
som bl.a. syftar till att öka förståelsen för invandrarnas kulturer. Dessa
program har också fått förlängd sändningstid på bekostnad av de rena
nyhetsprogrammen. Dessa senare textas inte till svenska. Av pedagogiska
skäl textas inte vissa barnprogram.

Situationen har inte förändrats under det gångna året.

I detta sammanhang vill utskottet påpeka att textning av nyhetsprogrammen
är en fråga om tillgängliga resurser. Enligt vad utskottet inhämtat är
målsättningen för nyhetsprogrammen där inslagen i huvudsak kommer från
resp. invandrarland att de skall vara helt aktuella. Det innebär bl.a. att tiden
för textning till svenska är mycket knapp. För inslagen i magasinsprogrammet
Mosaik föreligger inte samma krav på aktualitet.

Med hänvisning till det anförda och till programbolagens självständighet
avstyrks motionen.

Radions och TV:s ansvar när det gäller speglingen av missbruk av alkohol i
programmen poängteras i motionerna Kr269 (m) och Kr307 (c,fp). Motionärerna
anser att den viktiga opinionsbildande roll som främst TV - men även
radioprogrammen - har i alkoholpolitiska frågor bör uppmärksammas mer
än vad som nu är fallet. Enligt motion Kr269 bör information om alkohol
lämnas varje vecka genom korta program på bästa sändningstid på kvällen i
anslutning till nyhetssändningarna i riksradion och televisionen.

Förslag med samma syfte som de här aktuella har utskottet behandlat vid
flera tillfällen tidigare (se senast KrU 1987/88:11 s. 21). Utskottet har därvid

1988/89:KrU21

20

understrukit att det är angeläget att man i programverksamheten iakttar
varsamhet vid speglingen av bruket av olika gifter, t.ex. alkohol. Radions och
televisionens genomslagskraft medför att ett stort ansvar vilar på programföretagen.
Det är därför viktigt att program som speglar bruk och missbruk av
alkohol och droger inte förhärligar detta och på så sätt bidrar till en falsk bild
av verkligheten.

I detta sammanhang vill utskottet även framhålla att utskottet vid
behandlingen våren 1988 med anledning av motionsförslag om information i
radio och TV i hälsofrågor hänvisade till att det i avtalen med de sändande
programbolagen finns bestämmelser av innebörd bl.a. att programbolagen
skall bedriva programverksamheten med beaktande av resp. mediums
centrala ställning i samhället och dess betydelse för den fria åsiktsbildningen
och att programmen skall ge kunskaper. Utskottet anförde vidare följande.

Av föreskrifter som ansluter till de nämnda framgår att programbolagen dels
skall ge den allsidiga information som medborgarna behöver för att vara
orienterade och ta ställning i samhällsfrågor, dels stimulera till debatt kring
viktigare samhällsfrågor (se närmare härom bl.a. 7 § avtalet mellan staten
och Sveriges Television AB). Det kan också nämnas att det finns en
avtalsföreskrift om att programbolag på begäran av statlig myndighet skall
sända meddelande som är av vikt för allmänheten. Denna möjlighet har
utnyttjats bl.a. av socialstyrelsen i dess upplysningsverksamhet. Utskottet
vill här också framhålla att det under senare tid sänts program i såväl TV som
radio med upplysning om effekter av narkotikabruk och spritmissbruk.

Utskottet som utgick från att frågan om inslagen av bruk av alkohol i radiooch
TV-program fortlöpande uppmärksammas av programbolagen avstyrkte
motionerna som avslogs av riksdagen.

Utskottet vidhåller sitt ovan redovisade ställningstagande beträffande
programbolagens ansvar. Med hänvisning till vad som anförts och till
programbolagens självständighet avstyrker utskottet motionerna Kr269 och
Kr307.

Enligt hemställan i motion Kr352 (m) bör riksdagen av regeringen begära
förslag om bättre utnyttjande av radio och TV i elementär naturkunskap inom
skolan samt i informationen till allmänheten.

Med anledning av motionen vill utskottet anföra följande.

Utbildningsradion producerar och sänder program i naturkunskap såväl
för skolundervisningen som för vuxenutbildningen.

Bland de för närvarande aktuella programmen för låg- och mellanstadiet
finns TV-programmen Runt i naturen och Naturbilder.

För högstadiet och gymnasieskolan sänds sedan hösten 1988 bl.a. programmet
Runt i Sverige, i vilket förklaras hur olika landskapstyper har
utvecklats och förändrats av människan. Vidare kommer från hösten 1989
program om Antarktis att sändas i TV.

Utbildningsradion inleder också under hösten 1989 en stor serie TV- och
radioprogram om naturvetenskap för vuxna - Elementa. I denna serie
behandlas i olika avsnitt ämnesområdena jord, berg, luft och vatten och
miljövård.

Alla program i radio och TV från utbildningsradion sänds i etern. Vidare

1988/89KrU21

21

kan skolor och studieförbund kostnadsfritt låna programmen från landets ca
75 AV-centraler.

Utskottet vill även påpeka att folkbiblioteken numera har möjlighet att
efter tecknande av avtal med Sveriges Utbildningsradio AB spela upp samt
låna ut av utbildningsradion producerade radio- och TV-program.

Mot här angiven bakgrund anser utskottet att någon riksdagens åtgärd
med anledning av motion Kr352 inte är påkallad.

Lokalradion

Då Sveriges Lokalradio inrättades år 1975 (prop. 1975:13, KrU 1975:6, rskr.
1975:82) var syftet att lokalradion skulle motverka de starka koncentrationstendenserna
på olika samhällsområden. De 24 länsvis organiserade lokalradiostationerna
fick i uppgift att ge ortsanpassad information i form av
nyheter, debatter och serviceprogram med samhällsinformation, spegla och
aktivera det lokala kulturlivet men också förströ och underhålla. Lokalradion
gavs genom 1975 års riksdagsbeslut ställning som dotterbolag till
Sveriges Radio. 1978 års radiobeslut innebar att Sveriges Radio fick den
nuvarande konstruktionen, där Sveriges Lokalradio AB är dotterbolag i en
koncern.

Lokalradion har byggts upp successivt. Från att ha sänt under kortare tider

- s.k. fönster - i P3-nätet pågår sedan hösten 1987 en utbyggnad av det fjärde
FM-nätet som i huvudsak är förbehållet lokalradion. Under hösten 1989
kommer denna utbyggnad att vara slutförd och samtliga lokalradiostationer
sänder då på egen frekvens. Under år 1989 kommer lokalradions sändningar
att uppgå till drygt 79 000 timmar. Härav svarar egenproducerade program
för ca 61 000 timmar. De olika lokalradiostationernas sändningstid varierar
något. Radio Stockholm sänder 16 timmar per dag medan Radio Malmö och
Radio Göteborg sänder 12 timmar under vardagar. Övriga lokalradiostationer
sänder 6-9 timmar om dagen måndagar till fredagar samt fyra timmar på
lördagar och söndagar. Det finns numera en 25:e lokalradiostation - Radio
Sjuhärad - som dock inte tilldelats fasta resurser.

Förslag som syftar till att stärka och bygga ut lokalradion förs fram i fyra
motioner.

I motionerna Kr354 (c) och Krl5 (c) uttalas att utbyggnaden av lokalradions
sändningar i FM 4-nätet bör fullföljas genom bl.a. följande åtgärder:

- En plan för höjd grundbemanning bör utformas. Det synes rimligt att
ingen station har färre än 40 anställda 1993.

Stationer som arbetar under särskilda betingelser bör kunna tilldelas
ytterligare medel för extra bemanning bl.a. för att kunna fullfölja
uppgiften som allmän serviceradio. Ytterligare en grund för resursförstärkning
är om stationen sänder på flera invandrarspråk.

- För att lokalradion skall kunna spela en aktiv roll i regionens kulturliv
måste resurser avsättas för beställningsarbeten och engagemang av
frilansmedarbetare.

- Samverkan mellan regionala kulturinstitutioner och lokalradion måste
förbättras.

1988/89:KrU21

22

Samverkan mellan lokalradion och riksradions distrikt måste kraftigt

förbättras.

Motionärerna vill att riksdagen skall ställa sig bakom dessa synpunkter.

Även i motion Krl6 (c) förordas en förstärkning av lokalradions resurser.
Vidare begär motionärerna att regeringen skall utarbeta en långsiktig plan
för en fortsatt uppbyggnad av lokalradion.

Enligt motion Krl2 (s) spelar lokalradion en allt större roll i medieutbudet.
Motionärerna anser därför att lokalradion skall få ökade resurser så att
verksamheten kan utvecklas i fråga om kvalitet, sändningstider och serviceberedskap.

Utskottet vill erinra om att moderbolaget fördelar de av riksdagen
beräknade medlen mellan de olika företagen inom Sveriges Radio-koncernen.
Lokalradions ledning fördelar tilldelade resurser mellan stationerna och
kontrollerar att stationernas programutbud svarar mot lokalradions uppdrag.
Lokalradiostationerna har gentemot lokalradions ledning en långtgående
självständighet i fråga om programutbudet.

Lokalradions successiva inträde i FM 4-nätet och den i samband därmed
växande programproduktionen genomförs med i stort sett oförändrade
resurser. I 1986 års radiobeslut förutsattes dock att om programproduktionen
för FM 4-nätet krävde resurstillskott, borde principerna för programsättning
i radio i sin helhet underställas regering och riksdag för prövning.

I SR-studien redovisas bl.a. Lokalradions planering för verksamhetens
inriktning och utbyggnad under början av 1990-talet. Som framgår av ett
tidigare avsnitt i betänkandet har regeringen ännu inte tagit ställning till det
tilläggsäskande som moderbolaget lagt fram med anledning av vad som
redovisats i SR-studien.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionerna Kr354
yrkande 1, Krl2, Krl5 yrkande 2 och Krl6 inte bör föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Enligt motion Kr 14 (m) bör samarbetet mellan riksradion och lokalradion
byggas ut. Motionärerna anser att riksradion i högre grad än vad som nu är
fallet bör utnyttja lokalradions resurser. Härigenom skulle behovet av
regionalt utplacerad personal inom riksradion minska. Vidare bör enligt
motionen fler lokalradioprogram sändas i riksradion.

I motionerna Kr354 (c) och Krl5 (c) framhålls att samverkan mellan
lokalradion och riksradions distrikt måste förbättras.

Lokalradion redovisar i sin anslagsframställning till moderbolaget för 1990
det samarbetsavtal som ingåtts mellan Riksradion och Lokalradion. Lokalradion
anför bl.a. följande.

I samband med de första lokalradiostationernas inträde i FM 4 tecknades ett
nytt samarbetsavtal med Riksradion. Detta avtal reglerar såväl förhållandena
för de stationer som sänder i FM 4 som för de som tills vidare är kvar i P3.
Avtalet utgår från det beslut som Sveriges Radios styrelse fattat om
parallellsändningar.

Vad gäller nyhetsservicen innebär avtalet att såväl riksradions som
lokalradions sändningar får samsändas av bolagen. I det sammanhanget bör
noteras att lokalradions telegramservice till Ekoredaktionen ökat kraftigt
sedan samarbetet startade.

1988/89:KrU21

23

Lokalradion har tidigare förklarat sig beredd att förbättra förutsättningarna
för Ekots riksbevakning. Det kan ske genom att Ekots korrespondenter
ute i landet placeras på lokalradiostationer som bedöms som mest intressanta
och relevanta för bevakning. Därigenom skulle Ekot på ett bättre sätt kunna
tillgodogöra sig lokalradions väl utvecklade nyhetsnät.

Lokalradion har också ett väl fungerande samarbete med TT. På det sättet
bidrar lokalradion till att mångfalden vad gäller riksnyheter utökas.

Lokalradion har i dag fri tillgång till riksradions grammofonarkiv och
pressarkiv. Denna fria tillgång är kopplad till den telegramservice som
lokalradion tillhandahåller riksradion.

Enligt vad utskottet inhämtat söker man från såväl Lokalradions som
Riksradions sida att få till stånd samverkan och gemensamt utnyttjande av
bl.a. lokaler och tekniska resurser.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om föredragande statsrådets
uttalande i 1986 års radioproposition rörande samarbetet mellan riks- och
lokalradion. Han konstaterade bl.a. följande (prop. 1985/86:99 s. 41).

De förhoppningar som uttrycktes år 1978 beträffande ett omfattande
programmässigt samarbete mellan riks- och lokalradion har inte kunnat
infrias. Till stor del beror det på att produktionen utvecklats i så olika banor i
riks- och lokalradion. Det har vidare inte saknats tendenser till revirtänkande.
Jag finner för egen del ingen anledning att nu förorda någon ändring av de
båda bolagens uppdrag. Däremot anser jag att bolagen noga bör följa
utvecklingen och på alla sätt försöka få till stånd ett samarbete när så är
motiverat av ekonomiska skäl och där detta inte rubbar förutsättningarna
enligt det uppdrag som resp. bolag har.

Utskottet anslöt sig i sitt av riksdagen godkända betänkande till bedömningen.
Utskottet ansåg att den i propositionen lämnade redovisningen samt den
information som lämnats utskottet av bl.a. cheferna för Sveriges Riksradio
och Sveriges Lokalradio visade på att det är möjligt att ytterligare fördjupa
samverkan mellan riksradion och lokalradion.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning. I överensstämmelse med vad
utskottet anfört i det föregående om rationaliseringsverksamheten inom
Sveriges Radio-koncernen måste såväl programbolagen som moderbolaget
verka för ett utbyggt samarbete såväl vad gäller programverksamheten som i
tekniska och administrativa frågor mellan Riksradion och Lokalradion.

Med hänvisning till det anförda och till programbolagens självständighet
avstyrker utskottet motion Krl4 yrkande 4 samt motionerna Kr354 och Krl5
i här aktuella delar.

Styrelsen för Lokalradion beslutade hösten 1987 med stöd av Sveriges Radio
AB att Radio Göteborgs och Radio Sjuhärads programverksamhet skulle
skiljas åt i samband med FM 4-starten den 11 november 1987. Radio
Sjuhärad har därmed fått karaktären av en 25:e lokalradiostation.

Lokalradion framhåller i anslagsframställningen till moderbolaget för år
1990 att Radio Sjuhärad måste fr.o.m. verksamhetsåret 1990 få fasta resurser
motsvarande verksamhet på normalstation på den s.k. 6-timmarsnivån.
Moderbolaget Sveriges Radio AB har i sin anslagsframställning beräknat att
det inom ramen för ett medelstillskott om 41,6 milj. kr. skall finnas
ekonomiskt utrymme för att säkra Radio Sjuhärads fortsatta verksamhet.

1988/89:KrU21

24

I motionerna Kr8 (c) och Krl3 (m) föreslås att riksdagen i en framställning tili 1988/89:
regeringen skall uttala sig för att Radio Sjuhärad skall bli en självständig
lokalradiostation.

Utskottet har i det föregående (s. 12) tillstyrkt regeringens förslag att
Sveriges Radio-koncernen skall tillföras det angivna medelstillskottet.

Utskottet utgår från att moderbolaget vid fördelningen av medel till
programbolagen kommer att ge Lokalradion det resurstillskott som krävs för
att Radio Sjuhärad skall få ställning som normalstation. Någon riksdagens
åtgärd med anledning av motionsyrkandena är därför inte erforderlig.

Som utskottet redovisat i det föregående kommer utbyggnaden av det fjärde
FM-nätet som i huvudsak är förbehållet lokalradion att ha slutförts under
hösten 1989. För närvarande sänder 20 lokalradiodistrikt i FM 4-nätet.
Lokalradiostationernas sändningstid per dag varierar, som tidigare angetts,
från ca 6 timmar till 16 timmar. När en lokalradiostation inte har egna
sändningar sker utfyllnad genom att riksradioprogram sänds i FM 4-nätet
genom s.k. tappning. Härigenom sänds program dygnet runt, något som är
motiverat bl.a. av beredskapsskäl. I fråga om tappningsrätten uttalade
utskottet vid behandlingen av 1986 års radioproposition att utskottet med
hänsyn till Sveriges Radios kulturpolitiska ansvar ansåg sig kunna förutsätta
att FM 4-nätet inte kommer att utnyttjas på det sättet att nätet utöver
lokalradions egna sändningar kommer att domineras av Sveriges Riksradios
program 3, som huvudsakligen innehåller underhållning och lätt musik.

Styrelsen för Sveriges Radio AB har i oktober 1987 lagt fast regler för
tappningsrätten. Dessa regler som gäller till dess att samtliga lokalradiostationer
i oktober 1989 har gått över till FM 4-nätet innebär att när
lokalradiostationen inte har egna sändningar får tappning av riksradioprogram
i FM 4 ske enligt följande regler.

Mellan kl. ca 06.00 och ca 19.00 får tappning ske ur P 1

Mellan kl. ca 19.00 och ca 24.00 får tappning ske ur P 2

Mellan kl. ca 24.00 och ca 06.00 får tappning ske ur P 3

Dessa regler kritiseras i fem motioner. I motion Kr308 (m) anförs att det inte

är rimligt att reglera tappningsrätten. Lokalradiostationerna bör ha rätt att
fritt tappa från de övriga radiokanalerna. De fastslagna tappningsreglerna
som innebär att P3 får tappas endast nattetid kommer att begränsa
stationernas möjligheter att skapa en attraktiv kanal med lokal profil. I
huvudsak samma åsikter förs fram i motion Krl4 (m) samt i motionerna
Kr354 (c) och Krl5 (c). Motionärerna anser att samtliga lokalradiostationer
framöver bör få fri tappningsrätt.

I motion Kr249 (fp) förordas att lokalradiostationerna skall få en flexibel
tappningsrätt. Till en början bör de två radiostationerna i Skåne - Radio
Kristianstad och Radio Malmöhus - få rätt att fritt tappa från riksradioprogram.

Utskottet konstaterar att Sveriges Radio beaktat kulturutskottets ovan
redovisade synpunkter beträffande lokalradiostationernas tappningsrätt.

Vid behandlingen våren 1988 av motionsförslag med samma syfte som de nu
föreliggande betonade utskottet (KrU 1986/87:11 s. 25) Lokalradions ansvar

för att upprätthålla kvalitet och variation i programutbudet. Under den nu
löpande avtalsperioden, uttalade utskottet, borde det ankomma på Sveriges
Radio-koncernen att pröva frågan om eventuella ändringar i tappningsreglema.
Vidare anförde utskottet att sådana ändringar måste bygga på
överenskommelse mellan programbolagen. En förutsättning härför är i sin
tur att det inte föreligger upphovsrättsliga hinder.

Utskottet vill framhålla att de nuvarande reglerna om tappningsrätt har
gällt under en uppbyggnadsperiod. Enligt vad utskottet inhämtat kommer en
utvärdering av tappningssystemet att genomföras under sommaren 1989.
Avsikten är att Lokalradion skall besluta om programsättningen under
hösten 1989 då de sista fem lokalradiostationerna börjar sända i FM 4-nätet.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att motionerna Kr249, Kr308,
Kr354 yrkande 2, Krl4 yrkande 3 och Krl5 yrkande 3 inte erfordrar någon
åtgärd.

I motion Kr248 (fp) redovisas att Radio Kristianstad i samarbete med
text-TV år 1981 genomförde en försöksverksamhet som innebär att lokalradiostationens
nyheter publicerades i text-TV. Motionärerna vill att denna
försöksverksamhet skall återupptas och att samtliga lokalradiostationer
dagligen skall göra sammanfattningar av nyhetssändningarna för publicering
i text-TV.

Med anledning av motionärernas förslag vill utskottet framhålla att
nyheter och fakta utgör basen för lokalradions programverksamhet. Otvivelaktigt
skulle en utbyggd lokal nyhetsservice enligt motionsförslaget vara av
intresse främst för hörselskadade men även för de lyssnare som av olika skäl
inte har möjlighet att följa resp. lokalradiostations sändningar. Utskottet vill
dock peka på att denna nyhetsservice är resurskrävande både i fråga om
ekonomiska insatser och utrymme i text-TV.

Med hänvisning till det anförda och till programbolagens självständighet
avstyrks motion Kr248 i här aktuell del (yrkande 2).

I motion Kr248 (fp) begärs att Lokalradion och televerket får i uppdrag att
göra lokalradiosändningar tillgängliga per telefon.

Motionärerna anser att om lokalradiostationernas sändningar kopplades
till telefonanläggningen skulle man oberoende av vistelseort kunna ”ringa
upp” lokalradiostationer för att avlyssna aktuell sändning.

Vid behandlingen våren 1987 av ett motionsförslag med samma syfte som
det här aktuella uttalade utskottet (KrU 1986/87:11 s. 15) att en sådan utökad
service skulle underlätta för många människor att hålla kontakten med
hemorten och alltså vara av värde. Riksdagen avslog motionen som avstyrkts
av utskottet med hänvisning till lokalradiostationernas självständiga beslutanderätt
samt till möjligheterna för lokalradion att träffa överenskommelse
med televerket om en sådan verksamhet som motionärerna efterfrågade.
Enligt vad utskottet inhämtat pågår inom Radio Halland försöksvis en
verksamhet av det slag som motionärerna efterlyser. Utskottet finner inte
anledning att ändra uppfattning rörande det i motionen upptagna spörsmålet.
Motion Kr248 yrkande 1 avstyrks alltså.

1988/89:KrU21

26

Lokalradions möjligheter att sända viktigt meddelande till allmänheten tas
upp i motionerna Kr354 (c) och Krl5 (c). Motionärerna hävdar att om en
lokalradiostation skall kunna bryta de tre riksprogrammen för att sända
meddelande om allvarliga olyckor krävs att Riksradions centrala ledning
lämnar medgivande i varje särskilt fall. De anför att tekniska och administrativa
lösningar bör tillskapas för att lokalradiostationerna skall kunna göra
lokala inbrytningar i riksprogrammen när det föreligger allvarligt nödläge
som kräver att viktig information utan onödigt dröjsmål kan förmedlas direkt
till allmänheten.

Enligt avtalen mellan staten och programbolagen inom Sveriges Radiokoncernen
skall bolagen på begäran av statlig myndighet sända meddelanden
som är av vikt för allmänheten. Bolagen har skyldighet att se till att
meddelandet ges en lämplig utformning och att det inte genom sin omfattning
eller på annat sätt inverkar menligt på programverksamheten.

En tillämpningsföreskrift för etermedieberedskap i fred har år 1986
fastställts av Sveriges Radios koncernledning för att användas vid sändning
av viktigt meddelande till allmänheten. Denna instruktion som upprättats
inom Sveriges Radios beredskapsavdelning bygger på och är ett komplement
till skriften Samordning av rundradioverksamheten i krig, vid kris och
katastrof - SAMRIK - som utarbetats av Sveriges Radio och televerket.

I instruktionen föreskrivs beträffande larmplaner då lokalradion är
bemannad att det är lokalradiostationens sändningsledare som kontaktar
rikskanalerna via riksradions jourhavande sändningsledare. Vidare skall all
återutsändning av viktiga meddelanden till allmänheten i rikskanalerna ske
genom koordinering mellan lokalradiostationens och riksradions sändningsledare.

Beträffande larmplan då lokalradion inte är bemannad påpekas att
riksradion alltid är bemannad. Riksradions sändningsledare skall svara för all
koordinering av nämnda meddelanden i samtliga rikskanaler i radio, TV och
Text-TV. Riksradions jourhavande sändningsledare svarar också för att
lokalradion larmas. I Riksradions jourhavande sändningsledares arbetsuppgifter
ingår även att larma nyhetsredaktionerna inom radio och TV.

I instruktionen lämnas anvisningar och råd för hur Sveriges Radios
sändningsledare skall agera vid olika olyckstillfällen, t.ex. trafikolyckor,
tele- och elavbrott, oväder, sjöräddning, falsklarm på tyfon- och telesystem
m.m.

I instruktionen lämnas en kortfattad redovisning för radiobolagens
organisation. I presentationen av lokalradion anförs bl.a. att enligt avtal med
Sveriges Riksradio har lokalradiostation, som ej sänder i den nya programkanalen
P4, rätt att bryta pågående riksprogram i P3 för ett viktigt meddelande
till allmänheten. Stationer som sänder i P4 kan ej sända i P3. Utskottet vill
erinra om att från hösten 1989 kommer samtliga lokalradiostationer att sända
över FM 4-nätet, dvs. i P4-kanalen.

Det är enligt utskottets mening angeläget att sändningar av viktiga
meddelanden till allmänheten kan ske snabbt och säkert i samtliga etermediekanaler.
I detta syfte har Sveriges Radios koncernledning fastställt vissa
regler och anvisningar vilka utskottet i allt väsentligt redovisat i det
föregående. Enligt vad utskottet inhämtat planerar Riksradion att inrätta en

1988/89: KrU21

27

särskild nattredaktion som skall samordna all verksamhet inklusive teknik
under hela dygnet. Mot här angiven bakgrund anser utskottet att någon
riksdagens åtgärd med anledning av motionerna Kr354 yrkande 3 och Krl5
yrkande 4 inte är påkallad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande medelsberäkning för Sveriges Radio-koncernen och
ställningstagande till koncernens tilläggsäskande med anledning av
SR-studien

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:129 och med avslag på
motionerna 1988/89:Kr9, 1988/89:Krll yrkandena 1 och 2, sistnämnda
yrkande i motsvarande del, 1988/89:Krl4 yrkande 2,1988/89:Krl5
yrkande 5 och 1988/89:Krl7 yrkandena 1 och 4, dels godkänner i
propositionen framlagt förslag till medelsberäkning för den avgiftsfinansierade
verksamheten inom Sveriges Radio-koncernen, dels beslutar
att inte i detta sammanhang ta ställning till tilläggsäskandet,

2. beträffande medelsberäkning för radionämnden

att riksdagen godkänner i proposition 1988/89:129 framlagt förslag till
medelsberäkning för radionämndens verksamhet,

3. beträffande förlängning av televerkets investeringsplan

att riksdagen godkänner den i proposition 1988/89:129 föreslagna
förlängningen av televerkets investeringsplan med ett år,

4. beträffande medelsberäkning för televerkets investeringar

att riksdagen godkänner i proposition 1988/89:129 framlagt förslag till
medelsberäkning för televerkets investeringar,

5. beträffande överföring av investeringsmedel mellan olika budgetår att

riksdagen bemyndigar regeringen, eller efter beslut av regeringen
televerket, att föra högst 10 000 000 kr. av investeringsmedlen mellan
åren 1990 och 1991 som skuld resp. tillgodohavande,

6. beträffande visst beställningsbemyndigande

att riksdagen medger att regeringen lämnar televerket det beställningsbemyndigande
om 30 000 000 kr. avseende investeringsändamål
för år 1991 som har förordats i proposition 1988/89:129,

7. beträffande medelsberäkningar för televerkets driftskostnader
att riksdagen godkänner i proposition 1988/89:129 framlagt förslag till
medelsberäkning för televerkets driftskostnader,

8. beträffande överföring av driftsmedel mellan olika verksamhetsår att

riksdagen bemyndigar regeringen, eller efter beslut av regeringen
televerket, att föra högst 5 000 000 kr. av driftsmedlen mellan åren
1990 och 1991 som skuld resp. tillgodohavande,

9. beträffande TV-avgiftens (mottagaravgiftens) storlek

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:129 samt med avslag
på motionerna 1988/89:Krl7 yrkandena 2 och 3 och 1988/89:Kr304 i
motsvarande del antar i proposition 1988/89:129 framlagda förslag till

1988/89:KrU21

28

dels lag om ändring i lagen (1978:478) om avgift för innehav av
televisionsmottagare, dels lag om ändring i lagen (1989:41) om
TV-avgift,

10. beträffande vad som i proposition 1988189:100 bilaga 10 anförts
under rubriken Sveriges Radio m.m.

att riksdagen beslutar att vad i proposition 1988/89:100 bilaga 10
anförts under angivna rubrik inte skall föranleda något uttalande av
riksdagen,

11. beträffande vissa frågor om reklam i TV

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Krl5 yrkande 1, 1988/
89:Kr236 och 1988/89:Kr304 i motsvarande del,

12. beträffande skattefinansiering av Sveriges Radio-koncernen
att riksdagen avslår motion 1988/89:Krll yrkande 2 i motsvarande
del,

13. beträffande förberedelser inför ny avtalsperiod för Sveriges
Radio-koncernen

att riksdagen avslår motion 1988/89:Krl4 yrkande 5,

14. beträffande rationaliseringsverksamheten inom Sveriges Radiokoncernen att

riksdagen avslår motion 1988/89:Krl4 yrkande 1,

15. beträffande resursfördelningen mellan TV:s båda kanaler, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:KrlO och 1988/89:Kr268,

16. beträffande mottagningsförhållanden inom Uppsala län

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Kr305 och 1988/89: Kr346,

17. beträffande andelen svenskproducerade program i Sveriges
Televisions sändningar

att riksdagen avslår motion 1988/89:Kr313 yrkande 7,

18. beträffande ökad textning av nyhetsprogram i TV
att riksdagen avslår motion 1988/89 :Kr345,

19. beträffande nyhetsprogram på teckenspråk

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Kr209 och 1988/89:Kr347,

20. beträffande insatser för att underlätta för synskadade att följa
vissa TV-program

att riksdagen avslår motion 1988/89:Kr204,

21. beträffande ökad textning till svenska av invandrarprogram
att riksdagen avslår motion 1988/89:Kr210,

22. beträffande information om alkoholmissbruk m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Kr269 och 1988/89:Kr307,

23. beträffande utbildnings- och informationsprogram i naturkunskap
i radio och TV

att riksdagen avslår motion 1988/89:Kr352,

24. beträffande utbyggnad av lokalradion

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Krl2, 1988/89:Krl5 yrkande
2 i motsvarande del, 1988/89:Krl6 och 1988/89:Kr354 yrkande 1 i
motsvarande del,

25. beträffande samarbete mellan riksradion och lokalradion

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Krl4 yrkande 4, 1988/
89:Krl5 yrkande 2 i motsvarande del och 1988/89:Kr354 yrkande 1 i
motsvarande del,

1988/89:KrU21

29

26. beträffande Radio Sjuhärad

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Kr8 och 1988/89:Krl3,

27. beträffande lokalradions tappningsrätt

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Krl4 yrkande 3, 1988/
89:Krl5 yrkande 3,1988/89: Kr249,1988/89:Kr308 och 1988/89:Kr354
yrkande 2,

28. beträffande publicering av lokalradiostationernas nyheter i
text-TV

att riksdagen avslår motion 1988/89:Kr248 yrkande 2,

29. beträffande lokalradiosändningar per telefon
att riksdagen avslår motion 1988/89: Kr248 yrkande 1,

30. beträffande lokalradiosändningar av viktigt meddelande till
allmänheten

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Krl5 yrkande 4 och 1988/
89:Kr354 yrkande 3.

Stockholm den 11 maj 1989
På kulturutskottets vägnar

Ingrid Sundberg

Närvarande: Ingrid Sundberg (m), Åke Gustavsson (s), Berit Oscarsson (s),
Jan-Erik Wikström (fp), Jan Hyttring (c), Anders Nilsson (s), Lars Ahlmark
(m), Sylvia Pettersson (s), Erkki Tammenoksa (s), Leo Persson (s),
Margareta Fogelberg (fp), Stina Gustavsson (c), Alexander Chrisopoulos
(vpk), Kaj Nilsson (mp), Ingegerd Sahlström (s), Ulla Samuelsson (s) och
Göran Åstrand (m).

Reservationer

1. Medelsberäkning för Sveriges Radio-koncernen och
ställningstagande till koncernens tilläggsäskande med
anledning av SR-studien (mom. 1)

Jan-Erik Wikström (fp), Jan Hyttring (c), Margareta Fogelberg (fp) och
Stina Gustavsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
gör” och på s. 13 slutar med ”avstyrker motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Omfattande förändringar pågår i Sveriges Radio-koncernens omvärld.
Detta faktum har dock inte föranlett några förslag från regeringens sida.
Enligt utskottets mening finns det tillräckligt underlag för att redan nu ta
ställning i en rad avseenden då det gäller den framtida mediepolitiken. Det är
angeläget att så sker. I detta sammanhang har utskottet att ta ställning till
resurserna för Sveriges Radio under den närmaste framtiden. Enligt

1988/89:KrU21

30

utskottets mening är det helt självklart att Sveriges Radio även i fortsättningen
skall vara ett företag som står i allmänhetens tjänst, dvs. vara ett public
service-företag. Företaget skall förmedla information och utbildning, kulturella
upplevelser och god underhållning till svenska folket. Ambitionerna
skall ställas högt. Sveriges Radio måste som ett företag i allmänhetens tjänst
få sådana resurser att det framgångsrikt kan hävda sig i förhållande till alla de
fristående satellitkanaler som konkurrerar med Sveriges Radio.

För att förhindra en uttunning av viktiga programområden är det som
framkommit genom SR-studien nödvändigt att Sveriges Radio redan för år
1990 tillförs ökade resurser. Det är också viktigt att det för Sveriges Radio
läggs fast övergripande planeringsförutsättningar i ett längre perspektiv.

Med utgångspunkt i SR-studien har styrelsen för Sveriges Radio AB i sitt
tilläggsäskande redovisat principerna för ett reformprogram i 10 punkter,
som innehåller följande.

Lokalradion och Riksradion

1. Båda bolagen har ansvar för att i utbudet av radioprogram i fyra kanaler
inte samtidigt sända likartade program utan eftersträva mångfald för
publiken.

2. Båda bolagen bör ansvara för produktion och distribution av program för
språkliga minoriteter. De har dessutom skyldighet att upplåta sändningsutrymme
för utbildningsradions program.

3. När FM 4 kan riksmatas avser koncernstyrelsen att - efter samråd med
berörda programföretag - överväga i vilken utsträckning riksradions minoritetsspråksprogram
och i rikskanal distribuerade program från utbildningsradion
kan sändas över FM 4-nätet. Inom ramen för programbolagens uppdrag
skall programmen sändas så att de bäst betjänar sina resp. målgrupper.

Lokalradion

4. Resurstillskotten bör användas för lokalradions uppgift att spegla den
lokala verkligheten med lokala program av hög kvalitet. Resurstillskott får
inte användas för att producera och sända musikprogram med främsta syfte
att öka sändningstiden.

Riksradion

5. Riksradion bör i P2 sända seriös musik dygnet runt med undantag för tider
då kanalen utnyttjas för utbildnings- och minoritetsspråksprogram.

(Om Riksradion och Utbildningsradion utnyttjar P2-kanalen för sådana
program, bör Sveriges Radio verka för att lättillgänglig seriös musik sänds i
någon av de tre övriga radiokanalerna).

6. Resurstillskott skall härutöver i huvudsak disponeras för att öka utomstående
medverkan, levande musik och såväl egen produktion som utomstående
medverkan inom områdena kultur, nyheter och samhälle.

1988/89: KrU21

31

Sveriges Television

7. Nuvarande sändningstider bör inom femårsperioden inte utökas annat än
möjligen för ökad reprisering och för ett utökat utbud av program för barn
och ungdom.

8. Resurstillskottet bör således i huvudsak användas för svensk nyproduktion,
företrädesvis med utomstående medverkande och genom utläggningar,
samt för att förstärka de regionala programmen. Inköp av utländska program
skall, mätt i sändningstid, reduceras i motsvarande mån som den svenska
nyproduktionen ökar.

9. Resurstillskottet skall i stort sett fördelas på gestaltande program,
dokumentärer samt nyhets- och aktualitetsprogram.

Utbildningsradion

10. Resurstillskott skall huvudsakligen användas för utveckling av den
regionala programverksamheten inom radio och program för gymnasieskolan.

Styrelsen för Sveriges Radio AB framhåller att inom ramen för de principer
som angivits i det föregående kan reformprogram på olika nivåer genomföras
med skilda resursförstärkningar.

I enlighet med vad utskottet anfört i det föregående är det angeläget att
Sveriges Radio-koncernen snarast tillförs ökade resurser. Utskottet anser
därför att riksdagen i avvaktan på ett mera definitivt ställningstagande till
förslagen i SR-studien för den avgiftsfinansierade verksamheten inom
Sveriges Radio-koncernen i detta sammanhang skall beräkna 75 milj. kr. mer
än vad som föreslagits i propositionen. Utskottet anser vidare att riksdagen
skall begära att regeringen under hösten 1989 lägger fram ett kompletterande
förslag till medelsberäkning för koncernen för samma tid. Under hösten bör
det nämligen vara möjligt att göra en bättre prognos än vad som nu är möjligt
för vilket ekonomiskt utrymme som kommer att finnas att tillföra Sveriges
Radio-koncernen ökade resurser.

Slutligen bör riksdagen begära att regeringen - likaledes under hösten -förelägger riksdagen förslag med anledning av det reformprogram som
styrelsen för Sveriges Radio AB redovisat i sitt tilläggsäskande. Förslaget bör
bygga på principerna i reformprogrammet och bör innefatta en precisering av
det resurstillskott som Sveriges Radio-koncernen kommer att få under
återstoden av innevarande avtalsperiod. Såvitt avser tiden därefter kan det
finnas skäl att låta regeringens förslag få karaktär av ett principiellt
ställningstagande som kan läggas till grund för koncernens planering.

Utskottets ställningstagande innebär att motion Krl4 yrkande 2 avstyrks.
Övriga yrkanden tillgodoses i vart fall i viss utsträckning.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande medelsberäkning för Sveriges Radio-koncernen och
ställningstagande till koncernens tilläggsäskande med anledning av
SR-studien

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:129, motionerna

1988/89 :KrU21

32

1988/89:Kr9, 1988/89:Krll yrkandena 1 och 2, sistnämnda yrkande i
motsvarande del, 1988/89:Krl5 yrkande 5 och 1988/89:Krl7 yrkandena
1 och 4 samt med avslag på motion 1988/89:Krl4 yrkande 2, dels
beslutar om den medelsberäkning för den avgiftsfinansierade verksamheten
inom Sveriges Radio-koncernen som utskottet föreslagit,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
kompletterande förslag om medelsberäkning för nämnda verksamhet,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
tilläggsäskandet,

2. Medelsberäkning för Sveriges Radio-koncernen och
ställningstagande till koncernens tilläggsäskande med
anledning av SR-studien (mom. 1)

Alexander Chrisopoulos (vpk) och Kaj Nilsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
gör” och på s. 13 slutar med ”avstyrker motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Utskottet gör följande bedömning. Den snabba medieutvecklingen innebär
enligt utskottets mening att riksdagen utan dröjsmål måste skapa
förutsättningar för att stärka Sveriges Radios konkurrensmöjligheter och
göra det möjligt för koncernen att erbjuda tittarna och lyssnarna kvalitativt
högtstående program. Sveriges Radios programföretag skall erbjuda ett
mångfaldigt utbud av program som har bildande, kunskapsberikande och
underhållande, som skildrar svensk verklighet och som värnar om Sveriges
nationella identitet och kultur och om det svenska språket. Verkliga
valmöjligheter måste nämligen finnas för inte minst de TV-tittare som också i
fortsättningen kommer att vara hänvisade till sändningar över marknät.
Regeringens brist på initiativ på området kan tyvärr tolkas som tveksamhet,
osäkerhet eller rådvillhet vad gäller bl.a. Sveriges Radios framtida utveckling.

Utskottet finner det reformprogram i tio punkter som styrelsen för
Sveriges Radio AB presenterat i sitt tilläggsäskande utgöra en god grund för
Sveriges Radios framtida planering. Punkterna innehåller följande.

Lokalradion och Riksradion

1. Båda bolagen har ansvar för att i utbudet av radioprogram i fyra kanaler
inte samtidigt sända likartade program utan eftersträva mångfald för
publiken.

2. Båda bolagen bör ansvara för produktion och distribution av program för
språkliga minoriteter. De har dessutom skyldighet att upplåta sändningsutrymme
för utbildningsradions program.

3. När FM 4 kan riksmatas avser koncernstyrelsen att - efter samråd med
berörda programföretag - överväga i vilken utsträckning riksradions minoritetsspråksprogram
och i rikskanal distribuerade program från utbildningsradion
kan sändas över FM 4-nätet. Inom ramen för programbolagens uppdrag
skall programmen sändas så att de bäst betjänar sina resp. målgrupper.

1988/89:KrU21

33

3 Riksdagen 1988/89.13 sami. Nr 21

Lokalradion

1988/89:KrU21

4. Resurstillskotten bör användas för lokalradions uppgift att spegla den
lokala verkligheten med lokala program av hög kvalitet. Resurstillskott får
inte användas för att producera och sända musikprogram med främsta syfte
att öka sändningstiden.

Riksradion

5. Riksradion bör i P2 sända seriös musik dygnet runt med undantag för tider
då kanalen utnyttjas för utbildnings- och minoritetsspråksprogram.

(Om Riksradion och Utbildningsradion utnyttjar P2-kanalen för sådana
program, bör Sveriges Radio verka för att lättillgänglig seriös musik sänds i
någon av de tre övriga radiokanalerna).

6. Resurstillskott skall härutöver i huvudsak disponeras för att öka utomstående
medverkan, levande musik och såväl egen produktion som utomstående
medverkan inom områdena kultur, nyheter och samhälle.

Sveriges Television

7. Nuvarande sändningstider bör inom femårsperioden inte utökas annat än
möjligen för ökad reprisering och för ett utökat utbud av program för barn
och ungdom.

8. Resurstillskottet bör således i huvudsak användas för svensk nyproduktion,
företrädesvis med utomstående medverkande och genom utläggningar,
samt för att förstärka de regionala programmen. Inköp av utländska program
skall, mätt i sändningstid, reduceras i motsvarande mån som den svenska
nyproduktionen ökar.

9. Resurstillskottet skall i stort sett fördelas på gestaltande program,
dokumentärer samt nyhets- och aktualitetsprogram.

Utbildningsradion

10. Resurstillskott skall huvudsakligen användas för utveckling av den
regionala programverksamheten inom radio och program för gymnasieskolan.

Utskottet ansluter sig helt till reformprogrammet. Utskottet tillstyrker
därför att Sveriges Radio för år 1990 tillförs 100 milj. kr. utöver vad som
föreslagits i propositionen.

Vidare anser utskottet att riksdagen bör ställa sig bakom det reformprogram
som lagts fram av styrelsen för Sveriges Radio AB i tilläggsäskandet.
Således bör planeringsförutsättningarna för Sveriges Radio vara de som
redovisats i äskandet.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Krll yrkandena
1 och 2, sistnämnda yrkande i motsvarande del, och Krl7 yrkandena 1 och

4.

Utskottets ställningstagande innebär att önskemålen i motionerna Kr9 och
Krl5 yrkande 5 om förstärkning av resurserna till Sveriges Radio tillgodoses.

Motion Krl4 yrkande 2 avstyrks.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. beträffande medelsberäkning för Sveriges Radio-koncernen och
ställningstagande till koncernens tilläggsäskande med anledning av
SR-studien

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Krll yrkandena 1 och
2, sistnämnda yrkande i motsvarande del, och 1988/89:Krl7 yrkandena
1 och 4, med anledning av proposition 1988/89:129, motionerna
1988/89:Kr9 och 1988/89:Krl5 yrkande 5 samt med avslag på motion
1988/89:Krl4 yrkande 2, dels beslutar om den medelsberäkning för
den avgiftsfinansierade verksamheten inom Sveriges Radio-koncernen
som utskottet föreslagit, dels som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om tilläggsäskandet,

3. TV-avgiftens (mottagaravgiftens) storlek (mom. 9,
motiveringen)

Jan-Erik Wikström (fp), Jan Hyttring (c), Margareta Fogelberg (fp) och
Stina Gustavsson (c) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med ”Den 1 juli” och slutar med ”det föregående” bort ha följande
lydelse:

Den 1 juli 1988 uppgick underskottet i radiofonden efter slutreglering till
110 milj. kr. Enligt vad utskottet inhämtat har Radiotjänst i Kiruna AB sedan
propositionen väckts gjort prognoser för avgiftsutvecklingen som visar på
större intäkter än som tidigare kunde förutses. De beräkningar utskottet låtit
utföra visar att om dessa prognoser infrias och förenas med en ökning av
kompensationsindex om 6 % under åren 1989 och 1990 samt med den i
propositionen föreslagna avgiftshöjningen det finns utrymme för i vart fall
den medelstilldelning till Sveriges Radio, radionämnden och televerket som
angetts i reservation 1, dvs. bl.a. en medelstilldelning till Sveriges Radio som
med 75 milj. kr. överstiger den i propositionen föreslagna. Utskottet
tillstyrker således regeringens förslag om en höjning av TV-avgiften den 1 juli
i år med 100 kr. om året. Motion Krl7 (mp), vari föreslås en större höjning,
nämligen med 136 kr., avstyrks (yrkandena 2 och 3). Detsamma gäller i här
aktuell del motion Kr304 (mp), vilken väcktes under allmänna motionstiden.
Den innehåller krav på en avgiftshöjning som överstiger 100 kr. I sammanhanget
bör påpekas att motion Krl7 också innehåller krav på ett resurstillskott
till Sveriges Radio som överstiger den i reservation 1 förordade.

4. TV-avgiftens (mottagaravgiftens) storlek (mom. 9,
motiveringen)

Alexander Chrisopoulos (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som
på s. 13 börjar med ”Den 1 juli” och slutar med ”det föregående” bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att riksdagen bör godta regeringens förslag till höjning av
TV-avgiften med 100 kr. den 1 juli 1989. Med utgångspunkt i de beräkningar
utskottet låtit utföra och med hänsyn till de prognoser Radiotjänst i Kiruna
AB nyligen gjort om avgiftsutvecklingen finns det anledning anta att
radiofonden vid utgången av år 1990 kommer att ha ett betydligt lägre

1988/89: KrU21

35

underskott än för närvarande även med det extra medelstillskott om tillhopa
141,6 milj. kr., som utskottet förordat i det föregående (reservation 2).
Utskottets ställningstagande innebär att utskottet avstyrker motion Krl7
yrkandena 2 och 3 samt i här aktuell del motion Kr304.

5. TV-avgiftens (mottagaravgiftens) storlek (mom. 9)

Kaj Nilsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Den 1 juli”
och slutar med ”det föregående” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det viktigt att underskottet i radiofonden, som
den 1 juli 1988 efter slutreglering uppgick till 110 milj. kr., kan förbytas i ett
överskott. Med hänsyn härtill och då utskottet i det föregående (reservation
2) förordat att Sveriges Radio-koncernen för år 1990 tillförs 100 milj. kr. mer
än vad regeringen föreslagit bör enligt utskottets mening TV-avgiften höjas
med det belopp, 136 kr. per år, som angetts i motion Krl7 (mp) yrkandena 2
och 3. Motionen tillstyrks således. Detta innebär att yrkandet i här aktuell del
i motion Kr304 (mp) tillgodoses.

dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

9. beträffande TV-avgiftens (mottagaravgiftens) storlek
att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:129 och med bifall
till motionerna 1988/89:Krl7 yrkandena 2 och 3 och 1988/89:Kr304 i
motsvarande del antar det i propositionen framlagda förslagen till dels
lag om ändring i lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare,
dels lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift med de
ändringarna att 1 § förslaget till lag om ändring i lagen (1978:478) om
avgift för innehav av televisionsmottagare och 7 § förslaget till lag om
ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift erhåller i bilaga 2 som
Reservanternas förslag betecknade lydelser,

6. Vissa frågor om reklam i TV (mom. 11)

Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”till konstitutionsutskottet" bort ha följande
lydelse:

Enighet råder om att vårt land behöver ett väl fungerande public
service-företag för radio och television. Kostnadsutvecklingen i dagens
medievärld är nu sådan att frågan om finansieringen av Sveriges Radio på
lång sikt måste lösas snarast möjligt. I enlighet med vad som anförs i de båda
motionerna av företrädare för centerpartiet måste TV-avgiften ha en sådan
nivå att en betydande del av koncernens behov kan täckas avgiftsvägen. För
särskilda utvecklingsinsatser måste en kompletterande finansieringskälla
sökas. Utskottet anser att reklam är en sådan källa.

Reklam i en av TV-kanalerna bör införas fr.o.m. år 1991. En parlamentarisk
utredning bör tillkallas för att i detalj utforma de regler som skall ligga till
grund för reklamfinansieringen. Utskottet anser att utredningsarbetet bör

1988/89:KrU21

36

bedrivas med utgångspunkt i de principer som anges i motion Kr236. Bl.a.
etiska riktlinjer för reklamen bör ställas upp. Reklaminslag bör få sändas
endast mellan program.

Förslag om reklam i en av TV-kanalerna bör föreläggas riksdagen under
hösten 1989.

Utskottet tillstyrker således motionerna Kr236 och Krl5 yrkande 1.

Det sagda innebär att motion Kr304 i motsvarande del avstyrks.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande vissa frågor om reklam i TV
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Krl5 yrkande 1 och
1988/89:Kr236 samt med avslag på motion 1988/89:Kr304 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Vissa frågor om reklam i TV (mom. 11)

Alexander Chrisopoulos (vpk) och Kaj Nilsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”till konstitutionsutskottet” bort ha följande
lydelse:

Som framhålls i motion Krll (vpk) är en förutsättning för yttrandefrihet
och kulturell frihet att Sveriges Radio hålls reklamfri. Något yttrande
framställs dock inte i detta hänseende. Utskottet delar också den uppfattning
om reklam som redovisas i motion Kr304 (mp). Kostnaderna för reklam i TV
kommer slutligen att belasta TV-tittarna i form av högre priser på konsumtionsvaror.
Till det sagda kommer att man ingalunda kan räkna med att det
blir någon kvalitetshöjning med reklamfinansierad TV.

I enlighet med det anförda tillstyrker utskottet motion Kr304 i här aktuell
del. Motionerna Kr236 och Krl5 yrkande 1 om reklamfinansiering i en av
TV-kanalerna avstyrks.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

11. beträffande vissa frågor om reklam i TV

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Kr304 i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1988/89:Krl5 yrkande 1 och 1988/
89:Kr236 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

8. Skattefinansiering av Sveriges Radio-koncernen (mom. 12)
Alexander Chrisopoulos (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Likartade
yrkanden” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att vissa delar av Sveriges
Radio-koncernens verksamhet bör skattefinansieras. Utskottet tillstyrker
därför motion Krll yrkande 2 i motsvarande del.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

12. beträffande skattefinansiering av Sveriges Radio-koncernen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Krll yrkande 2 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

1988/89:KrU21

37

9. Förberedelser inför ny avtalsperiod för Sveriges Radiokoncernen
(mom. 13)

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Göran Åstrand (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Utskottet
förutsätter” och slutar med "riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att förberedelserna inför den nya avtalsperioden måste ske
under parlamentarisk medverkan. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen
med anledning av motion Krl4 yrkande 5 som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

13. beträffande förberedelser inför ny avtalsperiod för Sveriges
Radio-koncernen

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Krl4 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Rationaliseringsverksamheten inom Sveriges Radiokoncernen
(mom. 14)

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Göran Åstrand (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med "Radio behandlas” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det väsentligt att rationaliseringsarbetet inom
Sveriges Radio-koncernen även i fortsättningen tillmäts betydande vikt. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motion Krl4 (m) yrkande 1 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

14. beträffande rationaliseringsverksamheten inom Sveriges Radiokoncernen att

riksdagen med anledning av motion 1988/89:Krl4 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Resursfördelningen mellan TV:s båda kanaler, m.m.
(mom. 15)

Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Enligt vad”
och på s. 16 slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna
KrlO och Kr268 av innehåll att TV2, som bygger på distrikten, tillförs alltför
begränsade resurser av de medel som tilldelas Sveriges Television.

Utskottet vill framhålla att de egenproducerade programmen i TV2 fått ett
mycket gott mottagande av TV-publiken och att de genomgående har höga
lyssnarsiffor. En decentraliserad TV-verksamhet har såväl kulturpolitiskt
som regionalpolitisk! stor betydelse. Den ger impulser till och stimulerar det
regionala och lokala kulturlivet. Samtidigt kan TV dra nytta av och ta vara på
det rika kulturlivet som finns ute i landet. Det sagda talar för att TV2 bör få

1988/89 :KrU21

38

ökade resurser. Målet bör vara att 60 % av TV-resurserna tilldelas kanalen.
Det finns också skäl att höja regionaliseringsmålet. Således bör mer än 40 %
av de egenproducerade programmen i radions och televisionens rikssändningar
produceras regionalt.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna KrlO och
Kr268 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

15. beträffande resursfördelningen mellan TV:s båda kanaler, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:KrlO och 1988/
89:Kr268 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

12. Andelen svenskproducerade program i Sveriges
Televisions sändningar (mom. 17)

Alexander Chrisopoulos (vpk) och Kaj Nilsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Sveriges Television har en viktig roll som förmedlare av såväl vårt
nationella kulturarv som nya kulturella strömningar. Det är därför viktigt
med en ökning av andelen program av svenska upphovsmän eller med
svenska utövare i TV. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det bör
läggas fast en viss i procent angiven kvot av programtiden som skall bestå av
svenskproducerat material.

dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

17. beträffande andelen svenskproducerade program i Sveriges
Televisions sändningar

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Kr313 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

13. Utbyggnad av lokalradion (mom. 24)

Jan Hyttring (c), Stina Gustavsson (c) och Kaj Nilsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”1 SR-studien”
och på s. 19 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:
Lokalradions etablering i FM 4-nätet är en viktig medie- och kulturpolitisk
insats. Det är angeläget att lokalradion får förstärkta ekonomiska resurser
för att utveckla sin verksamhet. De olika åtgärder som förordas i motionerna
Kr354, Krl2, Kr 15 och Krl6 bör snarast genomföras.

dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

24. beträffande utbyggnad av lokalradion
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Krl2, 1988/89:Krl5
yrkande 2 i motsvarande del, 1988/89:Krl6 och 1988/89:Kr354 yrkande
1 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

1988/89:

14. Samarbete mellan riksradion och lokalradion (mom. 25)

Ingrid Sundberg, Lars Ahlmark och Göran Åstrand (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att riksradion borde i större utsträckning än vad nu
är fallet kunna utnyttja den resurs som lokalradion utgör. En möjlighet är att
lokalradiostationernas medarbetare utför vissa tjänster åt riksradions distriktsorganisation.
Vidare bör program producerade av lokalradiostationerna
ges ett större utrymme i riksradions sändningar.

dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

25. beträffande samarbete mellan riksradion och lokalradion
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Krl4 yrkande 4 samt med
anledning av motionerna 1988/89:Krl5 yrkande 2 i motsvarande del
och 1988/89:Kr354 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Samarbete mellan riksradion och lokalradion (mom. 25)

Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Utskottet
vidhåller” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det samarbete som nu
förekommer mellan riksradions distrikt och lokalradiostationerna bör byggas
ut i fråga om såväl tekniska resurser och lokalplanering som programproduktion.
Riksradions och lokalradions ledning bör noga följa utvecklingen
och ta till vara alla möjligheter till samverkan mellan bolagen.

dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

25. beträffande samarbete mellan riksradion och lokalradion
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Krl5 yrkande 2 i
motsvarande del och 1988/89:Kr354 yrkande 1 i motsvarande del samt
med anledning av motion 1988/89:Krl4 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Lokalradions tappningsrätt (mom. 27)

Ingrid Sundberg (m), Jan Hyttring (c), Lars Ahlmark (m), Stina Gustavsson
(c) och Göran Åstrand (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och på s. 26 slutar med ”någon åtgärd” bort ha följande
lvdelse:

Som framgår av redovisningen i det föregående innebär de regler som
styrelsen för Sveriges Radio AB lagt fast för tappningsrätten att P3 inte alls
får tappas i FM 4-nätet mellan kl. 06.00 och kl. 24.00. Detta är en betydligt
mer restriktiv hållning än vad som uttrycktes i kulturutskottets ovan
redovisade uttalande. Det bör, enligt utskottets uppfattning, ankomma på
varje lokalradiostation att - med beaktande av utskottets uttalande - välja
vilket av riksradions program som vid varje särskilt tillfälle skall tappas.

1988/89:KrU21

40

Därmed främjas lokalradions möjligheter att i enlighet med sitt uppdrag visa
en regional profil. I sammanhanget vill utskottet peka på den nedgång i
lyssnartal som lokalradion fått vidkännas vid övergången till en egen kanal.
Tappningen av enbart P3 endast på natten torde ha bidragit till detta. Ur
kulturpolitisk synvinkel är det bättre att en stor befolkningsgrupp lyssnar på
en attraktiv kombination av lokalradio och program ur Pl, P2 och P3 än att
en betydande del av denna grupp lyssnar enbart på P3.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Kr308, Kr354 yrkande
2, Krl4 yrkande 3 och Krl5 yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Utskottets ställningstagande innebär att motion Kr249
blir tillgodosedd.

dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

27. beträffande lokalradions tappningsrätt
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Krl4 yrkande 3,
1988/89:Krl5 yrkande 3,1988/89:Kr308 och 1988/89:Kr354 yrkande 2
samt med anledning av motion 1988/89: Kr249 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Lokalradiosändningar av viktigt meddelande till
allmänheten (mom. 30)

Jan Hyttring och Stina Gustavsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ”Det är” och
på s. 28 slutar med ”är påkallad” bort ha följande lydelse:

Lokalradions insatser vid olika typer av nödlägen och större olyckor har
varit av stor betydelse. Som framgår av den ovan lämnade redovisningen kan
lokalradion inte utan medverkan från riksradion bryta de tre riksprogrammen
för att sända varningsmeddelande.

Utskottet anser liksom motionärerna att lokalradion bör få möjligheter att
göra lokala inbrytningar i riksprogrammen när det föreligger allvarligt
nödläge som kräver att viktig information omedelbart skall sändas till
allmänheten.

dels att moment 30 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

30. beträffande lokalradiosändningar av viktigt meddelande till
allmänheten

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Krl5 yrkande 4 och
1988/89: Kr354 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

1988/89 :KrU21

41

Särskilt yttrande

1988/89:KrU21

Textning av nyhetsprogram samt nyhetsprogram på
teckenspråk (mom. 18 och 19)

Ingrid Sundberg (m), Jan Hyttring (c), Lars Ahlmark (m), Stina Gustavsson
(c) och Göran Åstrand (m) anför:

Teckenspråktolkade TV-program innebär för de döva och hörselskadade
ökade möjligheter att ta del av nyhets- och annan information. Vi vill därför
framhålla att det är angeläget att den verksamhet som inletts med teckenspråktolkade
nyhetsprogram byggs ut.

42

I proposition 1988/89:129 framlagda lagförslag i988/89:KrU2i

Bilaga 1

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1978:478) om avgift för
innehav av televisionsmottagare

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1978:478) om avgift för
innehav av televisionsmottagare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§‘

Den som innehar en motta- Den som innehar en mottagare
som är avsedd för mottag- gare som är avsedd för mottagning
av bildsändning med eller ning av bildsändning med eller

utan ljud (televisionsmottaga- utan ljud (televisionsmottagare)
skall betala mottagaravgift re) skall betala mottagaravgift

med 246 kronor per kalender- med 271 kronor per kalenderkvartal.
kvartal.

Avgiften betalas till den myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

43

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1989: 41) om TV-avgift

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1989:41) om TV-avgift
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

TV-avgiften är 984 kronor TV-avgiften är 1 084 kronor
för ett år. Den skall betalas i för ett år. Den skall betalas i

fyra poster om 246 kronor. fyra poster om 271 kronor.

Varje post avser en avgiftsperiod om tre månader och skall betalas
senast sista vardagen före avgiftsperiodens början.

För innehav av TV-mottagare under tiden före den första avgiftsperioden
skall TV-avgift betalas med så stort belopp i förhållande
till årsavgiften som motsvarar innehavstiden. Beloppet
avrundas nedåt till jämnt antal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1988/89:KrU21

Bilaga 1

44

I reservation 5 framlagda förslag till ändringar i
regeringens lagförslag

Förslaget till
Lag om ändring i lagen (1978:478) om avgift för innehav av
televisionsmottagare

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

Den som innehar en mottagare
som är avsedd för mottagning av
bildsändning med eller utan ljud
(televisionsmottagare) skall betala
mottagaravgift med 271 kronor per
kalenderkvartal.

Den som innehar en mottagare
som är avsedd för mottagning av
bildsändning med eller utan ljud
(televisionsmottagare) skall betala
mottagaravgift med 280 kronor per
kalenderkvartal.

Avgiften betalas till den myndighet som regeringen bestämmer.

Förslaget till
Lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift

Regeringens förslag Reservanternas förslag

7 §

TV-avgiften är 1 084 kronor för TV-avgiften är 1 120 kronor för
ett år. Den skall betalas i fyra poster ett år. Den skall betalas i fyra poster
om 271 kronor. om 280 kronor.

Varje post avser en avgiftsperiod om tre månader och skall betalas senast
sista vardagen före avgiftsperiodens början.

För innehav av TV-mottagare under tiden före den första avgiftsperioden
skall TV-avgift betalas med så stort belopp i förhållande till årsavgiften som
motsvarar innehavstiden. Beloppet avrundas nedåt till jämnt antal kronor.

1988/89 :KrU21

Bilaga 2

45

Av kulturutskottet ordnad offentlig utfrågning om
Sveriges Radios finansiering och verksamhet

Tid:Tisdagen den 18 april 1989
Lokal: Andrakammarsalen, riksdagshuset

Deltagarförteckning

Inbjudna

Utbildningsminister Bengt Göransson

Örjan Wallqvist, VD i Sveriges Radio AB

Tomas Roxström, ekonomichef i Sveriges Radio AB

Sam Nilsson, VD i Sveriges Television AB

Ove Joanson, VD i Sveriges Riksradio AB

Jan Engdahl, VD i Sveriges Lokalradio AB

Lars Hansson, VD i Sveriges Utbildningsradio AB

Hans Helmfrid, VD i Radiotjänst i Kiruna AB

Ledamöter och suppleanter från kulturutskottet

Ingrid Sundberg (m), ordförande
Åke Gustavsson (s), vice ordförande
Maja Bäckström (s)

Berit Oscarsson (s)

Jan-Erik Wikström (fp)

Jan Hyttring (c)

Anders Nilsson (s)

Lars Ahlmark (m)

Erkki Tammenoksa (s)

Leo Persson (s)

Margareta Fogelberg (fp)

Stina Gustavsson (c)

Alexander Chrisopoulos (vpk)

Kaj Nilsson (mp)

Ulla Samuelsson (s)

Göran Åstrand (m)

Nedan följer en utskrift av vad som förekommit vid utfrågningen. Utskottet
har berett de inbjudna deltagarna i utfrågningen att göra rättelser och - i
begränsad omfattning - föreslå förtydliganden i utskriften av resp. inlägg.

1988/89: KrU21

Bilaga 3

46

Ingrid Sundberg (m): Jag förklarar härmed kulturutskottets sammanträde
öppnat. Sammanträdet har i dag en något annorlunda form i och med att vi
har fått möjlighet till en offentlig utskottsutfrågning. Utskottet har ansett det
lämpligt att i samband med behandlingen av proposition 1988/89:129 med
förslag till medelsberäkningar för Sveriges Radio m.m. genomföra en
utfrågning på det sätt som nu sker.

Vi har till utskottet inbjudit koncernchefen i Sveriges Radio AB, Örjan
Wallqvist, och han har med sig ekonomichef Thomas Roxström. Här finns
också de fyra programbolagens chefer, Sam Nilsson från Sveriges Television
AB, Sveriges Riksradio AB:s VD Ove Joanson, Jan Engdahl, VD i Sveriges
Lokalradio AB, och Utbildningsradions VD Lars Hansson. Därtill kommer
Hans Helmfrid, verkställande direktör i det nya dotterbolaget Radiotjänst i
Kiruna AB, som i framtiden skall svara för uppbörden av TV-avgifter
eftersom detta inte längre kommer att åligga televerket. Jag vill också hälsa
utbildningsministern och kulturministern Bengt Göransson välkommen.

Det är självfallet inte första gången som företrädare för Sveriges Radio
besöker kulturutskottet. Vi har nästan varje år kallat in företrädare för
Sveriges Radio-koncernen till utskottet i samband med behandlingen av
budgetpropositionen eller särpropositionen som rör Sveriges Radio. Jag vill
som en sakupplysning nämna att frågor rörande Sveriges Radio också
behandlas av konstitutionsutskottet som har att inom sitt område behandla
frågor som rör etableringsrätt och yttrandefrihet medan Sveriges Radios
verksamhet och finansiering, som vi i dag skall behandla, hör till kulturutskottet.
Jag hälsar er alla hjärtligt välkomna.

Örjan Wallqvist: Fru ordförande, ärade ledamöter! Tack så mycket för
inbjudan till oss att besöka kulturutskottet. Besöket sker dessutom i former
som är nya för oss och tydligen också för utskottet.

Inför år 1990 har Sveriges Radio framfört sina äskanden på ett ganska
ovanligt sätt. Vi har ingivit två anslagsframställningar till regeringen. Dels en
ordinarie, som gäller en verksamhet inom radio och TV vars omfattning är
den nuvarande, dels ett tilläggsäskande som avser början av 1990-talet, i
vilket vi redovisar nuläget, bedömer framtiden, sätter upp mål och anger
vilka resurser som behövs för att uppnå målen. Underlaget finns i vår
långsiktsplan, SR-studien, som sträcker sig fram till 1994/95.

I det här materialet finns - som jag ser det - alla väsentliga fakta i målet.
Om jag ändå skulle göra en sammanfattning, fru ordförande, kan det ske på
följande sätt. Det första jag skall ta upp knyter an till frågan: Vad är det som
hänt under 80-talet inom SR-koncernen?

För det första har de generella reformmål som sattes upp för 1980-talet nu i
stort sett genomförts.

För det andra har vi under 80-talet inom koncernen genomfört ett delvis
ganska hårdhänt rationaliserings- och besparingsprogram, ännu ej slutfört, i
syfte att inom en given budgetram öka andelen rörliga medel avsedda direkt
för programverksamheten och samtidigt höja produktiviteten inom koncernen.

1988/89:KrU21

Bilaga 3

47

För det tredje har vi dessutom genomfört reformer som ger ett slags
guldkant åt det totala etermedieutbudet - nyheter dygnet runt i radio,
nattsändningar av seriös musik i P2, en utbyggnad av de regionala nyhetssändningarna
i TV så att de nu täcker hela landet, dagliga TV-sändningar på
finska i TV och inte minst en snabbare utbyggnad av lokalradion än vad som
förutsattes i begynnelsen.

För det fjärde är priset vi har fått betala för dessa åtgärder en uttunning av
kvaliteten och en begränsning av mångfalden som, enligt min uppfattning,
inte går att förena med de krav som man bör och skall ställa på 90-talets
programutbud i radio och TV.

Den andra frågan är: Vad är det vi vill skall hända under början av
90-talet?

För det första menar vi att det är viktigast att en förstärkning av den
svenska programproduktionen i radio och TV sker i termer av kvalitet, inte
kvantitet. Kvalitet och mångfald är, som framgår av SR-studien, nyckelorden
i de mål som vi menar skall vägleda SR-koncernens verksamhet i en
föränderlig mediesituation.

För det andra lägger vi in som ett mål och ett krav inför 90-talet att en
förnyelse av programverksamheten sker, vilket bl.a. förutsätter en rekrytering
av nya generationer programverksamma. De yngre måste också få en
chans - och vi en möjlighet att öka blodomloppet i koncernen.

För det tredje vill vi inför 90-talet göra en fortsatt, påpasslig och
professionell, trimning av organisationen i syfte att göra den ännu mer
rationell, ännu mer rörlig och ännu mer framtidsorienterad inom ramen för
de lagar och avtal som styr våra mål och anger vårt uppdrag.

Bakom våra förslag i tilläggsäskandet - och också i SR-studien, som är ett
dokument som är ganska unikt för att komma från Sveriges Radio - döljer sig
ett omfattande faktamaterial, livliga interna diskussioner och intressanta
framtidsbedömningar. Det är extra värdefullt, vilket jag gärna vill framhålla
inför utskottet, att det inte bara är Sveriges Radios styrelse som enats om att
formulera målen för public service-verksamheten på det sätt som sker i
tilläggsyrkandet. Det står en enig organisation bakom målen - styrelserna i
programbolagen, de programansvariga i bolagen och representanter för
personalen. Det är uppriktigt sagt sällan som en sådan enighet manifesterats i
ett mediedokument.

Fru ordförande! Jag avser att sluta här. Vad jag har sagt skall ses som en
introduktion till de värderingar och avsikter som ligger till grund för Sveriges
Radios förslag.

Åke Gustavsson (s): Jag vill börja med att referera till tidningen Vi, som för
två nummer sedan hade en intervju med Örjan Wallqvist där man utgick från
boken Poltava. Örjan Wallqvist gör vissa jämförelser, visar på risker och drar
vissa paralleller till vad som hände den svenska hären i Poltava. Örjan
Wallqvist säger bl.a. så här: ”Det var en fråga om dålig management. Karl
XII:s problem finns i alla storföretag, inte minst inom Sveriges Radio”.
Frågan blir då naturligtvis: Flur skall Sveriges Radio undgå sitt Poltava? Jag
ställer frågan också mot bakgrund av att man i SR-studien, som Örjan
Wallqvist refererade till, skriver följande: ”Radikala förändringar av orga -

1988/89:KrU21

Bilaga 3

48

nisation och verksamhet - som kanske skulle kunna frigöra betydande
resurser - kan inte genomföras inom de riktlinjer för verksamheten som
statsmakterna hittills givit SR-koncernen.”

Det är alltså i huvudsak statsmakterna som binder Sveriges Radios
möjligheter i det här avseendet. Jag vill dels ha en precisering av detta, dels
vill jag naturligtvis veta vad Örjan Wallqvist menade med det han sade i
inledningsanförandet om att det fanns möjligheter att få en ytterligare
trimning av organisationen, dvs. få en större slagkraft.

Örjan Wallqvist: Jag börjar med Poltava. Man skall alltid lära av andras
misstag, och Karl XII är ett utmärkt exempel, från stjärnan på himlavalvet till
ingenting. Sådana erfarenheter är intressanta även om de ligger 200 år eller
nästan 300 år tillbaka i tiden. Det kan verka skämtsamt, men faktum är att
om man ser på Poltavastudien utifrån företagsekonomisk och företagsmanagement
synpunkt är parallellerna med ett modernt storföretag som Sveriges
Radio påfallande.

Det handlar om, och det missade Karl XII, att hålla ihop det hela på ett
sådant sätt att man når de mål som uppställda. Jag syftar alltså till att undvika
att Sveriges Radio hamnar i ett Poltava. Genom att undvika hans misstag tror
jag också att vi kan klara oss från detta.

De andra två frågorna som Åke Gustavsson ställer hänger ihop med den
första frågan. Vilka betydande resurser kan frigöras? Det hör samman med
den omständigheten att Sveriges Radio som företag betraktat har vissa
uppställda mål och förpliktelser. Sveriges Radio är ett storskaligt företag
med ungefär 5 500 anställda, men det är också ett mycket småskaligt företag,
eftersom det är ett av de mest decentraliserade företagen. Vi har under årens
lopp byggt upp betydande resurser runt om i riket. Det gör att Sveriges Radio
inte kan - till skillnad från andra företag som enbart har att hålla sig till den
s.k. framgångsmaximeringen - genomföra förändringar utifrån vanliga
företagsekonomiska bedömningar. Vi har alltså bindningar som innebär att
vi av mediepolitiska, kulturpolitiska och informationspolitiska skäl måste
bära dessa kostnader. Detta är ingen kritik mot vår situation, utan det är ett
konstaterande att vår handlingsfrihet avviker högst avsevärt jämfört med ett
normalt företags.

Den tredje frågan gällde trimningen. Varje företag, och Sveriges Radio
utgör inget undantag, måste alltid ha som målsättning att trimma företaget,
göra det mer rationellt och produktivt samt minska kostnaderna för den
prestation som utförs. Vi har, vilket jag nämnde och som också framgår av
våra studier, uppnått en produktivitetsökning som är högst avsevärd.
Problemen framöver består av en kombination av förnyelse och kostnadsbegränsningar.
Av det skälet avser vi att också internt fortsätta med rationaliseringsåtgärder.

Åke Gustavsson (s): Jag delar uppfattningen att det är riktigt att fortsätta
trimma organisationen. Jag tror också att många delar uppfattningen att
Sveriges Radio gjort ett förtjänstfullt arbete för att utveckla sin organisation
och sin programverksamhet.

Örjan Wallqvist säger att det är viktigt att hålla målsättningen och att
fortsätta trimningen. Har koncernen, moderbolaget Sveriges Radio AB, de

1988/89:

Bilaga 3

4 Riksdagen 1988189. 13 sami. Nr 21

befogenheter och resurser som behövs, och har man verktygen? Jag ställer
den frågan med utgångspunkt i SR-studien, i vilken styrelsen själv konstaterar:
”Koncernstyrelsen har endast i obetydlig utsträckning kunnat påvisa den
här redovisade utvecklingen sedan 1979/80. Programbolagen avgör enligt
gällande regler i stor utsträckning själva hur tilldelade medel skall disponeras.
” Finns det ingen önskan att få effektivare verktyg för att i så stor
utsträckning som möjligt kunna nå målen?

Örjan Wallqvist: Man kan indela utvecklingen från året 1978, då jag som
koncernchef fick omedelbar insyn i verksamheten, i två perioder. Perioden
1978-1986 var ingen särskilt lysande period i företagets historia, sett ur
företagsekonomisk synpunkt. Fr.o.m. år 1986 har nya instrument tillkommit,
och vi har för närvarande användbara verktyg/instrument för att nå de
mål som jag ur företagsekonomisk synpunkt anser angelägna. Vi kan bl.a.
åstadkomma en ordentlig redovisning av kopplingen mellan resurser och
användning av resurser. Jag tycker att vi, enligt de premisser som nu gäller,
kommit en bra bit på väg. Skall man framöver göra ytterligare trimningar på
ett sätt som kanske förändrar företagets konstitution, får man hålla isär två
saker: de åtgärder som är rationella för företaget och ansvaret när det gäller
programpolitiken.

Jag har den bestämda uppfattningen att de program som Sveriges
Radio-koncernen skall syssla med är det som motiverar dess existens.
Programansvaret skall ligga mycket nära dem som kan utöva det direkta
ansvaret, och man skall skapa de företagsekonomiska förutsättningar som
behövs för att programverksamheten skall befrämjas.

Vi har goda förutsättningar. Men om vi får en annan mediesituation än den
som i dag råder, får Sveriges Radios koncernstyrelse göra överväganden. Vi
befinner oss för närvarande i en mycket föränderlig situation.

Leo Persson (s): Jag vill ställa en fråga till Sam Nilsson vid Sveriges
Television. I SR-studien och i häftet Vision och verklighet talar man om en
ökad produktion av program i distrikten. Detta skall i princip ske utan
kostnadsökningar på personalsidan med undantag för det personalbehov
som följer av den ökade sändningstiden och klyvningen av de sammankopplade
regionala nyhetssändningarna. Den ökade produktionen i distrikten
skulle man klara av genom att bl.a. nyttja de fristående produktionsbolag
som finns.

Jag vill med anledning av detta ställa två frågor: Finns det tillräckligt
många fristående produktionsbolag i regionerna för att man skall klara den
ökade produktionen? När kan delningen av de kopplade distrikten LuleåUmeå,
Sundsvall-Falun och Örebro-Karlstad förutsättas vara genomförd?
Man tror ju att det skall vara genomfört under perioden fram till år 1995. Kan
ni ge ett mer exakt besked. När tror ni att det kan ske?

Sam Nilsson: När det gäller de allmänna principer vi har för hur vi skall
utnyttja de pengar vi äskat i SR-studien, ser vi det som ytterst angeläget att
medelstillskottet icke skall leda till någon personalökning inom Sveriges
Television. Det finns i dag så pass många fristående produktionsbolag och
fria filmare att vi bedömer det som möjligt att klara huvuddelen av den ökade

1988/89:KrU21

Bilaga 3

50

produktionen med hjälp av sådana krafter. Det är också ur programpolitisk
synpunkt viktigt att få in utomstående personer av detta slag i vår
verksamhet. Det bidrar också till att öka kreativiteten. Den vägen kan vi
också i viss utsträckning få in medarbetare som är yngre än de som i dag
arbetar i företaget. Örjan Wallqvist nämnde den åldersstruktur som nu råder
inom företaget.

Det är kanske inte möjligt att på alla orter ha rent lokalt engagerade
frilansare, men någonstans måste man börja. Ökar man den här typen av
verksamhet, då kommer också de fristående produktionsbolagen att öka i
antal. Det är vår erfarenhet. Jag tror att detta är fullt möjligt.

När det sedan gäller frågan om de kopplade distrikten är en förändring helt
beroende av om äskandena i SR-studien beviljas eller inte av statsmakterna.
Vi klarar inte att klyva de nu kopplade distrikten utan ekonomiskt tillskott.
Inom ramen för SR-studien finns möjligheten att åtskilja de nu kopplade
distrikten, vilket är angeläget. Jag har personligen den uppfattningen att man
bör prioritera Mittnytt-området. Jag tror inte att människor i norra
Ångermanland har särdeles mycket gemensamt med människor i Sandviken.

Lars Ahlmark (m): Min fråga gäller samverkan mellan riksradion och
lokalradion. Det är viktigt för lyssnarna, och kanske också för koncernens
ekonomi, att en sådan samverkan sker. I vilken utsträckning utnyttjar
riksradion möjligheten att sända lokalradioprogram med riksintresse? I
vilken utsträckning utnyttjar man, vid situationer då man kanske inte har
egen personal till hands, de medarbetare som finns runt om i landet på
lokalradion?

Jag vill ställa motsvarande frågor till Lokalradions VD angående möjligheten
att utnyttja riksradioprogram. Det gäller dels möjligheten att sända
enstaka program, dels lokalradions syn på den tappningsrätt som finns när
lokalradion inte sänder i P 4 samt de möjligheter och restriktioner som finns i
det avseendet.

Eftersom koncernledningen också har ett ansvar för rationalisering och
effektivitet vill jag fråga Örjan Wallqvist om han är nöjd med omfattningen
och inriktningen av den samverkan som finns mellan de två radiomedierna.

Ove Joanson: Det är en glädje för mig att kunna säga att samverkan mellan
riks- och lokalradion på det centrala nyhetsområdet - som är stommen i en
stor del av riksradions verksamhet, och kanske i minst lika hög grad i
lokalradions verksamhet - har utvecklats utomordentligt positivt. Antalet
nyhetsinslag som sänts i riksradion producerade av lokalradions nyhetsreportrar
har tredubblats på tre år. I år räknar vi med, om man går efter
siffrorna från första kvartalet, att ungefär 320 nyhetsinslag i de Ekosändningar
som går ut över hela landet kommer att produceras av lokalradiomedarbetare.
År 1987 var det 115 nyhetsinslag. Det är alltså fråga om tre
gånger så många inslag. Också antalet nyhetstelegram har trefaldigats, men
den utvecklingen har skett sedan år 1985, dvs. under något fler år.

Det här är en av de mest positiva aspekterna av samarbetet mellan riks- och
lokalradion, och jag är övertygad om att båda har haft stor glädje av detta.
Motprestationen från riksradions sida är att samtliga nyhetssändningar i

1988/89: KrU21

Bilaga 3

51

samtliga kanaler fritt står till lokalradiostationernas förfogande. Vi har också
till vår glädje kunnat notera att lokalradiostationerna i växande utsträckning
använder sig av dem. Jag tror att många lokalradiostationer som nu sänder i
P4 sänder lunchekot och Dagens Eko från Pl.

Jan Engdahl: Jag vill först vidimera att nyhetssamarbetet fungerar alldeles
utmärkt. Det är näraliggande att också ha ett motsvarande sportsamarbete.
När det i övrigt gäller tappningen så har vi i väntan på att samtliga stationer
skall gå in och sända på FM 4-nätet, vilket sker i höst, gjort en tillfällig
lösning. I beslutet ligger att detta skall prövas och utvärderas i höst. Vi har
naturligtvis en hel del erfarenheter av hur tappningen har fungerat hittills,
och många saker är inte bra. Det positiva med den här modellen är att det
hjälpt oss att hålla kanalen öppen 24 timmar om dygnet, vilket är mycket
viktigt med tanke på det beredskaps- och serviceansvar som lokalradion har.

Örjan Wallqvist: Som svar på frågan om jag är nöjd med samverkan vill jag
säga att jag i stort sett tycker att den utveckling som ägt rum under de senaste
åren är fördelaktig, vilket också nämnts av mina kollegor. Jag ser dock
fr.o.m. nästa år, då utbyggnaden av FM 4-nätet är klar, en utveckling som
kanske ännu mer baseras på samverkan. Det gäller framför allt användningen
av tekniska resurser och sambruk av sådant man kan sambruka. Vi har i
Falun ett exempel på samlokalisering mellan riksradio och lokalradio. Jag
tror att det är i den riktningen man skall gå framöver i samband med byte av
lokaler eller utökat antal lokaler.

När det gäller programsamverkan kan jag redan nu säga om tappningsreglerna
- som ju flera motioner handlat om - att vi i Sveriges Radios styrelse
beslutat att fram till den period som omfattar uppbyggnaden av FM 4-nätet
skall vissa regler gälla vad beträffar tappningen från Pl, P2 och P3. Motivet
till att över huvud taget ha en tappningsrätt är ju att den nya kanalen skall
vara i gång och att det finns något som låter. Vi kommer fr.o.m. hösten
innevarande år, då den fjärde kanalen blir komplett, att göra en total översyn
av vilka regler som skall gälla och vilka motiv som kan finnas för den ena eller
andra lösningen. Då kommer vi också rätt naturligt in på frågan om
samverkan mellan de två radioföretagen.

Lars Ahlmark (m): Bristen på möjlighet för lokalradion att tappa program
från P3 under dagtid har visat sig resultera i att en betydande del av lyssnarna
har stannat kvar och lyssnat till P3 även när möjligheten att gå över till P4 har
erbjudits. Det kanske redan nu skulle kunna gå att dra vissa kulturpolitiska
slutsatser när det gäller rätten till tappning från P3. Det har för många
lyssnare blivit ett val mellan P3 och P4. Är Örjan Wallqvist beredd att mot
bakgrund av det underlag som redan finns göra en kommentar på den
punkten?

Örjan Wallqvist: Jag avstår gärna från att nu göra någon kommentar, men vi
kommer tillbaka i slutet av det här kalenderåret.

Jan-Erik Wikström (fp): I den proposition som vi nu skall behandla i
riksdagens kulturutskott nämner regeringen de två anslagsframställningarna,
men den tar bara ställning till den första. När propositionen lades på

1988/89: KrU21

Bilaga 3

52

riksdagens bord kommenterade Örjan Wallqvist detta med bl.a. följande
ord: Det är olyckligt att ovissheten kvarstår om Sveriges Radio-koncernens
långsiktiga verksamhetsnivå och finansiering. Detta tas nu upp i flera
motioner. Den naturliga frågan blir då: Vad planerar Sveriges Radio att göra
om man får 75 eller 100 milj. kr. för år 1990, dvs. om den andra anslagsframställningen
bifalles? Finns det konkreta planer eller är det bara fråga om en
allmän önskan om en resursförstärkning?

Örjan Wallqvist: Nej, den önskan är motsatsen till allmän. Samtliga
programföretag har de facto utomordentligt koncisa planer på vad man
skulle göra. Det är klart att ovissheten innebär att de här planerna så att säga
sitter i ett slags fängelse och väntar på att bli frisläppta.

Målsättningen är oerhört tydlig. Det handlar om svensk produktion - för
televisionens vidkommande, och naturligtvis också för radions vidkommande
- och det handlar enbart om verksamheter som kompletterar och förnyar
den nuvarande. Sam Nilsson kan precisera detta när det gäller TV-sidan, och
Ove Joanson när det gäller riksradion.

På lokalradion handlar det om att höja den kvalitativa nivån, och i viss
utsträckning också om kvantiteten. Det handlar för utbildningsradions del
om att koncentrera sin verksamhet på ett sådant sätt att utbildningsradions
bästa egenskaper tas till vara för att den skall kunna spela en viktig roll i
utbildningssamhället.

Min bedömning är således - jag är trots allt delvis helt opartisk i det här
sammanhanget - att om ovissheten kan skingras och det blir en nivå på 75
eller 100 milj. kr., kommer vi under resten av kalenderåret att kunna ligga
fast vid en mycket tydlig, stark, koncis och framför allt målinriktad plan. Den
kommer att ge resultat mer eller mindre snabbt. Det går snabbare för radion
och långsammare för televisionen, eftersom det finns en längre planeringshorisont
därstädes. Enligt min bedömning har vi mycket tydliga motiv för att
ställa vårt yrkande.

Jan-Erik Wikström (fp): Det lät på Örjan Wallqvist som om Sam Nilsson och
de andra programcheferna var beredda att säga vad detta konkret skulle
innebära för 1990. Det blir då den naturliga följdfrågan.

Sam Nilsson: Fru ordförande! Vi är naturligtvis rustade till tänderna och har
många projekt som vi är beredda att sätta i gång med. I första hand gäller det
på TV-sidan att öka teaterproduktionen. Den produktionen har vi försökt
öka under hela 1980-talet, men vi har fortfarande inte passerat nivån vid
180 timmar per år. Vi skulle således vilja göra fler program av typen Tre
kärlekar. Det rör sig alltså om gestaltande produktion.

Ett annat viktigt område som vi genast skulle försöka förstärka är
barnprogramsutbudet och utbudet av program för ungdomar. I områden
med kabel-TV märker vi att den unga publiken - barn och ungdom upp till
14 år - i första hand väljer de utländska alternativen, eftersom vi inte har
några svenska alternativ att erbjuda på de morgon- och eftermiddagstider då
kabel-TV sänder. Jag vill också peka på den skrivna, genomarbetade
underhållningen. Det är viktigt att televisionen kan bjuda på sådan
underhållning. Jag tycker att vi av kulturpolitiska skäl behöver ha genomar -

1988/89:

Bilaga 3

betad, bra underhållning i svensk television. Det var några exempel på de
mest angelägna önskemålen. Vi har utvecklat dessa frågor i vår anslagsframställning.
De finns också sammanfattade i den s.k. SR-studien.

Ove Joanson: Får jag berätta litet grand om till vilka ändamål Riksradion har
begärt pengar. Vår andel av SR-studiens äskande för år 1 är 19 milj. kr. De
är mycket konkret öronmärkta till några speciella programområden.

I vårt förarbete till SR-studien har den egenproducerade seriösa musiken
högsta prioritet. Det är därför inte förvånande att vi, om vi finge dessa
pengar, skulle föra den största delen till det området. Vi skulle kunna
permanenta nattsändningarna i P2, som med utomordentligt stor framgång
har bedrivits sedan i oktober månad. Vi skulle kunna börja med det viktiga
arbetet att ta igen minskningen av den egenproducerade musiken. Minskningen
är en beklaglig men oundviklig följd av det neddragningsåläggande
som vi har haft. Det hänger samman med att vi har ansett att vår
symfoniorkester, Radiosymfonikerna, har en så unik ställning i svenskt
kulturliv att vi inte har lagt på dem det årliga tvåprocentiga rationaliseringskravet.
Det kravet skulle ha inneburit att orkestern hade behövt minska med
ett dussintal musiker under perioden. I stället har andra väsentliga delar av
musikproduktionen fått bära ett ökat rationaliseringskrav. Totalt har vi
begärt att få restaurera den seriösa musikproduktionen med ungefär
7 milj. kr. av programmedel. Vi skulle börja med 3 milj. kr. nästa budgetår
om vi finge de pengarna.

I andra hand prioriterar vi generellt i år den gestaltande produktionen,
dvs. teaterteknik applicerad på såväl teater som andra produktioner. Jag
skall ta ett konkret exempel. Vi diskuterar just nu ett erbjudande från Hasse
Alfredsson om att i radio göra en mycket stor uppsättning, sammanlagt
10 timmar, radioteater av Röde Orm. Det kostar i storleksordningen
1 milj. kr. Det är mycket pengar för oss, men det är litet om man jämför med
t.ex. televisionens produktionskostnader. De pengarna finns inte i dag inom
ordinarie budget. Eftersom vi har begärt 2 milj. kr. till gestaltande produktion,
skulle den produktionen bli av om vi finge de pengarna. Det vore ett sätt
för oss att kunna göra en svensk klassiker levande för nya generationer.

Vi skulle också fortsätta arbetet med att bygga upp vår regionala
bevakning. Vi har ju de senaste åren infört regionredaktioner i våra distrikt.
De är underbemannade, och vi vill förstärka dem. Vi har beslutat att fr.o.m.
den 1 september öppna ett korrespondentkontor i Bryssel, med anledning av
EG-frågans aktualitet. Det finns inga nettopengar till det. Hittills har vi
bestämt att vi skall flytta Paristjänsten till Bryssel, för att kunna ha en sådan
bevakning. Med de nya pengarna skulle vi kunna återupprätta Paristjänsten.
Vi vill också förstärka programverksamheten på kulturområdet och på
barnområdet när det gäller andra språk än svenska, dvs. minoritetsspråk. Vi
anser att utbudet på minoritetsspråk i dag är alltför endimensionellt och
alltför inriktat på nyheter. Det ger för litet av fördjupning på kulturområdet.
Vi skulle således satsa pengarna på dessa mycket konkreta punkter.

Jan-Erik Wikström (fp): Vilka planer har de två andra programbolagen?

1988/89:KrU21

Bilaga 3

54

Jan Engdahl: Fru ordförande! För lokalradions del handlar det först och
främst om att konsolidera verksamheten. Vi har sedan 1983 och fram till i dag
- perioden för uppbyggnad av FM 4 - ökat vår sändningstid mycket kraftigt
inom ramen för samma personalstyrka. För att ge ett sifferexempel kan jag
berätta att det talade utbudet 1983 låg på ca 20 000 timmar, medan vi räknar
med att det under det här året ligger på 40 000 timmar. Det är produktion
som är tung att producera och som är personalintensiv. Ett annat mått på det
här är att om vi lägger ihop alla våra lokala nyhetssändningar, så motsvarar
det en dygnetruntöppen kanal året om med enbart nyheter. Motsvarande
gäller för programområdena fakta och kultur. I första hand behöver vi
förstärka på det här området.

I andra hand handlar det om att åstadkomma ett utbud under hela dagen,
från kl. 6 till kl. 18. Det är nödvändigt för att vi skall få en klar identitet hos
publiken. Det är också viktigt med tanke på att radiolyssnandet är
koncentrerat till dagarna. 90 % av publiken lyssnar just mellan kl. 6 och 18.
Då skall man kunna åstadkomma ett komplett alternativ.

Det behövs också pengar till medverkande. En vanlig vecka medverkar
redan i dag 8 000 personer i lokalradion, av vilka 500 till 600 är kulturarbetare.
Även på det området behöver vi göra insatser.

Lars Hansson: I vår SR-studie lyfter vi fram den regionala verksamheten.
Utbildningssverige har under senare år blivit väldigt decentraliserat. Det
betyder att vår publik blir mycket mer regional. Vår regionala verksamhet är
mycket stympad. Endast i 10 lokalradiodistrikt har vi mer än en medarbetare,
och i övriga 14 distrikt har vi medarbetare som motsvarar en hel tjänst
eller mindre. Vi har således en mycket ojämn bemanning på det lokala
distrikten.

Vi tycker att det är mycket olyckligt att vi är så ojämnt bemannade, särskilt
nu när FM 4 kommer i gång med de sista lokalradiostationerna i höst. När vi
går in i 1990-talet tycker vi att vi skall vara med på samtliga stationer. Det är
ett budskap som vi har trummat ut under många år och som vi också lyfter
fram denna gång.

Vi vill även lyfta fram många andra områden. Vi har t.ex. nästan inget
utbud för gymnasieskolan. Det känns mycket dystert.

Jan Hyttring (c): Fru ordförande! Eftersom kulturutskottet nu faktiskt skall
behandla en proposition som inte riktigt når de höjder som tidigare har
beskrivits här under utfrågningen, utan där det föreslås en mycket begränsad
anslagsökning, skulle jag vilja ställa några frågor med utgångspunkt från om
detta skulle bli riksdagens beslut. Det är framför allt prioriteringsfrågor som
då blir intressanta.

Först skulle jag vilja be Örjan Wallqvist att säga vilka följderna blir av den
medelstilldelning som föreslås i propositionen, när det gäller fördelningen
mellan inhemsk produktion och produktioner inköpta utifrån. Sedan skulle
jag vilja rikta en fråga till Sam Nilsson när gäller resursanvändningens
fördelning mellan de två kanalerna: Är den fördelningen rimlig i dag, eller
kan man tänka sig någon förändring mellan Kanal 1 och TV2 i förhållande till
deras produktion och sändningstid?

1988/89:KrU21

Bilaga 3

55

Vilken prioritet kommer lokalradiodistrikten att få i en sådan här situation
med en mycket begränsad ökning?

Örjan Wallqvist: Fru ordförande! Följderna av den här medelsfördelningen
är ganska tydligt redovisade. Vårt förslag i den ordinarie anslagsframställningen
är att man skall se till att verksamheten såsom den nu är beskaffad kan
upprätthållas och att det som vi har planerat på kort sikt kan genomföras. Det
innebär t.ex. för lokalradions del att de nya stationer som går in i FM 4 under
det här kalenderåret kommer att få möjligheter att ha i stort sett samma
verksamhet som de andra stationerna. Det är detta det handlar om. Radio
Sjuhärad är ett specialfall som vi har räknat in som den 25:e stationen. Den
finns med i våra planer.

För övrigt handlar det mer om att täppa till en del förutsedda hål, att möta
en del kostnadsökningar på sportområdet och att täcka en del kostnader för
distribution på natten av de två kanaler som nu är i gång på nattetid. Det är
små åtgärder som vi har en ganska bra precisering av.

Sedan kan man i och för sig göra omfördelningar och vissa andra
överväganden. I vilken utsträckning det kan ske är svårt att säga. Vi började
faktiskt i går eftermiddag med att titta på vilka omdisponeringar som är
tänkbara. Det är emellertid inga stora revolutioner det är fråga om. Det
handlar om att befästa det som vi nu har.

Sam Nilsson: Fru ordförande! Det här är en gammal fråga, som har varit
uppe i kulturutskottet tidigare. Ni har haft uppe frågan om den fördelning
som är gjord är rimlig eller ej framför allt när det gäller allmän produktion
och tung produktion, där Kanal 1 producerar 60 % och TV2 producerar
40 %. Sportevenemang fördelas däremot lika mellan kanalerna, främmande
produktioner i relationen 55 % i Kanal 1 och 45 % i TV2 samt repriser 55 %
i Kanal 1 och 45 % i TV2. Därutöver har TV2 ett specifikt uppdrag att
producera de regionala nyheterna, som svarar för ungefär 70 milj. kr. eller
ca 13 % av budgeten för TV2.

När utskottet behandlade de här frågorna förra gången konstaterade
utskottet med viss tacksamhet att Sveriges Television hade nått målet 40 %
av den allmänna produktionen i TV2. Jag skulle vilja säga att den är något
över 40 % i dag. Man kunde tolka det som att utskottet därmed i stort sett har
sagt: Låt det vara så här under avtalsperioden. Vi sade dock i vår
anslagsframställning från Sveriges Television att det inte kan vara rimligt att
låsa fördelningsnyckeln på det här sättet för resten av avtalsperioden. Man
måste komma ihåg att det tillskott vi får nu är motiverat bl.a. av de extra
kostnadsökningar som har inträffat. Det kan inte fördelas på något annat sätt
än till att kompensera dessa. De stora sportevenemangen tar mycket hårt i
våra plånböcker. Däremot kan vi använda de pengar vi själva tar fram genom
strukturrationaliseringar. Övergången till det nya kanalsystemet innebär att
vi kan frigöra 95 milj. kr. under den här perioden. Det är således ur den
potten man får försöka ta fram pengar. Dessutom har vi sagt, vilket vi också
redovisar i SR-studien, att om SR-studien förverkligas kan vi ta ytterligare ett
steg mot en större jämställdhet mellan kanalerna.

1988/89:KrU21

Bilaga 3

56

Ove Joanson: Dess bättre är vi på riksradion ännu så länge i endast ringa
omfattning berörda av kostnader för internationella sportevenemang. Tyvärr
tyder mycket på att detta är på väg att ändra sig. Vi har emellertid ett
ganska litet intresse i just den här kostnadshöjningen. Det gäller endast några
marginella punkter. Jag skall därför inte ta utskottets tid i anspråk med att
utveckla detta.

Jan Hyttring (c): Det här framgår naturligtvis till stora delar av er anslagsframställan.
Utfrågningen har dock även till syfte att informera allmänheten
- som inte har läst anslagsframställningen - litet mera. Dessutom har det
förflutit en tid sedan framställningen gjordes. Utvecklingen går ju fantastiskt
snabbt både när det gäller kostnader och konkurrens. Konkurrenssituationen
har ju många gånger beskrivits som en av de faktorer som höjer
kostnaderna ganska snabbt.

Med hänsyn till den här visionen och det som är förknippat med den i fråga
om ökade anslag till SR-koncernen över huvud taget, skulle jag vilja ställa en
fråga utifrån det nuvarande finansieringssystemet med licensmedel. Följden
av anslagsframställningen för en femårsperiod blir en kraftigt ökad nivå på
radio- och TV-licensen. Vi har i olika sammanhang hört TV-chefen Sam
Nilssons visioner i det sammanhanget. Jag skulle nu vilja fråga koncernchefen
Örjan Wallqvist, vad han anser kan vara en rimlig nivå på radio- och
TV-licensen om cirka fem år.

Örjan Wallqvist: Fru ordförande! Det är, som man säger, en bra fråga.
Personligen har jag den uppfattningen att vi har ett betydligt större
spelutrymme att öka avgiften för TV-licensen än vad man annars föreställer
sig. Det hänger ihop med att medieekonomin i en enskild persons totala
ekonomi uppenbarligen är en ganska okänslig faktor. Oavsett om det går upp
eller ner här i livet, är man beredd att betala vad det kostar. Vårt argument
för att vidmakthålla människors okänslighet, ekonomiskt sett, ligger i ett gott
programutbud. Det är det bästa argument som vi har. Kan vi upprätthålla
den nivå som vi tänker oss, bör det här kunna gå ganska väl.

I propositionen föreslås en licenshöjning på 100 kr. per år fr.o.m. den 1 juli
innevarande år. Denna höjning har flera syften. Ett är att täcka det
underskott som finns. Låt oss hoppas att underskott är ett avslutat kapitel. Vi
har gjort en beräkning fram till nästa år på vad det här får för effekter på
licensen i relation till tidigare. Har jag rätt eller fel i min argumentering? Vi
har gjort en bedömning av licensens storlek 1969/70 i 1986/87 års prisnivå.
Licensens kostnad var då 1 196 kr. Den har legat på ungefär 800 kr. i den
prisnivån under 80-talet. Med den höjning på 100 kr. som nu föreslås i
propositionen så kommer med motsvarande beräkning värdet på den nya
licensen att vara 981 kr. Fru ordförande! Det innebär att fortfarande - det är
ingen demagogi - kommer licensen att kosta ungefär 150 kr. mindre än vad
folk betalade 1969/70. Det tycker jag är ett spelutrymme.

Om man är partisk, vilket jag ibland är, tycker jag att man kan peka på att
för dessa pengar har folk redan i dag fått en ny radiokanal, mycket mera
program i radio över huvud taget och en utveckling på televisionsområdet
med mycket mera television, framför allt regionalt. Därför tycker jag, fru
ordförande, att jag på den goda frågan kan svara att jag har rätt när jag säger

1988/89:

Bilaga 3

att det finns ett stort spelutrymme, under förutsättning att vi kan göra svensk
radio och television tillräckligt attraktiv för den stora publiken. Det har
gjorts undersökningar på det här området om hur mycket man skulle vara
beredd att betala. De har visat en relativt stor okänslighet. Nu finns det
emellertid nyare undersökningar, som faktiskt visar på motsatsen - att det
finns en känslighet.

Man kan göra en hastig beräkning utifrån den licenshöjning som nu
föreslås. Vid en inflationsuppräkning på bara 6 % skulle man i mitten på
1990-talet vara uppe i åtminstone 1 700 kr. per år. Det är väldigt lågt räknat,
sannolikt är den riktiga siffran högre.

Jag vill då ställa frågan om det är en rimlig nivå på licensen, med hänsyn till
den känslighet som börjar uppträda och med hänsyn till den ökade
konkurrensen. Konkurrens förekommer främst på TV-området, men även
på radioområdet, där man har andra nivåer och där man t.o.m. inte betalar
någonting alls i vissa situationer.

Jan Hyttring (c): Fru ordförande! Det har gjorts undersökningar på det här
området om hur mycket man skulle vara beredd att betala. De har visat att
det i realiteten finns en relativt stor okänslighet. Nu finns det emellertid
nyligen gjorda undersökningar som faktiskt visar på motsatsen, dvs. att det
finns en känslighet.

Låt mig göra en hastig beräkning utifrån den licenshöjning som nu föreslås.
Vid en inflationsberäkning om bara 6 % skulle man i mitten på 90-talet vara
uppe i åtminstone 1 700 kr. per år. Det är mycket lågt räknat, och sannolikt
är den riktiga siffran högre.

Jag vill ställa frågan om detta är en rimlig nivå på licensen, med hänsyn till
den känslighet som börjar uppträda och med hänsyn till den ökade
konkurrens som faktiskt finns. Konkurrens förekommer främst på TVområdet,
men även på radioområdet - där man har andra nivåer och betalar i
vissa situationer t.o.m. inte någonting alls.

Örjan Wallqvist: Fru ordförande! Jag tror att på de premisser som jag
försökte beskriva - att utbudet är attraktivt - kan folk, i varje fall
majoriteten, svälja en årlig TV-avgift på 1 700 kr. utan att stöna. Vi är då
uppe i 4:50 kr. om dagen. Man får ju faktiskt ganska mycket för pengarna,
och det hoppas jag att man också får när licensen ligger på den nivån. För 4:50
kr. om dagen kan vi göra, om inte underverk, så i alla fall näst intill.

Berit Oscarsson (s): Jag skulle vilja ta upp ett område som har berörts litet
grand i de frågor som hittills har ställts. Det gäller barn- och ungdomsverksamheten.

Vi vet ju att barn och ungdom är en mycket viktig grupp. Vi vet att både
lyssnarvanor och tittarvanor grundläggs vid en mycket tidig ålder. Vi vet att
videomarknaden ökar dramatiskt. Snart har 50 % av alla hushåll video. Vi
vet att det är främst barnfamiljer som har videoapparater. Vi vet också att
ungdomar tittar väldigt mycket på video. Dessutom kan man läsa i er studie
att barn och ungdomar också tittar mest på satellit-TV. I åldrarna 9-14 år
tittar man faktiskt mer på satellit-TV än vad man tittar på Kanal 1 och TV2
tillsammans. Också i åldrarna 3-8 år tittar man väldigt mycket på satellitTV.

1988/89KrU21

Bilaga 3

58

Kan ni säga hur stor andel av de resurser som i dag finns som satsas på
barn- och ungdomsverksamhet i TV? Hur ser trenden ut? Har sändningstiden
på det här området ökat eller minskat? Vi kan här läsa att TV2 skriver att
barn- och ungdomsverksamheten är ett påtagligt bristområde. Det kunde vi
höra här tidigare också. Det är svårt att nå eller överstiga de uppsatta målen.
Hur är andelen barn- och ungdomsverksamhet i förhållande till andra
verksamheter? Hur vill man prioritera?

Sam Nilsson: Fru ordförande! Som jag sade tidigare är det här ett av de
programområden som vi anser att det är mest angeläget att stärka. I dag
förfogar 60 % av barnfamiljerna över video, 50 % av hushållen i övrigt. Det
är helt riktigt att barn ser mer på satellitsändningar än på Kanal 1 och TV2 i
de områden där det finns kabel-TV. Det beror främst på att vi inte har de
sändningstider som satellitkanalerna har. Det är i första hand på morgnar,
kring helger och på eftermiddagar som vi inte har något alternativ att
erbjuda.

Redan inom den nuvarande organisationen stärker vi nu barnprogramsverksamheten
både i Kanal 1 och TV2. Det gäller bl.a. gestaltande program
för barn. Vi vill försöka öka de animerade programmen. Vi försöker också
inom Europa tillsammans med de olika public service-företagen att ta fram
värdefullt programmaterial. Jag vill inte säga att det är våldsinslag o.d. i de
animerade programmen som man ser i satellitkanalerna, men när det gäller
programkvaliteten på dessa kanaler måste man sätta in stötarna för att möta
med kvalitativ svensk kultur.

När vi gör sådana satsningar märker vi att det går hem. Den Astrid
Lindgren-serie som just nu visas når t.ex. 80 % av målgruppen. Ett liknande
fall är programmet Björnes Magasin. TV2 har med den ganska ekonomiskt
begränsade satsningen som man kunnat göra i Växjö nått utomordentligt
goda resultat. Om man skall se på detta totalt inom SVT är det i runt tal 150
milj. kr. som går till den här verksamheten, dvs. 10 %.

Berit Oscarsson (s): Hur kommer man att prioritera användningen av
resurser om det blir ett beslut i enlighet med det förslag som finns i dag?
Kommer man att använda resurserna på liknande sätt som i dag, dvs. med en
andel av 10 %, eller kommer man då att ha ambitionen att prioritera om så att
man kan öka andelen barn- och ungdomsprogram?

Sam Nilsson: Barn- och ungdomsprogrammen har högsta prioritet, tillsammans
med den gestaltande produktionen.

Erkki Tammenoksa (s): Fru ordförande! Jag skall försöka konkretisera mina
frågor. Jag har många frågor när det gäller minoritetsprogrammen. Den
första frågan ställer jag till Örjan Wallqvist, eftersom moderbolaget är
ansvarigt för samordningen av dessa program. Samhället försöker nu
bekämpa rasism och främlingsfientlighet. Vad ämnar ni göra när det gäller
program om minoriteter för svenskar? Har ni över huvud taget diskuterat
den frågan?

Ove Joanson nämnde att riksradion skall utöka kultur- och barnprogrammen
för minoriteter. Men hur går det egentligen med minoritetsprogrammen?
Det skulle ju bli klassisk musik också. Har kanaldiskussionen
slutförts?

1988/89:KrU21

Bilaga 3

59

Den sista frågeställningen vill jag rikta till Jan Engdahl på lokalradion.
Lokalradion expanderar, men jag får signaler till riksdagen om att en del
finska program försvinner. Det kan man också läsa om i tidningarna. Det
största området har dessutom svårigheter med hörbarheten. Vad har Jan
Engdahl för kommentar till detta?

Örjan Wallqvist: Program om minoriteter och invandrare för svenskar finns i
den normala programverksamheten. Det finns aktualitetsprogram av olika
slag, t.ex. magasinprogram. En annan aspekt på den frågan som jag för min
del tycker är mycket viktig är de programformer som har börjat användas
både i radio och i television och som vi internt kallar för brobryggarprogram.
I dessa program använder man flera språk, inkl. svenska, för att göra
programmets innehåll tillgängligt för olika kategorier, däribland svenskar.
På televisionsområdet heter programmet Mosaik. Det finns program både i
riksradion och lokalradion. Utifrån de erfarenheter som har gjorts tror jag att
det här är en av de vägar som leder fram till att det kan uppstå en
ömsesidighet i det numera mångspråkiga samhälle som det svenska är.

Ove Joanson: Jag skall börja med en punkt som Örjan Wallqvist här
berörde. För ett par veckor sedan startade vår invandrarredaktion ett
barn- och ungdomsprogram på svenska primärt riktat till andra eller tredje
generationens invandrarungdom. Programmet är naturligtvis också avsett
för en bredare lyssnargrupp. Vi tycker att det är ett intressant försök att fånga
upp den speciella situation som andra och tredje generationens invandrare
befinner sig i.

Beträffande huvudfrågan om kanalutrymmet har vi i vår anslagsframställan
inför 1990 fört ett ganska utförligt resonemang om det dilemma som utan
tvivel finns när det gäller uppfyllandet av två av våra viktiga uppdrag. Det
gäller å ena sidan uppdraget att sända program för en rad språkliga
minoriteter och å andra sidan uppdraget att sända musik, som kanske är vårt
mest radioegna uppdrag. Det är uppdraget på den seriösa musikens område
som är det mest speciella för radion. Jag tror bokstavligen att om inte vi
sköter det så gör ingen annan det. Av historiska skäl och av en rad
tillfälligheter, sannolikt beroende på att de två programformerna växte fram i
större volym ungefär samtidigt, ligger de två programformerna i samma
kanal, P2-kanalen. Detta leder till en konflikt som i sak är konstlad.

Önskemålen om ökad volym för den seriösa musiken och ökat utrymme
för minoritetsspråksprogrammen står i sak inte motsatta varandra. När vi nu
går in i 90-talet och skärper och omdefinierar vårt uppdrag inom riksradion,
bör vi litet mer förutsättningslöst än som skett hittills pröva frågan om
sändningskanal och se om det går att tillfredsställa båda dessa centrala
områden utan att de ställs mot varandra. Vi har i denna anslagsframställning
pekat på två möjligheter. Vi har emellertid inte någon bestämd uppfattning
om vilken som kommer att väljas, men vi arbetar just nu intensivt med denna
fråga och avser att återkomma till hösten.

Den ena möjligheten innebär att det sändningsutrymme som inte är och
sannolikt inte kommer att bli använt i det fjärde FM-nätet i ökad utsträckning
används. Hela diskussionen om s.k. tappning som vi inledningsvis var inne på

1988/89:KrU21

Bilaga 3

60

här avspeglar ytterst endast det faktum att lokalradion inte själv avser eller
har resurser att utnyttja veckans 168 timmars sändningstid, eller om man
räknar bort nätterna cirka 100 timmars sändningstid för egna sändningar.
Det är därför det föreslås en tappning av återutsända program som lyssnarna
redan har tillgång till i någon annan kanal. Jag tycker, utan att det skall anses
vara riktat mot något annat programbolag, att följande fråga måste kunna
ställas förutsättningslöst: Vore det rationellt att utnyttja en del av den
sändningstid som nu som regel skall utfyllas för att i stället tillfredsställa de
angelägna programönskemålen från minoritetsspråkshåll? Det gäller behovet
om ökad volym för att kunna göra olika former av program som i dag inte
är möjliga att göra. I dag är det rena undantagsfall att några av våra
minoritetsspråksredaktioner kan göra musikprogram, telefonväkterier eller
stora direktsändningar. Skall sådana program göras måste det ske ändringar i
tablåerna. I dag ligger minoritetsspråksprogrammen inklämda i kvartslånga
eller halvtimmeslånga program mellan varandra eller i den klassiska
musiken. Jag menar att det kan finnas utrymme i den fjärde kanalen.

En annan möjlighet som vi har pekat på i anslagsframställningen och som
vi är i färd med att konkretisera ytterligare är tanken på ett selektivt femte
FM-nät. En FM-sändare är inte särskilt dyr i dag, den kostar 0,5-1 milj. kr.
Min arbetshypotes är följande: Jag tror att frekvenser som internationellt
redan finns tilldelade Sverige, till en överraskande rimlig kostnad, i
storleksordningen under 10 milj. kr., skulle kunna utnyttjas för att bygga ett
halvt dussin eller ett dussin nya FM-sändare. Med dessa sändare skulle
sannolikt en mycket stor andel av minoritetsspråkspubliken nås.

När vi har studerat befolkningsstatistiken har vi funnit att flertalet av dessa
språkgrupper bor ganska koncentrerat. Ponera att 70-75 % av dessa
programs hela publik skulle kunna nås med ett nytt partiellt sändarnät för
mindre än 10 milj. kr. På dessa orter skulle publiken då kunna ges radikalt
mycket större programutbud. Dessa tillskott skulle fullt ut kunna utnyttjas
för kulturprogram, barnprogram, etc. som vi har begärt. Dessa program
skulle kunna läggas på mycket bättre sändningstider än vad som är fallet i dag
när de skall slåss med andra program. Och omvänt, vilket är lika viktigt,
skulle P2 kunna göras till en 24-timmarskanal för seriös musik över de delar
av landet där en majoritet av den svenska publiken bor. I övriga landet skulle
det finnas två möjligheter, antingen att man använder outnyttjat utrymme i
P4 eller att man har ett P2 av nuvarande modell. Då skulle den allmänna
publiken i resten av landet få nöja sig med ett P2 som, i likhet med i dag,
endast till en del är en musikkanal och få acceptera att, precis som i dag,
minoritetsspråksprogrammen ligger i P2. Detta är en utvecklingsmodell,
men jag vill avisera att vi kommer att återkomma med ett grundligare
material under hösten. Men de två angelägna önskemålen, att slå vakt om
den seriösa egenproducerade musiken i ett internationaliserat 90-tal och att
utveckla minoritetsspråksverksamheten, får inte på ett så enkelt sätt som i
det förflutna ställas mot varandra. Båda är nämligen väsentliga.

Jan Engdahl: Först och främst har lokalradion det mest omfattande utbudet
av minoritetsspråk. Lokalradion sänder på nio språk, och antalet språk har
ökat ganska kraftigt under senare år. Enligt färska siffror bedriver lokalra -

1988/89:KrU21

Bilaga 3

61

dion sin verksamhet något okontrollerat i så måtto att den kommer att
överträffa sin plan för det kommande året. Lokalradion har en volym per år
på ungefär 3 500 timmar. Beträffande signaler i fråga om det finska utbudet
är det riktigt att man från tid till annan diskuterar omfördelningar i
programformer, t.ex. mellan nyheter och program. Men sammantaget har
det varit en mycket klar och stigande kurva som visar att verksamheten har
expanderat. Det finns inte heller några planer på att detta skall förändras.

Eftersom Ove Joanson tog upp minoritetsspråken och placeringen av dem
i FM 4 vill jag återkomma till frågan om tappning på ett annat sätt. I fråga om
detta är läget inte så konfliktfritt som det kan låta. Om man överför
minoritetsspråksprogrammen till en enda kanal och lägger dem ovanpå de
befintliga 3 500 timmarna skapar det interna konflikter mellan minoritetsspråksprogrammen,
som skall slåss om bra sändningstider för resp. språk. Att
det sedan uppstår konflikter med det svenska lokala utbudet är självklart. En
annan typ av konflikter som diskuteras och som jag vill peka på gäller en
förflyttning av utbildningsprogram på samma sätt, då det uppstår en
intressekonflikt mellan olika lyssnargrupper. Lokalradion beräknar att med
ordinarie tablåtid och evenemangs- samt samsändningar mellan stationer
använda ca 100 timmar av FM 4:s 168 timmar under det närmaste året. Det
rör sig om dagtiden sju dagar i veckan samt tidig kvällstid. Utöver detta får
man tänka litet på profileringen av kanalerna. I dag förs det ett resonemang
om Pl, P2, P3. Vart och ett av dessa program skall få sin egen profil. Man
skall då ha klart för sig att FM 4 får en mycket särpräglad och disparat profil,
som jag inte är alldeles säker på kommer att fullt ut upptäckas och uppskattas
av publiken. Jag vill då peka på de konsekvenser som vi vet att den nuvarande
s.k. tappningsprofilen inom lokalradion har fått.

Alexander Chrisopoulos (vpk): Jag skulle vilja ställa en fråga till Örjan
Wallqvist. Sveriges Radio skriver i sin anslagsframställning att det åvilar
Sveriges Radio-koncernen att erbjuda de svenska lyssnarna och tittarna en
mångfald i utbud av program som är bildande, kunskapsberikande och inte
minst underhållande och som värnar om vår nationella identitet och kultur
och det svenska språket och som skildrar den svenska verkligheten nationellt,
regionalt och lokalt. Är det möjligt att komma närmare i uppfyllelse av
dessa målsättningar om Sveriges Radio inte får de pengar man har begärt för
det långsiktiga programmet till 1995? Om Sveriges Radio får dessa pengar,
vad kommer det att innebära i fråga om programutbud när det gäller Sveriges
Radio, Lokalradion och Sveriges Television?

Örjan Wallqvist: Svaret på den första frågan är nej, det går inte. Svaret på
den andra frågan är att vi på Sveriges Radio kommer att förstärka nuvarande
programutbud genom en förnyelse, genom en breddning och genom en
fördjupning, där vi avser att använda all den talang och kunskap maximalt
som finns i Sverige och som representerar olika sidor av svensk verklighet,
olika sidor av svensk kultur och olika sidor av svensk identitet. Identiteten
har nämligen sina egenskaper, men jag vill gärna understryka att Sverige är
ett mångdimensionellt samhälle, och därför skall man inte arbeta med ett
slags traditionell uppfattning om vad som är identitet. Men allt detta ser vi på
Sveriges Radio som utgångspunkt för en utveckling av radio och television i

1988/89 :KrU21

Bilaga 3

62

alla de former som faktiskt är möjliga. Detta är det grundläggande målet.

När det gäller radio och television i Sverige har vi kommit i den situationen
att vi ur kapacitetssynpunkt har precis så mycket som vi tror är nödvändigt för
att ge möjligheter till mångfald. Vi har två TV-kanaler, och vi har fyra
radiokanaler, vilket är en oerhörd tillgång. Nu handlar det om att ge kvalitet,
innehåll, substans och variation. Det är precis detta vi är ute efter.

Alexander Chrisopoulos (vpk): Jag vill ställa ytterligare en fråga. Har ni
något emot en viss skattefinansiering av Sveriges Radios verksamhet, och i så
fall varför?

Örjan Wallqvist: Först och främst tror jag för min del att licensfinansiering i
grunden är det bästa sättet att finansiera en verksamhet på dessa premisser.
Och som jag sade som svar på en annan fråga tror jag att människors vilja och
okänslighet, om man nu vill använda dessa uttryck, är betydligt större att
betala om de får något i gengäld, och jag tror att vi kan ge något i gengäld
även vid en kostnadsökning. Nu är vi ju helt befriade från skattefinansiering.
Tidigare var utbildningsradion skattefinansierad, men nu är även den
avgiftsfinansierad. Radio Sweden är skattefinansierad, men den är mycket
speciell. Jag tror uppriktigt sagt inte att skattefinansiering är någon särskilt
bra lösning. Man blandar ihop två finansieringsformer. Dessutom är det
aldrig särskilt populärt att öka skatterna.

Alexander Chrisopoulos (vpk): Från Sveriges Radios sida sägs det att man
vill ha 500 milj. kr. till 1995, 100 milj. kr. varje år med början 1990, och att
detta är nödvändigt om de kulturpolitiska mål som statsmakterna har ålagt
Sveriges Radio genom avtal skall uppfyllas. Från Sveriges Radios sida säger
man att många är medvetna om att licensavgifterna inte kan öka hur mycket
som helst och att det finns en gräns också för dem. Det sägs vidare att
skattefinansiering är utesluten. Frågan är vad som återstår.

Örjan Wallqvist: Vi från Sveriges Radio säger inte att skattefinansiering är
utesluten, men jag har sagt: Varför skall man införa skattefinansiering om
det finns ett annat finansieringssätt som är ganska effektivt? Poängen med
licensfinansiering är att det behövs relativt små ökningar per capita. Här kan
man tala om att det är mängden som gör det hela. Och jag vidmakthåller min
tillförsikt att det finns ett större handlingsutrymme än vad man kanske
föreställer sig. Men jag kan naturligtvis ha fullständigt fel på den punkten, att
det finns någon gräns som ligger mycket nära den nuvarande. Om man då
önskar höja ribban på det sätt som vi har försökt beskriva, räcker inte
finansieringen via TV-licenser, och då får man ta till något annat. Men just nu
tycker jag att det är intressant att bestämma var ribban skall ligga. Och vi tror
fortfarande att licensfinansiering i praktiken kan räcka ett bra tag till. Men vi
är öppna för alla förslag, men vi för ett resonemang om var ribban skall ligga
och hur man skall ordna finansieringen.

Ingrid Sundberg (m): Alexander Chrisopoulos ville också att de övriga
programcheferna skulle yttra sig i den här frågan.

Sam Nilsson: Låt oss flytta oss några år tillbaka i tiden. 1970-1971 var
mottagaravgiften 280 kr. Hade vi då diskuterat att den skulle ligga på

1988/89KrU21

Bilaga 3

omkring 1 000 kr. i dag hade vi nog haft ungefär den här diskussionen. Men vi
får inte se frågan om mottagaravgiftens storlek statiskt. Löner stiger, priser
ökar och penningvärdet förändras. Jag tror att vi skall ha det klart för oss.

Ove Joanson: Eftersom radio och television inte genom vår eminenta
skicklighet utan genom mediets natur är mycket billiga distributionsformer
för kulturupplevelser av olika slag, särskilt om man når hela landet, tror jag
att publikens benägenhet att betala är väsentligt mycket större än vad man
ibland tror. Man kan ju bryta ned dessa siffror och jämföra dem med vad man
får i övrigt. Jag är övertygad om att ledamöterna i utskottet till leda får höra
vad man får för en vingspets på JAS osv. Men jag vill ändå framhålla
riksradions verksamhet. Riksradion sänder 470 programtimmar per vecka,
och en bra bit över 20 000 timmar varje år. Hela den verksamheten kostar
mindre än svenska folkets kostnader för batterier. Om vi kommer upp till
samma kostnadsnivå som batterierna ligger på är vi ganska nöjda. Verksamheten
kostar 17 öre per lyssnare och dag, och jag tror att den svenska
ekonomin klarar av den höjning från 17 till 20 öre per dag som äskas i denna
studie, särskilt nu när vi skall få låga skatter, osv.

Jan Engdahl: Jag tror inte att jag behöver komplettera detta.

Kaj Nilsson (mp): Jag hade egentligen tänkt att ställa samma fråga som Berit
Oscarsson ställde. Det gäller alltså barnens rätt till en egen språkutveckling
inför skvalet av bilder från tecknade serier på SKY Channel. Jag har noterat
att Sam Nilsson tar denna fråga på stort allvar, och jag är nöjd med hans
svar.

Jag skall återvända till den i propositionen föreslagna begränsade anslagsramen.
Vi hörde i början av utfrågningen koncernchefen tala om ett
perspektiv av uttunning av verksamheten. Det talas om ett Poltava. Med
tanke på bredden i koncernledningens stab skulle jag t.o.m. vilja tala om ett
Waterloo. Har man inte blivit frestad att söka medel utöver licensavgiften?
Jag tänker naturligtvis på reklamfinansiering. Finns det redan nu promemorior
eller andra utarbetade förslag inom koncernen till att införa reklamsändningar
i Kanal 1 och TV2 eller i andra sammanhang?

Örjan Wallqvist: På uppdrag av Sveriges Radios styrelse har vi sedan en tid
en studie på gång. Den skall leda fram till att vi skall göra en analys av
konsekvenserna för vår totala verksamhet på TV-området för den händelse
reklamfinansiering skulle bli aktuell i den ena av eller båda de två kanaler
som nu existerar. Vi kommer att ha studien färdig omedelbart efter
sommaren. Vi gör också en analys av vad konsekvenserna skulle bli om det
utanför SR-koncernen etableras en kanal som är reklamfinansierad. Vi är
med andra ord utomordentligt observanta på den utveckling som äger rum.

En följdfråga till Kaj Nilsson kan vara vilka andra finansieringsformer som
skall användas. Vi har en diskussion om sponsring, osv. Sponsring kan
definitionsmässigt ej äga rum, eftersom det är förbjudet med sponsring. Men
vi studerar i alla fall den utveckling som äger rum. Jag kan nämna att vi även
här har ett omfattande material, som kommer att leda fram till vissa
konsekvensanalyser för vår verksamhet på både radio- och TV-sidan. Vi

1988/89:KrU21

Bilaga 3

64

särskiljer på två former av fenomen. Det ena är den inhemska verksamheten,
dvs. verksamheten i Sverige. Det andra är den verksamhet utanför Sverige
som vi är beroende av. Där existerar en process som vi i och för sig har ett
ganska litet inflytande över, men som vi är beroende av. Den frågan skall
vara knäckt långt före sommaren.

Kaj Nilsson (mp): Jag skulle vilja ställa en följdfråga till Sam Nilsson. Enligt
en tidningsartikel har han talat om att reklam bara skulle vara ett
komplement till licensavgiften och att det skulle vara olyckligt med reklam
bara i en kanal. Det skulle bli så intensivt. I så fall skulle han föredra att båda
kanalerna fick reklam. Är det rätt uppfattat? Har Sam Nilsson någon
kommentar till detta?

Sam Nilsson: Det står ibland rätt mycket i tidningarna. Jag tror att det är
viktigt att hålla reda på att Sveriges Radio som företag måste vara öppet för
många olika alternativ. Det gäng som sitter här för koncernen står bakom
SR-studien. Det är det primära. Eftersom det förekommer en debatt i
samhället som påverkar oss tvingas vi att vidta en del åtgärder. Jag har därvid
sagt, och det är riktigt, att om det skulle bli reklam i Sveriges Television, vore
det i så fall bättre att ha det i båda kanalerna än att ha det i bara en kanal. Men
jag vill inte här gå in på reklam-TV-frågan som sådan. För oss som arbetar i
denna verksamhet, som lever i denna konkurrensutsatta miljö och som har
planerat och har spända förväntningar inför det som skall ske, är det viktigt
att besluten inte dröjer. Det är också viktigt att besluten fattas i stor politisk
enighet, så att vi kan få den stabilitet och kanske minskade dramatik kring
radio- och TV-frågorna som gör att vi kan bedriva programverksamheten,
vilket är det viktigaste för oss.

Ove Joanson: Jag kan berätta att Riksradions styrelse faktiskt har tagit
ställning i frågan om reklam i riksradion. Man har i Riksradions styrelse
enhälligt sagt att man föredrar att riksradion även på 90-talet finansieras på
annat sätt än med hjälp av reklam. Motiveringen är att vi anser att det direkt
är en fråga om programkvalitet och att det således sannolikt är ett
konkurrensmedel för oss att förbli reklamfria. Detta gäller särskilt i den
avreglerade massmediesituation som nu börjar avteckna sig, där allt fler
aktörer på TV-området, och sannolikt så småningom på radioområdet,
kommer att finansieras med reklam.

Till detta kan jag lägga ett personligt argument; jag talar nu alltså inte för
Riksradions styrelse. Om reklam skall förekomma i svenska massmedier, är
det en principiell fördel om den används till att finansiera alternativ till
monopolet. Jag tror nämligen att även vi som arbetar i public serviceföretaget
har ett långsiktigt intresse av att vi bedöms med utgångspunkt i det
vi gör, inte från kriteriet att vi ensamma har rätt att göra det vi gör. Min
bedömning är att vi kommer att klara oss mycket bättre i en avreglerad
situation än vad många belackare tror i dag. Om vi nu skall fortsätta med de
militära parallellerna, tror jag inte att det är vare sig Poltava eller Waterloo
som är mest relevanta utan slaget vid Svensksund, där Sverige överraskande
besegrade den ryska armadan.

1988/89:KrU21

Bilaga 3

65

5 Riksdagen 1988189.13 sami. Nr 21

Åke Gustavsson (s): Jag skall följa upp frågorna som har ställts om sponsring.
Det är faktiskt en central fråga framöver. Vi vet att det förekommer
sponsring i viss utsträckning redan i dag, inte minst inom Sveriges Television.
Alla hänvisar till att det pågår utredningar. Självfallet är det bra ur
ekonomisk synvinkel att kunna pressa kostnaderna. Men i grunden har detta
en etisk dimension.

Jag vill i första hand ställa min fråga till Sam Nilsson. När man inom TV
talar om att man skall tillämpa mer free-lancing, finns det då inte risk, när
man inte i så stor utsträckning som tidigare har fasta medarbetare som gör
program, att man får ett större mått av sponsring, som man inte är medveten
om? Förekommer det sponsring måste man ju ha en kontroll över när man
blir föremål för sponsring eller inte.

Sam Nilsson: Jag delar uppfattningen att vi i hög grad skall ha etiska mål när
det gäller sponsringsverksamheten. Av det skälet stoppade man inom Kanal
1 ett program som sannolikt var sponsrat på ett sätt som icke överensstämmer
med de regler vi arbetar efter. Eftersom vi är på gång med en undersökning
av det hela vill jag inte kommentera detta mera än så.

Det pågår nu en levande debatt. Men det finns problem just med sponsring
och fria filmare. Vi anser att det är viktigt att få med fria filmare i vårt
programutbud. Tyvärr är svårigheterna stora för många filmare att få sina
projekt finansierade. De måste alltså få pengar till sina samproduktioner. I
samband med att vi köper en visningsrätt - det är vi som bedömer om
programmet kan sändas eller inte - måste vi se till att inte andra ovidkommande
intressen finns med. Här ringer varningssignalerna hos våra producenter
ständigt. Men detta är en viktig fråga, som vi nu ser över.

Åke Gustavsson (s): För att få det helt klarlagt: Det har alltså förekommit
programsponsring utan ledningens vetskap?

Sam Nilsson: Jag vill inte säga att det har förekommit. Men det kan ha
förekommit, och av det skälet har Kanal 1 alltså stoppat programmet för att
vi skall kunna gå till grunden med det.

Berit Oscarsson (s): Vi har till kulturutskottet även i år fått några motioner
som tar upp de handikappades situation. Jag vet att det finns en plan för
verksamheten med handikapprogram. Vad är för närvarande aktuellt när det
gäller textade program och även andra program för handikappade?

Örjan Wallqvist: När det gäller handikappade som är hörselskadade tycker
jag att vi har byggt ut verksamheten på ett tillräckligt bra sätt, inte minst
sedan vi har fått nyhetsprogram för hörselskadade, med mer av textning osv.
Det ingår i våra planer att se om vi under 90-talet i större utsträckning kan
använda teckenspråk i programverksamheten. Det är i det avseendet en
besvärlig situation.

När det gäller synskadade - jag talar nu bara om de två största grupperna
av handikappade - är problemet hur man skall översätta det verbala
innehållet i utländska program på ett sätt som är begripligt och någorlunda
rationellt. Vi överväger för närvarande om vi skall sätta i gång ett s.k.
FoU-projekt om digital textning. I korthet innebär det att man har en

1988/89: KrU21

Bilaga 3

66

syntetisk röst som översätter åt denna kategori handikappade och gör texten
begriplig för dem. Det är fråga om ganska avancerad teknik, och vi är i början
på att se om det är meningsfullt eller inte att utveckla detta på forskningsni vå.
Det här är en sak som vi måste bestämma oss för, antingen gör vi det eller
inte. Beslutet skall komma före sommaren.

Beril Oscarsson (s): Min fråga handlar om utbildningsradion och de handikappade.
Jag vet att det finns planer även där. Kan vi få höra litet om det

också?

Lars Hansson: Utbildningsradion har sedan gammalt en tradition att satsa på
program för handikappade. Minst 10 % av vår programbudget läggs på
program för handikappade. Vi kommer att fortsätta i den andan även på
90-talet. Vi vänder oss inte bara till handikappade, utan vi vänder oss även till
den allmänna publiken för att den skall förstå handikapp. Vi har bägge
uppgifterna. Handikappade är ett viktigt område för oss.

Göran Åstrand (m): Örjan Wallqvist nämnde instrumenten som kan
användas för att öka effektiviteten och förbättra administrationen osv. Men
det här är kulturutskottet, och jag skulle vilja ställa en fråga sorn anknyter till
det. Om jag har förstått de generella målen rätt, har koncernen ambitionen
att bli den store producenten inom kultursektorn. Av propositiohen, där man
citerar ur koncernens äskanden, framgår det att koncernen vill se sig själv
som landets störste kulturproducent.

Jag vill ställa en fråga som just handlar om instrumenten. Här handlar det i
första hand om man skall producera eller förmedla. Att Sveriges Radio och
TV har en enorm uppgift som förmedlare av kultur är alldeles givet. Man
skall ju jaga kostnader och öka effektiviteten och förbättra rationaliteten i
koncernen. Vilka studier har gjorts av begreppet producera och av begreppet
förmedla?

Örjan Wallqvist: Vad beträffar begreppet producera finns det utontördentligt
noggranna studier som har gjorts på televisionssidan och även på
radiosidan. Framför allt den tekniska utvecklingen inom lokalradion, som är
avancerad, bygger på ett synsätt som innebär att man skall maximera
produktiviteten och ändå bibehålla standarden.

När det gäller begreppet förmedla, om jag har tolkat frågan rätt, gäller det
relationerna i kostnaderna för det som görs inom huset och det som görs
utom huset. Det blir mer och mer så, framför allt i de stora produktionerna,
att man gör noggranna kalkyler. Man för in kostnader av intern karaktär som
är jämförbara med kostnader i en extern produktion. Det är därför som
televisionen använder sig av interndebitering. I stort sett är de olika
verksamheterna jämförbara ur kostnadssynvinkel.

Låt oss säga att kostnaderna är ungefär desamma mellan en extern
produktion och en intern produktion. Vårt synsätt är, och där kan jag tala för
hela koncernen, att vi skall använda de resurser vi har investerat i, så att säga i
apparaten, så maximalt bra som det över huvud taget är möjligt. Det har vi
lyckats ett ganska bra stycke med. En grundläggande förutsättning är att vi
skall inte bygga ut mera.

I den 90-talsplan som vi har lagt fram finns det alltså inte någon form av

1988/89:KrU21

Bilaga 3

67

investeringar för byggnader etc. Vi har ett enda projekt kvar och det gäller
televisionen i Göteborg. I övrigt anser vi att det är färdigt. Det enda som
återstår är återanskaffningar och ersättande av utslitet gods.

Det är målsättningen inför 90-talet. Vi talar i princip enbart om program
och rationell användning av tillgängliga resurser. Häri ligger också att de
fasta bindningarna inte längre är intressanta. Nu handlar det om att olika
personer inom koncernen och utom koncernen gör så bra program som det
över huvud taget är möjligt. Sedan vill vi naturligtvis att utomstående
producenter också skall vara rationella. Faktum är att de i allmänhet är det.

Jan-Erik Wikström (fp): Huvudförslaget i propositionen är höjningen av
TV-avgiften med 100 kr. Eftersom detta kommer att ske från den 1 juli 1989,
kommer enligt propositionen underskottet i radiofonden att vara avklarat i
och med kalenderårets utgång. Det kanske rent av blir några miljoner över.
Då är frågan: Hur mycket pengar enligt Sveriges Radios beräkningar finns i
radiofonden för år 1990, om man gör samma antagande som görs i
propositionen, nämligen en 6-procentig inflation, att index beräknas stiga
med 6 %? Vad finns det för utrymme kvar i radiofonden utöver den
tilldelning på 41,6 miljoner som regeringen har anvisat?

Örjan Wallqvist: Fru ordförande! Om uppbördsinflödet blir minst lika stort
som när det administrerades av televerket räknar vi med att det vid utgången
av 1990 finns i runt tal 70-80 miljoner kvar som ett plussaldo.

Jan-Erik Wikström (fp): Det betyder att om riksdagen anvisar t.ex.
75 miljoner ytterligare för 1990 ur radiofonden med den licenshöjning som
föreslagits, finns det ändå en viss behållning kvar i radiofonden vid utgången
av år 1990?

Örjan Wallqvist: I varje fall plus minus noll, om operationen fungerar.

Stina Gustavsson (c): Fru ordförande! Jag vill ställa en fråga till Utbildningsradions
VD Lars Hansson. Människor lyssnar ofta på lokalsändningar. Den
erfarenheten har vi vad gäller lokalradio sedan lång tid tillbaka. Men också
utbildningsradion har ett ökat antal tittar- och lyssnarkretsar. Men resurserna
är väldigt olika ute i distrikten, som nämnts här tidigare. Vilka möjligheter
har utbildningsradion att på bättre sätt än hittills fördela resurserna? Om det
inte går, hur mycket är det egentligen som krävs för att få en större rättvisa?
Bakgrunden till min fråga är det intresse som finns ute i distrikten för att för
hempubliken följa upp en del av det riksutbud som utbildningsradion har.
Frågan har fått förnyad aktualitet sedan lokalradion fått ökade möjligheter
till sändningar och med bakgrund av lokalradions stora behov av nya
programinslag.

Lars Hansson: Det är riktigt att det finns ett stort intresse ute i landet för
lokal- och utbildningsprogram. På de platser där vi har resurser får vi väldigt
fin respons och kan ställa upp. Men det finns många ställen i Sverige där vi
inte har eller har väldigt få medarbetare. Vi har i SR-studien krävt att vi skall
få 20 nya tjänster för att kunna ha två personer på alla lokalradioområden.
Det kostar ca 6 miljoner. 6 miljoner är en förhållandevis liten summa, men
den skulle betyda väldigt mycket för Utbildningssverige. Då skulle vi kunna

1988/89:KrU21

Bilaga 3

68

följa upp riksprogram med lokalanknytning. Nu när FM 4 kommer i full gång 1988/89:
i oktober känns det väldigt olyckligt att inte ha bemanning på alla ställen. Bilaga 3

Erkki Tammenoksa (s): Fru ordförande! Först skulle jag vilja fråga Örjan
Wallqvist om de utmärkta TV-nyhetssändningarna på finska kommer att
byggas ut, så att det exempelvis inte blir pauser mitt under julhelgen. Jag har
läst att det finns en sådan ambition hos ledningen för TV1.

Min andra fråga gäller de nyinflyttade grupperna. Ni säger i SR-studien:
Nyinflyttade grupper kan emellertid inte automatiskt påräkna service på det
egna språket med hänvisning till redan etablerade invandrargrupper. Det
kan jag hålla med om. Men finns det inte. Lars Hansson, utrymme inom
utbildningsradions ram?

Örjan Wallqvist: Den första frågan är en ren programfråga som gäller de
finska sändningarna, och jag tycker att den skall besvaras av Sam Nilsson.

Sam Nilsson: Vi hade nöjet att på TV ha kulturutskottet på besök i förra
veckan. Jag tror att vi gav sådana besked att det inte gick att ta miste på våra
ambitioner härvidlag. Vi skall försöka ordna saken.

Lars Hansson: Meningen med utbildningsradions minoritetsprogram är att
på begriplig svenska tala om för invandrare hur Sverige och den svenska
kulturen fungerar. Vi har inte någon ambition att ha minoritetssändningar på
främmande språk. Vi har ett undantag, finska sändningar för barn, där vi
kommer att satsa mer på 90-talet om vi får resurser.

Anders Nilsson (s): Jag har, fru ordförande, en fråga till Lars Hansson från
Utbildningsradion. Utbildningsradion producerar ju program både för
skolväsendets olika nivåer och för de grupper av vuxna som har bristfällig
eller låg utbildning. Jag skulle vilja höra hur ni ser på avvägningen mellan
dessa två målgrupper på litet längre sikt och hur ni bedömer att utbildningsradions
programverksamhet därvidlag kommer att bli.

Lars Hansson: Det finns väldigt många människor i Sverige som har dålig
skolutbildning och har bristfälliga kunskaper i att läsa, skriva och räkna.

Denna grupp, kanske nästan en miljon människor, är det väldigt viktigt för
utbildningsradion att nå fram till. Vi har kanske inte alltid kurser för dessa
personer, men vi kan åtminstone uppmana dem att gå vidare och söka sig till
andra studieformer. Det är egentligen bara etermedierna, kanske i samspel
med studieförbunden och skolan, som kan fånga upp denna breda publik.

Anders Nilsson (s): Kan jag tolka svaret så att ni vid avvägningen mellan
produktion för skolan och produktion för vuxenutbildning på längre sikt
prioriterar vuxenutbildningen?

Lars Hansson: Nej, det vill jag inte säga. Vi har en ambition att ha en balans
mellan produktion för skola och produktion för vuxna. Där kan jag säga att
skolan något har fått stryka på foten under de senaste tio åren, för våra
resurser för skolan har minskat. Det är ett stort bekymmer.

Som Berit Oscarsson sade tidigare när det gäller barn och ungdomar är det
oerhört viktigt att vi får flera program som gör det möjligt för eleverna att
förstå det medieutbud som vi nu får, bl.a. det anglosachsiska utbud som vi får

via satelliter. Det är alltså oerhört viktigt för oss att prioritera denna grupp,
och vi måste försöka balansera resurserna.

Alexander Chrisopoulos (vpk): Det finns i avtalet med staten en rekommendation
som innebär att 40-60 % av produktionen skall vara svenskproducerade
program. Har ni någonting emot att denna rekommendation
omvandlas till ett åläggande och att nödvändiga medel anvisas för det?

Örjan Wallqvist: Fru ordförande! Detta är nödvändigt, och det ligger i linje
med vårt förslag som bygger på att den svenska andelen av produktionen
skall öka högst avsevärt. Men det innebär inte att utländska program skall
bort. Det finns oerhört många viktiga utländska program som skall in, men
det är väldigt viktigt att den svenska profilen av bl.a. kulturpolitiska skäl
förtydligas. Om den svenska andelen skall vara 70-80 % är svårt att säga,
men någonting åt det hållet förefaller för mig vara den rimligaste nivån.

Alexander Chrisopoulos (vpk): Skall jag tolka svaret så att de svenskproducerade
programmen också skall innebära en kvalitetsförbättring? Skall de
vara mera kvalitetsinriktade program?

Örjan Wallqvist: Ja, bättre kvalitet och, som jag nämnde förut, inte minst en
ökad mångfald.

Alexander Chrisopoulos (vpk): Jag har en fråga till utbildningsradions
representant. Det har funnits tidigare planer på program specialinriktade
mot invandrarkvinnor som skulle avhjälpa inte minst ur språklig synpunkt
problem för hemmavarande invandrarkvinnor. Dessa har inte förverkligats.
Vad beror det på?

Lars Hansson: Vi försöker, som jag sade förut, satsa på invandrarprogram.
Ungefär 10 % av vår budget går till minoritets- och invandrarprogram. Vi
har satt in väldigt mycket resurser i ett magasinprogram på måndagar som
heter Allemansland. Det programmet tar upp den typen av problem som
Alexander Chrisopoulos nämnde. Det kan vara invandrarkvinnornas situation,
men även andra problem kan tas upp. Det är alltså ett väldigt viktigt
område.

Kaj Nilsson (mp): Fru ordförande! I SR-studien betonas kvalitet och
mångfald. I en av frågorna till utbildningsradions företrädare kom vi in på
frågan om demokrati. Det är i högsta grad nödvändigt och behövligt att den
utvecklas. För att åstadkomma ett breddat och fördjupat deltagande i
medievärlden skulle man kunna tänka sig att ett av marknäten användes till
en lokal etersänd TV. Jag skulle vilja veta hur ni inom koncernen och framför
allt inom TV2 ser på det. Kan man inrätta en sådan lokal etersänd TV?

Örjan Wallqvist: Vi har, fru ordförande, inom TV2 i början av 70-talet startat
en nedbrytning av nätet till regionala nät. Det har varit en stor framgång, och
de näten används dagligen i de regionala programmen. Lokal television är
faktiskt någonting helt annat. Då gör man en nedbrytning efter andra
principer. Det har diskuterats att man vid användning av den tredje eller
fjärde kanalen skulle kunna ha lokal television. Det är tekniskt helt möjligt
att göra så. Man bygger upp sändare, förslagsvis apterade till de anläggningar

1988/89 :KrU21

Bilaga 3

70

som redan finns för TV1 och TV2. Det är närmast en kostnadsfråga, en
intressefråga och kanske även en behovsfråga. Lokal television är naturligtvis
ingen billig historia, om den skall ha någon kvalitet. Vi brukar säga att det
kostar lika mycket att göra TV-program oavsett om publiken är tio personer
eller en miljon. Det är tyvärr den dystra sanningen. Skulle man starta med en
lokal TV - där tycker jag att det inte i första hand är Sveriges Radio som skall
syssla med det - vilket tekniskt och frekvensmässigt är helt möjligt, så bör
man göra en mycket noggrann analys av den efterfrågan som publiken kan
tänkas ha och hur verksamheten skall finansieras.

Sam Nilsson: Vi har i Sveriges Televisions styrelse faktiskt behandlat den här
frågan utifrån de skilda koncept som förelegat när det gäller lokal etersänd
television. Eftersom tankarna bakom en lokal television liknar närradiofilosofin,
med helt andra intressegrupper, delar vi den uppfattning som Örjan
Wallqvist här gjorde sig till tolk för, att det här inte är någon verksamhet som
vi skall gå in för och ta hand om. Det blir en rent programpolitisk kollision
mellan vår verksamhetsform och närradions verksamhetsform. Jag tycker
inte heller att vi skall lägga under oss den här typen av verksamhet. Däremot
har vi förklarat att kan vi på något sätt bidra med teknisk assistans, som då
betalas i vanlig ordning, gör vi gärna det. Vi kan exempelvis erbjuda att
närtelevisionen får köpa från vårt arkiv. På det sättet är vi alltså beredda att
stötta en sådan verksamhet.

Det intressanta är naturligtvis, vilket också Örjan Wallqvist var inne på,
vilka ekonomiska möjligheter det finns att finansiera den lokala televisionen.
Där tycker jag att den studie som vi just nu gör inom Sveriges Television om
möjligheterna att utnyttja Tele-X i kombination med lokala kabel-TV-nät
kan stimulera framväxten av lokal TV. Men Sveriges Television skall inte
lägga sin kalla hand på det. Det är ingenting som vi skall syssla med.

Ingrid Sundberg (m): Sveriges Radio har fem dotterbolag. Vi har sett fyra av
cheferna och koncernchefen i aktion. Men till den femte, Hans Helmfrid,
som rest hela vägen från Kiruna, har det inte ställts några frågor här. Jag tar
mig friheten att ställa en fråga till honom. Vi har hittills betalat våra
mottagaravgifter på telefonräkningen. I och med omläggningen av uppbörden
från televerket till Sveriges Radio i form av ett nytt bolag kommer det att
sändas ut separata betalningsavier. Hur uppfattar ni att betalningsviljan
kommer att påverkas när man inte längre har möjlighet att stänga av
telefonen när någon inte har betalat räkningen? Det är inte lika lätt att stänga
av TV-apparaten.

Hans Helmfrid: Fru ordförande! Jag tror inte att det är möjligt att stänga av
telefonen på grund av att abonnenten inte har betalat sin TV-avgift. Det tror
jag inte stämmer med svensk konsumentlagstiftning. Många svenskar har
levt i den tron att betalar man inte sin TV-avgift, kan man få telefonen
avstängd. I vår verksamhet har vi inte möjlighet till detta, utan vi har i stället
valt att gå ut och tala om vad man får för pengarna, försöka motivera folk att
betala avgiften och tala om, som Örjan Wallqvist sade tidigare, att det trots
allt är ganska mycket man får till en relativt ringa kostnad.

1988/89:

Bilaga 3

Jan-Erik Wikström (fp): Fru ordförande! Jag har ställt två frågor tidigare.
Den första gällde planerna inom Sveriges Radio att använda ett resurstillskott
för 1990. Där har vi fått klara besked från samtliga programbolagschefer.
Vi fick vidare höra av koncernchefen att det finns enighet inom Sveriges
Radio om behovet och att personalen var införstådd med planerna.

Min andra fråga gällde utrymme att ta medel ur radiofonden. Det framgick
att det finns utrymme för i varje fall en ytterligare tilldelning på 75 miljoner
till Sveriges Radio.

Nu skall riksdagen fatta beslut den 1 juni. Om man inte fattar beslut om
detta nu, blir nästa tillfälle någon gång i slutet av november, om ett nytt
förslag händelsevis skulle komma från regeringen. Örjan Wallqvist sade när
propositionen kom att det är ytterligt angeläget att man tar ställning till
SR-studien snart. Vad betyder det för Sveriges Radio om ett beslut om en
ytterligare tilldelning inte fattas redan i vår?

Örjan Wallqvist: Det blir en senareläggning på i runt tal fem-sex månader;
det kan man tryggt säga. Vi har eftersträvat att ha en framförhållning så att vi
kan använda varje krona så effektivt som möjligt. Är det så att beslutet fattas
i november, har man tappat hela sommaren och hösten och är inne på nästa
verksamhetsår. Då blir det förseningar och fördröjningar i vissa fall som
upplevs som en stor olägenhet.

Jan Hyttring (c): Med anledning av den aktuella debatten skulle jag vilja
ställa en fråga till Örjan Wallqvist. Det har sagts i debatten att Sverige som en
liten nation skulle ha mycket begränsade möjligheter. Det har ifrågasatts om
vi har talang och förmåga att klara en tredje kanal med god programkvalitet.
Vad har ni för åsikt om det?

Örjan Wallqvist: Fru ordförande! Det finns i varje fall på sikt en marknad och
tillräckligt med talanger för att vi skall kunna ha tre kanaler. Det är min
uppfattning. Faktum är att all expansion, all vitalitet genererar sin egen kraft.
Jag råkar ha den unika erfarenheten att jag har startat en TV-kanal i det här
landet. Det fanns en del som sade också då att det inte skulle fungera, men
det har det gjort. En ny verksamhet gjorde att det kom nya generationer, och
detta är motivet när vi pläderar för ökat blodomlopp inom Sveriges Radio.
Här vill vi faktiskt slå vakt om vårt eget hus.

Ingrid Sundberg (m): Jag vill tacka er alla som har kommit från Sveriges
Radio. Det har varit för utskottet givande att få höra era synpunkter inför
den vidare behandlingen av ärendet i utskottet.

PAUS

Ingrid Sundberg (m): Kulturutskottet återupptar förhandlingarna. Vi vill nu
särskilt hälsa kultur- och utbildningsminister Bengt Göransson välkommen.
Vi har tidigare haft tillfälle att ställa frågor till olika medarbetare från
Sveriges Radio. Nu kommer frågorna att ställas till den politiskt ansvarige
inom regeringen, Bengt Göransson. När vi har haft utfrågningar vid de slutna

1988/89:KrU21

Bilaga 3

72

utskottssammanträdena, har det vanligtvis varit med statssekreterare. Vi är
glada att Bengt Göransson själv ställer upp här.

I årets budgetproposition står det så här: ”En särskild proposition om
Sveriges Radio-koncernens verksamhet m.m. kommer att föreläggas riksdagen
under våren 1989.” Så kommer proposition 129. Där tas i princip bara
upp medelsberäkningen. Där tas inte verksamheten i stort upp. ”Skälen
härför är främst att frågan om Sveriges Radio-koncernens roll och resursbehov
i den nya mediemiljön behöver prövas i ett vidare sammanhang.” - Jag
citerar här Bengt Göransson. Under motionstiden hade vi bara tillgång till
motiveringen att detta skulle prövas i ett vidare sammanhang. Förra veckan
kom så Bengt Göranssons besked att Sverker Gustavsson skall tillsättas som
särskild utredare och att det i hans utredningsuppdrag ingår att undersöka
möjligheten till en fristående reklamfinansierad TV-kanal. Jag kommer nu
fram till min fråga.

Den Sveriges Radio-studie som har legat till grund för denna morgons
utfrågning har inte kommit till under premisserna att det skulle finnas en
rikstäckande svensk kanal utanför Sveriges Radio. Om nu Sverker Gustavsson
i sin utredning kommer fram till att en fristående reklamfinansierad
rikstäckande TV-kanal skall inrättas, vilka konsekvenser räknar Bengt
Göransson med att detta skall få för Sveriges Radios verksamhet? Jag har
inte sett direktiven, men enligt tidningsuppgifter omfattar utredningsuppdraget
också att man skall diskutera Sveriges Radios ägarskap, organisation och
uppdrag. Detta är ett stort uppdrag för en person under kort tid. Man kunde
ha ställt sig frågan: Varför inte en parlamentarisk utredning, när det gäller så
avsevärda förändringar?

Vilka förändringar räknar statsrådet i dag med att det skall kunna bli, om
man kommer fram till en lösning som statsrådet har tänkt sig är möjlig? I det
sammanhanget vill jag också gärna höra om Bengt Göranssons oerhörda
förändring, från reklamskepticism till reklamacceptans.

Bengt Göransson: Fru ordförande! Får jag börja med en ordningsfråga,
eftersom jag tillhör dem som gärna förbereder mig inför olika uppdrag som
jag har, även inför detta. Jag har alltså förutsett, enligt de papper som jag har
fått, att jag skulle få disponera en stund för att ge en inledande redovisning.
Om det är önskemål avstår jag gärna från den, men jag skulle ändå sätta
värde på att ge en bakgrund, om jag får använda tiden så. Jag återkommer
alltså till den konkreta frågan och till ett konkret svar på den.

Vi har otvivelaktigt kommit in i en ny mediesituation. Vi har under
1980-talet fått möjlighet att se ett stort antal nya TV-program på nya kanaler,
företrädesvis satellitsända. Vi har dessutom, vilket är viktigt att komma ihåg,
fått en utveckling av videomarknaden, vilket gör att folk tittar på TV hemma
efter att ha hyrt sina TV-program i närmaste butik runt hörnet, litet
oegentligt uttryckt. Också detta har förändrat mediemiljön.

Låt mig ändå säga att det för mig är angeläget att understryka att den
svenska televisionen och Sveriges Radios verksamhet har en mycket hög
kvalitet. Jag tillhör dem som sedan ett år i min bostad har möjlighet att se
kabel-TV. Jag har, inte minst den senaste veckan, kunnat se och jämföra
sportprogram och då kunnat se hur Sveriges Radios TV-sport alltid har en

1988/89:KrU21

Bilaga 3

73

6 Riksdagen 1988/89. 13sami. Nr 21

redaktion bakom sig. När man ser andra program upptäcker man vad
redaktionen betyder. Det är naturligtvis en kvalitet i programmen som är
viktig att slå vakt om.

För regeringen, och förhoppningsvis också för den stora majoriteten av
riksdagen, har den centrala strävan varit att möjliggöra för Sveriges Radio att
även fortsättningsvis vara ett s.k. public service-företag, ett företag som
arbetar i allmänhetens tjänst. Det är viktigt, i all synnerhet när vi får ett
mycket stort antal kanaler som var för sig företrädesvis har spekulativa
syften: att tjäna pengar, att få göra en viss typ av program t.ex. Jag
moraliserar inte över dessa kanaler, men jag konstaterar att det, när det finns
kanaler som inte är bärare av ett samlat public service-ansvar, blir särskilt
viktigt att vi ser till att det går att upprätthålla ett sådant.

Jag tycker alltså inte att man kan säga att de tillkommande TV-kanalerna
generellt skulle vara dåliga. De kan vara dåliga. En del av dem är det. Men
det finns betydande värden i de nya möjligheter som finns i dag.

Många tycker att vår video- och kabellagstiftning har varit alltför generös.
Jag skall inte värdera det. Jag vill bara konstatera att den faktiskt är generös.
Man kan inte alltid förutse exakt vad som kommer att hända. Det finns för
den skull anledning att visa skepsis, att avvakta. Även dröjsmålet kan ha sina
poänger, eftersom man då har möjlighet att se vad som faktiskt händer. Jag
vill gärna på en punkt kommentera just detta, och då kommer jag in på det
som var Ingrid Sundbergs fråga.

För sex år sedan sade alla att det som skulle hända på TV-marknaden - jag
talar nu om TV som marknad - var att vi skulle få en alleuropeisk marknad,
där stora TV-sändare skulle suga upp reklamintäkter från hela Europa på en
gång. Svenska företag skulle gå under. Volvo skulle hotas till sin existens.
Det fanns ingen ände på vilken kraft dessa paneuropeiska företag skulle få.
Jag tillät mig vid den tidpunkten att vara ytterst skeptisk. Jag sade att jag tror
inte ett ögonblick på denna alleuropeiska marknad. Utvecklingen har visat
att min bedömning faktiskt var riktig. De TV-företag som har försökt
etablera sig över hela Europa och sända över hela Europa har gått i konkurs
eller har stora svårigheter eller har, som Sky Channel, tvingats väsentligt
begränsa sina sändningar. Det som nu händer är att dessa TV-kanaler i stället
börjar rikta sina sändningar mot enskilda språkområden eller enskilda
länder. Detta är en dramatiskt ny situation. I det sammanhanget har
regeringen haft skäl att fundera över om man behöver uppdatera det
underlag som finns bl.a. i reklameffektutredningen, som kom för några år
sedan. Det har dessutom blivit oss möjligt att få till stånd, hoppas jag - vi har
några veckor på oss innan Europarådet slutligen bekräftar det - en europeisk
konvention om regler för gränsöverskridande TV-program. Också denna får
betydelse för oss. Vi har fått nya satelliter som sänder med effekter som inte
var förutsedda när vår kabellagstiftning kom till häromåret. Vi behöver alltså
göra om den. Den är inte längre tillämplig. Jag kan i dag mycket djupt
beklaga att jag inte mötte gensvar när jag för drygt ett år sedan inbjöd
företrädare för övriga partier i riksdagen till en beredning av just den frågan.

Sveriges Radio föreslås alltså, i den proposition som nu behandlas, få en
medelstilldelning som innebär ett begränsat resurstillskott på 41,6 miljoner
utöver de kompensationer som ges på grund av indexutvecklingen. Samtidigt

1988/89:KrU21

Bilaga 3

74

ges i förslaget - och detta ser jag som utomordentligt viktigt - en höjning av
licensen, TV-avgiften, som den skall heta numera, med 100 kr. på ett bräde.
Det är en mycket tydlig signal till allmänheten att vi ser TV-avgiften som ett
lämpligt instrument att betala TV-program, att vi tycker det är viktigt att
säkerställa TV- och radioverksamheten med avgifter. Vi har därutöver lagt
fram förslag, som kom nu i veckan, om en särskild översyn, en utredning. Jag
kommer nu till de konkreta punkter som Ingrid Sundberg tog upp.

Vi vet att vi kan disponera ytterligare två kanaler, ytterligare två
frekvenser för TV-sändning över marknät. Det är många som är intresserade
av att få utnyttja dem. Med insikt om det som sades här tidigare om kostnader
för lokal TV-verksamhet, i det replikskifte där Kaj Nilsson deltog, finns det
ändå anledning att tills vidare reservera en kanal för lokala behov. Det är då
fråga om en ytterligare frekvens som kan vara ledig. Vi kan, genom en
mycket snabb utredning som arbetar fram till september, ha möjlighet att få
fram underlag för hur stor en finansieringsmöjlighet för en sådan kanal kan
vara, vilka reklamintäkter man kan tänka sig, vilka regler man skulle kunna
ha för en sådan verksamhet osv. Det finns andra som vill utnyttja samma
material för att diskutera att disponera eventuella reklamintäkter för
Sveriges Radios räkning, för televisionssändningar. Det finns motioner i
riksdagen med förslag i den riktningen. Jag tycker då att det är rimligt att
regeringen skaffar sig den kunskapen.

Jag vill alltså, när det gäller förhållandet till Sveriges Radio, understryka
att det inte sägs att utredaren skall utreda Sveriges Radios ägarskap,
organisation och uppdrag. Den särskilde utredaren bör belysa tänkbara
konsekvenser en eventuell reklam-TV-verksamhet skulle få för Sveriges
Radios ägarskap, organisation och uppdrag, står det i direktiven.

Det är alldeles givet att det, om man kommer till en situation där man
bestämmer sig för att man vill utnyttja en tredje markbunden frekvens, blir
angeläget att liksom tidigare söka finna lösningar i så långtgående enighet
som möjligt. Jag kunde glädja mig åt att vi när vi hade beredningen förra
gången, inför det som nu är det löpande avtalet med Sveriges Radio, kunde
nå en mycket långtgående enighet om principerna. Inte minst var jag glad
över den enighet vi nådde om att ge åt Sveriges Radio, genom moderbolaget,
en mycket stark självständighet. Endast ett självständigt radio- och TVbolag
har möjlighet att vara detta public service-företag. Staten, regering och
riksdag, bör i så liten utsträckning som möjligt styra det företaget. Även i den
fortsatta verksamheten är detta vägledande för regeringens politik.

Ingrid Sundberg (m): Tack, Bengt Göransson. Får jag då komplettera med
en fråga: Har statsrådet någon uppfattning om de konkreta följderna för
Sveriges Radio, ifall vi får en tredje fristående kanal, när det gäller t.ex.
uppdelningen på kanalerna, sändningstiden osv.?

Bengt Göransson: Jag har lämnat ett uppdrag som utredaren har att utföra
förutsättningslöst, utan att på förhand vara styrd av bestämda uppfattningar
om vart han vill komma. Jag gör för egen del den bedömningen att den bästa
lösningen är att även i fortsättningen ha en TV-avgiftsfinansierad, således av
reklamintäkter oberoende verksamhet i public service-företaget Sveriges
Radio med de båda TV-kanalerna. Jag är övertygad om - där delar jag den

1988/89:KrU21

Bilaga 3

75

uppfattning Örjan Wallqvist framförde här tidigare - att det finns förutsättningar
att övertyga lyssnarna, tittarna om att det faktiskt är värt att betala för
den. På den punkten ser jag alltså inte någon effekt för Sveriges Radio.

Jan-Erik Wikström (fp): Sveriges Radio har redovisat två anslagsframställningar.
Vi har under utfrågningen tidigare i dag fått klart för oss att man har
mycket bestämda planer i koncernen för perioden 1990-1994, att det råder
enighet mellan programbolagen och att personalen står bakom planerna. Vi
har också fått klart för oss att med den licenshöjning som regeringen föreslår
finns det utrymme för en ytterligare tilldelning till Sveriges Radio-koncernen,
utöver de 41,6 miljoner regeringen föreslår. Min enkla fråga till Bengt
Göransson är: Delar Bengt Göransson Sveriges Radio-koncernens uppfattning
att man behöver förstärkta resurser för att genomföra de kvalitetsförbättringar
man talar om, och varför lägger då inte regeringen fram något
förslag om detta nu?

Bengt Göransson: Förslaget om en höjning av TV-avgiften läggs fram med
hänsyn till hur mycket regeringen har bedömt att man på ett bräde kan höja
avgiften. Avgiften höjs, litet grovt uttryckt, med ungefär dubbelt så mycket
som behövs för en kompensation för kostnadsökningar. Jag tycker att det är
en rimlig höjning och en rimlig signal till den tittare som betalar avgiften.

Jag ifrågasätter inte ett ögonblick att man inom både riksradion, lokalradion,
utbildningsradion och TV-bolagen har ambitioner och planer som
skulle kunna förverkligas med högre anslag. Jag är däremot inte övertygad
om att den verklighetsbeskrivning Jan-Erik Wikström lämnar är riktig, att
det med säkerhet finns detta utrymme inom ramen för det förslag om avgift
som läggs fram. Den beskrivningen bygger nämligen på ett antal antaganden
om inflationsutveckling osv. På den punkten är jag inte beredd att
förskottera det som vi ännu inte vet någonting om.

Jag vill alltså göra en något försiktigare bedömning av möjligheterna.
Därför är jag inte beredd att säga att de pengar som Jan-Erik Wikström så
välvilligt delade ut före lunch finns disponibla.

Jan-Erik Wikström (fp): Jag delade inte ut någonting, utan jag ställde en
fråga till koncernens VD om vilket utrymme som finns för medelstilldelning
ur radiofonden.

I propositionen säger regeringen att underskottet i radiofonden täcks per
den 31 december 1989, eftersom avgiftshöjningen sker per den 1 juli i år. Man
kan möjligen ha olika uppfattningar om inflationsutvecklingen. Jag har
använt samma mått som regeringen har räknat med i propositionen,
nämligen en 6-procentig inflation. Sveriges Radio kan ju inte ta så fel i sina
bedömningar, att det inte skulle finnas något utrymme.

Då är min fråga: Om det nu visar sig, vid den undersökning som utskottet
självfallet skall göra, att det finns utrymme i radiofonden för en tilldelning i
storleksordningen 75 milj. kr. anser då Bengt Göransson att det är
motiverat?

Bengt Göransson: Jag avser inte att uppta tid med någon sifferexercis. Låt
mig bara understryka att det såväl i propositionen som i Jan-Erik Wikströms
resonemang ingår antaganden om inflationsutvecklingen. Jag anser inte att

1988/89:KrU21

Bilaga 3

76

1988/89:

Bilaga 3

Jan Hyttring (c): Detta blir kanske en upprepning av frågorna, men de ställs
ju utifrån olika synvinklar.

Den nu framlagda propositionen har ett mycket kort perspektiv på
Sveriges Radio-TV och dess finansiering. Bengt Göransson anser att 100 kr.
är en rimlig höjning. Jag vill gärna fortsätta detta resonemang och ställa
samma fråga till utbildningsminister Göransson som jag ställde till Örjan
Wallqvist: Vad innebär en rimlig nivå på Radio/TV-avgiften i mitten av
1990-talet?

Det har varit svårt att uttolka om det finns något samband mellan Sveriges
Radios långsiktiga anslagsframställning och den utredning som regeringen
tillsatte och förra torsdagen beslutade om direktiv till. Jag har själv tagit del
av dessa direktiv. Men när Bengt Göransson presenterar dem gör han en
ganska markant avgränsning. Denna avgränsning har också fått genomslag i
pressen, där man säger att utredningen endast skall undersöka förutsättningarna
för en fristående, reklamfinansierad tredje TV-kanal. Jag undrar då om
det finns ett samband mellan den långsiktiga anslagsframställningen och
utredningen.

Det vore bra om Bengt Göransson själv utvecklade varför man - enligt
Bengt Göranssons egen presentation - sätter en sådan begränsning i
utredningsuppdraget. Själv tolkar jag direktiven något vidare. Då kommer
man in på frågan om den framtida långsiktiga finansieringen av Sveriges
Radio-koncernen. Kommer det att bli ett fortsatt licenshöj ande? Man bör
lämna besked ganska snart om Sveriges Radio skall kunna hänga med i den
snabba utveckling som nu sker på medieområdet.

Bengt Göransson: Jag vill börja med planeringsperspektivet och TVavgiften.
Jag avstår från att göra någon bedömning av hur hög den kommer
att vara om ett antal år. Däremot tror jag att om man förklarar för
allmänheten vad den faktiskt får för pengarna och samtidigt presenterar de
program som kan göras samt håller en hygglig kvalitet på dem, kommer
allmänheten att även i fortsättningen vara beredd att betala höjda TVavgifter
för att kunna få denna bättre programstandard.

När det gäller planeringsperspektiv har för mig vid min bedömning av
reklamfinansiering av Sveriges Television varit vägledande att denna ger det
kortaste av alla perspektiv, eftersom man inte på förhand kan sälja annonser
på fem år. Annonser om fem år säljer man bara till företag om vilka man inte
vet huruvida de kan betala sina annonser om fem år. Därför har man inte så
stor glädje av detta planeringsperspektiv.

Jag har sett det som angeläget att få en säker finansiering, vilket man får
genom licenserna.

det vore klokt att på förhand göra sig av med den eventuella buffert som i så
fall kan uppstå.

Det ligger inom ramen för den beredning som kommer efter denna
utredning som statssekreteraren Sverker Gustavsson skall göra att sätta in
Sveriges Radios anslagsframställning i ett något vidare perspektiv. Jag inser
att detta kan betyda en planeringsförsening på 4-5 månader, vilket redovisades
här före pausen. Men om vi därmed kan åstadkomma en bred enighet i
riksdagen om en utveckling och en säker finansiering av Sveriges Radio, tror
jag faktiskt att det är värt detta.

Den utredning som statssekreterare Sverker Gustavsson skall göra är inte
någon total Sveriges Radio-utredning och inte heller en total medieutredning.
Den är en specialutredning för att bl.a. plocka fram fakta om den
reklammarknad som kan finnas. Jag får naturligtvis ta på mig ett visst ansvar.
Eftersom jag tillhör dem som så starkt har betonat värdet av ett reklamfritt
Sveriges Radio, kommer min presentation i detta stycke att ses som ett
mycket starkt förord för en tredje kanal, som om detta är det förslag som
väntar bakom hörnet. Utredningen syftar inte till detta, utan den skall ge
faktaunderlag och förhoppningsvis också ge Jan Hyttring underlag för de
förslag som förs fram i centerns motioner, om att man skall reklamfinansiera
Sveriges Television eller delar av den. Detta material skall också kunna
användas även där. Jag har emellertid i min presentation naturligtvis
utnyttjat mitt tolkningsföreträde när jag har presenterat utredningen.
Eftersom jag faktiskt står för mina åsikter, har jag redovisat att jag alltjämt
står fast vid att jag anser att Sveriges Television bör finansieras utan reklam.
Därav skall man inte dra slutsatser om utredningens uppgift, om att den
skulle vara styrd i det avseendet, för det är den inte.

Jan Hyttring (c): Tyvärr var inte svaret särskilt klargörande. Det är svårt att
koppla ihop dessa delar. Om man nu vill avvakta utredningsresultat som
enligt direktiven skulle vara klart innan man tar ställning till den långsiktiga
planeringen för Sveriges Radio, men ändå säger att det aldrig blir aktuellt
med en reklamfinansiering, kan jag inte förstå till vilken del resultatet
kommer att påverka Sveriges Radio-koncernen.

Det är få i dag som hävdar att Sveriges Radio-koncernen med de krav vi
ställer på programverksamhet endast skulle ha att lita till reklamfinansiering.
Däremot kan det finnas anledning att ta en del av de reklamintäkter som
sannolikt finns till hjälp även i den långsiktiga finansieringen. Då får man en
kombination som kan vara synnerligen intressant, eftersom denna studie
visar att det kan behövas ganska stora tillskott till Sveriges Radio-koncernens
verksamhet.

Om programmen håller en god kvalitet skall man få människor att koppla
den till att man är beredd att betala för den kvaliteten. Det blir nog svårt att
motivera vårt lands invånare för den tanken, alldenstund man samtidigt vet
att det finns en mängd reklampengar som t.o.m. kan finansiera en tredje
fristående TV-kanal i Sverige. Tror inte Bengt Göransson också att det
kommer att bli svårt att motivera licensbetalarna att betala högre avgifter,
när man samtidigt har möjlighet att inrätta en fristående kanal helt
finansierad genom reklaminkomster?

Bengt Göransson: Med mina vunna erfarenheter som grund bedömer jag
biandfinansieringen som utomordentligt besvärlig. Den är osäker och
styrande. Erfarenheter från både Danmark och Finland visar att man
fastställer regler för reklam samtidigt som man ger ett public serviceuppdrag.
Man säger att det skall göras si och så många program för
handikappade, si och så många av olika arter o.s.v. Sedan får man kanske
inte in tillräckligt mycket annonspengar, och då sitter man i rävsaxen. Då
säger annonsförsäljaren: Ni måste sända reklam i nyheterna för att vi skall
kunna prestera de miljoner ni behöver för att komplettera er finansiering. Av
det skälet är jag utomordentligt skeptisk till biandfinansiering.

1988/89:KrU21

Bilaga 3

78

Däremot kan man för en renodlad kanal säga: Ni får vissa förutsättningar
för reklamvärvning. Ni har inget uppdrag i sändningstimmar eller av typ
public service-uppdrag, utan ni får göra program av en godtagbar kvalitet för
de pengar ni får in. Erfarenhet utifrån världen visar nämligen att reklamen
ger minskad intäkt för de olika företagen.

Åke Gustavsson (s): Jag vill anknyta till den fråga som Jan Hyttring var inne
på. Om vi utgår ifrån att en biandfinansiering är osäker och kan verka
styrande, så är ju också en renodlad reklamfinansiering styrande så till vida
att den får leva under marknadens villkor och därmed ha som mål att
finansiera den programverksamhet man har. Då kan man väl med motsvarande
fog säga att också denna verksamhet är styrande när det gäller tid,
bredd på program osv.?

Bengt Göransson: Ja, det är den. Men det är biandfinansieringen som ger
möjlighet för den mycket starkt styrande effekt som reklamen har genom att
den ger möjlighet att utöva utpressning mot den som skall utföra public
service-uppdraget. Jag har sett det som angeläget att undvika den situationen.

Jag vill bara tillägga, när det gäller mitt ställningstagande i den här frågan,
att vi har en disponibel kanal. Det är många som kastar längtansfyllda blickar
på den. Det vore dumt att inte skaffa sig en grundläggande kunskap om under
vilka förutsättningar en sådan kanal skulle kunna fungera och etableras. På
den punkten föreställer jag mig att det kan finnas fler partier som delar den
uppfattning som socialdemokratin hyser i det avseendet.

Åke Gustavsson (s): Bengt Göransson är tveksam till att ha reklam inom
ramen för Sveriges-Radio-koncernen, eftersom man svårligen skulle kunna
förena detta med sin public service-funktion. Är detta den huvudsakliga
invändningen från statsrådets sida?

Bengt Göransson: Jag tror att det är mycket svårt, för att inte säga omöjligt.

Leo Persson (s): Fru ordförande! Med tanke på den blandade debatt som förs
i samhället om reklam i TV, vill jag ändå fråga utbildnings- och kulturministern
om det verkligen finns tillräckligt med kreativitet för tre rikstäckande
kanaler i Sverige. Många invänder ju att det här i landet inte finns tillräckligt
med kreativa talanger för en tredje kanal.

Bengt Göransson: Man kan naturligtvis vara litet rå och säga att så länge det
är brist på resurser finns det alltid talanger. Jag är alltid rädd för affärsmän
som säger att ”mina affärer går så bra och jag tjänar så mycket pengar att jag
klarar alla mina investeringar”. De som säger så är ofta ute på det sluttande
planet; de har inte större vyer och planer än vad deras för ögonblicket
disponibla resurser täcker. Men när jag ser hur många som faktiskt vill göra
TV-program, hur många produktionsbolag det finns och hur många som
uppvaktar Filminstitutet så är det för mig ett tecken på att det finns en
utomordentligt stark kreativ vilja. En kreativ vilja är i sig naturligtvis ingen
garanti för talang, men om denna kreativitet stimuleras brukar den ändå
resultera i att ett antal ambitioner kan utvecklas till talang. Jag hyser alltså
gott hopp på den punkten.

1988/89:KrU21

Bilaga 3

79

Alexander Chrisopoulos (vpk): Om jag har tolkat det kulturministern sagt
hittills riktigt så finns det en klar majoritet i Sveriges riksdag för att Sveriges
Radio även i fortsättningen skall vara ett public service-företag. Vidare har
det framkommit att den huvudsakliga finansieringsformen kommer att vara
licensfinansiering, men att det finns eller kan komma att finnas ett behov av
en kompletterande finansieringsform. Annars hade man ju inte haft anledning
att utreda frågan. Enligt kulturministern bör statens inblandning i
Sveriges Radios verksamhet vara så minimal som möjligt, så att man
därigenom undviker att ingripa i eller påverka public service-inriktningen.

Det finns också av andra orsaker betänkligheter vad gäller en finansiering
av Sveriges Radios verksamhet med skattemedel. Man befarar bl.a. att
staten kommer att påverka innehållet i programmen.

Då vill jag fråga kulturministern vilket av följande alternativ han anser
skulle påverka Sveriges Radios oberoende mest: en helt eller delvis
reklamfinansierad verksamhet i en eventuell tredje kanal eller ett delvis
statsfinansierat alternativ.

Bengt Göransson: För mig är den frågan närmast akademisk eftersom både
TV-avgiften och skatten betalas av den enskilde medborgaren. Men eftersom
TV-avgiften kan relateras direkt till programverksamheten både i TV och
radio är den enligt min mening att föredra. Den är en typ av öronmärkt avgift
som är mycket praktisk och mycket lämplig, alltså en form av tittar- och
lyssnarfinansiering. Jag ser därför ingen anledning att göra någon avvägning
mellan skattefinansiering och reklamfinansiering.

Alexander Chrisopoulos (vpk): Kan jag tolka kulturministern så att han
utesluter en eventuell viss skattefinansiering av Sveriges Radios verksamhet? Bengt

Göransson: I politiskt liv kan man aldrig utesluta någonting. Jag
förbehåller mig rätten att utnyttja chansen att i denna församling redovisa
mina tankar öppet och uppriktigt. Jag sitter icke här som sammanvägd
medelproportional för samtliga tankar som kan finnas i mitt parti eller hos
svenska folket i allmänhet.

Kaj Nilsson (mp): Fru ordförande! När det gäller avgiftsfinansieringen vill
jag bara påpeka, att om man skall nollställa radiofonden, får man tillskjuta
ytterligare 36 kr. Det blir alltså fråga om ännu mer än vad man tänkt.

Min fråga till kulturministern rör det som står i propositionen angående
den kommande behandlingen av konventionen i Europarådet och vad denna
kan betyda för den framtida verksamheten inom SR-koncernen. Bakom
detta arbete ligger kanske direktiv från EG-länderna. De senaste dagarna
har vi hört att Danmark är berett att lägga veto mot den kulturpolitiska syn
övriga EG-länder kan komma att ge uttryck för. I dessa länder har man alltså
en annorlunda syn på kulturen än vad som är fallet i Sverige och Norden i
övrigt. EG-länderna i allmänhet har i högre grad en kulturindustrien syn, där
kulturen framför allt skall främja den teknologiska utvecklingen. Har
kulturministern studerat dessa frågor, och har han några synpunkter på den
kommande utvecklingen?

1988/89:KrU21

Bilaga 3

80

Bengt Göransson: Om! Jag har levt med dessa frågor mycket nära inpå mig
under ett par år i arbetet med konventionen. Det är egentligen inte fråga om
en spänning mellan den nordiska kultursynen och EG:s, utan det är en stark
spänning mellan kultursynen i EG-kommissionen och den hos företrädare
för medlemsländer även inom EG. Därför är jag mycket glad över att vi
lyckades komma fram till en konvention inom Europarådets ram, där vi
behandlar TV som medium, som kulturföreteelse. Jag tycker att EGkommissionen
ganska ensidigt, i varje fall i början, betonade ett regelarbete
som skulle syfta till att underlätta för TV-företag att konkurrera på lika
villkor över hela Europa, medan konventionsarbetet har utgått från att
underlätta gränsöverskridande TV-program, att utbyta TV-program mellan
länder, under iakttagande av nationella regler för nationella sändningar. Jag
är mycket glad över att vi har fått EG-ländernas medlemsstater att stödja
arbetet på konventionen inom Europarådets ram.

Kaj Nilsson (mp): Hur vill då kulturministern kommentera det faktum att
Danmark eventuellt kommer att använda sig av sitt veto i detta fall?

Bengt Göransson: Danskarna har ju diskuterat sitt förhållande i relation till
EG-kommissionen och dess regler. Jag vill tills vidare avstå från att gå in i den
debatten. Jag kan bara konstatera att vi i arbetet med konventionen har haft
ett mycket starkt stöd av regeringsföreträdare från England, vars medieminister
mig veterligt icke någonsin har röstat socialdemokratiskt. Det finns
alltså en bred samsyn när det gäller arbetet inom Europarådets ram för att få
fram en konvention, och detta är en framgång för Europas länder i
TV-samarbetet.

Lars Ahlmark (m): Sveriges Radio-koncernen omfattar ju även radioverksamhet
och inte bara TV. Om man studerar koncernens verksamhetsplan
kan man konstatera att man där kan tänka sig att förlägga riksradions
program för minoritetsgrupper liksom utbildningsradions riksprogram till
P4-kanalen. Man säger att Sveriges Lokalradios resurstillskott inte får
användas för att producera och sända musikprogram i syfte att öka
sändningstiden. Som tidigare framkommit kan man inom lokalradion inte
acceptera att gå miste om sina sändningar i P3 under dagtid. Med denna
utveckling skulle P4 kunna bli en kanal för sändningar av lokalradio plus ett
antal programtyper, värdefulla på sitt sätt, men riktade till ganska smala
målgrupper. Den lyssnare som inte tillhör målgruppen skulle troligtvis byta
kanal; och den kanal som vi av erfarenhet vet att de flesta lyssnare väljer är
P3.

Man skulle också kunna tänka sig en annan utveckling av P4 - ”länstidnings-utvecklingen”
- med tyngdpunkten lagd på det lokala stoffet, men där
man, på samma sätt som redan sker då det gäller nyhetssändningar, tillåter
sig att komplettera med annat stoff, musik osv., för att nå en för många
lyssnare trevlig helhetslösning.

Ar Bengt Göransson beredd att öppet och uppriktigt ge sin syn på vad han
tror kan vara en naturlig och för lyssnarna positiv utveckling i fråga om
P4/lokalradion?

1988/89:KrU21

Bilaga 3

81

Bengt Göransson: Det är naturligtvis vansinnigt frestande att få sitta i
andrakammarsalen och leka radiochef, men jag tror ändå att jag på den
punkten vill hänvisa till värdet av att man inom koncernen själv tar ställning
till sina uppgifter, att vi så litet som möjligt föreskriver hur verksamheten
skall gå till. Som radiolyssnare har jag dock aldrig haft särskilt svårt att byta
kanal när jag söker ett bestämt program. Men det finns ju olika läror på den
punkten, och jag åtar mig inte att vara någon sorts överstepastor som skall
tala om vem som har rätt.

Lars Ahlmark (m): Det är dock så att utvecklingen på dessa punkter i stor
utsträckning styrs av de beslut som fattas exempelvis i riksdagen på förslag av
regeringen. Men jag respekterar om Bengt Göransson inte vill ta ställning i
frågan.

Bengt Göransson: Vi får ju alltid vissa viljeyttringar från riksdagen. Jag
respekterar dem, men har för egen del inget behov av att tillföra ytterligare
moment till detta regelverk.

Jan-Erik Wikström (fp): Fru ordförande! Det har framgått av Bengt
Göranssons svar att skälet till att man inte anvisar ytterligare medel till
Sveriges Radio med anledning av SR-studien egentligen inte har att göra med
det utredningsuppdrag som Sverker Gustavsson har fått, utan mera med det
faktum att man är osäker om inflationsutvecklingen eller möjligen om hur
man skall kunna inkassera TV-avgifterna. Jag vill bara få bekräftat att det
förhåller sig så, att skälet till förseningen ligger i osäkerheten vad gäller
tillgången på medel i radiofonden.

Bengt Göransson: Nej, då har jag uttryckt mig oklart och jag ber om
överseende. Skälet till att vi nu inte har föreslagit ytterligare fondmedel är att
mediesituationen är som den är. Det finns anledning att sätta in SR-studien i
det vidare sammanhanget, ett ställningstagande till en femårsplan skulle gå
över avtalsperioden som nu löper. Det finns alltså anledning att göra en
samlad bedömning av Sveriges Radios medelsanvändning. Jag hyser respekt
för det mycket gedigna arbete som utförts i SR-studien, men denna kom in så
pass sent att den inte kunde bli föremål för behandling i budgetpropositionen.

Den andra diskussionen handlade om huruvida det fanns pengar över i
radiofonden, vilket Jan-Erik Wikström säger, eller inte fanns tillräckligt,
vilket hävdas av Kaj Nilsson. Jag har valt att gå en gyllene medelväg och inta
en ståndpunkt mitt emellan.

Jan-Erik Wikström (fp): Skälet till att man inte redan nu kan ta ställning till
SR-studien och medelstilldelningen för 1990 och följande år skulle alltså vara
utvecklingen av olika satelliter och frågan om en tredje TV-kanal. Har jag
tolkat Bengt Göransson rätt?

Bengt Göransson: Nej, men eftersom vi har kommit i ett läge där det finns
anledning att ta ställning till om vi skall utnyttja en tredje frekvens, där det
finns väldigt många som med anledning av utvecklingen på satellitområdet
hävdar att vi nu måste ta ställning till förmån för en reklamfinansiering av
Sveriges Television, har jag sett det angeläget att skaffa faktaunderlag för att
kunna göra en samlad bedömning av Sveriges Radios framtida utveckling.

1988/89 :KrU21

Bilaga 3

82

Stina Gustavsson (c): Min fråga berör en detalj som inte är oväsentlig i vissa
sammanhang. Flera lokalradiostationer har lyckats utveckla en betydande
färdighet i sin funktion som serviceradio till allmänheten. Vid flera olyckstillbud
har man kunnat gå ut med varningar till allmänheten. För närvarande är
det en mycket komplicerad procedur om en lokalradiostation vill gå in och
bryta programmet i någon av rikskanalerna för att nå ut med varningen -medgivande krävs från riksradions centrala ledning i varje enskilt fall. Är det
nu inte dags att hitta en lösning såväl tekniskt som administrativt för att
lokalradion skall kunna gå in och bryta de tre riksradiokanalernas sändningar
i sådana här fall för att kunna förmedla sitt budskap snabbt och direkt till
allmänheten? Är kulturministern villig att medverka till en snar lösning i
detta avseende?

Bengt Göransson: Mitt spontana svar är att det är angeläget att man kan nå
allmänheten med meddelanden exempelvis vid trafikolyckor. Men jag tycker
inte att alltför många människor skall ha rätt att gå in och bryta sändningar
hur som helst. Det finns ändå en poäng i att man har en ansvarig utgivare som
bestämmer vad som får brytas i fråga om rikstäckande program. Vi kunde ju
annars tänka oss att man skulle ha samma rätt när det gäller att gå in och
redigera om tidningar. Man bör alltså hålla mycket strikt på att även i
fortsättningen i sådana här sammanhang ha en ansvarig utgivare; rätten till
utgivarskapet ser jag som ett mycket centralt värde. Därmed går jag dock
inte emot att man i sådana här sammanhang skall kunna lämna viktiga
meddelanden.

Anders Nilsson (s): Fru ordförande! Vi har talat mycket om Kanal 3. Jag har
vid något tillfälle konstaterat att naturen inte tycker om tomrum, och Kanal 3
kan sägas fylla ett slags tomrum. Bengt Göransson har konstaterat att många
är intresserade av att utnyttja en sådan kanal. Jag vill utvidga frågeställningen
till att också gälla nästa tomrum, dvs. Kanal 4. Hur kan man på lite sikt
utnyttja det?

Bengt Göransson: Jag har känt personlig tillfredsställelse över att närradion
på gott och ont har blivit ett fungerande medium. Den har sina svagheter,
men också sina väsentliga tillgångar. När den är som bäst har den utvecklat
en god amatörism på radioområdet och blivit en föreningarnas radio. Jag har
en föreställning om att även en lokal TV-verksamhet på samma sätt skulle
kunna locka fram människor i amatörskikten, som skulle kunna pröva att
utnyttja ett bildmedium, som ju är en så effektiv medieform. Men det är litet
svårare och litet dyrare än vad jag från början trodde. I det avseendet får jag
erkänna att jag har tvingats ompröva min uppfattning.

Jag möter en del som säger att reklamen är så väldigt effektiv. Men de som
säger det har blandat ihop mediet med publiken. De förstår inte att reklam
förutsätter ett visst antal tittare och en viss möjlighet till försäljning, t.ex. av
chokladkakor. De tror alltså att chokladreklamen i sig är värdefull, även om
den inte leder till försäljning. Men det är faktiskt inte så. TV-reklamen
förutsätter också en stor publik, och den finns inte på den lokala nivån. Före
pausen utvecklades en förklaring till att man måste avvakta något, men det
finns ändå skäl att anmäla att denna verksamhet sannolikt kommer på sikt.

1988/89KrU21

Bilaga 3

83

Det har som bekant i alla tider varit så att tekniken efter hand blivit billigare,
och sändare osv. kommer att bli billigare. Men de som räknar med att ha
tillgång till OB-bussar för att göra stora TV-produktioner, som sedan skall nå
enbart tittarna i ett enda kvarter, kommer inte att klara sig särskilt långt.

Åke Gustavsson (s): Med eller utan förtjusning brukar en del säga i
anslutning till regeringens handläggning av reklam-TV-frågan att Sverige,
innan ett politiskt beslut har fattats i frågan, kommer att vara överkört av den
tekniska utvecklingen eller av reklammakare. Hurdan är statsrådets bedömning
på den punkten?

Bengt Göransson: Detta tillhör myterna. Man har under hela den tid som jag
haft ansvaret för dessa frågor ideligen skriat om hur bråttom det är och om att
vi kommer för sent. Faktum är att vi har valt att finansiera vår nationella
radio och television med avgifter. Vi står fast vid det, och företaget existerar.
Vi har nu lagt fram en proposition med förslag om en kraftig avgiftshöjning.
Efter att ha läst motionerna utgår jag från att denna kommer att gå igenom,
såvida inte de ledamöter som inte har motionerat skulle gå emot den. I det
stycket har ingen tid förspillts. Man kan faktiskt börja sälja annonser, om
man skulle vilja det. Försäljningen måste ju inte med nödvändighet ha börjat
redan förra kvartalet för att verksamheten skall komma i gång.

Alexander Chrisopoulos (vpk): Kulturministern har upprepade gånger, både
i dag och i kulturpropositionen, hänvisat till den dramatiskt snabba
utvecklingen inom etermedieområdet som ett skäl för att inte nu ge Sveriges
Radio de pengar som man där behöver för sin utveckling, inte minst för att
uppfylla de kulturpolitiska målen. Vi vet också att denna utveckling har
inneburit mycket kraftiga fördyringar av Sveriges Radios verksamhet. Att
köpa rätt till sändning från attraktiva sportevenemang kostar betydligt mera i
dag. För att få köpa attraktiva program måste man teckna sig för programpaket
osv.

Anser inte kulturministern att behovet av att förbättra Sveriges Radios
konkurrensmöjligheter och av att skapa förutsättningar för Sveriges Radio
att uppfylla de kulturpolitiska målen är skäl nog för att ge Sveriges Radio de
pengar man där behöver för sin verksamhet?

Bengt Göransson: Fru ordförande! Får jag bara påminna om att situationen
även i riksdagen har förändrats. Det är inte mer än ett år sedan som ett av de
borgerliga partierna, centerpartiet, yrkade avslag på varje förslag om
höjning av TV-avgiften, med hänvisning till att man ville att Sveriges
Television skulle reklamfinanseras. Det gör man inte i år, om jag har
uppfattat motionerna rätt. Men så var alltså fallet för ett år sedan. Jag ser det
som angeläget att vi när vi för fram förslag om avgiftshöjningar så långt
möjligt når enighet. Det är en poäng i förhållande till den allmänhet som
förutsätts betala avgifterna att vi kan säga att alla partier är överens om dessa
avgifter.

Att ha en situation där man antingen förtalar Sveriges radio och television
med hävdande av att det inte skulle göras bra program - vilket faktiskt är
fallet - eller där man menar att verksamheten skulle kunna betalas på annat
sätt är den sämsta lösningen när det gäller att hävda public service-intresset.

1988/89:KrU21

Bilaga 3

84

Därför är jag glad för att jag faktiskt haft så mycket is i magen som krävts för
att i år kunna lägga fram ett förslag om en rejäl höjning, om vilken
riksdagspartierna sannolikt blir ense.

Ingrid Sundberg (m): Jag ber att å utskottets vägnar få tacka Bengt
Göransson för att han har velat komma hit.

1988/89:KrU21

Bilaga 3

85

Innehållsförteckning

1988/89:KrU21

Sammanfattning 1

Propositionerna 1

Motionerna 2

Motioner som väckts under den allmänna motionstiden 1989 2

Motioner som väckts med anledning av proposition 1988/89:129 4

Ärendets beredning 6

Utskottet 6

Inledning

Vissa övergripande uppgifter om Sveriges Radio-koncernens programverksamhet
7

Anslagsframställningar från Sveriges Radio, radionämnden och televerket
8

Sveriges Radio 8

Radionämnden 9

Televerket 9

Medelsberäkningar för Sveriges Radio-koncernen, radionämnden

och televerket 9

TV-avgiften 13

Finansieringsformer för Sveriges Radio, m.m 14

Frågan om förberedelser inför ny avtalsperiod för Sveriges Radiokoncernen
14

Rationaliseringsverksamheten inom Sveriges Radio-koncernen 15

Resursfördelningen mellan TV:s båda kanaler, m.m 15

Mottagningsförhållanden för radio och TV inom Uppsala län 16

Sveriges Radios programverksamhet 17

Lokalradion 22

Hemställan 28

Reservationer

1. Medelsberäkning för Sveriges Radio-koncernen och ställningstagande
till koncernens tilläggsäskande med anledning av SR-studien

(fp,c) 30

2. Medelsberäkning för Sveriges Radio-koncernen och ställningstagande
till koncernens tilläggsäskande med anledning av SR-studien
(vpk,mp) 33

3.TV-avgiftens(mottagaravgiftens)storlek(fp,c

4. TV-avgiftens(mottagaravgiftens) storlek (vpk) 35

5. TV-avgiftens(mottagaravgiftens) storlek (mp) 36

6. Vissa frågor om reklam i TV (c) 36

7. Vissa frågor om reklam i TV (vpk,mp) 37

8. Skattefinansiering av Sveriges Radio-koncernen (vpk) 37 gg

9. Förberedelser inför ny avtalsperiod för Sveriges Radio-koncernen 1988/89:KrU21

(tn) 38

10. Rationaliseringsverksamheten inom Sveriges Radio-koncernen

(m) 38

11. ResursfördelningenmellanTV:sbådakanaler,m.m. (c) 38

12. Andelen svenskproducerade program i Sveriges Televisions
sändningar (vpk,mp) 39

13. Utbyggnad av Lokalradion (c,mp) 39

14. Samarbete mellan riksradion och lokalradion (m) 40

15. Samarbete mellan riksradion och lokalradion (c) 40

16. Lokalradions tappningsrätt (m,c) 40

17. Lokalradiosändningar av viktigt meddelande till allmänheten (c) 41

Särskilt yttrande

Textning av nyhetsprogram samt nyhetsprogram på teckenspråk (m,c) 42

Bilagor

1.1 proposition 1988/89:129 framlagda lagförslag 43

2. I reservation 5 framlagda förslag till ändringar i regeringens
lagförslag 45

3. Av kulturutskottet ordnad offentlig utfrågning om Sveriges Radios
finansiering och verksamhet 46