Konstitutionsutskottets betänkande
1988/89:KU1

Partiernas representation i riksdagens utskott

1988/89

KU1

Sammanfattning

Utskottet föreslår genom en ändring av riksdagsordningens tilläggsbestämmelse
4.3.1. en utökning av antalet ordinarie utskottsplatser från 15 till 17.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 10 oktober 1988. En reservation (m)
och ett särskilt yttrande (fp och c) föreligger.

Gällande bestämmelser

Enligt 4 kap. 3 § regeringsformen (RF) väljer riksdagen inom sig utskott,
däribland ett konstitutionsutskott, ett finansutskott och ett skatteutskott
enligt bestämmelser i riksdagsordningen. I 4 kap. 2 § riksdagsordningen
(RO) anges att riksdagen för varje valperiod inom sig tillsätter ett konstitutionsutskott,
ett finansutskott, ett skatteutskott och minst tolv andra
utskott.

I tilläggsbestämmelsen 4.2.1 anges därutöver att riksdagen senast på
åttonde dagen efter dagen för första sammanträdet med kammaren under
riksdagens valperiod skall tillsätta sexton särskilt angivna utskott.

Föreskrifter om antalet ledamöter i utskotten finns i 4 kap. 3 § RO och i
tilläggsbestämmelsen 4.3.1. Av 4 kap. 3 § framgår att varje utskott skall bestå
av udda antal ledamöter, lägst 15. Enligt tilläggsbestämmelsen 4.3.1. skall
varje utskott bestå av 15 ledamöter.

Gemensamma bestämmelser om val inom riksdagen ges i 7 kap. RO. Av
tilläggsbestämmelsen 7.2.2 framgår att val av utskottsledamöter skall
beredas av valberedningen. 17 kap. 3 § RO sägs bl.a. att om vid val som avser
två eller flera personer det framläggs en gemensam lista som upptar namn på
så många personer som valet avser, och om listan har godkänts av alla i
valberedningens sammanträde deltagande ledamöter eller av alla utom en,
skall talmannen ställa proposition på godkännande av listan och förklara de
på denna upptagna personerna valda.

Detta förfarande, som är det vanliga vid val av utskottsledamöter,
förutsätter överläggningar mellan partigrupperna om hur platserna skall
fördelas. Överläggningarna utmynnar i en gemensam lista som upptar
namnen på så många personer som valet avser. Val med slutna sedlar skall
dock förrättas, om det begärs av minst så många riksdagsledamöter, som
motsvarar det tal vilket erhålls, om samtliga röstberättigade ledamöters antal
delas med antalet av de personer valet avser, ökat med ett. Med nuvarande 1

1 Riksdagen 1988189. 4 sami. Nr 1

antal utskottsplatser innebär det att val med slutna sedlar skall förrättas om
det begärs av 22 ledamöter.

17 kap. 4 § RO föreskrivs att om två eller flera personer skall utses genom
val med slutna sedlar, fördelas platserna proportionellt mellan partier. Med
parti avses därvid varje grupp av riksdagsledamöter som vid valet uppträder
under särskild beteckning.

Platserna fördelas mellan partier genom att de en efter en tilldelas det parti
som för varje gång visar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet är lika
med partiets röstetal, så länge ingen plats har tilldelats partiet, och erhålls
därefter genom att partiets röstetal delas med det tal som motsvarar antalet
platser som redan har tilldelats partiet, ökat med ett. Vid lika jämförelsetal
skiljes genom lottning.

Frågans tidigare behandling

Frågan om antalet utskottsplatser och partiernas representation i utskott
behandlades av grundlagberedningen i samband med den nuvarande utskottsorganisationens
tillkomst (SOU 1969:62 s. 69-70). Beredningen konstaterade
att om alla partier, som passerat 4-procentsspärren, skall få minst
en företrädare i utskott, måste antalet platser i utskottet uppgå till lägst 25.
Ett så högt ledamotsantal borde enligt beredningens mening inte stipuleras.
Samtidigt ansåg man det viktigt att antalet platser inte sattes så lågt att
någorlunda stora partier blev utan utskottsrepresentation. Inget utskott
borde därför ha mindre än 15 ledamöter. Detta syntes beredningen också
vara ett lämpligt tal för att utskotten skulle kunna arbeta i smidiga och
effektiva former. Man angav att från denna utgångspunkt borde i vart fall en
övre gräns för utskottens storlek gå vid ungefär 20 platser.

Grundlagberedningen återkom till frågan i sitt slutbetänkande (SOU
1972:15 s. 291) och övervägde bl.a. att låta den proportionella fördelningen
avse det sammanlagda antalet utskottsplatser. Beredningen, som stannade
för att inte föreslå någon ändring, förklarade sig fästa avgörande vikt vid att
de politiskt relevanta styrkeförhållandena i kammaren så nära som möjligt
skulle komma att avspeglas i varje utskott.

Våren 1979 antog riksdagen en rekommendation som skulle vara vägledande
vid upprättande av de gemensamma listorna över utskottsplatsernas
fördelning. Enligt rekommendationen bör det eftersträvas en proportionell
fördelning av det totala antalet utskottsplatser i enlighet med partiernas
styrkeförhållanden i riksdagen. Valberedningen kan enligt rekommendationen
finna anledning att i vissa fall modifiera metoden för att åstadkomma
likartade majoritetsförhållanden i samtliga utskott. Alla i riksdagen representerade
partier utom moderata samlingspartiet ställde sig bakom rekommendationen
(KU 1978/79:29).

Frågan om utskottsplatsernas fördelning behandlades även av folkstyrelsekommittén.
I sitt betänkande (SOU 1987:6 s. 226) konstaterade kommittén,
att det fanns två huvudmetoder för att tillförsäkra utskottsrepresentation för
alla riksdagspartier: ett ökat antal ordinarie platser i varje utskott eller en
samtidig fördelning av alla ordinarie utskottsplatser efter proportionella
principer. Liksom grundlagberedningen ansåg kommittén att det med

KU 1988/89:1

2

hänsyn till utskottsarbetets effektivitet var olämpligt att öka antalet ledamöter
i varje utskott så mycket som skulle krävas för att varje parti med mer än 4
% av rösterna skulle få representation i varje utskott.

Mot den andra metoden talade enligt folkstyrelsekommittén att det parti
eller den politiskt bestämda konstellation av partier som har majoritet i
riksdagen inte skulle komma att förfoga över ett flertal i alla utskott, såvida
inte skillnaden i mandat mellan majoritet och minoritet var förhållandevis
stor. Nackdelarna från parlamentarismens synpunkt med en ordning som
innebar att minoriteten hade fler platser än majoriteten i några utskott skulle
enligt kommittén inte underskattas. Man ansåg emellertid intresset av att alla
partier som passerat 4-procentsspärren får delta i utskottsarbete vara så
starkt att det vägde över nackdelarna. Kommittén föreslog därför att det
totala antalet ordinarie utskottsplatser skulle fördelas proportionellt mellan
de partier som passerat 4-procentsspärren. Representanterna för de tre
borgerliga partierna i kommittén reserverade sig mot förslaget.

I proposition 1987/88:22 fördes förslaget vidare utan kommentar. Utskottet
konstaterade vid sin behandling av frågan (KU 1987/88:43) att det är ett
starkt intresse att alla de i riksdagen representerade partier som passerat
4-procentsspärren deltar i utskottsarbetet. Ett parti som står utanför
utskotten har små möjligheter att påverka ärendebehandlingen. Likaså
kommer ett sådant parti inte att få samma insyn i beredningsarbetet som de
partier som är företrädda i utskotten. Det är också en nackdel från
kammararbetets synpunkt att inte alla partiers ståndpunkt framgår av
utskottsbetänkandena.

Utskottet anförde att det enligt dess mening är en riktig princip att det
totala antalet utskottsplatser fördelas proportionellt mellan de riksdagspartier
som uppnått 4 % av rösterna i valet. Genom kommitténs arbete har
klarlagts att det är fullt möjligt att lagreglera denna princip. Härigenom
skulle skapas en garanti för en rättvis utskottsrepresentation. Utskottet
ansåg det vara att starkt beklaga att det inte gått att uppnå enighet mellan
partierna om denna ändring av riksdagsordningen. Frågan om en lagreglering
hade därmed fallit. Utskottet ansåg dock att riksdagen med anledning av
det i propositionen framlagda förslaget borde göra ett uttalande av innebörden
att principen om samtliga utskottsplatsers proportionella fördelning
mellan de partier som passerat 4-procentsspärren borde vara grundvalen för
utskottsrepresentationen.

De borgerliga ledamöterna av utskottet ansåg i en reservation att utskottet
bort ha uttalat att man inte kunde ansluta sig till den föreslagna metoden för
utskottsval då den rymde allvarliga olägenheter och inte kunde betraktas som
val i egentlig mening. Bl.a. pekade man i reservationen på att förslaget i
propositionen innebar att ett parti eller en grupp av partier som har majoritet
i kammaren inte kommer att förfoga över en majoritet i utskotten. I stället
kommer vissa utskott att ha regeringsmajoritet, andra majoritet för oppositionen.
Enligt reservanterna kan detta vara en nackdel från parlamentarisk
synpunkt. Vpk-ledamoten i utskottet reserverade sig till förmån för propositionens
förslag.

KU 1988/89:1

3

Utskottet

KU 1988/89:1

Riksdagen har efter 1988 års val följande sammansättning: arbetarepartietsocialdemokraterna
(s) 156, moderata samlingspartiet (m) 66, folkpartiet
(fp) 44, centern (c) 42, vänsterpartiet kommunisterna (vpk) 21 och miljöpartiet
de gröna (mp) 20 mandat. Om val med slutna sedlar skall förrättas till de
15 ordinarie platserna i varje utskott och ledamöterna i valet uppträder under
de partibeteckningar under vilka de invalts i riksdagen blir resultatet att s
erhåller 7 platser, m 3, fp 2, c 2 och vpk 1 plats, under det att miljöpartiet blir
utan representation i utskotten. Fråga har uppkommit om ändring i
riksdagsordningen i syfte att bereda även miljöpartiet utskottsrepresentation.
En särskild arbetsgrupp bestående av företrädare för samtliga sex
riksdagspartier har behandlat saken. Härvid har partierna med undantag av
moderata samlingspartiet enats om att frågan bör lösas genom ändring i
riksdagsordningen på det sättet att antalet ordinarie utskottsplatser ökas från
nuvarande 15 till 17. En sådan ordning medför följande mandatfördelning i
utskotten: 8 s, 3 m, 2 fp, 2 c, 1 vpk och 1 mp.

Med begagnande av sin initiativrätt lägger utskottet fram ett förslag till
ändring av riksdagsordningen i detta hänseende. Lagtekniskt föreslås att
ändringen tas in i tilläggsbestämmelse 4.3.1. i riksdagsordningen. För
konstitutionsutskottets del innebär förslaget att val av två ytterligare
ledamöter skall ske för innevarande valperiod. Förslag till övergångsbestämmelse
för sådant val i enlighet med bestämmelserna i 7 kap. 4 § RO ges i
bilagan.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen antar det i bilaga till detta betänkande intagna
förslaget till lag om ändring i riksdagsordningens tilläggsbestämmelse
4.3.1.

Stockholm den 5 oktober 1988
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina Rönnung (s),
Birgit Friggebo (fp), tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s),
Sören Lekberg (s), Anita Modin (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth
Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (vpk), Rosa-Lill Wåhlstedt
(s). Stig Bertilsson (m) och Lars Sundin (fp).

4

Reservation

KU 1988/89:1

Anders Björck, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s, 4 börjar med ”Med
begagnande” och slutar med ”i riksdagsordningen” bort ha följande lydelse:

Frågan om antalet utskottsplatser har behandlats vid ett flertal tillfällen
både av offentliga utredningar och i riksdagen. Såväl grundlagberedningen
som folkstyrelsekommittén fann att det inte var lämpligt att föreslå så många
ordinarie platser i utskotten att det skulle garantera utskottsrepresentation
för samtliga partier som passerat 4-procentsspärren. Enligt grundlagberedningen
skulle man med 15 platser i varje utskott garantera att någorlunda
stora partier erhöll utskottsrepresentation. Samtidigt ansågs detta vara ett
lämpligt tal för att utskotten skulle kunna arbeta i smidiga och effektiva
former. Denna uppfattning har inte ifrågasatts, vare sig i folkstyrelsekommittén
eller när frågan om utskottens sammansättning behandlats i riksdagen.
Utskottet menar att den rekommendation om utökning av antalet utskottsplatser
som framlagts av en tillfällig arbetsgrupp och om vilken det inte rått
enighet mellan alla riksdagspartier inte bör leda till utskottsinitiativ i frågan.

Skulle riksdagen nu besluta om en ändring av riksdagsordningen för att
bereda nu existerande riksdagspartier utskottsrepresentation, kommer motsvarande
krav att resas om ytterligare partier i en framtid passerar
4-procentsspärren, men inte erhåller tillräckligt antal mandat för att vara
garanterade ordinarie platser i utskotten, eller om nya partibildningar
uppstår i riksdagen under en mandatperiod. Det kan bli svårt att motsätta sig
dessa krav. Utskotten kommer då att få en storlek som såväl statliga
utredningar som riksdagen vid upprepade tillfällen förklarat vara helt
olämplig ur arbetssynpunkt.

En utökning av antalet ledamöter från 15 till 17 leder dessutom till att
minoritetsskyddet i utskottens arbete försvagas. En tredjedel av ledamöterna
kan begära bordläggning eller att yttrande inhämtas från statlig myndighet
i ett ärende. Med nuvarande ordning har det i allmänhet räckt att två partier
varit ense för att utnyttja minoritetsskyddet. Med 17 ledamöter i utskottet
kommer det att krävas 6 ledamöter i stället för som för närvarande 5 för att
uppnå den föreskrivna tredjedelen av ledamöterna.

Den nu föreslagna utökningen till 17 ledamöter i stället för 15 bygger inte
på några principiella eller genomtänkta överväganden. Det handlar uteslutande
om att anpassa utskottsorganisationen till den dagsaktuella politiska
situationen. Riksdagsordningen får sålunda rätta sig efter kortsiktiga politiska
önskemål från vissa partier i stället för tvärtom - tanken att förändringar
av riksdagsordningen skall ske efter noggrann utredning, utan tidspress och i
bred enighet tycks nu vara främmande för riksdagens partier med undantag
av moderata samlingspartiet.

Den nu föreslagna förändringen är ett beställningsarbete från socialdemokraterna.
Partiet har - till skillnad från andra partier - inte varit berett att
avstå utskottsplatser. Moderata samlingspartiet har däremot varit berett att
avstå platser till miljöpartiet under förutsättning att samtliga partier också
velat göra det.

Det hade sålunda varit möjligt att lösa utskottsproblematiken utan en

snabbutökning av antalet utskottsplatser. Att riksdagens övriga partier inte
stannat för en sådan lösning är beklagligt.

En utökning av antalet utskottsplatser nu öppnar vägen för framtida
snabba förändringar av riksdagsordningen beroende på hur kommande val
kommer att utfalla. Detta är inte ägnat att vidmakthålla respekten för
riksdagens arbetsformer. Det sätt som den nu föreslagna förändringen drivits
fram på är stötande. I en så viktig fråga som utskottsledamöternas antal bör
bred politisk enighet eftersträvas. Att lägga fram ett illa förberett förslag till
förändring och snabbt genomföra detta är inte ägnat att stärka respekten för
riksdagen. Förslaget bör avslås och förändringar av antalet utskottsledamöter
handläggas i den ordning som borde vara självklar vad gäller ändring av
riksdagsordningen, dvs. genom ordentlig beredning och beslut i riksdagen
utan forcering.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen inte antar förslag till ändring i riksdagsordningens
tilläggsbestämmelse 4.3.1.

Särskilt yttrande

Birgit Friggebo (fp), tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c), Bengt Kindbom
(c) och Lars Sundin (fp) anför:

Under de förhandlingar som ägt rum om miljöpartiets representation i
riksdagens utskott har folkpartiets och centerpartiets företrädare hävdat

1. att miljöpartiet skall få utskottsrepresentation genom att alla övriga
partier avstår platser,

2. att antalet ledamöter i utskotten som hittills skall vara 15.

Socialdemokraterna har inte gått med på en sådan lösning. Socialdemokraterna
har ansett att de tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna
skall ha majoritet i samtliga utskott. Under förhandlingarna har också tanken
på en kartell vid utskottsvalen mellan socialdemokraterna, vänsterpartiet
kommunisterna och miljöpartiet framförts.

I det läge som uppstått har våra partiers representanter vid förhandlingarna
biträtt ett förslag om en utökning av antalet utskottsledamöter till 17 för
att därmed möjliggöra utskottsrepresentation för miljöpartiet.

Vi anser att det förslag som framlagts av våra representanter vid
förhandlingarna ur en rad olika aspekter hade varit att föredra, men vi vill
inte nu motsätta oss att frågan löses på det sätt som majoriteten i
förhandlingsgruppen föreslagit.

Vi vill dock understryka att vi inte ser beslutet som prejudicerande för hur
frågan om utskottsrepresentation skall avgöras i framtiden. Det är enbart
grundat på de omständigheter som förekommit i den situation som nu räder.

KU 1988/89:1

6

Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs beträffande riksdagsordningen1 att tilläggsbestämmelsen
4.3.1. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Förslagen lydelse

4.3.1

Varje utskott skall bestå av femton Varje utskott skall bestå av sjutton

ledamöter. ledamöter.

1. Denna lag träder i kraft den 10 oktober 1988.

2. Val av ytterligare två ledamöter skall ske till utskott som tillsatts för
valperioden före ikraftträdandet av denna lag. Vid val med slutna sedlar skall
jämförelsetalen beräknas med utgångspunkt i de femton platser som redan
tilldelats partierna.

KU 1988/89:1
Bilaga

'Riksdagsordningen omtryckt 1985:1068.

gotab Stockholm 1988 15897