Justitieutskottets betänkande
1988/89 :JuU23

Hovrättsfrågor m. m.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om ändringar i
hovrättsprocessen och om ändringar i tingsrätternas och hovrätternas
sammansättning samt ett antal därtill anknytande motioner.

Utskottet tillstyrker regeringsförslaget utom såvitt avser antalet nämndemän
i tingsrätt. I det hänseendet förordar utskottet med anledning av två
motioner en oförändrad ordning. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats reservationer i skilda avseenden, bl.a. en (m
och mp) och en (c) i fråga om antalet nämndemän.

Propositionen

I proposition 1988/89:95 har regeringen (justitiedepartementet) efter hörande
av lagrådet föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag
till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i äktenskapsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän,

4. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

5. lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om
rättegången i tryckfrihetsmål,

6. lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål,

7. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

8. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

9. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol,

10. lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

11. lag om ändring i vattenlagen (1983:291).

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1988/89

JuU23

1 Riksdagen 1988/89. 7sami. Nr 23

1 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken
dels att 1 kap. 3, 3 a och 8 §§, 2 kap. 4§, 10 kap. 8 a §, 12 kap. 9 §,

18 kap. 8 a §, 35 kap. 13 §, 47 kap. 3 och 4 §§, 49 kap. 9 och 12 §§, 50 kap.
10, 12, 25, 26 och 28 §§,51 kap. 10, 12, 26 och 28 §§, 55 kap. 15 § samt 59
kap. 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i balken skall införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 3 b, 3 c och

3 d §§ samt 51 kap. 23 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I kap.

En tingsrätt är i tvistemål domför
med tre lagfarna domare. Flera än
fyra lagfarna domare får inte sitta i
rätten.

I brottmål skall tingsrätten bestå
av en lagfaren domare och tre
nämndemän. I mål om åtal för
brott, för vilket inte är stadgat lindrigare
straff än fängelse i två år,
skall rätten dock bestå av en lagfaren
domare och fem nämndemän.
Om det behövs med hänsyn till målets
omfattning eller någon annan
särskild omständighet, får ytterligare
en nämndeman utöver vad som
följer av första eller andra meningen
sitta i rätten.

Kan huvudförhandlingen i ett
brottmål beräknas kräva minst fyra
veckor, får två lagfarna domare sitta
i rätten förutom nämndemännen.

Om det inträffar förfall bland
nämndemännen sedan huvudförhandlingen
har påbörjats, är rätten
domför med en lagfaren domare och
två nämndemän eller, i mål som avses
i andra stycket andra meningen,
med en lagfaren domare och fyra
nämndemän.

Tingsrätt är domför med en lagfaren
domare
när mål avgörs utan huvudförhandling,

vid annan handläggning som inte
sker vid huvudförhandling eller vid
syn på stället,

vid sådan huvudförhandling i

Tingsrätten skall, om annat inte
är föreskrivet, bestå av en lagfaren
domare.

1988/89:JuU23

1 Senaste lydelse 1986:120.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:JuU23

tvistemål som hålls i förenklad form
och vid annan huvudförhandling i
tvistemål, när det är tillräckligt med
hänsyn till målets beskaffenhet att
målet avgörs av en enda domare och
parterna samtycker till det,

vid huvudförhandling och syn på
stället i mål om brott för vilket inte
är stadgat svårare straff än böter eller
fängelse i högst sex månader,
under förutsättning att det inte finns
anledning att döma till annan påföljd
än böter och det i målet inte är
fråga om företagsbot.

I tvistemål där förlikning om saken
är tillåten gäller i stället för bestämmelserna
i 3 § att tingsrätten
alltid skall bestå av en lagfaren domare,
om värdet av vad som yrkas
uppenbart inte överstiger hälften av
basbeloppet enligt lagen (1962:381)
om allmänförsäkring.

Första stycket gäller inte, om en
part första gången han skall föra talan
i målet yrkar att allmänna regler
skall tillämpas och därvid gör
sannolikt att den bakomliggande
tvisten rör ett högre värde eller att
utgången annars är av synnerlig betydelse
för bedömningen av andra
föreliggande rättsförhållanden. Har
talan väckts genom ansökan om betalningsföreläggande,
skall den part
som begär att målet hänskjuts till
rättegång senast i samband därmed
framställa yrkande som nyss sagts.

§2

Vid huvudförhandling i tvistemål
skall tingsrätten bestå av tre lagfarna
domare, om annat inte är föreskrivet.

Rätten skall bestå av en lagfaren
domare när huvudförhandlingen
hålls i förenklad form.

Rätten är vid huvudförhandlingen
domför med en lagfaren domare om
i annat fall än som avses i andra
stycket rätten anser det tillräckligt
att en domare sitter i rätten och parterna
samtycker till det eller målet
är av enkel beskaffenhet.

Består rätten av tre lagfarna domare
och inträffar förfall för någon
av dessa sedan huvudförhandlingen
har påbörjats, är rätten domför med
två lagfarna domare.

- Senaste lydelse 1987:747.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:JuU23

rättens beslut att tvisten skall handläggas
som tvistemål. Vid bedömningen
skall hänsyn inte tas till rättegångskostnaderna.

3b§

Tingsrätten skall vid huvudförhandling
i brottmål bestå av en lagfaren
domare och tre nämndemän.
Inträffar förfall för någon av nämndemännen
sedan huvudförhandlingen
har påbörjats, är rätten dock
domför med en lagfaren domare och
två nämndemän.

Vid huvudförhandling i mål om
brott för vilket inte är föreskrivet
svårare straff än böter eller fängelse
i högst sex månader är tingsrätten
domför utan nämndemän, om det
inte finns anledning att döma till
annan påföljd än böter och det i målet
inte är fråga om företagsbot.

Om det föreligger särskilda skäl
med hänsyn till målets omfattning
eller svårighetsgrad, får antalet lagfarna
domare utökas med en utöver
vad som följer av första stycket första
meningen. Detsamma gäller i
fråga om antalet nämndemän.

3c§

Vid avgörande av mål utan huvudförhandling
och vid prövning av
frågor som hör till rättegången får
tingsrätten ha den sammansättning
som är föreskriven för huvudförhandling,
om det föreligger särskilda
skäl med hänsyn till målets eller
frågans beskaffenhet.

3d§

I tvistemål där förlikning om saken
är tillåten skall tingsrätten alltid
bestå av en lagfaren domare, om
värdet av vad som yrkas uppenbart
inte överstiger hälften av basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmänförsäkring.

Första stycket gäller inte, om en
part första gången han skall föra talan
i målet yrkar att allmänna reg -

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:JuU23

Utöver vad sorn foijer av 3 § för i
en tingsrätt, sorn avses i 7 §, vid
prövning av där avsedda mål såsom
särskilda ledamöter ingå, var för sig
eller tillsammans,

1. en person som förordnats som
ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a
§, om det finns behov av särskild
fackkunskap inom rätten i fråga om
ekonomiska förhållanden,

2. en person som är eller har varit
lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol,
om det finns behov
av särskild fackkunskap inom rätten
i fråga om skatterättsliga förhållanden.

Deltar särskild ledamot vid huvudförhandlingen,
gäller i fråga om
antalet nämndemän 3 § andra stycket
andra och tredje meningarna.

Om särskild sammansättning av
tingsrätt vid behandling av vissa
mål gäller i övrigt vad därom är
stadgat.

ler skall tillämpas och därvid gör
sannolikt att den bakomliggande
tvisten rör ett högre värde eller att
utgången annars är av synnerlig betydelse
för bedömningen av andra
föreliggande rättsförhållanden. Har
talan väckts genom ansökan om betalningsföreläggande,
skall den part
som begär att målet hänskjuts till
rättegång senast i samband därmed
framställa yrkande som nyss sagts.

Med värde enligt första stycket avses
det värde som kan antas gälla
vid tiden för talans väckande. Har
talan väckts genom ansökan om
lagsökning, betalningsföreläggande
eller handräckning eller som enskilt
anspråk i brottmål, avses värdet vid
rättens beslut att tvisten skall handläggas
som tvistemål. Vid bedömningen
skall hänsyn inte tas till rättegångskostnaderna.

Utöver vad som följer a v 3 b § får
i en tingsrätt, som avses i 7 §, vid
prövning av där avsedda mål såsom
särskilda ledamöter ingå, var för sig
eller tillsammans,

1. en person som förordnats som
ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a
§, om det finns behov av särskild
fackkunskap inom rätten i fråga om
ekonomiska förhållanden,

2. en person som är eller har varit
lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol,
om det finns behov
av särskild fackkunskap inom rätten
i fråga om skatterättsliga förhållanden.

3 Senaste lydelse 1985:415.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:JuU23

2 kap.

4 §4

Hovrätt är domför med tre lagfarna
domare. 1 mål som överklagats
från tingsrätt skall dock minst fyra
lagfarna domare delta i hovrätten,
om tingsrätten bestått av tre eller
flera lagfarna domare. Flera än fem
lagfarna domare får inte delta i
hovrätten.

Hovrätten är domför med tre lagfarna
domare. I mål som överklagats
från tingsrätt skall dock minst
fyra lagfarna domare delta när hovrätten
avgör målet, om tingsrätten
bestått av tre lagfarna domare. Flera
än fem lagfarna domare får inte
delta i hovrätten.

I brottmål gäller, i stället för bestämmelserna i första stycket, att hovrätten
är domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. Flera än fyra
lagfarna domare och tre nämndemän får inte delta. Förekommer ej anledning
att döma till svårare straff än böter och är det i målet inte fråga om
företagsbot, är hovrätten dock domför även med den sammansättning som
anges i första stycket. Detsamma gäller vid handläggning som ej sker vid
huvudförhandling.

Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten bestå av
två lagfarna domare.

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är hovrätten domför
med en lagfaren domare.

Regeringen bestämmer i vilken omfattning åtgärd, som avser endast
beredandet av ett mål, får vidtas av en lagfaren domare i hovrätten eller av
en annan tjänsteman vid denna.

I tvist mellan konsument och näringsidkare
rörande vara, tjänst eller
annan nyttighet som tillhandahållits
för huvudsakligen enskilt
bruk får näringsidkaren sökas där
konsumenten har sitt hemvist. Detta
gäller dock endast om målet i
tingsrätten kan antas bli prövat av
en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 a
§■

10 kap.

8 a §5

1 tvist mellan konsument och näringsidkare
rörande vara, tjänst eller
annan nyttighet som tillhandahållits
för huvudsakligen enskilt
bruk får talan mot näringsidkaren
väckas vid rätten i den ort där konsumenten
har sitt hemvist. Detta
gäller dock endast om målet i tingsrätten
kan antas bli prövat av en
lagfaren domare enligt 1 kap. 3 t/§.

12 kap.

9§

Skriftlig fullmakt skall företes i huvudskrift, när ombudet första gången
vid rätten för talan i målet.

Är, då fullmakt skall företes, sådan
icke tillgänglig, skall rätten
giva ombudet tid att förete den;
vad nu sagts gälle ej i fråga om
vade- eller missnöjesanmälan. Finnes
uppskov olägligt, må rätten
fortsätta med handläggningen av

Är, då fullmakt skall företes, sådan
icke tillgänglig, skall rätten
giva ombudet tid att förete den;
vad nu sagts gälle ej i fråga om
missnöjesanmälan. Finnes uppskov
olägligt, må rätten fortsätta med
handläggningen av målet, dock

4 Senaste lydelse 1987:747.

5 Senaste lydelse 1987:747.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:JuU23

målet, dock utan att däri meddela utan att däri meddela dom eller

dom eller slutligt beslut. Utfärdas slutligt beslut. Utfärdas fullmakt,

fullmakt, skall behörigheten anses skall behörigheten anses innefatta

innefatta vad ombudet tidigare åt- vad ombudet tidigare åtgjort i rät gjort

i rättegången. tegången.

Finner rätten ovisst, huruvida parts underskrift å fullmakt är riktig, må
rätten medgiva anstånd för ovisshetens undanröjande.

Skriftlig fullmakt skall i huvudskrift eller styrkt avskrift bifogas akten.

18 kap.

8a§6

I mål där 1 kap. 3 a § forsta styc- 1 mål där 1 kap. 3 d § forsta stycket
tillämpas gäller följande i stället ket tillämpas gäller följande i stället

för bestämmelserna i 8 §. för bestämmelserna i 8 §.

Ersättning för rättegångskostnad får inte avse annat än kostnad för

1. rådgivning enligt rättshjälpslagen (1972:429) vid ett tillfälle för varje
instans,

2. ansökningsavgift,

3. resa och uppehälle för part eller ställföreträdare i samband med
sammanträde eller, om personlig inställelse ej föreskrivits, resa och uppehälle
för ombud,

4. vittnesbevisning,

5. översättning av handling.

Ersättning utgår endast i den mån kostnaden varit skäligen påkallad för
tillvaratagande av partens rätt.

Ersättning som anges i andra stycket 3 utgår enligt bestämmelser som
regeringen meddelar.

Med kostnad som sägs i andra stycket 1 jämställs kostnad för annan rådgivning
som lämnas av advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå, i
den mån den ej överstiger högsta avgift för rådgivning enligt rättshjälpslagen.

Har målet till en början handlagts i annan ordning än som gäller för mål
som avses i denna paragraf, utgår ersättning för kostnad som avser den
tidigare handläggningen enligt de kostnadsregler som gäller för denna.

Har ett mål om lagsökning eller betalningsföreläggande hänskjutits till
rättegång eller upptagits efter återvinning får, om målet därefter avgörs
genom tredskodom mot svaranden, ersättning även avse skälig kostnad för
en rättegångsskrift eller för inställelse vid ett sammanträde inför rätten.
Sådan ytterligare ersättning utgår, om inte särskilda skäl föranleder annan
bedömning, enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Detsamma
skall gälla, om ett mål om handräckning upptagits efter återvinning.

35 kap.

13 §7

Vid huvudförhandlingen skall de bevis som upptagits utom huvudförhandlingen
tas upp på nytt, om rätten finnér detta vara av betydelse i
målet och det inte föreligger hinder mot att ta upp beviset.

Har tingsrätten i ett mål som full- Har tingsrätten i ett mål som fullföljts
till hovrätten tagit upp munt- följts till hovrätten tagit upp munt -

6 Senaste lydelse 1987:747.

7 Senaste lydelse 1987:747.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:JuU23

lig bevisning eller hållit syn på stället,
behöver beviset tas upp på nytt
endast om hovrätten finner detta
vara av betydelse för utredningen
eller om någon part yrkar det och
hovrätten inte finner att det skulle
sakna betydelse. 1 högsta domstolen
får de bevis som tagits upp av lägre
rätt tas upp på nytt endast om det
föreligger synnerliga skäl.

Om ett bevis inte tas upp på nytt, skall det förebringas genom protokoll
eller på annat lämpligt sätt.

lig bevisning eller hållit syn på stället,
behöver beviset tas upp på nytt
endast om hovrätten finnér detta
vara av betydelse för utredningen. 1
högsta domstolen får de bevis som
tagits upp av lägre rätt tas upp på
nytt endast om det föreligger synnerliga
skäl.

Om stämningsansökningen inte
uppfyller föreskrifterna i 2 § eller i
övrigt är ofullständig eller om sådant
intyg, som avses i 2 § tredje
stycket, inte foretetts, skall rätten
förelägga målsäganden att avhjälpa
bristen. Detsamma gäller om föreskriven
ansökningsavgift inte har
betalats.

kap.

§8

Om stämningsansökningen inte
uppfyller föreskrifterna i 2 § eller i
övrigt är ofullständig eller om sådant
intyg, som avses i 2 § fjärde
stycket, inte foretetts, skall rätten
förelägga målsäganden att avhjälpa
bristen. Detsamma gäller om föreskriven
ansökningsavgift inte har
betalats.

4 §9

Följer målsäganden inte ett föreläggande
enligt 3 §, skall ansökningen
avvisas, om den är så ofullständig
att den inte utan väsentlig olägenhet
kan läggas till grund för en
rättegång i ansvarsfrågan. Detsamma
gäller om något intyg som avses
i 2 § tredje stycket inte har foretetts
eller om underlåtenheten avser betalning
av ansökningsavgiften.

Följer målsäganden inte ett föreläggande
enligt 3 §, skall ansökningen
avvisas, om den är så ofullständig
att den inte utan väsentlig olägenhet
kan läggas till grund för en
rättegång i ansvarsfrågan. Detsamma
gäller om något intyg som avses
i 2 § fjärde stycket inte har foretetts
eller om underlåtenheten avser betalning
av ansökningsavgiften.

49 kap.
9§

Över underrätts beslut, varigenom
vade- eller missnöjesanmälan
eller ansökan om återvinning eller
återupptagande eller vade- eller besvärstalan
avvisats, må klagan föras
genom besvär. Ej må i annat fall
fråga, huruvida sådan anmälan eller
ansökan gjorts eller talan eljest
fullföljts på föreskrivet sätt eller

Tingsrätts beslut, varigenom
missnöjesanmälan eller ansökan
om återvinning eller återupptagande
eller vade- eller besvärstalan avvisats,
får överklagas genom besvär.
I annat fall får inte frågan,
huruvida sådan anmälan eller ansökan
gjorts eller talan annars fullföljts
på föreskrivet sätt eller inom

8 Senaste lydelse 1987:448.

9 Senaste lydelse 1987:448.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:JuU23

inom rätt tid, komma under hovrät- rätt tid, prövas av hovrätten,
tens bedömande.

12 §'°

Talan mot tingsrättens dom eller Talan mot tingsrättens dom eller
beslut i mål som handlagts av en beslut i mål som handlagts av en
lagfaren domare enligt 1 kap 3 a § lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d §

första stycket får inte prövas av första stycket får inte prövas av

hovrätten i vidare mån än som hovrätten i vidare mån än som

framgår av 13 §, om inte hovrätten framgår av 13 §, om inte hovrätten

meddelat parten prövningstill- meddelat parten prövningstillstånd.
stånd.

Prövningstillstånd behövs inte vid talan mot beslut som rör någon
annan än en part eller en intervenient, beslut varigenom tingsrätten ogillat
jäv mot en domare, beslut angående utdömande av förelagt vite eller om
ansvar för en rättegångsförseelse eller beslut varigenom en missnöjesanmälan
eller en ansökan om återvinning eller en vade- eller besvärstalan
avvisats.

I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 § andra stycket
och 13 § gälla i tillämpliga delar.

50 kap.

10 §

Genmälet skall med därvid fogade handlingar delgivas vadekäranden.

Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforderlig, äge
hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika meddela närmare bestämmelser
om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende
part skall yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med mer än en
skrift, endast om särskilda skäl äro därtill.

Under förberedelsen får sammanträde
hållas, om det behövs för en
ändamålsenlig handläggning av
målet.

Vad som sagts om sammanträde
per telefon i 42 kap. 10 § skall gälla
även vid sammanträde enligt denna
paragraf

12 §

Finnes för målets beredande part I fråga om hovrättens skyldighe eller

annan böra höras, förordne ter under förberedelsen skall 42 kap.

hovrätten därom på sätt den finner 8 § andra stycket tillämpas,
lämpligt.

25 §"

Innan hovrättens dom eller slutli- Innan hovrättens dom eller slutli ga

beslut meddelats, må vadetalan ga beslut meddelats, får vadetalan
återkallas. återkallas.

Vadekäranden äge ej ändra sin Vadekäranden får inte ändra sin

10 Senaste lydelse 1987:747.

11 Senaste lydelse 1971:218.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:JuU23

talan att avse annan del av underrättens
dom än den som uppgivits i
vadeinlagan.

Part må i hovrätten till stöd för
sin talan åberopa omständighet eller
bevis, som ej tidigare förebragts,
endast om han gör sannolikt, att
han haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet
att åberopa omständigheten
eller beviset vid underrätten, eller
om det av annan särskild anledning
bör tillåtas att omständigheten
eller beviset åberopas. Framställes
först i hovrätten yrkande om kvittning,
må det avvisas, om det ej
utan olägenhet kan prövas i målet.

Även utan yrkande skall hovrätten
undanröja underrättens dom,
om domvilla, som sägs i 59 kap. 1 §

1 — 4, förekommit vid underrätten.

Har vid underrätten förekommit
annat grovt rättegångsfel, åge hovrätten,
om skäl äro därtill, även
utan yrkande undanröja domen.

Undanröjandet må avse domen i
dess helhet eller allenast viss del.
Berör rättegångsfelet även del av
domen, som ej överklagats, pröve
hovrätten med hänsyn till omständigheterna,
om denna del skall undanröjas.

Åberopas annat fel i rättegången,
än som avses i 26 eller 27 §, må
hovrätten undanröja underrättens
dom, allenast om felet kan antagas
hava inverkat på målets utgång och
ej kan utan väsentlig olägenhet avhjälpas
i hovrätten.

talan att avse annan del av tingsrättens
dom än den som uppgivits i
vadeinlagan.

I mål där förlikning om saken är
tillåten får en part i hovrätten till
stöd för sin talan åberopa omständigheter
eller bevis, som inte tidigare
har förebringats, endast om

1. han gör sannolikt att han inte
kunnat åberopa omständigheten eller
beviset vid tingsrätten eller

2. han annars haft giltig ursäkt
att inte göra det.

Framställs först i hovrätten ett
yrkande om kvittning, får det avvisas,
om det inte utan olägenhet kan
prövas i målet.

Även utan yrkande skall hovrätten
undanröja tingsrättens dom,
om domvilla, som sägs i 59 kap. 1 §
1 — i, har förekommit vid tingsrätten.

Undanröjandet får avse domen i
dess helhet eller endast viss del. Berör
rättegångsfelet även del av domen,
som inte överklagats, skall
hovrätten med hänsyn till omständigheterna
pröva, om denna del
skall undanröjas.

Om det vid tingsrätten har förekommit
annat fel i rättegången än
som avses i 26 eller 27 §,får hovrätten
undanröja tingsrättens dom endast
om felet kan antas ha inverkat
på målets utgång och inte utan väsentlig
olägenhet kan avhjälpas i
hovrätten. Parterna skall få tillfälle
att yttra sig i frågan om undanröjande,
om det inte är uppenbart
obehövligt.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:JuU23

51 kap.

10 §

Genmälet skall med därvid fogade handlingar delgivas vadekäranden.

Under förberedelsen får sammanträde
hållas, om det behövs för en
ändamålsenlig handläggning av
målet.

Vad som sagts om sammanträde

per telefon i 45 kap. 13 § och 47

kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde
enligt denna paragraf.

12 §

Finnes för målets beredande part Hovrätten får bestämma att den
eller annan böra höras, förordne som är anhållen eller häktad skall

hovrätten därom på sätt den finner inställas till sammanträde enligt 10

lämpligt. Om inställande av till- § tredje stycket,
talad, som är anhållen eller häktad,
förordne hovrätten.

23 a §

Har tingsrätten funnit att den tilltalade
skall dömas för den åtalade
gärningen och överklagas domen
bara beträffande annat än denna
fråga, skall hovrätten pröva frågan
endast om

1. det i denna del föreligger något
förhållande som skulle kunna utgöra
grund för resning enligt 58 kap.
2 § eller kunna medföra undanröjande
av domen på grund av
domvilla eller

2. målets utgång vid tingsrätten i
samma del uppenbarligen beror på
förbiseende eller misstag.

Beträffande fråga som avses i
första stycket 1 eller 2 behöver hänsyn
tas endast till omständigheter
som har åberopats av part.

26 §

Även utan yrkande skall hovrät- Även utan yrkande skall hovrätten
undanröja underrättens dom, ten undanröja tingsrättens dom,

om domvilla, som sägs i 59 kap. 1 § om domvilla, som sägs i 59 kap. 1 §

1—4, förekommit vid underrätten. 1 —3, har förekommit vid tingsrät ten.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:JuU23

Har vid underrätten förekommit
annat grovt rättegångsfel, äge hovrätten,
om skäl äro därtill, även
utan yrkande undanröja domen.

28 §

Finner hovrätten annat fel i rättegången
hava förekommit, än som
avses i 26 eller 27 §, må hovrätten
undanröja underrättens dom, allenast
om felet kan antagas hava inverkat
på målets utgång och ej kan
utan väsentlig olägenhet avhjälpas i
hovrätten.

55 kap.
15 §12

Beträffande rättegången i högsta
domstolen skall i övrigt i tvistemål
50 kap. 11 - 20 §§, 22 §, 24 § och 25
§ första och andra styckena samt i
brottmål 51 kap. 8 § fjärde stycket,
11-20 §§, 22, 24, 25 och 31 §§
tillämpas.

Beträffande rättegången i högsta
domstolen skall i övrigt i tvistemål
50 kap. 10 § tredje och fjärde styckena,
11-20 §§, 22 §, 24 § och 25 §
första och andra styckena samt
i brottmål 51 kap. 8 § fjärde stycket,

10 § tredje och fjärde styckena,

11 - 20 §§, 22, 23 a, 24,25 och 31 §§
tillämpas.

Vad som sägs i 50 kap. 26 — 29 §§ rörande tvistemål samt i 51 kap. 26 —
29 §§ rörande brottmål om undanröjande av underrätts dom och om
återförvisning gäller för högsta domstolen i fråga om lägre rätts dom.

Dom, som vunnit laga kraft, skall
på besvär av den, vilkens rätt domen
rör, på grund av domvilla undanröjas: 1.

om målet upptagits, ehuru däremot
förelegat rättegångshinder,
som vid fullföljd högre rätt haft att
självmant beakta;

59 kap.

1§

Dom, som vunnit laga kraft, skall
på besvär av den, vilkens rätt domen
rör, på grund av domvilla undanröjas 1.

om målet har tagits upp trots
att det har förelegat ett rättegångshinder,
som högre rätt haft att beakta
självmant vid ett överklagande,

12 Senaste lydelse 1987:1211.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:

2. om rätten ej varit domför;

2. om domen givits mot någon,
som inte har varit rätteligen stämd
och inte heller har fört talan i målet,
eller genom domen någon, som
inte har varit part i målet, lider förfång,

3. om domen är så mörk eller
ofullständig att det inte framgår
därav, hur rätten dömt i saken eller

4. om i rättegången förekommit
annat grovt rättegångsfel, som kan
antas ha inverkat på målets utgång.

Besvär över domvilla enligt första
stycket 4 som grundas på en omständighet
som inte tidigare har
åberopats i målet skall avvisas, om
klaganden inte gör sannolikt att han
har varit förhindrad att åberopa omständigheten
i rättegången eller han
annars haft giltig ursäkt att inte
göra det.

2 §13

Den som vill besvära sig över domvilla skall ge in en skriftlig besvärsinlaga
till hovrätten, om domen meddelats av tingsrätt, och i annat fall till
högsta domstolen.

3. om domen givits mot någon,
som ej varit rätteligen stämd och ej
heller fört talan i målet, eller genom
domen någon, som ej varit part i
målet, lider förfång;

4. om domen är så mörk eller
ofullständig, att därav ej framgår,
huru i saken dömts; eller

5. om i rättegången förekommit
annat grovt rättegångsfel, som kan
antagas hava inverkat på målets utgång.

Besvär skall föras, om de grundas
på någon omständighet som avses i
1 § 1, 2 eller 5, inom sex månader
från det att domen vann laga kraft,
och, om besvären grundas på någon
omständighet som avses i 1 § 3,
inom sex månader från det att klaganden
fick kännedom om domen.
Fick han kännedom om domen, innan
den vann laga kraft, skall tiden
räknas från den dag, då domen
vann laga kraft.

Besvär skall föras, om de grundas
på någon omständighet som avses i
1 § 1 eller 4, inom sex månader från
det att domen vann laga kraft, och,
om besvären grundas på någon omständighet
som avses i 1 § 2, inom
sex månader från det att klagande
fick kännedom om domen. Fick
han kännedom om domen, innan
den vann laga kraft, skall tiden
räknas från den dag, då domen
vann laga kraft.

1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1989.

2. Äldre föreskrifter om rättens sammansättning gäller alltjämt vid
huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.

3. Äldre föreskrifter i 50 kap. 25 § tredje stycket gäller alltjämt när det
överklagade avgörandet har meddelats före ikraftträdandet.

13 Senaste lydelse 1988:1451.

2 Förslag till

1988/89:JuU23

Lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 17 och 18 §§ äktenskapsbalken skall ha
följande lydelse.

Föreslagen lydelse
14 kap.

Nuvarande lydelse

I äktenskapsmål och mål om underhåll
skall tingsrätten bestå av en
lagfaren domare och tre nämndemän.
Tingsrätten är dock domför
med en lagfaren domare i samma
utsträckning som i andra tvistemål.
Dessa regler gäller även för andra
mål som handläggs i samma rättegång.

Om det behövs med hänsyn till
målets omfattning eller någon annan
särskild omständighet, får fyra
nämndemän sitta i rätten.

Om det inträffar förfall bland
nämndemännen sedan en huvudförhandling
har påbörjats, är rätten
domför med en lagfaren domare
och två nämndemän.

Vid huvudförhandling i äktenskapsmål
och mål om underhåll
skall tingsrätten bestå av en lagfaren
domare och tre nämndemän,
om annat inte följer av 1 kap. 3 a §
andra och tredje styckena rättegångsbalken.
Denna regel gäller
även för andra mål som handläggs i
samma rättegång.

Om det inträffar förfall för någon
av nämndemännen sedan huvudförhandlingen
har påbörjats, är rätten
domför med en lagfaren domare
och två nämndemän.

Om det föreligger särskilda skäl
med hänsyn till målets omfattning
eller svårighetsgrad, får antalet lagfarna
domare utökas med en utöver
vad som följer av första stycket. Detsamma
gäller i fråga om antalet
nämndemän.

När nämndemän ingår i tingsrätten, skall ordföranden vid överläggning
redogöra för omständigheterna i målet och innehållet i gällande rätt. Vid
omröstning skall först ordföranden och därefter nämndemännen säga sin
mening. I övrigt gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om överläggning
och omröstning i tvistemål.

18 §

I äktenskapsmål och mål om underhåll
är hovrätten domför med
tre lagfarna domare och två nämndemän.
Fler än fyra lagfarna domare
och tre nämndemän får inte delta.
Vid handläggning som inte sker
vid huvudförhandling, liksom när
målet i tingsrätten har avgjorts utan
nämndemän, är hovrätten dock
domför även med enbart lagfarna
domare enligt vad som sägs i 2 kap.
4 § första stycket rättegångsbalken.
Hovrätten är i övrigt domför enligt

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:JuU23

vad som sägs i 2 kap. 4 § tredje och vad som sägs i 2 kap. 4 § fjärde och

fjärde styckena rättegångsbalken. femte styckena rättegångsbalken.

Tar nämndemän del i målets avgörande, skall vid överläggning ordföranden
eller, om målet har beretts av en annan lagfaren domare, denne
redogöra för omständigheterna i målet och innehållet i gällande rätt. Vid
omröstning skall nämndemännen säga sin mening sist. I övrigt gäller
bestämmelserna i rättegångsbalken om överläggning och omröstning i
tvistemål.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1989. Äldre föreskrifter gäller
alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.

3 Förslag till

1988/89:JuU23

Lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän

Härigenom föreskrivs att 3 a § lagen (1929:145) om skiljemän skall ha
följande lydelse

Föreslagen lydelse
3 a §'

Nuvarande lydelse

Kan en tvist mellan näringsidkare
och konsument prövas av tingsrätt
och rör tvisten vara, tjänst eller
annan nyttighet som tillhandahållits
för huvudsakligen enskilt bruk,
får ett före tvistens uppkomst träffat
avtal att tvist skall hänskjutas
till skiljemän utan förbehåll om rätt
för parterna att klandra skiljedomen
göras gällande endast om 1
kap. 3 a § första stycket rättegångsbalken
inte skulle vara tillämpligt
vid prövning av tvisten i tingsrätt.

Kan en tvist mellan näringsidkare
och konsument prövas av tingsrätt
och rör tvisten vara, tjänst eller
annan nyttighet som tillhandahållits
för huvudsakligen enskilt bruk,
får ett före tvistens uppkomst träffat
avtal att tvist skall hänskjutas
till skiljemän utan förbehåll om rätt
för parterna att klandra skiljedomen
göras gällande endast om 1
kap. 3 d § första stycket rättegångsbalken
inte skulle vara tillämpligt
vid prövning av tvisten i tingsrätt.

Första stycket gäller ej om tvisten rör avtal mellan försäkringsgivare och
försäkringstagare om försäkring som grundas på kollektivavtal eller som
grundas på gruppavtal och handhas av företrädare för gruppen och ej
heller om annat följer av Sveriges internationella förpliktelser.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1989.

' Senaste lydelse 1987:752.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1946:807) om handläggning av
domstolsärenden

dels att 6 § skall ha följande lydelse,

dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1969:258) om ändring i
nämnda lag' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§2

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare,
om ej annat följer av vad som föreskrivs nedan i denna paragraf.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten ha den
sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt,

om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angår

1. anordnande, upphörande eller ändring av förvaltarskap enligt 11 kap.
7, 19 eller 23 § föräldrabalken,

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd till
vinstutdelning i bolag eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd till viss förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i
detta stycke.

1 fall som avses i andra stycket 1 fall som avses i andra stycket
skall rätten bestå av en lagfaren do- skall rätten bestå av en lagfaren domare
och nämndemän, när ärendet mare och nämndemän, när ärendet

skall prövas enligt äktenskapsbal- skall prövas enligt äktenskapsbal ken,

lagen (1987:232) om sambors ken, lagen (1987:232) om sambors

gemensamma hem eller föräldra- gemensamma hem eller föräldrabalken,
och annars av minst tre och balken, och annars av tre lagfarna

högst fyra lagfarna domare. När domare. När nämndemän ingår i

nämndemän ingår i rätten, skall 14 rätten, skall 14 kap. 17 § äkten kap.

17 § äktenskapsbalken till- skapsbalken tillämpas,

lämpas

Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket föreskriva att
tjänstemän som inte är .agfarna får handlägga ärenden som är av enkel
beskaffenhet och som avser

1. förordnande eller entledigande av förmyndare, god man eller förvaltare,

2. inskrivning av förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap,

3. avträdande av egendom till förvaltning av boutredningsman och
förordnande eller entledigande av boutredningsman,

4. förordnande av bodelningsförrättare,

5. förordnande av skiftesman vid arvskifte, eller

6. dödande av handlingar och inteckningar enligt lagen (1927:85) om
dödande av förkommen handling, dock ej i fall som avses i 12 a § nämnda
lag.

1 Senaste lydelse 1987:799.

- Senaste lydelse 1988:1261.

2 Riksdagen 1988189. 7sami. Nr23

1988/89:JuU23

Rättelse: S. 22 rad 21 Står: 10 kap. 13 §. Rättat till: 20 kap. 2 a.
Rad 26 Står: 213 Rättat till: 1295

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:JuU23

Denna lag (1969:258) träder i kraft den 1 januari 1971. Konungen kan
dock förordna att de nya bestämmelserna helt eller delvis skall gälla från
tidigare tidpunkt, varvid förordnandet får begränsas till viss eller vissa
underrätter.

Vid handläggning, som påböljats före lagens ikraftträdande och för
vilken enligt äldre bestämmelser kräves flera domare än en, samt vid
överläggning och omröstning i anslutning till sådan handläggning skall
äldre bestämmelser om rättens sammansättning och om omröstning alltjämt
gälla.

Har underrätt mindre än tre ordinarie
lagfarna domare, får rätten
beträffande visst ärende förordna
att handläggning, som enligt 6 § i
dess nya lydelse skall ske med tre
eller fyra lagfarna domare, i stället
skall ombesörjas av en lagfaren domare
och nämndemän. I sådana
fall skall 14 kap. 17 § äktenskapsbalken
tillämpas.

Har underrätt mindre än tre ordinarie
lagfarna domare, får rätten
beträffande visst ärende förordna
att handläggning, som enligt 6 § i
dess nya lydelse skall ske med tre
lagfarna domare, i stället skall ombesörjas
av en lagfaren domare och
nämndemän. I sådana fall skall 14
kap. 17 § äktenskapsbalken tillämpas.

Denna lag1 träder i kraft den 1 september 1989. Äldre föreskrifter gäller
alltjämt i ärenden där den slutliga handläggningen påbörjats före ikraftträdandet.

1 1989:000.

5 Förslag till

1988/89: Ju U23

Lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser
om rättegången i tryckfrihetsmål

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1949:164) med vissa bestämmelser
om rättegången i tryckfrihetsmål1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Vid huvudförhandling inför jury Vid huvudförhandling inför jury
skall rätten bestå av tre eller fyra skall rätten bestå av tre lagfarna dolagfarna
domare. De till tjänstgö- mare, dock att, om det inträffar forsing
i juryn utsedda skola genom fall för någon av dem sedan huvud rättens

försorg skriftligen kallas till förhandlingen har påbörjats, rätten

förhandling. Kallelsen skall inne- är domför med två lagfarna doma hålla

såväl uppgift å den tid, inom re. De till tjänstgöring i juryn utsed vilken

anmälan om laga förfall bör da skall genom rättens försorg

vara till rätten inkommen, som ock skriftligen kallas till förhandling,

erinran om påföljd för försummelse Kallelsen skall innehålla såväl upp att

hörsamma kallelsen. gift om den tid, inom vilken anmä lan

om laga förfall bör ha kommit
in till rätten, som erinran om påföljd
för försummelse att hörsamma
kallelsen.

Visar juryman laga förfall, inkallas från samma grupp av jurymän suppleant
till tjänstgöring. Finner rätten att juryman icke styrkt laga förfall,
varde jurymannen underrättad därom. Suppleanter kallas i den ordning
vari de utlottats.

Uteblir juryman å tid till vilken förhandlingen inför juryn utsatts, skall
suppleant för den uteblivne inkallas, om uppskov med målet därigenom
kan undvikas. Äger den uteblivne ej laga förfall och vållas av utevaron
uppskov med målet, vare han skyldig att ersätta statsverket och parterna
den kostnad, som genom försummelsen uppkommer; dock må ersättningsskyldigheten
jämkas efter vad rätten finnér skäligt.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1989. Äldre föreskrifter gäller
alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1977:1017.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i
fastighetsmål

Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 4 a §§ lagen (1969:246) om domstolar
i fastighetsmål1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§2

Fastighetsdomstol består av två lagfarna ledamöter, en teknisk ledamot
och två nämndemän. Om särskilda skäl föreligger, kan efter ordförandens
bestämmande ytterligare en teknisk ledamot ingå i domstolen.

1 mål eller ärende angående arrende, hyra, bostadsrätt eller tvångsförvaltning
av bostadsfastighet består domstolen dock av två lagfarna ledamöter
och tre nämndemän. Teknisk ledamot får efter ordförandens bestämmande
ingå i domstolen i stället för en av nämndemännen, om målets
beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det.

Kan huvudförhandling i fastig- Om det föreligger särskilda skäl
hetsmål beräknas kräva minst fyra med hänsyn till målets omfattning

veckor, får antalet lagfarna ledamö- eller svårighetsgrad, får antalet lagter
utökas med en utöver det antal farna ledamöter utökas med en ut som

anges i första och andra stycke- över det antal som anges i första och

na. Om det är påkallat med hänsyn andra styckena. Detsamma gäller i

till målets omfattning eller annan fråga om antalet nämndemän,

särskild omständighet gäller detsamma
om antalet nämndemän.

En av de lagfarna ledamöterna skall vara ordförande i fastighetsdomstolen.
Denne utses bland de lagfarna domarna i tingsrätten. Annan lagfaren
ledamot skall vara lagfaren domare i tingsrätten eller i annan tingsrätt.
Teknisk ledamot skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av fastighetsbildning
eller fastighetsvärdering. Nämndemännen bör vara allmänt betrodda
och väl förtrogna med sin orts förhållanden.

Om det sedan huvudförhandling har påbörjats inträffar förfall för en av
de lagfarna ledamöterna eller för en av nämndemännen eller, om två
tekniska ledamöter deltar, för en av dem, är rätten ändå domför.

4§

När mål enligt särskilda bestämmelser
efter prövning av själva saken
avgöres utan huvudförhandling
är fastighetsdomstol domför utan
nämndemännen. I övrigt är fastighetsdomstol
vid handläggning av
mål domför med en lagfaren ledamot
i samma utsträckning som föreskrivesför
tingsrätt.

När mål enligt särskilda bestämmelser
efter prövning av själva saken
avgörs utan huvudförhandling
är fastighetsdomstol domför utan
nämndemännen. 1 övrigt är fastighetsdomstol
domför med en lagfaren
ledamot vid handläggning som
inte sker vid huvudförhandling och
vid huvudförhandling i fall som avses
i I kap. 3 a § andra och tredje
styckena rättegångsbalken.

1988/89:JuU23

1 Lagen omtryckt 1974:1064.

2 Senaste lydelse 1982:1126.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:

4 a §'

I mål angående hyra eller bostadsrätt,
där värdet av vad som
yrkas uppenbart inte överstiger
hälften av basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
gäller 1 kap. 3 a § rättegångsbalken.

I mål angående hyra eller bostadsrätt,
där värdet av vad som
yrkas uppenbart inte överstiger
hälften av basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
gäller I kap. 3 d§ rättegångsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1989.

2. Äldre föreskrifter om rättens sammansättning gäller alltjämt vid
huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1987:751.

7 Förslag till
Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 20 § rättshjälpslagen (1972:429)' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 §2

Beviljas allmän rättshjälp enligt 16 §, blir den som beslutat härom biträde
till den rättssökande. I annat fall får biträde förordnas på sökandes
begäran, om han inte kan ta till vara sin rätt själv och inte heller är
berättigad att få behövligt bistånd av någon annan.

I sådan angelägenhet där tingsrätt
skall bestå av en lagfaren domare
enligt 1 kap. 3 a § rättegångsbalken
får biträde förordnas endast
om särskilda skäl föreligger med
hänsyn till sökandens personliga
förhållanden eller sakens beskaffenhet.
I ärende om bodelning, som
inte avser klander, får biträde inte
förordnas.

När biträde kan förordnas enligt
20 kap. 2 a § föräldrabalken, förordnas
ej biträde enligt denna lag.

1 sådan angelägenhet där tingsrätt
skall bestå av en lagfaren domare
enligt 1 kap. 3 d § rättegångsbalken
får biträde förordnas endast
om särskilda skäl föreligger med
hänsyn till sökandens personliga
förhållanden eller sakens beskaffenhet.
I ärende om bodelning, som
inte avser klander, får biträde
inte förordnas.

När biträde kan förordnas enligt
20 kap. 2 a § föräldrabalken, förordnas
ej biträde enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1989.

1988/89:JuU23

1 Lagen omtryckt 1983:487.

2 Senaste lydelse 1988:1295.

8 Förslag till

1988/89:JuU23

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder1 skall ha följande lydelse.

5§

Nuvarande lydelse

Hyresnämnd består av lagfaren
ordförande och två andra ledamöter,
om ej annat följer av tredje
stycket. Av de senare ledamöterna
skall den ene vara väl förtrogen
med förvaltning av hyresfastighet
eller, när ärendet rör bostadsrättsfastighet,
med förvaltning av sådan
fastighet och den andre vara väl
förtrogen med bostadshyresgästers
förhållanden eller, när ärende rör
annan lägenhet än bostadslägenhet,
med näringsidkande hyresgästers
förhållanden. 1 ärende enligt 52 §
eller 60 § första stycket 1 bostadsrättslagen
(1971:479) skall vad som
sagts nu om hyresgästers förhållanden
i stället avse bostadsrättshavares
förhållanden.

Hyresnämnd får anlita expert att biträda nämnden, om ärendets beskaffenhet
eller annat särskilt skäl föranleder det.

Bestämmelserna i 2 § andra —fjärde styckena äger motsvarande tillämpning
i fråga om hyresnämnd.

Regeringen kan förordna att i hyresnämnd skall finnas flera avdelningar.

Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdelning.

Föreslagen lydelse

Hyresnämnd består av lagfaren
ordförande och två andra ledamöter,
om ej annat följer av tredje
stycket. Av de senare ledamöterna
skall den ene vara väl förtrogen
med förvaltning av hyresfastighet
och den andre vara väl förtrogen
med bostadshyresgästers förhållanden
eller, när ärendet rör annan lägenhet
än bostadslägenhet, med näringsidkande
hyresgästers förhållanden.
1 ärenden enligt 52 § eller
60 § första stycket 1 bostadsrättslagen
(1971:479) skall vad som
sagts nu om hyresfastighet och hyresgästers
förhållanden i stället
avse bostadsrättsfastighet och bostadsrättshavares
förhållanden.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1989. Äldre föreskrifter gäller
alltjämt i ärenden där den slutliga handläggningen påbörjats före ikraflträdandet.

1 Lagen omtryckt 1985:660.

9 Förslag till

1988/89:JuU23

Lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol

Härigenom föreskrivs att 6, 12, 13 och 14 §§ lagen (1974:1082) om
bostadsdomstol skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Regeringen förordnar ledamöterna
i bostadsdomstolen. Av de lagfarna
ledamöterna förordnas en till
ordförande i domstolen. Ledamot
förordnas för tre år.

6§

Föreslagen lydelse

Regeringen förordnar ledamöterna
i bostadsdomstolen. Av de lagfarna
ledamöterna förordnas en till
ordförande i domstolen. Ledamot
förordnas för tre år. Om en ledamot
avgår under tjänstgöringstiden, utses
en ny ledamot jor återstående
tid.

För annan ledamot än lagfaren ledamot förordnar regeringen en eller
flera ersättare. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare. Är ordföranden
hindrad att tjänstgöra, inträder annan lagfaren ledamot i hans
ställe.

12 §

Bostadsdomstolen är domför med sju ledamöter. Den är även domför
med fyra ledamöter, om ej någon av dem påkallar att målet skall prövas av
sju ledamöter.

Vid prövning som inte avser
själva saken är bostadsdomstolen
även domför med tre lagfarna ledamöter.

13 §

Sammanträder bostadsdomstolen med sju ledamöter, är tre av dem
lagfarna ledamöter och fyra av dem intresseledamöter. En av de lagfarna
ledamöterna är därvid ordförande.

Av intresseledamöterna skall två
vara väl förtrogna med förvaltning
av hyresfastighet eller, när målet
rör bostadsrättsfastighet, med förvaltning
av sådan fastighet och två
ledamöter vä! förtrogna med bostadshyresgästers
förhållanden eller,
vid prövning av fråga enligt 12
kap. 36 § jordabalken, med näringsidkande
hyresgästers förhållanden
eller, vid prövning av fråga enligt 52
fi eller 60 § forsta stycket 1 bostadsrättslagen
(1971:479), med bostadsrättshavares
förhållanden. Rör mål
hyresfastighet sorn tillhör enskild,
skall de två JÖrstnämnda ledamöterna
vara väl förtrogna företrädesvis
med förvaltning av sådan fastighet.

Av intresseledamöterna skall två
vara väl förtrogna med förvaltning
av hyresfastigheter eller, när målet
rör prövning av en fråga enligt 52 §
eller 60 § första stycket 1 bostadsrättslagen
(1971:479), av bostadsrättsfastigheter.
Om målet rör en
hyresfastighet som ägs av staten, en
kommun, en landstingskommun,
ett kommunalförbund, ett allmännyttigt
bostadsföretag eller ett aktiebolag,
som helt ägs av en kommun
eller en landstingskommun, skall
dessa ledamöter företrädesvis vara
vä! förtrogna med förvaltning av hyresfastigheter
som tillhör andra än
enskilda. Om målet rör en hyresfastighet
sorn ägs av någon enskild,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:

Rör mål annan hyresfastighet, skall
dessa ledamöter vara väl förtrogna
företrädesvis med förvaltning av hyresfastighet
som tillhör annan än
enskild.

skall de företrädesvis vara väl förtrogna
med förvaltning av sådana
fastigheter.

De återstående två intresseledamöterna
skall vara väl förtrogna
med hyresgästers eller bostadsrättshavaresförhållanden.
Om målet rör
prövning av en fråga enligt 12 kap.
36 § jordabalken, skall dessa ledamöter
vara väl förtrogna med näringsidkande
hyresgästers förhållanden.
Om målet rör prövning av
en fråga enligt 52 § eller 60 § första
stycket 1 bostadsrättslagen, skall de
vara väl förtrogna med bostadsrättshavares
förhållanden. I andra mål
skall de vara väl förtrogna med bostadshyresgästers
förhållanden.

14 §

Sammanträder bostadsdomstolen med fyra ledamöter, är två av dem
lagfarna ledamöter och två av dem intresseledamöter. En av de lagfarna
ledamöterna är därvid ordförande.

Av intresseledamöterna skall en
företräda fastighetsägareintressen
och en bostadsrättshavares eller hyresgästers
intressen. 1 övrigt äger 13
§ andra stycket motsvarande tillämpning.

Av intresseledamöterna skall en
företräda fastighetsägareintressen
och en bostadsrättshavares eller hyresgästers
intressen. 1 övrigt äger 13
§ andra och tredje styckena motsvarande
tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1989. 13 och 14 §§ i deras äldre
lydelse gäller alltjämt i mål där den slutliga handläggningen påbörjats före
ikraftträdandet.

10 Förslag till

1988/89: Ju U23

Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att 5 kap. I § lagen (1976:600) om offentlig anställning1
skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

5 kap.

1§

En ordinarie domare är skyldig
att utöva en annan tjänst än sin
egen bara om det gäller en jämställd
eller högre domartjänst vid den
domstol som han tillhör. Dock föreligger
dessutom skyldighet att tillfälligt
tjänstgöra i en annan domstol 1.

för en rådman i tingsrätt: som
ledamot i en annan tingsrätt inom
samma hovrättsområde vid sådan
handläggning som kräver flera lagfarna
domare än en,

2. för en rådman i länsrätt: som
särskild ledamot i en tingsrätt eller
en hovrätt,

3. för ett kammarrättsråd: som
särskild ledamot i en hovrätt.

1. för en rådman i tingsrätt: som
ledamot i en annan tingsrätt inom
samma hovrättsområde,

2. för en rådman i länsrätt: som
ledamot i en tingsrätt eller en hovrätt,

3. för ett kammarrättsråd: som
ledamot i en hovrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1989.

1 Lagen omtryckt 1986:430.

11 Förslag till

1988/89:JuU23

Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 4§ vattenlagen (1983:291) skall ha
följande lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

13 kap.
4§

Vattendomstolen är vid handläggningen
av mål domför med endast
ordföranden i samma utsträckning
som en tingsrätt är domför
med en lagfaren domare, om inte
annat följer av denna lag.

Vattendomstolen är, om inte annat
följer av denna lag, domför med
endast ordföranden vid handläggning
som inte sker vid huvudförhandling
och vid huvudförhandling i
fall som avses i 1 kap. 3 a § andra
och tredje styckena rättegångsbalken.

Innan ordföranden fattar beslut bör han rådgöra med en teknisk ledamot,
om frågans beskaffenhet påkallar det.

Denna lag träder i kraf) den 1 september 1989.

Motionerna

I samband med propositionen behandlar utskottet motionerna

1988/89:Ju26 av Allan Ekström (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om antalet lagfarna ledamöter i hovrätt,

3. att riksdagen - med avslag på propositionen i motsvarande hänseende -beslutar att återinföra de regler som tidigare gällt för såväl antalet nämndemän
som mandatperiodens längd.

1988/89:Ju27 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att rättegångsbalkens föreskrifter om antal
lagfarna domare bibehålls,

2. att riksdagen beslutar att antalet nämndemän i tingsrättens huvudförhandlingar
generellt ändras till fem.

1988/89:Ju28 av Hans Göran Franck och Anita Johansson (båda s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökade möjligheter att framställa nya yrkanden i tvistemål,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att part i princip bör ha tillgång till sakprövning i två instanser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om parts möjligheter att få skuldfrågan prövad under hovrättsprocessen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av starkt lekmannainflytande i brottmål,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jäv som domvillogrund.

1988/89:Ju29 av Karin Ahrland m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag att avskaffa regeln om att tingsrätt skall vara domför med
en lagfaren domare och fem nämndemän i brottmål med minst två års
fängelse som minimistraff.

1988/89:Ju30 av Berith Eriksson (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att tingsrätten vid huvudförhandling i brottmål
skall bestå av en lagfaren domare och fyra nämndemän,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om när och vid vilka mål utökning av expertis skall förekomma.

1988/89:Ju31 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen - med avslag på propositionen i motsvarande del - beslutar
att återinföra de regler som tidigare gällt för antalet nämndemän i enlighet
med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen - med avslag på propositionen i motsvarande del - beslutar
att återinföra de före den 1 juli 1983 gällande omröstningsreglerna i
tingsrätt.

1988/89:Ju32 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att antalet nämndemän i tingsrätt vid avgörande av mål om brott skall vara
fyra vid samtliga brottmål.

1988/89:JuU23

1988/89:Ju402 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att 1988/89:
snarast möjligt återinföra de regler som tidigare gällt för såväl antalet
nämndemän som mandatperiodens längd.

1988/89: Ju404 av Ewy Möller (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att de före
den 1 juli 1983 gällande reglerna beträffande antalet nämndemän i tingsrätt
och länsrätt skall återinföras.

1988/89: Ju407 av Stina Eliasson och Birgitta Hambraeus (båda c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående obligatorisk ekologisk kompetens i samhällsorgan, som avgör
vattenmål.

1988/89:Ju421 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att vattendomstolens
sammansättning ändras så att en person med ekologisk/biologisk kompetens
alltid ingår.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Jo860.

Utskottet

Inledning

I propositionen behandlas frågor om rättegången i hovrätt och om domstolarnas
sammansättning i vissa fall. Till grund för större delen av ställningstagandena
i propositionen ligger rättegångsutredningens slutbetänkande
(SOU 1987:46) Hovrättsfrågor, sammansättningsfrågor m.m. och remissbehandlingen
av betänkandet. Underlaget utgörs i övrigt av en framställning
från bostadsdomstolen till regeringen och remissbehandlingen av denna
framställning.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i rättegångsbalkens regler för rättegången
i hovrätterna. Syftet är framför allt att förenkla och effektivisera hovrättsarbetet
så att det kan koncentreras till de viktiga frågorna. Klargörande regler
föreslås för hur pass ingående hovrätten behöver pröva själva skuldfrågan i
brottmål, när endast påföljdsfrågan överklagats. Vidare föreslås vissa
justeringar när det gäller omhörande av vittnen och andra som hörts redan i
tingsrätten och när det gäller möjligheterna att åberopa nytt processmaterial
i hovrätten. Vikten av att hovrätten tar ansvar för förberedandet av målen
betonas genom nya regler.

Nya regler föreslås också om högre rätts möjligheter att undanröja ett
avgörande från en lägre domstol och återförvisa målet till den domstolen.

Syftet med de nya reglerna är att minska antalet undanröjanden och
återförvisningar. Mindre ändringar föreslås i reglerna om tingsrätts och
hovrätts sammansättning för att förbättra möjligheterna att anpassa rättens
sammansättning till vad det enskilda målet kräver. När det gäller antalet
nämndemän vid huvudförhandling i tingsrätt föreslås att nuvarande särregler,
som föreskriver att fem nämndemän skall delta i mål om mycket grova
brott, upphävs.

Slutligen föreslås vissa ändringar i sammansättningsreglerna för bostadsdomstolen
och hyresnämnderna.

En lagteknisk översyn av domförhetsreglerna för tingsrätt har gjorts i
lagstiftningsärendet, och propositionen innehåller som en följd härav ett
förslag till ny - omdisponerad - lydelse av 1 kap. rättegångsbalken (RB).

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 1989.

Utskottets överväganden

Allmänt

Under senare år har de allmänna domstolarnas processordning varit föremål
för en omfattande översyn i rättegångsutredningen (RU). Arbetet har bl.a.
lett till en ny processordning för tingsrätterna (prop. 1986/87:89, JuU 31,
rskr. 278), och RU:s arbete ligger också till grund för en proposition om
högsta domstolen och rättsbildningen som nyligen behandlats i utskottet
(prop. 1988/89:78, JuU20). Även den nu aktuella propositionen grundar sig
som framgått ovan huvudsakligen på RU:s arbete.

En utgångspunkt för det reformarbete som under senare år har bedrivits i
fråga om förfarandet vid de allmänna domstolarna har varit att systemet med
tre domstolsinstanser - tingsrätterna, hovrätterna och högsta domstolen -skall behållas.

De olika instanserna har olika funktioner.

Sedan länge är principen att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i
tingsrätterna. Redan där erbjuds parterna en fullständig och kvalificerad
prövning. Hovrätternas uppgift är att rätta till sådana avgöranden som ändå
av någon anledning blivit felaktiga. För högsta domstolens del står prejudikatbildningen
i centrum och huvuduppgiften är att meddela avgöranden som
kan tjäna till ledning för rättstillämpningen.

Med den angivna arbetsfördelningen mellan domstolarna är det som
justitieministern framhåller (s. 32) viktigt att hovrätterna kan ägna huvuddelen
av sin verksamhet åt ått granska och överpröva mål som kan vara felaktigt
avgjorda i tingsrätterna, framstår som svårbedömda eller som i andra
hänseenden är kvalificerade. Det är således angeläget att skapa ytterligare
förutsättningar för en ändamålsenlig handläggning av tvistemål och brottmål
i hovrätten. Detta är också utgångspunkten för regeringens förslag. Även i
andra hänseenden är frågan om hur arbetsfördelningen anordnas mellan och
inom domstolarna av betydelse för en ändamålsenlig hushållning med
domstolsväsendets resurser. Det är mot den bakgrunden som regeringens
förslag om undanröjande och återförvisning och om sammansättningsreglerna
bör ses.

Utskottet vill redan här mer allmänt uttala sitt stöd för förändringar som -med behållen rättssäkerhet - syftar till att förenkla och effektivisera
domstolsarbetet. Utskottet återkommer i det följande till enskildheter i
regeringsförslaget.

1988/89:JuU23

Hovrättsprocessen

1988/89:JuU23

Hovrättsprocessen bygger i fråga om tvistemål och brottmål på principerna i
RB om omedelbarhet, muntlighet och koncentration. I dessa mål gäller
sålunda som huvudregel att hovrätten skall grunda sitt avgörande på vad som
framkommit vid en muntlig förhandling och göra en fullständig överprövning
av tingsrättens avgörande i den mån det föranleds av överklagandet.

Gränserna för hovrättens prövning läggs i RB fast på olika sätt i fråga om
tvistemål resp. brottmål.

I tvistemål är huvudregeln att väckt talan inte får ändras. Som en följd
härav gäller i princip att nya yrkanden inte får framställas och att nya
omständigheter och bevis inte får åberopas i hovrätten. Detta gäller dock inte
utan undantag. Vissa möjligheter finns alltså att framställa nya yrkanden och
att åberopa nytt material. Möjligheterna härtill är större i sådana mål där
förlikning om saken inte är tillåten (indispositiva tvistemål) än i andra -dispositiva - tvistemål.

För brottmålens del gäller att domstolens prövning inte får avse annan
gärning än den för vilken det förts ansvarstalan i målet. Vidare gäller att
parterna har rätt att åberopa nya omständigheter i hovrätten, så länge de
håller sig inom ramen för den åtalade gärningen. Det är också tillåtet att
åberopa ny bevisning. Reglerna om gränserna för hovrättens prövning i
brottmål innebär att det oavsett parts yrkande eller medgivande alltid skall
ske en överprövning beträffande såväl skuldfrågan som påföljdsfrågan.

Som framgått i det föregående innebär regeringsförslaget bl.a. vissa
justeringar när det gäller möjligheten att åberopa nytt material i hovrätten
och klargörande regler införs för hur ingående prövningen av skuldfrågan i
brottmål behöver vara när endast påföljdsfrågan överklagats.

Sålunda föreslås att parternas möjligheter att i tvistemål införa nytt
processmaterial i hovrätten inskränks till de fall där parten gör sannolikt att
han haft giltig ursäkt att inte åberopa materialet redan i tingsrätten. Det
kommer vidare direkt till uttryck i lagtexten att inskränkningarna i rätten att
åberopa nytt material endast gäller dispositiva mål.

I sammanhanget bör nämnas RU:s förslag att nytt yrkande skall få
framställas i hovrätten om det vilar på väsentligen samma grund som i målet
redan framställt yrkande och om det utan olägenhet kan prövas i målet.
Förslaget har inte förts vidare i propositionen.

Regeringen föreslår vidare nya regler för att uppmuntra ett flitigare
utnyttjande av möjligheten till muntlig förberedelse i brottmål och tvistemål.
Samtidigt markeras tydligare än nu att hovrätten har att ta självständig
ställning till frågan om huruvida muntlig bevisning, som tagits upp i
tingsrätten, skall tas upp på nytt i hovrätten. En regel om hovrättens
skyldigheter att utöva materiell processledning under förberedelseskedet i
tvistemål införs.

Regeringen föreslår vidare att hovrätten i princip inte skall behöva pröva
skuldfrågan om tingsrätten funnit att den tilltalade skall dömas för den
åtalade gärningen och om domen överklagas beträffande annat än denna
fråga. Undantag görs för de fall då det föreligger ett sådant förhållande som
skulle kunna ligga till grund för resning eller undanröjande av domen på

grund av domvilla eller om målets utgång i skuldfrågan uppenbarligen beror
på förbiseende eller misstag.

Mot vissa av regeringens nu redovisade ställningstaganden framförs
invändningar i motion Ju28. Motionärerna vill behålla den nuvarande
ordningen när det gäller dels möjligheten att åberopa nytt material i
hovrätten, dels hovrättens prövningsskyldighet av skuldfrågan i brottmål.
Motionärerna vill också att möjligheten att framställa nya yrkanden i
tvistemål i hovrätten skall utvidgas i enlighet med RU:s förslag.

En grundläggande tanke bakom instansordningssystemet är att varje fråga
som skall prövas i andra instans först skall ha prövats i första instans.
Undantag härifrån innebär, som justitieministern framhåller (s. 34), att
parterna förlorar sin rätt att få frågorna bedömda av två instanser. Dessutom
blir följden att den andra instansen får ta ställning till frågor som inte är så väl
förberedda som annars skulle vara fallet. Utskottet kan alltså instämma i
justitieministerns bedömning att en sådan rätt att framställa nya yrkanden,
som RU föreslagit, skulle innebära ett betydelsefullt avsteg från instansordningsprincipen.
Den kan vidare innebära att hovrättsprocessen kompliceras
på ett olyckligt sätt, inte minst när det gäller den förberedande handläggningen.
Som regeringen funnit bör RU:s förslag i denna del inte genomföras.

Enligt utskottets uppfattning bör instansordningsprincipen också ligga till
grund för ställningstagandet i fråga om rätten att åberopa nya omständigheter
och bevis i dispositiva tvistemål i hovrätten. Härvidlag är, som justitieministern
anför (s. 44), att märka att generösa möjligheter att komma med nya
åberopanden i andra instans gör att tyngdpunkten i förfarandet på ett inte
önskvärt sätt kan förskjutas uppåt i domstolshierarkin. En sådan förskjutning
är till nackdel från kostnads- och effektivitetssynpunkt inte minst för
parterna i det enskilda målet. Utskottet vill också, med anledning av vad
motionärerna anför om tillgång till sakprövning i två instanser, peka på att
konsekvensen av att en part tillåts åberopa nytt material i hovrätten blir att
hans motpart berövas möjligheten att få målet prövat i hela dess vidd i två
instanser.

Utskottet kan i likhet med justitieministern inte se något annat verksamt
sätt att komma till rätta med här angivna problem än att i princip förbjuda
nya åberopanden i hovrätten om parten inte haft giltig ursäkt för sin
underlåtenhet.

Motionärerna anför att regeringsförslaget innebär risk för rättsförluster i
de fall en part visserligen inte kan åberopa giltig ursäkt för underlåtenheten
men likväl tycks ha rätten på sin sida.

I denna del anför justitieministern att regleringen i fråga om tingsrätternas
materiella processledning och möjligheterna till biträdeshjälp genom allmän
rättshjälp eller rättsskyddsförsäkring generellt sett ger goda garantier för att
parterna redan i tingsrätten åberopar allt väsentligt material. Hon anser
därför att risken för felaktiga avgöranden är obetydlig. Utskottet instämmer i
den bedömningen och vill också hänvisa till justitieministerns uttalanden i
propositionen (s. 45) om tolkningen av begreppet "giltig ursäkt” och hennes
betonande av att frågan bör bedömas mot bakgrund av partens egna
förutsättningar att avgöra hur processen skall föras. Enligt utskottets mening
bör regeringsförslaget i denna del genomföras.

1988/89:JuU23

Också när det gäller hovrättens skyldighet att pröva skuldfrågan i brottmål
när den frågan inte överklagats yppas i motion Ju28 betänkligheter som
grundar sig på risken för oriktiga straffdomar.

Som framgår av vad justitieministern anför i propositionen (s. 36) är
rättsläget oklart när det gäller omfattningen av den prövning av skuldfrågan
som hovrätten måste göra i förevarande fall. Den nuvarande osäkerheten om
rättsläget på denna punkt är till nackdel för domstolsarbetet och medför, som
hon påpekar, att överprövningen av skuldfrågan ibland blir mer ingående än
nödvändigt. Detta utgör ett slöseri med hovrättens resurser. En klargörande
regel behövs därför.

Utskottet delar också justitieministerns uppfattning (s. 38) att principen
liksom hittills måste vara att själva överklagandet bildar utgångspunkt för
vilka frågor som skall prövas av hovrätten. Utskottet anser det vara en
lämplig utgångspunkt för en ny reglering att det måste krävas av den tilltalade
att han överklagar tingsrättens dom i skuldfrågan om han inte är nöjd med
tingsrättens bedömning härvidlag. Några principiella invändningar kan
enligt utskottets mening inte riktas mot regeringens förslag.

Utskottet tar vidare fasta på att regeringsförslaget innebär att hovrätten
skall pröva skuldfrågan oavsett överklagande om det i det enskilda fallet
finns anledning anta att det föreligger något förhållande som skulle kunna
utgöra grund för resning eller medföra undanröjande av domen på grund av
domvilla. Detsamma skall gälla om utgången i skuldfrågan i tingsrätten
uppenbarligen beror på förbiseende eller misstag.

Enligt utskottets bedömning uppfyller regeringens förslag högt ställda
krav på säkerhet mot felaktiga domar och utskottet tillstyrker förslaget.

Vissa sammansättningsfrågor

Antalet nämndemän m.m.

Nämndemän deltar i den dömande verksamheten i bl.a. tingsrätterna,
hovrätterna, länsrätterna och kammarrätterna. Nämndemän i tingsrätterna
väljs av kommunfullmäktige medan andra nämndemän som regel väljs av
landstingsförsamlingarna. Mandattiden ändrades genom en lagändring förra
året från sex till tre år (prop. 1987/88:138, JuU 38, rskr. 360).

Genom den s.k. nämndemannareformen år 1983 ändrades reglerna om
tingsrätts sammansättning i vissa avseenden (prop. 1982/83:126, JuU 32,
rskr. 314). Då infördes som huvudregel att tingsrätt vid huvudförhandling i
brottmål och familjerättsliga tvistemål och i sådana ärenden som kräver
medverkan av nämnd är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän
i stället för som tidigare fem nämndemän. I mål om brott för vilket inte
är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år skall dock fem nämndemän
delta. Efter en lagändring år 1985 krävs den större sammansättningen också i
vissa mål om ekonomisk brottslighet (prop. 1984/85:178, JuU 39, rskr. 360).

Nämndemannareformen innebar också att nämndemännen fick individuell
rösträtt. Härigenom ändrades den ordning som innebar att vid meningsskiljaktighet
mellan nämnden och ordföranden gällde nämndens mening
endast om minst fyra nämndemän (av fem) var av samma mening om både

3 Riksdagen 1988189. 7sami. Nr 23

Rättelse: S. 39 rad 18 Står: 14 §§ RB Rättat till: 14 §§ samt 54 kap. 1 § RB
u S. 39 rad 19 och s. 41 rad 21 Står: 1 § Rättat till: 1 § och 54 kap. 1 §

1988/89:JuU23

domskälen och domslutet (s.k. kollektiv rösträtt).

Regeringen föreslår nu att särregleringen om fem nämndemän i vissa
brottmål skall upphöra att gälla. Tingsrätt skall alltså enligt regeringens
förslag normalt vara domför med tre nämndemän i sådana mål där
nämndemän skall delta.

Mot förslaget vänder sig flera motionärer. I motionerna Ju26, Ju27, Ju31,
Ju402 och Ju404 föreslås en återgång till fem nämndemän i alla mål och i
motionerna Ju30 och Ju32 förordas fyra nämndemän medan det i motionerna
Ju28 och Ju29 förespråkas en oförändrad ordning.

I motion Ju31 framställs också yrkande om att kollektiv rösträtt skall
återinföras för nämndemännen. I motion Ju26 och Ju402 begärs en återgång
till en sexårig mandatperiod.

Som skäl för en ökning av antalet nämndemän åberopas i första hand
vikten av ett brett lekmannainflytande. Önskemålet att stärka juristdomarens
ställning ligger bakom yrkandet om ett återinförande av den kollektiva
rösträtten. Till stöd för kravet på en återgång till en sexårig mandatperiod
åberopas behovet av kontinuitet i domstolsarbetet.

Vid sin behandling av nämndemannareformen år 1983 uttalade utskottet
att den föreslagna minskningen av antalet nämndemän inte kunde antas leda
till någon försämring av tingsrättens möjligheter att komma fram till en
sakligt riktig dom. Förslaget bedömdes inte heller innebära andra negativa
konsekvenser. Utskottet har därefter haft uppe frågan om antalet nämndemän
varje år och utskottet har därvid inte funnit anledning att frångå detta
ställningstagande (se JuU 1983/84:23, JuU 1984/85:25, JuU 1985/86:23, JuU
1986/87:25 och JuU 1987/88:29).

I sammanhanget bör också nämnas att domstolsverket på uppdrag av
regeringen har utvärderat 1983 års nämndemannareform (DV Rapport
1986:4). Av rapporten framgår bl.a. att varken överklagandefrekvensen till
eller ändringsfrekvensen i högre rätt förändrats efter reformens genomförande.
Däremot visar undersökningen att antalet skiljaktiga meningar i domstolarna
ökat något, liksom antalet fall där nämndemän överröstat den lagfarne
domaren. Slutligen visar undersökningen att reformen medfört den minskning
av kostnaderna som förutsattes.

Utskottet vill liksom tidigare för sin del understryka vikten av ett brett
lekmannainflytande inom rättsväsendet. Som utskottet anförde redan i 1983
års ärende utgör lekmannainflytandet en garanti för att domstolarnas
avgöranden ligger i linje med allmänna rättsuppfattningar i samhället. Av
särskilt värde är lekmannamedverkan när det gäller bedömningsfrågor, t.ex.
beträffande påföljdsval och bevisvärdering. Lekmännens medverkan tillgodoser
härutöver medborgarnas intresse av insyn i domstolarnas verksamhet
och bidrar till att medborgarnas förtroende för rättskipningen upprätthålls.

Vad utskottet nu anfört innebär emellertid inte att utskottet kan ställa sig
bakom förslagen om en ökning av antalet nämndemän. Härför skulle enligt
utskottets mening krävas att några mer påtagliga nackdelar med nämndemannareformen
kunnat förmärkas. Härvidlag är att märka domstolsverkets
nyssnämnda utvärdering av reformen. Som justitieministern anför (s. 65)
tyder utvärderingen inte på att reformen skulle ha inneburit någon försämring
av rättskipningen. Det går inte heller, anser utskottet, att bortse från att

1988/89:JuU23

reformen medfört en eftersträvansvärd kostnadsminskning.

Nackdelen med den gällande ordningen synes främst vara att reglerna om
tingsrätts sammansättning är något mer komplicerade och därigenom medför
en risk för att tingsrätten avgör ett mål i fel sammansättning. Detta kan i sin
tur medföra att hovrätten, om domen överklagas, tvingas att undanröja
domen och återförvisa målet till tingsrätten för ny handläggning. Risken för
återförvisning minskar dock om den i detta ärende av utskottet förordade
ordningen godtas när det gäller återförvisning av mål vid brister i domförheten.

Den processekonomiska betydelsen av den nuvarande ordningen skall
emellertid enligt utskottets mening inte överdrivas. Mot denna bakgrund och
då utskottet även eljest finner den nuvarande ordningen lämplig kan
utskottet inte ställa sig bakom förslaget att utmönstra särregleringen med
fem nämndemän i mål om mycket grova brott.

Vad utskottet i det föregående anfört innebär att utskottet såvitt avser
antalet nämndemän i linje med önskemålen i motionerna Ju28 och Ju29
avstyrker bifall till propositionen och till motionerna Ju26, Ju27, Ju30, Ju31.
Ju32, Ju402 samt Ju404.

Justitieministern tar i propositionen (s. 65f) upp frågan om nämndemännens
individuella rösträtt. Hon nämner att en konsekvens, som kan sägas
vara principiellt felaktig, av den blir att den lagfarne domarens inflytande
relativt sett minskar i mål om särskilt grova brott. Hon anser det dock
uteslutet att råda bot på detta genom ändringar i den individuella rösträtten.
Utskottet delar den bedömningen. Den här beskrivna konsekvensen av den
individuella rösträtten bör således inte tas till intäkt för en återgång till
systemet med kollektiv rösträtt. Det systemet är, som justitieministern anför
(s. 66), inte förenligt med moderna principer för lekmannamedverkan i
beslutande organ. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju31 i denna del.

Beträffande mandattidens längd kan utskottet konstatera att denna
förkortades från sex till tre år så sent som den 1 januari i år. Utskottet nöjer
sig med att här hänvisa till utskottets ställningstagande i det lagstiftningsärendet
(JuU 1987/88:38). Någon anledning till nya överväganden i frågan finns
inte.

Vad utskottet nu anfört om mandattidens längd innebär att utskottet
avstyrker bifall till motionerna Ju26 och Ju402 i aktuella delar.

Antalet lagfarna ledamöter

Regeringen föreslår vissa ändringar i domförhetsreglerna för tingsrätt och
hovrätt.

Huvudregeln skall även i fortsättningen vara att rätten skall bestå av tre
lagfarna domare vid huvudförhandling i tvistemål i tingsrätt. Möjligheten att
ha fyra lagfarna domare i rätten avskaffas, och rätten skall vara domför med
två lagfarna domare om det inträffar förfall för en av de tre domarna sedan
huvudförhandlingen inletts.

Vidare skall tingsrätterna kunna avgöra tvistemål av enkel beskaffenhet
med en enda lagfaren domare även utan parternas samtycke. Tvistemål som
en tingsrätt med parternas samtycke har avgjort med en lagfaren domare

1988/89:

skall inte kunna återförvisas av högre rätt på grund av felaktig tillämpning av
domförhetsreglerna.

Den nuvarande regeln att hovrätt i vissa fall skall vara sammansatt av fyra
lagfarna domare avskaffas när det gäller beslut under förberedelsen i hovrätt.
När hovrätten avgör målet skall dock den mer kvalificerade sammansättningen
med fyra lagfarna ledamöter alltjämt gälla.

Som utskottet inledningsvis understrukit är det angeläget att med bibehållen
rättssäkerhet på ett ändamålsenligt sätt hushålla med domstolsväsendets
resurser. Ett led i detta arbete är att se till att målen inte avgörs i en mer (eller
mindre) kvalificerad sammansättning än som är nödvändigt. De förslag till
justeringar i domförhetsreglerna som nu redovisats innebär enligt utskottets
mening en lämplig anpassning till de högre krav på effektivitet och
resursutnyttjande som bör ställas. Utskottet tillstyrker bifall till regeringsförslaget
och avstyrker bifall till motion Ju27.

Inom justitiedepartementet pågår en översyn av domstolarnas arbetsuppgifter
och organisation, som bl.a. resulterat i en departementspromemoria
(Ds 1989:2) Domstolarna i framtiden - en idéskiss. Den har remitterats och
remisstiden går ut i dagarna. I propositionen anför departementschefen (s. 68

f) att om tankarna i promemorian vinner gehör, det torde bli aktuellt att i ett
bredare perspektiv se över domförhetsreglerna i framför allt hovrätt och
kammarrätt. Enligt hennes mening talar övervägande skäl för att man i det
sammanhanget också överväger frågan om det är lämpligt att hovrätten får
bestå av endast tre ledamöter vid överprövning av tingsrätts dom eller beslut i
de fall tingsrätten bestått av tre lagfarna ledamöter.

I motion Ju26 kritiseras det nu återgivna uttalandet och det begärs att
riksdagen skall uttala att det för domförhet i sådana situationer som nyss
beskrivits även fortsättningsvis skall krävas fyra lagfarna ledamöter.

Utskottet är för sin del, i det beredningsläge frågan befinner sig, inte berett
att göra ett sådant uttalande som begärs i motion Ju26 och avstyrker alltså
bifall till motionen.

Expertmedverkan i domstolarna

I propositionen lägger regeringen också fram förslag som syftar till att ge
tingsrätterna möjlighet att förstärka sin sammansättning i vissa fall när det
finns skäl för det.

Regeringens förslag innebär i denna del att tingsrätten vid huvudförhandling
i brottmål skall kunna förstärkas med en lagfaren domare om det
föreligger särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller svårighetsgrad.

I propositionen aviserar regeringen också en ändring av tingsrättsinstruktionen
för att tillgodose det behov av särskild juridisk sakkunskap som kan
föreligga i vissa mål. Avsikten är att tingsrätten, efter mönster från
hovrätterna, vid avgörande av tvistemål och brottmål där flera lagfarna
domare ingår skall kunna byta ut en lagfaren domare vid tingsrätten mot en
annan lagfaren person med specialkunskaper på det område som är aktuellt i
målet.

Utskottet anser för sin del att det är en stor fördel om det nu öppnas en
möjlighet att anlita särskild juridisk expertis för tingsrätterna. Likaledes är

1988/89:JuU23

det positivt att rätten, som föreslås, i fortsättningen skall kunna förstärkas
med ytterligare en lagfaren ledamot i sammansättningar med nämndemän
när målets omfattning eller svårighetsgrad motiverar det. Härutöver konstaterar
utskottet att det med utgångspunkt i regeringsformens (RF) regler (se
11 kap. 2 § RF) är självklart att rätten och ingen annan prövar frågan om sin
sammansättning vid huvudförhandling. Något sådant uttalande som föreslås
i motion Ju30 är alltså inte erforderligt.

I detta sammanhang tar utskottet också upp två motioner, Ju407 och
Ju421, i vilka önskemål framförs om medverkan av miljöexperter i vattenmål.

Förfarandet i vattenmål regleras i 13 kap. vattenlagen.

Vattenmål prövas av vattendomstol (vissa tingsrätter). Överrätt är vattenöverdomstolen
(Svea hovrätt) och sista instans är högsta domstolen.

Vattendomstol är domför med en lagfaren domare, en teknisk ledamot
som skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av vattenfrågors behandling
samt två nämndemän. Ordföranden kan bestämma att ytterligare en teknisk
ledamot skall ingå i rätten. Vattenöverdomstolen är domför med fyra
ledamöter varav minst tre skall vara lagfarna. Den fjärde ledamoten är en
teknisk ledamot. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
förordnar de tekniska ledamöterna.

Härutöver har domstolen möjlighet att förordna en eller flera sakkunniga
om det för bedömningen av målet behövs någon särskild teknisk utredning
eller vidlyftigare värdering.

Utskottet vill här också nämna att jordbruksutskottet nyligen har behandlat
frågan om utredningen i vattenmål (1988/89:JoU4 s. 9). Jordbruksutskottet
erinrade här bl.a. om att vattenlagen innehåller ett flertal bestämmelser
som direkt eller indirekt innebär krav på utredningar av ett vattenföretags
effekter i olika avseenden. Bestämmelserna om tillåtlighetsprövning förutsätter
en ingående belysning av ett vattenföretags förenlighet med fastställda
planer och av dess effekter på allmänna och enskilda intressen. Bland de
allmänna intressena ingår, underströk jordbruksutskottet, naturvårdens och
miljövårdens intressen. - Här kan också nämnas att kammarkollegiet, som
företräder staten i vattenmål, vid behov skall samråda med bl.a. naturvårdsverket.

Enligt utskottets mening har vattendomstolarna och vattenöverdomstolen
en sammansättning som är väl ägnad att möjliggöra en allsidig bedömning av
den utredning, bl.a. beträffande miljövårdsfrågor, som domstolen har att ta
ställning till. Vid den bedömningen har utskottet tagit fasta på dels de i
vattenlagen bestämda kraven på den tekniske ledamotens kvalifikationer
vilka redovisats ovan, dels möjligheten för rätten att besluta om två tekniska
ledamöter i samma mål. Härigenom kan i särskilda fall tillgodoses ett behov
av ett vidare expertkunnande. Det går i sammanhanget heller inte att bortse
från rättens möjlighet att förordna en särskild sakkunnig. Utskottet kan
således inte tillstyrka bifall till motionerna.

Återförvisning vid domarjäv

1988/89:JuU23

Enligt regeringsförslaget skall följden av att domstolen underlåtit att följa en
domförhetsregel bli att domstolens avgörande undanröjs, och målet återför -

visas endast när felet i det enskilda fallet kan antas ha inverkat på målets
utgång. Parternas uppfattning i frågan om undanröjande skall också tillmätas
betydelse. Parternas inflytande på frågor om undanröjande och återförvisning
markeras även i övrigt tydligare än i dag. Möjligheterna att anföra
besvär över domvilla och därvid åberopa en omständighet som man kunnat
åberopa i rättegången minskas.

Förslaget innebär en uppmjukning av bestämmelserna om domvilla så till
vida att den rådande regeln att domen skall undanröjas och målet återförvisas
om den lägre rätten inte varit domför inte längre skall gälla undantagslöst.
Målet skall sålunda endast behöva återförvisas om den bristande domförheten
kan antas ha inverkat på utgången i målet.

En faktor som har betydelse för rättens domförhet är om någon ledamot
varit jävig.

I motion Ju28 yrkas att den nuvarande regleringen av domvilla vid jäv skall
behållas.

Enligt gällande ordning skall en befogad jävsinvändning som framställs
under processens gång alltid föranleda att lägre rätts dom undanröjs i den del
den överklagats och målet återförvisas dit (50 kap. 27 §, 51 kap. 27 § och 55
kap. 15 § andra stycket RB). Härvidlag föreslås ingen ändring i propositionen.

Också vid besvär över domvilla på grund av bristande domförhet skall med
nu gällande regler den lägre rättens dom undanröjas och målet återförvisas
(59 kap. 1 § andra punkten RB). I denna del innebär regeringens förslag att
återförvisning skall ske bara om bristen i domförheten -1.ex. att en domare
befunnits jävig- kan antas ha påverkat utgången i målet. Möjligheten att föra
talan om besvär över domvilla i nu berört hänseende kvarstår i sex månader
efter det att domen vunnit laga kraft (59 kap. 2 § RB).

Det kan tilläggas att en part måste framställa en jävsinvändning första
gången han för talan i målet sedan han fått kännedom om jävet. Om parten
underlåter detta har han inte längre rätt att få jävsfrågan prövad. Vidare
gäller att fråga om jäv mot domare i lägre rätt inte får upptagas i högre rätt
med mindre j ävet iden högre rätten görs av part som enligt vad som nyss sagts
är berättigad till det eller överklagande sker av beslut varigenom jävet
ogillats (4 kap. 14 § RB).

Frågan om jäv kan också komma upp efter en ansökan om resning (se
prop. 1987/88:23, JuU 15, rskr. 85). Härvid gäller att resning kan beviljas till
den tilltalades förmån om åklagaren eller en lagfaren domare har varit jävig
och om det inte är uppenbart att jävet saknat betydelse för målets utgång (58
kap. 2 § andra punkten RB). - Möjligheten till resning vid jäv är således
starkt begränsad och gäller inte i tvistemål och inte heller i brottmål till den
tilltalades nackdel. Resning kan heller inte beviljas om en jävig nämndeman
suttit i rätten. Utskottet finner inte anledning att i detta sammanhang
närmare gå in på förutsättningarna för resning vid jäv utan vill gentemot vad
som anförs i motion Ju28 i denna del konstatera att en viss olikhet i
förutsättningarna, som motiveras av olikheterna i de situationer som
regleras, kan accepteras.

Som motionärerna påpekar innebär regeringens förslag att olika förutsättningar
kommer att gälla för målets återförvisning beroende på om jävsin -

1988/89:JuU23

vändningen framförs under processens gång eller genom besvär över
domvilla. Utskottet kan emellertid inte se att detta skulle vara något hinder
mot ett genomförande av förslaget. Utskottet anser tvärtom att det av
domstolsdisciplinära skäl ställer sig naturligt med obligatorisk återförvisning
i det fallet att en jävsinvändning felaktigt ogillats under den pågående
processen. Härigenom markeras jävets särställning bland domförhetsreglerna
samtidigt som vikten av en noggrann prövning av en framställd jävsinvändning
understryks. När det däremot gäller en jävsinvändning som
framförs genom besvär över domvilla talar framför allt processekonomiska
skäl för att det bör ske en prövning av jävets inverkan på utgången i målet och
att återförvisning alltså inte bör vara obligatorisk. Utskottet vill dock om
utfallet av en sådan prövning anföra att jäv, till skillnad från många andra
brister i domförheten, som regel måste antas ha inverkat på utgången i
målet.

Propositionen i övrigt

Propositionen innehåller ett förslag till ny omdisponerad lydelse av 1 kap.
RB. Följdändringar beträffande hänvisningar till 1 kap. bör göras i 49 kap. 1
och 14 §§ samt 54 kap. 1 § RB. Hänsyn bör därvid tas även till det förslag till
ändring av 49 kap. 1 § och 54 kap. 1 § som tillstyrks av utskottet i dess
betänkande 1988/89:JuU20 på sätt som framgår av utskottets hemställan
nedan.

Utöver vad som sagts i det föregående har utskottet inte något att anföra
med anledning av propositionen eller motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande rätten att framställa nya yrkanden i tvistemål i
hovrätten

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju28 i denna del (yrkande 1),

2. beträffande rätten att åberopa nya bevis m.m. i hovrätten

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:Ju28 i denna del (yrkande

2) antar det i proposition 1988/89:95 framlagda förslaget till lag om
ändring i rättegångsbalken såvitt avser 35 kap. 13 §,

3. beträffande prövningen av skuldfrågan i brottmål i hovrätten
att riksdagen med avslag på motion 1988/89: Ju28 i denna del (yrkande

3) och med bifall till propositionen antar det under moment 2 nämnda
lagförslaget såvitt avser 51 kap. 23 a §,

4. beträffande antalet nämndemän i tingsrätt m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:Ju26 i denna del (yrkande
3 delvis), motion 1988/89:Ju27 i denna del (yrkande 2), motion
1988/89:Ju30 i denna del (yrkande 1), motion 1988/89: Ju31 i denna del
(yrkande 1), motion 1988/89:Ju32, motion 1988/89:Ju402 delvis och
motion 1988/89:Ju404 samt med anledning av propositionen och
motion 1988/89:Ju28 i denna del (yrkande 4) och motion 1988/89:Ju29
antar det under moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 1 kap. 3 b §
och 8 §, dock med den ändringen att lagrummen ges följande som
Utskottets förslag betecknade lydelse:

1988/89:JuU23

Regeringens förslag

Utskottets förslag

1988/89:JuU23

3 b §

Tingsrätten skall vid huvudförhandling
i brottmål bestå av en lagfaren
domare och tre nämndemän. 1
mål om åtal för brott, för vilket inte är
stadgat lindrigare straff än fängelse i
två år, skall rätten dock bestå av en
lagfaren domare och fem nämndemän.
Inträffar förfall för någon av
nämndemännen sedan huvudförhandlingen
har påbörjats, är rätten
dock domför med en lagfaren domare
och två nämndemän eller, i mål
som avses i andra meningen, med en
lagfaren domare och fyra nämndemän.

Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är föreskrivet svårare
straff än böter eller fängelse i högst sex månader är tingsrätten domför utan
nämndemän, om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter
och det i målet inte är fråga om företagsbot.

Om det föreligger särskilda skäl Om det föreligger särskilda skäl
med hänsyn till målets omfattning med hänsyn till målets omfattning

eller svårighetsgrad, får antalet lagfarna
domare utökas med en utöver
vad som följer av första stycket första
meningen. Detsamma gäller i fråga
om antalet nämndemän.

eller svårighetsgrad, får antalet lagfarna
domare utökas med en utöver
vad som följer av första stycket första
eller andra meningen. Detsamma
gäller i fråga om antalet nämndemän.

Regeringens förslag Utskottets förslag

8 §

Utöver vad som följer av 3 b § får i en tingsrätt, som avses i 7 §, vid prövning
av där avsedda mål såsom särskilda ledamöter ingå, var för sig eller
tillsammans,

1. en person som förordnats som ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a §, om
det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om ekonomiska
förhållanden,

2. en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol,
om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om
skatterättsliga förhållanden.

Deltar särskild ledamot vid huvudförhandlingen,
gäller ifråga om antalet
nämndemän 3 b § första stycket
andra och tredje meningarna samt
tredje stycket.

5. beträffande kollektiv rösträtt för nämndemän
att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju31 i denna del (yrkande 2),

6. beträffande mandattidens längd

att riksdagen avslår motion 1988/89: Ju26 i denna del (yrkande 3 delvis)
och motion 1988/89:Ju402 delvis,

7. beträffande minskning av antalet lagfarna domare i vissa fall
att riksdagen med avslag på motion 1988/89: Ju27 i denna del (yrkande
1) antar det under moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 1 kap.
3 a § och 2 kap. 4 §,

8. beträffande antalet lagfarna ledamöter i hovrätt

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju26 i denna del (yrkande 1),

9. beträffande förstärkning av tingrätts sammansättning i vissa fall
att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju30 i denna del (yrkande 2),

10. beträffande expertmedverkan i vattenmål

att riksdagen avslår motion 1988/89: Ju407 och motion 1988/89:Ju421,

11. beträffande återförvisning vid domarjäv

att riksdagen med avslag på motion 1988/89: Ju28 i denna del (yrkande
5) antar det under moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 50 kap.
26 §, 51 kap. 26 §, 59 kap. 1 § samt 59 kap. 2 §,

12. beträffande följdändringar

att riksdagen beslutar att i detta lagstiftningsärende - med därav
betingade ändringar i ingressen till det i moment 2 nämnda lagförslaget
- uttrycket ”3 a §” utbyts mot ”3 d §” dels i 49 kap. 1 § och 54 kap.
1 § rättegångsbalken i lagrummens lydelse enligt 1988/89: JuU20, dels i
49 kap. 14 § rättegångsbalken,

13. beträffande förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken i
övrigt

att riksdagen antar det i moment 2 framlagda lagförslaget i den mån
det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

14. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i äktenskapsbalken,

b) lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän,

c) lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

d) lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om
rättegången i tryckfrihetsmål,

e) lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål,

f) lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

g) lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder,

h) lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol,

i) lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,
j) lag om ändring i vattenlagen (1983:291).

Stockholm den 9 maj 1989
På justitieutskottets vägnar

1988/89:JuU23

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lovden (s), Ulla-Britt Åbark 1988/89:JuU23
(s), Jerry Martinger (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m), Göran
Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Lars Sundin (fp),

Anders Svärd (c), Berith Eriksson (vpk), Kent Lundgren (mp), Sigrid
Bolkéus (s). Barbro Andersson (s), Göran Ericsson (m) och Kjell Ericsson

(c)-

Reservationer

1. Antalet nämndemän i tingsrätt m.m. (mom. 4)

Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m) och Kent
Lundgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”Vad
utskottet” och på s. 35 slutar med ”samt Ju404” bort ha följande lydelse:

Från såväl allmänt demokratiska synpunkter som av rättssäkerhetsskäl är
det således angeläget att den i ett mål medverkande nämndemannagruppen
har en så allsidig sammansättning och bred förankring i samhället som
möjligt. Minskningen av antalet nämndemän från fem till tre har medfört att
den önskvärda allsidigheten och bredden har försämrats inom den del av
rättskipningen där tyngdpunkten i praktiken ligger i flertalet fall. Utskottet
anser för sin del att de skäl som i 1983 års ärende anfördes till stöd för den
nuvarande ordningen med fem nämndemän i mål om särskilt svåra brott med
samma styrka talar för denna sammansättning även i övriga mål. Gränsen
mellan å ena sidan mål med komplicerade bevisvärderingsfrågor och
grannlaga överväganden i fråga om påföljdsval och å andra sidan mål utan
sådana inslag går nämligen inte vid två års fängelse som straffminimum för
brottet utan sådana mer komplicerade frågeställningar förekommer i alla
typer av mål. Betydelsen av grannlagenhet och omsorg vid rättens bedömning
är också självklart lika stor i alla slags mål. Utskottets uppfattning är att
prövningen av alla enskildheter i ett mål allmänt sett kan antas ske på ett
bättre sätt och med större säkerhet om fem lekmän deltar i stället för endast
tre.

Utskottet vill sålunda förorda en återgång till den ordning som gällde före
år 1983 då antalet nämndemän i tingsrätt var fem i alla mål där nämndemän
deltog. Ändringen bör ske vid kommande årsskifte och på ett sätt som
föranleder minsta möjliga övergångsproblem. I sistnämnda sammanhang bör
särskilt noteras att den ändring i domförhetsreglerna som utskottet förordar
medför behov av ett ökat antal nämndemän. Regeringen bör snarast lägga
fram ett förslag för riksdagen. Häri innefattas förslag om erforderlig
medelsanvisning på tilläggsbudget.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande antalet nämndemän i tingsrätt m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1988/89:Ju28 i denna del (yrkande 42

4), motion 1988/89:Ju29, motion 1988/89:Ju30idennadel (yrkande 1),

motion 1988/89:Ju32 och motion 1988/89:Ju404 delvis samt med
anledning av propositionen och motion 1988/89:26 i denna del
(yrkande 3 delvis), motion 1988/89:Ju27 i denna del (yrkande 2),
motion 1988/89:Ju31 i denna del (yrkande 1), motion 1988/89:Ju402
delvis och motion 1988/89:Ju404 delvis som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

2. Antalet nämndemän i tingsrätt m.m. (mom. 4)

Anders Svärd och Kjell Ericsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”Vad
utskottet” och på s. 35 slutar med ”samt Ju404” bort ha följande lydelse:
Från såväl allmänt demokratiska synpunkter som av rättssäkerhetsskäl är
det således angeläget att den i ett mål medverkande nämndemannagruppen
har en så bred förankring i samhället och allsidig sammansättning som
möjligt. Härtill kommer att regelsystemet bör vara så utformat att risken för
felaktiga sammansättningar undviks. Processekonomiska överväganden bör
också göras.

Vid en sammanvägning av nu angivna faktorer kommer utskottet till
slutsatsen att det förslag om fyra nämndemän som rättegångsutredningen
lagt fram är att föredra.

Utskottet vill sålunda förorda en ordning med fyra nämndemän i tingsrätt i
alla mål där nämndemän skall delta. Ändringen bör ske vid kommande
årsskifte och på ett sätt som föranleder minsta möjliga övergångsproblem. I
sistnämnda sammanhang bör särskilt noteras att den ändring i domförhetsreglerna
som utskottet förordar medför behov av ett ökat antal nämndemän.
Regeringen bör snarast lägga fram ett förslag för riksdagen. Häri innefattas
förslag om erforderlig medelsanvisning på tilläggsbudget.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande antalet nämndemän i tingsrätt m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1988/89: Ju26 i denna del (yrkande
3 delvis), motion 1988/89:Ju27 i denna del (yrkande 2), motion
1988/89:Ju28 i denna del (yrkande 4), motion 1988/89:Ju29, motion
1988/89:Ju31 i denna del (yrkande 1), motion 1988/89: Ju402 delvis och
motion 1988/89:Ju404 samt med anledning av propositionen och
motion 1988/89:Ju30 i denna del (yrkande 1) och motion 1988/89:Ju32
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Kollektiv rösträtt för nämndemän (mom. 5)

Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anser-under
förutsättning av bifall till reservation 1 -

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ”Justitieministern
tar” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

1988/89:JuU23

En naturlig följd av en återgång till systemet med fem nämndemän i alla
mål är, enligt utskottets uppfattning, att också reglerna om kollektiv rösträtt
återinförs. Härigenom stärks den lagfarne domarens ställning i rätten, och
balansen mellan lekmannainflytande och juristinflytande återupprättas. Det
nyssnämnda uppdraget till regeringen om ett lagstiftningsförslag om fem
nämndemän i alla mål bör således innefatta att också lägga fram förslag om
kollektiv rösträtt för nämndemännen. Vad utskottet nu med anledning av
motion Ju31 anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande kollektiv rösträtt för nämndemän
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju31 i denna del
(yrkande 2) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

4. Mandattidens längd (morn. 6)

Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ”Beträffande
mandattidens” och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:
Beträffande mandatperiodens längd kan utskottet konstatera att denna
helt nyligen förkortades från sex till tre år. Utskottet delar uppfattningen i
motionerna Ju26 och Ju402 att behovet av kontinuitet i domstolsarbetet talar
för en återgång till den gamla ordningen. Regeringen bör snarast lägga fram
ett förslag i saken för riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande mandattidens längd

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju26 i denna del
(yrkande 3 delvis) och motion 1988/89: Ju402 delvis som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Minskning av antalet lagfarna domare i vissa fall (mom. 7)
Kent Lundgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”motion Ju27” bort ha följande lydelse:

Som utskottet inledningsvis understrukit är det angeläget med en god
hushållning med domstolsväsendets resurser. Processekonomiska överväganden
får dock inte helt ta överhanden utan det gäller i första hand att se till
att den dömande verksamheten håller hög kvalitet. Enligt utskottets
uppfattning kan som anförs i motion Ju27 inga ändringar i domförhetsreglerna
godtas som innebär en minskning av antalet lagfarna domare.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande minskning av antalet lagfarna domare i vissa fall
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju27 i denna del

1988/89:JuU23

(yrkande 1) dels antar det under moment 2 nämnda lagförslaget såvitt 1988/89: JuU23
avser 1 kap. 3 a §, dock med den ändringen att lagrummet ges följande
som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Utskottets förslag

3 a §2

Vid huvudförhandling i tvistemål
skall tingsrätten bestå av tre lagfarna
domare, om annat inte är föreskrivet.

Vid huvudförhandling i tvistemål
är tingsrätten domför med tre lagfarna
domare om annat inte är föreskrivet.
Fler än fyra lagfarna domare får
inte sitta i rätten.

Rätten skall bestå av en lagfaren domare när huvudförhandlingen hålls i
förenklad form.

Rätten är vid huvudförhandlingen
domför med en lagfaren domare om
i annat fall än som avses i andra
stycket rätten anser det tillräckligt
att en domare sitter i rätten och
parterna samtycker till det eller målet
är av enkel beskaffenhet.

Består rätten av tre lagfarna domare
och inträffar förfall för någon av
dessa sedan huvudförhandlingen har
påbörjats, är rätten domför med två
lagfarna domare.

Senaste lydelse 1987:747.

dels avslår det under moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 kap.
4 §.

6. Antalet lagfarna ledamöter i hovrätt (mom. 8)

Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”Utskottet är”
och slutar med ”till motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning och anser det självklart att
hovrätten, när den överprövar en tingsrätts dom eller beslut, skall ha en
starkare sammansättning än tingsrätten hade vid frågans avgörande. För en
sådan ordning talar också vikten av att behålla erforderligt adjunktionsutrymme.
Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande antalet lagfarna ledamöter i hovrätt
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju26 i denna del
(yrkande 1) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

Innehållsförteckning 1988/89:JuU23

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 28

Utskottet 29

Inledning 29

Propositionens huvudsakliga innehåll 29

Utskottets överväganden 30

Allmänt 30

Hovrättsprocessen 31

Vissa sammansättningsfrågor 33

Antalet nämndemän m.m 35

Antalet lagfarna ledamöter 35

Expertmedverkan i domstolarna 36

Återförvisning vid domarjäv 37

Propositionen i övrigt 39

Hemställan 39

Reservationer

Antalet nämndemän i tingsrätt m.m. (m, mp) 42

Antalet nämndemän i tingsrätt m.m. (c) 43

Kollektiv rösträtt för nämndemän (m) 43

Mandattidens längd (m) 44

Minskning av antalet lagfarna domare i vissa fall (mp) 44

Antalet lagfarna ledamöter i hovrätt (m) 45

Stockholm 1989