Justitieutskottets betänkande
1988/89:JuU21

Säkerhetspolisen (SÄK)

1988/89

JuU21

Propositionen m.m.

I proposition 1988/89:108 har regeringen (civildepartementet) föreslagit
riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i polislagen (1984:387),

2. lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning.

I propositionen har regeringen vidare

dels föreslagit riksdagen att godkänna de riktlinjer som civilministern i
propositionen har förordat i fråga om säkerhetspolisen beträffande dels
ledning och parlamentarisk insyn, dels personalpolitik,

dels föreslagit riksdagen att till Polisverksamheten rörande brott mot
rikets säkerhet m.m. för budgetåret 1989/90 under trettonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag på 257 158 000 kr.

och dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad civilministern i
propositionen har anfört i fråga om säkerhetspolisens organisatoriska
hemvist, arbetsuppgifter och organisation.

Under ärendets beredning har utskottet inhämtat upplysningar genom
bl.a. en hearing med företrädare för rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning
(RPS/Säk).

I samband med propositionen behandlar utskottet dels de med anledning
av propositionen väckta motionerna 1988/89:Ju3 av Stina Eliasson (c),
1988/89:Ju4 av Hans Göran Franck m.fl. (s), 1988/89:Ju5 av Lars Werner
m.fl. (vpk), 1988/89:Ju6 av Daniel Tarschys (fp), 1988/89:Ju7 av Göran
Ericsson (m), 1988/89:Ju8 av Rolf
Segerstedt och Jan Fransson (båda s) och 1988/89:JulO av Claes Roxbergh
m.fl. (mp), dels den under den allmänna motionstiden 1989 väckta motionen
1988/89: Ju215 av Bo Hammar m.fl. (vpk). Motionsyrkandena redovisas på s.
4 f.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1988189. 7sami Nr 21

1 Förslag till

1988/89:JuU21

Lag om ändring i polislagen (1984:387)

Härigenom föreskrivs att 7 § polislagen (1984:387) skall ha följande lydel -

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse
7 §

Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet
och har tillsyn över detta. Styrelsen skall verka för planmässighet, samordning
och rationalisering inom polisväsendet.

Regeringen kan uppdra åt rikspolisstyrelsen
att i särskilda hänseenden
leda polisverksamhet eller bestämma
om sådan verksamhet. När
rikspolisstyrelsen leder polisverksamhet
skall vad som i lag eller annan
författning föreskrivs om polismyndighet
i tillämpliga delar gälla
även rikspolisstyrelsen.

Regeringen kan uppdra åt rikspolisstyrelsen
att leda polisverksamhet
för att förebygga och avslöja brott
mot rikets säkerhet. Regeringen kan
också uppdra åt rikspolisstyrelsen
att i särskilda hänseenden leda annan
polisverksamhet. När rikspolisstyrelsen
leder polisverksamhet
skall vad som i lag eller annan författning
föreskrivs om polismyndighet
i tillämpliga delar gälla även
rikspolisstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

2 Förslag till

1988/89:JuU21

Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 8 § lagen (1976:600) om offentlig anställning'
skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

1 kap.

8§

En arbetstagare hos staten som är
anställd med fullmakt får förflyttas
till en annan statlig tjänst, som tillsätts
med fullmakt. Inom försvarsmakten
får dessutom en arbetstagare,
som har en militär tjänst och
som är anställd med förordnande
tills vidare, förflyttas till en annan
militär tjänst enligt de närmare föreskrifter
som regeringen meddelar.
Även en arbetstagare som är
anställd vid rikspolisstyrelsen för arbete
i polisverksamhet för att förebygga
och avslöja brott mot rikets
säkerhet får förflyttas till en annan
statlig tjänst enligt de närmare föreskrifter
som regeringen meddelar.
En arbetstagare som är polis får
därvid endast JÖrflyttas till en annan
polistjänst.

Förflyttning enligt första stycket till en anställning hos en myndighet
inom något annat verksamhetsområde får endast ske om arbetsuppgifterna
är likartade eller arbetstagaren i allt fall med hänsyn till sin utbildning
är lämpad för anställningen.

Om förflyttning av den som är utnämnd till ordinarie domare föreskrivs
i regeringsformen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1 Lagen omtryckt 1987:1000.

1* Riksdagen 1988189. 7samt. Nr 21

Motionerna

1988/89:JuU21

1988/89:Ju3 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag innebärande att en av lekmannarepresentanterna kan utses till
ordförande i RPS styrelse.

1988/89:Ju4 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en särskild
nämnd med uppgift att på sätt som redovisats i motionen följa och granska
säkerhetspolisens arbete,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
angetts om säkerhetspolisens ledning, rekrytering, utbildning och specialistkompetens.

1988/89:Ju5 av Lars Wemer m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om inrättandet av en SÄPO-nämnd med
representation av samtliga riksdagspartier,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om SÄPO-nämndens verksamhet,

3. att riksdagen beslutar att samtliga riksdagspartier skall företrädas i
rikspolisstyrelsen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om överläggningar med samtliga riksdagspartier i samband med att
riktlinjer utfärdas för SÄPO:s verksamhet.

1988/89:Ju6 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att riksdagen beträffande
riktlinjer i fråga om säkerhetspolisen såvitt gäller ledning och parlamentarisk
insyn som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen.

1988/89:Ju7 av Göran Ericsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kompetensskada
som en personalcirkulation för spanare inom säkerhetspolisen medför.

1988/89:Ju8 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om informella kontakter mellan regeringskansliet och säkerhetspolisen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om säkerhetspolisens ledning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rikspolisstyrelsens granskning av säkerhetspolisen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handläggningen av samordnings- och organisationsfrågor som
berör rikspolisstyrelsen.

1988/89:Ju9 av Martin Segerstedt och Jan Fransson (båda s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det parlamentariska inflytandet över säkerhetspolisens ledning.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den regionala organisationen bibehålls och förstärks,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att rekryteringen bör ses över.

1988/89:JulO av Claes Roxbergh tn.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att samtliga i
riksdagen invalda partier skall medverka i samrådet i framtagandet av
riktlinjer för säkerhetspolisens framtida verksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att samtliga i
riksdagen invalda partier skall ha insyn i såväl rikspolisstyrelsens som
säkerhetspolisens arbete.

1988/89:Ju215 av Bo Hammar m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
utrikespolitisk kompetens inom SÄPO.

Utskottet

Inledning

Den polisiära säkerhetstjänsten eller säkerhetspolisen (SÄK) benämns
officiellt polisverksamheten rörande brott mot rikets säkerhet. Säkerhetspolisen
utgör organisatoriskt en avdelning inom rikspolisstyrelsen, säkerhetsavdelningen
(RPS/Säk).

I den allmänna debatten har säkerhetspolisen många gånger tilldragit sig
ett stort intresse. En allmän översyn i parlamentariska former av säkerhetspolisens
verksamhet företogs på 1960-talet av en parlamentarisk nämnd i
anledning av avslöjandet av spionen Stig Wennerström (jfr SOU 1968:4).
Efter polisens förstatligande år 1965 har företagits flera förändringar av
säkerhetspolisens organisation och verksamhet. Dessa har föranletts både av
interna översyner och av förslag från särskilda utredningar, t.ex. den
juristkommission som tillsattes i anledning av att den f.d. säkerhetspolismannen
Stig Bergling avslöjats som spion (jfr Ds Ju 1979:18 och 1980:2). Olika
frågor om en översyn har också från tid till annan aktualiserats i riksdagen,
därvid utskottet bl.a. i anslutning till förslag av juristkommissionen i fallet
Bergling räknat med en förutsättningslös utvärdering av säkerhetstjänsten
(se JuU 1987/88:23 s. 2 och där gjorda hänvisningar). Det kan nämnas att den
genomgripande reform av den svenska polisen som har genomförts successivt
under 1980-talet i stort sett inte direkt har berört säkerhetspolisen.

År 1987 tillkallade chefen för justitiedepartementet, under vilket polisen
då hörde, efter regeringens bemyndigande en parlamentarisk kommitté för
att på nytt få till stånd en allsidig genomlysning av säkerhetspolisen.
Kommittén har avlämnat delbetänkandet (SOU 1988:16) SÄPO Säkerhetspolisens
inriktning och organisation. I betänkandet redovisas överväganden
beträffande arbetsuppgifter, organisation, ledning, parlamentarisk insyn,
personalpolitik och lagtekniska frågor. För kommittén återstår att behandla
frågor om personalkontrollen, säkerhetspolisens arbetsmetoder och meddelarfriheten.

Delbetänkandet har remissbehandlats. Förslagen i propositionen grundas
på betänkandet och remissbehandlingen.

1988/89:JuU21

Propositionens huvudsakliga innehåll

1988/89:JuU21

I propositionen redovisas vissa principiella ställningstaganden om den
polisiära säkerhetstjänsten. För denna verksamhet bör även i framtiden
finnas en särskild polisorganisation (säkerhetspolisen) inom rikspolisstyrelsen.

Säkerhetspolisen bör svara för kontraspionage, terrorismbekämpning och
åtgärder mot subversiv verksamhet samt säkerhetsskydd. Regeringen bör
lägga fast riktlinjer för verksamheten efter samråd med partiledarna för de
partier som är företrädda i utrikesnämnden. Säkerhetspolisens ledning bör
förstärkas och den parlamentariska insynen förbättras. Även personalpolitiska
frågor berörs.

I propositionen föreslås också att det i polislagen (1984:387) tas in
uttryckliga regler om att rikspolisstyrelsen kan ges i uppdrag att leda
polisverksamhet för att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet.
Vidare föreslås att bestämmelser om förflyttningsskyldighet för arbetstagare
vid säkerhetspolisen tas in i lagen (1976:600) om offentlig anställning.

I propositionen lämnas vidare förslag om medelsanvisning för säkerhetspolisen
för nästa budgetår.

Den föreslagna reformeringen av säkerhetspolisen bör i sina huvuddrag
genomföras under nästa budgetår. Lagändringarna föreslås träda i kraft den
1 juli 1989.

Allmänt

Som framgår av det föregående har utskottet tidigare vid skilda tillfällen
uppmärksammat frågorna om säkerhetspolisens inriktning och organisation
och också förutsatt en förutsättningslös utvärdering av säkerhetstjänsten.
Rent allmänt vill utskottet uttala sin anslutning i stort till en reformering av
säkerhetspolisen med den inriktning som föreslås i propositionen och som
bl.a. innebär en förstärkning av säkerhetspolisens ledning och en förbättring
av den parlamentariska insynen.

Innan utskottet går in på enskildheter i förslagen vill utskottet notera att
säkerhetspolisens arbetsfält i flera avseenden skiljer sig från vad som gäller
för den öppna polisen. Inriktningen på att skydda rikets yttre och inre
säkerhet ställer delvis andra krav i fråga om hur verksamheten organiseras
och bedrivs. Till det mest karakteristiska för säkerhetstjänsten hör den
stränga sekretess som omgärdar verksamheten. Även om öppenheten blivit
större under senare år, står det ändå klart att säkerhetspolisens verksamhet
till stor del måste bedrivas utan den insyn som finns på de flesta andra håll i
det allmännas verksamhet. Detta gör förutsättningarna för en allmän debatt
om säkerhetspolisen annorlunda än när det gäller myndighetsverksamhet i
allmänhet. Även om målen för säkerhetspolisen är klara, nämligen att
förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet, måste sålunda debatten i
regel föras utan att de flesta deltagare har någon närmare kännedom om hur
verksamheten bedrivs i praktiken.

Organisatoriskt hemvist, arbetsuppgifter och organisation

Säkerhetspolisen utgör organisatoriskt en avdelning inom rikspolisstyrelsen
och leds under rikspolischefen av en avdelningschef. Under avdelningschefen
består säkerhetsavdelningen av en central organisation i Stockholm samt
en fältorganisation med regions- och länssektioner. Den centrala organisationen
är i dag indelad i tre huvudenheter, nämligen ett sekretariat och två
byråer.

I propositionen uttalar civilministern att säkerhetspolisen alltjämt bör vara
organisatoriskt knuten till rikspolisstyrelsen. Säkerhetspolisen bör även i
fortsättningen ha ansvar för kontraspionage, terrorismbekämpning och
åtgärder mot subversiv verksamhet samt säkerhetsskydd. När det gäller
personskyddet - en del av säkerhetsskyddet - bör säkerhetspolisen ta över
huvuddelen av den livvaktsverksamhet som för närvarande bedrivs vid
polismyndigheten i Stockholm. Också i fortsättningen bör signalspaning
samt beredskapsplanering för polisväsendet bedrivas vid säkerhetspolisen.
Enligt vad civilministern vidare uttalar bör den centrala organisationen vid
säkerhetspolisen bestå av fyra huvudenheter (byråer). Regeringens särskilda
ansvar för säkerhetspolisen talar enligt civilministerns mening för att det
även framgent bör ankomma på regeringen att bestämma om byråindelningen.

Vad civilministern anfört i fråga om säkerhetspolisens organisatoriska
hemvist, arbetsuppgifter och organisation föranleder inget särskilt uttalande.

Statsmakternas styrning

Vid behandlingen av de i propositionen angivna riktlinjerna i fråga om
säkerhetspolisen beträffande ledning och parlamentarisk insyn uttalar civilministern
under rubriken statsmakternas styrning att regeringen bör utfärda
riktlinjer för säkerhetspolisen och att riktlinjerna bör tillkomma efter samråd
med partiledarna för de partier som är företrädda i utrikesnämnden.

Enligt vad civilministern vidare anför är det här fråga om närmare
riktlinjer för säkerhetspolisen, vars verksamhet måste bygga på ingående
bedömningar av säkerhetspolitisk art som det ankommer på statsmakterna
att göra. Sådana bedömningar kan t.ex. gälla militärstrategiska hotbilder,
innebörden av den svenska neutraliteten och utvecklingen av den internationella
terrorismen. Hit hör vidare bedömningen av vilket hot som föreligger
från subversiva grupper i samhället och av frågor om det internationella
samarbetet på säkerhetstjänstens område. Riktlinjerna bör utfärdas i
samband med regeringens regleringsbrev för säkerhetspolisen.

Sekretessen torde enligt civilministern hindra att närmare riktlinjer för
säkerhetspolisen redovisas offentligt. Det är därför, anför han vidare, inte
lämpligt att sådana frågor behandlas i samband med riksdagens budgetbehandling.
Å andra sidan, påpekar civilministern, är det särskilt angeläget att
beredningen av riktlinjer på ett område som detta sker på ett sådant sätt att
de kan få så bred parlamentarisk bas som möjligt. Mot denna bakgrund
föreslår han - som nyss sagts - samråd med ledarna för de partier som är
företrädda i utrikesnämnden.

1988/89:JuU21

I motionerna Ju5 och JulO förespråkas att samtliga riksdagspartier bör
delta i samrådet angående riktlinjerna.

Utskottet finner för sin del att den ordning för samråd som civilministern
förordat är lämplig och avstyrker bifall till motionerna i den här delen.
Utskottet noterar i sammanhanget att utrikesnämnden är ett organ för
överläggningar på högsta nivå i viktiga utrikes- och säkerhetspolitiska frågor
(jfr SOU 1988:16 s. 198 f).

I motion Ju6 påpekas att regeringsförslaget kan innebära en risk för
konflikt med principerna för riksdagens budgetbehandling. Motionären
godtar att de närmare riktlinjerna för verksamheten i detalj utformas på det
sätt som förordas i propositionen men efterlyser samtidigt en ordning enligt
vilken frågor om allmänna riktlinjer i huvuddrag och frågor om ändringar
häri blir föremål för riksdagens ställningstagande och bedömning i samband
med budgetbehandlingen. Motionsyrkandet innebär en begäran om tillkännagivande
härom.

Som civilministern anger i propositionen förekommer det i nuvarande
ordning att riksdagen i samband med budgetbehandlingen tar ställning till
mera övergripande frågor rörande säkerhetspolisen. Detta har t.ex. gällt
både organisatoriska frågor och frågor om verksamhetens inriktning. Mot
denna bakgrund kan utskottet ansluta sig till motionsönskemålet som för
övrigt inte strider mot vad som förordats i propositionen. Det kan anmärkas
att utskottet såsom hittills kan inhämta underlag för sitt ställningstagande i
särskild ordning.

Säkerhetspolisens ledning

Vid behandlingen av de i föregående avsnitt nämnda riktlinjerna uttalar
civilministern under rubriken säkerhetspolisens ledning att ledningen av
säkerhetspolisen under rikspolischefen bör anförtros åt en säkerhetspolischef
som rekryteras bland personer som kan komma i fråga för verkschefsbefattningar.

I motion Ju8 avvisas denna ordning under hänvisning till bl.a. risker för
dubbelkommando och oklarheter beträffande kompetensfördelningen inom
rikspolisstyrelsen.

Utskottet vill till en början notera att säkerhetspolisen redan enligt
nuvarande ordning på tjänstemannaplanet leds av rikspolischefen och, under
denne, av chefen för säkerhetsavdelningen. Det är vidare klart att den som
skall leda och utveckla en verksamhet som säkerhetspolisens - såsom
civilministern påpekar - bör ha en bred erfarenhet av samhällsfrågor över
huvud och måste kunna uppträda med auktoritet i samarbetet med statsråd
och myndighetschefer. Redan det som nu sagts talar enligt utskottets mening
för en sådan höjning av kompetensnivån hos säkerhetspolischefen som
regeringsförslaget innebär. En höjning av kompetensnivån bör för övrigt
redan i sig motverka uppkomsten av sådana olägenheter som motionärerna
antytt. Härtill kommer att den i propositionen förordade ordningen inte
innebär att rikspolischefens högsta ansvar för säkerhetspolisen upphör. Vid
fastläggande av arbetsfördelningen mellan rikspolischefen och säkerhetspolischefen
bör - som det anges i propositionen - utgångspunkten vara att

1988/89:JuU21

rikspolischefen beslutar i säkerhetsfrågor av stor betydelse eller av särskild 1988/89:
vikt samt i sådana säkerhetsfrågor som berör även den öppna polisen.

Härvidlag bör vidare gälla att rikspolischefen hålls informerad i löpande
ärenden och att han då bör vara oförhindrad att ta till sig beslutanderätten i
ett särskilt fall. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.

Parlamentarisk insyn

Vid behandlingen av de förut nämnda riktlinjerna uttalar civilministern
under rubriken parlamentarisk insyn att rikspolisstyrelsens styrelse bör få till
särskild uppgift att följa tillämpningen av regeringens riktlinjer för säkerhetspolisen
och redovisa sin bedömning för regeringen.

Enligt nuvarande ordning leds säkerhetspolisen på verksledningsnivå av
rikspolisens styrelse och av rikspolischefen, som är dess ordförande. I
styrelsen ingår vid handläggningen av säkerhetsärenden rikspolischefen,
chefen för säkerhetsavdelningen och sex av regeringen utsedda lekmannarepresentanter,
i regel riksdagsledamöter. De sex lekmannarepresentanterna
utövar på detta sätt en löpande parlamentarisk insyn i säkerhetspolisens
verksamhet.

Regeringsförslaget innebär en fördjupad parlamentarisk insyn som skall
grundas på en särskild instruktionsföreskrift. Som anges i propositionen
innebär den nya ordningen rent praktiskt att styrelsen får anledning att företa
en mera systematisk granskning av säkerhetspolisen än för närvarande.

I motionerna Ju5 och JulO förespråkas att samtliga riksdagspartier skall
företrädas i rikspolisstyrelsens styrelse. Under hänvisning till övervägandena
i fråga om ordningen för samråd rörande närmare riktlinjer för säkerhetspolisen
(se avsnittet statsmakternas styrning ovan) avstyrker utskottet bifall till
motionerna även i denna del.

Mot bakgrund av styrelsens delvis nya arbetsuppgifter efterlyses i motion
Ju3 en ordning enligt vilken en av lekmannarepresentanterna kan utses till
ordförande i styrelsen. Som motivering härför hävdar motionären att en
sådan ordning numera har införts i många andra verksstyrelser.

Utskottet noterar att utgångspunkten för motionsönskemålet så till vida
inte är korrekt att verkschefen efter riksdagens verksledningsbeslut år 1987
(prop. 1986/87:99, KU 29, rskr. 226) numera normalt är ordförande i
myndighetens styrelse. Redan på denna grund men även med beaktande av
den särskilda ställning rikspolischefen bör inta avstyrker utskottet bifall till
motionen.

Likaledes under hänvisning till styrelsens delvis nya arbetsuppgifter
framförs i motion Ju8 önskemål om att styrelsen - för att det skall bli fråga
om en reell granskning - bör få ett särskilt granskningskansli och kunna inom
sig tillsätta ett granskningsutskott.

Utskottet hyser på det sättet sympati för tankarna bakom motionsönskemålet
att utskottet liksom motionärerna finner det mycket angeläget att det
skapas goda praktiska förutsättningar för den fördjupade insyn och granskning
som det här är fråga om. Förvisso kommer den nya ordningen att ställa
särskilda krav inte bara på lekmannaledamöterna utan också på ordföranden
och andra befattningshavare. Som anförs i propositionen får det ankomma

på styrelsen att ge anvisningar om den redovisning av verksamheten som
erfordras från tjänstemännens sida, och även när det gäller avfattandet av
granskningsrapporter och annat arbete ankommer det på tjänstemännen att
biträda styrelsen i all den utsträckning som begärs. Utskottet kan inte dela
motionärernas farhågor rörande bristande kontinuitet och risker för lojalitetskonflikter.
En kompetent och aktiv styrelse bör inte ha några svårigheter
att nå de uppställda målen. Någon särskild formalisering av granskningsarbetet
på det sätt som föreslås i motionen påkallas inte.

1 motionerna Ju4, Ju5 och Ju9 framställs yrkanden om inrättande av en
särskild SÄK-nämnd eller SÄK-styrelse. Även här är motiveringen intresset
av att öka det parlamentariska inflytandet, bl.a. i fråga om säkerhetspolisens
register.

Frågan om inrättande av en särskild SÄK-nämnd har samband med
säkerhetspolisens uppgifter inom ramen för personalkontrollsystemet; det är
i förbindelse med personalkontrollen som frågor rörande det särskilda
polisregistret vid säkerhetspolisen aktualiseras (se 2 § personalkontrollkungörelsen
1969:446).

Saken har också berörts under förarbetena på det nu aktuella regeringsförslaget
(se prop. s. 16). Som utskottet anfört i inledningen till detta
betänkande återstår det i arbetet på en reformering av säkerhetspolisen att
göra en översyn av personalkontrollen. Därför har ännu inte lagts fram något
förslag i frågan om en sådan särskild nämnd. Det blir tillfälle för utskottet att
återkomma till saken i ett senare sammanhang. Utskottet avstyrker bifall till
motionerna i den här delen.

Rekrytering och utbildning

Vid behandlingen av de i propositionen angivna riktlinjerna i fråga om
säkerhetspolisen beträffande personalpolitik uttalar civilministern under
rubriken rekrytering och utbildning att en fortsatt god rekrytering och
utbildning är en förutsättning för att det praktiska arbetet inom säkerhetspolisen
skall kunna bedrivas kompetent och effektivt. Han framhåller att såväl
rekrytering som utbildning fortlöpande utvecklas genom interna åtgärder vid
säkerhetspolisen. Civilministern understryker att en prövotid om ett år bör
gälla som huvudregel vid rekrytering till säkerhetspolisen. Han uttalar också
att det är angeläget att rikspolisstyrelsen när det gäller arbetet vid säkerhetspolisen
bedriver en aktiv personalpolitik och att tillräckliga resurser avdelas
för personalvård. I sammanhanget berör han också vikten av att personalen
besitter sådana egenskaper som gott omdöme och förmåga till diskretion
samt ett demokratiskt och öppet sinnelag.

I motionerna Ju4 och Ju9 framförs önskemål om fortgående överväganden
rörande rekrytering och utbildning med särskild inriktning på att nå större
demokratisk säkerhet och effektivitet.

Utskottet ansluter sig gärna till tankarna bakom motionsönskemålen, och
utskottet vill understryka vikten av att det fortsatta arbetet för rekrytering
och utbildning bedrivs så att säkerhetstjänsten till sig knyter befattningshavare
som uppvisar sådana personliga egenskaper som nyss nämnts. Detta är i
själva verket ett väsentligt led i den personalpolitik för säkerhetstjänsten som

1988/89:JuU21

nu läggs fast. Med dessa uttalanden får motionsönskemålen anses vara
tillgodosedda.

Specialistkompetens

Vid behandlingen av de i föregående avsnitt nämnda riktlinjerna uttalar
civilministern under rubriken specialistkompetens att säkerhetspolisen bör
tillföras specialistkompetens inom olika områden, såsom teknik, juridik,
utrikespolitik och militära frågor. Han förklarar sig emellertid inte för
närvarande vara beredd att i detalj ta ställning till bl.a. frågan hur detta
lämpligen bör ske.

I motionerna Ju4 och Ju215 förs fram önskemål som särskilt tar sikte på
intresset av att stärka den utrikespolitiska kompetensen inom säkerhetspolisen.

Frågan om att tillföra säkerhetstjänsten en vidgad specialistkompetens
inom olika områden (inte minst olika akademiska specialområden) har
berörts under förarbetena på propositionen, och olika vägar har föreslagits. I
fråga om utrikespolitisk expertis har därvid förordats att utrikesdepartementet
bör på konsultbasis biträda säkerhetspolisen med sådan.

Utskottet vill här erinra om att säkerhetspolitiska och utrikespolitiska
frågeställningar är bland de viktigaste inslagen i säkerhetstjänstens arbete,
och enligt utskottets uppfattning är det av största betydelse att säkerhetspolisen
- också på nivåer under ledningen - besitter fullödiga och aktuella
kunskaper på detta område. Detta är i själva verket en förutsättning för att de
bedömningar som påkallas skall kunna ske med den säkerhet och skyndsamhet
som verksamhetens natur kräver. För att detta mål skall kunna nås bör
enligt utskottets uppfattning övervägas en ordning med en fast etablerad
organisation med tjänstemän från utrikesdepartementet med expertkunskaper
inom olika områden (konsulter) som ställs till säkerhetspolisens förfogande
för tjänstgöring på olika nivåer (jfr SOU 1988:16 s. 216). Vad utskottet
nu med anledning av propositionen och motionerna uttalat bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

Personalrörlighet

Vid behandlingen av de nyss nämnda riktlinjerna uttalar civilministern att ett
system med personalcirkulation bör införas för livvakter och i viss utsträckning
för spanare. Dessa bör tillföras säkerhetspolisen genom kommendering
från den lokala polisorganisationen. Som en lämplig normaltid för tjänstgöring
som livvakt och spanare anges omkring fem år. En ökad personalrörlighet
bör eftersträvas även för övrig personal.

I motion Ju7 begärs ett riksdagsuttalande om den kompetensskada som en
personalcirkulation för spanare inom säkerhetspolisen medför.

Utskottet är medvetet om att behovet av kontinuitet i säkerhetspolisens
arbete i många fall är mycket framträdande; nödvändiga specialkunskaper
förvärvas genom långvarig inskolning och praktisk tjänstgöring, och det kan
ta lång tid att bygga upp behövliga kontaktnät i de svårtillgängliga kretsar och
miljöer det här ofta är fråga om.

I anslutning till motionsönskemålet vill utskottet erinra om att civilminis -

1988/89:JuU21

tern särskilt betonat att tjänstgöringstidens längd måste kunna varieras med
hänsyn till bl.a. kravet på att det alltid måste finnas ett tillräckligt antal
erfarna spanare och att det - för kontinuitetens - skull kan vara lämpligt att
en del av spaningsorganisationen är undantagen från cirkulationen. Som
civilministern också framhåller bör en del spanare efter tjänstgöringsperioden
kunna övergå till inhämtnings- eller bearbetningsverksamhet. I dessa fall
fortsätter de alltså som tjänstemän inom säkerhetspolisen. Över huvud taget
präglas enligt utskottets mening de överväganden som redovisas i propositionen
i denna del av en strävan att undvika just den risk för kompetensförlust
som motionären tagit upp. Självklart måste det enligt utskottets uppfattning
vara en strävan hos säkerhetspolisen att inte i onödan göra sig av med
kompetent och duglig personal.

Mot bakgrund av vad här anförts får motionen anses vara tillgodosedd.

Lagförslagen

De genom propositionen framlagda förslagen till ändringar i polislagen och
lagen om offentlig anställning föranleder inget annat uttalande från utskottets
sida än att utskottet finner det lämpligt att uttryckliga bestämmelser om
den polisiära säkerhetstjänsten förs in i polislagen.

Medelsanvisning

I proposition 1988/89:100 bilaga 15 (civildepartementet) har regeringen
under punkt E 2 (s. 133) föreslagit riksdagen att - i avvaktan på särskild
proposition i ämnet - till polisverksamheten rörande brott mot rikets
säkerhet m.m. för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag på
211 469 000 kr.

Detta har omnämnts i utskottets betänkande om anslag till polisväsendet
(1988/89: JuU15 s. 6). Där upplyses också att den aviserade - dvs. den i detta
ärende aktuella - propositionen dåmera avlämnats och bereds i utskottet,
som i samband därmed kommer att ta ställning i fråga om medelsanvisningen.

I den nu aktuella propositionen (s. 27) anger civilministern att han nu
beräknar anslaget till 257 158 000 kr. Regeringens förslag innebär hemställan
om medelsanvisning med nämnda belopp.

Utskottet, som i särskild ordning informerat sig om innebörden av
medelsberäkningen, tillstyrker bifall till regeringens förslag.

Övrigt

I motion Ju8 återges vissa kritiska uttalanden av några remissinstanser under
förarbetena i förevarande ärenden rörande informella kontakter mellan
företrädare för säkerhetspolisen och regeringen. Motionärerna anser att
täta, formlösa kontakter mellan regeringen och säkerhetspolisen i konkreta
ärenden måste inge starka betänkligheter, och de uttalar att någon sådan
form av informell styrning från regeringens sida av säkerhetspolisens löpande
verksamhet i princip inte bör äga rum. Motionen mynnar i denna del ut i en
begäran om ett riksdagsuttalande härom.

1988/89:JuU21

Bakom uttalandet i motionen ligger också en erinran om vad som förekom
vid riksdagsbehandlingen i samband med verksledningsbeslutet år 1987
(prop. 1986/87:99, KU 29, rskr. 226). Särskilt hänvisas till uttalanden i en
reservation (m och c) om att styrningen från regeringens sida skall ske genom
offentliga, formella regeringsbeslut och att det inte kan accepteras att för
utomstående okända kontakter mellan olika tjänstemän får bilda grund för
beslut i myndigheter under regeringen.

Som en bakgrund till motionsspörsmålet vill utskottet till en början erinra
om att det enligt 11 kap. 7 § regeringsformen inte är tillåtet för regeringen,
inte heller för riksdagen, att bestämma hur förvaltningsmyndighet skall i
särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller
mot kommun eller som rör tillämpning av lag. Det bör också framhållas att
redan i den i 1 kap. 1 § regeringsformen fastslagna principen att den
offentliga makten utövas under lagarna ligger en viktig begränsning i
regeringens rätt att meddela direktiv till förvaltningsmyndigheterna.

I detta hänseende uttalade konstitutionsutskottet i sitt av riksdagen i denna
del godkända betänkande om ledningen av den statliga förvaltningen (KU
1986/87:29 s. 14) följande.

Ett särskilt problem utgör informella kontakter i samband med sådan
ärendehandläggning hos myndigheterna som avses i RF 11:7. Det torde inte
vara möjligt att helt undvika informella kontakter ens i dessa sammanhang.
Enligt utskottets uppfattning måste dock återhållsamheten vara mycket stor.

I särskilt hög grad bör de informella kontakterna på detta område avse
informationsutbyte. Det finns slutligen anledning för utskottet att understryka
att oavsett vilka informella kontakter som förekommer bär myndigheterna
det fulla och slutliga ansvaret för besluten i de enskilda fallen.

Med anledning av vad som anförts i motionen vill utskottet konstatera att inte
något av det som civilministern i detta hänseende uttalar i propositionen kan
ge anledning för riksdagen att göra ett sådant uttalande som motionärerna
efterlyser. Tvärt om erinrar civilministern om det ovan nämnda förbudet i 11
kap. 7 § regeringsformen, och han understryker att regeringens styrning av
säkerhetspolisen givetvis måste ske på ett sätt som inte kommer i konflikt
med de grundlagsfästa principerna om myndigheters självständighet. Ett
uttalande sådant som det i den ovannämnda reservationen i KU-betänkandet
är enligt utskottets mening otänkbart. Det är härvidlag tillräckligt att
konstatera att det självfallet är nödvändigt för säkerhetspolisens ledning att
med enskilda statsråd avhandla t.ex. sådana frågor som personskyddets
omfattning utan att detta skall dokumenteras för envar. Utskottet avstyrker
bifall till motionen i denna del.

I motion Ju9 begärs ett tillkännagivande om att säkerhetspolisens regionala
organisation bör behållas och förstärkas.

Som utskottet redovisat i det föregående ingår i säkerhetspolisen en
fältorganisation med regions- och länssektioner. Fältorganisationen har i det
hittillsvarande arbetet på en reformering av säkerhetspolisen inte berörts
mera ingående. Viss förstärkning har förordats, se SOU 1988:16 s. 189. En
del smärre problem och onöjaktigheter har också uppmärksammats bl.a.
under remissbehandlingen. Enligt vad utskottet inhämtat har sådana frågor
om fältorganisationen överlämnats för beaktande i det fortsatta kommittéarbetet.

1988/89:JuU21

Med anledning av motionen vill utskottet för sin del framhålla att det är en
självklar utgångspunkt för det fortsatta reformarbetet att fältorganisationen
ges förutsättningar för god stadga och effektivitet i verksamheten, inte minst i
fråga om samarbete med andra myndigheter och på olika nivåer. Med dessa
uttalanden får motionen i denna del anses vara tillgodosedd.

I motion Ju8 begärs - såsom yrkandet i denna del får förstås - ett
tillkännagivande till regeringen rörande det fortsatta reformarbetet av
innebörd att av motionärerna anförda synpunkter bör beaktas.

I den mån utskottet inte redan genom vad som anförts i det föregående har
tagit ställning till motionärernas önskemål saknas det enligt utskottets
mening anledning för riksdagen att göra något sådant tillkännagivande som
motionärerna begär.

Avslutningsvis vill utskottet uttala att utskottet ansluter sig till de riktlinjer
som civilministern i propositionen har förordat i fråga om säkerhetspolisen i
den mån de inte särskilt berörts i det föregående.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen antar det genom proposition 1988/89:108 framlagda
förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387),

2. att riksdagen antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,

3. beträffande SÄK.s organisatoriska hemvist, arbetsuppgifter och
organisation

att riksdagen lämnar utan erinran vad civilministern i propositionen
anfört i detta hänseende,

4. beträffande samråd angående riktlinjer

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju5 i denna del (yrkande 4) och
motion 1988/89:JulO i denna del (yrkande 1),

5. beträffande riksdagens ställningstagande till allmänna riktlinjer i
huvuddrag

att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1988/89:Ju6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta
hänseende,

6. beträffande säkerhetspolischefen

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju8 i denna del (yrkande 2),

7. beträffande sammansättningen av rikspolisstyrelsens styrelse
att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju5 i denna del (yrkande 3) och
motion 1988/89:JulO i denna del (yrkande 2),

8. beträffande ordförandeskapet i styrelsen
att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju3,

9. beträffande granskningskansli m.m.

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju8 i denna del (yrkande 3),

10. beträffande inrättande av en SÄK-nämnd m.m.

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju4 i denna del (yrkande 1),
motion 1988/89:Ju5 i denna del (yrkandena 1 och 2) och motion
1988/89:Ju9 i denna del (yrkande 1),

1988/89:JuU21

11. beträffande överväganden rörande rekrytering m.m.

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju4 i denna del (yrkande 2 delvis)
och motion 1988/89:Ju9 i denna del (yrkande 3),

12. beträffande utrikespolitisk kompetens

att riksdagen med anledning av propositionen, motion 1988/89:Ju4 i
denna del (yrkande 2 delvis) och motion 1988/89:Ju215 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende,

13. beträffande personalcirkulation för spanare
att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju7,

14. beträffande informella kontakter

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju8 i denna del (yrkande 1),

15. beträffande SÄ K:s fältorganisation

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju9 i denna del (yrkande 2),

16. beträffande fortsatt reformarbete

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju8 i denna del (yrkande 4),

17. beträffande riktlinjer i fråga om SÄK

att riksdagen godkänner vad civilministern i propositionen har
förordat beträffande dels ledning och parlamentarisk insyn, dels
personalpolitik, allt i den mån det inte omfattas av vad utskottet
hemställt ovan,

18. beträffande medelsanvisningen

att riksdagen - under trettonde huvudtiteln - till Polisverksamheten
rörande brott mot rikets säkerhet m.m. för budgetåret 1989/90 anvisar
ett förslagsanslag på 257 158 000 kr.

Stockholm den 9 maj 1989
På justitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark
(s), Jerry Martinger (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m), Göran
Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Lars Sundin (fp),
Anders Svärd (c), Berith Eriksson (vpk), Kent Lundgren (mp), Sigrid
Bolkéus (s), Barbro Andersson (s), Göran Ericsson (m) och Kjell Ericsson

(c).

Reservationer

1. Samråd angående riktlinjer (mom. 4)

Berith Eriksson (vpk) och Kent Lundgren (mp) anser

1988/89:JuU21

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”s. 198 f)” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner för sin del redan från allmänna demokratiska utgångspunkter
att ingen annan ordning är tänkbar för det samråd angående de
närmare riktlinjer för säkerhetspolisens verksamhet som nu etableras än att
däri deltar företrädare för samtliga riksdagspartier. Att så skall ske bör
riksdagen med anledning av motionerna som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande samråd angående riktlinjer
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju5 i denna del
(yrkande 4) och motion 1988/89: Ju 10 i denna del (yrkande 1) som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

2. Säkerhetspolischefen (mom. 6)

Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Utskottet vill”
och slutar på s. 9 med ”avstyrker motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att avgörande vikt måste tillmätas den under remissbehandlingen
påtalade risken för dubbelkommando och oklarheter beträffande
kompetensfördelningen inom rikspolisstyrelsen som är förenad med den i
propositionen föreslagna ordningen. Det måste enligt utskottets mening
också beaktas att risken för att säkerhetspolisen blir en ”stat i staten” blir
större ju högre tjänsteställning chefen för säkerhetstjänsten har. Den
ändring som förordats i propositionen måste därför avvisas. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande säkerhetspolischefen

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju8 i denna del
(yrkande 2) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i detta hänseende.

3. Sammansättningen av rikspolisstyrelsens styrelse (mom. 7)

Berith Eriksson (vpk) och Kent Lundgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”1 motionerna"
och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

I motionerna Ju5 och JulO förespråkas att samtliga riksdagspartier skall
företrädas i rikspolisstyrelsens styrelse. Redan från allmänna demokratiska
utgångspunkter finner utskottet det vara självklart att styrelsen skall
sammansättas på det sätt som förordats i motionerna. Att så skall ske bör
riksdagen med anledning av motionerna som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande sammansättningen av rikspolisstyrelsens styrelse
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju5 i denna del

1988/89:JuU21

lif!

(yrkande 3) och motion 1988/89:JulO i denna del (yrkande 2) som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

4. Granskningskansli m.m. (mom. 9)

Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med ”Utskottet
hyser” och slutar på s. 10 med ”påkallas inte” bort har följande lydelse:
Utskottet finner i likhet med motionärerna det vara mycket angeläget att
det skapas goda praktiska förutsättningar för den fördjupade insyn och
granskning som nu läggs på styrelsen.

Om det skall bli fråga om någon reell granskning från styrelsens sida krävs
dock att styrelsen har tillgång till administrativ personal för denna uppgift.
Den i propositionen anvisade lösningen är inte tillfredsställande. Den skapar
inte den kontinuitet och kunnighet hos den granskande personalen som torde
vara nödvändig. Det finns också en uppenbar risk för lojalitetskonflikter
beträffande berörd granskningspersonal. Verksamheten kommer ju att avse
kollegor. Om inte styrelsens nya uppgift endast skall vara symbolisk torde ett
särskilt kansli behöva inrättas. Styrelsen bör vidare ha möjlighet att vid
behov anlita utomstående konsulter, exempelvis jurister, om inte sekretesskrav
hindrar detta.

De nya och utvidgade uppgifter som föreslås åvila styrelsen måste
dessutom antas bli tämligen tidskrävande och inte sällan omfatta långa
föredragningar. Redan nu sammanträder styrelsen i princip var fjortonde
dag. Det kan därför ifrågasättas, om inte inom styrelsen borde tillsättas ett
särskilt utskott för behandling av rikspolisstyrelsens nya insynsfrågor. Ett
sådant utskott kunde bestå av ett begränsat antal parlamentariker med blott
en företrädare för ettvart av de i utrikesnämnden representerade politiska
partierna. Det kan vidare ifrågasättas, om icke dessa med hänsyn till berörda
frågors ömtåliga natur borde avkrävas en tystnadsförsäkran motsvarande
den som utrikesnämndens ledamöter har att avge.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande granskningskansli m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju8 i denna del
(yrkande 3) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i detta hänseende.

5. Inrättande av en SÄK-nämnd m.m. (mom. 10)

Berith Eriksson (vpk) och Kent Lundgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Frågan om”
och slutar med ”här delen” bort ha följande lydelse:

Det är av stor betydelse för vårt lands säkerhet att vi förfogar över en
effektiv och omdömesgill säkerhetstjänst. Tyvärr synes alltför ofta kompe -

1988/89:JuU21

tens och omdömesförmåga inom SÄK ha överskuggats av paranoida
politiska vanföreställningar. Vissa åsiktsriktningar, enkannerligen på vänsterkanten,
har utan grund stämplats som hot mot landets säkerhet, medan
reella hot försummats eller nonchalerats. Detta missförhållande äventyrar
inte bara landets säkerhet utan också rättssäkerheten. Efter alla avslöjanden
om missförhållanden inom SÄK är det nu hög tid att genomgripande
förändringar sker inom säkerhetstjänsten.

Säkerhetstjänsten måste med nödvändighet arbeta hemligt. Desto viktigare
är det då att se till att säkerhetspolisen inte utvecklas till en stat i staten och
till ett hot mot vår demokrati. En omfattande demokratisk och parlamentarisk
insyn i verksamheten är nödvändig. Här är bristerna i dag mycket stora.

Vad som nu föreslagits av regeringen är inte tillräckligt. Utskottet ser det
mot den här angivna bakgrunden som nödvändigt att det inrättas en särskild
nämnd med företrädare för samtliga riksdagspartier som ges i uppgift att
företa vittgående insyn i och kontroll över säkerhetspolisens arbete. Nämndens
verksamhet kan inte inskränkas till månatliga sammanträden, utan den
måste kontinuerligt följa och granska säkerhetspolisens verksamhet.

Det förhållandet att ordningen med personalkontroll fortfarande är under
översyn utgör enligt utskottets mening inte hinder mot att SÄK-nämnden
inrättas omedelbart.

Vad utskottet nu med anledning av motionerna uttalat bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande inrättande av en SÄK-nämnd m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju4 i denna del
(yrkande 1), motion 1988/89:Ju5 i denna del (yrkandena 1 och 2) och
motion 1988/89:Ju9 i denna del (yrkande 1) som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om omedelbart inrättande
av en SÄK-nämnd m.m.

6. Informella kontakter (mom. 14)

Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Med
anledning” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill för sin del till en början erinra om vissa uttalanden i saken
som gjorts under remissbehandlingen.

Riksåklagaren anförde bland annat: ”Regeringen bör enligt min mening
inte utan starka skäl ge riktlinjer i enskilda ärenden, om inte rikspolisstyrelsen
har hänskjutit frågan till regeringen. Om riktlinjer lämnas bör de få
formen av regeringsbeslut.” Hovrätten över Skåne och Blekinge framförde
bland annat: ”Hovrätten vill även peka på faran för att det vid de informella
kontakterna mellan företrädare för säkerhetspolisen och för regeringen
lämnas direktiv vilka kräver beslut av regeringen. Att direktiven i grundlagsenlig
ordning meddelas genom beslut av hela regeringen är särskilt viktigt
med hänsyn till att konstitutionsutskottet i efterhand skall kunna kontrollera
regeringens handlande.” Åklagarmyndigheten i Stockholm pekade på en

1988/89:JuU21

annan aspekt i sammanhanget: ”Med rätt eller orätt kan en av regeringen
mer eller mindre direktstyrd säkerhetspolis lätt uppfattas som politiserad.”
Utskottet instämmer i den kritik de nämnda remissorganen har framställt.
Täta, formlösa kontakter mellan regering och säkerhetspolis i konkreta
ärenden måste inge starka betänkligheter. Någon sådan form av informell
styrning från regeringens sida i säkerhetspolisens löpande verksamhet bör i
princip inte äga rum.

Vad utskottet nu med anledning av motion Ju8 uttalat bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande informella kontakter
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju8 i denna del
(yrkande 1) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i detta hänseende.

Särskilt yttrande

Fortsatt reformarbete (mom. 16)

Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anför:

Olika spörsmål rörande rikspolisstyrelsen och säkerhetspolisen har behandlats
i vår motion 1988/89:Ju8 därvid vissa synpunkter har anlagts på bl.a.
samordnings- och organisationsfrågor.

En parlamentariskt sammansatt utredning har i uppgift att göra fortsatta
överväganden om säkerhetspolisen bl.a. i fråga om arbetsmetoder. Samtidigt
torde samordnings- och organisationsfrågor som berör rikspolisstyrelsens
verksamhet aktualiseras.

Det blir sålunda tillfälle för moderata samlingspartiets ledamot i utredningen
att för beaktande av utredningen lägga fram de synpunkter som
framförts i motionen. Mot denna bakgrund saknas anledning för oss att
reservera oss mot det ställningstagande som gjorts av utskottets majoritet i
detta hänseende.

1988/89:JuU21

■