Justitieutskottets betänkande

1988/89:JuU13

Förverkande vid skadegörelse

1988/89

JuU13

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om lagstiftning
rörande förverkande av föremål som kan användas som hjälpmedel vid bl.a.
skadegörelse (klotter) och rörande kroppsvisitation för sökande efter sådana
föremål.

Utskottet tillstyrker enhälligt regeringens förslag i fråga om förverkande.

Under hänvisning till det starka skydd som bör finnas för den kroppsliga
integriteten avstyrker utskottet, likaledes enhälligt, regeringens förslag i
fråga om kroppsvisitation.

Samtidigt förordar emellertid utskottet (s, vpk, mp) att regeringen bör
fortsätta arbetet med att söka åstadkomma en lagstiftning som erbjuder
effektiva medel att ta hand om sprayburkar och annan utrustning för klotter
utan att medföra sådan kränkning av den kroppsliga integriteten som berörts
i ärendet. Utskottet gör vissa ytterligare uttalanden om inriktningen av detta
lagstiftningsarbete och lanserar tanken på ytlig kroppsvisitation.

Utskottets borgerliga minoritet förordar i tre skilda reservationer andra
lagstiftningsåtgärder.

Även i övrigt förordar utskottet, enhälligt, att regeringen vidtar eller
initierar en rad olika åtgärder mot den vandalisering som klottret utgör.

Propositionen m.m.

I proposition 1987/88:143 har regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade
förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i polislagen (1984:387),

3. lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid
förverkande m.m.

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 7.

I samband med propositionen behandlar utskottet dels de med anledning
av propositionen väckta motionerna 1987/88:Ju40 av Per-Olof Strindberg
m.fl. (m). 1987/88:Ju41 av Karin Ahrland m.fl. (fp), 1987/88:Ju42 av Lars
Werner m.fl. (vpk) och 1987/88:Ju43 av Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom
(c), dels de under allmänna motionstiden 1989 väckta motionerna 1988/

89:Ju629 av Rune Thorén (c) om klotter inom kollektivtrafiken och 1

1 Riksdagen 1988/89. 7sami. Nr 13

1988/89:Ju816 av Rolf Dahlberg m.fl (m) om åtgärder mot ungdomsbrottsligheten
(yrkande 5). Motionsyrkandena redovisas på s. 6.

I ärendet har utskottet inhämtat yttrande från konstitutionsutskottet
(1988/89:KUly) vilket fogas som bilaga till detta betänkande.

Under ärendets beredning har hållits en hearing med företrädare för AB
Storstockholms Lokaltrafik.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1988/89:JuU13

1 Förslag till

1988/89:JuU13

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 3 § brottsbalken skall ha följande
lydelse.

Föreslagen lydelse

36 kap.

3 §'

Nuvarande lydelse

Förverkande får även i annat fall
än som avses i 2 § beslutas i fråga
om

1 .föremål, som på grund av sin
särskilda beskaffenhet och omständigheterna
i övrigt kan befaras
komma till brottslig användning,

2. andra föremål, som är ägnade
att användas som vapen vid brott
mot liv eller hälsa och som har påträffats
under omständigheter som
gav anledning att befara att de skulle
komma till sådan användning.

Förverkande får även i annat fall
än som avses i 2 § beslutas i fråga
om föremål

1. som på grund av sin särskilda
beskaffenhet och omständigheterna
i övrigt kan befaras komma till
brottslig användning,

2. som är ägnade att användas
som vapen vid brott mot liv eller
hälsa och som har påträffats under
omständigheter som gav anledning
att befara att de skulle komma till
sådan användning, eller

3. som är ägnade att användas
som hjälpmedel vid brott som innefattar
skada pä egendom och som
har påträffats ander omständigheter
som gav uppenbar anledning att
befara att de skulle komma till sådan
användning.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

Senaste lydelse 1983:224.

1* Riksdagen 1988/89. 7sami. Nr 13
Rättelse: S. 3 råd 5 rubrikerna byter plats

2 Förslag till
Lag om ändring i polislagen (1984:387)

1988/89:JuU13

Härigenom föreskrivs att 19 § polislagen (1984:387) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §'

En polisman som med laga stöd griper eller annars omhändertar eller
avlägsnar någon får i anslutning till ingripandet kroppsvisitera denne i den
utsträckning som är nödvändig

1. av säkerhetsskäl för att vapen eller andra farliga föremål skall kunna
tas om hand, eller

2. för att hans identitet skall kunna fastställas.

En polisman får också kroppsvisitera
i den utsträckning det behövs
för att söka efter vapen eller andra
farliga föremål som är ägnade att
användas vid brott mot liv eller hälsa,
om det med hänsyn till omständigheterna
kan antas att ett sådant
föremål kan förklaras förverkat enligt
36 kap. 3 § brottsbalken. För
detta ändamål får polismannen
även undersöka portfölj, handväska
eller annat liknande handbagage.

En polisman får också kroppsvisitera
i den utsträckning det behövs
för att söka efter föremål som är
ägnade att användas som vapen vid
brott mot liv eller hälsa, om det
med hänsyn till omständigheterna
kan antas att ett sådant föremål kan
förklaras förverkat enligt 36 kap.
3 § brottsbalken. För detta ändamål
får polismannen även undersöka
portfölj, handväska eller annat liknande
handbagage.

Vidare får en polisman kroppsvisitera
samt undersöka portfölj,
handväska eller annat liknande
handbagage för att söka efter föremål
som är ägnade att användas
som hjälpmedel vid brott som innefattar
skada på egendom, om det
finns anledning att anta att någon
medför ett sådant föremål som kan
förklaras förverkat enligt 36 kap.
3 § 3 brottsbalken och att föremålet
behöver tas om hand för att avvärja
brott.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

1 Senaste lydelse 1987:577.

3 Förslag till

1988/89:JuU13

Lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall
vid förverkande m. m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa
fall vid förverkande m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Denna lag reglerar förfarandet
vid prövning av fråga om förverkande
av egendom till det allmänna
eller om annan särskild rättsverkan
av brott, när frågan inte angår den
som är tilltalad för brottet. Lagen
gäller, om inte annat följer av särskilda
bestämmelser i lag eller annan
författning.

Föreslagen lydelse

Denna lag reglerar förfarandet
vid prövning av fråga om förverkande
av egendom till det allmänna
eller om annan särskild rättsverkan
av brott, när frågan inte rör någon
som är tilltalad för brott. Lagen gäller,
om inte annat följer av särskilda
bestämmelser i lag eller annan författning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Motionerna

1988/89: JuU 13

1987/88:Ju40 av Per-Olof Strindberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår
förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387).

1987/88:Ju4l av Karin Ahrland m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår
förslaget till lag om ändring i polislagen.

1987/88:Ju42 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår de av regeringen föreslagna lagändringarna.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomars rätt och möjlighet till politisk verksamhet.

I987/88:Ju43 av Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (c) vari yrkas att
riksdagen avslår förslaget om utvidgade möjligheter till kroppsvisitation i
polislagen.

1988/89:Ju629 av Rune Thorén (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagstiftningen sä
att påföljden för den som klottrar blir strängare.

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagstiftningen så
att polisman eller vaktpersonal får rätt att visitera och fråntaga klottrarnas
eventuella verktyg.

1988/89:Ju8l6 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari såvitt nu är i fråga yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om klotter.

I motiveringen till motionen i denna del uttalar motionärerna bl.a. att det.
vid sådan brottslighet det här gäller, krävs en snabb reaktion från omgivningen
och att reaktionen är kännbar för den unge.

Utskottet

Inledning

Under senare tid har s.k. klotter i ökad omfattning drabbat allmänna
samfärdsmedel och olika offentliga platser, och problemen med klotter har
dragit till sig stor uppmärksamhet. Klotter innefattar vanligen skadegörelse
enligt 12 kap. 1 § brottsbalken. Också ansvar för grov skadegörelse enligt 12
kap. 3 § brottsbalken kan komma i fråga. Inom justitiedepartementet
upprättades i november 1987 en departementspromemoria (Ds Ju 1987:16)
Förverkande av hjälpmedel vid skadegörelse m.m. I promemorian lämnas
förslag om förverkande av föremål som kan användas som hjälpmedel vid
bl.a. skadegörelse i form av klotter. Där föreslås också en regel om
kroppsvisitation för att söka efter sådana föremål. Promemorian har
remissbehandlats.

Förslaget i propositionen grundar sig på promemorian och remissbehandlingen
av den samt - som framgår av det följande - på vad lagrådet yttrat i
ärendet.

Propositionen

1988/89: JuU 13

Förverkande av färgburkar, sprayflaskor eller andra föremål som har
använts vid skadegörelse kan ske med stöd av 36 kap. 2 § brottsbalken. En
förutsättning för förverkande enligt detta lagrum är att det kan klarläggas att
föremålen har använts som hjälpmedel vid brott. Föremal som har karaktär
av utpräglade brottsverktyg kan enligt 3 § 1 i samma kapitel förklaras
förverkade utan att de har använts vid brott. Denna bestämmelse gäller
emellertid enbart föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet och
omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning.
Utanför bestämmelsen faller i princip därmed sådana föremål som visserligen
kan användas vid brott men som dessutom har ett legitimt användningsområde.

I propositionen föreslås en ändring i 36 kap. 3 § brottsbalken som skall
göra det möjligt att förklara förverkade föremål sorn kan användas som
hjälpmedel vid bl.a. skadegörelse. Förutsättningen för förverkande skall
vara att föremålen har påträffats under omständigheter som gav uppenbar
anledning att befara att de skulle komma till användning vid sådana brott.

Regleringen i fråga om förverkande föreslås kompletterad med en ny
bestämmelse om kroppsvisitation i 19 $ polislagen (1984:387). Enligt denna
bestämmelse skall en polisman få kroppsvisitera och undersöka portfölj,
handväska eller liknande handbagage för att söka efter föremål som kan
användas som hjälpmedel vid bl.a. skadegörelse. Som förutsättning skall
gälla dels att det finns anledning anta att någon medför ett sådant föremål
som kan förklaras förverkat enligt den föreslagna nya regleringen i brottsbalken,
dels att föremålet behöver tas om hand för att avvärja brott.

I propositionen föreslås också en mindre jämkning i 1 § lagen (1986:1(K)9)
om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m.

Tiden för lagstiftningens ikraftträdande har i propositionen föreslagits till
den 1 juli 1988.

Lagrådet

Mot det till lagrådet remitterade förslaget - som i olika avseenden hade en
något annorlunda utformning än det som upptagits i propositionen - hade
lagrådet invändningar i sak i fråga om både förslaget om förverkande och
förslaget om kroppsvisitation och undersökning av handbagage.

Sålunda förordade lagrådet en skärpning av kravet på när ett förverkande
får ske till fall då det är uppenbart att föremålen är avsedda att komma till
brottslig användning. - I linje härmed har förslaget i propositionen i denna
del givits en formulering som klarare ger uttryck för den restriktivitet i
tillämpningen som är avsedd.

I fråga om den korresponderande regleringen i polislagen godtog lagrådet i
sak förslaget om rätt för polisman att undersöka portfölj, handväska eller
annat liknande handbagage. Förslaget i övrigt om kroppsvisitation avstyrkte
lagrådet med hänvisning till den föreslagna bestämmelsens generella utformning
och med åberopande av det starka skydd för en persons kroppsliga
integritet som bör finnas. Härvid hänvisade lagrådet till bestämmelsen i 2
kap. 6 § regeringsformen att varje medborgare gentemot det allmänna är

skyddad mot kroppsvisitation och bestämmelsen i 2 kap. 12 § andra stycket
regeringsformen att begränsning i detta skydd får göras endast för att
tillgodose ett ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och inte
får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som
föranlett begränsningen.

Lagrådets uttalanden har föranlett att förslaget i propositionen utformats
med särskilda preciseringar i fråga om förutsättningarna för kroppsvisitation.
En första precisering följer av den nyss nämnda, mer restriktiva utformningen
av förverkanderegeln i brottsbalken. Denna regel utgör själva grunden för
tillämpningen av bestämmelsen om kroppsvisitation i polislagen. Eftersom
kroppsvisitation får ske endast för att söka efter föremål som kan antas bli
förklarade förverkade, följer av förverkanderegelns formulering att kroppsvisitation
får genomföras endast om det finns omständigheter som ger
uppenbar anledning befara att någon kommer att använda vissa föremål för
att skada egendom. Vidare har i förslaget i propositionen möjligheten till
kroppsvisitation uttryckligen begränsats till fall då det finns anledning anta
att någon viss person medför ett föremål som är avsett att användas för att
skada egendom. Dessutom har i förslaget i propositionen befogenheten att
kroppsvisitera uttryckligen begränsats till fall där det kan antas att föremålet
behöver tas om hand för att avvärja brott.

Motionerna

I samtliga de motioner som väckts med anledning av propositionen riktas
invändningar från grundlagssynpunkt mot den i propositionen föreslagna
regleringen i fråga om kroppsvisitation. Sådana invändningar uttalas också i
motion Ju816.

I de med anledning av propositionen väckta motionerna yrkas avslag på
förslaget till lag om ändring i polislagen; i motion Ju42 yrkas avslag på
propositionen i dess helhet. I motion Ju629 efterlyses strängare straffrättslig
påföljd för den som klottrar och rätt för polis och vaktpersonal att visitera
misstänkta och omhänderta verktyg. I motion Ju816 yrkas ett tillkännagivande
av riksdagen rörande snabb och kännbar reaktion på sådana gärningar det
här gäller.

Konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har begränsat sitt yttrande i ärendet till förslaget i
propositionen om ändring i polislagen, dvs. frågan om vidgade möjligheter
att företa kroppsvisitation.

I sina överväganden uttalar konstitutionsutskottet inledningsvis bl.a. att
det starka skydd som regeringsformen ger den kroppsliga integriteten
innebär att det måste fordras mycket starka skäl för att tillåta ett ingrepp i
denna frihet.

Konstitutionsutskottets majoritet (s, c) uttalar därefter att en sådan
begränsning av skyddet mot kroppsvisitation som föreslås i propositionen
bör undvikas med tanke på det starka skydd som bör finnas för den
kroppsliga integriteten. Mot denna bakgrund och från de utgångspunkter
konstitutionsutskottet har att beakta anser konstitutionsutskottet att propo -

1988/89; JuU 13

sitionen i den del som är föremål för utskottets yttrande bör avstyrkas.
Härefter hänvisar konstitutionsutskottet bl.a. till den omfattning som
vandalisering i form av klotter och liknande skadegörelse fått och uttalar att
en omarbetning av lagförslaget bör övervägas, varvid lagrådets yttrande bör
kunna tjäna som lämplig utgångspunkt.

En minoritet (m, fp, vpk, mp) inom konstitutionsutskottet finner att de
skäl som åberopats i propositionen, nämligen syftet att motverka brott som
innefattar skada på egendom och då särskilt vandalisering i form av klotter,
inte väger tillräckligt tungt för att motivera en begränsning av det starka
skydd som bör finnas för en persons kroppsliga integritet. Mot denna
bakgrund och från de utgångspunkter konstitutionsutskottet har att beakta
bör enligt minoritetens mening propositionen i aktuell del avstyrkas.

Utskottets överväganden

Vandalisering i form av s.k. klotter i allmänna samfärdsmedel och på olika
offentliga platser har på senare tid ökat i en oroande omfattning. Det är till
största delen fråga om ett ungdomsfenomen som är koncentrerat till
storstadsregionerna även om problemen med klotter har ökat också i andra
delar av landet.

Under ärendets beredning har det blivit uppenbart för utskottet att klotter
som vandalisering orsakar det allmänna och enskilda mycket stora kostnader.
Resande med allmänna samfärdsmedel, t.ex. Stockholms tunnelbana,
drabbas dessutom direkt genom störningar i trafiken när nedklottrade vagnar
måste tas ur trafik för att rengöras. Ytterligare en negativ faktor utgör den
kraftigt förfulade miljö som uppstår genom klotter. Enligt utskottets mening
kan man i sammanhanget inte heller bortse från att de brister i fråga om
upprätthållandet av en god allmän ordning som här föreligger, på sikt kan
leda till olyckliga följder för den allmänna laglydnaden.

Som framgår av det anförda utgör klottret ett allvarligt, mångfasetterat
problem och för att komma till rätta med det krävs flera olika åtgärder på
skilda plan. I propositionen redovisas några sådana som redan vidtagits eller
planerats, t.ex. av brottsförebyggande rådet. I detta ärende är intresset i
första hand inriktat på frågan om lagstiftningsåtgärder på det straffprocessuella
området. Utskottet återkommer emellertid i det följande till frågan om
åtgärder av andra slag.

Vad gäller den i propositionen föreslagna lagstiftningen gör utskottet
följande överväganden.

Mot förslaget i propositionen om förverkande av föremål, som är ägnade
att användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom, har
inte riktats några direkta invändningar. Utskottet finner för sin del förslaget
lämpligt och anser att det - som ett led i åtgärderna mot klottret - bör
genomföras. Utskottet har heller inget att erinra mot förslaget till ändring i
lagen om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m. Beträffande båda
förslagen gäller dock att tidpunkten för ikraftträdandet bör bestämmas till
den 1 juli 1989.

Förslaget i propositionen om vidgade möjligheter till kroppsvisitation
däremot inger utskottet viss tveksamhet. Mot förslaget föreligger också en

1988/89: JuU13

stark opinion som - med utgångspunkt i regeringsformens bestämmelser till
skydd för medborgarnas fri- och rättigheter - hävdar att förslaget bör
avstyrkas. Den föreslagna lagtexten har visserligen i denna del - såsom
framgår av redogörelsen ovan - utformats med flera särskilda preciseringar i
fråga om förutsättningarna för kroppsvisitation. Med tanke på det starka
skydd som bör finnas för den kroppsliga integriteten ansluter sig emellertid
utskottet till uppfattningen att förslaget bör avvisas.

Detta utskottets ställningstagande - i en lagstiftningsfråga - innebär dock
inte att det allvarliga problem det här gäller inte skulle påkalla andra
ingripanden och åtgärder från det allmännas sida utöver vad utskottet
tillstyrkt i det föregående. Tvärt om.

I detta hänseende vill utskottet inledningsvis erinra om att flera olika
åtgärder redan vidtagits eller planerats. Utskottet syftar härvid inte minst på
det engagemang som visats från AB Storstockholms Lokaltrafiks sida.
Situationen är emellertid enligt utskottets mening så allvarlig att utskottet
finner anledning att här ta upp och föra vidare några tankar som framkommit
under ärendets behandling.

Även om det - allmänt sett - främst är aktuellt med åtgärder av annat slag
mot klottret än lagstiftning vill utskottet först något uppehålla sig vid
åtgärder av den natur som föreslagits i propositionen. Utskottet är nämligen
inte övertygat om att möjligheterna är uttömda att åstadkomma en lagstiftning
som å ena sidan erbjuder effektiva medel att ta hand om sprayburkar
och annan utrustning för klotter och som å andra sidan inte skulle innebära en
sådan kränkning av den kroppsliga integriteten som ovan nämnts. Arbetet på
att söka en sådan konstruktion bör enligt utskottets mening fortsättas. En
tanke som under detta arbete kan vara värd att pröva är att i polislagen införa
en bestämmelse om ett mindre ingripande tvångsmedel än kroppsvisitation.
Här skulle medges inte bara undersökning av handbagage och liknande utan
även en yttre undersökning av kläder (ytlig kroppsvisitation). I ett sådant
sammanhang bör ytterligare förutsättningarna för när ett så utformat
tvångsmedel skall få tillgripas preciseras. Det bör ankomma på regeringen att
sörja för detta arbete och återkomma till riksdagen med förslag i ämnet.

När det gäller åtgärder utanför lagstiftningens område faller främst i
ögonen tanken att ägarens (trafikföretagens) ansvar för sin egendom bör
kunna leda till ytterligare insatser. Förbättringar synes vara att nå genom
olika tekniska och administrativa åtgärder och - inte minst - genom en ökad
närvaro av personal såväl i vagnar och andra utrymmen upplåtna för
allmänheten som vid depåer och liknande; en mycket stor del av klottret i
tunnelbanevagnar utförs när vagnarna inte går i trafik. I betraktande av att
stora kostnadsbesparingar synes ligga inom räckhåll borde åtminstone
temporärt tämligen omfattande personalresurser kunna sättas in. Självklart
bör också redan inlett samarbete med statliga och kommunala myndigheter
och andra organ fortsättas och intensifieras.

Av lika stor betydelse som det nu sagda är tanken att polisens ansvar för att
upprätthålla allmän ordning och säkerhet bör effektiviseras. Inom ramen för
systemet med s.k. fria resurser för polisverksamheten bör - med tidsmässig
oregelbundenhet - kunna göras personellt tämligen kraftfulla insatser med
god förebyggande effekt. Även eljest bör genom omdisponeringar kunna

1988/89:JuU13

göras insatser som på sikt ger effekter utan skada för det goda förhållandet
mellan allmänheten och polisen. Det ankommer på de lokala polisstyrelserna
att besluta om åtgärder av det slag som nu nämnts.

Som nämnts i det föregående är det här till största delen fråga om ett
ungdomsfenomen, koncentrerat till storstadsregionerna. 1 linje med vad som
anförts motionsvägen faller det sig därför naturligt för utskottet att också
framhålla det ansvar som vilar på socialtjänsten.

Enligt utskottets mening bör det inom socialtjänsten och fritidsverksamheten
satsas på särskilda åtgärder riktade till den storstadsungdom det här
gäller; t.ex. i form av olika fritidsaktiviteter också i centralare delar av de
kommuner som är drabbade. Frågan om olika åtgärder måste inom
socialtjänsten också särskilt uppmärksammas i det fortlöpande samarbetet
med bl.a. skola, polis och trafikföretag. Härvidlag bör uppmuntras det
engagemang som ungdomar har för samhället och för framtiden. Inte heller
kan bortses från socialtjänstens speciella ansvar i förhållande till dem som är
under 15 år och som ertappas med att ha begått skadegörelse av det slag som
här är aktuellt.

Ett nära samband med vad nu sagts har frågan om lämpliga åtgärder mot
den som ertappas med brottslighet av detta slag sedan han fyllt 15 men ej 18
(20) år. Det står till en början klart att man i det längsta måste undvika rent
straffrättsliga påföljder. Gärningarna kan emellertid inte heller lämnas utan
reaktion. I många av de fall det här gäller kan det uppenbarligen vara aktuellt
med sådan vård som avses i 12 § lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser
om vård av unga (dvs. i hem som är anpassade för särskilt noggrann
tillsyn). Med hänsyn till angelägenheten av att motverka att unga människor i
onödan förs in i det tyngre, rent straffrättsliga reaktionssystemet vill
utskottet kraftigt understryka vikten av att vården på s.k. § 12-hem
effektiviseras och anordnas efter aktuella behov.

Under ärendets beredning har framkommit att en mycket stor andel av den
färg som används vid klotter har åtkommits genom tillgrepp i butiker. Detta
förhållande riktar uppmärksamheten på behovet av fortsatta åtgärder från
handelns sida i fråga om hantering och saluhåltande av sprayburkar,
färgpennor och liknande för att förebygga sådana tillgrepp. Regeringen bör
ta initiativ till överläggningar i saken.

Sammantaget har utskottet här förordat olika åtgärder som bör vidtas av
regeringen och skilda myndigheter och organ för att på längre eller kortare
sikt stävja den vandalisering som klottret utgör. Det gäller bl.a. åtgärder av
trafikföretagen och polisen, inom socialtjänsten och andra kommunala och
landstingskommunala organ samt inom handeln. Enligt utskottets mening
bör det ankomma på regeringen att ta de initiativ som kan vara lämpliga för
att effektivt förverkliga de förslag som utskottet fört fram. Vid sidan av
sedvanliga anvisningar i regleringsbrev och andra direktiv kan det vara
aktuellt att anordna överläggningar med trafikföretagen, med aktuella
kommunala organ och med handelns organisationer.

Vad utskottet sålunda med anledning av propositionen och motionerna i
aktuella delar uttalat om åtgärder mot den vandalisering som klottret utgör
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Något uttalande
utöver vad sålunda skett med anledning av yrkande 2 i motion Ju42 påkallas

1988/89:JuU13

inte. Inte heller bör motion Ju629 föranleda någon vidare åtgärd.

Utskottets ställningstagande i det föregående innebär sammanfattningsvis
följande.

Utskottet tillstyrker lagförslag 1 och lagförslag 3 i propositionen, dock med
ändring i fråga om ikraftträdandet. Detta innebär avstyrkande av yrkande 1 i
motion Ju42 i motsvarande del.

Med bifall till motion Ju40, motion Ju41, yrkande 1 i motion Ju42 i
motsvarande del och motion Ju43 avstyrker utskottet bifall till lagförslag 2 i
propositionen samtidigt som utskottet med anledning av propositionen samt
yrkande 2 i motion Ju42, motion Ju629 och yrkande 5 i motion Ju816
hemställer om ett tillkännagivande om åtgärder mot den vandalisering som
klottret utgör.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande förverkande

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:143 och med avslag på
motion 1987/88:Ju42 i denna del (yrkande 1 delvis) antar de genom
propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i brottsbalken,

b) lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid
förverkande m.m.,

dock med den ändringen att tidpunkten för lagarnas ikraftträdande
bestäms till den 1 juli 1989,

2. beträffande kroppsvisitation

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Ju40, motion 1987/
88:Ju41, motion 1987/88:Ju42 i denna del (yrkande 1 delvis) och
motion 1987/88:Ju43 avslår det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387),

3. beträffande åtgärder mot klotter

att riksdagen med anledning av propositionen samt motion 1987/
88:Ju42 i denna del (yrkande 2), motion 1988/89:Ju629 och motion
1988/89:Ju816 i denna del (yrkande 5) som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om åtgärder mot den vandalisering som
klottret utgör.

Stockholm den 21 mars 1989
På justitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark
(s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c),
Bengt-Ola Ryttar (s), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn
Ericson (s), Anders Andersson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c),
Berith Eriksson (vpk). Sigrid Bolkéus (s), Göran Ericsson (m) och Inger
Schörling (mp).

1988/89: JuU13

Reservationer

1988/89: JuU13

1. Åtgärder mot klotter (mom. 3, motiveringen)

Jerry Martinger, Anders Andersson och Göran Ericsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Även om”
och slutar med ”i ämnet” bort ha följande lydelse:

Även om det - allmänt sett - inte minst är aktuellt med åtgärder av annat
slag mot klottret än lagstiftning vill utskottet först något uppehålla sig vid
åtgärder av straffrättslig och liknande natur.

Som angetts i det föregående innefattar klotter vanligen skadegörelse
enligt 12 kap. 1 § brottsbalken. Straffet är böter eller fängelse i högst sex
månader. Ansvar för grov skadegörelse enligt 3 § samma kapitel kan komma
i fråga om - som det heter i paragrafen - av gärningen kommit synnerlig fara
för någons liv eller hälsa eller skadan drabbat sak av stor kulturell eller
ekonomisk betydelse eller om skadan eljest är synnerligen kännbar. Straffet
för grov skadegörelse är fängelse i högst fyra år.

Enligt gällande rätt torde det slags gärningar som det är fråga om i detta
ärende endast sällan vara att bedöma som grov skadegörelse. Utskottet anser
att gällande rätt står i mindre god överensstämmelse med den allmänna
rättsuppfattningen. Som anges i det föregående drabbar klottret det allmänna
och enskilda med stora kostnader, störningar och olägenheter. En stor del
av de gärningar det här gäller bör därför hänföras till grov skadegörelse och
inte till normalbrottet. Att så sker är enligt utskottets mening en nödvändig
markering från lagstiftarens sida som skulle få till följd att de brottsbekämpande
organen skulle ägna ökad uppmärksamhet åt klottret. Eftersom
förberedelse till grov skadegörelse till skillnad från förberedelse till normalbrottet
är straffbar bör den av utskottet förordade lagändringen vidare
innebära fördelar på det straffprocessuella området, t.ex. så att tvångsmedel
enligt rättegångsbalken (anhållande, häktning, husrannsakan och kroppsvisitation)
kan komma i fråga i ett tidigare skede än för närvarande. En sådan
lagändring bör vidare innebära att den som vid kroppsvisitering påträffas
med sprayburkar o. d. inte utan vidare släpps utan i allmänhet får medfölja till
förhör.

Det bör ankomma på regeringen att närmare överväga den lagtekniska
utformningen och att snarast återkomma till riksdagen med förslag. Vid
dessa överväganden bör särskilt prövas tanken att i 12 kap. 3 § brottsbalken
såsom en omständighet att beakta vid bedömandet huruvida brottet är grovt
införa det förhållandet att gärningen varit ägnad att väcka anstöt.

Av väsentlig betydelse för effektiviteten i praktiken av de regler som är
aktuella i dessa sammanhang är självfallet de resurser som står till polisens
förfogande. Frågan om resurstilldelningen behandlar utskottet i samband
med budgetregleringen, och utskottet återkommer också i det följande till
saken. Här bör emellertid understrykas vikten av att omedelbara resurstillskott
sker, så att erforderligt antal poliser kan avdelas för yttre tjänst redan
före sommaren.

I det följande återkommer utskottet också till frågan om sådan vård som
avses i 12 § lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Utöver vad där sägs bör enligt utskottets mening aktualiseras sådan
lagstiftningsöversyn att ungdomar som döms för brott och överlämnas för
sådan vård placeras på hem under kriminalvårdsstyrelsens huvudmannaskap
och - i vidare omfattning än för närvarande - på hem som har låsbara
enheter. En snabbt arbetande parlamentarisk kommission bör tillsättas för
att lämna förslag i saken.

En annan lagstiftningsfråga som enligt utskottets mening bör övervägas är
att inom de sociala myndigheternas ram införa möjligheter att i fråga om
ungdomar som begått brott vidta åtgärder även mot den unges vilja, t.ex.
förbud att vistas i viss miljö eller föreläggande om urinprov för kontroll av att
t.ex. ett tidigare narkotikamissbruk inte fortsätter. Bl.a. för att öka
effektiviteten i dessa och liknande åtgärder bör polisen ges möjligheter att -givetvis under sedvanlig sekretess - kunna registrera ungdomar under 15 år
som begått brott.

När det gäller brott av unga är självklart snabbhet i reaktionen från det
allmännas sida av särskilt stor betydelse. En lagreglerad tidsgräns för
förundersökningsförfarandet beträffande unga bör därför uppställas. Längre
tid än en månad bör som regel inte få gälla i fråga om den som är under 21 år.

Beträffande ungdomsbrottslighet är det vidare enligt utskottets mening
angeläget att möjligheterna till åtalsunderlåtelse - inte minst enligt lagen
(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare - kraftigt
inskränks. I linje härmed anser utskottet vidare att en form av jourdomstolar
för unga bör inrättas så att reaktionen på den brottsliga gärningen kan
komma snabbt.

dels att den del av utskottets yttrande pås. 11 som börjar med ”Ett nära" och
slutar med ”aktuella behov” bort ha följande lydelse:

Ett nära samband med vad nu sagts har frågan om lämpliga åtgärder mot
den som ertappas med brottslighet av detta slag sedan han fyllt 15 men ej 18
(20) år. Det står till en början klart att man i möjligaste mån bör undvika rent
straffrättsliga påföljder. Gärningarna kan emellertid inte heller lämnas utan
reaktion. I många av de fall det här gäller kan det uppenbarligen vara aktuellt
med sådan vård som avses i 12 § lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser
om vård av unga (dvs. i hem som är anpassade för särskilt noggrann
tillsyn). Med hänsyn till angelägenheten av att motverka att unga människor i
onödan förs in i det tyngre, rent straffrättsliga reaktionssystemet vill
utskottet kraftigt understryka vikten av att vården på s.k. § 12-hem
effektiviseras och anordnas efter aktuella behov.

2. Åtgärder mot klotter (mom. 3, motiveringen)

Karin Ahrland och Lars Sundin (fp) anser att den del av utskottets yttrande
på s. 10 som börjar med "Även om” och slutar med ”i ämnet" bort ha
följande lydelse:

Även om det - allmänt sett - främst är aktuellt med åtgärder av annat slag
mot klottret än lagstiftning vill utskottet först något uppehålla sig vid
åtgärder av straffrättslig och straffprocessrättslig natur.

I blickpunkten faller då den nuvarande regleringen av institutet åtalsunderlåtelse.
De skadegörelsebrott det här gäller är enligt utskottets mening av

1988/89:JuU13

så allvarligt slag att möjligheterna till åtalsunderlåtelse - inte minst enligt
lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare -måste kraftigt inskränkas. I linje härmed anser utskottet vidare att en form av
jourdomstolar för unga bör inrättas så att reaktionen på den brottsliga
gärningen kan komma snabbt. I detta sammanhang bör också prövas en
ordning enligt vilken gärningsmannen, t.ex. den som klottrat, konfronteras
med offret för att öka medvetenheten och ansvarskänslan hos gärningsmannen.

På påföljdssidan måste enligt utskottets mening konstateras att den
nyligen genomförda lagstiftningen om skyldighet för gärningsmannen att
vidta åtgärder för att avhjälpa eller begränsa skada på grund av brott (27 kap.
5 § brottsbalken och 6 b § lagen med särskilda bestämmelser om unga
lagöverträdare) inte kommit att tillämpas så effektivt och i sådan omfattning
som avsetts. Orsakerna härtill liksom möjligheterna till en effektivisering bör
undersökas. Utskottet förordar vidare att ett system med samhällstjänst
snarast införs som alternativ till fängelse för unga lagöverträdare.

Det bör ankomma på regeringen att sörja för det arbete utskottet nu
förordat samt att snarast återkomma till riksdagen med förslag.

I fråga om tillämpningen av gällande regler om kroppsvisitation m.m.
anser utskottet att redan befintliga regler ger utrymme för ingripande mot
klottrare. Vad som i första hand saknas är resurser för att genomföra en
effektiv övervakning och för att kunna ingripa mot och utreda den
ifrågavarande brottsligheten.

3. Åtgärder mot klotter (mom. 3, motiveringen)

Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 10 som börjar med "Även om” och slutar med "i ämnet" bort
ha följande lydelse:

I blickpunkten faller då den nuvarande regleringen av institutet åtalsunderlåtelse.
De skadegörelsebrott det här gäller är enligt utskottets mening av
så allvarligt slag att möjligheterna till åtalsunderlåtelse - inte minst enligt
lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare -måste kraftigt inskränkas. I linje härmed anser utskottet vidare att en form av
jourdomstolar för unga bör inrättas så att reaktionen på den brottsliga
gärningen kan komma snabbt. I detta sammanhang bör också prövas en
ordning enligt vilken gärningsmannen, t.ex. den som klottrat, konfronteras
med offret för att öka medvetenheten och ansvarskänslan hos gärningsmannen.

1988/89: JuU 13

undersökas. Utskottet förordar vidare att ett system med samhällstjänst
snarast införs som alternativ till fängelse för unga lagöverträdare.

Den skadegörelse det här är fråga om innebär ibland att inredningen i
allmänna färdmedel skärs sönder. Det nyligen införda förbudet mot att i vissa
fall inneha knivar och andra farliga föremål bör därför utsträckas till att gälla
också på allmän plats.

Det bör ankomma på regeringen att sörja för det arbete utskottet nu
förordat samt att snarast återkomma till riksdagen med förslag.

I fråga om tillämpningen av gällande regler om kroppsvisitation m.m.
anser utskottet att redan befintliga regler ger utrymme för ingripande mot
skadegörare/klottrare. Vad som i första hand saknas är resurser att övervaka,
ingripa och utreda nämnda brott.

1988/89: JuU13

Konstitutionsutskottets yttrande
1988/89: KU 1 y

Kroppsvisitation

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har hemställt om yttrande från konstitutionsutskottet över
proposition 1987/88:143 om ändring i brottsbalken m.m. (förverkande av
hjälpmedel vid skadegörelse m.m.) jämte motionerna 1987/88:Ju40 av
Per-Olof Strindberg m.fl. (m). 1987/88:Ju41 av Karin Ahrland m.fl. (fp).
1987/88:Ju42 av Lars Werner m.fl. (vpk) samt 1987/83:Ju43 av Bertil
Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c). Konstitutionsutskottet begränsar sitt
yttrande till det i propositionen ingående förslaget till lag om ändring i
polislagen (1984:387). Ändringen avser utvidgade möjligheter att företa
kroppsvisitation.

Propositionen

l propositionen föreslås en utvidgning av förverkandebestämmelserna i 36
kap. 3 § brottsbalken - de nya bestämmelserna föreslås intagna i en särskild
punkt 3 i paragrafen - med syfte att göra det lättare att motverka
vandalisering i form av klotter och liknande skadegörelse. Enligt förslaget
skall det bli möjligt att förklara förverkade föremål som kan användas som
hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom. Förutsättningen är
att föremålen har påträffats i situationer som gav uppenbar anledning att
befara att föremålen skulle komma till användning vid sådana brott.

Förverkanderegeln föreslås kompletterad med en regel om kroppsvisitation
intagen i 19 § polislagen (1984:387). En polisman skall kunna kroppsvisitera
samt undersöka portfölj, handväska eller annat liknande handbagage för
att söka efter föremål som är ägnade att användas som hjälpmedel vid brott
som innefattar skada på egendom. En förutsättning är att det finns anledning
att anta att den som utsätts för åtgärden medför ett sådant föremål som kan
förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 § 3 brottsbalken och att föremålet
behöver tas om hand för att avvärja brott.

Propositionen föregicks av remiss till lagrådet. I denna hade föreslagits att
formellt sett samma förutsättningar skulle gälla för att söka efter föremål som
är ägnade att användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på
egendom som för dem som enligt 19 § andra stycket polislagen redan gäller
beträffande vapen och andra farliga föremål som är ägnade att användas vid
brott mot liv och hälsa. Enligt detta lagrum får en polisman i den utsträckning
som behövs söka efter sådana föremål om det med hänsyn till omständighe -

1988/89:JuU13

Bilaga

terna kan antas att föremålet kan förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 8
brottsbalken. För detta ändamål får polismannen även undersöka portfölj,
handväska eller annat liknande handbagage. I 36 kap. 3 § brottsbalken anges
bl.a. att förverkande får beslutas i fråga om föremål som är ägnade att
användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa och som har påträffats under
omständigheter som gav anledning att befara att de skulle komma till sådan
användning. En anledning till att de ovannämnda bestämmelserna i polislagen
(prop. 1986/87:115, Juli 36) infördes var att polisen skulle få möjlighet
att mera rutinmässigt kontrollera om personer bär med sig sådana föremål i
situationer då det finns en överhängande risk för våld som inte är knuten till
en viss person.

Lagrådet framhöll i sitt yttrande att en sådan regel om begränsning av
skyddet mot kroppsvisitation som det remitterade lagförslaget innehöll
borde undvikas med tanke på det starka skydd som bör finnas för en persons
kroppsliga integritet. Lagrådet avstyrkte remissförslaget i denna del med
hänvisning till den föreslagna bestämmelsens generella utformning och det
starka skydd som bör finnas för en persons kroppsliga integritet. Lagrådet
föreslog i stället en bestämmelse som ger en polisman möjlighet att företa en
undersökning som inte innebär ett angrepp på den enskildes kroppsliga
integritet utan riktar sig mot föremål som förvaras eller transporteras i väskor
och annat handbagage.

Lagrådsyttrandet ledde till en begränsning och precisering av tillämpningsområdet
för lagförslaget, dock utan att möjligheten att företa kroppsvisitation
begränsades till undersökning av handbagage.

Grundlagsskyddet m.m.

Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det
allmänna skyddad mot kroppsvisitation. Med kroppsvisitation avses undersökning
av någons kläder eller av något som denne har med sig, t.ex. en
handväska (prop. 1975/76:209 s. 147). Regeringsformen medger dock att
skyddet mot kroppsvisitation begränsas. För att så skall få ske uppställs vissa
krav. En sådan begränsning får således enligt 2 kap. 12 § andra stycket
regeringsformen endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbart i
ett demokratiskt samhälle. Vidare gäller att begränsningen aldrig får gå
utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett
den och inte heller får sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria
åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar.

Frågan om inskränkning i skyddet mot kroppsvisitation har behandlats av
riksdagen vid flera tillfällen. Frågan har bl.a. tagits upp i samband med
riksdagsbehandlingen av proposition 1986/87:115 om ändring i polislagen. I
syfte att förebygga våldsbrott föreslogs i propositionen att det i 19 §
polislagen infördes en bestämmelse som under vissa omständigheter ger
polisman rätt att kroppsvisitera personer för att söka efter vapen eller andra
farliga föremål som är ägnade att användas vid brott mot liv eller hälsa om det
med hänsyn till omständigheterna kan antas att ett sådant föremål kan
förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 brottsbalken. För sådant ändamål skulle
polisen enligt lagförslaget också få undersöka portfölj. handväska eller annat

1988/89: JuU 13

Bilaga

liknande handbagage. I justitieutskottets betänkande 1986/87:36 anfördes
att den föreslagna regleringen borde godtas mot bakgrund av intresset av att
förebygga våldsbrottslighet. Justitieutskottet anförde att det här gällde att
värna om ett syfte som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Vidare
anfördes att regleringen enligt utskottets mening låg inom ramen för vad som
är nödvändigt med hänsyn till ändamålet samtidigt som den inskränkning i ett
grundlagsskyddat intresse som skedde var demokratiskt godtagbar. Justitieutskottets
majoritet tillstyrkte propositionen i denna del. I en reservation (m,
fp) framhölls att lagförslaget och motiven var alltför allmänt utformade.
Enligt reservanterna förelåg risk att många oskyldiga människor kunde
drabbas av långtgående ingrepp i integriteten. Reservanterna hemställde att
riksdagen skulle avslå lagförslaget och anförde att regeringen borde upprätta
ett nytt förslag i skärpande riktning. Riksdagen beslöt i enlighet med
utskottets majoritetsförslag.

Motionerna

Det starka skydd mot kroppsvisitation som regeringsformen ger har åberopats
i samtliga motioner. I motion Ju40 av Per-Olof Strindberg m.fl. (m)
framhålls att kroppsvisitation innebär en grov integritetskränkning som inte
kan tillåtas utan mycket starka skäl. Det måste enligt motionärerna finnas
proportion mellan den skada en medborgare kan misstänkas kunna vålla och
den integritetskränkning det allmänna tillåter ordningsmakten att åsamka
medborgaren. 1 motion Ju41 av Karin Ahrland m.fl. (fp) sägs att de fall där
undantag från det grundlagsfästa skyddet mot kroppsvisitation måste göras
huvudsakligen bör inskränkas till att avse eftersökande av föremål vid brott
som är att anse som allvarligare än klotter. Enligt motion Ju42 av Lars
Werner m.fl. (vpk) innebär regeringens förslagen mycket allvarlig inskränkning
i regeringsformens skydd mot kroppsvisitation och att rättssäkerheten
ytterligare åsidosätts. I samtliga tre motioner yrkas att förslaget till lag om
ändring i polislagen avslås. Bertil Fiskesjö och Bengt Kindbom (båda c)
ifrågasätter i motion Ju43 starkt om regeringsförslaget är förenligt med de
allmänna bestämmelser om skydd mot kroppsvisitation som finns i regeringsformen.
Motionärerna anser inte att de brott som lagförslaget i det här fallet
syftar till att beivra är av sådan karaktär att det är motiverat att göra avkall på
det viktiga skyddet mot kroppsvisitation. Det är dock enligt denna motion
nödvändigt att polisen kan göra undersökningar av handbagage o.d.
Lagförslaget bör därför enligt motionen omarbetas, och en utgångspunkt kan
då vara lagrådets yttrande i denna del.

Konstitutionsutskottets överväganden

Skydd mot kroppsvisitation ingår bland de fri- och rättigheter som upptagits i
regeringsformen (2 kap. 6 § RF). Endast i vissa undantagssituationer får
genom lag en begränsning ske vad gäller detta skydd. Förutsättningen för en
sådan åtgärd är att den kan godtas i ett demokratiskt samhälle, och
begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det
ändamål som har föranlett den (2 kap. 12 § RF). Det starka skydd som

1988/89:

Bilaga

regeringsformen på detta sätt ger den kroppsliga integriteten innebär att det
måste fordras mycket starka skäl för att tillåta ett ingrepp i denna frihet.

Enligt konstitutionsutskottets mening bör en begränsning av skyddet mot
kroppsvisitation som föreslås i propositionen undvikas med tanke på det
starka skydd som bör finnas för den kroppsliga integriteten. Mot denna
bakgrund och från de utgångspunkter konstitutionsutskottet har att beakta
anser utskottet att propositionen i den del sorn är föremål för utskottets
yttrande bör avstyrkas.

Med hänsyn till den omfattning som vandalisering i form av klotter och
liknande skadegörelse fått har det i många sammanhang hävdats att det är
synnerligen angeläget att söka komma till rätta med dessa samhällsproblem.
Enligt utskottet bör övervägas en omarbetning av lagförslaget, varvid
lagrådets yttrande bör kunna tjäna som en lämplig utgångspunkt.

Stockholm den 8 november 1988
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s). Anders Björck (m). Catarina Rönnung (s).
Kurt Ove Johansson (s). Birgit Friggebo (fp). Bertil Fiskesjö (c). Sture Thun
(s). Hans Nyhage (m). Anita Modin (s). Torgny Larsson (s). Elisabeth
Fleetwood (m). Ylva Annerstedt (fp). Bengt Kindbom (c), Bo Hammar
(vpk). Hans Leghammar (mp). Ulla Pettersson (s) och Rosa-Lill Wählstedt

(s).

Avvikande mening

Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp). Hans Nyhage (m). Elisabeth
Fleetwood (m). Ylva Annerstedt (fp), Bo Hammar (vpk) och Hans
Leghammar (mp) anser att utskottet i stället för det avsnitt som börjar
"Enligt konstitutionsutskottets" och slutar "utgångspunkt" bort anföra
följande:

Det skäl som åberopats i propositionen, nämligen syftet att motverka brott
som innefattar skada på egendom och då särskilt vandalisering i form av
klotter, väger enligt konstitutionsutskottets mening inte tillräckligt tungt för
att motivera en begränsning av det starka skydd som bör finnas för en persons
kroppsliga integritet. Mot denna bakgrund och från de utgångspunkter
konstitutionsutskottet har att beakta anser utskottet således att propositionen
i den del som är föremål för utskottets yttrande bör avstyrkas.

1988/89:JuU13

Bilaga

gotmb 88408. stockholm 1989