Jordbruksutskottets betänkande
1988/89: JoU21

Jordbruksprisreglering m. m.

1988/89: JoU21 ^

1988/89

JoU21

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas proposition 1988/89:140 om reglering av
priserna på jordbruksprodukter, m.m. Förslagen läggs fram med utgångspunkt
i den GATT-överenskommelse som träffats i böljan av april 1989
och utgör därför förslag till tillfälliga lösningar som endast bör tillämpas
under den nu aktuella perioden. Vidare lämnas förslag om minskning av
vissa regleringar inom livsmedelsområdet och förslag rörande användningen
av genteknik vid växtodling.

Utskottet behandlar i detta sammanhang även 132 fristående motionsyrkanden
om olika jordbrukspolitiska frågor samt 106 motionsyrkanden
som väckts med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker i huvudsak regeringens förslag om kompensation till
lantbruket under regleringsåret 1989/90. I fråga om överskottsproduktionen
av spannmål föreslår utskottet med anledning av motioner (m,fp,c) att
statens delansvar för återstoden av innevarande femårsperiod skall utgöra
40 % av de verkliga kostnaderna för överskottet vid normalskörd. Vidare
förordar utskottet en förlängning av verksamheten med omställning av
spannmålsproduktionen och föreslår i samband härmed även ett riksdagsuttalande
om dispositionen av 1989 års ansvarsmedel.

Viss ytterligare utredning föreslås vad beträffar strukturfrågor inom
sockemäringen.

Regeringens förslag om ändringar i fråga om kvalitetskontrollen av mejeriprodukter,
potatis och vissa andra livsmedel avstyrks.

Anslaget till prisstöd till jordbruket i norra Sverige föreslås uppräknat
till 625 milj. kr., en höjning med 55 milj. kr. jämfört med regeringens förslag.

Till betänkandet fogas 34 reservationer och 10 särskilda yttranden.

Propositionen

I proposition 1988/89:140 har regeringen (jordbruksdepartementet) föreslagit dels

att riksdagen antar förslagen till

1. lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318), 1

1 Riksdagen 1988/89. 16 sami. Nr 21

2. lag om upphävande av vissa kungörelser om obligatorisk kontroll av
vissa livsmedel som exporteras,

3. lag om upphävande av kungörelsen (1959:187) angående kvalitetsbenämning
på matpotatis,

dels att riksdagen

4. godkänner vad i propositionen förordats i fråga om prisregleringen på
jordbruksprodukter inkl. sockerbetor och socker under regleringsåret
1989/90 (avsnitt 2.3),

5. godkänner vad i propositionen förordats beträffande dispositionen av
anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område (avsnitt 2.3.1),

6. godkänner vad i propositionen förordats i fråga om användningen av
avgiftsmedel som inflyter under regleringsåret 1989/90 (avsnitt 2.4),

7. godkänner vad i propositionen förordats i fråga om prisregleringen för
ägg (avsnitt 2.5.1),

8. godkänner vad i propositionen förordats i fråga om kvalitetskontroll
av ägg och matpotatis (avsnitten 2.5.2 och 2.5.3),

9. godkänner vad i propositionen förordats i fråga om stöd till jordbruket
i norra Sverige (avsnitt 2.6).

Under rubriken Anslagsfrågor har regeringen föreslagit att riksdagen

10. till Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige för budgetåret
1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 45 000 000 kr.,

11. till Statens jordbruksnämnd för budgetåret 1989/90 anvisar ett ramanslag
på 31 415 000 kr.,

12. till Prisstöd till jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1989/90
anvisar ett förslagsanslag på 570 000 000 kr.

Lagförslagen är av följande lydelse:

1988/89: JoU21

1 Förslag till
Lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318)

Härigenom föreskrivs i fråga om växtskyddslagen (1972:318)
dels att i 3 — 5 och 11 §§ ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen
,

dels att 2, 6, 8 och 10§§ skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 8 § skall sättas närmast före 6 §,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2a§, samt närmast före

2 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Lagen är ej tillämplig på insekts- Lagen tillämpas inte på insektshärjning
som avses i 34 § skogs- härjning som avses i 20 § skogsvårdslagen
(1948:237). vårdslagen (1979:429).

Användning av genteknik

2 a §

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om förbud mot eller
villkor för användning av

1. genteknik på växter,

2. gentekniskt modifierade växter,
samt

3. gentekniskt modifierade organismer
vid växtodling.

Innehavare av mark, byggnad eller
transportmedel är skyldig att
lämna tillträde för åtgärd som avses
i 5 § första stycket 2, 3 och 7.

Innehavare av mark, byggnad eller
transportmedel är skyldig att
lämna tillträde för åtgärd som avses
i 5§ första stycket 2, 3 och 7 samt
för kontroll av att föreskrifter som
meddelats med stöd av 2a§ efterlevs.

För kostnad eller förlust som föranletts
av beslut enligt denna lag
eller med stöd av lagen meddelade
bestämmelser kan utgå ersättning
av statsmedel. Fråga om ersättning
prövas av Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer.

För kostnad eller förlust som föranletts
av beslut enligt denna lag
eller med stöd av lagen meddelade
bestämmelser för att bekämpa eller
hindra spridning av växtskadegörare
kan ersättning lämnas av statsmedel.
Frågor om ersättning prövas
av regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.

1988/89: JoU21

1 Senaste lydelse 1977:351.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89: JoU21

10 §

Till böter dömes den som uppsåt- Till böter döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet ligen eller av oaktsamhet

1. underlåter att göra anmälan enligt 4 §,

2. underlåter att efterkomma fö- 2. underlåter att efterkomma föreläggande
eller bryter mot före- reläggande eller bryter mot föreskrift
eller förbud som meddelats skrift eller förbud som meddelats

med stöd av 5 §, med stöd av 2 a eller 5 §, eller

3. åsidosätter skyldighet enligt 6§.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

2 Förslag till

1988/89: JoU21

Lag om upphävande av vissa kungörelser om obligatorisk
kontroll av vissa livsmedel som exporteras

Härigenom föreskrivs att följande kungörelser skall upphöra att gälla vid
utgången av juni 1990, nämligen

1. kungörelsen (1950:506) med vissa bestämmelser angående utförsel av
fisk, fiskrom och fiskkonserver,

2. kungörelsen (1958:528) med vissa bestämmelser angående utförsel av
smör, ost och ägg.

3 Förslag till

1988/89: JoU21

Lag om upphävande av kungörelsen (1959:187) angående
kvalitetsbenämning på matpotatis

Härigenom föreskrivs att kungörelsen (1959:187) angående kvalitetsbenämning
på matpotatis skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990.

Motioner

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1989

1988/89: Jo201 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors och Elving Andersson
(båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändrad stödområdesindelning i norra Bohuslän
och Dalslands skogs- och mellanbygder.

1988/89: Jo205 av Ulla Pettersson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten
av regional- och miljöpolitiska hänsynstaganden samt långsiktig planering
avseende sockerbetsodlingen inom upptagningsområdena för de s. k.
ö-bruken.

1988/89: Jo206 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arealersättning
och förtur för det norrbottniska jordbruket.

1988/89: Jo208 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att jordbruket inom samtliga kommuner och
församlingar som erhåller glesbygdsstöd skall placeras i prisområde 1.

1988/89: Jo209 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (båda c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sockerbetsodlingen på Öland och Kalmar läns fastland.

1988/89: Jo210 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en 95- procentig självförsörjningsgrad i sockerproduktionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökad sockerbetsareal på Gotland,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av längre avtalsperioder.

1988/89: Jo211 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppodling av
viss skogsmark.

1988/89: Jo213 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kantzoner
(skyddszoner) som miljöförbättrande åtgärder i jordbruket.

1988/89: Jo215 av Nils T Svensson och Bengt Silfverstrand (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om främjande av nya och milj ovänligare sorter i svensk potatisodling.

1988/89: Jo216 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om målsättningen för beredskapen av livsmedel och insatsvaror,
Motiveringen återfinns i motion 1988/89: FÖ503.

1988/89: JoU21

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regional livsmedelsproduktion.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89: FÖ503.

1988/89: Jo217 av Ulla Tillander m. fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts beträffande jordbruk och trädgårdsnäring,

1988/89: Jo218 av Kjell Ericsson och Jan Hyttring (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen justerar och kompletterar stödet till
jordbruket i norra Sverige, bl. a. så att skogs- och mellanbygderna i Värmland
kommer upp i högre stödområde,

2. att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag som ger ökad
lönsamhet för jordbruket i norra Sverige

3. att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag om rekryteringsstöd
till unga jordbrukare,

4. att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag om stöd för potatisodlingen
i Värmlands skogsbygder.

1988/89: Jo219 av Stina Eliasson och Martin Olsson (båda c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att för budgetåret 1989/90 anvisa 100 milj. kr. till särskilda
åtgärder för Norrlandsjordbruket i enlighet med vad som i motionen
anförts.

1988/89: Jo221 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den skall
snabbutreda förutsättningarna för ett stöd för den fortsatta utveckling av
resurssnåla system för distribution av mjölk som bygger på att man använder
returförpackningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att utredningen
också leder till en plan för hur en sådan systemutveckling kan påskyndas.

1988/89: Jo222 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vår framtida
jordbrukspolitik.

1988/89: Jo223 av Birger Schlaug (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen i uppdrag att säkra fäbodbrukarnas
rätt att leverera mjölk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen i uppdrag att också säkra
andra småbrukares rätt att leverera mjölk i glesbygd.

1988/89: Jo224 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att mängden
jordbruksgifter måste halveras redan under odlingssäsongen 1990 genom
en kvotering av giftmängdema på sätt som beskrivs i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ytterligare
minskningar av giftanvändningen skall ske påföljande år enligt en plan
som skall framläggas för riksdagen senast under hösten 1989,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ökad användning
av så kallade lågdospreparat inte skall få vara ett sätt att statistiskt
visa på minskningar i giftanvändningen,

1988/89: JoU21

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förbrukningen
av försurande konstgödselmedel skall minska och att det skall
åligga jordbruksdepartementet att se till att vi också får en halvering av
dessa konstgödselmedel under odlingssäsongen 1990,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ytterligare
minskningar av användningen av försurande konstgödselmedel skall ske
påföljande år enligt en plan som regeringen skall redovisa för riksdagen
under hösten 1989,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen
skall initiera ett omfattande kalkningsprogram för att komma till rätta
med det ökande kalkningsunderskottet och att de mest försurade markerna
prioriteras,

1988/89: Jo225 av Kersti Johansson och Stina Gustavsson (båda c) vari
yrkas att ett särskilt prisstöd eller andra ekonomiska insatser kommer till
stånd som gör det möjligt att bibehålla en mjölkproduktion och därmed ett
öppet landskap och en levande landsbygd i skogs- och mellanbygderna i
södra Sverige.

1988/89: Jo227 av Karl Erik Olsson och Ingbritt Irhammar (båda c) vari
yrkas

1. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts
om höjning av självförsörjningsgraden på socker,

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning av samhällseffekterna av
nedläggning av sockerbruk i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89: Jo228 av Ingrid Hasselström Nyvall (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen
av betodling på Öland och Gotland.

1988/89: Jo229 av Håkan Hansson och Karl Erik Olsson (båda c) vari yrkas 1.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nya industriråvaror från lantbruket,

2. att riksdagen hos regeringen begär att förutsättningarna för en industriell
utveckling av produkter från jordbruket övervägs, innan nya genomgripande
förändringar av jordbruket föranstaltas.

1988/89: Jo231 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det
framtida svenska jordbruket och stödsystemets utformning.

1988/89: Jo233 av Bo Lundgren m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
att självförsörjningsgraden beträffande socker skall vara minst 95 %.

1988/89:Jo235 av Berit Oscarsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
att Västmanlands bergslagsdel vad gäller prisstöd till jordbruk hänförs till
stödområde 4.

1988/89: JoU21

1988/89: Jo236 av Bo Finnkvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening

ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att förändra
jordbrukspolitiken så att för miljön viktiga jordbruksenheter bevaras.

1988/89: Jo239 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att all brukningsvärd åkermark skall bevaras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konsumentmålet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av ett folkhälsomål,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inkomstmålet för jordbrukare,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de regionalpolitiska målen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljömålet för jordbrukare,

9. att riksdagen beslutar att samhällets delkostnadsansvar för överskottsarealen
skall vara 60 %,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av samhällets delansvar för överskottsarealens
kostnader,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samhällsekonomiskt mål,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av den framtida jordbrukspolitiken,

1988/89: Jo240 av Arne Andersson i Ljung (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den
framtida försörjningsberedskapen avseende livsmedel.

1988/89: Jo243 av Ingvar Eriksson och Rune Rydén (båda m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om användning av stråförkortningsmedel.

1988/89: Jo246 av Sven-Erik Alkemark och Torgny Larsson (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jordbruksavgiftema och andra handelshinder bör lyftas
av från de livsmedelsprodukter från u-länder för vilka Sverige tecknat
GSP-avtal om tullfrihet.

1988/89: Jo247 av Nils T Svensson och Gunnar Nilsson (båda s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kartläggning av de genomsläppliga markområdena och deras
avrinningsområden i syfte att skapa naturreservat och liknande,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett utjämnande lånesystem för finansiering av skogsplantering
på lättgenomsläppliga marker.

1988/89: JoU21

1988/89: Jo248 av Per Stenmarck och Rune Rydén (båda m) vari yrkas

1. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående stöd till forskning och utveckling av alternativa jordbruksgrödor
som kan användas som råvaror i industriell produktion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående stöd till skogsplantering på åkermark.

1988/89: Jo249 av Boije Nilsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att nödvändiga strukturförändringar
inom jordbruket i Kristianstads och Blekinge län bör genomföras med betryggande
övergångstider och i övrigt under former som gynnar övergång
till annan verksamhet i enlighet med vad i motionen anförts.

1988/89: Jo250 av Bertil Danielsson och Karl-Gösta Svenson (båda m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om sockerbetsodlingen på Öland och Gotland och om
beslutets långsiktiga karaktär, samt om en 95- procentig självförsöijningsgrad
av socker.

1988/89: Jo251 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m) vari yrkas 1.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av en ändrad prisstödsindelning i Värmland
innebärande en ökning av prisstödssumman med ca 15 milj. kr. inom ramen
för Norrlandsstödets anslag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt
framhålls i motionen om åtgärder för att vidmakthålla och utveckla jordbruksnäringen
i Värmland med sin stora betydelse för landsbygden och
turistnäringen.

1988/89: Jo253 av Göran Engström och Birgitta Hambraeus (båda c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om projektet Utvecklingsgården i Bergslagen.

1988/89: Jo254 av Bengt Rosén m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 90 milj. kr.
av regleringsmedel avsätts för att under budgetåret 1989/90— 1991/92 stimulera
de i motionen nämnda energiskogsprojekten,

1988/89: Jo257 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av kombinationen jord, skog och annat näringsliv,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om val av prislinje,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avreglering och jordbruksskydd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om enskilt ägande och fritt företagande,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mångfald och förutsättningar för detta inom det framtida jordbruket,

1988/89: JoU21

9. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens ansvar för överskottsproduktionen av spannmål,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arealanpassad djurproduktion,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbruket och miljön,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åkermarkens användning bl. a. till odling av biobränslen
samt industriråvaror,

15. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av användningen
av hittills influtna medel från skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Norrlandsstödet,

1988/89: Jo258 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rådgivning om alternativa odlingsformer under Biodynamiska
föreningens ansvar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en omprioritering av forskningsresurser så att behoven vid
Nordisk Forskningsring för Biodynamisk odling kan tillgodoses,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arealbaserat stöd för omläggning till alternativ odling i form av
ett fast omställningsbidrag och ett behovsprövat, rörligt avvecklingsbidrag.

1988/89: Jo260 av Bengt Harding Olson m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tilläggsdirektiv till den parlamentariska jordbruksgruppens arbete,

Motiveringen återfinns i motion 1988/89: A440.

1988/89: Jo261 av Siw Persson m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den produktiva jordbruksmarken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skapande av förutsättningar för en långsiktig hushållning med
jordbrukets produktionsreserver,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att sträva efter att på sikt upphöra med kemiska bekämpningsmedel,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade möjligheter till arealbidrag,

1988/89: Jo262 av Arne Kjörnsberg m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen uttalar
sig för att hushållningssällskapen, om möjligt tillsammans med studieförbunden,
bör utarbeta lämpligt studiematerial om kemikaliefritt odlande.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89: U822.

1988/89: JoU21

1988/89: Jo264 av andre vice talman Christer Eirefelt och Margareta Fogelberg
(båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en ändrad inriktning på jordbrukspolitiken.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89: N320.

1988/89: Jo267 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en långsiktig livsmedelspolitik som underlag för
svenska ställningstaganden i internationella förhandlingar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utveckla och bevara det svenska jordbruket,

3. att riksdagen uppdrar åt regeringen att vid internationella livsmedelsoch
jordbruksförhandlingar lägga stor vikt vid miljö- och kvalitetsaspekter,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att grunderna
för en långsiktig livsmedelspolitik skall vara:

— ett ekologiskt jordbruk

— ett jordbruk i hela landet

— goda arbetsförhållanden och försöijningsvillkor för de som arbetar
inom jordbruk, förädlingsindustri, distribution och handel

— reellt inflytande för konsumenterna i livsmedelsproduktionens alla led

— ett jordbruk med låg sårbarhet i krissituationer

— en solidaritet med tredje världens länder inom de internationella relationerna
på jordbruksområdet,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett permanent stöd för
omläggning till alternativ odling,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utformande av ersättning
för verksamhet vid s. k. modellgårdar,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en successiv utbyggnad av verksamheten med rådgivning i alternativ
odling,

10. att riksdagen beslutar att spridning av slam på åkermark förbjuds
tills dess att gränsvärden som skyddar miljö och produkter fastlagts,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till etableringskontroll för
jordbruksföretag som genom nyinvesteringar uppnår 50 djurenheter eller
mer,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en större del av jordbruksstödet bör gå till mindre företag,

13. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen om konkurrensförhållanden
i svensk industri särskilt ska se över situationen inom livsmedelsproduktionens
förädlingsled samt lämna förslag till åtgärder,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om solidaritet med tredje världen,

1988/89: Jo268 av Magnus Persson m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om framtida stödregler för jordbruket,

Motiveringen återfinns i motion 1988/89: A464.

1988/89: JoU21

1988/89: Jo269 av Birgitta Hambraeus och Göran Engström (båda c) vari 1988/89: JoU21
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om extra omställningsstöd för att lansera Dalarna som ett
försökslän för alternativ odling,

2. att riksdagen beslutar omfördela Norrlandsstödet i enlighet med vad
som anförts i motionen.

1988/89: Jo271 av Åsa Domeij m. fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rådgivning till ekologiskt lantbruk,

1988/89: Jo272 av Karin Starrin m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en särskild plan för det fortsatta
stödet till den alternativa odlingen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
i övrigt sägs om den alternativa odlingen.

1988/89: Jo276 av Bengt Silfverstrand och Nils T Svensson (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av åtgärder mot slamanvändning i livsmedelsproduktionen.

1988/89: Jo277 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av en omläggning av den svenska jordbrukspolitiken.

1988/89: Jo278 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten
av ett ökat nyföretagande inom jordbruket i de norra länen i allmänhet
och i Norrbotten i synnerhet.

1988/89: Jo280 av Nils-Olof Gustafsson och Marianne Stålberg (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det jämtländska jordbruket.

1988/89: Jo281 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av erforderlig uppräkning av norrlandsstödet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av särskilt stöd för underlättande av nyetablering och
generationsväxling,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en översyn av avbytartjänsten i syfte att effektivisera
och förbilliga servicen till jordbrukarna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att genom ekonomiskt stöd och rådgivning underlätta
bildandet av gemensamma lösningar inom djurhållning, t. ex. sambeten,

1988/89: Jo282 av Sven-Olof Petersson och Marianne Jönsson (båda c)

vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförts om lantbrukets avbytartjänst.

1988/89: Jo284 av Olle Östrand m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att jordbruksutredningen ges i uppdrag att kartlägga avbytarsystemets
framtida utformning och föreslå lösningar i syfte att trygga
denna verksamhet.

1988/89: Jo289 av Maj-Inger Klingvall m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att reglera försäljningen av bekämpningsmedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på besprutningsfria zoner i lantbruket,

1988/89: Jo291 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (båda fp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär att kommunerna Strömstad, Tanum,
Sotenäs och Munkedal föres till prisstödsområde 3 och kommunerna
Lysekil, Uddevalla, Stenungsund, Orust, Tjörn och Kungälv till prisstödsområde
4.

1988/89: Jo292 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om angelägenheten av att jordbruksproduktionen på Gotland ges
en lämplig omfattning och inriktning,

Motiveringen återfinns i motion 1988/89: A484.

1988/89: Jo293 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör vara självförsöijande med baslivsmedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att åkermark bör användas i första hand för produktion av
livsmedel, i andra hand för energi,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att minst den nuvarande åkermarken bör behållas i produktion,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att målsättningen bör vara att halvera kväveläckaget från jordbruksmark
inom tre år,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att användningen av konstgödselkväve bör minska med 30 %
inom tre år,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att användningen av konstgödselkväve bör minska med 50 %
inom fem år,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jordbruksföretag med djurhållning bör ha en lagringskapacitet
för stallgödsel för minst 12 månader fr. o. m. 1992,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jordbruksföretag i problemområden bör vara koncessionspliktiga,

1988/89: JoU21

9. att användningen av kemiska bekämpningsmedel bör minska med 80
% inom sju år,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att spridningen av kadmium från fosfatgödsel bör minska
med 90 % i förhållande till vad som spreds 1980,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att spridningen av rötslam på åkermark bör vara förbjuden,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att odlingsjord som innehåller mer än 1 mg Cd/kg ts inte
bör användas till livsmedelsproduktion,

1988/89: Jo295 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att Sveriges livsmedelsberedskap bör
grundas på en levande landsbygd där mångformigt ekologiskt lantbruk kan
bedrivas med lokal livsmedelsförsörjning.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89: Fö210.

1988/89: Jo734 av Lars Svensson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen begär att regeringen beslutar att de regler som gäller jordbruksmark
skall utsträckas att gälla all jordbruksmark i Hallands län,

1988/89: Jo736 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett uthållighets- och miljömål i jordbrukspolitiken med
samma tyngd som övriga mål,

1988/89: Jo797 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljöåtgärder i jordbruket,

1988/89: Jo956 av Gunilla André och Bengt Kindbom (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bevarande av åkermarken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försöksverksamhet med åtgärder mot försurning,

1988/89: Jo963 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidragssystemet inom jord- och skogsbruk,

1988/89: Jo965 av Marianne Samuelsson och Birger Schlaug (båda mp)
vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kväveläckaget
från jordbruket i stora delar av Norden bör minska med 30 % inom 3
år.

Motioner väckta med anledning av propositionen

1988/89: Jo42 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

1988/89: JoU21

anförts om att stödet till jordbruket i norra Sverige är att betrakta som ett 1988/89: JoU21
regionalpolitisk! stöd och att principiella ändringar i fråga om jordbrukspolitiska
målsättningar skall godkännas av riksdagen,

2. att riksdagen anvisar ytterligare 101 milj. kr. utöver den höjning av
prisstödet till jordbruket i norra Sverige som regeringen föreslagit,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om formen för utbetalning till producenterna av den ökade
ersättningen för merkostnaderna i norra Sverige,

4. att riksdagen anvisar ytterligare 55 milj kr till det särskilda åtgärdsprogrammet
för jordbruket i norra Sverige utöver vad regeringen föreslagit,

5. att riksdagen hos regeringen begär att den parlamentariska arbetsgruppen
får i uppdrag att föreslå erforderliga åtgärder för att 1984 års produktionsnivå
skall kunna långsiktigt upprätthållas,

1988/89: Jo43 av Börje Hörnlund och Per-Ola Eriksson (båda c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att riksdagens beslut
med anledning av prop. 1987/88:165 vad avser tvåprissystemets upphörande
även bör fullföljas i fråga om att eliminera de negativa ekonomiska
effekterna för mjölkproducentema i norra Sverige i enlighet med vad som
anförs i motionen.

1988/89: Jo44 av Martin Olsson och Görel Thurdin (båda c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att vad gäller prisstödet till jordbruket i norra Sverige
inom Västernorrlands län överföra församlingarna Borgsjö, Liden, Holm,

Viksjö, Graninge, Helgum, Resele, Gideå och Grundsunda från område 2
b till område 2 a och församlingarna Ådalsliden och Edsele från område 2
a till område 1.

1988/89: Jo45 av Hans Dau (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av kompensationen
till mjölkproducenterna och det särskilda stödet till jordbruket
i norra Sverige.

1988/89: Jo46 av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m) vari yrkas c

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av kommande förhandlingar inom GATT,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principerna för kompensation till jordbruket,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om minskning av de interna avgifterna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsättningen av det s. k. omställningsprogrammet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbetalning avv kompensation till jordbruket,

6. att riksdagen beslutar att statens delansvarskostnad för 1989 års skörd
skall vara 40 procent av de verkliga kostnaderna vid normalskörd,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till medelsanvisning till

svensk spannmålshandel när de verkliga kostnaderna blir kända, 17

2 Riksdagen 1988/89. 16 sami. Nr 21

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prisregleringens utformning,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omfattningen av sockerbetsodlingen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användningen av medel från införselavgifter,

11. att riksdagen beslutar att packeribidragen ej skall betalas med regleringsmedel,

12. att riksdagen beslutar att prisstödet till jordbruket räknas upp med
100 milj. kr.,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den praktiska användningen av genteknik,

15. att riksdagen beslutar att den av regeringen föreslagna 2 a § i växtskyddslagen
(1972:318) skall vara i kraft längst till i juli 1991.

1988/89: Jo47 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om KMÄ:s fortsatta
verksamhet.

1988/89: Jo48 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (båda c) vari yrkas 1.

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kostnadskompensationens karaktär av provisorium 1989/90,

2. att riksdagen begär att regeringen framlägger förslag om åtgärder för
att bibehålla mjölkproduktionen och därmed ett öppet landskap och en
levande landsbygd i skogs- och mellanbygderna i södra Sverige,

3. att riksdagen beslutar att samma krav skall gälla för importerade livsmedel
som nu gäller för de svenskproducerade.

1988/89: Jo49 av Kjell Ericsson m.fl. (c,m,fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om justeringen av stödområdena i Värmland, nämligen att de av
jordbruksnämnden föreslagna områdena flyttas upp i stödområde 3 samt
att Arvika, Eda och Årjängs kommuner flyttas upp i stödområde 2B,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nyetableringsstöd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det särskilda åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett fortsatt statligt delansvar för överskottsproduktionen.

1988/89: Jo50 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förskjutning
av sydgränsen söderöver så att norra Västmanland (Bergslagsdelen)
hänförs till stödområde 4.

1988/89: JoU21

1988/89: Jo51 av Gunhild Bolander och Martin Olsson (båda c) vari yrkas

att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad i motionen

anförts om erforderligt framtida stöd och skydd för fårskötseln.

1988/89: Jo52 av Per-Ola Eriksson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prisstöd på kött i stödområde 2a,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett särskilt prisstödsområde för inlandskommunerna,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att överföra Haparanda och Kalix kommuner till prisstödsområde
1.

1988/89: Jo53 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen skyndsamt utreder behovet av regionalpolitiska insatser för att
lantbruket på Gotland skall få en omfattning som harmonierar med befintlig
förnödenhets- och livsmedelsindustri.

1988/89: Jo54 av Bengt Kindbom och Gunilla André (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om förslag till förnyat omställningsprogram.

1988/89: Jo55 av Bengt Rosén m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens delansvar
för överskottsarealen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att statens bidrag
till kostnaden för överskottsarealen bör utbetalas till regleringsorganet
Svensk Spannmålshandel,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Omställning 90,

4. att riksdagen beslutar att tillställa Statens jordbruksnämnd ett förslagsanslag
om 50 milj. kr. av budgetmedel för att förhindra att producentpriset
på mjölk sjunker inom stödområdet.

1988/89: Jo56 av Bo Finnkvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödområdesindelningen
i Värmland.

1988/89: Jo57 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett fortsatt statligt delansvar för den s. k. överskottsarealen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åkermarken som produktionsresurs,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningen av kompensationsbeloppet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inflationsuppräkning av kostnadskompensationen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sockerbetsproduktionen,

6. att riksdagen avslår regeringens förslag beträffande avveckling av
storproduktionsavgiften inom äggproduktionen,

1988/89: JoU21

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om överläggningar med KMÄ och kontrollrådet,

8. att riksdagen anslår 156 milj. kr. till uppräkning av prisstödet till jordbruket
i norra Sverige, en ökning med 101 milj. kr.,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nyetableringsstöd,

10. att riksdagen anslår 100 milj. kr. till det särskilda åtgärdsprogrammet
för jordbruket i norra Sverige, en ökning med 55 milj. kr.,

11. att riksdagen avslår regeringens förslag till bemyndigande på genteknikområdet.

1988/89: Jo58 av Karin Starrin och Gunnar Björk (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det ej bör
ske någon frysning av stödet i område 4,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att stödet bör
uppräknas med 5 öre/kg mjölk och i motsvarande grad nötkött, får och
lamm,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att stödet till
skogslänen bör utbetalas efter produktionsvolym och ej som föreslagits per
djurenhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omställningsprogrammet för vegetabilieproduktion.

1988/89: Jo59 av Karin Starrin och Stina Eliasson (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fåmäringen
i framtiden bör ges större plats i den regionala planeringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Norrlandsstödet
beträffande får- och lammkött bör uppräknas.

1988/89: Jo60 av Nils-Olof Gustafsson m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användningen av pengarna för det särskilda åtgärdsprogrammet
för jordbruket i norra Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ytterligare medel för den generella uppräkningen av
norrlandsstödet.

1988/89: Jo61 av Sigrid Bolkéus m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det svenska lammköttet i butiken bör vara tydligt svenskmärkt,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att fåmäringen i framtiden bör ha en större plats i den regionala
planeringen.

1988/89: Jo62 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att höjningen av Norrlandsstödet skall läggas på
produktpriset,

2. att riksdagen — om yrkande 1 avslås — beslutar att höjningen av

1988/89: JoU21

Norrlandsstödet i Norrbottens län, Ångermanland och Dalarna läggs på
mjölkpriset,

3. att riksdagen beslutar att stödområdesindelningen ändras i enlighet
med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar att nivån på norrlandsstödet justeras upp i enlighet
med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att det skall inrättas ett etableringsstöd till jordbruket
i norra Sverige,

6. att riksdagen beslutar att de pengar som satsas på åtgärdspaketet för
jordbruket i norra Sverige även skall kunna användas till investeringar i
jordbruksproduktionen,

7. att riksdagen beslutar att den obligatoriska kvalitetskontrollen skall
bibehållas och att del 2.5.2 i propositionen därför avslås,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jordbruket i norra Sverige är viktigt för att producera livsmedel.

1988/89: Jo63 av Börje Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av sockerbrukens
framtida struktur.

1988/89: Jo64 åv Marianne Jönsson och Agne Hansson (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om kostnaden för det öppna landskapet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen til! känna vad i motionen
anförs om förlängning och utvärdering av omställningsprogrammet för
jordbruket — ”Omställning 90”,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om att självförsörjningsgraden för svensk sockerproduktion bör
uppgå till 95%,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om den föreslagna metoden för kostnadskompensation.

1988/89: Jo65 av Boije Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna att även Bjurholm och Vindeln församlingar
samt Fällfors församling inom Skellefteå kommun och Norrfors kyrkobokföringsdistrikt
inom Nordmalings kommun bör föras till prisstödsområde
1.

1988/89: Jo66 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att sockerbetsarealen bör uppgå till en areal som
vid normalskörd täcker minst 95 procent av den inhemska konsumtionen,

2. att systemet för prisförhandlingar på sockerbetor och socker bör
återgå till det som varit rådande före 1988/89 års prisförhandlingar.

1988/89: Jo67 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag att kompensationsbeloppet för
regleringsperioden utbetalas i form av bidrag per djur av olika slag eller per
hektar av olika grödor,

1988/89: JoU21

2. att riksdagen beslutar att kompensationsbeloppet för regleringsperioden
skall betalas i enlighet med jordbruksnämndens förslag,

3. att riksdagen begär att regeringen hösten 1989 till riksdagen lämnar en
redogörelse för vilka beslut i jordbruksfrågor som fattats i andra länder
med anledning av GATT-beslutet,

4. att riksdagen beslutar klargöra den livsmedelspolitiska arbetsgruppens
status i enlighet med vad som i motionen anförts,

5. att riksdagen beslutar om förbud för import av livsmedel som tillverkats
med metoder eller tillsatser som inte är tillåtna i Sverige,

6. att riksdagen, för den händelse yrkande 1 i denna motion avslås, beslutar
att kompensationsbeloppen för regleringsperioden skall utbetalas
den 1/7 1989 respektive den 1/1 1990,

7. att riksdagen beslutar att de delar av Älvsborgs län som omfattas av
glesbygdsstödet också ingår i prisstödsområdet,

8. att riksdagen beslutar att område 2 A i Värmlands län skall omfatta
följande kommuner och församlingar: Torsby kommun, Lysvik, Ekshärad,
Skillingmark, Östervallskog, Töcksmark, Trankil, Västra Fågelvik, Holmedal
och Bogen församlingar. Område 2 B: Blomskog, Sillerud, Silbodal,
Karlanda församlingar, Eda Kommun utom Skillingmark, Arvika kommun
utom Glava, Bogen och Stavnäs församlingar, Gränsmark, Sunne,
Norra Råda, Munkfors, Övre Ullerud, Blombacka, Sunnemo, Hagfors,
Älvsbacka, Gustav Adolf, Rämmen, Gåsborn, Nordmark, Färnebo, Brattfors,
Filipstad, Kroppa, Storfors församlingar.Område 3: Bjurtjärn, Lungsund,
Norra Väse, Nyed, Ullerud, Östra Ämtervik, Västra Ämtervik,
St.Kil, Boda, Frykerud, Värmskog, Borgvik, Stavnäs, Gillberga, Glava,
Långserud, Svanskog, Kila och Tveta församlingar samt att område 4 skall
innefatta resterande församlingar i Värmlands län,

9. att riksdagen beslutar att församlingarna Borgsjö i Ånge kommun,
Liden och Holm i Sundsvalls kommun, Viksjö i Härnösands kommun
samt Graninge, Helgum och Resele i Sollefteå kommun skall överföras
från stödområde 2 B till 2 A,

10. att riksdagen beslutar om höjning av stödnivån i område 4 med 11
öre/kg mjölk och nötkött med 162 öre/kg och får- och lammkött med motsvarande
belopp,

11. att riksdagen beslutar att den differentiering av stödområde 2 som
gäller mjölk också skall gälla övriga produktionsgrenar,

12. att riksdagen beslutar att Norrlandsstödet skall beräknas på 100 %
egenproducerat spannmål,

13. att riksdagen beslutar att mjölkproduktionen i stödområdet skall
kompenseras genom ett generellt prispåslag på 10 öre/kg mjölk,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens delansvar för spannmålsöverskottet,

15. att riksdagen beslutar att till det särskilda åtgärdsprogrammet anslå
100 milj. kr.,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokalt inflytande över dispositionen av medel inom ramen
för det särskilda åtgärdsprogrammet,

1988/89: JoU21

17. att riksdagen beslutar att ”Omställning 90”-programmet skall finnas
kvar i ytterligare två år,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ersättningsbeloppen
inom ramen för Omställning 90 bör höjas,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingen av betodlingen,

20. att riksdagen avslår propositionens förslag om förändring av KMÄ,

21. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till samlad lagstiftning
kring genteknik,

22. att riksdagen beslutar om förbud mot frisläppande av genetiskt manipulerade
organismer i naturen, med möjlighet för regeringen att bevilja
dispens.

1988/89: Jo68 av Jan Jennehag och Annika Åhnberg (båda vpk) vari yrkas
att riksdagen beslutar om ändring av stödområdesindelningeni Västernorrlands
län enligt förslaget i motionen.

1988/89: Jo69 av Björn Samuelson och Annika Åhnberg (båda vpk) vari
yrkas att riksdagen beslutar ändra stödområdesgränserna i Värmland i enlighet
med vad som anförs i motionen.

1988/89: Jo70 av Leif Marklund och Bruno Poromaa (båda s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om att Haparanda och Kalix kommuner överförs till stödområde 1,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om ett särskilt prisstödsområde för inlandskommunerna.

Uppvaktningar, skrivelser m. m.

Utskottet har uppvaktats av representanter för Jämtlands, Västerbottens,
Norrbottens och Västernorrlands län i fråga om stödet till jordbruket i
norra Sverige samt av företrädare för kontrollanstalten för mejeriprodukter
och ägg i fråga om kvalitetskontrollen av vissa livsmedel m. m. Skrivelser
har inkommit, bl. a. från Sveriges potatisodlares riksförbund, lantbruksnämnden
i Gävleborgs län och Svensk matpotatiskontroll.

Utskottet

Inledning

I det följande redovisar utskottet sina ställningstaganden till regeringens
förslag om prisregleringen på jordbruksprodukter, m.m. för budgetåret
1989/90. Vidare behandlar utskottet 132 motionsyrkanden från allmänna
motionstiden 1989 om vissa livsmedelspolitiska frågor, såsom livsmedelspolitikens
mål och medel, jordbrukets miljöpåverkan, alternativ odling,
stöd till jordbruket i norra Sverige, sockerproduktionen samt vissa prisregleringsfrågor
i övrigt.

I likhet med vad jordbruksministern anför inledningsvis i propositionen

1988/89: JoU21

kan utskottet konstatera att vi i dag befinner oss i en situation där kraven
på en omprövning och förändring av livsmedelspolitiken vuxit sig allt starkare.
Mål och medel inom denna politik samt graden av måluppfyllelse
ifrågasätts. På det internationella planet har strävandena att minska existerande
gränsskydd och andra handelshinder på jordbruksområdet intensifierats
och även lett till vissa konkreta resultat, som närmare anges nedan.
En parlamentarisk arbetsgrupp har tillkallats med uppgift att utvärdera
1985 års livsmedelspolitik samt lämna förslag till en ny
livsmedelspolitik. Gruppens arbete beräknas vara klart under hösten 1989,
och den nya politiken bör enligt propositionen kunna genomföras under år
1990.

Under den senaste tioårsperioden har riksdagspartierna minst en gång
årligen redovisat sin principiella syn på livsmedelspolitiken. Under innevarande
riksmöte har motioner i detta ämne väckt dels under senhösten
1988 med anledning av proposition 1988/89:47 om vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder, m. m., dels under allmänna motionstiden 1989.1 förstnämnda
sammanhang avgav utskottet i slutet av november 1988 ett yttrande
till finansutskottet med vissa synpunkter rörande livsmedelspolitikens
mål och medel (1988/89: JoU4y). På senare tid har utskottet alltmer
ifrågasatt det ändamålsenliga i att riksdagen i sak tar ställning till denna
typ av motioner vid vaije motionstillfalle. 1 den situation som råder i dag
med en nyligen tillsatt arbetsgrupp som inom en nära framtid förväntas
lägga fram förslag om bl. a. långsiktiga ändringar inom livsmedelspolitikens
områden kan det i ännu högre grad ifrågasättas om motionerna nu
bör bli föremål för en grundlig beredning i sak.

Utskottet har förståelse för att jordbruksnäringens företrädare i det rådande
läget känner oro och osäkerhet inför resultatet av den pågående omprövningsprocessen.
Ökad klarhet kommer att vinnas efter hand som det
pågående utredningsarbetet fortskrider och utvärderingen av GATTöverenskommelsen
fullföljs. I anslutning till det föreliggande regeringsförslaget
om jordbruksprisregleringen för regleringsåret 1989/90 har särskilt
framhållits att förslaget är en provisorisk och tillfällig lösning för detta år.
Som närmare framgår av utskottets ställningstaganden i det följande har
utskottet på några punkter föreslagit ändringar i regeringens förslag, vilka i
första hand är ägnade att gynna jordbruksnäringen.

Mot bakgrund av det anförda har utskottet inte ansett det meningsfullt
att nu göra en ingående behandling av de mera långsiktiga och principiella
förslag rörande livsmedelspolitiken som framförs i motionerna. Dessa redovisas
dock kortfattat i följande avsnitt, i förekommande fall med de ytterligare
kommentarer från utskottets sida som ansetts motiverade.

Jordbruks- och livsmedelspolitiken
Motionerna

Moderata samlingspartiet anför i sin kommittmotion Jo257 att jordbruket
utgör ett väsentligt inslag i det svenska samhället. Utgångspunkten bör
vara att bevara ett livskraftigt svenskt jordbruk och att jordbrukarna även
i framtiden skall vara självständiga företagare. Kombinationen av jord,

1988/89: JoU21

skog och annat näringsliv är betydelsefull. I valet av prislinje avvisar mo- 1988/89: JoU21
tionärerna en renodlad lågprislinje med åtföljande arealbidrag eller andra
stöd. Avregleringen måste göras i takt med andra länders ansträngningar
och får inte medföra besvärande kapitalförluster och omställningssvårigheter
för den svenske jordbrukaren. Enskilt ägande och fritt företagande
skall vara basen för produktionen. Mångfald och inte likriktning bör prägla
jordbruket. Ett statligt ansvar av någon form för spannmålsöverskottet kan
behövas även efter utgången av den överenskomna femårsperioden. Åkermarken
är en tillgång som bör användas för livsmedelsproduktion men
också i framtiden för annat än traditionell jordbruksproduktion, t. ex.
olika former av biobränslen och industriråvaror.

Motion Jo240 (m) tar upp frågor om försörjningsberedskapen på livsmedelsområdet.
Enligt motionen är det angeläget att dessa frågor beaktas
både i jordbrukspolitiska sammanhang och i den nu arbetande försvarskommittén.

Folkpartiet redovisar i sin partimotion Jo222 i en utförlig motivering
partiets syn på jordbrukspolitiken inför 2000-talet. Man anför bl. a. att
med en internationalisering av jordbruket har det svenska jordbruket allt
att vinna på en omläggning av politiken i riktning mot dels ökad marknadsanpassning,
dels större miljö- och naturvårdshänsyn. I starkt sammanfattad
form kan motionens slutsatser och förslag beskrivas i följande
punkter:

— bibehållet gränsskydd intill dess detta kan trappas ned och avskaffas
genom samordnade internationella åtgärder

— avskaffande av prisregleringslagen och frisläppande av prisbildningen
inom landet för huvuddelen av produkterna

— införande av arealersättning, dvs. en generell betalning för landskapsvård,
beredskap m. m. till brukarna av landets ca 3 miljoner ha åker-, ängsoch
betesmark.

I folkpartiets partimotion om naturvården yrkas att ett uthållighets- och
miljömål införs i jordbrukspolitiken med samma tyngd som övriga mål
(Jo736 yrkande 10).

1 centerpartiets partimotion Jo239 om jordbrukets framtid anförs att
jordbruket har en stor livskraft som måste tas till vara. En rätt utformad
jordbrukspolitik ger Sverige flera fördelar gentemot omvärlden. I sammanfattningen
anförs att jordbruket skall producera livsmedel av hög kvalitet,
producera råvaror till industrisektorn, ta miljöhänsyn och bevara all brukningsvärd
åkermark. Samhällets insatser skall bestå i att föra en långsiktig
jordbrukspolitik som skapar förutsättningar för en rimlig företagsekonomisk
lönsamhet inom jordbruket samt att ta sitt delansvar för överskottsarealen
och för omställning av produktionen.

Motionen konkretiseras i yrkanden att all brukningsvärd åkermark bör
bevaras, att konsumentmålet kompletteras med ett folkhälsomål, inbegripet
sänkt moms för rimligare livsmedelspriser, att inkomstmålet omformuleras,
att jordbruket ingår i en samlad regionalpolitik, att miljömålet
innebär att odlingslandskapet bevaras och jordbruket ses som en väsentlig
resurs i miljöarbetet, att samhällets delansvar för överskottsarealen skall

vara 60 %, att 250 milj. kr. avsätts som statligt stöd till omställning till
alternativ produktion, att ett samhällsekonomiskt mål fastställs samt att
jordbrukarna ges öppna och obegränsade produktionsmöjligheter.

I centerpartiets partimotion om livsmedelsberedskapen anförs att målsättningen
för beredskap av livsmedel och insatsvaror bör vara 80 %
självförsörjning och att regional livsmedelsproduktion bör eftersträvas
(Jo216).

I motion Jo229 av Håkan Hansson och Karl Erik Olsson (c) redovisas
utförligt vilka möjligheter som finns och som kan vara utvecklingsbara när
det gäller produktion av olika industriråvaror i jordbruket. Enligt motionen
bör bl. a. förutsättningarna för en industriell utveckling av produkter
från jordbruket övervägas innan genomgripande förändringar av näringen
genomförs.

Jordbruksmarkens värde som en produktionsresurs understryks även i
den med anledning av proposition 140 väckta motionen Jo57 av Karl Erik
Olsson m. fl. (c) yrkande 2.

Vänsterpartiet kommunisterna understryker i sin partimotion Jo267 behovet
av en långsiktig livsmedelspolitik som underlag i internationella förhandlingar.
I dessa förhandlingar måste stor vikt läggas vid miljö- och kvalitetsaspekter.
Grunderna för en långsiktig jordbrukspolitik skall enligt
motionen vara

— ett ekologiskt jordbruk

— ett jordbruk i hela landet

— goda arbetsförhållanden och försöijningsvillkor för dem som arbetar
inom jordbruk, förädlingsindustri, distribution och handel

— reellt inflytande för konsumenterna i livsmedelsproduktionens alla led

— ett jordbruk med låg sårbarhet i krissituationer

— solidaritet med tredje världen i de internationella relationerna på jordbruksområdet.

Vidare föreslås statligt stöd till s. k. modellgårdar, att en större del av jordbruksstödet
fördelas till mindre företag och att konkurrensutredningen
särskilt ser över livsmedelsindustrin.

I miljöpartiets partimotion om jordbrukspolitiken (Jo293) understryks
bl. a. vikten av miljöhänsynen, både nationellt och internationellt. Denna
del av motionen behandlas i ett följande avsnitt. 1 övrigt kan motionärernas
synpunkter sammanfattas i att Sverige bör vara självförsörjande med
både baslivsmedel och energi. Användningen av biobränslen bör fördubblas
inom 10 år. Åkermarken bör användas i första hand för produktion av
livsmedel och i andra hand för energi. Minst den nuvarande åkermarken
bör behållas i produktion.

I partimotion Jo295 (mp) om lokal livsmedelsförsöijning anförs att Sveriges
livsmedelsberedskap bör grundas på en levande landsbygd, där mångformigt
ekologiskt lantbruk kan bedrivas med lokal livsmedelsförädling.

I fyra motioner från representanter för socialdemokraterna anförs olika
synpunkter på livsmedelspolitiken. Enligt motion Jo231 bör det anläggas
ett kvinnoperspektiv på jordbrukspolitiken. Det innebär enligt motionen
att kvalitetsaspekterna på livsmedel måste framhävas och att livsmedel

1988/89: JoU21

produceras med minsta möjliga negativa miljöpåverkan. Produktionsinriktningen
måste gagna folkhälsan. Det framtida stödsystemet bör utformas
så att det gynnar alternativodling, bättre djurhållning, minskad kemikalieanvändning
samt produkter som bidrar till en från folkhälsosynpunkt
bättre kosthållning.

Enligt motion Jo236 bör jordbrukspolitiken utformas så att jordbruk
med betydelse för miljö och landskapsbild bevaras.

I motion Jo246 yrkas att jordbruksavgifter och andra handelshinder successivt
avlyfts från livsmedelsprodukter vilka exporteras från u-länder
med vilka Sverige tecknat s. k. GSP-avtal (General System of Preferences).

I motion Jo277 anförs en delvis ganska skarp kritik mot olika inslag i
den svenska jordbrukspolitiken. Kritiken tar främst sikte på jordbruksprisregleringen,
som enligt motionen resulterat i en bristande förmåga till förnyelse
och strukturomvandling. Systemet har efter hand gett upphov till
permanenta överskottsproblem, medan den allt intensivare användningen
av handelsgödsel och bekämpningsmedel blivit en svår belastning på miljön.
Förutsättningar måste skapas för marknadsmässiga inslag som ökad
konkurrens och produktutveckling inom jordbruks- och livsmedelsektorn,
samtidigt som miljövänligare odlingsmetoder måste prioriteras. Forskningspengar
bör centraliseras till lokala utvecklingsprojekt i Skåne för alternativa
odlings- och produktionsmetoder. En översyn av systemet med
förmalnings- och slaktdjursavgifter bör göras. Mejerimonopolet bör utvärderas
och den ”extra matmomsen” i form av försäljningsavgifter för mjölk
och mjölkprodukter likaså. Lantbrukets skatteförmåner i bostadshänseende
bör bli föremål för översyn.

Utskottets överväganden

Som utskottet inledningsvis anfört har regeringen tillsatt en parlamentarisk
arbetsgrupp med uppgift att utvärdera 1985 års livsmedelspolitiska
beslut samt utforma förslag till en ny livsmedelspolitik från år 1990. En
första utgångspunkt för arbetsgruppen är ett sänkt gränsskydd. Någon ensidig
svensk neddragning är dock inte aktuell. En andra utgångspunkt är
att de interna regleringarna minskas i omfattning och i vissa fall avskaffas.
Den tredje utgångspunkten är att utveckla nya och mer direkta medel för
att uppnå främst de beredskapsmässiga, regionalpolitiska och miljömässiga
målen. Gruppens arbete och dessa utgångspunkter ligger enligt regeringen
väl i linje med GATT-förhandlingamas inriktning, såväl i sak som
tidsmässigt.

Vad särskilt beträffar beredskapsfrågorna kan nämnas att försvarskommittén
enligt sina direktiv har att analysera samhällsutvecklingens betydelse
från beredskapssynpunkt och därvid överväga behovet av ökad beredskapshänsyn
i samhällsutvecklingen (Fö 1988:67).

Vissa frågor om livsmedelsberedskap och beredskapslagringen av insatsvaror
behandlades i jordbruksutskottets betänkande 1987/88: JoUl 7 (s.
18f.). Utskottet hade i detta sammanhang inhämtat yttrande av statens
jordbruksnämnd om försörjningen med vissa insatsvaror, regional försörjningsförmåga
m. m.

1988/89: JoU21

I fråga om alternativ användning av åkermark har regeringen den 6 april
1989 beslutat om dispositionen av vissa medel som utgör statens delansvar
för överskottsarealen. Beslutet innebär bl. a. att 50 milj. kr. överförs till
stiftelsen lantbruksforskning för försöks- och utvecklingsinsatser för alternativ
användning av åkermark i syfte att minska kostnaderna för överskottsarealen.
Därmed ges jordbruksnäringen möjlighet att satsa på olika
angelägna utvecklingsprojekt som t. ex. energiodlingsprojekt. Vidare skall
30 milj. kr. användas för bidrag till jordbruksföretag som vidtar åtgärder
för att öka variationsrikedomen i kulturlandskapet i slättbygder samtidigt
som de bidrar till att minska kostnaderna för överskottsarealen. Utskottet
hänvisar också till vad som anförs i ett följande avsnitt om miljöhänsyn i
jordbruket och om stöd till alternativ odling m. m.

Den överenskommelse i GATT i böljan av april 1989 om kortsiktiga och
långsiktiga åtgärder för att minska subventioneringen m. m. och som redovisas
i propositionen (s. 12) har också stor betydelse i sammanhanget, särskilt
i förhållande till de motioner som förespråkar en ökad marknadsanpassning
och internationalisering av det svenska jordbruket.

Sambandet mellan kostvanor och folkhälsa behandlades utförligt i samband
med utskottets beredning av proposition 1988/89:68 om livsmedelskontroll
(1988/89: JoU 14). Frågan diskuterades även i den offentliga utfrågning
som utskottet anordnade den 21 mars i år. Enligt utskottsbetänkandet
är felaktiga kostvanor nutidens kanske största folkhälsoproblem.
En förbättrad folkhälsa grundad på hög kunskapsnivå och sunda kostvanor
bör vara en central målsättning för livsmedelskontrollen och övriga samhällsinsatser
inom ramen för en samlad livsmedelspolitik.

I nyssnämnda sammanhang gjorde utskottet även positiva uttalanden
om värdet av en lokal vidareförädling av bygdens råvaror som ett led i en
aktiv regionalpolitik.

Det s. k. GSP-avtalet (General System of Preferences), som berörs i motion
Jo246, grundas på ett ensidigt åtagande från Sveriges sida gentemot
utvecklingsländerna och omfattar i princip endast tullar men ej införselavgifter.
Närmare bestämmelser finns i förordningen (1987:1285) om tullfrihet
för varor från utvecklingsländerna. Det har från Sveriges sida varit en
strävan att successivt utöka tullfriheten för dessa varor. Senast har förslag
om ytterligare tullfrihet framlagts i proposition 1988/89:135, som behandlas
i skatteutskottet. När det gäller införselavgifter m.m. kommer
självfallet även utvecklingsländerna att beröras av de allmänna överenskommelserna
inom GATT och andra internationella överenskommelser
om neddragning av gränsskyddet.

Livsmedelsindustrins roll tas upp bl. a. i vpk-motionen Jo267. I anslutning
härtill bör framhållas att regeringen nyligen tillsatt en konkurrensutredning
och att livsmedelssektorn är en av de tre sektorer som särskilt
skall uppmärksammas i utredningen.

Frågan om livsmedelsindustrin och en rad andra frågor på det livsmedelspolitiska
området behandlades av jordbruksministern och flera av
kammarens ledamöter i en omfattande interpellationsdebatt den 4 april
1989.

Vad utskottet anfört ovan innebär att de aktuella motionerna i varie -

1988/89: JoU21

rande grad tillgodosetts eller kommer att tillgodoses. Som utskottet redan
tidigare framhållit har det inte framstått som meningsfullt att i detta sammanhang
gå in på en mera detaljerad behandling av motionerna. Det bör
emellertid understrykas att motionerna innehåller många synpunkter som
bör övervägas i det fortsatta utredningsarbetet. Det gäller framfor allt partimotionerna
Jo216, Jo222, Jo239 (yrkandena 1 —6 och 9—12), Jo257 (yrkandena
1—5,9 och 13), Jo267 (yrkandena 1 —4, 8, 12, 13 och 18), Jo293
(yrkandena 1 — 3), Jo295 och Jo736 yrkande 10 samt motionerna Jo57 yrkande
2, Jo229, Jo231, Jo240, Jo246 och Jo277. Utskottet anser det angeläget
att den parlamentariska arbetsgruppen tar del av dessa motioner men
är i övrigt inte berett att nu föreslå någon särskild åtgärd från riksdagens
sida med anledning av motionerna i angivna delar.

Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket. Alternativ odling
m.m.

Motionerna

Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket och därmed sammanhängande
frågor berörs i ett antal fristående motioner.

Moderata samlingspartiet anför i sin kommittmotion Jo257 yrkande 12
att jordbruket har ett självklart miljöansvar som inte behöver innebära ett
mindre intensivt brukande. Ett effektivt jordbruk innebär enligt motionärerna
att insatsmedel i form av gödning och växtskyddsmedel används på
ett balanserat sätt och bidrar därmed inte till miljöförstörande utsläpp.
Något motsatsförhållande mellan ett effektivt och ett miljövänligt jordbruk
finns inte enligt motionärerna.

I centerpartiets partimotion Jo797 yrkande 31 om miljöpolitiken understryks
att jordbruket kan hjälpa till att lösa miljöproblem i andra delar av
samhället. En ökad användning av alternativa grödor skulle enligt motionärerna
kunna ge råvaror som kan ersätta fossila bränslen. En produktion
av energigrödor och råvaror till massaindustrin och den kemiska industrin
skulle få många positiva effekter på miljön. Den statliga jordbrukspolitiken
måste främja en minskad användning av miljöskadliga kemikalier.
Avgift som tas ut i samband med kemikaliehanteringen bör användas till
miljöförbättrande åtgärder, ny teknik, omställningsstöd för nya grödor och
stöd för avsättning av nya produkter. Motionärerna betonar också växtföljdens
ökande betydelse för växtnäringsläckaget från jordbruket. Bibehållet
samband mellan djurhållning och växtodling skapar förutsättningar
för en total minskning av kväveanvändningen.

I motion Jo963 (vpk) yrkande 3 anförs att en större del av de statliga
bidragen till de areella näringarna borde utgå för åtgärder som skyddar,
bevarar och förbättrar miljön.

En halvering av giftmängderna som för närvarande sprids, senast under
odlingssäsongen 1990, krävs i motion Jo224 (mp) yrkande 1. Detta kan
enligt motionären ske genom en kvotering baserad på ett genomsnitt av de
inköp som har skett under odlingssäsongema 1987 och 1988. Enligt yrkande
2 skall giftmängdema sänkas ytterligare under påföljande år enligt en

1988/89: JoU21

plan som regeringen skall redovisa för riksdagen under hösten 1989. En
utökad användning av lågdospreparat får inte vara ett medel att uppnå
ställda krav på en minskning av bekämpningsmedelsanvändningen (yrkande
3). I motion Jo293 (mp) yrkande 9 föreslås att användningen av kemiska
bekämpningsmedel inom jordbruket minskas med 80 % fram till år
1995. Denna målsättning får dock inte uppnås genom användandet av effektivare
preparat. Införande av vissa förbud och avgifter kommer att
fordras för att uppnå målet, och s. k. lågdospreparat får endast användas i
den mån teknik finns att spåra eventuella rester i livsmedel. I motion
Jo289 (s) framhålls att flera åtgärder vidtagits under de senaste åren för att
minska användningen av växtgifter m. m. Enligt motionärerna bör ytterligare
åtgärder i detta hänseende vidtas, och som exempel föreslås införandet
av en reglerad försäljning av bekämpningsmedel (yrkande 1). Dessutom
bör krävas att lantbrukaren alltid lämnar en besprutningsfri zon till angränsande
mark och vatten (yrkande 2). Detta skulle delvis hindra bekämpningsmedel
att läcka ut till bäckar och åar.

En halvering av konstgödselmedlen fram till år 1990 krävs i motion
Jo224 (mp) yrkande 4. Förbrukningen av försurande konstgödselmedel
måste minska, och det bör enligt motionären åligga jordbruksdepartementet
att ansvara för att minskningen kommer till stånd. En ytterligare
minskning skall ske under påföljande år enligt en plan som regeringen skall
redovisa för riksdagen under hösten 1989 (yrkande 5). En omfattande
kalkning av försurad mark måste omedelbart startas. Regeringen skall enligt
motionären initiera en sådan kalkningsverksamhet och de svårast försurade
markerna skall prioriteras (yrkande 6). Enligt partimotionen Jo293
(mp) är skärpta krav på stallgödselhanteringen inte tillräckligt för att
komma till rätta med kväveläckaget. Målsättningen bör vara att halvera
kväveläckaget från jordbruksmark inom tre år (yrkande 4). I miljöpartiets
motion Jo965 yrkande 5 om nordiskt miljösamarbete framförs krav på att
kväveläckaget från jordbruket i stora delar av Norden bör minska med 30
% inom tre år. Enligt motionärerna i motion Jo293 måste användningen
av konstgödselkväve minskas med 30 % inom tre år (yrkande 5) och med
50 % inom fem år (yrkande 6). Kapaciteten att lagra stallgödsel måste ökas,
och fr. o. m. år 1992 bör alla gårdar med djurhållning ha en lagringskapacitet
på 12 månader (yrkande 7). Samtidigt förordar motionärerna att alla
gårdar i problemområden med mer än 50 djur borde vara koncessionspliktiga.
Härigenom möjliggörs en kontroll av antal djur i förhållande till tillgänglig
areal för spridning av stallgödsel, lagringskapacitet för stallgödsel
och ammoniakavgång samt ensilagehantering (yrkande 8). Fosforgödsel är
enligt motionärerna en betydande orsak till kadmiumspridning på
åkrarna. Genom att välja råfosfat och genom rening vid tillverkningen av
handelsgödsel kan denna spridning minskas. En minskning med 90 % i
förhållande till den mängd som spreds 1980 bör eftersträvas (yrkande 10).

I motion Jo257 (m) yrkande 11 framförs krav på att djurhållningen anpassas
till den befintliga brukningsarealen, och i motion Jo267 (vpk) yrkande
11 föreslås införandet av en etableringskontroll inom animalieproduktionen.
Etableringskontrollen skall gälla företag som genom en nyinvestering
uppnår 50 djurenheter. Kontrollens syfte är att uppnå balans

1988/89: JoU21

mellan djurhållning och växtodling, till miljön och det tillgängliga produktionsutrymmet.

Enligt motion Jo247 (s) är överföring av åkermark till skog ett effektivt
sätt att minska utlakningen av kväve liksom fosförförlusterna genom ytlig
avrinning. Störst effekt erhålls om åkermark som i dag har sämst växtnäringshushållning
överförs till skog. En kartläggning av de genomsläppliga
markområdena och deras avrinningsområde bör genomföras för att möjliggöra
en analys av dessa markers påverkan på miljön (yrkande 1). Med
hänsyn till svårigheterna med att ställa om produktionen från jordbruksprodukter
till skog bör stimulansåtgärder övervägas. Ett utjämnande lånesystem
för finansiering av skogsplantering på lättgenomsläppliga marker
skulle enligt motionärerna kunna underlätta denna omställning (yrkande
2).

Spridning av slam från reningsverk är enligt motion Jo267 (vpk) ett sätt
att åstadkomma en recirkulation så att till jorden återförs vad som tagits
därifrån med de färdiga produkterna. Detta är enligt motionärerna eftersträvansvärt
och bra. Med hänsyn till att det i reningsverken samlas avfall
som innehåller skadliga beståndsdelar bör gränsvärden fastställas som är
så låga att åkermarkens produktionsförmåga och näringsbalans inte förstörs.
Ett förbud mot spridning av rötslam tills gränsvärden fastställts bör
därför införas (yrkande 10). I motion Jo276 (s) framhålls att vår matjord,
vår livsmedelsproduktion och vår föda måste skyddas från okontrollerad
spridning av miljögifter. Regeringen måste omgående tillse att sådana föreskrifter
utfärdas som omöjliggör nuvarande spridning av organiska giftämnen
på vår åkermark. I motion Jo293 (mp) yrkande 11 yrkas att spridningen
av rötslam förbjuds i avvaktan på att kadiumhalten understiger 1
mg/kg ts och i övrigt innehåller mycket låga halter av andra tungmetaller
och giftiga organiska ämnen. Odlingsjord med mer än 1 mg kadmium per
kilo ts skall enligt motionärerna inte få användas för livsmedelsproduktion
(yrkande 12).

I motion Jo243 (m) ifrågasätts förbudet mot stråförkortningsmedel. Enligt
motionärerna finns det inga bärande skäl för att godta förbudet. Vidare
framhålls förbudets olika konsekvenser för olika spannmålsslag och därmed
sammanhängande behov av bekämpningsmedelsinsatser. Problemet
att i svensk rågodling uppnå erforderlig brödsädeskvalitet kan för närvarande
inte lösas genom annat sortval. Motionärerna understryker att forskningen
på området måste intensifieras i syfte att få fram nya sorter och ny
odlingsteknik som på sikt kan minimera eller onödiggöra behovet av stråförkort
n i ngsmedel.

Nödvändigheten av ett biotoprestaureringsarbete i dagens hårt strukturrationaliserade
och miljöbelastade slättbygd understryks i motion Jo213
(fp). Kantzoner som åtgärd för att motverka att näringsämnen från
åkrarna når vattendragen är ännu ett outforskat område. Utrymme bör
dock finnas i dagens jordbruk att bevara kvarvarande vägkanter och dikeskanter,
stengärdsgårdar, åkerholmar, aller, träd, våtmarker, småvatten
m. m. Bevarandet av dessa kantzoner kan enligt motionären ses som miljöförbättrande
åtgärder i jordbruket.

Situationen i våra kustområden inkl. Hallandskusten har enligt vad som

1988/89: JoU21

förs fram i motion Jo734 (s) under senare år försämrats alltmer. De spe- 1988/89: JoU21

cielia åtgärder som sker i anslutning till problemen i Laholmsbukten bör
enligt motionärerna omfatta all jordbruksmark i Hallands län (yrkande 2).

1 motion Jo956 (c) framhålls betydelsen av åkermarkens bevarande i Skaraborgs
län. Den bästa garantin för ett vackert och öppet landskap är att
åkermarken brukas och hagarna betas (yrkande 1). Länet är också enligt
motionärerna hårt drabbat av försurning och kalkningsbehovet är stort.

Kalknings- och vitaliseringsinsatser bör genomföras, och en sådan försöksverksamhet
kan enligt motionärerna med fördel förläggas till Skaraborgs
län (yrkande 2).

Den alternativa odlingen och därmed sammanhängande frågor är föremål
för ett antal motionsyrkanden med varierande innehåll.

I folkpartimotionen Jo258 framhålls de brister som är förenade med dagens
stordriftsproduktion av livsmedel. Resurser måste därför tilldelas arbetet
med rådgivning och utbildning om alternativa odlingsformer under
Biodynamiska föreningens ansvar (yrkande 1). Möjligheten att bedriva fri
forskning om alternativt jordbruk är enligt motionären helt avgörande för
odlingens framtid. Lantbruksforskningens centralisering till lantbruksuniversitet
motsvaras inte av en samlad kunskapsnivå om denna odling. Kunskapen
ligger i stället utanför denna institution hos framför allt Nordisk
Forskningsring för Biodynamisk odling i Järna. För att Forskningsringen
skall kunna bedriva ett mer långsiktigt arbete bör medel härför ställas till
förfogande genom en omprioritering av tillgängliga resurser (yrkande 2).

För övergång till biodynamisk odling avpassat efter olika jordbrukstypers
behov fordras ett omställningsstöd. Stödet kan enligt motionären vara
arealbaserat och utgå i form av ett fast omställningsbidrag och ett behovsprövat
rörligt avvecklingsbidrag (yrkande 3).

I motion Jo267 (vpk) yrkande 5 framförs krav på införandet av ett kontinuerligt
stöd för alternativ odling. Stödet skall omfatta både arealer med
prisreglerade grödor och arealer för vall, grönfoderväxter och gröngödslingsgrödor.
Verksamheten med rådgivning i alternativ odling bör enligt
motionärerna bli föremål för en successiv utbyggnad (yrkande 9).

I miljöpartiets motion Jo271 framhålls att rådgivning har en nyckelfunktion
i utvecklingen av den ekologiska odlingen. Dess betydelse förstärks
ytterligare genom kommande omläggningsstöd till odlare som vill gå över
till ekologisk odling (yrkande 2).

I motion Jo272 (c) om alternativ odling framförs krav på en plan för det
fortsatta stödet till den alternativa odlingen (yrkande 1). Omläggning till
sådan odling innebär svårigheter vad gäller resultat, växtföljder m. m. En
snabb omläggning ställer stora krav på att det aktuella företaget står på en
stadig ekonomisk grund. Det fortsatta behovet av stöd till såväl forskning
som rådgivning och ekonomiskt stöd till omläggning är enligt motionärerna
stort. Samhällets stöd måste dock vara långsiktigt och garantera en
forsknings- och kunskapsuppbyggnad (yrkande 2).

I motion Jo262 (s) framförs önskemål om att ett studiematerial om kemikaliefritt
odlande utarbetas och att detta arbete lämpligen kan anförtros
till hushållningssällskapen. 32

Utskottets överväganden

1988/89: JoU21

I juni 1988 beslutade riksdagen om ett åtgärdsprogram för miljöförbättrande
åtgärder i jordbruket m.m. (prop. 1987/88:128, JoU 1987/88:24,
rskr. 374). Under treårsperioden den 1 juli 1988 — den 30 juni 1991 beräknas
kostnaderna till ca 230 milj. kr., varav 10 milj. kr. för försöks- och
utvecklingsverksamhet och 20 milj. kr. för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet
enligt en plan som anges i proposition 1987/88:128. Genom
sistnämnda anslag skapades möjligheter att inom ramen för lantbruksverkets
organisation stimulera till åtgärder som aktivt förbättrar landskapet i
naturvårdshänseende.

Åtgärdsprogrammet omfattar ett antal selektiva åtgärder som baseras på
naturvårdsverkets förslag till aktionsplan mot havsföroreningar. Bland åtgärderna
kan nämnas regler för djurhållning, lagring och spridning av stallgödsel,
åtgärder för att öka andelen bevuxen åkermark, växtodlings- och
gödslingsplanering samt åtgärder för att minska användningen av handelsgödsel
och kemiska bekämpningsmedel.

Det miljömål som lades fast i 1985 års riksdagsbeslut (JoU 1984/85:33,
rskr. 393) om livsmedelspolitiken bekräftades. Verksamheten i livsmedelskedjans
alla led bör bedrivas så effektivt och rationellt som möjligt samtidigt
som andra viktiga samhälleliga krav beaktas. Jordbruket och livsmedelsproduktionen
måste således liksom all annan verksamhet ta hänsyn till
kravet på en god miljö och till behovet av en långsiktig och planerad hushållning
med våra naturresurser.

Det ökande växtnäringsläckaget motiverade beslut om en bättre hantering
av stall- och handelsgödsel. Regler om anpassning av djurhållningen
till arealunderlaget skulle införas i form av generella föreskrifter för djurtätheten.
Antalet djurenheter begränsades till en djurenhet per hektar när
det gäller svin och höns och en och en halv djurenhet när det gäller nötkreatur.
Föreskrifterna omfattar företag i hela landet med flera än tio djurenheter
och skall vara uppfyllda senast den 1 januari 1995. Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigades att meddela generella
föreskrifter för djurtätheten (LSFS 1988:44).

Spridningstidpunkten för stallgödsel anpassades för att minska utlakningen
av växtnäringsämnen från åkermarken. Detta innebär att höstspridning
på obevuxen mark begränsas i största möjliga utsträckning.
Spridning under vintern tillåts under förutsättning att nedbrukning sker
samma dag. Om nedbrukning inte kan ske samma dag föreligger fr. o. m. år
1989 ett generellt spridningsförbud i hela landet under tiden den 1 december
— den 28 februari. För vissa delar av södra Sverige får spridning endast
ske i växande gröda eller före höstsådd under perioden den 1 augusti
— den 30 november. Sistnämnda restriktion skall tillämpas när erforderlig
lagringskapacitet för stallgödsel byggts ut eller senast den 1 januari 1995.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bemyndigades att
meddela närmare föreskrifter angående begränsningen i tiden för spridning
av stallgödsel och andra organiska gödselmedel.

Lagringsutrymmet för gödsel skall motsvara 8—10 månaders produktion
och vara fullt utbyggt före år 1995. Inom vissa utsatta områden i södra

3 Riksdagen 1988/89. 16 sami Nr 21

Sverige gäller de skärpta kraven företag med flera än 10 djurenheter. I övriga
delar av landet gäller de skärpta kraven företag med fler än 100 djurenheter.
Bidrag till utbyggnaden kan utgå enligt förordningen (1989:12)
om statsbidrag till miljöförbättrande åtgärder i jordbruket. Regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigades att utfärda
generella föreskrifter för lagring av stallgödsel.

Betydelsen av en utökad växtodlings- och gödslingsplanering hos de enskilda
företagen betonades särskilt och en utökad rådgivning förväntades
kunna åstadkomma en mer behovsanpassad tillförsel av växtnäring. Med
ett successivt förbättrat utnyttjande av tillfört kvävegödsel beräknades den
totala förbrukningen av handelsgödselkväve kunna minska med 20 % fram
till sekelskiftet. Som ett delmål sattes en minskning med 10 % fram till år
1992. Denna reducering i kombination med utökade arealer (minst 60 %
av åkerarealen höstbevuxen före år 1995 i vissa utsatta delar av landet) av
höst- och vinterbevuxen mark förväntas ge en god minskning av kväveläckaget.
Målet är att före år 2000 reducera kväveläckaget med 50 % från
åkermarken. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
bemyndigades att meddela generella föreskrifter om växtodling då detta är
skäligt från miljöskyddssynpunkt.

Ytterligare medel avsattes till försök och utveckling rörande främst metoder
att minska jordbrukets växtnäringsläckage.

Arbetet med att minska användningen av bekämpningsmedel fortsätter.
Lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket och kemikalieinspektionen har utarbetat
ett handlingsprogram för detta arbete. Detta omfattar åtgärder för en
övergång till användning av medel som innebär mindre risker från hälsooch
miljösynpunkt, minskning av användningen av bekämpningsmedel
och särskilda åtgärder till skydd för hälsa och miljö. Det förväntades att
åtgärderna för att begränsa användningen av bekämpningsmedel skulle
leda till en minskning av såväl behandlad areal som den totala mängden av
bekämpningsmedel. Målsättningen att halvera användningen mellan åren
1985 och 1990 kvarstår.

Förbudet mot användning av stråförkortningsmedel kvarstår med undantag
för produktionen av råg. Sådant medel får i samband med odling av
råg användas under en övergångsperiod på 5 år i avvaktan på att ett bättre
sortmaterial tas fram.

Beträffande slamhanteringen hänvisades till tidigare ställningstagande
och förutsattes att naturvårdsverkets år 1987 utarbetade allmänna råd snarast
skulle omsättas i bindande gränsvärden. Betydelsen av att ifrågavarande
problem med slamanvändningen snarast löses på ett sätt som kan
accepteras ur hälso- och miljösynpunkt betonades. Ytterligare åtgärder avvaktades
dock med hänsyn till att naturvårdsverket givits i uppdrag att
redogöra för behovet av ytterligare kompletteringar till de allmänna råden.

Utöver det samhälleliga stöd som den alternativa odlingen erhåller inom
forskning, utbildning och rådgivning (se bl. a. JoU 1986/87:22 och JoU
1987/88:17) framhölls att förslagen om de miljöförbättrande åtgärderna i
jordbruket utgjorde ett ytterligare steg på vägen mot ett jordbruk vars produktion
är i balans med det ekologiska systemet. Detta ansågs ligga i linje

1988/89: JoU21

med den grundsyn som företräds av den alternativa odlingens förespråkare.

Efter 1988 års beslut har ytterligare åtgärder vidtagits för att föra arbetet
med de miljöförbättrande åtgärderna i jordbruket framåt. Sammanfattningsvis
kan följande initiativ redovisas.

I september 1988 har berörda myndigheter fått i uppdrag att lämna förslag
om ytterligare minskning av riskerna med bekämpningsmedel. Förutsättningarna
för och effekterna av en ytterligare halvering, alternativt ett
avskaffande, av användningen av bekämpningsmedel i jordbruket skall
övervägas. Inom ramen för uppdraget ligger även frågan om en eventuell
reglering av försäljningen av bekämpningsmedel. Uppdraget skall redovisas
senast den 1 juni 1989.

Naturvårdsverket har fått i uppdrag att utreda om försurningen innebär
hälsorisker genom ökad upptagning av kadmium i grödan. I uppdraget ingår
också att undersöka om nuvarande kalkning av åkermarken är tillräcklig
för att hålla nere upptaget i grödan. Uppdraget skall redovisas den 1
oktober 1989.

Regeringen har nyligen uppdragit åt lantbruksstyrelsen att senast den 1
april 1990 lämna förslag till komplettering av åtgärdsprogrammet. Förslaget
skall bl. a. avse vilka ytterligare områden som bör omfattas av restriktioner
i spridningstidpunkt för stallgödsel och vilka generella föreskrifter
som i övrigt bör gälla i fråga om lagringskapacitet för stallgödsel.

I januari 1989 fastställdes regeringens delansvar för 1988 års skörd till
225 milj. kr. Beslutet innebar att 145 milj. kr. av dessa medel avsattes till
ekonomiskt stöd för dels omläggning till alternativ odling, dels odling av
fånggrödor. 50 milj. kr. har sedermera överförts till stiftelsen Lantbruksforskning
för försöks- och utvecklingsinsatser för alternativ användning av
åkermark i syfte att minska kostnaderna för överskottsarealen. Vidare
skall 30 milj. kr. användas för bidrag till jordbruksföretag som vidtar åtgärder
för att öka variationsrikedomen i kulturlandskapet i slättbygder
samtidigt som det minskar kostnaderna för överskottsarealen.

Behandlingen av budgeten för år 1989/90 innebär på en rad punkter en
ytterligare förstärkning av de miljöförbättrande åtgärderna i jordbruket
och inom den alternativa odlingen. Lantbruksstyrelsen har tilldelats ytterligare
resurser till miljöinriktad verksamhet inom bl. a. växtodlingen. 3,3
milj. kr. har avsatts till alternativ odling och 2,1 milj. kr. till försöks- och
utredningsverksamhet för att minska användningen av bekämpningsmedel.
Särskilda forskningsmedel har avsatts till Skogs- och jordbrukets
forskningsråd (SJFR) för alternativ odling, och för att möjliggöra en förbättring
av lantbruksuniversitetets insatser på den alternativa odlingens
område har räknats ytterligare 600 000 kr. Ramen för stöd åt ädellövskogsbruket
höjdes med 5 milj. kr. till 13 milj. kr. bl. a. för att möta behov som
beräknas uppkomma genom nyplantering av åkermark inom ramen för
omställningsprogrammet inom jordbruket. Kalkningsverksamheten skall
på kort sikt fortsätta med samma inriktning som hittills med en viss omprioritering
av medel till förmån för forskning och uppföljning. Medel för
vård av kulturlandskapet utgår ur viss del av utbildningsdepartementets

1988/89: JoU21

anslag för kulturmiljövård på totalt 13 956 000 kr., ur jordbruksdeparte- 1988/89: JoU21
mentets anslag för miljöförbättrande åtgärder i jordbruket med 20 milj. kr.
och ur miljö- och energidepartementets anslag för särskilda projekt på miljövårdens
område med 10 milj. kr. (prop. 1988/89:100 bil. 10, 11 och 16).
Kemikalieinspektionen tillförs ytterligare 7 milj. kr. för arbetet med det
s. k. halveringsprogrammet.

Verksamheten inom bekämpningsmedelsområdet utgörs till övervägande
del av aktiviteter inom handlingsprogrammet för att minska hälso- och
miljöriskerna vid användningen av bekämpningsmedel, det s. k. halveringsprogrammet.
Det övergripande målet för halveringsprogrammet är att reducera
riskerna. Ett delmål är att halvera användningen fram till år 1990.

Inom ramen för programmet bedrivs en rad olika aktiviteter. Alla som
yrkesmässigt använder bekämpningsmedel år 1990 skall ha utbildning och
behörighet härför. För att minska doser och arbetsmiljörisker genomförs
en frivillig funktionstest av lantbrukssprutor. För att spridningen av bekämpningsmedel
skall ske på ett ur bekämpningssynpunkt effektivt sätt
och med god miljöhänsyn lämnas rådgivning om spridningsmetoder m. m.

Målsättningen för verksamheten inom växtskyddsrådgivningen är att arbeta
för ett integrerat växtskydd där den kemiska bekämpningen är behovsanpassad
och att öka odlarnas medvetenhet om riskerna med kemiska bekämpningsmedel.
För att behovsanpassa den kemiska bekämpningen har
prognos- och vamingsverksamhet utvecklats. Vidare bedrivs rådgivning
och forskning om reducerad användning av ogräsmedel som utgör den
största delen av de bekämpningsmedel som används i jordbruket.

Mot bakgrund av det anförda och då berörda myndigheter därutöver
tilldelats i uppdrag att bl. a. överväga en ytterligare halvering alternativt ett
avskaffande av bekämpningsmedlen synes enligt utskottets mening syftet
med motionerna Jo224 yrkandena 1, 2 och 3, Jo293 yrkande 9 och Jo289
yrkandena 1 och 2 i allt väsentligt vara tillgodosett. Motionerna bör således
inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Riksdagens beslut i juni 1988 om ett samlat åtgärd sprogram för att
minska jordbrukets växtnäringsläckage med målsättningen att före år 2000
reducera kväveläckaget med 50 % innebär enligt utskottets mening att de
aktuella motionerna i varierande grad kan anses tillgodosedda. Med hänsyn
härtill och då lantbruksstyrelsen senast den 1 april 1990 skall lämna
förslag till kompletteringar av åtgärdsprogrammet avstyrks motionerna
Jo224 yrkandena 4, 5 och 6, Jo293 yrkandena 4, 5, 6, 7 och 10 samt Jo965
yrkande 5.

Med samma motivering avstyrks motion Jo267 yrkande 11.

Vidare avstyrks motion Jo293 yrkande 8.

Som framgår av tidigare lämnad redovisning har 1988 års beslut bl. a.
som mål att anpassa djurhållningen till den tillgängliga arealen. Motion
Jo257 yrkande 11 kan därmed anses tillgodosedd och bör enligt utskottets
mening inte föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Utskottet, som är väl medvetet om den försämrade miljösituationen i
våra kustområden, kan i stor utsräckning ansluta sig till de i motion Jo734
yrkande 2 framförda synpunkterna rörande behovet av ökade insatser mot 36

miljöförstöringen. Utskottet har också tidigare medverkat till en rad beslut
som skall om möjligt bromsa och för framtiden förhindra en fortsatt negativ
miljöutveckling. Det ovan redovisade riksdagsbeslutet beträffande miljöförbättrande
åtgärder i jordbruket utgör en bland flera viktiga beståndsdelar
i det fortsatta arbetet med att komma till rätta med problemen.
Bland de miljöförbättrande åtgärderna ingår bl. a. särskilda restriktioner
beträffande djurhållning och gödselhantering i södra Sverige, däribland
Halland. Skäl finns dessutom för att avvakta resultatet av det ovan
nämnda uppdraget till lantbruksstyrelsen. 1 vetskap om att ytterligare insatser
kommer att erfordras för att nå fram till de uppsatta miljömålen
anser utskottet att motionen i allt väsentligt kan anses tillgodosedd med
vad utskottet anfört.

De i motion Jo257 framförda synpunkterna på det effektiva jordbrukets
miljöansvar innebär enligt utskottets mening inte någon avvikelse från de
mål som redovisats ovan beträffande de miljöförbättrande åtgärderna i
jordbruket och det fortsatta arbetet med dessa frågor. Utskottet anser således
att motion Jo257 yrkande 12 i allt väsentligt kan anses tillgodosedd.

Riksdagen har tidigare uttalat sig för det värdefulla i att överskottsarealen
inom jordbruket kan utnyttjas för odling av t. ex. energigrödor under
förutsättning att kostnaden för värmeproduktion baserad på dessa grödor
blir konkurrenskraftig (bl. a. NU 1987/88:40). Som ett led i arbetet med
att utveckla ett mer differentierat jordbruk som kan producera såväl livsmedel
som andra råvaror för olika industrinäringar genomförs omställningsprogrammet
för att reducera spannmålsodlingen (Omställning 90).
Förutom att leda till en minskning av spannmålsöverskottet har programmet
i väsentliga avseenden präglats av miljömålets krav. Utskottet
vill i detta sammanhang erinra om den för kommande budgetår höjda ramen
för stöd åt ädellövskogsbruket. Mot bakgrund av det anförda och med
beaktande av dispositionen av de s. k. ansvarsmedlen anser utskottet att
motion Jo797 yrkande 31 till stor del kan anses tillgodosedd. Utskottet
förutsätter givetvis att de principiella synpunkterna i motionen på utformningen
av jordbrukspolitiken beaktas på samma sätt som utskottet förordat
i inledningen till detta betänkande vid behandlingen av övriga motioner
om livsmedelspolitiken m. m.

Med det anförda avstyrks motion Jo247 i den mån den inte kan anses
tillgodosedd.

Utvecklingen under senare år innebär enligt utskottets mening att de i
motion Jo963 yrkande 3 framförda önskemålen om att en större del av de
statliga bidragen till de areella näringarna skall inriktas på åtgärder som
skyddar miljön är tillgodosedda eller kommer att tillgodoses. Motionen
bör således inte föranleda något särskilt uttalande från riksdagens sida.

Med hänsyn till vad som anförts ovan beträffande slamhanteringen och
då den utredning om slammets innehåll av organiska föreningar som naturvårdsverket
har att redovisa senast den 1 juli 1989 bör avvaktas avstyrker
utskottet motionerna Jo267 yrkande 10 och Jo276.

Med samma motivering avstyrks motion Jo293 yrkandena 11 och 12.

Förutsättningar för ett totalt undanröjande av rådande förbud mot användningen
av stråförkortningsmedel föreligger enligt utskottets mening

1988/89: JoU21

inte. Den övergångsperiod som tillåter användningen av stråförkortningsmedel
vid odling av råg grundas på samma önskemål om förädling av sorter
med bättre stråstyrka som förs fram i motion Jo243. Motionen kan
därmed anses till viss del tillgodosedd och bör enligt utskottets mening inte
föranleda något ytterligare uttalande från riksdagens sida.

Varje näringsgren har enligt gällande miljölagstiftning ett ansvar för naturen
och miljön inom sitt verksamhetsområde. Åtgärder inom jordbruket
spelar en särskilt stor roll för säkerställandet av naturtyper. Utskottet erinrar
i detta sammanhang om de möjligheter som finns sedan den 1 juli 1986
att till enskilda jordbruksföretag lämna ekonomiskt stöd till vård av värdefulla
naturtyper i odlingslandskapet. För kommande budgetår utgår som
redovisats ovan medel ur flera anslag för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet.
Dispositionen av de s. k. ansvarsmedlen innebär bl. a. att 30 milj.
kr. skall användas för bidrag till jordbruksföretag som vidtar åtgärder för
att öka variationsrikedomen i kulturlandskapet i slättbygder. Medlen skall
användas för att motverka den ensidighet i odlingslandskapet som blivit
följden av det intensiva utnyttjandet av åkermark och göra det på ett sätt
som främjar natur- och miljövårdens intressen. Sådana åtgärder kan vara
mer extensiv användning av marken, t. ex. som betesmark, läplanteringar,
anläggning av viltvatten och randzoner mot vattendrag. Mot bakgrund av
det anförda anser utskottet att syftet med motion Jo213 till stor del bör
kunna tillgodoses inom ramen för ovan redovisade ansträngningar. Motionen
bör därför inte föranleda något särskilt uttalande från riksdagens sida.

Med det anförda och med hänsyn till utskottets senaste ställningstagande
beträffande den fortsatta kalkningsverksamheten (1988/89: JoU 12
och 1988/89: JoU 13) avstyrks motion Jo956 yrkandena 1 och 2 i den mån
motionen inte kan anses tillgodosedd.

Den alternativa odlingen har under senare tid blivit föremål för en allt
större uppmärksamhet. Efterfrågan på alternativt odlade produkter okar
snabbt och därmed också behoven av utbildning, rådgivning och ekonomiskt
stöd på detta område. Som redovisats ovan beträffande dispositionen
av de s. k. ansvarsmedlen har medel ställts till förfogande för omläggning
till alternativ odling. Ett treårigt omläggningsstöd har under våren 1989
införts för att stimulera den fortsatta utvecklingen. Stödet till den alternativa
odlingen utgår under de tre första åren av en odlingsperiod om sex år.
Som ett led i förstärkningen av erforderliga forskningsinsatser för den alternativa
odlingens utveckling inrättades i mars 1989 en professur i alternativa
produktionsformer, särskilt alternativ odling. För kommande budgetår
har skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) tilldelats särskilda
forskningsmedel för att möta det ökande intresset för altemativodling. Det
kan tilläggas att SJFR inom ramen för programmet alternativa produktionsformer
avsatte 8,3 milj. kr. under femårsperioden 1986/87 — 1990/91
för sådan forskning. Ytterligare 8 milj. kr. avsattes under sommaren 1988
(se vidare 1988/89: JoU 12). Utskottet vill också i detta sammanhang erinra
om det ekonomiska stöd som givits till kontrollverksamheten för
alternativt odlade produkter. Denna verksamhet, som bedrivs av Kontrollföreningen
för alternativ odling (KRAV), har genom ett regeringsbe -

1988/89: JoU21

slut den 9 juni 1988 under ett treårigt initialskede tilldelats 1 milj. kr. Vad
utskottet anfört innebär att de synpunkter och önskemål som fors fram i
motion Jo267 yrkande 5 i viss mån kan anses tillgodosedd. Enligt utskottets
mening bör riksdagen inte ta ställning till behovet av ett permanent
omställningsstöd utan att avvakta erfarenheterna av det tidsbegränsade
stödet. Med hänsyn härtill och med beaktande av de ytterligare förstärkningar
på detta område som genomförs för kommande budgetår bör motionen
inte föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Med det anförda avstyrks även motionerna Jo267 yrkande 9 och Jo271
yrkande 2.

Vidare avstyrks motion Jo272 yrkandena 1 och och 2.

Med samma motivering avstyrks även motion Jo258.

Enligt vad utskottet erfarit anordnade Skogs- och lantbruksakademien i
mars 1989 ett seminarium i alternativ odling. En skriftlig rapport utarbetas
för närvarande och härvid äger ett visst samarbete rum med Hushållningssällskapens
förbund. Förhoppningsvis skall den stora efterfrågan på studiematerial
till viss del kunna tillfredsställas genom denna verksamhet.
Utskottet kan i detta sammanhang också erinra om den rådgivningsverksamhet
som bedrivs i lantbruksnämndernas regi och som förväntas öka
under kommande år. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion
Jo262 i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

Vissa regionala frågor

Ett tiotal motionsyrkanden berör strukturproblem och regionalpolitiska
problem i vissa delar av landet eller frågor om stöd till specificerade forsknings-
och utvecklingsprojekt med anknytning till vissa regioner.

Utskottet hänvisar i detta sammanhang till sin under föregående riksmöte
lämnade redovisning av gällande riksdagsbeslut om regionalpolitiken,
glesbygdsstödet och kampanjen ”Landsbygd 90” (1987/88: JoU25 s.
18 f.). Utskottet anförde i detta betänkande bl. a. att lantbruksnäringen är
en ytterst viktig resurs från regionalpolitisk synpunkt. I stora delar av vårt
land utgör den basen för en livskraftig landsbygd. Utskottet är med anledning
av de nu aktuella motionerna inte berett att föreslå åtgärder med särskild
inriktning på vissa specificerade regioner. De motioner som syftar till
en inriktning av livsmedelspolitiken som särskilt gagnar angivna län eller
regioner måste i första hand tillgodoses inom ramen för mera rikstäckande
och generellt verkande insatser. Undantag från denna princip gäller bl. a.
för jordbruket i norra Sverige, som utskottet behandlar i ett särskilt avsnitt.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo53 (Gotlands län),
Jo217 yrkande 1 (Malmöhus län), Jo225 och Jo48 yrkande 2 (vissa skogsoch
mellanbygder i södra Sverige), Jo248 (Skåne), Jo249 (Kristianstads
och Blekinge län), Jo253, Jo260 yrkande 1, Jo264 (Hallands län), Jo261
(Skåne), Jo268 yrkande 1 och Jo292 yrkande 1 (Gotlands län).

1988/89: JoU21

Regeringens förslag om jordbruksprisregleringen m. m.
Propositionen — Allmänna utgångspunkter

Livsmedelspolitiken är för närvarande under omprövning, såväl i Sverige
som internationellt. Både OECD:s ministerrådskommunik från år 1987
och den s. k. Punta del Este-deklarationen från år 1986 som inledde den
pågående GATT-rundan pekar på nödvändigheten av att förändra jordbrukspolitiken.
Mer marknadsorientering, neddragning av stöd och skydd
samt övergång till mindre snedvridande stödformer är viktiga principer i
reformarbetet.

Inom ramen för den pågående GATT-rundan har deltagarländerna nyligen
träffat en överenskommelse på jordbruksområdet, som innebär ett väsentligt
steg mot en friare handel med jordbruksprodukter. Uppgörelsen
kan ses som en ramöverenskommelse för hur handeln med jordbruksprodukter
skall liberaliseras samt för hur GATT:s regler och discipliner skall
förstärkas och göras mer effektiva på jordbrukets område. Detta bör ske
genom betydande successiva neddragningar av stöd och skydd på jordbruksområdet.
Sådana successivt och gemensamt vidtagna reformer förväntas
minska obalanserna i världshandeln samt ge mer korrekt prisinformation
och bättre underlag för investeringsbeslut. Jordbrukets konkurrensförutsättningar
kommer genom detta att närma sig övriga näringars.
Detta gynnar såväl i- som u-länder. Det är enligt jordbruksministern mycket
positivt att överenskommelsen kommit till stånd.

Både OECD och GATT erkänner att särskilda motiv — försöijningssäkerhet,
miljö-, regionala och sociala hänsyn — även fortsättningsvis kommer
att påverka jordbrukspolitikens utformning. Nya stödformer kommer
att diskuteras under GATT-rundans fortsättning som bl. a. tar sikte på sådana
motiv.

GATT-förhandlingarna kommer också att behandla harmonisering av
veterinär- och växtskyddsbestämmelser och tvistlösning till följd av sådana
bestämmelser. Bl. a. kommer bestämmelser grundade på etiska överväganden
att tas upp i det sammanhanget.

GATT-överenskommelsen innebär att stödet till jordbruket skall hållas
oförändrat till dess att en långsiktig uppgörelse är nådd, dvs. under åren
1989 och 1990. Syftet med detta är att inte stimulera till en ökad subventionerad
produktion av jordbruksprodukter, som ytterligare skulle snedvrida
handeln under de fortsatta förhandlingarnas gång. Exempelvis innebär
således överenskommelsen att prisstödet till lantbrukarna inte skall
höjas under denna period. Detta skall uppnås genom att administrativt
bestämda priser, som direkt eller indirekt påverkar prisstödet till lantbrukarna,
under perioden inte får överskrida rådande priser vid tidpunkten
för överenskommelsen. Vidare får importmöjligheterna inte försämras.
Undantag får emellertid generellt göras för förändringar som genomförs
med stöd av existerande lagstiftning i länderna. Avsikten är vidare att stödet
skall sänkas under år 1990. För svensk del innebär överenskommelsen
alltså att vi inte får höja de reglerade priserna på jordbruksprodukter i
syfte att höja prisstödet till lantbrukarna.

Enligt riksdagens beslut år 1985 om livsmedelspolitiken skall jordbruket

1988/89: JoU21

ges kompensation för ökade kostnader och inkomstföljsamhet efter
obundna överläggningar. Mot bakgrund av beslutet har jordbruksnämnden
på regeringens uppdrag och efter överläggningar med Lantbrukarnas
förhandlingsdelegation och nämndens konsumentdelegation lämnat förslag
till kompensation under regleringsåret 1989/90. Förslaget innebär
bl. a. att kompensationen skall ges i form av höjningar av reglerade priser i
syfte att höja prisstödet till bönderna. Redan i uppdraget till jordbruksnämnden
aviserades att en provisorisk lösning av annan karaktär skulle bli
nödvändig om GATT-förhandlingama skulle leda till en överenskommelse
om att frysa prisstödet.

Det är självklart att Sverige skall uppfylla de åtaganden som gjorts inom
GATT. Med hänsyn till nyss nämnda omständigheter har jordbruksministern
därför efter överläggningar med representanter för såväl jordbruksnäringen
som konsumenterna samt efter hörande av jordbruksnämnden utformat
ett modifierat förslag som är förenligt med GATTöverenskommelsen.
Förslaget har även diskuterats i den parlamentariska
arbetsgrupp som arbetar med förslag till en ny livsmedelspolitik. Jordbruksministern
har i sitt förslag utgått ifrån det förslag som jordbruksnämnden
tidigare lämnat.

Förslaget innebär i korthet att jordbruket ges en kompensation inom
ramen för 1985 års livsmedelspolitiska beslut. Denna är av samma storlek
som nämnden har föreslagit, men betalas ut på ett sätt som inte verkar
produktionsstimulerande och därmed handelssnedvridande. Detsamma
gäller för jordbruksnämndens förslag om prisstödet till jordbruket i norra
Sverige.

Priserna till lantbrukarna hålls oförändrade, men de kompenseras på
annat sätt. Finansieringen bör ske med införselavgiftsmedel och budgetmedel.
På detta sätt kommer lantbrukarna att kompenseras utan att de
reglerade priserna höjs. Det är då viktigt att detta även kommer konsumenterna
till del, dvs. att det utrymme som uppkommer inte tas i anspråk
av de efterföljande leden i livsmedelskedjan. Chefen för civildepartementet
har för avsikt att senare föreslå regeringen att ge statens pris- och konkurrensverk
(SPK) i uppdrag att särskilt följa pris- och marginalutvecklingen
i livsmedelskedjans industri- och handelsled. SPK skall om de finner
att utvecklingen är anmärkningsvärd anmäla detta till regeringen.

I regeringens proposition om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m.
(1988/89:47 bil. 2) behandlades de livsmedelspolitiska målen och diskuterades
graden av måluppfyllelse. Vidare analyserades i vad mån det främsta
medlet, nämligen jordbruksprisregleringen, medverkat till att uppfylla
dessa mål. Av genomgången framgick att livsmedelspolitiken har kommit
att kännetecknas av en låg grad av måluppfyllelse och att nuvarande medel
inte bidrar till måluppfyllelsen på ett tillfredsställande sätt. Som aviserades
i propositionen har jordbruksministern efter regeringens bemyndigande,
mot bakgrund av detta och den internationella utvecklingen, tillkallat
en parlamentarisk arbetsgrupp med uppgift dels att utvärdera 1985 års
livsmedelspolitiska beslut, dels att utforma förslag till en ny livsmedelspolitik.
Gruppens arbete skall vara klart under hösten 1989 och den nya politiken
bör kunna börja genomföras under år 1990.

1988/89: JoU21

En första utgångspunkt för arbetsgruppen är ett sänkt gränsskydd. Någon
ensidig svensk neddragning är dock inte aktuell. En andra utgångspunkt
är att de interna regleringarna minskas i omfattning och i vissa fall
avskaffas. Den tredje utgångspunkten är att utveckla nya och mer direkta
medel för att uppnå framfor allt de beredskapsmässiga, regionalpolitiska
och miljömässiga målen. Gruppens arbete och dessa utgångspunker ligger
väl i linje med GATT-förhandlingamas inriktning, såväl i sak som tidsmässigt.
Neddragning av stöd och skydd, i forsta hand prisstöd, och övergång
till mer direkta, icke-handelssnedvridande stöd är kärnan i det internationella
arbete som nu bedrivs. Reformerna underlättas om de genomförs
gemensamt. Det är således tillfredsställande av både nationella och
internationella skäl att det svenska reformarbetet har kommit i gång.

Åtgärder för produktionsanpassning
Tvåprissystemet lör mjölk

Propositionen

Under tiden den 1 juli 1985 — den 30 juni 1989 tillämpas ett tvåprissystem
för mjölk. Tvåprissystemet har i stort sett uppfyllt syftet att minska
mjölköverskottet. Systemet är dock på sikt förenat med betydande nackdelar.
Enligt regeringens beslut skall därför tvåprissystemet som villkor för
utjämningsbidrag upphöra efter den 30 juni 1989.

Regeringen har uppdragit åt statens jordbruksnämnd att utreda och
lämna förslag om övergångsåtgärder inom den ordinarie prisregleringens
ram under ett år efter tvåprissystemets avskaffande, i syfte att motverka
negativa effekter för de mindre producenterna och för mjölkproducentema
i norra Sverige.

Jordbruksnämnden har studerat olika former av omfördelning inom
mejeriregleringen som skulle underlätta anpassningen för mjölkproducenterna
i norra Sverige och för de små mjölkproducentema. Inom nuvarande
regleringssystem föreligger i och för sig tekniska möjligheter att genomföra
en omfördelning mellan olika kategorier av mjölkproducenter för att
dämpa eller neutralisera eventuella effekter vid borttagandet av tvåprissystemet.
Konsekvenserna för de nämnda producenterna är dock svåra att
förutse. Nämnden har vid sin analys inte funnit det befogat att för närvarande
vidta några åtgärder och har därför inte lämnat några förslag.

Mjölkproduktionen är en produktionsgren med relativt lång avskrivningsperiod
för investeringarna. Lönsamheten inom mjölkproduktionen
är för närvarande relativt god. Trots detta är investeringsviljan låg. Risken
för kraftiga produktionsökningar under det kommande året är därför liten.
Enligt jordbruksnämndens bedömning beräknas produktionsökningen under
regleringsåret 1989/90 till ca 90 miljoner kg, motsvarande 2 å 3 % av
produktionen.

Det är enligt jordbruksministerns mening väsentligt att eventuellt negativa
effekter för de aktuella producentgrupperna begränsas. Mot bakgrund
av jordbruksnämndens prognos görs bedömningen att effekterna för dessa
grupper torde bli begränsade. Jordbruksministern anser därför att man

1988/89: JoU21

inte nu bör vidta särskilda åtgärder. Jordbruksnämnden måste dock sär- 1988/89: JoU21
skilt följa utvecklingen för de nämnda grupperna och ha en hög beredskap
att vidta erforderliga åtgärder samt snarast anmäla till regeringen om utvecklingen
är sådan att regeringsingripanden är påkallade.

Motionen

I motion Jo43 (c) påpekas att mjölkproduktionen i Norrland minskar trots
vidtagna stödåtgärder. När tvåprissystemet tas bort blir följden ett sänkt
mjölkpris även i stödområdet. Om förslaget att avskaffa mjölksubventionema
bifalls av riksdagen kan dessutom en kraftig konsumtionsminskning
förväntas. Mot angivna bakgrund yrkar motionärerna att riksdagens beslut
våren 1988 om effekterna av tvåprissystemets upphörande fullföljs; dvs.
att de negativa effekterna för mjölkproducenterna i norra Sverige elimineras.

Utskottets överväganden

Som framgår av propositionen tillämpas under tiden den 1 juli 1985 —
den 30 juni 1989 ett tvåprissystem för mjölk. Riksdagen har under riksmötet
1987/88 godkänt att tvåprissystemet upphör den 1 juli 1989 i enlighet
med regeringens förslag i proposition 1987/88:165 (1987/88: JoU25 s.

28 — 29). I detta sammanhang gjorde utskottet vissa uttalanden om beslutets
effekter för mindre producenter och producenterna inom stödområdet.
Vidare föreslog utskottet bl. a. att vissa övergångsåtgärder skulle vidtas
för att skydda dessa producenter mot negativa effekter av tvåprissystemets
avskaffande. 20 milj. kr. av införselavgiftsmedel från regleringsåret
1987/88 skulle dessutom disponeras inom ramen för det särskilda åtgärdsprogrammet
för norra Sverige.

Mot bakgrund av jordbruksnämndens och jordbruksministerns bedömningar
kan utskottet godta regeringens ställningstagande att det inte för
närvarande behövs särskilda åtgärder med anledning av tvåprissystemets
avskaffande. Vid denna bedömning har utskottet bl. a. beaktat att riksdagspartierna
inte sluter upp bakom det i kompletteringspropositionen framlagda
förslaget om avskaffande av mjölksubventionerna (se
1988/89: JoU6y). Som anförs i propositionen är det givetvis väsentligt att
eventuella negativa effekter för de aktuella producentgrupperna begränsas.

Jordbruksnämnden bör särskilt följa utvecklingen för de små mjölkproducentema
och mjölkproducentema i norra Sverige och ha en hög beredskap
att vidta erforderliga åtgärder för de nämnda grupperna samt snarast anmäla
till regeringen om utvecklingen är sådan att regeringsingripanden är
påkallade. Det bör också redan i detta avsnitt påpekas att utskottet i det
följande föreslår en betydande resursförstärkning till gagn för jordbruket i
norra Sverige.

Det anförda innebär att utskottet ansluter sig till regeringens överväganden
om tvåprissystemet för mjölk och att motion Jo43 kan lämnas
utan någon vidare åtgärd från riksdagens sida. 43

Vegetabilier

Propositionen

Enligt 1985 års livsmedelspolitiska beslut har jordbruksnäringen huvudansvaret
för överskottsproduktionen och produktionsanpassningen. Under
en övergångsperiod av fern år skall emellertid staten ta ett ekonomiskt delansvar
för överskottsarealens kostnader. Statens kostnader uppskattades
då till ca 600 milj. kr. under hela femårsperioden. Under de fyra första
åren har emellertid statens andel uppgått till ca 1,4 miljarder kr. Under
perioden skulle åtgärder vidtas för att minska överskotten och därmed
kostnadsbelastningen för samhället och jordbruket.

Våren 1986 tillsattes den s. k. spannmålsgruppen med uppgift att lägga
fram förslag till hur kostnaderna för spannmålsöverskottet skulle kunna
minskas redan från 1987 års skörd, men även på längre sikt. Gruppen har
i olika rapporter lämnat såväl överväganden som mer kortsiktiga och mer
långsiktiga förslag. I den senaste rapporten, som presenterades hösten
1987, lämnades förslag till åtgärder för att minska spannmålsöverskottet
och stimulera till alternativ markanvändning.

Liksom för 1988 års skörd har regeringen för år 1989 bemyndigat statens
jordbruksnämnd att medge Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening
att ingå avtal med jordbrukare i vilka jordbrukaren åtar sig att mot ersättning
från föreningen minska sin areal spannmål och andra grödor som
omfattas av jordbruksprisregleringen samt att hålla brukningsenhetens
hela åkerareal besådd. Dessa avtal skulle i huvudsak överensstämma med
spannmålsgruppens förslag.

Under år 1988 slöts totalt 25 885 avtal och omställningsarealen uppgick
till drygt 260 000 ha. Spannmålsöverskottet beräknades därigenom minska
med ca 700 000 ton, vilket ger en positiv nettoeffekt för spannmålskassan
på ca 150 milj. kr. För år 1989 har ca 250 000 ha anmälts. Effekten på
spannmålsöverskottet år 1989 beräknas bli av samma storleksordning som
år 1988, medan den positiva nettoeffekten för spannmålskassan beräknas
till 100—150 milj. kr. Resultatet av omställningsprogrammet är enligt
jordbruksministerns uppfattning gott.

Anslutningen till omställningsprogrammet är alltså god i år liksom i fjol.
De arealer som mer varaktigt lagts om till annan användning än spannmålsproduktion
är emellertid marginella. Av miljöskäl är ett krav för bidrag
inom programmet att den anslutna arealen skall vara besådd. Under år
1988 gav dock lantbruksnämnderna dispens från detta krav för närmare
hälften av den anslutna arealen.

I och med utgången av regleringsåret 1989/90 löper den femåriga övergångsperioden
ut. Under det påföljande året bör en ny livsmedelspolitik
börja genomföras.

Mot bakgrund av vad nu redovisats har jordbruksministern inte för avsikt
att föreslå regeringen någon ytterligare förlängning av omställningsprogrammet.

Riksdagen uttalade våren 1986 att det är angeläget att de medel som
staten under en övergångsperiod ställer till förfogande för att underlätta
produktionsanpassningen utnyttjas för att stödja en inriktning av produk -

1988/89: JoU21

tionen som så snart som möjligt minskar belastningen på samhällets och
på lantbrukets ekonomi.

I riksdagens beslut om reglering av priserna på jordbruksprodukter,
m.m. våren 1988 (prop. 1987/88: 165, JoU25, rskr. 385) uttalade riksdagen
att det är viktigt att medlen utnyttjas på ett sätt som även i vidare
mening bidrar till uppfyllandet av de år 1985 fastställda målen för livsmedelspolitiken.
Vid valet av åtgärder för att minska belastningen är det viktigt
att beakta de regionala, fördelningsmässiga och miljöpåverkande effekterna
av de olika åtgärder som prövats eller kan komma i fråga för att
främja en ändamålsenlig produktionsstruktur. Enligt riksdagens beslut ankommer
det på regeringen att besluta om sådana åtgärder.

Regeringen har för 1988 års skörd fastställt statens delansvar för överskottsarealen
till 225 milj. kr. Regeringen har också beslutat hur dessa medel
skall disponeras. Totalt högst 145 milj. kr. skall användas till ekonomiskt
stöd för dels omläggning till alternativ odling, dels odling av fånggrödor.
Vidare skall 50 milj. kr. överföras till Stiftelsen Lantbruksforskning
där medlen skall användas för att finansiera försöks- och utvecklingsinsatser
för alternativ användning av åkermarken i syfte att minska kostnaderna
för överskottsarealen. Resterande 30 milj. kr. skall användas för bidrag
till jordbruksföretag som vidtar åtgärder som minskar den spannmålsproducerande
arealen och samtidigt ökar variationsrikedomen i
kulturlandskapet i framför allt slättbygder.

Världsmarknadspriserna fluktuerar väsentligt över tiden. De har ökat
avsevärt under det senaste året men ligger fortfarande långt under de
svenska spannmålspriserna. Det är i dag inte möjligt att avgöra till vilket
pris det svenska spannmålsöverskottet av 1989 års skörd kommer att
kunna exporteras. Exportkostnaderna, dvs. skillnaden mellan svenskt pris
och världsmarknadspris, är fortfarande höga, men är svåra att förutsäga
även på relativt kort sikt. Med hänsyn till denna osäkerhet om exportkostnaderna
anser jordbruksministern det inte vara meningsfullt att i dagsläget
fastställa ett belopp för statens delansvar för budgetåret 1989/90.

Regeringen har i 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil.
11), mot bakgrund av den osäkerhet som föreligger, föreslagit att den under
förslagsanslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område upptagna
anslagsposten Samhällets delansvar för överskottsarealen tas upp
som en förslagsvis post av 1 000 kr. Riksdagen har beslutat i enlighet med
regeringens förslag (JoU 12, rskr. 156).

Med antagande om en exportkostnad på 1 kr. per kg spannmål kan delansvarskostnaden
för 1989 års skörd beräknas till 200 milj. kr. I beräkningen
har då även hänsyn tagits till riksdagens beslut att statens delansvar
skall utgöra 40 % av kostnaderna för ett exportöverskott vid normalskörd
som trappas ned enligt en viss plan under den femårsperiod för vilken
staten påtagit sig detta ansvar, från 1 000 miljoner kg det första året till 500
miljoner kg det sista året. Jordbruksutskottet har närmare redogjort för
denna avtrappningsplan och dess tidigare tillämpning våren 1988
(1987/88: JoU25). Beloppet bör dock fastställas när de förutsättningar och
omständigheter som nyss nämnts är klarlagda.

Liksom tidigare år skall medlen i enlighet med riksdagens beslut utnytt -

1988/89: JoU21

jas på ett sätt som även i vidare mening bidrar till uppfyllandet av 1985 års
mål för livsmedelspolitiken. Vid valet av åtgärder för att minska belastningen
på samhällets och lantbrukets ekonomi är det därvid enligt riksdagens
beslut viktigt att beakta de regionala, fördelningsmässiga och miljöpåverkande
effekterna av de olika åtgärder som prövats eller kan komma i
fråga för att främja en ändamålsenlig produktionsstruktur.

Motionerna

I flera motioner yrkas att omställningsprogrammet förlängs. Dessa är Jo46
av Sven-Erik Lorentzon m. fl. (m), Jo54 av Bengt Kindbom och Gunilla
André (c), Jo55 av Bengt Rosén m. fl. (fp), Jo58 av Karin Starrin och Gunnar
Björk (c) och Jo67 av Lars Wemer m. fl. (vpk). Enligt vpk- motionen
bör dessutom ersättningsbeloppen höjas (yrkandena 17 och 18). En bättre
hantering av 1989 års ansvarsmedel förutsätts (yrkande 14).

I motion Jo57 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) yrkas att staten även i fortsättningen
tar ett delansvar för den s. k. överskottsarealen och deltar i omställningsarbetet.

Enligt motion Jo46 yrkande 6 skall vidare statens delansvar för 1989 års
skörd vara 40 % av de verkliga kostnaderna vid normalskörd. Förslag om
medelsanvisning till Svensk spannmålshandel bör framläggas när de verkliga
kostnaderna är kända (yrkande 7). Liknande synpunkter framförs i fpmotionen
Jo55 yrkandena 1 och 2.

Även i motion Jo49 av Kjell Ericson m. fl. (c, m, fp) yrkas ett fortsatt
statligt delansvar för överskottsproduktionen.

I motion Jo64 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) yrkas att
arealbidrag utgår för att bibehålla det öppna landskapet och att omställningsprogrammet
förlängs och utvärderas.

Utskottets överväganden

Utskottet behandlar här bl. a. frågan om statens ansvar för överskottsarealens
kostnader och programmet för omställning av spannmålsproduktionen
m. m.

Jordbruksnäringen befinner sig för närvarande i en period som präglas
av viss osäkerhet angående effekterna av pågående utredningsarbete och
de internationella överenskommelserna på jordbruksområdet. Som anförs
i bl. a. centerpartiets kommittmotion Jo57 har näringen tagit ett betydande
ansvar för att nedbringa spannmålsöverskottet och de gemensamma kostnaderna
för detta.

Riksdagens livsmedelspolitiska beslut år 1985 innehåller bl. a. bestämmelser
om ansvaret för spannmålsöverskottet under en femårsperiod
varav kommande budgetår utgör det sista. Enligt utskottets uppfattning
innebär 1985 års beslut att statens delansvar för 1989 års skörd skall uppgå
till 40 % av de verkliga kostnaderna vid normalskörd, dvs. utan avtrappning
och med utgångspunkt i ett spannmålsöverskott av 1 miljon ton. Eftersom
utskottets ställningstagande vilar på ett tidigare fattat riksdagsbeslut
kan det inte anses strida mot det GATT-avtal i april detta år som

1988/89: JoU21

Sverige medverkat till. Kostnaderna för det statliga delansvaret får belasta
anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Vad gäller det
statliga delansvaret på längre sikt, efter utgången av den femåriga övergångsperioden,
förutsätter utskottet att denna fråga kommer att behandlas
av den livsmedelspolitiska arbetsgruppen.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo46 yrkande 6,
Jo49 yrkande 4, Jo55 yrkande 1 och Jo57 yrkande 1 om det statliga delansvaret
för 1989 års spannmålsskörd bör godkännas av riksdagen.

Utskottet instämmer även till stor del i de synpunkter som anförs i vpkmotionen
Jo67 (yrkande 14) om hanteringen av delansvaret för 1988 års
spannmålsskörd. Härvidlag hänvisas till de uttalanden som gjorts i utskottets
betänkande 1988/89: JoU 12 punkt 12. Vad gäller den slutliga dispositionen
av 1988 års ansvarsmedel kan utskottet visserligen konstatera att
regeringens beslut i detta avseende tillgodoser många angelägna önskemål
om t. ex. främjande av alternativ odling och alternativ produktion, liksom
miljöintressena. Enligt utskottets mening är det emellertid angeläget att
kommande beslut om dispositionen av ansvarsmedel fattas i nära samråd
med näringen och medverkar till en framtida önskvärd minskning av
spannmålsöverskottet. Vad utskottet anfört med anledning av motion
Jo67 yrkande 14 bör ges regeringen till känna.

Genom detta ställningstagande tillgodoses i stor utsträckning även motionerna
Jo46 yrkande 7 och Jo55 yrkande 2.

I samband med prövningen av regeringens förslag att omställningsprogrammet
ej bör förlängas har utskottet tagit del av en skrivelse från statsministern
och jordbruksministern till Lantbrukarnas riksförbund, vari
bl. a. bekräftas att regeringen är beredd att pröva olika förslag från LRF:s
sida om hur en omställning av åkermark — som tillfälligt tar vid där Omställning
90 slutar — skall kunna fungera för nästa år i avvaktan på att en
ny jordbrukspolitik hinner träda i kraft. En utgångspunkt för sådana förslag
bör vara att de leder till en mer beständig och miljövänlig omställning
än den som blivit resultat av Omställning 90.

Utskottet anser det värdefullt att regeringen är beredd att överväga en
tidsbegränsad förlängning av omställningsarbetet. Utskottet vill för sin del
framhålla att det finns ett behov av ett fortsatt omställningsarbete i någon
form vari både samhället och näringen medverkar. Det bör ankomma på
regeringen och näringen att i samråd utforma ett system för omställningsverksamheten.
Utskottet förutser dock att man i detta sammanhang eventuellt
måste ompröva det nuvarande ersättningssystemet, som enligt
gjorda erfarenheter bl. a. möjliggjort omfattande dispenser från kraven på
insådd av s. k. fånggrödor. Som framgår av regeringens skrivelse bör det
fortsatta omställningsarbetet i första hand gälla regleringsåret 1990/91, i
avbidan på beslut om en ny jordbrukspolitik. Tidpunkten för en övergång
till ett annat system bör givetvis anpassas efter de förhållanden som råder
inom jordbruksnäringen med en skördesäsong som i huvudsak infaller efter
budgetårsskiftet. Utskottet instämmer således i huvudsak i de yrkanden
som framförts i motionerna Jo46 yrkande 4, Jo54, Jo55 yrkande 3, Jo58
yrkande 4, Jo64 yrkande 2 och Jo67 yrkande 17. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

1988/89: JoU21

Utskottet är dock inte berett att i detta läge tillstyrka yrkande 18 i motion
Jo67 om att ersättningsbeloppen i omställningsprogrammet bör höjas.
Den frågan bör prövas inom ramen för den verksamhet som utskottet förordat
ovan.

I motion Jo64 (c) yrkande 1 anförs farhågor för att ändrade förutsättningar
för jordbruksproduktionen utgör ett hot mot det öppna och levande
landskapet. Ett arealbidrag bör enligt motionen utgå för att hålla landskapet
öppet. Utskottet vill i denna fråga hänvisa till de olika stödformer som
införts för bl. a. naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet och till det regeringsbeslut
om dispositionen av 1988 års ansvarsmedel som redovisats i
det föregående. Enligt sistnämnda beslut har 30 milj. kr. avsatts för bidrag
till jordbruksföretag som vidtar åtgärder för att öka variationsrikedomen i
kulturlandskapet i slättbygder m.m. Motionen bör i denna del anses
tillgodosedd med vad utskottet anfört.

Prisregleringen på jordbruksprodukter under regleringsåret
1989/90, utom vissa speciella frågor angående socker

Propositionen

Jordbruksnämnden har efter överläggningar med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation
och nämndens konsumentdelegation lämnat förslag om en
ettårig prisregleringsperiod för jordbruksprodukter. Nämndens förslag har
godtagits av konsumentdelegationen men inte av Lantbrukarnas förhandlingsdelegation.
Perioden omfattar tiden den 1 juli 1989 — den 30 juni
1990.

Till grund för de överläggningar jordbruksnämnden nu har haft har legat
bl. a. uppgifter om pris- och marknadsutveckling, kostnadsutvecklingen
inom jordbruket och förädlingsindustrin, jordbrukarnas inkomstförhållanden
samt den internationella utvecklingen.

När det gäller kostnaderna inom jordbruket har utvecklingen t. o. m. januari
månad 1989 beaktats. För förädlingsindustrin utgår enligt förslaget
kompensation genom att kostnadsutvecklingen under perioden september—
december 1988 beaktats. Dessutom haren slutavstämning gjorts för regleringsåren
1987/88 och 1988/89. Som utgångspunkt för diskussionerna
om inkomstkompensation har legat bl. a. inkomstjämförelser med andra
grupper. Vidare har beaktats produktivitetsutvecklingen inom jordbruket
och höjda egenavgifter den 1 januari 1989. En närmare redogörelse för de
faktorer som har beaktats finns i jordbruksnämndens förslag (bilaga 2 till
propositionen).

Jordbruksministern biträder jordbruksnämndens förslag vad avser kompensationsbeloppens
storlek. Med hänsyn till GATT-överenskommelsen
som tidigare redovisats föreslår jordbruksministern emellertid en annan
finansiering än jordbruksnämnden och även en annan form för kompensationen.
På samtliga punkter där nämndens förslag frångås är syftet att jordbruksministerns
förslag skall vara förenligt med GATT-överenskommelsen.
På dessa punkter har överläggningar ägt rum med represen -

1988/89: JoU21

tanter för jordbruksnäringen och konsumenterna samt jordbruksnämden 1988/89: JoU21
hörts.

Jordbruksnämnden föreslår att ett kompensationsbelopp på 720 milj.
kr. tillförs jordbruket genom prishöjningar den 1 juli 1989. Även jordbruksministern
föreslår att jordbruket tillförs 720 milj. kr. men att kompensationen
finansieras med införselavgifter utanför den s. k. fördelningsplanen.
Kompensationen bör ges på annat sätt än genom prishöjningar.

Det angivna beloppet på 720 milj. kr. fördelas på följande sätt: 24,7 milj.
kr. avsätts till låginkomstsatsning, 8,8 milj. kr. används till finansiering av
djurens hälso- och sjukvård samt 10 milj. kr. används för att bibehålla
pristillägget för får- och lammkött på nuvarande nivå.

Vidare har nämnden föreslagit att 56,5 milj. kr. av kompensationsbeloppet
tillförs skördeskadefonden. Ytterligare 3,5 milj. kr. skall enligt nämndens
förslag tillföras fonden från fonderade försäljningsavgifter för socker.

Dessa överföringar är i enlighet med gällande riksdagsbeslut om skördeskadeskyddet
(prop. 1987/88:74, J0UI6, rskr. 130). Enligt beslutet skall
tills vidare årligen förås 60 milj. kr. till skördeskadefonden. Som tidigare
nämnts gäller för överenskommelsen för åren 1989 och 1990 att hänsyn får
tas till ländernas befintliga lagstiftning. Eftersom grunden för de av jordbruksnämnden
föreslagna överföringarna till skördeskadefonden är det
nämnda riksdagsbeslutet strider de inte mot GATT-överenskommelsen.

Jordbruksministern tillstyrker därför nämndens förslag.

Av den totala kompensationen på 720 milj. kr. används således till dessa
åtgärder totalt 100 milj. kr.

Av det totala kompensationsbeloppet på 720 milj. kr. återstår efter de
nämnda ändamålen 620 milj. kr. att fördela.

Jordbruksnämnden föreslår att denna kompensation ges genom prishöjningar
på olika produkter. Med hänsyn till GATT-överenskommelsen är
jordbruksministern inte beredd att tillstyrka jordbruksnämndens förslag.

Jordbruksministern anser emellertid att kompensationen skall tillfalla de
enskilda lantbrukarna, men betalas ut på ett sätt som inte verkar produktionsstimulerande
och som därmed är förenligt med GATT.

Enligt jordbruksministern bör kompensationen baseras på antal djur av
olika slag resp. antal hektar av berörda prisreglerade grödor. En utgångspunkt
bör vara den profil på fördelningen mellan olika produktionsgrenar
som jordbruksnämndens förslag har. Ett grundläggande krav är att kompensationssättet
inte skall vara produktionsstimulerande. Kompensationen
bör därför grundas på en historisk bas. Utgångspunkten bör härvid
vara att uppgifter från år 1988 bör användas. Emellertid bör en utgångspunkt
vara att kompensationen skall tillfalla de aktiva brukarna eller ägarna.
Det innebär alltså att nystartade skall ha del av kompensationen,
medan de som slutat inte skall kompenseras.

Jordbruksnämnden bör få i uppdrag att närmare utforma konstruktionen.
Nämnden har redan nu påbörjat en analys av förslaget till principiell
lösning, ur såväl teknisk som administrativ synvinkel.

Jordbruksministern vill särskilt understryka att den form av kompensation
som har skisserats och som förordas för regleringsåret 1989/90 endast
är en provisorisk och tillfällig lösning för detta år. Den kommer att inne- 49

4 Riksdagen 1988/89. 16 sami. Nr 21

bära viss ökad administration och delvis en annan fördelning än det nuva- 1988/89: JoU21

rande prisstödet. Det är trots detta nödvändigt att under detta år använda
denna typ av provisorisk lösning.

Förslaget skall ses som en möjlighet att överbrygga det år som återstår
innan en ny livsmedelspolitik kan börja genomföras. Förslaget föregriper
alltså inte det långsiktiga reformarbetet och är inte prejudicerande för
detta arbete.

Jordbruksnämnden föreslår vidare att ytterligare 450 milj. kr. skall tillföras
jordbruket fr. o. m. den 1 januari 1990. Nämnden har emellertid inte
nu lämnat förslag om hur detta belopp skall fördelas. Även jordbruksministern
föreslår ett kompensationsbelopp på 450 milj. kr. Även detta belopp
bör i huvudsak betalas ut direkt till de enskilda lantbrukarna enligt de
principer som nyss har angetts.

Jordbruksministern avser att senare föreslå att regeringen uppdrar åt
jordbruksnämnden att, efter överläggningar med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation
och nämndens konsumentdelegation, avge förslag om fördelningen
av kompensationsbeloppen samt om den närmare utformningen
av kompensationsformen.

Vidare föreslås att kompensationen till jordbruket under regleringsåret
1989/90 om totalt 1 170 milj. kr. finansieras med tillgängliga införselavgiftsmedel
utanför den s.k. fördelningsplanen och eventuellt resterande
belopp med budgetmedel. I den mån införselavgiftsmedel inte skulle räcka
för att täcka kostnaderna bör således anslaget Prisreglerande åtgärder på
jordbrukets område belastas med de överstigande kostnaderna.

Med jordbruksnämndens förslag, dvs. med en finansiering med höjda
priser, skulle kompensationen ske successivt under året fr. o. m. prishöjningstillfället.
Med en engångsutbetalning bör alltså kompensationsbeloppet
utbetalas mitt i det aktuella året. Detta bör vara en utgångspunkt. Ett
belopp på 620 milj. kr. bör således utbetalas den 31 december 1989 och
ytterligare 450 milj. kr. den 30 juni 1990. Om det visar sig ha betydande
fördelar, ur exempelvis administrativ eller praktisk synvinkel, bör jordbruksnämnden
ha möjlighet att göra de anpassningar som kan behövas.

Utgångspunkten för nämndens överväganden och förslag bör emellertid
vara den nyss nämnda. Nämnden bör givetvis även vid den närmare utformningen
av kompensationssystemet i övrigt sträva efter att det blir så
flexibelt och administrativt enkelt som möjligt.

Under innevarande regleringsår utgår 400 milj. kr. av införselavgiftsmedel
utanför fördelningsplanen som ersättning för prishöjningar, varav 80
milj. kr. är engångsbelopp. Den 1 juli 1989 bör således de reglerade priserna
höjas med 320 milj. kr. Dessa höjningar av de reglerade priserna
kommer inte att leda till ett högre prisstöd till lantbrukarna. Prishöjningarna
är endast ett annat sätt — än med utomramsmedel — att finansiera ett
oförändrat prisstöd, dvs. de är en ändrad finansiering av befintligt prisstöd.
Denna nivå på prisstödet, liksom den tillfälliga subventioneringen
med utomramsmedel, beslutades av riksdagen redan våren 1988. Dessa
prishöjningar strider således inte mot våra utfästelser inom ramen för
GATT.

Det ankommer på regeringen att besluta hur dessa prishöjningar skall 50

fördelas. Förslag härom bör lämnas av jordbruksnämnden, efter överlägg- 1988/89: JoU21
ningar med Lantbrukarnas förhandlingsdelegation och nämndens konsumentdelegation.

Motionerna

Några motioner tar upp de i propositionen föreslagna principerna för kompensation
till jordbruket. I motion Jo45 av Hans Dau (m) anförs att ett
stöd per ko skapar flera negativa effekter. Ett bättre system vöre att relatera
kompensationen till en viss genomsnittsavkastning med ett fast krontalsbelopp
för varje ”genomsnittsko”. Metoden är även tillämplig för fördelningen
av Norrlandsstödet.

I kommittmotionen Jo46 (m) anförs att regeringen i kommande förhandlingar
inom GATT bör arbeta för lösningar som inte innebär direktstöd
till jordbrukarna. I övrigt accepteras i huvudsak regeringens förslag i
det korta perspektivet. En förnyad genomgång krävs dock under hösten
1989 för att beräkna kompensationsbeloppet per den 1 januari 1990. Beräkningarna
bör följa principerna i jordbruksnämndens förslag. Vidare anser
motionärerna att marknaden ges ett större utrymme om man i stället
för ett kompensationsbelopp per djur och hektar minskar de interna avgifterna
(slaktdjursavgifter, avgifter på handelsgödsel m. m.). Eftersom detta
system inte innebär att producentpriserna okar och gränsskyddet blir oförändrat
strider det inte mot GATT-överenskommelsen. Med tanke på det
administrativa merarbetet bör kompensationsbeloppet utbetalas vid ett
tillfälle, i slutet av år 1989. Något bemyndigande för regeringen att besluta
om pris- och avgiftsförändringar bör inte lämnas. Regeringen bör härvidlag
återkomma till riksdagen (yrkandena 1 —3, 5 och 8).

I motion Jo48 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c) yrkas ett
riksdagsuttalande att förslaget om kompensation är ett provisorium. Vidare
hemställs om åtgärder för att bibehålla mjölkproduktion m. m. i skogsoch
mellanbygderna i södra Sverige och att samma krav ställs på importerade
livsmedel som på svenskproducerade.

Enligt centerpartiets kommittmotion Jo57 bör jordbruksnämnden genomföra
sitt uppdrag rörande formerna för utbetalningen i samförstånd
med näringen. Vissa ytterligare frågor med anledning av den föreslagna
kompensationen bör lösas. Det gäller bl. a. nystartade lantbrukares kostnadsersättning.
Höga initialkostnader innebär en svår ekonomisk situation
för flertalet nystartade företag. Dessa måste tillförsäkras en ersättning
som är likvärdig med övriga aktiva brukares. Enligt motionen talar vidare
vissa skäl för att kompensationen utbetalas vid ett tillfälle. I vart fall bör
tilläggskompensation ske för inflationsutvecklingen (yrkandena 3 och 4).

I vpk-motionen Jo67 yrkas avslag på regeringens förslag om kompensation
efter produktionsenhet. Enligt motionen är det förödande för näringen
att kastas mellan olika kortsiktiga samhällsåtgärder. 1 stället bör riksdagen
besluta i enlighet med jordbruksnämndens ursprungliga förslag. Det
föreslagna provisoriet är inte mera förenligt med GATT-överenskommelsen
än en traditionell prisreglering och är dessutom svårare att
överblicka just på grund av dess karaktär av provisorium. Det bidrar dess- 51

utom till att ytterligare öka osäkerheten om det svenska jordbrukets framtid.
Den livsmedelspolitiska arbetsgruppens oklara status bidrar ytterligare
till förvirringen i den jordbrukspolitiska debatten. Gruppens status måste
därför klarläggas. Under hösten 1989 bör regeringen för riksdagen redovisa
andra länders åtgärder med anledning av GATT-överenskommelsen.
Under rubriken Ett kvalitativt gränsskydd anförs att det är särskilt viktigt
i en tid av ökande internationell handel att det ställs samma krav på importerade
livsmedel som på inhemskt producerade. Särskilt viktigt är det
kvalitativa gränsskyddet (yrkandena 1 — 5).

I yrkande 6 föreslås — i andra hand — att kompensationsbeloppen enligt
regeringens förslag utbetalas den 1 juli 1989 resp. den 1 januari 1990.

I tre motioner understryks fårskötselns betydelse från olika synpunkter,
nämligen i Jo51 (c), Jo59 (c) och Jo61 (s). Motionärerna understryker bl. a.
fårskötselns värde för glesbygden, för naturvården och med hänsyn till den
etiskt helt godtagbara köttproduktion som näringen representerar. I den
sistnämnda motionen yrkas dessutom att svenskt lammkött skall vara tydligt
svenskmärkt.

Enligt motion Jo64 (c) yrkande 4 är den 1 juli 1988 en olämplig tidpunkt
för Kalmar län i fråga om beräkningen av kompensation per ko. I länet
förekommer nämligen en intensiv höstkalvning. Den föreslagna metoden
måste vidare betraktas som ett provisorium.

Utskottets överväganden

Motionerna i detta avsnitt tar bl. a. upp frågor om indexuppräkning av
kompensationsbeloppet, om antalet utbetalningar samt tidpunkten för utbetalning
av kompensationen. När det gäller storleken av de föreslagna
beloppen råder i stort sett inga delade meningar.

Utskottet konstaterar inledningsvis att det i den rådande situationen är
mest ändamålsenligt att riksdagen i detta avseende godtar regeringens tolkning
av GATT-överenskommelsen och att jordbruksnämnden får i uppdrag
att efter nära samråd med näringen och företrädare för konsumenterna
närmare utforma en konstruktion för att kompensera lantbruket på
grundval av de huvudprinciper som anges i propositionen. De synpunkter
som framförs i motionerna Jo45 (kompensation efter genomsnittlig avkastning)
och Jo46 yrkande 1 (lösningar som ej innebär direktstöd till jordbrukarna)
synes vara av den beskaffenheten att de kan prövas inom ramen
för jordbruksnämndens uppdrag. Utskottet föreslår således att dessa yrkanden
lämnas utan vidare åtgärd.

Med samma motivering avstyrker utskottet motionerna Jo51, Jo59 yrkande
1 och och Jo61 yrkande 2 om större hänsyn till fårskötseln.

Yrkandet i centerpartiets kommittmotion Jo57 om fördelning av beloppet
i samråd med näringen m. m. (yrkande 3) får anses tillgodosett genom
vad utskottet nyss anfört.

Det ovan anförda innebär att utskottet avstyrker yrkandena 1 och 2 i
vpk:s motion Jo67 om att kompensationen bör utgå i enlighet med jordbruksnämndens
förslag till jordbruksprisreglering under perioden 1 juli
1989 — 30 juni 1990 (bilaga 2 till propositionen).

1988/89: JoU21

Utskottet avstyrker vidare yrkande 3 i motion Jo46 (m) om minskning
av vissa avgifter som alternativ till ett system med kompensation per produktionsenhet,
med erinran att det ingår i den livsmedelspolitiska arbetsgruppens
uppgifter att pröva de interna avgifterna m. m. Utskottet tillstyrker
dessutom regeringens förslag att det skall ankomma på regeringen att
besluta om de pris- och avgiftsändringar samt övriga åtgärder som kan bli
aktuella med anledning av förslaget. Med det anförda avstyrks även motion
Jo46 yrkande 8.

Yrkandet i c-motionen Jo48 (yrkande 1) att förslaget bör betraktas som
ett provisorium är tillgodosett genom uttalandet i propositionen att regeringsförslaget
i denna del är en provisorisk och tillfällig lösning för regleringsåret
1989/90. Motionen avstyrks i denna del. Beträffande yrkande 2 i
motionen hänvisar utskottet till vad som anförts i det föregående om vissa
regionala frågor.

1 motionerna Jo46 yrkande 2 och Jo57 yrkande 4 berörs frågan om inflationsuppräkning
av beloppet 450 milj. kr. I anslutning till dessa yrkanden
vill utskottet för sin del framhålla att den omständigheten att riksdagen
godkänner det av regeringen föreslagna kompensationsbeloppet och
utbetalningsättet inte får utgöra något hinder mot att man på sedvanligt
sätt tar upp överläggningar om kompensation för inflationsutvecklingen.
Med detta uttalande av utskottet bör de aktuella motionsyrkandena kunna
anses i huvudsak tillgodosedda.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört om möjligheten att ta upp överläggningar
om kompensation för inflationsutvecklingen torde yrkandena
om tidigarelagd utbetalning eller utbetalning vid endast ett tillfälle i stor
utsträckning ha förlorat sin aktualitet. Utskottet avstyrker därför motionerna
Jo46 yrkande 5 och Jo67 yrkande 6.

Motion Jo64 (c) yrkande 4 om tidpunkten för kostnadskompensation
med beaktande av förhållandena i Kalmar län m. m. bör ej heller bifallas
av riksdagen.

Utskottet instämmer till stor del i de tankegångar som framförs i vpkmotionen
Jo67 om behovet av en fortsatt noggrann analys med utgångspunkt
bl. a. i andra länders agerande med anledning av GATTöverenskommelsen.
Regeringen bör därför vid lämplig tidpunkt och i
lämpligt sammanhang lämna en redogörelse för riksdagen i dessa frågor.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo67 yrkande 3 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

Utskottet är däremot inte berett att tillstyrka vpk-motionens yrkande
om att klargöra den livsmedelspolitiska arbetsgruppens status (yrkande 4).
Detta bör i första hand vara en fråga för regeringen eller för arbetsgruppen
att bedöma.

Vad slutligen beträffar de framförda motionskraven om skärpt kontroll
av importerade livsmedel vill utskottet erinra om att dessa frågor utförligt
behandlats i utskottets betänkande 1988/89: JoU 14 om livsmedelskontrollen,
som debatterats i riksdagen den 18 maj. Utskottet har inte funnit anledning
att ompröva sitt ställningstagande i angivna ämne och avstyrker
därför motionerna Jo48 yrkande 3 och Jo67 yrkande 5.

1988/89: JoU21

Med samma hänvisning avstyrker utskottet motion J06I yrkande 1 om
obligatorisk svenskmärkning av svenskproducerat lammkött.

Socker

Propositionen

Kostnadskompensationen till Sockerbolaget AB skall enligt förslaget
uppgå till 64,5 milj. kr. under regleringsåret 1989/90. Beloppet skall finansieras
med tillgängliga medel ur sockerregleringsfonden. Resterande del av
beloppet skall tas av fonderade försäljningsavgifter.

Det skall ankomma på regeringen att fatta de beslut om prisregleringen
som kan komma att krävas under perioden.

I kostnadskompensationen har bl. a. merkostnaderna vid sockerbruken
på Öland och Gotland beaktats. Den kompensation som tillerkänns Sockerbolaget
för dessa merkostnader för regleringsåret 1989/90 beräknas till
25,8 milj. kr. vid normal produktionsvolym.

Det reglerade priset på strösocker bör vara oförändrat 459,65 kr. per 100
kg.

Sockerpriset bör liksom hittills justeras när oljepriset ändras med ± 160
kr./m3. Prisregleringspriset får emellertid inte överstiga det pris som har
gällt under innevarande regleringsår. Om ändrade oljepriser skulle komma
att innebära ett behov av höjning till en nivå överstigande denna får Sockerbolaget
kompenseras ur sockerregleringsfonden för det inkomstbortfall
som den uteblivna prishöjningen innebär.

Ersättningen för raffinering och lagring av importerat råsocker bör höjas
för inträffade kostnadsökningar med 4,5 % till 89,43 kr. per 100 kg.

Om väsentligt ändrade förutsättningar inträffar under regleringsperioden
bör det ankomma på jordbruksnämnden att efter överläggningar med
delegationerna lägga fram förslag till de åtgärder som under perioden kan
anses påkallade. Det bör därefter ankomma på regeringen att fatta de beslut
som kan behövas.

Vidare föreslås att sockerbetsarealen för 1989 års odling skall uppgå till
50 160 ha. Vid fastställandet av betarealen har hänsyn bl. a. tagits till att ett
importutrymme på 10 -15 % på sikt skall uppnås. Arealminskningen skall
inte beröra odlingen under de båda ö-bruken. I övrigt förutsätter jordbruksministern
liksom nämnden att kontraktsvillkoren utformas så att det
finns förutsättningar för att sockerbetsodlingens geografiska utbredning i
huvudsak består under året. Bruksstrukturen kan däremot komma att ändras.
Strukturfrågan är för närvarande föremål för överläggningar mellan
Sockerbolaget och de anställda vid sockerbruken.

Arealbidraget bör vara oförändrat 200 kr. per ha till de odlare i Småland
och Blekinge som levererar betor till bruket i Mörbylånga, 400 kr. per ha
till odlarna på Öland och 500 kr. per ha till odlarna på Gotland. Det bidrag
till skördeskadeskyddet som skall betalas över konsumentpriserna skall
under regleringsåret 1989/90 för sockrets del betalas av fonderade försäljningsavgifter.
Från sockerregleringsfonden skall betalas kostnader för
arealbidrag till odlarna, viss kostnadskompensation till Sockerbolaget AB

1988/89: JoU21

inkl. ersättning för merkostnaderna vid bruken på Öland och Gotland,
fraktbidrag till de fyra nordligaste länen och Kopparbergs län, kollektiva
åtgärder inom biodlingen, kostnader för prisutjämning på socker samt
vissa administrationskostnader.

Motionerna

Ett flertal motioner innehåller yrkanden om en högre självförsörjningsgrad
i sockerproduktionen än vad regeringen förordat. Dessa är Jo210 (c) yrkande
1, Jo233 (m), Jo227 (c) yrkande 1, Jo250 (m), Jo46 (m) yrkande 9,
Jo57 (c) yrkande 5, Jo64 (c) yrkande 3, Jo66 (m) yrkande 1 och Jo67 (vpk)
yrkande 19. Sistnämnda motion innehåller även synpunkter på betodlingens
utvecklingsmöjligheter som alternativ råvara och behovet av ett kvalitativt
gränsskydd.

1 motionerna Jo205 (s), Jo210 (c) yrkandena 2 och 3, Jo209 (c) och
Jo228 (fp) understryks från olika synpunkter betodlingens betydelse i anslutning
till ö-bruken (Öland, Gotland, Kalmar län). I motion Jo227 (c)
yrkande 2 krävs att samhällseffekterna av nedläggningar av sockerbruken
analyseras. Liknande synpunkter framförs i motion Jo63 (s).

I motion Jo66 (m) yrkande 2 föreslås en återgång till tidigare system för
prisöverläggningar med separata överläggningar rörande sockernäringen.

Utskottets överväganden

Utskottet ansluter sig till en början till regeringens bedömning att ett importutrymme
för socker på 10 — 15 % på sikt bör uppnås. Detta ställningstagande
överensstämmer för övrigt med tidigare riksdagsbeslut i frågan.
Enligt utskottets mening måste denna målsättning — om man över huvud
taget önskar upprätthålla ett handelspolitiskt utbyte på detta område —
anses som rimlig och realistisk. Utskottet avstyrker således de motioner
som i huvudsak går ut på att självförsöijningsgraden skall uppgå till 95 %,
dvs. motionerna Jo210 yrkande 1, Jo233, Jo227 yrkande 1, Jo250 delvis,
Jo46 yrkande 9, Jo57 yrkande 5 delvis, Jo64 yrkande 3, Jo66 yrkande 1
och Jo67 yrkande 19 delvis.

De motioner som särskilt berör sockerbetsodlingen under ö-bruken får
anses delvis tillgodosedda genom jordbruksministerns uttalande att arealminskningen
inte skall beröra odlingen under de båda ö-bruken. Vidare
föreslås i propositionen att arealbidrag utgår med oförändrade belopp till
odlare i Småland och Blekinge som levererar betor till bruket i Mörbylånga
(200 kr./ha), till odlarna på Öland (400 kr./ha) och till odlarna på Gotland
(500 kr./ha). Utskottet avstyrker därför motionerna Jo205, Jo209, Jo210
yrkandena 2 och 3, Jo228 och Jo250 i återstående del.

I övrigt innebär uttalandena i propositionen att det bör finnas förutsättningar
för att sockerbetsodlingens geografiska struktur i huvudsak består
under året. Bruksstrukturen kan däremot komma att ändras.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det finns ett nära samband
mellan sockerbrukens placering och odlingens struktur. Under förutsättning
att sockerbetsodlingens omfattning i stort sett skall vara oförändrad
innebär behovet av lämplig åkerjord och kraven på en god växtföljd en

1988/89: JoU21

kraftig begränsning i möjligheten att koncentrera odlingen till ett mindre
geografiskt område. Då det gäller utnyttjandet av betodlingens biprodukter
som djurfoder är en spridning av odlingen en fordel. Lokalisering av betodling
till områden med omfattande djurproduktion och riklig tillgång på
stallgödsel är även en fordel från miljösynpunkt, då sockerbetsodlingen
har stort växtnäringsbehov och lång växtperiod. Skördens volym gör att
alltför långa avstånd mellan odling och bruk bör undvikas.

Den framtida bruksstrukturen har tidigare utretts bl. a. av jordbruksnämnden
men då i huvudsak endast från företagsekonomisk synpunkt. Utskottet
anser att en förändring av bruksstrukturen och nedläggningar av
vissa bruk bör föregås av en mera allsidig utredning som även tar hänsyn
till effekter på odlingsstruktur, transporter, miljö och sysselsättning. Vad
utskottet anfört med anledning av motionerna Jo227 yrkande 2, Jo63,
Jo57 yrkande 5 i återstående del och Jo67 yrkande 19 i återstående del bör
ges regeringen till känna. Härvid förutsätter utskottet även att synpunkterna
i motion Jo57 om odlingens miljöfördelar och i Jo67 om behovet av
utveckling av nya råvaror beaktas.

I övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag i avsnitt 2.3.2. Socker.
Utskottet avstyrker motion Jo66 yrkande 2 om en återgång till tidigare
gällande system för överläggningar om sockerpriser m. m.

Låginkomstsatsning m. m.

Propositionen

Under anslagsposten Låginkomstsatsning m. m. inom jordbruket disponerar
jordbruksnämnden 435 milj. kr. förbudgetåret 1988/89. Dessutom disponerar
nämnden ytterligare 50 milj. kr. av införselavgiftsmedel inom den
s. k. fördelningsplanen och 40 milj. kr. av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen
för samma ändamål. Totalt disponeras således 525 milj. kr.
Regeringen har i budgetpropositionen år 1989 under anslaget Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område tagit upp oförändrat 435 milj. kr.
under denna anslagspost för budgetåret 1989/90.

Dessutom föreslår nämnden att 24,7 milj. kr. av de införselavgiftsmedel
utanför fördelningsplanen som jordbruket tilldelas som ersättning för prishöjningar
avsätts för låginkomstsatsning.

Jordbruksnämnden föreslår att 85 milj. kr. anvisas för leveranstillägg för
mjölk, 240 milj. kr. för avbytarverksamhet, 29 milj. kr. för företagshälsovård,
9,7 milj. kr. för socialförsäkringsskydd och 96 milj. kr. för produktionsanpassningsåtgärder.
Jordbruksministern avser att senare föreslå regeringen
att besluta enligt nämndens förslag.

Ränte- och etableringsstöd

Frågan om huruvida räntestödslånen skall skrivas av helt och lånen skall
krävas in vid företagsavveckling bör enligt jordbruksnämnden behandlas
först inför regleringsåret 1990/91. Etableringsstödet finansieras av regleringsmedel
inom den ram som tilldelats jordbruket. För regleringsåret
1989/90 bedöms utbetalningarna bli ca 15 milj. kr. vid oförändrat ränteläge.

1988/89: JoU21

Det ankommer på regeringen att besluta i dessa frågor. Jordbruksministern
har för avsikt att föreslå regeringen att jordbruksnämndens förslag
godkänns.

Motionerna

Två fristående motioner innehåller synpunkter rörande avbytarverksamheten.
Enligt motion Jo282 (c) bör satsningarna öka på avbytartjänsten.
Detta skulle få positiva effekter både för lantbrukarkåren och för landsbygden.
I motion Jo284 (s) föreslås en kartläggning av avbytarsystemet med
hänsyn till mjölkproducenternas sociala situation.

Utskottets överväganden

Enligt utskottets mening bör behovet av en ökad satsning på avbytarverksamheten
i första hand prövas inom ramen för jordbruksprisöverläggningama.
Som framgår av propositionen kommer 240 milj. kr. att anvisas för
detta ändamål, vilket är en ökning med 30 milj. kr. jämfört med innevarande
regleringsår. Detta bör vara ägnat att i viss mån tillgodose motion
Jo282. I anslutning till motion Jo284 har utskottet erfarit att frågor rörande
avbytartjänsten behandlas av en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsstyrelsen.

Det anförda innebär att motionerna Jo282 och Jo284 inte påkallar någon
särskild åtgärd från riksdagens sida.

Införselavgiftsmedel m. m.

Propositionen

Regeringen föreslår att inflytande införselavgiftsmedel för regleringsåret
1989/90 skall disponeras i enlighet med redovisningen i nedanstående tabell.

Införselavgiftsmedel inom fördelningsplanen som anvisas för upplysningsverksamhet
och utvecklingsarbete skall i fortsättningen årligen överföras
till Stiftelsen Lantbruksforskning.

Tabell 2.4.1 Huvudsaklig medelsdisposition av införselavgiftsmedel m.m. regleringsåren
1987/88, 1988/89 och 1989/90

1987/88 1988/89 1989/90

1000-tal kr. 1000-tal kr. 1000-tal kr.

prel. prognos

Inkomster
Från föregående
regleringsår kvarstående
införselavgifter

— inomramsmedel	36666	2491	82181
— utomramsmedel	—	_	60000
Under resp. regleringsår influtna införselavgifter — exkl. fodermedel	1 139216	1080500	823 500
— fodermedel	380483	260000	250000
Summa	1556365	1342991	1215681

1988/89: JoU21

1987/88 1988/89 1989/90

1 000-tal kr. 1000-tal kr. 1000-tal kr.

prel. prognos

Utgifter

a) Av medel inom
fördelningsplanen
Svensk spannmålshandel
Sveriges

potatisintressenter

Sveriges

oljeväxtintressenter
Svensk kötthandel
Föreningen för
mejeriprodukter
Svensk ägghandel
Regleringskassan för
fågelkött

Regionalt kostnadsbidrag,
norra Sverige

— mjölk

— kött

— ägg

Bidrag till fraktkostnader
för mjölk och grädde
Upplysningsverksamhet och
utvecklingsarbete
Stiftelsen

Lantbruksforskning
Djurhälsovård,
kontrollverksamhet m. m.
Stöd till odling av
konservärter och andra
köksväxter

Stöd till odling av bruna
bönor

Stöd till odling av
vallväxtfrö
Fonden för kollektiva
åtgärder inom biodlingen
Sveriges exportråd
Sveriges potatisodlares
riksförbund
Bidrag till

ersättningsfoder, norra
Sverige

Bidrag till potatisodling,
norra Sverige
Exportkontroll av kött
Sociala satsningar
Skolmåltider
Projekt

landsbygdsutveckling

Tillfälligt överfört till

skördeskadeskyddet

Genetikcentrum

Modelljordbruk

Energiskogsodling

Reserv till

jordbruksnämndens

förfogande

Summa

Härefter kvarstående
införselavgiftsmedel

160000

30000

39000

104500

52000

6000

45 500
5000

1 700

295

15000

5000

33800

10000

4 500

8000

500

3000

2 780

61283

4500

79500

10000

2491

684349

872016

13900
27 500
0

4000

117800
52 500

8000

50000
5000
2 500

500

25000
35 200

10000

2000

10000

500

4000

2780

20000

2 100
50000
2 500

800

200

730

82181

529691

813300

659381

556 300

1988/89: JoU21

	1987/88 1 000-tal kr.	1988/89 1000-tal kr. prel.	1989/90 1000-tal kr. prognos
b) Av medel utanför fördelningsplanen Utbyteshandel nötkött, öststaterna	105076	110000	90000
Utbyteshandel kött och fläsk	50000	50000	50000
Pristillägg får- och lammkött	15573	27000	17000
Svensk matpotatiskontroll	6204	6 342	6372
Bidrag till Stiftelsen för ackordhästorganisationens bevarande	250	250	250
Minskning av mekaniska skador på matpotatis	500	0	0
Stöd till maltproduktionen	1000	1000	1000
Sveriges exportråd	4000	4000	4000
Djurens hälso- och sjukvård	17000	20677	25756
Lantbruksstatistik	26000	37708	34587
Konsumentdelegationens sekretariat		400	450
Kostvaneundersökningar	1250	0	0
Alternativ odling	1000	0	0
Skördeskadefonden	18671	60000'	0
Utredningar SPK	—	400	—
Skolmåltider	_	_	2 300
Åtgärdsprogram för norra Sverige			45000
Ersättning för uteblivna prishöjningar under 1988/89	300000	90000
1989/90	-	-	1012496
Summa	546524	407777	1289211
Summa utgifter	1230873	937468	1948592
Årets resultat (prognos)	+ 325492	+ 405 523	-732911
Ingående balans till regeringens förfogande	131896	327 388	732911
Av regeringen beslutad disposition av överskott Balanserat överskott	130000 + 327388	+ 732911	+ 0

1 Tillförs fördelningsplanen för regleringsåret 1989/90.

Fördelningsplanen för regleringsåret 1988/89 utgör 267,2 milj. kr. samt
inflytande avgifter för fodermedelsimporten enligt riksdagens beslut våren
1988 (prop. 1987/88:165, JoU25, rskr. 385). Med hänsyn till att inflytande
avgifter för fodermedelsimporten för närvarande kan beräknas till 260
milj. kr. beräknar jordbruksministern därmed fördelningsplanen till 527,2
milj. kr. Därtill kommer kvarstående medel från regleringsåret 1987/88 på
2,5 milj. kr. De disponibla cinkomsterna av införselavgifter beräknas till
totalt 1 343 milj. kr., vilket innebär att 813,3 milj. kr. beräknas återstå
sedan medel avsatts till fördelningsplanen. Jordbruksministern har inget
att erinra mot det preliminära förslag till fordelningsplan som lämnats av
jordbruksnämnden. Definitiv fordelningsplan för regleringsåret 1988/89

1988/89: JoU21

kan fastställas först efter utgången av regleringsåret då de verkliga inkomsterna
av införselavgifterna för fodermedel är kända.

Regeringen beslutade i juli 1988, i enlighet med jordbruksnämndens förslag,
att införselavgiftsmedel inom fördelningsplanen som för regleringsåret
1988/89 anvisats för upplysningsverksamhet och utvecklingsarbete
skulle överföras till Stiftelsen Lantbruksforskning.

Införselavgiftsmedel inom fördelningsplanen som i fortsättningen anvisas
för upplysningsverksamhet och utvecklingsarbete bör årligen överforas
till Stiftelsen Lantbruksforskning. Fördelningen av medlen bör ske skilt
från de övriga medel som står till Stiftelsens förfogande och skall användas
i syfte att stödja forsknings- och utvecklingsarbete som kan stimulera jordbrukets
utveckling. Vid fördelningen bör samråd ske med berörda intressenter
och även i övrigt i de former som jordbruksnämnden tidigare föreslagit.
Dessutom bör Stiftelsen till jordbruksnämnden årligen redovisa hur
disponerade regleringsmedel har utnyttjats. Stiftelsen bör vidare informera
nämnden om aktuella projekt.

Svensk kötthandel och tullverket har i avtal den 30 september 1988 enats
om en förstärkt kontroll av kött och köttprodukter som exporteras under
anspråk på exportbidrag. Jordbruksnämnden har i beslut den 11 oktober
1988 meddelat att den inte har några invändningar mot detta. Jordbruksministern
anser för sin del att en sådan förstärkt kontroll är motiverad
och har inget att invända mot att den sker i enlighet med överenskommelsen
mellan parterna. Han är här överens med jordbruksnäringen om
att kostnaderna bör bestridas av införselavgifter inom fördelningsplanen. I
enlighet med avtalet har därför beräknats 2,1 milj. kr. för detta ändamål
under regleringsåret 1988/89. Jordbruksministern har för avsikt att senare
föreslå regeringen att avsätta samma belopp för detta ändamål för regleringsåret
1989/90. Han har i denna fråga samrått med chefen för finansdepartementet.

Sammanställningen avseende ändamål utanför fördelningsplanen för
regleringsåret 1988/89 skiljer sig på ett antal punkter från de preliminära
beräkningar som låg till grund för riksdagens beslut våren 1988.

De införselavgifter från regleringsåren 1987/88 och 1988/89 som enligt
riksdagens beslut står till regeringens förfogande (prop. 1987/88:165,
JoU25, rskr. 385) har därvid delvis tagits i anspråk för olika ändamål sammanhängande
med prisregleringen. Posten Utbyteshandel med nötkött
från öststaterna beräknas öka med 40 milj. kr. Statens pris- och konkurrensverk
disponerar 400 000 kr. för utredningar rörande bl. a. livsmedelsindustrins
kostnadsutveckling och rabatter på lantbruksmaskiner.

Kostnaderna för sådana ändamål som får täckas av införselavgiftsmedel
utanför fördelningsplanen beräknas för regleringsåret 1988/89 till 408 milj.
kr. Jordbruksministern återkommer senare till regeringen med anledning
av jordbruksnämndens förslag till disposition av de införselavgiftsmedel
som står till regeringens förfogande för regleringsåret 1988/89.

Fördelningsplanen för regleringsåret 1989/90 skall enligt förslaget omfatta
oförändrat 267,2 milj. kr. jämte inflytande fodermedelsavgifter, vilket
totalt beräknas ge 517,2 milj. kr. Dessutom tillkommer ett belopp på 60
milj. kr. från utomramsmedel från regleringsåret 1988/89 i enlighet med

1988/89: JoU21

riksdagens beslut våren 1988 samt 82 milj. kr. kvarstående från regleringsåret
1988/89. Sammanlagt finns således ca 659 milj. kr. tillgängliga inom
fördelningsplanen.

Svensk spannmålshandel föreslås liksom hittills tillföras införselavgifter
för viss utbyteshandel med brödsäd. Dessa avgifter beräknas till 25 milj.
kr. Vidare bör Sveriges oljeväxtintressenter tillföras fettvaruavgifter såväl
på importerad som inhemsk olja för en kvantitet motsvarande fettinnehållet
i den inhemska fröskörden, dock högst motsvarande fettvaruavgifter på
den totala fettkonsumtionen inom landet. Beloppet beräknas nu uppgå till
579 milj. kr.

Med hänsyn till ovissheten rörande regleringsekonomins utveckling för
de olika varuområdena har nämnden inte lagt fram någon plan för fördelning
av det preliminärt beräknade beloppet för regleringsåret 1989/90.
Nämnden avser att återkomma med förslag till preliminär fördelning av
beloppet. Ett sådant förslag kan då avges i samband med att förslag lämnas
till gränsskydd m.m. fr. o. m. den 1 juli 1989. Nämnden bör liksom tidigare
få jämka delbeloppen mellan de olika regleringsföreningarna och besluta
om fördelning av det belopp som kan komma att stå till nämndens
förfogande.

1 det följande anges medelsbehovet under regleringsåret 1989/90 för de
ändamål som bör täckas av införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen.

För utbyteshandel med nötkött med öststaterna har beräknats 90 milj.
kr.

För utbyteshandel med kött och fläsk avsätts 50 milj. kr. av införselavgiftsmedel
från import av kött och fläsk. En förutsättning är att motsvarande
export ägt rum och att införselavgiftsmedel finns tillgängliga sedan
samtliga övriga ändamål tillgodosetts inom och utom fördelningsplanen
med tillägg av en skälig reserv för oförutsedda ändamål.

Under regleringsåret 1989/90 bör pristillägget på får- och lammkött vara
oförändrat 5,40 kr. per kg, vilket beräknas medföra en utgift på 27 milj. kr.
Av detta belopp finansieras ca 10 milj. kr. av de utomramsmedel som jordbruket
erhåller som ersättning för uteblivna prishöjningar.

Svensk matpotatiskontroll (SMAK) tilldelas högst 4 817 000 kr. för den
officiella kontrollen och 1 555 000 kr. för upplysningsverksamheten.

Bidrag till Stiftelsen för ackordhästorganisationens bevarande bör utgå
oförändrat med 250 000 kr.

Stöd till maltproduktionen för regleringsåret 1989/90 bör lämnas med 1
milj. kr.

Sveriges exportråd skall erhålla 4 milj. kr. av medel utanför fördelningsplanen
regleringsåret 1989/90, förutsatt att jordbruket avsätter 4 milj. kr.
från medel inom fördelningsplanen.

25,8 milj. kr. anslås för finansiering av viss del av kostnaderna för djurens
hälso- och sjukvård samt 34,6 milj. kr. för statistik på jordbrukets
område. I posten Djurens hälso- och sjukvård ingår också ett belopp av 1
850 000 kr. som bör utgöra statens andel av kostnaderna för vissa åtgärder
inom distriktsveterinärorganisationen i Norrbottens och Västerbottens
län.

1988/89: JoU21

Till finansiering av sekretariatet hos jordbruksnämndens konsumentde- 1988/89: JoU21

legation föreslås 450 000 kr.

Jordbruksnämnden har föreslagit att 2,3 milj. kr. avsätts för att slutföra
forskningsprojektet Skolmaten i framtiden. Jordbruksministern biträder
nämndens förslag.

I det följande föreslås att ytterligare 45 milj. kr. ställs till lantbruksstyrelsens
förfogande för det särskilda åtgärdsprogrammet för norra Sverige.

De ökade kostnaderna bör finansieras med införselavgifter utanför fördelningsplanen.

Resterande tillgängliga införselavgiftsmedel som kan beräknas till totalt
1 012 milj. kr. bör disponeras för att ersätta mittprishöjningar under regleringsåret
1989/90.

Med hänsyn till de oundgängliga variationerna i inflödet av införselavgifter
har i årets budgetproposition (prop. 1988/89: 100 bil. 11, s. 34) föreslagits
att en rörlig kredit av 60 milj. kr. även fortsättningsvis ställs till
jordbruksnämndens förfogande. Med hänsyn till osäkerheten i prognosen
bör medel inte intecknas för något ändamål utöver de som nu nämnts.

Eventuella överskott bör liksom för innevarande år stå till regeringens disposition
och skall i första hand användas för att täcka kostnader för prisregleringen
under regleringsåret 1989/90.

Motionerna

1 folkpartiets kommittmotion Jo254 (yrkande 1) redovisas några olika projekt
med försöksodling av energiskog. Det är enligt motionen angeläget att
de planerade projekten kommer i gång. Skall energiskog kunna bli ett realistiskt
alternativ för energiproduktion behöver den så snart som möjligt
utvecklas kommersiellt. 1 motionen föreslås att det av regleringsmedel avsätts
90 milj. kr. för de aktuella projekten under budgetåren 1989/90 -1991/92.

I motion Jo46 (yrkande 10) anförs att det principiellt är förkastligt att
finansiera statlig verksamhet med införselavgiftsmedel. Motionärerna syftar
bl. a. på förslagen att viss verksamhet hos statistiska centralbyrån, tullverket,
statens pris- och konkurrensverk och statens jordbruksnämnd skall
finansieras på angivet sätt. Konstruktionen innebär bl. a. att verksamheten
äventyras om avgiftsmedlen inte inflyter i den omfattning som förutsätts.

Utskottets överväganden

Utskottet har inte funnit anledning att frångå regeringens förslag till disposition
av införselavgiftsmedel. Motion Jo46 yrkande 10 avstyrks således.

Utskottet kan i stor utsträckning ansluta sig till folkpartiets synpunkter
rörande värdet av de i motion Jo254 angivna projekten för energiskogsodling.
Enligt vad utskottet tidigare redovisat i detta betänkande har regeringen
nyligen överfört 50 milj. kr. till Stiftelsen Lantbruksforskning för
försöks- och utvecklingsinsatser för alternativ användning av åkermark.

Därmed ges jordbruksnäringen enligt ifrågavarande regeringsbeslut möjlighet
att satsa på olika angelägna utvecklingsprojekt, som t. ex. energi- 62

skogsodling. Utskottet utgår från att syftet med yrkande 1 i motionen kan 1988/89: JoU21

tillgodoses inom ramen för denna verksamhet eller i annat sammanhang
och föreslår att motionen i denna del lämnas utan vidare åtgärd.

Prisregleringen på ägg

Propositionen

Jordbruksnämnden har i sin utredning om möjligheterna till och konsekvenserna
av en avveckling av prisregleringen på ägg analyserat fem olika
steg i en sådan avveckling. Det första steget innebär att storproduktionsavgiften
ersätts av en generell avgift. Det andra steget innebär en inskränkning
i medelstilldelningen till regleringsföreningen Svensk ägghandel för
exportfinansiering. Detta steg leder över till steg tre som innebär att äggregleringen
inte tillförs några medel för detta ändamål. Steg fyra innebär en
inskränkning av gränsskyddet, medan steg fem innebär ett helt borttaget
gränsskydd. Nämnden förordar steg ett och två. De av jordbruksnämnden
förordade stegen mot en minskad reglering anser jordbruksministern innebära
sådana förenklingar och ha sådana fördelar att de nu bör genomföras
mot bakgrund av 1985 års livsmedelspolitiska beslut. De övriga stegen är
däremot av den karaktären att de bör behandlas av den parlamentariska
arbetsgruppen och övervägas först tillsammans med gruppens övriga förslag.
En av utgångspunkterna för arbetsgruppens arbete är att de interna
regleringarna skall begränsas så långt som möjligt och i vissa fall avskaffas.

En annan utgångspunkt är ett sänkt gränsskydd.

Äggproduktion bedrivs ofta utan areell anknytning och utan koppling till
den egentliga jordbruksnäringen. Dessa företag är snarare att jämföra med
industriell produktion. Endast en mindre del av äggproduktionen sker som
kompletterande produktion vid småjordbruken.

Äggnäringen tillhör inte heller de mest kapitalintensiva branscherna
som kräver stora investeringar för att driva produktion. Detta i kombination
med att ägg säljs till konsumenterna i oförädlad form gör att förutsättningarna
för att driva äggproduktion småskaligt med lokal produktion
måste anses goda. Detta understryks av det faktum att ca 35 % av äggen
saluförs vid sidan om partihandeln, vilket också tyder på en viss flexibilitet
och låg tröskel för marknadsinträde. Härutöver har äggnäringen i beredskapssammanhang
en begränsad betydelse. Produktion av ägg är också
från planeringssynpunkt kortsiktig.

Äggproducenter som sätter in mer än 1 000 värphöns i produktionen per
år skall erlägga en produktionsavgift. Syftet med produktionsavgiften är
att finansiera den interna regleringen. Den 1 januari 1979 infördes en differentierad
storproduktionsavgift som innebär att avgiftsstorleken per
höna ökar ju fler honor som sätts in i produktionen. Syftet med differentieringen
är att begränsa utbyggnaden av större företag samt att de större
företagen skall stå för en större andel av exportkostnaderna.

Enligt utredningen är det tveksamt om syftet med differentieringen uppnåtts.
Företagsstrukturen har inte ändrats i någon större utsträckning se- 63

dan avgiften infördes. Statistik och uppgifter från branschen tyder dock på
en viss ökning av de allra största besättningarna.

Med anledning av att avgiften synes ha ingen eller mycket begränsad
effekt, samtidigt som tillämpningen medför legala problem och en betydande
administration föreslår jordbruksministern att den differentierade
storproduktionsavgiften tas bort den 1 januari 1990. Finansieringen av
den del av äggregleringen som för närvarande sker genom den differentierade
produktionsavgiften bör i stället ske genom en generell avgift.

Överskottssituationen inom äggproduktionen är ett växande problem.
Den nya djurskyddslagstiftningen innebär att antalet hönor per bur minskas
från fyra till tre. Därmed kommer även förutsättningarna för en marknadsbalans
att förbättras avsevärt. Denna effekt är dock endast kortsiktig.
På lång sikt när lönsamheten på grund av produktionsminskningen förbättras,
föreligger risk för att nya permanenta överskott uppkommer om
inte någon form av åtgärder vidtas.

Effekterna av den nya djurskyddslagstiftningen kommer att bli synliga
först under regleringsåret 1990/91. Enligt Lantbrukets utredningsinstituts
(LUI) senaste prognos kommer äggöverskottet under regleringsåret
1989/90 att stiga något från dagens rekordnivå på 12 450 ton. Därefter
beräknas överskottet sjunka mot en balanssituation. Orsaken till att överskottet
beräknas öka under kommande regleringsår är att branschen redan
nu böijat slakta ut hönor för att den 1 oktober 1989, då de nya föreskrifterna
böljar gälla, kunna ha fyra honor per bur som är relativt nyinsatta.
Producenterna kan då ytterligare en period ha fyra hönor per bur. Nyinsättningar
fr. o. m. den 1 oktober 1989 får endast ske med tre honor per
bur.

Äggöverskottet är i dag mycket stort och har varit växande under senare
år. Detta visar att äggprisregleringen inte varit ett effektivt medel för att
uppnå marknadsbalans. Överskotten gröper också ur lönsamheten i branschen.
Enligt jordbruksnämndens utredning är en viss begränsning av
Svensk ägghandels möjligheter till överskottsfinansiering av ägg möjlig att
göra med övervägande positiva effekter som följd. Med begränsad överskottsfinansiering,
men med bibehållet gränsskydd mot import, bör benägenheten
att producera överskott inte vara lika stor. Risken att hamna i en
permanent överskottssituation bör därmed minska. Minskade äggöverskott
sänker exportkostnaderna för äggproducenterna, samtidigt som producentpriset
bör stiga. Detta bör möjliggöra såväl bättre lönsamhet för
producenterna som ett lägre konsumentpris.

Enligt jordbruksministern bör en viss begränsning av överskottsfinansieringen
av ägg göras nästa regleringsår. Därefter bör överskottsfinansieringen
minskas i takt med den produktionsminskning som bedöms äga
rum till följd av de nya djurskyddsbestämmelsema. Producenterna bör redan
nu få såväl kortsiktiga signaler som signaler som stävjar uppkomsten
av nya överskott efter det att djurskyddsbestämmelsema medverkat till att
nedbringa de nuvarande.

Jordbruksministern avser därför föreslå regeringen att ge jordbruksnämnden
i uppdrag att vid medelstilldelningen till de olika regleringsföre -

1988/89: JoU21

ningarna utgå från en inskränkning med ca 10 % av Svensk ägghandels 1988/89: JoU21
prognosticerade medel för överskottsfinansiering.

Motionen

I centerpartiets kommittmotion Jo57 (yrkande 6) yrkas avslag på förslaget
om avskaffande av storproduktionsavgiften. Vid nuvarande överskottssituation
är de befintliga regleringarna nödvändiga instrument för produktionsanpassning
och bör bibehållas.

Utskottets överväganden

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag och överväganden i detta avsnitt
och avstyrker således motion Jo57 yrkande 6.

Den obligatoriska kvalitetskontrollen vid export m. m.

Propositionen

Enligt kungörelsen (1958: 528) med vissa bestämmelser angående utförsel
av smör, ost och ägg är kvalitetskontroll obligatorisk vid export av dessa
produkter. Ett motsvarande kontrollkrav gäller vid export av fisk och
fiskprodukter enligt kungörelsen (1950: 506) med vissa bestämmelser angående
utförsel av fisk, fiskrom och fiskkonserver. Denna kontroll sker utöver
den offentliga livsmedelskontrollen enligt livsmedelslagen. Kvalitetskontrollen
av ägg och mejerivaror utförs av Svenska kontrollanstalten för
mejeriprodukter och ägg (KMÄ). Verksamheten vid KMÄ styrs genom föreskrifter
som meddelas av jordbruksnämnden.

KMÄ utgörs av en styrelse och ett antal kommitter för olika produktslag.

Styrelsen utses av jordbruksnämnden som också fastställer ett reglemente
för organisationen. Vid KMÄ finns bl. a. laboratoriepersonal och inspektörer
för kontrollverksamheten. För fiskkonserver utförs den obligatoriska
exportkontrollen av Svenska konservkontrollens råd (kontrollrådet) under
jordbruksnämndens överinseende. Den kontrollbyrå som hör till kontrollrådet
finns vid KMÄ:s avdelningskontor i Göteborg.

KMÄ verkar som kontrollorgan och utför laboratorieundersökningar på
en rad områden. På uppdrag av livsmedelsverket medverkar KMÄ i den
offentliga kontrollen av mejerierna. KMÄ utför där den provtagning som
miljö- och hälsoskyddsnämnderna annars skulle genomföra. En annan del
av verksamheten är kvalitetskontrollen av mejeriprodukter och ägg. Den
kontrollen innebär att kriterier fastställs för en kvalitetsgräns som markeras
med runmärket. En näringsidkare kan efter tillstånd av KMÄ få märka
sina varor med runmärket, förutsatt att varorna uppfyller kriterierna.

Dessa bestäms av KMÄ efter godkännande av jordbruksnämnden. KMÄ
kontrollerar att produkterna håller sin märkeskvalitet. Kontrollanstalten
har också rätt att ta ut en kontrollavgift av runmärkesanslutna näringsidkare.

Till runmärkesanslutna företag lämnas ett bidrag inom ramen för jord- 65

5 Riksdagen 1988/89. 16 sami. Nr 21

bruksprisregleringen. Bidraget ges per kg och kallas kvalitetstillägg för ost
och smör samt packeribidrag för ägg. Bidragen utbetalas av regleringsföreningarna,
Föreningen för Mejeriprodukter och Svensk ägghandel. Runmärket
är i dag ett krav för att smör, ost och ägg skall få exporteras. I
övrigt är kontrollen frivillig, men den är ett villkor för nämnda bidrag.

KMÄ är inte någon myndighet, men vissa av dess uppgifter kan beskrivas
som myndighetsutövning. Det gäller inte den frivilliga kvalitetskontrollen
men däremot den för export obligatoriska kvalitetskontrollen av
smör, ost och ägg. Detsamma gäller den kontroll som kontrollrådet svarar
för när det gäller fiskkonserver för export. Inte heller kontrollrådet är någon
myndighet. För att organisationer av det slag som kontrollrådet och
KMÄ utgör skall få ägna sig åt myndighetsutövning krävs numera enligt
regeringsformen lagstöd.

Enligt jordbruksministerns mening finns det i dag inte några vägande
skäl som talar för att behålla den obligatoriska kvalitetskontrollen av mejerivaror,
ägg och fiskkonserver som skall exporteras. Det kan inte anses
förenligt med den offentliga livsmedelskontrollens mål att samhället ställer
kontrollkrav som innebär en särbehandling av livsmedel avsedda för vissa
marknader. Det är snarast en fråga för exportören att se till att importörens
krav på en viss kvalitet på exportvaran uppfylls. En liknande bedömning
gjordes år 1982 då bestämmelserna om vissa kvalitetskrav vid export
av matpotatis upphävdes.

Beträffande runmärkningen kan en frivillig sådan märkning för export
tjäna samma syften som en obligatorisk. KMÄ kan även fortsättningsvis
förfoga över det varumärke som runmärket utgör.

Ställningstagandet innebär att kungörelsen (1958:528) med vissa bestämmelser
angående utförsel avv smör, ost och ägg samt kungörelsen
(1950: 506) med vissa bestämmelser angående utförsel av fisk, fiskrom och
fiskkonserver bör upphävas.

Det kvalitetsarbete som utförs utöver de krav som ställs med stöd av
livsmedelslagen bör huvudsakligen vara en branschfråga. Det är eftersträvansvärt
att detta arbete styrs främst genom konsumentefterfrågan. Jordbruksministern
anser därför att den statliga regleringen av KMÄ:s och
kontrollrådets verksamhet skall upphöra. Organisationerna bör fortsättningsvis
kunna verka som fristående branschorgan. Det är givetvis väsentligt
att företagen bibehåller och vidareutvecklar sitt kvalitetsarbete.
Det är vidare viktigt att den kompetens som finns i organisationerna om
kvalitetsfrågor för de aktuella produkterna tillvaratas. Jordbruksministern
avser därför att ta initiativ till överläggningar mellan berörda intressenter i
syfte att lösa frågan om den framtida organisationen av KMÄ och kontrollrådet.
För närvarande anlitas KMÄ i viss utsträckning i den offentliga livsmedelskontrollen
som godkänt laboratorium. Det är naturligt att organisationen
kan fungera som sådant även framgent.

Ett ökat inslag av kvalitetsbetalning till lantbrukarna för att styra produktionen
mot högre kvalitet har varit en strävan inom jordbruksprisregleringen.
Den kvalitetsbetalning som i dag tillämpas inom ägg- och mejeriregleringen
riktar sig dock inte i första hand till lantbrukaren. Kriterierna

1988/89: JoU21

för runmärkesnivån är till övervägande delen sådana som lantbrukaren
inte kan påverka.

Att ta bort kvalitetstillägget för ost och smör borde inte medföra några
negativa konsekvenser för konsumenten. Man måste i dag utgå ifrån att
mejerierna har kompetens och intresse av samt känner ett ansvar för att
kontrollera att produkterna har en god kvalitet. Detta är en typ av kvalitetskontroll
som bör ingå i branschens egenkontroll.

I dag är kunskapen om runmärkets innebörd mycket dålig hos konsumenten.
Man kan fråga sig om kvalitetskontrollen verkligen är konsumentanpassad.
Det sistnämnda gäller i ännu högre grad för runmärkta ägg. Det
har visat sig att konsumenterna ibland hellre koper omärkta, och därmed
okontrollerade, ”lantägg” än kontrollerade, runmärkta ägg. Om runmärket
i fortsättningen blir en kvalitetsgaranti från branschen bör det också ligga i
branschens intresse att anpassa kvalitetsnormerna på ett sådant sätt att de
runmärkta produkterna motsvarar konsumenternas krav. Därmed borde
de även kunna motivera ett högre pris varför man kan ifrågasätta om särskilda
bidrag bör lämnas. Jordbruksministern är emellertid inte nu beredd
att föreslå att bidragen tas bort. Jordbruksnämnden föreslår i sin utredning
att packeribidraget höjs. Mot bakgrund av vad som nyss anförts är jordbruksministern
inte beredd att tillstyrka nämndens förslag utan anser att
bidraget bör behållas på en oförändrad nivå.

Kvalitetskontrollen för de aktuella produkterna är ingen hygienkontroll
utan får snarast ses som en kontroll som kan ha en ekonomisk betydelse för
konsumenten. Eftersom exempelvis runmärkesanslutna packerier genomlyser
och sorterar äggen behöver konsumenten, i mindre utsträckning än
vad som kan vara fallet med okontrollerade ägg, riskera att själv behöva
sortera bort ägg efter inköpet. Det kan t. ex. röra sig om ägg med dåliga skal
eller innehållande blod, men som inte innebär någon hälsorisk.

Ett par remissinstanser har uttryckt farhågor för en framtida hygienisk
försämring av äggen som en effekt av att burhönssystemet skall avvecklas,
till följd av den nya djurskyddslagen. Det kan i detta sammanhang påpekas
att uppskattningsvis 35 % av de ägg som i dag säljs till konsument inte har
passerat något runmärkespackeri. Dessa torde i större utsträckning än övriga
ägg vara producerade i golvhönsbesättningar. Djurskyddslagen innebär
således inte att helt nya produktionsförhållanden införs. Sådana produktionsförhållanden
är vanliga även i dag. Några problem till följd av
detta har inte påtalats från kontrollmyndigheterna. Det påpekas också att
runmärkeskontrollen inte innehåller någon hygienisk kontroll som innebär
att äggen är bakteriologiskt kontrollerade. Det ligger inom ramen för den
allmänna livsmedelskontrollen som livsmedelsverket bedriver att vidta åtgärder
så att en negativ utveckling av kvaliteten förhindras.

Motionerna

Enligt kommittémotionen Jo46 (m) åtgår närmare 20 % av kostnaderna i
äggregleringen till att subventionera de äggpackerier som tillämpar det
kontrollförfarande som regeringen inte längre anser nödvändigt. För att

1988/89: JoU21

mildra de ekonomiska påfrestningarna för äggproducenterna bör det s. k. 1988/89: JoU21
packeribidraget tas bort från äggregleringen (yrkande 11). Kostnaderna
bör i stället bäras av de konsumenter som efterfrågar kontrollen.

Övriga motioner under detta avsnitt går i huvudsak ut på att den obligatoriska
kvalitetskontrollen på detta område tills vidare bör bibehållas
och att inga ändringar bör göras av KMÄ:s status förrän vissa ytterligare
utredningar och överläggningar genomförts. Dessa motioner är Jo47 (c),

Jo57 (c) yrkande 7, Jo62 (mp) yrkande 7 och Jo67 (vpk) yrkande 20.

Utskottets överväganden

I samband med en uppvaktning inför utskottet har representanter för
KMÄ informerat om sin verksamhet och lämnat synpunkter på propositionens
förslag.

Enligt utskottets mening bör de definitiva ställningstagandena i denna
fråga anstå tills regeringen genomfört de i propositionen aviserade överläggningarna
mellan berörda intressenter i syfte att lösa frågan om den
framtida organisationen av KMÄ och kontrollrådet. Utskottet är heller
inte berett att i detta sammanhang tillstyrka förslaget om upphävande av
den obligatoriska kvalitetskontrollen vid export av mejeriprodukter, ägg
och fiskkonserver. Detta innebär att utskottet tillstyrker motionerna Jo47,

Jo57 yrkande 7, Jo62 yrkande 7 och Jo67 yrkande 20.

Utskottet har inte funnit anledning att föreslå ändrad finansiering av
packeribidragen och avstyrker därför motion Jo46 yrkande 11.

Kontroll av matpotatis

Propositionen

I detta avsnitt föreslås att ansvaret för att meddela föreskrifter om kvalitetskrav
och märkning flyttas från lantbruksstyrelsen till statens livsmedelsverk
fr. o. m. den 1 juli 1990.

Samtidigt upphävs marknadsskyddet för viss matpotatis genom att kungörelsen
(1959:187) angående kvalitetsbenämning på matpotatis upphävs.

Skälen för dessa förslag redovisas närmare på sidorna 33 —36 i propositionen.

Motionen

1 motion Jo215 (s) understryks behovet av nya och miljövänligare sorter i
svensk potatisodling, dvs. sorter som kräver mindre bekämpningsmedel
m.m. En sådan inriktning av produktionen skulle enligt motionärerna
gagna både hälsointressen och miljövårdsintressen.

Utskottets överväganden

Utskottet har i det föregående avstyrkt regeringens förslag om vissa ändringar
i KMÄ:s status och i fråga om den obligatoriska exportkontrollen av 68

vissa livsmedel. I likhet med vad som anförts beträffande KMÄ avser jordbruksministern
att ta initiativ till överläggningar mellan berörda intressenter
inom det nu aktuella området. Utskottet anser att det slutliga ställningstagandet
bör anstå även i vad avser ändringar av matpotatiskontrollen.

Det anförda innebär att regeringens hemställan under avsnitten 2.5.2
och 2.5.3 samt lagförslagen under 2 och 3 (s. 4-5) bör avslås av riksdagen.

När det gäller prioriteringen av miljövänligare sorter i potatisodlingen
vill utskottet framhålla att motionärerna i motion Jo215 faster uppmärksamheten
på en viktig fråga. Enligt vad utskottet erfarit beaktas sortvalet i
odlingen särskilt av kemikalieinspektionen m. fl. myndigheter i det arbete
som pågår för att minska användningen av bekämpningsmedel i jordbruket
och trädgårdsnäringen. Enligt utskottets mening är det både från producent-,
konsument- och miljöskyddssynpunkt angeläget att utveckla den
svenska potatisproduktionen mot ett lägre behov av insatsmedel.

Önskemålen om miljövänligare potatissorter bör beaktas i samband
med nyss angivna strävanden och i växtförädlingsverksamheten.

Utöver det anförda är utskottet dock inte för närvarande berett att föreslå
något särskilt initiativ från riksdagens sida i frågan.

Stöd till jordbruket i norra Sverige

Propositionen

Prisstöd

Enligt riksdagens beslut skall en närmare översyn av prisstödet till jordbruket
i norra Sverige genomföras vart tredje år. Statens jordbruksnämnd har
redovisat översynen i form av två delrapporter varav den första i huvudsak
behandlar produktionsutvecklingen i norra Sverige och den andra tar
upp bl. a. formerna för och omfattningen av stödet.

Utvecklingen av produktion och sysselsättning inom jordbruket i norra
Sverige avviker inte från utvecklingen i riket som helhet. Detta gäller såväl
för åkerarealen, antalet brukningsenheter som t. ex. djurantalet. Här finns
dock regionala och lokala skillnader, t. ex. antalet mjölkkor som i vissa län
minskat mer än i såväl övriga delar av norra Sverige som i riket totalt. I
vissa avseenden är utvecklingen inom norrlandsjordbruket under 1980-talet dock mer gynnsam än i riket som helhet, t. ex. när det gäller investeringarna
inom jordbruket som i norra Sverige legat på en högre nivå. Detta
gäller framför allt investeringarna i markanläggningar. Skälet är i första
hand att behovet av dikning generellt är större i norra Sverige än i övriga
delar av landet.

Byggnadsverksamheten inom mjölkproduktionen har minskat i hela landet,
bl. a. som en följd av överskottssituationen. Investeringarna inom
denna produktionsgren har trots detta legat på en relativt sett högre nivå i
norra Sverige än i övriga delar av landet. Orsaken torde vara att man, i
samband med de olika produktionsbegränsade åtgärder som vidtagits, haft
mer generösa regler vid tillämpningen i norra Sverige.

I regeringens proposition 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder,
m. m. behandlas bl. a. det regionalpolitiska målet inom livsmedels -

1988/89: JoU21

politiken. Den reform av livsmedelspolitiken som har inletts skall bl. a.
utgå från att det regionalpolitiska målet skall konkretiseras och preciseras
samt att nya medel skall utarbetas för att uppnå detta mål. I detta sammanhang
kommer bl. a. det nuvarande prisstödet till jordbruket i norra Sverige
att behandlas.

Mot denna bakgrund är jordbruksministern inte beredd att föreslå förändringar
i prisstödets områdesindelning.

Jordbruksministern är inte heller beredd att föreslå den ändring i villkoren
för stöd till smågrisproduktionen som skulle innebära att det maximala
antalet stödberättigade modersuggor per företag skulle höjas från 60 till
120 suggor. Enligt intentionerna i den nya djurskyddslagen bör svinuppfödningen
i ökad utsträckning inriktas på en integrerad produktion. Den
föreslagna ändringen av antalet stödberättigade modersuggor kan medverka
till en ökad specialisering av produktionen. En sådan utveckling bör
inte stimuleras. Någon ändring bör därför inte genomföras.

I fråga om prisstödets nivå tillstyrks jordbruksnämndens förslag. Den
överenskommelse om frysning av prisstödet i jordbruket som nyligen träffats
inom ramen för den pågående GATT-rundan innebär emellertid att
uppräkningen inte kan göras av prisstödet enligt jordbruksnämndens förslag.
Jordbruksministern föreslår i stället, för att förslaget skall vara förenligt
med GATT-överenskommelsen, att den ökade ersättningen för merkostnaden
för jordbruket i norra Sverige utgår till producenterna med 55
milj. kr. i huvudsak genom ett bidrag per djur på motsvarande sätt som
föreslagits i det föregående för prisregleringen. Denna utformning av stödet
är en provisorisk lösning för regleringsåret 1989/90. Jordbruksministern
har för avsikt att föreslå regeringen att jordbruksnämnden ges i uppdrag
att lämna förslag till hur bidraget bör fördelas till jordbrukarna i norra
Sverige.

Kostnaderna för prisstödet skulle vid oförändrat stöd bli ca 515 milj. kr.
för budgetåret 1989/90. De föreslagna förändringarna beräknas medföra
ett ökat medelsbehov med 55 milj. kr. Därmed beräknas medelsbehovet
för prisstödet till jordbruket i norra Sverige till ca 570 milj. kr. Bidraget
avses betalas ut vid kalenderårsskiftet 1989/90.

Stöd till nyetablering

Ett stort antal frågor som berör de ekonomiska villkoren inom jordbruksnäringen
tas upp i den livsmedelspolitiska arbetsgruppen. Det är därför för
närvarande inte aktuellt att lägga fram förslag till särskilt nyetableringsstöd.
De förslag som myndigheterna lagt fram bör därför bedömas inom
ramen för arbetet i den livsmedelspolitiska gruppen.

Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige

Jordbruksministern delar lantbruksstyrelsen bedömning att ytterligare
medel bör avsättas för att utveckla jordbruksföretagen i norra Sverige. Hittills
har anvisats 200 milj. kr. för ett treårigt åtgärdsprogram för jordbruket
i norra Sverige (prop. 1986/87:146, JoU26, rskr. 346 samt prop.

1988/89: JoU21

1987/88:100 bil. 11, JoU17, rskr. 184 och JoU25, rskr. 385). Syftet med 1988/89: JoU21
programmet är att stödja tillkomsten av kombinationsforetag där jordbruk
ingår som en del. Därmed främjas sysselsättningen på landsbygden i norra
Sverige. Insatserna på jordbruksområdet, inom arbetsmarknads- och regionalpolitiken
bör vidare samordnas för att de samlade resurserna skall
utnyttjas så effektivt som möjligt. Planeringen av de olika insatserna bör
därför ske i samarbete med övriga länsmyndigheer. Medlen skall enligt
programmet i första hand disponeras för att stimulera uppbyggnaden och
utvecklingen av kombinationsforetag genom såväl investeringar som särskilda
utvecklingsprojekt samt till utbildning, rådgivning, forskning och
försök. Åtgärderna medverkar därmed till att skapa en bredare bas för sysselsättningen
och försörjningen vid landsbygdsföretagen. Detta är särskilt
värdefullt i samband med den förestående reformen av den svenska livsmedelspolitiken
och omställningen av jordbruket.

Investeringsstöden har hittills utnyttjats i den takt som varit planerat.

Fram t.o. m. andra halvåret 1988 hade 78 milj. kr. av de planerade 108
milj. kr. till investeringsstöd förbrukats. Investeringsstöden har dock till
övervägande del gått till traditionella jordbruksinvesteringar. Endast ca en
femtedel kan beräknas ha gått till investeringar i kompletterande verksamhet.
Under andra halvåret 1988 har andelen stöd till sådan verksamhet
emellertid ökat något.

De medel som varit avsedda för utvecklingsprojekt, utbildning och rådgivning
har hittills utnyttjats i betydligt mindre utsträckning än planerat.

Detta beror bl. a. på att denna typ av verksamhet kräver större insatser i
form av planering och information i inledningsskedet.

Många jordbruk i norra Sverige kan emellertid inte försörja en familj
eller en ensam brukare. De delar av programmet som syftar till att utöka
utbildnings- och rådgivningsinsatserna samt att utveckla kompletterande
sysselsättning till jordbruket är därför av stor betydelse.

Det är därför enligt jordbruksministern av utomordentligt stor vikt att
nu prioritera utvecklingen av alternativ till den traditionella jordbruksdriften
för att främja en positiv utveckling av landsbygden. De erfarenheter
som successivt erhålls från utvecklingsprojekt bör föras ut genom aktiva
utbildnings- och rådgivningsinsatser. Även forskning, försöks- och utvecklingsprojekt
bör bedrivas med stor intensitet. Här understryks vikten
av att lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna fördjupar sitt samarbete
med berörda länsstyrelser samt med Sveriges lantbruksuniversitet
men också med andra högskolor och intressenter inom regionen. Inom ramen
för åtgärdsprogrammet föreslås att ytterligare 45 milj. kr. anslås för
investeringsstöd till kompletterande verksamhet såsom småskalig förädling,
turism, fiske, alternativ odling, trädgårdsodling m. m. Vidare bör
medlen användas för insatser inom forsknings- och utvecklingsprojekt
samt utbildnings- och rådgivningsverksamhet. Dessa medel bör ej användas
för ytterligare produktionsstimulans genom traditionella jordbruksinvesteringar.
Medlen bör användas för åtgärder som utgör ett led i en sådan
bredare landsbygdsutveckling som kan bidra till en långsiktigt förstärkt
sysselsättning i glesbygd och därmed också stå i samklang med inrikt -

ningen av GATT-forhandlingarna. Det bör ankomma på regeringen att besluta
om den närmare fördelningen av medlen.

Sammantaget anser jordbruksministern därför att ett lägre belopp än det
av lantbruksstyrelsen föreslagna bör vara tillräckligt för ändamålet. Han
föreslår därför att 45 milj. kr. bör tillföras åtgärdsprogrammet för nästa
budgetår. För ändamålet bör utnyttjas införselavgiftsmedel utanför den
s.k. fordelningsplanen.

Motionerna

Ett mycket stort antal fristående motioner och foljdmotioner tar upp problemen
för Norrlandsjordbruket ur olika aspekter. En gemensam bakgrund
för flertalet av motionerna är att man hyser oro för utvecklingen
inom stödområdet och understryker behovet av åtgärder för att återföra
produktionen till 1984 års nivå i enlighet med 1985 års livsmedelspolitiska
beslut. Jordbrukets värde för sysselsättning, infrastruktur och samhällsservice
i norra Sverige framhålls, liksom dess betydelse för livsmedelsberedskapen.

Huvuddelen av motionerna innehåller yrkanden om större eller mindre
ändringar i stödområdesindelningen. Sammanlagt berörs i dessa motioner
ett hundratal församlingar och kommuner. I övrigt berörs bl. a. följande
huvudämnen, nämligen

— principerna för Norrlandsstödet

— prisstödsanslagets storlek

— storlek och disposition av anslaget till särskilda åtgärder

— stödbeloppen för olika produktionsgrenar.

Motionerna bör lämpligen redovisas i tabellform:

Jo201 (c): Dals Ed och Bengtsfors infogas i stödområdena 2 och 3 samt
Åmål i stödområde 3.

Jo206 (fp): arealersättning m. m. för Norrlandsjordbruket.

Jo208 (c): alla områden som erhåller glesbygdsstöd tillförs stödområde 1.

Jo218 (c):

1. högre stödområde i Värmland,

2. ökad lönsamhet i Norrlandsjordbruket,

3. rekryteringsstöd till unga brukare,

4. stöd till potatisodling i Värmlands skogsbygder,

Jo219 (c): anvisa 100 milj. kr. till särskilda åtgärder för Norrlandsjordbruket.

Jo235 (s): Västmanlands bergslagsdel till stödområde 4.

Jo251 (m):

1. höj prisstödet i Värmland med 16 milj. kr.,

2. åtgärder för att vidmakthålla jordbruket i Värmland.

1988/89: JoU21

Jo257 (m): 17. räkna upp norrlandsstödet i takt med inflationen och bibehåll
karaktären av produktstöd.

Jo269 (c):

1. Dalarna som försökslän för alternativ odling,

2. omfördela stöd till potatisodling i Kopparbergs län.

Jo278 (m): åtgärder för ökat nyföretagande i Norrlandsjordbruket.

Jo280 (s): åtgärder för att främja Jämtlandsjordbruket.

Jo281 (s):

1. räkna upp Norrlandsstödet,

2. stöd till nyetablering,

3. översyn av avbytartjänsten,

4. gemensamma lösningar inom djurhållning (sambeten).

Jo291 (fp): Strömstad, Tanum, Sotenäs och Munkedal till stödområde 3,
Lysekil, Uddevalla, Stenungsund, Orust, Tjörn och Kungälv till stödområde
4.

Jo42 (c):

1. Norrlandsstödet är ett regionalpolitisk! stöd — principiella ändringar
skall godkännas av riksdagen,

2. anvisa ytterligare 101 milj. kr. under prisstödsanslaget,

3. stödet bör utgå som produktstöd,

4. anvisa ytterligare 55 milj. kr. till det särskilda åtgärdsprogrammet,

5. uppdra åt den livsmedelspolitiska arbetsgruppen att föreslå åtgärder
för att återföra produktionsnivån till 1984 års nivå.

Jo44 (c): Västernorrlands län: Borgsjö, Liden, Holm, Viksjö, Graninge,
Helgum, Resele, Gideå och Grundsunda från stödområde 2b till 2a, Ådalsliden
och Edsele från 2a till 1.

Jo46 (m): 12. höj prisstödsanslaget med 100 milj. kr.

13. inga ytterligare medel till särskilda åtgärder.

Jo49 (c,m,fp):

1. Värmlands län: Sunne, Munkfors, Filipstad, Kil och Forshaga
från 4 till 3, Arvika, Eda och Årjäng till 2 b,

2. införa nyetableringsstöd,

3. anvisa 100 milj. kr. till särskilda åtgärder.

Jo50 (c): Norra Västmanland till 4 (bl. a. Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg).

Jo52 (c).

1. högre prisstöd till kött i stödområde 2a,

2. ett särskilt prisstödsområde för inlandskommunerna,

3. Haparanda och Kalix till stödområde 1.

1988/89: JoU21

Jo55 (fp):

4. anvisa 50 milj. kr. för att förhindra att mjölkpriset sjunker i stödområdet.

Jo56 (s): Genomför jordbruksnämndens förslag beträffande Värmland

(=Sunne, Munkfors, Filipstad, Kil och Forshaga samt Älvsbacka och

Nyeds församlingar i Karlskoga kommun till 3).

Jo57 (c):

8. anvisa ytterligare 101 milj. kr. till prisstöd,

9. införa nyetableringsstöd,

10. anvisa ytterligare 55 milj. kr. till särskilda åtgärder.

Jo58 (c):

1. ingen frysning av stödet i stödområde 4,

2. uppräkna stödet med 5 öre/kg för nötkött, får- och lammkött,

3. stöd till skogslänen efter produktionsvolym.

Jo59 (c):

2. räkna upp stödet till får- och lammkött.

Jo60 (s):

1. mer flexibel användning av medel för särskilda åtgärder,

2. behov av ytterligare medel för en generell uppräkning av Norrlandsstödet.

Jo62 (mp):

1. höjningen av norrlandsstödet läggs på produktpriset, eller

2. höjningen i Norrbotten, Ångermanland och Dalarna läggs på
mjölkpriset,

3. ändrad stödområdesindelning i Värmland och i Ludvika kommun
(=jordbruksnämndens förslag),

4. justera upp stödnivån efter egenproduktion av foder,

5. inrätta nyetableringsstöd,

6. särskilda åtgärder bör omfatta även investeringar i jordbruksproduktion,

8. riksdagsuttalande att Norrlandsjordbruket är viktigt för livsmedelsproduktionen.

Jo65 (c): Bjurholms och Vindelns kommuner samt Fällfors församling

inom Skellefteå kommun och Norrfors kyrkobokföringsdistrikt inom

Nordmalings kommun till 1.

Jo67 (vpk):

7. Älvsborgs län: de områden som får glesbygdsstöd skall ingå i prisstödsområde,

8. Värmland: Torsby, Lysvik, Ekshärad, Skillingmark, Östervallskog,
Töcksmark, Trankil, Västra Fågelvik, Holmedal, Bogen till 2a,
Blomskog, Sillerud, Silbodal, Karlanda församling, Eda kommun
utom Skillingmark, Arvika kommun utom Glava, Bogen och Stavnäs
församling, Gräsmark, Sunne, Norra Råda, Munkfors, Övre Ullerud,
Blombacka, Sunnemo, Hagfors, Älvsbacka, Gustav Adolf, Rämmen,

1988/89: JoU21

Gåsborn, Nordmark, Färnebo, Brattfors, Filipstad, Kroppa, Storfors
till 2 b, Bjurtjärn, Lungsund, Norra Väse, Nyed, Ullerud, Östra Ämtervik,
Västra Ämtervik, St. Kil, Boda, Frykerud, Värmskog, Borgvik,
Stavnäs, Gillberga, Glava, Långserud, Svanskog, Kila och Tveta till 3,

9. Västernorrland: Borgsjö i Ånge, Liden och Holm i Sundsvall,
Viksjö i Härnösand och Graninge, Helgum och Resele i Sollefteå till
2a.

10. höj stödnivån i område 4 med 11 öre/kg mjölk och nötkött samt
med 162 öre/kg för får- och lammkött,

11. differentieringen inom stödområde 2 skall gälla även övriga produktionsgrenar,

12. stödet skall baseras på 100 % egenproducerad spannmål,

13. generellt påslag med 10 öre/kg mjölk i stödområdet,

15. anslå 100 milj. kr. till särskilda åtgärder,

16. lokalt inflytande över disposition av medel.

Jo68 (vpk): ändringar i stödområdesindelningen i Västernorrlands län
(=Jo67).

Jo69 (vpk): ändringar i stödområdesindelningen i Värmlands län (=Jo67).
Jo70 (s):

1. Haparanda och Kalix till stödområde 1,

2. ett särskilt prisstödsområde för inlandskommunerna.

Utskottets överväganden

Som framgår av redovisningen ovan har frågor om stöd till jordbruket i
norra Sverige tagits upp i ett stort antal motioner. De huvudområden som
berörs i motionerna är prisstödsanslaget, anslaget till särskilda åtgärder
(storlek och användning), stöd till nyetablering, stödområdesindelningen
och justeringar av stödnivån (områdesvis och produktvis).

Prisstödsanslaget m. m.

Med hänsyn till de uttalanden som riksdagen i olika sammanhang gjort om
det angelägna i att upprätthålla jordbruksproduktion och sysselsättning i
norra Sverige förordar utskottet en uppräkning av prisstödsanslaget med
110 milj. kr., dvs. en höjning med 55 milj. kr. jämfört med regeringens
förslag till uppräkning. Det bör ankomma på jordbruksnämnden att lämna
förslag om fördelning av beloppet enligt de huvudprinciper som anges i
propositionen (s. 38). Härigenom tillgodoses helt eller delvis motionerna
Jo42 yrkande 2, Jo46 yrkande 12, Jo55 yrkande 4, Jo57 yrkande 8, Jo60
yrkande 2 och Jo62 yrkande 4.

Motion Jo67 yrkande 12 om underlaget för beräkningen av stödet (100
% egenproduktion av foder) torde också bli tillgodosedd genom den föreslagna
uppräkningen. Liknande synpunkter på beräkningsunderlaget har
för övrigt anförts i några av de ovan behandlade motionerna.

1988/89: JoU21

Genom utskottets ställningstagande tillgodoses även de fristående motionerna
Jo257 (m) yrkande 17 och Jo281 (s) yrkande 1.

Beträffande norrlandsstödets karaktär av regionalpolitisk! stöd föreligger
inga delade meningar och ej heller om det naturliga i att principiella
ändringar i stödet bör godkännas av riksdagen. Detta innebär att motion
Jo42 yrkande 1 kan lämnas utan vidare åtgärd.

De frågor som tas upp i motionerna Jo206 (fp) och Jo42 yrkande 5 bör i
första hand bedömas av den livsmedelspolitiska arbetsgruppen och påkallar
ej någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

När det gäller formerna för utbetalning har utskottet i det föregående
anfört att regeringens tolkning av GATT-överenskommelsen bör godtas.
Motsvarande bedömning bör gälla i fråga om utformningen av Norrlandsstödet.
Utskottet avstyrker därför motionerna Jo42 yrkande 3, Jo58 yrkande
3 och Jo62 yrkande 1 om att stödet i första hand bör utgå som ett
produktstöd.

1 anslutning till yrkande 8 i mp-motionen Jo62 vill utskottet framhålla
att livsmedelsproduktionen i norra Sverige är viktig av både miljöskäl och
beredskapsskäl. Det är givetvis också värdefullt att livsmedelsproduktionen
i möjlig utsträckning läggs nära konsumenterna. Något särskilt riksdagsuttalande
i enlighet med yrkandet synes dock inte nödvändigt.

Stödnivåer m. m.

Som framgår av propositionen kan med hänsyn till GATT-överenskommelsen
inte någon uppräkning av prisstödet göras i enlighet med jordbruksnämndens
förslag om höjning av prisstödet för olika produkter. Uppräkningen
av stödet bör i huvudsak fördelas till producenterna genom ett
bidrag per djur. Utskottet har inte funnit anledning att frångå regeringens
bedömning härvidlag och avstyrker därför de framlagda motionsyrkandena
om uppräkning av stödnivåema i relation till produkterna eller till specificerade
stödområden.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo52 yrkande 1, Jo58
yrkande 2 och Jo59 yrkande 2.

Med samma motivering avstyrks motionerna Jo58 yrkande 1, Jo62 yrkande
2 och Jo67 yrkandena 10, 11 och 13.

Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att 45 milj kr. av införselavgiftsmedel
utanför den s. k. fördelningsplanen tillförs åtgärdsprogrammet för
nästa budgetår. I enlighet härmed avstyrker utskottet motionerna Jo219,
Jo42 yrkande 4, Jo46 yrkande 13, Jo49 yrkande 3, Jo57 yrkande 10 och
Jo67 yrkande 15.

I några motioner anförs synpunkter på användningen av anslaget till särskilda
åtgärder. Utskottet ansluter sig härvidlag i huvudsak till de uttalanden
som görs i propositionen och som redovisats ovan. Samtidigt vill utskottet
framhålla att användningen av dessa medel bör vara så flexibel som
möjligt. Utskottet utgår från att bidragsbestämmelsema utformas i enlig -

1988/89: JoU21

het med dessa synpunkter utan att riksdagen behöver göra något särskilt
uttalande i frågan. Motionerna J06O yrkande 1 och Jo62 yrkande 6 får
anses tillgodosedda med vad utskottet anfort och bör ej föranleda någon
ytterligare åtgärd.

Yrkandet i motion Jo67 om lokalt inflytande över medelsdispositionen
under anslaget har nära samband med frågan om bidragsbestämmelsema.
Vad utskottet nyss anfört om en flexibel användning av medlen bör vara
ägnat att tillgodose motionen i denna del (yrkande 16).

Stöd till nyetablering

Utskottet ansluter sig till propositionens förslag att behovet av ett etableringsstöd
till jordbruket i norra Sverige bör bedömas inom ramen för arbetet
i den livsmedelspolitiska gruppen. I enlighet härmed avstyrker utskottet
motionerna Jo218 yrkande 3, Jo281 yrkande 2, Jo49 yrkande 2,
Jo57 yrkande 9 och Jo62 yrkande 5.

Motion Jo278 (m) om ökat nyföretagande i de nordliga länen är delvis
tillgodosedd genom utskottets överväganden i det föregående och bör i övrigt
lämnas utan vidare åtgärd.

Yrkandena i motion Jo281 om vissa övriga frågor i Norrlandsjordbruket
(yrkandena 3 och 4) bör ej föranleda någon särskild åtgärd i detta sammanhang.

Stödområdesindelningen

Som framgår av redovisningen ovan av motionerna yrkas ändringar av
stödområdesindelningen i sammanlagt ett hundratal församlingar och
kommuner, utöver de områden som berörs av yrkandena att samtliga områden
som erhåller glesbygdsstöd skall erhålla prisstöd.

Frågor om stödområdesindelningen tillhör i första hand regeringens
kompetensområde och bereds i huvudsak av jordbruksnämnden. Smärre
justeringar i stödområdesindelningen får nämnden själv besluta om.

För att uppfylla kraven på en grundlig beredning i sak av dessa motionsyrkanden
förutsätts bl. a. att utskottet inhämtar uppgifter om antalet jordbruksföretag
i vaije församling eller kommun som berörs av motionsyrkandena
samt om produktionsvolym, produktionsinriktning och skillnader
i produktionsförutsättningama mellan olika närliggande stödområden.
En sådan beredning är inte möjlig att göra inom den tidrymd som står till
utskottets förfogande i detta ärende. Med hänsyn till vad som i propositionen
anförts om behandlingen av det regionalpolitiska målet i livsmedelspolitiken,
som kommer att innefatta bl. a. det nuvarande prisstödet till
Norrlandsjordbruket, ansluter sig utskottet till regeringens bedömning att
det inte finns anledning att nu föreslå ändringar i stödområdesindelningen.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo201, Jo208, Jo218
yrkandena 1, 2 och 4, Jo235, Jo251, Jo269, Jo280, Jo291 yrkande 3, Jo44,
Jo49 yrkande 1, Jo50, Jo52 yrkandena 2 och 3, Jo65, Jo67 yrkandena 7, 8
och 9, Jo68, Jo69 och Jo70.

Med samma motivering avstyrker utskottet de motioner som går ut på

1988/89: JoU21

att jordbruksnämndens förslag till ändrad stödområdesindelning skall genomföras
(uppflyttning från stödområde 4 till 3 av Sunne, Munkfors, Filipstad,
Kil, Forshaga samt Älvsbacka och Nyeds församlingar i Karlskoga
kommun jämte Grangärde församling i Ludvika kommun). Utskottet avstyrker
således motionerna Jo56 och Jo62 yrkande 3.

Användning av genteknik vid växtodling
Propositionen

Genteknik kan för närvarande komma till användning framför allt inom
industrin, jordbruket och sjukvården. Frågan om användning av genteknik
i olika sammanhang har varit föremål för en intensiv debatt den senaste
tiden. Oro har uttryckts för de risker som kan vara förenade med t. ex.
ett avsiktligt utsläppande av gentekniskt modifierade organismer.

För att bevaka frågor om användning av genteknik inrättades år 1980 en
särskild delegation för hybrid-DNA-frågor. Delegationen skall bl. a. följa
utvecklingen på området, underrätta berörda myndigheter om de projekt
som kan anses vara förenade med risker och därvid föreslå de åtgärder som
bedöms vara behövliga.

Någon samlad lagstiftning som särskilt reglerar användningen av genteknik
eller av gentekniskt modifierat material finns inte i Sverige.

I regeringens proposition om ny djurskyddslag (prop. 1987/88:99) togs
frågan om användning av genteknik på djur upp särskilt. Det konstaterades
då att tekniken för närvarande inte används inom animalieproduktionen
här i landet. Eftersom tekniken i vissa fall kan ifrågasättas från etisk
synpunkt framhölls dock att det är viktigt att användningen kan styras i
önskvärd riktning. För att få en i sådana fall nödvändig handlingsberedskap
föreslogs i propositionen att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
lantbruksstyrelsen bemyndigas att förbjuda eller uppställa
villkor för användningen av genteknik på djur. Riksdagen antog regeringens
förslag (JoU22, rskr. 327).

Gentekniken kan också användas inom växtförädlingen. Växtförädlingen
syftar bl. a. till att förbättra kulturväxternas egenskaper i fråga om
produktion, härdighet och motståndskraft mot skadeangrepp. Som exempel
på sådan genteknisk användning kan nämnas möjligheten att transformera
växtceller av nyttoväxter så att växterna får motståndskraft mot biologiska
skadegörare eller tolerans mot bekämpningsmedel.

Användningen av genteknik på växtodlingsområdet kan också komma
att leda till att biologiska bekämpningsmedel kommer att användas i ökad
omfattning, bl. a. därför att bekämpningseffekten ofta kan förstärkas genom
utnyttjandet av gentekniskt modifierade organismer. Biologisk bekämpning
med utnyttjande av naturligt förekommande organismer förekommer
redan i viss utsträckning i Sverige. Användningen av bekämpningsmedel
är för närvarande inte reglerad om inte bekämpningseffekten
orsakas av kemiska ämnen. Kemikalieinspektionen har i en framställning
till regeringen begärt en sådan lagändring att också biologiska bekämpningsmedel
kan förhandsgranskas. Ärendet bereds för närvarande.

1988/89: JoU21

Gentekniskt modifierade organismer kan emellertid användas inom
växtodlingen för flera olika ändamål. Som exempel kan nämnas s. k. antifrostbakterier
som kan användas för att skydda frostkänsliga grödor och
kvävefixerande bakterier som kan göra även andra grödor än ärtväxter
kvävefixerande.

Delegationen för hybrid-DNA-frågor har i en skrivelse till regeringen
bl. a. pekat på risken för bestående effekter på den yttre miljön vid avsiktligt
frisläppande av gentekniskt modifierade organismer. I en till skrivelsen
fogad promemoria, utarbetad av statens naturvårdsverk, nämns i det sammanhanget
särskilt för jordbrukets del bl. a. att s. k. Is-minusbakterier
skulle kunna sprida sig till kalla länder och påverka sådana grödor som
behöver en frysperiod och att kvävefixerande bakterier skulle kunna få förmågan
att samleva med vilda växter och ge dessa en konkurrensfördel som
skulle kunna rubba den ekologiska balansen.

Vissa möjligheter att ingripa för att motverka skador av den art som nu
har nämnts finns i olika lagar.

De lagar som nämns i propositionen ger emellertid inte utrymme för att
i alla hänseenden på ett tillfredsställande sätt ta hand om de problem som
kan uppkomma genom användningen av genteknik inom växtodlingen.

Utvecklingen inom genteknikområdet har nått det stadium då organismer
utvecklas för användning i jordbruket och annan användning i den
yttre miljön. Genom gentekniken kan specifika egenskaper introduceras i
organismerna och i vissa fall kan hinder mot utbyte av genetiskt material
kringgås. Frågor som detta har väckt är bl. a. hur dessa organismer kan
påverka det ekologiska systemet. Erfarenheterna är i dag begränsade beträffande
eventuella bieffekter av gentekniskt modifierade organismer efter
utsläpp i miljön.

Användningen av genteknik har tidigare utretts framför allt för att säkerställa
att forskningen bedrivs under riskfria förhållanden. Även genteknikens
tillämpning på människa, främst från etisk synpunkt, har utretts.
Däremot har användningen utifrån de aspekter som nu har berörts inte
tidigare varit föremål för närmare utredning.

Enligt jordbruksministern är det nödvändigt med en god framförhållning
inom det här området. Det behövs större kunskap om bl. a. arten och
volymen av den forskning som bedrivs både nationellt och internationellt.
Sådana kunskaper måste inhämtas för att få en samlad bedömning av var
den gentekniska forskningen befinner sig för närvarande och hur snabbt
den kan utvecklas och praktiskt tillämpas på djur och växter. Forskningens
utveckling och praktiska tillämpning bör värderas utifrån vad som kan
anses vara en önskvärd resp. inte önskvärd utveckling. En användning av
genteknik som innebär att medel tas fram för att förebygga och bota sjukdomar
hos människor och djur bör enligt jordbruksministerns mening inte
hindras om den från andra utgångspunkter kan accepteras. Av etiska skäl
bör inte genteknik användas för att på artificiell väg ändra våra husdjur i
syfte att t. ex. öka produktionen. Inte heller bör den tillämpas så att den
genetiska mångfalden i växt- och djurlivet riskerar att utarmas och det
ekologiska systemet rubbas. Kunskap är nödvändig för att kunna avgöra
om särskilda styrmedel behövs för att undvika en sådan inriktning av den

1988/89: JoU21

gentekniska forskningen och av genteknikens praktiska tillämpning på
djur och växter. Samtidigt är det viktigt att regelsystemet inte utgör hinder
för kunskapsuppbyggnaden på det biotekniska området.

Det är mot den nu redovisade bakgrunden som jordbruksministern har
beslutat tillkalla en utredare med uppgift att göra en översyn av forskning
och användning av genteknik på djur och växter. Syftet med översynen är
bl. a. att göra en genomgång av gällande lagreglering på området och en
bedömning av behovet av eventuellt nya regler. Översynen skall vara slutförd
senast i oktober 1989.

Även om således arbetet med översynen skall bedrivas skyndsamt kommer
eventuella förslag med anledning av denna inte att kunna föreläggas
riksdagen förrän tidigast under våren 1990. Redan dessförinnan kan det
uppkomma ett behov av att ingripa mot icke önskvärda företeelser genom
en ytterligare reglering av genteknikens användning inom växtodlingen.
Jordbruksministern vill erinra om att tekniken redan böijat användas i
Sverige. För att skapa en handlingsberedskap för en sådan reglering till
skydd mot risk för skador bl. a. i den yttre miljön anser han att regeringen
på växtodlingsområdet bör få ett bemyndigande motsvarande det på djurskyddsområdet.
Regeringen bör således skyndsamt bemyndigas att meddela
föreskrifter om förbud mot eller villkor för användningen av genteknik
på växter och för användningen av gentekniskt modifierade växter.
Bemyndigandet bör omfatta också användningen av gentekniskt modifierade
organismer vid växtodling.

Föreskrifter med den angivna innebörden omfattas av 8 kap. 3 § regeringsformen.
Riksdagen kan enligt 8 kap. 7 § regeringsformen bemyndiga
regeringen att meddela föreskrifterna.

Regeringen bör få möjlighet att delegera befogenheten till berörda myndigheter.
Delegeras befogenheten är det viktigt att myndigheterna samråder
med varandra. Särskilt viktigt är det att samråd sker med delegationen
för Hybrid — DNA-frågor beträffande frågor av teknisk — vetenskaplig natur.
De nya bestämmelserna bör tas in i växtskyddslagen. I den lagen finns
redan bestämmelser som syftar till att skydda växter mot sjukdomar och
annan skada som orsakas av organismer ur växt- eller djurriket. Bestämmelser
som syftar till att skydda växterna och därmed också miljön vid ett
avsiktligt utsläppande av gentekniskt modifierade organismer hör också
hemma i den lagen.

Med stöd av bemyndigandet kan bl. a. meddelas föreskrifter om skyldighet
att göra anmälan till berörda myndigheter för att myndigheterna skall
få kännedom om planerad användning av genteknik.

Bemyndigandet bör omfatta alla slag av växter, både ved- och örtartade.
Föreskrifter bör således kunna meddelas också för skogsodling.

Bemyndigandet att meddela föreskrifter för användningen av gentekniskt
modifierade organismer har utformats så att det omfattar alla sådana
organismer som kan komma till användning inom växtodlingen, exempelvis
antifrostbakterier och mikroorganismer som kan användas för behandling
av jord. Det täcker också gentekniskt modifierade organismer som
används i bekämpningssyfte. Utanför tillämpningsområdet faller dock

1988/89: JoU21

t. ex. bekämpning med naturligt förekommande mikroorganismer, parasiter
och insekter.

Innehavare av mark, byggnad eller transportmedel är enligt 6 § växtskyddslagen
skyldig att lämna tillträde för vissa bekämpningsåtgärder enligt
lagen. Denna skyldighet bör utvidgas så att den omfattar också kontroll
av att föreskrifter som har meddelats med stöd av det nu aktuella bemyndigandet
efterlevs.

Föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet bör vara straffsanktionerade.
I enlighet med detta bör en ändring göras också i 10 § växtskyddslagen.

I övrigt föreslås i lagen endast en del redaktionella ändringar med anledning
av att lagens tillämpningsområde utvidgas.

Lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 1989.

Den föreslagna ändringen är av förhållandevis enkel beskaffenhet från
lagteknisk synpunkt. Mot bakgrund av vad jordbruksministern anfört i det
föregående är ärendet brådskande. Det är följaktligen angeläget att riksdagen
kan ta ställning till förslagen under våren 1989. På grund härav anser
jordbruksministern att en remiss till lagrådet bör kunna underlåtas i detta
fall.

Motionerna

Tre partier anför synpunkter på regeringens förslag och överväganden rörande
användningen av genteknik vid växtodling. Enligt motion Jo46 (m)
delar motionärerna regeringens uppfattning att det är viktigt med god
framförhållning och ökade kunskaper i dessa frågor. Själva forskningen
kring genteknologi får dock inte förbjudas eller i onödan regleras. Den föreslagna
lagändringen har en karaktär av provisorium och bör enligt motionen
begränsas till att gälla i två år, i avbidan på resultatet av pågående
utredningsarbete.

Den kommande permanenta lagstiftningen måste grundas på bedömningar
om vilka problem genmanipulation kan medföra. För att genmanipulerade
växter och organismer skall få utnyttjas krävs att dessa inte kan
spridas och reproduceras i naturen. Den som vill nyttja genmanipulerade
växter och organismer måste visa att det inte finns risk för att dessa förändrar
den ekologiska balansen. Samtidigt får inte lagstiftningen förhindra
att de goda effekterna av genteknologi utnyttjas (yrkandena 14 och 15).

I centerpartiets motion Jo57 anförs att biotekniken kan komma att innebära
en revolutionerande förändring av samhället. Motionärerna hänvisar
till sin motion från allmänna motionstiden 1989 och understryker att
samhället måste ha en sammanhållen strategi för biotekniken. Regeringens
förslag framstår som brådstörtat och bör avslås i avvaktan på en mera samlad
bedömning av dessa frågor av riksdagen och den nyligen tillsatta utredningen
(yrkande 11).

I vpk- motionen Jo67 anförs att biotekniken ställer upp grundläggande
etiska frågor om människans rätt att manipulera livet. Det behövs nu en
samlad lagstiftning på området. Mot bakgrund av den snabba utvecklingen
på området är det oroande att man inom jordbruksdepartementet först nu

1988/89: JoU21

6 Riksdagen 1988/89. 16 sami. Nr 21

tillsatt en utredning om biotekniken. Det bemyndigande som begärs i propositionen
karaktäriseras som en ”nödbroms”. Man borde enligt motionen
ha gått ett steg längre och begärt ett generellt förbud mot frisläppande
av genetiskt manipulerade organismer i naturen, med möjlighet till dispens
(yrkandena 21 och 22).

Utskottets överväganden

Utskottet vill inledningsvis erinra om att flera partier under allmänna motionstiden
i januari 1989 väckt motioner rörande användningen av bioteknik
på djur och växter m. m. och därvid utförligt redovisat sin syn på de
etiska, juridiska och tekniska problemställningarna i detta sammanhang.

Utskottet har beslutat remittera dessa motioner till ett antal myndigheter,
organisationer och forskningsorgan och räknar med att under nästa
riksmöte göra en allsidig och grundlig genomgång av ifrågavarande problem.

I avbidan på riksdagens ställningstagandet till dessa motioner och på
resultatet av de utredningar m. m. som i övrigt pågår på området anser
utskottet att motionerna Jo46 yrkande 14 och Jo67 yrkandena 21 och 22
inte för närvarande påkallar någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet har svårt att inse nackdelarna med att regeringen redan nu ges
bemyndigande att föreskriva förbud mot eller villkor för användning av
genteknik vid växtodling m. m. Tvärtom måste ett sådant bemyndigande
anses ligga i linje med de önskemål om ökad kontroll som framförts av
flertalet motionärer. Som framgår av propositionen har genteknik inom
växtodlingen redan börjat användas i Sverige. Det är därför, som jordbruksministern
framhållit, viktigt att skapa en handlingsberedskap som
ger möjlighet att skyndsamt ingripa mot icke önskvärda företeelser på
detta område. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag och avstyrker
motion Jo57 yrkande 11.

Utskottet har heller inte funnit anledning att föreslå någon tidsbegränsning
av det föreslagna bemyndigandet i enlighet med motion Jo46 yrkande
15.1 samband med kommande, mera övergripande beslut om biotekniken
torde det under alla förhållanden bli nödvändigt att också göra en förnyad
prövning av existerande lagstiftning på området. Motionsyrkandet avstyrks.

Vissa övriga frågor

I motion Jo221 (mp) anförs att det finns flera skäl att avveckla systemet
med returförpackningar för mjölk och övergå till ett system med t. ex. påfyllningsflaskor.
Regeringen bör framlägga en plan för att påskynda systemutvecklingen
på området.

Utskottet har erfarit att det pågår vissa försök i Svenska mejeriernas
riksföreningars (SMR:s) regi med påfyllningsautomater för mjölk, s. k.
stålkossor. Innan denna försöksverksamhet utvärderats bör riksdagen inte
ta något initiativ på detta område.

I motion Jo223 (mp) anförs farhågor för att de regler om leveransplikt

1988/89: JoU21

och hämtningsplikt m. m. sorn tillämpas inom lantbrukskooperationen — i
kombination med att det inte går att sälja mjölk direkt från gården — kan
innebära begränsningar i fabodbrukens och andra småbrukares möjligheter
att producera och leverera mjölk från glesbygden.

Utskottet har från SMR och statens jordbruksnämnd inhämtat upplysningar
i denna fråga. Av uppgifterna framgår att de olika mejeriföreningarna
i förekommande fall ställer mycket låga krav på leveransmängderna
för mjölk som förutsättning för hämtning. Enligt jordbruksnämnden är
problemen med små mängder och bristande leveransmöjligheter mycket
begränsade. Vidare har utskottet erfarit att näringsfrihetsombudsmannen
inlett en undersökning av vissa frågor om leveransplikt m. m. inom lantbrukskooperationen
.

Det anförda innebär att motion Jo223 inte påkallar någon särskild åtgärd
från riksdagens sida.

Det kan tilläggas att kulturutskottet nyligen behandlat frågor om fabodbruken
i ett vidare perspektiv (1988/89: Kru3).

I partimotionen Jo257 (m) yrkande 15 hemställs att regeringen för riksdagen
redovisar användningen av influtna avgiftsmedel från avgifterna på
handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Jordbruksdepartementet har nyligen upprättat och till utskottet överlämnat
en PM om användningen av ifrågavarande medel. Härmed är syftet
med motion Jo257 yrkande 15 tillgodosett.

1 motion Jo211 (c) efterlyses ett system som gör det möjligt att vid avverkning
och uppodling av skogsmark effekterna på intilliggande mark beaktas.

Utskottet utgår från att motionären eftersträvar någon form av offentligrättsligt
bindande system för att pröva olika motstående intressen i samband
med ändrad markanvändning. Vidare utgår utskottet från att varken
miljöskydds-, naturvårds- eller plan- och bygglagstiftningen varit tillämpliga
i de situationer som åsyftas. För att åstadkomma ett prövningssystem
för angivna fall torde det krävas att någon form av koncessionsforfarande
införs för den aktuella markanvändningen. Enligt utskottets mening finns
ingen anledning att överväga så långtgående åtgärder. Motionen avstyrks.

Anslagsfrågor för budgetåret 1989/90
NIONDE HUVUDTITELN
Bl 1 Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige

Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående tillstyrker utskottet
regeringens förslag (prop. s. 47).

Cl. Statens jordbruksnämnd

1988/89: JoU21

Utskottet tillstyrker regeringens förslag, som redovisas på s. 47 — 50 i propositionen.

C6. Prisstöd till jordbruket i norra Sverige

Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående föreslår utskottet
att anslaget uppräknas till 625 milj. kr.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande jordbruks- och livsmedelspolitiken m. m.

att riksdagen lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1988/89: Jo57 yrkande
2, 1988/89: Jo216, 1988/89: Jo222, 1988/89: Jo229,

1988/89: Jo231, 1988/89: Jo236, 1988/89: Jo239 yrkandena 1-6 och
9-12, 1988/89: Jo240, 1988/89: Jo246, 1988/89: Jo257 yrkandena
1—5, 9 och 13, 1988/89:Jo267 yrkandena 1—4, 8, 12, 13 och 18,
1988/89: Jo277, 1988/89: Jo293 yrkandena 1-3, 1988/89: Jo295 och
1988/89: Jo736 yrkande 10,

2. beträffande vissa regionala frågor

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo48 yrkande 2,
1988/89: Jo53, 1988/89: Jo217 yrkande 1, 1988/89: Jo225,

1988/89: Jo248, 1988/89: Jo249, 1988/89: Jo253, 1988/89: Jo260 yrkande
1, 1988/89: Jo261, 1988/89: Jo264, 1988/89: Jo268 yrkande 1
och 1988/89: Jo292 yrkande 1,

3. beträffande användningen av bekämpningsmedel

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:224 yrkandena 1, 2 och 3,
1988/89: Jo293 yrkande 9 och 1988/89: Jo289,

4. beträffande kvävegödsling och växtnäringsläckage

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo224 yrkandena 4, 5 och 6,
1988/89: Jo293 yrkandena 4, 5, 6, 7 och 10 och 1988/89: Jo965 yrkande
5,

5. beträffande etableringskontroll m. m.

a) att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo267 yrkande 11 om etableringskontroll,

b att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo293 yrkande 8 om koncessionsplikt,

6. beträffande anpassad djurhållning

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo257 yrkande 11,

7. beträffande miljösituationen i våra kustområden
att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo734 yrkande 2,

8. beträffande jordbrukets miljöansvar

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo257 yrkande 12,

9. beträffande jordbruk och miljöpolitik

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo797 yrkande 31,

10. beträffande överföring av åkermark till skog m. m.
att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo247,

11. beträffande de statliga bidragen till de areella näringarna
att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo963 yrkande 3,

12. beträffande rötslamhantering

1988/89: JoU21

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo267 yrkande 10 och
1988/89: Jo276,

13. beträffande förbud mot spridning av rötslam

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo293 yrkandena 11 och 12,

14. beträffande stråförkortningsmedel

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo243,

15. beträffande biotoprestaureringsarbete
att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo213,

16. beträffande åkermarkens bevarande m. m.

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo956 yrkandena 1 och 2,

17. beträffande stöd till alternativ odling m. m.

a) att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo267 yrkande 5 om permanent
omläggningsstöd,

b) att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo267 yrkande 9 och
1988/89: Jo271 yrkande 2 om rådgivning,

c) att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo272 om en plan för det fortsatta
stödet,

18. beträffande rådgivning och prioriterade forskningsresurser
att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo258,

19. beträffande studiematerial i alternativ odling
att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo262,

20. beträffande effekterna av tvåprissystemets avskaffande
att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo43,

21. beträffande statens ekonomiska delansvar för överskottsarealen
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Jo46 yrkande 6,
1988/89: Jo49 yrkande 4, 1988/89:Jo55 yrkande 1 och 1988/89: Jo57
yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört,

22. beträffande disposition av 1989 års ansvarsmedel

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo67 yrkande 14 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar
motionerna 1988/89:Jo46 yrkande 7 och 1988/89:Jo55 yrkande 2
utan vidare åtgärd,

23. beträffande förlängning av omställningsarbetet

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Jo46 yrkande 4,
1988/89: Jo54, 1988/89: Jo55 yrkande 3, 1988/89: Jo58 yrkande 4,
1988/89: Jo64 yrkande 2 och 1988/89: Jo67 yrkande 17 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

24. beträffande höjning av ersättningsbeloppen

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo67 yrkande 18,

25. beträffande arealbidrag m. m.

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo64 yrkande 1,

26. beträffande kompensation efter genomsnittsavkastning
att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo45,

27. beträffande lösningar som ej innebär direktstöd
att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo46 yrkande 1,

28. beträffande stöd till fårskötseln

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo51, 1988/89: Jo59 yrkande
1 och 1988/89: Jo61 yrkande 2,

1988/89: JoU21

29. beträffande samråd med näringen m. m.

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo57 yrkande 3,

30. beträffande kompensation i enlighet med jordbruksnämndens
förslag

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo67 yrkandena 1 och 2,

31. beträffande sänkning av interna avgifter

att riksdagen avslår motionen 1988/89: Jo46 yrkande 3,

32. beträffande bemyndigande för regeringen

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo46 yrkande 8,

33. beträffande uttalande om förslagets karaktär av provisorium
att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo48 yrkande 1,

34. beträffande inflationsuppräkning av kompensationen

att riksdagen lämnar motionerna 1988/89: Jo46 yrkande 2 och
1988/89: Jo57 yrkande 4 utan vidare åtgärd,

35. beträffande tidpunkt för utbetalningar m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo46 yrkande 5 och

1988/89: Jo67 yrkande 6,

36. beträffande förhållandena i Kalmar län m. m.
att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo64 yrkande 4,

37. beträffande redovisning av andra länders agerande

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo67 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

38. beträffande den livsmedelspolitiska gruppens status
att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo67 yrkande 4,

39. beträffande skärpning av importkontrollen

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo48 yrkande 3 och

1988/89: Jo67 yrkande 5,

40. beträffande svenskmärkning av lammkött

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo61 yrkande 1,

41. beträffande självförsörjningsgraden för socker

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo210 yrkande 1,
1988/89: Jo233, 1988/89: Jo227 yrkande 1, 1988/89: Jo250 delvis,
1988/89: Jo46 yrkande 9, 1988/89: Jo57 yrkande 5 delvis,

1988/89: Jo64 yrkande 3, 1988/89: Jo66 yrkande 1 och 1988/89: Jo67
yrkande 19 delvis,

42. beträffande sockerbetsodlingen under ö- bruken m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo205, 1988/89: Jo209,

1988/89: Jo210 yrkandena 2 och 3,1988/89: Jo228 och 1988/89: Jo250
i återstående del,

43. beträffande en allsidig utredning av sockernäringen

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Jo227 yrkande
2, 1988/89: Jo57 yrkande 5 i återstående del, 1988/89: Jo63 och
1988/89: Jo67 yrkande 19 i återstående del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

44. beträffande återgång till tidigare överläggningssystem
att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo66 yrkande 2,

45. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga
om prisregleringen på jordbruksprodukter inkl. sockerbetor och

1988/89: JoU21

socker under regleringsåret 1989/90 i de delar som ej berörs av utskottets
hemställan ovan,

46. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om dispositionen
av anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område,

47. beträffande avbytartjänsten

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo282 och 1988/89: Jo284,

48. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga
om användningen av avgiftsmedel som inflyter under regleringsåret
1989/90 samt avslår motion 1988/89: Jo46 yrkande 10,

49. beträffande projekt för energiskogsodling

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo254 yrkande 1,

50. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga
om prisregleringen för ägg samt avslår motion 1988/89: Jo57 yrkande
6,

51. beträffande kvalitetskontroll av vissa livsmedel

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Jo47,

1988/89: Jo57 yrkande 7, 1988/89: Jo62 yrkande 7 och 1988/89: Jo67
yrkande 20 dels avslår regeringens förslag i fråga om kvalitetskontroll
av ägg och matpotatis, dels avslår förslagen till lag om upphävande av
vissa kungörelser om obligatorisk kontroll av vissa livsmedel som exporteras,
och om upphävande av kungörelsen (1959:187) angående
kvalitetsbenämning på matpotatis,

52. beträffande packeribidragen

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo46 yrkande 11,

53. beträffande miljövänligare potatissorter

att riksdagen lämnar motion 1988/89: Jo215 utan vidare åtgärd,

54. beträffande prisstöd till jordbruket i norra Sverige

att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motionerna
1988/89: Jo42 yrkande 2, 1988/89: Jo46 yrkande 12, 1988/89: Jo55 yrkande
4, 1988/89: Jo57 yrkande 8, 1988/89: Jo60 yrkande 2,
1988/89: Jo62 yrkande 4, 1988/89: Jo257 yrkande 17 och

1988/89: Jo281 yrkande 1 till Prisstöd till jordbruket i norra Sverige för
budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 625 000 000 kr.,

55. beträffande underlag för stödberäkningen

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo67 yrkande 12,

56. beträffande stödets karaktär av regionalpolitisk stöd m. m.
att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo42 yrkande 1,

57. beträffande vissa frågor i övrigt om Norrlandsjordbruket

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo42 yrkande 5 och
1988/89: Jo206,

58. beträffande produktstöd

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo42 yrkande 3,
1988/89: Jo58 yrkande 3 och 1988/89: Jo62 yrkande 1,

59. beträffande höjning av mjölkpriset i Norrbotten, Ångermanland
och Dalarna

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo62 yrkande 2,

60. beträffande höjning av stödnivån i stödområde 4

1988/89: JoU21

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo58 yrkande 1 och 1988/89: JoU21

1988/89: Jo67 yrkande 10,

61. beträffande differentiering i stödområde 2

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo67 yrkande 11,

62. beträffande generellt påslag på mjölkpriset

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo67 yrkande 13,

63. beträffande högre prisstöd till kött i stödområde 2a
att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo52 yrkande 1,

64. beträffande uppräkning av stödet till nötkött, får- och lammkött
att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo58 yrkande 2 och

1988/89: Jo59 yrkande 2,

65. beträffande uttalande om Norrlandsjordbrukets betydelse

att riksdagen lämnar motion 1988/89: Jo62 yrkande 8 utan vidare åtgärd,

66. beträffande anslag till särskilda åtgärder för jordbruket i norra
Sverige

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna
1988/89: Jo219, 1988/89: Jo42 yrkande 4, 1988/89: Jo46 yrkande
13, 1988/89: Jo49 yrkande 3, 1988/89: Jo57 yrkande 10 och
1988/89: Jo67 yrkande 15 till Särskilda åtgärder för jordbruket i norra
Sverige för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på
45 000 000 kr.,

67. beträffande användningen av anslaget till särskilda åtgärder
att riksdagen lämnar motionerna 1988/89: Jo60 yrkande 1,

1988/89: Jo62 yrkande 6 och 1988/89: Jo67 yrkande 16 utan vidare
åtgärd,

68. beträffande stöd till nyetablering

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo218 yrkande 3,

1988/89: Jo281 yrkande 2, 1988/89: Jo49 yrkande 2, 1988/89: Jo57 yrkande
9 och 1988/89: Jo62 yrkande 5,

69. beträffande ökat nyföretagande

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo278,

70. beträffande översyn av avbytartjänsten m. m.

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo281 yrkandena 3 och 4,

71. beträffande ändrad stödområdesindelning i enlighet med jordbruksnämndens
förslag

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo56 och 1988/89: Jo62 yrkande
3,

72. beträffande ändringar i övrigt i stödområdesindelningen m. m.
att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo201, 1988/89: Jo208,

1988/89: Jo218 yrkandena 1,2 och 4, 1988/89: Jo235, 1988/89: Jo251,

1988/89: Jo269, 1988/89: Jo280, 1988/89: Jo291 yrkande 3,

1988/89: Jo44, 1988/89: Jo49 yrkande 1, 1988/89: Jo50, 1988/89: Jo52
yrkandena 2 och 3, 1988/89: Jo65, 1988/89: Jo67 yrkandena 7, 8 och
9, 1988/89: Jo68, 1988/89: Jo69 och 1988/89: Jo70,

73. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga
om stöd till jordbruket i norra Sverige, i de delar som ej berörs av

utskottets hemställan ovan, 88

74. beträffande en samlad lagstiftning rörande genteknik m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo46 yrkande 14 och
1988/89: Jo67 yrkandena 21 och 22,

75. beträffande villkor för användning av genteknik vid växtodling
m. m.

att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna
1988/89: Jo46 yrkande 15 och 1988/89: Jo57 yrkande 11 antar
förslaget till lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),

76. beträffande returförpackningar för mjölk
att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo221,

77. beträffande hämtningsplikt inom mejerinäringen m. m.
att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo223,

78. beträffande redovisning av vissa avgiftsmedel
att riksdagen avslår motion Jo257 yrkande 15,

79. beträffande prövning av motstående intressen vid skogsavverkning
m. m.

att riksdagen avslår motion 1988/89: Jo211,

80. att riksdagen till Statens jordbruksnämnd för budgetåret
1989/90 anvisar ett ramanslag på 31 415 000 kr.

Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.

Stockholm den 23 maj 1989
På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Hans Gustafsson (s), Håkan Strömberg
(s), Sven Eric Lorentzon (m), Martin Segerstedt (s), Jens Eriksson (m), Jan
Fransson (s), Åke Selberg (s), Ingvar Eriksson (m), Bengt Rosén (fp), Lennart
Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk), Åsa Domeij (mp), Inge Carlsson
(s), Kaj Larsson (s), Bengt Kronblad (s) och Anders Castberger (fp).

Reservationer

1. Vissa regionala frågor (mom. 2)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ”Utskottet
hänvisar” och slutar med ”(Gotlands län)” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo225 befinner sig den svenska jordbruksnäringen i
en omställningsprocess som kan innebära en dramatisk omvälvning av förutsättningarna
för denna näring. Det finns härvid starka skäl att hävda ett
fortsatt jordbruk i skogs- och mellanbygderna i hela landet som en stomme
i en fungerande landsbygd och för att bevara ett öppet landskap och en

1988/89: JoU21

levande landsbygd. I dessa områden sker produktionen i god harmoni med
miljön, samtidigt som livsmedel av god kvalitet produceras. Produktionsförutsättningarna
framfor allt på sydsvenska höglandet är sådana att jordbruket
måste baseras på vall och betesdrift som grund för en mjölk- och
nötköttsproduktion. Mycket talar för att den pågående omställningen och
borttagandet av tvåprissystemet för mjölk kan påverka framför allt
mjölkproduktionens lönsamhet. Åtgärder för att balansera denna situation
är angelägna. Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning att särskilda
insatser måste komma till stånd som gör det möjligt att bibehålla en
mjölkproduktion och därmed en levande landsbygd och ett öppet landskap
i skogs- och mellanbygderna i södra Sverige. Vad utskottet anfört med anledning
av motionerna Jo48 yrkande 2 och Jo225 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna. Övriga motioner i detta avsnitt avstyrks i
den mån de inte tillgodoses genom detta ställningstagande.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande vissa regionala frågor m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Jo48 yrkande 2
och 1988/89: Jo225 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motionerna
1988/89: Jo53, 1988/89: Jo217 yrkande 1, 1988/89: Jo248,

1988/89: Jo249, 1988/89: Jo253, 1988/89: Jo260 yrkande 1,

1988/89: Jo261, 1988/89: Jo264, 1988/89: Jo268 yrkande 1 och
1988/89: Jo292 yrkande 1,

2. Användningen av bekämpningsmedel (mom. 3)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”Mot bakgrund”
och slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande lydelse:

Av det anförda framgår att insatserna för att minska användningen av
bekämpningsmedel är betydande. De krav som förs fram i miljöpartiets
motion Jo224 yrkande 1 överensstämmer med regeringens tidigare löfte
om att mellan åren 1985 och 1990 minska användningen av kemiska bekämpningsmedel.
För att kunna uppfylla detta löfte erfordras kraftfulla
åtgärder. 1 likhet med motionärerna anser utskottet därför att en krispian
bör utarbetas som möjliggör en halvering av de giftmängder som sprids
redan under odlingssäsongen 1990. En sådan halvering skulle exempelvis
kunna genomföras genom någon form av kvotering baserad på ett genomsnitt
av de inköp som har skett under odlingssäsongema 1987 och 1988.
Som målsättning bör gälla att användningen av kemiska bekämpningsmedel
inom jordbruket minskas med 80 % fram till år 1995. Utskottet utgår
ifrån att minskningen av användningen av bekämpningsmedel inte uppnås
genom utökat användande av s. k. lågdospreparat. Vad utskottet anfört
med anledning av motionerna Jo224 yrkandena 1 och 3 samt Jo293 yrkande
9 bör ges regeringen till känna. Motionerna Jo224 yrkande 2 och
Jo289 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet
anfört.

1988/89: JoU21

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande användningen av bekämpningsmedel
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Jo224 yrkandena
1 och 3 samt 1988/89: Jo293 yrkande 9 och med avslag på motionerna
1988/89: Jo224 yrkande 2 och 1988/89: Jo289 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Kvävegödsling och växtnäringsläckage (mom. 4)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”Riksdagens
beslut” och slutar med ”yrkande 5.” bort ha följande lydelse:

Riksdagens beslut i juni 1988 om ett samlat åtgärdsprogram för att
minska jordbrukets växtnäringsläckage innebär enligt utskottets mening
inte ett avhändande av möjligheten att skärpa målsättningarna. Användningen
av konstgödselkväve bör snarast minskas med 30 % och med 50 %
inom fem år. För att åstadkomma minskningen bör ekonomiska styrmedel
användas. Som målsättning bör gälla att kväveläckaget från jordbruksmark
halveras inom tre år. För att uppfylla ställda mål måste bl. a. stallgödselhanteringen
förändras. Kapaciteten att lagra stallgödsel måste öka så
att en så stor del som möjligt av gödseln kan spridas på våren. Fr. o. m. år
1992 bör alla gårdar med djurhållning ha en lagringskapacitet för stallgödsel
på 12 månader. Användningen av fosforgödsel orsakar kadmiumspridning
på åkrarna. Utskottet anser att denna kadmiumspridning måste
minskas med 90 % i förhållande till vad som spreds ut år 1980. Utskottet
vill dessutom framhålla betydelsen av att kravet på en reducering av kväveläckaget
med kraft drivs inom ramen för det nordiska samarbetet. Vad
utskottet anfört med anledning av motionerna Jo293 yrkandena 4, 5, 6, 7
och 10 samt Jo965 yrkande 5 bör ges regeringen till känna. Motion Jo224
yrkandena 4 och 5 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med
vad utskottet anfört.

I avvaktan på att de mer långsiktiga åtgärderna får effekt måste en omfattande
kalkning ske av försurad mark. Regeringen bör därför enligt utskottets
mening initiera en sådan kalkningsverksamhet, där de svårast försurade
markerna prioriteras. Vad utskottet anfört med anledning av motion
Jo224 yrkande 6 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande kvävegödsling och växtnäringsläckage
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Jo224 yrkande 6
och 1988/89: Jo293 yrkandena 4, 5, 6, 7 och 10 samt 1988/89: Jo965
yrkande 5 och med avslag på motion 1988/89: Jo224 yrkandena 4 och
5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89: JoU21

4. Etableringskontroll m. m. (mom. 5 a)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Annika Åhnberg (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”Med samma”
och slutar med ”yrkande 11.” bort ha följande lydelse:

Ett mål för de miljöförbättrande åtgärderna i jordbruket bör enligt utskottets
mening vara att öka möjligheterna till ett mer varierat jordbruk.
Som framhålls i motion Jo267 yrkande 11 stärker biandjordbruken balansen
mellan djurhållning och växtodling. För att dessutom förbättra hänsynen
till miljön och till det tillgängliga produktionsutrymmet bör den av
motionärerna föreslagna etableringskontrollen införas inom animalieproduktionen.
Etableringskontrollen skall gälla företag som genom nyinvesteringar
uppnår 50 djurenheter. Utskottet tillstyrker med det anförda motion
Jo267 yrkande 11.

dels att utskottets hemställan under 5 a) bort ha följande lydelse:

5 a) beträffande etableringskontroll m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo267 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om etableringskontroll
m. m.,

5. Etableringskontroll m. m. (mom. 5 b)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”Vidare
avstyrks” och slutar med ”yrkande 8.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion Jo293 yrkande 8 att
alla gårdar med mer än 50 djurenheter i s. k. problemområden borde vara
koncessionspliktiga. Härigenom möjligörs en kontroll av antalet djur i förhållande
till tillgänglig areal för spridning av stallgödsel, lagringskapacitet
för stallgödsel, ammoniakavgång och ensilagehantering. Vad utskottet anfört
med anledning av motion Jo293 yrkande 8 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 b) bort ha följande lydelse:

5 b) beträffande etableringskontroll m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo293 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om koncessionsplikt,

6. Anpassad djurhållning (mom. 6)

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”Sorn framgår”
och slutar med ”ytterligare åtgärd.” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Jo257 yrkande 11 har det alltid förekommit ett

1988/89: JoU21

visst näringsläckage från jordbruket. Tillsammans med utsläpp från andra
källor har detta blivit ett miljöproblem. Som ett medel att påverka den
ogynsamma miljöutvecklingen på detta område vill utskottet i likhet med
motionärerna föra fram kravet på en anpassning av djurhållningen till den
befintliga brukningsarealens storlek. Vad utskottet anfört med anledning
av motionen bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande anpassad djurhållning
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo257 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Jordbruk och miljöpolitik (mom. 9)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ”Riksdagen
har” och slutar med ”livsmedelspolitiken m. m.” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i centerpartiets partimotion Jo797 om miljöpolitiken kan
jordbruket i stor utsträckning hjälpa till med att lösa miljöproblem i andra
delar av samhället. En ökad användning av alternativa grödor skulle
kunna ge råvaror som kan ersätta fossila bränslen. Produktion av energigrödor
och råvaror till massaindustrin och den kemiska industrin skulle
kunna få många positiva effekter på miljön. Den statliga jordbrukspolitiken
bör med samma miljömål främja en minskad användning av miljöskadliga
kemikalier. Den avgift som tas ut i samband med kemikaliehanteringen
bör enligt utskottets mening användas till miljöförbättrande åtgärder,
ny teknik, omställningsstöd för nya grödor och stöd för avsättning
av nya produkter. I detta sammanhang förtjänar växtföljdens betydelse för
ett minskat växtnäringsläckage att särskilt betonas och utskottet anser att
en förutsättning för minskad kväveanvändning är ett bibehållet samband
mellan djurhållning och växtodling. Vad utskottet anfört med anledning
av motion Jo797 yrkande 31 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande jordbruk och miljöpolitik
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo797 yrkande 31
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. De statliga bidragen till de areella näringarna (mom. 11)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ”Utvecklingen
under” och slutar med ”riksdagens sida.” bort ha följande lydelse:
Inom jord- och skogsbruk utgår en rad statliga bidrag med syfte att öka
avkastningen inom näringarna. I många situationer kan därav föranledda
åtgärder leda till negativa konsekvenser för miljön, vilket innebär att sta -

1988/89: JoU21

ten med sitt bidragssystem ökar naturförstörelsen. Utskottet anser därför i
likhet med motionärerna i motion Jo963 yrkande 3 att en större andel av
de statliga bidragen till de areella näringarna borde utgå för åtgärder som
skyddar, bevarar och förbättrar miljön. Framför allt bör inga bidrag inom
jord- och skogsbruk utgå om åtgärderna strider mot en långsiktig god hushållning
med naturresurserna. Berörd kommun och länsstyrelse bör få vetorätt
i sådana frågor. Vad utskottet anfört med anledning av motionen
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande de statliga bidragen till de areella näringarna

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo963 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Rötslamhantering (morn. 12)

Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 böijar med ”Med hänsyn”
och slutar med ”och Jo276.” bort ha följande lydelse:

Spridning av rötslam från reningsverk är ett sätt att åstadkomma en recirkulation
så att till jorden återförs vad som tagits därifrån med de färdiga
produkterna. Detta är i princip både bra och eftersträvansvärt. Problemet
är att i reningsverken samlas avfall som innehåller skadliga tungmetaller,
lösningsmedel och andra gifter. Som framhålls i motion Jo267 yrkande 10
måste därför gränsvärden fastställas, som är så låga att åkermarkens produktionsförmåga
och näringsbalans inte förstörs. Produkternas kvalitet får
inte heller påverkas. I avvaktan på att sådana gränsvärden fastställs bör
inte spridning av slam på åkermark tillåtas. Vad utskottet anfört med anledning
av motionen bör ges regeringen till känna. Motion Jo276 avstyrks
i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande rötslamhantering

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo267 yrkande 10
och med avslag på motion 1988/89: Jo276 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

10. Förbud mot spridning av rötslam (mom. 13)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ”Med samma”
och slutar med ”och 12.” bort ha följande lydelse:

Rötslam innehåller ofta alldeles för stora mängder tungmetaller och giftiga
organiska ämnen för att få spridas på åkrarna. Som framhålls i motion
Jo293 är detta ett stort problem både därför att slammet är ett avfallsproblem
om det inte kan spridas och därför att växtnäringen borde återföras till
jordbruket av resurshushållningsskäl. Utskottet anser därför att vidare

1988/89: JoU21

spridning av rötslam bör vara förbjuden om kadmiumhalten inte är lägre
än 1 mg/kg ts (torrsubstans) och i övrigt innehåller mycket låga halter av
andra tungmetaller och giftiga organiska ämnen. 1 samband med ett sådant
förbud anser utskottet vidare att odlingsjord som innehåller mer än 1
mg/kg ts inte bör få användas till livsmedelsproduktion. Med det anförda
har utskottet anslutit sig till de krav som förs fram i motion Jo293 yrkandena
11 och 12.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande förbud mot spridning av rötslam
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo293 yrkandena 11
och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Stöd till alternativ odling m.m. (mom. 17 a)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ”Den alternativa”
och på s. 39 slutar med ”ytterligare åtgärd.” bort ha följande lydelse: Den

alternativa (=utskottet) för altemativodling. Detta

kan i viss mån anses tillgodose de krav som förs fram i motion Jo267 yrkande
5. Utskottet anser dock i likhet med motionärerna att tillfälliga lösningar
inte är tillräckliga för att ta till vara den alternativa odlingens intressen.
Vad som behövs är ett kontinuerligt stöd som bör omfatta arealer
med prisreglerade grödor, vall, grönfoderväxter och gröngödslingsgrödor.
Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett förslag till permanent
stöd för omläggning till alternativ odling. Vad utskottet anfört med
anledning av motionen bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 a) bort ha följande lydelse:

17 a) beträffande stöd till alternativ odling m.m
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo267 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om permanent
omläggningsstöd,

12. Stöd till alternativ odling m. m.(mom. 17 b)

Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ”Med det”
och slutar med ”yrkande 2.” bort ha följande lydelse:

Rådgivning har en nyckelfunktion i utvecklingen av den ekologiska odlingen
och kommer att bli ännu viktigare med hänsyn till det omläggningsstöd
som kommer att lämnas till odlare som övergår till ekologisk odling.
Antalet rådgivare i alternativ odling måste enligt utskottets mening utökas
och på sikt bli tillgängliga på varje lantbruksnämnd. Vad utskottet anfört
med anledning av motionerna Jo267 yrkande 9 och Jo271 yrkande 2 bör
ges regeringen till känna.

1988/89: JoU21

dels att utskottets hemställan under 17 b) bort ha följande lydelse:

17 b) beträffande stöd till alternativ odling m. m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Jo267 yrkande 9
och 1988/89: Jo271 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om rådgivning,

13. Stöd till alternativ odling m. m. (mom. 17 c)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ”Vidare
avstyrks” och slutar med ”och 2.” bort ha följande lydelse:

Det finns i dag ett växande intresse hos såväl konsumenter som producenter
för den alternativa odlingen. Samtidigt är det uppenbart att behovet
är stort vad gäller såväl forskning som rådgivning och ekonomiskt stöd till
en omläggning hos enskilda jordbruksföretag. Samhällets stöd för att på
alla nivåer stötta den alternativa odlingen får inte vara kortsiktigt. En långsiktig
forskning och kunskapsuppbyggnad måste garanteras. En särskild
plan för det fortsatta stödet till den alternativa odlingen bör därför enligt
utskottets mening utarbetas. Samtidigt måste de enskilda jordbruksföretagen
få ett sådant stöd att de kan komma över de initialsvårigheter som en
omläggning till alternativ odling medför. I detta sammanhang förtjänar att
framhållas att den alternativa odlingen på olika sätt kan bidra till att lösa
flera viktiga frågor inom jordbruket. Den kan bidra till att upprätthålla
folkhälsomålet, förbättra hushållningen med naturresurserna och minska
den skadliga miljöpåverkan från jordbruket. Samhällets stöd till den alternativa
odlingen måste således vara kraftfullt, långsiktigt och välorganiserat.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo272 bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 17 c) bort ha följande lydelse:

17 c) beträffande stöd till alternativ odling m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo272 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en plan för det
fortsatta stödet m. m.,

14. Statens ekonomiska delansvar för överskottsarealen
(mom. 21)

Hans Gustafsson, Håkan Strömberg, Martin Segerstedt, Jan Fransson,
Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson och Bengt Kronblad (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 46 börjar med ”Jordbruksnäringen
befinner” och på s. 47 slutar med ”av riksdagen” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har vid flera tillfällen gjort uttalanden om fördelningen av ansvaret
mellan staten och näringen för överskottsarealens kostnader, vilka
uttalanden godkänts av riksdagen. Senast under riksmötet 1987/88 anslöt

1988/89: JoU21

sig utskottet till regeringens förslag och överväganden i detta ämne, vilket
bl. a. innebar en bekräftelse på att statens delansvar skulle successivt avtrappas
under femårsperioden. Denna avtrappningsmodell redovisas utförligt
i utskottets betänkande 1987/88:25 (s. 31 — 33). Kostnaden för det
statliga delansvaret beräknades i detta sammanhang till 250 milj. kr. Med
hänsyn bl. a. till utvecklingen av världsmarknadspriserna har regeringen i
januari 1989 slutligt fastställt beloppet till 225 milj. kr för 1988 års skörd.

Som framgår av redovisningen i bilaga 1 till propositionen har deltagarländerna
i GATT-avtalet bl. a. åtagit sig att inte överskrida vid tidpunkten
för avtalet gällande nivåer för inhemskt stöd, exportstöd och gränsskydd.
Varje beslut som innebär en beloppsmässig ökning av det statliga delansvaret
för överskottsarealen strider därför enligt utskottets mening klart
mot Sveriges åtaganden i GATT-avtalet. Med det anförda avstyrker utskottet
motionsyrkandena om en ökning av det statliga delansvaret för
1989 års spannmålsskörd.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande statens ekonomiska delansvar för överskottsarealen
att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo46 yrkande 6,
1988/89: Jo49 yrkande 4, 1988/89: Jo55 yrkande 1 och 1988/89: Jo57
yrkande 1,

15. Kompensation efter genomsnittsavkastning m. m.
(mom. 26)

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”vidare åtgärd” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer delvis i den kritik som framförs i motion Jo45 mot
det i propositionen föreslagna kompensationssättet. Ett stöd per djur kommer
att prioritera dem som genom låg produktion och ineffektivitet utnyttjar
sina resurser illa. En bättre metod från olika synpunkter skulle vara att
relatera stödet till befintlig produktionsstatistik med ett fast krontal per
djur efter genomsnittsavkastning. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande kompensation efter genomsnittsavkastning
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo45 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Stöd till fårskötseln (mom. 28)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Annika Åhnberg (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med ”Med samma”
och slutar med ”till fårskötseln” bort ha följande lydelse:

1988/89: JoU21

7 Riksdagen 1988/89. 16 sami. Nr 21

Utskottet delar motionärernas åsikt att fårskötseln har stor betydelse för
bl. a. sysselsättningen i glesbygden och för naturvården. Den form av
köttproduktion som fårskötseln representerar är från djurskyddssynpunkt
och etisk synpunkt helt godtagbar. Lamm- och fårkött är ett bra livsmedel
från folkhälsosynpunkt. En ökning av den i dag tämligen låga konsumtionen
framstår som angelägen. Till skillnad från det importerade köttet är
det svenskproducerade helt fritt från antibiotika. Fårskötseln förser oss
med värdefulla biprodukter i form av päls och ull. Det finns således flera
starka skäl som talar för att fårnäringen ges större plats i den regionala
planeringen. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande stöd till fårskötseln
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Jo51,
1988/89: Jo59 yrkande 1 och 1988/89: Jo61 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Kompensation i enlighet med jordbruksnämndens förslag
(mom. 30)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med ”Det ovan”
och slutar med ”till propositionen)” bort ha följande lydelse:

Som anförts bl. a. i vpk:s partimotion Jo267 behövs en radikal omläggning
av jordbrukspolitiken. En absolut förutsättning för reformarbetet är
att jordbruket till sin karaktär är långsiktigt och att också jordbrukspolitiken
är långsiktig. Det är förödande för näringen att kastas mellan olika
kortsiktiga samhällsåtgärder. I enlighet härmed avvisar utskottet det provisoriska
förslag som regeringen framlägger och förordar för sin del att
riksdagen beslutar i enlighet med jordbruksnämndens ursprungliga förslag.
Detta redovisas i bilaga 2 till propositionen.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande kompensation i enlighet med jordbruksnämndens
förslag

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo67 yrkandena 1
och 2 godkänner vad utskottet anfört om kompensation till lantbruket
för regleringsåret 1989/90,

18. Sänkning av interna avgifter m. m. (mom. 31 och 32)

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med ”Utskottet
avstyrker” och slutar med ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:

Det förslag till kompensationssystem som redovisas i motion Jo46 (yrkande
3) har enligt utskottets mening flera fördelar. Genom en sänkning av
de interna avgifterna i enlighet med motionen ges marknaden ett större

1988/89: JoU21

utrymme än vad som är fallet med regeringens förslag. Eftersom priserna
till jordbruket inte ökar och gränsskyddet kan hållas oförändrat blir systemet
förenligt med GATT-överenskommelsen genom att stödet till jordbruket
inte ökar. Vidare motsätter sig utskottet, med instämmande i motionens
yrkande 8, att regeringen erhåller bemyndigande att besluta om de
pris- och avgiftsförändringar som kan bli aktuella med anledning av de i
propositionen framlagda förslagen. Enligt utskottets mening bör regeringen
vid varje tillfälle då en prisändring eller avgiftsändring aktualiseras
framlägga en proposition för riksdagen. Under tid då riksmöte ej pågår bör
sådana ändringar kunna anstå i avbidan på riksdagens beslut.

dels att utskottets hemställan under 31 och 32 bort ha följande lydelse:

31. beträffande sänkning av interna avgifter

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo46 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. beträffande bemyndigande för regeringen

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo46 yrkande 8 avslår
regeringens förslag i den del som avser bemyndigande att besluta
om pris- och avgiftsändringar,

19. Inflationsuppräkning av kompensationen m. m. (mom. 34
och 35)

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 böijar med ”1 motionerna”
och på s. 67 slutar med ”yrkande 6” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion Jo46 anser utskottet att utbetalningen
av kompensationsbeloppet bör ske vid ett tillfälle, nämligen i
slutet av år 1989. Härmed vinns bl. a. den fördelen att det administrativa
merarbetet minskar i omfattning. Vidare bör riksdagen i ett särskilt uttalande
understryka att en förnyad genomgång av priser och kostnader bör
göras under hösten 1989 för att anpassa kompensationsbeloppet till inflationsutvecklingen.
Beräkningarna bör följa principerna i jordbruksnämndens
förslag. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo46 yrkandena
2 och 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Härigenom
tillgodoses även motion Jo57 yrkande 4. Motion Jo67 yrkande 6
avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 34 och 35 bort ha följande lydelse:

34. beträffande inflationsuppräkning av kompensationen

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Jo46 yrkande 2
och 1988/89: Jo57 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

35. beträffande tidpunkt för utbetalningar m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo46 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt avslår
motion 1988/89: Jo67 yrkande 6,

1988/89: JoU21

20. Skärpning av importkontrollen (mom. 39)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk) och
Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med ”Vad slutligen”
och slutar med ”yrkande 5’ bort ha följande lydelse:

Eftersom gällande principer för Sveriges handelsutbyte med andra länder
bygger på överenskommelser från tiden efter andra världskriget, har
den senaste tidens utveckling av metoder för livsmedelsproduktionen inte
beaktats i tillräcklig mån. De svenska kraven på livsmedlen såväl vad gäller
hygien som kvalitet är internationellt sett mycket höga. 1 en tid av ökad
internationell handel måste enligt utskottets mening - vilket även framhålls
i motionerna Jo48 och Jo67 — samma krav kunna ställas på importerade
livsmedel som på inhemskt producerade. Risken är annars stor att
importen av produkter framställda under delvis helt andra betingelser än
de svenska, många gånger av sämre kvalitet och producerade till lägre kostnader,
kommer att ytterligare försämra en för de svenska producenterna
redan tidigare ogynnsam situation.

Som framförs i motion Jo67 är det av särskild vikt att det kvalitativa
gränsskyddet bibehålls. Skyddet får emellertid inte inskränkas till stickprovskontroller
av importerade produkter utan bör innebära en möjlighet
att förbjuda import av livsmedel producerade med metoder eller tillsatser
som inte är tillåtna i den inhemska produktionen.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna Jo48 yrkande
3 och Jo67 yrkande 5 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande skärpning av importkontrollen
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Jo48 yrkande 3
och 1988/89: Jo67 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

21. Självförsörjningsgraden för socker (mom. 41)

Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Jens Eriksson (m), Ingvar
Eriksson (m) och Lennart Brunander (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”19 delvis” bort ha följande lydelse:

Till skillnad från regeringen anser utskottet att skäl saknas för en sänkning
av självförsörjningsgraden för socker. Som förordats av tidigare utredningar,
bl. a. sockernäringskommittén (SOU 1982:6), bör självförsörjningsgraden
uppgå till 95 %. Vad utskottet sålunda anfört med anledning
av motionerna Jo227 yrkande 1, Jo233, Jo46 yrkande 9, Jo57 yrkande 5
delvis och Jo66 yrkande 1 bör ges regeringen till känna. Med det anförda
får motionerna Jo210 yrkande 1, Jo250 delvis, Jo64 yrkande 3 och Jo67
yrkande 19 delvis anses tillgodosedda.

1988/89: JoU21

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

100

41. beträffande självförsörjningsgraden för socker
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Jo227 yrkande
1, 1988/89: Jo233, 1988/89: Jo46 yrkande 9, 1988/89: Jo57 yrkande 5 i
motsvarande del och 1988/89: Jo66 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört och lämnar motionerna
1988/89: Jo210 yrkande 1, 1988/89: Jo250 i motsvarande del,
1988/89: Jo64 yrkande 3 och 1988/89: Jo67 yrkande 19 i motsvarande
del utan vidare åtgärd,

22. Självförsörjningsgraden för socker (mom. 41)

Bengt Rosén och Anders Castberger (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”19 delvis” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör frågan om självförsörjningsgraden för socker
ingå i en helhetsbedömning av den svenska jordbruksnäringen. Frågan
bör således bli föremål för överväganden inom ramen för de överläggningar
om utformningen av den framtida jordbrukspolitiken som pågår i
den livsmedelspolitiska arbetsgruppen. Vad utskottet sålunda anfört bör
ges regeringen till känna. Härmed bör motionerna Jo210 yrkande 1, Jo227
yrkande 1, Jo233, Jo250 delvis, Jo46 yrkande 9, Jo57 yrkande 5 delvis,
Jo64 yrkande 3, Jo66 yrkande 1 och Jo67 yrkande 19 delvis inte föranleda
någon riksdagens vidare åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande självförsörjningsgraden för socker
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört samt lämnar motionerna 1988/89: Jo210 yrkande 1,
1988/89: Jo227 yrkande 1, 1988/89: Jo233, 1988/89: Jo250 i motsvarande
del, 1988/89: Jo46 yrkande 9, 1988/89: Jo57 yrkande 5 i motsvarande
del, 1988/89: Jo64 yrkande 3, 1988/89: Jo66 yrkande 1 och
1988/89: Jo67 yrkande 19 i motsvarande del utan vidare åtgärd,

23. Användningen av avgiftsmedel (mom. 48)

Karl Erik Olsson (c), Sven Eric Lorentzon (m), Jens Eriksson (m), Ingvar
Eriksson (m) och Lennart Brunander (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås att vissa myndigheters verksamhet finansieras
med införselavgiftsmedel. Enligt utskottets mening — vilket även framförs
i motion Jo46 — är denna form av finansiering principiellt förkastlig. Finansieringsformen
innebär bl. a. att minskad import eller lägre nivå på införselavgifterna
påverkar tillgången på medel, varvid verksamheten antingen
måste finansieras på annat sätt eller med kort varsel inskränkas eller
upphöra. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo46 yr -

1988/89: JoU21

101

kande 10 bör ges regeringen till känna. I övrigt godkänner utskottet vad
som i propositionen anförts om disponeringen av avgiftsmedlen.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo46 yrkande
10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och i
övrigt godkänner vad i propositionen förordats i fråga om användningen
av avgiftsmedel som inflyter under regleringsåret 1989/90,

24. Prisregleringen för ägg (mom. 50)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”yrkande 6” bort ha följande lydelse:

Med hänsyn till det stora överskottet på ägg är det enligt utskottets mening
rimligt att åtgärder vidtas för att reducera detta överskott. I den rådande
situationen anser emellertid utskottet — i likhet med centerpartiet —
att gällande regleringar utgör nödvändiga instrument för en anpassning av
produktionen till samma nivå som efterfrågan. Utskottet ansluter sig således
till motion Jo57 yrkande 6 med begäran om avslag på propositionens
förslag om avveckling av storproduktionsavgiften för äggproduktionen. Av
samma skäl anser sig utskottet inte heller kunna biträda förslaget om inskränkning
av Svensk ägghandels medel för överskottsfinansiering. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motionen bör godkännas av
riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo57 yrkande 6
godkänner vad utskottet anfört om bibehållande av storproduktionsavgiften
på ägg m. m.,

25. Packeribidragen (mom. 52)

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68 börjar med ”Utskottet
har inte” och slutar med ”yrkande 11” bort ha följande lydelse:

När det gäller packeribidragen delar utskottet den principiella inställning
som framförs i motion Jo46 att kostnaderna för äggkontrollen skall
bäras av de konsumenter som efterfrågar en sådan kontroll och inte av
producenterna. Bidragen bör därför inte längre betalas med regleringsmedel.
Härigenom mildras även de ekonomiska påfrestningarna för äggproducenterna.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo46
yrkande 11 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande packeribidragen
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo46 yrkande 11 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89: JoU21

102

26. Produktstöd (mom. 58)

1988/89: JoU21

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76 börjar med ”När det”
och slutar med ”ett produktstöd” bort ha följande lydelse:

En livsmedelsproduktion i norra Sverige är viktig för att avlasta jordbruket
längre söderut. Jordbruket i norr gör att livsmedelsförsörjningen kan
klaras med en lägre intensitet eftersom en större areal utnyttjas. Dessutom
är en livsmedelsproduktion i större delen av landet viktig av beredskapsskäl
och sårbarhetsskäl. Alla dessa skäl kan användas med stöd i Gattöverenskommelsen
för att upprätthålla jordbruksproduktionen i norra
Sverige. I Norrbotten, Ångermanland och Dalarna ligger produktionen av
mjölk och mjölkprodukter klart under konsumtionen.

Utskottet delar mot den angivna bakgrunden motionärernas uppfattning
att Norrlandsstödet i första hand bör utgå som ett produktionsstöd
även i fortsättningen. Enligt 1985 års riksdagsbeslut är stödet utformat så
att produktionen i norra Sverige skall kunna bibehållas i nuvarande omfattning,
dvs. 1984 års produktionsvolym. Utskottet finnér icke skäl att
tolka Gatt-överenskommelsen så att den skulle hindra fortsatt stöd enligt
nu gällande ordning. Vad utskottet anfört bör riksdagen ge regeringen till
känna med anledning av motionerna Jo42 yrkande 3, Jo58 yrkande 3 och
Jo62 yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:

58. beträffande produktstöd
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Jo42 yrkande 3,

1988/89: Jo58 yrkande 3 och 1988/89: Jo62 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Höjning av stödnivån i stödområde 4 m. m. (mom. 60 — 62)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76 börjar med ”Med samma”
och slutar med ”och 13” bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder det förslag som framställs i motion Jo67 yrkande 10
om höjning av stödnivån i område 4 med 11 öre per kg mjölk och nötkött
med 162 öre per kg samt får- och lammkött med motsvarande belopp.

Därigenom tillgodoses även motion Jo58 yrkande 1.

Utskottet biträder även förslagen i motion Jo67 yrkandena 11 och 13 att
den differentiering av stödområde 2 som gäller mjölk också skall gälla övriga
produktionsgrenar samt att mjölkproduktionen i hela stödområdet
bör kompenseras genom ett generellt prispåslag på 10 öre per kg mjölk.

Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 60 — 62 bort ha följande lydelse:

60. beträffande höjning av stödnivån i stödområde 4
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Jo58 yrkande 1 103

och 1988/89: Jo67 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

61. beträffande differentiering i stödområde 2

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo67 yrkande 11 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

62. beträffande generellt påslagpå mjölkpriset

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo67 yrkande 13 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Anslag till särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige
(mom. 66)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk) och
Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76 börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”yrkande 15” bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker förslagen i motionerna Jo219, Jo42 yrkande 4, Jo49
yrkande 3, Jo57 yrkande 10 och Jo67 yrkande 15 om höjning av anslaget
med 55 milj. kr. till 100 milj. kr. Därmed avstyrks motion Jo46 yrkande

13.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 83 som avser anslaget B 11
Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 66 bort ha följande lydelse:

66. beträffande anslag till särskilda åtgärder för jordbruket i norra
Sverige

att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med avslag på motion
1988/89: Jo46 yrkande 13 och med bifall till motionerna
1988/89:Jo219, 1988/89: Jo42 yrkande 4, 1988/89: Jo49 yrkande 3,
1988/89: Jo57 yrkande 10 och 1988/89: Jo67 yrkande 15 till Särskilda
åtgärder för jordbruket i norra Sverige för budgetåret 1989/90 anvisar
ett reservationsanslag på 100 000 000 kr.,

29. Anslag till särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige
(mom. 66)

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76 börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”yrkande 15” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den mening som framförs i motion Jo46 yrkande 13 att
ytterligare medel inte bör tillföras anslaget till särskilda åtgärder för jordbruket
i norra Sverige. Riksdagen bör således avslå regeringens förslag om
medel för fortsatta åtgärder liksom motionerna Jo219, Jo42 yrkande 4,
Jo49 yrkande 3, Jo57 yrkande 10 och Jo67 yrkande 15 om höjning av anslaget.

1988/89: JoU21

dels att utskottets hemställan under 66 bort ha följande lydelse:

104

66. beträffande anslag till särskilda åtgärder för jordbruket i norra
Sverige

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo46 yrkande 13 och
med avslag på motionerna 1988/89:Jo219, 1988/89: Jo42 yrkande 4,

1988/89: Jo49 yrkande 3, 1988/89: Jo57 yrkande 10 och 1988/89: Jo67
yrkande 15 avslår regeringens förslag om anslag till Särskilda åtgärder
för jordbruket i norra Sverige,

30. Stöd till nyetablering (mom. 68)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 böijar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den mening som framförts i flera motioner att den svaga
nyrekryteringssituationen gör det nödvändigt att inrätta ett etableringsstöd
i norra Sverige. Riksdagen bör redan nu uttala sig för ett etableringsstöd
utan att avvakta arbetet i den parlamentariska arbetsgruppen. Vad
utskottet anfört bör riksdagen ge regeringen till känna med anledning av
motionerna Jo218 yrkande 3, Jo281 yrkande 2, Jo49 yrkande 2, Jo57 yrkande
9 och Jo62 yrkande 5.

dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande lydelse:

68. beträffande stöd till nyetablering
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Jo218 yrkande
3, 1988/89: Jo281 yrkande 2, 1988/89: Jo49 yrkande 2, 1988/89: Jo57
yrkande 9 och 1988/89: Jo62 yrkande 5 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

31. Ändrad stödområdesindelning i enlighet med jordbruksnämndens
förslag (mom. 71)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk) och
Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar med ”Med samma”
och på s. 78 slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder de motioner som går ut på att jordbruksnämndens
förslag till ändrad stödområdesindelning skall genomföras (uppflyttning
från stödområde 4 till stödområde 3 av Sunne, Munkfors, Filipstad, Kil,
Forshaga samt Älvsbacka och Nyeds församlingar i Karlskoga kommun
jämte Grangärde församling i Ludvika kommun). Riksdagen bör med anledning
av motionerna Jo56 och Jo62 yrkande 3 som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet anfört. Utskottet förutsätter vidare att jordbruksnämnden
kontinuerligt ser över stödområdesindelningen och därvid
även prövar stödområdesindelningen i de områden som ej berörs i ovanstående
motioner.

1988/89: JoU21

dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande lydelse:

105

71. beträffande ändrad stödområdesindelning i enlighet med jord- 1988/89: JoU21
bruksnämndens förslag

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Jo56 och
1988/89: Jo62 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfort,

32. Villkor för användning av genteknik vid växtodling m. m.
(morn. 75)

Sven Eric Lorentzon (m), Jens Eriksson (m) och Ingvar Eriksson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med ”Utskottet
har heller” och slutar med ”Motionsyrkandet avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet biträder moderata samlingspartiets yrkande att riksdagen bör
tidsbegränsa det föreslagna bemyndigandet till två år. Utskottet tillstyrker
således motion Jo46 yrkande 15.

dels att utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse:

75. beträffande villkor för användning av genteknik vid växtodling
m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo46 yrkande 15 och
med avslag på motion 1988/89: Jo57 yrkande 11 antar förslaget till lag
om ändring i växtskyddslagen (1972:318) med den ändringen i fråga
om ikraftträdandebestämmelsen att 2a § skall upphöra att gälla den 30
juni 1991,

33. Villkor för användning av genteknik vid växtodling m. m.
(mom. 75)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med ”Utskottet
har svårt” och slutar med ”yrkande 11” bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att centerpartiet i en omfattande motion om bioteknik
bl. a. föreslagit en sammanhållen strategi och lagstiftning för samhällets
hantering av biotekniken. I avvaktan på en sådan strategi har partiet
föreslagit förbud mot tillämpad insprutning av tillväxthormon i djur,
mot tillämpad embryoöverföring och mot frisläppande av genetiskt modifierade
mikroorganismer. Motionen har sänts ut på stor remiss och kommer
att behandlas av riksdagen under nästa riksmöte.

Som framhålls i motion Jo57 kan många positiva möjligheter skapas
genom biotekniken samtidigt som det kan finnas risk för omfattande och
oreparabla följder av bioteknikens produkter. Utskottet delar motionärernas
mening att regeringen hittills varit passiv samtidigt som utvecklingen
på bioteknikområdet har skett snabbt. Regeringens åtgärd att nu utan specificering
begära bemyndigande att meddela olika förbud mot genteknik
på växter m. m. framstår som brådstörtad. Riksdagen bör därför med bifall
till yrkande 11 i motionen avslå regeringens förslag i avvaktan på en mera 106

samlad bedömning av dessa frågor av riksdagen och den nyligen tillsatta
utredningen.

dels att utskottets hemställan under 75 bort ha följande lydelse:

75. beträffande villkor för användning av genteknik vid växtodling
m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Jo57 yrkande 11 och med
avslag på motion 1988/89: Jo46 yrkande 15 avslår förslaget till lag om
ändring i växtskyddslagen (1972:318),

34. Returförpackningar för mjölk m. m. (mom. 76 och 77)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med ”Utskottet
har erfarit” och slutar med ”detta område” bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder motionärernas förslag att regeringen bör lägga fram
en plan för att påskynda utvecklingen av nya förpackningssystem för distributionen
av konsumtionsmjölk. Riksdagen bör göra ett särskilt uttalande
med anledning av motionen.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 83 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar ”med riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att lantbrukskooperationen har monopol på mejerihanteringen
samtidigt som det inte är tillåtet att sälja mjölk från gården.
Mot den bakgrunden tillstyrker utskottet yrkandena i motion Jo223 om
behovet att säkra fäbodbrukarnas och andra småbrukares i glesbygden rätt
att leverera mjölk. Riksdagen bör ge regeringen till känna vad utskottet
anfört.

dels att utskottets hemställan under 76 och 77 bort ha följande lydelse:

76. beträffande returförpackningar för mjölk

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo221 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

77. beträffande hämtningsplikt inom mejerinäringen m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo223 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Kvävegödsling och växtnäringsläckage (mom. 4)

Annika Åhnberg (vpk) anför:

Inom vänsterpartiet kommunisterna delar vi uppfattningen att en snabb
och omfattande reduktion av användningen av såväl handelsgödsel som
bekämpningsmedel är nödvändig. Vi har dock lämnat andra förslag på hur
denna minskning skall åstadkommas. Dessa har behandlats i annat sammanhang.

1988/89: JoU21

107

2. Biotoprestaureringsarbete (mom. 15)

Bengt Rosén (fp), Åsa Domeij (mp) och Anders Castberger (fp) anför:

Motion Jo213 tar upp de snabba förändringarna i odlingslandskapet, vilka
leder till att värdefulla biotoper, bl. a. åkerholmar och diken, försvinner
och därmed även värdefulla miljöer för växter och djur. Våtmarker och
kantzoner kan också minska växtnäringsläckaget från jordbruksmarken.

Vi delar motionärens uppfattning att det inte räcker med att bevara
dessa naturtyper utan att det också behövs ett biotoprestaureringsarbete i
hårt strukturrationaliserade och miljöbelastade slättbygder.

För att klara överlevnaden för växter och djur krävs ett biotopskydd. I
Sverige har vi i dag regler som förbjuder att man dödar hotade djur eller
plockar fridlysta blommor. Naturvårdslagen ger också möjlighet att avsätta
stora områden till nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden.
Dessa former tar lång tid att administrera och ger inget direkt biotopskydd.
Det finns ingen koppling mellan förekomst av hotade arter och
skydd av naturmiljön. Någon regel som gör det möjligt att skydda ett litet
område som är av betydelse för djur- eller växtart finns inte i dag. Sverige
saknar ett biotopskydd trots att vi skrivit under Bemkonventionen (SÖ
1983:30), vilken uttryckligen kräver att ”medlemsstater skall vidta lämpliga
lagstiftande och administrativa åtgärder för att säkerställa ett skydd
för de vilda djur- och växtarternas miljöer” (art. 4).

För hotade djur- och växtarter viktiga våtmarksområden vilka blivit förändrade
genom olika jord- eller skogsbruksåtgärder skall finnas ett krav på
att dessa områden återställs i sådant skick att de återigen kan utgöra biotop
för dessa arter.

Motionären föreslår att det nuvarande NOLA-stödet vidgas till att också
omfatta restaurering av biotoper och att bevara kantzoner. Vi delar motionärens
uppfattning att det behövs en ekonomisk stimulans men vill inte
binda oss För att just en utvidgning av NOLA-stödet är det lämpligaste
sättet. I den parlamentariska arbetsgruppen för livsmedelspolitiken skall
ökad naturvårdshänsyn i jordbrukslandskapet tas upp. Motionärens synpunkter
bör beaktas där liksom i arbetet med en ny naturvårdslag.

3. Stöd till alternativ odling m. m. (mom. 17 a)

Åsa Domeij (mp) anför:

Det behövs ett mer långsiktigt stöd för omläggning till ekologiskt lantbruk.
Men om stödet skall vara permanent är det för tidigt att uttala sig om.

4. Stöd till fårskötseln (mom. 28)

Åsa Domeij (mp) anför:

I motion Jo51 (c) tas en rad fördelar med fårskötseln upp som jag instämmer
i, bl. a. att får är bra naturvårdare, passar för kombiföretag och för det
mesta producerar kött under etiskt godtagbara former. Dessutom finns det

1988/89: JoU21

108

inget överskott av fårkött i landet. Motionären vill att riksdagen skall göra
ett allmänt uttalande om att fårskötseln skall behållas i minst nuvarande
omfattning. Miljöpartiet de gröna har motionerat om att Sverige skall vara
självförsörjande med baslivsmedel. Det motionsyrkandet har utskottet
överlämnat till den parlamentariska arbetsgruppen att ta del av tillsammans
med andra yrkanden som rör jordbrukspolitiken i stort. Jag tycker
inte det är meningsfullt att riksdagen gör ett uttalande om ett speciellt djurslag
nu, när självförsörjning med baslivsmedel över huvud taget skall diskuteras
i den parlamentariska arbetsgruppen. Jo59 (c) och J06I (s) är exakta
kopior av varandra och tar upp liknande tankar som i Jo51. Motionen
utmynnar i ett krav på att får skall tas bättre in i den regionala planeringen.

I motionen finns ingen vägledning för hur det skall gå till eller ens vilken
regional planering som avses. Därför anser jag det inte meningsfullt med
något riksdagsuttalande i denna fråga.

5. Skärpning av importkontrollen (mom. 38)

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m) anför:

I betänkandet har inte frågorna kring livsmedelskontrollen fått den breda
behandling som vanligen sker då utskottet behandlar jordbruksprisregleringen
m. m. Detta beror som påpekats i betänkandet på att dessa frågor
behandlats i hela sin bredd i kammaren så sent som den 18 maj detta år. Vi
vill dock med anledning härav framhålla att importkontrollen genom då
fattade beslut har skärpts avsevärt. Importerade produkter kan nu stoppas
om de innehåller rester av i motsvarande svensk produktion förbjudna
ämnen. I övrigt gäller samma gränsvärden för importen som i den svenska
produktionen. Kontrollen av produktionsförhållandena i exportländerna
och informationen till producenterna om de svenska bestämmelserna
kommer att ökas. Dessutom införs nu krav på märkning med ursprungsland.

En nordisk utgångspunkt i de pågående GATT-förhandlingarna är också
att andra än rent hälsomässiga skäl, i vissa fall, skall kunna accepteras i
GATT:s regelsystem. Målet är också att i övrigt söka överensstämmelse
med bl. a. de regler man eftersträvar inom EG.

Det ovan nämnda bör tillsammans med de skärpta kraven på importörernas
egenkontroll och kontroll av leverantörer kunna verksamt bidra till
förbättringar för konsumenterna och ökad rättvisa mellan producenter i
Sverige och utomlands.

6. Prisregleringen för ägg (mom. 50)

Åsa Domeij (mp) anför:

Äggproduktion i stor skala kan leda till problem: mycket dålig djurmiljö
samt miljöproblem om det inte finns goda möjligheter att bli av med gödseln.
Det kan tyckas som att den differentierade storproduktionsavgiften
är ett vettigt styrmedel att lösa detta problem. Enligt min mening är det ett
mycket trubbigt instrument för att lösa problemen. Krav skall i stället stäl -

1988/89: JoU21

109

las när det gäller djurmiljö och miljöpåverkan. Det är också viktigt att
samma krav ställs på produktionen när det gäller importerade ägg. Dessutom
behöver inte små äggproducenter betala någon avgift över huvud
taget. Det är en riktig utveckling att storproducenterna av ägg får stå för en
större del av kostnaderna för äggöverskottet.

7. Underlag för stödberäkningen (mom. 55)

Annika Åhnberg (vpk) anför:

Utskottets hemställan under prisstödsanslaget innebär, i förhållande till
propositionen, ökade anslag till jordbruket i stödområdena. Därför reserverar
jag mig inte på denna punkt. Enligt min mening hade det dock
behövts ytterligare höjda anslag i enlighet med vad som föreslagits i yrkandena
från vpk.

8. En samlad lagstiftning rörande genteknik m. m. (mom. 74)
Annika Åhnberg (vpk) anför:

Utskottet avstyrker i detta moment yrkanden från vpk om en samlad lagstiftning
rörande genteknik. Frågan har dock inte varit föremål för någon
inträngande behandling i detta sammanhang. Utskottet har tidigare sänt ut
motioner med liknande krav på en remissrunda och har för avsikt att sakbehandla
ämnet till hösten. Jag har därför inte nu reserverat mig på denna
punkt.

9. En samlad lagstiftning rörande genteknik m. m. (mom. 74)

Åsa Domeij (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna har i en partimotion under den allmänna motionstiden
tagit upp kravet på lagstiftning. Motionen skall behandlas i jordbruksutskottet
under hösten.

10. Villkor för användning av genteknik vid växtodling m. m.
(mom. 75)

Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anför:

Vi har inte reserverat oss mot utskottets hemställan i detta moment. Regeringens
begäran om bemyndigande att föreskriva förbud mot eller villkor
för användning av genteknik vid växtodling m.m. tillstyrks. Vi vill dock
framhålla att detta bemyndigande bara får ses som en temporär åtgärd som
inte på långt när motsvarar den reglering som skulle behövas. Utan lagstöd
blir detta bemyndigande verkningslöst. Det är en tom gest när verklig
handling är det som sedan länge behövs.

1988/89: JoU21

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

110