Jordbruksutskottets betänkande
1988/89:JoU14

Livsmedelskontrollen

1988/89

JoU14

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1988/89:68 med förslag om vissa
ändringar i livsmedelslagen (1971:511) i syfte att skärpa livsmedelskontrollen.

Vidare behandlas dels motioner från allmänna motionstiden 1988, dels
motionsyrkanden väckta med anledning av proposition 1987/88:128 om
miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, m. m., dels motioner från allmänna
motionstiden 1989, dels motioner väckta med anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker de med anledning av
propositionen väckta motionerna i den mån de står i motsättning till
regeringens förslag och överväganden. Med anledning av tre motioner (m,
c, vpk) föreslår utskottet ett riksdagsuttalande av innebörden att regeringen
till riksdagen bör återkomma med en särskild redovisning om den
närmare utformningen av en vidgad avgiftsfinansiering inom livsmedelskontrollen.

I betänkandet behandlas vidare ett antal fristående motioner om livsmedelskvalitet,
importkontroll, märkning m. m. Motionerna avstyrks eller
föreslås lämnade utan vidare åtgärd med hänvisning till bl. a. propositionens
förslag och till tidigare ställningstaganden av utskottet.

Till betänkandet fogas 58 reservationer och sju särskilda yttranden.

Propositionen

I proposition 1988/89:68 föreslår regeringen (jordbruksdepartementet) att
riksdagen antar förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511).

Vidare bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts
om livsmedelskontrollens organisation och om formerna för livsmedelskontrollen.

Lagförslaget har granskats av lagrådet.

Lagförslaget bifogas till detta betänkande som bilaga 1.

1 Riksdagen 1988/89. 16 sami. Nr 14

Motionerna

1988/89: JoU14

Motion väckt med anledning av proposition 1987/88:128 om
miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket, m. m.

1987/88:JolO av Karl Erik Olsson m. fl. (c) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svenska livsmedels kvalitet och en ökad livsmedelskontroll,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud att bestråla livsmedel,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om märkning av livsmedel.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1988

1987/88:Jo213 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om neutralitet vad gäller produktionskraven mellan
inhemska och importerade livsmedel,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om s. k. svenskmärkning av produkter.

1987/88:Jo243 av Ingvar Eriksson m. fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om neutralitet vad gäller produktionen mellan inhemska
och importerade livsmedel.

1987/88: Jo248 av Alf Svensson (c) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om importrestriktioner för
livsmedel med restmängder av bekämpningsmedel eller deras nedbrytningsprodukter.

1987/88:Jo250 av Bengt Kindbom och Gunilla Andrén (c) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regler bör
utarbetas som innebär att import endast tillåts från länder som har samma
krav på produktionsmetoder och djurhållning som Sverige,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att livsmedel
skall märkas med ursprungsland.

1987/88:Jo503 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet
av märkning av tillsatser i vin även på vinförpackningama.

1987/88:Jo504 av Marianne Karlsson (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om förbud av import av livsmedel innehållande
rester av förbjudna gödnings-, bekämpnings- och konserveringsmedel.

1987/88:Jo507 av Anna Wohlin-Andersson och Kersti Johansson (c) vari

yrkas

1. att riksdagen beslutar att Sverige ska ställa samma krav på importerade
livsmedel som på svenska,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ursprungsmärkning av i
Sverige försålda livsmedel.

1987/88:Jo508 av Margareta Andrén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att
Sverige skall ställa samma krav på importerade livsmedel som på svenska.

1987/88:Jo515 av Lennart Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en
utredning av införande av ett system för märkning av ursprungsland för ur
hälsosynpunkt viktiga livsmedel.

1987/88:Jo516 av Per Arne Aglert (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om samordning
och helhetssyn av myndigheters åtgärder i fråga om kost och miljö.

1987/88:Jo518 av Ulla Orring och Charlotte Branting (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om regler och kontroll av våra livsmedel.

1987/88:Jo521 av Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om import av vissa livsmedel till Sverige.

1987/88:Jo523 av Bertil Danielsson och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om import av vissa livsmedel.

1987/88:Jo525 av Arne Kjörnsberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om importerade
livsmedel.

1987/88:Jo526 av Mona Saint Cyr och Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i livsmedelslagen
att ursprungsland anges vid sidan av förpackare/tillverkare.

1987/88:Jo528 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen av regeringen begär en översyn av regleringen rörande
livsmedelshantering m.m. i syfte att underlätta möjligheterna till lokal
livsmedelsproduktion,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om antibiotikainblandningen i foder,

3. att riksdagen beslutar att import av livsmedel som produceras på ett i
Sverige förbjudet sätt inte skall tillåtas,

4. att riksdagen beslutar att import av produkter som avses användas
som livsmedel skall omfattas av livsmedelskontrollen,

5. att riksdagen av regeringen begär förslag till en utvidgning av livsmedelskontroll
till att omfatta alla de bekämpningsmedel och fodertillsatser
som används och som kan tänkas ha använts i importerade livsmedel,

1988/89: JoU14

6. att riksdagen av regeringen begär förslag om effektiviseringar av
livsmedelskontrollen,

7. att riksdagen av regeringen begär insatser så att märkning av livsmedlens
ursprungsland införs,

8. att riksdagen av regeringen begär förslag om en förbättrad information
om livsmedel såsom i motionen anförs,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts att bestrålad mat inte får produceras, införas eller försäljas
i Sverige,

10. att riksdagen av regeringen begär förslag om datummärkning av
livsmedel så som i motionen anförs,

11. att riksdagen av regeringen begär förslag om producent- och tillverkarmärkning
av livsmedel,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt i
motionen anförs om inriktningen av konsument- och livsmedelspolitiken.

1987/88:Jo532 av Gösta Andersson och Agne Hansson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om hårdare villkor för importen av livsmedel.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1989

1988/89:Jo204 av Karl Erik Olsson och Ingbritt Irhammar (båda c) vari
yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvalitetskrav vid import av äpplen och päron.

1988/89:Jo224 av Carl Frick (mp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det skall
göras en grundlig genomgång av tätorternas vattenproblem med en plan på
hur detta skall gå till,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen
fortlöpande skall underrätta riksdagen hur det går med arbetet att rädda
dricksvattnet från jordbruksgifter och från försurning genom användning
av försurande konstgödselmedel samt föroreningar av kemisk och biologisk
natur.

1988/89:Jo257 av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om s. k. svenskmärkning av inhemska produkter samt
ursprungsmärkning av importen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om livsmedelskvalitet.

1988/89:Jo267 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar att samma krav skall gälla för såväl inhemsk
som importerad frukt,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att berörda
myndigheter bör utarbeta regler för marknadsföring med begrepp förknippade
med miljö,

1988/89: JoU 14

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag på förändrad innehållsdeklaration
för livsmedel, i enlighet med vad som i motionen sägs,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen sägs om att vid offentlig upphandling av livsmedel konsumenternas
behov av giftfria och högkvalitativa livsmedel skall tillgodoses.

1988/89:Jo429 av Inger Schörling och Åsa Domeij (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att gränsvärdet
för kvicksilver i fisk skärps i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att se till att en övergripande
kartläggning av metaller, cesium och dioxin i fisk sker i Gävleborgs län,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att livsmedelsverket
skall utöka kontrollen av och upprätta gränsvärden för gifter i fisk.

1988/89:Jo501 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av märkning
av tillsatser i vin även på vinförpackningarna.

1988/89:Jo502 av Olle Östrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omedelbar
kartläggning av dioxinförekomsten i de viktigaste fiskarterna efter Norrlandskusten.

1988/89:Jo503 av Ingbritt Irhammar och Ulla Tillander (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om EG:s bestämmelser av regler för mineralvatten i Sverige.

1988/89:Jo504 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av åtgärder för en bättre dricksvattenkvalitet.

1988/89:Jo505 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att man från
myndighetshåll klart skall lämna redogörelser för hur man sätter gränsvärden
och de värderingar som ligger bakom detta arbete,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det skall
publiceras listor på aktuella gränsvärden för våra livsmedel och för vilka
de gäller,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det skall
införas en speciell märkning på varor som normalt innehåller kemikalier
nära de uppsatta gränsvärdena,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de
gränsvärden som finns, hur de än har kommit till, skall användas så att de
aktivt bidrar till att främja vår hälsa.

1988/89:Jo510 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den skall ge
livsmedelsverket i uppdrag att skyndsammast se till att produkter får
korrekta specifikationer så att konsumenterna kan fylla en av sina viktiga
uppgifter att vara styrande i marknadsekonomin och samtidigt få veta vad
hon eller han verkligen köper,

1988/89: JoU14

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den skall ge
livsmedelsverket i uppdrag att se till att ”fuskprodukter” på ett tydligt och
klart sätt märks så att det framgår att det inte rör sig om den äkta varan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de i
yrkande 2 föreslagna reglerna också skall gälla för importerade dagligvaror,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att livsmedelsverket
skall ta fram bestämmelser och förslag till lagar som skyddar konsumenterna
mot de företag som bryter mot de föreslagna märkningarna och
specifikationerna.

1988/89:Jo511 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den skall
utreda bidrag till dem som är drabbade av att ha försurat brunnsvatten
enligt de kemiska kriterier som gäller nu,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att medelstilldelningen
skall vara så stor att huvuddelen av de försurade brunnarna skall
kunna vara åtgärdade inom en treårsperiod.

1988/89:Jo512 av Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Vättemröding
svartlistas till dess de genomsnittliga värdena för dioxiner i rödingen
håller sig under 5 pikogram dioxin (Eadon) per gram fisk,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fiskarena
runt Vänern skall hållas ekonomiskt skadeslösa av förorenaren och att
underlaget för beräkningen skall utgöras av de normala fångsterna som har
rapporterats de senaste åren.

1988/89:Jo514 av Birger Schlaug (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att det vatten som säljs som ”mineralvatten”
också är mineralvatten, dvs. vatten direkt ur källa utan tillsatser, och
att anpassning sker till de normer som råder i stora delar av Europa.

1988/89:Jo521 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att förbjuda användning
av aluminiumsulfat samt användandet av aluminium som vattenkemikalie,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en aktionsplan för höjd
dricksvattenkvalitet,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en tjugoårig avvecklingsplan
för halogenering av dricksvattnet.

1988/89:Jo523 av Marianne Carlström m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkningen av gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester,
nitrat och kvicksilver i livsmedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om minskningen av användningen av konserveringsmedel i
livsmedel och slopandet av alla onödiga livsmedelstillsatser,

1988/89: JoU 14

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mätning av yt- och grundvatten.

1988/89:Jo524 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om import av vissa livsmedel i Sverige.

1988/89:Jo525 av Ingrid Andersson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
samordning och ett långsiktigt åtgärdsprogram för tryggad och förbättrad
dricksvattenkvalitet.

1988/89:Jo526 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till sådan ändring i livsmedelslagen att mat av
sådan kvalitet som anges i motionen ej får saluföras.

1988/89:Jo527 av Monica Öhman (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om datummärkning
av chokladprodukter.

1988/89:Jo530 av Ulla Orring och Charlotte Branting (båda fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av lagstiftning för livsmedelskontroll, samt att beteckningen
”berikningsmedel” avförs ur livsmedelslagstiftningen.

1988/89:Jo533 av Åsa Domeij och Carl Frick (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det skall
vara förbjudet att sälja alla former av bestrålad föda i Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det skall
vara förbjudet att sälja bestrålat utsäde i Sverige,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det skall
vara förbjudet att sälja bestrålade kryddor i Sverige.

1988/89:Jo534 av Carl Frick och Åsa Domeij (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vi i Sverige
skall kunna ställa krav på att importerade livsmedel inte har behandlats
med gifter eller kemikalier som är förbjudna i Sverige eller har producerats
på sätt som vi inte accepterar i Sverige,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen
med kraft verkar för att ändra de internationella avtal som Sverige har
ingått och som kan hindra det som har krävts i punkt 1.

1988/89:Jo535 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om restsubstanser
från i Sverige förbjudna ämnen vid import.

1988/89:Jo539 av Ingvar Björk och Sonia Karlsson (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen påtalar behovet av en utredning för att klarlägga
sambandet mellan försurning och jordbruksmetoder å ena sidan och livsmedlens
mineralämnesbalans och dennas inverkan på hälsan å den andra.

1988/89: JoU 14

1988/89:Jo546 av Maggi Mikaelsson och Bertil Måbrink (vpk) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av kartläggning av dioxinforekomst i fisk längs Norrlandskusten.

1988/89:Jo796 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om föroreningar av dricksvatten.

1988/89:Jo799 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kartläggning av och plan för dricksvattensituationen.

1988/89:J0886 av Marianne Samuelsson och Åsa Domeij (mp) vari yrkas

3. att medel avsätts för en komplett inventering av vattenkvaliteten i
brunnar vars vatten användes för matlagning, som dryck etc.

Motioner väckta med anledning av propositionen

1988/89:Jo20 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om datummärkning av choklad och liknande varor.

1988/89:Jo21 av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ny lydelse av § 29 livsmedelslagen
(1971:511) och begär att regeringen till riksdagen skall återkomma
med nytt förslag i enlighet med vad som i motionen anförs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om möjligheter för bestrålning av vissa typer av livsmedel.

1988/89:Jo22 av Bengt Rosén m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om årlig revision av livsmedelshanteringen i de större företagen
av därtill auktoriserade revisorer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att socialstyrelsen i avvaktan på återupprättande av ett
institut för folkhälsan får huvudansvaret för information och rådgivning
om livsmedel.

1988/89:Jo23 av Nic Grönvall (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i 11 § livsmedelslagen
så vitt avser däri tillfört nytt kriterium för förbud för hantering eller
införsel till landet av visst slag av livsmedel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om förbud mot bestrålning och förbud mot import av
bestrålade livsmedel.

1988/89:Jo24 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet att värna ursprungliga tillverkningsmetoder och
restriktivitet med nya metoder och tillsatser,

1988/89: JoU 14

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att livsmedelskontrollen
även bör beakta förändringar i ägarstrukturen när det gäller
livsmedelsföretag,

3. att riksdagen avslår de föreslagna ändringarna i livsmedelslagens § 24

och § 26,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om livsmedelsverkets roll,

5. att riksdagen avslår den föreslagna § 29 a i livsmedelslagen,

6. att riksdagen begär att regeringen skall återkomma med förslag till
avgiftssystem för livsmedelskontrollen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontrollen av storkök,

8. att riksdagen beslutar om offentlighet i livsmedelskontrollen i enlighet
med vad som föreslås i motionen,

9. att riksdagen hos regeringen begär att förhandlingar skall upptas med
handelns organisationer i syfte att i butiker och andra livsmedelsanläggningar
som är tillgängliga för allmänheten avsätta utrymme för samhällelig
information i enlighet med vad som sägs i motionen,

10. att riksdagen beslutar om importförbud av bestrålade livsmedel,

11. att riksdagen beslutar om grunder för importförbud i enlighet med
vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolornas roll för ökade kunskaper om livsmedel samt om
deras behov av resurser för detta ändamål,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ursprungsmärkning av livsmedel,

14. att riksdagen begär att regeringen skall utreda och utforma förslag
för hur begreppet ”miljövänlig” m. m. får användas i marknadsföring,

15. att riksdagen beslutar förbjuda PVC i förpackningar,

16. att riksdagen beslutar att PVC-haltiga förpackningar inom ett år
skall ha försvunnit ur livsmedelshanteringen,

17. att riksdagen hos regeringen begär att livsmedelsverket får i uppdrag
att göra en översyn över livsmedelsförpackningar och lämna förslag om
hur och när olämpliga sådana kan ersättas,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningen av miljö- och hälsoskyddsinspektörer,

19. att riksdagen hos regeringen begär att livsmedelsverket skall utarbeta
ett åtgärdsprogram för att värna dricksvattnet,

20. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med förslag som
värnar den småskaliga slakteriproduktionen vid en förändrad köttbesiktning,

21. att riksdagen beslutar att livsmedelsverket skall ansvara för importkontrollen
av kött,

22. att riksdagen begär att regeringen skall inbjuda till en internationell
arbetsgrupp för frågor kring livsmedelskvalitet och kontroll.

1988/89:Jo25 av Karl Erik Olsson m. fl. (c) vari yrkas

1988/89: JoU14

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av livsmedelskontrollen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjlighet för kommunerna att överta tillsynen av livsmedelskontrollen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avgiftsfinansiering i
enlighet med motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om importkontroll av livsmedel,

5. att riksdagen beslutar förbjuda bestrålning av livsmedel och import
av sådana livsmedel,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om information till konsumenterna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om offentlig utredning om dricksvattenfrågoma.

1988/89:Jo26 av Karin Ahrland (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillåta
bestrålning av livsmedel.

1988/89:Jo27 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att livsmedel
framställda med metoder som är förbjudna i Sverige av hälso- och miljöskäl
inte bör få importeras,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
inom GATT bör verka för ett vidgat kvalitetsbegrepp i enlighet med vad
som anförs i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att livsmedelslagens
tillämpningsområde bör ändras så att även miljöhänsyn beaktas i
enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att livsmedelsverket
bör få i uppdrag att utarbeta förslag om hur livsmedelskontrollen
kan vidgas till att gälla även primärproduktionen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att såväl
import av bestrålade produkter som bestrålning i Sverige bör förbjudas
utan möjlighet till dispenser,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att namnskyddade
produkter bör märkas i enlighet med vad som anförts i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att livsmedel
bör märkas med uppgift om vilka bekämpningsmedel som använts i produktionen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att färska
grönsaker, rotsaker och frukt bör märkas med skördedatum,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ägg, smör
och bröd bör märkas med produktionsdatum,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att livsmedelsverket
bör ta initiativ till positiv märkning av animalieprodukter som
framtagits under mycket djurvänliga förhållanden, i enlighet med vad som
anförts i motionen, senast den 1 januari 1990,

1988/89: JoU 14

11. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna att länsstyrelserna
bör tillföras 7,2 milj. kr. för att samordna livsmedelskontrollen i
enlighet med vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att avgiftstaket
för kommunerna bör slopas i enlighet med vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de avgifter
kommunerna tar in också bör få användas till löner,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att för kommunerna
bindande gränsvärden för dricksvattenkvalitet bör införas i enlighet
med vad som anförts i motionen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att användningen
av naturfrämmande konserveringsmedel bör upphöra inom två år,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att livsmedelsverket
bör få i uppdrag att se över hållbarhetstider för köttprodukter
som inte är helkonserver i enlighet med vad som anförts i motionen,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de ideella
konsumentrörelsema bör ges plats i livsmedelsverkets styrelse.

1988/89:Jo28 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behov av förbättrad ursprungsbeteckning och varudeklaration för importerade
livsmedel.

Offentlig utfrågning

Utskottet har den 21 mars 1989 anordnat en offentlig utfrågning för att
inhämta synpunkter på organisation och kontroll, importkontroll, bestrålning,
märkning, dricksvattnet samt livsmedelskontrollen i övrigt. I utfrågningen
har deltagit representanter för myndigheter, kommuner, livsmedelsindustri
och berörda organisationer samt forskare och konsumentföreträdare.

Utskottet

Allmänna utgångspunkter

Propositionen

En ökad materiell standard har inneburit att frågorna om livsmedlens
kvalitet och kostvanornas betydelse för hälsan de senaste åren har framstått
som alltmer väsentliga. Samtidigt har samhällsutvecklingen förändrat
förutsättningarna för livsmedelsproduktion och livsmedelshantering. 1985
års livsmedelspolitiska beslut (prop. 1984/85:166, JoU33, rskr. 393) innebar
att livsmedlen på ett annat sätt än tidigare sattes i centrum för jordbrukspolitiken
och att åtgärder som berör livsmedlen samordnades i en
gemensam politik. Vaije del av livsmedelskedjan måste numera ta sitt
ansvar för att konsumenternas berättigade krav på livsmedlen skall bli

1988/89: JoU14

tillgodosedda. Samhället kan här bidra dels genom att ekonomiskt och
organisatoriskt medverka i inhämtande och förmedling av kunskaper, dels
genom att ta sitt naturliga ansvar för kontrollen av livsmedlen. Denna
kontroll bör inbegripa såväl det enskilda livsmedlets tillstånd som beredning,
hantering, varuinformation m.m. Senare års omfattande utredningsarbete
har visat på behovet av en reformering av den offentliga livsmedelskontrollen.

Strukturomvandlingen inom livsmedelsindustrin kännetecknas av en utveckling
mot färre och större enheter och en ökad geografisk koncentration.
Inom vissa branscher kan emellertid en motsatt utveckling skönjas.
Under senare år har i viss utsträckning etablerats exempelvis småbagerier,
köttbodar och — i begränsad omfattning — gårdsslakterier.

Användningen av en alltmer avancerad teknik med i många fall kontinuerlig
tillverkning inom slutna beredningssystem är en annan förändring
som är särskilt tydlig vid de stora livsmedelsanläggningama. Nya råvaror,
nya metoder som förlänger livsmedlens hållbarhet samt nya konserverings-
och förpackningsmetoder är ytterligare exempel på effekterna av en
förändrad livsmedelsindustri.

Distributionen av livsmedel kännetecknas i dag av koncentration till tre
block — ICA, KF och Dagab.

Den kampanjverksamhet — främst priskampanjer — som i väsentlig
mån utmärker livsmedelsbranschens marknadsföring och som sker i samverkan
mellan industri, grossister och butikskedjor har i många fall gått ut
över kvaliteten på livsmedlen. Samtidigt har konsumenternas krav på kvalitet
ökat.

Ansvaret för att de kvalitetskrav som konsumenter och lagstiftning
ställer på livsmedlen blir uppfyllda vilar självfallet i första hand på alla
som är verksamma i livsmedelskedjan, dvs. odlare, uppfödare, tillverkare,
importörer, grossister och detaljister. Det är enligt propositionen varken
önskvärt eller möjligt för samhället att bygga upp en heltäckande kontrollapparat.
Den offentliga livsmedelskontrollen kommer därför alltid — med
undantag för köttbesiktning och viss annan kontroll — att vara av stickprovskaraktär.

Vissa händelser under den senaste tiden har visat att det finns skäl för
många företag inom livsmedelsbranschen att kritiskt rannsaka sin verksamhet
och höja sin ambitionsnivå i fråga om kvaliteten på livsmedlen om
konsumenternas förtroende skall kunna bibehållas.

Erfarenheten visar också att det finns anledning att ifrågasätta ändamålsenligheten
i organisationen av den offentliga livsmedelskontrollen.
Det är sannolikt inte möjligt att med ett utpräglat decentraliserat kontrollsystem
effektivt övervaka ett centraliserat hanteringssystem av det slag
som byggts upp under senare år. Flertalet miljö- och hälsoskyddsnämnder,
som har ansvaret för den närmare kontrollen, saknar förutsättningar för
att genomföra en tillräcklig kontroll av de storskaliga tillverkningsanläggningarna
och av varuflödet i senare led.

Avsikten med den offentliga livsmedelskontrollen är att se till att livsmedeislagstiftningens
bestämmelser för hanteringen av livsmedel följs, så
att konsumenterna skyddas mot hälsorisker och oredliga förfaranden.

1988/89: JoU 14

Detta mål tillvaratar väl konsumenternas intressen och bör enligt proposi- 1988/89: JoU 14
tionen gälla även i fortsättningen. Livsmedelskontrollen bör vara likartad
och neutral i förhållande till livsmedlens ursprung och till den marknad de
är avsedda för. Kontrollen bör också vara densamma oberoende av vilken
produktionsmetod som har använts. Följaktligen bör samhällets tillsyn
också vara densamma oberoende av hur och var i landet livsmedlen
produceras och oberoende av om de är importerade eller inhemska. All
livsmedelshantering i landet bör således bli föremål för en likartad offentlig
tillsyn. Tillsynen bör ha en sådan omfattning och inriktning att konsumenterna
kan känna trygghet i sitt val av fullgoda livsmedel för en näringsriktig
och prisvärd kost.

Dagens livsmedelskontroll har visat sin största svaghet när det gäller att
skydda konsumenterna mot oredliga förfaranden. Miljö- och hälsoskyddsnämnderna,
som har ansvaret för den löpande tillsynen, är dåligt rustade
för denna uppgift. Bristerna är särskilt märkbara när det gäller den storskaliga
livsmedelshanteringen.

Organisationen och resurserna för offentlig livsmedelskontroll bör anpassas
så att de medger en effektiv kontroll av den storskaliga livsmedelshanteringen.
Samtidigt är det av stor betydelse att det finns en ändamålsenlig
organisation och tillräckliga resurser också för livsmedelskontrollen i
övrigt. Detta gäller inte minst kontrollen av restauranger och andra storkök.

Kontrollen bör i ökad utsträckning inriktas mot livsmedlens sammansättning
och vederhäftiga innehållsdeklarationer. Av effektivitetsskäl bör
en sådan kontroll främst utföras vid produktionsanläggningama. Även
kontrollen av märkningen i övrigt liksom av hygienen måste förbättras.

Propositionens förslag är inte av den karaktären att de står i motsats till
motsvarande reglering i andra länder. Den föreslagna skärpningen av
livsmedelskontrollen avses komma till uttryck i föreskrifter som regeringen
och framför allt livsmedelsverket skall meddela. Givetvis måste dessa
föreskrifter beakta våra internationella åtaganden och stå i samklang med
gällande bestämmelser i de andra nordiska länderna och även i övrigt
internationellt. En målsättning skall således vara att söka överensstämmelse
med bl. a. de regler man strävar mot inom EG.

En nordisk utgångspunkt vid de pågående GATT-förhandlingama är att
även andra än rent hälsomässiga skäl i vissa fall bör kunna accepteras i
GATT:s regelsystem. Det kan gälla t. ex. förbud mot att använda köttmjöl
från sjuka djur, utnyttja djur producerade med hjälp av genteknik eller
användande av hormoner i tillväxtbefrämjande syfte.

Motionerna

I detta avsnitt behandlas motioner som främst tar upp de allmänna utgångspunkterna
för livsmedelskontrollen m. m.

I tre motioner från centerpartiet framförs synpunkter på den förda
livsmedelspolitiken. Propositionen behandlar enligt motionärerna endast
en smal sektor av livsmedelshanteringen. Frågan om livsmedlens kvalitet
och kontrollen av livsmedel borde vara en fråga för livsmedelskedjan i sin 13

helhet. Kostvanornas betydelse för folkhälsan måste uppmärksammas och
livsmedelskontrollen utvidgas till att omfatta även sådana hälsorisker som
hjärt- och kärlsjukdomar och cancer (1987/88:JolO yrkande 10,
1987/88:Jo528 yrkande 12 och Jo25 yrkande 1). En lokal livsmedelsproduktion
har fördelar bl. a. ur kvalitetssynpunkt och stärker konsumentinflytandet.
En översyn bör därför göras av regleringen av livsmedelshanteringen
m. m. i syfte att underlätta en sådan produktion (1987/88:Jo528
yrkande 1).

I motion Jo257 (m) yrkande 7 framhålls att rätt använda är handelsgödsel,
växtskyddsmedel och tillsatser inte negativa för livsmedlens kvalitet
men en nödvändig del i en biologiskt balanserad produktion.

Med en väl fungerande lagstiftning och en effektiv kontroll av bl. a.
redligheten bör - enligt motion 1987/88:Jo518 (fp) - konsumenternas
förtroende för livsmedlens kvalitet kunna återupprättas.

Som särskilt viktigt i den lokala kontrollen framhåller vpk i sin partimotion
Jo24 att storköken uppmärksammas (yrkande 7). Vid offentlig upphandling
av livsmedel bör konsumenternas behov av giftfria och högkvalitativa
livsmedel tillgodoses (Jo267 yrkande 16).

I livsmedelslagens tillämpningsområde bör enligt motion Jo27 yrkande 3
(mp) införas ett vidgat kvalitetsbegrepp omfattande hela odlingssystemets
inverkan på miljön.

Utskottets överväganden

Utskottet instämmer i vad jordbruksministern anfört om de allmänna
utgångspunkterna för livsmedelskontrollen och kan inledningsvis konstatera
att det framlagda förslaget generellt sett innebär en i positiv bemärkelse
betydande skärpning i förhållande till vad som föreslogs i livsmedelskontrollutredningens
betänkande (SOU 1986:25).

Med förbättrad materiell standard och ökade kunskaper om bl. a. produktionsmetoder
och kostens betydelse för hälsan har vår syn på födans
roll och därmed våra krav på livsmedlen förändrats. Förutom att tjäna
som föda i snäv bemärkelse omfattar begreppet livsmedel i dag faktorer
som smak, färskhet och näringsriktighet. Även etiska aspekter har i vissa
avseenden kommit att prägla vår syn på livsmedlen.

Felaktiga kostvanor är nutidens kanske största folkhälsoproblem. En
förbättrad folkhälsa grundad på hög kunskapsnivå och sunda kostvanor
bör vara en central målsättning för livsmedelskontrollen och övriga samhällsinsatser
inom ramen för en samlad livsmedelspolitik.

Även om det väsentliga för konsumenten måste vara att den färdiga
produkten uppfyller de berättigade kvalitetskraven vill utskottet — i likhet
med jordbruksministern - betona det självklara i att ansvaret för att dessa
krav uppfylls i första hand åvilar samtliga led i livsmedelskedjan, från den
enskilde odlaren till detaljisten.

Konsumenten måste emellertid garanteras skydd inte bara mot direkta
hälsorisker utan även mot oredligt förfarande i livsmedelshanteringen i
stort. Utskottet vill redan i detta sammanhang välkomna de förslag om
åtgärder på området som läggs fram i propositionen.

1988/89: JoU14

Av det nu anförda framgår att utskottet i allt väsentligt delar centerpartiets
uppfattning att livsmedlens kvalitet och kontrollen av livsmedlen är en
fråga för livsmedelskedjan i sin helhet liksom att sambandet mellan
kostvanor och folkhälsa måste uppmärksammas. Denna uppfattning uttrycktes
redan i 1985 års livsmedelspolitiska beslut och betonas ytterligare
i den nu aktuella propositionen.

Med det ovan anförda anser utskottet även syftet med motionerna
1987/88:JolO yrkande 10, 1987/88:Jo528 yrkande 12ochJo25 yrkande 1 i
allt väsentligt tillgodosett. Samtliga motioner bör kunna lämnas utan
någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

På samma grund föreslår utskottet att motion 1987/88:Jo518 lämnas
utan vidare åtgärd.

Utskottet har i andra sammanhang uttalat sin uppfattning om värdet av
en lokal livsmedelsproduktion. Liksom jordbruksministern anser utskottet
dessutom att värnandet om en ökad lokal vidareförädling av bygdens
råvaror utgör en viktig del i en aktiv glesbygdspolitik. För att underlätta
verksamheten för de allra minsta slakterierna, -gårdsslakterierna och renslakterierna
föreslås i propositionen ändrade bestämmelser för köttbesiktningen.
Även förslaget om utformandet av ett märkningssystem som skulle
göra det möjligt att vid slakterierna förse den slutliga produkten med
uppgift om t. ex. gårdsnamn och uppfödningssätt är enligt utskottets mening
ägnat att i viss mån tillgodose syftet med motion 1987/88:Jo528
yrkande 1.

Utskottet delar synpunkterna i motion Jo257 på användningen av handelsgödsel,
växtskyddsmedel och tillsatser så till vida att en balanserad
användning av vissa insatsmedel förfarande utgör en nödvändig del i
produktionen. Både inom forskning och praktisk tillämpning föreligger
stor enighet om att så är fallet. Samtidigt är det givetvis angeläget att
strävandena att ytterligare minska användningen av handelsgödsel och
bekämpningsmedel fullföljs och intensifieras. Motion Jo257 yrkande 7
påkallar således inget initiativ från riksdagens sida. Utskottet hänvisar i
detta sammanhang även till vad som anförs i det följande under avsnittet
om dricksvattnet.

Som framhålls i propositionen bör organisationen och resurserna för
den offentliga livsmedelskontrollen anpassas så att en i och för sig önskvärd
och effektiv kontroll av den storskaliga livsmedelshanteringen inte
kommer att ske på bekostnad av livsmedelskontrollen i övrigt. Detta gäller
inte minst kontrollen av restauranger och andra storkök där allt större
befolkningsgrupper i dag intar minst ett dagligt mål mat. Utskottet förutsätter
att storköken även framdeles kommer att vara föremål för tillsynsmyndigheternas
uppmärksamhet och vill i sammanhanget erinra om de
skärpta regler för företagens egenkontroll som föreslås i propositionen och
som behandlas senare i detta betänkande. Med det anförda får syftet med
motion Jo24 yrkande 7 anses tillgodosett.

Med riksdagens beslut år 1985 om livsmedelspolitiken sattes på ett
annat sätt än tidigare livsmedlen i centrum för jordbrukspolitiken och
markerades tillkomsten av ett miljömål. Detta mål innebär att jordbruket
och livsmedelsproduktionen liksom all annan verksamhet måste ta hän -

1988/89: JoU14

syn till kravet på en god miljö och till behovet av en långsiktig och
planerad hushållning med våra naturresurser. Sedan dess har riksdagen
vid flera tillfällen och senast våren 1988 med eftertryck betonat detta
miljömål (prop. 1987/88:85, JoU23, rskr. 373 och prop. 1987/88:128,
JoU24, rskr. 374). Syftet med motion Jo27 yrkande 3 får härmed anses
tillgodosett. Motionen avstyrks.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen betonat värdet av att alternativt
odlade produkter i ökad utsträckning kommit att utgöra en del av det
varierade utbud som eftersträvas på livsmedelsområdet. Denna uppfattning
gäller givetvis även högkvalitativa livsmedel i övrigt. Genom miljöförbättrande
åtgärder inom jordbruket och stöd till såväl alternativ odling
som till forskning och rådgivning på området liksom förbättrad livsmedelskontroll
och andra i den nu aktuella propositionen föreslagna åtgärder
kan samhället på ett övergipande sätt medverka till en höjning av livsmedelskvaliteten.
Offentlig upphandling av livsmedel hör emellertid till det
område där i första hand vederbörande huvudmän — kommuner och
landsting — bör ta ansvaret för ekonomiska och andra konsekvenser.
Motion Jo267 yrkande 16 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd
med vad utskottet anfört.

Importkontrollen

Propositionen

I propositionen (s. 36 — 37) betonas särskilt vikten av att samma krav ställs
på importerade produkter som på inhemskt producerade. Kraven ställs för
att skydda de svenska konsumenterna mot hälsorisker. Eftersom konsumenterna
måste kunna lita på importerade lika väl som på svenska produkter
är kravet detsamma oavsett ursprung och produktionsförhållanden
i ursprungslandet.

Produktionsmetoder och produktionsförhållanden skiljer sig väsentligt
mellan olika länder. I många fall är t. ex. klimatförhållandena så olika att
skillnader i produktionsmetoder är ofrånkomliga. Så länge de svenska
kraven på slutprodukterna är uppfyllda finns varken anledning eller möjlighet
att från svensk sida motsätta sig import av produkterna. Naturligtvis
kan produktionsmetoden påverka produkten på ett sådant sätt att den inte
kan godtas i Sverige, varvid import givetvis inte skall tillåtas.

Många av de krav vi ställer på den inhemska produktionen är
emellertid motiverade av helt andra skäl än konsumentintresset, t. ex.
arbetsförhållanden och miljöhänsyn. Sådana krav har vi självfallet rätt att
införa oavsett omvärldens inställning, på samma sätt som andra länder
fritt beslutar om sina krav. Detta hindrar givetvis inte att Sverige internationellt
skall verka för exempelvis en miljövänlig produktion.

Jordbruksministern konstaterar slutligen att enbart det förhållandet att
exportlandets produktionsmetoder skiljer sig från de svenska inte utgör
grund för importförbud. Avgörande är i stället om produkten uppfyller svenska
krav. Importrestriktioner utgår från konsumentaspekter på själva pro -

1988/89: JoU14

dukterna. Enligt GATT gäller detta livsmedel såväl som andra varor, t. ex.
industriprodukter.

Som tidigare anförts kommer frågor av etisk innebörd att tas upp i
samband med GATT:s pågående handelsförhandling, den s. k. Uruguayrundan.
En nordisk ambition är att även andra än rent hälsomässiga skäl i
vissa fall bör kunna accepteras i GATT:s regelsystem. Det kan vara fråga
om t. ex. förbud att saluhålla valkött, användningen av köttmjöl från sjuka
djur eller utnyttjandet av djur producerade med hjälp av genteknik liksom
att veterinärmedicinska preparat används i tillväxtbefrämjande syfte.

Genom de förslag till märkning med ursprungsland som framförs i
propositionen får konsumenterna upplysningar som gör det möjligt att
väga in andra aspekter än de rent hälsomässiga i valet av livsmedel.

Motionerna

Av såväl hälso- som konkurrensskäl m. m. framförs i ett flertal motioner
yrkanden om samma kvalitetskrav för importerade och inhemskt producerade
livsmedel — 1987/88:Jo213 (m) yrkande 2, 1987/88:Jo243 (m) yrkande
8, 1987/88:Jo250 (c) yrkande 3, 1987/88:Jo507 (c) yrkande 1,
1987/88:Jo508 (c), 1987/88:Jo521 (m), 1987/88:Jo532 (c), Jo25 (c) yrkande
4, Jo524 (m) och Jo535 (m). Enligt motionerna Jo204 (c) yrkande 2 och
Jo267 (vpk) yrkande 6 bör dessa krav gälla även för frukt.

Av delvis samma skäl efterlyses i motionerna 1987/88:Jo248 (c) yrkande
5, 1987/88:Jo504 (c), 1987/88:Jo528 (c) yrkande 3 och Jo24 yrkande 11
importförbud för livsmedel framställda med metoder som inte är tillåtna i
Sverige. 1 motionerna Jo27 yrkande 1 och Jo534 yrkande 1 (båda mp) framförs
samma krav, dessutom med hänvisning till det felaktiga i att Sverige
genom att acceptera sådan import skulle exportera miljöproblem till andra
länder.

Centerpartiet anser i motion 1987/88:Jo528 att livsmedelskontrollen
skall utvidgas till att omfatta dels importen av sådana produkter som avses
att användas som livsmedel, t. ex. spannmål, dels alla de bekämpningsmedel
och fodertillsatser som används och kan tänkas ha använts i importerade
livsmedel (yrkandena 4 och 5). Kontrollen måste också bli mer effektiv,
bl. a. genom ökade möjligheter att kvarhålla importpartier till dess analysresultaten
är kända (yrkande 6).

Utskottets överväganden

Som en allmän synpunkt beträffande de motioner som syftar till en ökad
kontroll av inte bara produktens beskaffenhet utan också av exportlandets
produktionsmetoder kan framhållas att man med detta synsätt inför ett
delvis nytt moment i livsmedelskontrollen. Den nuvarande livsmedelslagen
är till stor del inriktad på att kontrollera och motverka hälsorisker
m. m. för konsumenterna. Genom den av regeringen föreslagna ändringen
av 11 § livsmedelslagen öppnas en möjlighet att vidta åtgärder som, utöver
hälso- och näringsskäl, föranleds av konsumentintresset. Av propositionen
framgår att denna ändring görs i syfte att möjliggöra kontroll av hantering

1988/89: JoU14

2 Riksdagen 1988/89. 16 sami. Nr 14

eller införsel av bestrålade livsmedel. Utskottet vill understryka att de
motioner som förordar ett generellt importförbud för produkter som framställts
med i Sverige otillåtna metoder inte i alla delar företräder ett
renodlat konsumentintresse utan snarare syftar till att värna om den
inhemska produktionens konkurrensmöjligheter m.m. I samband med
utskottets offentliga utfrågning framgick det klart att de länder som uppställer
tekniska handelshinder alltid riskerar att mötas av motåtgärder på
det handelspolitiska planet. Oavsett vilken betydelse detta spörsmål har
vill utskottet för sin del framhålla att kraven på likartade produktionsmetoder
i många fall är alltför vittsyftande för att kunna rymmas inom
begreppet konsumentintresse enligt den svenska livsmedelslagstiftningen.
Vidare bör framhållas att beslut om ytterligare importrestriktioner eller
andra handelshinder kan komma i konflikt med den nyligen ingångna
GATT-överenskommelsen, som redovisas i utskottets kommande betänkande
om jordbruksprisregleringen (1988/89:JoU21).

Det anförda innebär att utskottet ansluter sig till regeringens överväganden
om inriktningen av importkontrollen, vilka närmare redovisats i det
föregående. Motionerna 1987/88:Jo213 yrkande 2, 1987/88:Jo243 yrkande
8, 1987/88:Jo250 yrkande 3, 1987/88:Jo507 yrkande 1, 1987/88:Jo521,
1987/88:Jo528 yrkande 3, 1987/88:Jo532, Jo24 yrkande 11, Jo25 yrkande
4, Jo27 yrkande 1, Jo204 yrkande 2, Jo267 yrkande 6 och Jo524 avstyrks.

När det gäller motionskraven på importerade produkters beskaffenhet
får utskottet anföra följande.

Det är enligt utskottets mening ett från folkhälsosynpunkt självklart och
oeftergivligt konsumentkrav att den svenska importkontrollen präglas av
grundsynen att samma anspråk ställs på importerade och inhemskt producerade
livsmedel. Kontrollen kan utövas på två sätt - genom kontroll vid
gränsen av de importerade produkterna och genom kontroll av produktionsförhållandena
i exportlandet.

Kontrollen vid införselortema sker stickprovsvis, och det är i dag tillgängliga
analysmetoder som avgör vilka medel som kan analyseras. För
import av kött fordras särskilt införseltillstånd utfärdat av livsmedelsverket,
och varje parti undersöks. Av det särskilda intyg som har utfärdats i
ursprungslandet och som skall åtfölja partiet framgår från vilken exportanläggning
köttet kommer. Anläggningen skall vara godkänd av livsmedelsverket,
som grundar sitt godkännande på överenskommelser med motsvarande
myndighet i exportlandet efter kontroll av landets hygieniska krav
och standard eller — för EG-området — av EG accepterade anläggningar.
Överensstämmer inte uppgifterna i intyget med livsmedelsverkets förteckning
över godkända anläggningar stoppas partiet vid gränsen. Enligt
vad utskottet erfarit har livsmedelsverket nyligen beslutat att utöka kontrollen
av bl. a. bekämpningsmedelsrester. Verket planerar även att skärpa
importkontrollen genom att dels föreskriva fler villkor i införseltillstånden,
dels utvidga den till att gälla också spannmål. Tillkomsten av ytterligare
ett laboratorium, vilket planeras tas i bruk före detta års utgång, och
ökad snabbhet i databearbetningen bör innebära icke oväsentliga närmanden
till målsättningen att provtagna partier hålls kvar till dess analysresultaten
är tillgängliga. Enligt vad utskottet erfarit räknar livsmedelsverket

1988/89: JoU 14

med att tiden mellan provtagning och analys bör kunna minska från i dag
5-6 dagar till 2-3 dagar någon gång under år 1990. I likhet med jordbruksministern
anser utskottet det väsentligt att stickprovstagningen kan
styras mot särskilda produktgrupper och leveranser från vissa exportländer.

Den ovan beskrivna kontrollen måste emellertid kompletteras med andra
kontrollmetoder. Utökad kontroll av produktionsförhållandena i exportländerna
och förbättrad information till dessa länder om de svenska
bestämmelserna bör medföra bättre garantier för att importerade produkter
uppfyller de svenska kvalitetskraven. Även de skärpta kraven på importörernas
egenkontroll och kontroll av sina leverantörer bör kunna bidra
till en önskvärd förbättring på området.

I sammanhanget vill utskottet framhålla betydelsen av det internationella
samarbete som pågår på området. Som jordbruksministern anför är det
givetvis viktigt att Sverige deltar i detta samarbete bl. a. när det gäller
informationsutbyte, kartläggning och riktade insatser. Ett fortsatt aktivt
deltagande från livsmedelsverkets sida i uppbyggnaden av ett sådant samarbete
torde leda till en effektivare kontroll och bör därför uppmuntras.

Propositionens förslag om märkning av förpackade livsmedel med ursprungsland
— tillsammans med en utökad information om bl. a. andra
länders produktionsmetoder — bör enligt utskottets mening bidra till att
underlätta konsumenternas ställningstaganden även till produktionsmetoderna
i deras val av livsmedel.

Med det anförda anser utskottet syftet med motionerna 1987/88:Jo248
yrkande 5, 1987/88:Jo504, 1987/88:Jo508, 1987/88:Jo528 yrkande 6,
Jo534 yrkande 1 och Jo535 i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna avstyrks.

Med vad utskottet anfört om en utvidgning av importkontrollen till att
omfatta spannmål får syftet även med motion Jo528 yrkande 4 anses
tillgodosett. Motionen påkallar ingen vidare åtgärd från riksdagens sida.

Med det anförda avstyrker utskottet även motion Jo528 yrkande 5.

Dricksvattnet

Motionerna

Dricksvattenkvaliteten behandlas i ett flertal motioner. I partimotionen
Jo796 (m) framhålls det angelägna i att klarlägga läckaget av växtskyddsmedel
och att därefter vidta åtgärder för att eliminera problemet (yrkande
12). I folkpartiets partimotion Jo799 yrkande 14 efterlyses en kartläggning
av och plan för dricksvattensituationen. Centerpartiet framför i motion
Jo25 yrkande 7 krav på en offentlig utredning om dricksvattenfrågorna.
Livsmedelsverket bör enligt vpk utarbeta ett åtgärdsprogram för att värna
dricksvattnet (Jo24 yrkande 19), och partiet kräver i motion Jo521 en
aktionsplan för höjd dricksvattenkvalitet (yrkande 3). I två s-motioner
framhålls behovet av åtgärder för en bättre dricksvattenkvalitet (Jo504)
och av samordning och ett långsiktigt åtgärdsprogram för dricksvattnet
(Jo525). En grundlig genomgång av tätorternas vattenproblem jämte en

1988/89: JoU 14

plan för åtgärder är enligt motionären i motion Jo224 (mp) nödvändiga, 1988/89: JoU14

och regeringen skall fortlöpande underrätta riksdagen om arbetet med att

rädda dricksvattnet från jordbruksgifter och från försurning (yrkandena 7

och 8). Medel bör avsättas för en komplett inventering av vattenkvaliteten

i brunnar vars vatten används för matlagning, som dryck etc. (J0886 (mp)

yrkande 3).

Regeringen bör enligt vpk utarbeta förslag i syfte att förbjuda användningen
av aluminiumsulfat och av aluminium som vattenkemikalie. En
tjugoårig avvecklingsplan bör utarbetas för halogenering av dricksvattnet
(Jo521 yrkandena 2 och 6).

Motionärerna i motion Jo27 yrkande 14 (mp) vill införa för kommunerna
bindande gränsvärden för dricksvattnet och enligt motion Jo511 yrkande 1
(mp) bör bidrag för kalkning utgå till dem som är drabbade av försurat
brunnsvatten. Medelstilldelningen skall vara så stor att huvuddelen av de
försurade brunnarna kan vara åtgärdade inom en treårsperiod (yrkande 2).

Utskottets överväganden

Inledningsvis vill utskottet erinra om att dricksvattnet — som är vårt
kanske viktigaste livsmedel — omfattas av de kvalitetskrav som uppställs
för övriga livsmedel i 5 § livsmedelslagen.

Utskottet vill även erinra om de kraftfulla åtgärder som pågår på de
jordbruks- och miljöpolitiska områdena för att bl. a. avsevärt minska
användningen av bekämpningsmedel. Som exempel kan nämnas det särskilda
handlingsprogram som har utarbetats i syfte att minska hälso- och
miljöriskerna vid användningen av bekämpningsmedel i jordbruket och
där ett av delmålen är att på fem år från år 1985 åstadkomma en halvering
av bekämpningsmedelsanvändningen. Målsättningen har emellertid
skärpts ytterligare. Enligt vad utskottet erfarit fick berörda myndigheter i
september 1988 regeringens uppdrag att överväga förutsättningarna för
och effekterna av en ytterligare halvering, alternativt ett avskaffande av
användningen av bekämpningsmedel i jordbruket. Även resultatet av den
forskning som pågår om bl. a. alternativa produktionsformer syftar till att
på sikt minska användningen av bekämpningsmedel och andra för människor
och miljö negativa produkter.

Också på flera andra områden pågår arbete med att förbättra dricksvattenkvaliteten.
Livsmedelsverket har t. ex. nyligen utarbetat förslag till ny
dricksvattenkungörelse som kommer att ersätta nu gällande kungörelse
från år 1983. Förslaget har tillkommit efter samråd med socialstyrelsen och
naturvårdsverket och innehåller bl. a. skärpta bedömningsnormer, mer
specifika krav på egenkontroll i vattenverken och krav på vamingssystem.

Förslaget genomgår för närvarande remissbehandling och förväntas fastställas
i september 1989.

Livsmedelsverket — som i årets budgetproposition föreslås få en förstärkning
med 500000 kr. för dricksvattenfrågor — kommer att anställa
två tjänstemän för arbetet med dessa frågor och planerar att inleda ett
projekt för att klarlägga mikroorganismernas förekomst i ledningsnätet.

Inom kemikalieinspektionen pågår en undersökning av bekämpningsme- 20

delsförekomsten i yt- och grundvatten, och myndigheten har nyligen beslu- 1988/89: JoU 14
tat att från den 1 maj i år förbjuda fyra bekämpningsmedel mot ogräs på
grusytor. Inspektionen har också för avsikt att ändra användningsvillkoren
för ett antal andra medel. I samarbete med styrelsen för teknisk utveckling
har skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR) utarbetat ett forskningsprogram
om dricksvattenfrågorna. Samarbete pågår även med kemikalieinspektionen
om effekterna av bl. a. bekämpningsmedlen. Rådet har uttalat
en positiv inställning till forskningsprojekt om vattenfrågor och har
beviljat medel för ett flertal projekt.

Sedan år 1982 bedriver naturvårdsverket en försöksverksamhet med
inriktning på inventering och kartläggning av försurat grundvatten, dess
inverkan på ledningar och markförlagda konstruktioner samt utprovning
av metoder för åtgärder mot surt grundvatten i vattentäkter. Verksamheten
beräknas vara avslutad år 1991.

Det torde kunna konstateras att vattnet i de stora vattenverken generellt
sett är av bra kvalitet medan bristerna står att finna i de små och medelstora
verken. Vid utskottets offentliga utfrågning bekräftades att anläggningarnas
ålder, ett ålderdomligt och bristfälligt underhållet ledningssystem
samt otillräckliga resurser för personal och utbildning i dag utgör några av
de främsta hindren för en god dricksvattenkvalitet. Förbättrade metoder
för undersökning av ledningsnätet har emellertid utarbetats, och medel
kommer att avsättas för bl. a. forskning på området. Det framhölls från
berörda parter som mycket angeläget att arbetet med kartläggning och
renovering av ledningsnätet kan inledas snarast möjligt.

Med det anförda anser utskottet syftet med motionerna Jo24 yrkande
19, Jo25 yrkande 7, Jo224 yrkandena 7 och 8, Jo504, Jo521 yrkande 3,

Jo525 och Jo799 yrkande 14 i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna
påkallar ingen vidare åtgärd från riksdagens sida.

På samma grund avstyrker utskottet motion Jo796 yrkande 12.

Med vad utskottet anfört ovan om bl. a. en ny dricksvattenkungörelse
avstyrks motion Jo27 yrkande 14.

På samma grund avstyrks även motion Jo521 yrkande 2.

Dricksvatten kloreras i de fall risk kan anses föreligga att råvattnet skulle
vara förorenat av mikrober på ett sätt som skulle kunna orsaka främst
mag- och tarminfektioner. För ytvattentäkter bedöms riskerna för infektioner
i allmänhet större än för grundvattentäkter. Frågan om klorering av
vattnet avgörs från fall till fall. Enligt vad utskottet erfarit saknas i dag
alternativ till klorering om man vill undvika hälsorisker för konsumenten.

Det förtjänar påpekas att tillsats med andra halogener än klor inte förekommer.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo521 yrkande 6.

Vad gäller yrkandena i motion Jo511 (mp) om bidrag till dem som
drabbats av försurat grundvatten hänvisas till redogörelsen ovan om naturvårdsverkets
försöksverksamhet på området. Verket har dessutom administrerat
viss bidragsverksamhet för åtgärder mot surt vatten i enskilda
vattentäkter. Utskottet vill även erinra om vad som anfördes i samband
med utskottets behandling av årets budgetproposition. Utskottet upprepade
sin tidigare uttryckta inställning att verksamheten även framdeles bör
inriktas på fortsatta försök samt kartläggning av grundvattenförsumingen 21

och behovet av åtgärder. I avvaktan på att dessa försök och kartläggningsarbeten
avslutas var utskottet inte berett att tillstyrka en eventuell bidragsverksamhet
för åtgärder mot surt grundvatten (1988/89:JoU 13). Med
det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo511 och J0886 yrkande 3.

Gränsvärden m. m.

Motionerna

Sänkning av gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester, nitrat och kvicksilver
i livsmedel, liksom kontinuerlig mätning av yt- och grundvatten
begärs i motion Jo523 (s) yrkandena 1 och 3. Motionärerna i motion Jo539
(s) påtalar behovet av en utredning för att klarlägga sambandet mellan
försurning och jordbruksmetoder å ena sidan och livsmedlens mineralämnesbalans
och dennas inverkan på människors hälsa å den andra. Enligt
motion Jo505 (mp) skall myndigheterna lämna redogörelser för hur
gränsvärdena sätts och för de värderingar som ligger bakom detta arbete
(yrkande 1), och listor publiceras på aktuella gränsvärden för livsmedel
och för vilken befolkningsgrupp de gäller (yrkande 2). Befintliga gränsvärden
skall användas så att de aktivt bidrar till att främja vår hälsa (yrkande
4).

En kartläggning av dioxinförekomsten i fisk längs Norrlandskusten begärs
i motionerna Jo502 (s) och Jo546 (vpk). Enligt mp-motionen Jo429
bör man sänka gränsvärdet för kvicksilver i fisk från 1,0 mg till 0,5 mg
(yrkande 1), få till stånd en övergripande kartläggning av metaller, cesium
och dioxin i fisk i Gävleborgs län (yrkande 2) samt svartlista Vättemrödingen
till dess de genomsnittliga värdena för dioxiner understiger 5
pikogram dioxin (Eadon) per gram fisk (Jo512 (mp) yrkande 1). Fiskarena
runt Vättern skall hållas ekonomiskt skadeslösa av förorenaren, och de tre
senaste årens normala fångster skall utgöra underlaget för beräkning av
ersättningen (yrkande 2). Slutligen yrkas att livsmedelsverket skall utöka
kontrollen av och upprätta gränsvärden för gifter i fisk (Jo429 yrkande 3).

Utskottets överväganden

Inledningsvis vill utskottet i detta sammanhang fästa uppmärksamheten
på den missuppfattning och felaktiga information som vidlåder begreppet
”giftfria” livsmedel. Enligt utskottets mening är begreppet så oklart att det
knappast kan gagna en vederhäftig konsumentupplysning. Bekämpningsmedel
och andra främmande ämnen används av olika skäl i delar av
livsmedelsprocessen. I livsmedlen förekommer emellertid också ämnen
som härrör sig från sådana verksamheter utanför livsmedelsprocessen som
negativt påverkar miljön, liksom naturliga men icke desto mindre skadliga
ämnen såsom t. ex. solanin i potatis. Avgörande för bedömningen av
livsmedlens tjänlighet måste i samtliga fall givetvis vara ämnenas eventuella
förekomst och skadeverkan i den slutliga produkten. För detta fastställs
gränsvärden som måste sättas med största restriktivitet. I de fall det
visar sig omöjligt eller förenat med stora svårigheter att fastställa gränsvär -

1988/89: JoU14

den är det särskilt viktigt att konsumenterna erhåller goda kostråd och
vederhäftig information. Utvecklingen av analysmetoder och andra kontrollformer
måste fortsätta så att konsumenterna erbjuds så säkra livsmedel
som möjligt.

Ökade resurser har de senaste åren avsatts för det arbete med kartläggning
och analys av miljögifter i våra livsmedel som pågår på flera områden.
För budgetåret 1987/88 förstärktes naturvårdsverkets resurser för
analys av miljögifter, bl. a. gifter i våra vatten och i fisk — främst dioxin
—, och för verksamheten anslås sedan dess mer än 7 milj. kr. per år. För
innevarande budgetår har anvisats 1 milj. kr. för livsmedelsverkets undersökningar
av miljögifter i livsmedel. Enligt vad utskottet erfarit är dioxinhalten
i livsmedel ett av verket prioriterat område där utvecklingen nogsamt
kommer att bevakas. Det kan tilläggas att livsmedelsverket nyligen
gett ut ett temanummer om dioxiner i tidskriftsserien Vår föda. Även
kemikalieinspektionen, som är central myndighet för kemikalieanvändningen,
kommer att för nästa budgetår tillföras en betydande resursförstärkning.

Enligt vad utskottet erfarit pågår både inom livsmedelsverket och i
nordisk regi översyn av gränsvärdena i syfte att skärpa nuvarande bestämmelser.
Båda arbetena är omfattande och avser — förutom bekämpningsmedel
— bl. a. metaller och mögelgifter. Ett nordiskt förslag beträffande
bekämpningsmedel i spannmål och potatis har nyligen antagits av livsmedelsverket.
Arbete pågår även med att under nästa år framlägga förslag om
ändrade bestämmelser om främmande ämnen i frukt och grönsaker. Den
svenska översynen bedrivs jämsides med den nordiska. Vissa beslut om
skärpta gränsvärden för bl. a. vissa svampmedel har redan under detta år
fattats i Sverige.

Med det anförda får syftet med motion Jo523 yrkande 1 anses tillgodosett.
Motionen påkallar ingen vidare åtgärd från riksdagens sida.

Kontrollen av främmande ämnen i fisk måste av naturliga skäl åstadkommas
med delvis andra medel än kontrollen av de flesta andra livsmedel.
Fastställda gränsvärden får i stor utsträckning ersättas med rekommendationer
om begränsning av konsumtionen och förbud mot försäljning
av fisk från s. k. svartlistade sjöar och fjärdar. Fastställande av gränsvärden
i traditionell bemärkelse skulle stöta på så gott som oöverstigliga
praktiska problem i kontrollhänseende, i synnerhet vad gäller fångsterna
från våra hav som landas i ett otal hamnar.

Utskottet avstyrker motionerna Jo429 yrkandena 1 och 3, Jo502 och
Jo546 i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.

I den mån motion Jo429 yrkande 2 om vissa åtgärder i Gävleborgs län
inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört ovan avstyrks motionen
med hänvisning till vad som uttalades i liknande frågor i samband
med utskottets behandling av bilagorna 11 och 16 i årets budgetproposition
(JoU 12 och 13).

Med anledning av motion Jo512 yrkande 1 om svartlistning av Vättemrödingen
har utskottet inhämtat att livsmedelsverket år 1987 gjort en
undersökning av dioxinhalten i röding fångad vid olika platser i Vättern.
Verkets rekommendation, som grundade sig på riskbedömningar gjorda

1988/89: JoU 14

av en grupp nordiska toxikologer, innebar en begränsning av konsumtionen
till i genomsnitt två gånger per månad. Enligt verket torde detta inte
innebära någon inskränkning av nuvarande konsumtionsvanor. Även om
det tolerabla veckointaget skulle överskridas någon enstaka gång anser
livsmedelsverket detta inte innebära någon hälsorisk. Härmed avstyrker
utskottet motionsyrkandet.

Utskottet har i annat sammanhang avstyrkt en motion om ersättning ur
miljöskadeförsäkringen till yrkesfiskare som tvingas upphöra med sitt
fiske på grund av miljöfarliga utsläpp. Utskottet uttryckte förståelse för
motionens syfte men ansåg att en utvidgning av miljöskadeförsäkringen i
den riktning som förordades av motionärerna skulle innebära väsentliga
och oönskade ändringar av försäkringsvillkoren (prop. 1987/88:85,
JoU23, rskr. 373). Utskottet gör samma bedömning med avseende på
motion Jo512 yrkande 2 om ekonomisk ersättning till fiskarena runt Vättern
och vill betona risken för att — med ett avsevärt utvidgat ansvarsområde
— konstruktionen med en försäkring skulle kunna äventyras. En
sådan utgång skulle inte gynna vare sig yrkesfiskarena eller andra som
drabbas av miljöskador. Motionen avstyrks.

I sin egenskap av beslutsfattande myndighet i fråga om gränsvärden
lämnar livsmedelsverket information om gällande gränsvärden dels i verkets
kungörelser om främmande ämnen och tillsatser, dels i den av verket
publicerade skriften Tillsatser i livsmedel. I den mån motionären med
motion Jo505 även avser för konsumenten något mer lättillgänglig information
vill utskottet hänvisa till vad som sägs i detta betänkande under
avsnittet om information och rådgivning. Yrkandena 1 och 2 i motionen
avstyrks med hänvisning härtill.

I anslutning till yrkande 4 i motion Jo505 vill utskottet framhålla att
gränsvärden för främmande ämnen m. m. i livsmedel givetvis bör bestämmas
så att eventuella hälsorisker m. m. minimeras. Det torde dock ligga i
sakens natur att gränsvärden — inte ens om gränsvärdet sätts till noll —
aldrig kan, som motionären yrkat, ”aktivt bidra” till att främja folkhälsan.
Motionen avstyrks i denna del.

Utskottet har erfarit att regeringen — till följd av riksdagens beslut om
miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, m. m. (prop. 1987/88:128,
JoU24, rskr. 374) — har uppdragit åt livsmedelsverket att i samråd med
lantbruksstyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet utreda om försurningen
av åkermark medför hälsorisker genom ökad upptagning av kadmium
i grödan. Även effekterna av ökat upptag av andra tungmetaller bör
utredas. Uppdraget skall redovisas senast den 1 oktober 1989. I avvaktan
härpå avstyrks motionerna Jo523 yrkande 3 och Jo539.

Tillsatser m. m.

Motionerna

En ny och okänd livsmedelstillverkning med ”falska” livsmedel och näringsfattiga
tillsatser framställda på syntetisk väg måste enligt vpk:s partimotion
Jo24 yrkande 1 även den omfattas av livsmedelskontrollen. De

1988/89: JoU14

ursprungliga metoderna för livsmedelstillverkning måste bevaras och användas.
Enligt motion Jo526 (s) bör livsmedelslagen ändras så att viss mat
— bl. a. ”fuskmat” — inte får saluföras.

Användningen av konserveringsmedel i livsmedel bör minska och alla
onödiga tillsatser slopas enligt motion Jo523 (s) yrkande 2. Naturfrämmande
konserveringsmedel bör vara förbjudna inom två år (Jo27 (mp)
yrkande 15). I motion Jo530 delvis (fp) framhålls att beteckningen ”berikningsmedel”
är inadekvat och bör i livsmedelslagstiftningen därför ersättas
av t. ex. ”näringstillsats”.

Utskottets överväganden

Utskottet delar visserligen i allt väsentligt motionärernas syn på det slag av
livsmedel som beskrivs i motionerna Jo24, Jo526 och Jo530 i aktuell del
men anser att syftet med motionerna bättre uppnås genom utnyttjande av
de möjligheter märkningssystemet ger. Deklaration av olika slag av tillsatser
och berikningsmedel är i dag många gånger svårförståelig för konsumenten.
Genom att tillsatserna i stället deklareras med det gruppnamn som
bäst beskriver funktionen, följt av antingen E-nummer eller vedertaget
namn, ökar konsumentens möjlighet att bedöma tillsatsen. För att underlätta
för konsumenten att förstå vad ett berikningsmedel består av bör —
vilket också föreslås av jordbruksministern — dessa medel deklareras med
namnen på motsvarande näringsämnen. Över huvud taget sätter utskottet
stor tilltro till den betydelse ett tydligt och välutvecklat märkningssystem
kan få för konsumentens möjligheter att medvetet välja vissa typer av
livsmedel. I sammanhanget vill utskottet erinra om den betydligt strängare
syn på redligheten i livsmedelshanteringen som präglar regeringens förslag.
Med det anförda finner utskottet syftet med motionerna Jo24 yrkande
1, Jo526 och Jo530 delvis i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna
avstyrks.

Enligt vad utskottet erfarit har livsmedelsverket beslutat ta initiativet
till en undersökning om i vilken utsträckning konserveringsmedel används
i onödig omfattning i vissa livsmedel. 1 avvaktan på resultatet av undersökningen
och med hänvisning till vad utskottet anfört ovan om märkningssystemets
möjligheter och om redligheten i livsmedelshanteringen
avstyrker utskottet motionerna Jo27 yrkande 15 och Jo523 yrkande 2.

Internationellt arbete
Motionerna

Vpk anser i motion Jo24 yrkande 22 att regeringen bör ges i uppdrag att
inbjuda till en internationell arbetsgrupp för frågor kring livsmedelskvalitet
och kontroll. Enligt mp-motionen Jo27 skall Sverige inom GATT verka
för ett vidgat kvalitetsbegrepp där hänsyn tas även till miljön och till
formerna för djurhållningen (yrkande 2). Regeringen bör med kraft verka

1988/89: JoU 14

för att ändra de internationella avtal som Sverige har ingått och som kan
utgöra hinder för ett importförbud för oacceptabelt producerade livsmedel
(Jo534 (mp) yrkande 2).

Utskottets överväganden

Utskottet har under andra avsnitt i detta betänkande redogjort för Sveriges
deltagande i det arbete som pågår på olika plan inom det internationella
området, bl. a. utbyte på myndighetsnivå av information och erfarenheter
beträffande importkontrollen och gränsvärden för olika främmande
ämnen i livsmedel. När det gäller det internationella samarbetet vill utskottet
särskilt peka på vad som utförs inom den nordiska gemenskapen
och som på livsmedelsområdet baserar sig på det nya samarbetsprogram
som gäller sedan april 1988. Satsningar kommer att under planeringsperioden
göras på kost- och näringsfrågor, samordning på myndighetsområdet,
toxikologi och riskvärdering samt livsmedelskontroll. Samarbetet omfattar
även konsumentutbildning och konsumentinformation. Stor vikt kommer
att läggas vid arbetet med att söka överensstämmelse med bl. a. de
regler man strävar mot inom EG. Utskottet vill i sammanhanget erinra om
jordbruksministerns förslag i bilaga 11 till årets budgetproposition att
livsmedelsverket bör tillföras en ökning med 440000 kr. för handläggning
av internationella livsmedelsfrågor (prop. 1988/89:100, JoU12, rskr. 156).
Det finns också skäl att påminna om det livliga internationella samarbete
som regelmässigt förekommer inom forskningens olika områden.

Liksom på de flesta andra områden är även inom livsmedelskontrollen
ökade kunskaper om fakta och företeelser i hög grad avhängiga av ett
fruktbart internationellt samarbete. 1 synnerhet är små nationer som Sverige
beroende av vad som händer på den internationella arenan. Det är
glädjande att kunna konstatera att vårt land i flera avseenden också kan
bidra till utvecklingen med kunskaper och erfarenheter.

Av det anförda torde framgå att utskottet fäster stor vikt vid Sveriges
deltagande i utvecklingen på det internationella området. Utskottet är
emellertid inte berett att i dagsläget tillmötesgå kravet i motion Jo24
yrkande 22 på inbjudan till en internationell arbetsgrupp för frågor kring
livsmedelskvalitet och kontroll. Motionen bör således inte medföra någon
riksdagens åtgärd.

Det nordiska samarbetet har bl. a. lett till den gemensamma nordiska
utgångpunkten inom GATT att även andra än rent hälsomässiga skäl i
vissa fall bör kunna accepteras i GATT:s regelsystem. Frågor av etisk
innebörd kommer att tas upp i GATT:s pågående handelsförhandling, den
s.k. Uruguay-rundan. Som tidigare nämnts kan det gälla t. ex. förbud att
saluhålla valkött, använda köttmjöl från sjuka djur eller utnyttja djur
producerade med hjälp av genteknik liksom förbud mot användandet av
hormoner i tillväxtbefrämjande syfte.

Med det anförda anser utskottet syftet med motion Jo27 yrkande 2 i allt
väsentligt tillgodosett och avstyrker motionen.

Med anledning av motion Jo534 om ändring av vissa internationella
avtal vill utskottet framhålla att den allmänt vedertagna principen att

1988/89: JoU 14

ingångna avtal skall hållas givetvis också måste gälla i det internationella
samarbetet. Utskottet avstyrker motion Jo534 yrkande 2.

Organisation av den allmänna offentliga
livsmedelskontrollen

Propositionen

Regeringen föreslår (s. 14 ff) att livsmedelslagen ändras för att göra det
möjligt för livsmedelsverket att i högre grad än för närvarande styra
livsmedelskontrollen. För att livsmedelsverket skall kunna meddela styrande
föreskrifter för tillsynen bör 28 § kompletteras med ett uttryckligt
bemyndigande med denna innebörd för regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer. Verket ges också ett större ansvar än hittills för
tillsyn av olika livsmedelsanläggningar. För att kunna fullgöra uppgifterna
bör verket tillföras ytterligare livsmedelstekniker.

Länsstyrelserna föreslås även i fortsättningen fungera som stödjande och
rådgivande organ gentemot miljö- och hälsoskyddsnämnderna.

Miljö- och hälsoskyddsnämnderna skall enligt förslaget fortfarande ha
ansvar för godkännande av livsmedelslokaler och för den omedelbara
tillsynen över efterlevnaden av livsmedelslagstiftningen, utom i de fall
verksamheten står under livsmedelsverkets direkta kontroll. I propositionen
föreslås att 24 § livsmedelslagen ändras så att regeringen ges möjlighet
att föreskriva avsteg från huvudprincipen att miljö- och hälsoskyddsnämnden
utövar den omedelbara tillsynen inom vaije kommun.

Det görs en tydlig fördelning av ansvaret för tillsyn och godkännande av
livsmedelslokaler. Livsmedelsföretag där värdet av årsproduktionen överstiger
150 milj. kr. bör i stor utsträckning falla under livsmedelsverkets
ansvarsområde. För företag med en årsproduktion mellan 50 och 150 milj.
kr. bör branschtillhörighet i första hand vara avgörande för ansvarsfördelningen,
medan företag med en årsproduktion lägre än 50 milj. kr. normalt
bör falla inom miljö- och hälsoskyddsnämndernas ansvarsområde. Livsmedelsverket
bör ha möjlighet att gör avsteg från dessa generella regler.
Jordbruksministern avser att senare förelägga regeringen ett förslag om
hur ansvarsfördelningen mellan livsmedelsverket och miljö- och hälsoskyddsnämnderna
bör ske. Föreskrifter härom bör kunna träda i kraft den
1 januari 1990.

Jordbruksministern anser det väsentligt att kommunernas kompetens på
området upprätthålls och förstärks och framhåller den möjlighet till förstärkning
av tillsynen som kan uppnås genom möjligheten att genom ett
formaliserat samarbete ordna kontrollen genom mellankommunal samverkan.
Det bör även framhållas att livsmedelsverket har rätt att enligt
gällande bestämmelser i enskilda fall vid behov utföra kontroll även av
sådana anläggningar där miljö- och hälsoskyddsnämnden har det direkta
tillsynsansvaret. Enligt jordbruksministern bör denna möjlighet inte utnyttjas
annat än i undantagsfall.

Livsmedelsverkets organisation bör ses över för att öka verkets möjlig -

1988/89: JoU14

heter att utföra kontroll och stödja miljö- och hälsoskyddsnämnderna i
deras kontrollverksamhet. Översynen bör göras av verket självt.

Motionerna

Bättre samordning mellan berörda myndigheter och en helhetssyn på
myndigheternas åtgärder i fråga om kost och miljö är enligt motion
1987/88:Jo516 (fp) nödvändig. Centerpartiet vill ge kommunerna möjlighet
att överta ansvaret för tillsynen av de speciella anläggningarna (Jo25
yrkande 2).

Vpk betonar i sin partimotion Jo24 risken för att livsmedelsföretag som
har köpts upp av företag med annan produktion i stället för att investera i
t. ex. forskning och utveckling överför vinsterna till andra delar av företagsgruppen.
Livsmedelskontrollen måste vara uppmärksam på dessa förhållanden
(yrkande 2). Även vpk vill utöka kommunernas roll i kontrollorganisationen.
Kommunerna bör ha tillsyn också över större anläggningar
och dessutom ansvara för livsmedelskontrollen. Avslag yrkas därför på de
förslag om ändring av 24 och 26 §§ livsmedelslagen som syftar till att
förstärka livsmedelsverkets styrning av livsmedelskontrollen (yrkande 3).
Livsmedelsverkets roll som central tillsynsmyndighet bör i stället förstärkas
genom att verket ges möjlighet att t. ex. bistå kommunerna med
experthjälp, utbildning, konsulter m. m. (yrkande 4).

I avvaktan på återupprättande av ett institut för folkhälsan yrkas i
motion Jo22 (fp) att socialstyrelsen bör ha huvudansvaret för information
och rådgivning om livsmedel (yrkande 2).

Enligt yrkande 11 i motion Jo27 bör länsstyrelserna tillföras 7,2 milj. kr.
för samordning av livsmedelskontrollen, och de ideella organisationerna
bör ges plats i livsmedelsverkets styrelse (yrkande 17).

Utskottets överväganden

Utskottet kan i likhet med jordbruksministern konstatera att utvecklingen
på livsmedelsområdet mot mer storskaliga och komplicerade produktionsprocesser
och distributionssystem måste på kontrollområdet mötas med
förändringar i ansvarsfördelning, resurser och formerna för kontrollens
utförande. Utskottet finnér regeringens förslag om ansvarsfördelningen
väl avvägt och kan konstatera att förslaget om en starkare ställning för
livsmedelsverket har fått ett överlag positivt bemötande av remissinstanserna.
En principiell decentralisering av kontrollen i enlighet med vad som
föreslås av centerpartiet och vpk skulle enligt utskottets mening bl. a.
kunna äventyra en i hela landet likartad offentlig livsmedelstillsyn. Utskottet
vill erinra om den möjlighet livsmedelsverket ges att i vissa fall
frångå den generella ansvarsfördelningen och som innebär att ansvaret för
tillsynen av en viss anläggning eller anläggningstyp kan överföras såväl
från livsmedelsverket till miljö- och hälsoskyddsnämnd som från nämnd
till verket. Avsikten med en förändrad ansvarsfördelning är inte att vaije
anläggning som är krävande från kontrollsynpunkt generellt skall föras till
livsmedelsverkets ansvarsområde. I många fall måste ansvaret kunna vila

1988/89: JoU 14

på kommunen, även om detta skulle innebära att kommunen måste skaffa
egen erforderlig kompetens eller köpa tjänster, t. ex. från någon annan
kommun. Utskottet vill emellertid betona vikten av att kommunernas
kompetens på området upprätthålls. I sammanhanget finns även anledning
understryka att möjligheterna till mellankommunal samverkan bör
kunna prövas i ökad omfattning. Som jordbruksministern betonar är
givetvis i dessa fall stöd från livsmedelsverket och länsstyrelsen särskilt
angeläget. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om
ansvarsfördelningen och avstyrker motion Jo24 yrkandena 3 och 4.

Med det anförda avstyrker utskottet även motion Jo25 yrkande 2.

På samma grund avstyrker utskottet motion Jo24 yrkande 2.

Även motion Jo27 yrkande 11 avstyrks med hänvisning till vad utskottet
anfört ovan. Beträffande motionens förslag om de ideella organisationernas
representation i livsmedelsverkets styrelse vill utskottet erinra om att
styrelseledamöter i ämbetsverken i förekommande fall utses av regeringen.
Motionens yrkande 17 avstyrks således.

Utskottet har inledningsvis i detta betänkande framhållit det intima
sambandet mellan kost och hälsa. Utskottet har också anslutit sig till
jordbruksministerns uppfattning att ansvaret för livsmedlens kvalitet i
första hand måste vila på livsmedelskedjan i sin helhet. Garantier för att
detta ansvar verkligen uppfylls skapas enligt utskottets mening bäst genom
en sådan uppbyggnad av den offentliga kontrollen som föreslås i propositionen,
vilket givetvis inte får hindra samverkan mellan myndigheter inom
och utom kontrollorganisationen. Ett bra exempel på sådan samverkan är
det program för kost och hälsa som är resultatet av ett samarbete mellan
socialstyrelsen, konsumentverket och livsmedelsverket. Ett annat exempel
är den kost- och hälsogrupp med delat ordförandeskap som har inrättats
av socialstyrelsen och livsmedelsverket. Innan resp. myndighet avger yttrande
i ett ärende har synpunkter inhämtats från gruppen. Enligt vad
utskottet erfarit är över huvud taget samarbetet dessa myndigheter emellan
mycket gott. Anledning att tillmötesgå kraven i motion Jo22 om
ändrad inriktning av huvudansvaret för information och rådgivning saknas
enligt utskottets mening. Motionens yrkande 2 avstyrks således. Med
det anförda avstyrker utskottet även motion 1987/88:Jo516.

Köttbesiktningen

Propositionen

Lagen (1959:99) om köttbesiktning m. m. föreslås upphävd och ersatt med
föreskrifter för köttkontroll som meddelas med stöd av livsmedelslagen.
Utgångspunkten skall vara att en effektiv och likformig köttkontroll upprätthålls
i hela landet. Föreskrifterna skall inte hindra en småskalig slakteriverksamhet.

För att inte den lokala utvecklingen skall motverkas bör bestämmelserna
anpassas i fråga om de mindre slakterierna, gårdsslakterierna och renslakteriema.
Besiktningen bör t. ex. kunna utföras av personal vid ett näralig -

1988/89: JoU14

gande kontrollslakteri eller som sidouppdrag för en distriktsveterinär eller
annan allmänpraktiserande veterinär.

Förutsättningarna för ambulerande slaktenheter bör prövas för att tillgodose
behovet av slaktmöjligheter på de gårdar som själva säljer sina
produkter till konsumenterna. Erfarenheter kan här hämtas från de ambulerande
enheter som redan finns för renslakt. Vissa grundkrav, såsom
tillgång till besiktningsställe, kylutrymme och plats för laboratorieanalyser,
måste ställas på verksamheten. Besiktning av veterinär, liksom omhändertagande
av restprodukter måste också kunna arrangeras på ett
ändamålsenligt sätt. Jordbruksministern avser att föreslå regeringen att
livsmedelsverket ges i uppdrag att närmare utreda förutsättningarna för
sådan slakt från bl. a. hygieniska och organisatoriska utgångspunkter.

Motionen

Vpk begär i sin partimotion Jo24 yrkande 20 riksdagens uttalade stöd för
en småskalig slakteri verksam het och en utredning med förslag som värnar
den småskaliga slakteriproduktionen vid en förändrad köttbesiktning.

Utskottets överväganden

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om upphävande av lagen om köttbesiktning
och ansluter sig i övrigt till de synpunkter som framförs i
propositionen om den småskaliga slakt eri verksamheten.

Den bärande principen om en likartad och effektiv offentlig livsmedelskontroll
bör enligt utskottets mening kunna tillgodoses med vad jordbruksministern
anfört. Samtidigt kan den småskaliga produktionens intressen
tillvaratas bl. a. genom att kraven på anläggningarna anpassas till de förutsättningar
som gäller för varje enskild anläggning.

Utskottet finner således syftet med motion Jo24 yrkande 20 tillgodosett.
Motionen bör inte påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Livsmedelsverket har i en promemoria som överlämnats till utskottet
ifrågasatt om livsmedelslagen i föreslagen utformning ger möjlighet att
omhänderta kött som saluförs utan att ha besiktigats eller som inte godkänts
vid besiktningen. Enligt utskottets mening inrymmer lagen en sådan
möjlighet, nämligen med stöd av 27 § första stycket jämfört med 16 §
andra stycket och 11 §. Utskottet anser därför inte att någon jämkning av
lagtexten är påkallad i detta avseende.

Köttkontrollen i övrigt

Propositionen

En kartläggning av importkontrollen av kött skall enligt förslaget läggas till
grund för föreskrifter om en skärpt och mera likformig kontroll av importen
av kött.

Kontrollen administreras i stor utsträckning av livsmedelsverket. Enligt
av regeringen meddelade bestämmelser får kött bara föras in över sådana

1988/89: JoU 14

orter där det hos miljö- och hälsoskyddsnämnden finns en av livsmedels- 1988/89: JoU 14

verket förordnad veterinär för kontroll av köttet. I sina föreskrifter för

importkontrollen har livsmedelsverket förtecknat över vilka orter kött får

föras in i landet. Av föreskrifterna följer att det fordras särskilt tillstånd för

införsel av kött och tillståndet kan villkoras av att köttet kommer från en

anläggning som har godkänts av livsmedelsverket. Varje parti undersöks.

Köttet skall vara åtföljt av ett intyg utfärdat i ursprungslandet. Av intyget
skall bl. a. framgå att varan är tjänlig som människoföda och att den har
hanterats och förvarats i utrymmen som håller tillräckligt låg temperatur.

För införsel av kött och andra livsmedel av animalt ursprung kan också
krävas tillstånd enligt den veterinära införselkungörelsen. De bestämmelserna
syftar bl. a. till att förhindra att smittsamma djursjukdomar kommer
in i landet.

Principen om en likartad kontroll oavsett varornas ursprung kan sägas
vara i huvudsak uppfylld beträffande de importerade köttvarorna. Genom
kravet att varorna skall komma från en av livsmedelsverket godkänd
anläggning ställs i princip samma fordringar som här hemma på kontrollen
och förhållandena vid produktionsanläggningarna i ursprungslandet.

Det har visat sig att bedömningarna vid undersökningen av köttvarorna
varierar mellan de olika miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Det förtjänar
därför understrykas att kontrollen skall utföras lika i alla delar av landet.

Med hänsyn härtill har jordbruksministern funnit anledning att närmare
kartlägga hur importkontrollen utförs och kommer att föreslå regeringen
att livsmedelsverket får i uppdrag att utföra en sådan undersökning. Kartläggningen
bör ligga till grund för överväganden om behovet av skärpta
regler för kontrollen. Målet skall vara hög ambitionsnivå och likformig
kontroll.

Jordbruksministern tar särskilt upp frågan om kontrollen av kött med
avseende på bekämpningsmedelsrester och rester av veterinärmedicinska
preparat. En sådan kontroll bör utföras i större utsträckning än nu och avse
både inhemskt producerat och importerat kött. Det framhålls som viktigt
att utvecklingen av analysmetoder och annan teknik påskyndas. Kunskaperna
bör efter hand omsättas i skärpt kontroll. Kostnaderna för en skärpt
importkontroll bör täckas genom importavgifter och för motsvarande
inhemsk kontroll av prisregleringsmedel.

Vid kontrollen av rester av veterinärmedicinska preparat är man i
huvudsak hänvisad till att använda sig av laboratorieanalyser. Det saknas i
dag analysmetoder för att påvisa rester av kemoterapeutika i låga doser i
kött. Jordbruksministern anser det därför viktigt att bättre undersökningsmetoder
utvecklas.

Motionerna

Centerpartiet framför i motion 1987/88:Jo528 yrkande 2 krav på skärpning
av förbudet mot antibiotika i djurfoder genom att sådan behandling
bör tillåtas endast av djur med sjukdomssymptom. Eftersom det är angeläget
att importkontrollen av kött är likformig i hela landet och att samma 31

krav ställs på det importerade som det inhemskt producerade köttet bör
enligt vpk:s motion Jo24 yrkande 21 livsmedelsverket ha ansvaret för
kontrollen.

1 motion Jo27 yrkande 16 (mp) begärs att livsmedelsverket ges i uppdrag
att göra en översyn av hållbarhetstidema för de köttprodukter som inte är
helkonserver.

Utskottets överväganden

Enligt reglerna i foderlagen (1985:295) och foderförordningen (1985:879)
måste antibiotika förskrivas av veterinär i varje enskilt fall. Möjligheterna
att se till att det svenska köttet inte innehåller rester av veterinärmedicinska
preparat är förhållandevis goda. När det gäller det importerade köttet
är man däremot i huvudsak hänvisad till möjligheterna att genom laboratorieanalyser
spåra rester av preparaten. Enligt vad utskottet erfarit saknas
i dag analysmetoder för att påvisa rester av kemoterapeutika i låga doser i
kött. Vid livsmedelsverket pågår emellertid metodutveckling för att i ökad
utsträckning kunna påvisa resthalter av olika slag och ansträngningarna
för att utveckla analysmetoder bör öka. Härutöver bör prövas om inte
andra möjligheter än laboratorieanalys kan användas, t. ex. överenskommelser
om intyg från importlandet som visar att köttet uppfyller de svenska
kraven även i detta avseende. Lantbruksstyrelsen har på förekommen
anledning uppmärksamheten riktad mot den praktiska tillämpningen av
de regler som gäller för antibiotikaanvändningen och har — i syfte att
åstadkomma en bättre efterlevnad — anordnat samordningskonferenser
med deltagande av foderproducenter, läkemedelstillverkare och berörda
myndigheter. 1 nära samarbete med livsmedelsverket pågår studier och
försöksverksamhet för att söka komma till rätta med de negativa effekter
som den minskade användningen av antibiotika och kemoterapeutika
medfört. Bl. a. görs en översyn av de veterinärmedicinska preparaten i
syfte att skärpa bestämmelserna beträffande karenstidemas längd. Den
nya djurskyddslagens krav på djurhållningen bör enligt utskottets mening
på sikt medföra att användningen av läkemedel minskar. Utskottet har
tidigare understrukit vikten av att regeringen och lantbruksstyrelsen noga
följer utvecklingen och vid behov vidtar de ytterligare åtgärder som kan
visa sig nödvändiga. Utskottet utgår från att detta arbete fortsätter. Med
det anförda finnér utskottet syftet med motion 1987/88 :Jo528 yrkande 2
tillgodosett. Motionen bör inte föranleda någon ytterligare riksdagens
åtgärd.

Till skillnad från vad som framförs i motion Jo24 delar utskottet jordbruksministerns
bedömning av behovet av en kartläggning av importkontrollen
av kött med den inriktning som förslås i propositionen. Med det
anförda avstyrker utskottet motion Jo24 yrkande 21.

Hållbarhetstiden för vissa köttprodukter är enligt utskottets mening ett
problem som bäst löses i samförstånd mellan livsmedelsverket och branschen.
Utskottet utgår från att livsmedelsverket har uppmärksamheten
riktad även på denna fråga. Med det anförda avstyrker utskottet motion
Jo27 yrkande 16.

1988/89: JoU14

Kontrollen av förpackningar och husgeråd
Propositionen

Livsmedelslagstiftningen syftar även till att förhindra användningen av
olämplig utrustning och olämpliga livsmedelsförpackningar men reglerar
inte tillverkning och saluhållning av olika redskap och förpackningar.
Livsmedelsverkets befogenheter att ingripa mot sådana kemiska hälsorisker
som har samband med livsmedelsförpackningar och husgeråd är för
närvarande otillräckliga. Eftersom det enligt jordbruksministern är angeläget
att livsmedelsverket har ett odelat ansvar för frågor som hänger samman
med kontrollen av hantering och import av förpackningsmedel för
livsmedel bör huvudmannaskapet även för livsmedelsförpackningar och
husgeråd läggas på verket. 1 propositionen föreslås även att livsmedelsverket
ges erforderliga bemyndiganden enligt lagstiftningen om kemiska produkter
och att verket förordnas som tillsynsmyndighet enligt samma lagstiftning.

I propositionen föreslås vidare att livsmedelsverket får i uppdrag att
närmare överväga utformningen och finansieringen av den offentliga tillsynen.
En utgångspunkt i detta arbete bör enligt jordbruksministern vara
att Normpacks verksamhet och egentillsyn utnyttjas så att kontrollen kan
utföras så enkelt och billigt som möjligt och i huvudsak kan inskränkas till
inspektion och stickprov. Normpack är en överenskommelse om en svensk
materialnorm för livsmedelsförpackningar som ingicks år 1981 av ett antal
svenska tillverkare. Jordbruksministern avser att senare ta initiativ till nödvändiga
ändringar i regeringens föreskrifter om kemiska produkter. Vidare
avser jordbruksministern att utarbeta ett förslag om finansiering av den
provtagning och annan undersökning som skall ingå i tillsynen.

Motionen

PVC i förpackningar bör enligt vpk:s partimotion Jo24 förbjudas (yrkande

15) och skall inom ett år ha försvunnit ur livsmedelshanteringen (yrkande

16). Livsmedelsverket bör ges i uppdrag att snarast göra en översyn av
livsmedelsförpackningama och lämna förslag om hur och när olämpliga
sådana kan ersättas (yrkande 17).

Utskottets överväganden

Utskottet delar jordbruksministerns bedömning att livsmedelsverkets befogenheter
att ingripa mot kemiska hälsorisker som har samband med
livsmedelsförpackningar och husgeråd hittills har varit otillräckliga. Propositionens
förslag om ökade befogenheter för verket vad gäller kontrollen
av husgeråd, förpackningsmaterial och förpackningar för livsmedel innebär
enligt utskottets mening en väsentlig förbättring av nuvarande ordning.
I sammanhanget vill utskottet erinra om det regelsystem med normer
för livsmedelsförpackningar som utarbetas av Normpack efter mönster

1988/89: JoU 14

3 Riksdagen 1988/89. 16 sami. Nr 14

från långtgående bestämmelser i vissa andra länder. De företag som anslu- 1988/89: JoU 14

ter sig till Normpack förbinder sig att följa dessa normer. Inom regelsystemet
är även ett kontrollsystem under uppbyggnad.

Med det anförda finner utskottet syftet med yrkandena 15 — 17 i motion
Jo24 i allt väsentligt tillgodosett. Motionen bör i dessa delar inte påkalla
någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

Offentligt kontrollerad egentillsyn

Propositionen

Till grund för den löpande tillsynen föreslås läggas företagens egentillsyn,
som görs obligatorisk för i princip all livsmedelshantering. Av resursskäl
bör egentillsynen i den utsträckning det är möjligt anpassas till den kontroll
som på företagets eget initiativ finns för hanteringen och genomföras
enligt ett på varje företag fastställt kontrollprogram. Programmet bör avse
både hygien och förhållanden av betydelse för redligheten och skall upprättas
i enlighet med livsmedelsverkets föreskrifter. Kontrollprogrammet
skall ge tillsynsmyndigheten tillräcklig ledning för tillsynen och bör fastställas
av den myndighet som har ansvaret för godkännandeprövningen av
lokalerna där livsmedelshanteringen sker. Det framhålls som angeläget att
programmen revideras i den utsträckning som behövs för att effektiviteten
i kontrollen skall kunna upprätthållas. De bör därför innehålla bestämmelser
om revision. Eftersom upprättandet av kontrollprogrammet kommer
att vara starkt knutet till godkännandeprövningen är det angeläget att
livsmedelsverket meddelar erforderliga föreskrifter och ställer krav på de
samrådsförfaranden som är nödvändiga för att prövningen skall bli en
stabil utgångspunkt för kontrollen.

Bestämmelserna om utnyttjandet av företagens egen produktionskontroll
i den offentliga kontrollen måste utformas med hänsyn till företagens
behov av att kunna skydda sig mot insyn från andra företag vad gäller
recept, tillverkningsprocesser och andra förhållanden av särskild betydelse
för konkurrenssituationen på marknaden.

I egenskap av central tillsynsmyndighet skall livsmedelsverket administrera
genomförandet av de förändringar som krävs för den ökade egentillsynen.

Jordbruksministern understryker särskilt att egentillsyn som en del av
den offentliga kontrollen aldrig får innebära att tillsynsmyndigheterna tar
den som intäkt för minskad vaksamhet.

Slutligen konstaterar jordbruksministern att nu gällande utformning av
29 § livsmedelslagen och 53 § livsmedelsförordningen ger livsmedelsverket
befogenhet att meddela de föreskrifter som kan erfordras.

Motionerna

Bestämmelser om årlig revision av livsmedelshanteringen i de större livsmedelsföretagen
av därtill auktoriserade revisorer begärs i motion Jo22

(fp) yrkande 1. Livsmedelsverket bör enligt motion Jo27 (mp) yrkande 4
ges i uppdrag att utarbeta förslag om en utvidgning av livsmedelskontrollen
till att omfatta även primärproduktionen.

Utskottets överväganden

Utskottet ansluter sig till vad jordbruksministern anfört om utformningen
av företagens egentillsyn. Utskottet delar således inte de synpunkter om
värdet av särskilda revisorer och krav på revisionsberättelse i de större
företagen som framförs i motion Jo22. Intresset av insyn tillgodoses enligt
utskottets mening bättre av de förslag till ändring i sekretesslagen i
hithörande avseenden som nyligen har lagts på riksdagens bord (prop.
1988/89:131). Enligt regeringens förslag får miljö- och hälsoskyddsnämnderna
möjlighet att offentliggöra i och för sig sekretesskyddade uppgifter
om en enskilds affärs- eller driftsförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat
som de inhämtat i sin tillsynsverksamhet, om intresset av
allmän kännedom om förhållanden som rör människors hälsa, miljön eller
redlighet i handeln eller ett liknande allmänintresse har sådan vikt att
uppgiften bör lämnas ut. Härigenom torde syftet med motionen komma
att bli i allt väsentligt tillgodosett. Med det anförda och i avvaktan på
riksdagens behandling av förslaget till ändring i sekretesslagen avstyrker
utskottet motion Jo22 yrkande 1.

Ett tillmötesgående av yrkande 4 i motion Jo27 skulle enligt utskottets
mening innebära uppbyggande av en kontrollapparat av en omfattning och
inriktning som knappast kan anses önskvärd. Med det anförda avstyrker
utskottet motionen.

Märkning av livsmedel
Propositionen

Märkningen av livsmedel ändras så att den i ökad utsträckning genom
tydlig och enkel information blir en hjälp för konsumenterna att välja
livsmedel. Märkning med ursprungsland införs på förpackade livsmedel.

På regeringens uppdrag har livsmedelsverket utvärderat de nuvarande
bestämmelserna om märkning av färdigförpackade livsmedel och lagt
fram förslag om förbättrad märkning. Förslaget innebär i huvudsak ändringar
i verkets egna föreskrifter och allmänna råd men i ett avseende —
märkning på små förpackningar - krävs en ändring i livsmedelsförordningen.
Jordbruksministern avser att återkomma till regeringen i denna
fråga.

Flera av livsmedelsverkets förslag avser varubeteckningen. Förslaget
syftar till att göra varubeteckningarna mer rättvisande. Om varans namn
inte tillräckligt tydligt anger varans slag, skall det ingå ett beskrivande
uttryck i varubeteckningen. Kravet på redlighet skall styra uppgiften om
varans slag. I dag krävs kvantitetsdeklaration för flertalet råvaror. Av
utrymmesskäl kombinerar många producenter ingrediensförteckning och
kvantitetsdeklaration, vilket blir onödigt komplicerat för konsumenten.

1988/89: JoU 14

Genom att endast kräva kvantitetsdeklaration av den för livsmedlet viktigaste
råvaran, kommer denna märkningsuppgift att framgå tydligare än
vad som nu är fallet. Deklaration av tillsatser och berikningsmedel är
många gånger svårförståelig för den vanlige konsumenten. Tillsatsernas
namn säger inte heller något om deras funktion i livsmedlet. Genom att
tillsatserna i stället deklareras med det gruppnamn som bäst beskriver
deras funktion, följt av antingen E-nummer eller vedertaget namn, ges
konsumenten ökade möjligheter att bedöma tillsatsen. För att underlätta
för konsumenten att förstå vad ett berikningsmedel består av bör det
tillåtas att dessa medel deklareras med namnen på motsvarande näringsämnen.

Ett av de viktigaste medlen för att förändra kostvanorna är ökad information,
t. ex. genom förbättrad märkning av livsmedlen, där bl. a. fetthalten
framgår tydligt. En tydlig fetthaltsdeklaration för mejeriprodukter och
olika köttprodukter är särskilt betydelsefull. För mjölk, grädde och motsvarande
syrade produkter samt smör och margarin bör fetthalten anges i
viktprocent. Obligatorisk fetthaltsdeklaration bör införas för köttprodukter
och köttfars samt ost, margarinost och mesvara. Livsmedelsverket
föreslår också regler för frivillig användning av beteckningarna ”lätt”,
”mager” och ”lättsockrad”.

Ökade kunskaper om kostens betydelse ur hälsosynpunkt har lett till ett
ökat intresse för symbolmärkning för nyttiga livsmedel. En sådan märkning
kan självfallet inte ersätta de obligatoriska märkningsuppgiftema
men kan vara värdefull som komplement eftersom den på ett iögonenfallande
sätt ger snabb information om livsmedlets värde ur näringssynpunkt.

Livsmedelsverkets utredning har endast omfattat märkning av förpackade
livsmedel. När det gäller oförpackade livsmedel har på jordbruksministerns
initiativ handelns organisationer åtagit sig att informera konsumenterna
om ursprungsland för frukt och grönsaker som säljs i lösvikt.

I dag finns inget generellt krav att importerade livsmedel skall märkas
med uppgift om det land där livsmedlet har producerats. Inom Permanenta
Nordiska utskottet för livsmedelsfrågor (PNUN) avser en projektgrupp
att våren 1989 lägga fram en rapport med förslag om gemensamma nordiska
märkningsbestämmelser. I förslaget behandlas även frågan om märkning
med ursprungsland. Jordbruksministern anser att uppgift om ursprungsland
är sådan information som konsumenten bör ha tillgång till.
Märkningsbestämmelserna bör därför ändras så att livsmedlets ursprungsland
tydligt framgår. Ursprungslandet skall anges om utelämnandet kan
vilseleda konsumenten om livsmedlets ursprung, vilket i praktiken innebär
att för importerade livsmedel ursprungslandet alltid skall framgå. En
sådan ändring innebär samtidigt en harmonisering med övriga Norden,
EG samt Codex Alimentarius märkningsstandard.

En förbättrad märkning av livsmedel är utan tvekan ett starkt instrument
för att öka konsumenternas möjligheter att välja önskad produkt.
Förändringar i de svenska märkningsbestämmelserna bör, så långt det är
möjligt, genomföras med hänsyn tagen till internationella bestämmelser.
Nämnda exempel på ändrade märkningsbestämmelser innebär enligt jord -

1988/89: JoU 14

bruksministern till övervägande del ett närmande till eller en harmonisering
med bestämmelser i EG:s och Codex märkningsstandarder.

Motionerna

Märkning av livsmedel med ursprungsland begärs i följande motioner:

1987/88:Jo250 (c) yrkande 4, 1987/88:Jo507 (c) yrkande 2, 1987/88:Jo515
(s), 1987/88:Jo525 (s), 1987/88:Jo526 (m), 1987/88:Jo528 (c) yrkande 7,
Jo24 (vpk) yrkande 13, Jo28 (s) och Jo257 (m) yrkande 6 delvis. S. k.
svenskmärkning av inhemskt framställda livsmedel bör inforas enligt motionerna
1987/88:Jo213 yrkande 3 och Jo257 yrkande 6 delvis (båda m).

Datummärkning — med plockningsdag, skördedag resp. forpackningsdag
— föreslås i motionerna 1987/88:JolO (c) yrkande 12 och
1987/88:Jo528 (c) yrkande 10. Liknande yrkanden framförs i motion Jo27
(mp) yrkandena 8 och 9. Datummärkning av chokladprodukter föreslås i
motionerna Jo20 (c) och Jo527 (s).

Producent- och tillverkarmärkning föreslås i motion 1987/88:Jo528 (c)
yrkande 11.

Tillsatser i vin bör anges genom märkning även på vinjorpackningarna
enligt motionerna 1987/88:Jo503 och Jo501 (båda c).

Enligt vpk:s motion Jo267 yrkande 15 bör innehållsdeklarationen för
livsmedel innehålla även antalet besprutningar, använda medel samt producentens
namn. Även enligt motion Jo27 (mp) yrkande 7 bör märkning
införas med de bekämpningsmedel som har använts i produktionen. Enligt
motion Jo505 från samma parti bör en speciell märkning införas för varor
som innehåller kemikalier nära de uppsatta gränsvärdena (yrkande 3).

I samarbete med Kontrollföreningen för alternativ odling (KRAV) bör
regler utarbetas för användandet i marknadsföringen av begreppen
”miljövänlig”, ”naturenlig” o. d. enligt motion Jo24 (vpk) yrkande 14.
Liknande yrkande framförs även i motion Jo267 yrkande 14 från samma
parti. Varumärkesskyddade produkter bör enligt förslag i motion Jo27 (mp)
märkas med ett speciellt kännetecken (yrkande 6) och positiv märkning bör
införas för animalieprodukter som har framtagits under mycket djurvänliga
förhållanden. Märkningen bör vara införd senast den 1 januari 1990 (yrkande
10).

I motion Jo510 (mp) framförs krav på korrekta specifikationer på produkterna
(yrkande 1) och förslag om märkning av s.k. fuskprodukter (yrkande
2). Dessa regler skall gälla även importerade dagligvaror (yrkande 3).

Regler för mineralvatten och annat bordsvatten efterlyses i motionerna
Jo503 (c) och Jo514 (mp). Reglerna bör utformas så att en anpassning sker
till EG:s regelsystem.

Utskottets överväganden

Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning om märkningens betydelse
för konsumenterna i valet av livsmedel. Med tydlig, enkel och vederhäftig
information bör en konsekvent genomförd märkning bli en god hjälp

1988/89: JoU 14

för konsumenterna att välja rätt livsmedel. Är informationen svårtydd
eller innehåller den uppgifter som från konsumentsynpunkt är mindre
väsentliga löper märkningen risk att förfela sitt syfte. Mot denna bakgrund
finner utskottet jordbruksministerns ställningstaganden väl avvägda.

Ett flertal motioner innehåller yrkanden om märkning av livsmedel med
ursprungsland. När det gäller förpackade livsmedel delar utskottet jordbruksministerns
uppfattning att märkningsbestämmelserna bör ändras så
att ursprungslandet tydligt skall framgå. Konsumentens behov av kunskap
om ursprungsland är givetvis detsamma när det gäller såväl förpackade som
oförpackade livsmedel. Att genom föreskrifter reglera märkningen av oförpackade
livsmedel låter sig enligt utskottets mening knappast göras. Tydlig
och vederhäftig information om ursprungsland i nära anslutning till varan
i fråga bör emellertid kunna tjäna samma syfte. En förutsättning härför är
givetvis att den överenskommelse om sådan märkning som branschen har
ingått verkligen efterlevs. Utskottet utgår från att berörda myndigheter
noga följer utvecklingen på området. Med det anförda anser utskottet
syftet med motionerna 1987/88:Jo250 yrkande 4, 1987/88:Jo507 yrkande
2, 1987/88:Jo515, 1987/88:Jo525, 1987/88:Jo526, 1987/88:Jo528 yrkande
7, Jo24 yrkande 13, Jo28 och Jo257 i motsvarande del tillgodosett. Motionerna
bör således inte medföra någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Ett tillmötesgående av kravet på s. k. svenskmärkning skulle i praktiken
stöta på svårigheter inte minst i de många fall där slutprodukten visserligen
är tillverkad i Sverige men där en eller flera ingredienser har utländskt
ursprung. En alltför utförlig information om produktens sammansättning
skulle samtidigt riskera att motverka märkningens grundläggande syfte att
på ett enkelt, överskådligt och konsekvent sätt tjäna som vägledning för
konsumenten. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
1987/88:Jo213 yrkande 3 och Jo257 yrkande 6 i motsvarande del.

Ett av målen för Nordiska rådets samarbete om gemensamma märkningsbestämmelser
är märkning av alla livsmedel med s. k. bäst Joredatum.
Enligt vad utskottet erfarit pågår inom livsmedelsverket arbete
med föreskrifter om sådan märkning. Produkterna väljs efter angelägenhetsgrad
och föreskrifterna omfattar i dag kylvaror och mjukt bröd. Från
den 1 januari 1990 kommer även djupfrysta livsmedel att förses med
denna information. Genomfört kommer detta enhetliga märkningssystem
att enligt utskottets mening bättre kunna tillgodose konsumenternas krav
på kvalitet och färskhet än de i flera motioner föreslagna uppgifterna om
skördedatum, plockningsdatum, produktionsdatum och förpackningsdatum.
Förpackningar och partier innehållande de produkter som avses med
motionerna skulle i de allra flesta fall komma att innehålla produkter
skördade eller framställda vid olika tillfallen. Förutom stora svårigheter
att fastställa aktuella datum skulle ett korrekt angivande av dessa data
knappast låta sig förena med kraven på lättillgänglighet och konsekvens i
märkningssystemet. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna
1987/88:Jo 10 yrkande 12, 1987/88:Jo528 yrkande 10 och Jo27 yrkandena
8 och 9.

När det gäller datummärkning av chokladprodukter har utskottet erfarit
att branschen på senare tid ägnat ökad uppmärksamhet åt frågan och

1988/89: JoU14

ingått en frivillig överenskommelse om märkning. Vid en avvägning mellan
varans värde och kostnaden för åtgärden har branschen valt att datummärka
chokladaskar och vissa andra dyrare chokladprodukter. Utskottet
anser att frågan om en vidare utveckling av märkningssystemet i detta fall
främst bör lösas av producenterna själva. Motionerna Jo20 och Jo527
avstyrks således.

Förpackade livsmedel skall enligt 13 § 6 livsmedelslagen märkas med
förpackarens eller tillverkarens namn eller firma samt hemort. Hemorten
får dock utelämnas om namnet på firman är allmänt känt. För oförpackade
livsmedel uppstår i många fall stora praktiska svårigheter av den art och
med de konsekvenser utskottet har beskrivit ovan. Med hänvisning till det
nu anförda avstyrker utskottet motion 1987/88:Jo528 yrkande 11.

Enligt vad utskottet erfarit kontrolleras alla viner av Vin- & Spritcentralen
innan de får saluföras, och få länder har så sträng kontroll som Sverige
när det gäller oönskade tillsatser. Tillsatserna i vin består främst av konserveringsmedlen
bisulfit och sorbinsyra. Märkning med dessa tillsatser
även på förpackningarna måste enligt utskottets mening komma att begränsas
till de s. k. härtappade vinerna, vilket skulle kunna ge det missvisande
intrycket att endast dessa viner innehåller konserveringsmedel. Utskottet
anser därför att den allmänna information som tillhandahålls i
Systembolagets prislista är att föredra. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna 1987/88:Jo503 och Jo501.

Som utskottet anfört inledningsvis i detta avsnitt är det angeläget att
märkningen av livsmedel genom tydlig och enkel information blir en hjälp
för konsumenterna att välja livsmedel. Är informationen svårtydd eller
innehåller den uppgifter som är mindre väsentliga från konsumentsynpunkt
löper märkningen risk att förfela sitt syfte. Av bl. a. dessa skäl ställer
sig utskottet avvisande till kraven på märkning med avseende på bl. a.
använda bekämpningsmedel, antalet besprutningar samt förekomsten av
vissa kemikalier nära de uppsatta gränsvärdena (motionerna Jo27 yrkande
7, Jo267 yrkande 15 och Jo505 yrkande 3).

I anslutning till motionerna vill utskottet vidare påpeka att det torde stöta
på i det närmaste oöverstigliga svårigheter att tillgodose dessa märkningskrav
i fråga om t. ex. livsmedel som är sammansatta och innehåller en
större eller mindre mängd råvaror från olika producenter med sinsemellan
olika produktionsmetoder. Om den av motionärerna föreslagna märkningen
skulle avse t. ex. enbart grönsaker, frukt och rotsaker innebär det att
varje från en viss producent härrörande varuparti sorn undergått en från
andra varupartier avvikande behandling på något sätt måste avskiljas och
hållas avskilt i hela distributionskedjan tills produkten når den enskilde
konsumenten. Utskottet betvivlar för sin del att detta är praktiskt genomförbart.
Det bör också understrykas att det från konsumentens synpunkt
torde vara av störst intresse att få information om eventuella resthalter av
bekämpningsmedel i produktionen och dessas betydelse från hälsosynpunkt.
Det skulle enligt utskottets mening ställa alltför stora krav på
specialiserade kunskaper hos konsumenterna angående kemiska föreningars
nedbrytningsegenskaper och skadeverkningar om det förutsattes att
märkning med avseende på produktionsmetoderna skulle ge tillräcklig

1988/89: JoU14

information i angivna hänseende. Slutligen bör framhållas att det i motionerna
föreslagna märkningskravet skulle innebära mycket stora kontrollsvårigheter
för tillsynsmyndigheterna.

Med det anförda avstyrks motionerna Jo27 yrkande 7 och Jo267 yrkande
15.

Utskottet hänvisar i tillämpliga delar till vad som anförts ovan och
avstyrker även motion Jo505 yrkande 3.

Regler för användandet av beteckningar som ”miljövänlig”, ”naturenlig”
o. d. efterlyses i motionerna Jo24 yrkande 14 och Jo267 yrkande 14.
Ett införande av sådana bestämmelser i ett regelsystem skulle enligt utskottets
mening bl. a. innebära svårigheter av definitionsmässig karaktär
och torde bättre kunna finna sin plats i frivilliga överenskommelser inom
branschen. Utskottet avstyrker således motionerna i dessa delar.

På samma grund avstyrker utskottet även motion Jo27 yrkande 10 med
förslag om märkning av under mycket djurvänliga förhållanden producerade
animalieprodukter.

Vad utskottet i detta avsnitt i tillämpliga delar anfört om de olika
märkningssystem som har utarbetats eller är under utveckling innebär att
motionerna Jo27 yrkande 6 och Jo510 yrkandena 1—3 om bl. a. korrekta
specifikationer kan lämnas utan vidare åtgärd.

Med i huvudsak samma motivering avstyrks motion Jo510 yrkande 3.

S.k. naturligt mineralvatten uppfattas som ett vedertaget begrepp och
får inte användas för annat än källvatten. Vid otillbörligt agerande härvidlag
har livsmedelsverket möjlighet att ingripa. EG har utfärdat direktiv för
vad som får betecknas som naturligt mineralvatten. Enligt direktiven skall
vattnet komma från en källa och vara obehandlat. Direktiven innehåller
emellertid inte några regler för mineralhalten, vilket för svensk del innebär
att av dagens inhemska sortiment endast en produkt skulle uppfylla dessa
krav. För vanligt mineralvatten saknas emellertid svensk standard och allt
paketerat vatten kan således säljas under denna beteckning. Livsmedelslagstiftningen
innehåller emellertid krav på innehållsdeklaration av mineralvatten.
Enligt vad utskottet erfarit efterlevs detta krav dåligt. Livsmedelsverket
har därför inlett diskussioner i frågan med bryggarföreningen
och inom branschen pågår arbete med en överenskommelse. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet motionerna Jo503 och Jo514 i den mån de
inte kan anses tillgodosedda med vad utskottet anfört.

Information och rådgivning

Propositionen

Tillsynsmyndigheterna bör enligt förslaget intensifiera informations- och
rådgivningsverksamheten. En förutsättning för att livsmedelslagstiftningens
mål skall uppfyllas är att bl. a. de som tillverkar och hanterar
livsmedlen är förtrogna med de olika författningsbestämmelserna och
anledningen till att dessa kommit till. Som tidigare framhållits ligger
ansvaret för livsmedlens kvalitet i första hand på företagarna. En av
huvuduppgifterna bör därför vara att utbilda och informera företagare och

1988/89: JoU 14

personal. De möjligheter till aktiv rådgivning som bör finnas inom ramen
för myndigheternas inspektions- och provtagningsverksamhet bör enligt
jordbruksministern tas till vara i större utsträckning.

Behovet av ökad information till konsumenterna är också stort. Jordbruksministern
hänvisar i sammanhanget till det samarbete som i dessa
frågor pågår mellan livsmedelsverket, socialstyrelsen och konsumentverket
och som utskottet redogör för på annan plats i detta betänkande (s. 29).
Likaså erinras om livsmedelsverkets handlingsprogram med åtgärder på
kostområdet där en viktig del utgörs av insatser för intensifierad information
och rådgivning.

Jordbruksministern anser att handlingsprogrammet för kost- och hälsofrågor
bör genomföras. Olika aktiviteter för måltiderna på arbetsplatser
och inom förskolan planeras. I samarbete med miljö- och hälsoskyddsnämnderna
utarbetar livsmedelsverket metoder för att informera och instruera
storhushållen om fettsnåla matlagningsmetoder.

Den projektinriktade livsmedelskontrollen är enligt jordbruksministern
en lämplig form för att följa upp utvecklingen på området.

Motionerna

Genom införande av informationsskyldighet beträffande varor i detaljhandeln,
restauranger och andra näringsställen kan enligt motion
1987/88:Jo528 (c) yrkande 8 informationen om livsmedel förbättras. Möjligheterna
till förbättrad information i affären om icke-förpackade livsmedel
bör undersökas enligt motion Jo25 (c) yrkande 6. Butiker och andra
livsmedelsanläggningar är enligt vpk lämpliga lokaler för information till
konsumenterna om bl. a. näringsvärden, näringslära och produktionsmetoder.
Förhandlingar med handelns organisationer bör inledas så att utrymme
avsätts i lokalerna för sådan information (Jo24 (vpk) yrkande 9). I
motionen framhålls även skolornas betydelse för ökade kunskaper på området
och deras behov av resurser för ändamålet (yrkande 12).

Utskottets överväganden

Inledningsvis vill utskottet betona att information och utbildning har en
given plats i en aktiv livsmedelspolitik. En viktig förutsättning för konsumentens
möjligheter att välja näringsriktiga livsmedel av hög kvalitet är
goda kunskaper om livsmedlen, deras sammansättning och produktionsmetoder.
Som jordbruksministern anför finns ett stort behov av information
på dessa områden. Väsentligt i sammanhanget är också att företagare
och personal inom branschens olika grenar erhåller sådan utbildning och
information att de kan leva upp till det ansvar för livsmedlens kvalitet som
åvilar dem. Med den snabba utvecklingen även på detta område ökar
också behovet av fortbildning, ett behov som enligt utskottets mening
måste tillgodoses. Utskottet kan emellertid konstatera att informationsoch
utbildningsverksamheten på många håll är livlig inte bara inom myndighetsområdet
utan även i de stora organisationerna. De föreslagna märkningsbestämmelsema
utgör enligt utskottets mening även de ett led i en

1988/89: JoU 14

förbättrad konsumentinformation. I sammanhanget vill utskottet under- 1988/89: JoU14
stryka vikten av att erforderliga resurser kommer informations- och utbildningsverksamheten
till del, inte bara i dag utan även fortsättningsvis.

Med det anförda anser utskottet syftet med motion Jo24 yrkande 9 i allt
väsentligt tillgodosett och avstyrker således motionen i denna del.

Utskottet anser även att motion Jo25 yrkande 6 i stor utsträckning
tillgodoses med det anförda och avstyrker motionen i motsvarande del.

I inledningen till detta betänkande har utskottet framhållit betydelsen av
en ändamålsenlig organisation och tillräckliga resurser, inte minst för
kontrollen av restauranger och andra storkök. Utskottet vill även erinra
om det arbete som inom livsmedelsverket pågår för att informera och
instruera storhushållen om fettsnåla matlagningsmetoder.

Utskottet är emellertid inte berett att tillmötesgå kravet i motion
1987/88:Jo528 yrkande 8 om införande av en informationsskyldighet för
berörda parter. Motionens syfte uppnås enligt utskottets mening bäst
genom de typer av åtgärder som pågår och planeras på området och genom
samarbete och överenskommelser inom branschen. Motionen avstyrks i
den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört ovan.

Utskottet delar den uppfattning om skolans betydelse för ett sunt kosthåll
som framförs i motion Jo24. När det gäller skolmåltidsverksamheten
har — enligt vad utskottet erfarit — en arbetsgrupp bildats med företrädare
för skolöverstyrelsen (SÖ), livsmedelsverket, socialstyrelsen och Svenska
kommunförbundet. Inom ramen för SÖ:s s. k. nationella utvärderingsprogram
har ämnet hemkunskap under läsåret 1987/88 varit föremål för
granskning av vissa länsskolnämnder. Denna granskning resulterade i en
rapport som SÖ avgav till regeringen i december 1988. Enligt vad utskottet
erfarit bereds rapporten i regeringskansliet. Beträffande gymnasieskolan
ingår ämnena kostkunskap och konsumentkunskap på den tvååriga konsumtionslinjen.
Matlagning upptar en stor del av ämnet kostkunskap
enligt kursplanen. Konsumtionslinjen och vissa andra linjer har varit
föremål för en utredning (Dir. 1988:30) och utskottet har erfarit att
förslaget för närvarande är under beredning inom regeringskansliet. Utskottet
vill även erinra om riksdagens beslut om försöksverksamhet och
utvecklingsarbete beträffande gymnasieskolans yrkesutbildning (prop.

1987/88:102, UbU 31, rskr. 366). På regeringens uppdrag har SÖ lagt fram
ett förslag till ny studievägsstruktur för utbildningen på gymnasieskolan,
där särskilt kurser på det konsumentekonomiska området behandlas. Både
riksdagens beslut och SÖ:s förslag är föremål för överväganden inom
regeringskansliet.

Med det anförda finnér utskottet motion Jo24 yrkande 12 i allt väsentligt
tillgodosedd. Motionsyrkandet bör således inte medföra någon ytterligare
riksdagens åtgärd.

Utbildning

Propositionen

Umeå universitet ansvarar för utbildningen av miljö- och hälsoskyddsinspektörer
och för fortbildnings- och vidareutbildningskurserna för yrkesverksamma
inspektörer. Livsmedelsverket anordnar utbildning i bl. a.
kemisk livsmedelskontroll. Via sina länsavdelningar har Svenska kommunförbundet
en omfattande konferensverksamhet för miljö- och hälsoskyddsnämnder.

Jordbruksministern framhåller som angeläget att miljö- och hälsoskyddsinspektörerna
ges tillräckliga kunskaper i bl. a. livsmedelsteknik.
De bör därför ges möjlighet till ytterligare utbildning inom livsmedelsområdet.
Jordbruksministern har erfarit att utbildningsministern avser att i
annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag om en översyn
av utbildningen i hälsoskydd vid Umeå universitet. Därvid kommer även
frågan om vilken vikt ämnet livsmedelsteknik skall ges i den fortsatta
utbildningen att kunna behandlas.

Motionen

1 motion Jo24 (vpk) framhålls behovet av en bred utbildning av miljö- och
hälsoskyddsinspektörema. Mest angeläget i sammanhanget är att samhället
avsätter goda resurser för vidareutbildning (yrkande 18).

Utskottets överväganden

Utskottet instämmer i jordbruksministerns bedömning av utbildningsbehovet
för miljö- och hälsoskyddsinspektörema och vill framhålla vikten av
att detta behov blir tillgodosett. Med hänsyn till den ständigt pågående
utvecklingen inom livsmedelstekniken vill utskottet även betona den uppmärksamhet
som i sammanhanget måste ägnas fortbildningen på området.

Med det anförda finnér utskottet motion Jo24 yrkande 18 i allt väsentligt
tillgodosedd. Motionsyrkandet bör således inte föranleda någon riksdagens
ytterligare åtgärd.

Vidgad avgiftsfinansiering inom livsmedelskontrollen

Propositionen

Enligt 26 § tredje stycket livsmedelslagen får regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet att ersätta
tillsynsmyndigheternas kostnader för provtagning och undersökning av
prov. Jordbruksministern anser att avgifter bör kunna tas ut även för
annan myndigheternas verksamhet. 26 § tredje stycket bör därför ersättas
med en ny bestämmelse — 29 a § — med ett bemyndigande som gör det
möjligt att föreskriva avgifter för en myndighets verksamhet enligt livsmedelslagen
eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag.

En obligatorisk årlig livsmedelskontrollavgift föreslås införd. Ett sådant

1988/89: JoU 14

system innebär att även dyrare kemiska analyser kan utföras och att
omprioriteringar kan göras i kontrollen, bl. a. på så sätt att insatserna i
enskilda företag kan varieras från tid till annan. Resurser kan således
styras till områden med störst kontrollbehov. Avgiften bör anpassas efter
kontrollbehovet och undersökningskostnaden skall till största delen användas
för att bekosta kommunernas provtagningar och undersökningar.
En överföring av erforderliga avgiftsmedel bör kunna ske från kommunerna,
som föreslås sköta uppbörden av den årliga avgiften, till livsmedelsverket
för att finansiera den utökade teknikerverksamheten. En överföring
bör också kunna ske för att täcka vissa kostnader för bl. a. livsmedelsverkets
rådgivning till kommunerna och samordning av den offentliga livsmedelskontrollen,
centrala laboratorieuppgifter och metodutveckling.

Jordbruksministern avser att föreslå regeringen att livsmedelsverket får
i uppdrag att i samråd med RRV utarbeta ett förslag till avgiftssystemets
närmare utformning. Det framhålls som angeläget att verkets förslag föreligger
i sådan tid att det nya systemet kan tillämpas från den 1 januari
1990.

Jordbruksministern gör bedömningen att de nuvarande avgiftsnivåerna
möjliggör ett avgiftsuttag på sammanlagt ca 60 milj. kr. per år. Livsmedelskontrollutredningen
uppskattade det faktiska uttaget till endast 25 milj. kr.
per år. Med ett system med fasta avgifter kan uttaget förutses på ett säkrare
sätt. De nya årliga avgifterna bör sättas så att de tillsammans motsvarar
det uttag som i dag är möjligt, dvs. 60 milj. kr. årligen. Detta innebär en
tillräcklig ökning av resurserna för provtagning och undersökning för att
kontrollen skall kunna skärpas på sätt som åsyftas. I beräkningen ingår då
även täckning av livsmedelsverkets ökade kostnader i anledning av förslaget,
vilka beräknas till 9 milj. kr. per år och utgör ca 15 % av den beräknade
sammanlagda avgiftssumman. Finansieringen bör ske genom att kommunerna
betalar in beloppet till livsmedelsverket.

Även med hänsyn tagen till utnyttjandet av egentillsynen i den offentliga
kontrollen kommer enligt jordbruksministern myndigheterna att behöva
öka sitt engagemang väsentligt för att den skärpta kontrollen skall få
avsedd effekt. Detta avspeglas i bedömningen av den nya avgiftsnivån.

Motionerna

Yrkanden om avslag på regeringens förslag till 29 a § livsmedelslagen
framförs i motionerna Jo21 (m) yrkande 1 och Jo24 (vpk) yrkande 5.
Enligt moderata samlingspartiet bör avgifterna spegla kostnaderna för
tillsynsverksamheten och riksdagen bör ges möjlighet att ta ställning till
principerna för förslaget. Även vpk (Jo24) och centerpartiet (Jo25) anser
att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om avgiftssystem
(yrkandena 6 resp. 3). Enligt centerpartiet bör kommunerna få behålla de
avgifter som tas ut vid den kommunala tillsynen och partiet ifrågasätter
förslaget om en fast avgift. Eftersom motionärerna i motion Jo27 (mp)
anser att avgifterna skall täcka kostnaderna bör följaktligen avgiftstaket för
kommunerna slopas. Avgifterna bör kunna användas även till löner (yrkandena
12 och 13).

1988/89: JoU 14

Utskottets överväganden

1988/89: JoU14

Utskottet instämmer i de synpunkter som anförs i motionerna så till vida
att det föreligger vissa oklarheter beträffande t. ex. avgiftssystemets närmare
utformning och dess effekter för olika typer av företag. Emellertid
har utskottet ingen erinran mot själva grundprincipen att den offentliga
livsmedelskontrollen till viss del skall finansieras genom en avgift som
erläggs av livsmedelsföretagen. Med hänsyn härtill och till det angelägna i
att en utvidgat livsmedelskontroll kommer till stånd enligt de förutsättningar
som anges i propositionen är utskottet berett att godta förslaget till
29 a § livsmedelslagen med bemyndigande för regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att föreskriva om avgifter för en myndighets
verksamhet enligt lagen.

Samtidigt anser utskottet det angeläget att riksdagen dels erhåller närmare
information om avgiftssystemets utformning och effekter, dels bereds
tillfälle att anlägga synpunkter på ett mer utarbetat och detaljerat
förslag än det som nu föreligger.

Utskottet förordar därför att regeringen till riksdagen återkommer med en
särskild redovisning i ärendet, förslagsvis i form av en skrivelse. Vid
regeringens fortsatta överväganden bör synpunkterna i de nu aktuella
motionerna kunna prövas. Det gäller bl. a. vad som i motionerna anförs
om uppbördsfrågorna, kontrollarbetets omfattning i förhållande till avgiftsskyldigheten,
samspelet mellan kommunerna och livsmedelsverket
samt avgiftssystemets effekter för olika typer av företag.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker förslaget om införande av
29 a § livsmedelslagen samt att riksdagen som sin mening bör ge regeringen
till känna vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo21 yrkande
1 delvis, Jo24 yrkande 6 och Jo25 yrkande 3. Motionerna avstyrks i de
delar de innehåller yrkanden om avslag på förslaget till 29 a §.

Utskottet är i detta sammanhang inte berett att föreslå något särskilt
riksdagens uttalande med anledning av yrkandena i motion Jo27 om
principerna för avgiftsuttag i kommunerna och om användningen av avgiftsmedel
(yrkandena 12 och 13).

Bestrålning av livsmedel

Propositionen

Jordbruksministern gör den samlade bedömningen att det i dag inte finns
något behov av import av bestrålade livsmedel i Sverige. Bestrålning av
livsmedel är inte en metod som ligger i konsumenternas intresse. För de
allra flesta konsumenter torde färskhet vara en av de absolut viktigaste
egenskaperna hos våra livsmedel. Härmed avses verklig färskhet, inte
sådan som har åstadkommits genom olika hållbarhetsförlängande metoder
och som förleder konsumenterna att tro att de köper och äter livsmedel
som är bättre än vad de i själva verket är. Ett bestrålat livsmedel kan inte
anses färskt i ordets ursprungliga betydelse och kvaliteten är lägre än vad
den synes vara, vilket försvårar för konsumenten att göra egna bedömningar
av produkten. Det är således produktens egenskaper som är avgörande, 45

inte i sig de metoder som används vid hanteringen. Sammanfattningsvis
anser jordbruksministern att det förhållandet att ett livsmedel har behandlats
med en sådan hållbarhetsförlängande metod som bestrålning är en
från svensk konsumentsynpunkt negativ egenskap hos livsmedlet i fråga.
Hänsyn måste också tas till avsaknaden av kontrollmetoder och därmed
möjligheterna till oredlighet i den internationella handeln. De fördelar
som kan vinnas med metoden bör kunna nås på andra sätt.

På grund av vad som ovan anförts finns det anledning att vidga det
bemyndigande i livsmedelslagen som ger stöd för kravet på tillstånd till
bestrålning. Lagstöd bör skapas också för åtgärder mot import av bestrålade
livsmedel. 11 § livsmedelslagen bör följaktligen kompletteras på så sätt
att även behovet av att tillgodose konsumentintresset skall kunna vara skäl
för att förbjuda eller föreskriva villkor för hantering eller införsel till riket
av visst slag av livsmedel.

Bestrålning förekommer i flera av de länder från vilka vi importerar
livsmedel. För att tillgodose konsumentintresset anser jordbruksministern
det därför angeläget att så snart som möjligt förbjuda import av livsmedel
som har bestrålats. Det nuvarande kravet på tillstånd för bestrålning av
livsmedel här i landet bör ersättas av ett generellt förbud. Jordbruksministern
uttalar därför sin avsikt att, om riksdagen godtar förslaget till lagändring,
för regeringen anmäla frågan om förordningsändring för att få tillstånd
en ordning i enlighet med det sagda.

Det saknas i dag praktiskt användbara metoder för att genom analys
kontrollera om ett livsmedel har bestrålats. För att inte i onödan belasta
tullmyndigheterna bör den kontroll av importen som ändå måste komma
till stånd i första hand bli ett åliggande för livsmedelsverket. Verket bör
därför upprätta dels en lista över sådana slag av livsmedel som bestrålas
utomlands, dels en förteckning över länder som använder eller kan antas
använda denna behandlingsmetod. Med utgångspunkt härifrån kan sedan
tullmyndigheterna anmäla misstänkta importpartier till livsmedelsverket
för vidare undersökning. Föreskrifter härom bör tas in i livsmedelsförordningen.

Bl. a. med hänsyn till de skilda uppfattningar som råder om huruvida
metoden innebär några hälsorisker eller inte krävs fortsatt internationell
forskning, en uppfattning som delas av en rad internationella konsumentorganisationer.
Ett förstärkt engagemang härvidlag är enligt jordbruksministern
väl motiverat. Arbetet bör utgå från konsumenternas rätt till naturligt
färska livsmedel och en bevarad möjlighet för konsumenterna att välja
livsmedel på grundval av egna bedömningar.

Inom EG har något gemensamt beslut om bestrålade livsmedel inte
fattats. Medlemsländerna har emellertid delade meningar i frågan. EGkommissionen
har lagt fram förslag som ministerrådet ännu inte har tagit
ställning till.

Motionerna

Krav på förbud mot produktion, försäljning och import av bestrålade
livsmedel framförs i följande motioner: 1987/88:JolO (c) yrkande 11,

1988/89: JoU14

1987/88: Jo523 (m), 1987/88:Jo528 (c) yrkande 9, Jo533 (mp) yrkandena 1,
2 — bestrålat utsäde — och 3 — bestrålade kryddor — , Jo24 (vpk) yrkande
10, Jo25 (c) yrkande 5 och Jo27 (mp) yrkande 5.

I motion Jo21 (m) accepteras förslaget om förbud mot bestrålning.
Motionärerna anser emellertid att livsmedelsverket bör få möjlighet att
meddela dispens från förbudet, t. ex. beträffande kryddor. Genom en
bestämmelse om dispens skulle i vissa fall kemiska konserveringsmedel
kunna undvikas (yrkande 2).

Hänsynstagande till konsumentintresset som grund för ett förbud mot
bestrålning är enligt motionären i motion Jo23 (m) klandervärt ur såväl
lagstiftnings- som opinionsbildningssynpunkt. Förslaget bör därför avslås
(yrkande 1). Risk för etablering av handelshinder och bristande möjligheter
att kontrollera importen utgör också goda grunder för att inte införa
något förbud (yrkande 2). I motion Jo26 (fp) framförs uppfattningen att
frågan om bestrålning av livsmedel är ett informationsproblem och inte ett
hälsoproblem. Detta faktum tillsammans med avsaknaden av kontrollmetoder
utgör tillräckliga skäl mot ett förbud mot bestrålning.

Utskottets överväganden

Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att det i dag saknas behov
av import av bestrålade livsmedel till Sverige. Det förhållandet att ett
livsmedel har behandlats med en sådan hållbarhetsförlängande metod som
bestrålning är en från svensk konsumentsynpunkt negativ egenskap hos
livsmedlet. Kvaliteten hos ett bestrålat livsmedel är lägre än vad den
verkar vara eftersom livsmedlet inte kan anses färskt i ordets egentliga
mening. Det är således egenskaperna hos produkten som är avgörande,
inte i sig de metoder som används vid hanteringen. Bestrålning av livsmedel
är enligt utskottets mening inte en metod som ligger i konsumenternas
intresse. De fördelar som kan uppnås med metoden bör enligt utskottets
mening kunna erhållas på annat sätt. I likhet med jordbruksministern
anser utskottet att även behovet av att tillgodose konsumentintresset skall
kunna vara skäl för att förbjuda eller föreskriva villkor för hantering eller
införsel till riket av visst slag av livsmedel. Bestrålning av livsmedel
förekommer i flera av de länder från vilka vi importerar livsmedel. För att
tillgodose konsumentintresset anser utskottet det därför angeläget att så
snart som möjligt förbjuda import av livsmedel som har bestrålats. Det
nuvarande kravet på tillstånd för bestrålning här i landet bör ersättas av ett
generellt förbud. Livsmedelsförordningen bör ändras i enlighet härmed.
Förordningen bör även kompletteras med föreskrifter om livsmedelsverkets
kontroll av importen i detta avseende.

Det råder i dag skilda uppfattningar om vilka hälsorisker som är förknippade
med bestrålningen. Engagemanget i det internationella arbetet
kring bestrålade livsmedel måste enligt utskottets mening fortsätta och
förstärkas. Detta gäller inte minst inom forskningsområdet. Arbetet bör
utgå från konsumenternas rätt till naturligt färska livsmedel och en bevarad
möjlighet för konsumenterna att välja livsmedel på grundval av sina

1988/89: JoU 14

egna bedömningar och syfta till att klarlägga hur allvarliga metodens
nackdelar är från konsument- och hälsosynpunkt.

Med det anförda ansluter sig utskottet till propositionens förslag och
överväganden i detta avsnitt. Utskottet förutsätter att föreslagna ändringar
kommer att innebära förbud mot såväl bestrålning av livsmedel inom
landet som import av bestrålade livsmedel.

Vad utskottet sålunda anfört tillgodoser enligt utskottets mening motionerna
1987/88:Jo 10 yrkande 11, 1987/88:Jo523, 1987/88:Jo528 yrkande
9, Jo24 yrkande 10, Jo25 yrkande 5, Jo27 yrkande 5 och Jo533.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo23
och Jo26.

Det anförda innebär att utskottet även avstyrker motion Jo21 yrkande

Ansvar för brott mot livsmedelslagen
Propositionen

Jordbruksministern konstaterar att särskilt under den senaste tiden har
antalet allvarligare överträdelser av livsmedelslagens bestämmelser ökat.
För att komma till rätta med åsidosättande inom branschen av konsumenternas
rätt till trygghet och kvalitet krävs enligt jordbruksministern en attitydförändring.
Samhället har anledning att se allvarligt på den här typen
av brottslighet. När det gäller oaktsamma brott saknas emellertid anledning
till ändring av gällande ansvarsbestämmelser. Saken kommer däremot i
ett annat läge beträffande de uppsåtliga brotten, som bör betraktas med
största allvar, särskilt om det innebär att en förpliktelse som är av väsentlig
betydelse från hälso- eller redlighetssynpunkt har åsidosatts. Jordbruksministern
betonar att det är av grundläggande betydelse för det skydd som
eftersträvas med livsmedelslagen — dvs. skydd för konsumenten mot hälsorisker
och mot oredlighet i hanteringen — att företagen lojalt följer gällande
bestämmelser. Mot denna bakgrund bör det inte vara möjligt att döma
till böter för uppsåtliga brott i de fall brottet avser en förpliktelse som är
av väsentlig betydelse från hälso- eller redlighetssynpunkt. För denna typ av
brott bör normalpåföljden vara fängelse. Ett straffmaximum på fängelse i
två år är enligt jordbruksministern väl avvägt. Eftersom det inte kan anses
rimligt att kriminalisera vaije överträdelse för brott mot märkningsbestämmelsema
bör bagatellartade förseelser inte vara straffbara. Också när det
gäller andra brott bör obetydliga förseelser inte straffbeläggas. Lagens straffbestämmelser
föreslås därför kompletterade med en föreskrift som innebär
att ansvar för brott mot livsmedelslagen inte skall ådömas i ringa fall.

För att uppnå ökad respekt för livsmedelslagstiftningen anser jordbruksministern
det emellertid inte tillräckligt att sanktionsbestämmelsema
skärps. Det krävs dessutom att tillsynsmyndigheterna mer kraftfullt än för
närvarande beivrar de överträdelser som uppmärksammas. Det är därför
av vikt att berörda myndigheter vid misstanke om brott utan dröjsmål
anmäler saken till åtal. Även övriga tillgängliga instrument, t. ex. vitet, bör

1988/89: JoU14

användas mer aktivt. Ett väl avvägt vite utgör ett effektivt påtryckningsmedel.
Genom viteslagens (1985:206) möjligheter att förelägga löpande
vite har vitesinstitutets användbarhet i sammanhanget ökat ytterligare.
Jordbruksministern betonar att lagföring skall vara en regel och inte ett
undantag när det gäller överträdelser av livsmedelslagstiftningens bestämmelser.
För att inskärpa betydelsen av ett aktivt agerande i detta avseende
bör — efter mönster i miljöskyddslagen — livsmedelslagens tillsynsregler
kompletteras med en bestämmelse som ålägger tillsynsmyndigheten att
beivra brott mot lagen. Den tidigare förordade förstärkningen av livsmedelsverkets
personal bör ge ökade möjligheter för verket att bistå polis- och
åklagarmyndigheterna med sakkunnig hjälp.

Motionerna

Motionärerna i motion Jo530 delvis (fp) föreslår skärpt ansvarspåföljd för
den som medvetet lämnar vilseledande uppgifter eller visar annan bristande
redlighet. I motion Jo510 (mp) har tidigare i yrkandena 1 — 3 framförts krav
på specifikation och märkning av s. k. fuskprodukter (se ovan under avsnittet
om märkning av livsmedel). För att garantera efterlevnaden bör enligt
motionens yrkande 4 livsmedelsverket utarbeta förslag till sanktioner mot
den som bryter mot de föreslagna bestämmelserna.

I motion Jo24 (vpk) framhålls att en offentlig livsmedelskontroll utgör det
mest effektiva medlet för efterlevnad av regler och föreskrifter. Protokoll,
undersökningsresultat m. m. skall därför hållas tillgängliga för allmänheten
i butiker, restauranger och andra undersökta anläggningar (yrkande 8).

Utskottets överväganden

Inte minst mot bakgrund av höstens avlöjanden av det utbredda och
systematiska fusket med datummärkningen av förpackade charkuterivaror
och av andra överträdelser mot livsmedelslagstiftningens bestämmelser,
nödgas utskottet — i likhet med jordbruksministern — konstatera behovet
av effektivare sanktioner och en påtaglig attitydförändring på området.
Den föreslagna skärpningen av ansvaret för brott mot bestämmelserna
välkomnas därför av utskottet. Förstärkningen av tillsynsresursema bör
innebära goda möjligheter till en kontroll av sådan effektivitet att risken
för upptäckt ökar. Tillsammans med övriga förändringar inom livsmedelskontrollen
bör detta leda till att brott mot livsmedelslagen beivras i väsentligt
större utsträckning än hittills. Det yttersta ansvaret för att åtgärderna
skall kunna få avsedd och påtaglig effekt vilar emellertid på berörda
myndigheter och deras ambition att påtala och beivra de överträdelser
som uppmärksammas i deras verksamhet.

Med det anförda anser utskottet syftet med motionerna Jo510 yrkande 4
och Jo530 i aktuell del i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna bör således
inte medföra någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

1988/89: JoU14

4 Riksdagen 1988/89. 16 sami. Nr 14

Utskottet har ovan under avsnittet om den offentligt organiserade egentillsynen
redogjort för de förändringar av sekretesslagens bestämmelser på
området som föreslås i en av regeringen nyligen framlagd proposition
(1988/89:131). Enligt förslaget kan - om allmänintresset av kännedom
om t. ex. förhållanden som rör människors hälsa eller redlighet i handeln
är av sådan vikt att uppgiften bör lämnas ut — i vissa avseenden sekretessskyddet
brytas för affärs- eller driftsförhållanden, uppfinningar eller forskningsresultat.
Härigenom torde syftet med motion Jo24 yrkande 8 komma
att bli tillgodosett. I avvaktan på riksdagens behandling av frågan avstyrker
utskottet motionen.

Övriga frågor

De överväganden i propositionen som inte särskilt berörts i det föregående
har ej föranlett någon erinran från utskottets sida. Samtliga i propositionen
framlagda lagförslag tillstyrks.

Hemställan
Utskottet hemställer

Allmänna utgångspunkter

1. beträffande allmänna utgångspunkter för livsmedelskontrollen
m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:JolO yrkande 10,
1987/88:Jo518, 1987/88:Jo528 yrkande 12 och 1988/89:Jo25 yrkande
1,

2. beträffande en lokal livsmedelsproduktion

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo528 yrkande 1,

3. beträffande användningen av handelsgödsel m. m.
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo257 yrkande 7,

4. beträffande kontroll av storköken

att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo24 yrkande 7,

5. beträffande miljöhänsyn i livsmedelskontrollen
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo27 yrkande 3,

6. beträffande offentlig upphandling

att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo267 yrkande 16,

Importkontrollen

7. beträffande konkurrensneutralitet m. m. mellan importerade
och inhemskt producerade livsmedel

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo213 yrkande 2,
1987/88:Jo243 yrkande 8, 1987/88:Jo250 yrkande 3, 1987/88:Jo507
yrkande 1, 1987/88: Jo521, 1987/88:Jo528 yrkande 3,

1988/89: JoU14

1987/88:Jo532, 1988/89:Jo24 yrkande 11, 1988/89:Jo25 yrkande 4,
1988/89:Jo27 yrkande 1, 1988/89:Jo204 yrkande 2, 1988/89:Jo267
yrkande 6 och 1988/89:Jo524,

8. beträffande importkontroll av produkternas kvalitet m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo248 yrkande 5,
1987/88: Jo504, 1987/88:Jo508, 1987/88: Jo528 yrkande 6,

1988/89:Jo534 yrkande 1 och 1988/89:Jo535,

9. beträffande utvidgning av livsmedelskontrollen

att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo528 yrkandena 4 och 5,

Dricksvattnet

10. beträffande läckaget av växtskyddsmedel

att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo796 yrkande 12,

11. beträffande åtgärder m. m. för en bättre dricksvattenkvalitet
att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo24 yrkande 19,
1988/89:Jo25 yrkande 7, 1988/89:Jo224 yrkandena 7 och 8,
1988/89:Jo504, 1988/89:Jo521 yrkande 3, 1988/89:Jo525 och
1988/89:Jo799 yrkande 14,

12. beträffande gränsvärden för dricksvattenkvalitet
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo27 yrkande 14,

13. beträffande förbud mot vissa vattenkemikalier
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo521 yrkande 2,

14. beträffande halogenering av dricksvattnet

att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo521 yrkande 6,

15. beträffande vattenkvaliteten i brunnar

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Jo511 och 1988/89:J0886
yrkande 3,

Gränsvärden m.m.

16. beträffande sänkning av vissa gränsvärden i livsmedel
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo523 yrkande 1,

17. beträffande gränsvärden i fisk

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Jo429 yrkandena 1 och 3,
1988/89:Jo502 och 1988/89:Jo546,

18. beträffande vissa åtgärder i Gävleborgs län

att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo429 yrkande 2,

19. beträffande svartlistning av Vätternrödingen
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo512 yrkande 1,

20. beträffande ersättning till vissa yrkesfiskare

att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo512 yrkande 2,

21. beträffande information om gränsvärden m. m.

att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo505 yrkandena 1, 2 och 4,

22. beträffande försurningens inverkan på människors hälsa

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Jo523 yrkande 3 och
1988/89:Jo539,

1988/89: JoU14

Tillsatser m. m.

23. beträffande syntetiska livsmedel m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo24 yrkande 1,
1988/89:Jo526 och 1988/89:Jo530 i motsvarande del,

24. beträffande vissa konserveringsmedel m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Jo27 yrkande 15 och
1988/89:Jo523 yrkande 2,

Internationellt arbete

25. beträffande en internationell arbetsgrupp

att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo24 yrkande 22,

26. beräffande ett vidgat kvalitetsbegrepp

att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo27 yrkande 2,

27. beträffande ändring av internationella avtal

att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo534 yrkande 2,

Organisationen av den allmänna offentliga livsmedelskontrollen

28. beträffande ansvarsfördelningen inom livsmedelskontrollen
att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89:Jo24 yrkandena 3
och 4 och 1988/89:Jo25 yrkande 2 antar förslaget till lag om ändring
i livsmedelslagen (1971:511) såvitt avser 24 och 26 §§,

29. beträffande ägarstrukturen inom livsmedelsbranschen
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo24 yrkande 2,

30. beträffande samordning av livsmedelskontrollen
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo27 yrkande 11,

31. beträffande sammansättningen av livsmedelsverkets styrelse
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo27 yrkande 17,

32. beträffande huvudansvaret för information och rådgivning
m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo516 och 1988/89:Jo22
yrkande 2,

Köttbesiktningen

33. beträffande köttbesiktningen och den småskaliga slakteriproduktionen att

riksdagen avslår motion 1988/89:Jo24 yrkande 20,

Köttkontrollen i övrigt

34. beträffande antibiotikainblandningen i föder
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo528 yrkande 2,

35. beträffande kartläggning av importkontrollen
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo24 yrkande 21,

36. beträffande hållbarhetstiderför vissa köttprodukter
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo27 yrkande 16,

1988/89: JoU14

Kontrollen av förpackningar och husgeråd 1988/89: JoU 14

37. beträffande PVC i förpackningar m. m.

att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo24 yrkandena 15—17,

Offentligt kontrollerad egentillsyn

38. beträffande auktoriserade revisorer i livsmedelsföretagen
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo22 yrkande 1,

39. beträffande kontroll av primärproduktionen
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo27 yrkande 4,

Märkning av livsmedel

40. beträffande märkning med ursprungsland

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo250 yrkande 4,

1987/88:Jo507 yrkande 2, 1987/88:Jo515, 1987/88:Jo525,

1987/88:Jo526, 1987/88:Jo528 yrkande 7, 1988/89:Jo24 yrkande
13, 1988/89:Jo28 och 1988/89:Jo257 yrkande 6 i motsvarande del,

41. beträffande s. k. svenskmärkning

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo213 yrkande 3 och
1988/89:Jo257 yrkande 6 i återstående del,

42. beträffande märkning med skördedatum, plockningsdatum
m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jol0 yrkande 12,

1987/88:Jo528 yrkande 10 och 1988/89:Jo27 yrkandena 8 och 9,

43. beträffande datummärkning av chokladprodukter

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Jo20 och 1988/89:Jo527,

44. beträffande märkning med producentens namn m. m.
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo528 yrkande 11,

45. beträffande märkning av vinförpackningar

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo503 och 1988/89:Jo501,

46. beträffande märkning med bekämpningsmedel, antalet besprutningar
m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Jo27 yrkande 7,

1988/89:Jo267 yrkande 15 och 1988/89:Jo505 yrkande 3,

47. beträffande märkning med begreppen "miljövänlig", ”naturenlig"
m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Jo24 yrkande 14,

1988/89:Jo27 yrkande 10 och 1988/89:Jo267 yrkande 14,

48. beträffande viss annan märkning

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Jo27 yrkande 6 och
1988/89:Jo510 yrkandena 1—3,

49. beträffande mineralvatten

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Jo503 och 1988/89:Jo514,

Information och rådgivning

50. beträffande utrymme för samhällelig information
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo24 yrkande 9,

51. beträffande information till konsumenterna
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo25 yrkande 6,

52. beträffande informationsskyldighet för vissa företag
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo528 yrkande 8,

53. beträffande skolornas roll för ökad livsmedelskunskap
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo24 yrkande 12,

Utbildning

54. beträffande utbildning inom livsmedelskontrollen
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo24 yrkande 18,

Vidgad avgiftsfinansiering inom livsmedelskontrollen

55. beträffande bemyndigande för regeringen att föreskriva om
avgifter

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89:Jo21 yrkande 1 i
motsvarande del och 1988/89:Jo24 yrkande 5 antar förslaget till lag
om ändring i livsmedelslagen (1971:511) såvitt avser 29 a §,

56. beträffande avgiftssystemets utformning m. m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Jo21 yrkande 1
i återstående del, 1988/89:Jo24 yrkande 6 och 1988/89:Jo25 yrkande
3 och med avslag på motion 1988/89:Jo27 yrkandena 12 och 13
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
särskild redovisning i ämnet m. m.,

Bestrålning av livsmedel

57. beträffande förbud mo: bestrålning av livsmedel och mot import
av bestrålade livsmedel

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:JolO yrkande 11,
1987/88:Jo523, 1987/88:Jo528 yrkande 9, 1988/89:Jo23,

1988/89:Jo24 yrkande 10, 1988/89:Jo25 yrkande 5, 1988/89:Jo26,
1988/89:Jo27 yrkande 5 och 1988/89:Jo533,

58. beträffande dispensmöjligheter för bestrålning av livsmedel
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo21 yrkande 2,

Ansvar för brott mot livsmedelslagen m. m.

59. beträffande ansvar för brott mot livsmedelslagen m. m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Jo510 yrkande 4 och
1988/89:Jo530 i återstående del,

60. beträffande offentlighet i livsmedelskontrollen
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo24 yrkande 8,

61. att riksdagen lämnar utan erinran vad i propositionen anförts
om livsmedelskontrollens organisation och formerna för livsmedelskontrollen,
allt i de delar som ej berörs av utskottets hemställan
ovan,

1988/89: JoU 14

62. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen
(1971:511) i de delar som ej omfattas av utskottets hemställan
ovan.

Stockholm den 20 april 1989
På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Hans Gustafsson (s), Håkan Strömberg
(s), Sven Eric Lorentzon (m), Grethe Lundblad (s), Martin Segerstedt (s),
Jens Eriksson (m), Jan Fransson (s), Ingvar Eriksson (m), Lennart Brunander
(c), Annika Åhnberg (vpk), Åsa Domeij (mp), Kaj Larsson (s), Ove
Karlsson (s), Håkan Holmberg (fp), Berndt Ekholm (s) och Anders
Castberger (fp).

Reservationer

1. Allmänna utgångspunkter för livsmedelskontrollen m. m.
(mom. 1)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet
instämmer” och på s. 15 slutar med ”vidare åtgärd” bort ha följande
lydelse:

Människor kräver bra mat till rimliga priser. Maten skall vara fräsch,
smaklig och nyttig. Allt fler ställer också högre krav på maten än vad som
tidigare var fallet beroende på dels konsumenternas ökade kunskaper, dels
produktionsformerna inom livsmedelsindustrin och jordbruket.

Trots den kritik som framförts mot de svenska livsmedlen är de vid en
internationell jämförelse av hög kvalitet. Framför allt är de inhemskt
producerade livsmedlen säkrare ur ett antal aspekter. De svenska odlarna
har ålagts ett flertal restriktioner, t. ex. beträffande formerna för användningen
av olika kemiska ämnen, användningen av mediciner i djurfoder
liksom vissa etiska restriktioner. Enligt utskottets mening finns det därför
fog för påståendet att svenska livsmedel är bättre för konsumenten än de
importerade.

Under senare tid har olika forskningsrön visat att kostens betydelse för
en god hälsa har underskattats. Allt fler sjukdomstillstånd kan vara orsakade
av en felaktig kost. I dessa fall är det enligt utskottets mening viktigt att
betona att det är kosten ensam som orsakar sjukdomen. I andra fall är det i
kombination med andra faktorer som kosten är avgörande för hälsa eller
sjukdom. Den förebyggande vården måste därför i ökad utsträckning
inriktas på att belysa bl. a. kostens betydelse för hälsan. I likhet med
centerpartiet anser utskottet således att livsmedelskontrollen successivt

1988/89: JoU 14

måste utvidgas till att omfatta även sådana hälsorisker som hjärt- och
kärlsjukdomar och cancer. Ur hälsosynpunkt är i detta sammanhang frågor
om livsmedelstillsatser och föroreningar i livsmedel väsentliga.

Enligt utskottets mening behandlar propositionen endast en smal sektor
av livsmedelshanteringen. Frågan om livsmedlens kvalitet bör ses som en
fråga för livsmedelskedjan i sin helhet, eller med andra ord från gröda till
föda.

Med det anförda delar utskottet de synpunkter på livsmedelskvalitet och
livsmedelskontroll som framförs av centerpartiet i motionerna
1987/88:JolO yrkande 10, 1987/88:Jo528 yrkande 12 och Jo25 yrkande 1.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna bör ges regeringen
till känna.

Med det anförda anser utskottet syftet med motion 1987/88:Jo518 i allt
väsentligt tillgodosett. Motionen bör inte föranleda någon riksdagens vidare
åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna utgångspunkter för livsmedelskontrollen
m. m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:JolO yrkande
10, 1987/88:Jo528 yrkande 12 och 1988/89:Jo25 yrkande 1 och med
avslag på motion 1987/88:Jo518 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

2. En lokal livsmedelsproduktion (mom. 2)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 böijar med ”Utskottet
har” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Livsmedelsproduktionens utveckling mot större enheter och en mer
ensidig produktion ifrågasätts i dag av allt fler konsumenter. När det gäller
t. ex. griskött, höns och kyckling har ett visst köpmotstånd kunnat noteras.
Numera har handeln böijat tillmötesgå konsumenternas krav och erbjuder
s. k. sprättägg, gårdsgrisar m. m. till ett något högre pris än de livsmedel
som produceras på traditionellt sätt. Den enskilde odlaren har ofta ett
aktivt intresse av att förädla livsmedlen i anslutning till produktionen.
Regelsystemet är emellertid utformat så att producentens och konsumentens
gemensamma intresse av en lokal livsmedelsproduktion i många fall
inte kan tillgodoses. I likhet med motionärerna i motion 1987/88:Jo528
vill utskottet betona värdet av en lokal livsmedelsproduktion. Samtidigt
som den stärker konsumentinflytandet och möjliggör en bättre insyn i och
inflytande över livsmedelstillverkningen främjar den en nära kontakt mellan
producent och konsument. Lokal vidareförädling av en bygds råvaror
utgör dessutom en viktig del i en aktiv glesbygdspolitik. Utskottet ansluter
sig härmed till motionens yrkande 1 med begäran om en översyn av
regleringen rörande livsmedelshanteringen i syfte att underlätta en lokal
livsmedelsproduktion. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
motion 1987/88:Jo528 yrkande 1 bör ges regeringen till känna.

1988/89: JoUM

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande en lokal livsmedelsproduktion
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo528 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

3. Användningen av handelsgödsel m. m. (motiveringen till
mom. 3)

Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anser att den del av utskottets
yttrande som på s. 15 börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”om
dricksvattnet” bort ha följande lydelse:

Till skillnad från motionärerna i motion Jo257 anser utskottet att användningen
av handelsgödsel och växtskyddsmedel är en varken naturlig
eller nödvändig del i jordbruksproduktionen. Enligt vad utskottet erfarit
bedrivs på flera håll och med framgång jordbruk utan användande av
handelsgödsel eller kemiska bekämpningsmedel. Det är enligt utskottets
mening ytterst angeläget att användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel
minskar avsevärt. Med det anförda avstyrker utskottet motion
Jo257 yrkande 7.

4. Kontroll av storköken (mom. 4)

Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Sorn
framhålls” och slutar med ”anses tillgodosett” bort ha följande lydelse:
Enligt propositionen (= utskottet) mål mat. Den enskildes
möjligheter till kontroll av livsmedlens kvalitet är inom detta område
obefintliga, och en mycket stor del av livsmedelsburna infektioner och
förgiftningar kommer från dessa inrättningar. Utskottet delar därför vpk:s
uppfattning att det är av särskild vikt att storköken, både restauranger och
storkök i samhällets regi, uppmärksammas i den lokala kontrollen. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo24 yrkande 7 bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande kontroll av storköken
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo24 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

5. Miljöhänsyn i livsmedelskontrollen (mom. 5)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Med
riksdagens” och på s. 16 slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Inom propositionens definition av livsmedelskvalitet ryms endast sådana
egenskaper hos livsmedlen som är direkt mätbara. Denna definition är

1988/89: JoU 14

enligt utskottets mening alltför snävt utformad. Begreppet livsmedelskva- 1988/89: JoU14

litet borde vidgas till att avse den vidare syn på begreppet som förekommer
inom det ekologiska jordbruket, där vid bedömningen av produkternas
kvalitet hänsyn tas även till faktorer som odlingssystemets inverkan på
miljön och till husdjurens livsmiljö. I likhet med miljöpartiet anser utskottet
att detta vidare kvalitetsbegrepp bör ligga till grund för synen på
livsmedlen. Livsmedelslagens tillämpningsområde bör följaktligen utvidgas
till att gälla även miljöhänsyn och formerna för djurhållningen. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo27 yrkande 3 bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande miljöhänsyn i livsmedelskontrollen

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo27 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Offentlig upphandling (morn. 6)

Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”utskottet anfört” bort ha följande lydelse:

Utskottet har (= utskottet) av livsmedelskvaliteten.

Även genom sin upphandling kan samhället medverka till en höjning av
livsmedelskvaliteten. Som stora upphandlare av livsmedel till sina storkök
bör stat, kommuner och landsting kunna göra livsmedlens kvalitet till ett
tungt vägande skäl i sin upphandling. Lokala producenter kan här prioriteras
av kvalitetsskäl eftersom korta transporter gör maten fräschare och
alternativt odlade produkter är av högre kvalitet än traditionellt odlade
vad gäller proteiner och vitaminer. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo267 yrkande 16 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande offentlig upphandling

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo267 yrkande 16
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Konkurrensneutralitet m. m. mellan importerade och
inhemskt producerade livsmedel (mom. 7)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk) och
Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”Sorn en”
och på s. 18 slutar med ”Jo524 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Beträffande de motioner som syftar till en ökad kontroll av inte bara
produktens beskaffenhet utan också exportlandets produktionsmetoder
vill utskottet anföra följande.

Den svenska lagstiftningen ställer internationellt sett mycket stränga 58

krav på de svenska livsmedelsproducenterna, såväl när det gäller själva
livsmedelsprocessen som ur miljö- och djurskyddssynpunkt. Samtidigt
förväntas de svenska producenterna kunna hävda sig gentemot en utländsk
produktion med delvis helt andra betingelser. Denna för de svenska
producenterna redan tidigare ogynnsamma situation har accentuerats ytterligare
i och med det nyligen ingångna GATT-avtalet. För att de svenska
konsumenterna skall kunna lita på importerade likaväl som på svenska
produkter och de svenska producenterna skall ges möjlighet att konkurrera
på samma villkor som de utländska är det enligt utskottets mening av
grundläggande betydelse att samma krav beträffande användningen av
kemiska medel, medicinska preparat och hormoner liksom av andra produktionsformer
ställs på importerade som på inhemskt producerade livsmedel.
Importbestämmelserna bör enligt utskottets mening utformas i
enlighet härmed.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna
1987/88:Jo213 yrkande 2, 1987/88:Jo243 yrkande 8, 1987/88:Jo507 yrkande
1, 1987/88:Jo521, 1987/88:Jo528 yrkande 3, 1987/88:Jo532, Jo24
yrkande 11, Jo25 yrkande 4, Jo27 yrkande 1, Jo204 yrkande 2, Jo267
yrkande 6 och Jo524 bör ges regeringen till känna. Med det anförda anser
utskottet syftet med motion 1987/88:Jo250 yrkande 3 i väsentliga delar
tillgodosett. Motionen bör således inte medföra någon riksdagens vidare
åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande konkurrensneutralitet m. m. mellan importerade
och inhemskt producerade livsmedel

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo213 yrkande
2, 1987/88:Jo243 yrkande 8, 1987/88:Jo507 yrkande 1,

1987/88:Jo521, 1987/88: Jo528 yrkande 3, 1987/88: Jo532,

1988/89:Jo24 yrkande 11, 1988/89:Jo25 yrkande 4, 1988/89:Jo27
yrkande 1, 1988/89:Jo204 yrkande 2, 1988/89:Jo267 yrkande 6 och
1988/89:Jo524 och med avslag på motion 1987/88:Jo250 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Importkontroll av produkternas kvalitet m. m. (mom. 8)
Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Det är”
och på s. 19 slutar med ”Motionerna avstyrks” bort ha följande lydelse:

Reglerna för användningen av gifter och kemikalier i jordbruk och
boskapsskötsel har tillkommit av hänsyn till folkhälsan, arbetsmiljön och
allmänna miljövillkor. Dessa regler tillämpas enligt utskottets mening med
varierande framgång beroende på tillgången av personal vid tillsynsmyndigheterna
och graden av moral hos användare och försäljare av kemiska
preparat. Eftersom stora mängder livsmedel importeras till vårt land anser
utskottet det rimligt att samma normer för restsubstanser som gäller för
inhemskt producerad mat skall gälla även för importerade livsmedel.

Härutöver anser utskottet det även rimligt att livsmedel som har be -

1988/89: JoU 14

handlats med gifter som är förbjudna eller inte används i Sverige inte
heller skall importeras. Genom likvärdiga och enhetliga krav främjas
enligt utskottets mening konkurrens på lika villkor mellan inhemska och
utländska producenter i enlighet med principerna om en fri handel samtidigt
som otillbörliga konkurrensfördelar hindras. Kraven på konkurrensneutralitet
i detta avseende bidrar även till internationell solidaritet med
livsmedelsproducenterna och med exportländernas människor och natur.
Hälso- och miljöproblem får inte exporteras till andra länder. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motion Jo534 yrkande 1 bör ges
regeringen till känna. Med det anförda anser utskottet även motionerna
Jo248 yrkande 5, Jo504, Jo508, Jo528 yrkande 6 och Jo535 i allt väsentligt
tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande importkontroll av produkternas kvalitet
att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo248 yrkande
5, 1987/88:Jo504, 1987/88:Jo508, 1988/89:Jo528 yrkande 6,
1988/89:Jo534 yrkande 1 och 1988/89:Jo535 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. Utvidgning av livsmedelskontrollen (mom. 9)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ”Med vad”
och slutar med ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:

I likhet med centerpartiet anser utskottet det vara en brist att livsmedelskontrollen
inte omfattar importen av produkter som är avsedda att
användas som livsmedel. Som exempel kan nämnas att importerad orensad
spannmål kontrolleras av växtskyddsinspektionen endast beträffande
förekomsten av vissa skadedjur. Någon kontroll av restmängder av bl. a.
svampbekämpningsmedel, stråförkortningsmedel och fosforpreparat utförs
inte. Enligt vad utskottet erfarit är kontrollen av importerade köttkonserver
och liknande produkter mycket marginell och består av ett fåtal
stickprover utförda av miljö- och hälsoskyddsförvaltningama. En utvidgning
av livsmedelskontrollen till att omfatta även import av produkter
som avses användas som livsmedel, liksom alla bekämpningsmedel, fodertillsatser
och hormoner som används och kan tänkas ha använts i importerade
livsmedel måste enligt utskottets mening snarast komma till stånd.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo528 yrkandena 4
och 5 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande utvidgning av livsmedelskontrollen
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo528 yrkandena 4
och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89: JoU 14

10. Läckaget av växtskyddsmedel (mom. 10)

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 21 slutar med ”yrkande 12” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill (= utskottet) negativa produkter.

Enligt vad utskottet erfarit har på senare tid undersökningar visat att
små mängder växtskyddsmedel har läckt ut i våra vattendrag. Eftersom
föroreningar av dricksvattnet inte kan accepteras är det — vilket också
framhålls i motion Jo796 - angeläget att klargöra hur dessa läckage sker
och vilka preparat som kan spåras, varefter åtgärder bör vidtas för att
förhindra ytterligare läckage. I sammanhanget vill utskottet framhålla att
genom ökat personligt ansvarstagande och större kunskaper när det gäller
användningen av växtskyddsmedel i vår närmiljö kan redan på ett tidigare
stadium riskerna för läckage på grund av oförsiktig användning av växtskyddsmedel
minskas. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
motion Jo796 yrkande 12 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande läckaget av växtskyddsmedel

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo796 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

11. Åtgärder m. m. för en bättre dricksvattenkvalitet
(mom. 11)

Håkan Holmberg och Anders Castberger (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Det torde”
och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

På grund av de hot som i dag uppträder mot vårt dricksvatten i form av
bl. a. försurning, föroreningar från industrijordbruk, trafik och soptippar
är enligt utskottets mening de ovan beskrivna åtgärderna emellertid otillräckliga.
I likhet med folkpartiet anser utskottet att naturvårdsverket bör
få i uppdrag att göra en kartläggning av dricksvattensituationen och en
plan för hur den skall kunna förbättras. Det är enligt utskottets mening
t. ex. nödvändigt att upprätta krav för hur vattenverk och ledningsnät skall
kontrolleras och att intensifiera forskningen kring bl. a. försurningens effekter
på grundvattnet. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
motion Jo799 yrkande 14 bör ges regeringen till känna. Med det anförda
anser utskottet syftet med motionerna Jo24 yrkande 19, Jo25 yrkande 7,
Jo504, Jo521 yrkande 3 och Jo525 i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna
bör således inte medföra någon riksdagens vidare åtgärd. Motion Jo224
yrkandena 7 och 8 avstyrks i den mån den inte kan anses tillgodosedd med
vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande åtgärder m. m. för en bättre dricksvattenkvalitet
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo799 yrkande 14

1988/89: JoU14

och med avslag på motion 1988/89:Jo224 yrkandena 7 och 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar
motionerna 1988/89:Jo24 yrkande 19, 1988/89:Jo25 yrkande 7,
1988/89:Jo504, 1988/89:Jo521 yrkande 3 och 1988/89:Jo525 utan
vidare åtgärd,

12. Åtgärder m. m. för en bättre dricksvattenkvalitet
(mom. 11)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 21 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Trots att frågorna om dricksvattenkvaliteten inom en nära framtid
kommer att bli en av de stora livsmedels- och miljöfrågorna kan utskottet
konstatera att de över huvud taget inte berörs i regeringens förslag. Enligt
vad utskottet erfarit pågår en ständig försämring av vårt dricksvatten.
Försurningen, föroreningar från soptippar och avfallsupplag, miljöfarliga
transporter och användningen av bekämpningsmedel är bara några exempel
på de hot som förekommer mot dricksvattnet. De senaste åren har
stora resurser satsats på avloppsreningen medan dricksvattenförsöijningen
har försummats. Även forskningen på området befinner sig i kris.
Ansvaret för dricksvattenförsöijningen överläts på livsmedelsverket utan
vare sig utredning eller diskussion om målet för försörjningen eller om
eventuella brister i och behov av åtgärder för vattenverk och ledningsnät. I
likhet med centerpartiet anser utskottet det därför mycket angeläget att en
offentlig utredning tillsätts med uppgift att bl. a. skapa underlag för beslut
om förbättrad dricksvattenkvalitet. Vad utskottet sålunda anfört med
anledning av motion Jo25 yrkande 7 borges regeringen till känna. Med det
anförda anser utskottet syftet med motionerna Jo24 yrkande 7, Jo504,
Jo521 yrkande 3, Jo525 och Jo799 yrkande 14 i allt väsentligt tillgodosett.
Motionerna bör således inte medföra någon riksdagens vidare åtgärd.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion Jo224 yrkandena 7
och 8 i den mån motionen inte kan anses tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande åtgärder m. m. för en bättre dricksvattenkvalitet
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo25 yrkande 7 och
med avslag på motion 1988/89:Jo224 yrkandena 7 och 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar
motionerna 1988/89: Jo24 yrkande 19, 1988/89: Jo504,

1988/89:Jo521 yrkande 3, 1988/89:Jo525 och 1988/89:Jo799 yrkande
14 utan vidare åtgärd,

1988/89: JoU 14

13. Åtgärder m. m. för en bättre dricksvattenkvalitet
(mom. 11)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 20 börjar med ”Inledningsvis
vill” och på s. 21 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Inledningsvis vill (= utskottet ) 5 § livsmedelslagen.

Detta livsmedel berörs emellertid inte i propositionen. Enligt utskottets
mening — vilket också framhålls av vpk — finns det emellertid all anledning
att förstärka kontrollen av dricksvattnet. Forskningen har t. ex. tydligt
visat på sambandet mellan höga halter av aluminium och Alzheimers
sjukdom. Även kloreringen av dricksvattnet är ur hälsosynpunkt diskutabel.
Många dricksvattentäkter befinner sig farligt nära utsläppskällor från
bl. a. industrier och kommunala reningsverk. Ledningsnätens ålder och
eftersatta underhåll medför korrosion av metaller från rören. Livsmedelsverket
har numera det centrala ansvaret för vårt dricksvatten och bör
enligt utskottets mening utarbeta ett program för nödvändiga åtgärder på
olika plan för att värna dricksvattnet. Vad utskottet sålunda anfört med
anledning av motionerna Jo24 yrkande 19 och Jo521 yrkande 3 bör ges
regeringen till känna. Med det anförda anser utskottet syftet med motionerna
Jo25 yrkande 7, Jo504, Jo525 och Jo799 yrkande 14 i allt väsentligt
tillgodosett. Motionerna bör inte föranleda någon ytterligare riksdagens
åtgärd.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo224 yrkandena 7 och 8.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande åtgärder m. m. för en bättre dricksvattenkvalitet
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Jo24 yrkande
19 och 1988/89:Jo521 yrkande 3 och med avslag på motion
1988/89:Jo224 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört samt lämnar motionerna 1988/89:Jo25
yrkande 7, 1988/89:Jo504, 1988/89:Jo525 och 1988/89:Jo799 yrkande
14 utan vidare åtgärd,

14. Gränsvärden för dricksvattenkvalitet (morn. 12)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Med vad”
och slutar med ”yrkande 14” bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan redogjort för bristerna i våra vattenanläggningar. På
grund av dessa brister torde dricksvattenkvaliteten komma att ytterligare
försämras. Enligt vad utskottet erfarit — vilket också framhålls i motion
Jo27 — har på några platser i landet bekämpningsmedel konstaterats i
dricksvattnet. Eftersom bindande gränsvärden för dessa medel saknas är
kommunerna inte skyldiga att tillhandahålla dricksvatten utan bekämpningsmedelsrester.
Detta förhållande är givetvis oacceptabelt. Utskottet ansluter
sig därför till kravet i motionens yrkande 14 om införande av bin -

1988/89: JoU 14

dande gränsvärden för giftiga metaller, nitrat, pH och bekämpningsmedel
i dricksvattnet. Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande gränsvärden för dricksvattenkvalitet
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo27 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Förbud mot vissa vattenkemikalier (mom. 13)

Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”På
samma” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

För att falla ut fosfor och göra dricksvattnet klarare är det vanligt att
sjövatten tillsätts med aluminiumsulfat innan det omvandlas till
dricksvatten. 1 Skåne kan t. ex. rester av detta ämne spåras i dricksvattnet
för ca 250 000 hushåll. Enligt vad utskottet erfarit har två av varandra
oberoende forskningsprojekt klart visat på sambandet mellan antalet sjukdomsfall
i Alzheimers sjukdom och mängden aluminium i vattnet. Ett
förslag som syftar till att förbjuda användningen av aluminiumsulfat och
av aluminium som vattenkemikalie bör därför utarbetas. Utskottet ansluter
sig härmed till vad som framförs av vpk i motion Jo521 yrkande 2. Vad
utskottet sålunda anfört med anledning av motionen bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande förbud mot vissa vattenkemikalier
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo521 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Halogenering av dricksvattnet (mom. 14)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk) och
Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Dricksvatten
kloreras” och slutar med ”yrkande 6” bort ha följande lydelse:

Dricksvatten kloreras (= utskottet) för konsumenten. I

förening med humus bildar kloret biprodukter, av vilka vissa kan förändra
arvsanlagen medan andra är cancerframkallande. Klorering av dricksvattnet
är således enligt utskottets mening en kortsiktig och mycket riskfylld
metod för undvikande av infektioner. Genom satsningar på bättre teknik i
de ofta både ålderstigna och primitiva vattenverken och förbättrad råvattenkvalitet
är det — vilket framhålls i motion Jo521 — möjligt att på sikt
avveckla halogeneringen av dricksvattnet. En plan för avveckling av halogeneringen
på tjugo år bör därför utarbetas. Vad utskottet sålunda anfört
med anledning av motion Jo521 yrkande 6 bör ges regeringen till känna.

1988/89: JoU14

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande halogenering av dricksvattnet
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo521 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

17. Gränsvärden i fisk (mom. 17)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Kontrollen
av” och slutar med ”utskottet anfört” bort ha följande lydelse:

Fisket längs Norrlandskusten har de senaste åren utsatts för stora påfrestningar.
Som resultat av Tjernobylolyckan och av larmrapporter om
dioxinförekomst i fisken har — naturligt nog — konsumtionen av fisk
minskat. Som framhålls i motion Jo546 är kunskaperna om cesiumhalterna
i dag tämligen tillfredsställande, medan kunskaperna om dioxinförekomsten
i fisken är osäkra och otillräckliga. I likhet med motionärerna
finner utskottet situationen allvarlig och osäkerheten om de rätta förhållandena
förödande för både konsumenter, yrkesfiskare och fritidsfiskare.
Det är därför enligt utskottets mening angeläget att en kartläggning sker av
dioxinförekomsten i fisk längs Norrlandskusten. Med denna kartläggning
som grund bör livsmedelsverket lämna rekommendationer om fiskens
tjänlighet som livsmedel och — vid behov — besluta om svartlistning av
fisken i aktuella områden. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
motion Jo546 bör ges regeringen till känna. Med det anförda anser utskottet
motion Jo502 tillgodosedd. Även syftet med motion Jo429 yrkandena 1
och 3 får anses i allt väsentligt tillgodosett. Motionen bör således inte
medföra någon riksdagens vidare åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande gränsvärden i fisk
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Jo502 och
1988/89:Jo546 och med avslag på motion 1988/89:Jo429 yrkandena
1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

18. Gränsvärden i fisk (morn. 17)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Kontrollen
av” och slutar med ”utskottet anfört” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Jo429 är många av våra sjöar svartlistade på
grund av höga halter av kvicksilver. Betydligt fler skulle emellertid omfattas
av svartlistning om myndigheterna antog WHO:s rekommendationer,
vilka innebär en halvering av nuvarande svenska gränsvärde på 1,0 mg. I
enlighet med motionens yrkande 1 bör därför gränsvärdena sänkas till den
nivå som rekommenderas av WHO. Cesiumhalterna i fisken varierar vid
olika provtagningar och det har — enligt vad utskottet erfarit — visat sig

1988/89: JoU14

5 Riksdagen 1988/89. 16 sami. Nr 14

omöjligt att genom enhetliga värden påvisa frånvaro av cesium i vissa
sjöar och vattendrag. Bland forskarna råder delade meningar om riskbedömningen
när det gäller de dioxinhalter som har uppmätts i fisk längs
Norrlandskusten. En redan svår situation kompliceras ytterligare av
många föroreningskällor i samma område. Utskottet delar den uppfattning
som förs fram i motion Jo429 yrkande 3 om nödvändigheten av en övergripande
provtagning och kartläggning av metaller, cesium och dioxin i
insjö- och havsfisk. Livsmedelsverket bör utöka sin kontroll på området
och snarast fastställa gränsvärden för dessa ämnen. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motion Jo429 yrkandena 1 och 3 bör ges regeringen
till känna. Med det anförda anser utskottet syftet med motionerna
Jo502 och Jo546 tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande gränsvärden i fisk

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo429 yrkandena 1
och 3 och med avslag på motionerna 1988/89:Jo502 och
1988/89: Jo546 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

19. Vissa åtgärder i Gävleborgs län (mom. 18)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”1 den” och
slutar med ”och 13)” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den oro för innehållet i fisken som kommer till uttryck i
motion Jo429. På grund av den särskilt svåra situation som råder i Gävleborgs
län med många föroreningskällor i samma område bör en övergripande
kartläggning av förekomsten av metaller, cesium och dioxin i fisk
komma till stånd i Gävleborgs län. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande vissa åtgärder i Gävleborgs län

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo429 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Svartlistning av Vätternrödingen (mom. 19)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Med
anledning” och på s. 24 slutar med ”utskottet motionsyrkandet” bort ha
följande lydelse:

Mätningar har visat att Vätternrödingen innehåller höga halter dioxin, i
vissa fall så extremt höga att fisken är otjänlig som människofoda enligt
WHO:s rekommendationer. För att Vätternrödingen riskfritt skall kunna
ätas av alla befolkningsgrupper måste dioxinhalterna minskas till mindre
än 5 pikogram per gram fisk. Till dess så har skett anser utskottet — i

1988/89: JoU14

enlighet med yrkande 1 i motion Jo512 — att Vättemrödingen bör svartlistas.
Vad utskottet sålunda anfort i enlighet med motionen bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande svartlistning av Vättemrödingen

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo512 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Ersättning till vissa yrkesfiskare (mom. 20)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar i princip den uppfattning som framförs i motion Jo512
att konsumenterna borde ha rätt till ideellt skadestånd för den förlust det
innebär att på grund av de höga dioxinhaltema inte kunna äta Vättemrödingen
och för den oro dessa höga gifthalter skapar hos konsumenterna.
Eftersom dessa förluster inte kan värdesättas, kan emellertid inte heller
underlag skapas för en beräkning av skadeståndet. De ekonomiska förlusterna
för fiskarena runt Vättern låter sig emellertid uppskattas genom att
man låter underlaget för beräkning av skadestånd till denna grupp utgöras
av de normala fångster som har rapporterats de senaste åren. I likhet med
motionären i motion Jo512 anser utskottet att det är förorenaren som skall
hållas ekonomiskt ansvarig för fiskarenas förluster. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motionens yrkande 2 bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande ersättning till vissa yrkesfiskare

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo512 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Information om gränsvärden m. m. (mom. 21)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ”1 sin” och
slutar med ”hänvisning härtill” bort ha följande lydelse:

I sin (= utskottet) i livsmedel. Utskottet ansluter sig till

det krav som framförs i motion Jo505 att myndigheterna klart skall lämna
redogörelser för hur gränsvärdena fastställs och för de värderingar som
ligger bakom dessa ställningstaganden. Berörda myndigheter skall även
publicera listor över aktuella gränsvärden och för vilka livsmedel dessa
gränsvärden gäller. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion
Jo505 yrkandena 1 och 2 bör ges regeringen till känna. Med det anförda
torde syftet med motionens yrkande 4 kunna anses tillgodosett varför
motionen i denna del inte bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

1988/89: JoU14

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande information om gränsvärden m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo505 yrkandena 1
och 2 och med avslag på motion 1988/89:Jo505 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

23. Syntetiska livsmedel m. m. (mom. 23)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”Motionerna avstyrks” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion Jo24 befinner sig livsmedelsindustrin i dag i
början av ett helt nytt skede. På syntetisk väg produceras ”falska” livsmedel,
konstgjort kött och tillsatser som imiterar de naturliga födoämnena
men saknar deras näringsvärde. Den bioteknologiska utvecklingen framstår
på många sätt som hotfull. Stor restriktivitet måste enligt utskottets
mening iakttas när det gäller denna typ av förändringar eftersom vi annars
riskerar att få en livsmedelstillverkning som inte bygger på tusenåriga
erfarenheter men i allt högre grad är ny och okänd. I likhet med vpk anser
utskottet att de ursprungliga metoderna för livsmedelstillverkning måste
bevaras och brukas. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion
Jo24 yrkande 1 bör ges regeringen till känna. Med det anförda får
syftet med motionerna Jo523 yrkande 2 och Jo530 delvis anses i allt
väsentligt tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande syntetiska livsmedel m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo24 yrkande 1 och
med avslag på motionerna 1988/89:Jo526 och 1988/89:Jo530 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

24. Syntetiska livsmedel m. m. (mom. 23)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”Motionerna avstyrks” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion Jo24 befinner sig livsmedelsindustrin i dag i
början av ett helt nytt skede. På syntetisk väg produceras ”falska” livsmedel,
konstgjort kött och tillsatser som imiterar de naturliga födoämnena
men saknar deras näringsvärde. Den bioteknologiska utvecklingen framstår
på många sätt som hotfull. Stor restriktivitet måste enligt utskottets
mening iakttas när det gäller denna typ av förändringar eftersom vi annars
riskerar att få en livsmedelstillverkning som inte bygger på tusenåriga
erfarenheter men i allt högre grad är ny och okänd. De ursprungliga
metoderna för livsmedelstillverkning måste bevaras och brukas.

Frivilligt och med livsmedelsverkets godkännande — vilket också fram -

1988/89: JoU 14

hålls i motion Jo530 — tillsätter livsmedelsindustrin vissa näringsämnen 1988/89: JoU 14
som avlägsnats från råvaran vid raffinering och andra beredningar. I likhet
med motionärerna anser utskottet att uttrycket berikningsmedel i detta
sammanhang kan framstå som vilseledande. Benämningen är enligt utskottets
mening inte korrekt och bör avlägsnas ur livsmedelslagstiftningen
för att exempelvis ersättas med beteckningen näringstillsats.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motionerna Jo24 yrkande 1
och Jo530 delvis bör ges regeringen till känna. Med det anförda anser
utskottet syftet med motion Jo526 i allt väsentligt tillgodosett. Motionen
bör inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande syntetiska livsmedel m. m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Jo24 yrkande 1
och 1988/89:Jo530 i motsvarande del och med avslag på motion
1988/89:Jo526 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

25. Vissa konserveringsmedel m. m. (mom. 24)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Enligt vad”
och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Som motionärerna i motion Jo27 konstaterar har centraliseringen av
livsmedelsindustrin bl. a. inneburit att vägen till konsumenten både organisatoriskt
och geografiskt blivit längre. För att förlänga livsmedlens hållbarhet
under långa mellanlagringsperioder används konserveringsmedel.

Kunskaperna om effekterna av konserveringsmedel i kombination med
andra kemikalier är otillräckliga. I likhet med miljöpartiet anser utskottet
att användningen av naturfrämmande konserveringsmedel bör upphöra
inom två år. Självfallet måste märkningen med s. k. bäst före-datum anpassas
så att inte andra hälsorisker uppkommer. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motion Jo27 yrkande 15 bör ges regeringen till
känna. Med det anförda anser utskottet syftet med motion Jo523 yrkande
2 tillgodosett. Motionen bör således inte medföra någon ytterligare riksdagens
åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande vissa konserveringsmedel m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo27 yrkande 15
och med avslag på motion 1988/89:Jo523 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. En internationell arbetsgrupp (mom. 25)

Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ”Av det”
och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Av det anförda torde framgå att utskottet faster stor vikt vid Sveriges
agerande i utvecklingen på det internationella området. Nya tillverkningsmetoder,
förändrade ägarstrukturer som sträcker sig även över nationsgränserna
samt ökad internationell handel ställer allt större krav på det
internationella samarbetet i fråga om livsmedelskvalitet och livsmedelskontroll.
I likhet med vpk anser utskottet att en internationell arbetsgrupp
bör sammankallas för att analysera utvecklingen, bedöma riskerna och
utarbeta rekommendationer på området. Enligt utskottets mening bör
Sverige ta initiativet till ett sådant samarbete. Vad utskottet sålunda anfört
med anledning av motion Jo24 yrkande 22 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande en internationell arbetsgrupp

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo24 yrkande 22
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Ett vidgat kvalitetsbegrepp (mom. 26)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ”Det
nordiska” och slutar med ”avstyrker motionen” bort ha följande lydelse:

I likhet med miljöpartiet kan utskottet konstatera att propositionens
definition av begreppet livsmedelskvalitet inrymmer endast sådana egenskaper
hos livsmedlen som är direkt mätbara. Som utskottet tidigare
anfört (res. 5) är denna definition alltför snävt utformad. Begreppet livsmedelskvalitet
bör vidgas till att avse den vidare syn på begreppet som
förekommer inom det ekologiska jordbruket, där vid bedömningen av
produkternas kvalitet hänsyn tas även till faktorer som odlingssystemets
inverkan på miljön och till husdjurens livsmiljö. I enlighet med utskottets
tidigare ställningstagande till en utvidgning härvidlag av livsmedelslagens
tillämpningsområde bör Sverige framföra detta nya synsätt på produktkvalitet
i de nu pågående GATT-förhandlingama. Vad utskottet här
anfört med anledning av motion Jo27 yrkande 2 bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande ett vidgat kvalitetsbegrepp

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo27 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Ansvarsfördelningen inom livsmedelskontrollen
(mom. 28)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Utskottet
kan” och på s. 29 slutar med ”Jo25 yrkande 2” bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås livsmedelsverket få det direkta tillsynsansvaret

1988/89: JoU 14

för större livsmedelsanläggningar med en komplicerad produktion och stor 1988/89: JoU14

geografisk spridning av produkterna. Som framhålls av centerpartiet i

motion Jo25 bör emellertid kommunerna ha möjlighet att själva avgöra

om de vill ha tillsynsansvaret även för dessa anläggningar. Det synes för

utskottet praktiskt att det finns lokal kompetens för tillsynen av en för

kommunen betydelsefull anläggning och det är av värde att kunna utnyttja

de resurser som lokal erfarenhet, närhet till objekten och kunskap om

förhållandena i regionen utgör. Miljö- och hälsoskyddsnämnden bör av

dessa anledningar ha ansvaret för den omedelbara tillsynen av i princip

samtliga livsmedelsanläggningar i kommunen.

1 likhet med centerpartiet anser utskottet att länsstyrelsen bör fungera
som rådgivare åt kommunen, utöva en projektinriktad kontroll samt kontrollen
av kommunernas verksamhet. Länsstyrelsen bör även ha ansvaret
för utbildningen av kommunernas tjänstemän. Länsveterinärerna bör mer
aktivt verka för att veterinärer och djurägare får information om djursjukdomar.

Livsmedelsverket bör ha ansvaret för de anläggningar som inte står
under tillsyn av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Verket bör dessutom vid
behov biträda kommunerna i de fall kompetens saknas hos länsstyrelsen. I
sammanhanget vill utskottet betona den betydelse ett väl fungerande och
utvecklat samarbete myndigheterna emellan har för en effektiv livsmedelskontroll.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo25 yrkande 2
bör ges regeringen till känna. Med det anförda avstyrker utskottet motion
Jo24 yrkandena 3 och 4.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande ansvarsfördelningen inom livsmedelskontrollen
att riksdagen dels med anledning av motion 1988/89:Jo25 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels
med avslag på motion 1988/89:Jo24 yrkandena 3 och 4 antar förslaget
till lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511) såvitt avser 24
och 26 §§,

29. Ansvarsfördelningen inom livsmedelskontrollen
(mom. 28)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Utskottet
kan” och på s. 29 slutar med ”och 4” bort ha följande lydelse:

Till skillnad från jordbruksministern anser utskottet att miljö- och hälsoskyddsnämnden
och inte livsmedelsverket skall ha ansvaret för tillsynen
även av de större livsmedelsanläggningarna i kommunen. När det gäller
miljötillsynen har den centrala kontrollen visat sig inte fungera tillfredsställande.
Det är dessutom naturligt för kommuninnevånarna att vända
sig till sin kommuns förvaltning med frågor och synpunkter. Av samma
skäl anser utskottet det lämpligt att miljö- och hälsoskyddsnämnden har
ansvaret också för livsmedelskontrollen. Regeringens förslag kan i denna 71

del leda till att tillsynen av samma anläggning kan komma att skötas av 1988/89: JoU14

olika myndigheter, nämligen kommunen när det gäller miljötillsynen och

livsmedelsverket vad avser livsmedelskontrollen. Utskottet ansluter sig

således till yrkande 3 i vpk-motionen Jo24 om avslag på regeringens

förslag till ändring av 24 och 26 §§ livsmedelslagen. Med det anförda

finnér utskottet syftet med motion Jo25 yrkande 2 tillgodosett. Motionen

bör således inte föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Utskottet delar den uppfattning om livsmedelsverkets förstärkta roll
som framförs i motion Jo27 yrkande 4. Verket bör mer aktivt bistå
kommunerna med experthjälp, utbildning m. m. Mindre kommuner som
kan få behov av utökad livsmedelskontroll, t. ex. genom att en komplicerad
livsmedelsanläggning lokaliseras dit, bör av livsmedelsverket kunna
påräkna stöd i form av konsultinsatser, projektanställningar o. d. Det bör
enligt utskottets mening även ankomma på verket att garantera en enhetlig
kontroll i hela landet och vid behov vidta erforderliga åtgärder. Livsmedelsverket
bör också ges befogenhet att bevaka och ingripa vid en ogynnsam
utveckling av livsmedelstillverkningen. Vad utskottet sålunda anfört
med anledning av motionen bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande ansvarsfördelningen inom livsmedelskontrollen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Jo24 yrkandena 3 och 4
och med avslag på motion 1988/89:Jo25 yrkande 2 dels avslår
förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511) såvitt
avser 24 och 26 §§, dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om livsmedelsverkets roll,

30. Ägarstrukturen inom livsmedelsbranschen (mom. 29)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ”På
samma” och slutar med ”Jo24 yrkande 2” bort ha följande lydelse:

I likhet med vpk ser utskottet med oro på den relativt nya företeelsen att
livsmedelstillverkande företag köps upp av företag som saknar både intresse
av eller kunskap om livsmedelstillverkning, och för vilka vinstmotivet
är avgörande. Risken är stor att livsmedelsföretaget måste överföra sina
vinster till andra företag inom koncernen i stället för att investera dem i
t. ex. forskning och utveckling. Enligt utskottets mening måste livsmedelskontrollen
uppmärksamma även dessa förhållanden. Vad utskottet sålunda
uttalat med anledning av motion Jo24 yrkande 2 bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande ägarstrukturen inom livsmedelsbranschen
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo24 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 72

31. Samordning av livsmedelskontrollen (mom. 30)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ”Även
motion” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag om ansvarsfördelningen inom livsmedelskontrollen
ställer enligt utskottets mening större anspråk än hittills på samordning
och samarbete mellan berörda myndigheter. Förutom de förstärkningar
som föreslås komma livsmedelsverket och kommunerna till del anser
utskottet — vilket också framhålls i motion Jo27 — att en tjänsteman vid
vaije länsstyrelse och i samarbete med länsveterinären bör ha ansvaret för
livsmedelsfrågorna och för samordningen inom länet, främja ett mellankommunalt
samarbete och övervaka att kommunerna utför sin tillsyn på
ett tillfredsställande sätt. För denna samordning bör länsstyrelserna genom
omfördelning tillföras 7,2 milj. kr. Vad utskottet sålunda anfört med
anledning av motion Jo27 yrkande 11 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande samordning av livsmedelskontrollen
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo27 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

32. Huvudansvaret för information och rådgivning
(mom. 32)

Håkan Holmberg och Anders Castberger (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ”Utskottet
har” och slutarmed ”motion 1987/88:Jo516” bort ha följande lydelse:
Utskottet har på annan plats i detta betänkande framhållit sambandet
mellan kostvanor och hälsa och betonat vikten av ökad information till
konsumenterna om livsmedlens kvalitet. Utskottet har även redogjort för
det samarbete för samordnad information på området som pågår mellan
livsmedelsverket, socialstyrelsen och konsumentverket. Som framhålls i
motion Jo22 vore det naturliga organet för denna information ett särskilt
institut för folkhälsan. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en
myndighet skall ha ansvaret för att denna oerhört viktiga information skall
få avsedd effekt. I avvaktan på återupprättandet av ett institut för folkhälsan
ansluter sig utskottet till yrkande 2 i motionen att socialstyrelsen
skall ha huvudansvaret för informationen på området, givetvis i samarbete
med livsmedelsverket och konsumentverket. Vad utskottet sålunda anfört
med anledning av motionen bör ges regeringen till känna. Med det anförda
finnér utskottet syftet med motion 1987/88:Jo516 i allt väsentligt tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande huvudansvaret för information och rådgivning
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Jo22 yrkande 2 och

1988/89: JoU14

med avslag på motion 1987/88: Jo516 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

33. Köttbesiktningen och den småskaliga
slakteriproduktionen (mom. 33)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Utskottet
tillstyrker” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om upphävande av lagen om
köttbesiktning men vill i anledning av jordbruksministerns synpunkter på
den småskaliga slakteriverksamheten anföra följande. I likhet med jordbruksministern
anser utskottet att en förbättrad köttbesiktning inte får
hindra uppbyggnaden av en småskalig slakteriverksamhet. Som framförs
av vpk i motion Jo24 är emellertid propositionen otydlig i detta avseende
och utskottet ansluter sig därför till motionens yrkande 20 med begäran
om ett särskilt uttalande om stödet till den småskaliga slakteriverksamheten.
Frågan om hur en förbättrad köttbesiktning låter sig förenas med
uppbyggnaden av en småskalig slakteriverksamhet bör enligt utskottets
mening utredas närmare. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
motion Jo24 yrkande 20 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande köttbesiktningen och den småskaliga slakteriproduktionen att

riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo24 yrkande 20
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. Antibiotikainblandningen i foder (mom. 34)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Enligt
reglerna” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Enligt reglerna (= utskottet) sig nödvändiga. Trots detta

är det emellertid fortfarande möjligt att ge antibiotika till en hel besättning
i förebyggande och lindrande syfte. I likhet med centerpartiet anser utskottet
att kraven på förskrivning bör skärpas. Djurhållningen bör vara sådan
att endast de djur som visar symptom på någon sjukdom behandlas med
mediciner. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion
1987/88:Jo528 yrkande 2 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande antibiotikainblandningen i foder
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo528 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89: JoU 14

35. Kartläggning av importkontrollen (mom. 35)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 32 börjar med ”Till
skillnad” och slutar med ”yrkande 21” bort ha följande lydelse:

I propositionen uttalar sig jordbruksministern om behovet av en skärpt
och mer likformig importkontroll under livsmedelsverkets administration
och tillsyn. Utskottet delar uppfattningen om behovet av en förändring i
denna riktning. I likhet med vpk anser utskottet emellertid att denna
förändring mycket väl kan komma till stånd utan den av jordbruksministern
aviserade kartläggningen av importkontrollen. 1 sammanhanget vill
utskottet betona det angelägna i att kontrollen utförs lika i hela landet och
att samma krav ställs på det importerade som på det inhemskt producerade
köttet. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo24
yrkande 21 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande kartläggning av importkontrollen

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo24 yrkande 21
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36. Hållbarhetstider för vissa köttprodukter (mom. 36)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Hållbarhetstiden
för” och slutar med ”yrkande 16” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Jo27 har utvecklingen mot långa distributionskedjor
i många fall tvingat fram alltför långa hållbarhetstider för olika
köttprodukter. Utskottet ansluter sig därför till motionens yrkande 16 att
livsmedelsverket — i syfte att förkorta de rekommenderade hållbarhetstidema
— bör få i uppdrag att göra en översyn av hållbarhetstidema för de
köttprodukter som inte är helkonserver.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande hållbarhetstider för vissa köttprodukter

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo27 yrkande 16
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

37. PVC i förpackningar m. m. (mom. 37)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk) och
Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 34 slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar (= utskottet) nuvarande ordning. Inom

ramen för dessa befogenheter anser utskottet — som i detta avseende
ansluter sig till vpk.s motion Jo27 — att livsmedelsverket bör ges i uppdrag

1988/89: JoU 14

att snarast göra en översyn av i handeln förekommande förpackningar i 1988/89: JoU 14

syfte att förhindra användningen av de förpackningar som är av sämst
kvalitet. Förpackningar innehållande PVC bör dessutom omedelbart förbjudas
och inom ett år inte längre förekomma i handeln. Vad utskottet
sålunda anfört med anledning av motion Jo27 yrkandena 15, 16 och 17 bör
ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande PVC i förpackningar m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo24 yrkandena
15—17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfort,

38. Auktoriserade revisorer i livsmedelsföretagen (mom. 38)
Åsa Domeij (mp), Håkan Holmberg (fp) och Anders Castberger (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ”Utskottet
ansluter” och slutar med ”yrkande 1 ” bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig i stora delar till vad jordbruksministern anfört om
utformningen av företagens egentillsyn. I likhet med folkpartiet anser
utskottet emellertid att det för de större företagen borde finnas möjlighet
att utveckla ett system med årlig revision av livsmedelshanteringen av
därtill auktoriserade revisorer och efter mönster från miljöområdet. Om
den av dessa revisorer upprättade revisionberättelsen tas in i företagens
årsredovisning skulle enligt utskottets mening betydelsen av hälsoskyddsaspekterna
och redligheten beträffande livsmedlen inpräntas hos företagens
intressenter. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion
Jo22 yrkande 1 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande auktoriserade revisorer i livsmedelsföretagen
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo22 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

39. Kontroll av primärproduktionen (mom. 39)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ”Ett
tillmötesgående” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande
lydelse:

Som framhålls i motion Jo27 är förutsättningen för god kvalitet på de
livsmedel som säljs i butikerna en satsning på kvalitet redan i primärproduktionen.
Trots detta beaktar varken livsmedelslagstiftningen eller livsmedelsverket
i tillräckligt hög grad primärproduktionens betydelse i sammanhanget.
I likhet med motionärerna anser utskottet att livsmedelsverket
bör få i uppdrag att utarbeta ett förslag om utvidgning av livsmedels- 76

kontrollen till att omfatta även primärproduktionen. Vad utskottet anfort
med anledning av motion Jo27 yrkande 4 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande kontroll av primärproduktionen

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo27 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

40. Märkning med ursprungsland (mom. 40)

Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 38 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar (= utskottet) sitt syfte. Propositionens

förslag om märkning av livsmedel med ursprungsland är emellertid begränsat
till att endast avse förpackade livsmedel, vilket enligt utskottet är
en brist. Enligt vad utskottet erfarit fungerar den frivilliga branschöverenskommelsen
om märkning av oförpackade produkter dåligt. Märkningsbestämmelserna
bör därför ändras så att kravet på märkning med ursprungsland
skall gälla både förpackade och oförpackade livsmedel. Märkningen
bör avse det egentliga ursprungslandet och inte ett ”mellanland” där varan
har förpackats. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion
Jo24 yrkande 13 bör ges regeringen till känna. Med det anförda anser
utskottet motionerna 1987/88:Jo250 yrkande 4, 1987/88:Jo507 yrkande 2,
1987/88:Jo515, 1987/88:Jo525, 1987/88:Jo526, 1987/88:Jo528 yrkande 7,
Jo28 och Jo257 i motsvarande del i allt väsentligt tillgodosedda. Motionerna
bör således inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande märkning med ursprungsland

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo24 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och
lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1987/88:Jo250 yrkande 4,
1987/88: Jo507 yrkande 2, 1987/88:Jo515, 1987/88:Jo525,

1987/88:Jo526, 1987/88:Jo528 yrkande 7, 1988/89:Jo28 och
1988/89:Jo257 yrkande 6 i motsvarande del,

41. Märkning med skördedatum, plockningsdatum m. m.
(mom. 42)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ”Ett av” och
slutar med ”och 9” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör ett system införas med datummärkning för
alla livsmedel, både förpackade och oförpackade. Eftersom utskottet i
likhet med centerpartiet anser det fullt möjligt att informera konsumenterna
om t. ex. plockningsdag för frukt och skördedag för grönsaker bör

1988/89: JoU14

reglerna för märkning kompletteras med datummärkning avseende plockningsdag,
skördedag eller förpacknipgsdag. En sådan märkning är enligt
utskottets mening nödvändig även som ett sätt att motverka möjligheterna
att infora bestrålade livsmedel i landet. Vad utskottet sålunda anfort med
anledning av motionerna 1987/88:JolO yrkande 12 och 1987/88:Jo528
yrkande 10 bör ges regeringen till känna. Med det anförda anser utskottet
syftet med motion Jo27 yrkandena 8 och 9 tillgodosett. Motionen bör
således inte medföra någon riksdagens ytterligare åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande märkning med skördedatum, plockningsdatum
m. m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:JolO yrkande
12 och 1987/88:Jo528 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört samt lämnar motion 1988/89:Jo27 yrkandena
8 och 9 utan vidare åtgärd,

42. Märkning med skördedatum, plockningsdatum m. m.
(mom. 42)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ”Ett av” och
slutar med ”och 9” bort ha följande lydelse:

Som jordbruksministern har framhållit i propositionen är för många
konsumenter livsmedlens färskhet en viktig kvalitetsegenskap. 1 likhet
med motionärerna i motion Jo27 anser utskottet därför att färska grönsaker,
rotsaker och frukt bör märkas med skördedatum och ägg, smör och
bröd med produktionsdatum. Vad utskottet sålunda anfört med anledning
av motion Jo27 yrkandena 8 och 9 bör ges regeringen till känna. Med det
anförda anser utskottet syftet med motionerna 1987/88:Jo 10 yrkande 12
och 1987/88:Jo528 yrkande 10 tillgodosett. Motionerna bör inte föranleda
någon riksdagens ytterligare åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande märkning med skördedatum, plockningsdatum
m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo27 yrkandena 8
och 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
samt lämnar motionerna 1987/88:Jol0 yrkande 12 och
1987/88:Jo528 yrkande 10 utan vidare åtgärd,

43. Datummärkning av chokladprodukter (mom. 43)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk) och
Åsa Domeij (mp) anser

1988/89: JoU14

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ”När det”
och på s. 39 slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo20 är choklad också livsmedel som måste konsumeras
inom en viss tid för att vara tjänligt. Choklad förekommer i ett
mycket stort antal konsumtionsvaror som saluförs i livsmedelsbutiker,
kiosker och andra försäljningsställen. Det kan röra sig om t. ex. chokladprodukter
och konfektyrer. Det är enligt utskottets mening ett väsentligt
konsumentintresse att det finns förutsättningar att bedöma dessa produkters
färskhet. Enligt vad utskottet erfarit har branschen ingått en frivillig
överenskommelse som emellertid är begränsad till datummärkning av
chokladaskar och andra dyrare chokladprodukter. Överenskommelsen
fungerar emellertid inte helt tillfredsställande. Utskottet anser det lämpligt
att denna överenskommelse görs obligatorisk och utvidgas till att avse
åtminstone de på marknaden vanligast förekommande chokladprodukterna.
Kraven bör gälla såväl förpackade som oförpackade produkter. Vad
utskottet anfört med anledning av motionerna Jo20 och Jo527 bör riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande datummärkning av chokladprodukter

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Jo20 och
1988/89:Jo527 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

44. Märkning med producentens namn m. m. (mom. 44)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ”Förpackade
livsmedel” och slutar med ”yrkande 11” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening ett berättigat konsumentkrav att få
information om tillverkaren av ett visst livsmedel. Utskottet ansluter sig
således till vad som framförs i motion 1987/88:Jo528 yrkande 11 om
vikten av att en sådan märkning genomförs även i vårt land. Vad utskottet
anfört med anledning av motionen bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande märkning med producentens namn m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo528 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

45. Märkning med bekämpningsmedel, antalet
besprutningar m. m. (mom. 46)

Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”yrkande 3)” bort ha följande lydelse:

Med en ökad miljömedvetenhet ökar enligt utskottets mening också
intresset för produkter framställda utan onödiga tillsatser och metoder.
Som en följd härav måste även innehållsdeklarationerna på livsmedlen

1988/89: JoU14

förändras, eftersom konsumenterna har rätt att få veta vilka bekämpnings- 1988/89: JoU14
medel och antalet besprutningar som har använts i produktionen av de
livsmedel som erbjuds dem. Utskottet ansluter sig härmed till de synpunkter
på märkning i detta avseende som framförs i motionerna Jo27 och
Jo267. Som föreslås i motion Jo267 bör berörda myndigheter i samråd
med representanter för konsumenter och producenter utarbeta regler för
sådan märkning. Ett märkningskrav i enlighet med motionerna skulle med
all sannolikhet stimulera kvalitetsklassning av vissa livsmedel, eftersom de
producenter som begränsar sin användning av bekämpningsmedel inte
kommer att vilja blanda sina produkter med sådana som är kraftigt besprutade.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna Jo27
yrkande 7 och Jo267 yrkande 15 bör ges regeringen till känna. Med det
anförda anser utskottet syftet med motion Jo505 yrkande 3 i viss mån
tillgodosett. Motionen bör inte föranleda någon riksdagens ytterligare
åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande märkning med bekämpningsmedel, antalet besprutningar
m. m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Jo27 yrkande 7
och 1988/89:Jo267 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört samt lämnar motion 1988/89:Jo505 yrkande
3 utan vidare åtgärd,

46. Märkning med begreppen ”miljövänlig”, ”naturenlig”
m. m. (mom. 47)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ”Regler för”
och slutar med ”producerade animalieprodukter” bort ha följande lydelse:

I en tid då allt fler konsumenter frågar efter alternativt odlade produkter
har utskottet erfarit — vilket även framhålls i motion Jo27 — att begreppen
”miljövänlig”, ”naturenlig” o. d. utsätts för en hårdför marknadsföring
av mindre seriösa producenter och grossister. Eftersom märkningssystemet
skulle förlora sin verkan om konsumenten inte kan lita på att
uppgifterna verkligen är tillförlitliga, ansluter sig utskottet till motionerna
Jo27 yrkande 14 och Jo267 yrkande 14 att användningen av begreppen
måste regleras. Livsmedelsverket bör därför i samarbete med Kontrollföreningen
för alternativ odling (KRAV) utarbeta regler för användningen av
ovan nämnda och liknande begrepp. Vad utskottet sålunda anfört i anledning
av motionerna bör ges regeringen till känna. Med det anförda får
syftet med motion Jo27 yrkande 10 anses i allt väsentligt tillgodosett.

Motionen bör inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande märkning med begreppen "miljövänlig”, ”naturenlig’’
m. m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Jo24 yrkande
14 och 1988/89:Jo267 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört samt lämnar motion 1988/89:Jo27 yrkande
10 utan vidare åtgärd,

47. Märkning med begreppen ”miljövänlig”, ”naturenlig”
m. m. (mom. 47)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ”Regler för”
och slutar med ”producerade animalieprodukter” bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion Jo27 föredrar många konsumenter animalieprodukter
från gårdar som producerar livsmedel under särskilt djurvänliga
former. Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av en
enhetlig och positiv märkning för att konsumenterna skall ha möjlighet att
bedöma om produkten verkligen kommer från en gård med djurvänlig
miljö. I enlighet med motionens yrkande 10 bör därför livsmedelsverket ta
initiativet till införande av en sådan märkning som bör kunna tas i bruk
senast den 1 januari 1990. Förutom på miljön skall höga krav ställas på
hygienen i samband med slakten och på korta transporter av produkterna.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo27 yrkande 10
bör ges regeringen till känna. Med det anförda anser utskottet syftet med
motionerna Jo24 yrkande 14 och Jo267 yrkande 14 i viss mån tillgodosett.
Motionerna bör således inte medföra någon riksdagens vidare åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande märkning med begreppen ”miljövänlig”, ”naturenlig"
m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo27 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt
lämnar motionerna 1988/89:Jo24 yrkande 14 och 1988/89:Jo267
yrkande 14 utan vidare åtgärd,

48. Viss annan märkning (morn. 48)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ”Vad
utskottet” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

För att konsumenterna skall vara säkra på att de köper en produkt som
de kan ställa särskilda krav på åtnjuter ett flertal produktnamn skydd. Det
framgår emellertid inte alltid av produkten att den omfattas av detta
skydd. Utskottet delar därför uppfattningen i motion Jo27 att dessa produkter
bör förses med en speciell och för konsumenten lätt igenkännlig
märkning. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo27
yrkande 6 bör ges regeringen till känna. Med det anförda anser utskottet
syftet med motion Jo510 yrkandena 1—3 i väsentlig mån tillgodosett.
Motionen bör inte föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

1988/89: JoU 14

6 Riksdagen 1988/89. 16 sami. Nr 14

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande viss annan märkning
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo27 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt
lämnar motion 1988/89:Jo510 yrkandena 1—3 utan vidare åtgärd,

49. Utrymme för samhällelig information (mom. 50)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ”Inledningsvis
vill” och på s. 42 slutar med ”i denna del” bort ha följande lydelse:

Inledningsvis vill (= utskottet) även fortsättningsvis.

Förutom dessa åtgärder anser utskottet — i likhet med vpk — att även för
allmänheten tillgängliga livsmedelsanläggningar, t. ex. butiker, är lämpliga
platser för information och rådgivning. Utrymme bör upplåtas bl. a. för
affischer och samhälle*s informationsbroschyrer men även för information
om näringsvärden, betydelsen av minskat fettintag m. m. Information
om svenska och utländska produktionsmetoder kan underlätta konsumentens
val av inhemska eller importerade produkter. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motion Jo24 yrkande 9 bör ges regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande utrymme för samhällelig information
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo24 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

50. Information till konsumenterna (mom. 51)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ”Utskottet
anser ” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:
Märkningsbestämmelsema avser endast förpackade livsmedel. 1 likhet
med centerpartiet anser utskottet att konsumenterna har samma behov av
information om oförpackade livsmedel. Som föreslås i motion Jo25 yrkande
6 bör möjligheterna att förse även dessa livsmedel med mot märkningen
svarande information i butikerna undersökas. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motionen bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande information till konsumenterna
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo25 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89: JoU 14

51. Informationsskyldighet för vissa företag (mom. 52) 1988/89: JoU 14

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ”Utskottet
är” och slutar med ”anfort ovan” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör konsumenterna ha tillgång till sådana uppgifter
om livsmedlen som möjliggör ett fritt och självständigt val. Utskottet
ansluter sig därför till förslaget i motion 1987/88:Jo528 yrkande 8 att
konsumentverket omgående bör ta initiativet till åtgärder som syftar till
information om livsmedlens innehåll, användningsområde och begränsningar.
Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionen bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande informationsskyldighet för vissa företag

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo528 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

52. Skolornas roll för ökad livsmedelskunskap (mom. 53)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i stora delar med vad jordbruksministern anfört
om behovet av ökade kunskaper om livsmedlen, deras näringsvärde och
produktionsmetoder. Utskottet vill i sammanhanget framhålla den betydelse
som även skolorna bör ha i detta avseende. I likhet med vpk anser
utskottet att det är dålig pedagogik att i teorin lära ut vikten av att mat
tillagas noggrant och av råvaror i stället för av halvfabrikat och äts under
lugna förhållanden, medan skolmåltiderna i praktiken visar eleverna att
mat framför allt skall vara billig, transporteras långt och hållas varm länge
för att slutligen ätas snabbt i en stressande miljö. Som betonas i motion
Jo24 måste skolorna få resurser för att från grunden lära ut en gedigen
livsmedelskunskap dels på lektionstid, dels genom utformningen av skolmåltiderna.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo24
yrkande 12 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande skolornas roll för ökad livsmedelskunskap

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo24 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

53. Utbildning inom livsmedelskontrollen (mom. 54)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med ”Utskottet

instämmer” och slutar med ”ytterligare åtgärd” bort ha följande lydelse: 83

I propositionen berör jordbruksministern utbildningen av miljö- och
hälsoskyddsinspektörer och aviserar en eventuell förändring härvidlag
efter en översyn av utbildningen i miljö- och hälsoskydd vid Umeå
universitet. I likhet med vpk vill utskottet framhålla behovet av att inspektörerna
har en bred utbildning, inte minst på grund av att många kommuner
saknar resurser för att anställa specialister. För att göra det möjligt för
en kommun att anpassa sig till det aktuella behovet anser utskottet det för
närvarande som mest angeläget att tillräckliga resurser avsätts för vidareutbildning
på området. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av
motion Jo24 yrkande 18 bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande utbildning inom livsmedelskontrollen
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo24 yrkande 18
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

54. Förbud mot bestrålning av livsmedel och mot import av
bestrålade livsmedel (mom. 57)

Annika Åhnberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 48 slutar med ”och Jo533” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar (= utskottet) har bestrålats.

I propositionen föreslås 11 § livsmedelslagen ändrad så att regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer ges möjlighet att förbjuda
införsel till landet av livsmedel om det behövs för att tillgodose konsumentintresset.
Utskottet delar jordbruksministerns uppfattning att import
av bestrålade livsmedel skall förbjudas men anser att denna inställning
tydligast kommer till uttryck genom ett riksdagens beslut om förbud mot
sådan import. Utskottet avvisar emellertid inte den av regeringen föreslagna
ändringen i 11 § men anser — i likhet med vpk — att riksdagen
härutöver bör uttala sig för ett förbud mot import av bestrålade livsmedel.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo24 yrkande 10
bör ges regeringen till känna. Med det anförda anser utskottet motionerna
Jo 10 yrkande 11, Jo523, Jo528 yrkande 9, Jo25 yrkande 5, Jo27 yrkande 5
och Jo533 tillgodosedda. Motionerna bör inte föranleda någon ytterligare
riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande förbud mot bestrålning av livsmedel och mot import
av bestrålade livsmedel

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo24 yrkande 10
och med avslag på motionerna 1988/89:Jo23 och 1988/89:Jo26 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och lämnar
utan vidare åtgärd motionerna 1987/88:Jol0 yrkande 11,
1987/88:Jo523, 1987/88:Jo528 yrkande 9, 1988/89:Jo25 yrkande 5,
1988/89:Jo27 yrkande 5 och 1988/89:Jo533,

1988/89: JoU 14

55. Förbud mot bestrålade livsmedel och mot import av
bestrålade livsmedel (mom. 57)

Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 48 slutar med ”och Jo533” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar (= utskottet) har bestrålats. Bestrålning

främjar dessutom en fortsatt och oönskad utveckling mot storskalighet
inom livsmedelssektorn. Det nuvarande kravet på tillstånd för bestrålning
här i landet bör ersättas av ett absolut förbud. Livsmedelsförordningen bör

(= utskottet) bestrålade livsmedel.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Jo27 yrkande 5 bör
ges regeringen till känna. Med det anförda anser utskottet motionerna
1987/88:JolO yrkande 11, 1987/88:Jo523, 1987/88:Jo528 yrkande 9, Jo24
yrkande 10, Jo25 yrkande 5 och Jo533 tillgodosedda. Motionerna bör inte
föranleda någon riksdagens ytterligare åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande förbud mot bestrålning av livsmedel och mot import
av bestrålade livsmedel

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo27 yrkande 5 och
med avslag på motionerna 1988/89:Jo23 och 1988/89:Jo26 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört och lämnar
utan vidare åtgärd motionerna 1987/88:Jol0 yrkande 11,
1987/88:Jo523, 1987/88:Jo528 yrkande 9, 1988/89:Jo24 yrkande
10, 1988/89:Jo25 yrkande 5 och 1988/89:Jo533,

56. Dispensmöjligheter för bestrålning av livsmedel (mom.
58)

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med ”Det
anförda” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är bestrålningen inte förknippad med några
hälsorisker. Som utskottet ovan anfört är emellertid hänsynen till konsumentintresset
skäl nog för ett generellt förbud mot såväl bestrålning av
livsmedel inom landet som import av bestrålade livsmedel. I propositionen
aviserar jordbruksministern att i förordningsform införa ett totalförbud
mot all bestrålning av livsmedel. Enligt utskottets mening — vilket
även framförs i motion Jo21 — bör emellertid livsmedelsverket ges möjlighet
att meddela dispens från ett sådant förbud. Genom att tillåta bestrålning
av livsmedel som inte har karaktären av färskvara kan användandet
av kemiska konserveringsmedel undvikas. Enligt vad utskottet erfarit behandlas
i dag vissa kryddor med giftiga gaser för att förhindra mögelangrepp.
Det kan enligt utskottets mening inte uteslutas att det ur hälsosynpunkt
vore att föredra att i stället bestråla dessa kryddor. I likhet med
motionärerna anser utskottet att livsmedelsverket har erforderlig kompe -

1988/89: JoU14

tens och möjlighet att göra denna typ av avvägningar. Vad utskottet
sålunda anfort med anledning av motion Jo21 yrkande 2 bör ges regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:

58. beträffande dispensmöjligheter för bestrålning av livsmedel
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo21 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

57. Ansvar för brott mot livsmedelslagen m. m. (mom. 59)

Håkan Holmberg och Anders Castberger (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med ”Inte
minst” och slutar med ”riksdagens sida” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att livsmedelskontrollen bör skärpas med ansvarspåföljd
för den som medvetet fuskar. Utgångspunkten för detta ställningstagande
är att konsumenterna skall känna sig trygga när de väljer bland olika
livsmedel och skyddas mot hälsorisker och oredlighet. Även om propositionen
innehåller förslag om skärpning av straffet, bör riksdagen i ett
särskilt uttalande understryka vikten av dessa synpunkter.

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:

59. beträffande ansvar för brott mot livsmedelslagen m. m.

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo530 i återstående
del och med avslag på motion 1988/89:Jo510 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

58. Offentlighet i livsmedelskontrollen (mom. 60)

Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 50 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”utskottet motionen” bort ha följande lydelse:

Utskottet har (= utskottet) eller forskningsresultat. I

sammanhanget vill utskottet betona det angelägna i att livsmedelskontrollen
blir offentlig. Det enligt utskottet — vilket också framhålls i motion
Jo24 — mest effektiva medlet för efterföljd av regler och föreskrifter torde
vara insikten om offentliggörande av eventuella fel och brister. Utskottet
ansluter sig härmed till yrkande 8 i motionen att protokoll, undersökningsresultat
o. d. skall hållas tillgängliga för konsumenterna i butiker, restauranger
och andra kontrollerade livsmedelsanläggningar. Vad utskottet sålunda
anfört med anledning av motionen bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande offentlighet i livsmedelskontrollen

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jo24 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89: JoU 14

Särskilda yttranden

1. Användningen av handelsgödsel m. m. (mom. 3)

Grethe Lundblad (s), Ove Karlsson (s), Håkan Holmberg (fp) och Anders
Castberger (fp) anför:

Vi hälsar med tillfredsställelse strävandena inom forskning och utveckling
att finna vägen till en svensk jordbruksproduktion med användande av
avsevärt mindre kemiska medel och tillsatser än i dagens jordbruk genom
utnyttjande av naturliga metoder. Till dessa metoder räknar vi en ansvarsfull
användning av stallgödsel, växelbruk samt biologiska och mekaniska
metoder för att bekämpa ogräs och skadeinsekter. Av den anledningen har
vi också med glädje hälsat regeringens förslag till omställningsstöd för
alternativodlare. Vi finnér det därför tveksamt att utskottet ansluter sig till
motion Jo257 som förklarar att handelsgödsel och växtskyddsmedel fortfarande
får anses vara en naturlig del i jordbruksproduktionen. Vår uppfattning
är att man bör eftersträva en kraftigt minskad användning av dessa
medel och av olika tillsatser både av hänsyn till markens långsiktiga
produktionsförmåga och av hänsyn till miljön.

2. Åtgärder m. m. för en bättre dricksvattenkvalitet
(mom. 11)

Håkan Holmberg och Anders Castberger (båda fp) anför:

Alla tecken tyder på att dricksvattensituationen i en nära framtid kan
komma att bli akut och ett av de miljöproblem som — vid sidan av
mögelhus och radonfaran — mest påverkar människors vardag och hälsa.
Statistik från livsmedelsverket visar t. ex. att sedan 1979 mer än 25 000
människor i olika delar av vårt land har infekterats av dåligt dricksvatten. I
flera fall har det rört sig om mag- och tarmepidemier till följd av dåligt
vatten. En utredning från livsmedelsverket visar att trots detta mycket litet
har gjorts för att förbättra de kommunala vattenverken. Som exempel kan
nämnas att någon kartläggning av dricksvattensituationen eller en plan för
hur den skall kunna förbättras ännu inte har utförts. Detta är enligt vår
mening så mycket mer allvarligt som det enligt livsmedelsverket uppstår
stora problem i ledningsnäten, vilket besvärar konsumenterna.

3. Märkning med ursprungsland (mom. 40)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c) och Åsa Domeij (mp) anför:

Märkning av livsmedel med ursprungsland och med producentens namn är
en för konsumenterna viktig information. Enligt propositionen kommer
denna typ av märkning att bli verklighet när det gäller förpackade livsmedel.
Så långt är de krav som framförts av centerpartiet och miljöpartiet
tillgodosedda. Emellertid återstår införande av motsvarande märkning av
oförpackade livsmedel. Denna information bör på lämpligt sätt kunna ges
konsumenten i butikerna.

1988/89: JoU14

4. Märkning av vinförpackningar (mom. 45)

Karl Erik Olsson (c), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk) och
Åsa Domeij (mp) anför:

Regelmässigt finns i vin tillsatser för att ge vinet bl. a. bättre färg och
längre hållbarhet. Konsumenternas möjligheter till information om vilka
tillsatser som vinet innehåller är emellertid begränsade. Denna information
finns visserligen i Systembolagets prislista, men för bl. a. allergiker vore
det av stor betydelse att på ett mer tillgängligt sätt få kunskap om vilka
ämnen ett visst vin innehåller. I likhet med vad som gäller för de flesta
andra produkter borde enligt vår mening denna information finnas på
förpackningarna.

5. Avgiftssystemets utformning m. m. (mom. 56)

Annika Åhnberg (vpk) och Åsa Domeij (mp) anför:

Propositionens förslag om avgiftsfinansiering av livsmedelskontrollen behöver
förtydligas. Utskottet har därför begärt att regeringen återkommer
till riksdagen med en särskild redovisning i ärendet. Det är enligt vår
mening särskilt angeläget att framhålla den stora tveksamhet som har rått
kring förslaget att via kommunernas avgiftsuttag finansiera den livsmedelskontroll
som ankommer på livsmedelsverket. Förslaget innebär i detta
avseende en avsevärt ökad byråkrati och administration för kommunerna.
De sammanlagda kostnaderna för uppbörd, administration och överföring
till livsmedelsverket av 15 % av avgiften torde enligt vår mening komma att
överstiga de 9 milj. kr. som har beräknats för livsmedelsverkets behov. Vi
anser att en smidigare lösning vore att låta livsmedelsverkets kostnader
finansieras dels över statsbudgeten, dels genom att göra det möjligt för
kommunerna att köpa vissa tjänster från verket.

6. Förbud mot bestrålning av livsmedel och mot import av
bestrålade livsmedel (mom. 57)

Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Ingvar Eriksson (alla m) anför:

Enligt vår mening är regeringens förslag att till 11 § livsmedelslagen föra
hänsynstagande till ”konsumentintresset” klandervärt dels ur lagstiftningssynpunkt,
dels ur politisk synpunkt. Begreppet ”konsumentintresset”
är inte identifierat i lagtexten, inte heller ger specialmotiveringarna i
propositionen någon vägledning härvidlag. Vi har därför skäl misstänka att
regeringen har för avsikt att använda detta begrepp då opinionen också i
andra fall kräver vissa åtgärder, även om dessa krav vilar på felaktiga
grunder. Därtill kommer att begreppet som sådant är alltför diffust för att
kunna accepteras i svensk lagtext.

1988/89: JoU 14

7. Förbud mot bestrålning av livsmedel och mot import av
bestrålade livsmedel (mom. 57)

Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:

Eftersom utskottet slagit fast att bestrålning inte får ske av vare sig inhemskt
producerade eller importerade livsmedel anser vi att våra krav i
detta avseende har blivit tillgodosedda. Det återstår nu för regeringen att
uppställa regler som tillgodoser riksdagens beslut.

1988/89: JoU 14

Propositionens lagförslag
Förslag till

Lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)

Härigenom föreskrivs i fråga om livsmedelslagen (1971:511)
delsaWl, 3,11,24,26-28, 30 och 33 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 25 a och 29a§§, och
närmast före 29 a § en ny rubrik av följande lydelse.

2§

Föreslagen lydelse

Med hantering av livsmedel avses
i denna lag dels slakt, dels framställning,
beredning, behandling,
förvaring, förpackning, omförpackning,
transport eller uppläggning av
livsmedel, dels saluhållande, försäljning,
servering eller annat överlämnande
av livsmedel för förtäring.

Bestämmelse i denna lag om saluhållande gäller i tillämpliga delar även
försäljning, servering eller annat överlämnande av livsmedel för förtäring.

Nuvarande lydelse

Med hantering av livsmedel avses
i denna lag dels framställning,
beredning, behandling, förvaring,
förpackning, omförpackning, transport
eller uppläggning av livsmedel,
dels saluhållande, försäljning, servering
eller annat överlämnande av
livsmedel för förtäring.

3 §'

Lagen gäller ej hantering av livsmedel
i enskilt hushåll eller i kök i
förskola och fritidshem med högst
tvä avdelningar.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får dock
föreskriva att lagen helt eller delvis
skall gälla hantering av vatten i enskilt
hushåll eller i kök som avses i
första stycket, om vattnet är avsett
att drickas eller att användas vid
hantering av livsmedel.

Lagen gäller inte hantering av
livsmedel i enskilt hushåll. Regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer får dock föreskriva
att lagen helt eller delvis skall
gälla hantering av vatten i enskilt
hushåll, om vattnet är avsett att
drickas eller att användas vid hantering
av livsmedel.

Lagen gäller inte heller hantering
av livsmedel i kök i förskola och
fritidshem med högst två avdelningar
om inte regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer
föreskriver något annat.

11 §2

Om det är påkallat från hälsoeller
näringssynpunkt, kan regeringen
eller myndighet som regeringen
bestämmer förbjuda eller föreskriva
villkor för hantering eller
införsel till riket av visst slag av
livsmedel.

Om det behövs från hälso- eller
näringssynpunkt eller annars för att
tillgodose konsumentintresset, får
regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer förbjuda eller
föreskriva villkor för hantering eller
införsel till landet av visst slag
av livsmedel.

1988/89: JoU14

Bilaga 1

1 Senaste lydelse 1982:1081.

2 Senaste lydelse 1975:733.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

24 §3

Statens livsmedelsverk utövar
den centrala tillsynen över efterlevnaden
av denna lag och i anslutning
därtill meddelade föreskrifter.
Länsstyrelsen utövar den närmare
tillsynen inom länet. Den omedelbara
tillsynen inom varje kommun
utövas av miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Statens livsmedelsverk utövar
den centrala tillsynen över efterlevnaden
av denna lag och de föreskrifter
som har meddelats med
stöd av lagen. Länsstyrelsen utövar
den närmare tillsynen inom länet.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden
utövar tillsynen inom kommunen
om regeringen inte har föreskrivit
att tillsynen skall utövas av livsmedelsverket.

25a§

Tillsynsmyndigheterna skall verka
för att överträdelser av denna lag
beivras.

26 §4

För tillsyn enligt 24 § äger tillsynsmyndighet
tillträde till område,
livsmedelslokal eller annat utrymme
och får där göra undersökning
eller taga prov. Tillsynsmyndighet
har rätt att efter anfordran
erhålla de upplysningar och handlingar
som behövs för tillsynen.

Det åligger polismyndighet att
lämna den handräckning som behövs
för utövande av tillsyn enligt
denna lag.

Om skyldighet att ersätta tillsynsmyndighet
kostnader för provtagning
och undersökning av prov förordnar
regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.

För tillsyn enligt 24 § har en tillsynsmyndighet
rätt att få tillträde
till områden, livsmedelslokaler och
andra utrymmen och att där göra
undersökningar och ta prover. En
tillsynsmyndighet har rätt att på begäran
få de upplysningar och handlingar
som behövs för tillsynen.

Polismyndigheten skall på begäran
lämna den hjälp som behövs vid
tillsynen.

27 §

Tillsynsmyndighet får taga hand
om vara som saluhålles eller uppenbart
är avsedd att saluhållas i strid
med 16— 18 §. Tillsynsmyndighet
får vidare taga hand om vara som
avses med föreläggande eller förbud
enligt 25 §, om föreläggandet
eller förbudet ej efterkommes.

Har vara tagits om hand enligt
första stycket får varans ägare under
tillsynsmyndighetens kontroll
göra den duglig till livsmedel eller

Tillsynsmyndigheten får ta hand
om en vara som saluhålls eller som
uppenbart är avsedd att saluhållas i
strid med 16—18 Tillsynsmyndigheten
får vidare ta hand om en
vara som avses med ett föreläggande
eller ett förbud enligt 25 §, om
föreläggandet eller förbudet inte
följs.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om vilka åtgärder
som skall vidtas med kött som med

1988/89:

Bilaga 1

3 Senaste lydelse 1983:299.

4 Senaste lydelse 1975:733.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

använda den för annat ändamål.
Eljest skall varan förstöras genom
tillsynsmyndighetens försorg.

stöd av första stycket tagits om
hand i samband med slakt.

Om en vara i annat fall än som
avses i andra stycket tagits om hand
får ägaren under tillsynsmyndighetens
kontroll göra varan duglig till
livsmedel eller använda den för annat
ändamål. I annat fall skall varan
förstöras genom tillsynsmyndighetens
försorg.

28 §5

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om undersökning
och annan kontroll som behövs
för att trygga efterlevnaden av
denna lag.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om hur tillsynen
skall bedrivas och om undersökning
och annan kontroll som behövs
för att denna lag skall följas.

För kontrollen av kött får regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddela föreskrifter
om köttbesiktning och om
uppgiftsskyldighet för den som lämnar
djur till slakt. Sådana föreskrifter
får meddelas för kött från olika
djurslag i den utsträckning de behövs
från hälso- eller näringssynpunkt.

Avgifter för myndighets verksamhet

29 a §

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får föreskriva
om avgifter för en myndighets
verksamhet enligt denna lag eller
enligt föreskrifter som meddelas
med stöd av lagen.

Regeringen får föreskriva att
kommun skall ombesörja uppbörden
av avgifter för den statliga tillsynen.

30 §6

Till böter eller fängelse i högst ett Till böter eller fängelse i högst ett

år dömes den som uppsåtligen eller år döms, om inte gärningen är
av oaktsamhet ringa, den som med uppsåt eller av

oaktsamhet

1. bryter mot 6, 8, 14, 16 —20§, 1. bryter mot 6, 8, 14, 16-20§£,

1988/89: JoU14

Bilaga 1

5 Senaste lydelse 1982:1081.

6 Senaste lydelse 1975:733.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21 § forsta stycket eller 23 §,

2.bryter mot föreskrift som meddelats
med stöd av 9 eller 10 §, 11 §
såvitt avser hantering, 12 §, 21 §
andra stycket, 22 § tredje stycket,
28 § andra stycket eller 29 §,

3. vid märkning enligt 13 § eller
enligt föreskrift som meddelas med
stöd av 13 § lämnar oriktiga uppgifter,

21 § första stycket eller 23 §,

2. bryter mot föreskrift som meddelats
med stöd av 9 eller 10 §, 11 §
såvitt avser hantering, 12 §, 21 §
andra stycket, 22 § tredje stycket eller
29 §,

3. vid märkning enligt 13 § eller
enligt föreskrift som meddelas med
stöd av 13 § lämnar sådana oriktiga
uppgifter, sorn innebär skada eller
annan olägenhet för mottagaren,

4. åsidosätter villkor som meddelats med stöd av 6§ eller 20 § andra
stycket.

Om förpliktelse av betydelse från
hälsosynpunkt eller för konsumentintresset
uppsåtligen åsidosatts i
större omfattning eller annars på ett
allvarligt sätt, döms till fängelse i
högst två år.

Den som med uppsåt eller av
oaktsamhet inte fullgör sina skyldigheter
enligt 26 § första stycket
andra punkten, döms till böter.

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet underlåter att fullgöra
vad som åligger honom enligt 26 §
första stycket andra punkten, dömes
till böter.

Ansvar enligt första stycket inträder
ej, om ansvar för gärningen kan
ådömas enligt brottsbalken.

Om ansvar för den som i strid
mot föreskrift som meddelats med
stöd av 11 § inför livsmedel till riket
och försök därtill finns bestämmelser
i lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling.

Till ansvar enligt första stycket
döms inte, om gärningen är belagd
med straff i brottsbalken.

Om ansvar för den som i strid
mot föreskrift som meddelats med
stöd av 11 § inför livsmedel till landet
och försök därtill finns bestämmelser
i lagen (1960:418) om straff
för varusmuggling.

33 §7

Talan mot beslut enligt denna lag
av miljö- och hälsoskyddsnämnd
föres genom besvär hos länsstyrelsen.

Beslut av en miljö- och hälsoskyddsnämnd
enligt denna lag eller
av en besiktningsveterinär enligt föreskrifter
som meddelats med stöd
av 11 § eller 28§ andra stycket får
överklagas hos länsstyrelsen.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 27 § och 28 § andra stycket den

1 juli 1990 då lagen (1959:99) om köttbesiktning m. m. skall upphöra att
gälla, och i övrigt den 1 juli 1989.

2. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela de

föreskrifter som under en övergångstid av tre år kan behövas i fråga om

sådana skyldigheter för kommunen att vidta erforderliga åtgärder som
anges i lagen (1959:99) om köttbesiktning m. m.

Kommunen får meddela de föreskrifter om avgifter för köttbesiktning

vid köttbesiktningsbyrå som kan behövas övergångsvis.

1988/89: JoU 14

Bilaga 1

7 Senaste lydelse 1983:299.

Offentlig utfrågning i jordbruksutskottet om
livsmedelskontrollen den 21 mars 1989

Kl. 9.00-12.00

1988/89: JoU14

Bilaga 2

I utfrågningen har deltagit representanter för myndigheter, kommuner,
livsmedelsindustri och berörda organisationer samt forskare och konsumentföreträdare.
De myndigheter, organisationer och andra som varit
företrädda framgår av underbilaga. Utöver där förtecknade representanter
har ytterligare personer varit närvarande.

Nedan följer en utskrift av vad som förekommit vid utfrågningen.

Inledning

Utskottets ordförande Karl Erik Olsson (c): Intresset för matens kvalitet
har ökat under senare tid. Vi har märkt det i riksdagen genom många
motioner. Nu har vi haft att behandla en proposition från regeringen jämte
ett stort antal följdmotioner, plus en del gamla motioner som vi väntat med
att behandla tills vi fått propositionen.

Jag vill hälsa välkomna de inbjudna, nämligen representanter för myndigheter
och länsstyrelser, Kommunförbundet, universitet och forskningsråd,
organisationer inom livsmedelsproduktion, livsmedelsindustri och
livsmedelshandel samt organisationer på konsumentsidan och naturligtvis
också representanter för massmedia och allmänhet.

Utfrågningen är uppdelad i sex olika ämnesområden: organisation och
kontroll, importkontroll, bestrålning, märkning, dricksvattnet och avslutningsvis
ett allmänt avsnitt om livsmedelskontrollen.

Organisationen av den allmänna offentliga
livsmedelskontrollen

Grethe Lundblad (s): Livsmedelskontrollen är en mycket viktig del av
samhällets ansvar för medborgarnas hälsa och trivsel. I varje hem konsumeras
varje dag, flera gånger om dagen, livsmedel som är producerade och
sålda i Sverige. Miljontals måltider serveras dagligen i restauranger och
lunchserveringar, på arbetsplatserna och vid olika institutioner. Därför
tycker jag att det är allvarligt när man ofta i rapporter från hälsovårdsnämnder
och andra tillsynsmyndigheter får läsa om brister i livsmedelshanteringen,
vare sig det gäller hygieniska brister eller ekonomiska falsarier
genom felaktiga råvaror och fusk med deklarationen. Över huvud taget
riktas det rätt mycket kritik mot livsmedlens kvalitet. Det framkommer
också ganska tydligt i massmedia. Därför är det tacksamt att vi har fått
tillfälle att diskutera dessa frågor med dem som de berör.

Det krävs enligt det regeringsförslag som vi skall behandla i riksdagen
att både livsmedelsverket och de kommunala hälsovårdsnämnderna skall
skärpa tillsynen. Ytterst är det ju de livsmedelsproducerande företagen
och handeln som genom egen kontroll av sin produktion bör kunna garantera
livsmedlen en kvalitet som motsvarar konsumenternas berättigade
förväntningar. Jag vill fråga representanter för Livsmedelsindustriförbun- 94

det, livsmedelsverket och Kommunförbundet: Vilka konkreta förslag till
förbättring av livsmedelskontrollen i den föreslagna ändringen av livsmedelslagen
är det anledning att prioritera med hänsyn till konsumenternas
krav på redlighet, färskhet och näringsriktighet?

Göran Holmqvist: Jag kan bara kort säga att Sveriges livsmedelsindustriförbund
sympatiserar med det förslag som presenteras i propositionen.
Men jag vill påpeka att den offentliga kontroll som är föreslagen anser de
företag som tillhör min branschorganisation är en minimikontroll. Skall
man sälja och marknadsföra sina produkter måste man även ha en kontroll
som bevarar en hög kvalitet på produkterna. Men vi sympatiserar som sagt
med förslaget.

Arne Kardell: Jag kan inledningsvis säga att vi naturligtvis är mycket
tacksamma för förslagen i propositionen, framför allt i de förslag som
gäller bättre organisation och ökade resurser för livsmedelsverket. Men
man skall inte vara överoptimistisk och tro att en förstärkning med i runt
tal 10% av en central myndighet på en marknad som representerar ett
värde av ungefär 130 miljarder kronor innebär att det blir ett trendgenombrott.
Skall man ha en hög kvalitet på livsmedel måste den grundläggande
förutsättningen vara uppfylld, nämligen att alla som deltar i livsmedelskedjan
från producenter till detaljister tar sitt ansvar. Det är det alldeles
avgörande. Vad vi på myndighetssidan kan göra är att då och då göra
stickprov. Men någon form av heltäckande livsmedelskontroll varken kan
vi eller bör vi ha. Det största ansvaret ligger på dem som tillverkar och
distribuerar livsmedel.

Vi på livsmedelsverket kommer med den föreslagna resursförstärkningen
att främst prioritera en ökad redlighetskontroll. Vi ser det som mycket
angeläget att få genomföra den i propositionen föreslagna egenkontrollen,
som kommer att sätta ett ökat tryck på alla som finns i livsmedelskedjan att
förbättra sin internkontroll över hanteringen. Vi kan aldrig på den offentliga
sidan bygga upp sådana resurser som kan ersätta internkontrollen.

Lars Ågren: Jag vill först påpeka att livsmedelsfrågorna ju kommit i centrum
för debatten. Det innebär att de också fått en politisk prioritering som
de inte haft tidigare. Detta innebär i sin tur att man kan räkna med att de
organ som har till uppgift att hantera dessa frågor får bättre resurser än vad
de har haft tidigare samt att de nedskärningar som ägt rum, framför allt vad
gäller livsmedelsverket, upphör och man får förstärkningar i stället. En
politisk prioritering innebär, som jag ser det, i sig själv ökade resurser.
Kommunerna räknar därmed med ta ett ökat ansvar på detta område.

Vi anser att det system med egenkontroll som det talas om i utredningen
och i propositionen är oerhört värdefullt när det gäller framför allt de större
företagen. Samhällets insatser kan då inriktas på en kontroll av egenkontrollen
och en allmän uppföljning. Vi ser också positivt på att vi får ett
avgiftssystem som innebär att man täcker en hel del av de kostnader som
vi har. Men vi vill ha vissa förändringar i det avgiftssystem som föreslagits.
Vi tycker att det är för byråkratiskt.

Slutligen vill jag starkt understryka att förstärkningen av livsmedelsver -

1988/89: JoU 14

Bilaga 2

kets resurser är nödvändig för att vi där skall ha ”riksresurser” och få råd
och synpunkter vid hanteringen av dessa frågor ute i kommunerna.

Grethe Lundblad (s): Egentligen ville jag gärna att ni skulle tala om vilka
konkreta förstärkningar av kontrollen ni vill prioritera. Jag kanske inte fick
så mycket svar därvidlag.

Jag skulle vilja säga tili representanten för Livsmedelsindustriförbundet
att det är bra att ni sympatiserar med förslagen. Men hur tänker ni stimulera
företagen till en ökad egenkontroll? Tänker ni inte försöka få några
riktlinjer för system för egenkontroll, så att det blir lättare både för företagen
och för kontrollmyndigheterna?

Representanten för livsmedelsverket skulle jag vilja fråga följande: På
vilket sätt tänker ni hålla öga på egenkontrollen? Det är ju väldigt många
som misstänker att en egenkontroll inte blir så effektiv.

Man blev litet förvånad när man läste att Kommunförbundet tagit ut
mycket mindre avgifter än väntat. Det måste innebära att det tagits färre
prov än vad man räknat med. Nu införs alltså ett system med fasta
avgifter. Det skall ge utrymme för mer effektiv kontroll. Ni tänker väl inte
bara ta ut avgifter och utöva mindre kontroll? Det är viktigt för oss att få
veta vad som kommer att hända.

Göran Holmqvist: I vårt remissvar till själva kontrollutredningen tryckte vi
starkt på företagens egentillsyn. Egentillsyn är ju ingen ny företeelse. Vi
har byggt upp kontrollverksamheten inom företagen.

Jag kan nämna att själva laboratoriekontrollen för det första är en
förutsättning för att man skall kunna ge produktsäkerhet och ange den av
företagen definierade kvaliteten på olika produkter. Det arbetet vill vi
fortsätta med.

För det andra är livsmedelstillverkningen som bekant reglerad av lagar
och förordningar. Även här kommer vi att ha den utökade kontrollverksamheten.

För det tredje är laboratorie- och kontrollverksamheter ett instrument i
produktutvecklingsarbetet. Det här är viktiga saker, och egentligen ingenting
nytt. Propositionen kommer inte att initiera något nytt, utan det här
har vi alltid arbetat med.

Beträffande själva organisationen vill jag understryka att statens livsmedelsverk,
SLV, skall ha själva överstyrande funktionen i kontrollverksamheten
och under sig länsstyrelserna och miljö- och hälsovårdsnämnderna.

Lars Ågren: Jag vill understryka att den politiska prioriteringen är mycket
viktig. Vi kan räkna med att vi får ökade resurser till miljö- och hälsovårdsnämnderna
när dessa frågor är politiskt prioriterade i budgetprocessen.
Sedan gäller det att följa upp med utbildningsresurser så att tjänsterna kan
besättas och fortbildning av personal kan ske. Vi är beredda att trycka på
utbildningsinstanserna för livsmedelstekniker och miljö- och hälsoskyddsinspektörer.
Vidare skall vi se till att det i Kommunförbundets regi blir
fortbildning och inte kommunal samverkan.

Åke Selberg (s): Kraven på den framtida livsmedelskontrollen kommer att
öka. Konsumenterna och samhället i övrigt kommer att ställa än större

1988/89: JoU14

Bilaga 2

krav på en fungerande kontroll. Det kommer också att ställas stora krav på
kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder. Detta i sin tur för med sig
ökade kunskapsbehov och krav på bättre utbildning.

Min fråga till livsmedelsverket och Kommunförbundet är: Hur planerar
ni att möta de ökade behoven av utbildning?

Arne Kardell: Vi utbildar så mycket vi orkar för närvarande. Jag kan inte
se att livsmedelsverket har huvudansvaret för utbildning av kommunernas
personal. Vad vi åtagit oss att göra framför allt är att se till att den
laboratoriepersonal som finns vid livsmedelslaboratorierna får en bra och
uppföljande utbildning.

Kommunernas behov av utbildning skall främst tillgodoses av universitetet
i Umeå. Där är vår förhoppning att Kommunförbundet och vi gemensamt
kan få till stånd sådana utbildningsinsatser som innebär att man kan
vidareutbilda personal som redan finns ute i miljö- och hälsoskyddsnämnderna
och att man kan öka utbildningsplatserna i högskolan där och kanske
genom utbildningsinsatser göra livsmedelsutbildningen mera attraktiv i
förhållande till vad som i dag är våldsamt populärt, nämligen miljöutbildningen.

Lars Ågren: Jag upprepar vad jag sade till Grethe Lundblad, att vi anser att
man skall trycka på utbildningsinstanserna i Umeå men också vid högskolor
där det finns livsmedelsteknisk utbildning. Vidare har vi satsat på
specialkurser vid dessa institutioner. Så har vi på vanligt vis konferenser
och sammankomster med folket ute på fältet, alltså en fortbildning i aktuella
frågor. Vi har redan tagit initiativ till att sätta i gång på länsnivå så att
när den nya lagstiftningen kommer har vi på länsnivå redan satt i gång runt
om i landet.

Åke Selberg (s): Jag skulle vilja ta upp en annan fråga som har nära
samband med den föregående, och det gäller veterinärerna. De kommer att
få en ännu viktigare uppgift framför allt när det gäller köttbesiktning. Man
kan också, åtminstone delvis, förvänta sig en etablering av en del mindre
slakterier ute i glesbygd. Hur kommer veterinärrekryteringen att klaras i
Norrlandslänen, där man redan i dag har stora problem? Vilka insatser gör
man för att klara rekryteringen av veterinärer? Den här frågan riktar jag till
lantbruksuniversitetet och livsmedelsverket.

Marie-Louise Danielsson-Tham: Jag är professor i livsmedelshygien vid
lantbruksuniversitetet och har hand om utbildningen av veterinärer i bl. a.
köttbesiktning. Det vi kan göra från institutionens sida är att ge veterinärer
en god utbildning och också påpeka fördelarna med att vara besiktningsveterinär.
Däremot kan vi inte påverka de arbetsförhållanden som veterinärer
som arbetar i glesbygd har. Det är mer en fråga för livsmedelsverket
och lantbruksstyrelsen, som ju är arbetsgivare för dessa veterinärer.

Arne Kardell: Vi kan inte heller från livsmedelsverkets sida särskilt mycket
påverka rekryteringen vid lantbruksuniversitetet. Vad vi försöker göra
är naturligtvis att skapa sådana förutsättningar att besiktningsveterinärernas
arbetsuppgifter framstår som attraktiva. För närvarande pågår ett

1988/89: JoU14

Bilaga 2

7 Riksdagen 1988/89. 16 sami. Nr 14

arbete där vi ser över hela besiktningsveterinärorganisationen för att kartlägga
problemen vad gäller arbetsmiljö, lönefrågorna och förhållandena i
övrigt inom organisationen för att få en bättre fungerande organisation.
Det är naturligtvis vår förhoppning att vi skall lyckas med att göra arbetsuppgifterna
så attraktiva att ett tillräckligt antal veterinärer väljer att
arbeta på detta område.

Åsa Domeij (mp): Jag har en fråga till representanten för länsstyrelserna. I
propositionen läggs inte mycket av direkt kontroll på länsstyrelserna, utan
den läggs på livsmedelsverket och kommunerna, medan länsstyrelserna i
huvudsak skall ha en rådgivande funktion. Anser ni ute på länsstyrelserna
att ni har tillräcklig kompetens och tillräckliga ekonomiska resurser för att
klara uppgiften på ett bra sätt? Det kanske är svårare att upprätthålla
kompetensen om man inte direkt har en tillsyns- och kontrollfunktion?

Bengt Tidblad: Även jag har läst och begrundat vad som står i propositionen
med avseende på länsveterinärsfunktionen och länsstyrelsefunktionen.
Åsa Domeij frågade hur vi har det med kompetensen. I ett antal län
i landet finns det två länsveterinärer, i Stockholms län faktiskt tre, en
länsveterinär och ett antal biträdande länsveterinärer. I de flesta län saknas
faktiskt biträdande länsveterinär. Jag vill gärna passa på att påpeka att
— det är en rätt väsentlig sak över huvud taget inom länsstyrelseorganisationen
— det bara finns en länsveterinär i så många län som det faktiskt
gör.

Internt i länsstyrelsen sker ett tvärsektoriellt arbete så att länsveterinärerna
samarbetar med personalen vid naturvårdsenheterna. Jag har egen
erfarenhet av detta arbete. Tidigare fanns en länshälsovårdskonsulent som
i en tidigare omorganisationsprocess inlemmades i naturvårdsenheten.
Den befattningen innehas i min länsstyrelse av en tidigare hälsovårdstjänsteman
på kommunal nivå. Vi har så till vida åstadkommit ett tvärsektoriellt
arbete att vi samverkar och ömsesidigt utnyttjar våra kapaciteter.

Beträffande bristen på uppgifter från fältet vill jag säga att vi tillfrågas i
mycket stor utsträckning av primärkommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder.
Vi arbetar ganska mycket ute på fältet i den nuvarande organisationen,
så mycket som tiden medger. Det gör att vi faktiskt fortfarande får
en praktisk kontakt med uppgifterna.

Inför det kommande beslutet på basis av propositionen vill jag säga att
även om vi inte kvalitativt tilldelas ytterligare uppgifter, kommer länsstyrelserna
att kvantitativt få en ökad funktion i den nya organisationen. Vi
kommer bl. a. att medverka till olika kontrollprogram och i övrigt förmedla
kontakt mellan centralmyndighetsnivå och primärkommunal nivå.

Astrid Mäkitalo: Jag vill informera om att det inte finns handläggare
motsvarande länshälsovårdskonsulent vid alla länsstyrelser. De försvinner
mer och mer med tanke på miljöfrågornas betydelse. Därför anställer inte
länsstyrelserna personal med hälsoskyddsbakgrund.

Åsa Domeij (mp): Jag vill då gå vidare och fråga representanten för
socialstyrelsen. Det verkar som om ni på socialstyrelsen gärna skulle se att

1988/89: JoU 14

Bilaga 2

länsstyrelserna fick någon typ av extra kompetens. Vilken form av kompetens
skulle det vara?

Astrid Mäkitalo: Vi från socialstyrelsen ser det som självklart att man bör
ha hälsoskyddskompetens på länsstyrelserna. Med det innefattas också
kompetens i livsmedelsfrågorna.

Åsa Domeij (mp): Kommunerna får ökat ansvar både enligt propositionen
och också i miljöskyddslagen. Då är frågan - det har berörts redan litet
tidigare: Tänker ni på Kommunförbundet göra något speciellt i era kontakter
gentemot kommunerna, t. ex. rekommendera kommunerna att satsa
mera resurser på att anställa människor med denna kompetens? Jag undrar
också om ni från kommunerna anser er ha kompetens att ta över tillsynen
också av de stora livsmedelsindustrierna? Enligt propositionen är det
livsmedelsverket som får detta ansvar.

Jag skulle gärna vilja få några kommentarer om avgiftssystemet. Är det
ändamålsenligt utformat, kommer det att tillföra kommunerna tillräckligt
mycket resurser och är det tillräckligt preciserat utformat i propositionen?

Lars Ågren: Jag tror att vi skall vänta med frågan om avgiftssystemet tills
vi kommer till den punkten på föredragningslistan. Rent generellt beträffande
personalinsatserna är personalen i stora kommuner uppdelad, dvs.
specialiserad efter olika uppgifter. Där finns särskild personal för livsmedelsfrågorna.
I de mindre kommunerna får man syssla med allt möjligt. Där
har vi tänkt oss att en specialutbildning skall ingå för att klara uppgifterna,
och det kan man läsa ut i propositionen.

I förbundets yttrande har vi gått något längre, och vi menar att vi skall ha
all tillsyn. Det innebär att Kommunförbundet skall följa den ideologiska
uppläggningen av samhällsarbetet, dvs. att närkontakterna skall skötas på
lokal nivå av kommunerna. För att inte företagen skall hamna i en dubbel
situation - dels kommer livsmedelsverket, dels kommer kommunerna och
länsstyrelsen springande och diskuterar saker och ting — menar vi att
ansvaret ligger på kommunerna. De har i sin tur att vända sig till livsmedelsverket
och länsstyrelsen i den mån de behöver experthjälp.

När det gäller samverkan mellan kommuner kan de mindre kommunerna
gå samman. Vi har i förbundet resonerat om att ta initiativ till att det blir en
samverkan över kommungränserna. I Norrland är man ofta inte så intresserad
eftersom avstånden är långa och det blir så mycket resor. Men i
södra och mellersta Sverige bör det inte vara några problem för de mindre
kommunerna. Det är bara fråga om att få fram den utbildade personalen.

Åsa Domeij (mp): Jag undrar om det är sant att det i ett femtiotal kommuner
endast finns en inspektör för allt miljö- och hälsoskyddsarbete?

Lars Agren: Det är riktigt. Det är en omprövning på gång just på grund av
den politiska prioritering som ägt rum under senare år. Man anställer fler.
T. o. m. Pajala, som har synts i massmedia, har nu annonserat efter ännu
en inspektör.

Åsa Domeij (mp): Har Konsument-Forum några åsikter om hur kontrollen
enligt propositionen skall vara upplagd?

1988/89: JoU 14

Bilaga 2

Bengt Ingelstam: Jag är ledsen att jag inte har fått propositionen och att jag
inte har hunnit läsa den. Jag ser den för första gången nu. Men självfallet
anser vi att kontrollen skall vara tillfredsställande och betydligt effektivare.
Vi kan som konsumenter inte kontrollera detta, dvs. det syns inte.

Arne Kardell: Det vore bra om det bara var 50 kommuner som endast har
en hälsoinspektör, men jag tror att det är ca 100.

Ordföranden: Lars Ågren tillbakavisar denna uppgift? Det blir bättre och
bättre?

Gunilla Krantz: Nu är mitt svar litet passé, eftersom jag begärde ordet i
anslutning till Grethe Lundblads fråga om egentillsyn och konkret vilka
åtgärder som skall vidtas vad avser industrin och livsmedelsindustrin. Min
avsikt var att först och främsta markera, vilket Göran Holmqvist också
gjorde, att i de stora väletablerade företagen finns det självfallet en väl
fungerande egentillsyn redan i dag. Men givetvis måste man också utforma
kontrollprogram och kontrollsystem i samråd med livsmedelsverket, vilket
vi i likhet med flera andra företag är beredda att göra, så att de fyller de
krav man ställer med en fullständig insyn i kontrollen och resultaten.

Bertil Ekberg: Jag begärde också ordet för att försöka svara på Grethe
Lundblads fråga. Jag skall göra det kort. Hon frågade vilka konkreta
åtgärder man kan vidta. Inom konsumentkooperationen har vi sedan några
år tillbaka ett särskilt livsmedelsprogram där det ställs betydligt större krav
på både industrier och butiker. I programmet ingår bl. a. en ännu bättre
egenkontroll och även en kraftigare satsning på utbildning. Det var främst
det svaret jag ville ge till Grethe Lundblad. Vi kanske kan återkomma till
frågan.

Importkontrollen

Ingvar Eriksson (m): Lika krav på importerade som på inhemskt producerade
livsmedel är självfallet en mycket viktig fråga för såväl konsumenter
som producenter. I propositionen framhålls det att ”enbart det förhållandet
att exportlandets produktionsmetoder skiljer sig från de svenska utgör
inte grund för importförbud. Avgörande är om produkten uppfyller svenska
krav”.

De svenska kraven blir nu att det inte får finnas rester av i Sverige
förbjudna ämnen i de importerade produkterna och att det nu införs ursprungsmärkning.
Det är bra.

I Sverige är det förbjudet att använda hormonpreparat i djuruppfödningen.
Det är också förbjudet att generellt blanda kemoterapeutika i foder i
förebyggande syfte, att använda viss lagringsbehandling av de fardiga
livsmedlen osv. Det blir inte tillåtet att bestråla livsmedel. Allt detta görs i
syfte att skydda konsumenterna.

Klarar livsmedelsverket av att kontrollera eventuella restsubstanser i
rimlig tid framöver? Hur skall kontrollen klaras vad gäller eventuellt användande
av hormonbehandlade och bestrålade importvaror? Hur långt
kan Sverige gå vad gäller importrestriktioner med hänsyn till de gjorda

1988/89: JoU 14

Bilaga 2

100

utfästelserna i GATT? Frågan bör väl gå till livsmedelsverket, kommerskollegium
och LRF.

Arne Kardell: Det var många frågor på en gång.

Livsmedelslagen sådan den är utformad i dag ger möjlighet att ingripa
mot livsmedel, oavsett om det är inhemskt eller utländskt producerade
sådana, om livsmedlen kan anses innebära några hälsorisker för konsumenterna.
I den mån utomlands använda produktionsmetoder inte bedöms
innebära några hälsorisker för konsumenterna vad gäller de produkter som
importeras, kan livsmedelsverket inte lagligen ingripa. Vi har därför inga
synpunkter på de krav som du framförde om att produktionsmetoderna
skall vara desamma, annat än att det naturligtvis är möjligt för riksdagen
att stifta lagar där man ställer sådana krav. En annan fråga är om man i
framtida GATT-förhandlingar, vilket kommerskollegium får svara på, har
möjlighet att genomdriva sådana krav, dvs. när det inte gäller hälsorisker
utan när andra konsumentintressen står i förgrunden, t. ex. etiska intressen.

Om vi håller oss till sådant som vi bedömer kunna medföra hälsorisker,
dvs. restsubstanser av bekämpningsmedel i vegetabilier eller animaliska
produkter och rester av veterinärmedicinska preparat i animaliska produkter,
framgår det ganska klart i propositionen vad vi i stort sett klarar och
inte klarar. Vi har som bekant när det gäller vegetabilier en ganska omfattande
stickprovskontroll. Vi använder oss av en multimetod som sveper
över och tar ca 150 kända bekämpningsmedel, och vi har några kompletterande
metoder som tar ytterligare 10-15 bekämpningsmedel. Mot bakgrund
av att det kanske finns över 500 bekämpningsmedel som används i
världen och som kan användas på vegetabiliska produkter, framgår det att
vi inte klarar allting i dag. Vi håller på att utöka vår kontroll, och det finns
även förslag om det i propositionen.

Kontrollen skall utövas på flera olika sätt. Vi skall ta tätare stickprov när
det gäller importen, och vi skall börja rutinkontrollera svenskproducerade
jordbruksprodukter. Hittills har kontrollen enbart avsett i huvudsak trädgårdsprodukter.
Vi skall också rutinmässigt genom stickprov kontrollera
spannmål, oljeväxter och potatis. Vi skall också ur bekämpningsmedelssynpunkt
kontrollera vissa animaliska livsmedel. Vi skall dessutom försöka
pressa samman tiden mellan provtagning och resultat av analysen, så att
vi har möjlighet att snabbare ingripa, dvs. stoppa partier, där vi har
påträffat för höga halter av bekämpningsmedel. I dag är det svårt med
hänsyn till att det går 4-5 dygn mellan det att man tar ett prov och att man
har ett resultat, vilket de facto innebär att det parti som man har tagit prov
på är skingrat för alla världens vindar inom landet. Nu har detta emellertid
inte så stor betydelse, eftersom de överskridanden vi påträffar är mycket
beskedliga sådana. De gränsvärden som är satta är sådana att en konsument
skall kunna klara en livslång konsumtion av livsmedlet. Vi anser
därför att det ur hälsosynpunkt inte har någon större betydelse att partier
som kan innehålla överskridanden kommer ut på marknaden. Men vi
tycker att det är en redlighetsfråga, dvs. konsumenterna skall inte ens
behöva hysa några tankar härvidlag. Det är det främsta skälet till att man

1988/89:

Bilaga 2

skall dra åt nätet och skärpa kontrollen. Det pågår kontinuerligt ett arbete
på livsmedelsverket där vi i Sverige tillsammans med andra länder försöker
att utveckla metoder för att kunna analysera ytterligare bekämpningsmedel
utöver de 175 som vi klarar i dag.

I fråga om veterinärmedicinska preparat är situationen när det gäller
analysmetoder väsentligt mycket dystrare än när det gäller bekämpningsmedel.
Vi tillämpar egentligen bara en metod rutinmässigt, och den avser
att spåra om det finns rester av antibiotika i kött. Vi försöker att utveckla
metoder, och det är naturligtvis vår förhoppning att vi skall lyckas. Med
hänsyn till att det finns så många veterinärmedicinska preparat - praktiskt
taget alla humanpreparat kan användas på djur - måste man ha måttliga
ambitioner när det gäller möjligheterna att spåra veterinärmedicinska preparat
i kött. Men det finns också andra möjligheter för en livsmedelsmyndighet
att utöva kontroll. Vi kan ställa krav på att andra länders livsmedelsmyndigheter
skall intyga att det kött som skickas till Sverige är fritt
från preparat, att man t. ex. vid uppfödning inte har använt vissa preparat.
Vi har alltså den möjligheten, även om vi sedan kanske inte har möjlighet
att i ett laboratorium analysera om intyget är sant eller inte. Men vi har
naturligtvis också möjlighet att på plats i det främmande landet bilda oss en
uppfattning om hur deras exportkontroll går till och hur uppfödning, slakterier
och styckningsanläggningar är skötta.

Innan jag specifikt går in på frågan om hormoner, vill jag säga att vi har i
dag inga möjligheter att spåra, eller hur...

Ordföranden: Vi har kanske möjlighet att återkomma till det. Ingvar Eriksson
ställde så omfattande frågor att Arne Kardells svar tog tio minuter. Jag
skall ge kommerskollegium en chans att svara, speciellt med tanke på
GATT-förhandlingarna.

Leif Lundberg: Enligt det stora GATT-avtalet gäller att en part är oförhindrad
att vidta vissa åtgärder som kan innebära tekniska handelshinder,
detta bl. a. för att skydda människors liv och hälsa. Man har dessutom i
GATT-avtalet om tekniska handelshinder lagt in skyddet av miljön. Men
det är inte intressant här. I princip får man införa restriktioner för att
skydda människors liv och hälsa.

Jan Emmervall: Vi inom LRF ser importkontrollen som en mycket viktig
fråga. Det gäller att man bygger upp en kompetens inom området speciellt
med tanke på den internationalisering som kommer. Produktionsmetoderna
som togs upp tidigare tycker jag inte är något som man kan avfärda som
etiska frågor. Vissa saker blir ändå gränsfall mellan vad som är etiskt
acceptabelt och vad som är hälsomässigt acceptabelt. Jag tycker att detta
är något som man bör tänka litet närmare på, och man måste verkligen
ställa samma krav i vissa fall på de produktionsmetoder som används
utomlands jämfört med dem vi använder i Sverige.

När det gäller importkontrollen tror jag inte att man bara kan hålla sig på
analyssidan. Det kommer allt flera ämnen som används utomlands och
som vi inte har möjlighet att konstatera om de finns i livsmedel eller inte.
Det är en bra väg som livsmedelsverket har gått när verket har börjat ställa

1988/89: JoU 14

Bilaga 2

102

krav på importintyg från de exporterande länderna. Man har också börjat
skissera när det gäller bestrålningsdelen. Detta är även något som man
borde tänka på när det gäller hormoner. I propositionen står det bara att
man vad gäller hormoner skall följa frågan. Det tycker jag inte är tillräckligt
långtgående. Vi kan också se vad EG har gjort, bl. a. har man ställt
större krav på dessa delar.

Lars Ernestam (fp): Vi fortsätter med några frågor på samma tema. Vi har
propositionen framför oss, och vi har tidigare haft tillgång till livsmedelskontrollutredningen.
Jag har läst i propositionen att det tydligen inte finns
någon tillfredsställande kartläggning av livsmedelsimporten. Statsrådet vill
ge livsmedelsverket i uppdrag att göra en sådan kartläggning. Finns det i
dag verkligen inte någon kartläggning över hur livsmedelsimporten fungerar,
eftersom statsrådet nu begär att en sådan kartläggning skall göras?

Jag har en fråga till kemikalieinspektionens representant. 1 det här
sammanhanget talas det mycket om kemikalier i andra länder som är
farliga för oss. Visserligen sker det kontroller vid gränsen, men finns det
kemikalier som används i jordbruksproduktionen som är så farliga att de,
om de glider mellan kontrollerna, kan innebära allvarliga hälsorisker?

Vibeke Bernson: Jag svarar på frågan om analysmetoder och farliga kemikalier.
De kemikalier som kemikalieinspektionen känner till är sådana
kemikalier som vi har fått in godkännanden för. Samtidigt som vi får in en
ansökan får vi in redogörelser för analysmetoder. Vi deltar i ett internationellt
samarbete, och vi vet en del om vad som finns i andra länder. Det är
många länder som har godkänt sådana bekämpningsmedel som vi inte har
godkänt i Sverige. Därför har vi antingen avslagit ansökan eller förbjudit
medlen.

Arne Kardell: Det gäller kartläggning av importen. Jag förstår inte riktigt
vad Lars Ernestam menar. Vi vet ju över vilka importhamnar livsmedel
kommer till Sverige. Vi har dess bättre kontroll anordnad i dessa hamnar.
Vad menar du med kartläggning av importen?

Lars Ernestam (fp): Statsrådet skriver i propositionen: ” det finns

enligt min mening anledning att närmare kartlägga hur importkontrollen
utförs. En sådan kartläggning bör ligga till grund för överväganden om
skärpta regler för kontroll. Målet skall vara en hög ambitionsnivå och
likformig kontroll.”

Jag tycker att detta är en allvarlig anmärkning mot den kartläggning vi
har haft tidigare på området som tydligen inte är riktigt bra.

Arne Kardell: Bakgrunden till det som du läste upp ur propositionen är att
det förekommer av och till uppgifter och misstankar om att kommunerna
konkurrerar om att vara gynnsammaste importhamnen för t. ex. animalieprodukter.
Det har t. ex. påståtts att det är billigare att ta in kött över en
viss kommun än över en annan. Misstanken kan då ha uppkommit att
kontrollen i en kommun är sämre än i en annan där kostnaden är högre.
Det är sådant som ligger bakom detta. Vi vet exakt var det kommer in kött,
och vi vet att det utförs kontroller av det. Men det finns anledning att titta
närmare på detta, och det skall vi göra.

1988/89: JoU 14

Bilaga 2

103

Lars Ernestam (fp): Det här är en ganska allvarlig anmärkning på kommunerna.
Hur ser Kommunförbundet på detta? Tror ni att det finns kommuner
som använder detta som någon form av förhandlingsargument? Det är
tydligen så allvarligt att statsrådet och livsmedelsverket hävdar att det
behövs en kartläggning.

Lars Ågren: Det har nog förekommit en konkurrenssituation mellan hamnarna.
Kommunerna har sett det så att det gäller att hålla sig framme för att
skapa sysselsättning i hamnarna. Men det tillkommer livsmedelsverket att
se till att det inte blir problem. Hamnverksamheten är ju en affärsverksamhet.

Lars Ernestam (fp): Jag fortsätter med frågorna som Ingvar Eriksson tog
upp och som vi inte fick riktigt belysta. Vi har tydligen inte möjligheter att
få en perfekt fungerande kontroll. Det gäller hormonpreparat o. d. som det
är svårt att få analyserade, och det gäller även rester av bekämpningsmedel
etc. När tror ni från livsmedelsverket att vi kan komma så långt med
forskningen att vi kan få tillfredsställande analysmetoder? Detta kanske
också forskare som är närvarande här har synpunkter på.

Arne Kardell: Jag vill generellt hävda att du får leta i världen om du skall
hitta ett land som har en bättre kontroll av bekämpningsmedel i vegetabilier
än Sverige.

Sedan är det kanske någon annan som kan svara när det gäller tidsperspektivet

Alla de 500 bekämpningsmedlen behöver vi inte klara av, eftersom man
säkerligen kan definiera bort många av dem såsom sådana som icke används.
Vi vet att det finns flera bekämpningsmedel som vi skulle vilja klara
av att analysera men som vi inte i dag klarar. Men hur många år det kan ta
kan jag inte svara på.

Stuart Slorach: Det kan ta lång tid att ta fram analysmetoder som är
mycket känsliga och specifika. Men man kommer i alla fall inte att klara av
problemet att visa att ett djur har behandlats med hormoner om själva
preparatet har försvunnit från kroppen. Det problemet måste man klara
med hjälp av intyg eller på något annat sätt. Men vi kommer att ta fram
metoder så att vi kan hitta spårmängder av hormoner och andra veterinärmedicinska
läkemedel. Vi har kontakter med amerikaner, britter och andra
som arbetar med samma typ av problem. Men vi kan inte alltid bevisa att
preparat har använts och sedan försvunnit från kroppen.

Lars Ernestam (fp): Jag är självfallet medveten om att vi har en bra
livsmedelskontroll. Men mina frågor ställdes mot bakgrund av de mål som
är uppställda i propositionen. Det är de vi håller på att diskutera. Jag vet
mycket väl att ni gör ett bra arbete och att ni har en bra kontroll.

Karin Starrin (c): Vi koncentrerar oss kring importkontrollen. Jag vill göra
mig till tolk för konsumenterna i dag. Ett ökat intresse visar sig nu kring
inte bara analysen av livsmedlen och själva produkten som sådan - som
diskussionen här har koncentrerats kring — utan det gäller i allra högsta
grad hur produkterna har tagits fram i det främmande landet. I propositio -

1988/89: JoU 14

Bilaga 2

104

nen står det att det finns varken anledning eller möjlighet att gå in och 1988/89: JoU14

kontrollera vilka produktionsmetoderna är. Är det tillfredsställande? Är vi Bilaga 2
nöjda med ett sådant påstående? Är det inte rimligt att vi kan ställa samma
krav på produktionsmetoderna i det främmande landet som vi gör på den
svenska produktionen? Jag skulle gärna vilja att LRF utvecklade den
synpunkten och även Arne Kardell - som jag tycker har mest koncentrerat
sig på att försvara produkten som sådan.

Arne Kardell: Får jag ställa en motfråga: Varför begränsar du yrkandet om
likadana och acceptabla produktionsmetoder till livsmedelssektorn och
inte till all annan varusektor?

Karin Starrin (c): Vi har nu en utfrågning om livsmedelskontroll och
kvaliteten på svenskt livsmedel. Det är väl det vi vill få svar på. Jag motser
gärna ett svar. Vi kan naturligtvis väga in miljö- och hälsoeffekterna och
inte bara koncentrera oss kring de etiska effekterna.

Arne Kardell: Jag trodde att jag hade klargjort detta i mitt tidigare inlägg.

Livsmedelsverket har att handla med stöd av livsmedelslagen. Det är det
enda bemyndigande som riksdagen har givit livsmedelsverket. Livsmedelslagen
ger möjlighet att ingripa om det föreligger hälsorisker för konsumenterna.
Om vi inte kan finna att det föreligger några hälsorisker för
konsumenterna med en produktionsmetod utomlands som avviker från de
produktionsmetoder som används i Svenge, kan livsmedelsverket inte
ingripa. Önskvärdheten av att ha en lika behandlingsprincip kan inte begränsas
till en diskussion på livsmedelsområdet. Det är en principiell fråga
som måste utsträckas till hela varuområdet, dvs. om vi över huvud taget
skall importera varor som har framställts under förhållanden som vi inte
accepterar i vårt land. Man måste då titta på arbetsmiljö, lönevillkor, yttre
miljö osv. Det förefaller mig, med tanke på hur duktiga vi är i det här
landet, att det skulle vara få varor som över huvud taget skulle kunna
komma in om vi skulle tillämpa den principen. Den står för övrigt helt i
strid med GATT-avtalet, dvs. man begränsar importen till förmån för
hemmaproducerade varor med hjälp av tekniska handelshinder. Det är
detta du förespråkar med denna metod.

Jan Emmervall: Jag tror att det snart är dags att sluta prata om tekniska
handelshinder. Det är ofta så att när man diskuterar livsmedelsimport tittar
man på lagstiftningen i fråga om andra varor. Det är egentligen två skilda
saker. Det gäller att se till folks oro beträffande de produktionsmetoder
som vi har i det här landet jämfört med dem som tillämpas utomlands.

Som statsrådet har framhållit i propositionen om bestrålning av livsmedel
skall man ta hänsyn till människors oro i dessa sammanhang. Jag
tycker att det är bra att man nu har tagit det steget, i stället för att bara ta
hänsyn till hälsorisker, som man har gjort tidigare.

Jag tycker att riksdagen verkligen skall ta upp en diskussion där det görs
klart vad som gäller dels vid import av livsmedel, dels vid import av andra
varor. Det införs mer och mer av restriktioner på primärprocessen inom
jordbruket i vårt land. Ställer vi då inga krav på de importerade livsmedlen
i dessa sammanhang, kommer vi aldrig att kunna klara en import på detta

sätt. Det gäller alltså att göra en avvägning i detta sammanhang: ställer vi 1988/89: JoU 14

vissa specificerade krav på svenska livsmedel, måste vi också ställa dessa Bilaga 2

krav på de importerade, exempelvis vad gäller hormonbehandling.

Karin Starrin (c): Också jag tolkar läget så att vi har olika uppfattningar på
denna punkt. Jag tycker inte att det är tillfredsställande att livsmedelsverket
är nöjt med påståendet i propositionen om att det ”varken finns
anledning eller möjlighet”.

Jag vill ställa följande fråga till Kooperativa gillesförbundet och Konsument-
Forum: Är de krav som ställs i propositionen tillräckliga, eller kan vi
skärpa kraven så att de även kommer att beröra produktionsformerna?

Margit Angström: Vi tycker att samma krav skall ställas på produktionen i
utlandet som på produktionen i Sverige. Annars blir det inte rättvist. Jag
vet att det är svårt att genomföra kontrollen, men vi måste kunna ställa
krav på en sådan. Den här debatten visar över huvud taget att de krav som
konsumenterna ställer ger resultat.

Lars Ingelstam: Vi ställer självfallet högre och högre krav. De krav som
ställs i dag skall gälla för importvaror lika väl som för svenska varor. Vi
borde snarare ställa högre krav på importerade varor. Vi kommer också att
få allt större krav på information.

Det är ju också intressant att lägga vissa etiska synpunkter på produktionsformerna.

Marit Paulsen: Jag vill ta upp frågan om intyg. Jag förstår att det är svårt
att genom teknisk kontroll få reda på allt det som man vill veta. Jag tror att
den allmänna opinionen är för att det skall ställas samma krav över hela
linjen liksom att etik och miljö och inte bara aspekterna på maten, tillmäts
ett högt värde. Jag undrar om det handelstekniskt kan vara på något sätt
förbjudet att ta reda på och klart deklarera fakta av typen vilken djurskyddslag
Frankrike har, t ex hur mycket foderantibiotika som det enligt
den är tillåtet att använda. Den sortens information om ursprungsland skall
vara tillgänglig för konsumenten.

Ordföranden: Det kan väl inte vara förbjudet att ta reda på detta, Arne
Kardell? Men kan vi göra på det här sättet?

Arne Kardell: Vad jag vill ha sagt är att vi på livsmedelsverket inte kan
agera annat än med stöd av livsmedelslagen. Vi skulle självfallet inte ha
någonting emot att riksdagen på livsmedelsområdet skulle vilja införa ett
principiellt krav på likadana produktionsmetoder för importerade varor
som för inhemska, och vi skulle självfallet försöka följa upp ett sådant
beslut genom att utöva kontroll. Vad jag ifrågasatt är, i ett mera övergripande
medborgerligt perspektiv, om principen är särskilt bra och varför
den skall tillämpas just på livsmedelsområdet och inte på alla andra varuområden.

Kersti Karlsson: Sverige har ju gått in i sina handelspolitiska förpliktelser
därför att vi är beroende av att själva ha en utrikeshandel och därför att vi
måste följa de spelregler som gäller för internationell handel. I enlighet ir

med den extra GATT-koden om tekniska handelshinder, dvs. spelreglerna 1988/89: JoU 14

för införande av åtgärder till skydd för liv och hälsa och även för det etiska Bilaga 2

skyddet, har vi åtagit oss att vi, när vi tycker att det behövs regler, skall
försöka anta de regler som utformats i internationella fora där sådana
frågor har diskuterats. Jag anser att det för Sverige bästa sättet att klara
sina handelspolitiska förpliktelser och samtidigt ta till vara angelägna samhällsintressen
är att i internationella fora verka för att få fram internationellt
godkända regler för vilka åtgärder man har rätt att vidta för uppnående
av dessa mål.

Grethe Lundblad (s): Det är ju enbart sådana livsmedel som vid importtillfället
uppfyller de svenska kraven som får importeras. Detta ger naturligtvis
konsumenten en god säkerhet vid köp av importerade varor, men
tyvärr är vårt kontrollsystem enbart inriktat på stickprovskontroll. Därför
är konsumenterna ofta oroliga.

Jag har från nordiskt samarbete erfarenhet av att det är möjligt att få
fram mycket långtgående förslag till samarbete mellan länder. Jag vill
därför fråga företrädarna för Grossistförbundet, KF, kemikalieinspektionen
och Kemicentrum i Lund: På vilka sätt försöker man att förstärka
kontrollen genom att påverka och förhandla med t. ex. importörer och
importländer? Vad åstadkommer man i forskarsamarbete och i branschsamarbete
liksom i samarbetet mellan myndigheter för att nå fram till en
bättre kvalitet på de produkter som vi importerar och för att få större
säkerhet för att de inte innehåller substanser som på lång sikt kan vara
farliga för konsumenterna? Med en ökad frihandel bör också följa ett
ansvar över gränserna för konsumenterna.

Åke Natt och Dag: Vi lägger ned mycket tid på att informera våra leverantörer
utomlands och våra systerbranschföreningar i utlandet om vilka
regler som gäller i Sverige. Vi kan ju inte gå längre än att upplysa om den
lagstiftning som för närvarande gäller.

Bertil Ekberg: Herr ordförande! Det blir väl i stort sett samma svar från
mig. Det är självklart att vi i alla de kontakter som vi har med olika länder
för fram de krav som vi i Konsumentkooperationen ställer på varorna.

När det sedan gäller internationellt arbete i övrigt på det här området
kan kanske Ragnar Ohlson lämna kompletterande uppgifter.

Ragnar Ohlson: Herr ordförande! För det första vill jag peka på det
internationella kodexarbetet, som livsmedelsverket är samordnande myndighet
för i Sverige. I detta arbete försöker man flytta fram positionerna
vad gäller att skapa en enhetlig uppfattning om t. ex. kemisk eller fysikalisk
livsmedelskvalitet.

För det andra vill jag från min egen erfarenhet från Karlshamn peka på
att vi har fört mycket omfattande diskussioner med myndigheter i t. ex.
afrikanska och asiatiska länder om import av råvaror. I detta sammanhang
undersökte vi också, utöver den normala kontrollen, huruvida det kunde
misstänkas förekomst av speciella bekämpningsmedel som används i Afrika
eller i Asien. Det är alltså riktigt att vi har lagt ned ett extra arbete på
detta. 107

Vibeke Bernson: De flesta tillverkare av bekämpningsmedel är bosatta i
utlandet. Vi för en ingående diskussion med tillverkarna för att förklara de
mycket långtgående krav som ställs i Sverige. Vi försöker att på den vägen
påverka dem. Det visas ett mycket stort intresse för vad vi gör i Sverige,
både på miljö- och på hälsoområdet. Många firmor hör sig faktiskt för om
vad som är på gång i Sverige, eftersom de väntar sig att detta skall komma
upp ett par år senare i många andra länder.

Margaretha Jägerstad: Vi ställer i vår forskning inte just frågorna om
importkontrollen av de egenproducerade livsmedlen, utan vi bedriver
forskning om iivsmedelskvaliteten, särskilt beträffande vad som händer i
hanteringen och förädlingsledet. Det blir dessa aspekter som styr vårt
arbete, inte importkontroll av egen tillverkning.

Grethe Lundblad fsj: Det är inget tvivel om att de skriverier som har
förekommit och den debatt som har förts har skapat en viss oro hos
konsumenterna och en viss misstänksamhet mot livsmedel producerade i
utlandet. Ibland är den befogad, ibland inte. Personligen anser jag inte att
vi kan lägga oss i andra länders produktionsmetoder.

Det skulle vara intressant att få veta vad man inom kommerskollegium
anser om frågan vilka följder det skulle få om man skulle gå så långt att
man förbjöd livsmedel i Sverige därför att de framställts med produktionsmetoder
som vi inte godkänner. Vilka följder skulle det kunna få för den
svenska handeln?

Ordföranden: Blir det några repressalieåtgärder, Kersti Karlsson, kommerskollegium? Kersti

Karlsson: Enligt GATT finns det ett ganska intressant exempel på
vad som kan inträffa. Det har varit en strid mellan USA och EG om
hormonbehandling av kött. Resultatet av att man inte kunnat enas i den
striden är att det har lagts på extra tullar på import från EG till USA. Också
vi skulle kunna råka ut för detta, om vi inte klart kan motivera för en panel
i GATT varför vi har vidtagit vissa åtgärder.

Ordföranden: Var det i detta sammanhang fråga om extra tullar inom
livsmedelsområdet, eller gällde det andra delar av handeln?

Kersti Karlson: Det kan naturligtvis gälla även andra delar av handeln. I
det här exemplet var det fråga om extra tullar på vissa livsmedelsvaror från
EG.

Annika Åhnberg (vpk): Jag uppfattade att livsmedelsverkets representanter
här tidigare sade att vi från svenskt håll kan kräva intyg från myndigheter
i andra länder på att vissa metoder eller tillsatser inte har använts. Jag
vill först fråga: Sker detta i dag? Vidare: Vem skall kräva detta intyg? Är
det den som importerar livsmedel eller är det livsmedelsverket?

Vi fick från kommerskollegium höra att ett land är oförhindrat att vidta
åtgärder för att skydda människors hälsa, även åtgärder som kan innebära
tekniska handelshinder. En intressant fråga i detta sammanhang är vem
som avgör vad som är hälsorisker. Det verkar som om grunden för bedöm -

1988/89: JoU 14

Bilaga 2

108

ningen i dag av vad som är hälsorisker är att det skall finnas mätbara rester 1988/89: JoU 14

i produkterna. Men detta måste egentligen vara en politisk bedömning. Bilaga 2

Enligt min uppfattning kan det mycket väl vara så att hälsoeffekter som vi i

dag inte kan mäta kanske kan visa sig först om 10-20 år. Därför tycker jag

att man mycket väl kan hävda att det av hälsoskäl kan vara befogat att

förbjuda metoder och tillsatser, eftersom ingen kan bevisa att hälsorisker

inte föreligger.

Detta är framför allt en fråga till livsmedelsverket, men också till andra
som kan känna sig manade att svara.

Arne Kardell: Den sist nämnda principen, om vi från myndighetssidan
skall bevisa frånvaron av hälsorisker, skulle leda till att jag fick avråda dig
från att över huvud taget äta någonting. Det är inte logiskt-vetenskapligt
möjligt att göra något sådant.

Vad gäller frågan om intyg, som du ställde först, kan jag säga att vi i
vissa fall ställer kravet att intyg skall följa med en importerad vara för att
den skall få föras in i landet. Det kontrolleras vid införseln att intyget avser
de förhållanden beträffande vilka vi har krävt att intyget medföljer varan.

Vi krävde t. ex. förra året intyg på att dessertost som importerades från
Frankrike inte innehöll för höga halter av listeriabakterier. Osten skulle
alltså vara på ett eller annat sätt kontrollerad i Frankrike.

Vi kräver för vissa varor intyg på att de inte innehåller mögelgiftet
aflatoxin.

Vi har av och till under årens lopp använt denna metod, oftast i akuta
krissituationer då vi har fått indikationer eller bevis på att varor av ett visst
slag och från ett visst land har innehållit någonting som varit oönskat.

Kersti Karlsson: Jag kan väl hålla med om att vi kan förbehålla oss rätten
att själva bedöma vad som är hälsovådligt. Men eftersom vi har åtagit oss
handelspolitiska förpliktelser får vi också utsätta oss för det tvistlösningsförfarande
som skall tillämpas enligt GATT, och enligt detta tillkallas
internationell expertis för utförande av vetenskapliga bedömningar. Vad vi
kan råka ut för är att den inte gör samma bedömningar som vi gör. Om så
sker kan vi drabbas av att man i någon form ”retalierar” mot vår export.

Annika Ahnberg (vpk): En kort följdfråga. Det skulle alltså i princip vara
möjligt att med hjälp av sådana här intyg vidga importkraven till att gälla
även metoder och tillsatser som är otillåtna i Sverige? Det harju hävdats
från motståndarna till en sådan utvidgad kontroll att problemet med dem är
att den faktiskt är ogenomförbar. Men detta skulle alltså, om jag har
förstått det hela rätt, kunna vara ett sätt att vidga importkontrollen.

Jag vill också ta upp en annan fråga. Det pågår en jordbrukspolitisk
diskussion om en minskning och på sikt en avveckling av gränsskyddet.

Man kan förvänta sig att det leder till en ökning av importen av livsmedel.

Jag undrar om man från livsmedelsverkets sida har funderat över vilken
typ av framförhållning som krävs för att man skall hänga med i livsmedelskontrollen.
Såvitt jag har förstått räcker den kontroll som vi har i dag
knappt till för det som vi nu importerar. Hur skall vi under sådana förhållanden
kunna klara en ökning i framtiden?

Arne Kardell: En utökning av intygskravet till att gälla krav på intygande
av att en viss produktionsmetod inte har använts måste också ha en legal
grund. Om vi skall lägga en börda på importören eller på en utländsk
leverantör, måste vi ha en legal grund, och den måste vara en hälsosynpunkt.
I den mån det inte finns något hälsoskäl som är relaterat till
produkten, torde det inte vara lagligt att ställa krav på intyg om att vissa
metoder inte har använts.

Det måste vara fullt klart bevisat att produktionsmetoden på något sätt
leder till en hälsorisk som är förknippad med produkten. Då kan vi ställa
krav på att man måste kunna visa att denna metod inte har använts. Men
om man trots ur vår synpunkt dåliga produktionsmetoder kan visa upp en
förnämlig kvalitet på sina produkter, lär vi inte kunna ingripa med krav på
intyg.

Du ställde vidare en fråga om vi har någon framförhållning inför en
förväntad ökning av importen av livsmedel. I den mån livsmedel omfattas
av jordbruksprisregleringen finns ett gränsskydd, som innebär att en stor
del av de livsmedel som finns på världsmarknaden och som annars skulle
kunna komma till Sverige utestängs.

Den utanförliggande sektorn är väl i stort sett lika stor i dag som den
kommer att vara vid en tänkt avreglering av jordbruksprisregleringen. Men
om man sänker gränsskyddet i jordbruksprisregleringen kan det möjligen
tänkas komma in mer av produkter som i dag är jordbruksprisreglerade på
den svenska marknaden. I den mån de är vegetabilier går de in i den
vanliga bekämpningsmedelskontrollen, och i den mån de är animalier
kontrolleras de som animalier kontrolleras i dag. Det äger rum en import
av animalieprodukter i dag. Jag kan inte se att det skulle behövas någon
större framförhållning i något avseende om vi skulle öka importen något.

Ordföranden: Vi kan då lämna frågan om importkontrollen och gå vidare.
Vi skall i stället ägna åt oss frågan om bestrålning av livsmedel.

Bestrålning av livsmedel

Anders Castberger (fp): Bestrålning av livsmedel är en av de mest omdiskuterade
frågorna. Nu föreslås förbud. En viktig faktor när man bedömer
den frågan är naturligtvis vilka kontrollmöjligheter som det finns. I detta
sammanhang kommer vi åter in på frågan om möjligheten att kontrollera
import.

Till att börja med har jag två frågor till strålskyddsinstitutet om möjligheterna
att kontrollera om livsmedel är bestrålade eller inte. Det talas i det
sammanhanget om mikrobiologiska undersökningar. Kan de klara samtliga
huvudslag av livsmedel när det gäller att utröna om livsmedlen är bestrålade?
Är det den enda metod som finns att tillgå för att kontrollera detta?

Jan Olof Snihs: Bestrålning av livsmedel görs med en viss teknik och på
vissa villkor, varigenom man begränsar den energi som strålningen har och
begränsar den stråldos som livsmedlen får. Om man bestrålar livsmedel
under de förutsättningarna uppkommer ingen radioaktivitet i livsmedlet.
Däremot kan det bli vissa kemiska förändringar, som vi kallar radiolytiska

1988/89: JoU 14

Bilaga 2

110

förändringar. De kan påverka livsmedlet på olika sätt. Jag vill inte gå in 1988/89: JoU14

närmare på detta. Det är snarare livsmedelsverkets sak att kommentera Bilaga 2

detta.

När det gäller kontroll av bestrålade livsmedel finns inte den möjlighet
som man normalt har vid kontroll av radioaktivitet, nämligen att mäta
strålningen. Det finns ingen strålning att mäta, utan man får i stället
kontrollera de eventuella effekter som har uppkommit. Problemet är att
samma effekter även kan uppkomma på annat sätt, inte bara genom strålning.
Man kan därför ha svårigheter att avgöra om en påvisad effekt beror
på bestrålning.

Beträffande andra metoder för kontroll kan jag bara se möjligheten att
man på något sätt kontrollerar varifrån födoämnena kommer. När det
gäller amerikanska födoämnen har man en hundraprocentig kontroll, eftersom
det krävs särskilt tillstånd för att man skall få använda bestrålningsanläggningar.
Man måste också ha tillstånd för att bestråla livsmedel. När det
gäller importerade livsmedel har man inte den kontrollen. Enda möjligheten
är väl att man på något sätt kan spåra varifrån livsmedlen kommer.

Genom kontakter med landet i fråga kan man förvissa sig om att livsmedlen
inte är bestrålade eller, om så är fallet, under vilka förutsättningar.

Anders Castberger (fp): Jag får väl komplettera frågan och rikta den till
livsmedelsverket. Jag skulle vilja ha er kommentar till möjligheten att
utröna om ett livsmedel har blivit bestrålat, när det inte går att påvisa
någon radioaktivitet. Kan man enligt er uppfattning finna någon metod
som på något annat sätt kan säkerställa om livsmedlet har blivit bestrålat,
eller inte?

Arne Kardell: Det beror på vad man menar med att säkerställa. Det är klart
att en total frånvaro av mikrobiologisk aktivitet i ett högförädlat, animaliskt
livsmedel som kommer till landet är mycket svår att förklara på annat
sätt än att det har varit bestrålat, om vi inte hittar någonting annat som kan
ha dödat mikroorganismerna. Det är naturligtvis ett indicium på att livsmedlet
har varit bestrålat.

Vi vet också vilka livsmedel som det lönar sig av och till att bestråla. När
vi dessutom vet var bestrålningsanläggningar finns i världen, kan man
naturligtvis i rätt stor utsträckning hålla en kontroll på detta. Kontroll kan
ske genom att man begär intyg, undersöker varifrån livsmedlet kommer,
kontrollerar huruvida det är sterilt eller inte osv.

Marie-Louise Danielsson-Tham: Jag vill också svara på Castbergers fråga
om kontroll. Det finns någorlunda fungerande metoder för ett fåtal livsmedelsgrupper.
En sådan livsmedelsgrupp utgörs av helt torra produkter, typ
torkade kryddor. När det gäller den gruppen kan man använda termoluminescens
eller kemofluorescens för att påvisa om livsmedlet har blivit
bestrålat eller ej.

Det är dock svårt att använda mikrobiologiska undersökningar. Man går
nämligen sällan upp i så höga doser vid bestrålning att man får en fullständig
utslagning av livsmedlets mikroflora. Man kan emellertid ha misstankar
i vissa fall. Om vi t. ex. har importerat rått kött och vid den bakteriolo- j \ j

giska importkontrollen finnér att det växer mycket färre bakterier i det här
råa köttet än vad det brukar göra i rått kött, kan det ha blivit bestrålat. Det
kan dock finnas många andra förklaringar till att det växer färre bakterier i
det här köttet. Det är således inte juridiskt hållbart att använda mikrobiologiska
metoder.

Anders Castberger (fp): Min nästa fråga vill jag rikta till livsmedelsverket
eller möjligen Kommunförbundet. Det som nu har sagts tyder på att det
inte är så lätt att konstatera vad som har skett, annat än möjligen genom att
man konstaterar från vilka länder och från vilka fabriker livsmedelspartierna
kommer. Vilka praktiska möjligheter finns det att kontrollera detta vid
import?

Aino Blomqvist: Jag har faktiskt fått inskickat till mig ca 60 kg utredningsmaterial
från Institut får Strahlenhygiene. Där finns en professor, Werner
Bögl, som vi har haft en del kontakt med. I dag finns det inte någon
enhetlig metod för att detektera om ett livsmedel är bestrålat eller inte,
men det finns många metoder. Man arbetar bl. a. mycket med den metod
som används när man värmefotograferar skog och annat. När skogen
håller på att dö, eller när det händer någonting annat med den, avger den
en annan färg. Frisk skog avger en färg. Professor Bögl vid Institut får
Strahlenhygiene påstår att man kan göra likadant med grönsaker. Om
ledamöterna är intresserade av den elektronspinnmetod som finns eller de
andra metoderna, kan jag nämna att jag har materialet tillgängligt här.

Mats Hellström gav ett löfte 1987 om att man snabbt skulle sätta i gång
med att forska både nationellt och internationellt. Jag hoppas att han
inleder samarbete med Institut får Strahlenhygiene, som faktiskt har forskat
sedan 1958, då Västtyskland efter det att man hade bestrålat kryddor
fattade beslut om att inte göra det. Nu bedriver man en forskning på detta
område som har kommit långt.

Jag tror att det är en fråga om att avsätta pengar och verkligen få till
stånd en forskning. Säkerligen finns det inte någon enkel metod som kan
tillämpas på alla livsmedel, men enligt vissa professorer skall detta inte
utgöra något problem.

Lars Ågren: När det gäller denna fråga är det livsmedelsverket som skall
ge allmänna råd eller föreskrifter till kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder.

Anders Castberger (fp): Jag vill rikta mig till Livsmedelsindustriförbundet.
Det har sagts att man allmänt bedömer det som att bestrålning av livsmedel
har en starkt expansiv marknad. Gör man i dag den bedömningen också
inom Livsmedelsindustriförbundet?

Stig Astermark: Vi har sagt att i Sverige behövs inte den här metoden för
livsmedlen. Vi har ju ett annat distributionssystem i det här landet med
djupfryst, kylförvaring och liknande, och det går snabbt mellan livsmedelsindustri
och konsumenten.

Som tidigare nämndes här finns det emellertid en produkt som man
kanske skall överväga huruvida den behöver bestrålas, nämligen kryddor.

1988/89: JoU 14

Bilaga 2

112

Kryddor uppfyller ju inte kraven på färskhet, vilka anges i propositionen. 1988/89: JoU 14

En krydda behöver ju inte vara färsk, utan den har andra funktioner. Om Bilaga 2

det fattas något beslut bör man se till att kryddor undantas. Det är i så fall
det enda fallet. På det sättet klarar man sig från en annan metod att
behandla kryddor som kanske är värre än bestrålning.

Astrid Mäkitalo: Jag instämmer. Kryddor borde undantas från bestrålningsförbud,
eftersom just kryddor har orsakat flera epidemier. Om man
inte hittar en annan lika bra hantering bör kryddor från smittskyddssynpunkt
bestrålas för att förhindra sjukdom.

Margareta Winberg (s): I fråga om bestrålning har vi inom de olika partierna
i stort sett samma uppfattning, men det finns dock vissa nyansskillnader.
Jag vill bölja med att ställa en mycket elementär fråga till strålskyddsinstitutet:
Vad är egentligen bestrålning?

Jan Olof Snihs: Bestrålning av livsmedel innebär att man utsätter livsmedlet
för strålning från en radioaktiv strålkälla. För sådana här ändamål
används ett radioaktivt ämne som heter kobolt 60. Bestrålning kan också
ske genom att man producerar strålning från en särskild maskin som kallas
för accelerator. Man utsätter alltså livsmedlet för denna strålning, och då
påverkas bl. a. sådana ämnen som olika bakterier så att de förstörs. I
vilken omfattning dessa bakterier förstörs beror på hur stor stråldos man
ger livsmedlet. Det finns vissa riktlinjer för hur mycket livsmedlet bör
bestrålas. Man bör alltså inte överskrida vissa tal. På samma sätt bör man
också begränsa den energi som används när ämnet bestrålas. Om man har
för höga energier kan detta leda till en produktion av radioaktiva ämnen i
livsmedlet. Så blir emellertid inte fallet om man håller sig under vissa
energier. Detta är en beskrivning av vad som i stort sett sker.

Jonas Karlberg: Rent allmänt måste vi nog betrakta bestrålning som en
bland andra metoder att ta vara på livsmedel - det må röra sig om
stekning, kokning, frysning, torkning, rökning. Det är inte något särskilt
märkvärdigt med bestrålning annat än att man använder en sådan här
”hemsk” strålning. Det ”hemska” med strålningen är bl. a. att den är så
skonsam mot livsmedlet att den inte lämnar några spår.

Om man behandlar ett livsmedel med maxgränsen tio kilogray i dos
åstadkommer man bara en temperaturhöjning på några grader. Bestrålning
är precis som stekning, kokning eller mikrovågsanvändning - en överföring
av energi till livsmedlet. Denna energi åstadkommer sedan olika
kemiska och mikrobiologiska förändringar. Det är bara mediet som skiljer.

I det här fallet rör det sig om bestrålning som innebär att man tillför
förhållandevis mindre energi än i andra sammanhang. Detta gör att livsmedlet
makroskopiskt sett blir mycket litet påverkat. Det är därför man
kan ha dessa fräscha jordgubbar i Frankrike. Man kan inte se att de har
påverkats, men genom bestrålningen har man givit dem ett något längre liv
än vad de annars skulle ha fått.

Ordföranden: Är bestrålade jordgubbar ungefär likadana som kokt jordgubbssylt,
men det syns inte på dem?

8 Riksdagen 1988/89. 16 sami. Nr 14

Margareta Winberg (s): Jonas Karlberg lät ju väldigt positiv. Menar du att
enligt din bedömning är riskerna med bestrålning lika stora eller lika små
som riskerna med grillning, stekning, rökning osv.? Detta är en följdfråga.

Det förekommer uppgifter att man i USA planerar att använda cesium
från upparbetat kärnbränsle i det här sammanhanget. Är detta någonting
som ni känner till? Kan ni bekräfta eller dementera? Detta ger ju i så fall en
vidare och, enligt min mening, betydligt allvarligare dimension åt hela den
här frågan.

Jan Olof Snihs: När det gäller den första frågan kan man nog säga att det i
många avseenden är ungefär samma risk, eftersom det är samma mikrobiologiska
och kemiska föroreningar som kan uppkomma. Men det är mycket
svårt att ange detta kvantitativt. Man kanske kan tillåta sig den jämförelsen,
eftersom man i båda fallen har åsikten att riskerna är mycket små.

Jag känner inte till någonting om cesium från upparbetat kärnbränsle i
Amerika. Vad vi däremot känner till är att man i början av 40-50-talen
diskuterade huruvida man eventuellt skulle kunna använda cesium från
kärnbränsle och från bränsle som också används vid kärnvapenproduktion
till nyttiga saker. Det diskuterades bl. a. om cesium kunde användas för
bestrålningsändamål i olika sammanhang. Men det blev inte särskilt mycket
av dessa diskussioner. Det har kanske producerats några få strålkällor
med cesium som har använts, men det har inte förekommit i Sverige.

Det finns ett fåtal cesiumstrålkällor inom sjukvården för behandling av
patienter, men de används inte längre. Numera använder man inom sjukvården
och när det gäller bestrålning av livsmedel ett annat ämne som
heter kobolt 60. Det framställs inte från kärnbränsle utan på annat sätt
genom direkt bestrålning av ett stabilt ämne. Användning av cesium från
kärnbränsle är således inte aktuell av tekniska och även av ekonomiska
skäl, därför att cesium blir mycket dyrare att producera och det blir också
mera ohanterligt vid användningen. Det krävs en ganska stor aktivitet för
bestrålning och om man använder cesium skulle man behöva hundratals
kilo, kanske upp emot ett ton av ett sådant radioaktivt ämne. Alla förstår ju
att det skulle bli helt ohanterligt. Använder man däremot kobolt räcker det
med betydligt mindre mängder, i storleksordningen kilo.

Ragnar Ohlson: Om man rent vetenskapligt bedömer den här frågan,
måste man nog till frågeställarna säga att de stora riskerna med livsmedel
är ju — och de kan också andra vittna om - de mikrobiologiska. Men
genom forskning står det också klart att det sannolikt för vår folkhälsa och
för enskilda individer är betydligt större risker med grillning och stekning
än vad det är med bestrålning som påverkansmetod. Vi har alla konstaterat
att detta är en metod som inte behövs i Sverige, och därför behöver den ju
inte tillåtas. Det finns emellertid en part som inte är närvarande här och
som sannolikt har ett ökat intresse för detta, nämligen u-länderna. I relation
till andra tekniker som man kan använda för att underlätta sin livsmedelsexport
— t. ex. räkor från Indien — är bestrålning en billig och bra
metod, medan man annars får ta till djupfrysning som är dyrt - transportvägarna
är långa. Man får ta till kemiska konserveringsmedel som av
de flesta bedömare också anses vara ett sämre alternativ.

1988/89: JoU 14

Bilaga 2

114

Jag tror att det på lång sikt är u-länderna som kommer att öka användningen
av bestrålning. Sannolikt är det då inte de radioaktiva strålkällorna
som blir den ökade källan, utan det är elektronacceleratorerna, vilka ger en
annan typ av strålning.

Aino Blomqvist: När det gäller användningen av cesium 137 finns det fyra
anläggningar i USA. Vi har inte någon vetskap om hur många det finns i
Sovjetunionen.

I juni förra året hände en mycket stor olycka nere i Atlanta, där de
kapslar som innehöll cesium 137 började läcka. Hernford, som har tillverkat
kapslarna, vet inte hur man skall komma till rätta med problemet. Jag
har med mig protokollet från den utfrågning som ägde rum i USA i
anledning av detta.

Jag har också med mig dokument från Department of Energy i USA, där
man förespråkar denna upparbetning av avfall, eftersom man anser att
cesium 137 är mycket effektivare än vad kobolt är.

Dessutom har jag med mig handlingar som visar att bördan på kärnkraftsindustrin
när det gäller det radioaktiva avfallet är så stor, att det vore
bra om man kunde få bort en del av cesiumet. Man skriver: Bara att få bort
cesiumet gör att gammastrålningen sjunker med 98% i det radioaktiva
avfallet, det högaktiva avfallet.

Marit Paulsen: Jag tror att det i Sverige finns en stark enighet om att
bestrålade livsmedel icke är önskvärda. Det finns nog också en bred
överenskommelse om att ett rikt land med vår teknik inte behöver bestrålning
av livsmedel, utom möjligtvis när det gäller svartpeppar.

Jag skulle bara vilja vädja om respekt för de sammanhang som aldrig
kommer upp i församlingar av den här typen. Snälla ni, det är faktiskt
vetenskapligt bevisat att det också finns psykosomatiska sjukdomar och
att ångesten, rädslan och osäkerheten inför maten utgör ett hälsoproblem.
Bestrålade livsmedel, som människor upplever som evigt hållbara, är
sådant som instinktivt skrämmer oss. Låt oss därför respektera att mat är
mer än näringslära och att människor är mer än en informerad maskin.

Sven Eric Lorentzon (m): Jag vill anknyta till det som Marit Paulsen
avslutade med. 1 propositionens föreslagna lydelse av 11 § införs det
någonting som kallas för konsumentintresset. Detta är ett nytt begrepp för
svensk lagstiftning. Man kan fråga sig vad ”konsumentintresse” innebär.
Är det över huvud taget användbart inom lagstiftningen? Visserligen har vi
inga forskare här, men socialstyrelsen bör nog kunna svara på denna fråga.

Bestrålning är ett annat område i propositionen som det råder delade
meningar om. Det har framförts olika synpunkter, inte minst från forskningshåll.
Ministern avser att i förordningen införa ett generellt förbud mot
bestrålning. Jag vill då fråga Kemicentrum och livsmedelsverket: Kommer
bestrålning av kryddor att tillåtas? Finns det inom livsmedelsverket någon
kompetens för att klara ytterligare dispensgivningar? Vad finns det för
kompetens inom livsmedelsverket?

Lagrådet avvisar förslaget med hänvisning till bristfälliga kontrollmöjligheter.
Arne Kardell tog i sitt första inlägg upp redlighetskravet - ett krav

1988/89: JoU 14

Bilaga 2

115

som han vid ett flertal tillfallen starkt har betonat. Kan vi uppfylla redlighetskravet
när det gäller ursprungsmärkning? Kan man gå ut och tala om
vilka metoder som används i olika länder?

Detta med redlighetskravet och utvecklingen inom EG har diskuterats.
Om tiden räcker till, kan vi ta upp den frågan senare.

Agneta Gillbach: Det är svårt att rent juridiskt förklara vad konsumentintresset
innebär. I det här avseendet menas naturligtvis att det inte ligger i
konsumenternas intresse att ha bestrålade livsmedel. Det finns säkert
andra exempel på vad som menas med konsumentintresse. Vi har här
tidigare talat om produktionsmetoder. Jag kan inte prestera någon juridisk
och lagenlig definition av begreppet konsumentintresse.

Gunilla Krantz: Visserligen är jag industrirepresentant, men jag tror ändå
att jag vet en del om konsumentintresse mot bakgrund av diskussioner och
debatter som har förts samt attitydundersökningar som vi har gjort. Vi vet
att konsumentintresset när det gäller livsmedel är i mycket hög grad
färska, fräscha livsmedel, och det intresset vill vi också kunna tillgodose.

Arne Kardell: Enligt förslaget i propositionen skall det ju inte ges några
dispenser — ett förslag som vi stödjer till fullo och som vi också har
tillstyrkt i vårt remissyttrande. Därför förutsätter vi att det inte blir några
större problem med dispenser.

I den mån riksdagen eller regeringen beslutar om att livsmedelsverket
skall vara tillståndsgivande myndighet när det gäller bestrålning, får vi
naturligtvis se till att skaffa oss den kompetens som behövs. Om vi skulle
sakna kompetens inom huset, kommer vi att låna personal utifrån. Vi har
ju SSI och olika forskningsinstitutioner, bl. a. lantbruksuniversitetet, där
man har tillfredsställande kompetens på det här området.

Sven Eric Lorentzon (m): Vi har tidigare talat om kryddor. I 5 §, som utgör
portalparagrafen i den föreslagna lagtexten, sägs att livsmedel som saluförs
skall ha en sammansättning eller beskaffenhet i övrigt så att det inte får
vara skadligt att förtära, smittförande eller eljest otjänligt som människoföda.
Menar livsmedelsverket att man med berått mod avsäger sig möjligheten
att följa upp portalparagrafen? Mig veterligt är det inte någon som
anser att kryddor inte skall behandlas.

Arne Kardell: Jag utgår ifrån att de metoder som används och som kan
utvecklas när det gäller avdödning av mikroorganismer i torkade kryddor
är sådana att några hälsorisker för konsumenterna inte skall uppkomma.

Bertil Ekberg: Det ställdes en fråga om konsumentintresset. Inom konsumentkooperationen
har vi ju mycket kontakter med våra medlemmar genom
sammankomster i föreningarna och dessutom naturligtvis genom dessa
otaliga besök i butikerna. Vår uppfattning är att konsumenterna känner
en mycket stark motvilja mot bestrålade livsmedel. Därom behöver det
inte råda några tvivel.

I våra remissyttranden och i andra sammanhang har vi sagt att det inte
finns något behov av bestrålade livsmedel i det här landet. Det är klarlagt
att konsumentintresset är negativt när det gäller bestrålade livsmedel.

1988/89: JoU14

Bilaga 2

116

Göran Holmqvist: Det är inte alla kryddor i ett parti som bestrålas. Det rör
sig om ungefär 2 % av all vitpeppar, där man har påvisat att det förekommer
mikroorganismer. Det skulle bli alldeles för dyrt att bestråla allt vad
peppar heter. Kostnaden utgör alltså en begränsande faktor.

Astrid Mäkitalo: Jag vill säga något om människors oro, eftersom den togs
upp här. Ofta ger man inte människor korrekt information i strålningssammanhang.
Det förs många diskussioner av olika grupper som företräder
sina egna intressen, vilket är en självklar rättighet i ett fritt land. Därför är
det mycket viktigt att den information som lämnas är korrekt.

När det t. ex. gäller Tjernobyl har det förts många diskussioner och all
information har inte varit korrekt. All information om bestrålning av mat
har inte heller varit korrekt. Om man ger människor en korrekt information,
har de möjlighet att ta ställning till olika frågor. Med tanke på den
radonstrålning vi har, skulle stora delar av Sverige vara obebodda, om
strålning verkligen var så farligt.

Agneta Gillbach: Jag vill förtydliga mitt förra inlägg. Jag uppfattade frågan
så, att den gällde en definition av begreppet konsumentintresse. Det är
entydigt både nationellt och internationellt att alla konsumentorganisationer
ifrågasätter denna metod och menar att bestrålning inte ligger i
konsumentens intresse.

Jan Olof Snihs: Jag vill anknyta till det som Astrid Mäkitalo nyss nämnde
om information. Frågan om information är mycket väsentlig. När man
talar om att folkviljan är emot bestrålade livsmedel, kan då detta vara
baserat på missförstånd.

För några år sedan gjordes en undersökning om hur folk uppfattade detta
med bestrålade livsmedel. Så många som 30% av de tillfrågade trodde att
livsmedlet skulle bli radioaktivt, vilket ju är felaktigt. 10% trodde att
livsmedlet skulle bli mer farligt, mer radioaktivt än vad radonet i våra
bostäder är. Detta visar litet grand hur mycket man vet om det hela.

När det gäller de kontrollmöjligheter som finns beträffande livsmedel
nämndes här några i termer av licens, värmefotografering och elektronspinnmetoder.
Dessa metoder fungerar nog vid laboratorietester, men att
använda dem för kontroll av importerade livsmedel förefaller mig helt
orealistiskt.

Aino Blomqvist: Det finns ytterligare en metod när det gäller kryddor.
Socialstyrelsen säger att man skall gå ut och ge en total information. I det
sammanhanget bör vi på Konsument-Forum få tillfälle att ge den information
som vi har tagit reda på.

I Sverige har vi salmonellaproblem med kryddor, främst peppar. Vi skall
naturligtvis gå ifrån den metod som framkallar cancer hos livsmedelsarbetarna.
Det finns emellertid en annan metod än bestrålning, nämligen ångning
av kryddor. Vi behöver bara gå till vårt grannland Danmark. Där finns
det ett stort företag som heter Scanflavour AB och som sedan 1985 har en
fullskaleanläggning. Direktör Scarsen vid denna fabrik hälsar Sverige välkommet
att ånga de kryddor som vi behöver. Detta är en mycket billigare

1988/89: JoU 14

Bilaga 2

117

metod än bestrålning. De enda kryddor man inte har lyckats med är dill,
paprika och curry. Men för vår del handlar det ju om peppar.

Jag anser nog att tjänstemännen inom såväl livsmedelsverket som socialstyrelsen
borde ha tagit reda på att det faktiskt finns en tredje metod som
är nog så bra och helt godkänd i Danmark. Ar 1987 ångades 350 ton
kryddor på Scanflavour AB.

Åke Natt och Dag: Innan vi lämnar detta ämne vill jag tillägga att jag håller
med om att det finns ett stort konsumentmotstånd mot bestrålade produkter.
Men innan ett förbud mot bestrålade livsmedel införs i Sverige måste
vi vara medvetna om att man inom EG, samtidigt som vi sitter här, håller
på att införa tillstånd för att bestråla vissa produkter, under förutsättning
att dessa produkter åtföljs av information ända fram till konsumenterna om
att de är bestrålade.

Kersti Karlsson: Jag nämnde tidigare att när man skall vidta åtgärder skall
man försöka vidta åtgärder som är internationellt sanktionerade. I Codex
Alimentarius Commission håller man på att utarbeta ett förslag som innebär
att bestrålade livsmedel måste märkas. Jag tycker att det är relevant att
detta berörs. I propositionen uttrycks det klart att man skall bevara möjligheten
för konsumenterna att själva välja livsmedel på grundval av egna
bedömningar. Och jag anser att kravet på märkning av bestrålade livsmedel
väl tillfredsställer detta.

Ordföranden: Detta var en intressant diskussion som visar att det inte
finns några stora motsättningar i fråga om bestrålning av livsmedel. De
flesta synpunkterna på bestrålningen är negativa. Då kanske vi kan lämna
detta ämne och gå vidare till frågan om märkning.

Märkning av livsmedel

Grethe Lundblad (s): Herr ordförande! I den proposition som utskottet
behandlar sägs det ganska klart att märkningen av livsmedel skall ändras
så att den blir till bättre hjälp för konsumenterna när de skall välja livsmedel.
Märkningen skall bl. a. bli tydligare och enklare. Det är mycket bra. I
nuvarande läge med ökad priskonkurrens har nämligen en tendens blivit
att, om jag får använda uttrycket, man vill sälja konserverad gröt med
mördande reklam. Därför skulle jag vilja ställa följande fråga till myndigheter,
Köpmannaförbundet, LRF och KF: Kommer vi nu att slippa fantasinamnen,
t. ex. Aptitring, som är en dålig falukorv, gammaldags mjölk, som
är fet mjölk och kärnlimpa, som inte har så många korn i sig? När det gäller
kvantitetsdeklarationema: kommer vi att få veta t. ex. hur mycket hallon
det är i hallonsylten?

Jag är emellertid ibland litet tveksam till hur pass mycket informationen
kan förenklas. Ibland är det nämligen bra att få veta t. ex. hur mycket
socker det är i sylten. När det gäller hållbarhetsmärkningen har jag oroats
av att en hel del av hållbarheten uppnås med hjälp av kemiska medel, och
man har mycket svårt att få veta hur mycket av dessa konserveringsmedel
som används i svenska livsmedel.

Det skulle därför vara intressant att få veta hur de olika marknadsförar -

1988/89: JoU14

Bilaga 2

118

na av livsmedel, LRF, KF och Köpmannaförbundet, tänker leva upp till
bestämmelserna om en tydlig och enkel information som verkligen hjälper
konsumenterna.

Gunilla Krantz: Jag skall försöka besvara frågan mycket enkelt. Självklart
inte bara försöker vi utan lever också upp till de krav som ställs i livsmedelslagstiftningen
när det gäller märkning av livsmedel. Det är en självklarhet
att vi försöker göra denna märkning så bra, tydlig och enkel som
möjligt. Efter diskussionerna i livsmedelsverket vet vi hur svårt det många
gånger kan vara att balansera mellan å ena sidan önskemålet om en så
komplett, fullständig och detaljrik information som möjligt och å andra
sidan en så enkel och lättillgänglig information som möjligt.

Ett aktuellt exempel är att man för att hjälpa konsumenterna skall förse
livsmedel som har låg fetthalt och livsmedel som innehåller mycket fibrer
med en symbol. Och jag vet att företagen i gemen är angelägna om att så
snart som möjligt införa denna symbol som förhoppningsvis skall vara till
hjälp för konsumenterna.

Bertil Ekberg: Grethe Lundblad frågade om vi i framtiden kommer att
slippa fantasinamnen. En hel del av dessa fantasinamn är mycket inarbetade,
och jag tror knappast att dessa namn kommer att tas bort. Däremot har
vi inom konsumentkooperationen vidtagit en hel del åtgärder. Bl. a. införde
vi, långt innan det lagstiftades om detta, datummärkning av bröd, vilket
är en bra upplysning. Dessutom finns det på charkuterivarorna en deklaration
där köttandelen och fettandelen i varorna anges. Vad denna deklaration
innebär kan konsumenterna få klart för sig genom en enkel information.

När de bestämmelser som vi nu diskuterar skall införas kommer självfallet
ytterligare åtgärder att vidtas. Man måste då konstatera att informationen
är en svår fråga i sammanhanget, inte minst när det gäller symbolerna.
Det finns redan nu väldigt många olika slags symboler och fler är på väg att
införas. När man diskuterar informationen till konsumenterna tror jag att
det är viktigt att man mycket noga tänker på antalet symboler, så att man
inte missleder konsumenterna i stället för att leda dem rätt. I vissa fall kan
det faktiskt bli så att en konsument tror att han får en bra kost om han
köper bara varor med en speciell symbol. Men så är det ju faktiskt inte,
utan det är ju maten på tallriken som är avgörande. Detta tror jag att alla
som sysslar med matinformation skall ha som ett riktmärke, det har åtminstone
vi i vår verksamhet.

Nils Erik Näslund: Jag vill bara komplettera Bertil Ekbergs svar på Grethe
Lundblads fråga genom att säga att det inte finns några motsättningar
mellan handelns och konsumenternas intressen när det gäller en tydlig och
klar märkning av livsmedelsprodukterna. Att produkterna är försedda med
en tydlig och klar märkning är ju bra även för handelsleden och butikspersonalen
som skall hantera produkterna och svara på frågor om dem.

När det gäller fantasinamnen delar jag Bertil Ekbergs uppfattning. Det
kan vara svårt att definiera vad som är fantasinamn. Munsökorv och
Gustafskorv t. ex. säger ju inte så mycket mer om korven än var den

1988/89: JoU14

Bilaga 2

119

kommer ifrån, men dessa namn är inarbetade produktnamn, och jag kan
inte finna någon anledning att dessa namn inte skulle få finnas kvar.

Hållbarheten är en fråga med många dimensioner och infallsvinklar.
Men utvecklingen under senare år har, till stor del som en följd av den
debatt som har förts i Sverige, gått i riktning mot att kortare hållbarhetstider
anges på produkterna. Och strävan måste ju vara att den hållbarhetstid
som anges på produkterna inte skall vara längre än nödvändigt, men det
finns många aspekter på denna fråga.

Agneta Gillbach: Jag vill kort kommentera fantasinamnen. Det vanligaste
klagomålet från konsumenterna till livsmedelsverket i fråga om märkningen
av produkter gäller just fantasinamnen. Med den erfarenhet som jag har
av marknadsföringsfrågor och märkningsfrågor, tror jag inte att någon
förbättring kommer till stånd av sig själv. Om en förbättring skall ske tror
jag att det krävs att livsmedelsverket tillför resurser för detta ändamål,
dvs. att agera städgumma, vilket kanske inte är den riktiga vägen att gå.

Ordföranden: Det skulle kanske inte skada med litet mer fantasi, men det
skall ju inte gälla bara namnen.

Grethe Lundblad (s): Visst tycker jag att vi skall ha trevligt i livsmedelshandeln.
Men det står i propositionen att om varans namn inte tillräckligt
tydligt anger varans slag skall ett beskrivande uttryck ingå i varubeteckningen.

Jag tycker att ni som representerar handeln och produktionen nu smiter
undan. Nu får ni ta ert ansvar. Namnet Aptitring talar väl inte om att det är
fråga om en fet korv som innehåller litet kött utan tvärtom?

Många varor ute i handeln har rena fantasibeteckningar som inte ger
konsumenterna någon ordentlig upplysning. I fråga om detta måste faktiskt
produktionsledet och handelsledet skärpa sig. Jag tror att konsumenterna
efter hand kommer att avslöja dessa produkter. Då kommer produktionens
och handelns representanter att stå avklädda. Jag tycker därför att det är
bättre att produktionsledet och handelsledet tar itu med detta innan det
börjar likna kejsarens nya kläder.

Ordföranden: Jag uppfattade inte detta som en fråga utan som en ren
uppmaning från ledamoten i livsmedelsverkets styrelse.

Grethe Lundblad (s): Detta var ett uttryck från konsumentpolitikern.

Jens Eriksson (m): Herr ordförande, jag skulle vilja ta upp två frågor.

Det talas i propositionen om ursprungsland. Jordbruksministern skriver
där att märkning med ursprungsland skall införas på förpackade livsmedel.
Det står vidare att ursprungslandet skall anges om utelämnandet av det kan
vilseleda konsumenten om livsmedlens ursprung.

Det framgår alltså av detta att färdiga livsmedel skall ursprungsmärkas.
Vilken möjlighet finns det att ursprungsmärka livsmedel vilkas huvudsakliga
råvara är importerad från andra länder? Råvaran kan ju till 100% vara
importerad även om livsmedlet sedan tillverkas i Sverige. Då bör ju ursprungslandet
för råvaran anges.

Kan vi konsumenter få någon uppfattning om hur råvaran tillverkas i

1988/89: JoU14

Bilaga 2

120

andra länder? Självfallet kan detta inte anges på förpackningarna som görs 1988/89: JoU 14
i Sverige, men jag undrar om livsmedelsverket kommer att göra någon Bilaga 2
kartläggning av produktionsmetoderna?

Frågan om ursprungsmärkningen tror jag att Livsmedelsindustriförbundets
och möjligen Grossistförbundets representanter kan svara på, eftersom
det väl i första hand är dessa som får göra denna märkning.

En annan fråga som jag skulle vilja ta upp gäller harmoniseringen av
märkningen. Det sägs att det inom Norden pågår en harmonisering och att
frågan om en sådan harmonisering senare skall tas upp med EG. Danmark
ingår ju i både Norden och EG, och det vore intressant att få reda på hur
Danmark skall kunna harmoniseras med både EG och Norden. Jag undrar
också om det är stora skillnader mellan märkningen i de nordiska länderna
och märkningen i EG-länderna.

Arne Kardell: Jag börjar med att svara på frågan om harmoniseringen. Det
är inte någon större skillnad mellan märkningsreglerna i Norden och inom
EG. Reglerna för märkningen baseras i stor utsträckning på Codex märkningsregler.
Jag ser över huvud taget inte några egentliga problem när det
gäller harmoniseringen med EG eller med övriga nordiska länder i fråga om
märkningen. När det gäller harmoniseringen med Norden har Sverige
kommit mycket långt. Det har utarbetats ett förslag som ansluter sig till det
förslag som propositionen bygger på och som vi har försett regeringen
med.

När det gäller ursprungsmärkningen borde alla vuxna konsumenter veta
att Sverige inte odlar kakao. Därför tycker jag inte att det på chokladkakorna,
chokladaskarna eller 0’boyburkarna behöver stå att de innehåller
kakaoråvara från något afrikanskt land, t. ex. Ghana. Jag tycker att det
krav som vi skall ställa när det gäller kakaoburkarna och chokladkakorna
är att det skall framgå att de är svensktillverkade eller tillverkade i Danmark,
Finland, osv. Det är så långt man kan sträcka sig.

Jag är emellertid väl medveten om att det finns fall där det kan vara svårt
att ange ursprungslandet. Det kan t. ex. tänkas att man i Frankrike producerar
ett livsmedel som består av råvaror från tre, fyra olika länder. Frågan
är då vilket land som är ursprungsland. Jag föreställer mig då att när denna
vara importeras till Sverige är ursprungslandet Frankrike. Mycket längre
tror jag inte att man kan gå när det gäller kravet på ursprungsmärkning.

Men det finns alltså internationella regler i Codex där det anges hur
sammansatta livsmedel skall vara ursprungsmärkta. Och detta är något
som vi får fundera litet grand på.

Jens Eriksson (m): Arne Kardell talade om kakao, men det finns många fler
livsmedel, t. ex. västkustsallad som är gjord med indonesiska räkor, kanadensiskt
vete, tysk råg, osv.

Jag frågade hur man skall ursprungsmärka de varor som till 80, 90 eller
100% består av importerad råvara.

Margit Angström: Jag vill ta upp frågan om märkning av livsmedel. Sverige
importerar fler och fler konserver. Även om vi som konsumenter nu har
fått lära oss att ha fantasi när det gäller att utläsa vilka produkter som

9 Riksdagen 1988/89. 16 sami Nr 14

tillverkas i Sverige, kan det ibland vara mycket svårt att av en förpackning
utläsa hur en produkt skall användas och vilka ingredienser som ingår i
den. Det är ett krav att detta skall vara möjligt. Jag har en känsla av att det
redan finns lagstiftning om detta. Jag undrar om Arne Kardell kan redogöra
för lagstiftningen på detta område.

Gunilla Krantz: När det gäller fantasinamn på produkter tycker jag att det
vöre synd om man inte gjorde situationen klar för sig, nämligen att det i
lagstiftningen finns ett antal namnskyddade korvar som måste uppfylla
mycket specifika krav för att namnen skall få användas. Detta innebär att
fantasinamnen på övriga korvar är nödvändiga, eftersom de inte får ha
samma namn som de namnskyddade korvarna. Därför försöker man ta
fram ett antal produkter och ge dem fantasinamn men naturligtvis även
förse dem med en varudeklaration som klart talar om vad som ingår i
produkten, en näringsvärdedeklaration och en beskrivning av användningsområdet.
Vi har t. ex. tagit fram en typ av mager korv som heter
måltidskorvett, en från näringssynpunkt utomordentligt bra korv. Den får
alltså inte kallas t.e:;. falukorv utan måste få ett fantasinamn. Det kan
naturligtvis finnas konfiikter, men jag tror inte att de är så allvarliga.

Jens Eriksson (m): Jag skulle vilja fråga om det finns möjlighet att göra en
kartläggning av produktionsmetoderna i de olika länderna. Det skulle väl i
så fall vara livsmedelsverket som fick göra den.

Arne Kardell: Det är fullt möjligt, men då måste riksdagen tillföra livsmedelsverket
extra resurser. Om vi fick ett tjugotal världsinspektörer skulle
jag tacka och ta emot och skicka ut dem för att göra en sådan kartläggning,
men detta kräver alltså pengar.

Grethe Lundblad (s): Jag vill åter igen till Gunilla Krantz säga att det i
propositionen står att varans slag nu tillräckligt tydligt skall anges och att
ett beskrivande uttryck skall ingå i varubeteckningen. Jag menar att detta
kommer att ställa krav på alla producenter som i dag använder fantasinamn.
Om man ser namnet Aptitring i en annons kan man faktiskt inte veta
om det är en vetekrans, en falukorv eller något annat.

Göran Holmqvist: Grethe Lundblad framställer det som om livsmedlen i
dag vore fullständigt omärkta. Redan i dag finns det på dessa produkter
med fantasinamn förklarande text. Propositionen innebär att märkningen
skall bli enklare genom att en del uppgifter skall tas bort. Man anser alltså
att det finns för mycket information.

Beträffande märkning med ursprungsland, tillverkare och förpackare
krävs detta även i dag i lagstiftningen. Även postadress och telefonnummer
finns med. Därför kan alla människor som har frågor om ett livsmedel,
t. ex. vilka råvaror som används och varifrån de kommer, ringa till företagen.

Aino Blomqvist: Varorna skall inte bara vara märkta, utan märkningen
skall vara ärlig. Jag tror inte att ledamöterna i denna församling skulle vilja
köpa morötter med ett grönt vackert märke på förpackningen om de visste
vad detta märke innebär. Detta märke används nämligen i Israel, i Sydafri -

1988/89: JoU 14

Bilaga 2

122

ka och i Holland på bestrålad mat. Vi vill alltså ha en ärlig märkning, och vi 1988/89: JoU 14

vill att man skall göra som inom EG, där man arbetar hårt med att få bort Bilaga 2
denna blomma och i stället ha en märkning som talar om vad som egentligen
har gjorts med livsmedlet. Vi vill alltså ha en märkning, men en ärlig
märkning av produkterna.

Margit Ångström: Jag vet inte om svaret från Göran Holmqvist gällde min
fråga om märkning av produkter. Jag efterlyste inte adress och telefonnummer
på produkten i de fall jag ifrågasätter ingredienserna, utan jag
anser att jag som konsument när jag handlar i en butik skall våga ta med
mig produkter hem, dvs. jag skall veta vad som finns i produkterna, hur jag
skall tillaga dem, och hur jag skall kunna kombinera produkterna med
andra livsmedel. Jag är alltså ute efter bättre information på importerade
produkter, alltså inte enbart information om varifrån de kommer utan hur
jag hanterar dem i mitt kosthåll. Detta skulle ju också öka försäljningen.

Ordföranden: Margit Ångström försökte med knepet att ställa en fråga till
en av de inbjudna representanterna, men det är bara utskottsledamöterna
som får ställa frågor. Men Margit Ångström fick ett svar, och vi fick reda
på hennes synpunkter. Därmed tror jag att vi har rett ut avsnittet om
märkning och kan gå vidare till ett viktigt livsmedel som vi tänkte ta upp
separat, nämligen dricksvattnet.

Dricksvattnet

Jan Fransson (s): Vattnet är vårt viktigaste livsmedel. Och det finns i dag
en ganska omfattande reglering när det gäller dricksvattenförsörjningen.

Jag vill först ställa en allmän fråga till livsmedelsverkets och Kommunförbundets
representanter. Vilka större brister anser ni finns när det gäller
den nuvarande kontrollen av dricksvattnet, och vilket arbete pågår för att
förbättra tillsynen?

Arne Kardell: Enligt vår bedömning är det främst tekniska brister i små
och medelstora vattenverk - ålderstigna distributionsnät, bristfällig personalbemanning,
dålig utbildning av den personal som är sysselsatt med
uppgifter i små och medelstora vattenverk. Däremot anser vi inte att det
finns några problem i de stora vattenverken. Där har man teknik, oerhört
kunnigt folk och tillräcklig bemanning.

Lars Ågren: Den 1 juli 1983 överfördes ansvaret för vattnet till livsmedelsverket,
vattnet blev ett livsmedel. Vi har väntat på en förordning från
livsmedelsverket sedan 1983, men den har ännu inte kommit. Vi har läst att
det pågår intensiva diskussioner inom livsmedelsverket om hur den skall
utformas, och olika förslag har varit på remiss. Jag hörde för en stund
sedan att Arne Kardell sade att vi kan förvänta oss en sådan ganska
snabbt. Men det har tagit alldeles för lång tid. I avvaktan på denna
förordning har man ute på fältet legat litet lågt, t. o. m. så lågt att Vattenoch
avloppsverksföreningen gick ut med tillfälliga rekommendationer i
avvaktan på denna kungörelse.

Varför har det blivit på detta sätt? Jag har följt detta sedan 1983 och
kunnat konstatera att livsmedelsverket inte fick tillräckliga resurser 1983
av riksdagen när det gällde att ta över detta ansvar. Därefter har medlen
varit knappa även för det fortsatta arbetet på livsmedelsverket. Det är
detta som ligger bakom. Sedan finns det tydligen en del komplikationer
mellan personer och enheter. Men det finns alltså brister, och nu måste vi
ta tag i dessa saker när kungörelsen kommer och utbilda personalen på
detta område.

Arne Kardell: Vi kanske inte skall polemisera i fråga om detta, men jag
tycker att Lars Ågrens påstående var fantastiskt. Det är sorgligt att höra en
representant för kommunsidan grundlöst påstå att man där har väntat på
en författning sedan 1983. Det finns en kungörelse, och det är ledsamt att
dricksvattentillverkarsidan inte har uppmärksammat att den finns. Denna
dricksvattenkungörelse tillkom 1983 och trädde i kraft 1984. Och det är
helt klart fastlagt vad som åligger dricksvattentillverkarsidan när det gäller
kontrollen. Det finns också klart fastlagt vad som åligger kommunerna när
det gäller att kontrollera vattenverkens kontroll. Jag har aldrig hört någon
annan livsmedelstillverkare skylla ifrån sig när det gäller brister i den egna
tillverkningen och tillverkningskontrollen på myndighetsföreskrifter. Det
är desto märkligare att höra detta från kommunsidan som politiskt i ett
tjugotal år har drivit frågan om avreglering. Och man har sagt att man vill
ha bort beroendet från staten och att man klarar sig själv. När det sedan
gäller en så enkel sak som att tillverka vatten säger man att man inte kan
göra det på grund av att livsmedelsverket inte har utkommit med tillräckligt
många föreskrifter. Detta tycker jag är mycket svagt.

Ordföranden: Det handlar också om vattnets ursprung. Det tillverkas väl
inte kommunalt. Det är litet bekymmersamt att man inte vet vad som görs
på olika nivåer.

Jan Fransson (s): Det var bra med denna replikomgång. Vi har också
väntat på denna kungörelse, och det är tillfredsställande att den kommer.

För något år sedan avlämnade riksrevisionsverket en rapport om skyddet
av vårt dricksvatten. Och från riksrevisionsverket är man inte särskilt
nådig vare sig mot statliga myndigheter eller mot kommunerna. Det saknas
skyddsområden för hälften av landets allmänna vattenförsörjningsanläggningar.
Det är naturligtvis naturvårdsverket som har det centrala tillsynsansvaret,
men även kommunerna har ett ansvar.

Antalet vattenburna epidemier har ökat, och vattnet i många vattentäkter
har blivit surare. Riskerna för kemiska förändringar i dricksvattnet har
ökat, vilket kan ge långsiktiga hälsoproblem.

Kommunerna är också kritiska till att samordningen mellan livsmedelsverket
och naturvårdsverket inte har fungerat. Min fråga till Arne Kardell
är: Är livsmedelsverket och naturvårdsverket i dag överens om problembilden,
bl. a. när det gäller den fortgående markförsurningen?

Kommunförbundets representant vill jag fråga: Varför förekommer det i
vissa kommuner över huvud taget inte någon regelbunden provtagning i
vattenledningsnätet? Det skall väl inte behövas någon kungörelse eller

1988/89: JoU 14

Bilaga 2

124

förordning om detta utan kommunen har väl ett ansvar för detta inför sina 1988/89: JoU 14

medborgare. Min fråga är naturligtvis om det nu kommer att bli fart på Bilaga 2
detta, så att en förbättring kommer till stånd.

Astrid Mäkitalo: Jag vill ta upp något av detta med tillsyn och provtagning.

Den provtagning som i dag utförs av miljö- och hälsoskyddsnämnderna när
det gäller vatten och övriga livsmedel sker måndag, tisdag och onsdag
förmiddag. Händer det någonting under de övriga dagarna har man ingen
möjlighet att ta prover på grund av att det kostar mera pengar med tanke på
laboratorier osv. Det är någonting man också bör ha med här — det är inte
lämpligt att ta vatten- och livsmedelsprover enbart måndag, tisdag och
onsdag förmiddag. Så sker nu i hela landet.

Man bör också diskutera hur tillsynen över huvud taget ser ut. I dag
diskuterar vi livsmedel och vatten. Detta rör tillsyn över huvud taget och
är egentligen inte en fråga för enbart livsmedelsverket. Det finns ingen
forskning på detta område vid Umeå universitet, som har miljö- och
hälsoskyddsutbildningen. Tillsynen har inte kommit framåt, trots att man
har en utbildning uppe i Umeå. Detta är något man kanske bör ta upp även
inom jordbruksdepartementet.

Arne Kardell: Jag känner inte att vi är oense på någon punkt i vårt
förhållande till naturvårdsverket när det gäller dricksvattnet. Svaret på Jan
Franssons fråga är att vi är överens.

Lars Ågren: Vattenverken är ju kommunala anläggningar, och de skall
skötas som andra företag. Det skall alltså finnas en egenkontroll, och en
sådan finns. Däremot kan man säga att satsningar på kontrollen inte har
prioriterats i den politiska debatten. När man från kommunsidan i böljan
av 1980-talet drev frågan om att ansvaret för dricksvattnet skulle över från
socialstyrelsen till livsmedelsverket, var det egentligen för att få ökade
satsningar på detta område. Jag har debatterat detta med Arne Kardells
företrädare. Vi har diskuterat mycket om resurserna för dricksvattenskontrollen.
Vi har försökt att ha en omfattande kursverksamhet för personal
vid vattenverken. Men intresset och aktiviteten över huvud taget när det
gäller dricksvatten har ökat. Detta med försurningen har också kommit till.

Ledningsnätet har försämrats. Här har det ena efter det andra kommit in.

Därför är det rätt naturligt att man från den kommunala sidan tar reda på
vad det organ som har huvudansvaret på den statliga sidan säger. Jag
diskuterade detta på Vatten- och avloppsverksföreningen någon gång 1985
eller 1986. Då sade vi att det inte var livsmedelsverkets fel att det har blivit
så dåligt. Man hade nämligen inte fått pengar. I dag har man litet bättre
resurser. Vi hoppas att detta skall vara klart nu. Men vi tycker att det har
tagit rätt lång tid.

Jan Fransson (s): Lars Ågren nämner försämringar i ledningsnätet. Det
finns ju 6000 mil vattenledningsnät. Det är klart att standarden på detta nät
också påverkar kvaliteten på dricksvattnet. Jag vill fråga om man har
grepp om behovet av renovering och förnyelse. Pågår det något arbete?

Känner någon ansvar för att man får ett långsiktigt program för en förnyelse
av ledningsnätet? 125

Lennart Brunander (c): Många som har ställt frågor här i dag har gjort det
med utgångspunkt i propositionen. Jag har inte den möjligheten, eftersom
detta område inte tas upp i propositionen om livsmedelskontroll. Det är
anmärkningsvärt mot bakgrund av det som Jan Fransson här sade, att
vatten är vårt viktigaste livsmedel. Det borde ha tagits upp i propositionen.
Kan man från livsmedelsverket anse det rimligt och riktigt att det hanteras
på detta sätt? Hade ni inte behövt mer stöd för att kunna fungera?

Som det har sagts här tidigare har livsmedelsverket nyligen tagit över
ansvaret för dricksvattnet. Nu har pengarna för forskning och utveckling
successivt försvunnit. Anslagen är nu mycket små, så små att man har
börjat ropa efter åtgärder. Vi halkar efter i Sverige på detta område. Hur
tänker ni från livsmedelsverket agera för att få fram mer forskning och
utveckling för bättre vatten? Som Jan Fransson sade har sjukdomsfallen
orsakade av vattenburna bakterier ökat. Under den senaste tioårsperioden
har kanske 35 000-40000 människor insjuknat. Försurningen är ett bekymmer.
Aluminium i vattnet förorsakar sjukdomar. Hur tänker ni från livsmedelsverket
agera för att se till att svenska folket får ett bra dricksvatten?

Arne Kardell: Svenska folket har ett i huvudsak mycket bra dricksvatten.
Det är riktigt att människor har blivit sjuka på grund av dricksvattnet under
den senaste tioårsperioden. Det hänger samman med, som jag sade, bristfällig
teknik, dålig utbildning och bristfällig övervakning i små och medelstora
vattenverk. Det är där problemen ligger. Jag har ingen synpunkt på
huruvida dricksvattenfrågorna skulle ha behövt behandlas i denna proposition
eller inte. Jag är tacksam för de förstärkningar vi har fått nu i två år.
Förra året fick vi 500000 kr. av riksdagen. I år får vi 800000 kr., enligt det
budgetförslag som ni skall behandla. Det innebär ordentliga resursförstärkningar
för livsmedelsverket och möjliggör anställande av ett antal nya
medarbetare med kompetens inom dricksvattensområdet. Vi är också på
gång med att rekrytera dessa medarbetare.

När det gäller forskningen har vi, i likhet med vad ni uppenbarligen gör,
känt en viss oro för att intensiteten i forskningen när det gäller dricksvatten
här i landet är låg, för att inte säga obefintlig i vissa avseenden. Vi har
därför i samarbete med VAV, skogs- och jordbrukets forskningsråd, SGU
och andra intressenter satt oss ned för att ta fram ett forskningsprogram
där vi försöker redovisa den forskning vi anser vara mest angelägen på
detta område. Detta forskningsprogram är klart i dagarna och skall redovisas
för livsmedelsverkets styrelse vid ett sammanträde i början av april.
Sedan är det naturligtvis vår förhoppning att organ av typen SJFR och
STU anslår pengar till projekt som ligger inom ramen för detta forskningsprogram.

Lars Ågren: När det gäller ledningsnätet är det observerat att det finns
problem. Man har, framför allt i Malmö, med byggforskningsrådets medel
tagit fram system för hur man skall undersöka ledningsnät. Dessa sprids nu
över landet. Detta är alltså, som jag ser det, under kontroll. Nu gäller det
bara att man politiskt i kommunerna prioriterar satsningar på detta nät,
som ligger underjord och som inte syns alla gånger i den allmänna diskussionen.

1988/89: JoU 14

Bilaga 2

126

När det gäller forskning och utveckling har vi från Kommunförbundets
sida vid det senaste styrelsesammanträdet bestämt att medel skall avsättas
— man skall gå ut till kommunerna och be att de plockar fram pengar.
Statsmakterna begär nu att avnämarna skall satsa ca 50%. Det är man från
kommunsidan beredd att göra. Detta gäller samma program som Arne
Kardell talar om här.

Lennart Brunander (c): Vi kan alltså vänta oss att få mer pengar till
forskningsinsatser. Det är angeläget att det blir på det sättet. Man kan dock
tycka att det är synd att ingen har vaknat tidigare när det gäller detta. Detta
borde rimligtvis ha redovisats inför propositionsskrivningen, så att det
hade kommit med i detta sammanhang.

När det gäller ledningsnätet har det sagts här att det är ålderdomligt och
att renovering behövs. Jag läste någonstans att om vi fortsätter att förnya
vårt ledningsnät i nuvarande takt, tar det 400 år innan vi är färdiga. Det
innebär att ledningarna hinner försvinna på många håll, innan vi kommer
så långt. Från centerpartiets sida har vi pläderat för ett statsbidrag till
kommunerna för att klara detta. Jag vill fråga Kommunförbundets företrädare:
Skulle det vara rimligt med ett statsbidrag för att skynda på detta
arbete? Till livsmedelsverket: Hur angeläget är det att vi får nya ledningar
för att få bättre vatten?

Ett annat bekymmer som har uppstått under senare tid är att vi har hittat
bekämpningsmedel i grundvattnet. Jag skulle till SJFR och kemikalieinspektionen
vilja ställa frågan: Hur allvarligt är detta? Nu kommer nya
preparat på marknaden, lågdospreparat. Man går ut och säger: Det här är
inte farligt. Det syns inte. Det finns inga tester som visar att dessa preparat
når grundvattnet. Hur är det med det? Jag skulle vilja ha en redovisning av
det.

Vibeke Bernson: Jag kan bölja med att svara på frågorna om bekämpningsmedel.
Man har hittat ett antal bekämpningsmedel i yt- och grundvattnet,
även i sådant vatten som används som dricksvatten. Kemikalieinspektionen
håller på att se över de medel man har hittat. Vi kommer med
restriktioner senare i vår för en del av dessa ämnen. För en del ämnen blir
det inskränkningar i användningsområdena. Andra ämnen kommer inte att
tillåtas alls. Vi ser mycket allvarligt på detta. Vår ambition är att ett
bekämpningsmedel vid normal användning skall vara nedbrutet innan det
når grundvattnet. När det gäller lågdospreparaten, som Lennart Brunander
tog upp, har vi krävt av firman i fråga att den skall komma med
analysmetoder för doser som ligger tio gånger lägre än den lägsta dos som
ger effekt ute i naturen. Det har firman gjort. Vi har skickat dessa på
remiss till dem som kan analys bättre än vi, nämligen livsmedelsverket,
naturvårdsverket och lantbrukskemiska. Vi har inte fått deras svar ännu.
Detta är på gång att lösas. Man skall alltid kunna mäta vid lägre doser än de
som ger effekt.

1988/89: JoU14

Bilaga 2

Lennart Daléus: Våra forskningsinsatser är framför allt inriktade på att se
till att bekämpningsmedel och läckageeffekter av annat slag inte drabbar
vattenresurserna. Tillsammans med kemikalieinspektionen arbetar vi ock -

127

så med att se på effekterna. Men vi bedriver framför allt ett förebyggande
arbete. Där anslår vi avsevärda resurser för att se till att dessa negativa
effekter inte skall uppstå. Under en femårsperiod sysslar vi just med
utarbetande av produktionsformer som skall minimera detta. Resurserna
uppgår där för vår del till mångmiljonbelopp.

Lennart Brunander (c): Jag skulle ha velat få ett svar från Kommunförbundet
och livsmedelsverket också om behovet av nya ledningar. Det är
kanske en av de viktigare bitarna här.

Vi har ytterligare ett problem, nämligen att vårt vatten renas med klor.
Klor är ju inte något vi precis älskar. Det skulle vi vilja slippa. Vad gör
man? Vem håller på att utveckla nya metoder? Känner ni till det? Jag vet
inte vem som kan svara på det. Livsmedelsverket är ju ansvarigt, men det
kan finnas andra som jobbar med detta också.

Ingmar Månsson: Jag skulle först vilja säga att det är mycket intressant att
vattenfrågorna kommer upp och böljar tillmätas den vikt de är värda.
Vattnet - tillgång, hantering, förstöring osv. — håller på att utvecklas till
ett av de större internationella, globala problemen. Vi på SJFR har kommit
i gång med detta när vi har fått pengar för vår livsmedelsforskning. Vi har
en positiv inställning till att lägga våra pengar på vattenfrågorna i den mån
vi kan. Vi har bara hållit på något år. Det har varit mycket positivt att
arbeta under livsmedelsverket för att ta fram detta vattenprogram. Det
ligger nu fyra projekt inne för bedömning, och vi skall se vad vi kan göra åt
detta.

Arne Kardell: Det är klart att det är mycket angeläget att renovera och
ersätta gamla vattenledningar. Det är klart att vi ser mycket positivt på
detta. Vi är emellertid inte experter på alla de frågorna. Bl. a. ett forskningsprogram
som ligger hos SJFR, där vi har fått stöd för ett förprojekt,
avser just försök att klarlägga hur mikroorganismer växer och utvecklas i
ledningsnätet.

När det gäller klorfrågan är det vi som har ansvaret för att göra bedömningen
av om klorering kan tillåtas och i så fall i vilken form det skall ske.
Jag vill dock säga att detta är internationella, globala frågor. Där kan jag
också hänvisa till Ingmar Månssons inlägg. Lilla Sverige med 8 miljoner
invånare är inte ensamt om dessa problem. Därför utgår vi från att man
också i andra länder, länder som kanske har mycket starkare forskning och
ekonomi än vi, sysslar med dessa frågor, så att vi skall kunna få en hel del
svar också därifrån. Vi kan inte räkna med att i denna eller någon annan
fråga ensamma - med en befolkning på 8 miljoner - lösa allting. Vi måste
räkna med att vi får hjälp utifrån, och det tror jag vi kommer att få i många
av dessa frågor.

Lars Agren: Lennart Brunander frågade om statsbidrag. Kommunerna
brukar inte säga nej till statsbidrag. Men hur var det sist när det gällde
statsbidraget till vatten- och avloppsledningar? Det blev en hög av statsbidragsansökningar
liggande år efter år, och till sist måste man skriva av
det hela. Det är mycket bättre att man mellan stat och kommun gör upp om
de stora beloppen och inte har detaljstatsbidrag.

1988/89: JoU14

Bilaga 2

128

Lennart Brunander (c): Vad skall vi då göra för att slippa vänta 400 år?

Inge Carlsson (s): Min fråga gäller dricksvattnet och jordbruket. Kväveutsläppen
orsakar ju allvarliga föroreningar av grundvattnet. Risken för att
grundvattnet skall förorenas genom jordbrukets gödselanvändning är
störst i områden med genomsläppliga jordar och i högt liggande områden
med stora grundvattenbildningar. Dessa riskområden finns bl. a. i Halland
på Kristianstadsslätten, Kalmar län och på Gotland. I dessa områden har
påträffats höga nitrathalter. Det har man också träffat på i ett stort antal av
de 400000- 500000 brunnar som finns i vårt land. Man bedömer att dessa
nitrathalter hotar grundvattnet. Många upplever problemet som så stort att
man inte bara vill minska utan totalförbjuda kvävegödslingen, åtminstone i
de mest utsatta områdena. Jag vill fråga dem som har en uppfattning i
denna fråga: Anser ni att vi borde besluta om zoner i jordbruket där man,
för att rädda grundvattnet, skall sätta hårdare gränser för eller rent av
förbjuda kvävegödsling? På vilket sätt skall vi i så fall kunna kontrollera
detta?

Ingmar Månsson: När det gäller användningen av de pengar vi har fått från
regering och riksdag för att ta fram alternativa produktionsformer har vi nu
begärt in halvtidsrapporter. En central punkt i denna forskning är att få
fram system där man undviker precis det Inge Carlsson talar om. Man
tycks vara på god väg. Personligen skulle jag tro att om vi misslyckas med
att lösa detta problem, kanske ingenting annat återstår än att sätta stopp.
Måtte vi slippa komma dit!

Birger Svensson: Jag tror att man inom ramen för det projekt som Ingmar
Månsson talade om och med ett riktigt användande av den kunskap som
finns om växter, om hur de tar upp näring osv., skulle kunna avsevärt
minska de risker man nu diskuterar. Det är dock mycket möjligt att man
inom särskilt utsatta områden bör införa t. ex. trädplantering, för att fånga
upp eventuellt kväve som rinner med ytvatten eller på annat sätt transporteras
i marken.

Inge Carlsson (s): Jag tycker att det var bra svar jag fick. Jag vill dock
fråga: Kan miljöavgifter vara ett alternativ? Sedan vill jag bara upplysa om
att när det gäller den viktiga frågan om vattnet pågår ganska mycket
forskning på Linköpings universitet, där ett av fyra olika teman är vatten.
Jag tror att flera myndigheter här kanske borde ha en större kontakt just
med ”Tema vatten” i Linköping.

Lars Agren: Vi har kontakt med ”Tema vatten” i Linköping och har haft
det i flera år.

Ordföranden: Vi har avslutningsvis en punkt där vi kan samla upp frågor
som eventuellt finns kvar. Det kan gälla allmänt om livsmedelskontrollen.
Det kan också gälla sambandet kost-hälsa. I dag diskuteras ju alltmer
frågan om ett folkhälsomål.

1988/89: JoU 14

Bilaga 2

129

Allmänt om livsmedelskontrollen

Margareta Winberg (s): Jag vill återkomma till en fråga som jag inte tyckte
blev riktigt utredd. Jag vänder mig i första hand till kommerskollegium.
Den manlige företrädaren för kommerskollegium talade om att skydda
människors liv och hälsa och sade att de enskilda länderna får vidta
åtgärder som kan betecknas som tekniska handelshinder. Den kvinnliga
företrädaren uttryckte det på ett något annorlunda vis. Hon sade att ordet
handelshinder skall definieras i en panel. Det kan då hända att man beslutar
att det enskilda landets definition av att skydda människors liv och
hälsa inte håller, utan att detta kommer att betraktas som ett handelshinder.
Jag skulle vilja fråga företrädarna för kommerskollegium, och kanske
någon annan som har studerat detta, om det finns något i livsmedelskontrollen
som ni kan förutse vid ett närmande till EG kommer att betecknas
som ett handelshinder och således så småningom måste revideras från vår
sida.

Kersti Karlsson: När det gäller frågan om EG kan vi säga att vi beträffande
förslaget om förbud mot import av bestrålade livsmedel redan har hört av
EG att man betraktar införandet av en sådan reglering i Sverige som ett
handelshinder. Jag sade att vi i tveksamma fall förbehåller oss själva rätten
att bedöma vad som kan vara skadligt för hälsan. Marit Paulsen t. ex. har
varit inne på psykosomatiska effekter osv. Vi skulle säkert från svensk
sida med stöd av expertis kunna hävda att det är hälsovådligt att försälja
bestrålade livsmedel i Sverige. Men vi får, mot bakgrund av att vi har
biträtt en internationell överenskommelse, finna oss i det tvistlösningsförfarande
som överenskommelsen stipulerar. Där kan det hända att expertis
i andra länder inte bedömer att bestrålning av livsmedel är hälsovådlig. Till
slut kommer tvisten i GATT, där vi är en part, att slitas på något vis. Om vi
kan hitta bra argument för att det är hälsovådligt med bestrålade livsmedel
kanske vi t. o. m. kan övertyga EG. Men vi får nog förvänta oss att andra
länder kan betrakta detta som ett handelshinder. De kan ju inte sälja sina
produkter hit, om dessa är bestrålade.

Aino Blomqvist: Jag har framför mig det utlåtande som har kommit från
Consumer Consultative Committee (CCC). CCC ligger under EG. Sex
länder i EG bestrålar livsmedel, och man bestrålar mycket litet. För
ledamöternas kännedom kan jag tala om att det finns ca 30 anläggningar
runt om i världen. Jag har skickat IAEA:s, internationella atomenergiorganets,
papper till er. Den uppfattning CCC har uttryckt är att mycket av
oärlighet inom denna handel har upptäckts inom Europa. Man säger: ”In
the meantime all those Members States which havé not yet admitted
irradiation of foodstuffs so far, may maintain this situation.”

Både BEUC, den europeiska konsumentrörelsen, och IOCU, den internationella
konsumentorganisationen, samt livsmedelsarbetarna internationellt
har sagt nej till bestrålning av livsmedel. Detta kommer nog att bli
svårt för EG. EG består ju av demokratiska länder, och mig veterligt är
grundlagen i dessa länder konstruerad så att all makt utgår från folket,
antingen det finns GATT-avtal eller inte.

1988/89: JoU14

Bilaga 2

130

Kersti Karlsson: Jag vill bara kommentera detta genom att säga att vad 1988/89: JoU14

konsumentorganisationerna i EG har framfört är en sak. Den kritik vi i Bilaga 2

Sverige har fått kommer från ett organ som representerar EG internationellt,
nämligen EG-kommissionen. Det är alltså EG-kommissionen som
har bedömt att detta är ett handelshinder, och EG-kommissionen är ett
officiellt organ i EG.

Margareta Winberg (s): Om det inte finns några andra synpunkter får man
väl tolka det som att den nya lagen inte går längre än att man kan förutsätta
att den kan accepteras vid ett närmande till EG.

Annika Åhnberg (vpk): Jag skulle vilja fråga om sekretessen i samband
med livsmedelskontroll. Jag tänker då särskilt på hygienkontrollen. I dag
offentliggörs inte uppgifter om sådan kontroll. Det hävdas att lagstiftningen
är sådan att man inte kan offentliggöra dessa uppgifter. Men det hävdas
å andra sidan från en del personer att detta inte alls har sin grund i lagar
utan snarare i att man har utvecklat en sådan praxis hos olika myndigheter
och att det inte skulle behöva vara så. I stället skulle man mycket väl
kunna offentliggöra uppgifter som kommer fram i samband med livsmedelskontroll,
och det skulle alltså inte behövas någon lagändring för detta.

Jag känner mig rätt osäker på detta och skulle vilja ha klarlagt hur det
egentligen förhåller sig.

Arne Kardell: Alla myndigheter är skyldiga att följa lagen. När man skall
tolka vad lagen innebär har vi ett högsta organ på civilrättssidan som heter
högsta domstolen och ett på förvaltningssidan som heter regeringsrätten. I
detta fall är det alltså regeringsrätten som i ett eller två utslag har lagt fast
att sekretess gäller för uppgifter som, om de kommer ut, kan vålla företagsskada.
Det är den tolkning regeringsrätten har gjort. Den är vi bundna av.

Jag tycker att detta är en akademisk debatt, eftersom det väl på riksdagens
bord i dag ligger ett förslag om ändring av lagen, så att sekretessen på detta
område skall tas bort. Detta hälsar vi från livsmedelsverkets sida med
tillfredsställelse.

Jag skulle också vilja göra en avslutande kommentar. Den hearing vi har
haft här handlar som de flesta livsmedelsdebatter inte om de verkliga
problemen med våra livsmedel, enligt min uppfattning. Vi har här i landet
två dominerande sjukdomsgrupper. Den ena är hjärt- och kärlsjukdomar.

Den andra är cancer. Två tredjedelar av hjärt- och kärlsjukdomarna och en
tredjedel av cancersjukdomarna orsakas av dåliga, felaktiga kostvanor. Vi
äter i det här landet alldeles för mycket fett - alldeles för mycket mättat
fett, smör- och mjölkfett - och alldeles för litet kolhydrater - spannmålsprodukter,
grönsaker, potatis och liknande samt alldeles för litet kostfibrer.

Om det skall vara någon mening med vår livsmedelspolitik är det våra
kostvanor vi skall ändra. Vi behöver egentligen inte ur hälsosynpunkt
skärpa vår importkontroll eller livsmedelskontrollen inom landet. Det är
av andra skäl vi behöver skärpa dessa.

Ur hälsosynpunkt finns det en enda stor åtgärd vi skall vidta: förändra
våra kostvanor, minska vårt fettintag och öka vårt fiberintag. Det är detta

vi skall syssla med. Det är det ni i riksdagen också borde ta tag i. Ni borde
t. ex. inte skicka iväg 2 miljarder rätt ut till att subventionera konsumtion
av mjölkfett. Ni borde ställa villkor för användningen av dessa 2 miljarder i
form av t. ex. differentierade livsmedelspriser när det gäller mjölken, så att
lättmjölk är väsentligt billigare än annan mjölk. Då skulle ni göra något
verkligt för hälsan och livsmedlen. Tack för ordet.

Ordföranden: Tack för det, Arne Kardell. Jag uppmanade nästan till detta
inlägg genom att säga att vi i den avslutande delen skulle kunna ta upp
frågan om sambandet mellan kost och hälsa. Det är en fråga som inte minst
i riksdagen är föremål för ytterligare intresse. Den här utfrågningen har
emellertid handlat om den nya lagstiftningen om kontroll av livsmedel, och
det torde bli svårt att kontrollera intaget av fett och kolhydrater genom en
lagstiftning. Jag tror däremot att det är viktigt att vi vid ett senare tillfälle
fullföljer diskussionen även på detta område.

Avslutning

Ordföranden: Jag tycker att den här utfrågningen varit mycket allsidig och
informativ. Vi känner från utskottets sida en stor tacksamhet gentemot er
alla som velat komma hit och svara på frågor. Vi har fått området mycket
väl belyst. Jag vill också tacka för övrig uppmärksamhet.

Jag noterar att den här frågan, trots att den angår alla, inte är lika
intressant för media som exempelvis det som behandlas vid vissa andra
utskottsutfrågningar i detta hus. När jag i går eftermiddag gick hit för att se
litet på denna lokal, mötte jag en känd TV-reporter som kom med kamera
och ville ställa några frågor. Jag sade: Vad trevligt att ni är intresserade av
det vi skall genomföra här i morgon. Men frågorna gällde Ebbe Carlsson,
före detta statsråd m. m. Jag höll nästan på att säga att vi tyvärr inte har
några före detta statsråd inblandade i den här debatten.

Vi har fått rikhaltig information, och vi är tacksamma för detta. Vi skall
nu fortsätta med den formella behandlingen i utskottet, vilket förhoppningsvis
också skall leda till bättre livsmedel.

1988/89: JoU14

Bilaga 2

132

1988/89: JoU 14

Underbilaga

Socialstyrelsen

Avdelningsdirektör Astrid Mäkitalo
Byrådirektör Anna Thille

Konsumentverket

Byrådirektör Agneta Gillbach

Statens livsmedelsverk

Generaldirektör Arne Kardell
Avdelningschef Rune Henriksson
Avdelningschef Erland Pääjärvi
Avdelningschef Stuart Slorach
Byråchef Per Olldén
Informationschef Leif Chrona

Statens jordbruksnämnd

Avdelningschef Göran Öjeheim
Byråchef Eje Sandqvist
Avdelningsdirektör Mats Persson

Kemikalieinspektionen

Byråchef Vibeke Bernson

Statens strålskyddsinstitut

Ställföreträdande generaldirektör Jan Olof Snihs
Avdelningsdirektör Jonas Karlberg

Deltagare i jordbruksutskottets utfrågning om
livsmedelskontrollen den 21 mars 1989

Kommerskollegium

Avdelningsdirektör Leif Lundberg
Avdelningsdirektör Kersti Karlsson

133

Universitetet i Lund

Kemicentrum

Tf professor Margaretha lägerstad

Sveriges lantbruksuniversitet

Professor Marie-Louise Danielsson-Tham
Docent Birger Svensson

Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR)

Professor Ingmar Månsson
Kanslichef Christer Hoel
Informationschef Lennart Daléus

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

Länsveterinär Bengt Tidblad

Grossistförbundet Svensk Handel

Vice verkställande direktör Iwan Ahlström
Direktör Åke Natt och Dag
Direktör Göran Wennerstein

Sveriges köpmannaförbund

Verkställande direktör Nils Erik Näslund,
Sveriges livsmedelshandlarförbund

Kooperativa förbundet KF

Direktör Bertil Ekberg
Professor Ragnar Ohlson
Direktör Vilho Eriksson

Lantbrukarnas riksförbund LRF

Direktör Gunilla Krantz, Sveriges slakteriförbund
Agronomie licentiat Jacob Ekman
Agronom Jan Emmervall

1988/89: JoU 14

Underbilaga

1988/89: JoU 14
Underbilaga

Sveriges livsmedelsindustriförbund

Verkställande direktör Göran Holmqvist
Veterinär Stig Astermark
Agronom Håkan Mowitz

Kooperativa gillesförbundet

Margit Ångström

Konsument-Forum

Bengt Ingelstam
Aino Blomqvist

Marit Paulsen

Svenska kommunförbundet

Direktör Lars Ågren
Sekreterare Gunnar D Olson

135

Innehållsförteckning 1988/89: JoU14

Sammanfattning 1

Propositionen 1

Motionerna 2

Offentlig utfrågning 11

Utskottet 11

1. Allmänna utgångspunkter 11

2. Importkontrollen 16

3. Dricksvattnet 19

4. Gränsvärden m. m 22

5. Tillsatser m. m 24

6. Internationellt arbete 25

7. Organisationen av den allmänna offentliga livsmedelskontrollen 27

8. Köttbesiktningen 29

9. Köttkontrollen i övrigt 30

10. Kontrollen av förpackningar och husgeråd 33

11. Offentligt kontrollerad egentillsyn 34

12. Märkning av livsmedel 35

13. Information och rådgivning 40

14. Utbildning 43

15. Vidgad avgiftsfinansiering inom livsmedelskontrollen 43

16. Bestrålning av livsmedel 45

17. Ansvar för brott mot livsmedelslagen 48

18. Övriga frågor 50

Utskottets hemställan 50

Reservationer 55

Allmänna utgångspunkter (res. 1-6) 55

Importkontrollen (res. 7-9) 58

Dricksvattnet (res. 10-16) 61

Gränsvärden m. m. (res. 17-22) 65

Tillsatser m. m. (res. 23-25) 68

Internationellt arbete (res. 26-27) 69

Organisationen av den allmänna offentliga livsmedelskontrollen (res.

28-32) 70

Köttbesiktningen (res. 33) 74

Köttkontrollen i övrigt (res. 34-36) 74

Kontrollen av förpackningar och husgeråd (res. 37) 75

Offentligt kontrollerad egentillsyn (res. 38-39) 76

Märkning av livsmedel (res. 40—48) 77

Information och rådgivning (res. 49-52) 82

Utbildning (res. 53) 83

Bestrålning av livsmedel (res. 54—56) 84

Ansvar för brott mot livsmedelslagen m. m. (res. 57—58) 86

Särskilda yttranden 87

Bilaga 1 (Lagförslaget)

Bilaga 2 (Offentlig utfrågning)

136

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989