Jordbruksutskottets betänkande

1988/89: JoUl

Jordförvärvslagen

1988/89

JoUl

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett tiotal motionsyrkanden från allmänna motionstiden
1988 om jordförvärvslagen m.m. Motionerna gäller bl.a. jordförvärvslagens
tillämpningsområde, prisprövningsbestämmelserna och bestämmelserna
om villkor rörande brukning och bosättning. Utskottet avstyrker
motionerna med hänvisning bl.a. till de av riksdagen under våren 1987
beslutade ändringarna i jordförvärvslagen.

Till betänkandet fogas tre reservationer och ett särskilt yttrande.

Motioner

1987/88:Jo205 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär en förutsättningslös översyn av
jordförvärvslagen enligt vad som anförts i motionen.

1987/88:Jo213 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar ändra jordförvärvslagen så att den inte görs
tillämplig för enskilda personer.

1987/88:Jo220 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att lantbruksnämnderna ges sådana riktlinjer att skogsfastigheter i
ökad omfattning blir föremål för bytesaffärer där dels rationaliteten tillvaratas,
dels lokaliseringspolitiska syften kan vinnas.

1987/88:Jo240 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om jordförvärvslagens tillämpning.

1987/88:Jo253 av Karl Boo och Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om nya jordförvärvslagens tillämpning.

1987/88:Jo259 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i jordförvärvslagen
i enlighet med motionens syften.

1987/88:Jo265 av Gunnel Jonäng (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om utboägandet.

1 Riksdagen 1988/89. 16 sami. Nr 1
Rättelse: Borttappade s. 10 och 11 tillkommit.

1987/88:Jo268 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om tillämpningen av jordförvärvslagens stadganden om
prisprövning,

2. att riksdagen beslutar att jordförvärvslagen (1979:230) 4 § skall tillföras
en punkt 5 om kapitalplacering med lydelsen: § 5. om det kan antas att
förvärvet sker huvudsakligen för kapitalplacering,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om skärpta tillämpningsbestämmelser av villkorsuppfyllelse.

1987/88:Jo280 av Owe Andréasson och Ulla-Britt Åbark (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av jordförvärvslagen
att förvärvstillstånd skall kunna vägras endera om köpeskillingen eller
annan ersättning avsevärt överstiger marknadsvärdet eller när förvärv görs i
kapitalplaceringssyfte.

1987/88:Jo283 av Arne Andersson i Ljung och Hans Nyhage (m) vari yrkas
att riksdagen uttalar sig för att Lars Lorenius bör gottgöras ekonomiskt för
liden förlust.

1987/88:Jo287 av Rune Backlund och Kersti Johansson (c) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen gör en översyn av jordförvärvslagen i enlighet
med vad som anförts i motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:A488.

Utskottet

Inledning

I betänkandet behandlas ett tiotal motionsyrkanden om jordförvärvslagen
m.m.

Inledningsvis bör erinras om att riksdagen under våren 1987 behandlade en
proposition om ändringar i jordförvärvslagen (JoU 1986/87:24, rskr. 1986/
87:299). Beslutet innebar att lagens bestämmelser om prisprövning och om
avslag av rationaliseringsskäl ändrades så att det blev lättare att få förvärvstillstånd.
I lagförslaget och i betänkandet framhölls dessutom den betydelse
tillståndsprövningen enligt jordförvärvslagen kunde ha för att främja de
regionalpolitiska strävandena.

Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 1987.

Utredning om jordförvärvslagens tillämpningsområde, m.m.

Enligt motion Jo205 yrkande 5 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) var de
ändringar av JFL som trädde i kraft den 1 juli 1987 ett steg i rätt riktning, men
man borde ha gått längre. Den nya jordbruksutredning som föreslagits av
folkpartiet bör förutsättningslöst och allsidigt pröva om det finns något behov
över huvud taget av en lagstiftning som inskränker rätten att förvärva

1988/89: JoUl

jordbruksfastigheter, i vart fall när det gäller förvärvsprövning för fysiska
personer.

I motion Jo213 (yrkande 6) av Carl Bildt m.fl. (m) anförs att det inte bör
finnas några begränsningar i fråga om enskilda personers rätt att köpa en
jordbruksfastighet. Valfriheten och den fria avtalsrätten måste prägla
förhållandet mellan säljare och köpare, och prismekanismen bör tillåtas att
styra priset. Prövningen bör dock behållas för juridiska personer.

Även i motion Jo259 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp) - om åtgärder för
jordbruk och landsbygd i Värmlands län - anförs att en ytterligare
liberalisering av jordförvärvslagstiftningen bör ske. Fysiska personer bör
enligt motionen helt undantas från förvärvsprövning. Om det blir möjligt för
ännu fler människor att bosätta sig på landsbygden främjar detta t.ex. den
värmländska landsbygden.

I motion Jo287 av Rune Backlund och Kersti Johansson (c) yrkas en
förnyad översyn av JFL med motiveringen (i motion A488) att 1987 års
ändringar haft negativa konsekvenser för landsbygden. Ytterligare ändringar
bör göras för att stärka sambandet mellan ägande och brukande.

I motion Jo265 av Gunnel Jonäng (c) begärs en utredning om utboägandet
med motiveringen att antalet aktiva jordbrukare ständigt minskar, medan
utboägandet ökar. Detta innebär en negativ utveckling för landsbygden.
Utboägarna bidrar enligt motionen inte till att upprätthålla service i bygden.

Som framgår av redovisningen ovan har riksdagen relativt nyligen
behandlat en proposition med förslag om viktiga förändringar i jordförvärvslagen
(1979:230). I detta sammanhang behandlades bl.a. motioner (m, fp)
med krav på inskränkningar i lagens tillämpningsområde såvitt avser fysiska
personer. Utskottet avstyrkte dessa motioner med motiveringen att ytterligare
inskränkningar i lagens tillämpningsområde skulle allvarligt försvåra
möjligheterna att fullfölja den jordpolitiska målsättning som ligger bakom
lagen. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet har inte funnit anledning ändra ståndpunkt i denna fråga och
avstyrker därför motionerna Jo213 yrkande 6 och Jo259.

I anslutning till motion Jo205 bör erinras om att riksdagen under våren
1988 avvisat det i samma motion (yrkande 1) framförda kravet på en ny
jordbrukspolitisk utredning (JoU 1987/88:25, rskr. 385). Med hänvisning
härtill och till de synpunkter utskottet tidigare anfört i fråga om jordförvärvslagens
tillämpningsområde avstyrks även motion Jo205 yrkande 5.

Den ospecificerade kritik som framförs i motion Jo287 angående konsekvenserna
för landsbygden av de redovisade ändringarna i JFL kan enligt
utskottets mening inte läggas till grund för förslag om en förnyad översyn av
lagen. Som framgår av utskottets motivering i betänkandet JoU 1986/87:24
var några av huvudsyftena med 1987 års reform att stärka sambandet mellan
ägande och brukande samt att ytterligare framhäva JFL:s regionalpolitiska
betydelse. Motionen avstyrks.

De förslag som nyligen framlagts i proposition 1988/89:9 om åtgärder för
att begränsa dödsboägande' och samägande av jordbruksfastighet m.m.
ligger delvis i linje med synpunkterna i motion Jo265. Någon särskild
utredning angående det s.k. utboägandet anser utskottet inte påkallad,
varför motionen avstyrks.

1988/89: JoUl

1* Riksdagen 1988189.16 sami. Nr 1

Förvärvshinder på grund av för högt pris, kapitalplacering,
m.m.

I motion Jo268 av Lennart Brunander m.fl. (c) anförs farhågor för de
dramatiskt ökande priserna på jord- och skogsfastigheter. Motionärerna
erinrar om att 1987 års ändringar i JFL - enligt uttryckliga uttalanden av
jordbruksutskottet - inte skulle innebära någon ändrad syn på jordförvärv
som görs i kapitalplaceringssyfte (JoU 1986/87:24). Dessa intentioner
återspeglas inte i lantbruksstyrelsens anvisningar om tillämpningen av den
nya prisprövningsbestämmelsen. Även i övrigt innehåller motionen kritiska
synpunkter på hur JFL tillämpats, bl.a. när det gäller lantbruksnämndernas
vilja och förmåga att följa upp villkor om bosättning och brukande av
förvärvsfastigheten. Härvidlag bör nämnderna genom lagändring ges möjlighet
att vid vite kräva villkorsuppfyllelse. Bestämmelserna i JFL om
prioritering mellan olika köparkategorier när det gäller skogsfastigheter
måste tillämpas i praktiken, något som enligt motionen inte sker för
närvarande. Motionen utmynnar i tre yrkanden om

1. tillkännagivande rörande vad i motionen anförts om prisprövningen,

2. komplettering av 4 § JFL med en bestämmelse om förvärvshinder på
grund av kapitalplacering,

3. tillkännagivande om skärpta bestämmelser rörande villkorsuppfyllelse.

Även i motion Jo280 av Owe Andréasson och Ulla-Britt Åbark (s) yrkas -med hänvisning till lantbruksstyrelsens anvisningar - att JFL kompletteras
med en bestämmelse varav det klart framgår att förvärvstillstånd kan vägras
endera om köpeskillingen avsevärt överstiger marknadsvärdet eller om
förvärvet görs i kapitalplaceringssyfte.

I motion Jo240 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (c) anförs att
lättnaderna i priskontrollen medfört ökande fastighetspriser, varigenom
kapitalstarka personer kunnat förvärva jordbruksfastigheter utan avseende
på bruknings- och bosättningskraven. Med hänsyn till landsbygdens utvecklingsmöjligheter
har tillämpningen av JFL fått negativa effekter. I de fall ett
förvärvstillstånd är ett led i utvecklingsarbetet och förvärvarens avsikter ej är
kända bör möjlighet finnas för lantbruksnämnden att följa upp eventuella
villkor med t.ex. ett vitesföreläggande.

I motion Jo253 av Karl Boo och Birgitta Hambraeus (c) om jordbruket i
Dalarna tas särskilt upp effekterna av de ändrade reglerna i JFL på
skogsområdet. Priserna på skogsfastigheter har enligt motionen ökat drastiskt
sedan priskontrollen mildrades. Detta innebär att ”vanligt folk” i
bygden inte kan konkurrera om sådana fastigheter. Ytterligare utredning/
omprövning av JFL krävs i fråga om prisprövningen. I avbidan på sådana
utredningar bör nya direktiv utfärdas rörande tillämpningen så att ”kapitalplaceringsparagrafen”
aktualiseras redan vid en lägre nivå.

Priskontrollen

Utskottet erinrar inledningsvis om att priskontrollen enligt 4 § JFL behandlades
ingående i samband med de ovan redovisade ändringarna i lagen. I detta
sammanhang anförde utskottet bl.a. (JoU 1986/87:24 s. 19 f.).

1988/89:JoUl

Utskdttet delar jordbruksministerns bedömning att övervägande skäl talar
för en uppmjukning av nuvarande bestämmelser om priskontroll. Så långt
det är rimligt och möjligt bör det finnas en avtalsfrihet mellan köpare och
säljare. För att motverka förvärv som görs i kapitalplaceringssyfte och för att
motverka en osund allmän prisstegring bör det finnas möjlighet att avslå en
förvärvsansökan om det är uppenbart att det avtalade priset överstiger
egendomens marknadsvärde.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker motionerna Jol50, Jol54, Jol55, Jol56, Jo236 och Jo275, samtliga
i motsvarande del.

I anslutning till yrkandet i motion Jol56 om bibehållande av kapitalplacering
som en särskild avslagsgrund får utskottet anföra följande: Ett av
huvudsyftena med jordförvärvslagstiftningen är att stärka sambandet mellan
brukande och ägande. Av motiveringen i propositionen (s. 18 och 33)
framgår att även den reviderade priskontrollbestämmelsen är avsedd att
motverka köp som görs i kapitalplaceringssyfte. I likhet med jordbruksministern
vill utskottet framhålla att denna bestämmelse inte är den enda som
motverkar kapitalplaceringar som strider mot lagens syfte. Av särskild
betydelse är de begränsningar som enligt 5 § gäller för förvärv av juridiska
personer samt de krav på bosättning, brukande och yrkeskunskaper som
gäller enligt 6 §. Utskottet konstaterar således dels att det framlagda
lagförslaget inte innebär någon ändrad syn på förvärv i kapitalplaceringssyfte,
dels att jordförvärvslagen även framgent ger möjligheter att förhindra
sådana förvärv.

I sammanhanget kan tilläggas att finansministern i proposition 1986/87:150
(den s.k. kompletteringspropositionen) bl.a. anfört att de nya reglerna i
jordförvärvslagen inte får tillåtas leda till att jordbruks- och skogsfastigheter
framstår som lönsamma kapitalplaceringsobjekt (s. 10). Finansministern
avser därför att senare återkomma till riksdagen med vissa förslag rörande
förmögenhetsbeskattningen av sådana fastigheter.

Vad beträffar tolkningen av begreppet ”egendomens marknadsvärde”,
vilken berörs bl.a. i motion Jol56, vill utskottet i likhet med jordbruksministern
framhålla att fastighetens värde bör bedömas med hänsyn till samtliga
omständigheter i det enskilda fallet. Utskottet instämmer i synpunkterna i
motion Jol56 så till vida att marknadsvärdet för de minsta jordbruksfastigheterna
kan vara mer beroende av t.ex. villapriserna på orten och mindre av
jordbruks- eller skogsdelens avkastningsvärde. När det gäller större enheter
såsom familjejordbruken måste enligt utskottets mening fastighetens avkastningsvärde
i betydligt högre grad påverka bedömningen av marknadsvärdet.

Frågan om prisutvecklingen på jordbruksfastigheter m.m. har sedermera
tagits upp i interpellationsdebatter dels den 14 december 1987, dels den 5
april 1988. Jordbruksministern har i dessa sammanhang bl.a. hänvisat till
utskottets uttalanden om priskontrollen m.m. och anfört att regeringen
givetvis kommer att följa riksdagens beslut. Den aktuella prisutvecklingen på
jordbruksfastigheter följs kontinuerligt av regeringen genom den köpeskillingsstatistik
som tas fram av statistiska centralbyrån och bearbetas av
lantbruksstyrelsen. Vid tidpunkten för de angivna debatterna fanns det enligt
jordbruksministern ingen grund för antagandet att det pågick någon osund
allmän prisstegring. Flan ämnade givetvis noga följa utvecklingen på
området och vidta de åtgärder som kunde vara motiverade.

Lantbruksstyrelsen har sedermera gett ut allmänna råd rörande tillämpningen
av JFL daterade den 27 maj 1988. Där anges utförligt bl.a. i vilka

1988/89: JoUl

situationer kapitalplacering resp. osund prisstegring kan anses föreligga.
Vidare har lantbruksstyrelsen under hand informerat utskottet om prisutvecklingen
på jordbruksfastigheter från år 1985 t.o.m. första halvåret 1988.
Uppgifterna för första halvåret 1988 är preliminära. Enligt det statistiska
underlaget är den genomsnittliga prisutvecklingen för hela perioden och hela
riket måttlig, jämfört med konsumentprisindex. Prisökningarna är i huvudsak
koncentrerade till Götaland och Svealand.

Utskottet vill för sin del i anslutning till de nu aktuella motionerna
understryka det angelägna i att regeringen och berörda myndigheter
noggrant och kontinuerligt följer prisutvecklingen på jordbruksfastigheter.
De uttalanden utskottet tidigare gjort i fråga om tillämpningen och tolkningen
av prisprövningsbestämmelserna gäller självfallet alltjämt. Det finns dock
enligt utskottets mening ingen anledning att nu - endast drygt ett år efter
ikraftträdandet av de nya reglerna - förorda någon ytterligare översyn eller
revidering av de aktuella bestämmelserna. Utskottet instämmer med motionerna
så till vida att en utvärdering av priskontrollen bör göras när ytterligare
en tid förflutit, förslagsvis två år efter ikraftträdandet. Det får förutsättas att
riksdagen på lämpligt sätt informeras om resultatet av en sådan utvärdering.

Med det anförda föreslår utskottet att motionerna Jo268 yrkandena 1 och
2, Jo240 i motsvarande del, Jo253 yrkande 3 och Jo280 lämnas utan någon
särskild åtgärd från riksdagens sida.

Villkor om brukning och bosättning

Som framgår av redovisningen ovan krävs i motion Jo268 (yrkande 3) skärpta
bestämmelser om brukning och bosättning, t.ex. genom att lantbruksnämnden
ges möjlighet att meddela vitesföreläggande om uppfyllelse av villkor
enligt 10 § JFL. Liknande synpunkter framförs i motion Jo240 (c).

Av bestämmelserna i 10 § JFL framgår att föreskrift om brukning eller
brukning och bosättning måste grundas på ett frivilligt åtagande av förvärvaren.
Bestämmelsen utformades med den angivna inskränkningen på förslag
av lagrådet, som i detta sammanhang bl.a. hänvisade till 2 kap. 8 §
regeringsformen om rätten för varje medborgare att fritt förflytta sig inom
riket och att lämna detta (prop. 1978/79:85 s. 125 f.). Det bör vidare
understrykas att staten har rätt att lösa egendomen om föreskrift av angivet
slag inte följs (10 § andra stycket). Enligt paragrafen får dock sådan inlösen
ske endast om det inte är oskäligt.

Utskottet vill vidare erinra om att lantbruksstyrelsens allmänna råd
rörande tillämpningen av JFL innehåller särskilda anvisningar om kontrollen
av villkorsuppfyllelse enligt 10 §. Det framhålls att lantbruksnämnden på
lämpligt sätt skall bevaka att utfärdade föreskrifter om brukning och
bosättning följs och vid behov vidta erforderliga åtgärder enligt 10 § andra
stycket.

Som regel torde det för kontroll av efterlevnaden vara nödvändigt att
nämnderna för ett register över de förvärvstillstånd som är förenade med
föreskrift om brukning och bosättning. Ortsombuden bör engageras i
kontrollen och anmäla till nämnden om de får vetskap om inträffade
förändringar. Lantbruksnämnden bör dessutom regelmässigt och på lämpligt

1988/89 :JoUl

sätt föranstalta om en årlig genomgång av utfärdade föreskrifter om brukning
och bosättning.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo240 i
motsvarande del och Jo268 yrkande 3.

Övriga frågor

I motion Jo220 av Göthe Knutson (m) understryks att regionalpolitiska
hänsynstaganden bör göras även när skogsfastigheter skall byta ägare. De
flesta jordbruk i landet behöver tillskott av skog för att ge brukaren ökad
inkomst. När större skogsfastigheter som är lämpade för stordrift salubjuds
bör lantbruksnämnderna förvärva dessa och arrangera byten med skogsindustrier
som innehar välarronderade fastigheter. Dessa kan då användas för att
förstärka heltids- och deltidsskogsbruk.

Enligt utskottets mening finns ingen motsättning mellan motionärens
synpunkter och riksdagens ställningstaganden i denna fråga. I betänkandet
JoU 1986/87:24 (se närmare ovan) anförde utskottet bl.a. att skogsmark var
ett betydelsefullt komplement till många jordbruksföretag, särskilt i skogsoch
mellanbygderna.

Genom medel från jordfonden kan lantbruksnämnderna köpa och sälja
jordbruksfastigheter för att främja den yttre rationaliseringen på jordbrukets
område. De av riksdagen år 1987 beslutade ändringarna i JFL syftar bl.a. till
att öka omsättningen på skogsfastigheter och därmed underlätta rationaliseringen
av sådana fastigheter.

Med det anförda får syftet med motion Jo220 anses tillgodosett.

I motion Jo283 av Arne Andersson i Ljung och Hans Nyhage (m) yrkas att
riksdagen gör ett uttalande av innebörd att en enskild person, Lars Lorenius,
bör erhålla ekonomisk gottgörelse för förluster han lidit genom tillämpningen
av jordförvärvslagens prisprövningsbestämmelser. Bakgrunden till motionen
är att Lorenius år 1979 förvärvade jordbruksfastigheterna Forsnäs 1:1
m.fl. i Flens kommun för 4 500 000 kr. I ett regeringsbeslut den 27 maj 1982
avslog regeringen enligt 4 § första stycket 1 och 4 jordförvärvslagen en
ansökan från Förvaltningsaktiebolaget Diplo att förvärva fastigheterna för
en köpeskilling av totalt 4 150 000 kr. Motiveringen var följande.

Regeringen finner att köpeskillingen inte endast obetydligt överstiger
egendomens värde med hänsyn till dess avkastning och övriga omständigheter.
Vidare får de av Förvaltningsaktiebolaget Diplo ägda grannfastigheterna
och förvärvsegendomen var för sig ses som utvecklingsbara lantbruksföretag.
Företagen bör förbli självständiga. Några skäl att likväl godta förvärvet
föreligger inte.

Egendomen såldes sedermera för en köpeskilling av 3 300 000 kr.

I beslut den 28 februari 1985 avslog regeringen en framställning från
Lorenius om ekonomisk ersättning och anförde att förutsättningar inte
föreligger att utge ersättning av statsmedel till Lars Lorenius med anledning
av att Förvaltningsaktiebolaget Diplo vägrats tillstånd enligt jordförvärvslagen.

Utskottet vill erinra om att konstitutionsutskottet vid riksmötet 1985/86

1988/89 :JoUl

granskade regeringens tillämpning av priskontrollregeln i jordförvärvslagen
(KU 1985/86:25). I samband därmed gjordes en genomgång bl.a. av det
jordförvärvsärende som avses i motionen. I bilaga 14 till betänkandet
(s. 414—415) lämnas en redogörelse för de faktiska omständigheterna, vilken
jordbruksutskottet här hänvisar till.

Vad som framkommit vid granskningen gav enligt konstitutionsutskottet
inte fog för kritik av regeringens handläggning av tillståndsärenden enligt
jordförvärvslagen.

I en reservation (m) anfördes att regeringen borde vid sin prövning år 1985
ha beviljat ersättning till säljaren (Lorenius) för den förlust han åsamkats
genom att en bristfällig värdering kom att ligga till grund för 1982 års beslut.

Jordbruksutskottet har i anslutning till den nu aktuella motionen informerats
om att ärendet anmälts till Europadomstolen för prövning enligt
konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Någon saklig
prövning av ärendet har ännu inte ägt rum. Vidare har ytterligare skriftligt
material inkommit resp. presenterats till stöd för påståendena om bristfällig
värdering av den ifrågavarande fastigheten.

Det kan vidare noteras att högsta domstolen den 22 augusti 1986 beslutat
att ej lämna prövningstillstånd i fråga om Lorenius skadeståndstalan mot
staten, vilket innebär att denna talan slutgiltigt avvisats enligt svensk
rättsordning. Enligt 3 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207) får talan om
ersättning på grund av fel eller försummelse vid myndighetsutövning ej föras
med anledning av beslut av riksdagen, regeringen, högsta domstolen och
regeringsrätten, om inte beslutet upphävts eller ändrats. Samtidigt finns en
procedurregel i jordförvärvsförordningen (1979:231) som innebär att frågor
om förvärvstillstånd alltid prövas av regeringen om egendomens värde
överstiger 1 milj. kr. och juridisk person är köpare.

Av det anförda framgår att riksdagen redan prövat regeringens handläggning
av vissa jordförvärvsärenden med utgångspunkt bl.a. i det ärende som
avses i motion Jo283. Utskottet vill härutöver påpeka att en saklig prövning
av motionen i princip skulle innebära ett ställningstagande av riksdagen i ett
enskilt rättskipnings- eller förvaltningsärende. Detta är enligt utskottets
mening inte förenligt med den i regeringsformen förutsatta funktionsfördelningen
mellan riksdagen och övriga offentliga organ. Utskottet avstyrker
således motion Jo 283.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande en översyn av jordförvärvslagen

a) att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo205 yrkande 5,

b) att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo287,

2. beträffande inskränkning av jordförvärvslagens tillämpningsområde att

riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo213 yrkande 6 och 1987/
88:259 yrkande 3,

3. beträffande utredning om utboägandet
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo265,

1988/89: JoUl

4. beträffande priskontrollen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo240 i motsvarande del,
1987/88:Jo253 yrkande 3, 1987/88:Jo268 yrkandena 1 och 2 och
1987/88:Jo280,

5. beträffande villkor om brukning och bosättning

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Jo240 i motsvarande del och
1987/88:Jo268 yrkande 3,

6. beträffande tillskottsförvärv av skogsmark
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo220,

7. beträffande ersättning i visst jordförvärvsärende
att riksdagen avslår motion 1987/88:Jo283.

Stockholm den 27 oktober 1988
På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Hans Gustafsson (s), Sven Eric Lorentzon
(m), Grethe Lundblad (s), Lars Ernestam (fp), Martin Segerstedt (s), Åke
Selberg (s), Ingvar Eriksson (m), Bengt Rosén (fp), Annika Åhnberg (vpk),
Åsa Domeij (mp), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Ove Karlsson (s),
Karin Starrin (c), Ivar Virgin (m) och Sverre Palm (s).

Reservationer

1. En översyn av jordförvärvslagen (mom. 1 a)

Lars Ernestam och Bengt Rosén (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”1 anslutning”
och slutar med ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Jo205 att det bör
göras en förutsättningslös och allsidig prövning huruvida det föreligger något
behov av en lagstiftning som inskränker rätten att förvärva jordbruksfastigheter.
En sådan prövning skulle sannolikt leda fram till att förvärvsprövningen
för fysiska personer helt kan avskaffas. Risken att kapitalstarka
personer ökar fritidsboendet på landsbygden på bekostnad av det från olika
synpunkter angelägna permanentboendet kan motverkas genom andra
metoder än generell förvärvsprövning. Den översyn av jordförvärvslagen
som utskottet sålunda, i>likhet med motionärerna, anser nödvändig kan
lämpligen göras i samband med en mera övergripande utredning angående
jordbrukspolitiken. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 1 a bort ha följande lydelse:

1. beträffande en översyn av jordförvärvslagen
a) att riksdagen med anledning av motion 1987/88:205 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89: JoUl

2. Inskränkning av jordförvärvslagens tillämpningsområde
(mom. 2)

Sven Eric Lorentzon, Ingvar Eriksson och Ivar Virgin (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”Jo259” bort ha följande lydelse:

Jordförvärvslagen är en av de lagar som kraftigast inskränker äganderätten
till mark. Trots att lagen liberaliserats stadgas fortfarande att staten, genom
lantbruksnämnden, skall bestämma vem som skall få köpa jordbruks- eller
skogsmark samt dessutom bestämma en övre prisgräns.

Möjligheten för enskild person att köpa en jordbruksfastighet bör enligt
utskottets mening inte begränsas. De jordbrukare som har allt sitt kapital
nedlagt i fastigheten tvingas i dag acceptera att staten skänker en del av detta
till köparen på grund av förvärvstillståndsprövningen enligt jordförvärvslagen.
Ett avskaffande av jordförvärvslagstiftningen för enskilda personer
skulle ge jordbrukarna en automatisk kompensation för lönsamhetsminskningen
i jordbruket genom att säkra deras fastighetskapital via en fri
prisbildning. Dessutom skulle det berika landsbygden med nya grupper av
människor. Valfriheten och den fria avtalsrätten måste prägla förhållandet
mellan säljare och köpare och prismekanismen tillåtas att styra priset.

Förvärvsprövningen bör emellertid behållas för juridiska personer. Skogsfastigheter
kan t.ex. vara attraktiva uppköpsobjekt för stora träförädlande
företag. Lokala arbetstillfällen riskerar att försvinna vid dessa förvärv.

Det blir allt vanligare att även små jordbruksföretag drivs som juridisk
person. Förvärvsprövningen får självfallet inte tillämpas på sådant sätt att
den hindrar dessa från att förvärva tillskottsmark.

Det anförda innebär att utskottet instämmer i de synpunkter som framförs
i motion Jo213. Härigenom tillgodoses även motion Jo259. Det bör
ankomma på regeringen att lägga fram förslag till ändring i JFL i enlighet
med vad utskottet ovan anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande inskränkning av jordförvärvlagens tillämpningsområde att

riksdagen med anledning av motionerna 1987/88:Jo213 yrkande 6
och 1987/88: Jo259 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

3. Villkor om brukning och bosättning (mom. 5)

Karl Erik Olsson (c), Annika Åhnberg (vpk), Åsa Domeij (mp) och Karin
Starrin (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Utskottet vill”
och på s. 7 slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Jo268 har lantbruksnämnderna små möjligheter att
utöva påtryckningar mot köparen när det gäller efterlevnaden av villkor om
brukning och bosättning. Möjligheten till tvångsinlösen av fastigheten torde
endast kunna tillämpas i undantagsfall, och enligt vad utskottet erfarit lär

1988/89: JoUl

bestämmelsen över huvud taget ej ha tillämpats. Möjligheterna att följa upp
och hävda ett villkorat förvärvstillstånd måste därför förbättras. Det kan ske
genom att bestämmelser om vitesföreläggande införs i JFL i anslutning till
reglerna om brukning och bosättning. Vitesbeloppet kan t.ex. fastställas med
fastighetens taxeringsvärde som beräkningsgrund och utgå årligen till dess
villkoret uppfylls eller annat beslut föreligger. I övrigt bör lagen (1985:206)
om vitén kunna tillämpas. Det bör ankomma på regeringen att framlägga
förslag om komplettering av JFL i enlighet med vad utskottet anfört.
Härigenom tillgodoses i första hand motion Jo268 men även motion Jo240 i
motsvarande del.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande villkor om brukning och bosättning
att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Jo240 i motsvarande
del och 1987/88:Jo268 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Ersättning i visst jordförvärvsärende (mom. 7)

Sven Eric Lorentzon (m), Lars Ernestam (fp), Ingvar Eriksson (m), Bengt
Rosén (fp) och Ivar Virgin (m) anför:

Av tillgänglig utredning i detta ärende framgår att fastigheten i fråga
förvärvades innan bestämmelser om prisprövning infördes i 1979 års
jordförvärvslag. Sedan Lorenius utan egen förskyllan drabbats av starkt
ökade omkostnader på grund av en allmän höjning av ränteläget blev han
nödsakad att sälja fastigheten. Bestämmelserna om prisprövning hade då
trätt i kraft. Ett flertal skriftliga handlingar har presenterats - däribland ett
till jordbruksutskottet ställt brev från en förutvarande ledamot i lantbruksstyrelsen
- varav entydigt framgår att det förelåg allvarliga brister bl.a. i den
värdering av fastigheten som utgjorde grundvalen för regeringens beslut i
maj 1982 om vägrat förvärvstillstånd. På grund av den bristfälliga hanteringen
av ärendet har Lorenius åsamkats betydande ekonomiska förluster. En
procedurregel i jordförvärvsförordningen utpekar regeringen som beslutsinstans
i förvärvsärenden av detta slag. Härigenom bortfaller automatiskt
möjligheten att föra skadeståndstalan mot staten på grund av bestämmelsen i
3 kap. 7 § skadeståndslagen. Detta måste betecknas som synnerligen
otillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt. Omständigheterna i detta
ärende är sådana att det framstår som i hög grad oskäligt att staten, dvs.
regeringen, vägrat kompensera Lorenius för rättsförlust och ekonomiska
förluster. Enligt vår mening bör regeringen snarast ompröva sin inställning i
denna fråga. Främst av formella skäl, vilka anges i betänkandet, har vi dock
inte avgett någon reservation till förmån för motionen.

1988/89 :JoUl

Stockholm 1988 11