Justitieutskottets betänkande
1988/89:JuU4

Omröstning i brottmål, m.m.

1988/89

JuU4

Propositionen m.m.

I proposition 1988/89:2 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit
riksdagen att anta ett av lagrådet granskat förslag till lag om ändring i
rättegångsbalken.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad som anförs
i det följande under rubriken Utskottet på s. 5.

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

1 Riksdagen 1988189. 7sami. Nr 4

Propositionens lagförslag

1988/89:JuU4

Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 29 kap. 2—4 §§ och 51 kap. 25 § rättegångsbalken
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

29 kap.

2 §'

Över fråga, som hör till rättegången, skall röstas särskilt.

Är fråga om ansvar för flera
brott, skall, om det erfordras, först
i fråga om varje brott omröstning
ske, huruvida den tilltalade är skyldig
till brottet, och därefter omröstning
angående påföljden företagas.
Uppkommer fråga, huruvida ett eller
flera brott föreligga, skall ock
därom röstas särskilt.

Förekomma vid omröstning angående
påföljden skiljaktiga meningar,
huruvida annan påföljd än
straff eller sådan påföljd jämte böter
eller skyddstillsyn jämte fängelse
enligt 28 kap. 3 § brottsbalken
skall ådömas, skall, om det erfordras,
särskild omröstning ske om
varje mening av nu angiven innebörd,
beträffande vilken yrkande
framställes av någon av de röstande.
Vad nu sagts gälle ock fråga,
huruvida påföljd skall eftergivas eller
huruvida tilltalad skall vara fri
frän påföljd på den grund att han
begått brottet under inflytande av
själslig abnormitet. Blir sådan mening
ej gällande, skall särskild omröstning
ske om straff.

Föreligga skilda meningar om
storleken av böter som ådömas
jämte annan påföljd än straff, om
längden av fängelsestraff som enligt
28 kap. 3 § brottsbalken ådömes
jämte skyddstillsyn eller om
särskilda f öreskrifter vid skyddstillsyn,
skall, om det erfordras, särskild
omröstning därom företagas.

Har någon vid tidigare omröstning
varit emot det slut, vari de
flesta stannat, vare han skyldig att
deltaga i senare omröstning; vid

Över frågor som avser ansvar
skall röstas i ett sammanhang. Om
det kan påverka utgången i målet,
skall dock röstas särskilt angående

1. frågan om den tilltalade begått
gärningen och hur denna i sådant
fall skall bedömas,

2. frågor om åtgärder, som inte
avser påföljd men som har omedelbar
betydelse för bestämmande av
påföljd,

3. frågan om påföljd, utom såvitt
gäller storleken av dagsbot, föreskrifter,
varning, övervakning,
förlängning av prövotid eller verkställighet
av påföljd,

4. återstående frågor som avser
ansvar.

Anser någon ledamot att den tilltalade
skall överlämnas till särskild
vård, skall före omröstning enligt
andra stycket 3 röstas särskilt angående
denna mening.

' Senaste lydelse 1981:214.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:JuU4

omröstning angående ådömande
av straff eller beträffande fråga,
huruvida påföljd skall eftergivas eller
huruvida tilltalad skall vara fri
från påföljd på den grund att han
begått brottet under inflytande av
själslig abnormitet, skall dock den
som tidigare röstat för den tilltalades
frikännande anses hava biträtt
den för den tilltalade lindrigaste
meningen.

Vid omröstning skall den mening
gälla som omfattas av mer än hälften
av ledamöterna. Om någon mening
har erhållit hälften av rösterna
och denna är den lindrigaste, skall
den meningen gälla. Vid särskild
omröstning huruvida rätten skall
meddela villkorlig dom eller döma
till skyddstillsyn eller skyddstillsyn
jämte fängelse enligt 28 kap. 3 §
brottsbalken eller meddela förordnande
om överlämnande till särskild
vård skall dock den mening
gälla som har erhållit hälften av
rösterna, bland dem ordförandens.
Detsamma gäller även i andra fall
när inte någon mening kan anses
som lindrigare.

Om det vid omröstning enligt 3 §
framförs flera än tvä meningar
utan att någon skall gälla, skall de
röster som är ogynnsammast för

Vid omröstning skall den mening
gälla som omfattas av mer än hälften
av ledamöterna. Om någon mening
har fått hälften av rösterna och
denna är den lindrigaste eller minst
ingripande för den tilltalade, skall
den meningen gälla. Kan ingen mening
anses som lindrigare eller
mindre ingripande, gäller den mening
som fått hälften av rösterna,
bland dem ordförandens.

Om det framförs flera meningar
än tvä utan att någon av dem skall
gälla, skall de röster som är ogynnsammast
för den tilltalade läggas
samman med de röster som är därnäst
minst förmånliga för honom.
Om det helwvs, skall sammanläggningen
fortsätta till dess någon mening
skall gälla. Kan inte någon
mening anses som ogynnsammare
för den tilltalade, skall den mening
gälla som har fått flest röster. Har
flera meningar fått lika många röster,
gäller den som biträtts av den
främste bland dem som röstat för
någon av dessa meningar.

Ingen mening skall anses lindrigare
eller mindre ingripande än någon
annan mening vid omröstning
enligt 2 § tredje stycket.

§’

En ledamot som blir överröstad
är skyldig att delta i senare omröstningar.
Den som röstat för att den
tilltalade skall frikännas helt skall

2 Senaste lydelse 1983:370.
' Senaste lydelse 1983:370.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:JuU4

den tilltalade läggas samman med
de röster som är därnäst minst förmånliga
för honom. Om det behövs
skall sammanläggningen fortsättas
efter samma grund till dess någon
mening skall gälla. Om inte någon
mening kan anses som ogynnsammare
för den tilltalade, skall den
mening gälla som har fått flest röster
eller, om det finns flera meningar
som har fått lika många röster,
den mening som har biträtts av den
främste bland dem som röstat för
någon av dessa meningar.

dock vid senare omröstning, om
någon mening därvid kan anses
som lindrigast eller minst ingripande
för den tilltalade, anses ha röstar
för denna mening.

51 kap.

25 §"

Ej må hovrätten i anledning av
den tilltalades talan eller talan, som
av åklagare föres till hans förmån,
döma till brottspåföljd, som är att
anse såsom svårare än den, vartill
underätten dömt. Har den tilltalade
av underrätten dömts till fängelse,
äge hovrätten förordna om villkorlig
dom, skyddstillsyn eller överlämnande
till särskild vård, så ock
jämte villkorlig dom, skyddstillsyn
eller överlämnande till vård inom
socialtjänsten döma till böter ävensom
jämte skyddstillsyn döma till
fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken.
Har underrätten meddelat
förordnande som nu sagts äge hovrätten
döma till annan påföljd.

Hovrätten får inte heller med anledning
av talan som anges i första
stycket besluta om utvisning, om
underrätten inte meddelat sådant
beslut, eller bestämma längre tid än
underrätten gjort för förbud för den
tilltalade att återvända till Sverige.

Hovrätten får inte med anledning
av den tilltalades talan eller sådan
talan, som åklagaren för till hans
förmån, döma till en brottspåföljd
som är att anse som svårare eller
mer ingripande för den tilltalade än
den som tingsrätten dömt till. Hovrätten
får dock besluta om överlämnande
till särskild vård eller, om
tingsrätten beslutat om sådan värd,
döma till annan påföljd.

Hovrätten får inte heller med anledning
av talan som anges i första
stycket besluta om utvisning, om
tingsrätten inte meddelat sådant
beslut, eller bestämma längre tid än
tingsrätten gjort för förbud för den
tilltalade att återvända till Sverige.

Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

4 Lydelse enligt prop. 1987/88:120.

Utskottet

1988/89:JuU4

Inledning

I propositionen behandlas frågor om omröstning i brottmål och om förbudet
för högre rätt att i vissa fall - främst då enbart den tilltalade överklagat -ändra en lägre rätts avgörande till den tilltalades nackdel (förbudet mot
reformatio in pejus). Förslaget bygger på ett delbetänkande (Ds Ju 1987:19)

Omröstning i brottmål och remissbehandlingen av det. Förslaget hänger
delvis samman med de nyligen beslutade reglerna i brottsbalken rörande
graderingen av vissa påföljders inbördes svårhet som träder i kraft den 1
januari 1989 (prop. 1987/88:120, Juli 45, rskr. 404).

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regler angående omröstning i brottmål finns i 29 kap. rättegångsbalken
(RB). Reglerna blir tillämpliga när domstolen består av flera ledamöter, och
det framkommer olika meningar om hur en fråga i ett mål skall bedömas.

Reglerna gäller för tingsrätterna, hovrätterna och högsta domstolen.

Förbudet mot reformatio in pejus finns i 51 kap. 25 § och 55 kap. 15 § RB.

I propositionen föreslås ett nytt och enklare omröstningsförfarande. Den
för närvarande underförstådda huvudregeln att det skall ske en enda samlad
omröstning rörande hela ansvarsfrågan lagfästs. Möjligheterna till särskilda
omröstningar rörande delar av ansvarsfrågan ökas. Om det kan påverka
utgången i målet, skall först en särskild omröstning kunna ske rörande
gärningen och bedömningen av denna, och därefter skall en samlad
omröstning rörande påföljdsfrågan äga rum. Omröstningen rörande påföljd
skall vid behov föregås av omröstning om åtgärder som inte avser påföljd
men som har omedelbar betydelse för påföljdsfrågan, t.ex. fråga om
utvisning. Efter huvudomröstningen i påföljdsfrågan skall särskild omröstning
kunna hållas i övriga frågor som rör ansvar för brottet.

En följd av förslaget om en samlad omröstning i påföljdsfrågan är att det
överlämnas åt rätten att i vissa omröstningssituationer avgöra vilken mening
som i det enskilda fallet är lindrigast eller minst ingripande för den tilltalade.

Denna ordning skall enligt förslaget i princip gälla även vid tillämpningen av
förbudet mot reformatio in pejus. Det överlämnas alltså till domstolen att i
sådana fall avgöra vilket av olika påföljdsalternativ som är det svåraste eller
mest ingripande för den tilltalade, om detta inte följer direkt av reglerna i
brottsbalken.

Överväganden

Utskottet har tidigare uppmärksammat att de hittillsvarande omröstningsreglerna
och regleringen av frågan om påföljders inbördes svårhet vållat
tillämpningssvårigheter vid omröstning och att den kunnat leda till resultat
som framstått som stötande för den allmänna rättsuppfattningen (se t.ex.

JuU 1987/88:45 s. 36). Utskottet har också uttalat att regelsystemet borde ses
över i lämpligt sammanhang (JuU 1977/78:6 s. 9). Regeringsförslaget är
enligt utskottets mening ägnat att medföra en enklare ordning för omröstning 5

i brottmål. Genom förslaget om en samlad omröstning i påföljdsdelen, i
förening med de nya reglerna om påföljdernas inbördes svårhet, undanröjs
också de olägenheter som utskottet tidigare påtalat. Utskottet välkomnar
således förslaget i propositionen.

Utöver vad som nu anförts föranleder propositionen inte något uttalande
från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande omröstning i brottmål, m.m.
att riksdagen antar det i proposition 1988/89:2 framlagda förslaget till
lag om ändring i rättegångsbalken.

Stockholm den 15 november 1988
På justitieutskottets vägnar

Lars-Erik Lövdén

Närvarande: Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark (s), Jerry Martinger
(m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Bengt-Ola Ryttar (s),
Göthe Knutson (m), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Lars Sundin
(fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (vpk), Sigrid Bolkéus (s), Barbro
Andersson (s), Göran Ericsson (m) och Bengt Harding Olson (fp).

1988/89:JuU4

gotab Stockholm 1988 16099