Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Justitieutskottets betänkande

1988/89:JuU27

Ändring i trafikbrottslagen, m.m.


1988/89 JuU27


Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om ändringar i trafiknykterhetslagstiftningen samt ett par motioner med anknytning till förslaget. De föreslagna ändringarna innebär att det vid sidan av nuvarande promillegränser för alkoholhalt i blodet införs ett särskilt straffansvar som grundas på alkoholkoncentrationen i utandningsluften. Vidare föreslås att polisen skall få vidgade möjligheter att genomföra rutinmässiga alkohol-utandningsprov på trafikanter.

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag.

Till betänkandet har fogats en reservation (m) i vilken yrkas avslag på förslaget om alkoholutandningsprov som bevismedel och förordas i stället en försöksverksamhet.

Propositionen m.m.

I proposition 1988/89:118 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1.   lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,

2.   lag om ändring i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov,

3.   lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192). Förslagen har granskats av lagrådet. Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 6.

I samband med propositionen behandlar utskottet dels två yrkanden i en med anledning av propositionen väckt motion, dels tre yrkanden i motioner från allmänna motionstiden åren 1988 och 1989. Motionsyrkandena redovi­sas på s. 5.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1988/89. 7saml. Nr27


1  Förslag till                                                  1988/89:JuU27

Lag om ändring i lagen (1951:649) om straff for vissa trafikbrott

Härigenom föreskrivs atl 4 § I och 2 mom. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 mom.' Den som vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn
varit så påverkad av starka drycker, att det kan antagas, all han icke på
betryggande sätt kunnat föra fordonet eller spårvagnen, dömes för rattfyl­
leri till fängelse i högst ett år eller, där omständighetema är mildrande, till
böter, dock lägst ljugofem dagsböter.

Till samma straff dömes föraren, om han av annat bemsningsmedel var så påverkad som nyss sagts.

Den som fört motordrivet fordon Den som fört motordrivet fordon

eller spårvagn efter atl ha förtärt eller spårvagn efter att ha förtärt

starka drycker i sådan mängd alt starka drycker i sådan mängd atl

alkoholkoncentrationen / hans blod alkoholkoncentrationen under eller

under eller efter färden uppgick till efter färden uppgick till minst 1,5

1,5 promille eller däröver, skall an- promille / hans blod eller 0.75 mif

ses ha varit så påverkad av starka ligram per liter i hans utandnings-

drycker under färden, som i första luft, skall anses ha varit så påverkad

stycket sägs.                   av starka drycker under färden,

som i första stycket sägs.

2 mom. Är det ej styrkt, atl föra- 2 mom. Är det inte styrkt, all
re av motordrivet fordon eller spår-
förare av motordrivet fordon eller
vagn var så påverkad, som i 1
spårvagn var så påverkad, som i I
mom. första stycket sägs, men har
mom. första stycket sägs eller hade
han fört fordonet eller spårvagnen
sådan alkoholkoncentration som
efter all ha förtärt starka drycker i
anges i I mom. tredje stycket, men
sådan mängd att alkoholkoncenlra-
har han fört fordonet eller spår-
tionen / hans blod under eller efter
vagnen efter att ha förtärt starka
färden uppgick till 0,5 men ej tid
drycker i sådan mängd att alkohol-
1.5 promille, dömes till böter, dock
koncentrationen under eller efter
lägst tio dagsböter, eller fängelse i
färden uppgick till 0,5 promille /
högst sex månader.
        hans blod eller 0.25 milligram per

liter i hans utandningsluft, döms till böter, dock lägst tio dagsböter, eller fängelse i högst sex månader.

3 mom. Vad som sägs i I mom. tredje stycket och 2 mom. gäller ej
förare av motordrivet fordon, som är avsett atl föras av gående.

Bestämmelserna i 1 och 2 mom. gäller inte om förandel av fordonet ingår som ett led i en vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning till vilken tillstånd har lämnats av regeringen eller den myndighet som rege­ringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

' Senaste lydelse 1978:92.  Senaste lydelse 1978:92.  Senaste lydelse 1987:281.


 


2 Förslag till                                                   1988/89: JuU27

Lag om ändring i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1976:1090) om alkoholut­andningsprov skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2§'
Alkoholutandningsprov   får   ru-        Alkoholutandningsprov   får   m-
tmmässigt JÖretagas på
         tinmässigt7ai på

1.  förare av motordrivet fordon 1. förare av motordrivet fordon som stoppas vid i förväg beordrad som stoppas vid beordrad irafik-trafikkontroll,                                       kontroll,

2.  den som kan antagas under förande av motordrivet fordon ha, med eller utan skuld, haft del i uppkomsten av trafikolycka,

3.  den som kan misstänkas för all under förande åv motordrivet fordon ha begått brott enligt 1—3 §§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafik­brott eller sådan enligt vägtrafikkungörelsen (1972:603) straffbelagd förse­else som avser

a.  färdhaslighet,

b.  skyldighet all stanna fordon,

c.  skyldighet att ha föreskriven lykta eller strålkastare länd.
Bestämmelserna i första stycket om förare av motordrivet fordon gäller i

tillämpliga delar även förare av maskindrivet spårfordon på järnväg, tun­nelbana eller spårväg. De gäller ej förare av maskindrivet fordon, som är avsett att föras av gående.


Alkoholutandningsprovyc)>e/a.ge.? Alkoholutandningsprov tas av
av polisman. Provtagningen skall polisman. Provtagningen skall ske
ske på ett på sätt som ej utsätter på ett sätt som inte utsätter den på
den på vilken provet företages för vilken provet tas för allmän upp-
allmän uppmärksamhet. Om sär- märksamhet. Om särskilda skäl
skilda skäl e/Toran/é-cer annat, skall inte ger anledning till något annat,
provet Jöretagas i täckt fordon eller skall provet tas i läckt fordon eller
inomhus i avskilt mm.
             inomhus i avskilt rum.

Alkoholutandningsprov      enligt Alkoholutandningsprov      enligt

2 § får företagas endast på eller i 2 § får tas endast på eller i nära
nära anslutning till den plats där anslutning till den plats, där kon-
kontrollen eller polisingripandet trollen eller polisingripandet äger
äger rum.
                            rum. För sådant prov får endast an-

vändas, instrument som kan brukas utan dröjsmål och som bara anger om eventuell alkoholkoncentration överstiger visst gränsvärde.

Denna lag träder i kraft den I juli 1989.

' Senaste lydelse 1985:196.

1 * Riksdagen 1988/89. 7saml. Nr27


 


3 Förslag till

Lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 2 § järnvägstrafiklageri (1985:192) skall ha följande lydelse.


1988/89:JuU27


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


6 kap.

'2§

Om någon har fört ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnel­bana och därvid har varit så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel att det måste antas att han inte kunde föra fordo­net på betryggande sätt, skall han dömas till fängelse i högst ett år eller, om omständigheterna är mildrande, till böter.


Den som har fört ett sådant ma­skindrivet spårfordon som avses i första stycket efter att ha förtärt al­koholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen ; hans blod under eller efter färden upp­gick till 1,5 promille eller däröver, skall anses ha varit så påverkad un­der färden som anges i första styc­ket.

Är del inte styrkt att iden som har fört ett sådant maskindrivet spår­fordon som avses i första stycket har varit så påverkad som anges där, men har han fört fordonet efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd alt alkoholkoncen­trationen / hans blod under eller ef ter färden uppgick till 0,5 men inte 1,5 promille, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex må­nader.

Den som har fört ett sådant ma­skindrivet spårfordon som avses i första stycket efter att hä förtärt al-' koholhalliga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgick till minst 1,5 promille / hans blod eller 0.75 milligram per liter i hans utand­ningsluft, skall anses ha varit så på­verkad under färden som anges i första stycket.

Är det inte styrkt att den som har fört ett sådant maskindrivet spår­fordon som avses i första stycket har varit så påverkad som anges där eder hade sådan alkoholkoncentra­tion som anges i andra stycket, men har han fört fordonet efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i så­dan mängd att alkoholkoncentra­tionen under eller efter färden upp­gick till 0,5 promille ,/ hans blod eller 0,25 tnilligram per liter i hans utandningsluft, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex må­nader.

Vad som sägs i första stycket gäller också den som i annat fall vid järnväg eller tunnelbana har fullgjort tjänst, i vilken ingår uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten, och därvid har varit så påyerkad av berusningsmedel alt det måste antas att han inte kunde utföra dessa uppgifter på betryggande sätt.   '

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.


 


Motionerna                                                    i988/89:JuU27

Motion väckt med anledning av propositionen

1988/89:Jul5 av Göthe Knutson m.fl. (m) vari yrkas

1.  att riksdagen avslår proposition 1988/89:118 vad gäller alkoholutand­ningsprov som bevismedel,

2.  att riksdagen begär att regeringen skall genomföra försöksverksamhet i enlighet med motionens förslag.

Motioner från allmän motionstid

1987/88:Ju620 av Karin Israelsson m.fl. (c, fp) vari yrkas                  '

2.  att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av ett
luftutandningsprov som ersättning av blodanalys när det gäller att fastställa
promillegränser vid trafikönykterhetsmisstanke.

1988/89:Ju625 av Anders Castberger m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen          
anförs om att luftutandningsprov företagna med särskild apparatur skall
      '
godkännas som bevisunderlag vid bestämmande av promillehalt, påföljd och
eventuellt övriga åtgärder, såsom körkortsåterkallelse m.m.

1988/89:Ju639 av Britta Sundin och Martin Segerstedt (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utandningsprov bör få användas som bevismaterial vid trafiknykterhets­brott.

Utskottet

Inledning

Bestämmelser om trafiknykterhetsbrotten finns i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (TBL). Kriminaliseringen är uppdelad på ett grövre brott, rattfylleri, och ett lindrigare som brukar kallas rattonykterhet.

Föraren av ett motordrivet fordon eller en spårvagn gör sig skyldig till rattfylleri om han är så påverkad av starka drycker eller annat berusningsme­del att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kunnat föra fordonet (1 mom. första och andra styckena). Den som fört motordrivet fordon efter att ha förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 1,5 promille eller mer skall anses ha varit så påverkad att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kunnat föra fordonet (1 mom. tredje stycket).

Är det inte bevisat att en förare var så påverkad av starka drycker att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kunnat föra fordonet skall han dömas för rattonykterhet om han har fört fordonet (eller spårvagnen) efter att ha förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till minst 0.5 men inte till 1,5 promille.

Straffet för rattfylleri är fängelse i högst ett år eller, om omständigheterna


 


är mildrande, böter, dock lägst 25 dagsböter. För rattonykterhet är straffet-   1988/89:JuU27 böter, dock lägst tio dagsböter, eller fängelse i högst sex månader.

Bestämmelser motsvarande dem i 4 § TBL finns för järnvägs- och tunnelbanetrafik i järnvägstrafiklagen (1985:192).:

Som bevisning i mål om trafiknykterhetsbrott åberopas regelmässigt blodprovsanalys. Blodprov tas i allmänhet med stöd av bestämmelserna om kroppsbesiktning i 28 kap. 12 § rättegångsbalken. I mål om ansvar för rattfylleri kan även annan bevisning åberopas, t.ex. vittnesuppgifter om förarens körsätt och uppträdande.

Bestämmelser om alkoholutandningsprov finns i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov. Lagen innehåller föreskrifter om sådan provtagning på bl.a. den som är skäligen misstänkt för trafiknykterhetsbrott och om rätt att i vissa fall genomföra rutinmässig provtagning på fordonsförare utan att det föreligger skälig misstanke om trafiknykterhetsbrott.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i 4 § TBL av innebörd att det vid sidan av de nuvarande reglerna om promillegränser för alkoholhalt i blodet vid rattfylleri och rattonykterhet införs ett särskilt straffansvar som grundas på alkoholkoncentrationen I utandningsluften. Därmed bhr det möjligt att mer regelmässigt använda alkoholutandningsprov som bevismedel vid trafiknyk­terhetsbrott. Som gräns för straffbar alkoholhalt i utandningsluften föreslås 0,25 resp. 0,75 milligram alkohol per liter utandningsluft, vilket motsvarar de promillegränser som nu finns för blodalkoholhalt vid rattonykterhet resp. rattfylleri. Motsvarande ändringar föreslås även i järnvägstrafiklagen.

I propositionen föreslås vidare att polisen skall få vidgade möjligheter att genomföra rutinmässiga alkoholutandningsprov på trafikanter.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.

Överväganden

Alkoholutandningsprov som bevismedel

År 1980 tillkallades en särskild utredare för att utreda möjligheterna att använda alkoholutandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott. I samband med att utredaren entledigades i oktober 1986 uppdrog regeringen åt rikspolisstyrelsen att slutföra utvecklingsarbetet i samråd med statens rättskemiska laboratorium och annan medicinsk expertis, brottsförebyggan­de rådet samt statens provningsanstalt. Samråd skulle också ske med en särskild referensgrupp.   '

Rikspolisstyrelsen redovisade uppdraget i rapporten (RPS/Rapport 1987:10) Alkoholutandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott. I rapporten föreslogs att alkoholutandningsprov skall användas som bevis­medel i rnål om trafiknykterhetsbrott. Rapporten remissbehandlades.

Med utgångspunkt i rapporten föreslås i propositionen (s. 15-20) att alkoholutandningsprov regelmässigt skall kunna användas som bevismedel i trafiknykterhetsmål.   1 4 §'TBL föreslås därför' införandet av ett nytt


 


brottsrekvisit som avser alkoholkoncentration i utandningsluften och som     1988/89:JuU27 skall motsvara det som redan finns om alkoholkoncentration i blodet.

I motion Jul5 yrkas avslag på regeringens förslag i den här delen. Motionärerna förordar att regeringen i stället får i uppdrag att genomföra en försöksverksamhet med utandningsprov som bevismedel vid trafiknykter­hetsbrott. I motiveringen till motionen åberopas att förslaget inte är tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt.

I motionerna Ju620, Ju625 och Ju639 föreslås att det införs möjlighet att använda alkoholutandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott.

I proposifionen redovisar justitieministern (s. 16) att rikspolisstyrelsen, referensgruppen och de samrådande myndigheterna har funnit att alkohol­utandningsprov inom det aktuella analyssystemet med åtföljande kontroll­funktioner uppfyller de rättssäkerhetskrav som rimligen kan ställas och att en mycket stor majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt att alkoholutand­ningsprov godtas som bevismedel i mål om trafiknykterhetsbrott.

För egen del konstaterar justitieministern (s. 17) att alkoholutandnings­prov måste anses svara väl mot vad hänsynen till rättssäkerheten fordrar och att det enligt hennes mening därför är angeläget att göra de lagändringar som behövs för att alkoholutandningsprov generellt skall kunna tillmätas ett avgörande bevisvärde i mål om trafiknykterhetsbrott.

Beträffande tillförlitligheten av ett sådant system framhåller justitieminis­tern (s. 18) att det med en lagstiftning som tar sikte på alkoholkoncentratio­nen i utandningsluften givetvis är viktigt att provtagning och analys utförs med en så tillförlitlig utrustning och på ett så omsorgsfullt sätt att tvekan inte behöver råda om analysens kvalitet. De kravspecifikationer och kvalitetssäk­ringssystem samt de föreskrifter för provtagning som har presenterats i rikspolisstyrelsens rapport fyller enligt justifieministern högt ställda krav i detta hänseende.

Utskottet vill för sin del först konstatera att metoden med alkoholutand­ningsprov har stora fördelar jämfört med den hittillsvarande metoden med blodprov, där förfarandet med provtagning och analys ofta är tidsödande med följd att analysresultatet i regel föreligger först efter några dagar.

Vidare anser utskottet i likhet med justitieministern att det inte minst från förebyggande synpunkt är angeläget med alkoholutandningsprov som ett regelmässigt bevismedel i mål om ansvar för trafiknykterhetsbrott. Utskottet delar även uppfattningen att regeringsförslaget väl motsvarar de rättssäker­hetskrav som bör ställas. Inte heller mot den lagtekniska utformningen av förslaget har utskottet något att erinra. Utskottet ställer sig således bakom förslaget i den här delen och avstyrker bifall till motion Jul5. Utskottets ställningstagande innebär ett tillgodoseende av önskemålen i mofionerna Ju620, Ju628 och Ju635.

Rutinmässiga alkoholutandningsprov

Enligt lagen om alkoholutandningsprov får alkoholutandningsprov tas rutinmässigt bl.a. om en förare av ett motorfordon stoppas vid en i förväg beordrad trafikkontroll (2 § första stycket 1). Med "en i förväg beordrad trafikkontroll" avses en kontroll som är beordrad av lägst en kommissarie


 


eller en polisinspektör som är chef för avdelning (prop. 1975/76:162 s. 24).     1988/89:JuU27 Enligt rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd skall kontrollen vara beordrad av lägst en kommissarie och vara upptagen i månads- eller veckoplan eller motsvarande.(RPS FS 1987:24, FAP 333-1).

I propositionen föreslås (s. 20-22) att det för rutinmässiga alkoholutand­
ningsprov inte längre skall krävas att trafikkontrollen skall vara beordrad i
förväg. Enligt vad justitieministern uttalar i propositionen skall det dock vara
en förutsättning att beslut om sådan kontroll har fattats av den som har eller
upprätthåller tjänst som lägst inspektör.och leder yttre polisverksamhet.
Vidare innebär förslaget att den typ av prov som får tas på föråre utan att
misstanke om brott föreligger inskränks till sådana prov som kan tas utan
dröjsmål och endast anger om eventuell alkoholkoncentration överstiger
visst gränsvärde.
                                                                       .,          ,

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag i den här delen.

Övrigt

Utöver vad som anförts i det föregående har utskottet inget att anföra med anledning av propositionen eller motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1.            beträffande alkoholutandningsprov som bevismedel

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:Jul5 och med anledning av motionerna 1987/88:Ju620 i denna del (yrkande 2), 1988/89:Ju625 i denna del (yrkande 3) och 1988/89:Ju639 antar de i proposition 1988/89:118 framlagda förslagen till

dels lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, dels lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192),

2.            beträffande rutinmässiga alkoholutandningsprov

att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov.

Stockholm den 16 maj 1989 På jusfitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark (s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Göthe Knutson (m), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (vpk), Kent Lundgren (mp), Sigrid Bolkéus (s), Göran Ericsson (m) och Jan Andersson (s):


 


Reservation                                                 . .i988/89:JuU27

Alkoholutandningsprov som bevismedel (mom. 1) .

Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med 'T propositio­nen" och slutar med "och Ju635" bort ha följande lydelse:  

Beträffande tillförlitligheten av. ett system med alkoholutandningsprov framhåller justitieministern (s. 18)attdet meden lagstiftning som tar sikte på alkoholkoncentrationen i utandningsluften givetvis är viktigt att provtagning och analys utförs med en så tillförlitlig utrustning och på ett så omsorgsfullt sätt att tvekan inte behöver råda om analysens kvalitet., De kravspecifikatio­ner och kvalitetssäkringssystem samt de föreskrifter för provtagning som har presenterats i rikspolisstyrelsens rapport fyller enligt justitieministern högt ställda krav i detta hänseende.

Utskottet vill för sin del först konstatera att metoden med alkoholutand­ningsprov i och för sig har stora fördelar jämfört med den hittillsvarande metoden med blodprov, där förfarandet med provtagning och analys ofta är tidsödande med följd att analysresultatet i regel föreligger först efter några dagar. Vidare anser utskottet i likhet med justitieministern att det inte minst från förebyggande synpunkt är angeläget med alkoholutandningsprov som ett regelmässigt bevismedel i mål om ansvar för trafiknykterhetsbrott.

Vad därefter närmare gäller frågan om regeringsförslaget kan anses motsvara de rättssäkerhetskrav som bör ställas vill utskottet anföra föl­jande.

Ett par remissinstanser har gjort invändningar mot förslaget som det enligt utskottets mening inte kan bortses ifrån. Sålunda har Svenska läkaresälbka- . pet avstyrkt förslaget om införande av alkoholutandningsprov som bevisme­del med hän visning till att resultaten i en undersökning om sambandet mellan blod- och luftalkoholhalt - som har åberopats i rapporten - är sådana att de är oacceptabla från rättssäkerhetssynpunkt. En liknande invändning har fram­förts också av Sveriges advokatsamfund som därvid uttryckt att frågan om alkoholutandningsprov över huvud taget inte är tillräckligt utredd med hänsyn till rättssäkerheten. Även överåklagaren vid regionåklagarmyndighe­ten i Jönköping har avstyrkt med hänvisning till rättssäkerhetsskäl och i stället förordat att försöksverksamheten med en parallell användning av blodprov och alkoholutandningsprov inom vissa områden bör fortsätta innan definitiv ställning tas till en övergång till ett annat system.

Utskottet delar de synpunkter som kommit fill uttryck i de nu redovisade remissvaren och avstyrker bifall till regeringens förslag i den här delen. I linje med vad som förordas i motion Jul5 anser utskottet att i stället en försöksverksamhet bör ske inom några få försöksområden. En sådan försöksverksamhet kan förslagsvis pågå under två år, varefter en utvärdering görs.

Det får ankomma på regeringen att initiera öch vidta de åtgärder beträffande bl.a. författningsreglering och anvisningar som krävs för denna försöksverksamhet. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jul5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets


 


ställningstagande innebär att yrkandena i motionerna Ju620, Ju628 och    1988/89:JuU27 Ju635 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande alkoholutandningsprov som bevismedel att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jul5 dels avslår motionerna  1987/88:Ju620 i denna del  (yrkande 2), 1988/89:Ju625 i denna del (yrkande 3) och 1988/89:Ju63 samt de i proposition 1988/89:118 framlagda förslagen till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott och lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192),

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om försöksverksamhet med alkoholutandningsprov.


10