Justitieutskottets betänkande
1988/89:JuU27
Ändring i trafikbrottslagen, m.m.
1988/89 JuU27
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om ändringar i trafiknykterhetslagstiftningen samt ett par motioner med anknytning till förslaget. De föreslagna ändringarna innebär att det vid sidan av nuvarande promillegränser för alkoholhalt i blodet införs ett särskilt straffansvar som grundas på alkoholkoncentrationen i utandningsluften. Vidare föreslås att polisen skall få vidgade möjligheter att genomföra rutinmässiga alkohol-utandningsprov på trafikanter.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag.
Till betänkandet har fogats en reservation (m) i vilken yrkas avslag på förslaget om alkoholutandningsprov som bevismedel och förordas i stället en försöksverksamhet.
Propositionen m.m.
I proposition 1988/89:118 har regeringen (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till
1. lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,
2. lag om ändring i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov,
3. lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192). Förslagen har granskats av lagrådet. Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 6.
I samband med propositionen behandlar utskottet dels två yrkanden i en med anledning av propositionen väckt motion, dels tre yrkanden i motioner från allmänna motionstiden åren 1988 och 1989. Motionsyrkandena redovisas på s. 5.
Lagförslagen har följande lydelse.
1 Riksdagen 1988/89. 7saml. Nr27
1 Förslag till 1988/89:JuU27
Lag om ändring i lagen (1951:649) om straff for vissa trafikbrott
Härigenom föreskrivs atl 4 § I och 2 mom. lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
1 mom.'
Den som vid förande av motordrivet fordon eller spårvagn
varit så påverkad av starka drycker, att det kan antagas, all han icke på
betryggande sätt kunnat föra fordonet eller spårvagnen, dömes för rattfyl
leri till fängelse i högst ett år eller, där omständighetema är mildrande, till
böter, dock lägst ljugofem dagsböter.
Till samma straff dömes föraren, om han av annat bemsningsmedel var så påverkad som nyss sagts.
Den som fört motordrivet fordon Den som fört motordrivet fordon
eller spårvagn efter atl ha förtärt eller spårvagn efter att ha förtärt
starka drycker i sådan mängd alt starka drycker i sådan mängd atl
alkoholkoncentrationen / hans blod alkoholkoncentrationen under eller
under eller efter färden uppgick till efter färden uppgick till minst 1,5
1,5 promille eller däröver, skall an- promille / hans blod eller 0.75 mif
ses ha varit så påverkad av starka ligram per liter i hans utandnings-
drycker under färden, som i första luft, skall anses ha varit så påverkad
stycket sägs. av starka drycker under färden,
som i första stycket sägs.
2 mom.
Är det ej styrkt, atl föra- 2 mom. Är det inte styrkt, all
re av motordrivet fordon eller spår- förare av motordrivet
fordon eller
vagn var så påverkad, som i 1 spårvagn var så påverkad, som i I
mom. första stycket sägs, men har mom. första stycket sägs eller hade
han fört fordonet eller spårvagnen sådan alkoholkoncentration som
efter all ha förtärt starka drycker i anges i I mom. tredje
stycket, men
sådan mängd att alkoholkoncenlra- har han fört fordonet eller spår-
tionen / hans blod under eller efter vagnen efter att ha
förtärt starka
färden uppgick till 0,5 men ej tid drycker i sådan mängd att alkohol-
1.5 promille, dömes till böter, dock koncentrationen under
eller efter
lägst tio dagsböter, eller fängelse i färden uppgick till
0,5 promille /
högst sex månader. hans blod eller 0.25 milligram per
liter i hans utandningsluft, döms till böter, dock lägst tio dagsböter, eller fängelse i högst sex månader.
3 mom. Vad som sägs i I mom. tredje stycket och 2
mom. gäller ej
förare av motordrivet fordon, som är avsett atl föras av gående.
Bestämmelserna i 1 och 2 mom. gäller inte om förandel av fordonet ingår som ett led i en vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning till vilken tillstånd har lämnats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
' Senaste lydelse 1978:92. Senaste lydelse 1978:92. Senaste lydelse 1987:281.
2 Förslag till 1988/89: JuU27
Lag om ändring i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov
Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§'
Alkoholutandningsprov får ru- Alkoholutandningsprov får m-
tmmässigt JÖretagas på tinmässigt7ai på
1. förare av motordrivet fordon 1. förare av motordrivet fordon som stoppas vid i förväg beordrad som stoppas vid beordrad irafik-trafikkontroll, kontroll,
2. den som kan antagas under förande av motordrivet fordon ha, med eller utan skuld, haft del i uppkomsten av trafikolycka,
3. den som kan misstänkas för all under förande åv motordrivet fordon ha begått brott enligt 1—3 §§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller sådan enligt vägtrafikkungörelsen (1972:603) straffbelagd förseelse som avser
a. färdhaslighet,
b. skyldighet all stanna fordon,
c. skyldighet att ha
föreskriven lykta eller strålkastare länd.
Bestämmelserna i första stycket om förare av motordrivet fordon gäller i
tillämpliga delar även förare av maskindrivet spårfordon på järnväg, tunnelbana eller spårväg. De gäller ej förare av maskindrivet fordon, som är avsett att föras av gående.
3§
Alkoholutandningsprovyc)>e/a.ge.? Alkoholutandningsprov tas av
av polisman. Provtagningen skall polisman. Provtagningen skall ske
ske på ett på sätt som ej utsätter på ett sätt som inte utsätter den på
den på vilken provet företages för vilken provet tas för allmän upp-
allmän uppmärksamhet. Om sär- märksamhet. Om särskilda skäl
skilda skäl e/Toran/é-cer annat, skall inte ger anledning till något annat,
provet Jöretagas i täckt fordon eller skall provet tas i läckt fordon eller
inomhus i avskilt mm. inomhus i avskilt rum.
Alkoholutandningsprov enligt Alkoholutandningsprov enligt
2 § får företagas
endast på eller i 2 § får tas endast på eller i nära
nära anslutning till den plats där anslutning till den plats, där kon-
kontrollen eller polisingripandet trollen eller polisingripandet äger
äger rum. rum. För sådant prov får endast an-
vändas, instrument som kan brukas utan dröjsmål och som bara anger om eventuell alkoholkoncentration överstiger visst gränsvärde.
Denna lag träder i kraft den I juli 1989.
' Senaste lydelse 1985:196.
1 * Riksdagen 1988/89. 7saml. Nr27
3 Förslag till
Lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192)
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 2 § järnvägstrafiklageri (1985:192) skall ha följande lydelse.
1988/89:JuU27
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 kap.
'2§
Om någon har fört ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana och därvid har varit så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel att det måste antas att han inte kunde föra fordonet på betryggande sätt, skall han dömas till fängelse i högst ett år eller, om omständigheterna är mildrande, till böter.
Den som har fört ett sådant maskindrivet spårfordon som avses i första stycket efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen ; hans blod under eller efter färden uppgick till 1,5 promille eller däröver, skall anses ha varit så påverkad under färden som anges i första stycket. Är del inte styrkt att iden som har fört ett sådant maskindrivet spårfordon som avses i första stycket har varit så påverkad som anges där, men har han fört fordonet efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd alt alkoholkoncentrationen / hans blod under eller ef ter färden uppgick till 0,5 men inte 1,5 promille, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. |
Den som har fört ett sådant maskindrivet spårfordon som avses i första stycket efter att hä förtärt al-' koholhalliga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgick till minst 1,5 promille / hans blod eller 0.75 milligram per liter i hans utandningsluft, skall anses ha varit så påverkad under färden som anges i första stycket.
Är det inte styrkt att den som har fört ett sådant maskindrivet spårfordon som avses i första stycket har varit så påverkad som anges där eder hade sådan alkoholkoncentration som anges i andra stycket, men har han fört fordonet efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgick till 0,5 promille ,/ hans blod eller 0,25 tnilligram per liter i hans utandningsluft, skall han dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.
Vad som sägs i första stycket gäller också den som i annat fall vid järnväg eller tunnelbana har fullgjort tjänst, i vilken ingår uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten, och därvid har varit så påyerkad av berusningsmedel alt det måste antas att han inte kunde utföra dessa uppgifter på betryggande sätt. '
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
Motionerna i988/89:JuU27
Motion väckt med anledning av propositionen
1988/89:Jul5 av Göthe Knutson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1988/89:118 vad gäller alkoholutandningsprov som bevismedel,
2. att riksdagen begär att regeringen skall genomföra försöksverksamhet i enlighet med motionens förslag.
Motioner från allmän motionstid
1987/88:Ju620 av Karin Israelsson m.fl. (c, fp) vari yrkas '
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
införande av ett
luftutandningsprov som ersättning av blodanalys när det gäller att fastställa
promillegränser vid trafikönykterhetsmisstanke.
1988/89:Ju625 av Anders Castberger m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen ■ ■
anförs om att luftutandningsprov företagna med särskild apparatur skall '
godkännas som bevisunderlag vid bestämmande av promillehalt, påföljd och
eventuellt övriga åtgärder, såsom körkortsåterkallelse m.m.
1988/89:Ju639 av Britta Sundin och Martin Segerstedt (båda s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utandningsprov bör få användas som bevismaterial vid trafiknykterhetsbrott.
Utskottet
Inledning
Bestämmelser om trafiknykterhetsbrotten finns i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (TBL). Kriminaliseringen är uppdelad på ett grövre brott, rattfylleri, och ett lindrigare som brukar kallas rattonykterhet.
Föraren av ett motordrivet fordon eller en spårvagn gör sig skyldig till rattfylleri om han är så påverkad av starka drycker eller annat berusningsmedel att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kunnat föra fordonet (1 mom. första och andra styckena). Den som fört motordrivet fordon efter att ha förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till 1,5 promille eller mer skall anses ha varit så påverkad att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kunnat föra fordonet (1 mom. tredje stycket).
Är det inte bevisat att en förare var så påverkad av starka drycker att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kunnat föra fordonet skall han dömas för rattonykterhet om han har fört fordonet (eller spårvagnen) efter att ha förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick till minst 0.5 men inte till 1,5 promille.
Straffet för rattfylleri är fängelse i högst ett år eller, om omständigheterna
är mildrande, böter, dock lägst 25 dagsböter. För rattonykterhet är straffet- 1988/89:JuU27 böter, dock lägst tio dagsböter, eller fängelse i högst sex månader.
Bestämmelser motsvarande dem i 4 § TBL finns för järnvägs- och tunnelbanetrafik i järnvägstrafiklagen (1985:192).:
Som bevisning i mål om trafiknykterhetsbrott åberopas regelmässigt blodprovsanalys. Blodprov tas i allmänhet med stöd av bestämmelserna om kroppsbesiktning i 28 kap. 12 § rättegångsbalken. I mål om ansvar för rattfylleri kan även annan bevisning åberopas, t.ex. vittnesuppgifter om förarens körsätt och uppträdande.
Bestämmelser om alkoholutandningsprov finns i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov. Lagen innehåller föreskrifter om sådan provtagning på bl.a. den som är skäligen misstänkt för trafiknykterhetsbrott och om rätt att i vissa fall genomföra rutinmässig provtagning på fordonsförare utan att det föreligger skälig misstanke om trafiknykterhetsbrott.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i 4 § TBL av innebörd att det vid sidan av de nuvarande reglerna om promillegränser för alkoholhalt i blodet vid rattfylleri och rattonykterhet införs ett särskilt straffansvar som grundas på alkoholkoncentrationen I utandningsluften. Därmed bhr det möjligt att mer regelmässigt använda alkoholutandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott. Som gräns för straffbar alkoholhalt i utandningsluften föreslås 0,25 resp. 0,75 milligram alkohol per liter utandningsluft, vilket motsvarar de promillegränser som nu finns för blodalkoholhalt vid rattonykterhet resp. rattfylleri. Motsvarande ändringar föreslås även i järnvägstrafiklagen.
I propositionen föreslås vidare att polisen skall få vidgade möjligheter att genomföra rutinmässiga alkoholutandningsprov på trafikanter.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1989.
Överväganden
Alkoholutandningsprov som bevismedel
År 1980 tillkallades en särskild utredare för att utreda möjligheterna att använda alkoholutandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott. I samband med att utredaren entledigades i oktober 1986 uppdrog regeringen åt rikspolisstyrelsen att slutföra utvecklingsarbetet i samråd med statens rättskemiska laboratorium och annan medicinsk expertis, brottsförebyggande rådet samt statens provningsanstalt. Samråd skulle också ske med en särskild referensgrupp. '
Rikspolisstyrelsen redovisade uppdraget i rapporten (RPS/Rapport 1987:10) Alkoholutandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott. I rapporten föreslogs att alkoholutandningsprov skall användas som bevismedel i rnål om trafiknykterhetsbrott. Rapporten remissbehandlades.
Med utgångspunkt i rapporten föreslås i propositionen (s. 15-20) att alkoholutandningsprov regelmässigt skall kunna användas som bevismedel i trafiknykterhetsmål. 1 4 §'TBL föreslås därför' införandet av ett nytt
brottsrekvisit som avser alkoholkoncentration i utandningsluften och som 1988/89:JuU27 skall motsvara det som redan finns om alkoholkoncentration i blodet.
I motion Jul5 yrkas avslag på regeringens förslag i den här delen. Motionärerna förordar att regeringen i stället får i uppdrag att genomföra en försöksverksamhet med utandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott. I motiveringen till motionen åberopas att förslaget inte är tillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt.
I motionerna Ju620, Ju625 och Ju639 föreslås att det införs möjlighet att använda alkoholutandningsprov som bevismedel vid trafiknykterhetsbrott.
I proposifionen redovisar justitieministern (s. 16) att rikspolisstyrelsen, referensgruppen och de samrådande myndigheterna har funnit att alkoholutandningsprov inom det aktuella analyssystemet med åtföljande kontrollfunktioner uppfyller de rättssäkerhetskrav som rimligen kan ställas och att en mycket stor majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt att alkoholutandningsprov godtas som bevismedel i mål om trafiknykterhetsbrott.
För egen del konstaterar justitieministern (s. 17) att alkoholutandningsprov måste anses svara väl mot vad hänsynen till rättssäkerheten fordrar och att det enligt hennes mening därför är angeläget att göra de lagändringar som behövs för att alkoholutandningsprov generellt skall kunna tillmätas ett avgörande bevisvärde i mål om trafiknykterhetsbrott.
Beträffande tillförlitligheten av ett sådant system framhåller justitieministern (s. 18) att det med en lagstiftning som tar sikte på alkoholkoncentrationen i utandningsluften givetvis är viktigt att provtagning och analys utförs med en så tillförlitlig utrustning och på ett så omsorgsfullt sätt att tvekan inte behöver råda om analysens kvalitet. De kravspecifikationer och kvalitetssäkringssystem samt de föreskrifter för provtagning som har presenterats i rikspolisstyrelsens rapport fyller enligt justifieministern högt ställda krav i detta hänseende.
Utskottet vill för sin del först konstatera att metoden med alkoholutandningsprov har stora fördelar jämfört med den hittillsvarande metoden med blodprov, där förfarandet med provtagning och analys ofta är tidsödande med följd att analysresultatet i regel föreligger först efter några dagar.
Vidare anser utskottet i likhet med justitieministern att det inte minst från förebyggande synpunkt är angeläget med alkoholutandningsprov som ett regelmässigt bevismedel i mål om ansvar för trafiknykterhetsbrott. Utskottet delar även uppfattningen att regeringsförslaget väl motsvarar de rättssäkerhetskrav som bör ställas. Inte heller mot den lagtekniska utformningen av förslaget har utskottet något att erinra. Utskottet ställer sig således bakom förslaget i den här delen och avstyrker bifall till motion Jul5. Utskottets ställningstagande innebär ett tillgodoseende av önskemålen i mofionerna Ju620, Ju628 och Ju635.
Rutinmässiga alkoholutandningsprov
Enligt lagen om alkoholutandningsprov får alkoholutandningsprov tas rutinmässigt bl.a. om en förare av ett motorfordon stoppas vid en i förväg beordrad trafikkontroll (2 § första stycket 1). Med "en i förväg beordrad trafikkontroll" avses en kontroll som är beordrad av lägst en kommissarie
eller en polisinspektör som är chef för avdelning (prop. 1975/76:162 s. 24). 1988/89:JuU27 Enligt rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd skall kontrollen vara beordrad av lägst en kommissarie och vara upptagen i månads- eller veckoplan eller motsvarande.(RPS FS 1987:24, FAP 333-1).
I propositionen föreslås (s. 20-22) att det för
rutinmässiga alkoholutand
ningsprov inte längre skall krävas att trafikkontrollen skall vara beordrad i
förväg. Enligt vad justitieministern uttalar i propositionen skall det dock
vara
en förutsättning att beslut om sådan kontroll har fattats av den som har eller
upprätthåller tjänst som lägst inspektör.och leder yttre polisverksamhet.
Vidare innebär förslaget att den typ av prov som får tas på föråre utan att
misstanke om brott föreligger inskränks till sådana prov som kan tas utan
dröjsmål och endast anger om eventuell alkoholkoncentration överstiger
visst gränsvärde. ., ,
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag i den här delen.
Övrigt
Utöver vad som anförts i det föregående har utskottet inget att anföra med anledning av propositionen eller motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande alkoholutandningsprov som bevismedel
att riksdagen med avslag på motion 1988/89:Jul5 och med anledning av motionerna 1987/88:Ju620 i denna del (yrkande 2), 1988/89:Ju625 i denna del (yrkande 3) och 1988/89:Ju639 antar de i proposition 1988/89:118 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, dels lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192),
2. beträffande rutinmässiga alkoholutandningsprov
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov.
Stockholm den 16 maj 1989 På jusfitieutskottets vägnar
Karin Ahrland
Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark (s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Göthe Knutson (m), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (vpk), Kent Lundgren (mp), Sigrid Bolkéus (s), Göran Ericsson (m) och Jan Andersson (s):
Reservation . .i988/89:JuU27
Alkoholutandningsprov som bevismedel (mom. 1) .
Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med 'T propositionen" och slutar med "och Ju635" bort ha följande lydelse: ■
Beträffande tillförlitligheten av. ett system med alkoholutandningsprov framhåller justitieministern (s. 18)attdet meden lagstiftning som tar sikte på alkoholkoncentrationen i utandningsluften givetvis är viktigt att provtagning och analys utförs med en så tillförlitlig utrustning och på ett så omsorgsfullt sätt att tvekan inte behöver råda om analysens kvalitet., De kravspecifikationer och kvalitetssäkringssystem samt de föreskrifter för provtagning som har presenterats i rikspolisstyrelsens rapport fyller enligt justitieministern högt ställda krav i detta hänseende.
Utskottet vill för sin del först konstatera att metoden med alkoholutandningsprov i och för sig har stora fördelar jämfört med den hittillsvarande metoden med blodprov, där förfarandet med provtagning och analys ofta är tidsödande med följd att analysresultatet i regel föreligger först efter några dagar. Vidare anser utskottet i likhet med justitieministern att det inte minst från förebyggande synpunkt är angeläget med alkoholutandningsprov som ett regelmässigt bevismedel i mål om ansvar för trafiknykterhetsbrott.
Vad därefter närmare gäller frågan om regeringsförslaget kan anses motsvara de rättssäkerhetskrav som bör ställas vill utskottet anföra följande.
Ett par remissinstanser har gjort invändningar mot förslaget som det enligt utskottets mening inte kan bortses ifrån. Sålunda har Svenska läkaresälbka- . pet avstyrkt förslaget om införande av alkoholutandningsprov som bevismedel med hän visning till att resultaten i en undersökning om sambandet mellan blod- och luftalkoholhalt - som har åberopats i rapporten - är sådana att de är oacceptabla från rättssäkerhetssynpunkt. En liknande invändning har framförts också av Sveriges advokatsamfund som därvid uttryckt att frågan om alkoholutandningsprov över huvud taget inte är tillräckligt utredd med hänsyn till rättssäkerheten. Även överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Jönköping har avstyrkt med hänvisning till rättssäkerhetsskäl och i stället förordat att försöksverksamheten med en parallell användning av blodprov och alkoholutandningsprov inom vissa områden bör fortsätta innan definitiv ställning tas till en övergång till ett annat system.
Utskottet delar de synpunkter som kommit fill uttryck i de nu redovisade remissvaren och avstyrker bifall till regeringens förslag i den här delen. I linje med vad som förordas i motion Jul5 anser utskottet att i stället en försöksverksamhet bör ske inom några få försöksområden. En sådan försöksverksamhet kan förslagsvis pågå under två år, varefter en utvärdering görs.
Det får ankomma på regeringen att initiera öch vidta de åtgärder beträffande bl.a. författningsreglering och anvisningar som krävs för denna försöksverksamhet. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jul5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets
ställningstagande innebär att yrkandena i motionerna Ju620, Ju628 och 1988/89:JuU27 Ju635 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande alkoholutandningsprov som bevismedel att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Jul5 dels avslår motionerna 1987/88:Ju620 i denna del (yrkande 2), 1988/89:Ju625 i denna del (yrkande 3) och 1988/89:Ju63 samt de i proposition 1988/89:118 framlagda förslagen till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott och lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192),
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om försöksverksamhet med alkoholutandningsprov.
10