Justitieutskottets betänkande 1988/89: JuU25

Vissa tvångsmedelsfrågor

Sammanfattning

I detta belänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om ändringar av bestämmelsemä om de straffprocessuella tvångsmedlen, främst beslag, husrannsakan och telefonavlyssning, jämte ett antal därtill anknytande motioner.

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömningar utom såvitt avser frågan om polismans rätt att själv fatta beslut om husrannsakan enligt rättegångsbalken. I det hänseendet förordar utskottet med anledning av en motion en förändrad ordning. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats reservationer i skilda hänseenden, bl.a. i fråga om tvångsingripanden i kyrkor (m, fp och mp) och polismans rätt alt besluta om husrannsakan (s).

Propositionen m.m.

I proposition 1988/89:124 har regeringen (justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål,

3. lag om ändring i lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall,

4. lag om ändring i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunema, förvallningsdomstolama och domslolama under krig eller krigsfara m. m.,

5. lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m. m.,

6. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 18.

I samband med propositionen behandlar utskottet dels de med anledning av propositionen väckta motionerna 1988/89: Ju 18 av Lars Ahlmark (m), l988/89:Jul9 av Karin Ahrland m.fl. (fp), 1988/89: Ju20 av Jan-Erik Wikström och Kerstin Ekman (båda fp), 1988/89: Ju21 av Lars Werner m.fl. (vpk), 1988/89:Ju22 av Hans Göran Franck och Magnus Persson (båda s), 1988/89: Ju23 av Roff Dahlberg m.fl. (m), 1988/89:Ju24 av

Riksdagen 1988/89. 7 sami Nr 25

1988/89 JuU25

1 Förslag till 1988/89:JuU25

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken

deb att nuvarande 27 kap. 16 § skall upphöra alt gälla,

deb att 24 kap. 1 och 3 §§, 25 kap. I §, 26 kap. 1 §, 27 kap. I och 7 §§, 28 kap. 13 §, 51 kap. 13 § samt mbriken till 27 kap. skall ha följande lydelse,

dels all i balken skall införas åtta nya paragrafer, 27 kap. 18 - 24 §§ samt 28 kap. 3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 kap. 1§' Den som på sannolika skäl är misstänkt för ett brott, för vilket är föreskrivet fängelse ett år eller däröver, får häktas, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet finns risk för atl han

1. avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff,

2. genom atl undanröja bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning eller

3. fortsätter sin brottsliga verksamhet.

Är för brottet inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, skall häktning ske, om det inte är uppenbart, att skäl till häktning saknas.

Häktning får ske endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Kan det antas att den misstänkte kommer att dömas endast till böter, får häktning inte ske.

3f _
Även den som endast är skäligen Även den som endast är skäligen
misstänkt för brott får, med den misstänkt för brott får, med den
begränsning som följer av 19 §, häk- begränsning som följer av 19 §, häk
tas, om tas, om

1. fömtsättningama för häktning 1. fömtsättningama för häktning i övrigt är uppfyllda enligt vad som i övrigt är uppfyllda enligt vad som sägs i 1 § första och tredje styckena sägs i I § första, tredje och fjärde eller 2 § och styckena eller 2 § och

2. det är av synnerlig vikt att han 2. det är av synnerlig vikt att han las i förvar i avvaktan på ytterligare las i förvar i avvaktan på ytterligare utredning om brottet. utredning om brottet.

Senaste lydelse 1987:1211. Senaste lydelse 1987:1211.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1988/89:JuU25

25 kap.

1 f

Är någon skäligen misstänkt för ett brott, på vilket fängelse kan följa, och finns del med hänsyn till brottels beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet risk för all han avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff, men finns del i övrigt inte anledning all anhålla eller häkta honom, får, om del är tillräckligt, i stället förbud meddelas honom all utan tillstånd lämna honom anvisad vistelseort (reseförbud) eller föreskrivas atl han på vissa lider skall anmäla sig hos anvisad polismyndighet (anmälningsskyldighet). Oberoende av brottets beskaffenhet får också reseförbud eller anmälningsskyldighet beslutas, om det finns risk för att den misstänkte genom att bege sig från riket undandrar sig lagföring eller straff.

Föreligger mot någon skäl till häktning eller anhållande men kan det antas att syftet därmed kan tillgodoses genom reseförbud eller anmälningsskyldighet, får beslut härom meddelas även i andra fall än som avses i första stycket.

Reseförbud eller anmälningsskyf dighet får åläggas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som den innebär för den misstänkte eller något annat motstående intresse.

26 kap.
1§

Är någon skäligen misstänkt för brott och kan det skäligen befaras, att han genom att avvika eller genom att undanskaffa egendom eller annorledes undandrager sig att betala böter, värdet av förverkad egendom, företagsbot eller annan ersättning till det allmänna eller skadestånd eller annan ersättning till målsägande, som kan antagas komma all på gmnd av brottet ådömas honom, får förordnas om kvarstad på så mycket av hans egendom alt fordringen kan antas bli täckt vid utmätning.

Kvarstad får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller . något annat motstående intresse.

27 kap.

Om beslag Om beslag, hemlig teleavlyssning

m.m.

1§

Föremål, som skäligen kan antagas äga betydelse för utredning om brott eller vara genom brott någon avhänt eller på gmnd av brott förverkat, må tagas i beslag.

Vad i detta kapitel stadgas om föremål gälle ock, i den mån ej annat är föreskrivet, om skriftlig handling.

' Senaste lydelse 1987:1211. " Senaste lydelse 1986:120.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1988/89:JuU25

Tvångsmedel enligt detta kapitel får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.

7 §5

Då rätten förordnar om beslag eller fastställer verkställt beslag, skall, om ej åtal redan väckts, rätlen utsätta den tid, inom vilken åtal skall väckas. Denna må ej bestämmas längre, än som finnes oundgängligen erforderligt.

I annat fall än som avses i första I annat fall än som avses i första stycket skall åtal väckas inom en stycket skall åtal väckas inom en månad, sedan beslaget verkställdes, månad från det att beslaget verk-om ej den beslagtagna egendomens ställdes, om inte den beslagtagna värde understiger tvåtusen kronor. egendomens värde understiger en

tiondel av det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde då beslaget verkställdes.

Finnes lid, som avses i första eller andra stycket, otillräcklig, må rätten om framställning därom göres före lidens utgång, medgiva förlängning av liden.

18§

Hemlig teleavlyssning innebär att samtal eller andra telemeddelan-den, som befordras av televerket tid eller från en viss telefonapparat eller annan teleanläggning, i hemlighet avlyssnas eller upptas genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet.

Hemlig teleavlyssning får användas vid förundersökning angående

1. brott för vilket inte är föreskri
vet lindrigare straff än fängelse i två
år eller

2. försök, förberedelse eller
stämpUng tid sådant brott, om så
dan gärning är belagd med straff.

19§

Hemlig teleövervakning innebär att uppgifter i hemlighet lämnas av televerket om samtal eller andra te-lemeddelanden som har expedierats eller beställts tid eller från en viss telefonapparat eller annan teleanläggning eller att en sådan anläggning avstängs för samtal eller med-

' Senaste lydelse 1986:1010.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1988/89:JuU25

delanden.

Hemlig teleövervakning får användas vid förundersökning angående

1. brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader,

2. brott enligt I § narkotikastrafflagen (1968:64) eller sådant brott enligt I§ lagen (1960:418) om straff för varusmuggling som avser narkotika eller

3. försök, förberedelse eller
StämpUng till brott för vilket inte är
föreskrivet lindrigare straffan fäng
else i två år, om sådan gärning är
belagd med straff.

20 §

Hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning får ske endast om någon är skäligen misstänkt för brottet och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. Åtgärden får endast avse telefonapparat eller annan teleanläggning som innehas ef ler annars kan antas komma att användas av den misstänkte.

21 §

Frågor om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning prövas av rätten på ansökan av åklagaren.

Tillstånd skall meddelas att gälla för viss tid och anläggning. Tiden får inte bestämmas längre än nödvändigt och får inte överstiga en månad från dagen för beslutet.

22 §

Hemlig teleavlyssning får ej ske av telefonsamtal eller andra tele-meddelanden mellan den misstänkte och hans försvarare. Om det framkommer under avlyssningen att det är fråga om ett sådant samtal eller meddelande, skall avlyssningen avbrytas.

Upptagningar och uppteckningar skall, i den mån de omfattas avförbudet, omedelbart förstöras.

23 §

Om det inte längre finns skäl för ett beslut om hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning. skall

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1988/89:JuU25

åklagaren eller rätten omedelbart häva beslutet.

24 §

En upptagning eller uppteckning som gjorts vid hemlig teleavlyssning skad granskas snarast möjligt. Ifråga om sådan granskning tillämpas 12 § första stycket.

Upptagningar och uppteckningar skall, i de delar de är av betydelse från utredningssynpunkt, bevaras tid dess förundersökningen nedlagts eller avslutats eller, om åtal väckts, målet avgjorts slutligt. De skad därefter förstöras.

28 kap. 3a§

Husrannsakan får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.

13 r
Beträffande kroppsvisitation och Beträffande kroppsvisitation och
kroppsbesiktning gälle i tillämpliga kroppsbesiktning skad i tillämpliga
delar vad i 4, 8 och 9 §§ är stadgat delar gälla vad i 5 a, 4, 8 och 9 §§ är
om husrannsakan. Är fara i dröjs- föreskrivet om husrannsakan. Är
mål, må åtgärd, som nu sagts, be- fara i dröjsmål, får kroppsvisitation
slutas av polisman. och kroppsbesiktning beslutas av

polisman.

Förrättning, som är av mera väsentlig omfattning, skall verkställas inomhus och i avskilt mm. Verkslälles den av annan än läkare, skall såvitt möjligt ett av förrätlningsmannen anmodat trovärdigt vittne närvara. Blodprov må ej lagas av annan än läkare eller legitimerad sjuksköterska. Annan mera ingående undersökning må ulföras endast av läkare.

Beträffande kvinnor får kroppsvisitation inte verkställas eller bevittnas av annan än kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska. Detsamma gäller kroppsbesiktning och annan undersökning vid kroppsbesiktning än tagande av blodprov.

51 kap. 13 § Så snart målets beredande avslutats, skall hovrätten bestämma lid för huvudförhandlingen. För behandling av rättegångsfrågor eller sådana delar av saken som får avgöras särskilt får huvudförhandling sällas ut, trots all målet i övrigt inte är färdigt för huvudförhandling.

Senaste lydelse 1981:1294. Senaste lydelse 1987:1211.

Är den tilltalade häktad, skall huvudförhandling hållas inom två veckor efter utgången av den tid som anges i 2 §, om det inte till följd av åtgärder som avses i 11 § eller andra omständigheter är nödvändigt med längre uppskov. Har den tilltalade häktats efter utgången av den lid som anges i 2 §, skall tiden räknas från den dag han häktades.

Är den tilltalade häktad, skall huvudförhandling hållas inom fyra veckor efter utgången av den tid som anges i 2 §, om det inte till följd av åtgärder som avses i 11 § eller andra omständigheter är nödvändigt med längre uppskov. Har den tilltalade häktats efter utgången av den lid som anges i 2 §, skall liden räknas från den dag han häktades.

5§'

Tillstånd enligt 27 kap. 16 § Tillstånd enligt 27 kap. rätte-

gångsbalken till hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning får meddelas, även om brottet inte omfattas av 27 kap. 18 eller 19§ rättegångsbalken.

rättegångsbalken till avhörande av telefonsamtal må meddelas, ändå att för brottet är stadgat lindrigare straffan fängelse i två år.

Finnes det vara av synnerlig vikt för utredningen, att expedieringen av samtal tid och från telefonapparat, som innehaves av den som skäligen misstankes för brottet eller ef jest kan antagas komma att begagnas av honom, inställes ellerfördrö-jes eller att telefonapparaten av-stänges för samtal eller att uppgift från telefonanstaU lämnas å samtal, som expedierats eller beställts tid och från nämnda telefonapparat, äge rätten, på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren, meddela tillstånd tid sådan åtgärd.

Kan det befaras att inhämtande av rättens tillstånd till hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning skulle medföra sådan fördröjning eller annan olägenhet, som är av väsentlig betydelse för utredningen, är tillstånd tdl åtgärden ges av åklagaren.

Giltighetstiden för tillstånd tid avhörande av telefonsamtal eller tid åtgärd som avses i andra stycket må bestämmas till högst en månad från den dag, då tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare.

Kan det befaras att inhämtande av rättens tillstånd till avhörande av telefonsamtal eller tid åtgärd som avses i andra stycket skulle medföra sådan tidsutdräkt eller annan olägenhet, som är av väsentlig betydelse för utredningen, må förordnande om åtgärden meddelas av undersökningsledaren eller åklagaren.

Denna lag träder i kraft den I september 1989.

' Senaste lydelse 1964:219.

Föreslagen lydelse

För ändamål som avses i 2 § första stycket får rätten, om det finns synnerliga skäl, meddela polismyndighet tillstånd enligt 27 kap. rättegångsbalken tdl hemlig teleavlyssning mot utlänning som avses i 1 §.

Nuvarande lydelse

3§

För ändamål som avses i 2 § första stycket kan rätten, om synnerliga skäl föreligger, meddela polismyndighet tillstånd att taga del av samtal till och från telefonapparat, som innehaves eller eljest kan antagas komma att begagnas av utlänning som avses i I §.

Rätten kan för ändamål som avses i 2 § första stycket, om synnerliga skäl föreligger, även meddela polismyndighet tillstånd att närmare undersöka, öppna eller granska post- eller lelegrafförsändelse, brev, annan sluten handling eller paket som har ställts till eller avsänts från utlänning, som avses i 1 §, och som påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som finns hos post-, telegraf-, jämvägs- eller annan befordringsanstall.

I tillstånd som avses i andra stycket kan rätten förordna, att i tillståndet avsedd försändelse, som ankommer till befordringsanstall, skall kvarhållas till dess den närmare undersökts, öppnats eller granskats. Förordnandet skall innehålla underrättelse atl meddelande om åtgärden ej får utan tillstånd av den som har begärt åtgärden lämnas avsändaren, mottagaren eller annan.

Tillstånd som avses i 3 § skall meddelas atl gälla viss lid ej överstigande en månad. Tiden räknas, vid tillstånd till telefonavlyssning från den dag tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare och i övriga fall från den dag tillståndet meddelades.

Fråga om tillstånd prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av rikspolisstyrelsen. Rättens avgörande sker genom slutligt beslut. Sådant beslut går omedelbart i verkställighet. I fråga om förfarandet äger i övrigt bestämmelsemä i rättegångsbalken om förfarandet vid rättens prövning av fråga som under förundersökning i brottmål uppkommit om åtgärd enligt 27 kap. 16 § nämnda balk motsvarande tillämpning.

4§

Tillstånd som avses i 3 § skall meddelas att gälla viss tid, ej överr stigande en månad, från den dag tillståndet meddelades.

. Fråga om tillstånd prövas av Slockhoms tingsrätt på yrkande av rikspolisstyrelsen. Rättens avgörande sker genom slutligt beslut. Sådant beslut går omedelbart i verkställighet. I fråga om förfarandet tillämpas i övrigt bestämmelserna i rättegångsbalken om förfarandet vid rättens prövning av fråga om hemlig teleavlyssning enligt 27 kap. rättegångsbalken.

5§

Uppteckning som äger rum vid telefonavlyssning får ej granskas av annan än rätten, rikspolisstyrelsen, polismyndighet eller åklagare. Innehåller uppteckningen något som ej är av betydelse för del ändamål som föranlett avlyssningen, skall den i sådan del efter granskningen omedelbart förstöras.

En upptagning eller uppteckning som gjorts vid hemlig teleavlyssning skad granskas snarast möjligt. Granskningen får inte utföras av annan än rätten, riksspolisstyrelsen, polismyndighet eller åklagare. Innehåller upptagningen eller uppteckningen något som inte är av betydelse för det ändamål som föranlett avlyssningen, skall den i denna del omedelbart förstöras efter granskningen.

Försändelse eller annan handling som omfattas av tillstånd enligt 3 § får ej närmare undersökas, öppnas eller granskas av annan än rätten, rikspolisstyrelsen, polismyndighet eller åklagare. Handling varom här är fråga skall undersökas snarast möjligt. När undersökningen har slutförts, skall försändelse som finns hos befordringsanstall tillställas den till vilken försändelsen är ställd och annan handling återlämnas till den hos vilken handlingen påträffats, om ej beslag sker enligt därom gällande bestämmelser.

28 i

Om det är av synnerlig vikt för utredningen av ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i två år eller mer, får rätten beträffande en telefonapparat, som innehas av den som är skäligen misstänkt för brottet eller som kan komma att användas av honom, tillåta att samtalför-hindras eller fördröjs, att anslutningen stängs avför samtal eller att televerket lämnar uppgift om samtal tdl eller från apparaten. Sådant tillstånd meddelas på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren. Det får gälla för högst en månad från den dag då tillståndet def gavs behörig befattningshavare hos televerket. Samma tid gäller för tidstånd enligt 27 kap. 16 § rättegångsbalken tid avlyssning av telefonsam-tai

Kan det befaras att det skulle medföra en sådan fördröjning eller annan olägenhet som är av väsentlig betydelse för utredningen ifad rättens tillstånd skall inhämtas enUgt första stycket, får åtgärden beslutas av undersökningsledaren ef ler åklagaren. Detsamma gäller kvarhållande av försändelse enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken. / det fallet skall anmälan som avses i tredje stycket i nämnda paragraf göras hos den som har fallat beslutet. Denne skall pröva beslagsfrågan.

Kan det befaras all inhämtande av rättens tillstånd till hemlig teleavlyssning eller hemlig teleövervakning enligt 27 kap. 18 eller 19 § rättegångsbalken eller kvarhållande av försändelse enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken skulle medföra sådan fördröjning eller annan olägen-hel som är av väsentlig betydelse för utredningen, får åtgärden beslutas av åklagaren. I fråga om kvarhållande av försändelse enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken får åtgärden även beslutas av undersökningsledaren. Anmälan som avses i tredje stycket i nämnda paragraf skad göras hos den som har fattat beslutet. Denne skall pröva beslagsfrågan.

5 Förslag till 1988/89:JuU25

Lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m. m.

Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1988:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Om värdet av beslagtagen egen- Om värdet av beslaglagen egendom uppskattas till mindre än två- dom uppskattas till mindre än en tusen kronor, får åklagaren pröva tiondel av det basbelopp enligt lagen frågan om förverkande. Ett beslut (1962:381) om allmän försäkring om förverkande skall meddelas som gällde då beslaget verkställdes, skriftligen. Den från vilken beslaget får åklagaren pröva frågan om har skett får hos åklagaren anmäla förverkande. Ett beslut om förver-missnöje med förverkandebeslutet kände skall meddelas skriftligen, inom en månad från det han fick Den från vilken beslaget har skett del av det. I fall som anges i 3 § får hos åklagaren anmäla missnöje första stycket får beslutet delges ge- med förverkandebeslutet inom en nom att del anslås på rättens kansli, månad från det han fick del av det.

I fall som anges i 3 § första stycket får beslutet delges genom att det anslås på rättens kansli.

Anmäls missnöje, skall beslutet om förverkande inte vidare gälla. Om beslaget inte hävs, skall åklagaren väcka talan om egendomens förverkande. Har detta inte skett inom en månad från det anmälan kom in till åklagaren, skall beslaget gå åter.

Denna lag träder i kraft den I september 1989.

6 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 kap.

1§ Atl friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen alt meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1 - 8, saml 5 § 1 och 3 samma förordning. De fall av uppsåtligt åsidosättande av lystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av

1988/89:JuU25

Motionerna 1988/89: JuU25

Motioner väckta med anledning av propositionen

1988/89: Ju 18 av Lars Ahlmark (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om lag rörande återlämnande av fotokopior i enlighet med vad i motionen anförts.

1988/89: Ju 19 av Karin Ahriand m. fl. (fp) vari yrkas

1. all riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödrällens innebörd,

2. all riksdagen som sin meningger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsall förbud mot huggning.

1988/89: Ju20 av Jan-Erik Wikström och Kerstin Ekman (båda fp) vari yrkas all riksdagen hos regeringen begär förslag till införande av regler om Ivångsingripanden i kyrkolokaler i enlighet med vad som anförs i motionen.

1988/89: Ju21 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag all hemlig teleavlyssning och
-övervakning skall kunna användas också vid misstanke om försök, förbe
redelse och stämpling till brott,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om s. k. offentligt ombud vid tvångsmedelsanvändning i enlighet med vad som anförs i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur s. k. överskottsinformation vid tvångsmedelsanvändning får hanteras.

1988/89: Ju22 av Hans Göran Franck och Magnus Persson (båda s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anges om anvisningar om utnyttjande av s. k. överskottsinformation,

2. atl riksdagen beslutar att förslaget till ändring av 27 kap. 18 § RB utformas i enlighet med vad som anges i motionen såvitt avser teleavlyssning i fråga om försök, förberedelse och stämpling till brott,

3. att riksdagen som sin meningger regeringen till känna all reglerna för hemlig teleövervakning bör överen;5stämma med reglema för hemlig teleavlyssning,

4. atl riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder som tillvaratar den misstänktes intressen vid tvångsmedelsanvändning i enlighet med vad som anges i motionen.

1988/89: Ju23 av Rolf Dahlberg m. fl. (m) vari yrkas all riksdagen beslutar atl polismans rätt att själv falla beslut om husrannsakan enligt rättegångsbalken inskränks till fall då fara är i dröjsmål.

1988/89: Ju24 av Torgny Larsson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vissa polisingripanden i kyrkolokaler.

1988/89: Ju25 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c) vari yrkas 16

1. alt riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 1988/89:JuU25
anförts om utredning och lagstiftning om nödrätt,

2. all riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning och lagstiftning om bandning av telefonsamtal.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1988

1987/88: Ju607 av Jan-Erik Wikström och Bengt Harding Olson (båda fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av brottsbalken och rättegångsbalken all förstärkning sker av kyrkofriden.

l987/88:Ju62l av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kyrkofrid.

1987/88: Ju719 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att möjligheterna till beslag i brottmål vidgas.

Utskottet Inledning

Den år 1978 tillsatta Ivångsmedelskommittén (Ju 1978:06; dir. 1978:57 och 1981:10), med uppgift att se över tvångsmedelsregleringen vid fömn-dersökning i brottmål m.m., avlämnade år 1981 delbetänkandet (Ds Ju 1981:22) Hemlig avlyssning m.m. Kommittén avlämnade år 1984 sill slutbetänkande (SOU 1984:54) Tvångsmedel - Anonymitet - Integritet.

År 1982 tillsattes narkotikakommissionen (S 1982:09; dir. 1982:100) för att lämna förslag om samordnade insatser mot narkolikamissbmkel. Kommissionen avlämnade år 1983 promemorian (PM nr 5) Polisens insatser mot narkotikan vari behandlas bl. a. frågor om telefonavlyssning.

År 1985 tillkallades en särskild utredare för att se över lagen (1977:20) om TV-övervakning. Utredaren redovisade sill arbete i betänkandet (SOU 1987:74) Oplisk-eleklronisk övervakning.

Regeringen uppdrog år 1987 åt juslitiekanslem att undersöka tillämpningen av bestämmelsemä i 28 kap. 5 § rättegångsbalken (RB) om polismans rätt atl besluta om husrannsakan. I april 1988 redovisade juslitiekanslem sitt arbete.

I mars 1987 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommission (Edenman-kommissionen) för all genomföra ett fortsall granskningsarbele med anledning av mordet på statsminister Olof Palme. Kommissionen avlämnade sin rapport (SOU 1988:18) i april 1988.

Till gmnd för större delen av förslagen i propositionen ligger ovan
nämnda betänkanden och rapporter samt remissbehandlingen av dessa.
Underlaget i övrigt utgörs av en skrivelse i maj 1988 från Svenska Ekume
niska nämnden om polisingripanden i kyrkor samt en skrivelse i november
1988 från presidenterna i rikets hovrätter angående tidsfristen för att hålla
huvudförhandling i hovrätt i brottmål där den tilltalade är häktad. 17

2 Riksdagen 1988/89. 7 sami Nr 25

Propositionens huvudsakliga innehåll 1988/89:JuU25

I propositionen behandlas frågor om användningen av straffprocessuella tvångsmedel. Förslagen berör framför allt de s. k. reella tvångsmedlen — främst beslag, husrannsakan och telefonavlyssning.

I propositionen konstateras att nuvarande regler på Ivångsmedelsområ-det i allt väsentligt är väl avvägda varför några genomgripande förändringar inte föreslås. Den lagtekniska modell som nu finns på detta område behålls.

En särskild s. k. proportionalitetsprincip för all ivångsmedelsanvändning föreslås bli införd i RB. Regeln innebär all ett tvångsmedel får användas bara om de skäl som talar för att åtgärden vidtas uppväger del intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.

När del gäller telefonavlyssning och liknande tvångsmedel föreslås en saklig och terminologisk anpassning till den nya tekniken på teleområdet. Enligt förslaget används termen hemlig teleavlyssning för avlyssning och annan upptagning av meddelanden som går över det allmänna telenätet och termen hemlig teleövervakning fiir bl. a. kontroll av vilka samtal som rings till eller från en viss telefon.

För hemlig teleavlyssning skall gälla samma gmndläggande regler som i dag gäller för telefonavlyssning. På några punkter föreslås dock ändringar. Hemlig teleavlyssning skall sålunda kunna tillåtas i fråga om försök, förberedelse och stämpling till sådana brott som i dag gmndar rätt till avlyssning, alltså brott med ett slraffminimum på minst två års fängelse. Hemlig teleavlyssning förbjuds uttryckligen när del gäller samtal och andra meddelanden mellan den misstänkte och hans försvarare. En enhetlig längsta tid för tillstånd till avlyssning — en månad — införs.

Hemlig teleövervakning är enligt gällande regler tillålen bara i fråga om vissa allmänfarliga brott och brott mot rikels yttre och inre säkerhet. I propositionen föreslås att hemlig teleövervakning skall få användas även vid andra brott, nämligen sådana som har ett minimistraff på sex månaders fängelse och vid narkotikabrott med enbart fängelse i straffskalan. I övrigt anknyts förutsättningarna till reglerna om hemlig teleavlyssning.

I propositionen behandlas också frågan om nya typer av straffprocessuella tvångsmedel bör införas i vårt land. Det gäller dels avlyssning med dold mikrofon (s.k. huggning), dels övervakning med dold kamera. Några förslag om sådana tvångsmedel läggs inte fram.

Inte heller föreslås någon lagreglering av frågan om de brottsutredande organens rätt atl utnyttja s. k. överskottsinformation.

I propositionen tas också upp några mindre frågor som gäller beslag och husrannsakan. Ett par justeringar av reglema föreslås.

Hämtöver föreslås beträffande fristen för huvudförhandling i hovrätt i brottmål där den tilltalade är häktad en återgång till de regler som gällde före den 12 april 1988 (se prop. 1986/87:112, JuU 1987/88: 7, rskr. 30).

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 1989.

Utskottets överväganden 1988/89:JuU25

Allmänt om tvångsmedel

Vid förundersökning med anledning ay brott kan myndigheterna tillgripa olika straffprocessuella tvångsmedel. Man brukar dela in dessa tvångsmedel i två grupper, personella och reella tvångsmedel.

De personella tvångsmedlen rör ingrepp mot person. Hit hör gripande, anhållande, häktning, reseförbud och kroppsvisitation. De reella tvångsmedlen rör åtgärder beträffande framför allt egendom. Hit räknas beslag, husrannsakan och telefonavlyssning.

Förslagen i propositionen rör framför allt de reella tvångsmedlen, främst beslag, husrannsakan och telefonavlyssning.

Lagbestämmelser finns för de reella tvångsmedlens del bl. a. i 27 och 28 kap. RB. Där regleras möjligheterna atl vid förundersökning i brottmål använda beslag, husrannsakan, telefonavlyssning och liknande tvångsmedel. Bestämmelser om reella tvångsmedel finns också i andra lagar och författningar, l.ex. i lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål (1952 års lag) och i lagen (1988:97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndigheterna och domslolama under krig eller krigsfara m. m. (1988 års lag). Särskilda bestämmelser om tvångsmedel finns också i lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall (spaningslagen). Tvångsmedlen i spaningslagen har dock i första hand ett brottsförebyggande syfte. Spaningslagen är för närvarande föremål för översyn. I proposition 1988/89:86 har regeringen vidare förslagit att de s. k. terroristbestämméiserna i utlänningslagen sammanförs med bestämmelserna i spaningslagen till en särskild lag om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell bakgmnd (lerrorisllag). Förslaget bereds för närvarande i riksdagens socialförsäkringsulskott.

Tvångsmedelskommillén, vars uppdrag varit all göra en fullständig översyn av i första hand tvångsmedelsregleringen i 27 och 28 kap. RB har också haft att undersöka om det behövs ändrade regler för tvångsmedelsanvändningen utanför det av RB reglerade området. En huvuduppgift har varit att åstadkomma en ändamålsenlig avvägning mellan det allmännas behov av tvångsmedel och intresset av skydd för den personliga integriteten. Kommitténs uppdrag har också syftat till att åstadkomma en generell reglering för olika slags tvångsmedel.

Kommittén har funnit att den nuvarande tvångsmedelsregleringen uppfyller regeringsformens krav och att den inte strider mot innehållet i de internationella konventioner om fri- och rällighetsskyddel som Sverige anslutit sig till. Vad som behövs är enligt kommittén vissa åtstramningar i fråga om tvångsmedlens användningsområden. Kommittén har föreslagit atl en s. k. baslag med gemensamma regler för olika slags tvångsmedel införs. Baslagen skall avse brottsutredande, brottsförebyggande, civilproces-suella och förvaltningsrättsliga tvångsmedel. 1 förslaget till baslag regleras bl.a. hur man skall handskas med uppgifter som framkommer genom Ivångsmedelsanvändning, bl. a. vad som brukar kallas överskottsinformation. Vidare föreslås att den s. k. proportionaliletsprincipen lagfästs och att

ett offentligt ombud i vissa fall skall kunna medverka både vid domstols- 1988/89:JuU25 prövningen och vid verkställigheten av en beslutad tvångsmedelsåtgärd.

När det gäller reformbehovet på tvångsmedelsområdet har justitieministern (s. 23) anfört att tvångsmedelskommitténs arbete och remissbehandlingen övertygat henne om att nuvarande ordning i de flesta hänseenden är väl avvägd och att någon genomgripande nyordning inte är nödvändig. Det finns därför inte anledning all genomföra en så omfattande lagleknisk förändring som kommittén förordat. Däremot föreslår hon, såvitt gäller vissa allmänna principer för Ivångsmedelsanvändning, att den sedan länge i praxis för all tvångsmedelsanvändning utbildade proportionaliletsprincipen införs i RB för de straffprocessuella tvångsmedlen.

Utskottet vill redan här mer allmänt uttala sitt stöd för vad justitieministern ullalat om reformbehovet på Ivångsmedelsområdel, och inte heller utskottet anser att det är nödvändigt med någon genomgripande nyordning.

I motion Ju21 efterlyses förslag till bestämmelser om hur överskottsinformation vid tvångsmedelsanvändning skall hanleras, och i motion Ju22 begärs ett uttalande i samma fråga.

När tvångsmedel används vid förundersökning rörande ett brott kan del komma fram uppgifter som inte har samband med den aktuella förundersökningen men som kan vara av betydelse för utredning av ett annat brott eller för att hindra något brott som är å färde. Det kan röra sig om uppgifter som inte har samband med något brott över huvud tagel men som är av betydelse i annat sammanhang. Frågan i vad mån sådan s. k. överskottsinformation skall få utnyttjas är inte reglerad i lag. Frågan har emellertid varit aktuell i olika sammanhang (se JuU 1976/77:20 s. 23 f).

Tvångsmedelskommillén har föreslagit atl frågan om hanteringen av överskottsinformation vid tvångsmedelsanvändning skall lagregleras och all möjligheten att utnyttja sådan information skall begränsas. I huvudsak går kommitténs förslag ut på följande. Om en uppgift framkommer som inte omfattas av del ändamål som föranlett tvångsmedlet, får uppgiften utnyttjas endast 1) om den gäller annan brottslighet av sådan svårhetsgrad att tvångsmedlet fått användas, 2) fijr att förhindra föreslående brott som är så allvarligt alt underlåtenhet att avslöja det är belagd med straff eller 3) om del sannolikt skulle medföra att någon frias som misstänks för eller har dömts för brott. Uppgift som inte får utnyttjas får inte röjas vidare. Uppteckning eller annan registrering av uppgiften skall förstöras. Som skäl för all begränsa möjlighetema att använda överskottsinformation har tvångsmedelskommittén anfört hänsynen till den personliga integriteten.

Justitieministern lägger inte fram några lagregler som begränsar rätlen
all utnyttja överskottsinformation i samband med utredning om brott.
Hon konstaterar att problemet med överskottsinformation i del nu aktu
ella sammanhanget gäller huruvida de brottsutredande organen har rätt att
utnyttja upplysningar om ett brott som de fått tillgång till genom alt — helt
lagligt — använda tvångsmedel vid utredning om ett annat brott. När po
lisen i sill brottsutredande arbete på annat sätt — ulan anknytning till
Ivångsmedelsanvändning — får upplysningar om andra brott än del som
utreds finns del inte några formella begränsningar i lag i fråga om hur upp- 20

giftema får utnyttjas. Tvångsmedelskommittén föreslår härvidlag ingen 1988/89:JuU25 begränsning. Enligt juslilieminislem iakttas dock i praxis en viss försiktighet åtminstone när det gäller upplysningar som kommit fram genom telefonavlyssning. Justitieministern anför att hon har svårt alt följa kommitténs resonemang all det just i de fall där informationen kommit fram i samband med tvångsmedelsanvändning skulle sättas en gräns för utnyttjandet. Kommittén synes även ha inskränkt tillämpningsområdet till alt gälla vid de s. k. reella tvångsmedlens användning. Härtill kommer, enligt justitieministerns mening, atl lagstiftning mot utnyttjande av överskottsinformation i enlighet med tvångsmedelskommilténs förslag skulle kunna få negativa följder för möjlighetema atl komma till rätta med allvarlig brottslighet i vissa fall. En sådan lösning skulle också, anför juslilieminislem, behöva följas upp med en begränsning av rätten för åklagaren att åberopa förbjuden information i en efterföljande rättegång och en regel som ålägger domstolen all vid sill ställningslagande till skuldfrågan bortse från sådan information. En sådan ordning skulle bryta mot den princip om fri bevisprövning som finns i Sverige. Slutligen anför hon all den avgörande faktorn ändå blir den mänskliga naturens begränsningar. Hur skall det kunna garanteras alt en tjänsteman verkligen underlåter att ta hänsyn till vad han faktiskt vet? Olägenhelema med nuvarande ordning har inte heller, enligt justitieministems uppfattning, i den praktiska tillämpningen tett sig särskilt framträdande. I sammanhanget pekar hon på det angelägna i att bl.a. polismyndighetema, åklagarmyndigheterna, JK och JO har sin uppmärksamhet riktad på frågan om hur överskottsinformalionen hanleras i praktiken. Hon utgår från all dessa myndigheter anmäler om del uppslår behov av sådana förtydliganden som inte kan ske inom ramen för deras verksamhet.

Utskottet delar justitieministerns bedömning varför bifall till motionerna Ju2l och Ju22 avstyrks i här behandlade delar.

I motionerna Ju21 och Jii22 begärs förslag till lagstiftning såvitt gäller frågan om ett offentligt ombud eller god man vid tvångsmedelsanvändning. I motion Ju21 begärs lagstiftning i enlighet med tvångsmedelskommilténs förslag i denna fråga. Enligt motion Ju22 är det erforderligt att det finns ett ombud som har skyldighet att tillvarata den misstänktes intressen.

Tvångsmedelskommittén har föreslagit all en ordning med s. k. offent-ligtombudinförsföralllillvaratadenmisslänktesinlressenvidlvångsmedels-användning i vissa fall, bl. a. i fråga om telefonavlyssning, beslag och husrannsakan. Ombudet skall kunna medverka såväl vid domstolsprövningen, då frågan om Ivångsmedelsanvändningen avgörs, som vid verkställigheten av en beslutad tvångsåtgärd. Ombudet skall vara lagfaren och ha ställning som part vid prövningen av om tvångsmedel skall tillåtas. Även Edenman-kommissionen anser att det bör övervägas atl införa en tvåpartsprocess när del gäller telefonavlyssning, exempelvis genom all en god man får till uppgift all tillvarata den misstänktes och tredje mans intresse. Förslagen har inte förts vidare i propositionen.

1 likhet med justitieministern anser utskottet att en utgångspunkt vid
överväganden om införande av en ordning med offentligt ombud måste
vara att beslut om tvångsmedel bl. a. av effektivitetsskäl ofta måste fallas 21

utan atl den som berörs av åtgärden underrättas. Utskottet vill vidare i 1988/89:JuU25 likhet med juslilieminislem peka på atl den som beslutar om tvångsmedel är underkastad den s. k. officialprövningsprincipen, dvs. alt självständigt och oberoende av vad partema anför svara för all utredningen är tillräcklig för att tvångsmedlet skall få användas. Han har vidare all ulan yrkande av part ta hänsyn till den misstänktes intressen och till andra inlegriletsinlres-sen som berörs. Detta begränsar, som justitieministern anfört, behovet av den ordning som föreslagits. Dämlöver kan det, även enligt utskottets mening, i ett Ivåpartsförfarande i många fall uppstå ett omständligt och försenande förfarande som inte låter sig förena med tvångsmedelsanvändning. Härtill kommer all del framstår som tveksamt i vad mån en representant för de motstående intressena — en god man eller ett offentligt ombud — kan fylla någon reell funktion med tanke på att tvångsmedelsprövningen fömtsälts äga mm i hemlighet. Utskottet, som vill peka på de lillsynsuppgifter som JO och JK har i sammanhanget, delar således justitieministerns uppfattning. Med det anförda avstyrks bifall till motionerna Ju21 och Ju22 i här behandlade delar.

Hemlig teleavlyssning

Enligt gällande regler i 27 kap. 16 § RB krävs för telefonavlyssning att någon är skäligen misstänkt för ett brott för vilket minimislraffel är fängelse i två år eller mer. Misstanken måste avse ett fullbordat brott, eftersom straff för försök, förberedelse och stämpling till brott kan sättas under minimislraffel för fullbordat brott (23 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken).

För tillstånd till telefonavlyssning krävs — utöver skälig misstanke om brott av viss svårhet — all det skall vara av synnerlig vikt för utredningen atl undersökningsledaren eller åklagaren får del av samtal till eller från telefonapparat som innehas av den misstänkte eller som kan antas komma all användas av honom. En telefon tid vilken den misstänkte kan antas komma att ringa får alltså inte avlyssnas.

Beslut om telefonavlyssning meddelas av domstol. Tillståndet får gälla högst en vecka. Avser misstanken grovt narkotikabrott eller grov vam-smuggling av narkotika får tillstånd meddelas för högst en månad. Tiden för avlyssning kan förlängas genom ett nytt tillstånd.

1 propositionen föreslås beträffande telefonavlyssning en anpassning till den tekniska utvecklingen. För all inbegripa också andra former av telekommunikation än telefonsamtal föreslås alt termen telefonavlyssning ersätts med hemlig teleavlyssning. Härigenom kommer all kommunikation som befordras via del allmänna telenätet all omfattas. Detta innebär bl. a. atl sådan datakommunikation som sker över ett telenät kommer atl om-fallas.

Enligt regeringsförslagel behålls nuvarande regler om brottsmisstankens
styrka och ulredningslägel. Däremot föreslås en utvidgning av möjlighe
tema all tillgripa hemlig teleavlyssning till all gälla också vid misstanke
om försök, förberedelse och stämpling till brott, om brottet är sådant atl
avlyssning skulle ha kunnat tillåtas vid fullbordat brott. Det kan röra sig
om förbrott till bl. a. mord, grovt koppleri, grovt rån, grovt narkotikabrott 22

och grov vamsmuggling av narkotika. Del kan även gälla vissa av de all- 1988/89:JuU25 mänfarliga brotten enligt 13 kap. brottsbalken och vissa av brotten mot rikets säkerhet enligt 19 kap. brottsbalken.

I motionerna Ju21 och Ju22 tas upp frågor om den föreslagna utvidgningen. I motion Ju21 begärs avslag på propositionen i denna del, och i motion Ju22 begärs, som motionen får förstås, att teleavlyssning endast skall kunna tillgripas vid försök, förberedelse och stämpling till grovt narkotikabrott och grov vamsmuggling av narkotika. Enligt motionärerna har inte tillräckligt starka skäl anförts till stöd för utvidgningen av möjlighetema alt tillgripa telefonavlyssning.

I likhet med vad justitieministern anför i propositionen (s. 42) anser utskottet att de brott del här kan röra sig om är så allvarliga och har sådant slraffvärde all det framstår som rimligt atl kunna använda hemlig teleavlyssning som ett hjälpmedel vid fömndersökning angående sådana brott. Mot bakgmnd av del anförda avstyrker utskottet bifall till motionema Ju21 och Ju22 i här behandlade delar.

Hemlig teleövervakning

1952 års lag innehåller tilläggs- och undantagsbestämmelser till den gmndläggande regleringen i RB i fråga om straffprocessuella tvångsmedel vid beivrande av vissa brott mot rikets säkerhet och vissa andra grövre brott. Lagen är tidsbegränsad och gäller efter del senaste beslutet om fortsall gilfighet till utgången av år 1989 (prop. 1988/89:15, JuU5, rskr. 25, SFS 1988:1372). Enligt lagen får även s.k. telefonövervakning användas som tvångsmedel om del är av synnerlig vikt för utredningen.

I propositionen föreslås atl regler om hemlig teleövervakning införs i 27 kap. RB efter mönster av 1952 års lag. Med hemlig teleövervakning enligt förslaget avses avstängning av teleanläggning eller inhämtande av uppgift om vilka samtal eller motsvarande som förekommit till eller från viss teleanläggning. Fömlsältningarna för hemlig teleövervakning skall i huvudsak överensstämma med dem för hemlig teleavlyssning. Del skall sålunda krävas såväl all någon är skäligen misstänkt för brottet som att åtgärden skall vara av synnerlig vikt för utredningen. När det gäller brottets beskaffenhet föreslås emellertid i propositionen all gränsen sätts vid brott som har ett minimistraff på sex månaders fängelse, i stället för de två år som gäller vid hemlig teleavlyssning. Vid s. k. förbrott föreslås samma avgränsning gälla som för hemlig teleavlyssning.

Vid narkotikabrottslighet föreslås en särlösning. Hemlig teleövervakning skall här kunna tillgripas när misstanken avser narkotikabrott och vamsmuggling av narkotika som inte är all anse som grov. För dessa brott kan följa lindrigare straffan fängelse i sex månader.

1 motion Ju21 hemställs om avslag på propositionen såvitt avser försla
get all hemlig teleövervakning skall få tillgripas vid försök, förberedelse
och stämpling till vissa brott. 1 motion Ju22 begärs ett uttalande om all
reglema för hemlig teleövervakning bör överensstämma med reglema för
hemlig teleavlyssning. Motivet är atl motionärema inte kan godta all hem- 23

lig teleövervakning — som utgör ett allvarligt ingrepp i den enskildes pri- 1988/89:JuU25 valliv — även skall kunna tillgripas vid mindre grova brott.

Fömtsättningarna enligt förslaget for alt få tillgripa teleövervakning vid s.k. förbrott (försök, förberedelse och stämpling) överensstämmer med vad som gäller vid hemlig teleavlyssning. Mot bakgmnd av vad utskottet anfört ovan om avslag på motion Ju21 i den delen avslås motsvarande yrkande i motionen såvitt gäller hemlig teleövervakning.

Såsom juslilieminislem anfört kan en utvidgning av möjlighetema till teleövervakning i många fall vara till stor fördel från broltsulredningssyn-punkl. Ulskollel noterar vidare — vilket framgår av propositionen — all rikspolisstyrelsen i olika sammanhang framhållit all inhämtande av uppgifter om vilka samtal som har ringts till eller från en viss telefon ibland kan fylla en mycket viktig funktion och ofta vara ett alternativ till telefonavlyssning. Som exempel har nämnts främst all tvångsmedlet kan på ett effektivt sätt medverka till all kartlägga en misstänkt narkolikalangares kontaktkrels. Som antyds i motion Ju22 innebär hemlig teleövervakning normalt sett inte lika stora ingrepp i den personliga integriteten som hemlig teleavlyssning. Visserligen kan sådan övervakning innebära en kartläggning av den misstänktes förhållanden, men de betänkligheter med hänsyn till inlegritelsintressena som kan anföras mot telefonavlyssning som tvångsmedel gör sig inte gällande med samma styrka i fråga om telefonövervakning. I konsekvens härmed anser utskottet, i likhet med juslilieminislem, att del inte är nödvändigt all göra en lika snäv avgränsning när del gäller brottets beskaffenhet som vid hemlig teleavlyssning. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju22 i här behandlad del.

Bandupptagning av telefonsamtal

I motion Ju25 begärs ett riksdagsuttalande om utredning och lagstiftning när det gäller bandning av telefonsamtal. Motionären efterlyser bestämmelser av innebörd atl den som deltar i ett telefonsamtal som tas upp på band alltid skall underrättas om detta. För att effektivisera en sådan reglering bör det, enligt motionären, i telefonkatalogen markeras vilka abonnenter som kan ulföra sådan bandning. Detta skall gälla även privatpersoner. Dämlöver bör enligt motionärens uppfattning utredas vilka regler som skall gälla för användningen av bandade samtal, t. ex. om de får användas som bevis i rättegång.

I svensk rätt finns inte något allmänt skydd för den enskildes personliga integritet. Däremot finns rättsregler som ger visst inlegritelsskydd för den enskilde inom olika rättsområden och många kränkningar av privatlivels fred kan vara av sådan art att bl. a. brottsbalkens förtalsregler kan tillämpas.

Enligt 4 kap. 8 och 9 a §§ brottsbalken är del straffbart som brytande av
telehemlighet eller olovlig avlyssning att olovligen bereda sig tillgång till
l.ex. telefonsamtal och samtal mellan andra. Utanför det straffbara områ
det faller all en av de samtalande utan den andres samtycke spelar in vad
som sägs i ett samtal mellan dem. I samband med atl reglema om olovlig 24

avlyssning medelst tekniskt hjälpmedel infördes år 1975 uttalade utskottet 1988/89:JuU25 i den aktuella frågan (JuU 1975:12 s. Il):

Utanför det straffbara området faller således olovlig upptagning, som i hemlighet utförs av en av deltagarna i ett samtal eller ett sammanträde. Enligt utskottets mening kan naturligtvis en sådan upptagning av en sam-manträdesdellagare framstå som i hög grad illojal och klandervärd. I likhet med departementschefen anser emellertid utskottet att det här ytterst aren fråga om del förtroende som man hyser för den eller de personer med vilka samtalet förs eller som i övrigt synbariigen har möjligheter alt la del därav. Del bör också beaktas all, som departementschefen närmare utvecklar, en utvidgning av del straffbara området till alt omfatta även gärningar som begås av samtalsdeltagare skulle medföra betydande praktiska svårigheter och gränsdragningsproblem.

JO har behandlat frågan om bandinspelning av myndighets telefonsamtal med enskilda (JO 1960 s. 22 ff och 1975/76 s. 333 ff). JO har därvid uttalat bl.a. att det, utom i fall då särskilda skäl gör det nödvändigt, måste anses otillbörligt alt en offentlig funktionär ulan lov eller eljest i hemlighet inspelar ett telefonsamtal som vederbörande har med någon.

Möjlighet till frivillig anteckning i telefonkatalogen om innehav av lal-regislreringsapparal finns för närvarande enligt uppgift från televerket.

Såvitt gäller den av motionären ifrågasatta tillåtligheten all använda bandupptagningar som bevis i rättegång vill ulskollel peka på atl genom 35 kap. 1 § RB fastslås den s.k. fria bevisprövningens princip (SOU 1938:44 s. 377). Vid fri bevisprövning finns inte någon begränsning med avseende på de bevismedel som får användas i rättegång. Rätten får också fritt bedöma vilket värde den förebragla bevisningen har, s.k. fri bevisvärdering. En annan sak är all domstolen med stöd av bestämmelserna i RB i vissa fall kan avvisa åberopad bevisning (jfr 35 kap. 7 § RB).

Det kan tilläggas all de av motionären i övrigt berörda frågorna om användning av bandupptagning har berörts av integrilelsskyddskommitlén och yllrandefrihelsutredningen; delta har dock inte lett till förslag om särskild reglering i enlighet med tankarna i motionen (se SOU 1970:47, 1974:85, 1980:8 och 1983:70).

Motionsspörsmålen har som framgår av det anförda i olika sammanhang varit föremål för överväganden och ställningstaganden. Utskottet finner inte anledning att förespråka någon översyn av den nuvarande regleringen. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju25 i här behandlad del.

Vissa frågor om beslag

Föremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om brott eller
som har avhänts någon genom brott får tas i beslag. Delsamma gäller före
mål som kan komma alt förverkas. Med föremål jämställs skriftliga hand
lingar, som dock åtnjuter visst särskilt skydd. Beslag kan förekomma vid
alla slags brott, dvs. även vid bötesbrott. Beslag får ske såväl hos den som
är misstänkt som hos vem som helst annan. Vissa särskilda inskränkningar
gäller för brev m. m. som är i post- eller televerkels vård.
Den som griper eller anhåller en misstänkt eller verkställer vissa tvångs- 25

medel, bl.a. husrannsakan eller kroppsvisitation, får ta i beslag föremål 1988/89:JuU25 som därvid påträffas. Efter beslut av undersökningsledaren eller åklagaren får beslag också ske i andra fall. I vissa brådskande fall får även en polisman besluta om beslag. Domstol kan också besluta om beslag i vissa fall. Om ett beslut om beslag fallals utan rättens förordnande, kan den som drabbats av beslaget begära all rätlen överprövar beslutet. Har beslag gjorts gäller som huvudregel vissa frister för åtals väckande.

I motion Ju7l9 begärs all möjligheterna till beslag i brottmål vidgas.

Motionären hemställer bl.a. om en ändring i förordningen (1981:403) om handel med begagnade varor, som reglerar yrkesmässig handel med sådana varor. Syftet med denna reglering är all förebygga avsättningen av stöldgods och underlätta polisens spaning efter sådant gods. I 12 § förordningen föreskrivs således att vissa varor, bl. a. varor av ädelmetaller, inte får bearbetas eller lämnas ut förrän tidigast en månad efter del alt varorna lagils emot. Motionären önskar all denna tid förlängs till tre månader. Motivet är all polisspaningen inte hinner ge resultat inom den nu föreskrivna liden.

Senast förra året utvidgades tillämpningsområdet för förordningen till all omfatta ytteriigare slöldbegäriigt gods, bl.a. mobiltelefoner (SFS 1988:995). Ändringen var initierad av rikspolisstyrelsen. I det sammanhanget efterlystes inte någon ändring av förordningen på av motionären önskat sätt. Enligt vad ulskollel inhämtat från rikspolisstyrelsen finns inte heller nu något behov av atl ändra bestämmelserna i den riktning som motionären eftersträvar. Motionsyrkandét avstyrks därför.

Motionären hemställer vidare om en ändring i RB när det gäller tiden för väckande av åtal efter beslagsbeslut som fattats av åklagaren utan medverkan av rätten. I 27 kap. 7 § andra stycket RB föreskrivs alt i sådant fall åtal skall väckas inom en månad från det beslaget verkställdes, om inte den beslagtagna egendomens värde understiger 2 000 kr. Motionären anser atl tiden bör utsträckas till tre månader.

Frågan behandlas i propositionen. Justitieministern föreslår (s. 64) att den aktuella värdegränsen höjs till att utgöra en tiondel av det basbelopp som gällde då beslaget verkställdes; 2 790 kr. för år 1989. Däremot föreslås ingen ändring av tiden för väckande av åtal vid beslag. Justitieministern anför att det är en gmndläggande rättssäkerhelsprincip all brottmål där tvångsmedel lillgripils mot en privatperson eller dennes egendom prövas av domstol så snart som möjligt. Värdegränsen är ett avsteg från denna princip. Så länge värdegränsen ligger på en förhållandevis låg nivå kan emellertid rättssäkerhetsinlressel inte anses så framträdande alt det lar över vinsterna från effektivitetssynpunkt.

Utskottet delar justitieministerns bedömning och avstyrker motionsyrkandet.

Motionären tar slutligen upp frågan om införande av regler enligt vilka beslag består automatiskt tills lagakraftägande dom i målet föreligger.

Enligt 27 kap. 8 § tredje stycket RB skall rätten, när den avgör ett mål
där beslag förekommer, pröva om beslaget skall beslå. Tvångsmedelskom
millén har konstaterat atl nuvarande praxis torde innebära alt ett beslag
omedelbart hävs av rätten när åklagarens ansvarsyrkande och/eller förver- 26

kandeyrkande ogillats. Utrymmet för förnyat beslag från åklagarens sida är 1988/89:JuU25 mycket litet även om det formellt sett är så att åklagaren, om den tilltalade frikänns eller förverkandeyrkande ogillas, kan säkerställa det beslagtagna föremålet för vidare utredning eller förverkande i högre instans genom att besluta om nytt beslag (jfr JO 1959 s. 157).

Som framgår av vad justitieministern nämner i propositionen (s. 24) kommer dessa frågor inom kort all aktualiseras av riksåklagaren. Enligt vad utskottet inhämtat kommer en promemoria i ämnet att färdigställas inom kort inom riksåklagarens kansli. Promemorian skall ligga till grund för begäran till regeringen om regeländring. I detta läge saknas del anledning för riksdagen att ta ställning i frågan. Motionsönskemålet avstyrks.

I motion Ju 18 tas upp frågan om jbtokopior av beslagtagna handlingar. Enligt motionären kan åklagaren beslagta handlingar, la kopior av handlingarna och därefter häva beslaget men behålla kopioma. Motionären efterlyser en bestämmelse av innebörd att när beslag på handlingar hävs både originalen och eventuella kopior skall återlämnas om inte ägaren själv godkänner att de kvarblir hos myndigheten.

Reglerna i 27 kap. RB om beslag är tillämpliga på såväl skriftliga handlingar som andra föremål. Specialregler angående skriftliga handlingar finns i bl. a. 2 och 3 §§. Bestämmelserna innebär begränsningar så till vida att beslag inte får läggas på skriftlig handling, om dess innehåll kan antas vara sådant all den som innehar handlingen antingen inte får höras som vittne därom på grund av tystnadsplikt eller är den till vars förmån tystnadsplikten gäller. Inte heller får beslag ske av skriftligt meddelande mellan den misstänkte och honom närslående (se 36 kap. 3 § RB) om del inte gäller brott, för vilket är föreskrivit fängelse i minst två år.

Som antyds i motionen kan domstolen i den situation som motionären lar upp inte pröva frågan om beslag jämlikt 27 kap. 6 § RB (jfr NJA 1977:574). JK har i ett beslut år 1978 uttalat sig i fråga om åklagares rätt all, innan ett beslag av skriftliga handlingar hävs, folokopiera dessa och använda kopiorna för den fortsatta förundersökningen. Det fanns enligt JK skäl som talade för att kopieringsförfarandet åtminstone i vissa fall och under vissa fömtsättningar borde kunna tillåtas. Detta ansågs framför allt gälla i mål angående omfattande och komplicerad brottslighet, där det kan innebära en stor olägenhet för den berörde alt under lång lid vara frånhänd t.ex. bokföringshandlingar (JK 1978-04-19, dnr 1191-77-21). Även JO har berört frågan. I ett ärende från år 1982 anför JO (1982/83 s. 42 ff):

Sett i ett vidare perspektiv kan del enligt min mening inte generellt godtas atl myndigheter med tekniska hjälpmedel ulan vidare skall kunna tillgodogöra sig och behålla information som man kommer över vid olika slag av förrättningar. Alt detta kan medföra svåra inlegrilelskränkningar slår utom allt tvivel: Sålunda finns förhållandevis större risk för all t. ex. innehållet i enskildas handlingar kan komma att utnyttjas för illojala förfaranden om det är fotokopierat än om det bara finns lagrat i det mänskliga minnet.

JO avslutade med att konstatera all de flesta fall av integritetskränkning

torde inrymmas under straffbestämmelser om bl.a. oriklig myndighels- 27

utövning och brott mot lystnadsplikt men all det vore av värde att hithö- 1988/89:JuU25 rande frågor blev föremål för närmare överväganden.

Tvångsmedelskommittén har utrett frågan. Den lösning kommittén valt för att tillgodose den enskildes intresse i sammanhanget har sin utgångspunkt i förslaget till baslag och dess regler humvida uppgift som framkommer vid Ivångsmedelsanvändning skall få utnyttjas (se SOU 1984:54 s. 207 ff). Kommittén har föreslagit en bestämmelse enligt vilken möjlighet skall finnas att i vissa fall få beslut av rätten all fotokopior av del beslagtagna skall förstöras.

Saken berörs i den nu aktuella propositionen. Justitieministern anför (s. 32 O att detta är ett område som — i likhet med överskollsinformations-frågan — lämpar sig mindre väl för lagreglering; en lagregel skulle skapa otillfredsställande materiella resultat i vissa fall, samtidigt som det är svårt atl åstadkomma en regel som ger ett heltäckande skydd för den enskilde. Frågan bör enligt hennes mening, liksom hittills, lösas i praxis.

Utskottet, som vill understryka vikten av JO:s uttalande, ställer sig bakom justitieministems bedömning och avstyrker bifall till motion Ju 18.

Husrannsakan

Allmänt om husrannsakan

Husrannsakan är ett tvångsmedel, som syftar till all bereda myndigheter tillträde till hus, mm och slutna förvaringsställen för all där eftersöka personer eller saker (personell resp. reell husrannsakan). Bestämmelser om husrannsakan finns i bl.a. 28 kap. RB och 20 § polislagen (1984:387).

Husrannsakan enligt RB används i samband med brottsutredning, medan husrannsakan enligt polislagen tillämpas vid förfaranden enligt viss förvallningsrättslig lagstiftning, t. ex. förvarslaganden enligt utlänningslagen.

Husrannsakan får enligt 28 kap. RB företas i samband med utredning om brott, på vilket kan följa fängelse, i syfte all söka efter föremål som är underkastat beslag eller för all utröna omständighet som kan ha betydelse för brottsutredningen (28 kap. I § RB). Husrannsakan kan också förekomma för all efterforska någon som skall gripas, anhållas, häktas eller hämtas till förhör eller inställelse vid rätten, delges stämning i brottmål eller underkastas kroppsvisitation eller kroppsbesiktning (28 kap. 2 § RB). Husrannsakan kan som ovan anförts genomföras i hus, mm eller slutet förvaringsställe. Den kan genomföras även hos annan än den som skäligen kan misslänkas men för detta krävs synnerlig anledning.

I 20 § polislagen regleras vilka befogenheter polisen har all genomföra husrannsakan i andra fall än då åtgärden föranleds av misstanke om brott. Bestämmelsen omfattar både personell husrannsakan och reell husrannsakan. För att söka efter någon som med laga stöd skall omhändertas, t.ex. enligt utlänningslagen, får en polisman bereda sig tillträde till den eflersök-

tes bostad eller till annat hus, mm eller ställe som tillhör eller disponeras 1988/89:JuU25 av honom. Detsamma gäller i frågan om en lokal som är tillgänglig för allmänheten. Finns del synnerliga skäl atl anta att den eftersökte uppehåller sig hos någon annan, får polismannen bereda sig tillträde även dit.

Polismans rätt att besluta om husrannsakan

Beslut om husrannsakan enligt RB fattas enligt 28 kap. 4 § av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten. I 5 § finns bestämmelser som ger en polisman rätt atl i vissa situationer själv besluta om husrannsakan. Så är fallet "om åtgärden har till syfte att eftersöka den som skall gripas, anhållas eller häktas eller hämtas till förhör eller till inställelse vid rätten eller all verkställa beslag av föremål, som på färsk gäming följts eller spårals, så ock eljest, då fara är i dröjsmål".

Beslut om husrannsakan enligt polislagen fallas av polismyndigheten (20 § andra stycket). Endast om del är fara i dröjsmål får åtgärden vidtas utan ett sådant föregående beslut av polismyndigheten.

Som framgått ovan har JK undersökt tillämpningen av bestämmelserna i 28 kap. 5 § RB. I sill yttrande till regeringen har JK föreslagit atl en polismans rätt atl själv fatta beslut om husrannsakan enligt RB uttryckligen inskränks till fall då fara är i dröjsmål. Enligt JK bringas bestämmelsemä i RB härigenom i närmare överensstämmelse med vad som gäller vid husrannsakan enligt polislagen. I propositionen förs emellertid inte något sådant förslag fram.

I motion Ju23 hemställs om lagförslag i enlighet med JK:s förslag. Motivet är att hänsynen till gmndlagsskyddade intressen bör medföra all det endast vid starka skäl bör anförtros åt polisman all besluta om husrannsakan.

Hithörande spörsmål har tidigare varit föremål för utskottets ställningslagande. På hemställan av ulskollel avslog riksdagen år 1987 ett förslag om ändring i 20 § polislagen. Ändringsförslaget innebar all polisman skulle få befogenhet atl göra husrannsakan för atl söka efter någon som är efterlyst och som skall omhändertas. Syftet var all polislagens bestämmelser för förvaltningsrällsliga omhändertaganden i effektivitetens intresse skulle bringas i överensstämmelse med motsvarande regler för straffprocessuella omhändertaganden i RB. Utskottet uttalade bl. a. atl det inte var givet att del måste vara en i alla hänseenden överensstämmande reglering i fråga om straffprocessuella och förvaltningsrällsliga ingripanden. Det var vidare inte heller givet, enligt utskottets mening, vilka beslutsregler som borde ändras, om de olika regleringama ändå ansågs böra bringas i bättre samklang med varandra (JuU 1986/87:36 s. 8 O-

Som justitiekanslern ullalat i sill yttrande får del förhållandel alt en ål-
gärd kan genomföras på ett lättare eller bekvämare sätt för myndigheten
inte utgöra motiv för all tillåta ingrepp mot den enskildes personliga frihet
och integritet. Bestämmelserna i regeringsformen om gmndläggande fri-
och rättigheter och andra bestämmelser som syftar till att ge garantier ål
enskilda, då deras intressen slår emot allmänna intressen, bör tolkas till
förmån för den enskilde. Möjlighetema all bestämma inskränkningar i en- 29

skildas intressen bör med det synsätt som regeringsformen ger uttryck för 1988/89:JuU25 utnyttjas med försiktighet. Anledningen till huvudregeln i 28 kap. 4 § RB att beslut om husrannsakan skall fattas av fömndersökningsledaren, åklagaren eller rätten är att de överväganden som måste göras oftast är av så grannlaga natur all det bör överlämnas åt rällsbildad personal alt göra bedömningar i sådana frågor. Utskottet anser därför i likhet med juslitiekanslem all det inte utan starka skäl bör anförtros ål en enskild polisman all själv fatta beslut om husrannsakan. Bestämmelsen i 28 kap. 5 § RB bör därför, i enlighet med önskemålet i motion Ju23, ändras så att polismans rätt att själv fatta beslut om husrannsakan uttryckligen i lagtexten inskränks till fall då fara är i dröjsmål. Härigenom bringas bestämmelserna i RB i bättre samklang med motsvarande bestämmelse i 20 § polislagen. Regleringen i polislagen är av senare datum än RB och motsvarar också bättre ett modeml synsätt på avvägningen mellan rättssäkerhets- och effek-tivitelsinlressen. Lagändringen bör vidtas utan dröjsmål. Det bör ankomma på regeringen all utarbeta förslag till denna lagändring och skyndsamt återkomma till riksdagen därmed. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Kyrkofrid m. m.

Polisingripanden i kyrkolokaler har aktualiserats på senare lid i flera sammanhang, bl. a. mot bakgmnd av all polisen i några uppmärksammade fall berett sig tillträde till kyrko- och kloslerlokaler för all söka efter utlänningar som skulle las i förvar enligt utlänningslagstiftningen.

Hithörande frågor har tagils upp i flera motioner.

I motion Ju607 hemställs atl riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av brottsbalken och rättegångsbalken all förstärkning sker av kyrkofriden. Motionärerna åberopar sammanfattningsvis alt kyrkofriden bör förslärkas genom en mera enhetlig straffrättslig och mera preciserad processrättslig reglering. Samtliga brottsliga övergrepp mot kyrkofrid bör, enligt motionärema, samlas i ett gemensamt lagmm i brottsbalken. Den brottsliga handlingen kan mbriceras som brott mot kyrkofrid och beskrivas som obehörigt intrång i kyrka och bedömas som grovt brott om gudstjänsten blivit störd. Vidare bör, enligt motionärerna, processuella tvångsåtgärder av hänsyn till kyrkofriden uttryckligen kräva synnerliga skäl i resp. lagmm för atl få företas i kyrka. I motion Ju62l begärs ett riksdägsuttalande om all respekten för kyrkofriden måste åtempprällas och upprätthållas. Kyrkan måste, enligt motionären, få vara en fredad zon och polisingripanden bör inte få ske i kyrkor. I motion Ju20 begärs förslag till regler som begränsar möjligheterna till Ivångsingripanden i kyrkolokaler av annat skäl än misstanke om brott eller, om en sådan begränsning rent lagtekniskt inte är möjlig, ett generellt förbud mot tvångsingripanden i kyrkolokaler. I motion Ju24 efterlyses bestämmelser som reglerar polisingripanden i kyrkolokaler.

Kyrkommmet och de personer som befinner sig där ges ett visst straff-
rättsligt skydd. Genom bestämmelser i brottsbalken (BrB) slraffskyddas
mölesfriden vid allmänna andaklsövningar liksom vid vissa andra förrätt- 30

ningar och sammankomster. Jämlikt 16 kap. 4 § BrB är del således straff- 1988/89:JuU25 bart som störande avförrättning eller av allmän sammankomst all genom våldshandling, oljud eller på annat liknande sätt störa eller försöka hindra allmän gudstjänst, annan allmän andaktsövning, vigsel, begravning eller någon liknande akt. Straffskalan är böter eller fängelse i högst sex månader. Bestämmelsen omfattar inte bara religionsverksamhel hos svenska kyrkan utan avser även andra religionssamfund. Störande uppträdande i kyrka eller annan gudstjänstlokal på tid då del inte pågår gudstjänst eller sammankomst för andaklsövning faller inte under denna straffbestämmelse. Förfarandet kan däremot vara all bedöma som förargelseväckande beteendeiämlikx 16 kap. 16 § BrB under fömtsättning all del sker under tid då allmänheten har tillträde till kyrkan.

Alt tränga in i en låst kyrka utgör olaga intrång enligt 4 kap. 6 § andra stycket BrB och straffas med böter eller, om brottet är grovt, fängelse i högst två år.

I gällande lagstiftning ges inga särskilda restriktioner för polisingripanden i kyrkolokaler, vare sig det är fråga om straffprocessuella tvångsmedel enligt RB eller tvångsåtgärder enligt polislagen. Något särskilt rättsskydd för kyrkolokaler finns alltså inte.

Av RB:s regler är främst bestämmelsemä om husrannsakan av intresse. I förarbetena har inte berörts frågan om under vilka fömtsättningar husrannsakan bör få ske i kyrkolokaler och hur åtgärden i så fall bör genomföras. Här kan erinras om reglerna i 28 kap. 4 § RB om vem som beslutar om husrannsakan. Om en husrannsakan kan antas bli av stor omfattning eller medföra synnerlig olägenhet för den hos vilken åtgärden företas, bör rätten besluta om tvångsåtgärden, om inte fara är i dröjsmål.

Inte heller när del gäller polislagens regler om husrannsakan har något undanlag gjorts för kyrkolokaler och liknande. På samma sätt som när del gäller husrannsakan enligt RB kan därför en husrannsakan med stöd av polislagens regler genomföras i en kyrka eller annan liknande lokal. Enligt 8 § polislagen gäller två allmänna principer för polisingripanden, nämligen behovsprincipen och proportionaliletsprincipen. Av dessa principer följer all ingripanden skall göras på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter; måste tvång tillgripas, skall detta ske endast i den form och den utsträckning som behövs för all det avsedda resultatet skall uppnås.

Utskottet har inhämtat remissyttranden över motionema Ju607 och Ju62l från riksåklagaren (RÅ), rikspolisstyrelsen, statens invandrarverk (SIV), juridiska fakultelsslyrelsen vid Uppsala universitet, ärkebiskopen, samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund (SST) och Judiska församlingamas i Sverige Centralråd.

RÅ, rikspolisstyrelsen och juridiska fakultelsslyrelsen avstyrker mo-lionsförslagen medan Centralrådet uttrycker en positiv inställning till dessa. Ärkebiskopen tillstyrker de åtgärder som begärs i motion Ju607. SST tillstyrker yrkandet i motion Ju607 om ändring i rättegångsbalken för ett omedelbart förstärkt skydd mot processuella tvångsåtgärder i kyrka eller annan lokal för religionsutövning men avstyrker motionsförslagen i öv-

rigt. SIV förespråkar en utredning för precisering och reglering av begrep- 1988/89:JuU25 pel kyrkofrid.

RÅ, rikspolisstyrelsen, juridiska fakultelsslyrelsen och SST har avstyrkt förslaget om förstärkt straffrätlsligt skydd för brott mot kyrkofriden. Här har anförts all motionärerna inte gjort gällande något skäl för atl gällande straffbestämmelser rörande obehörigt intrång i kyrkor och störande av allmän gudstjänst och offentlig förrättning inte skulle ge ett tillräckligt skydd. Därtill har tillagts all avsevärda avgränsningsproblem kan uppslå vid definition av bl. a. termen "kyrka". Något behov av lagstiftning i den riktning motionärema förespråkar i detta hänseende föreligger inte enligt dessa remissinstanser.

Utskottet kan ställa sig bakom vad nyssnämnda remissinstanser anfört. Mot bakgrund härav avstyrks bifall till önskemålet i motion Ju607 om ett förstärkt straffrätlsligt och enhetligt skydd för brott mot kyrkofriden. I sammanhanget vill utskottet hänvisa till riksdagens behandling av näraliggande motionsönskemål år 1969 (ILU 1969:15).

Såvitt gäller begränsningar av eller förbud mot tvångsingripanden i kyrkolokaler m. m. har RÅ, rikspolisstyrelsen och juridiska fakulletsstyrelsen avstyrkt bifall till molionsönskemålen. SIV har förespråkat en översyn av begreppet kyrkofrid, hur myndighelsbeslul bör verkställas i kyrkolokaler saml vilka lokaler som är all betrakta som sådana. Övriga remissinstanser har i princip ställt sig positiva till motionsönskemålen i denna del.

RÅ har bl. a. anfört all en situation där bl. a. brottslingar genom all uppehålla sig i kyrkolokalen kan hålla sig undan myndigheterna eller oanlas-lade kan bedriva brottslig verksamhet är helt oacceptabel såväl för kyrkan som för samhället i övrigt. Proportionaliletsprincipen bör, enligt RÅ, leda till all tidpunkten och formerna för ingripanden anpassas så atl minsta möjliga störning orsakas i kyrkans verksamhet. Rikspolisstyrelsen anför all del i belysning av all religiösa motiv stundom åberopas till stöd för vålds- eller rena terroristhandlingar inte är välbetänkt atl slå in på den väg som föreslås i motionerna. Juridiska fakultelsslyrelsen anmärker inledningsvis all den medehida regleringen av kyrkofriden — tvärt emot vad som numera ofta antas — syftade till att värna enskilda mot angrepp från andra enskilda som ville la rätten i egna händer. Del var ett kungamaktens försök i ett relativt primitivt rättssamhälle alt tillförsäkra medborgarna rättsligt skydd. Det vore därför, enligt fakultelsslyrelsen, ett steg bakåt i samhällsutvecklingen all i dag stifta en ny lag om kyrkofrid, som eventuellt skulle ha till uppgift all förhindra de statliga ordningsorganen all ingripa och utföra sitt arbete i lokaler tillhörande olika religiösa församlingar. Detta skulle innebära alt det överiäls till olika religiösa samfund all svara för skyddet av enskilda individer. Dämtöver skulle den demokratiska rättsordningen motarbeta sig själv; en oundviklig följd skulle därför bli en betänklig ökning av antalet preventiva frihetsberövanden.

Utskottet har från de svenska ambassaderna i Bonn, Helsingfors, Köpenhamn, Haag och Paris inhämtat atl några särregler beträffande straffprocessuella tvångsingripanden eller ivångsingripanden för verkställighet av ett förvaltningsrättsligl beslut i kyrka, kloster och liknande inte existe-

rar i Förbundsrepubliken Tyskland, Finland, Danmark, Nederländerna el- 1988/89: JuU25 ler Frankrike.

I Svenska ekumeniska nämndens ovannämnda skrivelse till regeringen om polisingripanden i kyrkolokaler har nämnden begärt att regeringen snarast möjligt vidtar åtgärder för atl komplettera de föreskrifter som gäller för polisens arbete i dessa situationer.

Justitieministern föreslår i propositionen (s. 59 ff) inte några särregler för Ivångsingripanden i kyrkor, kloster och liknande lokaler. Enligt hennes uppfattning kan det inte komma i fråga all införa något slags frizoner, där polisingripande överhuvudtagel inte skulle få ske. Del finns i vårt samhälle, enligt justitieministern, inte något behov av all anordna en fristad för personer som är misstänkta för brott eller som eftersöks enligt annan lagstiftning. Däremot bör hänsyn så långt möjligt böra las till kyrkorummets helgd vid en husrannsakan eller liknande eftersökning. Detta kan, enligt hennes uppfattning, tillgodoses inom ramen för den proportionalitetsprincip som i detta ärende är föreslagen vid tvångsmedelsanvändning enligt RB och vilken redan nu gäller enligt polislagen. Hon tillägger atl beslut om husrannsakan i kyrkorum och liknande i de allra flesta fall torde grundas på den regel som säger att husrannsakan under vissa fömtsättningar får ske hos annan än den misstänkte. För sådan husrannsakan fordras enligt polislagen synnerliga skäl all anta all den eftersökte uppehåller sig i lokalen. I RB uttrycks detta så att synnerlig anledning skall förekomma att den sökte uppehåller sig i lokalen.

Utskottet delar mot bakgrund av vad flera remissinstanser anfört justitieministerns uppfattning atl några särregler inte bör införas vid Ivångsingripanden i kyrkolokaler och liknande. Liknande intressekonflikter kan, som anförts i propositionen, uppstå vid t. ex. husrannsakan på advokatkontor och tidningsredaktioner. Som framgått tidigare har utskottet ställt sig positiv till införandel av en proportionalitetsprincip vid tvångsmedels-användning. Inom ramen för denna princip skall, som justitieministern framhållit, behövlig hänsyn las till kyrkolokalernas särprägel och tvångsmedel måste i sådana situationer hanteras med försiktighet och omdöme. Det bör, som justitieministern anför, i de flesta fall vara lämpligt att polisen i första hand vänder sig till den som ansvarar för lokalen — vanligen en kyrkoherde eller församlingsföreståndare — som kan förmedla kontakt med den som eftersöks. Detta bör, enligt utskotlets uppfattning, kunna bidra till atl ingripandena, när de ändå måste äga rum, kan ske på ett sätt som är godtagbart.

Del anförda innebär att utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju607, Ju62l, Ju20 och Ju24 i här behandlad del.

Nya tvångsmedel — avlyssning med dold mikrofon m. m.

Tvångsmedelskommillén har föreslagit att avlyssning med dold mikrofon (s.k. buggning) och dold TV-övervakning införs som straffprocessuella tvångsmedel.

I propositionen läggs några sådana förslag inte fram. Justitieministern
anför (s. 59) att de argument som har åberopats till förmån för polisarbetet 33

3 Riksdagen 1988/89. 7 .saml. Nr 25

mot narkotikabrottslighet och annan grov brottslighet inte har övertygat 1988/89:JuU25 henne om att dessa metoder är försvarliga med hänsyn till de tunga invändningar som kan riktas mot dem. Avslutningsvis anför justitieministern att vad hon anfört i första hand tar sikte på fömndersökningar i allmänhet. Eftersom SÄPO-kommittén längre fram kommer all behandla bl. a. säkerhetspolisens arbetsmetoder utgår hon ifrån atl frågan härigenom får en särskild genomlysning såvitt avser säkerhetspolisens verksamhet. Hon tillägger all hennes ställningstaganden har avseende enbart på sådana tvångsmedel som används inom ramen för en pågående fömndersökning och all del sagda inte innebär något ställningslagande till frågan om det är eller bör vara tillåtet att i nödsituationer vidta extraordinära åtgärder.

I motionema Ju 19 och Ju25 riktas kritik mot propositionen i denna del. Enligt motionärerna är justitieministerns uttalande klart otillfredsställande mot bakgrund av den senaste lidens händelser där misstankar uppkommit atl användandet av icke tillåtna spaningsmetoder inom polisen försvarats med hänvisning till bl. a. reglerna om nöd. I motion Ju 19 begärs tillkännagivanden rörande dels nödrällens innebörd, dels fortsall förbud mot s. k. buggning. I motion Ju25 begärs utredning och lagstiftning om nödrätt.

Inledningsvis vill utskottet påpeka atl sådana misstankar som åberopats av motionärerna är föremål för fömndersökning (se 1988/89: KU30 s. 31).

1 24 kap. BrB finns bestämmelser om nödvärn och annan nödhandling. Bestämmelserna innebär atl den som begår en i och för sig straffbar gärning går fri från straff, om han handlar i nöd. Situationen skall vara sådan all gärningen krävs för all skydda eller rädda något viktigt intresse. Nöd-värnsräll kan sägas vara ett specialfall av nödrätt, vilket bmlils ut ur den allmänna bestämmelsen om nödrätt, reglerats mera ingående och erhållit större omfattning.

I 24 kap. I § BrB stadgas om rätt till nödvärn. Här räknas upp de situationer då nödvärnsräll kan föreligga. Utmärkande för dessa situationer är att någon utsätts för angrepp eller något som jämställs med sådant. Nödvärnshandlingen är en handling som företas för atl avvärja detta angrepp. Handlingen betraktas då inte som ett brott.

Enligt 24 kap. 4 § BrB skall den som för all avvärja fara för liv eller hälsa, rädda värdefull egendom eller av annan sådan orsak handlar i nöd vara fri från ansvar, om gärningen med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt måste anses försvarlig. Bestämmelsen är subsidiär till 24 kap. I — 3 §§ BrB. Detta innebär all del — innan nödbeslämmelsen tillämpas — måste slå klart alt ansvarsfrihet inte skall gälla på gmnd av nödvärn eller på gmnd av laga befogenhet.

En skillnad mellan en nödvärnssituation och en nödsituation är all för nödrätt inte krävs all faran uppkommit genom ett brottsligt angrepp.

Nödbeslämmelsen är avsedd all ge en regel för fall av intressekollision. I en nödsituation som omfattas av paragrafen kolliderar två intressen som båda skyddas av rättsordningen, och den fara som hotar det ena intresset kan avvärjas endast genom ett intrång i del andra intresset. Bestämmelsen skall enligt motiven tillämpas endast i undanlagsfall. Del krävs ett nödläge

som innebär all en fara hotar liv eller hälsa eller värdefull egendom eller 1988/89:JuU25 annat som är klart atl jämställa härmed.

Fängelseslraffkommillén har nyligen gjort en översyn av de allmänna slraffrihetsgmnderna. I sitt slutbetänkande (SOU 1988:7) Om legalitels-principen och om allmänna gmnder för ansvarsfrihet anför kommittén all den nuvarande regleringen i 24 kap. 4 § av rätlen att handla i nöd i huvudsak är lämplig. Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling.

Utskottet noterar i sammanhanget all fängelseslraffkommillén anfört all del inte föreligger någon begränsning när del gäller vilka straffbelagda gämingar som kan företas i nöd. Vilken gäming som helst kan således bli aktuell. Del kan gälla för förmögenhetsbroll, åstadkommande av kroppsskada, ärekränkning eller kränkning av allmänna eller offentliga intressen OfrSOU 1988:7 s. 82).

Någon allmängiltig författningsreglering av nödrätt vid sidan av den i brottsbalken inskrivna nödrällen finns inte för svensk rätts del. Den i motion Ju 19 upptagna frågan om den s. k. konstitutionella nödrätten har behandlats av Folkstyrelsekommillén i betänkandet (SOU 1986:28) Folkstyrelsen under krig och krigsfara. Enligt kommittén kan under beteckningen "konstitutionell nödrätt" samlas resonemang av något olika slag. Gemensamt för dem alla är att de på olika sätt avser all legitimera handlingar som om de vidtagits under normala förhållanden hade ansetts gmndlagsslri-diga.

Utskottet vill här anmärka att frågor som berör den konstitutionella nödrällen har behandlats av riksdagen i ett flertal uppmärksammade fall, bl. a. flygplanskapningen på Bulltofla, Norrmalmslorgsdramat och ockupationen av Förbundsrepubliken Tysklands ambassad i Stockholm. Beträffande Bullloflahändelsen uttalade konstitutionsutskottet all del från strikt konstitutionella synpunkter otvivelaktigt förhöll sig så all del konstitutionella regelsystemet till följd av de speciella förhållandena inte iakttogs av regeringen på en rad punkter i samband med kapningen. Här åsyftades frigivningen av intagna i kriminalvårdsanslalt och dispositionen av statens medel till lösensumma. Delta var åtgärder som knappast kunde anses lagligen gmndade. Inte heller regeringsformens regler beträffande konseljbe-slul m. m. iakttogs. Mot nämnda brister i regeringens handläggning av flyg-kapningsfrågan vägdes det ansvar för enskilda människors — i detta fall flygpassageramas och besättningens — personliga säkerhet vilket åvilar myndigheterna och därvid ytterst regeringen. Regeringens bedömning att en uppenbar nödsituation förelåg var enligt konslitutionsulskollels mening riklig. Mot den bakgmnden fanns inte anledning till anmärkning mot regeringens handlande i samband med flygplanskapningen. Del inträffade gav emellertid enligt konstitutionsutskottets mening anledning alt ställa frågan om behovet av särskilda regler för extraordinära situationer i framtiden (KU 1973:20 s. 16 f, se även KU 1974:22 s. 17 ff och KU 1975/76:50 s. 32 ff).

År 1978 konstaterade konstitutionsutskottet (KU 1977/78:35 s. 15 f) att
det inom justitiedepartementet övervägts frågan om sådana särskilda reg-,
ler, varvid slutsatsen blev all gällande regler ger anvisningar om vilka 35

handlingsmöjligheter regeringen har i nödsituationer och om regeringens 1988/89:JuU25 ansvar för sill handlande i sådana situationer. Konstitutionsutskottet ifrågasatte inte denna bedömning men fömtsatte atl regeringen fortlöpande ägnade uppmärksamhet åt frågan om sin och berörda myndigheters handlingsberedskap för sådana situationer.

Även JO har berört frågan om den konstitutionella nödrällen. I 1975 års ämbelsberättelse redogörs för en anmälan (av Gustaf Pelm) rörande flyg-kapardramal på Bulltofla. I anmälan framhölls alt den sedvanerättsliga konstitutionella nödrätten fått ett materiellt innehåll först i KU:s belänkande 1973:20 men all fråga uppkommit om den konstitutionella nödrällen sträcker sig så långt all även and ra statsanställda än statsråd har rätt all i nödlägen företa olagliga handlingar.

JO uttalade att den konstitutionella nödrällen var ett i svensk statsrätt föga behandlat institut men atl del otvivelaktigt var berättigat all dra slutsatsen att en sådan nödrätt existerar. Vad avser konstitutionell nödrätt under fredsförhållanden ger lagstiftningen emellertid enligt JO inte något direkt besked. Enligt JO syntes viss vägledning kunna hämtas från BrB:s regler om nöd. JO anförde vad angick den sakliga innebörden av berörda tjänstemäns åtgärder att det syntes som om åtgärderna — även om vederbörande till äventyrs skulle anses ha handlat helt på eget ansvar och inte på order från regeringen — var sådana alt straffrihel måste inträda redan enligt 24 kap. 4 § BrB (JO 1975 s. 50 ff).

Del gmndläggande skyddet mot hemlig avlyssning finns i regeringsformen. Detta skydd kan inskränkas endast genom lag. Ulan stöd av lag får således varken polis eller annan företrädare för det allmänna använda sig av hemlig avlyssning. Straffbestämmelser i brottsbalken till skydd mot olovlig avlyssning medelst tekniskt hjälpmedel infördes, som tidigare anförts, år 1975 (prop. 1975:19, JuU 12).

När det gäller spörsmålet om rätt för polisen att i sitt arbete åberopa nödrätt till stöd för eljest otillåtna handlingar vill utskottet peka på följande. 1 anslutning till atl riksdagen våren 1984 antog polislagen lades också fast vissa principer för polisens användning av okonventionella spaningsmetoder (prop. 1983/84:111 s. 44-49, JuU 27 s. 21). Bl.a. slogs fast all polisen aldrig bör få begå en kriminaliserad handling för alt kunna efterforska eller avslöja ett brott. I sammanhanget anfördes dock all ett utrymme för vissa eljest otillåtna handlingar föreligger enligt den allmänna bestämmelsen om nödhandlingar i 24 kap. 4 § BrB och enligt vissa speciella föreskrifter, t. ex. i väglrafikkungörelsen (1972:603). Enligt 68 § sistnämnda kungörelse gäller hastighetsbegränsning inte i där uppräknade fall av brådskande utryckning eller yrkesutövning. I nämnda proposition (s. 81) konstateras vidare all de allmänna reglema om nödvärn och om nöd i 24 kap. BrB givelvis också är tillämpliga på polismän.

I motionema hänvisas till misstankar om användning av s. k. buggning som spaningsmetod inom främst säkerhetspolisens arbete.

För all la fram underlag för del fortsatta arbetet inom SÄPO-kommittén
har en särskild utredare på regeringens uppdrag gjort en genomlysning av
bl. a. den polisiära säkerhetstjänstens arbetsmetoder. Arbetet har redovi
sats i en rapport (SOU 1989:18) SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder 36
där utredaren konstaterar all säkerhetspolisen i dag disponerar elektronisk

avlyssningsulmslning för utbildnings- och demonslrationsändamål inom 1988/89:JuU25 säkerhetsskyddet och för användning i nödsituationer. Han konstaterar att nödreglema är restriktiva men all de samtidigt är diffusa och svårtolkade och all det är polisens sak att själv avgöra när de skall tillämpas. Osäkerheten i det nuvarande rättslägel och vad den kan leda till illustreras enligt rapporten inte minst av att det under utredningen av mordet på Olof Palme förekommit elektronisk avlyssning i stor skala och under omständigheter som gjort all avlyssningsoperationemas laglighel har ifrågasatts och all rättsliga åtgärder har vidtagits för att pröva den frågan. Utredaren konstaterar vidare all buggning förekommit också vid andra slags operationer från säkerhetspolisens sida. Utredaren har funnit atl en helt ny rättslig reglering av avlyssning genom dolda mikrofoner bör övervägas.

Rapporten har överlämnats till SÄPO-kommittén. Enligt vad civilministern uttalat måste frågan om elektronisk avlyssning bli en av huvuduppgifterna i kommitténs fortsalla arbete.

Ulskollel vill anmärka all Norrmalmslorgsdramat inträffade innan förbudet mot avlyssning med dold mikrofon infördes — även om del ofta åberopats som exempel på en situation när avlyssning med dold mikrofon skulle anses vara tillåten med åberopande av reglema i 24 kap. BrB (se KU 1988/89:30, s.39).

Utskottet kan konstatera att nödrättsreglerna i BrB nyligen varit föremål för utredning och alltjämt övervägs inom regeringskansliet samtidigt som frågan om konstitutionell nöd behandlats såväl inom utredningsväsendet som i riksdagen och av JO. Mot bakgmnd härav kan ulskollel inte ställa sig bakom yrkandet i motion Ju25 om översyn av nödrällen. Motionsyrkandét avstyrks därför.

Såvitt gäller önskemålet i motion Ju 19 om ett riksdägsuttalande i fråga om nödrällens innebörd anser utskottet inte all del utöver vad som anförts i del föregående är påkallat med något särskilt uttalande i frågan. Motion Ju 19 avstyrks därför i här behandlad del.

När det härefter gäller önskemålet i motion Ju 19 om ett tillkännagivande rörande fortsall förbud mot buggning vill ulskollel erinra om tidigare uttalanden av utskottet i näraliggande frågor.

I ett ärende med anledning av en motion med önskemål om en försöksverksamhet hos polisen med hemlig avlyssning med dolda mikrofoner underströk utskottet sålunda viklen från demokratisk synpunkt av atl diskussionen om enskildas integritet i förhållande till myndighelema hålls levande. En minskad vaksamhet i dessa frågor kunde — framhöll utskottet vidare — leda till en avtmbbning i den allmänna rättsuppfattningen all inlegrilelskränkningar endast undantagsvis kan godtas i ett samhälle av den typ vi har. Utskottet anförde - i linje med ett uttalande av narkotikakommissionen — atl man noga måste överväga vilka stora värden som kan äventyras om samhället successivt flyttar fram toleransgränsen vad gäller tvångsmedel och andra integritetskänsliga åtgärder (JuU 1984/85:12 s. 17

ff).

I fråga om del nu aktuella motionsönskemålel kan utskottet dela molio
näremas uppfattning så till vida all utskottet inte nu kan förorda något
sådant slraffprocessuellt tvångsmedel av det slag som berörs i motionen. 37

Som framgått ovan är denna fråga emellertid föremål för ytteriigare över- 1988/89:JuU25 väganden i annat sammanhaiig, och det är inte ändamålsenligt för riksdagen att nu uttala sig om framtida ;5tällningstaganden i frågan. Mot bakgmnd av del anförda avstyrks bifall till motion Jul9 i här behandlad del.

övrigt

Propositionen innehåller förslag till ändringar i spaningslagen. Som tidigare framgått har regeringen i proposition 1988/89:86 föreslagit riksdagen all de s. k. terroristbestämmelsema i utlänningslagen sammanförs med bestämmelserna i spaningslagen till en lag om åtgärder för all förebygga våldsdåd med internationell bakgmnd (lerrorisllag). Denna lagstiftning föreslås träda i kraft den I juli 1989. Ändringarna i spaningslagen föreslås däremot träda i kraft den 1 september 1989. Det sagda bör leda till alt de i förevarande proposition föreslagna ändringama i spaningslagen vidtas i den i proposition 1988/89:86 föreslagna nya terroristlagen, på sätt som framgår av utskottets hemställan nedan (mom. 13). Utskottet anmärker att benämningen på den nya lagen inom parantes i lagens mbrik allt efter det språkliga sammanhanget bör ges den form, bestämd eller obestämd, som följer av den form som huvudordel (lagen eller lag) i själva mbriken har. Utöver vad som redovisats i det föregående har ulskollel inte något atl anföra med anledning av propositionen och motionema.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande överskottsinformation

all riksdagen avslår motion 1988/89: Ju21 i denna del (yrkande 3) och morion 1988/89: Ju22 i denna del (yrkande 1),

2. beträffande offentligt ombud

all riksdagen avslår motion 1988/89: Ju21 i denna del (yrkande 2) och motion 1988/89: Ju22 i denna del (yrkande 4),

3. beträffande teleavlyssning vid s. k. förbrott

alt riksdagen med avslag på motion 1988/89: Ju21 i denna del (yrkande I delvis) och motion 1988/89: Ju22 i denna del (yrkande 2) antar ■ del i proposition 1988/89:124 framlagda förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken såvitt avser 27 kap. 18 §,

4. beträffande teleövervakning

all riksdagen med avslag på motion 1988/89: Ju21 i denna del (yrkande I delvis) och motion 1988/89: Ju22 i denna del (yrkande 3) och med bifall till propositionen antar del under moment 3 nämnda lagförslaget såvitt avser 27 kap. 19 §,

5. beträffande bandupptagning av telefonsamtal

att riksdagen avslår motion 1988/89: Ju25 i denna del (yrkande 2),

6. beträffande vissa frågor om beslag

att riksdagen avslår motion 1987/88: Ju719 och motion 1988/89:Jul8,

7. beträffande polismans rätt att besluta om husrannsakan

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Ju23 som sin mening 38

ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

8. beträffande brott mot kyrkofrid 1988/89:JuU25 all riksdagen avslår motion 1987/88: Ju607 i denna del,

9. beträffande tvångsingripanden i kyrkolokaler m. m.

att riksdagen avslår motion 1987/88: Ju607 i denna del, motion 1987/88:Ju62l, motion 1988/89: Ju20 och motion 1988/89:Ju24,

10. beträffande fortsatt förbud mot avlyssning med dold mikrofon
att riksdagen avslår motion 1988/89: Jul9 i denna del (yrkande 2),

11. beträffande nödsituationer m. m.

atl riksdagen avslår motion 1988/89: Ju 19 i denna del (yrkande 1) och motion 1988/89: Ju25 i denna del (yrkande 1),

12. beträffande ändring i rättegångsbalken i övrigt

all riksdagen antar del i moment 3 framlagda lagförslaget i den mån del inte omfattas av vad ulskollel hemställt ovan,

13. beträffande ändring i spaningslagen

all riksdagen deb avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1975:1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall, deb antar följande

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989:000) om åtgärder for att förebygga

våldsdåd med internationell bakgrund (terroristlagen)

Härigenom föreskrivs all 20, 21 och 22 §§ lagen (1989:000) om åtgärder för all förebygga våldsdåd med internationell bakgmnd (terroristlagen) skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt proposition Utskottets förslag

1988/89:86

20 §

För ändamål som avses i 19 § För ändamål som avses i 19 §

första stycket kan rätlen, om det första stycket får rätten, om det finns synnerliga skäl, meddela po- finns synnerliga skäl, meddela polismyndighet tillstånd att ta del av lismyndighet tillstånd enligt 27 samtal till och från telefonapparat, kap. rättegångsbalken tid hemlig te-som innehas eller av annat skäl kan leavlyssning mot utlänning som av-antas komma att begagnas av en ut- ses i 17 §. länning som avses i 17 §.

Rätten kan för ändamål som avses i 19 § första stycket, om del finns synnerliga skäl, även meddela polismyndighet tillstånd all närmare undersöka, öppna eller granska post- eller lelegrafförsändelse, brev, annan sluten handling eller paket som har ställts till eller avsänts från utlänning som avses i 17 §, och som påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiklning eller som finns hos post-, telegraf-, järnvägs- eller annan befordringsanstall,

I tillstånd som avses i andra stycket kan rätten förordna, att i tillståndet avsedd försändelse, som ankommer till befordringsanstall, skall kvarhållas till dess den närmare undersökts, öppnats eller granskats. Förordnandet skall innehålla underrättelse all meddelande om åtgärden inte får ulan tillstånd av den som har begärt åtgärden lämnas avsändaren, mottagaren eller annan.

Tillstånd som avses i 20 § skall meddelas atl gälla för viss lid som inte överstiger en månad. Tiden räknas vid tillstånd tdl telefonavlyssning från den dag tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare och i övriga fall från den dag tillståndet meddelades.

Frågan om tillstånd prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av rikspolisstyrelsen. Rättens avgörande sker genom slutligt beslut. Sådant beslut går omedelbart i verkställighet. I fråga om förfarandet skall också bestämmelserna i rättegångsbalken om förfarandet vid rättens prövning av fråga som under förundersökning i brottmål uppkommit om åtgärd enligt 27 kap. 16 § nämnda balk tillämpas.

Tillstånd som avses i 20 § skall meddelas att gälla viss tid, ej överstigande en månad, från den dag tillståndet meddelades.

Fråga om tillstånd prövas av Stockholms tingsrätt på yrkande av rikspolisstyrelsen. Rättens avgörande sker genom slutligt beslut. Sådant beslut går omedelbart i verkställighet. I fråga om förfarandet tillämpas / övrigt bestämmelserna i rättegångsbalken om förfarandet vid rättens prövning av fråga om hemlig teleavlyssning enligt 27 kap. rättegångsbalken.

Uppteckning som har gjorts vid telefonavlyssning får inte granskas av annan än rätten, rikspolisstyrelsen, polismyndighet eller åklagare. Innehåller uppteckningen något som inte är av betydelse för del ändamål som har föranlett avlyssningen, skall den i sådan del efter granskningen omedelbart förstöras.

En upptagning eller uppteckning som gjorts vid hemlig teleavlyssning skad granskas snarast möjligt. Granskningen får inte utföras av annan än rätten, rikspolisstyrelsen, polismyndighet eller åklagare. Innehåller upptagningen eller uppteckningen något som inte är av betydelse för det ändamål som föranlett avlyssningen, skall den i denna del omedelbart förstöras efter granskningen. Försändelse eller annan handling som omfattas av tillstånd enligt 20 § får inte närmare undersökas, öppnas eller granskas av annan än rätten, rikspolisstyrelsen, polismyndighet eller åklagare. Sådan handling skall undersökas snarast möjligt. När undersökningen har slutförts, skall försändelse som finns hos befordringsanstall tillställas den till vilken försändelsen är ställd och annan handling återlämnas till den hos vilken handlingen påträffats, om inte beslag sker enligt därom gällande bestämmelser.

c) lagom ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid 1988/89:JuU25
förverkande m.m.,

d) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Stockholm den 16 maj 1989 På justitieulskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark (s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Göthe Knutson (m), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Bjöm Ericson (s), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (vpk), Kent Lundgren (mp), Sigrid Bolkéus (s), Göran Ericsson (m) och Jan Andersson (s).

Reservationer

1. Överskottsinformation (mom. 1)

Berith Eriksson (vpk) anser

dels alt den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:

I likhet med juslilieminislem anser utskottet all del naturligtvis kan finnas situationer då del är rimligt att få använda överskottsinformation som kommit fram vid tvångsmedelsanvändning, t. ex. för alt förhindra grövre brottslighet. För utskottet är del emellertid uppenbart atl del i andra sammanhang inte bör vara tillåtet alt utnyttja sådan information. Här kan särskilt nämnas information om brott som i sig inte är av sådant allvarligt slag att tvångsmedlet i fråga skulle ha kunnat tillgripas. Utskottet vill här hänvisa till vad lagrådet uttalat i ett tidigare lagstiftningsärende som gällde frågan om utnyttjande av överskottsinformation som framkommit vid telefonavlyssning. Enligt lagrådet kunde del ifrågasättas humvida del är förenligt med regeringsformen att man utan direkt stöd i lag får utnyttja avlyssnat material för annat ändamål än del som föranlett tillståndet till avlyssningen. Lagrådet anförde också en rad skäl av mera praktisk natur för en lagreglering Oft JuU 1976/77:20). Utskottet, som delar lagrådels synpunkter, anser i likhet med vad som framförs i motionema Ju2l och Ju22 all särskilda bestämmelser som reglerar frågan om hanteringen av s.k. överskottsinformation måste införas. Del bör ankomma på regeringen all återkomma till riksdagen med närmare förslag till sådana bestämmelser. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
I. beträffande överskottsinformation
all riksdagen med anledning av motion 1988/89: Ju21 i denna del (yr- 41

kände 3) och motion 1988/89: Ju22 i denna del (yrkande 1) som sin 1988/89:JuU25 mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i delta hänseende.

2. Offentligt ombud (mom. 2)

Berith Eriksson (vpk) anser

dels all den del av utskottels yttrande som börjar på s. 21 med "I likhet" och slutar på s. 22 med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:

I likhet med tvångsmedelskommillén anser utskottet atl en ordning med s. k. offentligt ombud bör införas för all tillvarata den misstänktes intressen vid Ivångsmedelsanvändning. Som påpekas i motion Ju21 har kommittén särskilt framhållit behovet av en sådan ordning då det gäller användning av tvångsmedel mot ett massmedieföretag eftersom Ivångsmedelsanvändningen då kan medföra röjande av namn som skyddas av anonymilelsreglerna i tryckfrihetsförordningen. Ulskollel delar de synpunkter som framhålls i motion Ju21 särskilt när del som här rör sig om områden med gmndlagsskyddade intressen. I likhet med motionärema anser utskottet alt tvångsmedelskommitténs förslag i detta hänseende är väl gmndal. Del bör ankomma på regeringen all utarbeta förslag till bestämmelser i enlighet med tvångsmedelskommilténs förslag. Vad utskottet nu med anledning av motionema anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande offentligt ombud all riksdagen med anledning av motion 1988/89: Ju21 i denna del (yrkande 2) och motion 1988/89: Ju22 i denna del (yrkande 4) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

3. Teleavlyssning vid s. k. förbrott (mom. 3)

Berith Eriksson (vpk) och Kent Lundgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med "I likhet" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare betonat viklen av restriktivitet när det gäller an
vändningen av ett så ingripande tvångsmedel som det här är fråga om. Mot
denna bakgmnd kan utskottet inte ställa sig bakom regeringens förslag att
generellt tillåta hemlig teleavlyssning också i fråga om försök, förberedelse
och stämpling till sådana brott som i dag gmndar rätt till avlyssning. Ut
skottet delar här motionärernas uppfattning att regeringens förslag i denna
del är alltför långtgående. Enligt utskottets mening får del anses tillräckligt
all en sådan ordning redan existerar vid brott mot rikels säkerhet och an
dra allmänfariiga brott enligt reglema i lagen (1952:98) med särskilda be
stämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål. Som framhållits i andra sam
manhang kan dock telefonavlyssning uppenbarligen inte avvaras när det 42

gäller kampen mot narkotikabrottsligheten. Utskottet kan därför godta 1988/89:JuU25 den föreslagna utvidgningen när det gäller s. k. förbrott till grovt narkotikabrott och grov vamsmuggling av narkotika.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande teleavlyssning vids. k. förbrott

att riksdagen med anledning av propositionen, motion 1988/89: Ju2 Ii denna del (yrkande I delvis) ochi motion 1988/89: Ju22 i denna del (yrkande 2) antar 27 kap. 18 § i del i moment 3 nämnda lagförslaget med den ändringen all lagmmmet ges följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

27 kap. 18§ Hemlig teleavlyssning innebär all samtal eller andra lelemeddelanden, som befordras av televerket till eller från en viss telefonapparat eller annan teleanläggning, i hemlighet avlyssnas eller upptas genom ett tekniskt hjälpmedel för återgivning av innehållet i meddelandet. Hemlig teleavlyssning får användas vid fömndersökning angående

1. brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straffan fängelse i två år
eller

2.     försök,    förberedelse    eller        2.    försök,    förberedelse    eller
stämpling till sådant brott, om så-     stämpling till grovt narkotikabrott
dan gärning är belagd, med straff.        eller grov varusmuggling av narko
tika som avses i 8 § narkotikastraff
lagen (1968:64).

4. Teleövervakning (mom. 4)

Berith Eriksson (vpk) och Kent Lundgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med "Fömtsättningama enligt" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse: Teleövervakning innebär normall sett inte ett lika stort ingrepp i den personliga integriteten som telefonavlyssning. I likhet med motionärerna noterar utskottet emellertid all del med hjälp av teleövervakning går all ganska klart kartlägga en misstänkt och hans personliga förhållanden. Del bör därför även vid hemlig teleövervakning ställas stränga krav på fömtsättningama för all få tillgripa detta tvångsmedel. De bör överensstämma med reglerna för hemlig teleavlyssning. Som utskottet tidigare noterat kan telefonavlyssning uppenbarligen inte avvaras vid kampen mot narkotikabrottsligheten. Teleövervakning kan här, som framgår av propositionen, naturligtvis också utgöra ett viktigt hjälpmedel och bör kunna tillåtas även vid s. k. förbrott till grov narkotikabrottslighet.

dels all utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande teleövervakning

atl riksdagen med anledning av propositionen, motion 1988/89: Ju21 i
denna del (yrkande 1 delvis) och motion 1988/89: Ju22 i denna del
(yrkande 3) antar 27 kap. 19 § i del i moment 3 nämnda lagförslaget 43

med den ändringen atl lagmmmet ges följande såsom utskottets för- 1988/89:JuU25 slag betecknade lydelse:

Regeringens JÖrslag Utskottets förslag

27 kap. 19§ Hemlig teleövervakning innebär alt uppgifter i hemlighet lämnas av televerket om samtal eller andra lelemeddelanden som har expedierats eller beställts till eller från en viss telefonapparat eller annan teleanläggning eller att en sådan anläggning avslängs för samtal eller meddelanden. Hemlig teleövervakning får användas vid fömndersökning angående

1. brott för vilket inte är föreskri- 1. brott för vilket inte är föreskri
vet lindrigare straffan fängelse i sex vet lindrigare straffan fängelse i två
månader, år eller,

2. brott enligt I § narkotikastraff
lagen (1968:64) eller sådant brott
enligt I § lagen (1960:418) om straff
för varusmuggling som avser narko
tika eller

i. försök, förberedelseellerslämp- 2. försök, förberedelseellerslämp-

ling till brott för vilket inte är före- ling till grovt narkotikabrott eller

skrivet lindrigare straff än fängelse i grov varusmuggling av narkotika

två år, om sådan gärning är belagd som avses i 8 § narkotikastrafflagen

med straff. (1968:64).

5. Bandupptagning av telefonsamtal (mom. 5)

Ingbritt Irhammar och Anders Svärd (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Motionsspörsmålen har" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse: Som framgått ovan faller utanför det straffbara området all en av de samtalande vid ett telefonsamtal i hemlighet spelar in samtalet eller atl en av dellagama i ett vanligt samtal den andre ovetande spelar in ett samtal mellan dem. Orsaken till all delta lämnats straffrilt har bl.a. angetts vara gränsdragningsproblem vid en eventuell kriminalisering. Utskottet, som delar motionärens uppfattning all en sådan bandupptagning som del nu är fråga om djupt kränker den personliga integriteten, anser all liden nu är mogen för generella överväganden rörande spörsmålet om ett sådant förfarande även fortsättningsvis skall vara lagligt. Även frågan om tillåtligheten av användandet av sådan i hemlighet gjord bandupptagning i olika sammanhang bör därvid prövas. Del bör ankomma på regeringen all föranstalta om vederbörlig utredning. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels all utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande bandupptagning av telefonsamtal all riksdagen med anledning av motion 1988/89: Ju25 i denna del (yrkande 2) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

6. Polismans rätt att besluta om husrannsakan (mom. 7) 1988/89:JuU25

Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Sigrid Bolkéus (s) och Jan Andersson (s) anser

dels all den del av utskotlets yttrande som börjar på s. 29 med "Som juslitiekanslem" och slutar på s. 30 med "till känna" bort ha följande lydelse: Ulskollel anser att avgörande betydelse för ett ställningstagande i frågan är om nuvarande ordning ger tillräckliga rättssäkerhetsgarantier. Andra faktorer som kan ha betydelse i sammanhanget är om bestämmelsen i praktiken har lett till tillämpningssvårigheter eller om praxis har utvecklats i olämplig riktning. JK har inte funnit något soni lyder på alt reglerna om polismans rätt att besluta om husrannsakan med stöd av RB har lilllämpats på ett olämpligt sätt. Tvångsmedelskommillén har under sill utredningsarbete inte funnit anledning all föreslå någon ändring på denna punkt. I likhet med juslilieminislem anser utskottet all någon ändring av den nuvarande beslutsordningen enligt RB i nu berört hänseende inte är påkallad. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Ju23.

dels all utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande polismans rätt att besluta om husrannsakan atl riksdagen avslår motion 1988/89: Ju23.

7. Tvångsingripanden i kyrkolokaler m. m. (mom. 9)

Karin Ahrland (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Lars Sundin (fp), Kent Lundgren (mp) och Göran Ericsson (m) anser

dels all den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner det i och för sig välbetänkt att, såsom justitieministern
gör i propositionen, rekommendera alt polisen, inför ett eventuellt föreslå
ende tvångsingripande i en kyrkolokal, i första hand lar kontakt med den
som ansvarar för lokalen — en kyrkoherde eller en församlingsförestån
dare. Enligt utskottets uppfattning kan detta leda till atl något Ivångsingri-
pande över huvud taget inte behöver komma till stånd. Detta är enligt
utskottets uppfattning emellertid inte tillräckligt. Enligt utskottets mening
är del angeläget atl klarlägga kyrkofriden i Sverige så all möjlighetema till
tvångsingripanden i kyrkolokaler begränsas. Det bör ankomma på rege
ringen att låta utreda frågan i syfte att kunna återkomma till riksdagen med
förslag till begränsande lagstiftning. I första hand bör utredas om möjlig
hetema till Ivångsingripanden kan begränsas så all sådana inte får ske när
någon eftersöks av annan anledning än misstanke om viss grövre brottslig
het. Utskottet vill i sammanhanget uppmärksamma vad flera remissin
stanser påpekat, nämligen svårigheten all definiera begreppet kyrka. Även
denna fråga bör utredas så all en klar avgränsning vid en framtida reglering
kan ske. Vad utskottet nu med anledning av motionema anfört bör riksda
gen som sin mening ge regeringen till känna. 45

dels att utskotlets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse: 1988/89:JuU25

9. beträffande tvångsingripanden i kyrkolokaler m. m.

atl riksdagen med anledning av motion 1987/88: Ju607 i denna del, motion 1987/88: Ju621, motion 1988/89:Ju20 och motion 1988/89: Ju24 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.

8. Fortsatt förbud mot avlyssning med dold mikrofon (mom. 10)

Karin Ahrland (fp), Lars Sundin (fp), Berith Eriksson (vpk) och Kent Lundgren (mp) anser

dels all den del av utskottets yttrande som böijar på s. 37 med "I fråga" och slutar på s. 38 med "behandlad del" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner del mot bakgmnd av del nyss anförda tillrådligt att inte lägga fram något förslag till nytt tvångsmedel i form av avlyssning med dold mikrofon. Telefonavlyssning är ett djupt integrilelskränkande tvångsmedel. Inlegrilelsholen och inlegritelsintrångel är emellertid mera påtagliga vid avlyssning med dolda mikrofoner. Avlyssning med dolda mikrofoner innebär en mer total kontroll än telefonavlyssning. Man kan lyssna på allt som sägs — och även på annat än samtal — i den avlyssnade lokalen, vid alla tider på dygnet och oavsett vilka som vistas där. Allt inom mikrofonens räckvidd kan registreras. Vidare vill utskottet framhålla alt televerkets medverkan vid verkställigheten av lelefonavlyssningsbeslul medför en viss kontroll. En sådan naturlig kontroll av utomstående finns inte vid avlyssning med dold mikrofon, och därmed finns inte heller samma garantier mot missbmk. Ett införande av ett syslem med domslolstillslånd vid tvångsmedelsanvändning med dold mikrofon skulle inte heller ge några garantier härvidlag. Mot bakgmnd av del anförda finner utskottet all det redan av nu föreliggande material framgår att införande av ett nytt tvångsmedel i form av avlyssning med dold mikrofon inte är länkbart i ett samhälle av den typ vi har. Gällande förbud mot elektronisk avlyssning — som naturligtvis även gäller i säkerhetspolisens arbete — bör råda även fortsättningsvis. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels all utskottets hemställan under moment 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande fortsatt förbud mot avlyssning med dold mikrofon
all riksdagen med anledning av motion 1988/89: Ju 19 i denna del (yr
kande 2) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet an
fört.

Särskilt yttrande

Nödsituationer m. m. (mom. 11)

Karin Ahrland (fp), Lars Sundin (fp), Berith Eriksson (vpk) och Kent

Lundgren (mp) anför: 46

Såvitt gäller önskemålet i motion Ju 19 om ett riksdägsuttalande i fråga om 1988/89:JuU25 nödrättens innebörd vill utskottet utöver den i betänkandet lämnade redogörelsen för saken anföra följande.

I likhet med motionärerna har vi noterat att del inom polisen ofta har åberopats nöd som ursäkt för ett lagbrott trots att det i motiven till nödreglerna i brottsbalken uttalats att dessa regler skall tillämpas endast i undantagsfall. Bl. a. synes nödargumentet ha åberopats för att legalisera den elektroniska avlyssning som förekommit i utredningen kring mordet på statsminister Olof Palme. Justitieministern ullalar i propositionen all hennes ställningslagande alt nu inte föreslå ett nytt tvångsmedel i form av avlyssning med dold mikrofon endast lar sikte på fömndersökningar i allmänhet. Hon utgår vidare ifrån atl frågan längre fram kommer all behandlas i utredningsarbetet om bl. a. säkerhetspolisens arbetsmetoder. Hennes uttalanden sägs heller inte innebära något ställningstagande i frågan om del är eller bör vara tillåtet all i nödsituationer vidta extraordinära åtgärder. Som motionärerna påpekar har dessa yttranden från justitieministems sida ytterligare förvirrat den debatt om nödrällen som på senare tid pågått i vårt samhälle, och det finns enligt utskottets mening anledning befara att den s. k. buggningskulluren inom polisen härigenom vuxit till sig.

Särskilt mot denna bakgmnd har del enligt vår mening varit av särskilt värde all utskottet med anledning av motionerna i betänkandet lämnat den utförliga redovisning i saken som skett. Som det här inte är fråga om motivuttalanden i anslutning till antagande av lag eller lagändring bör ej göras annat uttalande.

Innehållsförteckning 1988/89:JuU25

Sammanfattning ................................................. 1

Propositionen....................................................... I

Motionema.......................................................... 16

Ulskollel.............................................................. .. 17

Inledning............................................................ .. 17

Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 18

Utskottels överväganden ...................................... 19

Allmänt om tvångsmedel........................................ .. 19

Hemlig teleavlyssning............................................ .. 22

Hemlig teleövervakning.......................................... .. 23

Bandupptagning av telefonsamtal........................... ; 24

Vissa frågor om beslag ........................................ .. 25

Husrannsakan ................................................... .. 28

Allmänt om husrannsakan....................................... .. 28

Polismans rätt att besluta om husrannsakan.............. .. 29

Kyrkofrid m. m..................................................... .. 30

Nya tvångsmedel — avlyssning med dold mikrofon m.m .. 33

Övrigt ............................................................. .. 38

Hemställan.......................................................... .. 38

Reservationer...................................................... 41

1. Överskottsinformation (vpk)............................ .. 41

2. Offentligt ombud (vpk)........................................ .. 42

3. Teleavlyssning vid s. k. förbrott (vpk, mp) ............. 42

4. Teleövervakning (vpk, mp) .................................. 43

5. Bandupptagning av telefonsamtal (c)..................... .. 44

6. Polismans rätt att besluta om husrannsakan (s)....... 45

7. Tvångsingripanden i kyrkolokaler m. m. (m, fp, mp) .. 45

8. Fortsall förbud mot avlyssning med dold mikrofon (fp, vpk,

mp) ................................................................ 46

Särskilt yttrande.................................................. .. 46

Nödsituationer m. m. (fp, vpk, mp) .......................... .. 46

Norstedts Tryckeri. Stockholm r989 48