Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om ändringar i hovrättsprocessen och om ändringar i tingsrätternas och hovrätternas sammansättning samt ett antal därtill anknytande motioner.

Utskottet tillstyrker regeringsförslaget utom såvitt avser antalet nämndemän i tingsrätt. I det hänseendet förordar utskottet med anledning av två motioner en oförändrad ordning. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats reservationer i skilda avseenden, bl.a. en (m och mp) och en (c) i fråga om antalet nämndemän.

Propositionen

I proposition 1988/89:95 har regeringen (justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta vid proposifionen fogade förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i äktenskapsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän,

4. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

5. lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om
rättegången i tryckfrihetsmål,

6. lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fasfighetsmål,

7. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

8. lagom ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,

9. lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol,

10. lag om ändring i lagen (1976:600) om offenfiig anställning,

11. lag om ändring i vattenlagen (1983:291).

De vid proposifionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1988/89. 7sami Nr 23

I kap.

3§'

Tingsrätten skall, otn annat inte är föreskrivet, bestå av en lagfaren domare.

En tingsrätt är i tvistemål domför med tre lagfarna domare. Flera än fyra lagfarna domare får inte sitta i rätten.

I brottmål skall tingsrätten bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. I mål om åtal för brott, för vilket inte är stadgat lindrigare strajf än fängelse i två år, skall rätten dock bestå av en lagfaren domare och fem nämndemän. Om det behövs med hänsyn till målets omfattning eller någon annan särskild omständighet, får ytterligare en nämndeman utöver vad som JÖljer av första eller andra meningen sitta i rätten.

Kan huvudförhandlingen i ett brottmål beräknas kräva minst fyra veckor, får två lagfarna domare sitta i rätten förutom nämndemännen.

Om det inträffar förfall bland nämndemännen sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför tned en lagfaren domare och två nämndemän eller, i mål som avses i andra stycket andra meningen, med en lagfaren domare och fyra nämndemän.

Tingsrätt är domför med en lagfaren domare

när mål avgörs utan huvudJÖr-handling,

vid annan handläggning som inte sker vid huvudförhandling eller vid syn på stället,

vid sådan huvudförhandling i

' Senaste lydelse 1986:120.

/ tvistemål där förlikning om saken är tillåten gäller i stället för bestämmelserna i 3 § atl tingsrätten alltid skall bestå av en lagfaren domare, om värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Första stycket gäller inte, om en part första gången han skad föra talan i målet yrkar att allmänna regler skall tillämpas och därvid gör sannolikt att den bakomliggande tvisten rör ett högre värde eller att utgången annars är av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden. Har talan väckts genom ansökan om betalningsföreläggande, skad den part som begär att målet hänskjuts till rättegång senast i samband därmed framställa yrkande som nyss sagts.

Med värde enligt första stycket avses det värde som kan antas gälla vid tiden JÖr talans väckande. Har talan väckts genom ansökan om lagsökning, betalningsföreläggande eller handräckning eller sotn enskilt anspråk I brottmål, avses värdet vid

Vid huvudförhandling i tvistetnål skall tingsrätten bestå av tre lagfarna domare, om annat inte är föreskrivet.

Rätten skall bestå av en lagfaren domare när huvudförhandlingen hålls i förenklad form.

Rätten är vid huvudförhandlingen dotnför med en lagfaren domare om i annat fad än sotn avses i andra .stycket rätten anser det tillräckligt att en domare sitter i rätten och parterna samtycker till det eller målet är av enkel beskaffenhet.

Består rätten av tre lagfarna domare och inträffar förfall för någon av dessa sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför med två lagfarna domare.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1988/89: JuU23

rättens beslut att tvisten skad handläggas som tvistemål. Vid bedömningen skad hänsyn inte tas tdl rättegångskostnaderna.

3b§

Tingsrätten skall vid huvudförhandling i brottmål bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. Inträffar förfall för någon av nämndemännen sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten dock domför med en lagfaren domare och , två nämndemän.

Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är föreskrivet svårare straffan böter eller fängelse i högst sex månader är tingsrätten domför utan nämndemän, om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter och det i målet inte är fråga om företagsbot.

Om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller svårighetsgrad, jår antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad som följer av första stycket första meningen. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän.

3c§

Vid avgörande av mål utan huvudförhandUng och vid prövning av frågor som hör till rättegången Jår tingsrätten ha den sammansättning som är föreskriven för huvudförhandling, om det föreligger särskilda skäl med hänsyn tid målets eller frågans beskaffenhet.

3d§

I tvistemål där förlikning om saken är tillåten skall tingsrätten alltid bestå av en lagfaren domare, om värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om ad-män försäkring.

Första stycket gäller inte, om en part första gången han skall föra talan i målet yrkar att allmänna reg-

ler skall tillämpas och därvid gör sannolikt att den bakomliggande tvisten rör ett högre värde eller att utgången annars är av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden. Har talan väckts genom ansökan om betalningsföreläggande, skad den part som begär att målet hänskjuts tid rättegång senast i samband därmed jrämställa yrkande som nyss sagts.

Med värde enligt första stycket avses det värde som kan antas gälla vid tiden JÖr talans väckande, Har talan väckts genom ansökan om lagsökning, betalningsföreläggande eller handräckning eller som enskilt anspråk i brottmål, avses värdet vid rättens beslut att tvisten skall handläggas som tvistetnål. Vid bedömningen skall hänsyn inte tas tid rättegångskostnaderna.

Utöver vad som följer av 3 § får i en tingsrätt, som avses i 7 §, vid prövning av där avsedda mål såsom särskilda ledamöter ingå, var för sig eller tillsammans,

1. en person som förordnats som ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a §, om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om ekonomiska förhållanden,

2. en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol, om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om skatterättsliga förhållanden.

Deltar särskild ledamot vid huvudförhandlingen, gäller i fråga om antalet nämndemän 3 § andra stycket andra och tredje meningarna.

Om särskild sammansättning av tingsrätt vid behandling av vissa mål gäller i övrigt vad därom är stadgat.

Utöver vad som följer av 3b§ får i en tingsrätt, som avses i 7 §, vid prövning av där avsedda mål såsom särskilda ledamöter ingå, var för sig eller tillsammans,

1. en person som förordnats som
ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a
§, om det finns behov ay särskild
fackkunskap inom rätten i fråga om
ekonomiska förhållanden,

2. en person som är eller har varit
lagfaren domare i allmän förvalt
ningsdomstol, om det finns behov
av särskild fackkunskap inom rät
ten i fråga om skatterättsliga förhål
landen.

I brottmål gäller, i stället för bestämmelserna i första stycket, att hovrätten är domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. Flera än fyra lagfarna domare och tre nämndemän får inte delta. Förekommer ej anledning att döma till svårare straffan böter och är det i fnålel inte fråga om företagsbot, är hovrätten dock domför även med den sammansättning som anges i första stycket. Detsamma gäller vid handläggning som ej sker vid huvudförhandling.

Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten bestå av två lagfarna domare.

Vid beslut om avskrivning äv mål efter återkallelse är hovrätten domför med en lagfaren domare.

Regeringen bestämmer i vilken omfattning åtgärd, som avser endast beredandet av ett mål, får vidtas av en lagfaren domare i hovrätten eller av en annan tjänsteman vid denna.

10 kap.

8af

I tvist mellan konsument och näringsidkare rörande vara, tjänst eller annan nyttighet som tillhandahållits för huvudsakligen enskilt bruk får näringsidkaren sökas där konsumenten har sitt hemvist. Detta gäller dock endast om målet i tingsrätten kan antas bli prövat av en lagfaren domare enligt I kap. 3 a

I tvist mellan konsument och näringsidkare rörande vara, tjänst eller annan nyttighet som tillhandahållits för huvudsakligen enskilt bruk får talan mot näringsidkaren väckas vid rätten i den ort där konsumenten har sitt hemvist. Detta gäller dock endast om målet i tingsrätten kan antas bli prövat av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1988/89:JuU23

målet, dock utan att däri meddela utan att däri meddela dom eller

dom eller slutligt beslut. Utfärdas slutligt beslut. Utfärdas fullmakt,

fullmakt, skall behörigheten anses skall behörigheten anses innefatta

innefatta vad ombudet tidigare åt- vad ombudet tidigare åtgjort i rät-

gjort i rättegången. tegången.

Finner rätten ovisst, huruvida parts underskrift å fullmakt är riktig, må rätten medgiva anstånd för ovisshetens undanröjande. Skriftlig fullmakt skall i huvudskrift eller styrkt avskrift bifogas akten.

18 kap.
8 a §*
1 mål där 1 kap. 3 a § första styc- I mål där 1 kap. 3 ket tillämpas gäller följande i stället ket tillämpas gäller följande i stället
för bestämmelserna i 8 §. för bestämmelserna i 8 §.

Ersättning för rättegångskostnad får inte avse annat än kostnad för

1. rådgivning enligt rättshjälpslagen (1972:429) vid ett tillfälle för varje instans,

2. ansökningsavgift,

3. resa och uppehälle för part eller ställföreträdare i samband med
sammanträde eller, om personlig inställelse ej föreskrivits, resa och uppe-,
hälle för ombud,

4. vitlnesbevisning,

5. översättning av handling.

Ersättning utgår endast i den mån kostnaden varit skäligen påkallad för tillvaratagande av partens rätt.

Ersättning som anges i andra stycket 3 utgår enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Med kostnad som sägs i andra stycket I jämställs kostnad för annan rådgivning som lämnas av advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå, i den mån den ej överstiger högsta avgift för rådgivning enligt rättshjälpslagen.

Har målet till en början handlagts i annan ordning än som gäller för mål som avses i denna paragraf, utgår ersättning för kostnad som avser den tidigare handläggningen enligt de kostnadsregler som gäller för denna.

Har ett mål om lagsökning eller belalningsföreläggande hänskjutits till rättegång eller upptagits efter återvinning får, om målet därefter avgörs genom tredskodom mot svaranden, ersättning även avse skälig kostnad för en rättegångsskrift eller för inställelse vid ett sammanträde inför rätten. Sådan ytterligare ersättning utgår, om inte särskilda skäl föranleder annan bedömning, enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Detsamma skall gälla, om ett mål om handräckning upptagits efter återvinning.

35 kap. 13§ Vid huvudförhandlingen skall de bevis som upptagits utom huvudförhandlingen tas upp på nytt, om rätten finner detta vara av betydelse i målet och det inte föreligger hinder mot alt la upp beviset.

Har tingsrätten i ett mål som full- Har tingsrätten i ett riiål som fullföljts till hovrätten tagit upp munt- följts till hovrätten tagit upp munt-

''Senaste lydelse 1987:747. Senaste lydelse 1987:747.

lig bevisning eller hållit syn på stället, behöver beviset tas upp på nytt endast om hovrätten finner detta vara av betydelse för utredningen eller om någon part yrkar det och hovrätten inte finner att det skulle .sakna betydelse. 1 högsta domstolen får de bevis som tagits upp av lägre rätt tas upp på nytt endast om det föreligger synnerliga skäl.

Om ett bevis inte tas upp på nytt, eller på annat lämpligt sätt.

lig bevisning eller hållit syn på stället, behöver beviset tas upp på nytt endast om hovrätten finner detta vara av betydelse för utredningen. I högsta domstolen får de bevis som tagits upp av lägre rätt tas upp på nytt endast om det föreligger synnerliga skäl.

skall det förebringas genom protokoll

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1988/89: JuU23

inom rätt tid, kotnma under hovrät- rätt tid, prövas av hovrätten, tens bedömande.

12§"'
Talan mot tingsrättens dom eller Talan mot tingsrättens dom eller
beslut i mål som handlagts av en beslut i mål som handlagts av en
lagfaren domare enligt 1 kap 3 a§ lagfaren domare enligt 1 kap. 3 d
första stycket får inte prövas av första stycket får inte prövas av
hovrätten i vidare mån än som hovrätten i vidare mån än som
framgår av 13 §, om inte hovrätten framgår av 13 §, om inte hovrätten
meddelat parten prövningstill- meddelat parten prövningstill
stånd, stånd.

Prövningstillstånd behövs inte vid talan mot beslut som rör någon annan än en part eller en intervenient, beslut varigenom tingsrätten ogillat jäv mot en domare, beslut angående utdömande av förelagt vite eller om ansvar för en rättegångsförseelse eller beslut varigenom en missnöjesanmälan eller en ansökan om återvinning eller en vade- eller besvärstalan avvisats.

1 fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 § andra stycket och 13 § gälla i tillämpliga delar.

50 kap. 10§ Genmäld skall med därvid fogade handlingar delgivas vadekäranden. Finnes för målets beredande ytteriigare skriftväxling erforderlig, äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med mer än eri skrift, endast om särskilda skäl äro därtill.

Under JÖrberedeben får satnman-träde hållas, om det behövs för en ändamålsenlig handläggning av målet.

Vad som sagts otn sammanträde per telefon i 42 kap. 10 § skall gälla även vid sammanträde enligt denna paragraf

I2§ Finnes för målets beredande part I fråga om hovrättens skyldighe-eller annan böra höras, förordne ter under förberedelsen skall 42 kap. hovrätten därom på sätt den finner 8 § andra stycket tillämpas, lämpligt.

25§"

Innan hovrättens dom eller slulli- Innan hovrättens dom eller slutli
ga beslut meddelats, må vadetalan ga beslut meddelats, får vadetalan
återkallas. återkallas.

Vadekäranden äge ej ändra sin Vadekäranden/ar//)/£'ändra sin

' Senaste lydelse 1987:747. Senaste Ivdelse 1971:218.

talan att avse annan del av underrättens dom än den som uppgivits i vadeinlagan.

Part må i hovrätten till stöd för sin talan åberopa omständighet eller bevis, som ej tidigareförebragts, endast om han gör sannolikt, att han haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att åberopa omständigheten eller beviset vid underrätten, ef ler om det av annan särskild anledning bör tillåtas att omständigheten eller beviset åberopas. Framställes först i hovrätten yrkande om kvittning, må det avvisas, om det ej utan olägenhet kan prövas i målet.

talan att avse annan del av tingsrättens dom än den som uppgivits i vadeinlagan.

/ mål där förlikning om saken är tillåten får en part i hovrätten till stöd för sin talan åberopa omständigheter eller bevis, som inte tidigare har förebringats, endast om

1. han gör sannolikt att han inte kunnat åberopa omständigheten eller beviset vid tingsrätten eller

2. han annars haft giltig ursäkt att inte göra det.

Framställs först i hovrätten ett yrkande om kvittning,gardet avvisas, om del inte utan olägenhet kan prövas i målet.

Även utan yrkande skall hovrätten undanröja underrättens dom, om domvilla, som sägs i 59 kap. 1 § 1 —4, förekommit vid underrätten.

Har vid underrätten förekommit annat grovt rättegångsfel, äge hovrätten, otn skäl äro därtid, även ulan yrkande undanröja domen.

Undanröjandet må avse domen i dess helhet eller allenast viss del. Berör rättegångsfelet även del av domen, som ej överklagats, pröve hovrätten med hänsyn till omständigheterna, om denna del skall undanröjas.

Även utan yrkande skall hovrätten undanröja tingsrättens dom, om domvilla, som sägs i 59 kap. 1 § I —3, har förekommit vid tingsrätten.

Undanröjandet y2r avse domen i' dess helhet eller endast viss del. Berör rättegångsfelet även del av domen, som inte överklagats, skall hovrätten med hänsyn till omständigheterna pröva, om denna del skall undanröjas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydebe 1988/89:JuU23

51 kap. 10§ ■ Genmälet skall med därvid fogade handlingar delgivas vadekäranden. Finnes för målets beredande ytterligare skriftväxling erforderlig, äge hovrätten förordna därom. Hovrätten äge tillika meddela närmare bestämmelser om skriftväxlingen och därvid även föreskriva, i vilket avseende part skall yttra sig. Part må föreläggas att inkomma med mer än en skrift, endast om särskilda skäl äro därtill.

Urider förberedelsen får sammanträde hållas, orn det behövs JÖr en ändamål.senllg handläggning av tnålét.

Vad som sagts om sammanträde ' per telefon I 45 kap. 13 § och 47 kap. 10,§ skall gälla även vid sammanträde enligt denna paragraf.

12 § Finnes Jör målets beredande part Hovrätten får bestämma att den eller annan böra höras, förordne som är anhållen eller häktad skall hovrätten därom på sätt den finner inställas till sammanträde enligt 10 lätnpUgt. Otn inställande av tid- § tredje stycket, talad, som är anhållen eller häktad, förordne hovrätten.

23a§ ■

Har tingsrätten funnit att den tid-talade skall döinas för den åtalade gärningen och överklagas domen bara beträffande annat än denna fråga, skall hovrätten pröva frågan endast om

1. det i denna del föreligger något förhållande som skude kunna utgöra grund för resning enligt 58 kap. 2§ eller kunna medjÖra undanröjande av " domen på grund av dom villa eller

2. målels utgång vid tingsrätten i samma del uppenbarligen beror på förbiseende eller misstag.

Beträffande fråga som avses i första stycket 1 eller 2 behöver hänsyn tas endast ull omständigheter .som har åberopats av part.

, 26§

Även ulan yrkande skall hovrät- Även utan yrkande skall hovrätten undanröja underrättens dom. ten undanröja tingsrättens dom, om domvilla, som sägs i 59 kap. 1 § om domvilla, som sägs i 59 kap. 1 § 1 ~4, förekommit vid underrätten. 1 —3, har förekommit vid tingsrätten.

Har vid underrätten förekommit annat grovt rättegångsfel, äge hovrätten, otn skäl äro därtid, även utan yrkande undanröja domen.

28 i

Finner hovrätten annat fel i rättegången hava förekommit, än som avses i 26 eller 27 §, må hovrätten undanröja underrättens dom, allenast om felet kan antagas hava inverkat på målets utgång och ej kan utan väsentlig olägenhet avhjälpas i hovrätten.

Undanröjandet yär avse domen i dess helhet eller endast viss del. Berör rättegångsfelet även del av domen, som inte överklagats, skall hovrätten med hänsyn till omständigheterna pröva, om denna del skall undanröjas.

Om det vid tingsrätten har förekommit annat fel i rättegången ån som avses i 26 eller 27 §,ya/-hovrätten undanröja tingsrättens dom endast om felet kan antas ha inverkat på målets utgång och inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i hovrätten. Parterna skall få tillfålle att yttra sig i frågan om undanröjande, om det inte är uppenbart obehövligt.

Beträffande rättegången i högsta domstolen skall i övrigt i tvistemål 50 kap. 11 - 20 §§, 22 §, 24 § och 25 § första och andra styckena samt i brottmål 51 kap. 8 § ijärde stycket, 11-20 §§, 22, 24, 25 och 31 §§ tillämpas.

Beträffande rättegången i högsta domstolen skall i övrigt i tvistemål 50 kap. 10 § tredje och fjärde styckena, ll-20§§, 22 §, 24 § och 25 § första och andra styckena saml i brottmål 51 kap. 8 § fjärde stycket,

10 § tredje och Jjärde styckena,

11 -20 §§, 22, 23 a, 24, 25 och 31 §§
tillämpas.

Vad som sägs i 50 kap. 26 — 29 §§ rörande tvistemål samt i 51 kap. 26 — 29 §§ rörande brottmål om undanröjande av underrätts dom och om ålerfbrvisning gäller för högsta domstolen i fråga om lägre rätts dom.

2. om rätten ej varit domför;

3. om domen givits mot någon, som ej varit rätteligen stämd och ej heller fört talan i målet, eller genom domen någon, som ej varit part i målet, lider förfång;

4. om domen är så mörk eller ofullständig, att därav ef framgår, huru i .saken dömts; eller

5. om i rättegången förekommit annat grovt rättegångsfel, som kan antagas hava inverkat på målets utgång.

2. om domen givits mot någon, som inte har varit rätteligen stämd och inte heller har fört talan i målet, eller genom domen någon, som inte har varit part i målet, lider förfång,

3. om domen är så mörk eller ofullständig atl det inte framgår därav, hur rätten dömt i saken eller

4. om i rättegången förekommit annat grovt rättegångsfel, som kan antas ha inverkat på målets utgång.

Besvär över dom villa enligt första stycket 4 som grundas på en omständighet som inte tidigare har åberopats i målet skad avvisas, om klaganden inte gör .sannolikt att han har vara förhindrad att åberopa omständigheten i rättegången eller han annars haft giltig ursäkt att inte göra det.

Besvär skall föras, om de grundas på någon omständighet som avses i 1 § 1, 2 eller J, inom sex månader från det att domen vann laga kraft, och, om besvären gmndas på någon omständighet som avses i 1 § i, inom sex månader från det att klaganden fick kännedom om domen. Fick han kännedom om domen innan den vann laga kraft, skall tiden räknas från den dag, då domen vann laga kraft.

Besvär skall föras, om de gmndas på någon omständighet som avses i I § I eller 4, inom sex månader från det att domen vann laga kraft, och, om besvären grundas på någon omständighet som avses i I § 2, inom sex månader från det att klagande fick kännedom om domen. Fick han kännedom om domen, innan den vann laga kraft, skall liden räknas från den dag, då domen vann laga kraft.

Nuvarande lydelse

14 1

I äktenskapsmål och mål om underhåll skall tingsrätten bestå av én lagfaren domare och tre nämndemän. Tingsrätten är dock domför med en lagfaren domare i samma utsträckning som I andra tvistemål. Dessa regler gäller även för andra mål som handläggs i samma rättegång.

Om det behövs med hänsyn tdl målets omfattning eller någon annan särskild omständighet, får fyra nämndemän sitta i rätten.

Om det inträffar förfall bland nämndemännen sedan en huvudförhandUng har påbörjats, är rätlen domför med en lagfaren domare och två nämndemän.

Föreslagen lydelse kap.

7§

Vid huvudJÖrhandUng i äktén-skajjsmål och mål om underhåll skall tingsrätten bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän, om annat inte följer av 1 kap. 3 a § andra och tredje styckena rättegångsbalken. Denna regel gäller även för andra mål som handläggs i samma rättegång.

Om det inträffar förfallyo> någon av nämndemännen sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän.

Om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller svårighetsgrad, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad sotn JÖljer av första stycket. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän.

I äktenskapsmål och mål om underhåll är hovrätten domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. Fler än fyra lagfarna domare och tre nämndemän får inte delta. Vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling, liksom när målet i tingsrätten har avgjorts utan nämndemän, är hovrätten dock domför även med enbart lagfarna domare enligt vad som sägs i 2 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken. Hovrätten är i övrigt domför enligt

Nuvarande lydelse Foreslagenlydel.se 1988/89: JuU23

vad som sägs i 2 kap. 4 § tredje och vad som sägs i 2 kap. 4 fjärde och
fiärde styckena rättegångsbalken. femte styckena rättegångsbalken.

Tar nämndemän del i målets avgörande, skall vid överläggning ordföranden eller, om målet har beretts av en annan lagfaren domare, denne redogöra för omständigheterna i målet och innehållet i gällande rätt. Vid omröstning skall nämndemännen säga sin mening sist. 1 övrigt gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om överläggning och omröstning i tvistemål.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1989. Äldre föreskrifter gäller alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.

3 Förslag till 1988/89:JuU23

Lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän

Härigenom föreskrivs att 3 a § lagen (1929:145) om skiljemän skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3a§'
Kan en tvist mellan näringsidka- Kan en tvist mellan näringsidka
re och konsument prövas av tings- re och konsument prövas av tings
rätt och rör tvisten vara, tjänst eller         rätt och rör tvisten vara, tjänst eller
annan nyttighet som tillhandahål-   annan nyttighet som tillhandahål
lits för huvudsakligen enskilt bruk,   lits för huvudsakligen enskilt bruk,
får ett före tvistens uppkomst träf- får ett före tvistens uppkomst träf
fat avtal att tvist skall hänskjutas   fat avtal att tvist skall hänskjutas
till skiljemän ulan förbehåll om rätt   till skiljemän utan förbehåll om rätt
för parterna att klandra skiljedo-     för parterna all klandra skiljedo
men göras gällande endast om 1 men göras gällande endast om 1
kap. 3 a § första stycket rättegångs-        kap. 3 rf § första stycket rättegångs
balken inte skulle vara tillämpligt balken inte skulle vara tillämpligt
vid prövning av tvisten i tingsrätt.   vid prövning av tvisten i tingsrätt.

Första stycket gäller ej om tvisten rör avtal mellan försäkringsgivare och försäkringstagare om försäkring som grundas på kollektivavtal eller som grundas på gruppavtal och handhas av företrädare för gruppen och ej heller om annat följer av Sveriges internationella förpliktelser.

Denna lag träder i kraft den I september 1989.

Senaste Ivdelse 1987:752. 16

4 Förslag till 1988/89:JuU23

Lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden

dels att 6 § skall ha följande lydelse,

dels att övergångsbestämmelserna till lagen (1969:258) om ändring i nämnda lag' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrivs nedan i denna paragraf

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten ha den sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigt,

om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angår

1. anordnande, upphörande eller ändring av förvaltarskap enligt 11 kap.
7, 19 eller 23 § föräldrabalken,

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd till vinstutdelning i bolag eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd till viss förvaltningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.

1 fall som avses i andra stycket 1 fall som avses i andra stycket
skall rätten bestå av en lagfaren do- skall rätten bestå av en lagfaren do
mare och nämndemän, när ärendet mare och nämndemän, när ärendet
skall prövas enligt äktenskapsbal- skall prövas enligt äktenskapsbal
ken, lagen (1987:232) om sambors ken, lagen (1987:232) om sambors
gemensamma hem eller föräldra- gemensamma hem eller föräldra
balken, och annars av minst tre och balken, och annars av tre lagfarna
högst fyra lagfarna domare. När domare. När nämndemän ingår i
nämndemän ingår i rätten, skall 14 rätten, skall 14 kap. 17 § äkten-
kap. 17 § äktenskapsbalken till- skapsbalken tillämpas,
lämpas

Regeringen får för andra fall än som avses i andra stycket föreskriva att tjänstemän som inte är idgfarna får handlägga ärenden som är av enkel beskaffenhet och som avser

1. förordnande eller entledigande av förmyndare, god man eller förvalta
re,

2. inskrivning av förmynderskap, godmanskap eller förvaltarskap,

3. avträdande av egendom till förvaltning av boutredningsman och förordnande eller entledigande av boutredningsman,

4. förordnande av bodeiningsförrättare,

5. förordnande av skiftesman vid arvskifte, eller

6. dödande av handlingar och inteckningar enligt lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling, dock ej i fall som avses i 12 a § nämnda lag.

' Senastclydelse 1987:799. ' Senaste lydelse 1988:1261.

2 Riksdagen 1988/89. 7saml. Nr 23

Räiielse: S. 22 rad 21 Står: 10 kap. 13 §. Rättat till: 20 kap. 2a Rad 26 Står: 213 Rättat till: 1295

5 Förslag till 1988/89:JuU23

Lagom ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om rättegången i tryckfrihetsmål' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§
Vid huvudförhandling inför jury Vid huvudförhandling inför jury

skall rätten bestå av tre eller fyra skall rätten bestå av tre lagfarna do-
lagfarna domare. De till tjänstgö- mare, dock att, om det inträffar för
ring i juryn utsedda skola genom fad för någon av dem sedan huvud
rättens försorg skriftligen kallas till förhandlingen har påbörjats, rätten
förhandling. Kallelsen skall inne- är domför med två lagfarna doma
hälla såväl uppgift å den tid, inom re. De till tjänstgöring i juryn utsed-
vilken anmälan om laga förfall bör da skall genom rättens försorg
vara till rätten inkommen, som ock skriftligen kallas till förhandling,
erinran om påföljd för försummelse Kallelsen skall innehålla såväl upp-
att hörsamma kallelsen. gift om den tid, inom vilken anmä-

lan om laga förfall bör ha kommit in till rätten, som erinran om påföljd för försummelse att hörsamma kallelsen.

Visar juryman laga förfall, inkallas från samma grupp av jurymän suppleant till tjänstgöring. Finner rätten att juryman icke styrkt laga förfall, varde jurymannen underrättad därom. Suppleanter kallas i den ordning vari de utlottats.

Uteblir juryman å tid till vilken förhandlingen inför juryn utsatts, skall suppleant för den uteblivne inkallas, om uppskov med målet därigenom kan undvikas. Äger den uteblivne ej laga förfall och vållas av utevaron uppskov med målet, vare han skyldig att ersätta statsverket och parterna den kostnad, som genom försummelsen uppkommer; dock må ersättningsskyldigheten jämkas efter vad rätten finner skäligt.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1989. Äldre föreskrifter gäller alltjämt vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.

Lagen omtryckt 1977:1017. 19

6 Förslag till 1988/89:JuU23

Lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål

Härigenom föreskrivs att 3, 4 och 4 a §§ lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Fastighetsdomstol består av två lagfarna ledamöter, en teknisk ledamot och två nämndemän. Om särskilda skäl föreligger, kan efter ordförandens bestämmande ytterligare en teknisk ledamot ingå i domstolen.

1 mål eller ärende angående arrende, hyra, bostadsrätt eller tvångsförvaltning av bostadsfastighet består domstolen dock av två lagfarna ledamöter och tre nämndemän. Teknisk ledamot fär efter ordförandens bestämmande ingå i domstolen i stället för en av nämndemännen, om målets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder del.

Kan huvudförhandling i fastig- Om det föreligger särskilda skäl
hetsmål beräknas kräva minst fyra med hänsyn tid målets omfattning
veckor, får antalet lagfarna ledamö- eller svårighetsgrad, får antalet lag-
ter utökas med en utöver det antal farna ledamöter utökas med en ut-
som anges iförsta och andra stycke- över det antal som anges iförsta och
na. Om det är påkallat med hänsyn andra styckena. Detsamma gäller i
tdl målets omfattning eller annan fråga om antalet nämndemän,
särskild omständighet gäller det
samma om antalet nämndemän.

En av de lagfarna ledamöterna skall vara ordförande i fastighetsdomstolen. Denne utses bland de lagfarna domarna i tingsrätten. Annan lagfaren ledamot skall vara lagfaren domare i tingsrätten eller i annan tingsrätt. Teknisk ledamot skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av fastighetsbildning eller fastighetsvärdering. Nämndemännen bör vara allmänt betrodda och väl förtrogna med sin orts förhållanden.

Om det sedan huvudförhandling har påbörjats inträffar förfall för en av de lagfama ledamöterna eller för en av nämndemännen eller, om två tekniska ledamöter deltar, för en av dem, är rätten ändå domför.

4§

När mål enligt särskilda bestäm- När mål enligt särskilda bestäm
melser efter prövning av själva sa- melser efter prövning av själva sa
ken avgöres utan huvudförhandling ken avgörs utan huvudförhandling
är fastighetsdomstol domför utan är fastighetsdomstol domför utan
nämndemännen. 1 övrigt är fastig- nämndemännen. I övrigt är fastig
hetsdomstol vid handläggning av hetsdomstol domför med en lagfa-
mål domför med en lagfaren leda- ren ledamot vid handläggning som
mot i samma utsträckning som fö- inte sker vid huvudförhandUng och
reskrivesför tingsrätt. vid huvudförhandling i fall som av-

ses i I kap. 3 a § andra och tredje styckena rättegångsbalken.

' Lagen omtryckt 1974:1064.

-Senaste lydelse 1982:1126. 20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1988/89:JuU23

4a   f
I mål angående hyra eller bo- I mål angående hyra eller bo
stadsrätt, där värdet av vad som    stadsrätt, där värdet av vad som
yrkas uppenbart inte överstiger yrkas uppenbart inte överstiger
hälften av basbeloppet enligt lagen hälften av basbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,    (1962:381) om allmän försäkring,
gäller 1 kap. 3 a § rättegångsbalken.         gäller 1 kap. 3 rf§ rättegångsbalken.

1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1989.

2. Äldre föreskrifter om rättens sammansättning gäller alltjämt vid
huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.

'Senaste lydelse 1987:751.

I sådan angelägenhet där tingsrätt skall bestå av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3 a § rättegångsbalken får biträde förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet. 1 ärende om bodelning, som inte avser klander, får biträde inte förordnas.

När biträde kan förordnas enligt 20kap. 2a § föräldrabalken, förordnas ej biträde enligt denna lag.

1 sådan angelägenhet där tingsrätt skall bestå av en lagfaren domare enligt I kap. 3 (/ § rättegångsbalken får biträde förordnas endast om särskilda skäl föreligger med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller sakens beskaffenhet. 1 ärende om bodelning, som inte avser klander, får biträde inte förordnas.

När biträde kan förordnas enligt 20 kap. 2a § föräldrabalken, förordnas ej biträde enligt denna lag.

8 Förslag till 1988/89:JuU23

Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§
Hyresnämnd består av lagfaren Hyresnämnd består av lagfaren
ordförande och två andra ledamö- ordförande och två andra ledamö
ter, om ej annat följer av tredje ter, om ej annat följer av tredje
stycket. Av de senare ledamöterna stycket. Av de senare ledamöterna
skall den ene vara väl förtrogen skall den ene vara väl förtrogen
med förvaltning av hyresfastighet med förvaltning av hyresfastighet
eller, när ärendet rör bostadsrätts- och den andre vara väl förtrogen
faslighet, med förvaltning av sådan med bostadshyresgästers förhållan-
fastighet och den andre vara väl den eller, när ärendet rör annan lä-
förtrogen med bostadshyresgästers genhet än bostadslägenhet, med nä-
förhålianden eller, när ärende rör ringsidkande hyresgästers förhål
annan lägenhet än bostadslägenhet, landen. I ärenden enligt 52 § eller
med näringsidkande hyresgästers 60 § första stycket 1 bostadsrätts
förhållanden. 1 ärende enligt 52 § lagen (1971:479) skall vad som
eller 60 § första stycket 1 bostads- sagts nu om hyresfastighet och hy-
rättslagen (1971:479) skall vad som resgästers förhållanden i stället
sagts nu om hyresgästers förhällan- avse bostadsrättsfastighet och bo
den i stället avse bostadsrätlshava- stadsrättshavares förhållanden,
res förhållanden.

Hyresnämnd får anlita expert att biträda nämnden, om ärendets beskaffenhet eller annat särskilt skäl föranleder det.

Bestämmelserna i 2 § andra —fjärde styckena äger motsvarande tillämpning i fråga om hyresnämnd.

Regeringen kan förordna att i hyresnämnd skall finnas flera avdelningar.

Bestämmelserna om hyresnämnd gäller i tillämpliga delar även avdelning.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1989. Äldre föreskrifter gäller alltjämt i ärenden där den slutliga handläggningen påbörjats före ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1985:660. 23

Nuvarande lydelse

Regeringen förordnar ledamöterna i bostadsdomstolen. Av de lagfarna ledamöterna förordnas en till ordförande i domstolen. Ledamot förordnas för tre år.

Föreslagen lydelse

6§

Regeringen förordnar ledamöterna i bostadsdomstolen. Av de lagfarna ledamöterna förordnas en till ordförande i domstolen. Ledamot förordnas för tre år. Om en ledamot avgår under tjänstgöringstiden, utses en ny ledamot JÖr återstående tid

För annan ledamot än lagfaren ledamot förordnar regeringen en eller fiera ersättare. Bestämmelserna om ledamot gäller även ersättare. Är ordföranden hindrad att tjänstgöra, inträder annan lagfaren ledamot i hans ställe.

12§ Bostadsdomstolen är domför med sju ledamöter. Den är även domför med fyra ledamöter, om ej någon av dem påkallar att målet skall prövas av sju ledamöter.

Vid prövning som inte av.ser själva saken är bostadsdomstolen även domför med tre lagfarna ledamöter.

13§ Sammanträder bostadsdomstolen med sju ledamöter, är tre av dem lagfarna ledamöter och fyra av dem intresseledamöter. En av de lagfarna ledamöterna är därvid ordförande.

Av intresseledamöterna skall två vara väl förtrogna med förvaltning av hyresfastigheter eller, när målet rör prövning av en fråga enligt 52 § eller 60 § första stycket 1 bostads-rättslägen (1971:479), av bostad.s-rättsfastigheter. Om målet rör en hyresfastighet som ägs av staten, en kommun, en landstingskommun, ett kommunalförbund, ett allmännyttigt bostadsföretag eller ett aktiebolag, som helt ägs av en kommun eller en landstingskommun, skall dessa ledamöter företrädesvis vara väl förtrogna med förvaltning av hyresfastigheter som tidhör andra än enskilda. Om målet rör en hyresfastighet som ägs av någon enskild.

Av intresseledamöterna skall två vara väl förtrogna med förvaltning av hyresfastighet eller, när målet rör bostadsrältsfastighet, med förvaltning av sådan fastighet och två ledamöter väl förtrogna med bo-stadshyre.sgä.sters förhållanden eller, vid prövning av fråga enligt 12 kap. 36 § jordabalken, med närings-idkande hyresgästers förhållanden eller, vid prövning av fråga enligt 52 a eller 60 § första stycket I bostads-ränslagen (1971:479). med bostads-rättshavares förhållanden. Rör mål hyresfastighet som tillhör enskild, skall de två förstnämnda ledamöterna vara väl förtrogna företrädesvis tned förvaltning av sådan fastighet.

Föreslagen lydelse

skad de företrädesvis vara väl förtrogna med förvaltning av .sådana fastigheter.

Nuvarande lydelse

Rör mål annan hyresfastighet, skall dessa ledamöter vara väl förtrogna företrädesvis med förvaltning av hyresfastighet som tillhör annan än enskild.

De återstående två intresseledamöterna skall vara väl förtrogna med hyresgästers eller bostadsrätts-havaresförhållanden. Om målet rör prövning av en fråga enligt 12 kap. 36 § jordabalken, skall dessa ledamöter vara väl förtrogna tned näringsidkande hyresgästers förhåi landen. Om målet rör prövning av en fråga enligt 52 § eller 60 § första stycket I bostadsrättslagen, skall de vara väl förtrogna med bostadsrätts-havares förhållanden. I andra mål skall de vara väl JÖrtrogna med bostadshyresgästers JÖrhållanden.

14§ Sammanträder bostadsdomstolen med fyra ledamöter, är två av dem lagfarna ledamöter och två av dem intresseledamöter. En av de lagfarna ledamöterna är därvid ordförande.

1988/89:JuU23

Nuvarande lydelse

En ordinarie domare är skyldig att utöva en annan tjänst än sin egen bara om det gäller en jämställd eller högre domartjänst vid den domstol som han tillhör. Dock föreligger dessutom skyldighet att tillfälligt tjänstgöra i en annan domstol

1. för en rådman i tingsrätt: som ledamot i en annan tingsrätt inom samma hovrättsomräde vid sådan handläggning som kräver flera lagfarna domare än en,

2. för en rådman i länsrätt: som särskild ledamot i en tingsrätt eller en hovrätt,

3. för ett kammarrättsråd: som särskild ledamot i en hovrätt.

Föreslagen lydelse

kap. 1§

En ordinarie domare är skyldig att utöva en annan tjänst än sin egen bara om det gäller en jämställd eller högre domartjänsl vid den domstol som han tillhör. Dock föreligger dessutom skyldighet att tillfälligt tjänstgöra i en annan domstol vid sådan handläggning där flera lagfarna domare deltar

1. för en rådman i tingsrätt: som ledamot i en annan tingsrätt inom samma hovrättsområde.

2. för en rådman i länsrätt: som ledamot i en tingsrätt eller en hovrätt,

3. för ett kammarrättsråd: som ledamot i en hovrätt.

11 Förslag till 1988/89:JuU23

Lagom ändring i vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs att 13 kap. 4§ vattenlagen (1983:291) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 kap.
4§
Vattendomstolen är vid hand- Vattendomstolen är, om inte an-
läggningen av mål domför med en- nat följer av denna lag, domför med
dast ordföranden /' samma utsträck- endast ordföranden vid handlägg
ning som en tingsrätt är domför ning som inte sker vid huvudför-
med en lagfaren domare, om inte handling och vid huvudförhandling i
annat följer av denna lag. fad som avses i 1 kap. 3 a § andra

och tredje styckena rättegångsbaf ken.

Innan ordföranden fattar beslut bör han rådgöra med en teknisk ledamot, om frågans beskaffenhet påkallar det.

Denna lag träder i ktaft den 1 september 1989.

Motionerna l988/89:JuU23

I samband med propositionen behandlar utskottet motionerna

1988/89 :Ju26 av Allan Ekström (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet lagfarna ledamöter i hovrätt,

3. att riksdagen - med avslag på propositionen i motsvarande hänseende -beslutar att återinföra de regler som tidigare gällt för såväl antalet nämndemän som mandatperiodens längd.

1988/89:Ju27 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att rättegångsbalkens föreskrifter om antal lagfarna domare bibehålls,

2. att riksdagen beslutar att antalet nämndemän i tingsrättens huvudförhandlingar generellt ändras till fem.

1988/89: Ju28 av Hans Göran Franck och Anita Johansson (båda s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade möjligheter att framställa nya yrkanden i tvistemål,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att part i princip bör ha fillgång till sakprövning i två instanser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om parts möjligheter att få skuldfrågan prövad under hovrättsprocessen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av starkt lekmannainflytande i brottmål,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jäv som domvillogrund.

1988/89;Ju29 av Karin Ahrland m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa regeln om att tingsrätt skall vara domför med en lagfaren domare och fem nämndemän i brottmål med minst två års fängelse som minimistraff.

1988/89:Ju30 av Berith Eriksson (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att tingsrätten vid huvudförhandling i brottmål skall bestå av en lagfaren domare och fyra nämndemän,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om när och vid vilka mål utökning av expertis skall förekomma.

1988/89:Ju31 av Rolf Dahlberg m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen - med avslag på propositionen i motsvarande del - beslutar
att återinföra de regler som tidigare gällt för antalet nämndemän i enlighet
med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen - med avslag på propositionen i motsvarande del - beslutar
att återinföra de före den 1 juli 1983 gällande omröstningsreglerna i
tingsrätt.

1988/89:Ju32 av Ingbritt Irhammar m.fi. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att antalet nämndemän i tingsrätt vid avgörande av mål om brott skall vara
fyra vid samtliga brottmål. 28

1988/89:Ju402 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att 1988/89:JuU23 snarast möjligt återinföra de regler som tidigare gällt för såväl antalet nämndemän som mandatperiodens längd.

1988/89:Ju404 av Ewy Möller (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att de före den 1 juli 1983 gällande reglerna beträffande antalet nämndemän i tingsrätt och länsrätt skall återinföras.

1988/89:Ju407 av Stina Eliasson och Birgitta Hambraeus (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående obligatorisk ekologisk kompetens i samhällsorgan, som avgör vattenmål.

1988/89:Ju421 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas att vattendomstolens sammansättning ändras så att en person med ekologisk/biologisk kompetens alltid ingår. Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Jo860.

Utskottet Inledning

I propositionen behandlas frågor om rättegången i hovrätt och om domstolarnas sammansättning i vissa fall. Till grund för större delen av ställningstagandena i propositionen ligger rättegångsutredningens slutbetänkande (SOU 1987:46) Hovrättsfrågor, sammansättningsfrågor m.m. och remissbehandlingen av betänkandet. Underlaget utgörs i övrigt av en framställning från bostadsdomstolen till regeringen och remissbehandlingen av denna framställning.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i rättegångsbalkens regler för rättegången i hovrätterna. Syftet är framför allt att förenkla och effektivisera hovrättsarbetet så att det kan koncentreras till de viktiga frågorna. Klargörande regler föreslås för hur pass ingående hovrätten behöver pröva själva skuldfrågan i brottmål, när endast påföljdsfrågan överklagats. Vidare föreslås vissa justeringar när det gäller omhörande av vittnen och andra som hörts redan i tingsrätten och när det gäller möjligheterna att åberopa nytt processmaterial i hovrätten. Vikten av att hovrätten tar ansvar för förberedandet av målen betonas genom nya regler.

Nya regler föreslås också om högre rätts möjligheter att undanröja ett
avgörande från en lägre domstol och återförvisa målet till den domstolen.
Syftet med de nya reglerna är att minska antalet undanröjanden och
återförvisningar. Mindre ändringar föreslås i reglerna om tingsrätts och
hovrätts sammansättning för att förbättra möjligheterna att anpassa rättens
sammansättning till vad det enskilda målet kräver. När det gäller antalet
nämndemän vid huvudförhandling i tingsrätt föreslås att nuvarande särreg
ler, som föreskriver att fem nämndemän skall delta i mål om mycket grova 2q
brott, upphävs.

I Slutligen föreslås vissa ändringar i sammansättningsreglerna för bostads- 1988/89:JuU23 domstolen och hyresnämnderna.

En lagteknisk översyn av domförhetsreglerna för tingsrätt har gjorts i lagstiftningsärendet, och propositionen innehåller som en följd härav ett förslag till ny - omdisponerad - lydelse av 1 kap. rättegångsbalken (RB).

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 1989.

Utskottets överväganden

Allmänt

Under senare år har de allmänna domstolarnas processordning varit föremål för en omfattande översyn i rättegångsutredningen (RU). Arbetet har bl.a. lett till en ny processordning för fingsrätterna (prop. 1986/87:89, JuU 31, rskr. 278), och RU:s arbete ligger också fill grund för en proposifion om högsta domstolen och rättsbildningen som nyligen behandlats i utskottet (prop. 1988/89:78, JuU20). Även den nu aktuella propositionen gmndar sig som framgått ovan huvudsakligen på RU:s arbete.

En utgångspunkt för det reformarbete som under senare år har bedrivits i fråga om förfarandet vid de allmänna domstolarna har varit att systemet med tre domstolsinstanser - tingsrätterna, hovrätterna och högsta domstolen -skall behållas.

De ohka instanserna har ohka funktioner.

Sedan länge är principen att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i tingsrätterna. Redan där erbjuds parterna en fullständig och kvalificerad prövning. Hovrätternas uppgift är att rätta till sådana avgöranden som ändå av någon anledning blivit felaktiga. För högsta domstolens del står prejudikatbildningen i centrum och huvuduppgiften är att meddela avgöranden som kan tjäna till ledning för rättstillämpningen.

Med den angivna arbetsfördelningen mellan domstolarna är det som justitieministern framhåller (s. 32) viktigt att hovrätterna kan ägna huvuddelen av sin verksamhet åt ätt granska och överpröva mål som kan vara felaktigt avgjorda i tingsrätterna, framstår som svårbedömda eller som i andra hänseenden är kvalificerade. Det är således angeläget att skapa ytterligare förutsättningar för en ändamålsenlig handläggning av tvistemål och brottmål i hovrätten. Detta är också utgångspunkten för regeringens förslag. Även i andra hänseenden är frågan om hur arbetsfördelningen anordnas mellan och inom domstolarna av betydelse för en ändamålsenlig hushållning med domstolsväsendets resurser. Det är mot den bakgrunden som regeringens förslag om undanröjande och återförvisning och om sammansättningsreglerna bör ses.

Utskottet vill redan här mer allmänt uttala sitt stöd för förändringar som -med behållen rättssäkerhet - syftar till att förenkla och effektivisera domstolsarbetet. Utskottet återkommer i det följande till enskildheter i regeringsförslaget.

Hovrättsprocessen 1988/89:JuU23

Hovrättsprocessen bygger i fråga om tvistemål och brottmål på principerna i RB om omedelbarhet, muntlighet och koncentration. I dessa mål gäller sålunda som huvudregel att hovrätten skal) grunda sitt avgörande på vad som framkommit vid en muntlig förhandling och göra en fullständig överprövning av tingsrättens avgörande i den mån det föranleds av överklagandet.

Gränserna för hovrättens prövning läggs i RB fast på olika sätt i fråga om tvistemål resp. brottmål.

I tvistemål är huvudregeln att väckt talan inte får ändras. Som en följd härav gäller i princip att nya yrkanden inte får framställas och att nya omständigheter och bevis inte får åberopas i hovrätten. Detta gäller dock inte utan undantag. Vissa möjligheter finns alltså att framställa nya yrkanden och att åberopa nytt material. Möjhgheterna härfill är större i sådana mål där förlikning om saken inte är fillåten (indisposifiva tvistemål) än i andra -dispositiva - tvistemål.

För brottmålens del gäller att domstolens prövning inte får avse annan gärning än den för vilken det förts ansvarstalan i målet. Vidare gäller att parterna har rätt att åberopa nya omständigheter i hovrätten, så länge de håller sig inom ramen för den åtalade gärningen. Det är också fillåtet att åberopa ny bevisning. Reglerna om gränserna för hovrättens prövning i brottmål innebär att det oavsett parts yrkande eller medgivande alltid skall ske en överprövning beträffande såväl skuldfrågan som påföljdsfrågan.

Som framgått i det föregående innebär regeringsförslaget bl.a. vissa justeringar när det gäller möjligheten att åberopa nytt material i hovrätten och klargörande regler införs för hur ingående prövningen av skuldfrågan i brottmål behöver vara när endast påföljdsfrågan överklagats.

Sålunda föreslås att parternas möjligheter att i tvistemål införa nytt processmaterial i hovrätten inskränks fill de fall där parten gör sannolikt att han haft giltig ursäkt att inte åberopa materialet redan i tingsrätten. Det kommer vidare direkt till uttryck i lagtexten att inskränkningarna i rätten att åberopa nytt material endast gäller dispositiva mål.

I sammanhanget bör nämnas RU:s förslag att nytt yrkande skall få framställas i hovrätten om det vilar på väsentligen samma grund som i målet redan framställt yrkande och om det utan olägenhet kan prövas i målet. Förslaget har inte förts vidare i propositionen.

Regeringen föreslår vidare nya regler för att uppmuntra ett flifigare utnyttjande av möjhgheten till muntlig förberedelse i brottmål och tvistemål. Samtidigt markeras tydligare än nu att hovrätten har att ta självständig ställning till frågan om huruvida muntlig bevisning, som tagits upp i tingsrätten, skall tas upp på nytt i hovrätten. En regel om hovrättens skyldigheter att utöva materiell processledning under förberedelseskedet i tvistemål införs.

Regeringen föreslår vidare att hovrätten i princip inte skall behöva pröva
skuldfrågan om tingsrätten funnit att den tilltalade skall dömas för den
åtalade gärningen och om domen överklagas beträffande annat än denna
fråga. Undantag görs för de fall då det föreligger ett sådant förhållande som
skulle kunna ligga till grund för resning eller undanröjande av domen på 3j

grund av domvilla eller om målets utgång i skuldfrågan uppenbarligen beror 1988/89:JuU23 på förbiseende eller misstag.

Mot vissa av regeringens nu redovisade ställningstaganden framförs invändningar i motion Ju28. Motionärerna vill behålla den nuvarande ordningen när det gäller dels möjligheten att åberopa nytt material i hovrätten, dels hovrättens prövningsskyldighet av skuldfrågan i brottmål. Motionärerna vill också att möjligheten att framställa nya yrkanden i tvistemål i hovrätten skall utvidgas i enlighet med RU:s förslag.

En grundläggande tanke bakom instansordningssystemet är att varje fråga som skall prövas i andra instans först skall ha prövats i första instans. Undantag härifrån innebär, som justitieministern framhåller (s. 34), att parterna förlorar sin rätt att få frågorna bedömda av två instanser. Dessutom blir följden att den andra instansen får ta ställning till frågor som inte är så väl förberedda som annars skulle vara fallet. Utskottet kan alltså instämma i justitieministerns bedömning att en sådan rätt att framställa nya yrkanden, som RU föreslagit, skulle innebära ett betydelsefullt avsteg från instansord-ningsprincipen. Den kan vidare innebära att hovrättsprocessen kompliceras på ett olyckligt sätt, inte minst när det gäller den förberedande handläggningen. Som regeringen funnit bör RU:s förslag i denna del inte genomföras.

Enligt utskottets uppfattning bör instansordningsprincipen också ligga till grund för ställningstagandet i fråga om rätten att åberopa nya omständigheter och bevis i dispositiva tvistemål i hovrätten. Härvidlag är, som justifieministern anför (s. 44), att märka att generösa möjligheter att komma med nya åberopanden i andra instans gör att tyngdpunkten i förfarandet på ett inte önskvärt sätt kan förskjutas uppåt i domstolshierarkin. En sådan förskjutning är till nackdel från kostnads- och effektivitetssynpunkt inte minst för parterna i det enskilda målet. Utskottet vill också, med anledning av vad motionärerna anför om tillgång till sakprövning i två instanser, peka på att konsekvensen av att en part tillåts åberopa nytt material i hovrätten blir att hans motpart berövas möjligheten att få målet prövat i hela dess vidd i två instanser.

Utskottet kan i likhet med justitieministern inte se något annat verksamt sätt att komma till rätta med här angivna problem än att i princip förbjuda nya åberopanden i hovrätten om parten inte haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet.

Motionärerna anför att regeringsförslaget innebär risk för rättsförluster i de fall en part visserligen inte kan åberopa giltig ursäkt för underlåtenheten men likväl tycks ha rätten på sin sida.

I denna del anför justitieministern att regleringen i fråga om tingsrätternas
materiella processledning och möjligheterna till biträdeshjälp genom allmän
rättshjälp eller rättsskyddsförsäkring generellt sett ger goda garantier för att
parterna redan i tingsrätten åberopar allt väsentligt material. Hon anser
därför att risken för felaktiga avgöranden är obetydlig. Utskottet instämmer i
den bedömningen och vill också hänvisa till justitieministerns uttalanden i
propositionen (s. 45) om tolkningen av begreppet "giltig ursäkt" och hennes
betonande av att frågan bör bedömas mot bakgrund av partens egna
förutsättningar att avgöra hur processen skall föras. Enligt utskottets mening
bör regeringsförslaget i denna del genomföras. 32

Också när det gäller hovrättens skyldighet att pröva skuldfrågan i brottmål 1988/89: JuU23 när den frågan inte överklagats yppas i motion Ju28 betänkligheter som grundar sig på risken för oriktiga straffdomar.

Som framgår av vad justitieministern anför i propositionen (s. 36) är rättsläget oklart när det gäller omfattningen av den prövning av skuldfrågan som hovrätten måste göra i förevarande fall. Den nuvarande osäkerheten om rättsläget på denna punkt är till nackdel för domstolsarbetet och medför, som hon påpekar, att överprövningen av skuldfrågan ibland blir mer ingående än nödvändigt. Detta utgör ett slöseri med hovrättens resurser. En klargörande regel behövs därför.

Utskottet delar också justitieministerns uppfattning (s. 38) att principen liksom hittills måste vara att själva överklagandet bildar utgångspunkt för vilka frågor som skall prövas av hovrätten. Utskottet anser det vara en lämplig utgångspunkt för en ny reglering att det måste krävas av den tilltalade att han överklagar tingsrättens dom i skuldfrågan om han inte är nöjd med tingsrättens bedömning härvidlag. Några principiella invändningar kan enligt utskottets mening inte riktas mot regeringens förslag.

Utskottet tar vidare fasta på att regeringsförslaget innebär att hovrätten skall pröva skuldfrågan oavsett överklagande om det i det enskilda fallet finns anledning anta att det föreligger något förhållande som skulle kunna utgöra grund för resning eller medföra undanröjande av domen på grund av domvilla. Detsamma skall gälla om utgången i skuldfrågan i fingsrätten uppenbarligen beror på förbiseende eller misstag.

Enligt utskottets bedömning uppfyller regeringens förslag högt ställda krav på säkerhet mot felaktiga domar och utskottet tillstyrker förslaget.

Vissa sammansättningsfrågor

Antalet nämndemän m.m.

Nämndemän deltar i den dömande verksamheten i bl.a. tingsrätterna, hovrätterna, länsrätterna och kammarrätterna. Nämndemän i tingsrätterna väljs av kommunfullmäktige medan andra nämndemän som regel väljs av landstingsförsamlingarna. Mandattiden ändrades genom en lagändring förra året från sex fill tre år (prop. 1987/88:138, JuU 38, rskr. 360).

Genom den s.k. nämndemannareformen år 1983 ändrades reglerna om tingsrätts sammansättning i vissa avseenden (prop. 1982/83:126, JuU 32, rskr. 314). Då infördes som huvudregel att tingsrätt vid huvudförhandling i brottmål och familjerättsliga tvistemål och i sådana ärenden som kräver medverkan av nämnd är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän i stället för som tidigare fem nämndemän. I mål om brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år skall dock fem nämndemän delta. Efter en lagändring år 1985 krävs den större sammansättningen också i vissa mål om ekonomisk brottslighet (prop. 1984/85:178, JuU 39, rskr. 360).

Nämndemannareformen innebar också att nämndemännen fick individu
ell rösträtt. Härigenom ändrades den ordning som innebar att vid menings
skiljaktighet mellan nämnden och ordföranden gällde nämndens mening
endast om minst fyra nämndemän (av fem) var av samma mening om både 33

3 Riksdagen 1988/89. 7sami Nr23

Rättelse: S. 39 rad 18 Står: 14 §§ RB Rättat till: 14 §§ samt 54 kap. 1 § RB

S. 39 rad 19 och s. 41 rad 21 Står: 1 § Rättat till: 1 § och 54 kap. 1 §

domskälen och domslutet (s.k. kollekfiv rösträtt). 1988/89:JuU23

Regeringen föreslår nu att särregleringen om fem nämndemän i vissa brottmål skall upphöra att gälla. Tingsrätt skall alltså enligt regeringens förslag normalt vara domför med tre nämndemän i sådana mål där nämndemän skall delta.

Mot förslaget vänder sig flera motionärer. I motionerna Ju26, Ju27, Ju31, Ju402 och Ju404 föreslås en återgång till fem nämndemän i alla mål och i motionerna Ju30 och Ju32 förordas fyra nämndemän medan det i motionerna Ju28 och Ju29 förespråkas en oförändrad ordning.

I motion Ju31 framställs också yrkande om att kollektiv rösträtt skall återinföras för nämndemännen. I motion Ju26 och Ju402 begärs en återgång fill en sexårig mandatperiod.

Som skäl för en ökning av antalet nämndemän åberopas i första hand vikten av ett brett lekmannainflytande. Önskemålet att stärka juristdomarens ställning ligger bakom yrkandet om ett återinförande av den kollektiva rösträtten. Till stöd för kravet på en återgång till en sexårig mandatperiod åberopas behovet av kontinuitet i domstolsarbetet.

Vid sin behandling av nämndemannareformen år 1983 uttalade utskottet att den föreslagna minskningen av antalet nämndemän inte kunde antas leda till någon försämring av tingsrättens möjligheter att komma fram fill en sakligt riktig dom. Förslaget bedömdes inte heller innebära andra negativa konsekvenser. Utskottet har därefter haft uppe frågan om antalet nämndemän varje år och utskottet har därvid inte funnit anledning att frångå detta ställningstagande (se JuU 1983/84:23, JuU 1984/85:25, JuU 1985/86:23, JuU 1986/87:25 och JuU 1987/88:29).

I sammanhanget bör också nämnas att domstolsverket på uppdrag av regeringen har utvärderat 1983 års nämndemannareform (DV Rapport 1986:4). Av rapporten framgår bl.a. att varken överklagandefrekvensen till eller ändringsfrekvensen i högre rätt förändrats efter reformens genomförande. Däremot visar undersökningen att antalet skiljaktiga meningar i domstolarna ökat något, liksom antalet fall där nämndemän överröstat den lagfarne domaren. Slutligen visar undersökningen att reformen medfört den minskning av kostnaderna som förutsattes.

Utskottet vill liksom tidigare för sin del understryka vikten av ett brett lekmannainflytande inom rättsväsendet. Som utskottet anförde redan i 1983 års ärende utgör lekmannainflytandet en garanfi för att domstolarnas avgöranden ligger i linje med allmänna rättsuppfattningar i samhället. Av särskilt värde är lekmannamedverkan när det gäller bedömningsfrågor, t.ex. beträffande påföljdsval och bevisvärdering. Lekmännens medverkan tillgodoser härutöver medborgarnas intresse av insyn i domstolarnas verksamhet och bidrar till att medborgarnas förtroende för rättskipningen upprätthålls.

Vad utskottet nu anfört innebär emellertid inte att utskottet kan ställa sig
bakom förslagen om en ökning av antalet nämndemän. Härför skulle enligt
utskottets mening krävas att några mer påtagliga nackdelar med nämnde
mannareformen kunnat förmärkas. Härvidlag är att märka domstolsverkets
nyssnämnda utvärdering av reformen. Som justitieministern anför (s. 65)
tyder utvärderingen inte på att reformen skulle ha inneburit någon försäm
ring av rättskipningen. Det går inte heller, anser utskottet, att bortse från att 34

reformen medfört en eftersträvansvärd kostnadsminskning. 1988/89:JuU23

Nackdelen med den gällande ordningen synes främst vara att reglerna om tingsrätts sammansättning är något mer komplicerade och därigenom medför en risk för att tingsrätten avgör ett mål i fel sammansättning. Detta kan i sin tur medföra att hovrätten, om domen överklagas, tvingas att undanröja domen och återförvisa målet till tingsrätten för ny handläggning. Risken för återförvisning minskar dock om den i detta ärende av utskottet förordade ordningen godtas när det gäller återförvisning av mål vid brister i domför-heten.

Den processekonomiska betydelsen av den nuvarande ordningen skall emellertid enligt utskottets mening inte överdrivas. Mot denna bakgrund och då utskottet även eljest finner den nuvarande ordningen lämplig kan utskottet inte ställa sig bakom förslaget att utmönstra särregleringen med fem nämndemän i mål om mycket grova brott.

Vad utskottet i det föregående anfört innebär att utskottet såvitt avser antalet nämndemän i linje med önskemålen i motionerna Ju28 och Ju29 avstyrker bifall till propositionen och till motionerna Ju26, Ju27, Ju30, Ju31, Ju32, Ju402 samt Ju404.

Justitieministern tar i propositionen (s. 65f) upp frågan om nämndemännens individuella rösträtt. Hon nämner att en konsekvens, som kan sägas vara principiellt felaktig, av den blir att den lagfarne domarens inflytande relativt sett minskar i mål om särskilt grova brott. Hon anser det dock uteslutet att råda bot på detta genom ändringar i den individuella rösträtten. Utskottet delar den bedömningen. Den här beskrivna konsekvensen av den individuella rösträtten bör således inte tas till intäkt för en återgång till systemet med kollektiv rösträtt. Det systemet är, som justitieministern anför (s. 66), inte förenligt med moderna principer för lekmannamedverkan i beslutande organ. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju31 i denna del.

Beträffande mandattidens längd kan utskottet konstatera att denna förkortades från sex till tre år så sent som den 1 januari i år. Utskottet nöjer sig med att här hänvisa till utskottets ställningstagande i det lagstiftningsärendet (JuU 1987/88:38). Någon anledning till nya överväganden i frågan finns inte.

Vad utskottet nu anfört om mandattidens längd innebär att utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju26 och Ju402 i aktuella delar.

Antalet lagfarna ledamöter

Regeringen föreslår vissa ändringar i domförhetsreglerna för tingsrätt och hovrätt.

Huvudregeln skall även i fortsättningen vara att rätten skall bestå av tre lagfarna domare vid huvudförhandling i tvistemål i tingsrätt. Möjligheten att ha fyra lagfarna domare i rätten avskaffas, och rätten skall vara domför med två lagfarna domare om det inträffar förfall för en av de tre domarna sedan huvudförhandlingen inletts.

Vidare skall tingsrätterna kunna avgöra tvistemål av enkel beskaffenhet med en enda lagfaren domare även utan parternas samtycke. Tvistemål som en tingsrätt med parternas samtycke har avgjort med en lagfaren domare

skall inte kunna återförvisas av högre rätt på grund av felakfig tillämpning av 1988/89: JuU23 domförhetsreglerna.

Den nuvarande regeln att hovrätt i vissa fall skall vara sammansatt av fyra lagfarna domare avskaffas när det gäller beslut under förberedelsen i hovrätt. När hovrätten avgör målet skall dock den mer kvalificerade sammansättningen med fyra lagfarna ledamöter alltjämt gälla.

Som utskottet inledningsvis understrukit är det angeläget att med bibehållen rättssäkerhet på ett ändamålsenligt sätt hushålla med domstolsväsendets resurser. Ett led i detta arbete är att se till att målen inte avgörs i en mer (eller mindre) kvalificerad sammansättning än som är nödvändigt. De förslag till justeringar i domförhetsreglerna som nu redovisats innebär enligt utskottets mening en lämplig anpassning till de högre krav på effektivitet och resursutnyttjande som bör ställas. Utskottet tillstyrker bifall till regeringsförslaget och avstyrker bifall till motion Ju27.

Inom justitiedepartementet pågår en översyn av domstolarnas arbetsuppgifter och organisation, som bl.a. resulterat i en departementspromemoria (Ds 1989:2) Domstolarna i framtiden - en idéskiss. Den har remitterats och remisstiden går ut i dagarna. I propositionen anför departementschefen (s. 68 f) att om tankarna i promemorian vinner gehör, det torde bli aktuellt att i ett bredare perspektiv se över domförhetsreglerna i framför allt hovrätt och kammarrätt. Enligt hennes mening talar övervägande skäl för att man i det sammanhanget också överväger frågan om det är lämpligt alt hovrätten får bestå av endast tre ledamöter vid överprövning av tingsrätts dom eller beslut i de fall tingsrätten bestått av tre lagfarna ledamöter.

I mofion Ju26 kritiseras det nu återgivna uttalandet och det begärs att riksdagen skall uttala att det för domförhet i sådana situationer som nyss beskrivits även fortsättningsvis skall krävas fyra lagfarna ledamöter.

Utskottet är för sin del, i det beredningsläge frågan befinner sig, inte berett att göra ett sådant uttalande som begärs i mofion Ju26 och avstyrker alltså bifall till motionen.

Expertmedverkan i domstolarna

I propositionen lägger regeringen också fram förslag som syftar till att ge tingsrätterna möjlighet att förstärka sin sammansättning i vissa fall när det finns skäl för det.

Regeringens förslag innebär i denna del att tingsrätten vid huvudförhandling i brottmål skall kunna förstärkas med en lagfaren domare om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller svårighetsgrad.

I propositionen aviserar regeringen också en ändring av tingsrättsinstruk-fionen för att tillgodose det behov av särskild juridisk sakkunskap som kan föreligga i vissa mål. Avsikten är att tingsrätten, efter mönster från hovrätterna, vid avgörande av tvistemål och brottmål där flera lagfarna domare ingår skall kunna byta ut en lagfaren domare vid fingsrätten mot en annan lagfaren person med specialkunskaper på det område som är aktuellt i målet.

Utskottet anser för sin del att det är en stor fördel om det nu öppnas en möjhghet att anlita särskild juridisk expertis för tingsrätterna. Likaledes är

det positivt att rätten, som föreslås, i fortsättningen skall kunna förstärkas 1988/89:JuU23 med ytterligare en lagfaren ledamot i sammansättningar med nämndemän när målets omfattning eller svårighetsgrad motiverar det. Härutöver konstaterar utskottet att det med utgångspunkt i regeringsformens (RF) regler (se 11 kap. 2 § RF) är självklart att rätten och ingen annan prövar frågan om sin sammansättning vid huvudförhandling. Något sådant uttalande som föreslås i motion Ju30 är alltså inte erforderligt.

I detta sammanhang tar utskottet också upp två motioner, Ju407 och Ju421, i vilka önskemål framförs om medverkan av miljöexperter i vattenmål.

Förfarandet i vattenmål regleras i 13 kap. vattenlagen.

Vattenmål prövas av vattendomstol (vissa tingsrätter). Överrätt är vattenöverdomstolen (Svea hovrätt) och sista instans är högsta domstolen.

Vattendomstol är domför med en lagfaren domare, en teknisk ledamot som skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av vattenfrågors behandling samt två nämndemän. Ordföranden kan bestämma att ytterligare en teknisk ledamot skall ingå i rätten. Vattenöverdomstolen är domför med fyra ledamöter varav minst tre skall vara lagfarna. Den fjärde ledamoten är en teknisk ledamot. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förordnar de tekniska ledamöterna.

Härutöver har domstolen möjlighet att förordna en eller flera sakkunniga om det för bedömningen av målet behövs någon särskild teknisk utredning eller vidlyftigare värdering.

Utskottet vill här också nämna att jordbruksutskottet nyligen har behandlat frågan om utredningen i vattenmål (1988/89:JoU4 s. 9). Jordbruksutskottet erinrade här bl.a. om att vattenlagen innehåller ett flertal bestämmelser som direkt eller indirekt innebär krav på utredningar av ett vattenföretags effekter i olika avseenden. Bestämmelserna om tillåtlighetsprövning förutsätter en ingående belysning av ett vattenföretags förenlighet med fastställda planer och av dess effekter på allmänna och enskilda intressen. Bland de allmänna intressena ingår, underströk jordbruksutskottet, naturvårdens och miljövårdens intressen. - Här kan också nämnas att kammarkollegiet, som företräder staten i vattenmål, vid behov skall samråda med bl.a. naturvårdsverket.

Enligt utskottets mening har vattendomstolarna och vattenöverdomstolen en sammansättning som är väl ägnad att möjhggöra en allsidig bedömning av den utredning, bl.a. beträffande miljövårdsfrågor, som domstolen har att ta ställning till. Vid den bedömningen har utskottet tagit fasta på dels de i vattenlagen bestämda kraven på den tekniske ledamotens kvalifikationer vilka redovisats ovan, dels möjligheten för rätten att besluta om två tekniska ledamöter i samma mål. Härigenom kan i särskilda fall fillgodoses ett behov av ett vidare expertkunnande. Det går i sammanhanget heller inte att bortse från rättens möjlighet att förordna en särskild sakkunnig. Utskottet kan således inte tillstyrka bifall till motionerna.

Återförvisning vid domarjäv

Enligt regeringsförslaget skall följden av att domstolen underlåfit att följa en

domförhetsregel bli att domstolens avgörande undanröjs, och målet återför- '

visas endast när felet i det enskilda fallet kan antas ha inverkat på målets 1988/89:JuU23 utgång. Parternas uppfattning i frågan om undanröjande skall också tillmätas betydelse. Parternas inflytande på frågor om undanröjande och återförvisning markeras även i övrigt tydligare än i dag. Möjligheterna att anföra besvär över domvilla och därvid åberopa en omständighet som man kunnat åberopa i rättegången minskas.

Förslaget innebär en uppmjukning av bestämmelserna om domvilla så till vida att den rådande regeln att domen skall undanröjas och målet återförvisas om den lägre rätten inte varit domför inte längre skall gälla undantagslöst. Målet skall sålunda endast behöva återförvisas om den bristande domförhe-ten kan antas ha inverkat på utgången i målet.

En faktor som har betydelse för rättens domförhet är om någon ledamot varit jävig.

1 mofion Ju28 yrkas att den nuvarande regleringen av domvilla vid jäv skall behållas.

Enligt gällande ordning skall en befogad jävsinvändning som framställs under processens gång alltid föranleda att lägre rätts dom undanröjs i den del den överklagats och målet återförvisas dit (50 kap. 27 §, 51 kap. 27 § och 55 kap. 15 § andra stycket RB). Härvidlag föreslås ingen ändring i proposifionen.

Också vid besvär över domvilla på grund av bristande domförhet skall med nu gällande regler den lägre rättens dom undanröjas och målet återförvisas (59 kap. 1 § andra punkten RB). I denna del innebär regeringens förslag att återförvisning skall ske bara om bristen i domförheten - t.ex. att en domare befunnits jävig - kan antas ha påverkat utgången i målet. Möjligheten att föra talan om besvär över domvilla i nu berört hänseende kvarstår i sex månader efter det att domen vunnit laga kraft (59 kap. 2 § RB).

Det kan tilläggas att en part måste framställa en jävsinvändning första gången han för talan i målet sedan han fått kännedom om jävet. Om parten underlåter detta har han inte längre rätt att få jävsfrågan prövad. Vidare gäller att fråga om jäv mot domare i lägre rätt inte får upptagas i högre rätt med mindre jävet i den högre rätten görs av part som enligt vad som nyss sagts är berättigad till det eller överklagande sker av beslut varigenom jävet ogillats (4 kap. 14 § RB).

Frågan om jäv kan också komma upp efter en ansökan om resning (se prop. 1987/88:23, JuU 15, rskr. 85). Härvid gäller att resning kan beviljas fill den tilltalades förmån om åklagaren eller en lagfaren domare har varit jävig och om det inte är uppenbart att jävet saknat betydelse för målets utgång (58 kap. 2 § andra punkten RB). - Möjligheten till resning vid jäv är således starkt begränsad och gäller inte i tvistemål och inte heller i brottmål till den filltalades nackdel. Resning kan heller inte beviljas om en jävig nämndeman suttit i rätten. Utskottet finner inte anledning att i detta sammanhang närmare gå in på förutsättningarna för resning vid jäv utan vill gentemot vad som anförs i mofion Ju28 i denna del konstatera att en viss olikhet i förutsättningarna, som motiveras av olikheterna i de situationer som regleras, kan accepteras.

Som motionärerna påpekar innebär regeringens förslag att olika förutsätt
ningar kommer att gälla för målets återförvisning beroende på om jävsin- 38

vändningen framförs under processens gång eller genom besvär över 1988/89:JuU23 domvilla. Utskottet kan emellertid inte se att detta skulle vara något hinder mot ett genomförande av förslaget. Utskottet anser tvärtom att det av domstolsdisciplinära skäl ställer sig naturligt med obligatorisk återförvisning i det fallet att en jävsinvändning felaktigt ogillats under den pågående processen. Härigenom markeras jävets särställning bland domförhetsreglerna samtidigt som vikten av en noggrann prövning av en framställd jävsinvändning understryks. När det däremot gäller en jävsinvändning som framförs genom besvär över domvilla talar framför allt processekonomiska skäl för att det bör ske en prövning av jävets inverkan på utgången i målet och att återförvisning alltså inte bör vara obligatorisk. Utskottet vill dock om utfallet av en sådan prövning anföra att jäv, till skillnad från många andra brister i domförheten, som regel måste antas ha inverkat på utgången i målet.

Propositionen i övrigt

Proposifionen innehåller ett förslag till ny omdisponerad lydelse av 1 kap. RB. Följdändringar beträffande hänvisningar till 1 kap. bör göras i 49 kap. 1 och 14 §§ samt 54 kap. 1 § RB. Hänsyn bör därvid tas även fill det förslag till ändring av 49 kap. 1 § och 54 kap. 1 § som fillstyrks av utskottet i dess betänkande 1988/89:JuU20 på sätt som framgår av utskottets hemställan nedan.

Utöver vad som sagts i det föregående har utskottet inte något att anföra med anledning av proposifionen eller motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande rätten att framställa nya yrkanden i tvistemål i
hovrätten

att riksdagen avslår mofion 1988/89:Ju28 i denna del (yrkande 1),

2. beträffande rätten att åberopa nya bevis m.m. i hovrätten

att riksdagen med avslag på mofion 1988/89: Ju28 i denna del (yrkande

2) antar det i proposition 1988/89:95 framlagda förslaget fill lag om
ändring i rättegångsbalken såvitt avser 35 kap. 13 §,

3. beträffande prövningen av skuldfrågan i brottmål i hovrätten
att riksdagen med avslag på motion 1988/89: Ju28 i denna del (yrkande

3) och med bifall fill propositionen antar det under moment 2 nämnda
lagförslaget såvitt avser 51 kap. 23 a §,

4. beträffande antalet nämndemän i tingsrätt m.m.

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:Ju26 i denna del (yrkande

3 delvis), motion 1988/89:Ju27 i denna del (yrkande 2), motion

1988/89:Ju30 i denna del (yrkande 1), mofion 1988/89:Ju31 i denna del

(yrkande 1), motion 1988/89:Ju32, motion 1988/89:Ju402 delvis och

motion 1988/89:Ju404 samt med anledning av propositionen och

motion 1988/89:Ju28 i denna del (yrkande 4) och motion 1988/89:Ju29

antar det under moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 1 kap. 3 b §

och 8 §, dock med den ändringen att lagrummen ges följande som 39

Utskottets förslag betecknade lydelse:

Tingsrätten skall vid huvudförhandling i brottmål bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän. / mål om åtal för bron, för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, skall rätten dock bestå av en lagfaren domare och fem nämndemän. Inträffar förfall för någon av nämndemännen sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten dock domför med en lagfaren domare och två nämndemän eller, i mål som avses i andra meningen, med en lagfaren domare och fyra nämndemän. Vid huvudförhandling i mål om brott för vilket inte är föreskrivet svårare

straff än böter eller fängelse i högst sex månader är tingsrätten domför utan

nämndemän, om det inte finns anledning att döma till annan påföljd än böter

och det i målet inte är fråga om företagsbot.
Om det föreligger särskilda skäl Om det föreligger särskilda skäl

med hänsyn till målets omfattning med hänsyn till målets omfattning

eller svårighetsgrad, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad som följer av första stycket första meningen. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän.

eller svårighetsgrad, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad som följer av första stycket första eller andra meningen. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän.

8§

Utöver vad som följer av 3 b § får i en tingsrätt, som avses i 7 §, vid prövning av där avsedda mål såsom särskilda ledamöter ingå, var för sig eller tillsammans,

1. en person som förordnats som ekonomisk expert enligt 4 kap. 10 a §, om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om ekonomiska förhållanden,

2. en person som är eller har varit lagfaren domare i allmän förvaltningsdomstol, om det finns behov av särskild fackkunskap inom rätten i fråga om skatterättsliga förhållanden.

Deltar särskild ledamot vid huvudförhandlingen, gäller i fråga om antalet nämndemän 3 b § första stycket andra och tredje meningarna samt tredje stycket.

5. beträffande kollektiv rösträn för nämndemän att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju31 i denna del (yrkande 2),

6. beträffande mandattidens längd 1988/89:JuU23
att riksdagen avslår motion 1988/89: Ju26 i denna del (yrkande 3 delvis)

och mofion 1988/89:Ju402 delvis,

7. beträffande minskning av antalet lagfarna domare i vissa fad att riksdagen med avslag på mofion 1988/89:Ju27 i denna del (yrkande 1) antar det under moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 1 kap. 3 a § och 2 kap. 4 §,

8. beträffande antalet lagfarna ledamöter i hovrätt

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju26 i denna del (yrkande 1),

9. beträffande förstärkning av tingrätts sammansättning i vissa fad
att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju30 i denna del (yrkande 2),

10. beträffande expertmedverkan i vattenmål

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ju407 och motion 1988/89:Ju421,

11. beträffande äterförvisning vid domarjäv

att riksdagen med avslag på mofion 1988/89: Ju28 i denna del (yrkande 5) antar det under moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 50 kap. 26 §, 51 kap. 26 §, 59 kap. 1 § samt 59 kap. 2 §,

12. beträffande .följdändringar

att riksdagen beslutar att i detta lagstiftningsärende - med därav betingade ändringar i ingressen till det i moment 2 nämnda lagförslaget - uttrycket "3 a §" utbyts mot "3 d §" dels i 49 kap. 1 § och 54 kap. 1 § rättegångsbalken i lagrummens lydelse enligt 1988/89: JuU20, dels i 49 kap. 14 § rättegångsbalken,

13. beträffande förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken i
övrigt

att riksdagen antar det i moment 2 framlagda lagförslaget i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

14. beträffande övriga lagförslag

att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

a) lag om ändring i äktenskapsbalken,

b) lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän,

c) lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

d) lag om ändring i lagen (1949:164) med vissa bestämmelser om
rättegången i tryckfrihetsmål,

e) lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål,

f) lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

g) lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och
hyresnämnder,

h) lag om ändring i lagen (1974:1082) om bostadsdomstol, i) lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning, j) lag om ändring i vattenlagen (1983:291).

Stockholm den 9 maj 1989 På justitieutskottets vägnar

Närvarande: Karin Ahriand (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark 1988/89:JuU23

(s), Jerry Martinger (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m), Göran

Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Lars Sundin (fp),

Anders Svärd (c), Berith Eriksson (vpk), Kent Lundgren (mp), Sigrid

Bolkéus (s), Barbro Andersson (s), Göran Ericsson (m) och Kjell Ericsson

(c). • ■

Reservationer

1. Antalet nämndemän i tingsrätt m.m. (mom. 4)

Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m) och Kent Lundgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Vad utskottet" och på s. 35 slutar med "samt Ju404" bort ha följande lydelse:

Från såväl allmänt demokratiska synpunkter som av rättssäkerhetsskäl är det således angeläget att den i ett mål medverkande nämndemannagruppen har en så allsidig sammansättning och bred förankring i samhället som möjligt. Minskningen av antalet nämndemän från fem till tre har medfört att den önskvärda allsidigheten och bredden har försämrats inom den del av rättskipningen där tyngdpunkten i prakfiken ligger i flertalet fall. Utskottet anser för sin del att de skäl som i 1983 års ärende anfördes till stöd för den nuvarande ordningen med fem nämndemän i mål om särskilt svåra brott med samma styrka talar för denna sammansättning även i övriga mål. Gränsen mellan å ena sidan mål med korriplicerade bevisvärderingsfrågor och grannlaga överväganden i fråga om påföljdsval och å andra sidan mål utan sådana inslag går nämligen inte vid två års fängelse som straffminimum för brottet utan sådana mer komplicerade frågeställningar förekommer i alla typer av mål. Betydelsen av grannlagenhet och omsorg vid rättens bedömning är också självklart lika stor i alla slags mål. Utskottets uppfattning är att prövningen av alla enskildheter i ett mål allmänt sett kan antas ske på ett bättre sätt och med större säkerhet om fem lekmän deltar i stället för endast tre.

Utskottet vill sålunda förorda en återgång till den ordning som gällde före år 1983 då antalet nämndemän i tingsrätt var fem i alla mål där nämndemän deltog. Ändringen bör ske vid kommande årsskifte och på ett sätt som föranleder minsta möjliga övergångsproblem. I sistnämnda sammanhang bör särskilt noteras att den ändring i domförhetsreglerna som utskottet förordar medför behov av ett ökat antal nämndemän. Regeringen bör snarast lägga fram ett förslag för riksdagen. Häri innefattas förslag om erforderlig medelsanvisning på tilläggsbudget.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande antalet nämndemän i tingsrätt m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1988/89: Ju28 i denna del (yrkande 42

4), motion 1988/89:Ju29, motion 1988/89:Ju30idennadel (yrkande 1),

motion 1988/89:Ju32 och motion 1988/89:Ju404 delvis samt med 1988/89:JuU23

anledning av propositionen och motion 1988/89:26 i denna del

(yrkande 3 delvis), motion 1988/89:Ju27 i denna del (yrkande 2),

motion 1988/89:Ju31 i denna del (yrkande 1), motion 1988/89:Ju402

delvis och motion 1988/89:Ju404 delvis som sin mening ger regeringen

till känna vad utskottet anfört.

2. Antalet nämndemän i tingsrätt m.m. (mom. 4)

Anders Svärd och Kjell Ericsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Vad utskottet" och på s. 35 slutar med "samt Ju404" bort ha följande lydelse:

Från såväl allmänt demokratiska synpunkter som av rättssäkerhetsskäl är det således angeläget att den i ett mål medverkande nämndemannagruppen har en så bred förankring i samhället och allsidig sammansättning som möjligt. Härtill kommer att regelsystemet bör vara så utformat att risken för felaktiga sammansättningar undviks. Processekonomiska överväganden bör också göras.

Vid en sammanvägning av nu angivna faktorer kommer utskottet till slutsatsen att det förslag om fyra nämndemän som rättegångsutredningen lagt fram är att föredra.

Utskottet vill sålunda förorda en ordning med fyra nämndemän i fingsrätt i alla mål där nämndemän skall delta. Ändringen bör ske vid kommande årsskifte och på ett sätt som föranleder minsta möjliga övergångsproblem. I sistnämnda sammanhang bör särskilt noteras att den ändring i domförhetsreglerna som utskottet förordar medför behov av ett ökat antal nämndemän. Regeringen bör snarast lägga fram ett förslag för riksdagen. Häri innefattas förslag om erforderlig medelsanvisning på tilläggsbudget.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

deb att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande antalet nämndemän i tingsrätt m.m. att riksdagen med avslag på mofion 1988/89:Ju26 i denna del (yrkande 3 delvis), motion 1988/89:Ju27 i denna del (yrkande 2), motion 1988/89:Ju28 i denna del (yrkande 4), motion 1988/89:Ju29, mofion 1988/89:Ju31 i denna del (yrkande 1), motion 1988/89:Ju402 delvis och motion 1988/89:Ju404 samt med anledning av propositionen och motion 1988/89:Ju30 i denna del (yrkande 1) och motion 1988/89:Ju32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Kollektiv rösträtt för nämndemän (mom. 5)

Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anser-under förutsättning av bifall till reservation 1 -

deb att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Justitieminis- .,

tern tar" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

En naturlig följd av en återgång till systemet med fem nämndemän i alla 1988/89:JuU23 mål är, enligt utskottets uppfattning, att också reglerna om kollekfiv rösträtt återinförs. Härigenom stärks den lagfarne domarens ställning i rätten, och balansen mellan lekmannainflytande och juristinflytande återupprättas. Det nyssnämnda uppdraget fill regeringen om ett lagstiftningsförslag om fem nämndemän i alla mål bör således innefatta att också lägga fram förslag om kollektiv rösträtt för nämndemännen. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju31 anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande kollektiv rösträn för nämndemän att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju31 i denna del (yrkande 2) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Mandattidens längd (mom. 6)

Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med "Beträffande mandattidens" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Beträffande mandatperiodens längd kan utskottet konstatera att denna helt nyligen förkortades från sex fill tre år. Utskottet delar uppfattningen i motionerna Ju26 och Ju402 att behovet av konfinuitet i domstolsarbetet talar för en återgång till den gamla ordningen. Regeringen bör snarast lägga fram ett förslag i saken för riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande mandattidens längd att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju26 i denna del

(yrkande 3 delvis) och motion 1988/89: Ju402 delvis som sin mening ger 'H,''

regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Minskning av antalet lagfarna domare i vissa fall (mom. 7)

Kent Lundgren (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Som utskottet" och slutar med "motion Ju27" bort ha följande lydelse:

Som utskottet inledningsvis understrukit är det angeläget med en god hushållning med domstolsväsendets resurser. Processekonomiska överväganden får dock inte helt ta överhanden utan det gäller i första hand att se till att den dömande verksamheten håller hög kvalitet. Enligt utskottets uppfattning kan som anförs i motion Ju27 inga ändringar i domförhetsreglerna godtas som innebär en minskning av antalet lagfarna domare.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande minskning av antalet lagfarna domare i vissa fall
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju27 i denna del .,

(yrkande 1) dels antar det under moment 2 nämnda lagförslaget såvitt 1988/89:JuU23 avser 1 kap. 3 a §, dock med den ändringen att lagrummet ges följande som Utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

3a§

Vid huvudförhandling i tvistemål Vid huvudförhandling i tvistemål

skall tingsrätten bestå av tre lagfarna är tingsrätten domför med tre lagfar-
domare, om annat inte är före- na domare om annat inte är föreskri-
skrivet, vet. Fler än fyra lagfarna domare får

inte sitta i rätten.

Rätten skall bestå av en lagfaren domare när huvudförhandlingen hålls i förenklad form.

Rätten är vid huvudförhandlingen Rätten är vid huvudförhandlingen

domför med en lagfaren domare om domför med en lagfaren domare om i annat fall än som avses i andra i annat fall än som avses i andra stycket rätten anser det tillräckligt stycket rätten anser det tillräckligt att en domare sitter i rätten och att en domare sitter i rätten och parterna samtycker fill det eller må- parterna samtycker fill det. let är av enkel beskaffenhet.

Består rätten av tre lagfarna domare och inträffar förfall för någon av dessa sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten domför med två lagfarna domare.

Senaste lydelse 1987:747.

dels avslår det under moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 kap. 4§.

6. Antalet lagfarna ledamöter i hovrätt (mom. 8)

Jerry Martinger, Göthe Knutson och Göran Ericsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med "Utskottet är" och slutar med "till motionen" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning och anser det självklart att hovrätten, när den överprövar en tingsrätts dom eller beslut, skall ha en starkare sammansättning än tingsrätten hade vid frågans avgörande. För en sådan ordning talar också vikten av att behålla erforderligt adjunktionsut-rymme. Detta bör ges regeringen fill känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande antalet lagfarna ledamöter i hovrätt att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Ju26 i denna del (yrkande 1) som sin mening ger regeringen fill känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning 1988/89:JuU23

Sammanfattning.... ...................................................... ....... 1

Propositionen.................................................................. ....... 1

Motionerna...................................................................... ..... 28

Utskottet................................. .................................... 29

Inledning ....................................................................... 29

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ ..... 29

Utskottets överväganden .............................................. 30

Allmänt............................................................................ ..... 30

Hovrättsprocessen.......................................................... ..... 31

Vissa sammansättningsfrågor ....................................... 33

Antalet nämndemän m.m................................................ 35

Antalet lagfarna ledamöter ............................................ 35

Expertmedverkan i domstolarna..................................... 36

Återförvisning vid domarjäv .......................................... 37

Propositionen i övrigt...................................................... 39

Hemställan ................................................................... ..... 39

Reservationer

Antalet nämndemän i tingsrätt m.m. (m, mp).................. 42

Antalet nämndemän i tingsrätt m.m. (c).......................... 43

Kollektiv rösträtt för nämndemän (m).............................. ..... 43

Mandattidens längd (m) ................................................. 44

Minskning av antalet lagfarna domare i vissa fall (mp) . ..... 44

Antalet lagfarna ledamöter i hovrätt (m) ....................... ..... 45