Justitieutskottets betänkande
1988/89:JuU20

Högsta domstolen och rättsbildningen

JuU20

Propositionen m.m.

I proposition 1988/89:78 har regeringen (justitiedepartementet) efter hörande
av lagrådet föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag
till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i äktenskapsbalken,

3. lag om ändring i föräldrabalken,

4. lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs,

5. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

6. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

7. lag om ändring i lagen (1972:206) om felparkeringsavgift,

8. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189).

I ärendet har till utskottet inkommit en promemoria från lagrådet. Den
fogas som bilaga till detta betänkande.

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1988/89. 7sami Nr20

1 Förslag till
Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken
dels att 3 kap. 5 och 6 §§, 49 kap. 1 §, 54 kap. 1,9, 11 och 13 §§, 55 kap.
12 §, 56 kap. 12 § samt rubriken till 56 kap. skall ha följande lydelse,
dels att i balken skall införas sju nya paragrafer, 42 kap. 17 a §, 54 kap.

2 a och 11 a §§, 55 kap. 12 a § samt 56 kap. 15 —17 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

5§‘

Finner någon av högsta domstolens
avdelningar vid överläggning
till dom eller beslut den å avdelningen
rådande meningen avvika
från rättsgrundsats eller lagtolkning,
som förut varit antagen av
högsta domstolen, må avdelningen
förordna, att målet i hela dess vidd
eller, om det prövas kunna ske, allenast
viss i målet uppkommen fråga
skall avgöras av högsta domstolen i
dess helhet. Sådant förordnande må
också meddelas, om det i annat fall
är av särskild betydelse för rättstillämpningen
att målet eller viss
fråga avgöres av högsta domstolen i
dess helhet.

Hava i särskilda, för avdelningen
kända domar eller beslut mot varandra
stridande åsikter i fråga om
viss rättsgrundsats eller lagtolkning
å olika tider gjort sig gällande inom
högsta domstolen, äge första stycket
första punkten tillämpning allenast
i det fall, att avdelningen
finnér den rådande meningen avvika
från dom eller beslut, som senast
meddelats.

Vad nu är stadgat avser ej mål,
som angår häktad eller eljest enligt
särskild föreskrift fördrar skyndsamt
avgörande, om målet förekommer
å sådan tid, att det icke

Finner någon av högsta domstolens
avdelningar vid överläggning
till dom eller beslut att den mening
som råder på avdelningen avviker
från en rättsgrundsats eller lagtolkning,
som förut varit antagen av
högsta domstolen, får avdelningen
besluta att målet eller, om det är
lämpligt, en viss fråga i målet skall
avgöras av högsta domstolen i dess
helhet eller med tolv ledamöter. Sådant
beslut får också meddelas, om
det i annat fall är av särskild betydelse
för rättstillämpningen att målet
eller viss fråga avgörs av högsta
domstolen i dess helhet eller med
tolv ledamöter. Vid prövning med
tolv ledamöter skall målet eller frågan
hänskjutas till avgörande av
domstolen i dess helhet, om minst
fyra av de tolv ledamöterna begär
detta.

Om det i särskilda, för avdelningen
kända domar eller beslut, på olika
tider har gjort sig gällande mot
varandra stridande åsikter i fråga
om en viss rättsgrundsats eller lagtolkning
inom högsta domstolen,
gäller första stycket första meningen
endast om avdelningen finnér att
den rådande meningen avviker från
den dom eller det beslut som meddelades
senast.

Första stycket gäller inte mål som
angår den som är häktad eller mål
som annars enligt särskild föreskrift
kräver ett skyndsamt avgörande,
om målet inte utan menlig

1988/89:JuU20

1 Senaste lydelse 1972:147.

Nuvarande lydelse

utan menlig tidsutdräkt kan avgöras
av högsta domstolen i dess helhet.

Dä mål avgöres av högsta domstolen
i dess helhet, skola, om laga
hinder ej möter, alla justitieråden
deltaga i avgörandet.

Avdelning av högsta domstolen
är domför med fem ledamöter. Vid
prövning av ansökningar om resning
eller återställande av försutten
tid eller av besvär över domvilla är
avdelningen domför med tre ledamöter,
om prövningen är av enkel
beskaffenhet. Detsamma gäller vid
prövning av frågor om häktning och
reseförbud. Flera än sju ledamöter
får inte sitta i rätten.

Vid behandling av frågor om
prövningstillstånd skall tre ledamöter
delta. Är tillståndsfrågan av enkel
beskaffenhet får den avgöras av

- Senaste lydelse 1981:1088.

Föreslagen lydelse

tidsutdräkt kan avgöras av högsta
domstolen i dess helhet eller med
tolv ledamöter.

När ett mål eller en fråga avgörs
av högsta domstolen i dess helhet,
skall, om laga hinder inte möter,
alla justitieråden delta i avgörandet.

En avdelning av högsta domstolen
är domför med fem ledamöter.
Fler än sju ledamöter får inte sitta i
rätten.

Om prövningen är av enkel beskaffenhet,
är avdelningen domför
med tre ledamöter vid prövning av

1. frågor om förening av mål enligt
14 kap. 7 a §,

2. besvär över hovrätts avvisningsbeslut
som avses i 54 kap. 16 §,

3. frågor om avvisning av revisionstalan
enligt 55 kap. 6 och 7,§§
eller av besvärstalan enligt 56 kap. 6
och 7 §§,

4. frågor om häktning och reseförbud
som avses i 55 kap. 8 § andra
stycket tredje meningen,

5. ansökningar om resning eller
återställande av försutten tid eller

6. besvär över domvilla.

Har högsta domstolen tidigare
lämnat en ansökan om resning från
samma sökande beträffande samma
avgörande utan bifall och anför
sökanden inget nytt som är av betydelse
för prövningen av ansökningen,
är avdelningen domför med en
ledamot, om ansökningen avslås eller
avvisas.

Frågor om prövningstillstånd får
avgöras av en ledamot. Fler än tre
ledamöter får inte delta. Frågor om
prövningstillstånd som har förkla -

1988/89:JuU20

1* Riksdagen 1988/89. 7sami Nr 20

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:JuU20

en ledamot. Frågor om prövningstillstånd
som har förklarats vilande
enligt 54 kap. 11 § första stycket avgörs
dock av de ledamöter som
prövar målet.

Vid beslut om avskrivning av
mål efter återkallelse och prövning
av frågor som avses i 55 kap. 8 §
andra stycket första och andra meningarna
är avdelningen domför
med en ledamot.

rats vilande enligt 54 kap. 11 § andra
stycket avgörs dock av de ledamöter
som prövar målet.

Vid beslut om avskrivning av
mål efter återkallelse och vid prövning
av frågor som avses i 55 kap.
8 § andra stycket första och andra
meningarna är avdelningen domför
med en ledamot.

42 kap.

17 a§

156 kap. 15-17§§ finns bestämmelser
om att tingsrätten får hänskjuta
en fråga till prövning av högsta
domstolen.

49 kap.

1§

Talan mot underrätts dom skall föras genom vad.

Den, mot vilken tredskodom

givits, åge ej fullfölja talan mot domen;
om hans rätt till återvinning i
anledning av sådan dom är stadgat
i 44 kap. 9 §.

Har part, sedan tvist uppkommit
angående sak, varom förlikning är
tillåten, utfåst sig att ej fullfölja talan
mot domen, lände det till efterrättelse;
utfästelse, som gjorts före
domen, vare dock ej gällande, med
mindre motsvarande utfästelse
gjorts av motparten.

Har parterna skriftligen avtalat
att inte överklaga en dom som meddelas
med anledning av en uppkommen
tvist eller en framtida tvist som
kan härledas till ett visst angivet
rättsförhållande, gäller avtalet, om
saken är sådan att förlikning därom
är tillåten. Ett avtal som ingättsföre
tvistens uppkomst gäller dock inte i
mål som avses i 1 kap. 3a§första
stycket.

En utfästelse att inte överklaga
som har gjorts efter domen gäller,
om saken är sådan att förlikning
därom är tillåten.

Den, mot vilken en tredskodom
givits, får inte överklaga domen.
Bestämmelser om hans rätt till återvinning
i anledning av sådan dom
finns i 44 kap. 9 §.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:JuU20

54 kap.

1§

Talan mot hovrätts dom skall förås genom ansökan om revision.

Har parterna skriftligen avtalat

Den, mot vilken tredskodom
givits, äge ej fullfölja talan mot domen;
om hans rätt till återvinning i
anledning av sådan dom är stadgat
i 44 kap. 9 § och 53 kap. 1 §.

Har part, sedan tvist uppkommit
angående sak, varom förlikning är
tillåten, utfäst sig att ej fullfölja talan
mot domen, lände det till efterrättelse;
utfästelse, som gjorts före
domen, vare dock ej gällande, med
mindre motsvarande utfästelse
gjorts av motparten.

Talan mot hovrätts dom eller
slutliga beslut i mål eller ärende,
som väckts vid underrätt, må ej i
vidare män än som framgår av 10 §
komma under högsta domstolens
prövning, med mindre högsta domstolen
meddelat parten tillstånd

att inte överklaga en dom som meddelas
med anledning av en uppkommen
tvist eller en framtida tvist som
kan härledas till ett visst angivet
rättsförhållande, gäller avtalet, om
saken är sådan att förlikning därom
är tillåten. Ett avtal som ingåttsföre
tvistens uppkomst gäller dock inte i
mål som avses i 1 kap. 3a§första
stycket.

En utfästelse att inte överklaga
som har gjorts efter domen gäller,
om saken är sådan att förlikning
därom är tillåten.

Den, mot vilken en tredskodom
givits, får inte överklaga domen.
Bestämmelser om hans rätt till återvinning
i anledning av sådan dom
finns i 44 kap. 9 § och 53 kap. 1 §.

Hovrättens beslut i en överklagad
fråga angående ersättning till offentlig
försvarare får inte överklagas.
Hovrätten får dock tillåta att
beslutet överklagas, om det föreligger
särskilda skäl för en prövning
om tillstånd skall ges enligt 10 §
första stycket 1.

§3

Talan mot hovrätts dom eller
slutliga beslut i mål eller ärende
som väckts vid tingsrätt får inte
komma under högsta domstolens
prövning utan att högsta domstolen
meddelat parten tillstånd till detta
enligt 10 §. Detsamma gäller talan

3 Senaste lydelse 1968:79.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:JuU20

därtill.

Vad nu sagts galle ej talan, sorn i
mål om allmänt åtal fores av riksåklagaren,
justitiekanslem eller justitieombudsman.

mot hovrätts slutliga beslut i ett
ärende som har direkt samband
med ett mål eller ärende som nu
sagts, dock inte beslut som avses i
16 §.

Första stycket gäller inte talan,
som i mål om allmänt åtal förs av
riksåklagaren, justitiekanslem eller
justitieombudsman.

11 §4

Prövningstillstånd må begränsas
att gälla viss del av den dom eller det
slutliga beslut som den fullföljda talan
avser. 1 avbidan på prövningen
av målet i denna del äge högsta
domstolen förklara fråga om meddelande
av prövningstillstånd i annan
del av målet vilande.

Prövningstillstånd får begränsas
till att gälla en viss fråga i målet,
vars prövning är av vikt för ledning
av rättstillämpningen (prejudikatfråga)
eller en viss del av målet.

I avvaktan på att prövning sker i
enlighet med ett prövningstillstånd
som begränsats enligt första stycket
får högsta domstolen förklara frågan
om meddelande av prövningstillstånd
rörande målet i övrigt vilande
helt eller delvis.

Meddelas prövningstillstånd
utan sådan begränsning som avses i
första stycket, gäller det domen eller
det slutliga beslutet i dess helhet,
såvitt parten för talan mot detta,
samt beslut, som överklagas i
samband med talan mot domen eller
det slutliga beslutet.

Meddelas prövningstillstånd
utan sådan begränsning som avses i
första stycket, gä/le det domen eller
det slutliga beslutet i dess helhet,
såvitt parten för talan däremot, sä
ock beslut, mot vilket talan fullföljes
i samband med talan mot domen
eller det slutliga beslutet.

I den mån prövningstillstånd ej meddelas och fråga därom ej förklaras
vilande, skall hovrättens dom eller slutliga beslut stå fast. Erinran därom
skall intagas i högsta domstolens beslut.

Ua§

Vid talan som avses i 9 § andra
stycket får högsta domstolen, om
målet väckts vid tingsrätt, besluta
att begränsa prövningen av målet
till en viss prejudikatfråga.

Ett beslut som avses i första stycket
får meddelas att gälla till dess
annorlunda bestäms. Ett sådant beslut
fattas enligt de regler som gäller
för beslut om prövningstillstånd.
Meddelas beslut enligt detta stycke,
skall målet i övrigt vila.

4 Senaste lydelse 1971:218.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1988/89:JuU20

I den mån högsta domstolen inte
prövar målet, skall hovrättens dom
eller slutliga beslut stå fast. En upplysning
om detta skall tas in i det
beslut varigenom prövning vägras.

13 §

Förs i mål eller ärende, som
väckts vid underrätt, talan mot
hovrätts beslut, som ej är slutligt,
och har ej i anledning av talan mot
hovrättens dom eller slutliga beslut
meddelats prövningstillstånd, som
enligt 11 § andra stycket gäller även
beslutet, tillämpas 9 —12 §§.

Förs i mål eller ärende, som
väckts vid underrätt, talan mot
hovrätts beslut, som ej är slutligt,
och har ej i anledning av talan mot
hovrättens dom eller slutliga beslut
meddelats prövningstillstånd, som
enligt 11 § tredje stycket gäller även
beslutet, tillämpas 9 - 12 §§.

55 kap.

12 §5

Högsta domstolen får avgöra ett
mål utan huvudförhandling, om
målet upptagits omedelbart av hovrätten.

Skall ett mål eller en viss fråga
som uppkommit i ett mål avgöras av
högsta domstolen i dess helhet, får
det ske utan huvudförhandling.

Högsta domstolen får utan huvudförhandling
avgöra

1. en prejudikatfråga,

2. ett mål, vari högsta domstolen
med stöd av bestämmelserna i
12 a§ i allt väsentligt grundar avgörandet
i övrigt på hovrättens
bedömning,

3. ett mål som har tagits upp
omedelbart av hovrätten, eller

4. ett sådant mål eller en sådan
fråga i ett mål som skall avgöras av
högsta domstolen i dess helhet eller
med tolv ledamöter.

Beträffande avgörande i övrigt i högsta domstolen av mål utan huvudförhandling
skall i tvistemål 50 kap. 21 § och i brottmål 51 kap. 21 §
tillämpas.

12 a§

Om högsta domstolen med tilllämpning
av bestämmelserna i 54
kap. 11 eller 11 a§ har prövat en
prejudikatfråga får domstolen, om
ytterligare prövning krävs, helt eller
delvis grunda sitt avgörande av målet
i övrigt på hovrättens bedömning
eller, med undanröjande av lägre
rätts dom, återförvisa målet till lägre
rätt för fortsatt handläggning.

En prejudikatfråga får avgöras
genom dom.

5 Senaste lydelse 1984:131.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

56 kap. Om besvär 56 kap. Om besvär och om hänskju tande

av prejudikatfrågor

12 §

Beträffande rättegången i högsta Beträffande rättegången i högsta
domstolen skall i övrigt vad i 52 domstolen skall i övrigt 52 kap.

kap. 10 — 12 §§ är stadgat äga mot- 10 — 12 §§ samt 55 kap. 12 a § forsta

svarande tillämpning. stycket tillämpas.

15 §

Om parterna har ingått ett sådant
avtal som avses i 49 kap. 1 § om att
inte överklaga tingsrättens dom, får
tingsrätten med parternas samtycke
hänskjuta en viss fråga i målet till
prövning av högsta domstolen.

16 §

En fråga som hänskjutits enligt
15 § får inte komma under högsta
domstolens prövning utan att domstolen
meddelat tillstånd till detta.
Sådant tillstånd får ges endast i den
mån det gäller en sådan prejudikatfråga
som avses i 54 kap. 11 § forsta
stycket.

Frågan om prövningstillstånd får
prövas utan att parterna fått tillfälle
att yttra sig.

17§

Om prövningstillstånd meddelas
enligt 16 §, skall högsta domstolen
pröva prejudikatfrågan med tilllämpning
av reglerna i 8, 10 och
12§§.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

2. Bestämmelserna i 54 kap. 2 a och 11 a §§ tillämpas inte på avgöranden
av hovrätt som meddelats före ikraftträdandet.

3. Bestämmelserna i 54 kap. 9 och 11 §§ i deras äldre lydelse gäller
fortfarande vid fullföljd av talan mot avgöranden av hovrätt som meddelats
före ikraftträdandet.

4. Bestämmelserna i 49 kap. 1 § och 54 kap. 1 § i deras äldre lydelse
gäller fortfarande i fråga om sådan utfästelse att inte fullfölja talan som
gjorts före ikraftträdandet.

1988/89:JuU20

2 Förslag till

1988/89:JuU20

Lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 4 § äktenskapsbalken skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Hovrättens beslut i frågor som
avses i 14 kap. 7, 15 eller 16 § får
inte överklagas.

Föreslagen lydelse
18 kap.

4§

Hovrättens dom eller slutliga beslut
i mål om underhåll enligt
6 kap. får inte överklagas. Hovrätten
får dock tillåta att domen eller
beslutet överklagas, om det finns
särskilda skäl för en prövning om
tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 §
första stycket 1 rättegångsbalken.

Första stycket första meningen
gäller inte, om någon annan del av
domen överklagas.

Hovrättens beslut i frågor som
avses i 14 kap. 7, 15 eller 16 § får
aldrig överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser tillämpas
dock i fråga om avgöranden av hovrätt som meddelats före ikraftträdandet.

3 Förslag till

1988/89:JuU20

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs att 20 kap. 12 § föräldrabalken1 skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Mot hovrättens beslut i fråga som
avses i 11 § får talan ej joras. Detsamma
gäller ärende som först har
handlagts av överförmyndaren.

Föreslagen lydelse

20 kap.

12 §

Hovrättens dom eller slutliga beslut
i mål om underhåll enligt 7 kap.
får inte överklagas. Hovrätten får
dock tillåta att domen eller beslutet
överklagas, om det finns särskilda
skäl för en prövning om tillstånd
skall ges enligt 54 kap. 10 § forsta
stycket 1 rättegångsbalken.

Första stycket första meningen
gäller inte, om någon annan del av
domen överklagas.

Hovrättens beslut i frågor som
avses i 11 § får aldrig överklagas.
Detsamma gäller ärenden som först
har handlagts av överförmyndaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser tillämpas
dock i fråga om avgöranden av hovrätt som meddelats före ikraftträdandet.

1 Balken omtryckt 1983:485.

4 Förslag till

1988/89:JuU20

Lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid
konkurs

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid
konkurs skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Finner kronofogdemyndighet att
arbetstagarens fordran icke omfattas
av garantin, får arbetstagaren
eller den till vilken fordran övergått
enligt 11 § fora talan mot beslutet
genom besvär. I fråga om sådan besvärstalan
har bestämmelserna i utsökningsbalken
om besvär över utmätning
i allmänhet motsvarande
tillämpning. Mot hovrätts beslut får
dock talan icke föras.

Finner kronofogdemyndigheten
att arbetstagarens fordran inte omfattas
av garantin, får arbetstagaren
eller den till vilken fordran övergått
enligt 11 § överklaga beslutet genom
besvär. 1 fråga om sådan besvärstalan
skall bestämmelserna i
utsökningsbalken om besvär över
utmätning i allmänhet tillämpas.
Hovrättens beslut får inte överklagas.
Hovrätten får dock tillåta att
beslutet överklagas, om det finns
särskilda skäl för en prövning om
tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 §
första stycket 1 rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser tillämpas
dock i fråga om avgöranden av hovrätt som meddelats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1981:826.

5 Förslag till

1988/89:JuU20

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 4 a§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 a §

På avdelning dömer fem regeringsråd. Avdelningen är dock domför med
fyra regeringsråd, om tre av dessa är ense om slutet.

Vid prövning av ansökningar om
resning eller återställande av försutten
tid och vid prövning av frågor
som avses i 28 § förvaltningsprocesslagen
(1971:291) är avdelningen
domför med tre regeringsråd,
om prövningen är av enkel beskaffenhet.
Vid beslut om avvisande av
för sent inkomna besvär och avskrivning
av mål efter återkallelse
är avdelningen domför med tre regeringsråd.
Vid behandling av frågor
om prövningstillstånd skall tre
regeringsråd delta.

Vid prövning av ansökningar om
resning eller återställande av försutten
tid och vid prövning av frågor
som avses i 28 § förvaltningsprocesslagen
(1971:291) är avdelningen
domför med tre regeringsråd,
om prövningen är av enkel beskaffenhet.
Vid prövning av talan mot
beslut varigenom besvär avvisats såsom
försent inkomna samt vit/beslut
om avvisande av för sent inkomna
besvär och avskrivning av mål efter
återkallelse är avdelningen domför
med tre regeringsråd. Vid behandling
av frågor om prövningstillstånd
skall tre regeringsråd delta.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1 Lagen omtryckt 1981:1323.

6 Förslag till

1988/89:JuU20

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 49 § rättshjälpslagen (1972:429) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 §‘

I fråga om talan mot domstols
beslut enligt denna lag tillämpas,
utom i fall som avses i andra stycket,
vad som i allmänhet gäller om
talan mot beslut av domstolen.

Hovrättens beslut i en överklagad
fråga angående ersättning till biträde
får inte överklagas. Hovrätten får
dock tillåta att beslutet överklagas,
om det finns särskilda skäl för en
prövning om tillstånd skall ges enligt
54 kap. 10 § första stycket 1
rättegångsbalken.

Beslut enligt denna lag av rättshjälpsnämnd eller annan förvaltningsmyndighet
som ej omfattas av första stycket överklagas hos besvärsnämnden.
Beslut av utskrivningsnämnd överklagas dock hos psykiatriska nämnden.

Beslut av advokat eller biträdande jurist på allmän advokatbyrå får inte
överklagas.

Talan får ej föras mot besvärsnämndens eller psykiatriska nämndens
beslut enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser tillämpas
dock i fråga om avgöranden av hovrätt som meddelats före ikraftträdandet.

I fråga om talan mot domstols
beslut enligt denna lag tillämpas
vad som i allmänhet gäller om talan
mot beslut av domstolen.

1 Senaste lydelse 1988:213.

7 Förslag till

1988/89:JuU20

Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att 10 a § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 a §'

Talan mot tingsrättens beslut förs genom besvär i hovrätten. Talan får
inte prövas av hovrätten om inte hovrätten meddelat parten prövningstillstånd.

Prövningstillstånd behövs inte Prövningstillstånd behövs inte
vid talan mot beslut som rör någon vid talan mot beslut som rör någon

annan än en part, beslut varigenom annan än en part, beslut varigenom

tingsrätten ogillat jäv mot en dorna- tingsrätten ogillat jäv mot en domare,
beslut angående utdömande av re, beslut angående utdömande av

förelagt vite eller om ansvar för en förelagt vite eller om ansvar för en

rättegångsförseelse eller beslut var- rättegångsförseelse eller beslut varigenom
anmälan av bestridande av- igenom anmälan av bestridande avvisats.
I fråga om meddelade prov- visats. I fråga om meddelade prövningstillstånd
skall 54 kap. 11 § ningstillstånd skall 54 kap. 11 §

andra stycket rättegångsbalken gäl- tredje stycket rättegångsbalken gälla
i tillämpliga delar. la i tillämpliga delar.

Prövningstillstånd får meddelas endast om

1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av
högre rätt,

2. det finns anledning till ändring i det slut vartill tingsrätten kommit
eller

3. det annars finns synnerliga skäl att pröva talan.

Kan talan mot tingsrättens beslut prövas av hovrätten endast om denna
meddelat prövningstillstånd, skall tingsrätten i samband med underrättelse
om vad som gäller i fråga om fullföljd av talan upplysa parterna om
detta och därvid också ange innehållet i närmast föregående stycke.

Hovrättens beslut får inte över- Hovrättens beslut får inte överklagas.
klagas. Hovrätten får dock tillåta att

beslutet överklagas, om det finns
särskilda skäl för en prövning om
tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 §
första stycket 1 rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser tillämpas
dock i fråga om avgöranden av hovrätt som meddelats före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1988:1180.

8 Förslag till

Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom föreskrivs att 23 § bötesverkställighetslagen (1979:189) skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §'

Ett beslut av hovrätten i ett mål Ett beslut av hovrätten i ett mål
om bötesforvandling får inte över- om bötesforvandling får inte överklagas.
klagas. Hovrätten får dock tillåta att

beslutet överklagas, om det finns

särskilda skäl för en prövning om
tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 §
första stycket 1 rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser tillämpas
dock i fråga om hovrätts beslut som meddelats före ikraftträdandet.

1988/89:JuU20

1 Senaste lydelse 1983:352.

Utskottet

1988/89:JuU20

Högsta domstolen fick sin nuvarande roll genom en reform år 1971 (prop.
1971:45, JuU 7, rskr. 163). Högsta domstolen gavs då i princip ställningen av
en prejudikatinstans. I propositionen föreslås vissa lagändringar i fråga om
rättegången i högsta domstolen som innebär en utveckling och renodling av
tankarna bakom 1971 års reform. Förslagen syftar till ett bättre utnyttjande
av högsta domstolens resurser för rättsbildningen och till att förbättra
prejudikatbildningen i stort. De grundar sig på förslag från rättegångsutredningen.

Det föreslås att högsta domstolen skall kunna begränsa sin prövning till en
prejudikatfråga i målet, dvs. en fråga vars prövning är av vikt för ledning av
rättstillämpningen. Detta skall gälla även talan i mål om allmänt åtal, som
väckts vid tingsrätt och som fullföljs av riksåklagaren, justitiekanslern och
justitieombudsmannen, trots att det i sådana fall inte krävs prövningstillstånd.

I fråga om vissa slag av mål där det i dag inte är tillåtet att överklaga till
högsta domstolen (mål om lönegaranti, felparkering och bötesförvandling)
föreslås en ventil som innebär att hovrätt i undantagsfall skall kunna medge
fullföljdsrätt till högsta domstolen, om målet kan vara intressant från
prejudikatsynpunkt. Motsvarande regler om fullföljdsförbud med ventil
införs för ett par grupper av mål där det i dag inte finns något fullföljdsförbud
(mål om underhållsbidrag och mål om ersättning till offentliga försvarare och
rättshj älpsbiträden).

Domförhetsreglerna för högsta domstolen föreslås ändrade i flera avseenden
i syfte att målen inte skall handläggas i mer kvalificerad sammansättning
än deras beskaffenhet kräver. Bl.a. föreslås som huvudregel att en enda
ledamot får avgöra frågor om prövningstillstånd. Vidare föreslås som
alternativ till plenum en möjlighet till prövning av tolv av högsta domstolens
ledamöter.

Dispensprövning föreslås för vissa slutliga beslut av hovrätt, för vilka
sådan prövning inte krävs för närvarande.

Vidare föreslås att ett avtal om att inte överklaga tingsrätts eller hovrätts
dom skall i stor utsträckning kunna ingås även innan tvist har uppstått mellan
parterna.

För fall att parterna har träffat avtal om att tingsrättens dom inte skall
överklagas, föreslås att tingsrätten under pågående rättegång skall kunna
hänskjuta en prejudikatfråga till högsta domstolen. Hänskjutande skall
kräva parternas samtycke. För att högsta domstolen skall ta upp frågan skall
krävas prövningstillstånd.

Utskottet finner inte anledning till erinran mot förslagen och tillstyrker
bifall till propositionen.

Innehållet i promemorian från lagrådet föranleder inget särskilt uttalande.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen antar de i proposition 1988/89:78 framlagda förslagen
till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i äktenskapsbalken,

3. lag om ändring i föräldrabalken,

4. lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid
konkurs,

5. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

6. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

7. lag om ändring i lagen (1972:206) om felparkeringsavgift,

8. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189).

Stockholm den 25 april 1989
På justitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Jerry Martinger (m),
Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe
Knutson (m), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s),
Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (vpk), Kent Lundgren
(mp), Sigrid Bolkéus (s), Barbro Andersson (s) och Göran Ericsson (m).

1988/89:JuU20

PM från lagråd I med anledning av prop. 1988/89:78

Vid genomgång av slutprotokollet i rubricerade proposition - som lagrådet
fick del av dagarna före påskhelgen - har lagrådet i några avseenden funnit,
att protokollet innehåller uttolkningar av vad lagrådsyttrandet i ärendet
innebär, vilka uttolkningar lagrådet alls inte vill kännas vid. Iakttagelserna
nödvändiggör ett tillrättaläggande i berörda delar.

Avsikten är sålunda ej att i sak argumentera beträffande spörsmål där
lagrådets och departementschefens åsikter har gått - och mestadels alltjämt
går - isär. Syftet är begränsat till att framföra påpekanden, främst gällande
dels ett par punkter, där slutprotokollet tillägger lagrådsyttrandet en
innebörd vilken för lagrådsledamöterna framstår som främmande, dels en
punkt där slutprotokollet avviker från de premisser som har presenterats för
lagrådet.

I lagstiftningsärendets nuvarande läge är den naturliga adressaten för
denna PM riksdagens justitieutskott. En kopia går till justitieministern.

A) Prop. s. 109 (my): ”Jag vill inledningsvis påpeka att lagrådet i sitt yttrande
genomgående ställer begreppen prejudikatfråga - sakfråga (sakförhållanden)
mot varandra. Detta ger intryck av att prejudikatfrågan alltid skulle vara en
rättsfråga och kan därmed leda till missförstånd när det gäller förslagets
innebörd.” (Kurs. här)

Vad lagrådet haft såsom ett huvudtema i yttrandets avsnitt II punkterna 1-3
(s. 90 ff) är ju något helt annat, nämligen att förslagets prejudikatfrågebegrepp
inbegriper sakfrågorna (om dessa inte med något rättstekniskt grepp
förs bort från prövningsrayonen i de fall då sakfråga inte är av prejudikatbetydelse).
Att någon läsare kan få ”intryck” av att lagrådets resonemang vore
att uppfatta så, att en prejudikatfråga ”alltid skulle vara en rättsfråga”, är
verkligen svårbegripligt. Med näst intill tjatighet har ju lagrådet i yttrandet
gång på gång återkommit till just den nyss kursiverade tesen.

B) Prop. s. lil (y): ”Lagrådets förslag förutsätter att ett beslut att begränsa
prövningen alltid skall föregås av ett preliminärt begränsningsbeslut. Jag vill,
även om jag inte berört saken i remissprotokollet, inte helt utesluta att det
skulle kunna bli aktuellt att först i ett mycket sent skede av handläggningen
besluta om en begränsning av prövningen till en viss prejudikatfråga. Jag
förordar därför en formulering som inte utesluter detta.”

Med anledning av detta citat vill lagrådet fästa uppmärksamhet vid det stycke
i dess yttrande som återfinns på s. 102 (y):

”Av remissprotokollet och kompletterande upplysningar vid föredragningen
framgår, att första stycket inte är avsett att i något fall tillämpas separat. Det
är alltså inte förutsatt att HD i slutskedet av ett måls handläggning skulle,
utan att interimistiskt beslut föregått, kunna göra en prövningsbegränsning
och avvisa revisionstalan i ointressanta delar.”

Under föredragningen lämnades alltså ett explicit besked i saken, enligt
uppgift förankrat hos de föredraganden överordnade tjänstemännen (som
f.ö. gavs tillfälle att motläsa lagrådets yttrande innan det slutjusterades). För
lagrådet är detta det hittills enda kända exemplet på att en departementschef
intar en ståndpunkt som går stick i stäv mot en lagrådsföredragandes besked.

1988/89:JuU20

Bilaga

1988/89: JuU20
Bilaga

C) Prop. s. 113 (y): ”Enligt lagrådet torde ledamöterna inte utnyttja denna

möjlighet utan också i framtiden vilja pröva hovrättens domskäl (Kurs.

här)

Vad lagrådet sagt (s. 95 y) är i själva verket att HD:s ledamöter innan de
utnyttjar berörd möjlighet kommer att granska det underliggande materialet.
Därmed är givetvis inte sagt att HD skulle lämna den angivna
möjligheten outnyttjad, något som också framgår av yttrandets fortsättning.
Något HD :s önskemål att domsvis ”pröva hovrättens domskäl” i sakfrågor är
det naturligtvis alls inte fråga om. - Närmast efter den inledningsvis i denna
punkt citerade meningen följer ett besynnerligt uttalande om att det för HD:s
ledamöter ”sedan reformen väl satt sig” kommer att bli alltmera naturligt att
inrikta sin prövning på de frågor som har intresse från prejudikatsynpunkt.
Härtill vill lagrådet stillsamt anmärka, att det sedan snart 18 år varit en
självklarhet för HD att inrikta sin prövning på sådana rättsliga problem som
har intresse från prejudikatsynpunkt. Den nu aktuella delreformen innefattar
ju inte någon märkvärdig principiell nyhet i jämförelse med 1971 års
reform utan avser bara ett nytt dispensalternativ inom ramen för HD.s sedan
länge etablerade verksamhet såsom renodlad prejudikatinstans.

Stockholm den 23 mars 1989

Nils Mannerfelt Bertil Freyschuss

Åke Bouvin

Sedan är det en sak för sig att det av föredraganden lanserade synsättet
förefaller högst vettigt.

Vad departementschefen anfört i sista stycket på s. lil förbigår att
lagrådet avslutningsvis under 54:11 a (s. 103 y) uttalar sig om tillämpligheten
av 55:12 a.

fda* 88717. Stockholm 1989