Propositionen m.m.

I proposition 1988/89:78 har regeringen (justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen ått anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i äktenskapsbalken,

3. lag om ändring i föräldrabalken,

4. lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs,

5. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

6. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

7. lag om ändring i lagen (1972:206) om felparkeringsavgift,

8. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189).

I ärendet har till utskottet inkommit en promemoria från lagrådet. Den fogas som bilaga till detta betänkande. De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1988/89. 7 saml. Nr 20

3 kap.

5§'

Finner någon av högsta domstolens avdelningar vid överiäggning till dom eller beslut den å avdelningen rådande meningen avvika från rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit anlagen av högsta domstolen, må avdelningen förordna, att målet / hela dess vidd eller, om det prövas kunna ske; allenast viss ( målet uppkommen fråga skall avgöras av högsta domstolen i dess helhet. Sådant förordnande må också meddelas, om det i annat fall är av särskild betydelse för rättstillämpningen att målet eller viss fråga avgöres av högsta domstolen i dess helhet.

Hava i särskilda, för avdelningen kända domar eller beslut mot varandra stridande åsikter i fråga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning å ohka tider gjort sig gällande inom högsta domstolen, äge första stycket första punkten tillämpning allenast i det fad, att avdelningen finner den rådande meningen avvika från dom eller beslut, som senast meddelats.

Vad nu är stadgat avser ej mål, som angår häktad eller eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt avgörande, om målet förekommer å sådan tid, att det icke

Finner någon av högsta domstolens avdelningar vid överläggning till dom eller beslut att den mening som råder på avdelningen avviker från en rättsgmndsats eller lagtolkning, som förut varit antagen av högsta domstolen, får avdelningen besluta att målet eller, om det är lämpligt, en viss fråga /' målet skall avgöras av högsta domstolen i dess helhet eller med tolv ledamöter. Sådant beslut får också meddelas, om del i annat fall är av särskild betydelse för rättstillämpningen atl målet eller viss fråga avgörs av högsta domstolen i dess helhet eller med tolv ledamöter. Vid prövning med tolv ledamöter skall målet eller frågan hänskjutas tid avgörande av domstolen i dess helhet, om minst fyra av de tolv ledamöterna begär detta.

Om det i särskilda, för avdelningen kända domar eller beslut, på olika tider har gjort sig gällande mot varandra stridande åsikter i fråga om en viss rättsgmndsats eller lagtolkning inom högsta domstolen, gäller första stycket första meningen endast om avdelningen finner att den rådande meningen avviker frän den dom eller det beslut som meddelades senast.

Första stycket gäller inte mål som angår den som är häktad eller mål som annars enligt särskild föreskrift kräver ett skyndsamt avgörande, om målet inte utan menlig

6§

Avdelning av högsta domstolen är domför med fem ledamöter. Vid prövning av ansökningar om resning eller återställande av försutten tid eller av besvär över domvilla är avdelningen domför med tre ledamöter, om prövningen är av enkel beskaffenhet. Detsamma gäller vid prövning av frågor om häktning och reseförbud. Flera än sju ledamöter får inte sitta i rätten.

En avdelning av högsta domstolen är domför med fem ledamöter. Fler än sju ledamöter får inte sitta i rätten.

Om prövningen är av enkel beskaffenhet, är avdelningen domför med tre ledamöter vid prövning av

1. frågor om förening av mål enligt 14 kap. 7 a§,

2. besvär över hovrätts avvisnings-beslut som avses i 54 kap. 16 §,

3. frågor om avvisning av revisionstalan enligt 55 kap. 6 och 7§§ eller av besvärstalan enligt 56 kap. 6 och 7§§,

4. frågor om häktning och reseförbud som avses i 55 kap. 8 § andra stycket tredje meningen,

5. ansökningar om resning eller återställande av försutten tid eller

6. besvär över domvilia.

Har högsta domstolen tidigare lämnat en ansökan om resning från samma sökande beträffande sarn-ma avgörande utan bifad och anför sökanden inget nytt som är av betydelse för prövningen av ansökningen, är avdelningen domför med en ledamot, om ansökningen avslås ef ler avvisas.

Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall tre ledamöter delta. Är tillståndsfrågan av enkel beskaffenhet får den avgöras av

Frågor om prövningstillstånd får avgöras av en ledamot. Fler än tre ledamöter/ar inte delta. Frågor om prövningstillstånd som har förkla-

en ledamot. Frågor om prövningstillstånd som har förklarats vilande enligt 54 kap. 11 första stycket avgörs dock av de ledamöter som prövar målet.

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse och prövning av frågor som avses i 55 kap. 8 § andra stycket första och andra meningarna är avdelningen domför med en ledamot.

råts vilande enligt 54 kap. 11 § andra stycket avgörs dock av de ledamöter som prövar målet.

Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse och vid prövning av frågor som avses i S5 kap. 8 § andra stycket första och andra meningarna är avdelningen domför med en ledamot.

Den, mot vilken tredskodom givits, äge ej fullfölja talan mot domen; om hans rätt till återvinning i anledning av sådan dom är stadgat i 44 kap. 9 §.

Har part, sedan tvist uppkommit angående sak, varom förlikning är tillåten, utföst sig att ej fullfölja talan mot domen, lände det till efterrättelse; utfästelse, som gjorts före domen, vare dock ej gällande, med mindre motsvarande utfästelse gjorts av motparten.

Har parterna skriftligen avtalat att inte överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas till ett visst angivet rättsförhållande, gäller avtalet, om saken är sådan att förlikning därom är tillåten. Ett avtal som ingåtts före tvistens uppkomst gäller dock inte i mål som avses i 1 kap. 3a§första stycket.

En utfästelse att inte överklaga som har gjorts efter domen gäller, om saken är sådan att förlikning därom är tillåten.

Den, mot vilken en tredskodom givits, får inte överklaga domen. Bestämmelser om hans rätt till återvinning i anledning av sådan dom finns i 44 kap. 9 §.

54 kap.

1§ Talan mot hovrätts dom skall föras genom ansökan om revision.

Har parterna skriftligen avtalat att inte överklaga en dom som meddelas med anledning av en uppkommen tvist eller en framtida tvist som kan härledas tid ett visst angivet rättsförhållande, gäller avtalet, om saken är sådan att förlikning därom är tillåten. Ett avtal som ingåtts före tvistens uppkomst gäller dock inte i mål som avses i 1 kap. 3 a § första stycket.

En utföstelse att inte överklaga

som har gjorts efter domen gäller,

om saken är sådan att förlikning

därom är tillåten.

Den, mot vilken tredskodom Den, mot vilken en tredskodom

givits, äge ej fullfölja talan mot do- givits, får inte överklaga domen.

men; om hans rätt till återvinning i Bestämmelser om hans rätt till åter-

anledning av sådan dom är stadgat vinning i anledning av sådan dom

i 44 kap. 9 § och 53 kap. 1 §. finns i 44 kap. 9 § och 53 kap. 1 §.

Har part, sedan tvist uppkommit angående sak, varom förlikning är tilläten, utfäst sig att ej fullfölja talan mot domen, lände det till efterrättelse; utfästelse, som gjorts före domen, vare dock ej gällande, med mindre motsvarande utfästelse gjorts av motparten.

2a§

Hovrättens beslut i en överklagad fråga angående ersättning tid offentlig försvarare får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det föreligger särskilda skäl för en prövning om tillstånd skad ges enligt 10 § första stycket 1.

9 §3

11§'

Prövningstillstånd får begränsas tiU att gälla en viss fråga i målet, vars prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen (prejudikatfråga) eller en viss del av målet.

Prövningstillstånd må begränsas att gälla viss del av den dom eller det slutliga beslut som den fullföljda talan avser. I avbidan på prövningen av målet i denna del äge högsta domstolen förklara fråga om meddelande av prövningstillstånd i annan del av målet vilande.

I avvaktan på att prövning sker i enlighet med ett prövningstillstånd som begränsats enligt första stycket får högsta domstolen förklara frågan om meddelande av prövnings-' tillstånd rörande målet i övrigt vilande helt eller delvis.

Meddelas prövningstillstånd utan sådan begränsning som avses i första stycket, gälle det domen eller det slutliga beslutet i dess helhet, såvitt parten för talan däremot, så ock beslut, mot vilket talan fullföljes i samband med talan mot domen eller det slutliga beslutet.

Meddelas prövningstillstånd utan sådan begränsning som avses i första stycket, gäller det domen eller det slutliga beslutet i dess helhet, såvitt parten för talan mot detta, samt beslut, som överklagas i samband med talan mot domen eller det slutliga beslutet. I den mån prövningstillstånd ej meddelas och fråga därom ej förklaras

vilande, skall hovrättens dom eller slutliga beslut stå fast. Erinran därom

skall intagas i högsta domstolens beslut.

lla§

Vid talan som avses i 9§ andra stycket får högsta domstolen, om målet väckts vid tingsrätt, besluta att begränsa prövningen av målet tid en viss prejudikatfråga.

Ett beslut som avses iförsta stycket får meddelas att gälla till dess annorlunda bestäms. Ett sådant beslut fattas enligt de regler som gäller för beslut om prövningstillstånd. Meddelas beslut enligt detta stycke, skad målet i övrigt vila.

' Senaste lydelse 1971:218.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1988/89:JuU20

/ den mån högsta domstolen inte prövar målet, skad hovrättens dom eller slutliga beslut stå fast. En upplysning om detta skad tas in i det beslut varigenom prövning vägras.

13§ Förs i mål eller ärende, som Förs i mål eller ärende, som

väckts vid underrätt, talan mot väckts vid underrätt, talan mot

hovrätts beslut, som ej är slutligt, hovrätts beslut, som ej är slutligt,

och har ej i anledning av talan mot och har ej i anledning av talan mot

hovrättens dom eller slutliga beslut hovrättens dom eller slutliga beslut

meddelats prövningstillstånd, som meddelats prövningstillstånd, som

enligt 11 § andra stycket gäller även enligt 11 § tredje stycket gäller även

beslutet, tillämpas 9-12 §§. beslutet, tillämpas 9 -12 §§.

55 kap. 12 §'

Högsta domstolen får avgöra ett     Högsta domstolen får utan huvud-
mål ulan huvudförhandling, om     förhandling avföra
målet upptagits omedelbart av hov-        1. en prejudikatfråga,
rätten.                                  2. ett mål, vari högsta domstolen

Skad ett mål eller en viss, fråga     med stöd av   bestämmelserna
som uppkommit i ett mål avgöras av     12 a§ i allt väsentligt grundar avgö-
högsta domstolen i dess helhet, får    randel    i   övrigt   på   hovrättens
det ske utan huvudförhandUng.      bedömning,

3. ett mål som har tagits upp omedelbart av hovrätten, eller

4. ett sådant mål eller en sådan fråga i ett mål som skad avgöras av högsta domstolen i dess helhet eller med tolv ledamöter.

Beträffande avgörande i övrigt i högsta domstolen av mål utan huvudförhandling skall i tvistemål 50 kap. 21 § och i brottmål 51 kap. 21 § tillämpas.

12a§

Om högsta domstolen med tid-lämpning av bestämmelserna i 54 kap. 11 eller 11 a§ har prövat en prejudikatfråga får domstolen, om ytterligare prövning krävs, helt eller delvis grunda sitt avgörande av målet i övrigt på hovrättens bedömning eller, med undanröjande av lägre rätts dom, återförvisa målet tid lägre rätt för fortsatt handläggning.

En prejudikatfråga får avgöras genom dom.

Senaste lydelse 1984:131.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1988/89: JuU20

56 kap. Om besvär 56 kap. Om besvär och om hänskju-

tande av prejudikatfrågor

12§
Beträffande rättegången i högsta        Beträffande rättegången i högsta
domstolen skall i övrigt vad i 52     domstolen skall i övrigt 52 kap.
kap. IO - 12 §§ är stadgat äga mot-     10 - 12 §§ samt 55 kap. 12 a § första
svarande tillämpning.            stycket tillämpas.

15§

Om parterna har ingått ett sådant avtal som avses i 49 kap. 1 § om att inte överklaga tingsrättens dom, får tingsrätten med parternas samtycke hänskjuta en viss fråga i målet tid prövning av högsta domstolen.

I6§

En fråga som hänskjutits enligt 15 § får inte komma under högsta domstolens prövning utan att domstolen meddelat tillstånd tid detta. Sådant tillstånd får ges endast i den mån det gäller en sådan prejudikatfråga som avses i 54 kap. 11 § första stycket.

Frågan om prövningstillstånd fär prövas utan att parterna fått tillfälle att yttra sig.

17§

Om prövningstillstånd meddelas enligt 16 §, skall högsta domstolen pröva prejudikatfrågan med till-lämpning av reglerna i 8, 10 och 12§§.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

2. Bestämmelserna i 54 kap. 2 a och 11 a §§ tillämpas inte på avgöranden av hovrätt som meddelats före ikraftträdandet.

3. Bestämmelserna i 54 kap. 9 och 11 §§ i deras äldre lydelse gäller fortfarande vid fullföljd av talan mot avgöranden av hovrätt som meddelats före ikraftträdandet.

4. Bestämmelserna i 49 kap. I § och 54 kap. I § i deras äldre lydelse galler fortfarande i fråga om sådan utfästelse atl inte fullfölja talan som orts före ikraftträdandet.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 18 kap. 4§

Hovrättens dom eller slutliga beslut i mål om underhåll enligt 6 kap. får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att domen eller beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken.

Första stycket första meningen gäller inte, om någon annan del av domen överklagas.

Hovrättens beslut i frågor som avses i 14 kap. 7, 15 eller 16 § fär inte överklagas.

Hovrättens beslut i frågor som avses i 14 kap. 7, 15 eller 16 § får aldrig överklagas.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 kap. 12§

Hovrättens dom eller slutliga beslut i mål om underhåll enligt 7 kap. får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att domen eller beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken.

Första stycket första meningen gäller inte, om någon annan del av domen överklagas.

Mot hovrättens beslut ifråga som avses i 11 § får talan ej föras. Detsamma gäller ärende som först har handlagts av överförmyndaren.

Hovrättens beslut i frågor som avses i 11 § får aldrig överklagas. Detsamma gäller ärenden som först har handlagts av överförmyndaren.

Finner kronofogdemyndighet att arbetslagarens fordran icke omfattas av garantin, får arbetstagaren eller den till vilken fordran övergått enligt 11 § föra talan mot beslutet genom besvär. I fråga om sådan be-svärslalan /lar bestämmelserna i utsökningsbalken om besvär över utmätning i allmänhet motsvarande tillämpning. Mot hovrätts beslut får dock talan icke föras.

Finner kronofogdemyndigheten att arbetstagarens fordran inte omfattas av garantin, får arbetstagaren eller den till vilken fordran övergått enligt 11 § överklaga beslutet genom besvär. I fråga otn sådan besvärstalan skad bestämmelsemä i utsökningsbalken om besvär över utmätning i allmänhet tillämpas. Hovrättens beslut får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skad ges enligt 54 kap. 10 § första stycket I rättegångsbalken.

Vid prövning av ansökningar om resning eller återställande av försutten tid och vid prövning av frågor som avses i 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) är avdelningen domför med tre regeringsråd, om prövningen är av enkel beskaffenhet. Vid beslut om avvisande av för sent inkomna besvär och avskrivning av mål efter återkallelse äi- avdelningen domför med tre regeringsråd. Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall tre regeringsråd delta.

Vid prövning av ansökningar om resning eller återställande av försutten lid och vid prövning av frågor som avses i 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) är avdelningen domför med tre regeringsråd, om prövningen är av enkel beskaffenhet. Vid prövning av talan mot beslut varigenom besvär avvisats såsomför sent inkomna samt vidheslut om avvisande av för sent inkomna besvär och avskrivning av mål efter återkallelse är avdelningen domför med tre regeringsråd. Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall tre regeringsråd delta.

6 Förslag till 1988/89:JuU20

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 49 § rättshjälpslagen (1972:429) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

49 §'

I fråga om talan mot domstols I fråga om talan mot domstols

beslut enligt denna lag tillämpas beslut enligt denna lag tillämpas,

vad som i allmänhet gäller om talan utom i fad som avses i andra styc-

mot beslut av domstolen. ket, vad som i allmänhet gäller om

talan mot beslut av domstolen.

Hovrättens beslut i en överklagad
fråga angående ersättning tid biträ
defår inte överklagas. Hovrätten fär
dock tillåta att beslutet överklagas,
* om det finns särskilda skäl för en

prövning om tillstånd skad ges enligt 54 kap. 10 § första stycket I rättegångsbalken.

Beslut enligt denna lag av rättshjälpsnämnd eller annan förvaltningsmyndighet som ej omfattas av första stycket överklagas hos besvärsnämnden. Beslut av utskrivningsnämnd överklagas dock hos psykiatriska nämnden.

Beslut av advokat eller biträdande jurist på allmän advokatbyrå fär inte överklagas.

Talan fär ej föras mot besvärsnämndens eller psykiatriska nämndens beslut enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om avgöranden av hovrätt som meddelats före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1988:213. 3

7 Förslag till 1988/89:JuU20

Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att 10 a § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10a§' Talan mot tingsrättens beslut förs genom besvär i hovrätten. Talan får inte prövas av hovrätten 6m inte hovrätten meddelat parten prövningstillstånd.

Prövningstillstånd behövs inte Prövningstillstånd behövs inte
vid talan mot beslut som rör någon vid talan mot beslut som rör någon
annan än en part, beslut varigenoin annan än en part, beslut varigenom
tingsrätten ogillat jäv mot en döma- tingsrätten ogillat jäv mot en doma
re, beslut angående utdömande av re, beslut angående utdömande av
förelagt vite eller om ansvar för en förelagt vite eller om ansvar för en
rätlegångsförseelse eller beslut var- rättegångsförseelse eller beslut var
igenom anmälan av bestridande av- igenom anmälan av bestridande av-
visals. I fråga om meddelade prov- visats. I fråga om meddelade pröv
ningstillstånd skall 54 kap. 11 § ningslillstånd skall 54 kap. 11 §
andra stycket rällegångsballcen gäl- tredje stycket rättegångsbalken gäl
la i tillämpliga delar. la i tillämpliga delar.

Prövningstillstånd får meddelas endast om

1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av högre rätt,

2. del finns anledning till ändring i det slut vartill tingsrätten kommit eller

3. det annars finns synnerliga skäl att pröva talan.

Kan talan mot tingsrättens beslut prövas av hovrätten endast om denna meddelat prövningstillstånd, skall tingsrätten i samband med uhdérrättlsl-se om vad som gäller i fråga om fullföljd av talan upplysa parterna om detta och därvid också ange innehållet i närmast föregående stycke.

Hovrättens beslut får inte över- Hovrättens beslut får inte över
klagas, klagas. Hovrätten får dock tillåta att

beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om avgöranden av hovrätt som meddelats före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1988:1180. 14

8 Förslag till 1988/89:JuU20

Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom föreskrivs att 23 § bötesverkställighetslagen (1979:189) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §'
Ett beslut av hovrätten i ett mål        Ett beslut av hovrätten i ett mål
om bötesförvandling får inte över-     om bötesförvandling får inte över
klagas,                                klagiis. Hovrätten får dock tillåta att

beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket I rättegångsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om hovrätts beslut som meddelats före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1983:352.

Utskottet 1988/89:JuU20

Högsta domstolen fick sin nuvarande roll genom en reform år 1971 (prop. 1971:45, JuU 7, rskr. 163). Högsta domstolen gavs då i princip ställningen av en prejudikattnstans. I propositionen föreslås vissa lagändringar i fråga om rättegången i högsta domstolen som innebär en utveckling och renodling av tankarna bakom 1971 års reform. Förslagen syftar till ett bättre utnyttjande av högsta domstolens resurser för rättsbildningen och till att förbättra prejudikatbildningen i stort. De grundar sig på förslag från rättegångsutredningen.

Det föreslås att högsta domstolen skall kunna begränsa sin prövning till en prejudikatfråga i målet, dvs. en fråga vars prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen. Detta skall gälla även talan i mål om allmänt åtal, som väckts vid tingsrätt och som fullföljs av riksåklagaren, justitiekanslern och jusfitieombudsmannen, trots att det i sådana fall inte krävs prövningsfill-stånd.

I fråga om vissa slag av mål där det i dag inte är tillåtet att överklaga till högsta domstolen (mål om lönegaranti, felparkering och bötesförvandling) föreslås en ventil som innebär att hovrätt i undantagsfall skall kunna medge fullföljdsrätt till högsta domstolen, om målet kan vara intressant från prejudikatsynpunkt. Motsvarande regler om fullföljdsförbud med venfil införs för ett par grupper av mål där det i dag inte finns något fullföljdsförbud (mål om underhållsbidrag och mål om ersättning till offentliga försvarare och rättshjälpsbiträden).

Domförhetsreglerna för högsta domstolen föreslås ändrade i flera avseenden i syfte att målen inte skall handläggas i mer kvalificerad sammansättning än deras beskaffenhet kräver. Bl.a. föreslås som huvudregel att en enda ledamot får avgöra frågor om prövningstillstånd. Vidare föreslås som alternafiv till plenum en möjlighet till prövning av tolv av högsta domstolens ledamöter.

Dispensprövning föreslås för vissa slutliga beslut av hovrätt, för vilka sådan prövning inte krävs för närvarande.

Vidare föreslås att ett avtal om att inte överklaga tingsrätts eller hovrätts dom skall i stor utsträckning kunna ingås även innan tvist har uppstått mellan parterna.

För fall att parterna har träffat avtal om att tingsrättens dom inte skall överklagas, föreslås att tingsrätten under pågående rättegång skall kunna hänskjuta en prejudikatfråga till högsta domstolen. Hänskjutande skall kräva parternas samtycke. För att högsta domstolen skall ta upp frågan skall krävas prövningstillstånd.

Utskottet finner inte anledning till erinran mot förslagen och tillstyrker bifall fill proposifionen.

Innehållet i promemorian från lagrådet föranleder inget särskilt uttalande.

Hemställan 1988/89:JuU20

Utskottet hemställer

att riksdagen antar de i proposition 1988/89:78 framlagda förslagen fill

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i äktenskapsbalken,

3. lag om ändring i föräldrabalken,

4. lag om ändring i lagen (1970:741) om stafiig lönegaranfi vid konkurs,

5. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

6. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),

7. lag om ändring i lagen (1972:206) om felparkeringsavgift,

8. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189).

Stockholm den 25 april 1989 På justitieutskottets vägnar

Karin Ahrland

Närvarande: Karin Ahrland (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m), Göran Magnusson (s), Eva Johansson (s), Björn Ericson (s), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (vpk), Kent Lundgren (mp), Sigrid Bolkéus (s), Barbro Andersson (s) och Göran Ericsson (m).

PM från lagråd I med anledning av prop. 1988/89:78 i988/89:JuU20

Vid genomgång av slutprotokollet i rubricerade proposition - som lagrådet

fick del av dagarna före påskhelgen - har lagrådet i några avseenden funnit, att protokollet innehåller uttolkningar av vad lagrådsyttrandet i ärendet innebär, vilka uttolkningar lagrådet alls inte vill kännas vid. Iakttagelserna nödvändiggör ett tillrättaläggande i berörda delar.

Avsikten är sålunda ej att i sak argumentera beträffande spörsmål där lagrådets och departementschefens åsikter har gått - och mestadels alltjämt går - isär. Syftet är begränsat till att framföra påpekanden, främst gällande dels ett par punkter, där slutprotokollet tillägger lagrådsyttrandet en innebörd vilken för lagrådsledamöterna framstår som främmande, dels en punkt där slutprotokollet avviker från de premisser som har presenterats för lagrådet.

I lagstiftningsärendets nuvarande läge är den naturliga adressaten för .

denna PM riksdagens justitieutskott. En kopia går till justitieministern.

A) Prop. s. 109 (my): "Jag vill inledningsvis påpeka att lagrådet i sitt yttrande
genomgående ställer begreppen prejudikatfråga - sakfråga (sakförhållanden)
mot varandra. Detta ger intryck av att prejudikatfrågan alltid skulle vara en
rättsfråga och kan därmed leda till missförstånd när det gäller förslagets
innebörd." (Kurs. här)

Vad lagrådet haft såsom ett huvudtema i yttrandets avsnitt II punkterna 1-3 (s. 90 ff) är ju något helt annat, nämligen att förslagets prejudikatfrågebe-grepp inbegriper sakfrågorna (om dessa inte med något rättstekniskt grepp förs bort från prövningsrayonen i de fall då sakfråga inte är av prejudikatbetydelse). Att någon läsare kan få "intryck" av att lagrådets resonemang vore att uppfatta så, att en prejudikatfråga "alltid skulle vara en rättsfråga", är verkligen svårbegripligt. Med näst intill tjatighet har ju lagrådet i yttrandet gång på gång återkommit till just den nyss kursiverade tesen.

B) Prop. s. 111 (y): "Lagrådets förslag förutsätter att ett beslut att begränsa
prövningen allfid skall föregås av ett preliminärt begränsningsbeslut. Jag vill,
även om jag inte berört saken i remissprotokollet, inte helt utesluta att det
skulle kunna bli aktuellt att först i ett mycket sent skede av handläggningen
besluta om en begränsning av prövningen till en viss prejudikatfråga. Jag
förordar därför en formulering som inte utesluter detta."

Med anledning av detta citat vill lagrådet fästa uppmärksamhet vid det stycke i dess yttrande som återfinns på s. 102 (y):

"Av remissprotokollet och kompletterande upplysningar vid föredragningen framgår, att första stycket inte är avsett att i något fall tillämpas separat. Det är alltså inte förutsatt att HD i slutskedet av ett måls handläggning skulle, utan att interimistiskt beslut föregått, kunna göra en prövningsbegränsning och avvisa revisionstalan i ointressanta delar."

Under föredragningen lämnades alltså ett explicit besked i saken, enligt
uppgift förankrat hos de föredraganden överordnade tjänstemännen (som
f.ö. gavs tillfälle att motläsa lagrådets yttrande innan det slutjusterades). För
lagrådet är detta det hittills enda kända exemplet på att en departementschef
intar en ståndpunkt som går stick i stäv mot en lagrådsföredragandes besked. i o

Sedan är det en sak för sig att det av föredraganden lanserade synsättet 1988/89:JuU20
förefaller högst vettigt. Bilaga

Vad departementschefen anfört i sista stycket på s. Ill förbigår att lagrådet avslutningsvis under 54:11 a (s. 103 y) uttalar sig om tillämpligheten av 55:12 a.

C) Prop. s. 113 (y): "Enligt lagrådet torde ledamöterna inte utnyttja denna

möjlighet utan också i framtiden vilja pröva hovrättens domskäl ." (Kurs.

här)

Vad lagrådet sagt (s. 95 y) är i själva verket att HD:s ledamöter innan de utnyttjar berörd möjlighet kommer att granska det underliggande materialet. Därmed är givetvis inte sagt att HD skulle lämna den angivna möjligheten outnyttjad, något som också framgår av yttrandets fortsättning. Något HD:s önskemål att domsvis "pröva hovrättens domskäl" i sakfrågor är det naturligtvis alls inte fråga om. - Närmast efter den inledningsvis i denna punkt citerade meningen följer ett besynnerligt uttalande om att det för HD:s ledamöter "sedan reformen väl satt sig" kommer att bli alltmera naturligt att inrikta sin prövning på de frågor sotn har intresse från prejudikatsynpunkt. Härtill vill lagrådet stillsamt anmärka, att det sedan snart 18 år varit en självklarhet för HD att inrikta sin prövning på sådana rättsliga problem som har intresse från prejudikatsynpunkt. Den nu aktuella delreformen innefattar ju inte någon märkvärdig principiell nyhet i jämförelse med 1971 års reform utan avser bara ett nytt dispensalternativ inom ramen för HD:s sedan länge etablerade verksamhet såsom renodlad prejudikatinstans.

Stockholm den 23 mars 1989

Nils Mannerfelt Bertil Freyschuss

Ake Bouvin