Försvarsutskottets betänkande

1988/89:FöU5

Folkrättsskydd

1988/89

FöU5

Sammanfattning

I betänkandet behandlas motion 1987/88:Fö715 (m) om ökat folkrättsligt
skydd för journalister som tjänstgör i civila myndigheter som i krig är
samgrupperade med militära. Utskottet föreslår att riksdagen inte bifaller
motionen.

Bakgrund

I förordningen (1987:971) om totalförsvarspersonalens folkrättsliga ställning,
m.m., som gäller för regeringen underställda myndigheter, ges vissa
föreskrifter till ledning för tolkningen och tillämpningen för svensk del av den
internationella humanitära rätten i väpnade konflikter. Där redovisas det
folkrättsliga skydd som åtnjuts av kombattanter (2-5 §§), civilförsvarspersonal
(6 §), sjukvårdspersonal (7-8 §§), själavårdspersonal (9 §) och civila
åtföljande stridskrafterna (10 §). Enligt 11 § nämnda förordning tillkommer
folkrättslig ställning enligt 2-10 §§ endast den som tjänstgör i vederbörande
befattning. I samma paragraf anges att personal vid civila myndigheter som
är samgrupperade med militära myndigheter samt all övrig personal skall
anses vara civila.

Enligt 1977 års tilläggsprotokoll till 1949 års Genévekonventioner (artikel
79) ges journalister på farliga uppdrag å yrkets vägnar där väpnad konflikt
råder ett särskilt skydd. Dessa journalister tillförsäkras genom tilläggsprotokollet
civil status och kan utrustas med ett identitetskort som styrker deras
ställning som journalister.

Motionen

I motion 1987/88:Fö715 av Margareta Gard (m) och Ann-Cathrine Haglund
(m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär utredning om förutsättningarna
för att bereda personer verksamma i det psykologiska försvaret ökat
folkrättsligt skydd.

Motionärerna erinrar om att befolkningen i krig uppdelas i två grupper
(stridande/icke stridande). En kategori som enligt motionärernas uppfattning
på ett olyckligt sätt har hamnat mellan dessa grupper är personalen i de
delar av det psykologiska försvaret som i krig samlokaliseras med militära
staber. Det är, anser motionärerna, orimligt att stora delar av det psykologiska
försvaret på detta sätt har sämre folkrättsligt skydd än det som tillkommer

1 Riksdagen 1988189.10sami. Nr 5

t.o.m. dem som verkar inom organiserade motståndsrörelser (vilka enligt
folkrätten under vissa förutsättningar är att anse som kombattanter).

I motionen erinras också om att denna personal inte heller har det skydd
som tillkommer vissa journalister enligt 1977 års tilläggsprotokoll till 1949 års
Genévekonventioner.

Utskottet

Med motionen åsyftas en förbättrad folkrättslig ställning för de journalister
som tjänstgör i sektionen för psykologiskt försvar (sektion C) i de krigsorganiserade
civilbefälhavarkanslierna och krigslänsstyrelserna.

Av förordningen om totalförsvarspersonalens folkrättsliga ställning framgår
att ifrågavarande journalister är att anse som civila (11 §). Samma status
tillkommer för övrigt den personal som tjänstgör i A- och B-sektionerna i
civilbefälhavarkansliernas och länsstyrelsernas krigsorganisation, trots att de
verksamheter - civilförsvar resp. hälso- och sjukvård - som leds från dess
sektioner i andra avseenden har särskilt folkrättsligt skydd.

Utskottet har i ärendet inhämtat synpunkter från styrelsen för psykologiskt
försvar (SPF) och från Svenska journalistförbundet.

SPF bekräftar den folkrättsliga ställning som tillkommer här berörda
journalister och anser att det inte finns förutsättningar att bereda denna
personal ökat folkrättsligt skydd.

Svenska journalistförbundet framhåller att det särskilda skydd som vid
väpnade konflikter gäller för yrkesverksamma journalister på uppdrag är
centralt för den fria nyhetsförmedling som kan förekomma i en krigssituation.
Detta skydd bör, framhåller Journalistförbundet, förbehållas just
denna grupp för att det skall vara verksamt. Det psykologiska försvarets
personal bör enligt förbundet behandlas enligt förordningen om totalförsvarets
folkrättsliga ställning.

Utskottet anser att det inte föreligger behov av och inte heller finns
förutsättningar för att söka bereda de i motionen avsedda journalisterna
annan folkrättslig ställning i krig än den de i likhet med annan personal inom
ifrågavarande civila myndigheter för närvarande åtnjuter. Motionen bör
därför enligt utskottets mening inte bifallas.

Utskottet vill i detta sammanhang dock framhålla vikten av att man
försöker undvika att det i en krigssituation uppstår osäkerhet om vilken
folkrättslig ställning som tillkommer personal som arbetar i med militära
staber samlokaliserade civila myndigheter. Detta torde kunna åstadkommas
t.ex. genom att ifrågavarande personal utrustas med lämpliga identitetshandlingar,
något som enligt vad utskottet har inhämtat också övervägs i
regeringskansliet.

1988/89 :FöU5

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motion 1987/88:Fö715.

Stockholm den 29 november 1988
På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström (s), Ingvar
Björk (s), Kerstin Ekman (fp), Gunhild Bolander (c), Iréne Vestlund (s),
Björn Körlof (m), Barbro Evermo Palmerlund (s), Christer Skoog (s), Sven
Lundberg (s), Hans Lindblad (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Paul
Ciszuk (mp), Karin Wegestål (s), Ingrid Hemmingsson (m), Björn Samuelson
(vpk) och Marianne Andersson i Gislaved (s).

1988/89:FöU5

gotab Stockholm 1988 16273