Finansutskottets betänkande
1988/89:FiU31

Sparande

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet elva motioner om hushållssparande!
väckta under allmänna motionstiden. Samtliga motioner avstyrks av utskottet.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet följande under allmänna motionstiden
väckta motioner om sparande:

1988/89:Fi201 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad avser yrkande 1,
1988/89:Fi215 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) i vad avser
yrkande 3,

1988/89:Fi411 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) i vad avser yrkande 1,
1988/89:Fi601 av Carl Bildt m.fl. (m),

1988/89:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) i vad avser yrkandena 1, 2 och
4-7,

1988/89:Fi603 av Carl Frick (mp),

1988/89:Fi604 av Åke Selberg m.fl. (s),

1988/89:Fi605 av Gunnar Björk m.fl. (c),

1988/89:Fi606 av Anne Wibble m.fl. (fp) i vad avser yrkandena 1-5,
1988/89:Fi607 av Karin Söder och Pär Granstedt (båda c),

1988/89:Fi608 av Alf Wennerfors (m) i vad avser yrkandena 1 och 2.

Vid en av utskottet anordnad offentlig utfrågning den 9 februari 1989 har
statssekreterare Erik Åsbrink, finansdepartementet, avdelningschef Bengt
Pettersson, konjunkturinstitutet (Kl), docent Hans T:son Söderström,
Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS), fil.dr. Lennart Berg,
Sparbanksföreningen/Spardelegationen, professor Sören Blomquist, nationalekonomiska
institutionen vid Stockholms universitet, och chefsekonom
Jan Herin, Svenska arbetsgivareföreningen, redogjort för sparandets sammansättning
och utveckling, sparandets betydelse för välfärden, möjligheterna
att stimulera hushållssparandet samt sparande i privat och offentlig
sektor.

1

1988/89

FiU31

1 Riksdagen 1988189. 5 sami. Nr 31

Motionerna

1988/89:FiU31

Sparstimulanser och ägandespridning

1988/89:Fi411 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om vikten av ett mera spritt enskilt ägande.

1988/89:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att stimulera hushållssparande! och öka ägandespridningen.

1988/89:Fi605 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett samlat program för hushållssparande och decentraliserat
ägande.

1988/89:Fi606 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en förmögenhetsuppbyggande politik för hushållen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hushållssparandets betydelse för samhällsekonomin,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av stabila spelregler i syfte att stimulera sparande och
investeringar.

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om betydelsen av att stimulera enskilt aktiesparande.

Mål för hushållssparande

1988/89:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att målet för
sparpolitiken skall vara att hushållen skall kunna ha ett sparkapital som
motsvarar den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare.

1988/89:Fi606 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mål för hushållssparande!.

Allemanssparandet

1988/89:Fi608 av Alf Wennerfors (m) vari - med hänvisning till motiveringen
i motion 1988/89:N375 - yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om allemansfonderna i
enlighet med vad som i motionen anförs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att allemansfondssparandet
bör bibehållas.

2

Ekologiskt sparande

1988/89:Fi603 av Carl Frick (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att den skall snabbutreda frågan om ekologiskt
sparande och ekologiska investeringar på sätt som beskrivs i motionen.

Sparande på konto med uppskjuten ränta

1988/89:Fi604 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det s.k.
långsiktiga sparandet med uppskjuten ränta.

Personliga investeringskonton m.m.

1988/89:Fi201 av Olof Johansson m.fl. (c) vari - med hänvisning till
motiveringen i motion 1988/89:Bo205 - yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om åtgärder för att stimulera bostadssparandet.

1988/89:Fi215 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) vari - med
hänvisning till motiveringen i motion 1988/89:Sk413 - yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning rörande möjligheten att
införa nyetableringskonton på sätt som i motionen anförts.

1988/89:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om pensionssparande i
enlighet med vad som anförts i motionen,

1988/89:Fi605 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning om införande av personliga
investeringskonton.

1988/89:Fi607 av Karin Söder och Pär Granstedt (båda c) vari - med
hänvisning till motiveringen i motion 1988/89:Bo279 - yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om
bosparande för ungdomar.

Bosparande

1988/89:Fi601 av Carl Bildt m.fl. (m) vari - med hänvisning till motiveringen i
motion 1988/89:Bo405 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna att ett system för bosparande bör införas i enlighet med vad i
motionen förordats.

1988/89:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stimulans till bosparande i
enlighet med vad som i motionen anförts.

Startsparande

1988/89:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om startsparande i enlighet
med vad som anförts i motionen.

1988/89:FiU31

3

Försäkringssparande

1988/89:Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändringar i reglerna för försäkringssparande.

Utskottet

Utvecklingen av sparandet

Underskottet i det finansiella sparandet i Sverige fortsätter att försämras. De
samlade inkomsterna räcker inte till för att täcka de totala utgifterna, och
detta kommer till uttryck som ett underskott i bytesbalansen. Konjunkturinstitutet
(Kl) räknar i sin senaste översikt över konjunkturläget (mars 1989)
med en klart sämre bytesbalans år 1988 än vad som förutsågs omkring
årsskiftet. De nya kalkylerna pekar på ett underskott på ca 16 miljarder
kronor. För åren 1989 och 1990 räknar Kl med en fortsatt försämring av
bytesbalansen. Detta underskott, som alltså innebär att landets totala
förbrukning av varor och tjänster är större än produktionen, måste täckas
genom upplåning utomlands.

Ett bytesbalansunderskott kan inte alltid användas som ett mått på ett
bristfälligt sparande i samhället. Underskottets storlek måste också ses i
relation till investeringsnivån. Om nämligen bytesbalansen är i jämvikt
endast på grund av en alltför låg investeringsnivå är sparandet likväl
otillräckligt, eftersom en låg investeringsnivå i längden inte kan bära upp en
varaktig och uthållig tillväxt. Bruttoinvesteringarna inkl. lagerinvesteringar
har, mätt som andel av BNP, legat strax under 20 % under 1980-talet.

Av betydelse för bedömningen är också vilket kapacitetsutnyttjande som
föreligger inom näringslivet. En för samhället som helhet tillfredsställande
sparnivå kan därför sägas vara den som vid fullt kapacitetsutnyttjande ger
jämvikt i bytesbalansen samtidigt som investeringsnivån är förenlig med en
balanserad tillväxt.

Sparandet kan fördelas på den offentliga sektorn, företagen och hushållen.
Liksom för ekonomin som helhet gäller att om en sektors investeringar
överstiger dess sparande kommer denna sektor att uppvisa ett negativt
finansiellt sparande. Övriga sektorer i ekonomin får då en finansiell fordran
på denna sektor såvida upplåningen inte sker i utlandet. Är förhållandet det
omvända - dvs. överstiger sparandet investeringarna - har sektorn ett
positivt finansiellt sparande och lånar ut till andra sektorer. Summan av de
inhemska sektorernas finansiella sparande är definitionsmässigt lika med
bytesbalansens saldo.

Sedan mitten av 1970-talet har betydande förskjutningar ägt rum mellan de
olika sektorernas sparande. Som en följd av försvagningen av statsfinanserna
minskade den offentliga sektorns finansiella sparande från +4 % till -6 % av
BNP mellan åren 1976 och 1982. Denna nedgång har nu i huvudsak
återhämtats genom de förbättrade statsfinanserna, och den offentliga
sektorns sparande är inte längre negativt. Emellertid har kommunerna

1988/89:FiU31

4

alltsedan år 1985 haft ett underskott i sitt finansiella sparande.

Företagssektorns finansiella sparande har utvecklats som en spegelbild av
den offentliga sektorns. Från år 1976 och framåt ökade således företagen sitt
finansiella sparande kraftigt. En vändning inträffade år 1984 då sparandet
ånyo började minska för att år 1987 bli negativt. Denna nedgång beror dock
inte i första hand på att företagens bruttosparande avtagit utan är en följd av
ökade investeringar i de icke-finansiella företagen.

Hushållssektorns finansiella sparande har försvagats påtagligt och är sedan
1987 negativt. De senaste årens försämring beror i första hand på att
hushållen kraftigt ökat sin skuldsättning.

En förutsättning för att man skall komma till rätta med underskottet i
bytesbalansen och uppnå en stabil ekonomisk utveckling är alltså att det
finansiella sparandet i ekonomin kan förbättras. Någon större ökning av det
finansiella sparandet i företagssektorn kan inte påräknas då denna sektor
måste svara för en stor del av de nödvändiga framtida investeringarna. Det är
därför önskvärt att hushållssektorn under kommande år mer aktivt kan bidra
till en angelägen förbättring av det finansiella sparandet. Sparkraven på den
offentliga sektorn skärps annars i motsvarande grad.

Hushållssparande!

Spardelegationen har i sin nyligen framlagda huvudrapport (SOU 1989:11)
redovisat olika studier om hushållssparande! i Sverige. En sådan undersökning
visar hur hushållens finansiella sparande är uppbyggt och har utvecklats
sedan 1970-talets början. I studien har sparandet fördelats på banksparande,
allemanssparande, obligationssparande (premie- och sparobligationer), aktiesparande,
frivilligt försäkringssparande samt förändringar i övriga tillgångar.
Hänsyn har dock inte tagits till kapitalvinster eller kapitalförluster. I
undersökningen har man också beaktat olika typer av upplåning som
påverkar sparandet negativt.

Nedanstående diagram är hämtat ur spardelegationens betänkande, och
samtliga variabler är uttryckta i procent av hushållens disponibla inkomster.

1988/89:FiU31

1 * Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 31

5

^vvvvvvv^

övrigt	J Förs spar	□
j\\\| Allemonss.	|W| Bank	□

Oblig.

jlder

Av diagrammet framgår att hushållens finansiella placeringar under 1970-talet dominerades av banksparandet som under denna period i genomsnitt
motsvarade ca 7 % av de disponibla inkomsterna. Obligationssparandet och
det frivilliga pensionssparandet var samtidigt två framträdande sparformer,
medan aktiesparandet var negativt under denna period, dvs. hushållens
försäljning av aktier översteg deras köp.

Under första hälften av 1980-talet minskade banksparandet samtidigt som
pensions- och obligationssparandet ökade. År 1984 tillkom allemanssparande!
och denna sparform har till en del fångat upp bortfallet i banksparandet.

Hushållens nettoupplåning uppgick till i genomsnitt ca 12 % av de
disponibla inkomsterna under 1970-talet. Denna andel minskade något
under 1980-talets första år men har därefter åter stigit.

Av diagrammet framgår också att år 1986 intar en särställning i detta
sammanhang. Då ökade hushållen kraftigt sin skuldsättning, vilket underlättades
av att riksbanken året dessförinnan hade avskaffat utlåningsregleringen.
Eftersom hushållens sparande i olika tillgångsslag samtidigt ökade
försvagades visserligen hushållssektorns finansiella sparande något detta år,
men sparandet var alltjämt positivt. Hushållens höga nettoskuldsättning

Hushållens finansiella sparande, uppdelat i olika komponenter, i procent av hushållens 1988/89:FiU31
disponibla inkomster

Procent
25

fortsatte emellertid även under år 1987 då sparandet i olika tillgångsslag
begränsades. Till följd härav minskade hushållssparande! kraftigt och för år
1987 kunde de lägsta talen under efterkrigstiden noteras. Inkl. nettoinvesteringar
i egna hem och fritidshus motsvarade hushållssparande! detta år -3,3
% av hushållens disponibla inkomster. Varje svensk, vuxen såväl som ung,
ökade därmed under detta år sin nettoskuld med i genomsnitt närmare 2 000
kr.

Sparstimulanser och ägandespridning

I motionerna Fi411 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), Fi602 av Lars Tobisson
m.fl. (m), Fi605 av Gunnar Björk m.fl. (c) och Fi606 av Anne Wibble m.fl.
(fp) begärs bl.a. att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som anförs i
motionerna om vikten av att stimulera hushållsparandet och olea ägandespridningen,
om hushållssparandets betydelse för samhällsekonomin samt om
vikten av en förmögenhetsuppbyggande politik för hushållen.

Utskottet har i det föregående beskrivit sparandets utveckling i Sverige
och därvid betonat sparandets betydelse. Utskottet anser att ett ökat
sparande är nödvändigt såväl för enskilda hushåll som för samhällsekonomins
tillväxt. Samma uppfattning har regeringen givit uttryck för vid flera
tillfällen. I dessa frågor föreligger det således inga delade meningar. Enligt
utskottets mening framstår det därför som obehövligt med särskilda tillkännagivanden
av det slag motionärerna begär.

I motionerna redovisas också förslag till åtgärder av allmänekonomisk
karaktär som ett led i en sparstimulerande politik. Man föreslår bl.a. ett
reformerat skattesystem som stimulerar hushållssparande!, ändrad aktiebeskattning,
lindrad beskattning av vinstandelar m.m.

Ett utredningsarbete med syfte att reformera inkomstbeskattningen pågår
för närvarande (Fi 1987:07). Ett av huvudsyftena med den planerade
omläggningen av inkomstbeskattningen är att stimulera sparandet och
motverka skuldsättning. Flertalet av motionärernas förslag kommer att tas
upp i dessa sammanhang. Motionärernas förslag kan enligt utskottets mening
inte ses isolerade från den ekonomiska politiken i övrigt. Sänkta skatter kan
under vissa betingelser stimulera till ökat hushållssparande men orsakar
samtidigt, om inte andra åtgärder vidtas, en minskning av det offentliga
sparandet. Det är därför nödvändigt att beakta de samlade effekterna på
tillväxten och det totala sparandet i ekonomin. Utskottet anser således att
åtgärder av denna allmänekonomiska karaktär bör prövas i ett bredare
ekonomisk-politiskt sammanhang när resultatet av det pågående utredningsarbetet
föreligger. I avvaktan härpå avstyrker utskottet motionerna Fi411
yrkande 1, Fi602 yrkande 1, Fi605 yrkande 2 och Fi606 yrkandena 1,3,4 och

5.

Mål för hushållssparande

I motionerna Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) och Fi606 av Anne Wibble
m.fl. (fp) betonas vikten av att staten bedriver en aktiv politik för att
stimulera det enskilda sparandet och ägandet. Målet för en sådan politik bör
enligt motionärernas mening vara att hushållen skall kunna ha ett sparkapital

1988/89:FiU31

7

motsvarande den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att ambitionen bör vara att
varje hushåll skall kunna förfoga över ett tillräckligt sparkapital. Genom att
utnyttja sparavdraget och placera sitt sparande inom taket för nettoinsättningarna
i allemanssparande! kan en familj på två vuxna personer ha ett
sparat belopp som överstiger den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare
utan att avkastningen behöver beskattas. Det måste dock konstateras
att många hushåll lever med mycket små marginaler, och för dem är detta
sparmål dess värre mycket avlägset. Utskottet ser inte något skäl för
riksdagen att göra uttalanden om sparmål och avstyrker därmed motionerna
Fi602 yrkande 2 och Fi606 yrkande 2.

Vissa frågor om allemanssparande

I motion Fi608 av Alf Wennerfors (m) anförs att högsta tillåtna antalet
andelsdelägare i en allemansfond bör minskas från 100 000 till 50 000.
Härigenom skulle de enskilda delägarna få större möjligheter att utöva
inflytande på fondernas förvaltning. Det blir också fler personer som
kommer att sitta i fondernas styrelser. Detta kommer enligt motionären att
bidra till maktspridning och pluralism.

Hösten 1987 beslutade riksdagen (FiU 1987/88:9, rskr. 105) att gränsen för
största tillåtna antal andelsägare i en allemansfond skulle höjas från 75 000 till
100 000. Vid den tidpunkten hade sparandet i allemansfonderna nått en
sådan omfattning att man i vissa fonder börjat närma sig taket för antalet
delägare. För att nya sparare skulle få tillträde till allemansfonderna måste
därför ytterligare fondbolag bildas och nya fonder sättas i gång, vilket för
med sig kostnader för administration och förvaltning. En höjning av gränsen
för högsta tillåtna antalet sparare skulle innebära att dessa kostnader kunde
undvikas. Finansutskottet och riksdagen ansåg att en viss höjning av taket var
möjlig utan att inflytandeintresset sattes åsido och godkände därför höjningen.

Erfarenheterna av den beslutade höjningen av högsta antalet andelsägare
har varit goda. Några påtagliga inskränkningar i inflytandet från andelsägarna
har inte påvisats. Höjningen har medfört att kostnader för administration
och förvaltning har kunnat begränsas, vilket bidragit till att öka avkastningen
på spararnas insättningar. Det finns därför enligt utskottets mening inte
några skäl för att överväga en sänkning av högsta tillåtna antalet andelsägare
i en allemansfond. Motion Fi608 yrkande 1 bör därför avslås av riksdagen.

Samme motionär hävdar i motionen att under senare tid har röster höjts för
att avskaffa allemansfonderna. Motionären anser att detta vore oklokt
eftersom fonderna har visat sig vara ett effektivt sätt att öka antalet
aktieägare och sprida ägandet. Motionären vill därför att riksdagen skall
uttala sig för att allemansfonderna skall bibehållas.

Utskottet anser i likhet med motionären att allemansfonderna på ett
framgångsrikt och effektivt sätt bidragit till att öka antalet aktieägare och
sprida aktieägandet. Det finns därför inte anledning att avskaffa dessa
fonder. Villkoren för aktiesparande i denna form liksom sparande i andra
former kan emellertid komma att ses över i samband med översynen av det

1988/89:FiU31

8

framtida inkomstskattesystemet som pågår (Fi 1987:07). Ett av huvudsyftena
med den planerade omläggningen av inkomstskattesystemet är att stimulera
sparande och motverka skuldsättning. Något särskilt uttalande av den typ
motionären föreslår anser inte utskottet vara befogat. Utskottet avstyrker
därför yrkande 2 i motion Fi608.

Ekologiskt sparande

I motion Fi603 av Carl Frick (mp) anförs att ett ökat sparande måste
användas på ett ekologiskt rimligt sätt, dvs. i projekt som innebär att
belastningen på miljön minskar. Ett ekologiskt sparande bör stimuleras med
samma fördelaktiga villkor som för allemanssparandet.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande.

Det är möjligt att i fondbestämmelserna för en aktiefond lägga fast en
placeringspolicy som förbjuder placeringar i en viss bransch och prioriterar
engagemang i en annan.

Riksdagen beslutade hösten 1987 (prop. 1987/88:60, FiU 1987/88:9, rskr.
105) att stimulera tillkomsten av allemansfonder vars förmögenhet placeras i
linje med ideella eller etiska värderingar. Genom beslutet kan också
spararna i en sådan fond avstå en del av avkastningen till viss ideell
organisation.

Det kan dock konstateras att den beslutade utvidgningen av allemanssparandet
inte fått någon större omfattning trots att flertalet banker i dag kan
erbjuda sina sparare sådana sparalternativ. Genom sparande i dessa fonder
avstår spararna 1-2 procentenheter av avkastningen till ett ideellt ändamål.
Placeringspolicyn i dessa fonder skiljer sig dock inte markant från övriga
allemansfonder.

Det önskemål som motionären framför om att skapa förutsättningar för
vad han kallar ett ekologiskt sparande kan anses tillgodosett genom det
beslut riksdagen fattade i december 1987. Motion Fi603 avstyrks därför av
utskottet.

Sparande på konto med uppskjuten ränta

I motion Fi604 av Åke Selberg m.fl. (s) påpekas konsekvenserna av s.k.
långsiktigt sparande på konton med uppskjuten ränta i samband med den
planerade omläggningen av inkomstskattesystemet. Kostnaderna för att låna
pengar dras av i ett skattesystem och räntevinsterna på samma belopp tas ut
vid en senare tidpunkt i ett annat skattesystem med en lägre beskattning av
ränteinkomster. Motionärerna anser att denna form av sparande är helt
oacceptabel och att denna sparform bör stoppas.

Det finns som utskottet ser det en risk att den form av tidsmässigt
skattearbitrage som motionärerna nämner kan framstå som fördelaktigt i
samband med att inkomstskattesystemet läggs om och om den nominella
beskattningen av kapitalinkomster sänks. Det är emellertid inte sannolikt att
ett förbud för denna typ av konton effektivt skulle stoppa sådana transaktioner.
Utskottet förutsätter att denna typ av effekter uppmärksammas i
samband med att andra övergångsproblem behandlas och löses inför
reformeringen av inkomstskattesystemet. Utskottet anser således att motion
Fi604 bör avslås av riksdagen.

1988/89 :FiU31

9

Personliga investeringskonton m.m.

1988/89:FiU31

I ett antal motioner förs förslag fram om personliga investeringskonton eller
sparformer utformade enligt samma principer.

I motion Fi605 av Gunnar Björk m.fl. (c) föreslås att frågan om införande
av personliga investeringskonton utreds. I partimotionen Fi201 (c) samt i
motion Fi607 av Karin Söder och Pär Granstedt (c) föreslås att samma
sparform används för att stimulera bostadssparandet. Personliga investeringskonton
som centern förespråkat under en följd av år innebär att
insättningar på ett sådant konto skall vara avdragsgilla och avkastningen
skattefri. Insättningarna får varje år uppgå till högst ett halvt basbelopp (dvs.
13 950 kr. år 1989). Före 55 års ålder kan man utan skattekonsekvenser
endast använda det sparade beloppet för investeringar i egen permanentbostad
eller som eget kapital vid start av företag. Skatteplikten infaller först när
tillgången avyttras. Är däremot uttaget avsett för annat ändamål än
permanentbostad eller eget företag skall beloppet omedelbart tas upp till
beskattning. Efter 55 års ålder medges uttag med 20 % av kontots värde per
år.

I motion Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) föreslås en liknande form för
pensionssparande i bank, vilket skall vara förenat med avdragsgilla insättningar
på högst ett basbelopp per år (dvs. 27 900 kr. år 1989), skattefri
avkastning och en behållning som är undantagen från förmögenhetsskatt. Å
andra sidan skall ett sådant konto vara spärrat för uttag intill dess
innehavaren fyllt 55 år då uttag får göras med högst en tiondel per år.
Skattskyldighet föreligger därvid för uttagen.

I motion Fi215 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) föreslås ett
system med nyetableringskonton uppbyggda enligt samma principer som
personliga investeringskonton och avsedda att underlätta nyföretagande.

Utskottet har vid upprepade tillfällen under senare år behandlat förslag om
personliga investeringskonton och andra snarlika sparformer, senast våren
1988 (FiU 1987/88:21, rskr. 395). Riksdagen har på utskottets förslag avslagit
dessa motioner.

Det är enligt utskottets mening angeläget att finna former som kan bidra
till att stimulera ett långsiktigt målsparande i bank för t.ex. pensionsändamål.
De förslag som redovisas i motionerna är intressanta genom sin
avvägning mellan konsumtion och långsiktigt sparande. Sannolikt skulle ett
system av detta slag kunna bidra till att främja ett mera långsiktigt sparande.
Samtidigt går det inte att bortse från systemets svagheter. Den mest
framträdande är att personliga investeringskonton och liknande förslag
öppnar möjlighet för s.k. skattearbitrage. En sparare kan således låna medel
med avdragsgilla räntor för att placera dem på skattemässigt gynnade
investeringskonton. Härtill kommer att införandet av investeringskonton
skulle leda till ett betydande inkomstbortfall för stat och kommun, särskilt i
ett uppbyggnadsskede. Dessutom skulle man vid sidan av allemanssparande
få ett nytt omfattande sparsystem som bärs upp av gynnsamma skatteregler.
Det kan också sättas i fråga om åtgärder av detta slag bidrar till att öka
hushållens totala sparande. Enligt vad som framkom vid den av utskottet
anordnade offentliga utfrågningen tyder snarare vunna erfarenheter på att
selektiva sparstimulanser endast leder till en omfördelning av sparandet.

Frågan om en genomgripande reform av inkomstskattesystemet utreds för
närvarande i en parlamentariskt sammansatt kommitté. Enligt direktiven
skall kommitténs förslag bl.a. inriktas på att stimulera till ökat sparande och
motverka skuldsättning och skatteplanering. Kommittén väntas slutföra sitt
arbete under sommaren 1989. Eftersom kommitténs förslag kan väntas få
långtgående återverkningar på hushållens sparbeteende bör nya sparformer
av det slag motionärerna här förordar inte aktualiseras innan riksdagen fått
tillfälle att ta ställning till skattesystemets långsiktiga utformning.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi201 (c) yrkande 1,
Fi215 (m) yrkande 3, Fi602 (m) yrkande 5, Fi605 (c) yrkande 1 samt Fi607
(c).

Bosparande

Moderata samlingspartiet förespråkar i partimotionen Fi601 och i motion
Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) ett bosparsystem som premieras av staten
men som administreras och hanteras av banker och andra kreditinstitut. Det
föreslagna bosparsystemet skall inte ha någon övre åldersgräns. Den statliga
sparpremien skall vara skattefri och uppgå till 10 % av de medel som stått
inne under minst tre år. Premien skall dock inte kunna utgå med mer än högst
10 000 kr. Enligt förslaget skall den bli tillgänglig när spararen uppvisar ett
ingånget köpeavtal. Staten bör dessutom ställa en statlig borgen för lån,
vilket enligt motionärernas förslag kan innebära en sänkning av låneräntan
med ungefär 0,5-1 procentenhet.

Såsom framgår av föregående avsnitt vill centerpartiet stimulera bostadssparandet
genom systemet med personliga investeringskonton.

Utskottet framförde redan vid föregående riksmöte (FiU 1987/88:21) vissa
invändningar mot moderata samlingspartiets föreslag till bosparsystem.
Utskottet såg i och för sig förslaget som intressant men påpekade också
svagheter i förslaget. Den föreslagna bonusen skulle enligt utskottets mening
knappast leda till något nysparande utan i första hand vara en stimulans för
dem som har möjlighet att göra stora överföringar från annat sparande för att
komma i åtnjutande av bonusen. Då det dessutom i december 1988
tillkommit ett nytt ungdomsbosparsystem knutet till banker och sparkassor
finns det än mindre anledning att biträda den av motionärerna föreslagna
lösningen.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna FiöOl (m) och Fi602 (m)
yrkande 7.

Startsparande

I motion Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) föreslås också att en ny sparform,
kallad startsparande, införs för barn och ungdom. På bankkonton, som är
spärrade för uttag intill 18 års ålder, skall föräldrar och släktingar kunna sätta
in upp till 5 000 kr. årligen vardera. Gåvoskatt skall inte utgå på insättningarna,
men någon form av tak bör dock övervägas. All avkastning på kontot bör
vara skattefri under den tid medlen inte får disponeras.

Utskottet får för egen del anföra följande. Det av motionärerna föreslagna
startsparandet är tänkt att premieras på två sätt. Dels skall de anhörigas

1988/89:FiU31

11

insättningar på kontot vara befriade från gåvoskatt, dels skall avkastningen
på kontot inte beskattas. I gengäld skall de sparade medlen inte kunna tas ut
före myndighetsdagen.

Gåvor av annat slag än lösöre avsett för personligt bruk är enligt nuvarande
ordning skattefria i den mån värdet av vad som mottagits av samme givare
under ett kalenderår inte överstiger 2 000 kr. Två föräldrar kan således
årligen ge vart och ett av sina barn 4 000 kr. i gåva utan att skatteplikt
föreligger. Det av motionärerna föreslagna sparsystemet förutsätter att
denna gräns höjs.

Arvs- och gåvoskattekommittén har haft i uppdrag att utreda frågan om en
höjning av de gåvoskattefria beloppen. Kommittén har i sitt slutbetänkande
Ny arvs- och gåvoskattelag (SOU 1987:62) föreslagit att den skattefria
gränsen för annan gåva höjs från 2 000 till 5 000 kr. Förslaget bereds för
närvarande inom regeringskansliet och enligt vad utskottet inhämtat torde en
lagrådsremiss i ämnet kunna avges tidigast hösten 1989.

Enligt utskottets mening bör riksdagens slutliga ställningstagande till arvsoch
gåvoskattekommitténs förslag avvaktas innan den av motionärerna
förordade sparformen tas upp till prövning.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi602 (m) yrkande 4.

Försäkringssparande

I motion Fi602 av Lars Tobisson m.fl. (m) hävdas slutligen också att villkoren
för sparande i kapitalförsäkring successivt försämrats samt att marknaden för
livförsäkringar är stel i Sverige. Enligt motionärerna skulle konkurrensen
öka om livbolag inte behövde vara ömsesidiga. Vidare är livbolagens
placeringsmöjligheter av premiereserven i dag alltför hårt reglerade. Bland
sparare finns det, hävdar motionärerna, säkert intresse för försäkringskonstruktioner,
som ger dem rätt att själva välja (och byta) placeringsinriktning
via andelar i olika värdepappersfonder. Motionärerna föreslår därför att
regeringen skall se till att hinder av här angivet slag undanröjs i samband med
ställningstagandet till försäkringsverksamhetskommitténs slutbetänkande.

Försäkringsverksamhetskommittén, som haft i uppdrag att se över lagstiftningen
om försäkringsbolagens och försäkringsinspektionens verksamhet,
avgav hösten 1987 sitt slutbetänkande, Försäkringsväsendet i framtiden
(SOU 1987:58). Betänkandet har varit ute på remiss och bereds för
närvarande i regeringskansliet tillsammans med några av kommittén tidigare
avgivna delbetänkanden.

De frågor som motionärerna tar upp har till viss del berörts av kommittén,
dock utan att några förslag lagts fram av den innebörd motionärerna åsyftar.
När utskottet tidigare behandlat snarlika motionsyrkanden har utskottet
avstyrkt dessa med hänvisning till att regeringens ställningstagande till
kommitténs förslag bör avvaktas innan nya frågor av det slag motionärerna
aktualiserat tas upp till prövning. Utskottet är alltjämt av samma uppfattning
och avstyrker därför motion Fi602 (m) yrkande 6.

1988/89:FiU31

12

Hemställan

1988/89:FiU31

Utskottet hemställer

1. beträffande sparstimulanser och ägandespridning

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fi411 yrkande 1, 1988/
89:Fi602 yrkande 1, 1988/89:Fi605 yrkande 2 och 1988/89:Fi606
yrkandena 1, 3,4 och 5,

2. beträffande mål för hushållssparande

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fi602 yrkande 2 och 1988/
89:Fi606 yrkande 2,

3. beträffande antalet andelsägare i en allemansfond
att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi608 yrkande 1,

4. beträffande uttalande om allemansfonder

att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi608 yrkande 2,

5. beträffande ekologiskt sparande

att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi603,

6. beträffande sparande på konto med uppskjuten ränta
att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi604,

7. beträffande personliga investeringskonton m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fi201 yrkande 1, 1988/
89:Fi215 yrkande 3,1988/89:Fi602 yrkande 5,1988/89:Fi605 yrkande 1
samt 1988/89 :Fi607,

8. beträffande bosparande

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Fi601 och 1988/89:Fi602
yrkande 7,

9. beträffande startsparande

att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi602 yrkande 4,

10. beträffande försäkringssparande

att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi602 yrkande 6.

Stockholm den 13 april 1989
På finansutskottets vägnar

Anna-Greta Leijon

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m),
Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s),
Rune Rydén (m). Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s). Arne Kjörnsberg
(s). Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Carl Frick
(mp), Marianne Carlström (s), Sonia Karlsson (s) och Maggi Mikaelsson
(vpk).

13

Reservationer

1988/89:FiU31

Reservationer

1. Sparstimulanser och ägandespridning(mom. 1)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c). Rune Rydén (m),
Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med ”Ett
bytesbalansunderskott” och på s. 7 slutar med ”4 och 5” bort ha följande
lydelse:

Underskottet i bytesbalansen är ett uttryck för bristen på sparande i
landet. Den verkliga sparandebristen kan sägas vara större än den synliga,
eftersom investeringsnivån fortfarande är för låg med hänsyn till bl.a.
näringslivets utbyggnadsbehov.

Bakom den totala sparandebristen i svensk ekonomi ligger bl.a. ett allt
sämre hushållssparande. Under hela 1900-talet - ända fram till 1960 - var
hushållens sparande i Sverige tämligen normalt för ett utvecklat industriland,
låt vara att det inte nådde upp till så höga nivåer som i t.ex. Japan och Italien.
Sedan 1960-talet har det emellertid skett en trendmässig nedgång.

Ett sjunkande hushållssparande i kombination med ett ökande offentligt
sparande innebär att det enskilda ägandet minskar. Det är olyckligt. Det är
angeläget med ett enskilt, spritt ägande. Tendensen har emellertid gått mot
en allt större koncentration och institutionalisering av ägandet i näringslivet.
Utskottet anser därför att förmögenhets- och sparandepolitiken bör användas
aktivt för att uppnå en större ägandespridning.

Det enskilda ägandet är en förutsättning för en fungerande marknadsekonomi.
Omsorg om den egna egendomen, oavsett om det är ett aktieinnehav
som skall förräntas, ett eget företag som skall gå med vinst, en egen bostad
eller ett fritidshus som måste underhållas, är en grundpelare för ett samhälles
möjligheter att skapa, utveckla och vårda resurser. I avsaknad av privat
ägande riskeras att resurser slösas bort, egendom inte förvaltas effektivt eller
tillåts förfalla. Detta är inte till gagn för någon.

Hushållens sparande är också av betydelse i ett rent privatekonomiskt
perspektiv. Den buffert som en sparad slant innebär ger-som komplettering
till våra socialförsäkringssystem - en större trygghet. Det ligger ett stort
värde i detta eftersom den enskilde då får ett ökat oberoende av företag och
myndigheter. Möjligheterna att kunna möta risker och gripa chanser i livet
blir större.

Hushållssparande! har också stor samhällsekonomisk betydelse. Varje
ekonomi i balans måste för att kunna upprätthålla en viss nivå av resurser och
välstånd avsätta medel för sparande och därmed investeringar. Det krävs
således investeringar i ekonomin även om ambitionen endast skulle vara att
upprätthålla nuvarande kapacitet. För att skapa nya resurser och öka
välståndet behövs följaktligen sparandet i än högre grad.

Alla de skäl som utskottet nämnt, dvs. ägandespridning, bättre fungerande
marknadsekonomi, privatekonomisk trygghet och samhällsekonomins behov,
talar för att hushållens sparande måste öka.

14

Orsaker till det låga sparandet

Enligt utskottet härrör en rad orsaker till det sjunkande sparandet från den
politik som den socialdemokratiska regeringen för. Kanske viktigast bland
dem är den tilltagande osäkerhet om sparandets framtida avkastning som
politiken framkallat. Som exempel kan nämnas de många försämringar av
aktiebeskattningen som genomförts. På samma sätt riskerar genomdrivandet
av engångsskatten på pensionssparande och beslutet att kraftigt höja
beskattningen av företagsanknutna vinstandelssystem att ytterligare försämra
sparandet.

För det andra har många människor reagerat på den kraftiga höjningen av
skattetrycket genom att öka upplåningen och dra ned sitt sparande för att
hålla uppe konsumtionen.

Den försämring som inträffat under de allra senaste åren kan dessutom
förklaras av att avregleringen på kreditmarknaden ökat tillgången på
krediter för hushållen. Utskottet är för avregleringen men konstaterar också
att den ökade tillgången på krediter i kombination med höga marginalskatter
gjort lånefinansierad konsumtion mindre kostsam än den annars skulle ha
varit.

Avvägningen privat-offentligt sparande

När investeringarna inom näringslivet ökar, kan företagen inte själva
finansiera dessa fullt ut utan är beroende av kapitaltillförsel utifrån.
Historiskt sett har detta kapitalbehov i huvudsak täckts genom ett sparandeöverskott
hos hushållen. Nu föreligger inte något sådant, och då återstår
antingen att bygga upp ett sparandeöverskott i den offentliga sektorn, att
stimulera till ett ökat enskilt sparande eller kapitalimport från utlandet.

Utskottet anser inte att den ekonomiska politiken bör leda till bestående
överskott i den offentliga sektorn. Denna väg leder mot ett successivt
överförande av ägande från den privata till den offentliga sektorn, vilket
skulle innebära en fortgående socialisering av ekonomin.

Införandet av löntagarfonderna, uttaget av skatten på pensionssparande
och inrättandet av den femte AP-fondstyrelsen är konkreta exempel på
denna utveckling. En fortsättning på den inslagna vägen förutsätter ytterligare
skärpt skattetryck med åtföljande negativa verkningar på viljan att arbeta
och spara. Därigenom undergrävs den enskilda sektorns produktionsförmåga,
och skattetrycket måste höjas ytterligare. Denna politik leder ekonomin
in i en ond cirkel och minskar förutsättningarna för Sverige att återta sin
ställning som ledande välfärdsland.

Politik för ett ökat hushållssparande

I motionerna Fi602 (m), Fi606 (fp) och Fi605 (c) beskrivs en långsiktig politik
för att gynna sparandet.

Av största vikt för att stimulera till ökat hushållssparande är en ekonomisk
politik, som gynnar en stabil och god tillväxt. En avgörande förutsättning för
ett högre hushållssparande är också att skattetrycket på hushållen sänks
genom att de skatter som indirekt eller direkt belastar sparande och arbete

1988/89 :FiU31

Reservationer

15

minskar. Dessutom måste medborgarna kunna lita på att de får behålla vad
de sparat.

Den kraftiga beskattningen av hushållens inkomster drabbar särskilt hårt
avkastningen av sparande. Därför måste beskattningen av sparandets
avkastning sänkas. I första hand skall den lägre beskattningen genomföras
genom generellt sänkta skattesatser. Någon form av ytterligare sänkning av
skatteuttaget på sparandets avkastning kan också övervägas. Den bör i så fall
i görligaste mån utformas symmetriskt. Ett oavvisligt krav måste emellertid i
detta sammanhang vara att de många människor som investerat och sparar i
egna hem skyddas.

När löntagarfonderna avvecklas och deras tillgångar utnyttjas som sparstimulans,
på sätt som tidigare föreslagits av de borgerliga partierna i motion
1988/89:Fi205, räknar utskottet med en ökning av enskilda människors
riskvilliga sparande och därigenom en kraftig ägandespridning. Dessutom
kommer fondernas samlade tillgångar med största sannolikhet att överstiga
det belopp som maximalt avsatts för sparpremier. De medel som härigenom
inte tas i anspråk bör användas till forskning och andra sparstimulerande och
tillväxtbefrämjande åtgärder.

Utvecklingen har visat att det inte nämnvärt går att öka hushållens
sparande med hjälp av skattemässiga styråtgärder som t.ex. i allemanssparandet.
Utan långsiktig bindning leder sådana arrangemang mest till att
människor flyttar sparmedel från ett konto till ett annat. Inte heller utgör den
typ av påkostade annonskampanjer som spardelegationen genomför någon
effektiv sparpolitik. Enligt utskottets mening bör sparandet på allemanskonto
främst uppmuntras då det sker i allemansfond, dvs. i aktier.

En generell ekonomisk politik som främjar varaktig tillväxt genom
skattelättnader för hushållen, återinförande av fasta spelregler och avveckling
av löntagarfonderna är således de viktigaste förutsättningarna för
hushållssparandets återhämtning.

Vad utskottet här anfört om stimulanser av hushållssparande!, ägandespridning,
hushållssparandets betydelse för samhällsekonomin och vikten av
stabila spelregler för att stimulera sparande och investeringar bör riksdagen
med anledning av motionerna Fi411 yrkande 1, Fi602 yrkande 1, Fi605
yrkande 2 och Fi606 yrkandena 1,3,4 och 5 som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande sparstimulanser och ägandespridning
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Fi411 yrkande 1,
1988/89:Fi602 yrkande 1, 1988/89:Fi605 yrkande 2 och 1988/89:Fi606
yrkandena 1,3,4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

1988/89:FiU31

Reservationer

16

2. Mål för hushållssparande (mom. 2)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet anser
i likhet med motionärerna” och slutar med ”yrkande 2” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att staten bör bedriva en aktiv politik för att stimulera
enskilda människors sparande och ägande. Målet bör vara att hushållen skall
kunna ha ett sparkapital motsvarande den genomsnittliga årslönen för en
industriarbetare.

Det ligger ett stort värde i att den enskilde får en större ekonomisk trygghet
och ett ökat oberoende av företag och myndigheter. Möjligheterna att kunna
möta risker och ta chanser blir större. Den ”topphuggande” förmögenhetspolitik
som socialdemokraterna hittills bedrivit anser utskottet bör ersättas
av en ”uppbyggande” politik. En ökad sparvilja förutsätter stabila spelregler
så att människor vågar spara långsiktigt. Sparandet bör premieras - inte
motverkas.

Vad utskottet anfört om mål för hushållssparande med anledning av
motionerna Fi602 och Fi606 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande mål för hushållssparande
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Fi602 yrkande 2 och
1988/89:Fi606 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna att
målet för sparpolitiken skall vara att hushållen skall kunna ha ett
sparkapital som motsvarar den genomsnittliga årslönen för en industriarbetare,

3. Ekologiskt sparande (mom. 5)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med ”Det är möjligt”
och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Det är önskvärt att sparandet används på ett ekologiskt riktigt sätt.
Utskottet anser det därför angeläget att stimulera ekologiskt sparande. Med
hänsyn härtill finns det skäl att ge sparande för dessa ändamål samma
fördelaktiga villkor som gäller för allemanssparande!.

De nuvarande aktiefonderna och allemansfonderna är dock hänvisade till
placeringar i aktier, skuldebrev och statspapper. För ett ekologiskt sparande
krävs att placeringar kan göras direkt i ekologiska projekt. Till ekologiska
fonder bör därför knytas experter som kan tillföra fonderna ekologisk
kunskap om lämpliga projekt. På samma sätt som nuvarande fonder skall de
ekologiska fonderna vara skyldiga att årligen redovisa vilka investeringar
som gjorts och vilka resultat som satsningarna givit upphov till.

Enligt utskottets mening bör ekologiska fonder av det slag motionären
förordar kunna fungera som en stimulans i det viktiga omdaningsarbete som

1988/89:FiU31

Reservationer

17

förestår i det svenska samhället. Det gäller att nu börja nedbringa den 1988/89:FiU31

materiella förbrukningen för att rädda miljön och för att skapa goda Reservationer

livsförutsättningar för kommande generationer. Sådana ekologiska fonder
skulle kunna erbjuda medborgarna möjligheter att på ett mera direkt sätt
kunna vara med och styra samhällsutvecklingen i positiv riktning.

Regeringen bör ges i uppdrag att lägga fram ett förslag om ekologiska
fonder i enlighet med vad som här angivits. Vad utskottet här anfört bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande ekologiskt sparande
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Fi603 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om tillskapandet av
fonder för utlåning till ekologiskt riktiga projekt,

4. Personliga investeringskonton m.m. (mom. 7)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 11 slutar med ”samt Fi607 (c)” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör möjligheterna till eget pensionssparande
breddas. Utöver vanligt försäkringssparande borde det bli möjligt att spara
bundet i bank på särskilda pensionskonton. Bankerna har goda förutsättningar
att marknadsföra sparformen till en bred allmänhet genom sina väl
förgrenade kontorsnät. Sparformen skulle också uppmuntra och förstärka en
god bank-kund-relation, vilket utskottet ser som angeläget.

Såsom föreslås i motion Fi602 (m) bör pensionskontona vara spärrade för
uttag intill dess att vederbörande fyllt 55 år. Därefter bör uttag få göras med
högst en tiondel av det innestående beloppet. Avsättning till pensionskonto
bör vara avdragsgill mot att skattskyldighet inträder då beloppen tas ut. Även
i övrigt bör reglerna samordnas med vad som gäller för pensionssparande i
försäkringsbolag.

Ett banksparande av detta slag överensstämmer i flera avseenden med de
förslag om personliga investeringskonton och nyetableringskonton som förs
fram i motionerna Fi201 (c), Fi215 (m), Fi605 (c) och Fi607 (c).

Vad utskottet anfört om pensionssparande i bank bör ges till känna för
regeringen.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande personliga investeringskonton m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi602 yrkande 5 samt med
anledning av motionerna 1988/89:Fi201 yrkande 1, 1988/89:Fi215
yrkande 3, 1988/89:Fi605 yrkande 1 samt 1988/89:Fi607 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om pensionssparande
i bank,

18

5. Personliga investeringskonton m.m. (mom. 7)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 11 slutar med ”samt Fi607 (c)” bort ha följande lydelse:
Utskottet får med anledning härav anföra följande. Personliga investeringskonton
är ett sparsystem som ger individen möjlighet att spara med
uppskjuten beskattning. Systemet är så utformat att konsumtion beskattas
medan sparande är befriat från skatt. Det innebär att investeringar i
hushåilssektorn behandlas lika förmånligt som i företagssektorn.

Det förslag som centerpartiet presenterar i motion Fi605 syftar till att
premiera långsiktigt målsparande. De årliga avdragsgilla insättningarna på
kontot är begränsade till högst ett halvt basbelopp (dvs. knappt 14 000 kr. år
1989), och uttag får i princip inte göras före 55 års ålder utom för
investeringar i egen permanentbostad eller för eget kapital vid start av
företag.

Ett system med personliga investeringskonton kan aktivt bidra till ett ökat
enskilt sparande. Detta är angeläget eftersom hushållssparande! inte utvecklats
på önskvärt sätt. Ett sådant system bidrar också till ett ökat intresse för
att starta eget företag samt att äga sin egen bostad. Såsom framhålls i
motionerna Fi201 och Fi607 kan systemet också användas för att stimulera
såväl ungdomsbosparandet som bosparandet generellt. Detta målsparande
riktar sig framför allt till yngre människor. Systemet kan också användas för
pensionssparande.

Ett införande av personliga investeringskonton kräver väl genomtänkta
tekniska lösningar. De slutliga reglerna bör utformas av en utredning om
stimulans av hushållssparande. Enligt utskottets mening bör emellertid en
reform av detta slag ges i huvudsak följande inriktning.

- Alla som är kyrkobokförda i Sverige skall från det år de fyller 16 år ha rätt
att öppna ett privat investeringskonto.

- Insättningarna på kontot får inte överstiga ett halvt basbelopp per person
och år.

- På det privata investeringskontot får sparande ske på räntebärande
sparkonto, i aktiefond, aktier, obligationer, konvertibler eller motsvarande.

- Avkastningen skall vara skattefri.

- Belåning av kontot skall inte vara tillåten.

- Förvaltare av sparsystemet skall vara banker, fondkommissionärer,
försäkringsbolag och andra organisationer som uppfyller vissa väl definierade
krav på säkerhet, kontroll, information och service.

- Uttag skall före 55 års ålder få göras i princip bara för investeringar i egen
permanentbostad och för eget kapital vid start av företag.

- Efter 55 års ålder skall uttag även få göras med 20 % av kontots värde per
år.

- Efter femårsperioden skall uttagen vara helt fria. Medel som tas ut på
detta sätt skall föras upp till beskattning.

Personliga investeringskonton kan vara ett komplement till det institutionaliserade
pensionssparandet. Systemet kan också fylla ett behov för dem som

1988/89:FiU31

Reservationer

19

vill trappa ned på arbetstiden tidigare än vid 65 års ålder.

Systemet skulle också kunna bidra till en sundare aktiemarknad med fler
aktörer och en större andel aktier ägda av enskilda och färre via institutioner.
Eftersom tillgångarna på det personliga investeringskontot inte skall gå att
belåna och med hänsyn till långsiktigheten i sparandet minimeras risken för
skattearbitrage.

Slutligen kan det personliga investeringskontot kraftigt stimulera hushållssparande
och därmed minska konsumtionstillväxten.

Utskottet ställer sig därmed bakom vad som föreslås i motionerna Fi201,
Fi605 och Fi607. Utskottets uttalande bör ges regeringen till känna. Vad
utskottet här anfört innebär att förslagen i motionerna Fi602 om pensionssparande
i bank och Fi215 om nyetableringskonton blir tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande personliga investeringskonton m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Fi201 yrkande 1,
1988/89:Fi605 yrkande 1 och 1988/89:Fi607 samt med anledning av
motionerna 1988/89: Fi215 yrkande 3 och 1988/89:Fi602 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
utredning om personliga investeringskonton,

6. Bosparande (mom. 8)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Såsom
framgår” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Finansutskottet får för egen del anföra följande. Att bredda bostadsägandet
är det bästa sättet att åstadkomma en jämnare fördelning av förmögenhetstillgångarna
i samhället. Ur både samhälls- och privatekonomisk synvinkel
är det fördelaktigt om människor får möjlighet att skaffa en egen bostad
antingen i småhus eller i flerfamiljshus.

För att öka hushållens möjligheter att i större utsträckning äga sina
bostäder är det väsentligt att minska beskattningen. Skatterna bör sänkas på
både hushållens inkomster och själva boendet. Därigenom kan möjligheter
skapas för vanliga inkomsttagare och barnfamiljer att skaffa en personligt
ägd bostad. Reavinstbeskattningen på bostadsrätter bör ändras så att den blir
analog med egnahemsbeskattningen.

Enligt utskottets mening bör dessutom målsparandet till egen bostad eller
bostadsrätt uppmuntras. Våren 1988 godkände riksdagen visserligen formerna
för ett nytt ungdomsbosparsystem som bygger på bankernas spara-lånasystem.
Detta sparsystem är emellertid krångligt till sin konstruktion och
kommer att leda till ökade kostnader för såväl banken som riksgäldskontoret,
utan att ge särskilt stora effekter på nysparandet.

Såsom utskottet ser det sammanhänger problemen med den nya sparformen
med de begränsningar som byggts in i systemet. Dessa ter sig i flera
avseenden som svårmotiverade.

För det första bör enligt utskottets mening ett bosparande av detta slag inte

1988/89:FiU31

Reservationer

20

vara förbundet med någon åldersbegränsning, vare sig uppåt eller nedåt. För 1988/89:FiU31

det andra bör inte de månatliga sparbeloppen begränsas. I stället kan ett tak Reservationer

fastställas för den statliga premien. För det tredje ter det sig orimligt att
personer som redan sparar på andra bankkonton inte får knyta detta
sparande till den nya sparformen. För det fjärde måste det vara fel att
diskriminera det riskvilliga sparandet eftersom ett omfattande bosparande i
denna form redan förekommer, bl.a. på tillskyndan av Sveriges bostadsrättsföreningars
centralorganisation. För det femte måste enligt utskottets
mening utbetalningen av sparpremien vara förbunden med ett förvärv av en
bostad.

I två motioner från moderata samlingspartiet har redovisats en sparmodell
som tillgodoser de krav som utskottet här ställt upp. Det bör ankomma på
regeringen att mer i detalj utforma ett förslag med denna inriktning och att
återkomma till riksdagen i frågan.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande bosparande

att riksdagen bifaller motionerna 1988/89:Fi601 och 1988/89:Fi602
yrkande 7 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om stimulanser till bosparandet,

7. Startsparande (mom. 9)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Gåvor av”
och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att stimulera sådant sparande
som är förknippat med långa bindningstider. Det i motion Fi602 (m)
föreslagna startsparandet för barn och ungdom är enligt utskottets mening en
intressant lösning. Genom att de insättningar som föräldrar och andra
närstående gör är bundna fram till 18 års ålder skapas en trygg start i
vuxenlivet. Pengarna kan användas för att bekosta t.ex. utbildning eller
bostad. Utskottet biträder motionärernas förslag att regeringen skall ges i
uppdrag att skyndsamt utreda de närmare detaljerna och återkomma till
riksdagen med ett förslag under år 1989.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande startsparande

att riksdagen bifaller motion 1988/89:Fi602 yrkande 4 och som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en skyndsam
utredning av den närmare utformningen av ett startsparande,

21

8. Försäkringssparande (mom. 10)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (allam) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”De frågor”
och slutar med ”yrkande 6” bort ha följande lydelse:

Såsom moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi602 är det angeläget
att de skatteförmåner som är förknippade med sparande i pensionsförsäkring
inte begränsas. Utskottet delar också uppfattningen att om inte de
försämringar som nyligen genomförts för sparande i kapitalförsäkring
återtas, kommer denna genom sin långsiktighet samhällsnyttiga sparform att
så småningom tyna bort.

Den stela marknaden för livförsäkringar i Sverige sammanhänger med att
livbolagens verksamhet är hårt reglerad. Intresset för denna sparform skulle
kunna öka om de hinder som motionärerna pekar på undanröjs. Bland
spararna finns det säkert intresse för försäkringskonstruktioner, som ger dem
rätten att själva välja (och byta) placeringsinriktning via andelar i olika
värdepappersfonder. Denna uppläggning har snabbt blivit populär i bl.a.
Storbritannien under benämningen ”unit-linked”. En välkommen bieffekt
är att uppbyggnaden av stora aktieinnehav hos försäkringsbolagen undviks.

Trots ett omfattande utredningsarbete har försäkringsverksamhetskommittén
inte prövat förslag med denna inriktning. Enligt utskottets mening bör
regeringen därför, i samband med ställningstagandet till kommitténs övriga
förslag, se till att undanröja hinder av det slag motionärerna pekat ut.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande försäkringssparande
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi602 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att undanröja
hinder för försäkringssparande.

Särskilda yttranden

1. Utvecklingen av sparandet (s. 4—5)

Maggi Mikaelsson (vpk) anför:

Hushållssektorns finansiella sparande har försvagats påtagligt och är sedan
1987 negativt. De senaste årens försämring beror i första hand på att
hushållen kraftigt ökat sin skuldsättning. Det bör dock noteras att begreppet
”hushåll” är mycket generaliserande och att statistiken döljer en mycket
olikartad utveckling för olika kategorier hushåll. Många av de hushåll som
lånat mycket, och som nu lever under en hård amorterings- och räntepress,
kan antas ytterligare ha försämrat sina sparmöjligheter, medan andra hushåll
har lånat för att investera i spekulationskarusellen och har därmed berikat sig
på den tredje vägens politik.

Jag anser att den enda framkomliga vägen för att nå ett brett allmänt
hushållssparande är väsentligt förbättrade ekonomiska förhållanden för

1988/89:FiU31

Reservationer

22

normal- och låginkomsthushållen. Det innebär att lönerna måste tillåtas öka
på vinsternas bekostnad och att fördelningspolitiken sätts i centrum. Vad
gäller den offentliga sektorns finansering saknas inte medel för detta.
Problemet är att de ekonomiska resurser som skapas av de arbetande i alltför
hög grad stannar i finans- och spekulationskarusellen i stället för att bidra till
en nödvändig samhällsutbyggnad.

2. Försäkringssparande (mom. 10)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anför:

Vi anser att det i motion Fi602 förs fram intressanta synpunkter på
försäkringsverksamheten, inte minst vad gäller unit link-systemet. Frågan
bör naturligen prövas i samband med försäkringsverksamhetskommitténs
arbete.

1988/89:FiU31

Reservationer

23

Innehåll 1988/89:FiU31

Sammanfattning 1

Inledning 1

Motionerna 2

Utskottet 4

Utvecklingen av sparandet 4

Hushållssparande 5

Sparstimulanserochägandespridning 7

Mål för hushållssparande 7

Vissa frågor om allemanssparande 8

Ekologiskt sparande 9

Sparande på konto med uppskjuten ränta 9

Personliga investeringskonton m.m 10

Bosparande U

Startsparande U

Försäkringssparande 12

Hemställan 13

Reservationer:

1. Sparstimulanserochägandespridning(mom. l)(m,fp,c) 14

2. Mål för hushållssparande (mom. 2) (m, fp) 17

3. Ekologiskt sparande (mom. 5) (mp) 17

4. Personliga investeringskonton m.m. (mom. 7) (m, fp) 18

5. Personliga investeringskonton m.m. (mom. 7) (c) 19

6. Bosparande (mom. 8) (m) 20

7. Startsparande (mom. 9) (m, fp) 21

8. Försäkringssparande (mom. 10) (m) 22

Särskilda yttranden:

1. Utvecklingen av sparandet (vpk) 22

2. Försäkringssparande (mom. 10) (fp) 23

gotab 88668, Stockholm 1989

24