Finansutskottets betänkande
1988/89: FiU30

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken och för budgetregleringen m. m.
(prop. 1988/89:150, 151 och 100)

Sammanfattning

Finansutskottet föreslår i detta betänkande en finanspolitisk åtstramning
som i omfattning är något mindre än vad som föreslås i kompletteringspropositionen.
Förslagen bygger på en kombination av åtgärder föreslagna i
propositionen och i motioner från bl. a. centerpartiet. Den föreslagna inriktningen
av den ekonomiska politiken avvisas reservationsvis av moderata
samlingspartiet och folkpartiet gemensamt samt av vänsterpartiet
kommunisterna och miljöpartiet.

Utskottets förslag till åtgärder kan sammanfattas på följande sätt. Propositionens
förslag till höjning av alkohol- och tobaksskatten tillstyrks av
utskottet.

Utskottet har — eftersom alla partier motsatt sig förslaget — avstyrkt
förslaget i kompletteringspropositionen om att tillfälligt höja mervärdeskatten.
I stället förordar utskottet i enlighet med vad som föreslagits i en
socialdemokratisk motion Fi59 och en centerpartistisk motion Fi62 att ett
tillfälligt obligatoriskt sparande införs fr. o. m. september 1989 t.o. m. år
1990. Sparandet skall gälla såväl fysiska som juridiska personer och skall
uppgå till 3 % av erlagd preliminär skatt. För de fyra månaderna 1989 blir
sparandet beräknat enbart på den preliminära skatten och är definitivt.

Dessa medel skall utbetalas senast i april 1992. För 1990 beräknas sparandet
preliminärt som 3 % av den preliminära skatten, men i samband med
taxeringen 1991 bestäms det definitiva sparkravet utifrån den slutliga skatten.
Ett otillräckligt sparande under år 1990 måste således kompletteras
med fyllnadsbetalningar våren 1991 eller kvarstående betalningar våren
1992. Dessa medel inkl. ränta skall återbetalas senast i april 1993. Räntan
utgår med 7 % på belopp upp till 3 000 kr. och med 3,5 % på belopp däröver.

Vidare föreslås höjningar av energiskatter med närmare 3 miljarder kronor.
El-skatten föreslås höjd med 2 öre/kWh och skatten på olja med 100
kr./m3. Motsvarande höjningar görs för kol, naturgas och gasol.

Finansutskottet avstyrker på skatteutskottets förslag kompletteringspropositionens
förslag om en 2 procentenhets höjning av allmänna löneavgiften.
Likaså avstyrker utskottet, på inrådan av ett enigt jordbruksutskott,
förslaget att slopa mjölksubventionerna från den 1 juli 1989.

Finansutskottet förordar i betänkandet införandet av en särskild arbetsmiljöavgift
om 1,5 % av lönesumman. Egenföretagare omfattas ej. Avgif- 1

1988/89

FiU30

1 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 30. Del 1

ten skall tillföras en från statsbudgeten fristående fond, arbetslivsfonden.
Fonden skall användas till bidrag för arbetsgivare för olika rehabiliteringsinsatser
och arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Syftet är att förbättra den
yrkesinriktade rehabiliteringen och avveckla dåliga arbetsmiljöer. Detta är
enligt utskottet angelägna åtgärder som skall kunna minska antalet förtidspensionärer
och långtidssjukskrivna. Detta är särskilt väsentligt av hänsyn
till de enskildas välbefinnande, men det är också viktigt att man kan ta till
vara det yrkeskunnande och den arbetslivserfarenhet som finns hos dessa
grupper. En effektiv utbudspolitik skulle därmed förenas med socialpolitiska
mål.

Förslaget om en arbetsmiljöavgift och därtill knuten arbetslivsfond avstyrks
i reservationer från moderata samlingspartiet, folkpartiet och miljöpartiet.
Vänsterpartiet kommunisterna anser i en reservation att kommuner
och landsting bör undantas från arbetsmiljöavgift.

Finansutskottet föreslår också - i ett särskilt betänkande 1988/
89:FiU36 — att en särskild investeringsavgift införs med verkan från den
27 maj 1989. Avgiften, som skall gälla till utgången av år 1990, skall påföras
byggnadsarbeten i Uppsala och Håbo kommuner samt i alla kommuner
i Stockholms län med undantag av Norrtälje och Södertälje.

Avgiften skall utgå med 10 % på byggkostnaden för oprioriterad byggnation.
Avgiften tas dock endast ut om byggnadskostnaden överstiger 5 milj.
kr. Som oprioriterade byggnadsarbeten räknas bl. a. kyrkor, bensinstationer,
bilverkstäder, butiks-, kontors-, bank-, hotell- och restauranglokaler
samt sporthallar och idrottsanläggningar.

I anslutning härtill föreslås en tillfällig höjning med ca 80 % av fastighetsskatten
vid 1991 års taxering i samma område och för i huvudsak motsvarande
typ av fastigheter som gäller för investeringsavgiften.

Dessa förslag avvisas av moderata samlingspartiet och folkpartiet. Vänsterpartiet
kommunisterna och miljöpartiet föreslår i en reservation en investeringsavgift
med delvis annan utformning.

Eftersom barnbidragen varit oförändrade sedan den 1 januari 1987 föreslås
en höjning av dessa med 900 kr./barn och år den 1 januari 1990. En
motsvarande anpassning bör samtidigt göras av det förlängda barnbidraget
till elever i grundskola samt av studiebidraget till gymnasieelever.

Utskottet tillstyrker i princip övriga förslag och redovisningar som görs i
kompletteringspropositionen. Till betänkandet har fogats 99 reservationer
och 10 särskilda yttranden, som framgår av innnehållsförteckningen.

1988/89: FiU30

Inledning

Reviderad finansplan

I proposition 1988/89:150 (kompletteringspropositionen) har regeringen i
bilaga 1 Reviderad finansplan (finansdepartementet)

dels föreslagit riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
förordats i propositionen,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats i
propositionen,

3. godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret
1989/90,

4. godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningar för budgetåret
1989/90,

5. godkänna beräkningen av förändringen i dispositioner av rörliga krediter
för budgetåret 1989/90,

6. godkänna beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto
förbudgetåret 1989/90,

7. anta förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande Räntor på statsskulden,
m.m. förbudgetåret 1989/90,

8. till Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1989/90 anvisa ett
förslagsanslag på 57 000 000 000 kr.,

9. godkänna de allmänna riktlinjerna för statsskuldspolitiken som förordats
i propositionen,

10. bemyndiga regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om
statens upplåning,

11. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1989/90, om arbetsmarknadsläget
kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som
förordats intill ett sammanlagt belopp på 2 500 000 000 kr.,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen
om

12. statliga garantier,

13. årsbokslut för staten 1987/88,

14. utnyttjandet av finansfullmakten,

15. försäkringar i statlig verksamhet.

Vid bilaga 1 Reviderad finansplan har fogats som
Bilaga 1.1 Reviderad nationalbudget,

Bilaga 1.2 Långtidsbudget för perioden 1989/90—1993/94,

Bilaga 1.3 Utdrag ur riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning
för budgetåret 1989/90,

Bilaga 1.4 Beräkningar för anslaget räntor på statsskulden, m. m., budgetåret
1989/90,

Bilaga 1.5 Reviderat förslag till statsbudget för budgetåret 1989/90.

1988/89: FiU30

Remittering av proposition 150 jämte motioner

Proposition 150 med bilagorna 1-13 har hänvisats till finansutskottet sorn
har beslutat att överlämna vissa delar av propositionen enligt följande:

Bilaga 2 Statsrådsberedningen

— till näringsutskottet.

Bilaga 3 Justitiedepartementet

— till konstitutionsutskottet i vad avser punkt H 4 Stöd till politiska partier,

— till lagutskottet i vad avser punkt H 6 Bidrag till en stiftelse för utvecklandet
av god redovisningssed.

Bilaga 5 Kommunikationsdepartementet

— till trafikutskottet.

Bilaga 6 Finansdepartementet

— till lagutskottet i vad avser punkt 8 Utsökningsavgifter.

Bilaga 7 Utbildningsdepartementet

— till utbildningsutskottet i vad avser avsnittet Utveckling av ungdomsskolan
och punkt D Högskola och forskning.

Bilaga 8 Jordbruksdepartementet

— till jordbruksutskottet i vad avser punkt G 4 Skogs- och jordbrukets
forskningsråd.

Bilaga 9 Arbetsmarknadsdepartementet

— till arbetsmarknadsutskottet i vad avser punkt B 5 Sysselsättningsskapande
åtgärder, punkt C Arbetslivsfrågor och punkt D 11 Särskilda regionalpolitiska
insatser m. m. i Västernorrlands län.

Bilaga 10 Bostadsdepartementet

— till bostadsutskottet i vad avser punkt 3 Kostnadsprövningen för låntagarbyggda
egnahem.

Bilaga 11 Industridepartementet

— till näringsutskottet.

Bilaga 13 Miljö- och energidepartementet

— till jordbruksutskottet.

Med anledning av proposition 150 har följande motioner väckts:

1988/89: Fi59 av Anna-Greta Leijon m. fl. (s),

1988/89: Fi60 av Carl Bildt m.fl. (m),

1988/89: Fi61 av Bengt

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c),

1988/89:Fi63 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp),

1988/89: Fi65 av Lars Wemer m. fl. (vpk),

1988/89: Fi66 av Lars Werner m. fl. (vpk),

1988/89: Fi67 av Lars Wemer m. fl. (vpk),

1988/89: FiU30

1988/89: Fi68 av Lars Wemer m. fl. (vpk),

1988/89: Fi69 av Lars Wemer m.fl. (vpk),

1988/89:Fi70 av Lars Wemer m.fl. (vpk),

1988/89: Fi71 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (båda c),
1988/89: Fi72 av Lars Hjertén (m),

1988/89: Fi73 av Allan Ekström (m),

1988/89: Fi74 av Marianne Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors
(båda c),

1988/89: Fi75 av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m),

1988/89: Fi76 av Bo Lundgren m. fl. (m),

1988/89: Fi77 av Ulla Tillander m. fl. (c),

1988/89:Fi78 av Daniel Tarschys m.fl. (fp),

1988/89: Fi79 av Karin Israelsson och Martin Olsson (båda c),

1988/89: Fi80 av Lena Öhrsvik (s),

1988/89:Fi81 av Doris Håvik m.fl. (s),

1988/89:Fi82 av Håkan Hansson m.fl. (c),

1988/89: Fi83 av Rosa Östh m. fl. (c),

1988/89:Fi84 av Lars Tobisson m.fl. (m),

1988/89: Fi85 av Knut Wachtmeister och Bo Lundgren (båda m),

1988/89:Fi86 av Anne Wibble m.fl. (fp),

1988/89:Fi87 av Boije Hörnlund m.fl. (c),

1988/89:Fi88 av Sten Svensson m.fl. (m),

1988/89: Fi89 av Knut Billing m. fl. (m),

1988/89: Fi90 av Karl-Gösta Svenson (m),

1988/89:Fi91 av Kjell Ericsson m.fl. (c, m, fp),

1988/89: Fi92 av Hans Göran Franck m. fl. (s),

1988/89: Fi93 av Krister Skånberg (mp),

1988/89: Fi94 av Roland Larsson (c),

1988/89: Fi95 av Anita Johansson m. fl. (s),

1988/89:Kl6 av Claes Roxbergh m.fl. (mp),

1988/89: Kl7 av Elving Andersson (c),

1988/89: Ub34 av Larz Johansson m. fl. (c),

1988/89: Ub35 av Lars Werner m. fl. (vpk),

1988/89:Ub36 av Björn Samuelson m.fl. (vpk),

1988/89: Ub37 av Ann-Cathrine Haglund m. fl. (m),

1988/89:Ub38 av Lars Leijonborg m.fl. (fp),

1988/89: Ub39 av Inger Schörling m. fl. (mp),

1988/89: T28 av Lars Wemer m. fl. (vpk),

1988/89: N37 av Lars Wemer m. fl. (vpk),

1988/89:N38 av Paul Lestander m.fl. (vpk),

1988/89: N39 av Paul Lestander m. fl. (vpk),

1988/89: N40 av Hadar Cars (fp),

1988/89:N41 av Per Westerberg m.fl. (m),

1988/89: N42 av Per Westerberg m. fl. (m),

1988/89: N43 av Lars Norberg (mp),

1988/89: N44 av Lars Norberg (mp),

1988/89: A12 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1988/89: Al3 av Börje Hörnlund m.fl. (c),

1988/89: FiU30

1988/89: A14 av Sonja Rembo m. fl. (m),
1988/89: Bo 14 av Erling Bager m. fl. (fp).

1988/89: FiU30

Motionerna har hänvisats enligt följande:
till konstitutionsutskottet motionerna Fi60 yrkande 5, K16 och K17,
till lagutskottet motion Fi64 yrkande 28,

till utbildningsutskottet motionerna Ub34, Ub35, Ub36, Ub37 yrkandena
1-2 och 4, Ub38 och Ub39 yrkandena 1, 4, 5 b och 5 c,
till trafikutskottet motionerna Ub39 yrkandena 3 och 5 a samt T28,
till näringsutskottet motionerna Fi87 yrkande 6, Ub39 yrkandena 2, 5 d
och 5 e samt N37 —N44,
till arbetsmarknadsutskottet motionerna Fi87 yrkandena 3 och 5, Al2,

Al3 samt A14 yrkandena 2 — 4,
till bostadsutskottet motionerna Fi89 yrkande 2 och Bol4,
i övrigt till finansutskottet.

Finansutskottets behandling

Finansutskottet behandlar

proposition 1988/89:150 bilaga 1 Reviderad finansplan

i vad avser hemställan under punkt 3 i sitt betänkande om statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1989/90 (1988/89: FiU39),
i vad avser hemställan under 4-6 i sitt betänkande om statsbudgetens
utgifter för budgetåret 1989/90 (1988/89: FiU40),
i vad avser hemställan under 7 — 8 i sitt betänkande om anslag till räntor
på statsskulden, m.m. (1988/89: FiU38),

proposition 1988/89:150 bilaga 6 Finansdepartementet

i vad avser punkt 7 Den kommunala ekonomin inför år 1990 i sitt betänkande
om den kommunala ekonomin (1988/89: FiU29) samt

motionerna

1988/89: Fi62 yrkande 16, 1988/89: Fi63 yrkande 15, 1988/89: Fi64 yrkande
17 och 1988/89: Fi92 i berörd del i sitt betänkande om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten (1988/89: FiU36).

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1988/89:100 bilaga 15 Civildepartementet, i vad avser
punkt C 17 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m.,

dels proposition 1988/89:150 (kompletteringspropositionen),
bilaga 1 Reviderad finansplan, i vad avser momenten 1 —2 och 9—15,
bilaga 4 Socialdepartementet,

bilaga 6 Finansdepartementet, i vad avser punkterna 1—6,
bilaga 7 Utbildningsdepartementet, i vad avser Litt. B avsnittet Bidrag
till sociala avgifter och Litt. E Studiestöd m. m.,
bilaga 8 Jordbruksdepartementet, i vad avser Litt. C punkt C 3 Prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, 6

bilaga 9 Arbetsmarknadsdepartementet, i vad avser Litt. B punkterna 1988/89: FiU30
B 2 Arbetsmarknadsservice och B 3 Arbetsmarknadsutbildning,
bilaga 10 Bostadsdepartementet, i vad avser avsnitt 2 Anpassningar
inom bostadsstödet för år 1990,
bilaga 12 Civildepartementet,

dels proposition 1988/89:151 om höjning av den allmänna löneavgiften
intill utgången av år 1990,

dels de med anledning av proposition 150 väckta motionerna
1988/89: Fi59 av Anna-Greta Leijon m. fl. (s),

1988/89: Fi60 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkandena 1 — 4 och
6-19,

1988/89:Fi61 av Bengt Westerberg m.fl. (fp),

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m.fl. (c), i vad avser yrkandena 1—7,

9-15 och 17-21,

1988/89: Fi63 av Lars Wemer m. fl. (vpk), i vad avser yrkandena 1 —2, 3
i här berörd del, 4—14 och 16—18,

1988/89:Fi64 av Inger Schörling m.fl. (mp), i vad avser yrkandena
1-16, 18-25, 27 och 29-32,

1988/89: Fi65 av Lars Werner m. fl. (vpk),

1988/89: Fi66 av Lars Wemer m. fl. (vpk),

1988/89:Fi67 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1988/89: Fi68 av Lars Wemer m. fl. (vpk),

1988/89:Fi69 av Lars Wemer m.fl. (vpk),

1988/89:Fi70 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1988/89: Fi71 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (båda c),

1988/89: Fi72 av Lars Hjertén (m),

1988/89: Fi74 av Marianne Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors
(båda c),

1988/89:Fi75 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m),

1988/89:Fi76 av Bo Lundgren m.fl. (m),

1988/89: Fi77 av Ulla Tillander m. fl. (c),

1988/89:Fi78 av Daniel Tarschys m.fl. (fp),

1988/89: Fi79 av Karin Israelsson och Martin Olsson (båda c),

1988/89: Fi80 av Lena Öhrsvik (s),

1988/89:Fi82 av Håkan Hansson m.fl. (c),

1988/89: Fi83 av Rosa Östh m. fl. (c),

1988/89: Fi85 av Knut Wachtmeister och Bo Lundgren (båda m),

1988/89:Fi87 av Börje Hörnlund m.fl. (c), i vad avser yrkandena 1, 2
och 4,

1988/89:Fi88 av Sten Svensson m.fl. (m),

1988/89: Fi89 av Knut Billing m. fl. (m), i vad avser yrkande 1,

1988/89: Fi90 av Karl-Gösta Svenson (m),

1988/89: Fi91 av Kjell Ericsson m. fl. (c, m, fp),

1988/89: Fi92 av Hans Göran Franck m. fl. (s) i berörd del,

1988/89: Fi93 av Krister Skånberg (mp),

1988/89: Fi94 av Roland Larsson (c),

1988/89: Fi95 av Anita Johansson m. fl. (s), 7

1988/89: Ub37 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m), i vad avser yrkandena
3 och 5,

1988/89:A14 av Sonja Rembo m.fl. (m) i vad avser yrkande 1, (som
överlämnats från arbetsmarknadsutskottet),

dels de med anledning av proposition 151 väckta motionerna
1988/89:Fi96 av Bengt Westerberg m.fl. (fp),

1988/89:Fi97 av Carl Bildt m.fl. (m),

1988/89:Fi98 av Gunnar Björk m.fl. (c),

1988/89:Fi99 av Lars Wemer m.fl. (vpk),

1988/89: Fi 100 av Inger Schörling m. fl. (mp),

1988/89: Fi 101 av Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson (båda m),
1988/89: Fi 102 av Nils Nordh m. fl. (s),

1988/89: Fil03 av Elving Andersson (c),

1988/89:Fi 104 av Berit Löfstedt m.fl. (s),

1988/89: Fi 105 av Margareta Persson m. fl. (s),

1988/89:Fi 106 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp),

1988/89:Fil07 av Gösta Bohman m.fl. (m),

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1988/89:Fi224 av Lars Wemer m.fl. (vpk) i vad avser yrkande 4 i här
berörd del,

1988/89: Fi501 av Bengt
och 4,

1988/89:Fi502 av Lars Tobisson m.fl. (m) i vad avser yrkande 1,
1988/89: Fi512 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m),
1988/89: Fi704 av Sigge Godin (fp),

1988/89: Fi712 av Ingela Mårtensson och Hans Lindblad (båda fp),

1988/89: Fi715 av Rune Rydén och Per Stenmarck (båda m),

1988/89: Fi716 av Charlotte Branting och Barbro Sandberg (båda fp),

1988/89: Fi718 av Hans Nyhage och Wiggo Komstedt (båda m),
1988/89: Fi719 av Gunnar Björk m. fl. (c),

1988/89:Fi721 av Filip Fridolfsson m.fl. (m).

dels de från skatteutskottet överlämnade motionerna

1988/89: Sk444 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser yrkande 17,
1988/89:Sk455 av Inger Schörling m.fl. (mp) i vad avser yrkandena 14
och 15,

1988/89:Sköl5 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s),

1988/89:Sk635 av Carl Frick m.fl. (mp),

1988/89: Sk641 av Rolf Clarkson m. fl. (m),

1988/89: Sk652 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) i vad avser yrkande 3,

1988/89:Sk653 av Daniel Tarschys m.fl. (fp),

1988/89: Sk660 av Carl Frick och Gösta Lyngå (båda mp) i vad avser
yrkandena 1 — 3,

1988/89: Sk674 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) i vad avser yrkande 2,
1988/89: Sk684 av Birger Schlaug (mp),

1988/89: Sk689 av Wiggo Komstedt och Karl-Gösta Svenson (båda m),
1988/89: Sk695 av Inger Schörling m. fl. (mp) i vad avser yrkande 2,

1988/89: FiU30

1988/89: Sk701 av Bo Lundgren (m) och Karin Ahrland (fp) i vad avser
yrkande 2.

Regeringens lagförslag i propositionerna 1988/89:150 och 1988/89:151
återfinns i bilaga 1 till betänkandet.

Yttranden m. m.

Utskottet har inhämtat yttranden från lagrådet och riksskatteverket över i
motion Fi59 framlagt förslag till lag om tillfälligt sparande. Lagrådets yttrande
återfinns i bilaga 2 till betänkandet och riksskatteverkets yttrande i
bilaga 3.

Utskottet har berett skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet,
utbildningsutskottet, jordbruksutskottet, näringsutskottet, arbetsmarknadsutskottet
och bostadsutskottet tillfälle att avge yttranden över de
förslag i proposition 150 jämte motioner som rör resp. utskotts beredningsområde.
Utbildningsutskottet har dock avstått från att yttra sig.

Yttrandena (1988/89: SkU4y, 1988/89: SfU5y, 1988/89: SoU6y, 1988/
89: JoUöy, 1988/89: NU6y, 1988/89: AU4y och 1988/89: BoU3y) återfinns
i bilagorna 5—11 till betänkandet.

Utskottet har vidare berett skatteutskottet tillfälle att avge yttrande över
proposition 151. Yttrandet återfinns i bilaga 12 till betänkandet.

Skrivelser har inkommit med anledning av förslagen i propositionerna från
följande företag eller organisationer: Arbetarnas bildningsförbund, Arla
Falkenbergskretsen, Byggentreprenörernas afTärsavtalsenhet, Delegationen
för ökat bostadsbyggande i Stockholmsområdet, EHL — Elektriska
Hushållsapparatleverantörer, EIO Ensamståendes intresseorganisation,
Electrolux major appliances, Nynäshamns kommun, Samarbetsnämnden
för fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer, Samarbetsnämnden
för statsbidrag till trossamfund, Serviceföreningen Vårat
Dagis, Socialdemokraterna i Nynäshamn, Stockholms handelskammare,
Stockholms läns landstings landstingsråd för finansfrågor, Stockholms universitets
juridiska fakultet, Svenska gasföreningen, Sveriges pensionärers
intresseparti, Sveriges riksidrottsförbund, Tjänstemännens centralorganisation,
Vallentuna kommunstyrelse och Verdandi.

Uppvaktningar har gjorts hos utskottet av företrädare för Stockholms stad,
Svenska kommunförbundet och moderata samlingspartiet i Stockholms
län.

Vid en av utskottet anordnad offentlig utfrågning den 20 april 1989 har
överdirektör Alf Carling, konjunkturinstitutet, avdelningsdirektör Kerstin
Mitlid, riksbanken, samt chefsekonom Nils Lundgren, PKbanken, docent
Ulf Jakobsson, Svenska handelsbanken, och docent Hans T:son Söderström,
Studieförbundet näringsliv och samhälle, redovisat sina synpunkter
på den ekonomiska tillväxten.

1988/89: FiU30

Propositionernas förslag

1988/89: FiU30

Proposition 100

I proposition 100 bilaga 15 (civildepartementet) har regeringen under
punkt C 17 (s. 70 — 71) — efter föredragning av statsrådet Bengt K Å Johansson
— föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad som anförts i propositionen om användningen av ifrågavarande
anslag för trygghetsåtgärder till följd av utgiftsram för löneökningar,

2. till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m. för budgetåret
1989/90 anvisa ett förslagsanslag på 2 784 000 000 kr.

Proposition 150

I proposition 150 bilaga 1 Revideradfinansplan har regeringen (fmandepartementet)
— efter föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt —

dels föreslagit riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
förordats i propositionen,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats i
propositionen,

9. godkänna de allmänna riktlinjerna för statsskuldspolitiken som förordats
i propositionen,

10. bemyndiga regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om
statens upplåning,

11. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1989/90, om arbetsmarknadsläget
kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som
förordats intill ett sammanlagt belopp på 2 500 000 000 kr.,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen
om

12. statliga garantier,

13. årsbokslut för staten 1987/88,

14. utnyttjandet av finansfullmakten,

15. försäkringar i statlig verksamhet.

1 proposition 150 bilaga 4 (socialdepartementet) har regeringen — efter
föredragning av statsrådet Sven Hulterström (punkt 2) och av statsrådet
Bengt Lindqvist (punkterna 1 och 3) —

dels under punkt 1 föreslagit riksdagen att

1. anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag,

2. anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1986:378) om förlängt barnbidrag,

3. till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1989/90 anvisa ett med
1 395 000 000 kr. förhöjt förslagsanslag.

dels under punkt 2 föreslagit riksdagen att

1. anta det i propositionen framlagda forslaget till lag om procentsats för
uttag av avgift för åren 1990— 1994 till försäkringen för tilläggspension,

2. anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter.

dels under punkt 3 föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer som har angetts i propositionen för höjning av
statsbidragen till daghem, familjedaghem, fritidshem, deltidsgrupp och
öppen förskola,

2. godkänna de riktlinjer som har angetts i propositionen för statsbidrag
till förlängt öppethållande samt lördags- och söndagsöppethållande vid
daghem.

1 proposition 150 bilaga 6 (finansdepartementet) har regeringen — efter
föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt —

dels under punkt 1 föreslagit riksdagen att anta det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

dels under punkt 2 föreslagit riksdagen att anta det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för
allmänna pensionsfonden,

dels under punkt 3 föreslagit riksdagen att anta det i propositionen framlagda
förslaget till lag om tillfällig höjning av mervärdeskatten,

dels under punkt 4 föreslagit riksdagen att anta det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt,

dels under punkt 5 föreslagit riksdagen att anta det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,

dels under punkt 6 föreslagit riksdagen att anta det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068).

I proposition 150 bilaga 7 (utbildningsdepartementet) har regeringen —
efter föredragning av statsrådet Göran Persson —

dels under punkt B i vad avser avsnittet Bidrag till sociala avgifter föreslagit
riksdagen att godkänna vad som förordats i propositionen om statsbidrag
till sociala avgifter inom skolväsendet,

dels under punkt E 3 föreslagit riksdagen att

1. anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349),

2. till Studiehjälp m.m. utöver vad som föreslagits i proposition 1988/
89:100 bil. 10 för budgetåret 1989/90 anvisa ytterligare 192 000 000 kr.

I proposition 150 bilaga 8 (jordbruksdepartementet) har regeringen — efter
föredragning av statsrådet Mats Hellström — under punkt C 3 föreslagit
riksdagen att till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för bud -

1988/89: FiU30

getåret 1989/90 anvisa ett 1 475 000 000 kr. lägre belopp än vad som begärts
i proposition 1988/89:100 bil. 11.

I proposition 150 bilaga 9 (arbetsmarknadsdepartementet) har regeringen
— efter föredragning av statsrådet Ingela Thalén —

dels under punkt B 2 föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad som förordats i propositionen om sökanderesor från
Norge till Sverige,

2. till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1989/90 utöver i proposition
1988/89:100 bil. 12 upptagna medel anvisa ett förslagsanslag på
6 000 000 kr.,

dels under punkt B 3 föreslagit riksdagen att godkänna den i propositionen
förordade ändringen i reglerna för arbetsmarknadsutbildning.

I proposition 150 bilaga 10 (bostadsdepartementet) har regeringen — efter
föredragning av statsrådet Ulf Lönnqvist — under punkt 2 berett riksdagen
tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om anpassningar
inom bostadsstödet för år 1990.

I proposition 150 bilaga 12 (civildepartementet) har regeringen — efter föredragning
av statsrådet Bengt K Å Johansson —

dels under punkt 1 berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen
anförts om

1. statlig kompetensförsörjning (avsnitt 1.1),

2. finansiering av de statliga kompletteringspensionema (avsnitt 1.2),

3. sjuk- och föräldrapenning vid arbetsgivarinträde (avsnitt 1.3),

dels föreslagit riksdagen att

4. till Trygghetsåtgärder för statsanställda m. fl. under trettonde huvudtiteln
för budgetåret 1989/90 anvisa ett reservationsanslag på 50 000 000
kr.,

dels under punkt 2 berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen
anförts om omläggningen av budgetprocessen.

Proposition 151

I proposition 151 har regeringen — efter föredragning av statsrådet Odd
Engström — föreslagit riksdagen att anta det i propositionen framlagda
förslaget till lag om höjning av den allmänna löneavgiften intill utgången
av år 1990.

1988/89: FiU30

Motionsyrkandena
Stabiliseringspolitiska åtgärder

Höjning av mervärdeskatten

1988/89: Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

11. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om tillfällig höjning av
mervärdeskatten.

1988/89: Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen avslår förslaget om höjd mervärdeskatt.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas
9. att riksdagen med avslag på proposition 150 såvitt avser förslagen om
tillfälligt höjd mervärdeskatt, tillfällig höjning av allmänna löneavgiften
och nedsättning av beloppet till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
budgetåret 1989/90 i lag föreskriver ett konjunkturanpassat obligatoriskt
sparande enligt de riktlinjer som redovisats i motionen, i berörd del.

1988/89: Fi63 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas
9. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om tillfällig höjning av
mervärdeskatten.

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja mervärdeskatten med
2 procentenheter.

Tillfälligt sparande

1988/89: Fi59 av Anna-Greta Leijon m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
anta följande

Förslag till

Lag om tillfälligt sparande
Härigenom föreskrivs följande

1 § Sparande skall ske enligt denna lag i fråga om preliminär A-skatt som
skall utgå under tiden den 1 september 1989 - den 31 december 1990,
preliminär B-skatt som skall betalas under tiden november 1989- januari
1991 samt slutlig skatt på grundval av 1990 och 1991 års taxering.

2 § Preliminär skatt skall betalas med belopp motsvarande den preliminära
skatt som skall betalas enligt vad som sägs i uppbördslagen (1953:272)
eller enligt förordnande som meddelats med stöd av samma lag, med ett
tillägg av fyra procent (4 %) av denna skatt. I fråga om preliminär skatt för
år 1990 skall tillägg dock göras endast till den del skatten svarar mot statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt och statlig
fastighetsskatt.

3 § Vid beräkning av slutlig skatt skall sådan skatt debiteras med belopp
motsvarande den slutliga skatt som skall debiteras enligt vad som sägs i
uppbördslagen (1953:272), med ett tillägg (tillfälligt sparande) av en och

1988/89: FiU30

en tredjedels procent (11/3 %) av denna skatt vid debiteringen på grundval
av 1990 års taxering samt av fyra procent (4 %) av skatten vid debiteringen
på grundval av 1991 års taxering. Tillägg skall dock göras endast till den
del skatten svarar mot statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
kommunal inkomstskatt och statlig fastighetsskatt.

4 § Tillfälligt sparbelopp som har erlagts av den skattskyldige skall återbetalas
under april andra året efter taxeringsåret. Återbetalning skall dock
ske endast om beloppet uppgår till minst tjugofem kronor.

5 § 1 fråga om tillfälligt sparbelopp skall ö-skatteränta beräknas enligt vad
som föreskrivs i uppbördslagen (1953:272) som om den slutliga skatten
hade debiterats utan tillämpning av denna lag.

6 § På tillfälligt sparbelopp som skall återbetalas skall, i förekommande fall
utöver ö-skatteränta enligt 5 §, en sammanlagd ränta lämnas efter en räntesats
som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid
utgången av året före återbetalningsåret. Ränta lämnas i helt krontal, varvid
öretal bortfaller. Räntan utgör inte skattepliktig inkomst.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift på
den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen med avslag på proposition 150 såvitt avser förslagen om
tillfälligt höjd mervärdeskatt, tillfällig höjning av allmänna löneavgiften
och nedsättning av beloppet till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
budgetåret 1989/90 i lag föreskriver ett konjunkturanpassat obligatoriskt
sparande enligt de riktlinjer som redovisats i motionen, i berörd del.

1988/89: Fi92 av Hans Göran Franck m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande sparåtgärder, kreditrestriktioner, aktie- och förmögenhetsskatt
samt investeringsavgift, i berörd del.

Alkoholskatt

1988/89: Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen beslutar höja alkoholskatten enligt vad som förordats i
motionen.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen med avslag på proposition 150 i denna del beslutar anta
lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt enligt vad som anförs i
motionen om 10-procentig höjning av alkoholskatten.

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

16. att riksdagen beslutar höja skatten på sprit och tobak med 40 % samt
skatten på vin och öl med 20 % fr. o. m. den 9 juni 1989.

1988/89: FiU30

1988/89: Sk674 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari — med hänvisning till
vad som anförts i motion 1988/89: So301 — yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjning av alkoholskat- 1988/89: FiU30
ten i enlighet med vad som har anförts i motionen.

1988/89: Sk684 av Birger Schlaug (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar höja tobaksskatten med 40 %,

2. att riksdagen beslutar höja spritskatten med 40 %,

3. att riksdagen beslutar höja skatten på vin med 20 %,

4. att riksdagen beslutar höja skatten på öl med 20 %.

Tobaksskatt

1988/89: Fiöl av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar höja tobaksskatten enligt vad som förordats i
motionen.

1988/89: Sk444 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas

17. att riksdagen beslutar om höjning av skatten på tobaksvaror fr. o. m.
den 1 april 1989 i enlighet med motionen.

1988/89: SK653 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari — med hänvisning till
vad som anförts i motion 1988/89: So482 — yrkas att riksdagen beslutar
höja tobaksskatten i enlighet med vad som anförs i motionen.

Energiskatt

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

14. att riksdagen beslutar att lika skatt skall uttas på fossila bränslen,
oavsett om de används för värme eller elproduktion, enligt vad som anförts
i motionen.

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

8. att riksdagen beslutar höja skatten på olja med 200 kr. per kubikmeter
och på kolbränslen med 500 kr. per kubikmeter fr. o. m. den 1 juli 1989,

9. att riksdagen beslutar höja skatten på el med 3 öre per kilowattimme
fr. o. m. den 1 juli 1989,

11. att riksdagen beslutar höja skatten på industrigasol, naturgas och
fartygsbränsle på sätt som anges i motionen från den 1 juli 1989.

Uranskatt

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

13. att riksdagen beslutar att utta en uranskatt motsvarande 1 öre per
kWh insatt bränsle enligt vad som anförts i motionen.

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att elskatten
omvandlas till en skatt på energiråvaror inkl. vattenkraft från den 1 januari
1990 på sätt som anges i motionen. 15

övriga indirekta skatter

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar höja skatterna på bensin och flygbränsle samt
kilometerskatten på sätt som anges i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fordonsskatten
på bensindrivna fordon bör avskaffas fr. o. m. den 1 januari 1990, att
bensinskatten höjs så att inkomsterna för staten blir oförändrade och att
särskilda åtgärder vidtas för kompensation av de-delar av glesbygden som
i dag har en reducerad fordonsskatt,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att energirabattema
för storförbrukare läggs om på sätt som föreslås i motionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljöavgifter
på förorenande utsläpp och avfall införs på sätt som föreslås i motionen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förpackningsskatter
införs på sätt som föreslås i motionen fr. o. m. den 1 januari
1990,

15. att riksdagen beslutar höja skatten på reklam med 100 % från den 1
juli 1989,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en miljöoch
kollektivtrafikavgift införs i storstadsområdena från den 1 januari
1990 på sätt som anges i motionen,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att särskilda
åtgärder bör vidtas för att mildra verkningarna i glesbygden av höjda bensinskatter,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en utredning
bör göras om möjligheterna att överföra kilometerskatten till en skatt
direkt på dieselbränsle.

1988/89: Sk455 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördubblad reklamskatt,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts bm skatt på engångsförpackningar.

1988/89: Sk635 av Carl Frick (mp) vari — med hänvisning till vad som
anförts i motion 1988/89: N264 — yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att införande av ett miljövänligt förpackningssystem
skall befrämjas genom att miljöstörande alternativ beläggs med skatter utöver
de skatter som kan drabba råvaran till förpackningen.

1988/89: Sk652 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari - med hänvisning till
vad som anförts i motion 1988/89: T223 — yrkas

3. att riksdagen beslutar att en miljöskatt för flyg skall införas motsvarande
2:50 kr. per liter flygbränsle; 1:50 kr. tas ut som direkt bränsleskatt,
och 1 kr. tas ut som landningsavgift med en regionalpolitisk! differentierad
taxa enligt vad anförts i motionen.

1988/89: FiU30

1988/89: Sk660 av Carl Frick och Gösta Lyngå (båda mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att införa en skatt av en krona per förpackning
på burkar och flaskor av aluminium och plast i dagligvaruhandeln,

2. att riksdagen begär att regeringen följer effekten av denna skatt,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjd skatt ifall konsumtionen
av engångsförpackningar inte minskar.

1988/89: Sk695 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att från den 1 juli 1989 skall reklamskatt utgå
med 22 % mot nuvarande 11 % utom för annonser i dagspress där skatten
skall vara 8 % mot nuvarande 4 %.

Allmän löneavgift

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

1988/89: Fi63 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om den allmänna löneavgiften och skatterabatt,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om undantag från höjning av den allmänna löneavgiften,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om den extra löneavgiften i Stockholmsområdet.

1988/89: Fi95 av Anita Johansson m. fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en jämkning av höjningen av den allmänna löneavgiften vad
avser Storstockholms-, Uppsala- och Håboregionen.

1988/89: Fi96 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår
det i proposition 1988/89:151 framförda förslaget om höjd allmän löneskatt,
både i hela riket och den särskilda höjningen i Stockholmsområdet.

1988/89: Fi97 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår proposition
1988/89:151 om höjning av den allmänna löneavgiften.

1988/89:Fi98 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens proposition 1988/89:151 om höjning av den allmänna löneavgiften
intill utgången av år 1990.

1988/89: Fi99 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om den allmänna löneavgiften och skatterabatt,

2. att riksdagen, därest den beslutar höja den allmänna löneavgiften,
beslutar undanta den offentliga sektorns verksamheter och ideella föreningar
från höjd allmän löneavgift,

1988/89: FiU30

2 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 30. Del 1

3. att, därest riksdagen ej bifaller yrkandena 1 och 2, riksdagen avslår
regeringens förslag om allmän löneavgiftshöjning,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om extra löneavgift för Stockholmsområdet.

1988/89: Fi 100 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen avslår
propositionens förslag om höjning av den allmänna löneavgiften intill
utgången av år 1990.

1988/89:FilOl av Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson (båda m) vari
yrkas att riksdagen avslår proposition 1988/89:151.

1988/89:Fil02 av Nils Nordh m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om studieförbundens
ekonomiska situation.

1988/89: Fi 103 av Elving Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1988/89:151 om en tillfällig
höjning av den allmänna löneavgiften,

2. att — därest yrkande 1 inte bifalls — riksdagen beslutar undanta folkhögskolor,
folkrörelser, religiösa och ideella organisationer från den tillfälligt
höjda löneavgiften i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89:Fil04 av Berit Löfstedt m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att
kompensera de fria trossamfunden för en höjning av den allmänna löneavgiften.

1988/89: Fi 105 av Margareta Persson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om de ideella
organisationernas ekonomiska situation.

1988/89:Fi 106 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1988/89:151.

1988/89:Fi 107 av Gösta Bohman m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1988/89:151 om höjningen av den
allmänna löneavgiften,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
i övrigt anförts om åtgärder riktade enbart mot Stockholmsregionen.

Nedsättning av arbetsgivaravgifterna

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

20. att riksdagen beslutar att sänka arbetsgivaravgifterna i sjukvård,
handikapp- och äldreomsorg med 10 procentenheter fr. o. m. den 1 januari
1990,

21. att riksdagen beslutar att sänka arbetsgivaravgifterna i Norrland, på
Gotland och i delar av Värmland, Dalarna och Västmanland fr. o. m. den 1
januari 1990, på sätt som anges i motionen.

1988/89: FiU30

Den sociala utvecklingen i Stockholmsområdet

1988/89: Fi95 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att med skärpt uppmärksamhet följa den sociala
utvecklingen i Stockholmsregionen och vidta de åtgärder som denna kan
komma att aktualisera.

Vinstindragningar från företag

1988/89: Fi63 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om åtgärder mot de spekulativa inslagen i ekonomin genom indragningar
av vinstmedel från bank- och kreditväsendet,

12. att riksdagen beslutar om en indragning av 10 miljarder kronor av
företagens likvida medel att användas för insatser för vård, omsorg, skola
och kultur,

13. att riksdagen begär förslag om en höjd skatt på företagens vinster i
enlighet med vad som anförs i motionen.

Prisstopp

1988/89: Fi63 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om ett snabbt införande av prisstopp.

Övriga ekonomisk-politiska åtgärder

Omsättningsskatt på aktier

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

21. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till avveckling av
omsättningsskatten på aktier i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89: Fi82 av Håkan Hansson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar
att fr. o. m. den 1 juli 1989 avskaffa omsättningsskatten på värdepapper.

1988/89: Fi85 av Knut Wachtmeister och Bo Lundgren (båda m) vari yrkas
att riksdagen beslutar avskaffa omsättningsskatten på aktiehandeln och
penningmarknaden fr. o. m. den 1 juli 1989.

1988/89: FiU30

Inkomstskatten

1988/89: FiU30

1988/89: Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkning av marginalskatterna
för 1990, i enlighet med vad som föreslagits i motion Sk374.

1988/89: Fi61 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkta marginalskatter
m. m. för 1990 enligt vad som förordats i motionen.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om skattepolitikens inriktning 1990.

1988/89: Fi63 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att någon
marginalskattesänkning inte bör genomföras.

Avdrag för pensionärer

1988/89: Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av avtrappningen
av det extra avdraget för pensionärer i enlighet med vad som anförts
i motionen.

1988/89: Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förvärvsavdrag för
pensionärer samt ändring i lagen om anställningsskydd enligt vad som anförts
i motionen.

Mjölksubventioner

1988/89: Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

14. att riksdagen dels avslår regeringens förslag till omedelbar avveckling
av livsmedelssubventionema, dels som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om successiv avveckling av livsmedelssubventionema.

1988/89: Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen beslutar höja barnbidraget med 960 kr. per barn och år
och därvid avskaffar kvarvarande livsmedelssubventioner, i berörd del.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

1988/89:Fi64 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa mjölksubventionema.

1988/89: Fi68 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag att slopa subventionerna på konsumtionsmjölk fr. o. m.
den 1 juli 1989.

1988/89: Fi71 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (båda c) vari yrkas
att riksdagen avslår förslaget om ett borttagande av subventionerna på
konsumtionsmjölk med 1 756 milj. kr.

1988/89: Fi74 av Marianne Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors
(båda c) vari yrkas att riksdagen avslår förslaget om ett borttagande av
subventionerna på konsumtionsmjölk.

1988/89: Fi75 av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till omedelbar avveckling av
livsmedelssubventionema,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om successiv avveckling av livsmedelssubventionema.

1988/89:Fi91 av Kjell Ericsson m.fl. (c, m, fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att mjölksubventionema tills vidare
bör bibehållas.

Barnbidrag m.m.

1988/89: Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen avslår dels regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag, dels regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag och dels förslaget till
ytterligare medelsanvisning med 1 395 000 000 kr.,

13. att riksdagen avslår dels regeringens förslag om ändring av studiestödslagen
(1973:349), dels förslaget till ytterligare medelsanvisning med
192 000 000 kr.

1988/89: Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen beslutar höja barnbidraget med 960 kr. per barn och år
och därvid avskaffar kvarvarande livsmedelssubventioner, i berörd del.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

11. att riksdagen med avslag på proposition 150 såvitt avser förslag till
ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag i lag föreskriver att
allmänt barnbidrag skall utgå med 6 780 kr. per barn och år,

12. att riksdagen med avslag på proposition 150 såvitt avser förslag till
ändring av lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag i lag föreskriver att
förlängt barnbidrag skall utgå med 565 kr. per barn och månad,

1988/89: Fi65 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att barnbidraget skall utgå med 25 % av basbeloppet,

2. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1989/90 anvisar
ett med 2 065 673 000 kr. förhöjt förslagsanslag.

1988/89: FiU30

1988/89: Fi88 av Sten Svensson m. fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande 1, även avslår
det till proposition 150 fogade förslaget till Lag om ändring i lagen
(1986:378) om förlängt barnbidrag.

1988/89: Ub37 av Ann-Cathrine Haglund m. fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen under förutsättning av bifall till yrkande 6 i motion
1988/89:60 av Carl Bildt m. fl. (m)och yrkande 1 i motion 1988/89:88 av
Sten Svensson m. fl. (m) avslår dels regeringens förslag om ändring av studiestödslagen
(1973:349), dels förslaget till ytterligare medelsanvisning
med 192 000 000 kr.

Grundavdrag för barn

1988/89: Fi60 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om grundavdrag för barn i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89: Fi88 av Sten Svensson m. fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på det till proposition 150 fogade förslaget
till Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag hos regeringen
begär förslag till grundavdrag för barn vid den kommunala beskattningen
i enlighet med vad som föreslagits i motion Sk374.

Stimulanser av hushållssparande

1988/89: Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stimulanser för hushållens
sparande enligt vad som förordats i motionen.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

15. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag om
införande av personliga investeringskonton enligt vad som anförts i motionen.

övrigt

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att prisökningar
på grund av höjning av indirekta skatter på energi, alkohol och tobak
enligt denna motion inte skall påverka basbeloppet vid uträkning av
pensioner och att pensionstillskottet höjs från 0,48 till 0,5 gånger basbeloppet.

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

1988/89: Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som föreslås i motionen.

1988/89: FiU30

1988/89: Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som förordats i motionen.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som förordas i motionen.

1988/89: Fi63 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 150 i
motsvarande del godkänner vad i motionen anförs om de allmänna riktlinjerna
för den ekonomiska politiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om åtstramningspolitikens verkningar mot de sämst ställda.

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp)

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sambanden mellan den ekonomiska politikens inriktning och
en medveten politik för miljö- och resurshushållning,

32. att riksdagen med anledning av regeringens förslag som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförs om riktlinjer för den ekonomiska
politiken.

1988/89:Fi87 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om inriktningen av den ekonomiska politiken och dess samband
med de regionala och arbetsmarknadspolitiska problemen i samhällsekonomin.

Mål för den ekonomiska politiken

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförts beträffande
regional balans som ett mål för den ekonomiska politiken,

4. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförts beträffande
god miljö som ett mål för den ekonomiska politiken.

Penningpolitiken

Statsskuldspolitiken

1988/89:Fi60 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksgäldskontoret och
regeringen till känna vad som i motionen anförts om statsskuldspolitiken.

1988/89:Fi61 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksgälden till känna
vad i motionen anförts om statsskuldspolitiken.

1988/89: FiU30

Allemanssparande!

1988/89: FiU30

1988/89: Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen avslår förslaget till förändring av 9 § lagen om allemanssparande.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar avslå proposition 150 såvitt avser förslag till lag
om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen avslår regeringens förslag att räntesatsen på allemanssparkonto
i fortsättningen skall beslutas av regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer.

Kredit- och valutapolitiken

1988/89: Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna
vad som i motionen anförts om kredit- och valutapolitiken.

1988/89: Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna
vad i motionen anförts om kredit- och valutapolitiken.

1988/89: Fi63 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett återinförande av
ränteregleringen och införande av ett räntetak för att motverka ockerräntor,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av ett särskilt
diskonto för bostadsfinansiering.

Restriktivare kreditgivning

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en restriktivare kreditgivning och ökat ansvar för
banker och andra kreditgivares ansvar för kreditförluster,

20. att riksdagen beslutar att i lag föreskriva att kontantinsatsen vid kreditköp
skall vara 50 % i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89: Fi63 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om snara åtgärder för att
hjälpa de människor som hamnat i låneskuldsfallan.

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kreditmöjligheterna
begränsas på sätt som anges i motionen.

1988/89: Fi92 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts

beträffande sparåtgärder, kreditrestriktioner, aktie- och förmögenhetsskatt
samt investeringsavgift, i berörd del.

De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen

1988/89: Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen
som föreslås i motionen.

1988/89: Fi61 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen
som förordats i motionen.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar godkänna de allmänna riktlinjer för budgetpolitiken
och stabiliseringspolitiken som förordas i motionen.

1988/89: Fi63 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 150 i
motsvarande del godkänner vad i motionen anförs om de allmänna riktlinjerna
för budgetregleringen.

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

31. att riksdagen med anledning av regeringens förslag som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförs om riktlinjer för budgetregleringen.

Övriga frågor
Förnyelse av offentlig sektor

1988/89: Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förnyelsen av den offentliga sektom.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den offentliga sektorns förnyelse.

1988/89: Fi63 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om statsbidragen till kommunsektorn, om den offentliga sektoms
förnyelse och den framtida kommunalekonomiska utvecklingen, i berörd
del.

1988/89: Fi224 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om den kommunala ekonomin och en långsiktig utbyggnad
av den gemensamma sektom genom utnyttjande av företagens likvida medel
och vinstskatt, i berörd del.

1988/89: FiU30

1988/89: Fi501 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i mo- 1988/89:FiU30
tionen anförts om starkare konsumentinflytande i offentlig sektor.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av en översyn av de problem som är förknippade
med att offentliga organ också driver kommersiell verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av statistik och forskning om jämförelser mellan
privata och offentliga producenter m. m.

1988/89: Fi502 av Lars Tobisson m. fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om behovet av bl. a. avmonopolisering och avreglering i
syfte att uppnå ökad konkurrens mellan offentlig och privat verksamhet.

1988/89: Fi512 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) vari —
med hänvisning till vad som anförts i motion 1988/89: A456 — yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att avskaffandet av
kommunala monopol, t. ex. inom vårdsektorn, är nödvändigt för en positiv
utveckling av den värmländska tjänstesektorn.

1988/89: Fi715 av Rune Rydén och Per Stenmarck (båda m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en allsidig översyn av de olika förhållanden
som påverkar konkurrensen mellan privata och offentliga företag.

1988/89: Fi719 (K505) av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
effektivisering och förnyelse av den offentliga verksamheten.

1988/89:Fi721 av Filip Fridolfsson m.fl. (m) vari — med hänvisning till
vad som anförts i motion 1988/89: A483 — yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförs beträffande ett uppbrytande
av offentliga monopol.

Statsförvaltningens användning av miljövänligt papper

1988/89: Fi712 av Ingela Mårtensson och Hans Lindblad (båda fp) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljövänligt papper,

2. att riksdagen hos regeringen begär en uppföljning av statskontorets
information om miljövänligt papper.

Statliga myndigheters telefonservice

1988/89: Fi718 av Hans Nyhage och Wiggo Komstedt (båda m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillämpningen av 020-anknytningen vid telefonsamtal med
statliga myndigheter, verk och företag. 26

Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen

1988/89: FiU30

1988/89: Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om procentsats för uttag
av avgift för åren 1990— 1994 till försäkringen för tilläggspensionering,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

10. att riksdagen beslutar avslå proposition 150 såvitt avser förslag till
lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter avseende sänkning av
folkpensionsavgiften med 2 % och höjning av avgiften till ATP med 2 %.

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja ATP-avgiften med 2
procentenheter och att sänka folkpensionsavgiften med 2 procentenheter.

1988/89: Fi66 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att sänka folkpensionsavgiften med 1,5 procentenheter
till 7,95 % av avgiftsunderlaget fr. o. m. 1990.

1988/89: Fi88 av Sten Svensson m. fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen avslår det till proposition 150 fogade förslaget till Lag
om procentsats för uttag av avgift för åren 1990 — 1994 till försäkringen för
tilläggspension,

4. att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande 3, avslår det
till proposition 150 fogade förslaget till Lag om ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter.

Bidrag till sociala avgifter

1988/89: Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen avslår regeringens förslag om justeringar i statsbidragssystemet
till skolväsendet.

1988/89: Ub37 av Ann-Cathrine Haglund m. fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen under förutsättning av bifall till yrkande 8 i motion
1988/89:60 av Carl Bildt m. fl. (m) och yrkande 4 i motion 1988/89:88 av
Sten Svensson m.fl. (m) avslår regeringens förslag till justeringar i statsbidragssystemet
till skolväsendet.

Barnomsorg

Vårdnadsbidrag

1988/89: Fi72 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av vårdnadsbidrag
samt nya regler om statsbidragsberättigad verksamhet inom
barnomsorgen, i berörd del.

1988/89: Fi77 av Ulla Tillander m. fl. (c) vari yrkas

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkreta åtgärder för 1990-talets familjepolitik, i berörd del.

1988/89: Fi88 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till vårdnadsbidrag i enlighet
med vad som föreslagits i motion So613.

Statsbidrag till barnomsorg

1988/89: Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen med avslag på de i propositionen angivna riktlinjerna
för statsbidrag till barnomsorgen hos regeringen begär förslag till rättvisare
statsbidragsregler i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att föräldrar
skall ha rätt att få anställning som dagbarnvårdare för eget barn fr. o. m.
den 1 januari 1990 på sätt som anges i motionen.

1988/89: Fi77 av Ulla Tillander m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om familjepolitikens inriktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alternativa former av barnomsorg,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnomsorg i svenska kyrkans regi,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nytt och neutralt statsbidragssystem till barnomsorgen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förlängt öppethållande på daghemmen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkreta åtgärder för 1990-talets familjepolitik, i berörd del.

1988/89:Fi78 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till ett nytt statsbidragssystem i enlighet med de
riktlinjer som anges i motionen.

1988/89: Fi88 av Sten Svensson m. fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen med avslag på de i propositionen angivna riktlinjerna
för statsbidragen till barnomsorgen hos regeringen begär förslag till rättvisa
statsbidragsregler i enlighet med vad i motionen anförts.

1988/89: FiU30

1988/89: Fi94 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av gällande
statsbidragsförordning.

Formerna för barnomsorg

1988/89: Fi67 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som garanterar alla
barns rätt till plats i dag- och fritidshem t. o. m. 12 års ålder,

2. att riksdagen beslutar att anordningsbidrag skall utgå med 300 000 kr.
per 15 platser tills utbyggnadsbehovet av dag- och fritidshem är täckt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fortbildningsdelen
av statsbidraget skall prestationsrelateras,

4. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till utjämning och nedtrappning
av barnomsorgstaxorna i enlighet med vad som anförs i motionen.

Skolbarnsomsorg

1988/89: Fi88 av Sten Svensson m. fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolbarnsomsorgen.

Äldreomsorg och pensionsförmåner

Förbättrade pensionsförmåner

1988/89: Fi66 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att höja folkpensionens grundbelopp till 100 %
av basbeloppet och pensionstillskottet till 50 % av basbeloppet för ogifta
samt motsvarande höjning för makar.

1988/89: Fi79 av Karin Israelsson och Martin Olsson (båda c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om övergång till ett samordnat pensionssystem med höjd grundpension
och inkomstrelaterad tilläggspension upp till en inkomst av 7,5 basbelopp.

Undantagspensionärer

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

25. att riksdagen beslutar att pensionstillskott skall utgå även till s.k.
undantagspensionärer.

Kostnader för socialförsäkringen

1988/89: Fi88 av Sten Svensson m. fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot socialförsäkringens kostnadsexplosion.

1988/89: FiU30

Äldreomsorg

1988/89: Fi83 av Rosa Östh m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldreomsorgen.

1988/89: Fi88 av Sten Svensson m. fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om innebörden av ett ökat primärkommunalt ansvar för vården
och omsorgen om de äldre.

Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser

1988/89:Fi60 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

10. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

1988/89: Fi61 av

10. att riksdagen avslår förslaget till förändring i lagen med reglemente
för allmänna pensionsfonden.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m.fl. (c)

6. att riksdagen beslutar avslå proposition 150 såvitt avser förslag till
ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

1988/89:Fi64 av Inger Schörling m.fl. (mp)

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslaget
till ändrade regler för Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser
skjuts till kommande budgetproposition i januari 1990.

Arbetsmarknadspolitik

1988/89: A14 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om behovet av förändringar i syfte att få en bättre fungerande arbetsmarknad.

1988/89: Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt till tillfälligt arbete
för asylsökande.

1988/89: Fi69 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om arbetslinjen
och demokratiska rättigheter på arbetsplatserna.

1988/89: Fi80 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samspelet mellan arbetsmarknadspolitik
och socialförsäkring.

1988/89:Fi87 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om arbetsmarknadspolitikens inriktning och stödbehovet inom arbetslöshetsförsäkringen,

1988/89: FiU30

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 1988/89: FiU30
anförs om behovet att snabbt bereda flyktingar och invandrare arbete eller
utbildning.

Anpassning inom bostadsstödet

1988/89: Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjning av den garanterade räntan.

1988/89: Fi70 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om hyreshöjande
räntebidragsminskningar.

1988/89: Fi89 av Knut Billing m. fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
i motionen angående anpassningar av bostadsstödet för år 1990.

1988/89: Fi93 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens förslag om minskning av räntesubventionerna för
andra hus än egnahem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjning av den garanterade räntan vid nybyggnad och ombyggnad
och om slopande av mervärdeskatten på investeringar i långsiktigt
energisparande vid allt byggande.

Bastillägg för barnfamiljer

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

22. att riksdagen beslutar att bostadsbidragen ersätts med bastillägg för
barnfamiljer fr. o. m. den 1 januari 1990 på sätt som anges i motionen.

Vissa skattefrågor

Differentierad mervärdeskatt

1988/89: Fi63 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om en sänkning av matmomsen.

Ny skatteklassför öl

1988/89: Fi76 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
införa en ny skatteklass för svagare starköl med en alkoholhalt som inte
överstiger 3,6 viktprocent alkohol med en skattesats på 7:50 kr. per liter. 31

1988/89: Sk615 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ändring av lagen om rusdrycksskatt med en ny
skatteklass mellan nuvarande klass II och klass III.

1988/89: Sk689 av Wiggo Komstedt och Karl-Gösta Svenson (båda m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättandet av ytterligare
en skatteklass för öl, tillgängligt endast i systembutiker och på restauranger
med starkölsrättigheter och med en alkoholhalt av högst 3,5 viktprocent.

1988/89: Sk701 av Bo Lundgren och Karin Ahrland (m, fp) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om differentierad skatt för
starköl i enligt med vad som anförts i motionen.

Skattefri försäljning

1988/89: Sk641 av Rolf Clarkson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att åtgärder bör vidtas, som medger skattefrihet
vid servering och viss försäljning ombord på fartyg i trafik mellan
svenska fastlandet och Gotland.

Statlig personalpolitik

Det statliga arbetsgivarinträdet

1988/89: Fi90 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om kompensation
till myndigheter för arbetsgivarinträde för lokalvårdspersonal.

1988/89: Fi704 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen ger regeringen
i uppdrag att kartlägga sambandet mellan sjuklön/sjukbidrag och pensionering
vid de statliga verken.

1988/89: Fi716 av Charlotte Branting och Barbro Sandberg (båda fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om arbetsgivarinträdet för kommunalt anställd lärarpersonal.

Utformningen av kompletteringspropositionen

1988/89: Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m) vari yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av kompletteringspropositionen.

Propositionen

I propositionen framhålls att hushållens ekonomi har förbättrats påtagligt.
Sjunkande reallöner, stagnerande sysselsättning och stigande arbetslöshet i
böljan av 1980-talet har förbytts i växande reallöner och god tillgång på
arbetstillfällen. Antalet sysselsatta har ökat med över 200 000 personer

1988/89: FiU30

sedan år 1982, och den öppna arbetslösheten har reducerats till 1,6 % år
1988. Den ekonomiska politikens viktigaste mål, den fulla sysselsättningen,
har därmed i det närmaste uppnåtts.

Det finns emellertid också betydande problem i den svenska ekonomin.
En del av dessa är långsiktiga till sin natur. Produktionstillväxten är visserligen
starkare än tidigare men svagare än i de flesta andra länder. Detta
sammanhänger främst med att produktiviteten ökar långsammare i Sverige
än i omvärlden. Vidare är det totala sparandet i den svenska ekonomin
inte tillräckligt för att uppnå balans i utrikesbetalningarna trots att
den offentliga sektorns finanser har stärkts väsentligt. Det akuta problemet
i dagsläget är den allmänna överhettningen i ekonomin.

Den ekonomiska politiken har också utformats för att möta båda dessa
typer av problem. Genom att kombinera utbudsstimulerande åtgärder
med en stram utgiftspolitik har den inriktats på att samtidigt stärka tillväxten
och dämpa pris- och kostnadsökningarna. Uppgiften har varit att underlätta
för svenska folket att både arbeta och spara sig ur krisen.

Den svenska ekonomin är för närvarande inne i en högkonjunktur. Kapacitetsutnyttjandet
är högt i stora delar av ekonomin och bristen på arbetskraft
utbredd. Pris- och löneökningarna är snabbare i Sverige än i våra
konkurrentländer. Därtill kommer att bytesbalansen uppvisar stigande underskott.
1 flera avseenden har, sägs det i propositionen, tendenserna till
överhettning förstärkts de senaste månaderna. Den internationella konjunkturen
har varit starkare än vad som tidigare förutsågs. De svenska
företagen har dock inte kunnat öka exporten i takt med marknadens tillväxt
eftersom expansionen hållits tillbaka av brist på produktionsresurser.
I stället har företagen höjt priserna relativt kraftigt och förlorat marknadsandelar
i större omfattning än vad som tidigare forutsetts. Vidare har oljepriserna
och dollarkursen stigit, vilket försvagar den svenska bytesbalansen.
Även de internationella räntenivåerna har stigit, vilket medför ökade
räntebetalningar för våra utlandslån. Bytesbalansens underskott har blivit
större än vad som tidigare beräknats och blev för år 1988 15 miljarder
kronor. Även på hemmamarknaden har industriföretagens prishöjningar
varit omfattande.

Mot denna bakgrund anser föredraganden att den ekonomiska politiken
måste stramas åt för att dämpa tendenserna till överhettning och hålla nere
pris- och kostnadsstegringarna. Åtgärderna bör härvid inriktas på att
dämpa såväl den privata konsumtionen som löneglidningen. Syftet är att
mildra trycket på produktionsresurserna och frigöra utrymme för ökad export
och ökade investeringar. Följande åtgärder bör, enligt propositionen,
vidtas.

— Mervärdeskatten höjs med 2 procentenheter under perioden den 1 juli
1989 — den 31 december 1990.

— Skatter på alkoholhaltiga drycker och tobak höjs den 9 juni 1989.

— Den allmänna löneavgiften höjs (förslaget redovisas i proposition 1988/
89:151) med 2 procentenheter under perioden den 1 september 1989 —
den 31 december 1990.

— I Stockholmsområdet höjs den allmänna löneavgiften med ytterligare 3
procentenheter, dvs. med totalt 5 procentenheter under samma period.

1988/89: FiU30

3 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 30. Del 1

Kommuner och landsting undantas från den extra höjningen i Stockholmsområdet.

I propositionen betonas åtgärdernas tidsbegränsade karaktär. Sammantaget
bör, enligt föredraganden, den föreslagna åtstramningen som föreslås
leda till en utveckling där (både löneglidningen och) de sammantagna prisoch
löneökningarna blir betydligt lägre år 1990 än tidigare år.

I propositionen understryks att de föreslagna åtgärderna gör det än viktigare
att statens insatser inom det fördelningspolitiska området för att
stödja ekonomiskt svaga grupper utformas på ett ändamålsenligt sätt. Genomförda
studier visar att barnbidrag är ett avsevärt bättre sätt att stödja
barnfamiljer än livsmedelssubventioner. Mot den bakgrunden föreslås att
livsmedelssubventionema avskaffas och barnbidragen höjs.

Livsmedelssubventionema bör avskaffas den ljuli 1989. Resterande delar
av dessa avser endast s. k. konsumtionsmjölk. Barnbidragen bör höjas
den 1 juli 1989 med 780 kr. per barn och år. Dessutom bör studiebidrag till
gymnasiestuderande höjas i motsvarande utsträckning. Pensionärer och
studerande kommer den 1 januari 1990 att kompenseras automatiskt för
de prisökningar som uppstår genom att pensioner och studiemedel är
knutna till basbeloppet.

Även den verksamhet som bedrivs inom den offentliga sektorn är ett
viktigt medel i fördelningspolitiken. Om utbildning, social omsorg och
vård av god kvalitet bara kan erbjudas vissa medborgare skapas stora
orättvisor. En förnyelse av den offentliga sektorn är därför av största betydelse.
Barnomsorgen skall byggas ut så att man år 1991 når utbyggnadsmålet
och kan ge alla barn rätt till kommunal barnomsorg från ett och ett
halvt år till dess de börjar i skolan. För att understödja utbyggnaden bör
bidragen till barnomsorgen nu höjas.

Den statliga inkomstskatten bör sänkas år 1990 genom förändringar av
skatteskalan med ungefär samma inriktning och utformning som för innevarande
år. Värdet av underskottsavdragen bör minskas i samma omfattning.
Detta leder till ökade boendekostnader för egnahem. Boendekostnaderna
i andra hus än egnahem bör öka i samma omfattning genom minskning
av räntesubventionerna. Regeringen bör förelägga riksdagen förslag
om den närmare utformningen av 1990 års skatteskalor när avtalsförhandlingarna
har slutförts för större delen av arbetsmarknaden.

Utöver de förslag till åtgärder som här redovisats framhålls i propositionen
vikten av att ett antal åtgärder vidtas för att öka arbetskraftsutbudet
och underlätta rörligheten på arbetsmarknaden. Ytterligare insatser bör
göras för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden för flyktingar och andra
invandrare. Rörligheten på den nordiska arbetsmarknaden bör stimuleras
genom att bidrag till sökanderesor även kan ges till arbetssökande
från Norge på samma villkor som gäller för sökande från Finland och Danmark.
Arbetsförmedlingarna bör lägga ökad vikt vid att underlätta för förtidspensionerade,
som så önskar, att återgå till arbete. Rehabiliteringsinsatserna
för byggnadsarbetare bör ökas. Inom kommuner och landsting
bör åtgärder vidtas för att deltidsarbetande som så önskar skall kunna öka

1988/89: FiU30

sin arbetstid. Arbetsmarknadsutbildningen bör i ökad omfattning inriktas
mot bristyrken.

Vad gäller budgetpolitiken framhålls inledningsvis att en långsiktig strategi
för de offentliga utgifterna måste ta sin utgångspunkt i att det offentliga
sparandet bör öka. En annan utgångspunkt bör vara ätt skattetrycket
skall hållas nere. Den totala offentliga utgiftsökningen bör begränsas, och
det bör anges hur olika utgiftsområden skall prioriteras. Ett arbete pågår
inom regeringskansliet för att utforma en sådan utgiftsstrategi.

I budgetpropositionen beräknades ett mindre budgetöverskott för nästkommande
budgetår på 0,4 miljarder kronor. Budgeten beräknas i kompletteringspropositionen
komma att uppvisa ett överskott på 10,7 miljarder
kronor budgetåret 1989/90. Förändringen har framför allt sin grund i
de åtstramningsåtgärder som nu föreslås. Den föreslagna ökningen av
mervärdeskatten beräknas öka statsintäkterna med drygt 9 miljarder kronor.
Skatteinkomsterna ökar också till följd av förslagen om höjd tobaksoch
dryckesskatt.

ATP-avgifterna täcker i dag inte pensionsutbetalningarna medan folkpensionernas
belastning på statsbudgeten successivt avtar. För att stärka
AP-fondens sparande bör ATP-avgiften höjas med 2 procentenheter år
1990 samtidigt som folkpensionsavgiften sänks lika mycket. Hänsyn har
vid budgetberäkningarna även tagits till denna avgiftsväxling och till den i
proposition 1988/89:151 föreslagna höjningen av den allmänna löneavgiften.

Motionerna

I motion Fi60 (m) framhålls att regeringens ekonomiska politik ter sig till
ytterlighet motsägelsefull. Under det gångna halvåret har en politik förordats
men en annan genomförts. I finansplanen förespråkade regeringen en
linje. Nu förordas motsatsen. Men mest anmärkningsvärd är trots allt motsättningen
mellan vad regeringen säger sig vilja åstadkomma och vad som
blir resultatet.

Med panikpaketets kraftiga åtstramning krymps ekonomin trots att tillväxten
redan ligger under 2 %, vilket är hälften jämfört med andra industriländer.
Dessutom bekämpas inflationen med prishöjande skatteskärpningar
och den snabba kostnadsstegringen med höjda arbetskraftskostnader
och därmed försämrade förutsättningar för avtalsrörelsen. Detta är
självfallet en bakvänd politik.

För en industriarbetarfamilj med två barn där ena maken arbetar deltid
uppkommer en fördyring genom höjning av mjölkpriser och moms på ca
3 000 kr., vilket är ungefär dubbelt så mycket som höjningen av barnbidraget
ger. Totalt sett föreslås skattehöjningar på 25 miljarder kronor, räknat
på helår. Det motsvarar ungefär 6 000 kr. per hushåll.

Den överhettade stagnation som för närvarande råder och som tar sig
uttryck i svag tillväxt och hög inflation beror inte på att vi konsumerar för
mycket utan att vi producerar för litet. Problemen i svensk ekonomi
måste, enligt motionärerna, därför i första hand lösas med utbudsstimule -

1988/89: FiU30

rande åtgärder och inte med en förlegad, keynesianskt inspirerad politik,
som bygger på nya skattehöjningar. Skatterna är inte för låga i Sverige utan
tvärtom för höga. En viktig orsak till dagens problem är regeringens egen
politik, som sedan år 1982 inneburit att skattetrycket stigit med ca 75 miljarder
kronor och därmed försämrat ekonomins produktionsförmåga.

I motionen understryks att en spontan avmattning av konjunkturen inte
kan uteslutas. Regeringens föreslagna åtstramningspaket riskerar därför,
om det godtas av riksdagen, att påskynda utvecklingen mot en recession i
den svenska ekonomin. Effekten av skattechocken kan inskränka sig till en
förstärkning av konjunkturdämpningen, eftersom finanspolitiska åtgärder
verkar med uppemot ett års eftersläpning.

1 den reviderade finansplanen lägger, som motionärerna ser det, regeringen
på nytt om den ekonomisk-politiska kursen. I praktiken sker en återgång
till traditionell socialdemokratisk politik baserad på skattehöjningar
och offentlig utgiftsexpansion. Nu skärps ytterligare det rekordhårda skattetrycket,
nu befästs de offentliga monopolen och nu försummar regeringen
åter ekonomins ”struktur- och allokeringsfrågor”. Borta är den i höstas
nyvunna insikten om att den svenska ekonomins problem i allt väsentligt
återfinns på ekonomins utbudssida. Skillnaden i ekonomisk-politisk
grundsyn mellan januari månads finansplan och april månads reviderade
finansplan är så grundläggande att man kan få intrycket att Sverige har bytt
regering under våren.

Regeringens kompletteringsproposition innebär också, menar motionärerna,
att regeringen nonchalerar viktiga konstitutionella frågor. Den skall
vara ett dokument som något korrigerar och summerar det arbete som bedrivits
i riksdagen under våren. Den skall inte innehålla en ny budget, som
tvingar riksdagen att på nytt ta upp anslags- och skattefrågor som redan är
färdigbehandlade. Men inte nog med detta. Inte heller i kompletteringspropositionen
återfinns alla förslag som regeringen vill att riksdagen skall
behandla före sommaruppehållet. 1 denna aviseras en proposition om höjning
av den allmänna löneavgiften (löneskatten) med 2 procentenheter och
med 5 procentenheter i Stockholmsområdet. Dessutom förklarar regeringen
att den avser att återkomma först i höst, dvs. sedan det nya budgetåret
inletts, med förslag om inkomstskatteskala för 1990. Ett effektivt budgetarbete
förutsätter att regeringen följer föreskrifterna i grundlag och riksdagsordning,
vilket — med anledning av förfaringssättet våren 1989 —
riksdagen bör ge regeringen till känna.

Moderata samlingspartiet karakteriserar regeringens förslag till åtgärder
som ett panikpaket. Hela åtgärdspaketet, liksom de skattehöjningar som
särskilt riktas mot Stockholmsregionen, avvisas. I stället förespråkas en
politik som — till skillnad mot regeringens kvartalspolitik med tvära kast
— bygger på långsiktighet och fasthet och som innebär att ekonomins
grundläggande problem angrips med utbudsstimulerande åtgärder. Eventuella
behov av efterfrågedämpande ekonomisk politik får tillgodoses med
generella penningpolitiska åtgärder.

Den moderata politiken bygger, som utförligt redovisades i partiets motion
i anslutning till budgetpropositionen (1988/89: Fi214), bl. a. på följande
inriktning:

1988/89: FiU30

— Sänkta marginalskatter som innebär att skattetrycket minskar. Därigenom
förbättras ekonomins utbudssida genom att arbete och företagande
stimuleras.

— Strukturförändringar i den offentliga sektorn som bättre än nu tillgodoser
människors berättigade krav på väl fungerande vård och omsorg och
samtidigt begränsar de offentliga utgifternas ökningstakt.

— Sparstimulerande åtgärder som gör det möjligt för människor att bygga
upp ett eget sparande, som ger trygghet såväl i vardagen som på ålderns
höst. Sådana åtgärder står i skarp kontrast till regeringens politik, som
motverkar enskilt sparande och uppmuntrar skuldsättning, en utveckling
som bereder marken för ett omfattande offentligt sparande och en successiv
socialisering av ekonomin.

— Anknytning av kronan till EMS, vilket skulle innebära en tydligare markering
än dagens valutasystem av att framtida devalveringar är uteslutna.
Därigenom skulle inflationsbekämpningen ges hög prioritet.

Folkpartiet anför i motion Fi61 (fp) att de gynnsamma yttre omständigheter
som exempelvis den höga tillväxten i omvärlden och den därav följande
efterfrågan på svenska exportvaror och den gynnsamma utvecklingen
av bytesförhållandet knappast kan väntas bestå. I varje fall kan inte den
ekonomiska politiken utgå ifrån att det blir fallet. Enligt många bedömare
kommer den internationella tillväxten att dämpas och oljepriset med stor
sannolikhet att öka något. En sådan internationell utveckling ökar risken
för en sämre ekonomisk utveckling också i Sverige.

Motionärerna anser att det grundläggande problemet i den svenska ekonomin
är att den konkurrensutsatta sektom är för liten och ekonomins
tillväxtförmåga för svag. Därigenom uppstår ett permanent inflationsproblem
och underskott i bytesbalansen även vid full sysselsättning. Problemet
är således strukturellt till sin natur och bör angripas med hänsyn
härtill. De kortsiktiga åtgärder som kan behöva vidtas måste därför ses
också i ett strukturellt och långsiktigt sammanhang. Det är viktigt att inte
de åtgärder som vidtas för att lösa kortsiktiga problem motverkar uppnåendet
av mer långsiktiga mål. Både förslaget om höjd mervärdeskatt och
förslaget om höjda löneskatter, som utgör hörnstenarna i regeringens åtstramningspaket,
kommer — om de genomförs — att medföra kraftiga ökningar
i priser och lönekostnader jämfört med tidigare bedömningar. Risken
är stor att detta fortplantar sig i en ytterligare inflationsvåg under nästa
år. Därigenom skulle Sveriges ekonomiska problem förvärras. 1 det nu
uppkomna läget står valet mellan åtgärder som har mycket snabba effekter,
dvs. i praktiken skattehöjningar, och att avstå från att försöka påverka
utvecklingen under innevarande år och i stället inrikta den ekonomiska
politiken på att påverka utvecklingen under nästa år. Med hänsyn till de
skadliga effekter som motionärerna menar att ytterligare skattehöjningar
skulle få avvisas förslagen om höjda skatter. Sveriges problem är inte att vi
har för låga skatter — skatterna är tvärtom redan för höga.

I motionen framhålls särskilt vikten av att förbättra ekonomins funktionssätt,
öka arbetskraftsutbudet och vidta åtgärder för högre produktivitetstillväxt.
Mot den bakgrunden föreslås att ett väsentligt steg i reforme -

1988/89: FiU30

ringen av skattesystemet tas redan år 1990, vilket innebär att regeringen
tidigt i höst måste återkomma till riksdagen med ett förslag till skatteskala
för år 1990 och finansiering av skattesänkningen enligt nedanstående riktlinjer.

— För flertalet heltidsarbetande bör marginalskatten sänkas med 7-15
procentenheter redan år 1990. För den stora majoriteten innebär det en
reducering från 47 — 61 % till 40—45 %. Även i det lägsta inkomstskiktet
sänks marginalskatten.

— Utformningen av skatteskalan bör göras så att avdragens värde begränsas
till 40 %. Det bidrar till att göra det mindre lönsamt att ta upp nya lån.

— Det automatiska inflationsskyddet måste återinföras.

— Finansieringen av marginalskattesänkningen bör ske genom en kombination
av minskade offentliga utgifter och höjningar av andra skatter. Besparingarna
i de offentliga utgifterna bör genomföras i enlighet med av
motionärerna tidigare framlagda förslag. Därutöver måste viss basbreddning
kunna ske i linje med vad som kommer att föreslås av de olika skatteutredningama.
1 första hand bör sådana förslag genomföras om vilka det
råder relativt bred enighet. Genom den här redovisade uppläggningen av
finansieringen, där minskade offentliga utgifter utgör ett viktigt inslag, kan
skattetrycket sänkas redan år 1990. En reform med denna inriktning innebär
att många av de positiva effekter en skattereform kan väntas leda till
kan uppnås redan under 1990.

I motionen redovisas också kortfattat de förslag som väcktes i folkpartiets
motion med anledning av budgetpropositionen. Förslagen avser följande
områden:

— genomgripande översyn av socialförsäkringssystemen,

— sparstimulerande åtgärder,

— utförsäljning och börsintroduktion av statliga företag,

— avskaffa löntagarfonderna,

— avveckla den särskilda strafTskatten på andel-i-vinst-systemen,

— åtgärder för att öka arbetskraftsutbudet genom bl. a. extra förvärvsavdrag
för pensionärerna, genom att skapa möjligheter för asylsökande att ta
tillfälligt arbete innan asyl beviljats och genom att öka tillgången på barnomsorg
genom en utbyggnad av barnomsorg även i enskild regi,

— förnyelse av den offentliga sektom genom två huvudstrategier: en inre
reformation genom delegering, decentralisering, målstyrning och en bättre
personalpolitik samt en yttre reformation genom konkurrens, entreprenader
och enskilda alternativ,

— i samband med valutaregleringens slopande bör frågan om Sveriges valutapolitiska
regim övervägas. En anknytning till EMS-systemet bör övervägas.

Folkpartiets budgetförslag i januari i år innebar utgiftsökningar på ca 2,7
miljarder kronor och utgiftsminskningar på drygt 6,2 miljarder kronor.
Sammantaget innebar förslagen således ett utrymme på ca 3,5 miljarder
kronor för i första hand en sänkning av inkomstskatten år 1990. Folkpartiet
har senare föreslagit att en del av detta utrymme bör avsättas för att
förstärka försvaret. Som nämnts föreslås i motionen att ett stort steg tas i

1988/89: FiU30

skattereformen redan år 1990. För att delvis finansiera det inkomstbortfall
som uppkommer vid tidigareläggning av skattereformen ”använder” motionärerna
det nämnda besparingsutrymmet på ca 3 miljarder kronor.
Dessutom bör ytterligare reducering kunna ske av bostadssubventionerna
samt vissa basbreddningar i syfte att ge ökade skatteintäkter.

Avslutningsvis sammanfattas folkpartiets ställningstagande till förslagen
i propositionen på följande sätt:

— Den föreslagna höjningen av mervärdeskatten med 2 procentenheter
avvisas.

— Den i en särskild proposition föreslagna höjningen av den allmänna löneskatten
med 2 procentenheter liksom den ytterligare höjning med 3 procentenheter
som föreslås gälla i Stockholmsregionen avvisas.

— Förslaget att höja tobaksskatten accepteras, men skatten bör höjas med
ca 3 kr. per paket.

— Den föreslagna höjningen av skatten på alkohol är för liten. En höjning
föreslås så att priset på alkohol stiger med ca 10 %.

— Folkpartiet föreslog i januari att resterande mjölksubventioner skulle
avskaffas och pengarna helt och hållet tillföras barnfamiljerna genom
höjda barnbidrag. Barnbidraget kunde då höjas med 960 kr. per år. Regeringens
förslag att höja barnbidragen med 780 kr. anses vara otillräckligt.

— Förslaget att samtidigt höja ATP-avgiften och sänka folkpensionsavgiften
med 2 procentenheter accepteras.

— Med den fria etableringsrätt som folkpartiet kräver bl. a. inom barnomsorgen
görs bedömningen att det av regeringen nämnda beloppet på 900
milj.kr. inte kommer att vara tillräckligt.

— Regeringens förslag att fortsättningsvis kunna bestämma räntan på allemanssparande!
till diskontot minus 3 procentenheter avvisas.

— Regeringens förslag om vidgad rätt för AP-fondema att köpa aktier avvisas.

Regeringens ekonomiska politik har, sägs det i motion Fi62 (c), ”nått vägs
ände”. Nu tvingas regeringen erkänna problemen i svensk ekonomi.
Kompletteringspropositionens långtidsbudget visar att om ingenting görs
kommer vi budgetåret 1993/94 att ha ett budgetunderskott på 30 miljarder
kronor. På krönet av en av de längsta högkonjunkturerna under efterkrigstiden
tvingas man blicka framåt mot vad som kan komma att utvecklas till
en kris i ekonomin.

Enligt motionärerna blir konsekvenserna av de av regeringen förordade
åtgärderna att man förvärrar grundläggande problem i ekonomin. Inflationen
ökar. Den ekonomiska tillväxten näst intill avstannar. Skattetrycket
förblir oförändrat högt. Regeringsförslagen har inte heller, sammantagna,
den fördelningspolitiska träffsäkerhet som varit önskvärd. Momshöjningen,
borttagandet av mjölksubventionema och arbetsgivaravgiftshöjningen
”slår blint” i fördelningspolitiken.

Den internationella konjunkturen väntas under innevarande år mattas
något. Den genomsnittliga tillväxttakten sjunker någon procent jämfört
med förra året. Någon mer markerad dämpning av konjunkturen har emellertid
inte inletts. Centerns bedömning av den svenska konjunkturen är att

1988/89: FiU30

den generellt sett fortfarande är överhettad även om de inflationsdrivande
tendenserna i stor utsträckning är geografiskt och sektoriellt begränsade.
Produktionen hämmas fortfarande, framfor allt av brist på arbetskraft.

Den internationella konjunkturen är fortfarande stark. I motionen görs
därfor i nuläget den bedömningen att en väl avvägd finanspolitisk åtstramning
fortfarande är motiverad. Det är dock av största vikt hur en åtstramning
utformas. I motionen framhålls att bl. a. följande kriterier måste vara
vägledande:

— Åtgärderna måste få snabb effekt på ekonomin.

— Åtgärderna måste likaledes snabbt kunna avbrytas när konjunkturen
vänder nedåt.

— Konsumentprisindex skall inte öka som en direkt följd av åtgärderna.

— Åtgärderna skall minska motsättningarna i avtalsförhandlingarna.

— Skattetrycket skall inte öka.

— Åtstramningen måste sammantaget ha en tillräcklig omfattning för att
märkbart påverka ekonomin.

— Hushållssparande skall öka.

— Åtstramningen måste sammantaget präglas av en fördelnings- och konjunkturpolitisk
träffsäkerhet.

Den inhemska produktionen förmår inte möta hushållens efterfrågan. Bytesbalansen
fortsätter därför att försämras. Om hushållssparande kan öka
skapas ett utrymme för ökad produktion och förbättrad extembalans.

I jämförelse med höjd moms och arbetsgivaravgifter har enligt centerns
bedömning ett obligatoriskt sparande många fördelar. Skattekvoten höjs
inte. Inflationen drivs inte upp. Motsättningarna i avtalsförhandlingarna
kan minska. De indragna medlen förblir skattebetalarnas personliga egendom.
Obligatoriskt sparande kan också skapa nya positiva sparvanor.

Centern föreslår mot denna bakgrund ett tidsbegränsat obligatoriskt sparande
— ”Personliga sparkonton”. Reformen innebär i sina huvuddrag att
ett belopp motsvarande 2 % av arbetstagarnas bruttolön placeras på ett
”personligt sparkonto”. Arbetstagaren står själv för 1 %, medan arbetsgivaren
bidrar med likaledes 1 %. Pengarna ges ränta enligt en regressiv
skala, dvs. låginkomsttagarna får den högsta räntesatsen. De personliga
sparkontona är personlig egendom. Medlen återbetalas vid en senare tidpunkt
till kontoinnehavama, lämpligen då konjunkturen vänt nedåt. Åtstramningen
genom införandet av de personliga sparkontona drar in ca 9
miljarder kronor, dvs. lika mycket som en förhöjd moms enligt regeringens
förslag i kompletteringspropositionen. Centern är beredd att genomföra
denna köpkraftsindragning under förutsättning att regeringen drar tillbaka
sina förslag om momshöjning, arbetsgivaravgiftshöjning och borttagna
mjölksubventioner.

Centerns konjunkturpolitiska åtgärder kan sammanfattas i följande
punkter:

— Införande av personliga sparkonton.

— Införande av personliga investeringskonton.

— Energiskatt på uran.

— Energiskatt på kondenskraft.

1988/89: FiU30

— Investeringsavgifter på kontors- och industrilokaler (Stockholmsom- 1988/89: FiU30
rådet).

— Höjda tobaks- och alkoholskatter.

Sammantaget innebär detta en åtstramning i storleksordningen 11 miljarder
kronor som är fördelade på följande poster:

Total åtstramning (milj.kr.)

— Alkohol och tobaksskatt

— Energiskatter

— Sparkonto

— Likviditetsindragning

— Investeringsavgifter

— Barnbidrag

— Skattereduktion m.m. 1990-01-01—06-30

— Norrlandsstöd m. m.

900
2 800
9 000
3 000
1 000
-1 700
-3 800
- 200

Summa

11 000

Kreditmarknaden bör också stramas åt, bl. a. för att minska risken för
kompenserande upplåning som en följd av det obligatoriska sparandet.

Centern förordar:

— Tidsbegränsad höjning av kassakvoterna.

— Ökat kostnadsansvar för kreditgivare då det gäller indrivning av låneskulder.

— Kontantinsatsen vid kreditköp höjs till 50 %.

Regeringen föreslår också att kvarvarande mjölksubventioner slopas helt.

Motionärerna framhåller emellertid att den föreslagna ”kompensationen”
till barnfamiljerna inte ens räcker för att kompensera för inflationen sedan
den förra höjningen. Andra grupper än barnfamiljer drabbas förstås också
av mjölkprishöjningen. Centern föreslår bibehållna mjölksubventioner
och höjning av barnbidragen utöver regeringens förslag.

Den av regeringen föreslagna höjningen av allmänna löneskatten, som
beräknas ge ca 9 miljarder kronor, avvisas av motionärerna.

I motion Fi63 (vpk) anförs att den föreliggande propositionen inte ger intryck
av kompletteringsproposition. Den är närmast att betrakta som en
extraproposition, men något mindre omfattande. Den kan med viss rätt
jämföras med de årligen återkommande ”krispropositionerna” som under
de borgerliga regeringsåren vanligen anlände på hösten. Denna gång är det
dock enligt motionärerna inte fråga om någon egentlig krispolitik som föreslås,
utan mera ett ytterligare steg i den omfördelningspolitik som verkställs
med nackdelar för de lågavlönade och de ekonomiskt ansträngda
hushållen.

Vänsterpartiet kommunisterna delar inte uppfattningen att en generell
åtstramning nu kan eller bör genomföras. Partiet har vid tidigare behandling
av den ekonomiska politiken varnat för de konsekvenser en sådan
politik skulle få och hävdat att varje åtgärd på det ekonomisk-politiska
fältet måste ha en strikt fördelningspolitisk profil. 41

Ställningstagandena i motionen till åtstramningsförslagen i propositionen
är följande:

— Strama inte åt avtalsrörelsen och de ekonomiska villkoren för de arbetande.
Åtgärder mot överhettning skall i stället främst riktas mot finansoch
spekulationssektom.

— Nej till momshöjning och andra socialt oacceptabla åtgärder.

— Fel att höja arbetsgivaravgiften för att därtlpa löneökningarna. Om löneavgiften
skall höjas måste statens intäkter av denna höjning återgå dels
till de lågavlönade i form av en skatterabatt, dels till kommuner och landsting.

— Nej till mjölkprishöjningen. Höjda barnbidrag är nödvändiga även med
bevarade mjölksubventioner.

— Nej till den i propositionen aviserade marginalskattesänkningen för år
1990.

I vänsterpartiet kommunisternas ekonomiska motion från januari (1988/
89: Fi213) ges allmänna riktlinjer för en ny ekonomisk politik som bygger
på en radikal omläggning av den av regeringen förda ekonomiska politik —
den tredje vägens politik — som började 1982.1 föreliggande motion sammanfattas
dessa riktlinjer på följande sätt.

— Demokratiserad ekonomi för att motverka storfinansens maktkoncentration
och avgörande inflytande över näringslivets investeringar och samhällets
utveckling.

— Skärpt valutalagstiftning så att de transnationella företagens valutarörelser
över gränserna kan kontrolleras. Dessutom facklig vetorätt mot utländska
uppköp av svenska företag och mot svenska företags samgående
eller flyttning av produktion utomlands.

— Breddning av Sveriges internationella relationer. Sverige måste genom
självständiga satsningar på näringsliv, handel, teknologi, kultur etc. skapa
en självständighet gentemot EG och harmoniseringssträvandena därmed
upphöra.

— En ekologisk näringspolitik.

— Investeringsprogram för offentlig sektor för att klara eftersatta behov.

— Förstärkt regionalpolitik som innebär en kraftig styrning av näringslivets
investeringar och därmed motverkar koncentrationsprocessen.

— En fördelningspolitik som minskar klassklyftorna och ger alla förutsättningar
till en god försörjning.

— Kortare arbetsdag med målet 6 timmars arbetsdag.

— Bostadspolitik för lägre hyror. En helt ny social bostadspolitik är nödvändig
där spekulation i mark och boende bannlyses.

De viktigaste åtgärderna i det alternativ till ekonomisk politik som motionärerna
föreslår har framför allt en fördelningspolitisk inriktning.

— Kläm åt vinst- och spekulationsmarknaden. Överhettningen i svensk
ekonomi härrör sig främst från de stora vinster som skapats i näringslivet
och som tränger ut på spekulationsmarknaden. Detta motiverar en ordentlig
vinstindragning från bank- och finanssektom och andra spekulationsinstitut
vilka haft rekordvinster. Samtidigt bör ränteregleringar och räntetak
återinföras för att motverka ockerräntorna på hushållskreditema. De som

1988/89: FiU30

drabbats av ”skuldfällan” och närmar sig personlig konkurs måste ges möjlighet
att få skriva av — få ett ”ackord” — på sina skulder.

— Vinstskatt till vård, omsorg, skola och kultur. Motionärerna anser att 10
miljarder kronor skall dras in till statskassan genom en engångsskatt på
företagens likviditet. Denna engångsskatt skall gå direkt till vård, omsorg,
skola och kultur inom kommunsektorn. Därutöver bör regeringen komma
med en permanent vinstskatt för de kommande budgetåren motsvarande
10 miljarder kronor.

— Stoppa överhettningen i storstadsområdena. 1 motionen avvisas regeringens
förslag om en extra höjning av arbetsgivaravgiften i Stockholm. I
stället bör en investeringsavgift tas ut på övrigt byggande i de delar av
landet som har ett överskott av kontor etc. Det gäller särskilt Stockholms
innerstad och bandet mot Arlanda. Där kan en avgift om förslagsvis 25 %
tas ut på kostnaden för allt byggande utom bostäder och kommunal/
landstingskommunal service. Investeringsavgiften kan ges en regionalpolitisk
profil och differentieras i förhållande till graden av överhettning i andra
områden.

— Bort med moms på maten. Priserna på de viktigaste livsmedlen har under
de senaste åren ökat mer än dubbelt så mycket som priserna i övrigt. I
motionen föreslås att regeringen redan under innevarande år återkommer
med förslag om slopande av momsen på mat. För att stoppa den snabba
ökningen av den allmänna prisnivån föreslås ett allmänt prisstopp.

Av motion Fi64 (mp) framgår att miljöpartiet delar regeringens uppfattning
att den svenska ekonomin är överhettad och att det därför är riktigt
att vidta åtgärder för att minska överhettningen och den stigande inflationen.
Men de åtgärder som skall sättas in måste enligt motionärerna vara
miljörelaterade, dvs. vara så utformade att vi nu kan påbölja ett arbete för
att komma till rätta med våra verkliga problem — miljöproblemen. Regeringen
ser felaktigt överhettningen som ett kortsiktigt konjunkturproblem,
som kan lösas med akuta åtgärder under en kort tid. I motionen understryks
att det är nödvändigt med en mer långsiktig syn på överhettningsfrågorna,
dvs. den viktiga uppgiften är att långsiktigt minska
resursslöseriet på ett ansvarsfullt sätt.

I motionen avvisas höjningen av arbetsgivaravgifterna. I stället bör skatterna
sänkas på mänskligt arbete och höjas på råvaror, energi och farliga
utsläpp. Arbetsgivaravgifterna skall varieras på så sätt att de skall sänkas
inom vården och omsorgen samt dessutom utanför de ekonomiskt överhettade
områdena.

Miljöpartiet avvisar även förslaget om en allmän höjning av mervärdeskatten.
Däremot accepteras att skatterna på alkohol och tobak höjs, men
motionärerna förordar väsentligt kraftigare höjningar med 20 % resp.
40 %. I motionen sägs ett bestämt nej till förslaget om ett avskaffande av
mjölksubventionema.

Som nämnts kräver motionärerna att skattehöjningar för att minska
överhettningen i ekonomin samtidigt måste utformas på ett sådant sätt att
de får positiva miljöeffekter. Detta innebär bl. a. förslag till energiskattehöjningar,
utsläppsskatter och införande av en förpackningsskatt.

1988/89: FiU30

I motionen framhålls också att reklamen starkt bidrar till den rådande
överhettningen och innebär ett omfattande slöseri med papper. Mot den
bakgrunden föreslås en fördubbling av reklamskatten.

Regeringens förslag om att höja ATP-avgiftema med 2 procentenheter
och göra motsvarande sänkning av folkpensionsavgiftema är, enligt motionärernas
mening, knappast påkallat av omedelbara finansieringsproblem
för ATP-systemet. Inte heller föreslagna förändringar av AP-fondemas
placeringsregler ses som ett akut problem. Dessa kan därför anstå till ordinarie
budgetproposition.

För att mildra de fördelnings- och regionalpolitisk! negativa effekterna
av de föreslagna skattehöjningarna föreslås åtgärder till stöd för främst
pensionärer och barnfamiljer och stödåtgärder till glesbygden.

Av följande sammanställning, som redovisas i motionen, framgår den
inriktning som miljöpartiet anser att en åtstramningspolitik bör ha. I sammanställningen
redovisas också de ungefärliga beräknade ekonomiska
konsekvenserna av förslagen i motionen. Utgångspunkten har, sägs det i
motionen, varit att åstadkomma en snabb omedelbar åtstramningseffekt
som sedan successivt mildras. Det bör påpekas att i angivna inkomster
från skattehöjningar ligger en beräknad konsumtionsminskning.

Åtgärd	Beräknad ekonomisk effekt, miljarder kr., helårseffekt 1989-07-01 1990-01-01 1991-01-01
Åtgärder sorn minskar överhettningen:
Drivmedels- och kilometerskatter	11,1
Energiskatter:
Olja, 200 kr./kbm	2,1
Kol, 500 kr./ton	1,8
El, 3 öre/kWh	3,0
Övrigt, inkl. minskade rabatter	0,6	0,3
Elskatt läggs om till råvaruskatt		1,8
Utsläppsskatter		5,0
Förpackningsskatt		1,0
Reklamskatt	0,7
Alkohol- och tobaksskatt
(fr. o. m. 1989-06-09)	3,4
Investeringsavgift storstad	0,1
Miljö- och kollektivtrafikavgift
storstadsområden		2,5
Förändringar som mildrar sociala och regionala verkningar:
Sänkta arbetsgivaravgifter
vård och glesbygd		-13,3
Bastillägg		-2,2
Dagbarnvårdare eget barn		-2,0
Pensioner	-0,8
Ökade reseavdrag, glesbygdsstöd pga.
höjd bensinskatt	-1,0
Miljöinvesteringar, m.m.:
Järnvägarna		-1,5
Regional spårburen trafik		-0,5
Minskade väginvesteringar		1,6
Myndighetsarbete — miljöanslag	-0,8
Att användas för sänkt inkomstskatt
och miljöinvesteringar 1991		-12,9
Nettosumma	20,2	1 U» 1 NJ "o
D:o ackumulerat	20,2	12,9 0

1988/89: FiU30

Utskottet

Den ekonomiska politiken

Internationell bakgrund

I februari i år i utskottets betänkande 1988/89: FiU20 om riktlinjer för den
ekonomiska politiken redovisades en bedömning av den internationella
ekonomiska utvecklingen som innebär en fortsatt god ekonomisk tillväxt i
OECD-området, även om en viss dämpning av ökningstakten kan förväntas
för de kommande två åren. Samtidigt konstaterades i betänkandet att
de kvarvarande obalanserna mellan de stora industriländerna alltjämt utgör
ett hot mot stabiliteten i världsekonomin. Risken kvarstår för störande
förändringar i valutakurser och räntenivåer. Dessutom anförde utskottet
att utvecklingsländernas svåra skuldsituation inte på något sätt har förbättrats.

Utskottet konstaterar nu att de bedömningar av den internationella utvecklingen
som presenteras i den reviderade finansplanen och i konjunkturinstitutets
marsprognos i stort överensstämmer med bedömningarna i
början av året. Det har endast gjorts smärre korrigeringar på vissa punkter.

De internationella förutsättningar som bildar utgångspunkt för bedömningen
i den reviderade finansplanen av den svenska ekonomins utveckling
redovisas i tabell 1.

Tabell 1. Internationella förutsättningar

	1987	1988	1989	1990
BNP i OECD, %	3,2	4,0	3,0 ( 3,0)'	2,5 ( 2,5)
Konsumentpriser i OECD
(KPI årsgenomsnitt), %	3,3	3,8	4,5 ( 4,0)	4,5 ( 4,0)
Arbetslöshet i OECD, %	8,0	7,3	—	—
Råoljepris, dollar per fat	18,40	14,80	17,00 (15,00)	17,00 (15,00)
Dollarkurs i kr.	6,35	6,15	6,38 ( 6,03)	6,40 ( 6,03)

1 Siffrorna inom parentes anger motsvarande bedömning i 1989 års finansplan.

Sorn framgår av tabell 1 förväntas inflationen i OECD-området under
1989 och 1990 bli högre i jämförelse med januariprognosen. Detta är en
följd av stigande olje- och råvarupriser och ett högt kapacitetsutnyttjande i
de industrialiserade länderna. Oljepriset steg till följd av OPEC:s kvotöverenskommelse
i november förra året. Det har därefter legat på en nivå
över genomsnittet för år 1988. Stor osäkerhet råder emellertid om huruvida
kvotöverenskommelsen mellan OPEC-ländema kan vidmakthållas.
Kapaciteten i Iran och Irak byggs nu snabbt ut, och produktionsstömingama
i Nordsjön börjar successivt bemästras. Detta är faktorer som talar
för att det genomsnittspris på 17 dollar per fat som anges i tabell 1 kan ses
som ett realistiskt antagande. Spotpriset på råolja (Brent) — dvs. det pris
som noteras dag för dag på nordsjöolja — var den 25 maj 18,1 dollar per
fat.

Valutamarknaderna har under senare delen av maj månad karakteriserats
av en viss oro. Det har resulterat i en press uppåt på dollarn. Den 25
maj var dollarkursen 6:77 kr.

Tendenserna till en högre inflationstakt visade sig redan under år 1988,
vilket medförde en skärpning av penningpolitiken i flera av OECD -

1988/89: FiU30

länderna. I Storbritannien, Förenta Staterna och Canada samt i en del
mindre industriländer har funnits — trots en kvardröjande och i många
fall betydande arbetslöshet — klara tecken på överhettning. Samtidigt har
inflationen också ökat i ”låginflationsländer” som Japan och Förbundsrepubliken
Tyskland. Det kan därför inte uteslutas att den ekonomiska politiken
kommer att stramas åt ytterligare i vissa länder. På kort sikt gäller
emellertid att konjunkturavmattningen i Förenta Staterna blir allt tydligare
medan tillväxten i Västeuropa och då främst i Förbundsrepubliken
Tyskland men också i Japan blir något högre än vad som kunde förutses
vid årsskiftet. Många bedömningar tyder på att tillväxten i OECDländema
under år 1989 kommer att ligga något över de 3 % som anges i
tabell 1. Under år 1990 kan en lägre tillväxt och därigenom en dämpning
av konjunkturen bli följden om den nämnda skärpningen av den ekonomiska
politiken kommer till stånd.

Den ekonomiska utvecklingen i Norden har de två senaste åren varit
klart svagare än i de övriga OECD-länderna — nära 30 % av Sveriges export
går till våra skandinaviska grannländer. För Danmark och Norge förutses
emellertid för de två kommande åren en viss återhämtning av produktionstillväxten.

I Norge ledde prisfallet på olja och en betydande tillväxt i den privata
konsumtionen till obalanser i ekonomin med ett underskott i bytesbalansen
år 1987 på nära 30 miljarder Nkr. eller 5 % av BNP. Utvecklingen
tvingade den norska regeringen till en devalvering och en kraftig finanspolitisk
åtstramning. Åtgärderna, som kombinerades med aktiv inkomstpolitik,
verkar under år 1989 få till resultat att underskottet i bytesbalansen
elimineras och att pris- och löneökningarna kommer i nivå med omvärldens.
De framtvingade åtgärderna har emellertid, trots att åtstramningen
ägde rum i ett läge med hög tillväxt i omvärlden, lett till betydande negativa
fördelningseffekter genom en ökning av arbetslösheten till över 4 %.

För Finlands del väntas tillväxten avta under åren 1989 och 1990 och
därmed följa genomsnittet i OECD-länderna. Den finska ekonomin är
överhettad, tillväxten i den privata konsumtionen uppgick år 1988 till 4 %
och underskottet i bytesbalansen väntas enligt OECD:s bedömning i december
stiga kraftigt under åren 1989 och 1990. Finland har emellertid till
skillnad mot Sverige en hög produktionstillväxt, som under år 1988 uppgick
till något mer än 4,5 % medan arbetslösheten däremot var nära 5 %. I
den reviderade finansplanen justeras i jämförelse med bedömningen i januari
tillväxtprognosen för Finland upp med 0,5 % för såväl år 1989 som
för år 1990. Med anledning av det åtstramningspaket för den svenska ekonomin
som nu redovisas i den reviderade finansplanen kan här nämnas att
den finska regeringen och Finlands Bank vid månadsskiftet februari-mars
genomförde en åtstramning av ekonomin för att motverka ett allt kraftigare
inflationstryck och risken för ett växande underskott i bytesbalansen.
De åtstramningsåtgärder som vidtagits är en höjning av kassareservkraven
för bankerna, en revalvering av den finska marken och en tillfällig höjning
av omsättningsskatten och arbetsgivaravgiften. Det kan också nämnas att
inflationstakten för närvarande är ca 6 %. Den inkomstpolitiska uppgörelse
som ingicks i januari i år har som förutsättning att prisstegringarna
inte får överstiga 4 %.

1988/89: FiU30

Utvecklingen i Sverige

Konjunkturinstitutet (Kl) visar i 1989 års marsprognos att den svenska
ekonomin fortfarande utmärks av ett starkt efterfrågetryck, brist på arbetskraft
och en hög inflationstakt. Kl framhåller att den inhemska efterfrågans
tillväxt visserligen har dämpats det senaste året men ändå är alltför
hög för att kunna förenas med samhällsekonomisk balans. Prognosen tyder
inte på att övertrycket i ekonomin lättar under år 1989. Stark investeringsefterfrågan
och goda exportutsikter håller den totala efterfrågan uppe trots
tydliga tecken på en lugnare konsumtionsutveckling.

I tabell 2 anges KI:s, finansplanens och den reviderade finansplanens
försöijningsbalansprognoser. 1 den sist nämnda har hänsyn tagits till de
åtstramningsåtgärder som nu föreslås av regeringen.

Tabell 2. Försörjningsbalans och nyckeltal

Procentuell volymförändring
1988 1989		1990
Finans- Konj.	Revi-	Finans-	Konj.	Revi-
planen inst.	derad	planen	inst.	derad
dec. mars	finans-	dec.	mars	finans-
1988 1989	plan	1988	1989	plan

BNP	2,1	1,7	1,9	1,6	1,4	1,2	1,0
Import av varor och tjänster	5,5	4,9	5,9	5,2	3,9	4,6	3,1
Tillgång	2,9	2,5	3,0	2,5	2,0	2,1	1,6
Privat konsumtion	2,2	1,9	1,8	0,8	1,7	1,8	0,5
Offentlig konsumtion 1,4	1,9	1,5	1,6	1,1	1,1	1,5
Bruttoinvesteringar	5,3	1,5	4,4	4,0	1,7	2,1	0,0
Lagerinvesteringar	0,3	0,4	0,4	0,4	0,2	0,1	0,2
Export av varor och tjänster	3,0	3,2	4,0	3,8	2,7	3,3	3,5
Användning	2,9	2,5	3,0	2,5	2,0	2,1	1,6
Inhemsk efterfrågan	2,9	2,2	2,7	2,1	1,8	1,7	0,8
Nyckeltal: Konsumentpris dec.-dec. %	6,1	5,5	6,2	8,3	5,5	ca 6	4,0
Arbetslöshet %	1,6	1,6	1,5	1,5	1,6	1,7	1,7
Timlön %	7,5	7,0	7,5	7,0	7,0	6,4	4,0
Bytesbalans Miljarder kronor —	15,3	-14,1	-18,3	-17,0	-18,8	-21,9	-17,0

Utskottet kommenterar inledningsvis hur bedömningen av konjunkturläget
har förändrats från december 1988 (finansplanen) till mars 1989 (Kl).

Den väsentliga skillnaden i bedömningen mellan dessa två tidpunkter
gäller investeringstillväxten. Tillväxten i investeringar väntas i KI:s prognoser
bli lägre år 1989 än år 1988, men i jämförelse med decemberprognosen
förutses en väsentligt högre tillväxt. Detta förklaras av att i december
bedömdes ökningen i industriinvesteringarna bli klart lägre men framför
allt av att det planerade byggandet av bostäder underskattades kraftigt.

Även KI:s exportprognos är väsentligt mer optimistisk i jämförelse med
bedömningen i december. Men även den angivna tillväxten på 4 % innebär
fortsatta förluster av marknadsandelar. Det bör dock i detta sammanhang
nämnas att exporten av såväl råvaror som bearbetade varor även under år

1988/89: FiU30

1989 med stor sannolikhet kommer att begränsas av otillräcklig produktionskapacitet
som i dagsläget förorsakas av arbetskraftsbrist.

Som en följd av bl. a. den högre investeringstillväxten ökar också tillväxten
i importen. Kapacitetsbristen som fört med sig kraftiga prishöjningar
medför andelsförluster också på hemmamarknaden.

Enligt KI:s marsprognos blir underskottet år 1989 drygt 18 miljarder
kronor. Denna ökning av underskottet hänförs hett till posten avkastning
på kapital. Däremot förstärks handelsbalansen vilket förklaras av en fortsatt
förbättring av bytesförhållandet.

Vad gäller utvecklingen under år 1990 kan utskottet konstatera att det
inte föreligger några större avvikelser mellan finansplanens bedömning i
december och KI:s marsprognos. En förväntad något högre investeringstillväxt
slår igenom på importen. Detta medför att underskottet i bytesbalansen
fortsätter att växa och år 1990 kan komma att uppgå till nära 22
miljarder kronor.

I den reviderade finansplanen redovisas en uppskattning av effekterna
av den i propositionen föreslagna momshöjningen, höjningen av löneavgiften
och punktskatterna på alkohol och tobak. Utskottet tar i detta sammanhang
endast upp bedömningen av de föreslagna åtgärdernas effekter
på ekonomin och återkommer senare i betänkandet till ett ställningstagande
till förslagen. Bedömningen av åtgärdsförslagens effekter görs med
utgångspunkt från KI:s marsprognos.

Avsikten med den i propositionen föreslagna åtstramningen är att
minska överhettningen i ekonomin och därigenom dra ned inflationstakten
och hejda försvagningen av vår konkurrenskraft mot omvärlden. Som
framgår av tabell 2 antas effekten på tillväxten i den privata konsumtionen
bli kraftig redan under innevarande år. Tillväxten reduceras till 1 %. En
mindre nedgång i investeringstillväxten förutses också för år 1989. Konsumentpriserna
beräknas stiga med drygt 8 % under loppet av 1989. Åtstramningsåtgärderna
beräknas svara för 2 procentenheter av denna ökning. De
planerade åtgärderna leder på kort sikt endast till en marginell neddragning
av underskottet i bytesbalansen.

Importökningen kommer att bli mindre eftersom åtstramningsåtgärderna
till stor del riktas mot den privata konsumtionen. Importen kommer
dock att växa snabbare än exporten även för innevarande år och bytesbalansen
kommer att försämras ytterligare.

De positiva effekterna på bytesbalansen och prisutvecklingen av de föreslagna
åtgärderna uppkommer först under år 1990. Detta är ett resultat
av att tillväxten i den privata konsumtionen går ned till 0,5 % och att importtillväxten
bedöms stanna vid endast något mer än 3 %. Underskottet i
bytesbalansen antas ligga kvar på samma nivå som 1990 — dvs. 17 miljarder
kronor — vilket innebär att underskottets andel av BNP kommer att
uppgå till något mer än 1 %.

Den avsedda dämpningseffekten på prisstegringarna förutses i propositionen
komma redan 1990. Under loppet av detta år räknar man i propositionen
med att inflationen stannar vid 4 % vilket innebär en takt som
motsvarar genomsnittet för OECD-området.

Investeringstillväxten förutses i propositionen stagnera under år 1990.

1988/89: FiU30

Orsaken är främst en förväntad nedgång i industriinvesteringarna. Det bör
emellertid framhållas att investeringsprognosen är mycket osäker. Negativa
faktorer i denna bedömning kan vara den svaga tillväxten i den
svenska ekonomin och minskad utlandsefterfrågan. Det höga kapacitetsutnyttjandet
och förväntningar om en positiv kostnadsutveckling genom att
löneutvecklingen kommer mer i paritet med omvärlden kan å andra sidan
ge en bättre investeringsutveckling än vad som anges i tabell 2.

1 motionerna Fi59 av Anna-Greta Leijon m. fl. (s) och Fi62 av Olof Johansson
m. fl. (c) föreslås som alternativ till propositionens förslag ett obligatoriskt,
tillfälligt sparande. Utskottet återkommer i betänkandet till
dessa förslag men vill här framhålla att de i jämförelse med den momshöjning
som föreslås i propositionen har en svagare åtstramningseffekt. Vad
gäller utvecklingen av vår ekonomi som den beskrivs i den reviderade finansplanen
kommer vid den här angivna jämförelsen förslagen om obligatoriskt
sparande främst att innebära en högre tillväxt i den privata konsumtionen
och importen och därmed ett något större bytesbalansunderskott.
Samtidigt bör prisökningarna bli något lägre år 1989.

1 motionerna Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m), Fi61 av Bengt Westerberg
m. fl. (fp) och Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) framhålls att den i propositionen
angivna pris- och löneutvecklingen är en orealistiskt låg bedömning.
I motion Fi60 (m) uttalas att lönestegringen bl. a. på grund av prisklausulen,
om propositionens åtstramningspaket genomförs, kommer att
bli ca 10 % år 1989 och 6 — 8 % år 1990. Utskottet delar uppfattningen att
risken finns att löneökningarna kan tänkas bli högre än vad som anges i
tabell 2.

I propositionen och i samtliga här nämnda partimotioner om riktlinjerna
för den ekonomiska politiken med undantag för motion Fi63 av Lars
Werner m. fl. (vpk) understryks att den svenska ekonomin är överhettad.

I motion Fi60 (m) anförs att det på senare tid har framträtt vissa, om än
osäkra, tecken på en begynnande avmattning av konjunkturen. Flera faktorer
talar enligt motionärerna för en konjunkturvändning nedåt. KI:s industribarometer
visade i mars för tredje kvartalet i följd ett lägre resursutnyttjande
i industrin än kvartalet dessförinnan. Handelns utredningsinstituts
och SCB:s försäljningsindex för detaljhandeln har under de första
månaderna i år ökat betydligt långsammare än i höstas och de första månaderna
förra året. Industrins produktion sjönk enligt SCB i februari med
1 % från den rekordhöga nivån i januari och bilindustrin, den bransch som
under 5 —6 år visat överhettning i form av konstanta flaskhalsar, har nu
plötsligt enligt KI:s barometer lediga resurser.

Mot denna bakgrund kan, menar motionärerna, en spontan avmattning
av konjunkturen inte uteslutas, och det i propositionen föreslagna åtstramningspaketet
skulle därigenom kunna påskynda utvecklingen mot en recession
i den svenska ekonomin.

Utskottet kan för sin del inte instämma i den tolkning av konjunkturläget
som görs i motion Fi60 (m). Det är riktigt, som sägs i motionen, att
tendenser till en lägre tillväxt i den privata konsumtionen kan iakttas. Nu
tillgängliga uppgifter om detaljhandelns försäljning och registreringar av
nya personbilar tyder på att konsumtionstillväxten mellan de första kvar -

1988/89: FiU30

4 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 30. Del 1

talen år 1988 och år 1989 legat nära noll. Däremot ligger investeringsefterfrågan
och efterfrågan på våra exportprodukter alltjämt kvar på en hög
nivå och bristen på arbetskraft med åtföljande risk för en stark löneglidning
är påtaglig. Att KI:s industribarometer även i mars visar ett lägre
kapacitetsutnyttjande bör inte tolkas som en avmattning i konjunkturen.
Det är närmast en effekt av en utbyggd produktionskapacitet, som på
grund av arbetskraftssituationen ännu inte har kunnat utnyttjas fullt ut.
Utskottet är av samma mening som Kl att den inhemska efterfrågans tillväxt
visserligen har dämpats men att den alltjämt är alltför hög för att
kunna förenas med samhällsekonomisk balans. Det är främst överskottsefterfrågan
på arbetskraft som är problemet. Utskottet delar sålunda inte
motionärernas uppfattning att en konjunkturnedgång är nära förestående
och att en åtstramning av bl. a. denna orsak inte bör vidtas.

Sammanfattningsvis vill utskottet beskriva den situation som den
svenska ekonomin i dag befinner sig i på följande sätt.

Tendenserna till överhettning i ekonomin har förstärkts de senaste månaderna.
Det sammanhänger delvis med att den internationella konjunkturen
har varit stark. Svenska företags expansion av exporten har hållits
tillbaka av brist på produktionsresurser. Företagen har höjt priserna och
förlorat marknadsandelar. Även på hemmamarknaden har industriföretagens
prishöjningar varit omfattande. Producentpriserna på bearbetade varor
har det senaste året stigit med ca 10 % medan motsvarande importpriser
stigit med drygt 4 %. Sysselsättningen har de senaste månaderna fortsatt
att öka snabbt och bristen på arbetskraft är påtaglig. Två tredjedelar av
industriföretagen uppger sig ha brist på yrkesutbildad arbetskraft. Timlönerna
har under de senaste åren ökat snabbare än i våra konkurrentländer.
Löneavtalen och kommande löneglidning kan befaras leda till stora löneökningar
även i år. Som framgått av utskottets redovisning innebär utvecklingen
1989—1990 utan åtstramande ingrepp i ekonomin att inflationstakten
och löneökningarna även fortsättningsvis kommer att ligga väsentligt
över motsvarande utveckling i våra viktigaste konkurrentländer.
En åtstramning av ekonomin skulle emellertid medföra en press nedåt på
priser och nominella löner och därigenom bidra till att skapa väsentligt
bättre förutsättningar för en god ekonomisk utveckling under de första
åren av 1990-talet.

I propositionen presenteras även kalkyler över utvecklingen fram t. o. m.
år 1993. Av de beräkningar som redovisas framgår att den ekonomiska
situationen snabbt kan försämras om världsmarknadstillväxten blir något
lägre än vad den varit under de senaste åren och om den svenska inflationen
inte kommer i nivå med omvärldens. Om så blir fallet stagnerar ekonomin
helt, arbetslösheten stiger samtidigt som sparandet försämras i den
offentliga sektorn och i ekonomin som helhet. En av de viktigaste uppgifterna
för den ekonomiska politiken måste vara att bidra till en förbättring
av den i dag alltför låga produktivitetstillväxten.

1988/89: FiU30

Stabiliseringspolitikens allmänna inriktning

1988/89: FiU30

Det är uppenbart att den höga inflationen är ett av de allvarligaste problemen
i vår ekonomi. Utskottets redovisning av rådande konjunkturläge visar
att den svenska ekonomin är överhettad. Om inga åtgärder vidtas är
det oundvikligt att löneutvecklingen från konkurrenskraftsynpunkt blir för
hög. Löneökningarna kommer att bli högre än vad som anges i den reviderade
finansplanen, och inflationstrycket ökar. Förutom de påfrestningar
som utrikeshandeln utsätts för, så hotas möjligheterna att bereda arbete åt
alla, vilket i sin tur är en förutsättning för en ambitiös fördelningspolitik.
Mot denna bakgrund kan det finnas anledning att erinra om målen för
fördelningspolitiken.

Ett av de främsta målen för den ekonomiska politiken måste vara att
skapa förutsättningar för en jämn och rättvis fördelning av välfärden. Fördelningspolitiken
har ett brett innehåll. Den innefattar såväl fördelningen
av inkomster och förmögenheter som tillgången till utbildning, bostäder,
hälso- och sjukvård och social omsorg av god kvalitet. En rättvis fördelning
av välfärden är också ett medel för att stödja den ekonomiska utvecklingen.
Välfärdspolitiken skapar trygghet. En hög sysselsättningsnivå, är
som nämnts, emellertid helt avgörande för en jämn fördelning av levnadsvillkoren.
Sverige har under lång tid haft en gynnsam utveckling av sysselsättningen.
När allt fler har arbetsinkomster utjämnas inkomstfördelningen.
Beroendet av inkomststöd, t. ex. socialbidrag och arbetslöshetsunderstöd,
minskar. Om större obalanser som leder till växande arbetslöshet
och lägre produktion uppträder i ekonomin kan emellertid möjligheterna
att skapa förutsättningar för en jämn fördelning av levnadsvillkoren försvåras
och i värsta fall omintetgöras.

Det måste även understrykas att låg inflation är avgörande för en rättvis
fördelningspolitik. En hög inflation omfördelar välfärden i stor skala och
på ett godtyckligt sätt. Ofta är det småsparare och låginkomsttagare som
drabbas hårdast. En framgångsrik antiinflationspolitik är därför väsentlig
även när det gäller att utjämna de ekonomiska villkoren.

Mot bakgrund av vad utskottet här anfört är den ekonomiska utvecklingen
för de närmaste åren oroande. Risken för en fortsatt försämring av
vår internationella konkurrenskraft är uppenbar. Detta är särskilt allvarligt
om ett konjunkturbakslag blir en realitet under inledningen av 1990-talet. För den svenska ekonomin skulle detta innebära växande underskott
i bytesbalansen och stigande arbetslöshet. Som utskottet understrukit kan
en sådan utveckling få starka negativa fördelningseffekter som blir svåra
att hantera inom ramen för den ekonomiska politiken. Hög arbetslöshet i
kombination med ett kraftigt bytesbalansunderskott är i själva verket ett
av de mer svårlösta problem som stabiliseringspolitiken kan ställas inför.
Utskottet delar därför den uppfattning som framförs i propositionen och i
motion Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) att åtgärder bör vidtas nu för att
minska överhettningen. Det är viktigt att understryka att åtgärderna i allt
väsentligt bör ha en tidsbegränsad karaktär. En allmän och kännbar åtstramning
skall under en begränsad tid sänka den höga temperaturen utan
att långsiktigt minska tillväxten av produktion och sysselsättning.

I motion Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m) riktas stark kritik mot den förda
politiken.

Försummelsen att vidta åtgärder på ekonomins utbudssida, dvs. åtgärder
som effektiviserar och stimulerar produktionen, är enligt motionärerna,
den egentliga orsaken till rådande problem i den svenska ekonomin.
Det råder en ”överhettad stagnation” där problemet inte är en stor efterfrågan
utan en dåligt fungerande utbudssida. Motionärerna hänvisar till
att i de västliga industriländerna har den ekonomiska utvecklingen i allmänhet
varit gynnsam. Utbudsstimulerande åtgärder i form av skattesänkningar
och avregleringar, som initierats av konservativa regeringar, har
medgivit en stabil tillväxt samtidigt som inflationen hållits tillbaka. Men
de i propositionen föreslagna åtgärderna riktas helt mot efterfrågesidan
och är enligt motionärerna helt verkningslösa när det gäller att hejda överhettningen.
I stället sägs denna traditionella konjunkturpolitik förvärra situationen
med ytterligare press uppåt på löner och priser. Inflationen ses
som ett monetärt problem och bör därför i första hand, sägs det i motionen,
bekämpas med penningpolitiska medel medan finanspolitiken rör
strukturella frågor som fördelning mellan enskild och offentlig konsumtion
och mellan privat och offentligt sparande.

Utskottet vill vad gäller den inriktning av den ekonomiska politiken som
förordas i motion Fi60 (m) inledningsvis framhålla att en viss försiktighet
bör iakttas vid jämförelser av den ekonomiska utvecklingen mellan olika
länder. Arbetslösheten ligger i dag på mellan 8 och 10 % i de stora industriländerna
i Västeuropa. Om denna procentandel appliceras på den
svenska arbetskraften skulle detta innebära en mångdubbling av arbetslösheten.
Utskottet vill självfallet inte hävda att moderata samlingspartiet
skulle se positivt på en sådan utveckling av den svenska arbetsmarknaden.
Det är emellertid uppenbart att de problem som i dag framstår som besvärande
för svensk ekonomi vad gäller en fortsatt god ekonomisk utveckling
— alltför kraftiga pris- och löneökningar, växande underskott i bytesbalansen
och en svag produktivitetsutveckling — skulle vara betydligt mindre
problem för den ekonomiska politiken att komma till rätta med om den
från svensk synpunkt orimliga arbetslöshetsnivå som i dag råder i de stora
västeuropeiska industriländerna även skulle accepteras i vårt land. Det
finns sålunda, som utskottet ser det, anledning att vara kritisk mot det
ensidiga förordandet i nuvarande situation av utbudsstimulerande åtgärder
i den ekonomiska politiken.

Utskottet delar emellertid motionärernas uppfattning att det är en central
uppgift för den ekonomiska politiken att vidta åtgärder för att öka
produktiviteten. Åtgärder för att höja tillväxten i ekonomin är nödvändiga.
De bör främst vara inriktade mot att öka utbudet av arbetskraft och
förbättra konkurrensförhållandena inom flera sektorer av ekonomin. Den
kommande skattereformen är i detta sammanhang av mycket stor betydelse.
Åtgärder med denna inriktning som är avsedda att påverka ekonomins
utbudssida kan och får emellertid inte innebära att de kortsiktiga
stabiliseringspolitiska problemen negligeras. Förutom den oro utskottet
känner för ett i början av 1990-talet växande underskott i bytesbalansen
och en stigande arbetslöshet kan en fortgående överhettning av ekonomin

1988/89: FiU30

också försvåra möjligheterna att driva en effektiv utbudspolitik. Att på
diffusa grunder - påståendet i motionen att inflationen är ett monetärt
problem — avstå från att minska efterfrågetrycket i ekonomin eller, som
utskottet tolkar motion Fi60 (m), lita till att kraftiga skattesänkningar
praktiskt taget omedelbart slår igenom på arbetsmarknaden i form av ett
ökat utbud, anser utskottet inte vara en ansvarsfull politik. Alla erfarenheter
av en sådan politik talar för att efterfrågan omedelbart ökar medan de
positiva utbudseffekterna slår igenom först efter en viss tid. Resultatet blir
ett ökat inflationstryck. Det kan här tilläggas att den successiva avregleringen
av kreditmarknaden och valutaregleringen i högre grad än tidigare
ställer krav på att utnyttja finanspolitiska medel i konjunkturpolitiken. Utskottet
finnér det från denna synpunkt motsägelsefullt att moderata samlingspartiet,
som kraftigt förordat en avreglering av kreditmarknaden, inte
ser finanspolitiken som ett stabiliseringspolitiskt medel. Utskottet kan inte
ställa sig bakom den inriktning av politiken som förordas i motion Fi60
(m).

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi60 (m) yrkande 1.

I motion Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) framhålls att den konkurrensutsatta
sektorn är för liten i den svenska ekonomin och tillväxtförmågan
är för svag. Detta skapar, menar motionärerna, ett permanent inflationsproblem
och ett underskott i bytesbalansen även vid full sysselsättning.
Folkpartiet understryker i motionen att ett beslut om en stramare
finanspolitik skulle ha fattats för ett år sedan.

Enligt utskottets uppfattning är folkpartiets inriktning av den ekonomiska
politiken, som den presenteras i motion Fi61, till stora delar densamma
som redovisas i motion Fi60 (m). Det finns dock vissa skillnader.
Bl. a. är inte folkpartiet främmande för att utnyttja de finanspolitiska medlen
i en aktiv konjunkturpolitik. Det framgår bl. a. av det förslag till åtstramning
som folkpartiet presenterade våren 1988.1 det åtstramningspaketet
ingick bl. a. förslag till skattehöjningar. I motionen görs heller inga
uttalanden att stabiliseringspolitiska problem skall lösas med uteslutande
penningpolitiska åtgärder. Sålunda framhålls att om snabba effekter nu
skall uppnås i den ekonomiska politiken återstår endast skattehöjningar,
som emellertid avvisas med samma motivering som i Fi60 (m). De skapar
enligt motionärerna endast svåra störningar på ekonomins utbudssida.

Det kan nu konstateras att de åtstramningsåtgärder som regeringen föreslog
hösten 1988 och som beslutades i december av riksdagen inte var av
tillräcklig omfattning. De föreslagna åtgärderna var främst inriktade mot
byggmarknaden (1988/89: FiUlO). Av den beskrivning av det nuvarande
konjunkturläget som utskottet tidigare redovisat i betänkandet följer att
utskottet emellertid inte delar uppfattningen att det nu är för sent att vidta
åtgärder för att kyla ned ekonomin. Det ensidiga fasthållandet vid utbudsstimulerande
åtgärder innebär i nuvarande situation, som utskottet ser
det, en felaktig inriktning av den ekonomiska politiken. Utskottet avstyrker
den inriktning av den ekonomiska politiken som förordas av folkpartiet.

Av motion Fi63 av Lars Werner m. fl. (vpk) framgår att vänsterpartiet
kommunisterna inte är av den uppfattningen att en generell åtstramning

1988/89: FiU30

nu kan eller bör genomföras. Partiet har vid tidigare behandling av den
ekonomiska politiken varnat för effekterna av en sådan politik och hävdat
att varje åtgärd måste ha en strikt fördelningspolitisk profil.

Utskottet konstaterar att motion Fi63 (vpk) när det gäller förslag till
inriktning av den ekonomiska politiken till övervägande del är identisk
med motion Fi224, som vänsterpartiet kommunisterna avlämnade med
anledning av budgetpropositionen i år. I nu aktuell motion upprepas bl. a.
kraven på en skärpt valutalagstiftning, ett investeringsprogram för offentlig
sektor, en förstärkt regionalpolitik, en kortare arbetsdag och en fördelningspolitik
som minskar klassklyftorna.

Vid behandlingen av dessa frågor i slutet av februari i år (1988/
89: FiU20) motiverade utskottet utförligt ett avstyrkande av vänsterpartiet
kommunisternas riktlinjer för den ekonomiska, politiken. Utskottet ser
inget skäl att nu ändra sitt ställningstagande. Med hänvisning till vad utskottet
anförde i betänkandet 1988/89: FiU20 avstyrks den inriktning av
politiken som föreslås i motion Fi63 (vpk) yrkandena 1 och 4.

Utskottet vill emellertid nämna att i motion Fi63 (vpk) tas frågor upp
som rör den skuldsituation som många hushåll hamnat i efter avregleringen
av kreditmarknaden. Vidare framförs i motionen förslag till åtgärder
för att stoppa överhettningen i storstadsområdena. Utskottet återkommer
senare i betänkandet till dessa frågor.

Det framgår av miljöpartiets motion Fi64 av Inger Schörling m. fl. att
partiet delar uppfattningen att ekonomin är överhettad och att åtgärder
måste vidtas mot den stigande inflationen. I motionen betonas dock att
man inte bör se överhettningen som ett konjunkturproblem som kan lösas
med akuta åtgärder under en kort övergångstid. I stället måste en mer långsiktig
syn läggas på överhettningsfrågorna. Den viktiga uppgiften är, sägs
det i motionen, att långsiktigt minska resursslöseriet på ett ansvarsfullt
sätt. Motionärerna avvisar propositionens åtstramningspaket och föreslår
en åtstramning genom en höjning och införande av nya indirekta skatter.
Förslagen är främst inriktade mot höjning av energibeskattningen. I motionen
anges i anslutning till åtstramningsåtgärdema vissa förslag för att
mildra de sociala och regionala verkningar som blir en effekt av åtstramningen.

Utskottet ser med tillfredsställelse att miljöpartiet i motion Fi64 nu
kopplar ihop ambitionen att vidta åtgärder för att förbättra miljön med
kraven på att minska överhettningen i ekonomin. Utskottet vill betona att
det är viktigt att den åtstramning av ekonomin som nu behöver göras inte
kommer i konflikt med miljöpolitiken. Enligt utskottets mening bör det
vara möjligt att utnyttja vissa energiskatter också i konjunkturdämpande
syfte. Sådana skattehöjningar måste emellertid kombineras med andra åtgärder.
Att föreslå en indragning av medel genom höjningar av indirekta
skatter och avgifter av storleksordningen 30 miljarder kronor till staten
genom en höjning av och införande av nya indirekta skatter är enligt utskottet
inte möjligt om effekterna av sådana skattehöjningar inte är klargjorda.
Utskottet avstyrker med det anförda miljöpartiets förslag i motion
Fi64 (mp) yrkandena 1 och 32 till inriktning av den ekonomiska politiken.

Utskottet vill i detta sammanhang nämna att KIS — kommittén med

1988/89: FiU30

uppdrag att utreda den indirekta beskattningens omfattning och utformning
— har till uppgift att behandla vissa av de frågor som tas upp i motion
Fi64 (mp). Utskottet återkommer senare i betänkandet till en mer utförlig
behandling av de förslag till skattehöjningar som redovisas i motionen.

Stabiliseringspolitiska åtgärder

Höjning av mervärdeskatten

1 syfte att minska överefterfrågan på varor och tjänster och strama åt ekonomin
för att dämpa tendenserna till överhettning föreslås i propositionen
en tidsbegränsad höjning av mervärdeskatten. Förslaget innebär att
mervärdeskatten höjs med 2 procentenheter under perioden fr. o. m. den 1
juli 1989 t.o. m. den 31 december 1990.

Samtliga oppositionspartier motsätter sig denna höjning av mervärdeskatten.

De grundläggande invändningar som i motionerna har riktats mot förslaget
består i att den föreslagna höjningen av mervärdeskatten leder till
höjd inflation, höjt skattetryck och en felaktig fördelning. I en del av motionerna
framhålls att en åtstramning eller andra åtgärder mot överhettningen
i svensk ekonomi bör åstadkommas på annat sätt. Med anledning
av den kritik som samtliga oppositionspartier från sina utgångspunkter har
riktat mot förslaget har i skatteutskottets yttrande företrädarna från regeringspartiet
inte motsatt sig att propositicnen avslås i denna del.

Finansutskottet anser sig mot denna bakgrund inte kunna göra annat än
att tillstyrka avslagsyrkandena i de nämnda motionerna och avstyrka propositionen
i berörd del. De här aktuella avslagsyrkandena återfinns i motionerna
Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m) yrkande 11, Fi61 av Bengt Westerberg
m. fl. (fp) yrkande 5, Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) yrkande 9 i
berörd del, Fi63 av Lars Wemer (vpk) yrkande 9 och Fi64 av Inger Schörling
m. fl. (mp) yrkande 2.

Tillfälligt obligatoriskt sparande

1 två motioner har förslag lagts fram om ett obligatoriskt sparande. Syftet
är att uppnå en eftersträvad åtstramning av ekonomin på ett från fördelningssynpunkt
fördelaktigt sätt.

I motion Fi59 av Anna-Greta Leijon m.fl. (s) föreslås att ett tillfälligt
obligatoriskt sparande införs fr. o. m. september i år t. o. m. utgången av år
1990. Enligt motionen bör sparandet uppgå till 4 % av den preliminära
skatten och knytas till den preliminära skatteuppbörden. I samband med
det slutliga fastställandet av skatten bör också det belopp fastställas som
rätteligen skall sparas. Vidare bör föreskrivas att felande belopp skall betalas
in i samband med fyllnadsinbetalning och att kvarskatteavgift annars
påförs. Ränta bör utgå på sparat belopp och sparbeloppen bör vara bundna
i två till tre år.

I motion Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c), yrkande 9 i berörd del, läggs
också fram ett förslag till obligatoriskt sparande men med en något annor -

1988/89: FiU30

lunda utformning. Enligt den motionen bör sparandet uppgå till 2 % av 1988/89: FiU30
bruttolönen eller — om den skattskyldige är rörelseidkare — 2 % av rörelseinkomsten.
För löntagare bör gälla att arbetsgivaren drar hälften från
löntagarens bruttolön och andra hälften betalar arbetsgivaren själv. Den
sistnämnda delen utgör en avdragsgill kostnad i rörelsen men bör inte belastas
med sociala avgifter. De som betalar B-skatt betalar 2 % av inkomst
av rörelse, varav hälften utgör avdragsgill kostnad i rörelsen. Betalningen
samordnas med preliminärskatteinbetalningen. Ränta skall utgå på sparat
belopp. Riksdagen eller, efter bemyndigande av riksdagen, regeringen beslutar
om frisläpp av sparat belopp. Vid uttag skall det uttagna beloppet
beskattas enligt en särskild skala.

Även i motion Fi92 av Hans Göran Franck m. fl. (s) föreslås att ett temporärt
obligatoriskt sparande införs.

Utskottet har i det föregående konstaterat att den ekonomiska utvecklingen
är oroande och att risken för en fortsatt försämring av vår internationella
konkurrenskraft är uppenbar. Utskottet anser därför att åtgärder
nu bör vidtas för att minska överhettningen. Det har också understrukits
att åtgärderna bör ha en tidsbegränsad karaktär. En allmän och kännbar
åtstramning skall under en begränsad tid sänka den höga temperaturen
utan att långsiktigt minska tillväxten av produktion och sysselsättning.

Som ett alternativ till regeringens förslag till tillfällig höjning av
mervärdeskatten har i de två motionerna Fi59 (s) och Fi62 (c) föreslagits
olika former för ett tillfälligt obligatoriskt sparande. Som påtalas i motionerna
skulle en påtaglig ökning av sparandet minska utrymmet för konsumtion
och dämpa tendenserna till en ökad inflation. Jämfört med en
höjning av mervärdeskatten har ett tillfälligt sparande den fördelen att det
inte driver upp inflationen. Den i kompletteringspropositionen antagna
prisökningen under loppet av 1989 på 8,3 % skulle om en momshöjning
inte vidtas begränsas till knappt 7 %.

Ett uttalat krav på de nödvändiga åtstramningsåtgärdema är att de
måste få omedelbar effekt på ekonomin. Vid sidan av skattehöjningar av
olika slag torde ett obligatoriskt sparande vara den mest effektiva åtgärden
i detta hänseende. Ett tillfälligt sparande innebär inte heller att skattetrycket
höjs. Medlen kommer att inom viss tid återbetalas till spararna. Utskottet
delar uppfattningen i motionerna Fi59 (s) och Fi62 (c) att ett tillfälligt
obligatoriskt sparande bör införas.

För att ge en tillräcklig effekt och vara så fördelningspolitiskt neutrala
som möjligt bör undantagen från sparkravet vara få, såväl fysiska som juridiska
personer bör därför omfattas av åtgärderna.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs såväl i motionerna som i
skatteutskottets yttrande att det förefaller naturligt att knyta sparandet till
uppbördssystemet för skatt.

Vad gäller sparkravets omfattning kan konstateras att man i motion
Fi59 (s) utgår från den preliminära skatten som underlag för att beräkna
sparandet medan man i motion Fi62 (c) utgår från bruttolönesumman.

Genom att utgå från bruttolönesumman undgår andra inkomstslag, t. ex.

kapitalinkomster, sparkravet. För att få ett så brett underlag som möjligt
bör därför skatten utgöra underlaget för att bestämma sparkravet.

Vad gäller sparkravets omfattning säger skatteutskottet att man biträder
tanken i motionerna Fi59 och Fi62. Det får ankomma på finansutskottet
att slutligt fastställa vilken nivå på sparandet som bör föreslås riksdagen
och även i övrigt den exakta utformningen av förslaget. På sparat belopp
bör en ränta på lämplig nivå utgå, anför skatteutskottet.

Finansutskottet vill med anledning av dessa frågor anföra följande. I
centermotionen anges sparkravet för den enskilda spararen till 1 % av bruttolönen
vilket räknat som andel av skatt i genomsnitt torde utgöra mer än
det dubbla. Det förutsätts att arbetsgivaren dessutom tillskjuter ett lika
stort belopp. I motion Fi59 (s) anges sparkravet för den enskilde som 4 %
av skatten. Utskottet vill för sin del förorda ett sparkrav som ligger mellan
dessa båda förslag. Sparkravet bör uppgå till 3 % av skatten.

Vad gäller ränta på sparat belopp anser utskottet i likhet med vad som
anförs i motion Fi62 (c) att räntan bör vara skattefri och utgå med en lägre
procentsats på större sparbelopp. För sparbelopp upp till 3 000 kr. bör
räntan vara 7 % och på belopp däröver 3,5 %. Utskottet förutsätter att
systemet med sparavdrag kan vara i kraft fr. o. m. september månad 1989.

I skatteutskottets yttrande sägs också att man bedömer det lagförslag
som lagts fram i motion Fi59 som genomförbart.

Finansutskottet har mot denna bakgrund utgått från det nämnda lagförslaget
och även låtit lagrådet granska förslaget. Lagrådets yttrande framgår
av bilaga 2 till utskottets betänkande. Under ärendets beredning har yttrande
även inhämtats från riksskatteverket (RSV).

Utskottet har således med utgångspunkt i lagförslaget i motion Fi59 (s)
och med beaktande av vad lagrådet och riksskatteverket anfört i sina yttranden
utformat ett förslag till lag om tillfälligt sparande.

Motionens lagförslag har därför kompletterats och förtydligats på flera
punkter. På en punkt har en betydelsefull ändring föreslagits av utskottet,
nämligen vad avser sparuttaget för år 1989 under september—december
för A-skatterna och tiden november 1989—januari 1990 för B-skatterna.
Under denna period görs sparuttaget med 3 % av den preliminära skatten.
Detta sparuttag är definitivt, dvs. något sparande skall inte påföras vid den
slutliga debiteringen av skatt för inkomståret 1989.

För 1990 följer utskottets förslag motsvarande förslag i motionen, dvs.
sparkravet utgår forst för den preliminära skatten och fastställs definitivt i
samband med att den slutliga skatten påförs.

Utskottet övergår nu till att kommentera själva lagförslaget. Innebörden
av vad utskottet anfört är att två olika system kommer att användas för
sparandet, ett för inkomståret 1989 och ett delvis annat för 1990. Att olika
system kommer att tillämpas innebär dock inte att det blir någon nämnvärd
skillnad i fråga om vilka som skall vara sparskyldiga. För båda åren
skall sparskyldigheten gälla den för vilken avdrag för preliminär A-skatt
skall göras och den som skall betala preliminär B-skatt. För år 1990 blir
även den sparskyldig som påförs slutlig skatt för inkomståret.

Genom att knyta sparandet till uppbördssystemet och till den preliminära
A-skatten omfattar sparskyldigheten även den som skall vidkännas

1988/89: FiU30

skatteavdrag enligt särskilda förordnanden därom. Sparandet kommer
alltså att gälla också i fråga om skatteavdrag enligt kungörelsen (1968:97)
om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m. m., kungörelsen
(1973:1125) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. och kungörelsen
(1969:5) om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning. Däremot skall
något sparbelopp inte beräknas i samband med att avdrag görs på uppdragsersättningar
enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar.

Det kan i detta sammanhang nämnas att för pensionärer med endast
folkpension och pensionstillskott utgår inte skatt eftersom extra avdrag
medges upp till skattefrihet. Det innebär att dessa pensionärer inte kommer
att påföras något sparande.

Med anledning av lagrådets påpekande bör klargöras att stat, kommuner
och landsting skall undantas från sparskyldigheten.

För år 1989 kopplas sparandet samman enbart med uppbördslagens regler
om betalning av preliminär skatt. Sparbeloppen bestäms på grundval
av den preliminära skatten och skall uppgå till 3 % av denna. För löntagare
och andra som betalar preliminär A-skatt sker sparandet genom att huvudarbetsgivaren
eller motsvarande får göra ett förhöjt skatteavdrag. Enligt
vad riksskatteverket anför i sitt yttrande torde några nya preliminärskattetabeller
inte behöva utfärdas på grund av detta. I den kontrolluppgift som
skall lämnas i januari 1990 bör arbetsgivaren ange även hur stort avdrag
som gjorts för sparandet. Den som betalar preliminär B-skatt skall erlägga
sparbelopp enligt vad som följer av beslut om debitering av den lokala
skattemyndigheten på samma sätt som gäller för den preliminära skatten.

För inkomståret 1990 anknyts, som nämnts, sparandet även till den slutliga
skatten. Koppling kommer också att finnas till den preliminära skatten
i huvudsak på samma sätt som för 1989. För år 1990 kan dock de skattetabeller
som normalt används för att bestämma hur stort skatteavdrag som
skall göras beakta också sparandet. Vidare behöver i den kontrolluppgift
som skall lämnas i januari 1991 inte anges något om sparbeloppen. För den
som betalar B-skatt blir hanteringen i princip densamma som år 1989.

Anknytningen till den slutliga skatten innebär att det sparbelopp som
erläggs i samband med att preliminär skatt betalas kan anses som preliminärt.
Vid debiteringen av slutlig skatt i december året efter inkomståret
bestäms nämligen definitivt hur mycket som skall sparas. Det belopp som
erlagts preliminärt avräknas då mot vad som bestäms vid debiteringen av
slutlig skatt. För den som betalar preliminär B-skatt uppkommer också
den olikheten att sparandet för år 1990 kommer att grundas endast på
statlig och kommunal inkomstskatt samt förmögenhetsskatt. Då kommer
alltså — i motsats till för år 1989 — inte bl. a. fastighetsskatt, vinstdelningsskatt
och egenavgifter att utgöra underlag för beräkning av sparbeloppet.

Vad gäller sparandet under inkomståret 1990 skulle det på grund av anknytningen
till den slutliga skatten i vissa fall kunna uppkomma att sparbeloppet
bestäms till högre belopp än som avsetts. Detta skulle kunna bli
fallet för näringsidkare som vid 1991 års taxering taxeras för ett beskattningsår
som överstiger tolv månader. För att undvika sådana effekter bör

1988/89: FiU30

sparbeloppet justeras så att det motsvarar ett beskattningsår om tolv månader.

Återbetalning av erlagda sparbelopp skall ske senast i april 1992 för sparande
under inkomståret 1989 och senast i april 1993 för sparande under

1990. Om den sparskyldige har avlidit bör ett erlagt sparbelopp kunna
återbetalas tidigare. Därigenom försvåras inte avvecklingen av dödsboet.

Återbetalning tidigare än normalt bör kunna ske även i vissa andra fall.
En taxeringsprocess kan exempelvis innebära att det visar sig att den slutliga
skatten fastställdes till för högt belopp vid den årliga debiteringen. Då
kan även det sparbelopp som bestämdes vara för högt. I så fall bör det
belopp som erlagts för mycket kunna återfås. Det bör nämnas att det motsatta
fallet, nämligen det att ett beslut med anledning av en taxeringsprocess
visar på att sparandet skulle ha uppgått till högre belopp, inte medför
att något ytterligare sparande skall förekomma.

Beräkningen av ränta på sparandet bör — på grund av att två olika uppbördstekniska
system används - ske efter två skilda modeller. Gemensamt
kan dock vara att räntan för ett visst år betalas ut vid återbetalningen
av sparbeloppet och att räntan, som bör vara årlig, differentieras. På sparbelopp
för inkomståret 1989 bör räntan vara 7 % på den del av beloppet
som inte överstiger 1 000 kr. På överskjutande del bör räntesatsen vara

3,5 %. Motsvarande bör gälla för sparande under 1990. Den högre räntesatsen
bör då gälla för sparbelopp som inte överstiger 3 000 kr. med hänsyn
till att sparandet under 1990 avser tolv månader att jämföras med fyra
månaders sparande under år 1989.

På sparandet under år 1989 bör räntan beräknas från årets utgång. På
sparandet under år 1990 bör ränteberäkningen ha en annan konstruktion.
Beträffande det sparandet måste nämligen beaktas att anknytningen till
den statliga skatten medför att sparbelopp kommer att erläggas vid helt
andra tillfällen, bl. a. i samband med att fyllnadsinbetalningar görs under
våren taxeringsåret och att kvarstående skatt betalas under våren året efter
taxeringsåret. Räntan på sparbelopp som avser inkomståret 1990 bör därför
beräknas från utgången av taxeringsåret. För taxeringsåret, dvs. år

1991, bör i stället lämnas ränta som motsvarar ö-skatteräntan enligt uppbördslagen.
I teknisk mening bör ett sparbelopp för år 1990 likställas med
skatt också på det sättet att en avgift motsvarande kvarskatteavgiften tas ut
om beloppet erläggs vid en tidpunkt som skulle ha föranlett kvarskatteavgift
om det varit fråga om skatt. Med hänsyn till att kvarstående skatt skall
betalas senast den 18 april året efter taxeringsåret bör ränta på sparbelopp
som erläggs efter denna tidpunkt beräknas från utgången av den månad då
beloppet betalades.

Vad gäller bestämmandet och uppbörden av sparbeloppen bör som antytts
bestämmelserna i uppbördslagen tillämpas i den mån inte särskilda
regler ges i den föreslagna lagen. Särskilda regler bör som också nämnts ges
främst i fråga om återbetalningen av sparbelopp. Regler bör vidare ges om
förfoganderätten över sparmedlen (jfr 68 § 6 mom. uppbördslagen). En
fordran på sparbelopp och ränta bör inte få överlåtas eller pantsättas innan
beloppet får betalas ut. Beträffande sparbelopp som avser 1990 bör också
ges en bestämmelse om att för det året erlagt belopp — som i praktiken inte

1988/89: FiU30

kan särskiljas från preliminär eller kvarstående skatt — skall i första hand
anses utgöra betalning av skatt för samma år. Den bestämmelsen bör kompletteras
med en regel om att ett erlagt sparbelopp inte får användas för
kvittning mot andra fordringar mot den skattskyldige som det allmänna
kan ha än fordringar som gäller samma år.

Till sist bör nämnas att det förhållandet att ett erlagt sparbelopp inte
kunnat disponeras av den sparskyldige under inkomståret inte bör föranleda
att motsvarande inkomst skall anses ha uppburits först ett senare år.
Den motsvarande inkomsten skall i stället tas upp till beskattning för det
år som sparandet avser. Enligt utskottets mening behöver detta inte föranleda
någon justering i kommunalskattelagen.

Vad utskottet nu anfört innebär att utskottet, i enlighet med vad skatteutskottet
anfört i sitt yttrande (1988/89: SkU4y) till finansutskottet, föreslår
att riksdagen med anledning av motionerna Fi59 (s) och Fi62 (c) yrkande
9 samt Fi92 (s) i här berörd del antar till utskottets betänkande fogat
förslag om lag om tillfälligt sparande (bilaga 4) samt som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om obligatoriskt tillfälligt sparande.

Alkoholskatt

Det åtstramningspaket som presenteras i propositionen innebär en inriktning
på att bl. a. minska tillväxten i den privata konsumtionen och dämpa
överhettningen i ekonomin. Som ett led i denna politik föreslås i propositionen
(bil. 6 punkterna 4 och 6) att skatten på sprit, vin och starköl höjs så
att priserna stiger med i genomsnitt ca 5 %. En sådan höjning är enligt
propositionen motiverad även av alkoholpolitiska skäl. Ökningen av skatteintäkterna
för statsverket på grund av höjningen är beräknad till 200
milj. kr. för helt år räknat.

I motionerna Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkande 7 och Sk674
av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkande 2 yrkas att skatten på alkoholdrycker
höjs så att priset stiger med ca 10 %. Ett liknande yrkande ställs i
motion Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) yrkande 7.1 motionerna Fi64 av
Inger Schörling m.fl. (mp) yrkande 16 i berörd del och Sk684 av Birger
Schlaug (mp) yrkandena 2-4 yrkas att skatten höjs på sprit med 40 % och
på vin och starköl med 20 %. Genomgående åberopas alkoholpolitiska
skäl.

Utskottet delar uppfattningen, som förts fram i skatteutskottets yttrande,
att en höjning av skatterna på alkohol bör ingå bland de åtgärder
som lämpligen bör användas för att uppnå en eftersträvad åtstramning av
ekonomin. Utskottet vill dessutom betona att man av alkoholpolitiska skäl
med återkommande skattehöjningar bör hålla tillbaka alkoholkonsumtionen
och få priset att följa den allmänna prisutvecklingen. Den i
propositionen föreslagna höjningen förefaller enligt utskottet väl avvägd,
och utskottet tillstyrker således propositionens förslag i bil. 6 punkterna 4
och 6 i berörd del. Samtidigt avstyrker utskottet beträffande alkoholskatten
motionerna Fi61 yrkande 7, Fi62 yrkande 7, Fi64 yrkande 16 i berörd
del, Sk674 yrkande 2 och Sk684 yrkandena 2 — 4.

1988/89: FiU30

Tobaksskatt

1988/89: FiU30

Med hänvisning till bl. a. behovet av en ekonomisk åtstramning föreslås
också i propositionen bil. 6 punkt 5 att skatten på cigaretter höjs med 5 öre
per styck, på röktobak med 15 kr. per kg och på snus med 3 kr. per kg. För
cigaretter beräknas höjningen innebära att priset stiger med ca 10 %. Merintäktema
för statsverket är beräknade till 500 milj. kr. för helt år räknat.

1 motionerna Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkande 6 och Sk653
av Daniel Tarschys m. fl. (fp) yrkas att skatten på tobaksvaror höjs så att
eftersläpningen i prisutvecklingen från 1970-talet hämtas in. I den förstnämnda
motionen anges att detta innebär att skatten på cigaretter bör höjas
så att priset per paket stiger med 3 kr. I motion Sk444 av Lars Werner
m.fl. (vpk) yrkande 17 yrkas att skatten på tobaksvaror höjs så att priset
stiger med 30 % och att höjningen också skall omfatta cigarrer och cigariller.
Slutligen yrkar miljöpartiet i motion Fi64 av Inger Schörling m.fl.
(mp) yrkande 16 i berörd del och Birger Schlaug (mp) i motion Sk684 yrkande
1 att skatten på tobaksvaror höjs så att priset stiger med 40 %. Yrkandena
motiveras genomgående med tobaksbrukets skadeverkningar på
folkhälsan.

I likhet med vad utskottet anförde i anslutning till förslaget att höja alkoholskatten
bör, som också framhålls av skatteutskottet, en höjning av
skatterna på alkohol- och tobaksvaror ingå bland de åtgärder som lämpligen
bör användas för att uppnå en eftersträvad dämpning av konsumtionstillväxten.
Utskottet vill dessutom, som framförs i skatteutskottets yttrande,
betona att man allmänt av hälsopolitiska skäl med återkommande
skattehöjningar bör hålla tillbaka konsumtionen. Den i propositionen föreslagna
höjningen förefaller utskottet väl avvägd, och utskottet tillstyrker
således propositionen i de aktuella delarna. Vad utskottet här anfört innebär
att motionerna Fi61 (fp) yrkande 6, Fi64 (mp) yrkande 16 i berörd del,
Sk444 (vpk) yrkande 17, Sk653 (fp) och Sk684 (mp) yrkande 1 avstyrks.

Energiskatt

I några motioner har yrkanden ställts som avser olika ändringar av energibeskattningen.
Syftet är genomgående energipolitiskt och bl. a. vill man
uppnå ett ökat energisparande.

I motion Fi62 av Olof Johansson (c) yrkande 14 yrkas att riksdagen beslutar
om en likvärdig beskattning av fossila bränslen, oavsett om de används
för el- eller värmeproduktion. I motion Fi64 av Inger Schörling (mp)
yrkandena 6, 7, 8, 9, 11, 12 och 30 yrkas höjning av bensinskatten m. m.,
slopande av fordonsskatten och motsvarande höjning av bensinskatten,
höjning av skatten på olja och kol, höjning av skatten på el, höjning av
skatten på industrigasol, naturgas och fartygsbränsle, minskning av energiskattenedsättningen
för energiintensiv industri och överföring av kilometerskatten
till en skatt på bränslet. Claes Roxbergh m. fl. (mp) yrkar i
motion Sk652 yrkande 3 en skatt på flygbränsle motsvarande 2:50 kr. per
liter. Även yrkande 19 i motion Fi64 av Inger Schörling (mp) och Fi93 av
Krister Skånberg (mp) yrkande 2 berör energiområdet. 61

Skatteutskottet (1988/89: SkU4y) och näringsutskottet (1988/89: NU6y)
ger i sina yttranden till finansutskottet en redovisning av energibeskattningen
inom de i motionerna nämnda områdena.

Utskottet finnér det av bl. a. energipolitiska — men också finanspolitiska
— skäl motiverat att i avvaktan på en genomgripande skatteomläggning
höja elskatten med 2 öre per kilowattimme. Höjningen bör vara generell
och alltså omfatta all elektrisk kraft oberoende av nu gällande skattesats.

Det kan här nämnas att den senaste elskattehöjningen trädde i kraft i
december 1984. Enligt statistiska centralbyrån (SCB) och Svenska elverksföreningen
har elpriset (inkl. skatt och abonnemangsavgifter) i konsumentledet
under tiden 1984—1988 ökat från 42 öre/kWh till 46 öre/kWh eller i
genomsnitt ca 2 % per år. I råkraftsledet har priset under samma tidsperiod
ökat från 16 öre/kWh till 17,7 öre/kWh.

Vidare föreslår utskottet att skatten på olja höjs med 100 kr./m3. En
motsvarande höjning av skatten på kol, naturgas och gasol bör göras enligt
tidigare praxis vid höjning av den allmänna energiskatten. Gasol som används
för motordrift bör undantas från skattehöjningar.

Den föreslagna energiskattehöjningen kan också ses som ett led i den för
år 1990 planerade skattesänkningen på arbete — genom t. ex. sänkta skattesatser
och/eller skattereduktion.

Regeringen har tidigare beslutat att den allmänna energiskatten för år
1989 vid industriell tillverkning skall begränsas så att den utgör högst 1,7
% av de tillverkade produkternas försäljningsvärde fritt fabrik. Regeringen
har i besluten föreskrivit att av skatten på olja skall endast 291 kr./m3 få
inräknas i nedsättningsunderlaget. Utskottet anser att de nu förordade
energiskattehöjningarna, förutom skatten på olja, inte bör slå igenom för
företag med industriell tillverkning. Regeringens beslut bör således inte
ändras på denna punkt.

Finansutskottet biträder de förslag till energiskattehöjningar som framförs
i skatte- och näringsutskottets yttranden (lagförslagen framgår av bilaga
4).

Skattehöjningarna fördelas på olika energislag enligt följande tabell.

Tabell 3. Förslag till skattehöjningar fördelade på energislag

Energislag	Nuv. skatt	Höjning	Ny skatt
El (normal)	7,2 öre/kWh	2 öre/kWh	9,2 öre/kWh
” (glesbygd)	6,2 öre/kWh	2 öre/kWh	8,2 öre/kWh
” (industri)	5 öre/kWh	2 öre/kWh	7 öre/kWh
Vanlig
dieselolja	860+118:-'/m3	100:-/m3	960+118:-'/m3
S. k.lättdiesel	860:-/m3	100:-/m3	960:-/m3
Kol	400+10:-‘/ton	50:-/ton	450+ 10:-'/ton
Naturgas	308:-/l 000 m3	42:-/1 000 m3	350:-/l 000 m3
Gasol	185:-/ton	25:-/ton	210:-/ton
(ej motorgasol)

1 Särskild skatt utgår på oljeprodukter och kol.

Höjningarna bör träda i kraft den 1 juli 1989. Utskottet beräknar att de
tillsammans ger en ökning av skatteintäkterna med knappt 3 miljarder
kronor räknat för ett helt år.

1988/89: FiU30

Det anförda innebär att utskottet till en del tillgodoser kraven i motion 1988/89: FiU30
Fi64 yrkandena 8, 9 och 11.

Utskottet instämmer vidare i den uppfattning som framförs i motion
Fi62 (c) yrkande 14 att en ökad likformighet bör eftersträvas när det gäller
beskattningen av el från kraftvärmeverk resp. kondenskraftverk. Ett första
steg i den riktningen kan vara att spillvärmen från kondenskraftverk beskattas
på samma sätt som värmeproduktionen i kraftvärmeverk.

Finansutskottet föreslår därför med anledning av motion Fi62 yrkande
14 att riksdagen hemställer att regeringen skyndsamt skall lägga fram förslag
härom.

Ett ställningstagande i sak till övriga här nämnda yrkanden bör anstå till
dess att kommittén med uppdrag att utreda den indirekta beskattningens
omfattning och utformning (KIS) (dir. 1907:30 och 1988: 34) presenterat
sina förslag. Utskottet avstyrker motionerna Fi64 yrkandena 6, 7, 12, 19
och 30, Sk652 yrkande 3 och Fi93 yrkande 2 i berörd del.

Uranskatt

I motion Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) yrkande 13 yrkas införande av
uranskatt motsvarande 1 öre per kWh insatt bränsle. I motion Fi64 av
Inger Schörling m. fl. (mp) yrkande 10 begärs ett uttalande av riksdagen
om att elskatten bör omvandlas till en skatt på energiråvaror. Yrkandet
omfattar även vattenkraft.

I sitt yttrande till finansutskottet framhåller skatteutskottet att en beskattning
av den primära energiråvaran för kärnkraftverk, uranet, innebär vissa
fördelar. Ett motiv för en sådan beskattning är att man härigenom skulle
träffa även svinn och överföringsförluster med skatten, vilket borde vara
ägnat att stimulera till en höjning av verkningsgraden. Mot denna bakgrund
finns det enligt finansutskottets mening skäl att med anledning av
motion Fi62 (c) yrkande 13 skyndsamt utreda förutsättningarna för införande
av en skatt på det uran som används i kärnkraftverk. Denna utredningsuppgift
bör enligt utskottets mening anförtros åt kommittén om ökad
användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Utskottet avstyrker
däremot yrkande 10 i motion Fi64 (mp).

övriga indirekta skatter

Utöver de yrkanden på energiskatteområdet som utskottet tidigare behandlat
i betänkandet yrkas i motion Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp)
införande av miljöavgift på utsläpp och avfall av klor, svavel och kväve
(yrkande 13) och införande av en förpackningsskatt på förpackningar av
aluminium och plast (yrkande 14). Likartade yrkanden ställs i motionerna
Sk455 av Inger Schörling m. fl. yrkande 15 (mp), Sk635 av Carl Frick (mp)
och Sk660 av Carl Frick och Gösta Lyngå (båda mp) yrkandena 1 — 3.

Slutligen yrkas i motionerna Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) yrkande
15, Sk455 av Inger Schörling m. fl. (mp) yrkande 14 och Sk695 av Inger
Schörling m. fl. (mp) yrkande 2 en fördubbling av reklamskatten. Motio- 63

närema anser att reklamen delvis är orsak till den rådande överhettningen
och att den innebär ett omfattande slöseri med papper.

I sitt yttrande till finansutskottet beträffande reklamskatten erinrar skatteutskottet
om att reklamskatteutredningens betänkande Reklamskatt
(SOU 1988:17) för närvarande övervägs inom finansdepartementet efter
sedvanlig remissbehandling. Tidigare i vår (1988/89: SkU23) har skatteutskottet
uttryckt uppfattningen att man bör invänta resultatet av dessa
överväganden innan ställning tas till olika förslag till förändringar av reklamskatten.
Skatteutskottet vidhåller denna ståndpunkt och avstyrker motionerna
Fi64 yrkande 15, Sk455 yrkande 14 och Sk695 yrkande 2. Finansutskottet
är vad gäller här aktuella skatter av samma mening som skatteutskottet.

Tanken på en allmän förpackningsskatt har tidigare aktualiserats i återkommande
sammanhang men befunnits alltför komplicerad för att genomföra.
Det finns, framhåller skatteutskottet i sitt yttrande, för närvarande
ingen anledning att aktualisera någon utvidgning av det skattepliktiga
området. Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och
avstyrker därför motionerna Fi64 yrkande 14, Sk455 yrkande 15, Sk635
och Sk660.

Den i motion Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) yrkande 13 väckta frågan
om en miljöavgift på utsläpp av svavel m. m. har tagits upp av miljöavgiftsutredningen
(SOU 1989:21) i ett betänkande, som för närvarande remissbehandlas.
I likhet med skatteutskottet anser finansutskottet att det
inte finns anledning att föregripa regeringens överväganden. Man bör därför
avvakta resultatet härav innan ställning tas till en pålaga av det slag
som föreslagits i motionen. Motionsyrkandet avstyrks.

I motion Fi64 (mp) krävs även ett införande av en miljö- och kollektivtrafikavgift
i storstadsområdena. Denna fråga tas upp till behandling i den
pågående utredningen rörande storstadsområdenas trafik- och miljöfrågor
(Dir. 1988:20). Utredningen skall presentera sitt betänkande vid årsskiftet
1989-1990. Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks motion Fi64
yrkande 18.

Allmän löneavgift

Regeringen föreslår i proposition 151 en tidsbegränsad höjning av den allmänna
löneavgiften under tiden den 1 september 1989 — den 31 december
1990.

Enligt förslaget skall löneavgiften höjas generellt med 2 procentenheter
till 2,34 %. I Stockholmsområdet — definierat som Stockholms län utom
Norrtälje kommun — skall avgiften höjas med ytterligare 3 procentenheter.
Den extra höjningen omfattar dock inte ersättningar som utges av
kommun, landstingskommun eller kyrklig kommun.

Regeringsförslaget tas upp i sammanlagt 16 motioner. Moderata samlingspartiet,
folkpartiet, centerpartiet och miljöpartiet de gröna avvisar
förslaget i sin helhet. Vänsterpartiet kommunisterna avvisar den extra höjningen
i Stockholmsområdet, men godtar den generella höjningen under

1988/89: FiU30

förutsättning av att kommuner och landsting befrias från höjningen och att
inkomsterna används till en skatterabatt till de lågavlönade. Förslaget avvisas
också i ett antal enskilda motioner. I fyra motioner begärs att man
skall undanta eller på annat sätt uppmärksamma förhållandena för folkhögskolor,
folkrörelser, studieförbund samt olika former av religiösa och
ideella organisationer. Några motioner tar särskilt upp förslagets effekter
på Stockholmsområdet, och i en motion — Fi95 av Anita Johansson m. fl.
(s) — begärs jämkning av avgiftsuttaget inom denna region samt skärpt
uppmärksamhet från regeringens sida på den sociala utvecklingen i Stockholmsområdet.
I en annan motion — FH07 av Gösta Bohman m. fl. (m) —
begärs att propositionen avslås och att riksdagen uttalar sig mot åtgärder
riktade enbart mot Stockholmsområdet. 1 motion Fi64 föreslår miljöpartiet
de gröna att det samlade uttaget av arbetsgivaravgifter minskas med 10
procentenheter inom Norrland och vissa andra regioner samt för verksamheter
med anknytning till vård och omsorg.

Finansutskottet får för sin del anföra följande. Liksom förslagen i kompletteringspropositionen
är syftet med höjningen av den allmänna löneavgiften
stabiliseringspolitiskt. Såsom utskottet tidigare framhållit är kapacitetsutnyttjandet
högt och bristen på arbetskraft utbredd inom stora delar
av ekonomin. Särskilt märkbara och allvarliga är överhettningstendensema
och bristen på arbetskraft i Stockholmsområdet, ett förhållande som
också påtalas i motion Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c). Utskottet delar
därför den uppfattning som kommer till uttryck i propositionen och i motion
Fi62 (c) om att stabiliseringspolitiska åtgärder bör vidtas riktade mot
bl. a. Stockholmsområdet. Enligt utskottets mening bör dock åtgärderna
utformas på ett sådant sätt att även andra syften än rent stabiliseringspolitiska
kan tillgodoses. Det vöre därför lämpligare om andra lösningar än
dem som förs fram i propositionen kunde väljas. Utskottet biträder således
den uppfattning som kommit till uttryck i flertalet av de motioner som
väckts i frågan och som förordar att den föreslagna höjningen av den allmänna
löneavgiften inte genomförs. Riksdagen bör således inte anta förslaget
om höjning av den allmänna löneavgiften intill utgången av år 1990.
Därmed tillgodoses eller bortfaller också övriga motionsyrkanden som
väckts med anledning av förslaget.

Vad utskottet här anfört innebär således att utskottet biträder de avslagsyrkanden
på proposition 151 som framförts i motionerna Fi62 av Olof
Johansson m. fl. (c) yrkande 9 i berörd del, Fi63 av Lars Werner m. fl.
(vpk) yrkande 14, Fi96 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), Fi97 av Carl Bildt
m. fl. (m), Fi98 av Gunnar Björk m. fl. (c), Fi99 av Lars Werner m. fl. (vpk)
yrkandena 3 och 4, FilOO av Inger Schörling m.fl. (mp), FilOl av Sonja
Rembo och Ingrid Hemmingsson (båda m), FH03 av Elving Andersson (c)
yrkande 1, FH06 av Ylva Annerstedt m. fl. (fp) och FH07 av Gösta Bohman
m.fl. (m)yrkande 1.

Utskottet avstyrker samtidigt bifall till de motionsyrkanden som genom
detta ställningstagande blivit tillgodosedda eller bortfallit. Det gäller motionerna
Fi63 av Lars Wemer m.fl. (vpk) yrkandena 10 och 11, Fi95 av
Anita Johansson m. fl. (s) yrkande 1, Fi99 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrk -

1988/89: FiU30

5 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 30. Del 1

andena 1 och 2, FH02 av Nils Nordh m. fl. (s), FH03 av Elving Andersson
(c) yrkande 2, FH04 av Berit Löfstedt m. fl. (s) och Fil05 av Margareta
Persson m. fl. (s).

I likhet med vad som framhålls i motion Fi95 av Anita Johansson m. fl.
(s) anser utskottet det angeläget att regeringen uppmärksamt följer den sociala
utvecklingen i Stockholmsområdet. Utskottet vill erinra om att regeringen
tillkallat en särskild utredare med uppdrag att senast våren 1990
lägga fram förslag till åtgärder för att förbättra livsmiljön i storstäderna.
Utskottet utgår ifrån att de problem som motionärerna pekat på kommer
att uppmärksammas i detta sammanhang. Med hänsyn härtill avstyrker
utskottet bifall till motion Fi95 (s) yrkande 2.

Av vad utskottet nyss anfört framgår att utskottet anser att stabiliseringspolitiska
åtgärder bör vidtas för att minska överhettningen i Stockholmsområdet.
Utskottet delar således inte den uppfattning som framkommer
i motion Fil07 (m) yrkande 2 om att riksdagen skall uttala sig
mot åtgärder riktade enbart mot Stockholmsområdet och avstyrker följaktligen
detta motionsyrkande.

Vad beträffar det i motion Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) framförda
förslaget om en nedsättning av arbetsgivaravgifterna för vissa regioner och
verksamheter har ett snarlikt motionsyrkande nyligen prövats av riksdagen
(1988/89: AU 13, rskr. 235). Enligt arbetsmarknadsutskottets i det sammanhanget
framförda uppfattning ankommer det på regionalpolitiska
kommittén att lämna förslag om det framtida företagsstödet, och kommitténs
utredningsarbete bör, ansåg utskottet, slutföras enligt givna direktiv.
Detta blev också riksdagens beslut, och finansutskottet ser ingen anledning
att nu, två veckor senare, ompröva detta ställningstagande. Utskottet avstyrker
således motion Fi64 (mp) yrkandena 20 och 21.

Tillfällig investeringsavgift och tillfälligt höjd fastighetsskatt i
Stockholm — Uppsala-området

Utskottet övergår därmed till att behandla de alternativ till en höjning av
den allmänna löneavgiften som utskottet övervägt.

Skatteutskottet och bostadsutskotten har i sina yttranden över proposition
150 (SkU4y och BoU3y) som alternativ till den extra höjningen av
den allmänna löneavgiften i Stockholmsområdet med 3 procentenheter
förordat att man i samma område inför en investeringsavgift för vissa
byggnadsarbeten. De båda utskotten pekar också på möjligheten att i
Stockholmsområdet ändra den statliga fastighetsskatten för att uppnå den
eftersträvade effekten.

Den av skatte- och bostadsutskotten framförda idén om en investeringsavgift
har sitt ursprung i fyra motioner, av vilka tre har det gemensamt att
nivån på avgiften föreslås uppgå till 25 % av byggkostnaderna. I den fjärde
motionen förs avgiftsnivån inte på tal.

I motion Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) yrkande 16 föreslås att investeringsavgiften
skall belasta nyproduktion av lokalytor för industrier och
kontor samt tas ut fr. o. m. den 1 augusti 1989 inom det område som benämns
”Stockholm — Uppsala-korridoren”.

1988/89: FiU30

I motion Fi63 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 15 föreslås att avgif- 1988/89: FiU30
ten skall utgå på kostnaden för allt byggande utom bostäder och
kommunal/landstingskommunal service. Den skall vidare ges en regionalpolitisk
profil och kunna differentieras i förhållande till graden av överhettning.
Byggverksamhet särskilt i Stockholms innerstad och bandet ut
mot Arlanda bör enligt motionärerna träffas av avgiften.

I motion Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) yrkande 17 föreslås att avgiften
tas ut på oprioriterade byggen i storstadsområdena för att därigenom
ge utrymme för bostadsbyggande.

I motion Fi92 av Hans Göran Franck m. fl. (s) i nu berörd del förordas
bl. a. att man i ekonomiskt överhettade regioner tar ut en till nivån ospecificerad
investeringsavgift. Motionärerna anser att denna åtgärd i kombination
med vissa andra är bättre än de generella åtstramningsåtgärder som
regeringen föreslagit och som enligt motionärerna drabbar människor med
låga inkomster hårdast.

Investeringsavgifter i olika former har tagits ut på byggnadsarbeten under
tre perioder sedan 1950-talet. Senast detta förekom var 1977, då åtgärden
vidtogs för att dämpa den snabba kostnadsutvecklingen inom byggnadssektorn
och frigöra resurser för bostadsbyggande och för industrins byggnadsinvesteringar.
Avgiften utgick då med 15 % på s. k. oprioriterade byggnadsarbeten
som sattes i gång under perioden den 23 maj — den 19 oktober
1977. Som oprioriterade byggnadsarbeten räknades bl. a. bensinstationer,
bilverkstäder, butiks-, kontors-, bank-, hotell- och restauranglokaler samt
sporthallar och kommunala förvaltningsbyggnader.

Skatteutskottet pekar i sitt yttrande bl. a. på möjligheten att återinföra
en investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten som ett sätt att dämpa tendenserna
till överhettning. För att frigöra resurser för bostadsbyggande och
underlätta för den viktiga offentliga vård- och servicesektorn bör — anser
skatteutskottet — dessa områden undantas från avgiften. Enligt skatteutskottet
bör möjligheten att införa en investeringsavgift med denna utformning
undersökas närmare.

Även bostadsutskottet anser att det kan finnas skäl att pröva förutsättningarna
för en investeringsavgift på visst byggande i landet; inte minst
inom Stockholmsområdet och där i synnerhet i vad som kallas
Stockholm — Uppsala-korridoren.

I stället för den extra höjningen av löneavgiften anser såväl skatte- som
bostadsutskottet att man också bör undersöka förutsättningarna att uppnå
de eftersträvade effekterna genom förändringar i den statliga fastighetsskatten.
Vad skatteutskottet närmast åsyftar med sitt förslag är att man
skall höja skatteuttaget för andra fastigheter än sådana som används för
bostadsändamål inom den berörda regionen. Bostadsutskottet framhåller i
sitt yttrande att det från de utgångspunkter bostadsutskottet närmast har
att bedöma får anses motiverat att införa en särskild/extra fastighetsskatt
på kontorslokaler m. m. i Stockholmsområdet.

Finansutskottet får för sin del anföra följande. De åtgärder som skatte- och

bostadsutskottet föreslår för Stockholmsområdet kan delvis ses som kom- 67

plement till varandra. Investeringsavgiften är avsedd att träffa nybyggnation
av kontorslokaler och andra oprioriterade byggnadsarbeten. Dess
syfte är således att dämpa överhettningen på byggmarknaden och att vidga
utrymmet för produktion av nya bostäder. Den föreslagna skärpningen av
fastighetsskatten riktar sig mot det befintliga beståndet av kontorslokaler,
butiker, hotell m. m. och får bl. a. till effekt att prisutvecklingen på sådana
fastigheter dämpas. Enligt utskottets mening bör därför båda åtgärderna
genomföras.

Regionalt bör åtgärderna avgränsas till de delar av Stockholms län med
omgivningar där överhettningstendenser gjort sig märkbara. I Stockholms
län bör sålunda Norrtälje och Södertälje kommuner undantas eftersom
man där har de största sysselsättningsproblemen i länet. Å andra sidan bör
Uppsalaområdet, dvs. Uppsala och Håbo kommuner, omfattas av åtgärderna
eftersom man även där har en överhettad arbetsmarknad.

Finansutskottet föreslår således att en tidsbegränsad investeringsavgift
införs. Avgiften bör uppgå till 10 % av byggkostnaden och omfatta byggen
som påbörjas på byggnadsplatsen fram till utgången av 1990. Avgiften,
som inte bör vara avdragsgill vid inkomstbeskattningen, skall erläggas av
byggherren och tas ut om arbetet utförs i Stockholms- och Uppsalaområdet,
dvs. i Stockholms län utom Norrtälje och Södertälje kommuner samt i
Uppsala och Håbo kommuner.

Några dispensmöjligheter bör inte ges. Å andra sidan bör undantag göras
för bl. a. mindre projekt. Någon avgift bör således inte tas ut på byggnadsarbeten
med en total byggnadskostnad understigande 5 milj. kr. I byggkostnaden
inräknas därvid även markarbeten.

Investeringsavgiften bör träffa i huvudsak samma typ av oprioriterade
projekt som berörts av tidigare investeringsavgifter. Kretsen av avgiftsbelagda
byggnadsarbeten bör sålunda omfatta bensinstationer, bilverkstäder,
parkeringshus samt butiks-, kontors-, bank-, hotell- och restauranglokaler.
Även förvaltningsbyggnader, kyrkor, samlingslokaler, nöjeslokaler, sporthallar
och andra idrottsanläggningar bör räknas in i denna krets. Om byggkostnaden
överstiger den avgiftsfria gränsen bör avgift också utgå på bostadshus
som uppförs utan statligt stöd såvida det inte är fråga om fritidshus.
Avgift bör också utgå på mindre fritidshus om de ingår i projekt som
omfattar mer än ett hus.

Innefattar byggnadsarbetet såväl avgiftsbelagt som avgiftsfritt byggnadsarbete
bör liksom vid tidigare tillfällen den ordningen gälla att projektet
anses vara till övervägande del avgiftsbelagt byggande om detta utgör mer
än 50 % av hela byggnadsarbetet.

Frågan om avgift skall påföras eller inte bör prövas av länsskattemyndighet.
Talan mot länsskattemyndighets beslut förs hos länsrätt. Länsrättens
beslut kan överklagas hos kammarrätt.

Det av utskottet föreslagna regelverket är i väsentlig utsträckning utformat
enligt samma principer som låg till grund för 1977 års investeringsavgift.
Vid tolkningen och tillämpningen av de nya reglerna kan man således
i mycket stor utsträckning få vägledning av den praxis som utbildats under
perioder då äldre lagstiftning tillämpats.

Såsom utskottet tidigare framhållit har investeringsavgiften det dubbla

1988/89: FiU30

syftet att dämpa överhettningen på byggmarknaden och vidga utrymmet 1988/89: FiU30
för produktion av nya bostäder. För att förstärka denna utjämnande effekt
bör det övervägas om inte intäkterna från avgiften senare kan återföras till
regionen för bl. a. produktion av bostäder. Ett förslag av denna innebörd
finns i motion Fi62 av Olof Johansson (c). Det bör ankomma på regeringen
att närmare överväga denna fråga och till riksdagen återkomma med förslag.

Utskottets förslag till föreskrifter bör tas in i en särskild lag om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten. Utskottet har med anledning av motionerna
Fi62 (c) yrkande 16, Fi63 (vpk) yrkande 15, Fi64 (mp) yrkande 17
och Fi92 (s) i berörd del i betänkande 1988/89: FiU36 lagt fram ett förslag
till sådan lag. Utskottet har i det sammanhanget också föreslagit en mindre
ändring i skattebrottslagen (1971:69).

Vidare föreslår finansutskottet att en tillfällig fastighetsskatt tas ut på fastigheter
som är belägna i samma område, dvs. i Uppsala och Håbo kommuner
samt i Stockholms län utom Norrtälje och Södertälje kommuner.

Den statliga fastighetsskatten träffar småhus, hyreshus och bostadsbyggnader
på lantbruk. Däremot omfattar den inte industrifastigheter. Med
hyreshus avses i detta sammanhang inte bara byggnader som är inrättade
till bostad åt minst tre familjer utan också sådana byggnader som används
till kontor, butik, hotell, restaurang eller liknande.

Allmänna byggnader är i princip undantagna från skatteplikt. Dock är
statliga och kommunala byggnader avsedda för affärsdrivande verksamhet
inte undantagna från skatteplikt.

Underlaget för fastighetsskatten är för småhus en tredjedel av taxeringsvärdet
och för hyreshusenhet 55 % av taxeringsvärdet. För hyreshus på
lantbruksenhet gäller dock att underlaget motsvaras av hela bostadsbyggnadsvärdet
och tomtmarksvärdet.

Den tillfälliga fastighetsskatten bör lagtekniskt knyta an till de föreskrifter
som gäller för den statliga fastighetsskatten. Höjningen bör därvid avgränsas
till sådana hyreshusenheter som främst används till kontor, butiker,
hotell, restauranger eller liknande. Begreppet hyreshusenhet innefattar
i detta sammanhang både hyreshus och tomtmark för sådan byggnad.

Den gjorda avgränsningen innebär att hyreshusenheter som till övervägande
del består av bostäder inte berörs av förslaget. Detta undantag gäller
oavsett om bostäderna är hyreslägenheter eller bostadsrättslägenheter.

Skattehöjningen bör genomföras på så sätt att man för de berörda fastigheterna
höjer underlaget för fastighetsskatten från nuvarande 55 % av
taxeringsvärdet till hela taxeringsvärdet. En sådan förändring leder till en
ökad skattebelastning på drygt 80 %.

Avgränsningen av de fastigheter som skall omfattas av den nya skatten
bör följa den indelning som tillämpas vid fastighetstaxeringen. Definitionsmässigt
överensstämmer denna också med de beteckningar som används
i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt. Den närmare avgränsningen
torde därvid kunna göras med hjälp av de kodbeteckningar
som riksskatteverket använt sig av vid 1988 års allmänna fastighetstaxering
av hyreshus. De fastigheter som bör omfattas av den särskilda fastig- 69

hetsskatten är i huvudsak de som vid denna fastighetstaxering givits typkoderna
322, 323, 324, 325 och 326, dvs. hyreshusenheter bestående av
hotell eller restaurang, hyreshusenheter bestående av kiosk, hyreshusenheter
bestående av parkeringshus, hyreshusenheter bestående huvudsakligen
av lokaler samt hyreshusenheter bestående av kontor e. d. belägna inom
industrimark.

Eftersom de vid fastighetstaxeringen åsätta typkodema kan få avgörande
betydelse i detta sammanhang bör en inkomsttaxeringsnämnd
kunna frångå en klart oriktig kodning.

Höjningen, som skall vara tillfällig, bör tillämpas endast vid 1991 års
taxering. Utskottets förslag till lag om viss tillfällig höjning av uttaget av
statlig fastighetsskatt framgår av bilaga 4. Denna lag bör träda i kraft den 1
juli 1989. Äldre bestämmelser bör emellertid gälla i fråga om fastighetsskatt
för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet.

Statens intäkter från fastighetsskatten från de nu aktuella kategorierna i
Stockholm-Uppsala-området kan vid nuvarande skatteuttag beräknas till
ca 0,7 miljarder kronor år 1989. Merintäktema för år 1990 på grund av det
höjda skatteuttaget väntas därmed uppgå till ca 0,6 miljarder kronor.

Vad utskottet här anfört överensstämmer med de synpunkter som skatteutskottet
(1988/89: SkU4y) och bostadsutskottet (1988/89: BoU3y) fört
fram i sina yttranden till finansutskottet. Med stöd av initiativrätten enligt
RO 3:7 föreslår utskottet att riksdagen antar det i bilaga 4 intagna förslaget
till lag om viss tillfällig höjning av uttaget av statlig fastighetsskatt samt
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om tillfällig
fastighetsskatt i Stockholm-Uppsala-området.

Arbetsmiljöavgift

Skatteutskottet har i sitt yttrande över proposition 151 (SkU5y) föreslagit
att en tillfällig arbetsmiljöavgift införs. Intäkterna från denna avgift skall i
sin helhet användas till insatser för rehabiliteringsåtgärder för anställda
med långvarigt nedsatt hälsa, åtgärder för att nedbringa de anställdas sjukfrånvaro
liksom åtgärder som kan aktualiseras av arbetsmiljökommissionens
arbete samt därmed sammanhängande ändamål. Förutom att kunna
bidra till rehabilitering och bättre hälsa bör dessa insatser också kunna
medföra ett ökat utbud av arbetskraft, framhåller skatteutskottet.

Skatteutskottet anser att finansutskottet bör överväga möjligheten att införa
en tillfällig arbetsmiljöavgift av detta slag och de riktlinjer som skall
gälla för medlens användning.

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Den förda politiken
på arbetsmarknadsområdet har kommit att karakteriseras som arbetslinjen.
Innebörden härav är att att man i första hand eftersträvat att ge
arbetslösa arbete, utbildning eller andra arbetsförberedande åtgärder i stället
för att passivt betala ut kontantstöd. Som en följd härav har både arbetslösheten
och de därmed förknippade kostnaderna kunnat hållas nere.

Antalet långtidssjukskrivna och förtidspensionärer har emellertid ökat
kraftigt. Pågående långvariga sjukfall har näst intill fördubblats mellan

1988/89: FiU30

åren 1983 och 1988. Dessa sjukfall tog i anspråk ungefär 16 miljarder kronor
eller 50 % av de totala kostnaderna för sjukpenningen. En av riksförsäkringsverket
gjord undersökning tyder på att det endast är 10—15 % av
de långvariga sjukskrivningsfallen som har omfattats av yrkesinriktad rehabilitering.
Mindre än hälften av de långtidssjukskrivna återvänder till
arbete i någon form, och mer än var tredje får förtidspension. Andelen som
återgår i arbete efter ett års sjukskrivning är mycket låg.

Samtidigt gäller att mer än 50 000 personer vaije år får förtidspension
och att antalet förtidspensionärer ökar med ca 10 000 per år. Sammanlagt
finns det nu närmare 350 000 förtidspensionärer, och mer än 100 000 av
dessa är under 55 år. En person som beviljas förtidspension har i genomsnitt
14 år kvar till ålderspension. Det medför att varje beslut om förtidspension
i genomsnitt föranleder framtida utbetalningar/uteblivna inbetalningar
på ca 1,5 milj. kr. Kostnaden för samtliga förtidspensioner uppgick
under 1988 till ca 22 miljarder kronor.

För närvarande står över en halv miljon personer utanför arbetsmarknaden
på grund av arbetsskador, förtidspension och långvarig sjukskrivning.
Samhällets kostnader för dessa grupper är betydande, men viktigare ändå
är att det bakom de enskilda individerna döljer sig mänskliga problem och
lidanden av betydande mått.

Den av skatteutskottet föreslagna arbetsmiljöavgiften skall ses mot
denna bakgrund. En snabbt införd avgift och en tillfällig låsning av de indragna
medlen kan också bidra till att dämpa överhettningen i ekonomin.
Avgiften får därmed en stabiliseringspolitisk effekt. En styrning av medlen
till de områden som skatteutskottet angett ger dem som slagits ut från arbetsmarknaden
chans till ett nytt liv och eventuellt också möjlighet till nytt
arbete.

Ett problem i svensk ekonomi är den brist på arbetskraft som föreligger
i stora delar av landet. Det är angeläget såväl i nuvarande överhettningsläge
som i ett längre tidsperspektiv att på olika sätt öka utbudet av arbetskraft.
Sker inte detta riskerar svensk exportindustri att hamna i svårigheter
samtidigt som angelägna behov inom vård och omsorg inte kan tillgodoses.

Att förbättra den yrkesinriktade rehabiliteringen och avveckla dåliga arbetsmiljöer
är angelägna åtgärder som skulle kunna minska antalet förtidspensionärer
och långtidssjukskrivna. Detta är särskilt väsentligt av hänsyn
till de enskildas välbefinnande. Men det är också viktigt att man kan ta till
vara det yrkeskunnande och den arbetslivserfarenhet som finns hos dessa
grupper. En effektiv utbudspolitik skulle därmed kunna förenas med
socialpolitiska mål. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att en tillfällig
arbetsmiljöavgift införs.

Arbetsmiljöavgiften bör utgå med 1,5 % av avgiftsunderlaget för ersättning
som utges under perioden september 1989 — december 1990. Skyldiga
att betala arbetsmiljöavgift skall vara arbetsgivare, och avgiften bör
beräknas på samma underlag som gäller för folkpensionsavgiften. Dock
bör de som erlägger egenavgifter undantas från avgiften.

För sjömän betalar arbetsgivare sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift
och allmän löneavgift enligt en lägre procentsats än vad som gäller för
andra anställda. Det framgår av 2 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialav -

1988/89: FiU30

gifter och 3 § lagen (1982:423) om allmän löneavgift. En motsvarande nedsättning
av avgiften bör gälla även arbetsmiljöavgiften.

Utskottet beräknar att bruttointäkterna från avgiften kommer att uppgå
till 6,6 miljarder kronor under budgetåret 1989/90. Totalt väntas 10,7 miljarder
kronor flyta in i form av arbetsmiljöavgifter.

Influtna medel bör tillföras en särskild fond som benämns arbetslivsfonden
och som är skild från statsbudgeten.

Fondens tillgångar skall i sin helhet användas till bidrag åt arbetsgivare
för olika rehabiliteringsinsatser och arbetsmiljöförbättrande åtgärder.
Därmed ställs medel till förfogande för en ökad satsning på arbetslinjen.
Det bör understrykas att avsikten med arbetslivsfonden är att stimulera till
insatser som annars inte skulle komma till stånd.

De insatser som utskottet åsyftar är främst rehabiliteringsåtgärder för
anställda med långvarigt nedsatt hälsa, åtgärder för att nedbringa sjukfrånvaron
samt nya investeringar vilkas syfte är att i väsentlig grad bidra till att
förbättra arbetsmiljön och som berörda företag inte är skyldiga att genomföra
enligt lag eller annan författning. Ändamålsbestämmelserna i utskottets
lagförslag har utformats så att fondens medel också skall kunna utnyttjas
för åtgärder som kan bli aktuella genom arbetsmiljökommissionens arbete.

Reglerna om arbetsmiljöavgiften bör tas in i en särskild lag. Den nya
avgiften föranleder att arbetsgivarens uppgiftsskyldighet utvidgas. I lagen
anges att bestämmelserna i 2 kap. 6 § och 5 kap. lagen om socialavgifter
avseende avgifternas fördelning på avgiftsändamål och uppbörden är tilllämpliga
i fråga om arbetsmiljöavgiften.

Det bör enligt utskottets mening ankomma på regeringen att till riksdagen
återkomma med förslag om lämplig organisation och de närmare tilllämpningsföreskrifter
som erfordras för förvaltning och fördelning av fondens
tillgångar.

I detta sammanhang bör också prövas när under perioden 1990—1991
som utbetalningarna från fonden skall påbörjas och vilken regional anknytning
som kan ges.

I avvaktan på regeringens förslag bör medlen sättas in på särskilt konto i
riksgäldskontoret för att de skall kunna hållas åtskilda från statsbudgeten.
Ränta motsvarande diskontot bör utgå på innestående medel.

Vad utskottet här anfört överensstämmer med de synpunkter som skatteutskottet
fört fram i sitt yttrande (1988/89: SkU5y) till finansutskottet.
Med stöd av initiativrätten enligt RO 3:7 föreslår utskottet att riksdagen
antar de i bilaga 4 intagna förslagen till lag om arbetsmiljöavgift och lag om
ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter samt som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om en tillfällig arbetsmiljöavgift
och en arbetslivsfond.

Vinstindragningar från företag

I motion Fi63 (vpk) yrkande 12 yrkas införande av en engångsskatt på
företagens likviditet med 10 miljarder kronor, som enligt motionärerna
bör användas till vård, omsorg, skola och kultur. I yrkande 13 i samma
motion begärs att regeringen lägger fram förslag om en permanent vinst -

1988/89: FiU30

skatt för de kommande budgetåren motsvarande 10 miljarder kronor. I 1988/89: FiU30
yrkande 5 i samma motion föreslås därutöver även en indragning från
bank- och kreditväsendet.

Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande till finansutskottet om att regeringen
tidigare i år föreslagit en vinstskatt som beräknas ge ökade skatteintäkter
på 3,5 miljarder kronor. Utskottet har nyligen tillstyrkt detta förslag
(prop. 1988/89:132, SkU33). Att nu besluta om ytterligare pålagor för företagen
av en sådan omfattning som föreslås i yrkandena 12 och 13 kan
enligt skatteutskottet inte komma i fråga. Finansutskottet är av samma
mening som skatteutskottet. De indragna medlen skall enligt motionärerna
användas för en utbyggnad av den offentliga sektom. Vad gäller detta
förslag anser utskottet att det är fel att i nuvarande ekonomiska situation
förorda en så kraftig expansion av denna sektor på bekostnad av industrisektorn.
De nödvändiga investeringarna i den offentliga och privata sektorn
kan endast åstadkommas genom att tillväxten ökar och/eller att tillväxten
i den totala konsumtionen dras ner. Utskottet avstyrker med det
anförda motion Fi63 (vpk) yrkandena 5, 12 och 13.

Prisstopp

I motion Fi63 yrkande 18 av Lars Wemer m. fl. (vpk) krävs att ett omedelbart
prisstopp införs. Motionärerna motiverar en sådan åtgärd med att
detta skulle minska inflationstrycket och därigenom motverka en ytterligare
urholkning av de arbetandes löner.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att prisstopp skulle
kunna motverka en befarad försämring av reallönerna på det sätt som anges
i motionen. Ett prisstopp bidrar inte mer än tillfälligt till att minska
inflationstrycket i ekonomin. Utskottet avstyrker motion Fi63 (vpk) yrkande
18.

Övriga ekonomisk-politiska åtgärder

Omsättningsskatt på aktier

I motionerna Fi85 av Knut Wachtmeister och Bo Lundgren (båda m) och
Fi82 av Håkan Hansson m.fl. (c) yrkas att omsättningsskatten på värdepapper
avskaffas fr. o. m. den 1 juli 1989. Även i motion Fi62 av Olof Johansson
m. fl. (c) yrkande 21 begärs att skatten skall avvecklas och att regeringen
lägger fram förslag om en avveckling. Som skäl för yrkandena
åberopas de negativa effekter som enligt motionärernas uppfattning omsättningsskatten
på aktier m. m. haft på penningmarknaden. I motion Fi92
av Hans Göran Franck m. fl. (s) krävs bl. a. en skärpt aktiebeskattning.

Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande till finansutskottet att man vid
tidigare behandling av likartade yrkanden bl. a. framhållit att skattereglerna
för aktier i allmänhet erbjuder avsevärda fördelar jämfört med vad
som gäller för vanligt banksparande och att reglerna innebär att arbetsfria
inkomster beskattas väsentligt förmånligare än arbetsinkomster. Detta är
enligt skatteutskottets uppfattning ett av de stora problem som ingår i de 73

pågående övervägandena rörande den kommande skattereformen som syftar
till att nedbringa marginalskatterna och samtidigt upprätthålla de fördelningspolitiska
ambitionerna i skattelagstiftningen. Som framhållits vid
tidigare behandling av motionsyrkanden på dessa områden är samtliga de
frågor som tas upp i motionerna av den arten att de bör prövas i detta
sammanhang. Några nya omständigheter som bör föranleda en annan bedömning
har inte förekommit. Finansutskottet är av samma mening som
skatteutskottet och avstyrker alltså motionerna Fi62 yrkande 21, Fi82,
Fi85 och Fi92 i berörd del.

Inkomstskatten

I propositionen framhålls att den statliga inkomstskatten bör sänkas år
1990 genom förändringar av skatteskalan med ungefär samma inriktning
och utformning som för innevarande år och att värdet av underskottsavdragen
bör minskas i samma omfattning. Regeringen kommer enligt propositionen
att förelägga riksdagen förslag om den närmare utformningen
av 1990 års skatteskalor när avtalsförhandlingar har slutförts på en större
del av arbetsmarknaden.

I motion Fi60 (m) yrkande 16 yrkas att den kommande skattereformen
påbörjas redan 1990 med kraftiga sänkningar i den statliga skatteskalan,
kommunalt skattestopp och inflationsskydd av skatteskalorna.

I motion Fi61 (fp) yrkande 3 föreslås också att den kommande skattereformen
inleds redan 1990 med bl. a. en sänkning av marginalskatterna
med 7—15 procentenheter, ett återinförande av inflationsskyddade skatteskalor
och en basbreddning i linje med vad som med relativ bred enighet
kommer att föreslås av de olika skatteutredningarna.

I motion Fi62 (c) yrkande 18 framhålls att de fortsatta marginalskattesänkningarna
bör ske bl. a. som en successiv anpassning till en kommande
skattereform. Motionärerna föreslår en skattereduktion på 1 000 kr. — lika
för alla skattebetalare — att utbetalas under 1990, en åtgärd som motionärerna
anser vara motiverad även av stabiliserings- och arbetsmarknadspolitiska
skäl.

Enligt mQtion Fi63 (vpk) yrkande 16 gynnar en marginalskattesänkning
i första hand de högavlönade och bidrar till att ytterligare snedvrida de
rådande löne- och inkomstklyftorna. Motionärerna begär därför ett uttalande
som går ut på att regeringen inte bör lägga fram något skatteförslag
som innebär marginalskattesänkningar för högavlönade utan i stället införa
en skatterabatt för de lägst avlönade 1989 och 1990.

Skatteutskottet har tidigare i vår behandlat olika motionsyrkanden avseende
skatten för 1990 års inkomster (1988/89: SkU20). Utskottet framhåller
i sitt yttrande till finansutskottet att frågan om utformningen av
1990 års skatter bör anstå till dess resultatet av den pågående översynen av
skattesystemet redovisats och möjligheterna att överblicka resultatet av de
pågående löneförhandlingarna förbättrats. Skatteutskottet utgick ifrån att
regeringen därefter skulle komma att lägga fram förslag beträffande 1990
års skatter. Regeringens avsikter enligt propositionen ligger enligt yttrandet
väl i linje med vad skatteutskottet förordat, och utskottet anser heller

1988/89: FiU30

inte att någon omständighet förebragts som motiverar att ställning tas redan
nu — innan utredningarna presenterat sina förslag och innan man kan
till fullo överblicka utfallet av avtalsförhandlingarna — till en mera detaljerad
utformning av skatten för nästa års inkomster. Den av finansutskottet
förordade höjningen av energiskatterna kan också ses som ett led i den
för år 1990 planerade skattesänkningen på arbete — genom t. ex. sänkta
skattesatser och/eller skattereduktion. Utskottet utgår från att den höjning
av fastighetsskatten, som utskottet förordat, inte kommer att höja skattekvoten.
Med hänvisning till detta och vad skatteutskottet har anfört biträder
finansutskottet propositionen i vad avser inriktningen av kommande
förslag rörande skatterna för inkomsterna under år 1990 och avstyrker motionerna
Fi60 yrkande 16, Fi61 yrkande 3, Fi62 yrkande 18 och Fi63 yrkande
16.

Avdrag för pensionärer

I motion Fi60 (m) yrkande 17 begärs att regeringen skall lägga fram förslag
om att slopa avtrappningen av det extra avdraget mot förvärvsinkomster
för pensionärer. I motion Fi61 (fp) yrkande 11 föreslås att man inför ett
förvärvsavdrag för pensionärer på 10 000 kr. Syftet är att minska de marginaleffekter
vid beskattningen som enligt motionärerna hindrar många
pensionärer från att fortsätta med förvärvsarbete efter pensioneringen.

Riksdagen har under det senaste året beslutat om olika åtgärder för att
minska de marginalskatte- och andra marginaleffektsproblem som avtrappningen
av det extra avdraget medför. Bl. a. beslutades under hösten
1988 om ändringar av bestämmelserna för inkomst- och förmögenhetsprövningen
av det extra avdraget och det kommunala bostadstillägget i
syfte att mildra marginaleffekterna i vissa fall. Frågan om folkpensionärernas
extra avdrag är för närvarande föremål för överväganden inom kommittén
med uppdrag att göra en översyn av inkomstskattesystemet (dir.
1987:29), och mot bakgrund av att ett förslag är att vänta inom kort finns
det, framhåller skatteutskottet i sitt yttrande till finansutskottet, inte någon
anledning att nu vidta några åtgärder med anledning av motionerna Fi60
yrkande 17 och Fi61 yrkande 11. Finansutskottet delar skatteutskottets
uppfattning och avstyrker därför de ifrågavarande motionsyrkandena.

Mjölksubventioner

Efter den överenskommelse som nyligen träffats vid GATT-förhandlingarna
på jordbruksområdet kommer prishöjningarna på livsmedel
att bli små under det närmaste året. Mot bakgrunden härav har regeringen
föreslagit att resterande livsmedelssubventioner avskaffas den 1 juli 1989
och att i princip motsvarande stöd läggs ut som en höjning av barnbidraget.
Livsmedelssubventionema omfattar numera endast konsumtionsmjölk
och uppgår enligt riksdagens nyligen fattade beslut (1988/89: JoU12,
rskr. 156) till 1 475 milj. kr. under budgetåret 1989/90. I konsumentledet
motsvarar subventionerna 1,73 kr. per liter mjölk.

I motioner från moderata samlingspartiet, centerpartiet, vänsterpartiet

1988/89: FiU30

kommunisterna och miljöpartiet de gröna yrkas avslag på regeringsförslaget.
Samma yrkande förs också fram i ett antal enskilda motioner. Moderata
samlingspartiet begär dessutom att riksdagen gör ett tillkännagivande
om att livsmedelssubventionerna skall avvecklas under en tioårsperiod,
dvs. i den takt som stödet trappats ned under de senaste åren. Folkpartiet
accepterar för sin del regeringsförslaget, men endast under förutsättning av
att bambidragshöjningen uppgår till 960 kr. per barn och år, dvs. med 180
kr. mer än vad regeringen föreslagit.

Jordbruksutskottet, som yttrat sig i frågan (1988/89: JoU6y), delar den
mening som kommit till uttryck i flertalet motioner om att subventionerna
av konsumtionsmjölk för närvarande inte bör sänkas ytterligare. Jordbruksutskottet
erinrar om att mjölksubventionema redan har sänkts med
500 milj. kr. Jordbruksutskottet förordar således att riksdagen dels biträder
motionsyrkandena om avslag på regeringens förslag, dels avslår propositionen
i denna del.

Finansutskottet är inte av annan mening än jordbruksutskottet. Finansutskottet
föreslår således att riksdagen med bifall till motionerna Fi60 av
Carl Bildt m. fl. (m) yrkande 14 i berörd del, Fi62 av Olof Johansson m. fl.
(c) yrkande 9 i berörd del, Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) yrkande 3,
Fi68 av Lars Wemer m.fl. (vpk), Fi71 av Stina Gustavsson och Kersti
Johansson (båda c), Fi74 av Marianne Andersson och Ingvar Karlsson i
Bengtsfors (båda c), Fi75 av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m) yrkande 1 och
Fi91 av Kjell Ericsson m. fl. (c, m, fp) samt med anledning av motion Fiöl
av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkande 8 i berörd del avslår regeringens
förslag under avsnitt C i bilaga 8 i propositionen att anvisa ett 1 475 milj.
kr. lägre belopp till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1989/90 än vad som tidigare anvisats.

Även om finansutskottet således inte är berett att nu föreslå någon omedelbar
avveckling av livsmedelssubventionerna, bör enligt utskottets mening
frågan tas upp till förnyad prövning i anslutning till beredningen av
de förslag som väntas framkomma från utredningen om reformerad inkomstbeskattning
(RINK) och kommittén för indirekt beskattning (KIS).
Riksdagen bör således inte binda sig för ett avvecklingsprogramför livsmedelssubventionerna
t. ex. under en tioårsperiod, vilket föreslås i två av moderata
samlingspartiets motioner. Utskottet avstyrker dessa båda motioner,
dvs. motion Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m) yrkande 14 i berörd del samt
motion Fi75 av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m) yrkande 2.

Vad utskottet här anfört om avvecklingen av livsmedelssubventionerna
bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

Barnbidrag

Regeringen föreslår att barnbidraget höjs den 1 juli 1989 med 780 kr. per
barn och år. En motsvarande höjning föreslås också av det förlängda barnbidraget
för grundskoleelever samt av studiebidraget till gymnasiestuderande.
Statens utgifter väntas som en följd härav öka med 1 587 milj. kr.

1988/89: FiU30

under budgetåret 1989/90. Av propositionen framgår att höjningarna är
avsedda att motverka de effekter som skattehöjningar och avskaffade livsmedelssubventioner
m. m. har på barnfamiljernas levnadsstandard.

Moderata samlingspartiet motsätter sig såväl den föreslagna momshöjningen
som det omedelbara slopandet av mjölksubventionema och anser
det därför inte erforderligt med någon höjning av barnbidraget. I tre motioner
— Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m), Fi88 av Sten Svensson m. fl. (m) och
Ub37 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) — yrkar moderata samlingspartiet
avslag på regeringens förslag till höjning av barnbidrag och studiebidrag
samt förordar i stället att det vid den kommunala beskattningen införs
ett grundavdrag på 15 000 kr. per hemmavarande barn upp till 18 års
ålder. Grundavdraget skall införas stegvis med början vid beskattningsåret
1990.

Folkpartiet föreslår i motion Fiöl av Bengt Westerberg m. fl. en höjning
av barnbidraget med 960 kr. per barn och år och ställer en höjning av
denna omfattning som villkor för att kunna acceptera att mjölksubventionema
avskaffas.

Även centerpartiet föreslår i motion Fi62 av Olof Johansson m. fl. att
barnbidraget höjs med 960 kr. per barn och år, medan vänsterpartiet kommunisterna
i motion Fi63 av Lars Wemer m. fl. vill att barnbidraget skall
uppgå till 1/4 basbelopp, vilket för innevarande år skulle medföra en höjning
med 1 155 kr.

Socialutskottet anser i sitt yttrande att den av regeringen föreslagna
barnbidragshöjningen med 780 kr. per barn och år är en väl avvägd kompensation
åt barnfamiljerna för den köpkraftsindragning som uppkommer
genom de ekonomisk-politiska åtgärder som föreslås i propositionen. Med
hänsyn härtill biträder socialutskottet propositionens förslag och avstyrker
de aktuella motionerna.

Finansutskottet får för egen del anföra följande. Regeringens förslag till
barnbidragshöjning skall ses mot bakgrund av att mjölksubventionema
samtidigt föreslås bli avvecklade. Sett utifrån samhällsekonomiska utgångspunkter
balanseras barnbidragshöjningen i allt väsentligt av de slopade
mjölksubventionema. Finansutskottet har tidigare ställt sig bakom
jordbruksutskottets förslag och således inte ansett sig kunna förorda en
omedelbar avveckling av mjölksubventionema. Ett direkt bifall till socialutskottets
förslag i frågan om barnbidragshöjningen skulle därmed ge upphov
till ett icke oväsentligt inkomsttillskott, vilket skulle motverka den
omedelbara åtstramning av efterfrågan som utskottet anser eftersträvansvärd.
Med hänsyn härtill bör barnbidraget inte höjas den 1 juli 1989.

Andra skäl än rent samhällsekonomiska talar emellertid för att barnbidraget
höjs. Barnbidraget har varit oförändrat sedan den 1 januari 1987,
och vissa av de åtgärder som utskottet förordar i detta sammanhang får
effekt också på barnfamiljernas ekonomi. Många barnfamiljer lever under
knappa betingelser och har små marginaler att klara ekonomiska påfrestningar.
Fördelningspolitiska skäl talar alltså för att barnfamiljerna ges
kompensation för inflation. Enligt utskottets mening bör barnbidraget höjas
den 1 januari 1990. Höjningen bör därvid vara något större än de 780

1988/89: FiU30

kr. per barn och år som regeringen föreslagit. Av samhällsekonomiska skäl
är utskottet dock inte berett att sträcka sig så långt som till en höjning med
960 kr. per barn och år, vilket är den justering som föreslås i motionerna
Fi61 (fp) och Fi62 (c). En höjning med 900 kr. per barn och år, eller 75 kr.
i månaden, framstår enligt utskottet som väl avvägd med hänsyn till övriga
omständigheter.

Finansutskottet föreslår således att barnbidraget höjs den 1 januari 1990
med 900 kr. per barn och år. En motsvarande anpassning bör samtidigt
göras av det förlängda barnbidraget till elever i grundskolan samt av studiebidraget
till gymmnasieelever. Kostnaderna för höjningarna beräknar
utskottet till drygt 1 800 milj. kr. för helt år. Härav infaller 909 milj. kr.
under budgetåret 1989/90, varav 798 milj. kr. bör påföras anslaget C 1
Allmänna barnbidrag på socialdepartementets huvudtitel och 111 milj. kr.
anslaget E 3 Studiehjälp m. m. på utbildningsdepartementets huvudtitel.

Med den av utskottet föreslagna ändringen kommer barnbidrag inkl.
flerbarnstillägg att uppgå till följande belopp:

Utskottets förslag till barnbidragshöjning den 1 januari 1990

Antal barn	Höjning av barn-bidraget, kr./år	Nytt bambidrags-belopp, kr./år
1 barn	900	6 720
2 barn	1 800	13 440
3 barn	3 150	23 520
4 barn	5 760	43 008
5 barn	8 820	65 856
6 barn	11 160	83 328
7 barn	13 500	100 800

Höjningarna föranleder ändringar i lagen (1947:529) om barnbidrag, lagen
(1986:378) om förlängt barnbidrag samt i studiestödslagen (1973:349).
Utskottets förslag till lagändringar framgår av bilaga 4.

Skatteutskottet har i sitt yttrande (1988/89: SkU4y) avvisat det i motionerna
Fi60 (m) och Fi88 (m) framförda förslaget om grundavdrag för barn
bl. a. med hänvisning till att ett sådant avdrag torde komma i konflikt med
strävandena att uppnå enkelhet i deklarations- och taxeringsarbetet. Finansutskottet
gör ingen annan bedömning än skatteutskottet.

Vad finansutskottet här anfört med anledning av dels proposition 150
bilaga 4 punkt C 1 och bilaga 7 punkt E 3, dels motionerna Fi61 (fp) yrkande
8 och Fi62 (c) yrkandena 11 och 12 innebär att utskottet avvisar
motionerna Fi60 (m) yrkandena 6, 13 och 18, Fi65 (vpk), Fi88 (m) yrkandena
1 och 2 samt Ub37 (m) yrkande 5.

Stimulanser av hushållssparandet

I motion Fiöl av Bengt Westerberg m. fl. (fp) föreslås att riksdagen skall
begära att regeringen lägger fram förslag om stimulanser för hushållssparande
i enlighet med vad som förordas i motionen. I motionen för motionärerna
ånyo fram sina förslag om långsiktigt bundet sparande i bank, om

1988/89: FiU30

aktiebeskattningen, om utförsäljning av statliga foretag, om avskaffande 1988/89: FiU30
av löntagarfonder och om främjande av vinstandelssystem.

I motion Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) förordas att riksdagen skall
begära att regeringen lägger fram förslag om införande av personliga investeringskonton
av det slag som finns beskrivet i motionen.

Finansutskottet har tidigare i år i anslutning till behandlingen av budgetpropositionen
(1988/89: FiU20) och i ett särskilt betänkande om sparande
(1988/89: FiU31) tagit ställning till motsvarande förslag. Utskottet
har därvid inte funnit anledning att biträda förslagen, och denna uppfattning
har även riksdagen anslutit sig till. Enligt utskottets mening föreligger
det inte skäl att nu ompröva dessa beslut. Utskottet avstyrker med hänsyn
härtill motionerna Fi61 (fp) yrkande 4 och Fi62 (c) yrkande 15.

övrigt

1 motion Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) föreslås att prisökningar föranledda
av de i samma motion föreslagna skattehöjningarna på energi,
alkohol och tobak inte skall tillåtas påverka basbeloppet när detta fastställs.

Denna uppfattning vill motionärerna att riksdagen som sin mening ger till
känna för regeringen. Socialförsäkringsutskottet avstyrker förslaget bl. a.
med hänvisning till de nackdelar som i olika sammanhang framhållits med
ett urholkat basbelopp.

Finansutskottet gör ingen annan bedömning än socialförsäkringsutskottet
men vill för egen del tillägga följande. Basbeloppet används i såväl offentligrättsliga
som civilrättsliga avtal för att ge värdebeständighet åt innehållet
i dessa avtal. Sålunda beräknas bl. a. pensioner, sjukpenning och avgiftsunderlag
för lagstadgade arbetsgivaravgifter utifrån basbeloppet där
avsikten är att korrigera för inflationseffekter. Att ändra principerna för
basbeloppet på det sätt som föreslås i motion Fi64 skulle i dessa sammanhang
leda till icke önskade effekter. Finansutskottet avstyrker med det anförda
motion Fi64 (mp) yrkande 24 i berörd del.

Sammanfattning av riktlinjerna för den ekonomiska politiken

1 propositionen föreslås ett åtstramningspaket som består av följande åtgärder.

— Mervärdeskatten höjs med 2 procentenheter under perioden den 1 juli
1989 — den 31 december 1990.

— Skatter på alkoholhaltiga drycker och tobak höjs den 9 juni 1989.

— Den allmänna löneavgiften höjs med 2 procentenheter under perioden
den 1 september 1989 — den 31 december 1990.

— I Stockholmsområdet höjs den allmänna löneavgiften med ytterligare 3
procentenheter, dvs. med totalt 5 procentenheter under samma period.

Kommuner och landsting undantas från den extra höjningen i Stockholmsområdet.

Som framhålls i motion Fi59 av Anna-Greta Leijon m.fl. (s) har förslagen
mött stark kritik. Samtliga oppositionspartier har uttalat sig mot förslaget
om en höjning av mervärdeskatten. Som framgått av vad utskottet anfort
om rådande stabiliseringspolitiska problem måste därför andra åtgärder
vidtas för att dämpa överhettningen i ekonomin.

Utskottet har i föregående avsnitt redovisat och föreslagit alternativ till
åtstramningsåtgärder. Vidare har utskottet i det sammanhanget redogjort
för förslag till åtgärder för att mildra de negativa fordelningspolitiska effekter
som i det korta tidsperspektivet är en oundviklig följd av en åtstramning
av ekonomin.

Det alternativa stabiliseringspaket som utskottet förordar har som utgångspunkt
de förslag och motiveringar som väckts i motionerna Fi59 av
Anna-Greta Leijon m.fl. (s), Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) och Fi87 av
Börje Hörnlund (c). Innebörden av de olika förslagen framgår av utskottets
ställningstagande på s. 55 —79 i detta betänkande. Det bör här nämnas att
i den nämnda motionen Fi87 (c) yrkande 1 ställs krav på att en åtstramning
av ekonomin måste ta hänsyn till att överhettningen till stora delar är
geografiskt begränsad. Utskottets förslag till åtstramning kan sammanfattas
på följande sätt.

— Ett obligatoriskt tillfälligt sparande införs under perioden den 1 september
1989 t. o. m. den 31 december 1990. Sparkravet skall vara 3 % av skatten.
Återbetalning sker i april 1992 och april 1993. Det totala tillfälliga
sparandet kan beräknas för hela perioden uppgå till ca 12,3 miljarder kronor.

— En arbetsmiljöavgift införs för samma period som för det tillfälliga sparandet.
Avgiften utgör 1,5 %på lönesumman. Totalt väntas 10,6 miljarder
kronor flyta in i form av arbetsmiljöavgiften. Influtna medel bör tillföras
en särskild fond, skild från statsbudgeten. Syftet med fonden är att stimulera
till rehabiliteringsinsatser och arbetsmiljöförbättrande åtgärder, vilka
bör kunna bidra till att ge ökade möjligheter för de över en halv miljon
personer som står utanför arbetsmarknaden på grund av arbetsskador, förtidspension
och långvarig sjukdom att återinträda på arbetsmarknaden.

— En tillfällig regional investeringsavgift på 10 % införs på byggprojekt
som påbörjas under perioden den 27 maj 1989 till den 31 december 1990.
Avgiften avser oprioriterade projekt dvs. kontors-, bank-, hotell-,
restaurang- och butikslokaler, bensinstationer, bilverkstäder och
parkeringshus. Även förvaltningsbyggnader, kyrkor, samlings- och nöjeslokaler,
sporthallar och andra idrottsanläggningar bör inräknas i denna
krets. Avgiften skall gälla för Stockholms län med undantag för Norrtälje
och Södertälje kommuner samt i Uppsala och Håbo kommuner. Den totala
indragningen av medel är mycket svår att beräkna men bör uppgå till
mellan 100 och 300 milj. kr.

— Tillfällig fastighetsskatt införs för fastigheter belägna inom samma område
som avses för investeringsavgifter. Den tillfälliga skatten avser lokaler,
dvs. ej bostäder. Skatteunderlaget höjs från 55 % till 100 % av taxeringsvärdet
och skattesatsen sätts till 2,5 %. Intäkterna av skattehöjningen
kan beräknas uppgå till 600 milj. kr.

— Energiskatterna höjs enligt följande:

1988/89: FiU30

Elskatten med 2 öre/kWh

Oljeskatten inkl. s. k. lättdiesel med 100 kr./m3

Kolskatt med 50 kr./ton

Skatt på naturgas med 42 kr./l 000 m3

Gasolskatt med 25 kr./ton

Energiskattehöjningarna bör träda i kraft fr. o. m. den 1 juli 1989.
Intäkterna av skattehöjningarna beräknas för åren 1989 och 1990 till totalt

4,5 miljarder kronor.

— Skatten på alkoholhaltiga drycker och tobak höjs den 9 juni 1989.

De fördelningspolitiska åtgärder som utskottet föreslår i detta sammanhang
är främst riktade till barnfamiljerna. Barnbidragen höjs sålunda med
900 kr. per barn och år fr. o. m. januari 1990.

Utskottet föreslår med anledning av vad som här anförts om behovet av
åtstramningsåtgärder i propositionen och motionerna Fi62 (c) och Fi87 (c)
att riksdagen godkänner det av utskottet här framlagda förslaget till åtgärdspaket.

Utskottet har här redogjort för åtgärder som bör vidtas utifrån stabiliseringspolitiska
motiveringar. Vad gäller politiken på längre sikt vill utskottet
anföra följande.

Den svenska ekonomin har, som framhålls i propositionen, efter omläggningen
av den ekonomiska politiken hösten 1982 utvecklats mycket
gynnsamt. Krisen i slutet av 1970-talet och böljan av 1980-talet har genom
den tredje vägens politik ersatts av en period med ökad tillväxt, en väsentlig
höjning av investeringsnivån och förnyad framtidstro. Även hushållens
ekonomi har förbättrats påtagligt. Sjunkande reallöner, stagnerande sysselsättning
och stigande arbetslöshet i början av 1980-talet har förbytts i växande
reallöner och god tillgång på arbetstillfällen. Antalet sysselsatta har
ökat med över 200 000 personer sedan år 1982 och den öppna arbetslösheten
har reducerats till 1,6 % år 1988.

Trots den snabba uppgången i kapacitetsutnyttjandet och en hög investeringsnivå
har emellertid den ekonomiska tillväxten varit svag. Produktiviteten
har ökat betydligt långsammare under 1980-talet än under 1970-talet.

Utskottet delar mot denna bakgrund den uppfattning som framförs i
propositionen att den ekonomiska politiken måste inriktas mot att stärka
tillväxten och förbättra ekonomins funktionssätt. Den inriktning som den
ekonomiska politiken måste följa för att klara dessa problem rör främst
följande områden.

— Ökat arbetskraftsutbud. Hinder måste undanröjas för arbetskraftsutbudets
tillväxt. Utskottet återkommer senare i betänkandet till vissa frågor
som rör arbetsmarknadspolitiken.

— Ökad produktivitet och ökad konkurrens. Att förbättra förutsättningarna
för en god produktivitetstillväxt måste vara en central uppgift för näringspolitiken.
Utskottet noterar att regeringen bl. a. avser att tillkalla en särskild
delegation med uppgift att analysera produktivitetsutvecklingen i såväl
industrin som tjänstenäringarna. Utskottet ser också med tillfredsstäl -

1988/89: FiU30

6 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 30. Del 1

leise att fortsatta åtgärder vidtas för att öka konkurrensen. Redan fattade
beslut innebär att större delen av transportsektorn nu blir avreglerad.

— Reformerat skattesystem. Reformarbetet är inriktat på att åstadkomma
lägre skattesatser och bredare skattebaser. Samtidigt skall beskattningen
bli mer neutral och likformig. Skattesystemet skall också bli enklare. Förändringar
i denna riktning bör kunna leda till ett mer rättvist skattesystem.
De bör också kunna ge ett verksamt bidrag till den ekonomiska tillväxten
både genom att ökat arbetskraftsutbud och sparande stimuleras och att en
effektivare resursanvändning kommer till stånd.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet ställer sig bakom de riktlinjer
för den ekonomiska politiken i vad avser utvecklingen under de första åren
av 1990-talet som presenteras i propositionen.

Utskottet vill avslutningsvis tillägga att begreppet tillväxt i dessa sammanhang
inte får tolkas snävt. Som också framhålls i propositionen är en
ansvarsfull hushållning med naturresurser och en god miljö aspekter som
självfallet måste vägas in vid bedömningen av vilka åtgärder som bör vidtas.
Ytterst syftar den ekonomiska politiken till att åstadkomma en hög
välfärd för medborgarna, och därvid måste hänsyn tas även till de aspekter
av välfärden som inte är direkt mätbara i BNP eller andra ekonomiska
mått.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet avstyrker den allmänna
inriktning av den ekonomiska politiken som förordas i motionerna Fi60
(c) yrkande 1, Fi61 (fp) yrkande 1, Fi63 (vpk) yrkandena 1 och 4 samt Fi64
(mp) yrkandena 1 och 32.

Mål för den ekonomiska politiken

I motion Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) framhålls i yrkande 3 resp. 4 att
”regional balans” och ”god miljö” skall vara mål för den ekonomiska politiken.

Utskottet har inte någon annan mening än motionärerna att ”regional
balans” är ett viktigt mål. Som framhålls i propositionen är en väl fungerande
regionalpolitik bl. a. en förutsättning för ett effektivt utnyttjande av
landets produktionsresurser. Det kan nämnas att en parlamentarisk kommitté
för närvarande ser över regionalpolitikens mål och medel. Regeringen
avser att i böljan av år 1990 lägga fram en särskild regionalpolitisk
proposition.

Utskottet instämmer också till fullo i motionärernas uppfattning att kraven
på en god miljö måste vara en av de viktigaste utgångspunkterna för
utformningen av den ekonomiska politiken. Sedan åratal tillbaka har detta
slagits fast av riksdagens samtliga partier i såväl propositioner som motioner.
Enligt utskottets mening råder det i dag i riksdagen enighet om att
”god miljö” ingår som ett viktigt mål för den ekonomiska politiken. Detta
gäller oaktat att det inte är möjligt att utforma ett enhetligt mått som gör
det möjligt att kvantifiera de samlade effekterna på miljön av ett visst tillväxtförlopp.
En ansvarsfull hushållning med naturresurserna är ett villkor
för en god ekonomisk utveckling. Omvänt gäller att en framgångsrik eko -

1988/89: FiU30

nomisk politik är en förutsättning för en aktiv miljöpolitik. Detta innebär
att miljön värnas genom förebyggande åtgärder och genom att skadade
miljöer återställs. Utskottet vill understryka att miljöhänsyn måste prägla
verksamheten i alla samhällssektorer.

Vad utskottet nu anfort med anledning av motion Fi62 (c) yrkandena 3
och 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Penningpolitiken

Statsskuldspolitiken

I propositionen anförs att även om statens nettoupplåningsbehov kommer
att vara marginellt är bruttoupplåningsbehovet alltjämt stort och tidvis
växande, bl. a. beroende på att statsskuldens löptid förkortats under 1980-talet.

Under dessa förhållanden bör det, sägs det i propositionen, ställas höga
krav på att statsskulden förvaltas så kostnadseffektivt som möjligt inom
ramen för den stramhet som erfordras av stabiliseringspolitiska skäl. Samtidigt
innebär avsaknaden av ett större nettoupplåningsbehov att tillskottet
av statspapper på penningmarknaden blir begränsat. Marknadens funktion
som smidigt redskap för penning- och statsskuldspolitiken innebär
dock att en viss marknadsvolym måste upprätthållas.

Ett viktigt inslag i statsskuldspolitiken har varit, sägs det i propositionen,
att stimulera hushållens sparande, både på kort och lång sikt, genom
att erbjuda hushållen attraktiva sparinstrument. Mot bakgrund av dels den
lånesituation som nu föreligger, dels vunna erfarenheter av instrumentens
begränsade effekter på hushållens finansiella sparande måste ökad vikt läggas
vid att statsupplåningen totalt sett sker i kostnadseffektiva former. Det
förslag som nu läggs om att regeringen skall bestämma räntan på allemanssparandet
och att räntesättningen görs mer flexibel än tidigare skall ses
mot denna bakgrund.

För år 1989 förutses, enligt propositionen, inga stora förändringar av
upplåningens fördelning mellan olika upplåningsformer och marknader.

I motion Fi60 (m) anförs att behovet av kortsiktiga stabiliseringspolitiska
åtgärder i syfte att bekämpa inflationen i första hand bör tillgodoses
med penningpolitiska medel. Dessa kan sättas in utan den tidsfördröjning
som vanligen präglar finanspolitiska åtgärder och får effekt betydligt tidigare.

Fördelen med att i stabiliseringspolitiken lägga tyngdpunkten på penningpolitiken
är dock inte bara det snabbare genomslaget. Grundläggande
är att inflationen är ett monetärt fenomen, medan finanspolitiken främst
rör strukturella frågor som fördelning mellan enskild och offentlig konsumtion
och mellan privat och offentligt sparande.

Motionärerna anser i likhet med regeringen att kravet på kostnadseffektivitet
måste ställas högt i skuldförvaltningen.

I motionen uppmärksammas, liksom i propositionen, svårigheterna att
styra allemanssparande!. Sparandet borde enligt motionärerna i stället ka -

1988/89: FiU30

naliseras till näringslivet. Motionärerna föreslår mot denna bakgrund att
allemanssparande avvecklas.

Även i motion Fi61 (fp) förordas att statsskulden skall förvaltas på ett
mera effektivt sätt. De smidigaste upplåningsformema är statsskuldsväxlar
och riksobligationer. Detta är också de mest kostnadseffektiva upplåningsformema,
anför motionärerna. Allemanssparande är en dyr upplåningsform,
men en försämring av villkoren skulle leda till ytterligare försämring
av hushållens sparande, anför motionärerna. Det skulle i nuvarande ekonomiska
situation skapa stora problem.

Med statsskuldens korta löptid har bruttoupplåningsbehovet ökat. Utskottet
anser i likhet med vad som anförs i propositionen och i motionerna
att stora krav ställs på en kostnadseffektiv förvaltning av statsskulden.

Utskottet vill i sammanhanget understryka statsskuldspolitikens roll för
hushållssparande!. Även om nettoupplåningsbehovet minskat finns samhällsekonomiska
skäl för att bibehålla allemanssparande som sparform.
Utskottet avvisar därför förslaget att sparformen avskaffas men anser till
skillnad från vad som anförs i motion Fi61 (fp) att villkoren bör anpassas
till förändringar i marknadssituationen. Utskottet avstyrker därför motionerna
Fi60 (m) yrkande 3 och Fi61 (fp) yrkande 14.

Utskottet godkänner med det anförda propositionens förslag till riktlinjer
för statsskuldspolitiken.

Allemanssparande

I propositionen anförs att statens budgetunderskott och därmed även statens
lånebehov har minskat kraftigt under senare år, vilket gett ökat utrymme
för riksgäldskontoret att ägna sig åt aktiv skuldförvaltning för att
uppnå en effektiv fördelning mellan olika upplåningsformer. Vad gäller
allemanssparkontona har riksgäldskontoret emellertid ingen kontroll över
vare sig volym eller räntesättning. Avsaknaden av denna möjlighet för
riksgäldskontoret att styra upplåningen på allemanssparkonto utgör därmed
ett hinder i strävan att effektivisera förvaltningen av statsskulden,
anförs det i propositionen. För närvarande gäller att ränta på allemanssparkonto
motsvarar det av riksbanken fastställda diskontot. Diskontots
betydelse som marknadsränta har emellertid reducerats och diskontot har
numera inte någon central operativ funktion i riksbankens politik. Detta
förhållande jämte behovet av en effektiv fördelning mellan olika statliga
upplåningsformer för att uppnå en rationell förvaltning av statsskulden
talar för att räntesatsen för allemanssparkonto bör bli mera flexibel.

I propositionen föreslås därför att räntesatsen på allemanssparkonto i
fortsättningen skall beslutas av regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer. Som riktlinje för räntan bör gälla att spararen i normalfallet
bör erhålla en positiv realavkastning på sitt sparande. En lägsta nivå föreslås
därför bli fastställd till diskontot minus tre procentenheter.

I motion Fi61 (fp) tolkas regeringens förslag i denna del som en försämring
av sparvillkoren. Motionärerna anger att förslaget innebär en försämring
med tre procentenheter. Villkoren inom allemanssparandet kan
komma att förändras i samband med skattereformen år 1991. Dessförin -

1988/89: FiU 30

nan bör inte en separat förändring av avkastningen genomföras, anför motionärerna.

Centern och miljöpartiet anför i motion Fi62 resp. Fi64 att man inte kan
biträda förslaget beträffande räntan på allemanssparande!. I miljöpartiets
motion anförs att förslaget skulle motverka ett just nu extra välbehövligt
sparande medan centern inte motiverar sitt ställningstagande närmare.

Utskottet konstaterade i sitt betänkande 1988/89: FiU20 från februari i
år att avkastningsvillkoren för allemanssparande! är mycket fördelaktiga.
Allemanssparande! har blivit en väl etablerad och allmänt uppskattad
sparform för hushållen. Förändringar i villkoren bör därför göras med försiktighet,
anförde utskottet.

Utskottet delar propositionens uppfattning att räntesättningen bör göras
mer flexibel för att kunna användas som styrinstrument för upplåningen,
men förändringar bör, som utskottet anförde tidigare, göras med försiktighet.
Utskottet förutsätter liksom motionärerna i motion Fi61 (fp) att frågan
om skattesubventionerat sparande kommer att tas upp i samband med
den omläggning av skattesystemet som aviserats.

Utskottet tillstyrker med det anförda propositionens förslag och avstyrker
motionerna Fi61 (fp) yrkande 9, Fi62 (c) yrkande 5 och Fi64 (mp)
yrkande 4.

I propositionen föreslås vidare att gränsen för högsta tillåtna antal andelsägare
i en allemansfond höjs från 100 000 till 150 000. Förslaget har
inte föranlett någon erinran i motionerna väckta med anledning av kompletteringspropositionen.
Utskottet tillstyrker för sin del att en ändring
görs i lagen om allemanssparande som gör det möjligt att utöka antalet
andelsägare i en allemansfond.

Kredit- och valutapolitiken

I motioner från moderata samlingspartiet och folkpartiet tas frågan upp
om en fastare knytning av den svenska kronan till det europeiska monetära
samarbetet, EMS. Genom en EMS-anknytning skulle Sverige ytterligare
markera att inflationsmål och valutakursnorm måste tas på allvar, anför
motionärerna.

Yrkanden om detta har framförts av moderata samlingspartiet i flera år.
I januari i år anslöt sig även folkpartiet till dessa krav. Utskottet har med
riksdagens godkännande vid tidigare tillfällen avvisat dessa yrkanden med
hänvisning till att nuvarande växelkurspolitik, med en knytning av kronans
kurs till den s. k. valutakorgen, har fungerat bra.

Utskottet har mot denna bakgrund ansett att frågan om en svensk anknytning
till det europeiska monetära samarbetet saknat aktualitet. Utskottet
har alltjämt samma uppfattning och avstyrker motionerna Fi60 (m)
yrkande 4 och Fiöl (fp) yrkande 15.

1988/89: FiU30

I motion Fi63 (vpk) yrkas att ränteregleringen skall återinföras och att ett
räntetak införs för att motverka ockerräntor.

I samma motion yrkas också att ett särskilt diskonto för bostadsfinansieringen
skall inforas. Som skäl för sitt förslag hänvisar motionärerna till att
en riktig fördelningspolitik kräver en låg bostadsränta.

Bostadsutskottet föreslår i sitt yttrande till finansutskottet att motionsförslaget
avslås, bl. a. med hänvisning till den avreglering av bostadsfinansieringssektorn
som skett under senare år och som i allt väsentligt innebär
en anpassning av denna sektor till vad som gäller på kapitalmarknaden i
övrigt.

Finansutskottet vill med anledning av de båda yrkandena i motion Fi63
anföra att utlåningsräntorna på kapitalmarknaden numera är helt marknadsbestämda.
Detta gäller även utlåningen inom bostadssektorn. Att
återinföra ränteregleringen eller att införa en ny särskild ränta för bostadsfinansieringen
skulle strida mot den utveckling mot en friare kreditmarknad
som skett. Det skulle motverka ett effektivt utnyttjande av de finansiella
resurserna. Utskottet anser att en allmän sänkning av räntenivån bör
ske genom att inflationen hålls tillbaka och därigenom bidrar till att stärka
vår internationella konkurrenskraft. Det är den väg som enligt utskottets
mening bör väljas. Motion Fi63 (vpk) yrkandena 7 och 8 avstyrks således
av utskottet.

Restriktivare kreditgivning

I motion Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) framhålls att hushållskreditema
ökat kraftigt sedan kreditmarknaden avreglerats. Enligt motionärerna bör
banker och andra kreditinstitut bli restriktivare i sin utlåning. Mot denna
bakgrund föreslås följande åtgärder.

— Kassakvoterna höjs.

— Bankers och andra kreditgivares kostnader i mål om verkställighet av
allmän domstols beslut om betalningsskyldighet för låneskuld ökas.

— Kontantinsatsen för kreditköp ökas till 50 %.

Även i motionerna Fi63 av Lars Werner m. fl. (vpk), Fi64 av Inger Schörling
m. fl. (mp) och Fi92 av Hans Göran Franck m. fl. (s) begärs åtgärder så
att bankerna blir mer restriktiva i sin utlåning till hushållen. I motion Fi63
(vpk) understryks vikten av att regeringen snarast vidtar åtgärder så att
människor som hamnat i ”skuldfällan” kan ta sig ur sin situation och leva
ett från ekonomisk synpunkt normalt liv. I motion Fi64 (mp) framhålls
särskilt vikten av att begränsa kontokorts- och avbetalningshandeln.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

De senaste åren har hushållens skuldsättning ökat väsentligt. Den omfattande
kreditgivningen har bidragit till att öka den privata konsumtionen
och har därmed ytterligare förstärkt den överhettning som för närvarande
råder i svensk ekonomi. Till detta kommer att skuldsättningen för
en del hushåll blivit så omfattande att den skapat såväl privatekonomiska
som sociala problem. Kreditgivarna har i stor utsträckning varit medskyldiga
till denna utveckling. Marknadsföringen av krediter har ibland varit
mycket aggressiv och i vissa fall vilseledande och stötande från etisk synpunkt.
Ofta sker ej heller någon ändamålsenlig kreditprövning.

1988/89: FiU30

Mot här angiven bakgrund är det, enligt utskottets mening, angeläget att
omedelbara åtgärder vidtas för att skärpa kraven på banker och finansinstitut
vid kreditgivning till hushåll.

Regeringen aviserade den 10 maj i år att den ämnar vidta åtgärder som i
långa stycken tillgodoser de krav som ställs i här aktuella motioner. De
aviserade åtgärderna kan sammanfattas på följande sätt. Ett särskilt
skuldsaneringsinstitut bör införas där banker och finansbolag själva får stå
för kostnaden vid sanering av hushåll. Del av skuldbelopp skall därutöver
kunna skrivas av om kreditprövningen varit bristfällig eller när marknadsföringen
ansetts oetisk. Konsumenterna bör ges möjlighet att i förtid, normalt
utan kostnad, få lösa in eller amortera av lån.

Vid detta tillfälle meddelade också regeringen att kontantinsatsen vid
kreditköp höjs den 1 juni 1989 till 60 %.

Det kan således konstateras att motionerna genom de aviserade åtgärderna
i stor utsträckning redan blivit tillgodosedda.

Utskottet avstyrker därför motionerna Fi62 (c) yrkandena 19 och 20,
Fi63 (vpk) yrkande 6, Fi64 (mp) yrkande 29 och Fi92 (s) i berörd del.

De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen

Utskottet har i det föregående tagit ställning till flera av de förslag som
utgör huvudbeståndsdelarna i moderata samlingspartiets och folkpartiets
budgetförslag. Sålunda har utskottet på inrådan av skatteutskottet avstyrkt
förslag om att nu besluta om kraftiga inkomstskattesänkningar, ändrade
avdragsregler för pensionärer och grundavdrag för barn.

Utskottet har också avstyrkt införande av ett vårdnadsbidrag.

I finansutskottets betänkande 1988/89: FiU29 har utskottet bl. a. avstyrkt
förslag innebärande avskaffande av kompensationsbidrag för slopande
av kommunal företagsbeskattning och kommunal garantibeskattning
av fastigheter.

Innebörden av utskottets ställningstaganden i dessa delar är att utskottet
inte kan godta den inriktning av budgetpolitiken som förordas i motionerna
Fi60 (m) yrkande 2 och Fi61 (fp) yrkande 2.

Vad gäller förslagen från vänsterpartiet kommunisterna har utskottet behandlat
och avstyrkt flera av huvudkomponenterna i deras förslag. Sålunda
har utskottet avstyrkt förslag om vinst- och likviditetsindragningar
från företag och om att nu besluta om skatterabatt för inkomsttagare.

Detta innebär att utskottet inte heller kan godta vänsterpartiet kommunisternas
förslag till budgetpolitiska riktlinjer.

I miljöpartiets motioner finns flera förslag till skattehöjningar som utskottet
behandlat i det föregående. Utskottet har därvid tillstyrkt höjningar
av vissa energiskatter, dock inte i samma utsträckning som motionärerna
föreslagit. Utskottet har avvisat flertalet andra skatteförslag. Likaså
har förslag om sänkta arbetsgivaravgifter och införande av bastillägg
avvisats av utskottet. Det innebär enligt utskottets mening att inte heller
miljöpartiets förslag till budgetpolitiska riktlinjer bör godkännas av riksdagen.

I centerpartiets förslag till budgetpolitiska riktlinjer ingår komponenter

1988/89: FiU30

som utskottet har godtagit i det föregående men också sådana som utskottet
avvisat. Partiets budgetförslag kan således endast till en del utgöra underlag
för utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer.

Utskottet övergår efter dessa ställningstaganden till att summera det
budgetalternativ som utskottet för egen del vill förorda.

I kompletteringspropositionen anges överskottet på statsbudgeten för
nästa budgetår till 10,7 miljarder kronor. Det är drygt 10 miljarder kronor
mer än vad som uppgavs i budgetpropositionen och i stort sett samma
saldo som nu förutses för innevarande budgetår.

Utskottet har i det föregående föreslagit delvis andra lösningar än regeringen
gjort i kompletteringspropositionen för att åstadkomma den eftersträvade
åtstramningen.

Utskottets förslag innebär följande.

Skatten på el, olja, kol m. m. höjs och kan väntas inbringa ca 2,7 miljarder
kronor under budgetåret.

Förslaget om tillfälligt sparande tillför temporärt staten 7,6 miljarder
kronor under budgetåret.

Arbetsmiljöavgiften väntas inbringa ca 6,6 miljarder kronor men medlen
skall överföras till en fond som redovisas vid sidan av budgeten.

Utskottet har vidare tillstyrkt en höjning av barnbidragen med 900 kr.
per barn och år från den 1 januari 1990. Motsvarande höjning görs av
studiehjälpen. Utgifterna på statsbudgeten budgetåret 1989/90 väntas öka
med drygt 900 milj. kr. till följd av detta.

Den samlade effekten av de olika förslagen uppskattar utskottet således
till netto ca 16 miljarder kronor budgetåret 1989/90 varav 6,6 miljarder
kronor avser miljöavgiften och 7,6 miljarder avser tillfälligt sparande som
skall redovisas vid sidan av budgeten. Räknat för helåret 1990 kan effekten
beräknas till ca 19 miljarder kronor varav arbetsmiljöavgiften svarar för
drygt 8 miljarder kronor.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi60 (m) yrkande 2,
Fi61 (fp) yrkande 2, Fi63 (vpk) yrkande 2 och Fi64 (mp) yrkande 31 och
föreslår med anledning av propositionen och motion Fi62 (c) yrkande 2 att
riksdagen godkänner de riktlinjer för budgetpolitiken som utskottet förordat.

Utskottet kommer på sedvanligt sätt att senare redovisa förnyade beräkningar
av statsbudgetens inkomster (1988/89: FiU39) och utgifter (1988/
89:FiU40) för nästa budgetår. I det sammanhanget kommer utskottet
också att beakta de ytterligare ändringar som gjorts under riksdagsbehandlingen
av regeringens olika budgetförslag. För den som söker mer definitiva
uppgifter om riksdagens ställningstaganden i dessa frågor hänvisar utskottet
till dessa betänkanden liksom till utskottets sammanställning över
statsbudgeten (1988/89: FiU41).

Övriga frågor

Förnyelse av offentlig sektor

Finansutskottet behandlar under detta avsnitt 13 motionsyrkanden från
den allmänna motionstiden samt 3 motionsyrkanden väckta med anled -

1988/89: FiU30

ning av kompletteringspropositionen angående förnyelsen av verksamheten
inom den offentliga sektorn. Inledningsvis återges kortfattat vad som
anförs i denna fråga i kompletteringspropositionen (bil. 1 s. 28 — 38).

I propositionen redovisas regeringens syn på inriktningen av den offentliga
sektorns fortsatta förnyelse. Det konstateras att det även fortsättningsvis
kommer att finnas behov av nya insatser inom denna sektor men att en
snabb utbyggnad inte är förenlig med en samhällsekonomisk balans. Mot
denna bakgrund betonas behovet av olika produktivitets- och effektivitetshöjande
åtgärder. Utgångspunkten för förnyelsearbetet bör vara att ökad
uppmärksamhet riktas mot vad som produceras och att större frihet lämnas
när det gäller hur resultaten uppnås.

Vad gäller förnyelsearbetet inom den offentliga förvaltningen utpekas i
propositionen vissa medel och metoder som bör ägnas stor uppmärksamhet.
En mål- och resultatorienterad styrning bör utvecklas och detaljregleringen
gentemot myndigheterna minskas. De anställda bör genom decentralisering
och delegering ges ökat utrymme och stimulans för att förbättra
verksamhetens resultat. Det anses vidare vara nödvändigt med större flexibilitet
i fråga om val av verksamhetsform och arbetssätt inom den offentliga
sektorn. Förutsättningarna för detta anses emellertid variera mellan
olika slag av verksamhet. Inom vissa områden, som t. ex. barnomsorg,
sjukvård och utbildning, är det således viktigt att tjänsterna erbjuds på ett
likvärdigt sätt för alla medborgare. Det sägs vidare att det bör vara möjligt
att låta offentliga producenter konkurrera sinsemellan om att bedriva viss
verksamhet. Inom områden av exempelvis teknisk natur kan det också
vara lämpligt att engagera privata entreprenörer.

Ett annat centralt område som utpekas i kompletteringspropositionen är
personalpolitiken. Det anförs att konkurrensen om välutbildad personal
kommer att öka under 1990-talet. Offentlig verksamhet måste därför
kunna erbjuda attraktiva anställningvillkor och stimulerande arbetsuppgifter
både för att kunna behålla redan anställd personal och för att kunna
rekrytera ny. Avslutningsvis redovisas i propositionens avsnitt om den offentliga
sektorns förnyelse vilka förändringar som övervägs inom de tre
samhällssektorerna skolan, äldreomsorgen och socialförsäkringssystemet.

Huvuddelen av de yrkanden som förs fram i de aktuella motionerna har
vid flera tidigare tillfällen behandlats av utskottet (se t. ex. 1988/89: FiUl).
I flera av motionerna redovisas en inställning till förnyelsearbetet inom
den offentliga sektom som till stora delar sammanfaller med regeringens
ovan återgivna uppfattning. I andra motioner betonas dock betydligt starkare
än i kompletteringspropositionen frågor rörande avreglering, avmonopolisering
och privata alternativ till den offentliga verksamheten.

I motion Fi61 (fp) yrkande 13 begärs ett tillkännagivande om förnyelse
av den offentliga sektom. I motionen hävdas att produktiviteten i den offentliga
sektom har sjunkit under 1970- och 1980-talen. Det anses mot
denna bakgrund vara nödvändigt att förnya och utveckla den offentliga
verksamheten. För denna utveckling framhåller motionärerna två huvudstrategier.
Det gäller dels vad man kallar en inre reformation genom delegering,
decentralisering, målstyrning och en bättre personalpolitik, dels en
yttre reformation genom konkurrens, entreprenad och enskilda alternativ.

1988/89: FiU30

Även i motion Fi501 (fp) förs motsvarande diskussion om den offentliga
sektorns förnyelse samt konkretiseras på vissa punkter, bl. a. i motionens
yrkande 1 där ett tillkännagivande om behovet av starkare konsumentinflytande
föreslås. Motionärerna anser att regeringen bör upprätta en
handlingsplan för ökat konsumentinflytande i den offentliga sektom. Vidare
begärs i motionens yrkande 4 ett tillkännagivande om behovet av statistik
och forskning om jämförelser mellan privata och offentliga producenter.

Centerpartiet betonar i sin partimotion Fi62 att man har en positiv
grundinställning till den offentliga sektom. Samtidigt framhålls att olika
delar av den offentliga verksamheten framöver kommer att stå inför stora
problem och därför måste förändras och effektiviseras. Vissa centrala utgångspunkter
pekas ut för detta förändringsarbete. Det gäller bl. a. grundtrygghet,
tillgänglighet, decentralisering, valfrihet och rättssäkerhet. Det
tillkännagivande om inriktningen av den offentliga sektoms förnyelse som
föreslås i motion Fi62 (c) yrkande 17 motsvaras nästan helt av vad som
anförs i motion Fi7l9 (motivtext i motion K505) av Gunnar Björk m. fl.
(c).

I motion Fi63 (vpk) yrkande 3 i berörd del begärs ett tillkännagivande
med innebörden att den långsiktiga utbyggnaden av den offentliga sektom
bör ske med utnyttjande av likviditetsöverskottet inom näringslivet. Ett
motsvarande förslag finns också i motion Fi224 (vpk) yrkande 4 i berörd
del.

I tre moderata motioner från den allmänna motionstiden betonas framför
allt behovet av avmonopolisering och stärkt konkurrens mellan privat
och offentlig verksamhet. I motion Fi512 (motivtext i motion A456) av
Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) resp. motion Fi721 (motivtext i
motion A483) av Filip Fridolfsson m. fl. (m) framhålls behovet av att avskaffa
offentliga monopol främst ur regional synvinkel (Värmlands län
resp. Stockholmsregionen). I motion Fi502 yrkande 1 av Lars Tobisson
m. fl. (m) begärs ett tillkännagivande om behovet av bl. a. avmonopolisering
och avreglering i syfte att uppnå ökad konkurrens mellan offentlig och
privat verksamhet. Motionärerna framhåller att monopol och specialregleringar
bör avskaffas inom ett flertal områden såsom bl. a. arbetsförmedling,
post, tele och radio/TV. Vidare anförs bl. a. att avgiftsfinansiering bör
förekomma i större utsträckning samt att viss offentlig verksamhet bör avyttras
till privata intressen. Det framhålls också att problemen med sammanblandning
av monopolverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet
och den dåliga åtskillnaden mellan upphandlande och producerande funktioner
måste undanröjas.

Den sistnämnda frågan, nämligen problem rörande den offentliga sektorns
affärsverksamhet m. m., behandlas särskilt i två motionsyrkanden. I
motion Fi501 (fp) yrkande 3 resp. motion Fi715 av Rune Rydén och Per
Stenmarck (m) begärs en översyn av de problem som är förknippade med
att offentliga organ också driver kommersiell verksamhet samt de förhållanden
som påverkar konkurrensen mellan privata och offentliga företag.

1988/89: FiU30

Finansutskottet vill med anledning av motionerna om den offentliga sektorns
förnyelse anföra följande.

Som har framgått av ovanstående redovisning av dels vad som anförts i
kompletteringspropositionen, dels vad som diskuteras i de aktuella motionerna
sammanfaller till stora delar synen på vilka utgångspunkter som bör
vara vägledande för arbetet med att förnya den offentliga sektorn. Det
torde således inte råda några delade meningar om att exempelvis krav på
hög effektivitet bör ställas eller att verksamheterna inom olika delar av den
offentliga sektorn bör anpassas efter de konsumentkrav som gör sig gällande.
Som anförs i propositionen pågår också ett förändringsarbete med
denna inriktning inom den offentliga förvaltningen. Även vad gäller vissa
andra av de utgångspunkter för förnyelsearbetet som utpekas i propositionen
framförs inga avvikande uppfattningar i de behandlade motionerna.

Finansutskottet, som delar den av regeringen framförda synen på den
offentliga sektorns förnyelse, konstaterar dock att även betydande skillnader
i vissa grundläggande frågor kan noteras i motioner från de olika partierna.
1 vissa motioner förs fram uppfattningar som i principiella frågor
avviker från utskottets. Andra motioner ligger i sin beskrivning av den
offentliga sektorns uppgifter mycket nära vad utskottet vid tidigare tillfällen
framhållit. Till den senare kategorin hör centerpartiets partimotion
Fi62 yrkande 17 och motion Fi719 (c). Utskottet kan således med tillfredsställelse
konstatera den positiva grundinställning till den offentliga sektorn
som kommer till uttryck i motionerna. Innebörden av vissa av de förslag
som tas upp i dessa motioner är dock oklar, och utskottet är av detta skäl
inte berett att uttrycka något generellt bifall till motionsyrkandena.

I vissa motioner målas en bild av en offentlig sektor i djup kris upp — en
sektor vars service till medborgarna ständigt försämras. Lösningen sägs
bl. a. vara att avreglera och privatisera och att i högre grad avgiftsfinansiera
de tjänster som i dag erbjuds kostnadsfritt. Förslag med denna inriktning
läggs fram i motionerna Fi502 (m) yrkande 1, Fi512 (m) och Fi721
(m). Utskottet delar inte motionärernas uppfattning angående omfattningen
av de problem som i dag finns inom olika delar av den offentliga
verksamheten. De problem som finns, och som till stor del är föranledda
av den rådande situationen på arbetsmarknaden, förtar inte intrycket av
en i huvudsak väl fungerande offentlig sektor. Inte heller förslagen om privatisering,
avgiftsfinansiering m. m. kan vinna utskottets gillande. Som en
generell metod för förnyelsen inom den offentliga sektorn skulle denna typ
av lösningar riskera att helt rasera stora delar av den sociala välfärdspolitiken.
Det kan dock inte uteslutas att olika privata eller kooperativa lösningar
kan utgöra ett värdefullt komplement inom vissa verksamheter.
Inom andra områden kan det, som även anförs i kompletteringspropositionen,
också vara lämpligt att engagera privata entreprenörer. Utgångspunkten
inom de områden där det är av särskild vikt att tjänsterna erbjuds
på ett likvärdigt sätt för alla medborgare måste dock även i fortsättningen
vara att ansvaret för verksamheten skall ligga inom den offentliga sektom.

Vad gäller förslagen i motionerna Fi61 (fp) yrkande 13 och Fi501 (fp)
framgår utskottets inställning i huvudsak av vad som hittills anförts om
den offentliga sektoms förnyelse. Förslagen om decentralisering, delege -

1988/89: FiU30

ring samt ökat konsumentinflytande sammanfaller således till stora delar 1988/89: FiU30
med utskottets uppfattning. Något behov av ett särskilt tillkännagivande
om konsumentinflytandet i enlighet med motion Fi501 (fp) yrkande 1 anser
utskottet dock inte föreligga. När det gäller olika former av jämförelser
mellan privata och offentliga producenter, som efterfrågas i yrkande 4 i
samma motion, vill utskottet erinra om verksamheten inom ramen för expertgruppen
för studier i offentlig ekonomi (ESO). ESO har till uppgift att
framställa samhällsekonomiskt beslutsunderlag i olika frågor. Detta innefattar
även studier inom det område som nämns i motionen.

Frågor med anknytning till den rådande konkurrenssituationen mellan
privat och offentlig sektor samt de statliga och kommunala företagens affärsverksamhet
tas upp i motionerna Fi501 (fp) yrkande 3 och Fi715 (m).

Denna fråga behandlades av utskottet hösten 1988 (1988/89: FiUl) då
motsvarande motionsyrkanden avstyrktes. Utskottet ser inget skäl att nu
ändra sitt ställningstagande.

I motionerna Fi63 (vpk) yrkande 3 och Fi224 (vpk) yrkande 4, båda
yrkandena i berörd del, föreslås ett tillkännagivande med innebörden att
utbyggnaden av den offentliga sektorn i högre grad än hittills bör finansieras
via skärpt beskattning av näringslivet. Frågan om den framtida företagsbeskattningen
utreds för närvarande. Det är enligt utskottets mening
inte lämpligt med ett riksdagsuttalande enligt vad som föreslås i motionerna
om en specialdestination av skattemedlen från en viss sektor.

Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört om den offentliga sektorns
förnyelse avstyrks motionerna Fi61 yrkande 13, Fi62 yrkande 17, Fi63 yrkande
3 och Fi224 yrkande 4, båda dessa yrkanden i berörd del, Fi501
yrkandena 1, 3 och 4, Fi502 yrkande 1, Fi512, Fi715, Fi719 och Fi721.

Statsförvaltningens användning av milfövänligt papper diskuteras i motion
Fi712 av Ingela Mårtensson och Hans Lindblad (fp). I motionen hänvisas
till ett uttalande som riksdagen gjorde år 1986 om att miljövänligt papper
skall prioriteras i statsförvaltningen. Motionärerna framhåller att detta uttalande
till trots har årets budgetproposition tryckts på klorblekt papper.

Även riksdagen uppges förbruka stora mängder klorblekt papper. I motionens
yrkande 1 föreslås mot denna bakgrund ett tillkännagivande med innebörden
att riksdagen och regeringen skall gå före med gott exempel när
det gäller användningen av miljövänligt papper.

I motionens yrkande 2 hänvisas till att regeringen gett statskontoret i
uppdrag att informera större upphandlande myndigheter om miljövänligt
papper. Motionärerna föreslår att riksrevisionsverket ges i uppdrag att
följa upp vilket genomslag denna information har fått.

Finansutskottet delar helt motionärernas åsikt att en övergång till miljövänligt
papper bör eftersträvas inom alla områden inte bara i statsförvaltningen
utan även i samhället i övrigt. Utskottet behandlade senast frågan
om statsförvaltningens användning av miljövänligt papper i ett betänkande
hösten 1986 (FiU 1986/87:1). Riksdagen ställde sig vid detta tillfälle
bakom ett uttalande om att statsförvaltningen i dess helhet borde öka användningen
av miljövänligt papper. Detta tillkännagivande resulterade
bl. a. i ett regeringsuppdrag till statskontoret att utreda frågan om använd- 92

ningen av miljövänligt papper och informera större upphandlande myndigheter
i frågan.

Användningen av papper som klassas som miljövänligt har avsevärt
ökat sedan riksdagen gjorde sitt tillkännagivande i frågan. Det kan exempelvis
omnämnas att kopieringspapper m. m. som i dag används inom
riksdagen tillhör denna kategori. Enligt vad utskottet erfarit kommer det
nästa riksdagsår att ske ett byte till miljövänligt papper även när det gäller
riksdagstrycket, inkl. regeringens propositioner. Tidigare problem med
bl. a. papprets åldersbeständighet är nu efter allt att döma lösta.

Utskottet har även erfarit att det regeringsuppdrag som statskontoret
haft avseende användningen av miljövänligt papper nyligen resulterat i att
ett förslag i frågan överlämnats till finansdepartementet. Förslaget avser
bl. a. de principer som fortsättningsvis bör gälla för pappersanvändningen
vid statliga myndigheter. I det utredningsarbete som föregått förslaget
uppges att statskontoret haft långtgående kontakter med berörda myndigheter.
1 sin redovisning till finansdepartementet uppger statskontoret även
att man har för avsikt att ge ut en broschyr om användningen av kontorspapper.
Broschyren skall sändas ut till alla myndigheter.

Mot den ovan redovisade bakgrunden anser utskottet att det inte för
dagen finns skäl att bifalla yrkandena i motion Fi712. Utskottet förutsätter
emellertid att det till finansdepartementet överlämnade förslaget bereds
skyndsamt och att erforderliga åtgärder därefter vidtas i syfte att inom
statsförvaltningen införa miljövänligt papper inom alla områden där det är
praktiskt genomförbart.

I motion Fi718 av Hans Nyhage och Wiggo Komstedt (m) föreslås ett
tillkännagivande om användningen av s. k. 020-anknytning vid allmänhetens
telefonsamtal med statliga myndigheter, verk och företag. Teleservice
med 020-anknytning introducerades i Sverige år 1985 och innebär att det
är mottagaren som betalar telefonsamtalet, så när som på en markering
som den uppringande står för.

Motionärerna anför att telefonsamtal med statliga myndigheter och verk
ofta drar ut på tiden utan den enskildes förskyllan. I synnerhet vid rikssamtal
kan kostnaden för ett samtal bli hög. Det föreslås därför i motionen
att statliga myndigheter, verk och företag snarast genomför den service
mot den enskilde, som tillämpningen av 020-systemet innebär.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av en förbättrad
telefonservice gentemot allmänheten från de statliga myndigheternas sida.
Den höjda servicenivå inom den offentliga sektorn som utskottet uttalat
sig för måste också innebära förbättringar på detta område. Det är således
inte rimligt att den enskilde får stå för kostnaden för telefonsamtal som
exempelvis rör av myndigheterna infordrade uppgifter eller felaktiga myndighetsbeslut.
Det bör vidare beaktas de skillnader som för närvarande
råder mellan boende i olika delar av landet vid kontakt med exempelvis
centrala statliga myndigheter. Kostnaden för rikssamtal kan för avlägset
boende bli mycket höga, speciellt om den enskilde inte direkt blir hänvisad
till ”rätt” tjänsteman eller får vänta i myndighetens växel.

Utskottet anser mot bl. a. denna bakgrund att olika åtgärder bör vidtas i
syfte att förbättra myndigheternas telefonservice. Det kan exempelvis gälla

1988/89: FiU30

utökade telefontider eller andra åtgärder som kan förkorta väntetiderna. I
detta sammanhang bör också tillämpningen och omfattningen av 020-anknytning vid statliga myndigheter övervägas. Enligt utskottets uppfattning
skulle användningen av 020-anknytning verka stimulerande på myndigheterna
att minska den typ av olägenheter som ovan diskuterats och
därigenom nedbringa sina egna telefonkostnader. Myndigheterna bör
sträva efter att utforma sin organisation på ett serviceorienterat sätt, så att
väntetider i telefon och vid besök minimeras.

Utskottet anser således att 020-systemet i ökad utsträckning bör tillämpas
inom den statliga förvaltningen. Användningen av systemet är naturligtvis
mest angelägen vid de statliga myndigheter, verk och företag som
har omfattande serviceuppgifter gentemot allmänheten. Den närmare omfattningen
av denna service får dock övervägas av regeringen. Vad utskottet
nu anfört med anledning av motion Fi718 (m) bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen

1 propositionen föreslår regeringen en avgiftsväxling från folkpensionsavgiften
till tilläggspensionsavgiften.

Folkpensioneringen finansieras till övervägande del av en särskild arbetsgivaravgift,
men också av medel som anvisas över statsbudgeten. Genom
ATP-systemets tillväxt har utgifterna för folkpensioneringen ökat
mycket svagt under senare år och kommer, mätt i fast penningvärde, att
minska under åren framöver. Denna utveckling har resulterat i att arbetsgivaravgifternas
andel av utgifterna successivt har ökat. Avgiftstäckningen
uppgick 1988 till 85 %, och vid oförändrat uttag kommer folkpensionsavgiften
så småningom att överstiga de samlade utgifterna för folkpensioneringen.
Avgiften kommer då att ge statsbudgeten en ren inkomstförstärkning.

Tilläggspensioneringen finansieras dels av en särskild arbetsgivaravgift,
dels av vinstskatt och vinstdelningsskatt. ATP-systemet är fortfarande volymmässigt
under uppbyggnad. Samtidigt har avgiftstäckningen i systemet
successivt minskat, och minskningen kan förväntas fortsätta vid oförändrat
avgiftsuttag och under i övrigt oförändrade omständigheter. Det skulle
medföra att fondkapitalet måste tas i anspråk för de löpande utbetalningarna.

Socialministern framhåller i propositionen att folkpensions- och ATPsystemen
bör betraktas som ett enhetligt och integrerat pensionssystem. I
det perspektivet är det finansiella underskottet i ATP-systemet delvis ett
resultat av en obalans inom pensionssystemet som helhet, där de utgifter
som ATP-systemet övertagit från folkpensioneringen inte har kompenserats
av motsvarande inkomstöverföringar. För att rätta till denna obalans
föreslår således regeringen att man med oförändrat totalt avgiftsuttag för
över delar av folkpensioneringens inkomster till ATP-systemet. I enlighet
härmed föreslås att ATP-avgiften höjs med 2 procentenheter till 13,0 % för
perioden 1990—1994 och att folkpensionsavgiften samtidigt sänks lika
mycket och fastställs till 7,45 %.

1988/89: FiU30

I de statsbidrag som lämnas till huvudmännen för det kommunala och
landstingskommunala skolväsendet och vissa andra skolformer ingår bidrag
till ATP-avgifter och i regel också folkpensionsavgifter. För att förslaget
till omfördelning av avgifter inom pensionssystemet skall vara kostnadsneutralt
i förhållande till stat och kommun föreslås i utbildningsdepartementets
bilaga till propositionen att det skall ankomma på regeringen
att göra erforderliga justeringar i statsbidragen till sociala avgifter inom
skolväsendet.

Den av regeringen föreslagna avgiftsväxlingen avvisas av moderata samlingspartiet,
centerpartiet och miljöpartiet de gröna i motionerna Fi60 av
Carl Bildt m.fl. (m), Fi88 av Sten Svensson m.fl. (m), Ub37 av AnnCathrine
Haglund m. fl. (m), Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) och Fi64 av
Inger Schörling m. fl. (mp).

Vänsterpartiet kommunisterna godtar i motion Fi66 av Lars Wemer
m. fl. den föreslagna höjningen av ATP-avgiften, men vill sänka folkpensionsavgiften
med endast 1,5 procentenheter till 7,95 % för att därigenom
skapa utrymme för en höjning av folkpension och pensionstillskott.

Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (1988/89: SfU5y) kommenterat
de delar av förslagen som finns redovisade i socialdepartementets
bilaga 4 samt motsvarande motionsyrkanden. Enligt socialförsäkringsutskottets
mening är det påkallat med en höjning av ATP-avgiften. Avgiften
bör bestämmas för den närmaste femårsperioden, och socialförsäkringsutskottet
finnér det inte nödvändigt att avvakta pensionsberedningens pågående
arbete för att genomföra en sådan höjning. Socialförsäkringsutskottet
godtar således den avgiftsväxling som föreslås i propositionen och har
inget att erinra mot de upprättade lagförslagen. Med hänsyn härtill bör
enligt socialförsäkringsutskottets mening motionerna avstyrkas i de nu aktuella
delarna.

Finansutskottet gör ingen annan bedömning än socialförsäkringsutskottet.
ATP-systemet kommer under de närmaste åren att belastas med stora utgiftsökningar
till följd av att antalet pensionärer med ATP ökar och att
nytillkomna pensionärer i allt större utsträckning är berättigade till högre
pension. Arbetsgivaravgifterna täcker sedan 1982 inte pensionsutgifterna,
utan även ränteinkomster tas numera i anspråk. Totalt väntas ATP- och
folkpensionsutgifterna mätt som andel av BNP öka med 0,8 procentenheter
under den närmaste femårsperioden. Enligt finansutskottets mening är
det angeläget att AP-fondens värde inte urholkas. Utskottet finner därför
den föreslagna avgiftsväxlingen vara motiverad. Utskottet har inte heller
något att erinra mot den föreslagna anpassningen av statsbidragen till sociala
avgifter inom skolväsendet.

Avgiftsväxlingen föranleder ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
samt en ny lag om procentsats för uttag av avgift för åren 1990—1994
till försäkringen för tilläggspension. Förslaget till lagändringar framgår av
bilaga 4.

Finansutskottet tillstyrker således regeringens förslag i proposition 150
bilaga 4 punkt 2 samt bilaga 7 punkt B och avstyrker bifall till motionerna
Fi60(m) yrkandena 7, 8 och 12, Fi62 (c) yrkande 10, Fi64 (mp) yrkande 5,
Fi66 (vpk) yrkande 1, Fi88 (m) yrkandena 3 och 4 samt Ub37 (m) yrkande

1988/89: FiU30

Barnomsorg

1988/89: FiU30

Inledning

I socialdepartementets bilaga till kompletteringspropositionen (bilaga 4)
redovisas vissa förslag till förändringar avseende statsbidragen till barnomsorgen
m. m. Inledningsvis lämnar socialministern en allmän beskrivning
av utvecklingen inom barnomsorgsområdet. Mot bakgrund av denna
beskrivning görs sammanfattningsvis bedömningen att det är fullt möjligt
att nå det av riksdagen fastlagda målet om en förskola för alla barn år 1991.

I fråga om statsbidragen till barnomsorg lämnas förslag dels om höjda bidrag
till daghem, familjedaghem, fritidshem, deltidsgrupp och öppen förskola,
dels om ett nytt bidrag till daghemsavdelningar med förlängt öppethållande
samt öppethållande under lördagar och söndagar. I utbildningsdepartementets
bilaga till propositionen redovisar regeringen sin syn på
utvecklingen i ungdomsskolan, bl. a. i frågan om skolans ansvar för omsorgen
om skolbarnen utanför den direkta lektionstiden.

Vad i propositionen föreslagits angående statsbidrag för barnomsorg
m. m. har mött invändningar i ett antal motioner. Socialutskottet har till
finansutskottet avgivit ett yttrande (1988/89: SoU6y) över regeringsförslagen
och de väckta motionsyrkandena. Finansutskottet behandlar nedan
inledningsvis motionsförslag om införande av ett vårdnadsbidrag.

Vårdnadsbidrag

1 flera motioner föreslås att ett vårdnadsbidrag införs. I motionerna Fi88
av Sten Svensson m. fl. (m) yrkande 6 och Fi72 av Lars Hjertén (m) i berörd
del riktas kritik mot nuvarande statsbidragssystem för barnomsorgen. Som
en del i ett reformerat bidragssystem föreslås att ett vårdnadsbidrag införs
i syfte att öka valfriheten för barnfamiljerna. I motion Fi77 av Ulla Tillander
m. fl. (c), yrkandena 1 och 6, båda yrkandena i berörd del, föreslås
införandet av ett vårdnadsbidrag som ett led i den förändrade familjepolitik
som enligt motionärerna bör utformas inför 1990-talet.

Socialutskottet hänvisar i sitt yttrande till att frågan om vårdnadsbidrag
nyligen behandlats av utskottet (1988/89: SoUl 7) och att motsvarande
motionsyrkanden avstyrktes i detta sammanhang. Socialutskottet framhöll
vid detta tillfälle som sin uppfattning att en utbyggd föräldraförsäkring var
att föredra framför ett vårdnadsbidrag.

Inte heller finansutskottet anser att vad som anförts i motionerna bör
föranleda någon omprövning av det riksdagsbeslut som under våren fattats
i den aktuella frågan. Utskottet avstyrker således motionerna Fi72 (m),

Fi77 (c) yrkandena 1 och 6 samt Fi88 (m) yrkande 6, samtliga yrkanden
utom det sistnämnda endast i berörda delar.

Statsbidrag till barnomsorgen

De förslag om höjningar av nuvarande statsbidrag till barnomsorgen som
föreslås i proposition 1988/89:150 bilaga 4 innebär i korhet bl. a. följande.

Bidraget till daghem räknas upp från 445 000 kr. till 475 000 kr. för vaije 96

femtontal inskrivna barn. Bidraget till fritidshem föreslås räknas upp från
195 000 kr. till 210 000 kr. för varje femtontal inskrivna barn. För barn
inskrivna minst 7 tim/dag i familjedaghem föreslås att bidraget räknas upp
från 16 500 kr. till 18 000 kr. och för barn i familjedaghem inskrivna
mindre än 7 tim/dag bör enligt propositionen bidraget räknas upp från
7 500 kr. till 8 000 kr.

Vidare föreslås att bidraget för deltidsgrupper räknas upp från 30 000 kr.
till 50 000 kr. för varje femtontal inskrivna barn. tn motsvarande uppräkning
från 30 000 kr. till 50 000 kr. föreslås av bidraget för den öppna förskolan.
Enhetsbidraget till daghem och fritidshem som är avsett för särskilda
insatser för barn med behov av särskilt stöd föreslås slutligen bli
uppräknat från 15 000 kr. till 20 000 kr.

Flera av de invändningar som riktas i motionerna mot regeringsförslaget
om höjda statsbidrag är av principiell natur. Kritik riktas inte enbart mot
de förändrade bidragsbelopp som regeringen föreslagit utan även mot bidragssystemets
hela uppbyggnad. I motion Fi78 (fp) föreslås således att ett
nytt statsbidragssystem införs i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen.
Det nya systemet bör vara så administrativt lätthanterligt som
möjligt samt neutralt gentemot olika huvudmän. Staten bör enligt motionärerna
inte ha ambitionen att föreskriva vilka ansvarsformer och vistelsetider
som är möjliga.

I motion Fi77 (c) föreslås tillkännagivanden angående familjepolitikens
inriktning (yrkande 1 i berörd del), angående alternativa former av barnomsorg
(yrkande 2), angående barnomsorg i svenska kyrkans regi (yrkande
3), angående ett nytt och neutralt statsbidragssystem till barnomsorgen (yrkande
4) och angående konkreta åtgärder för 1990-talets familjepolitik (yrkande
6 i berörd del).

I motionerna Fi60 (m) yrkande 9 och Fi88 (m) yrkande 5 yrkas avslag på
de i propositionen angivna riktlinjerna för statsbidragen till barnomsorgen
och begärs att regeringen återkommer med förslag till rättvisa statsbidragsregler
i enlighet med vad som anförs i motionerna. Dessa statsbidrag skall
enligt motionärerna vara mindre styrande och inte missgynna olika former
av alternativa daghem. Även i motion Fi72 (m) i berörd del begärs ett
tillkännagivande om nya flexiblare regler för statsbidragsberättigad verksamhet
inom barnomsorgen.

I motion Fi64 (mp) yrkande 23 föreslås att riksdagen ger regeringen till
känna att föräldrar skall ha rätt att få anställning som dagbarnvårdare för
eget barn fr. o. m. år 1990. Slutligen begärs i motion Fi94 av Roland Larsson
(c) ett tillkännagivande med innebörden att gällande statsbidragsförordning
bör ändras så att statsbidrag utgår även till vård av barn i de egna
föräldrarnas familjedaghem.

Beträffande det ovan återgivna förslaget i propositionen samt de behandlade
motionsförslagen anför socialutskottet att man anser att det av
regeringen föreslagna statsbidraget till barnomsorgen har en lämplig utformning.
Utskottet framhåller att det är angeläget att höja statsbidragsbeloppen
kraftigt för att underlätta den fortsatta utbyggnaden av barnomsorgen.
Vad gäller motionsförslagen påpekar socialutskottet att motioner med
i huvudsak samma innehåll nyligen behandlats och avstyrkts i utskottets

1988/89: FiU30

7 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 30. Del 1

betänkande 1988/89: SoU 18. Med hänvisning till vad som i detta betänkande
anfbrts föreslår socialutskottet att även de nu aktuella motionerna
avstyrks. Regeringsförslaget om höjningar av de nuvarande statsbidragen
till barnomsorgen anser socialutskottet bör tillstyrkas.

Som socialutskottet framhåller har riksdagen nyligen tagit ställning till
motionsyrkanden med i stort sett samma innehåll som de nu aktuella. En
riksdagsmajoritet har därvid avvisat en förändring av de grundläggande
principerna för hur statsbidraget till barnomsorgen skall utgå. Finansutskottet
anser att inget av det som anförts i motionerna bör föranleda riksdagen
att ompröva sitt ställningstagande i frågan. Liksom socialutskottet
anser finansutskottet att höjningarna av statsb i dragsbeloppen är väl motiverade
med hänsyn till behoven av en fortsatt satsning på en utbyggnad av
barnomsorgen. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet de föreslagna
riktlinjerna för höjning av statsbidragen till daghem, familjedaghem, fritidshem,
deltidsgrupp och öppen förskola. Utskottets ställningstagande innebär
även att följande motioner avstyrks: Fi60 (m) yrkande 9, Fi64 (mp)
yrkande 23, Fi72 (m) i berörd del, Fi77 yrkandena 1, 2, 3, 4 och 6 (yrkandena
1 och 6 endast i berörd del), Fi78 (fp), Fi88 (m) yrkande 5 samt motion
Fi94 (c).

I propositionen diskuteras även vissa frågor angående statsbidrag till förlängt
öppethållande m. m. Därvid föreslås att ett särskilt statsbidrag införs
för daghemsavdelningar med förlängt öppethållande. Bidraget föreslås
utgå med 75 000 kr. per avdelning och år vid ett dagligt öppethållande som
är tre timmar längre än normalt. Motsvarande bidrag på 75 000 kr. föreslås
för daghemsavdelningar som är öppna under lördagar och söndagar under
minst sju timmar per dag.

Regeringsförslaget om förlängt öppethållande m.m. tas upp i motion
Fi77 (c) yrkande 5. Motionärerna anser att förslaget riskerar att cementera
ett i grunden oacceptabelt förhållande. I stället bör enligt vad som anförs i
motionen krav på förändringar av arbetstider m. m. ställas hos arbetsgivarna
i högre utsträckning än vad som nu är fallet.

Socialutskottet anför i sitt yttrande att det är angeläget att minska den
sociala snedrekryteringen till den kommunala barnomsorgen. Det är enligt
utskottets mening viktigt att göra daghemmen så flexibla att de inte utestänger
barn till föräldrar med obekväma och oregelbundna arbetstider
från möjligheten att delta i verksamheten. Socialutskottet anser mot denna
bakgrund att det av regeringen föreslagna statsbidraget till förlängt öppethållande
m. m. inom barnomsorgen har en lämplig utformning.

Finansutskottet instämmer i vad socialutskottet anfört om behovet av
att underlätta barnomsorgen för familjer med obekväma arbetstider. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag om statsbidrag till förlängt öppethållande
samt till lördags- och söndagsöppna daghem. Motion Fi77 (c) yrkande
5 avstyrks.

I motion Fi67 av Lars Werner m. fl. (vpk) tas vissa frågor upp om bl. a.
formerna för barnomsorgen. I motionens yrkande 1 föreslås att riksdagen
hos regeringen begär förslag till en lag som garanterar alla barns rätt till
plats i dag- och fritidshem t. o. m. 12 års ålder. Vidare hemställs i yrkande
2 att riksdagen beslutar att anordningsbidrag skall utgå med 300 000 kr.

1988/89: FiU30

per 15 platser tills utbyggnadsbehovet av dag- och fritidshem är täckt. Motionärerna
begär vidare i yrkande 3 ett tillkännagivande om att fortbildningsdelen
av statsbidraget skall prestationsrelateras på samma sätt som
för enskilda anordnare av barnomsorg. Slutligen hemställer motionärerna
i motionens yrkande 4 att riksdagen hos regeringen begär initiativ till utjämning
och nedtrappning av bamomsorgstaxoma.

Socialutskottet hänvisar i sitt yttrande till det i betänkande 1988/
89:SoU18 redovisade ställningstagandet till motionsyrkanden med
samma innehåll som i motion Fi67 (vpk). Utskottet avstyrkte dessa motionsyrkanden,
och riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning. Socialutskottet
vidhåller sin uppfattning i de aktuella frågorna.

Inte heller i denna fråga har finansutskottet funnit skäl att frångå vad
socialutskottet anfört. Motion Fi67 (vpk) avstyrks sålunda.

Skolbarnsomsorgen

I bilaga 7 till kompletteringspropositionen redovisar regeringen sin syn på
utvecklingen i ungdomsskolan. Det är enligt föredragande statsrådet Göransson
viktigt att ge skolan huvudansvaret för skolbarnen också utanför
den direkta lektionstiden. Detta skulle ge möjlighet att utforma en totalt
sett bättre pedagogisk verksamhet. Det skulle även innebära en möjlighet
att bättre utnyttja skolans lokaler och bedriva verksamheten till en lägre
kostnad.

I motion Fi88 av Sten Svensson m. fl. (m) yrkande 8 begärs ett tillkännagivande
beträffande skolbarnsomsorgen. Motionärerna anser att möjligheter
bör öppnas för största möjliga valfrihet i omsorgen. Detta kräver enligt
motionärerna många olika former av omsorg. Familjedaghemmen bör
spela en stor roll i skolbarnsomsorgen.

I socialutskottets yttrande framhålls att man delar uppfattningen att det
bör finnas valfrihet i skolbarnsomsorgen. Utskottet hänvisar emellertid till
att en kommitt nyligen har tillsatts för att se över frågor om skolbarnsomsorgen
(dir. 1989:16). Mot denna bakgrund anser socialutskottet att riksdagen
inte nu bör överväga något uttalande med anledning av redovisningen
i propositionen och förslaget i motionen.

Även finansutskottet anser att resultaten från den åberopade utredningen
bör avvaktas. Den i propositionen redovisade inställningen till
skolbarnsomsorgens utformning bör inte nu föranleda något riksdagsuttalande.
Av samma skäl avstyrker utskottet motion Fi88 (m) yrkande 8.

Äldreomsorg och pensionsförmåner m. m.

Frågan om förbättrade pensionsförmåner tas upp i ett antal motioner. I
motion Fi66 av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås att grundbeloppet för
folkpension och pensionstillskott höjs till 100 % resp. 50 % av basbeloppet
för ogifta samt att motsvarande höjning görs för makar. Även i motion
Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) förordas en lika stor höjning av pensionstillskottet.
I motion Fi79 av Karin Israelsson och Martin Olsson
(båda c) föreslås en övergång till ett samordnat pensionssystem med höjd

1988/89: FiU30

grundpension och inkomstrelaterad tilläggspension upp till en inkomst av
7,5 basbelopp.

Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU5y) om att utskottet
nyligen behandlat motionsyrkanden om höjda pensionsförmåner och att
utskottet därvid konstaterat att en höjning av folkpensionens grundbelopp
skulle innebära en avsevärd framtida merkostnad på grund av det stora
antalet pensionärer. Med hänsyn till de ökade kostnaderna är socialförsäkringsutskottet
inte berett att tillstyrka vare sig en höjning av folkpensionsförmånema
eller en ny form av grundpension på den nivå som förordas i
motion Fi79 (c). Finansutskottet delar denna bedömning och avstyrker i
likhet med socialförsäkringsutskottet motionerna Fi66 (vpk) yrkande 2,
Fi64 (mp) yrkande 24 i berörd del samt Fi79 (c).

I motion Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) begärs även att pensionstillskott
skall utgå till s. k. undantagspensionärer. Socialförsäkringsutskottet
är för sin del inte berett att förorda någon ändring av gällande bestämmelser
innan pensionsberedningen slutfört undersökningen om dessa pensionärers
behov av ekonomiskt stöd. Resultatet av denna undersökning väntas
föreligga senare i år. Även finansutskottet avstyrker med hänvisning
härtill bifall till motion Fi64 (mp) yrkande 25.

I motion Fi88 av Sten Svensson m. fl. (m) aktualiseras också frågan om den
snabba kostnadsexplosionen inom socialförsäkringssystemet. Motionärerna
begär att regeringen skall delges de förslag till åtgärder som redovisas
i motionen för att bringa balans i systemet. Socialförsäkringsutskottet,
som tidigare under riksmötet avvisat motioner med förslag till liknande
åtgärder, avstyrker även denna motion. Av yttrandet framgår också att det
inom regeringskansliet pågår en översyn med anledning av de ökade kostnaderna
för socialförsäkringen. Med det anförda avstyrker finansutskottet
motion Fi88 (m) yrkande 9.

I motion Fi83 av Rosa Östh m. fl. (c) begärs att riksdagen skall göra ett
tillkännagivande med anledning av vad som sägs i motionen om äldreomsorgen.
I motion Fi88 av Sten Svensson m. fl. (m) hemställs att regeringen
skall ges till känna vad som anförs i motionen om innebörden av ett ökat
primärkommunalt ansvar för vården och omsorgen om de äldre. Enligt
vad som sägs i denna motion måste monopolsituationen inom vården brytas.
Socialutskottet konstaterar att äldredelegationen inom kort väntas
slutföra sitt arbete. Detta har gått ut på att belysa konsekvenserna av ett
eventuellt ändrat huvudmannaskap för äldreomsorgen. Betänkandet väntas
efter remissbehandling ligga till grund för en proposition i början av
1990. Socialutskottet ämnar i höst behandla ett stort antal snarlika motionsyrkanden
om äldreomsorgen, och utskottet finner mot denna bakgrund
inte anledning att nu göra något uttalande i frågan. Med hänsyn
härtill avstyrker också finansutskottet motionerna Fi88 (m) yrkande 7 och
Fi83 (c).

1988/89: FiU30

100

Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser

1988/89: FiU30

I propositionen föreslås att första —tredje fondstyrelsernas rätt att förvärva
aktier i fastighetsbolag inte längre skall vara inskränkt av kravet att samtliga
aktier skall förvärvas. I motiveringen till förslaget understryks - i
enlighet med vad de berörda fondstyrelserna själva har uttalat — att förvärv
bör få ske endast i renodlade fastighetsbolag. Aktieinnehavet skall
syfta till en långsiktig placering och innebära ett ägarengagemang. Någon
öppning mot portföljinvesteringar kan således inte accepteras, heter det i
propositionen.

Vidare föreslås att förbudet för fjärde och femte fondstyrelserna att förvärva
aktier i bank- och försäkringsbolag tas bort. Förbudet motiverades
ursprungligen med att fjärde fondstyrelsens huvudsakliga syfte skulle vara
att förse den svenska industrin med riskvilligt kapital. Femton år senare
har näringslivet en helt annan tillgång till riskkapital. En möjlighet för
fjärde — och sedermera också femte — fondstyrelsen att förvärva även
aktier i bank- och försäkringsbolag skulle vara till gagn för näringslivet
genom att bidra till en väl fungerande kapitalmarknad. Vidare skulle den
medföra att riskerna i portföljförvaltningen kan spridas ytterligare. Fjärde
fondstyrelsen torde, anförs det i propositionen, vara den enda institutionella
placerare av betydelse som har ett sådant förbud som det nu är fråga
om.

Fjärde och femte fondstyrelserna får vidare rätt, enligt propositionens
förslag, att av de medel som de förvaltar placera högst 10 % — mot för
närvarande högst 1 % - i aktier i utländska aktiebolag samt konvertibla
skuldebrev och vissa andra skuldebrev utfärdade av utländska aktiebolag.
Inom den angivna ramen blir också placeringar i utländska aktiefonder
tillåtna. Lämplighets- och försiktighetsskäl anges för en gräns vid 10 %. En
sådan innebär nu en ram av ca 800 milj. kr.

I tre motioner från vardera moderata samlingspartiet, folkpartiet och
centerpartiet yrkas avslag på regeringens förslag till ändrade placeringsbestämmelser
för allmänna pensionsfonden. I motion Fi60 (m) anförs att
socialdemokratins strategi är att börja utnyttja allmänna pensionsfondens
stora resurser för att köpa in sig i näringslivet. Med dagens tillgångar skulle
ungefär hälften av alla börsföretag kunna förstatligas på detta sätt, anförs
det. Genom medgivandet för första —tredje fondstyrelserna att köpa
mindre än samtliga aktier i ett ”byggföretag” bryts isen, menar motionärerna.
Nästa steg kan då bli att dessa styrelser får köpa aktier även i andra
börsföretag. Motionärerna uttalar också att det inte är via ökade medel till
allmänna pensionsfonden eller ökad avkastning på dennas medel som pensionssystemets
trygghet tillgodoses.

I motion Fi6I (fp) säger motionärerna helt kort att de inte kan acceptera
regeringens förslag beträffande allmänna pensionsfondens reglemente.

I motion Fi62 (c) anförs att ett institutionaliserat och centraliserat ägande
måste motverkas. Allmänna pensionsfondens utökade placeringsmöjligheter
enligt det framlagda förslaget skulle snedvrida aktiemarknaden,
hävdas det.

1 motion Fi64 (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna ”att förslaget till ändrade regler för allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser
skjuts till kommande budgetproposition i januari
1990”. I praktiken innebär även detta ett avslagsyrkande.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande att de borgerliga partiernas avvisande
av förslaget framstår som föga konsekvent mot bakgrund av deras
tidigare ställningstaganden.

När regeringen hösten 1987 föreslog att första —tredje fondstyrelserna
skulle få förvärva aktier i fastighetsbolag — under förutsättning att förvärvet
gällde samtliga aktier — ställde man sig från centerns sida bakom detta
förslag och uttalade (NU 1987/88:10 res. 7) att placeringar i fast egendom
skulle bli ett värdefullt komplement till förut tillåtna placeringar. Utifrån
en sådan grundsyn borde det inte finnas skäl, anför näringsutskottet, att
avstyrka den nu föreslagna ändringen härvidlag, som tar hänsyn till det
behov av samarbete mellan olika intressenter som många fastighetsprojekt
är förknippade med, men som enligt ett eftertryckligt motivuttalande inte
får innebära någon öppning mot portföljinvesteringar.

Vid samma tillfälle gav folkpartiet och centern (NU 1987/88:10 res. 8)
sitt stöd åt fjärde fondstyrelsens önskemål att ramen för dess placeringar i
utländska värdepapper skulle vidgas från 1 till 2 %. Att sprida aktieplaceringarna
till flera länder där konjunkturcyklerna inte sammanfaller är ett
sätt att så riskfritt som möjligt få god och säker avkastning på pensionssparande!,
sades det i centerns partimotion i ämnet (se NU 1987/88:10
s. 13).

Enligt näringsutskottets mening har regeringen angett bärande motiveringar
för de ändringar i reglementet för allmänna pensionsfonden som
föreslås. Näringsutskottet tillstyrker i alla delar regeringens förslag till ändringar
i reglementet för allmänna pensionsfonden.

Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning att första —tredje
fondstyrelserna bör ges en rätt att förvärva aktier i renodlade fastighetsbolag
som inte är inskränkt av kravet att samtliga aktier skall förvärvas. Utskottet
tillstyrker också att fjärde och femte fondstyrelserna ges möjlighet
att förvärva aktier i bank- och försäkringsbolag. Utskottet anser vidare att
fondstyrelserna bör ges möjlighet att placera sina tillgångar på motsvarande
sätt som andra institutionella placerare. Sedan valutarestriktionema
slopats beträffande köp av utländska aktier bör även fondstyrelserna ges
möjlighet att placera förvaltade medel utomlands. Utskottet har inte någon
erinran mot den övre gräns på 10 % som föreslås för dessa placeringar.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker därmed motionerna
Fi60 (m) yrkande 10, Fi61 (fp) yrkande 10, Fi62 (c) yrkande 6 samt
Fi64 (mp) yrkande 27.

Arbetsmarknadspolitik

I propositionens bilaga 9 Arbetsmarknadsdepartementet tas bl. a. frågor
upp rörande inriktningen av arbetsmarknadspolitiken, arbetsmarknadsservice
och arbetsmarknadsutbildning. Frågor rörande arbetsmarknadspolitikens
inriktning tas upp i sex motioner. Arbetsmarknadsutskottét har
med anledning av propositionen och motionerna avlämnat ett yttrande

1988/89: FiU30

102

(1988/89: AU4y) till finansutskottet. I yttrandet görs en ingående beskriv- 1988/89: FiU30
ning av vad propositionen och motionerna anför i dessa frågor.

Under rubriken arbetsmarknadsservice (punkt B 2) i propositionen föreslås
att riksdagen godkänner vad som förordats om sökanderesor från
Norge till Sverige samt att riksdagen till Arbetsmarknadsservice för budgetåret
1989/90 utöver i budgetpropositionen upptagna medel anvisar ett förslagsanslag
på 6 000 000 kr.

Syftet med sökanderesorna skall vara att kanalisera arbetskraftsinvandringen
från Norge, som nu till stor del sker spontant, genom arbetsförmedlingen.
Personer från Norge föreslås därför kunna få flyttningsbidrag i
form av sökanderesa och traktamente enligt samma regler som gäller för
arbetssökande från Finland och Danmark.

Arbetsmarknadsutskottet föreslår ett godkännande av vad som förordats
om sökanderesor från Norge till Sverige samt motsvarande medelsanvisning.
Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets förslag.

Vad gäller arbetsmarknadsutbildningen (punkt B 3) förordas i propositionen
— efter förslag från AMS — en ändring av reglerna för svenskundervisning
för invandrare inom arbetsmarknadsutbildningen. Enligt arbetsmarknadsministern
bör det införas en möjlighet att bevilja flyktingar
och invandrare med utländsk yrkesutbildning svenskundervisning i fackspråk
inom det yrke de är utbildade för även utan direkt anknytning till
ytterligare yrkesutbildning. Genom denna justering av nuvarande regler
kan invandrarnas yrkeskunskaper tas till vara på ett bättre sätt och arbetsplacering
snabbare komma till stånd.

Med hänsyn till såväl sociala som arbetsmarknadsmässiga skäl ser utskottet
positivt på den förordade ändringen i reglerna för arbetsmarknadsutbildning.
Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets förslag att
godkänna den föreslagna ändringen.

I motion A14 av Sonja Rembo m. fl. (m) pekas på de strukturella problemen
inom svensk arbetsmarknad. Arbetsmarknadspolitiken bör enligt moderata
samlingspartiet bl. a. inriktas på att avlägsna hinder och skapa incitament
som leder till en väl fungerande arbetsmarknad. Särskilt oroande
är den höga frånvaron som medverkar till den stora efterfrågan på arbetskraft
och till den låga produktiviteten. Arbetstidslagstiftningen bör ge
större utrymme för valfrihet och flexibilitet. De offentliga monopolen
måste öppnas för alternativa verksamheter.

Utskottet anser i likhet med vad som uttalas i motion A14 att sjukfrånvaron
är oroande. Detta framhålls även i propositionen. Enligt arbetsmarknadsutskottets
uppfattning är det självfallet viktigt att socialförsäkringssystemen
är sådana att den enskilde uppmuntras att återvända till
arbetslivet. De berörda frågorna undersöks av flera olika utredningar liksom
av en nytillsatt interdepartemental arbetsgrupp. Arbetsmarknadsutskottet
förutsätter därför att samtliga konsekvenser, även effekter för finansiering
och utnyttjande, blir belysta i de förslag som kan komma att
läggas fram på detta område. Mot bakgrund av vad arbetsmarknadsutskottet
anfört avstyrker finansutskottet motion A14 (m) yrkande 1.

I centerpartiets motion Fi87 av Boije Hörnlund m. fl. (c) framhålls att de
offensiva insatser som föreslagis från centerpartiet under innevarande riks- 103

möte inom arbetsmarknadspolitikens område bör kompletteras med klara
direktiv till arbetsförmedlingarna om att de arbetssökande i princip måste
ta anvisat arbete på hemorten. Vidare är det enligt motionärerna väsentligt
att arbetslinjen även gäller för invandrare och att resurser och regler utformas
på ett sådant sätt att dessa kan beredas arbete eller utbildning snabbt.
Det bör även finnas möjligheter att kombinera utbildningen i svenska med
någon form av praktik eller inskolningsplatser.

Arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande att utskottet i sitt betänkande
1988/89: AU 11 ställde sig bakom den inriktning av arbetsmarknadspolitiken
som lades fram i regeringens budgetproposition i januari
1989. Inom flera sektorer, bl. a. inom industrin och inom vård och omsorg
på den offentliga sektorn, råder stor efterfrågan på arbetskraft. Eftersom
några tecken till nämnvärda förändringar inte kan skönjas för det närmaste
året anser arbetsmarknadsutskottet att de i propositionen preciserade
målen är väl ägnade att stödja sökande med svag ställning på arbetsmarknaden
och samtidigt ytterligare öka arbetskraftsutbudet. Bl. a. berörs
flyktingar och andra invandrare, arbetshandikappade och långtidsarbetslösa.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker mot denna bakgrund motion
Fi87 yrkandena 2 och 4. Finansutskottet är inte av annan mening än arbetsmarknadsutskottet
.

I motion Fi69 av Lars Werner m. fl. (vpk) anförs att om arbetslinjen skall
kunna tillämpas i sin helhet så krävs demokratiska rättigheter på arbetsplatserna
i form av lokal strejkrätt m. m. Motionärerna framhåller att det
är bra om arbetslinjen används inom socialförsäkringssystemet så att rehabiliteringen
kan få en verklig chans att lyckas. Men samtidigt måste kraftfulla
insatser ske i arbetslivet så att orsakerna till utslagningen undanröjs. I
annat fall kan den nya arbetslinjen bli en subventionerad arbetskraft genom
lönebidrag med bibehållna dåliga arbetsförhållanden. I arbetsmiljölagen
måste skyddsombud och lokal fackförening få utvidgade möjligheter
att stoppa arbetet på grund av dåliga arbetsmiljöförhållanden.

I motion Fi80 av Lena Öhrsvik (s) behandlas samspelet mellan arbetsmarknadsåtgärder
och socialförsäkringssystemet. Motionären varnar för
tanken att en förtidspension skulle kunna utbetalas till arbetsgivaren som
lönebidrag.

I här nämnda motioner behandlas viktiga frågor inom arbetsmarknadspolitiken.
Som framhålls i propositionen är trots en hög sysselsättningsnivå
utvecklingen av arbetsskador, långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar
oroande. Som utförligt framgår av arbetsmarknads- och socialförsäkringsutskottens
yttranden pågår ett intensivt utredningsarbete om
dessa problem. Av yttrandena framgår att departementschefen kan finna
anledning att återkomma till riksdagen i dessa frågor. Vad gäller frågan om
att låta förtidspensionen omvandlas till ett lönebidrag har arbetsmarknadsministern
uttalat att detta principiellt ligger i linje med den inställning
hon förordar. Dessa frågor behöver emellertid, enligt arbetsmarknadsministern,
utredas ytterligare.

Vad gäller kravet att skyddsombud och lokal fackförening skulle få vidgade
möjligheter att stoppa arbetet på grund av dåliga arbetsförhållanden
har socialutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1987/

1988/89: FiU30

104

88:9 framhållit att det enligt socialutskottets uppfattning gjorts en lämplig
avgränsning i arbetsmiljölagen av. de situationer då skyddsombud har rätt
att avbryta arbetet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker finansutskottet motionerna
Fi69 (vpk) och Fi80 (s).

I motion Fi61 (fp) anför Bengt Westerberg m. fl. att asylsökande bör beredas
möjlighet att ta tillfälligt arbete under tiden vederbörande väntar på
uppehållstillstånd.

Av socialförsäkringsutskottets yttrande till finansutskottet framgår att
utskottet tidigare, och senast i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU
1987/88:27, har behandlat frågan om en utlänning skall få rätt att arbeta
under den tid han väntar på besked om tillstånd att stanna i Sverige. Socialförsäkringsutskottet
har därvid framhållit att man i första hand måste
komma till rätta med de problem som uppkommer under väntetiden genom
att hålla nere handläggningstiderna. Utskottet har vidhållit att arbetstillstånd
bör beviljas först då beslut om uppehållstillstånd ges. En annan
ordning kan befaras leda till en uppluckring av principen om den reglerade
invandringen.

Finansutskottet är inte av annan mening än socialförsäkringsutskottet
vilket innebär att motion Fi61 (fp) yrkande 12 avstyrks.

Anpassningar inom bostadsstödet

Inledning

I bostadsdepartementets bilaga till kompletteringspropositionen (bilaga
10) redogörs för vissa anpassningar inom bostadsstödet för år 1990. Bostadsutskottet
har avgivit ett yttrande till finansutskottet vad gäller regeringens
förslag och motioner väckta med anledning av detta förslag (1988/
89: BoU3y).

Anpassningar inom bostadsstödet för år 1990

Bostadsministern tar i sina överväganden upp vissa frågor med anledning
av de förändringar rörande inkomstbeskattningen som aviseras i kompletteringspropositionen.
Enligt den bedömning som redovisas bör ytterligare
steg tas i syfte att sänka skatteuttaget inom inkomstbeskattningen. Detta
påverkar värdet av underskottsavdragen och därmed också boendekostnaderna
i egnahem. I syfte att upprätthålla neutraliteten mellan olika upplåtelseformer
föreslås därför att förändringarna inom inkomstbeskattningen
bör följas av motsvarande minskningar av räntebidragen under år 1990 för
andra hus än egnahem. Vidare föreslås att den garanterade räntan vid nybyggnad
och i vissa fall ombyggnad av hyres- och bostadsrättshus bör höjas
för de projekt för vilka preliminärt beslut om bostadslån meddelas efter
utgången av år 1989. Bostadsministern framhåller avslutningsvis att han

1988/89: FiU30

105

avser att återkomma med utarbetade förslag i dessa frågor i samband med 1988/89: FiU30

att regeringen inför höstens riksmöte redovisar sina förslag om den statliga
inkomstskatten för år 1990.

Vad i propositionen föreslagits om anpassning inom bostadsstödet för år
1990 har mött invändningar i tre motioner.

I moderata samlingspartiets partimotion Fi60 yrkande 15 och i motion
Fi89 yrkande 1 av Knut Billing m. fl. (m) föreslås ett riksdagens tillkännagivande
med innebörden att räntebidragen bör reduceras men att detta bör
ske i samband med en omläggning av bostadsfinansieringssystemet och en
avreglering av bostadsmarknaden. Vilka förändringar i systemet som skall
vidtas vet man enligt motionärerna först när skattebesluten fattas. Riksdagen
bör enligt motionärerna inte nu ta ställning till regeringsförslaget.

Ett tillkännagivande med anledning av vad i propositionen förordats
föreslås också i motion Fi70 (vpk). I motionen anförs att vad i propositionen
angivits inte bör föranleda något riksdagens ställningstagande. Skulle
frågan ändå sakbehandlas hänvisar motionärerna till tidigare ställningstagande
från vänsterpartiet kommunisterna av innebörden att ”alla försök
att låta landets hyresgäster betala höginkomsttagarnas skattelättnader”
skall avfärdas.

Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande att man delar motionärernas
uppfattning i huvudfrågan att riksdagen inte nu bör ta ställning till det av
bostadsministem presenterade förslaget om förändringar inom räntebidragssystemet.
Det anförs vidare att en sakbehandling av frågan bör anstå
till dess riksdagen i vanlig ordning föreläggs ett förslag i frågan.

Finansutskottet delar bostadsutskottets syn på behandlingsordningen av
förslag om bostadsstöd. Det kan således inte anses motiverat att, på basis
av den kortfattade redogörelsen för regeringens syn på den statliga inkomstskatten
som finns i kompletteringspropositionen, redan nu ta ställning
i frågor som rör följdändringar vad avser räntebidragen till bostäder.

Riksdagen bör i stället återkomma till dessa frågor när ett konkret regeringsförslag
föreligger.

Vad utskottet nu anfört med anledning av redogörelsen om anpassningar
inom bostadsstödet för år 1990 i proposition 1988/89:150 bilaga 10
och motionerna Fi60 (m) yrkande 15, Fi70 (vpk) och Fi89 (m) yrkande 1
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

1 motion Fi93 yrkande 1 av Krister Skånberg (mp) förs fram ett förslag
av mera grundläggande karaktär avseende avdragsrätten för skuldräntor.

Motionären erinrar om miljöpartiets uppfattning att denna avdragsrätt
borde ersättas av en minskning av den slutliga skatten med en viss andel av
skuldräntorna. I samma motion föreslås i yrkande 2 i berörd del att den
garanterade räntan vid ombyggnad inte skall vara högre än vid nybyggnad
när det gäller vad motionären kallar skonsam ombyggnad.

Beträffande motionens yrkande 1 anför bostadsutskottet i sitt yttrande
att den av motionären aktualiserade frågan torde få övervägas i annat sammanhang
och då lämpligen vid riksdagens överväganden i samband med
den mera grundläggande reformering av skattesystemet som förutskickats.

Även finansutskottet vill hänvisa till pågående utredningsarbete beträffande
bl. a. inkomstbeskattningen. I detta arbete intar frågor rörande av- 106

dragsrätten för olika typer av skuldräntor en central plats. Riksdagen torde
få återkomma till dessa frågor i samband med att ett eventuellt förslag om
förändringar i inkomstskattesystemet presenteras. Motion Fi93 (mp) yrkande
1 om utformningen av avdragsrätten för skuldräntor avstyrks sålunda
av finansutskottet.

Vad avser yrkande 2 i samma motion hänvisar bostadsutskottet till två
riksdagsbeslut under innevarande riksmöte om den garanterade räntan vid
ombyggnad. Det gäller dels ett beslut hösten 1988 (1988/89: FiU 10), dels
ett nyligen fattat beslut om att jämställa den garanterade räntan för viss
ombyggnad med den som gäller i nybyggnadsfallen (1988/89: BoU7). Bostadsutskottet
anser att dessa beslut bör ligga fast.

Inte heller finansutskottet anser att vad som anförts i den aktuella motionen
bör föranleda riksdagen att ompröva tidigare beslut om räntebidrag
till ombyggnad av bostäder. Även yrkande 2 i nu berörd del i motion Fi93
(mp) avstyrks således av utskottet.

I motion Fi64 (mp) yrkande 22 föreslås att bostadsbidragen bör ersättas
med ett bastillägg för barnfamiljer fr. o. m. den 1 januari 1990. Detta förslag,
som även fördes fram under den allmänna motionstiden, föreslås avstyrkas
av bostadsutskottet. Utskottet hänvisar i yttrandet till den översyn
av bostadsbidragens utformning som pågår.

Finansutskottet har ingen annan åsikt än bostadsutskottet i denna fråga.
Motion Fi64 (mp) yrkande 22 avstyrks.

Vissa skattefrågor

Differentierad mervärdeskatt

I motion Fi63 yrkande 17 av Lars Wemer m.fl. (vpk) återkommer motionärerna
med tidigare ställda krav på att slopa eller sänka mervärdeskatten
på livsmedel.

Såväl finansutskottet som skatteutskottet har vid återkommande behandling
av denna fråga konsekvent motsatt sig ett slopande eller en sänkning
av mervärdeskatten på livsmedel. Ämnet är för närvarande föremål
för överväganden inom KIS. I avvaktan på resultatet av KIS arbete, som
väntas föreligga inom kort, bör enligt utskottets uppfattning ingen åtgärd
med avseende på denna fråga beslutas av riksdagen, och utskottet avstyrker
därför motion Fi63 (vpk) yrkande 17.

Ny skatteklassför öl

I motion Fi76 av Bo Lundgren m. fl. (m) yrkas inrättande av en ny skatteklass
med lägre skatt för starköl med högst 3,6 viktprocent alkohol. Liknande
förslag läggs fram i motionerna Sköl5 av Bengt Silfverstrand m. fl.
(s), Sk689 av Wiggo Komstedt och Karl-Gösta Svenson (båda m) och
Sk701 av Karin Ahrland (fp) och Bo Lundgren (m) yrkande 2. Enligt motionärernas
uppfattning skulle man härigenom stimulera konsumenter av
starköl till att övergå till ett alkoholsvagare öl.

Skatteutskottet kan, enligt vad som anförs i yttrandet till finansutskottet,

1988/89: FiU30

107

för sin del inte dela bedömningen att en sänkning av priset på ett svagare
starköl automatiskt leder till att detta öl efterfrågas på bekostnad av vanligt
starköl utan det kan i stället bli fråga om en ökning totalt sett av ölkonsumtionen,
som redan uppvisar en oroande utveckling. Mot bakgrund
härav och med tanke på starkölets starka attraktionskraft hos ungdomar,
vilken skatteutskottet finnér det angeläget att dämpa, föreslås att motionerna
Fi76 (m), Sk615 (s), Sk689 (m) och Sk701 (fp, m) yrkande 2 avstyrks.
Finansutskottet biträder skatteutskottets förslag.

Skattefri försäljning

I motion Sk641 av Rolf Clarkson m. fl. (m) begärs ett tillkännagivande om
att skattefri servering och försäljning av bl. a. alkoholdrycker bör medges
ombord på fartyg i trafik mellan det svenska fastlandet och Gotland på
samma sätt som gäller för trafiken till och från Åland. Härigenom skulle
man enligt motionärerna uppnå bättre service ombord och möjliggöra fler
avgångar.

Skattefri servering och försäljning av alkoholdrycker liksom skattefri
försäljning av tobaksvaror och andra varor bör, anför skatteutskottet i sitt
yttrande, förbehållas den internationella trafiken. Finansutskottet har
ingen annan mening än skatteutskottet och avstyrker motion Sk641.

Statlig personalpolitik

Statlig kompetensförsörjning

1 propositionen bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts om
statlig kompetensförsörjning. Bakgrunden är bl. a. att en stor del av den
statliga personalen år 2000 kommer att befinna sig i övre medelåldern samtidigt
som ungdomskullama minskar. Civilministern anser därför att en
samlad översyn bör göras av den centrala stödfunktionen för myndigheternas
kompetensutveckling. Översynsarbetet bör bedrivas i sådan takt att
förslag i vissa delar kan föreläggas riksdagen i nästa års budgetproposition.

Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande (1988/89: AU4y) till finansutskottet
att man tidigare i år har tillstyrkt riksdagens godkännande
av nya riktlinjer för samordning av arbetsgivarfunktionen inom statsförvaltningen
(prop. 1988/89:100 bil. 2, AU 14, rskr. 126). Arbetsmarknadsutskottet
uttalade då att den nya organisationen synes ligga väl i linje med
intentionerna i den personalpolitiska propositionen i frågor rörande
personalförsörjning (prop. 1984/85:219, AU 1985/86:6, rskr. 48). Enligt
arbetsmarknadsutskottets uppfattning är det aviserade översynsarbetet i
fråga om statlig kompetensförsörjning ytterligare ett led i arbetet för att
skapa en fortsatt utveckling och effektivisering inom den statliga sektom.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning och föreslår
att avsnittet om statlig kompetensförsörjning läggs till handlingarna.

1988/89: FiU30

108

Finansiering av de statliga kompletteringspensionerna

I kompletteringspropositionen sägs att den framtida finansieringen av den
statliga kompletteringspensionen bör ses över. Föredragande statsrådet redovisar
i propositionen vilka frågor som i sammanhanget kommer att ägnas
särskild uppmärksamhet. Redovisningen föranleder inte någon erinran
från utskottets sida.

Det statliga arbetsgivarinträdet

Arbetstagare med statligt reglerade anställningar omfattas av s. k. arbetsgivarinträde.
Det innebär att arbetstagarna vid sjuk- och föräldraledighet får
lön enligt kollektivavtal från arbetsgivaren i stället för sjuk- eller föräldrapenning
från försäkringskassorna. Myndigheten får således stå för lönekostnaden
vid sjukfrånvaro och vid föräldraledighet. Detta leder till
olägenheter vid myndigheter med temporärt hög frånvaro, t. ex. i samband
med barnledighet. Det har främst gällt små myndigheter och forskningsprojekt.
Problem kan också uppstå om frånvarofrekvensen för vissa personalkategorier,
t. ex. lokalvårdare, är hög. Eftersom privata städföretag inte
belastas med de faktiska kostnaderna för frånvaron utan med socialförsäkringsavgifterna
försvåras statens möjligheter att bedriva lokalvård i konkurrens
med de privata företagen.

I två motioner väckta under allmänna motionstiden tas vissa konsekvenser
upp av det statliga arbetsgivarinträdet vid sjuk- och föräldraledighet.
I motion Fi704 av Sigge Godin (fp) anförs att myndigheterna inte
anställer vikarier i den omfattning som erfordras när personal varit sjukskriven
eller frånvarande med sjukbidrag eftersom myndigheten samtidigt
måste betala lön till dem som är frånvarande. För främst enheter med få
anställda har resultatet i många fall blivit att kvarvarande personal tvingas
utföra den sjukskrivna personalens arbete. Det leder, framhåller motionärerna,
i längden till för hög arbetsbelastning och förslitning av personalen.

Av omtanke om kvarvarande personal och av ekonomiska skäl blir myndigheterna
mer angelägna att medverka till sjukpensionering av den sjukskrivna
personalen. Detta är olyckligt eftersom det mänskligt och samhällsekonomiskt
vore fördelaktigare att rehabilitera sjuka människor än
att överföra dem till pensioneringssystemet. Motionären kräver mot denna
bakgrund att regeringen i samband med beredningen av rehabiliteringsutredningens
betänkande gör en kartläggning av förhållandet mellan
sjukersättning/sjukbidrag och pensionering vid de statliga verken.

I den andra motionen, Fi716 av Charlotte Branting och Barbro Sandberg
(båda fp), tas frågan om arbetsgivarinträdets konsekvenser för statsbidragen
till grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen upp. Motionärerna
anför att nuvarande regler medför en mycket dålig statsbidragstäckning
framför allt för de mindre kommunerna om man har otur och får
många sjuklediga eller flera lärare lediga för barns födelse. För de allra
flesta kommunerna skulle det vara betydligt bättre om försäkringskassans
ersättningar utbetalades direkt till kommunerna och att statsbidraget
minskade i motsvarande mån.

1988/89: FiU30

109

I ramavtalet för löner år 1988 för statstjänstemännen m. fl. (RÄLS 1988) 1988/89: FiU30

ingick beträffande avlöning vid föräldraledighet att arbetsgivarinträdet
slopas såvitt avser föräldrapenning. Denna uppbärs av löntagaren själv.

I kompletteringspropositionen föreslås mot denna bakgrund att en omfördelning
görs av lönekostnaderna för statligt reglerade anställningar
inom ramen för oförändrad belastning på statsbudgeten. För statliga myndigheter
bör detta göras med en höjning av lönekostnadspålägget med
cirka en procentenhet. Lönekostnadspålägget har hittills motsvarat de lagstadgade
arbetsgivaravgifterna minskade med ersättningar från riksförsäkringsverket
för sjukpenning och föräldrapenning. För statsbidragen till lärarlöner
förordas en sänkning med 230 — 250 miljarder kronor.

Genom förslaget i kompletteringspropositionen tillgodoses motion
Fi716 (fp) i vad avser kompensation för föräldrapenning vid barns födelse.

Utskottet har mot denna bakgrund inte något att erinra mot den i propositionen
föreslagna lösningen. Vad däremot avser arbetsgivarinträdet vid
långvarig sjukfrånvaro anser utskottet att de konsekvenser som påtalas i
motion Fi704 inger oro. Det är olyckligt om en i och för sig rationell hantering
av lönekostnadspålägg och sjukersättningar skall få till konsekvens
att långtidssjukas rehabilitering motverkas.

För små myndigheter har de kostnadsmässiga konsekvenserna hittills
beaktats genom att regeringen, efter framställning från myndigheten, gett
myndighet rätt att överskrida anslaget i motsvarande mån. För större myndigheter
har det förutsatts att omdisponeringar varit möjliga att göra inom
myndigheten för att utjämna arbetsbelastning vid sjukfrånvaro. Om kompensation
skulle utgå generellt finns en risk att incitamenten att komma till
rätta med orsakerna till den långvariga sjukfrånvaron minskar. Utskottet
förutsätter att de frågor som tas upp i motion Fi704 (fp) övervägs i samband
med beredningen av rehabiliteringsutredningens förslag.

Utskottet anser mot denna bakgrund att motionerna Fi704 (fp) och
Fi716 (fp) bör avslås av riksdagen.

I kompletteringspropositionen föreslås också att myndigheterna skall få
kompensation för att undanröja budgetmässiga hinder för konkurrensneutralitet
mellan lokalvård i egen regi resp. på entreprenad. Detta föreslås ske
genom att regeringen medger överskridande av de anslag som belastas med
lokal vårdarnas sjuklönekostnader.

I motion Fi90 av Karl-Gösta Svenson (m) riktas kritik mot detta förslag.

De kostnadsfördelar som anlitande av entreprenörer innebär kan enbart
till ringa del förklaras med myndigheternas kostnader för arbetsgivarinträdet,
anför motionären. Om någon enstaka myndighet byter till privat lokalvårdsentreprenör
på grund av den aktuella kostnadsdifferensen bör
detta snarast ses som något positivt, anför motionären. Någon kompensation
bör således inte utgå till myndigheten för hög sjukfrånvaro.

Utskottet anser det angeläget att konkurrensneutralitet skapas mellan
lokalvård i egen regi och på entreprenad. Det är först när de budgetmässiga
hindren avlägsnats som det är möjligt att på ett riktigt sätt bedöma och
jämföra kostnaderna för de olika regiformerna. Utskottet har därför inte
något att erinra mot de av regeringen redovisade förslagen. Motion Fi90
(m) avstyrks därför av utskottet. 110

Trygghetsåtgärderför statsanställda

Utskottet tillstyrker förslaget i kompletteringspropositionen att föra upp
reservationsanslaget Trygghetsåtgärder för statsanställda m.fl. med 50 milj.
kr.

Utformningen av kompletteringspropositionen

I motion Fi60(m) anförs att kompletteringspropositionen egentligen innehåller
ett helt nytt budgetförslag. Kompletteringspropositionen skall vara
ett dokument som kompletterar tidigare förslag och inte en ny budget, anför
motionärerna. Kritik riktas också mot att regeringen först i höst skall
återkomma med förslag om en ny skatteskala för år 1990. Enligt motionärerna
förutsätter ett effektivt budgetarbete att regeringen följer föreskrifterna
i grundlag och riksdagsordning. Detta bör riksdagen med anledning
av förfaringssättet våren 1989 som sin mening ge regeringen till känna.

Konstitutionsutskottet har i sitt granskningsbetänkande 1988/89: KU30
behandlat vissa frågor avseende kompletteringspropositionen. I denna
har, anför konstitutionsutskottet, under senare år tagits upp ett förhållandevis
stort antal förslag om justeringar av olika anslag, frågor om godkännande
av riktlinjer för viss verksamhet och redovisning av förhållanden
som bör bekantgöras för riksdagen. I några fall gäller det bemyndiganden
av skilda slag och i förekommande fall även förslag till lagändringar.

Konstitutionsutskottet understryker betydelsen av att budgetpropositionen
är så heltäckande som möjligt för att riksdagens ledamöter skall få
möjlighet att redan under den allmänna motionstiden i januari ta ställning
till den ekonomiska politik regeringen avser att föra under i första hand det
kommande budgetåret. 1 de fall anslagsfrågor tas upp i kompletteringspropositionen
leder detta till att arbetsförhållandena i utskotten och kammaren
blir onödigt ansträngda, anför konstitutionsutskottet. Dessutom skapar
det särskilda olägenheter för finansutskottet i dess arbete med de övergripande
finanspolitiska frågorna och fastställandet av statsbudgeten.
Budgetfrågornas behandling har också stor vikt för de statliga myndigheternas
och andra berörda organs förutsättningar att planera sin verksamhet
samt är självfallet i främsta rummet av synnerlig betydelse för den allmänhet
som berörs av besluten.

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. 1 kompletteringspropositionen
bör inte, om det inte finns särskilda skäl, tas upp andra
frågor än de som har ett direkt samband med de finanspolitiska övervägandena.
Som framgått vid finansutskottets behandling av kompletteringspropositionen
borde vissa frågor i denna proposition med fördel ha
väckts i andra sammanhang. Vad utskottet anfört med anledning av motion
Fi60 (m) yrkande 19 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

1988/89: FiU30

lil

Täckning av merkostnader för löner och pensioner

1988/89: FiU30

Regeringen har i bilaga 15 till årets budgetproposition under punkt C 17
föreslagit riksdagen att till Täckning av merkostnader för löner och pensioner
m. m. anvisa ett förslagsanslag om 2 784 milj. kr.

I enlighet med tidigare givna bemyndiganden kan anslaget användas för
att täcka de merkostnader som uppkommer j)å reservationsanslag och obetecknade
anslag till följd av nya löneavtal m. m. på det statliga området
vilka godkänts av riksdagens finansutskott eller regeringen. Anslaget kan
på motsvarande sätt också utnyttjas för förslagsanslag och förslagsvis betecknade
anslagsposter som har maximerats av regeringen. Däremot omfattar
täckningsanslaget inte affärsverken, inte heller det militära försvaret
och civilförsvaret.

Enligt tidigare givna bemyndiganden kan anslaget likaså användas för
att bestrida merkostnader av mer speciell art. Om det på reservationsanslag
eller obetecknade anslag uppkommer behov av extra medel för åtgärder
vidtagna enligt trygghetsavtal (TrA) kan sålunda dessa merkostnader
bestridas över anslaget. Detsamma gäller när reservationsanslag, obetecknade
anslag eller affärsverk belastas med merutgifter för personliga
tjänster inrättade åt dem som av trygghetsnämnden givits rätt att stanna
kvar vid en myndighets utlokalisering från Stockholmsområdet.

Liksom föregående år har regeringen i årets budgetproposition begärt ett
bemyndigande att — efter prövning i varje särskilt fall — kunna utnyttja
anslaget också i situationer då reservationsanslag eller obetecknade anslag
belastas med extra kostnader för trygghetsåtgärder som i enlighet med TrA
vidtagits till följd av utgiftsramen för löneökningar.

Riksdagen har tidigare på förslag av finansutskottet beslutat (1988/
89: FiU20, rskr. 101) att inte fastställa någon utgiftsram för lönekostnadsökningar
under 1989. Med hänsyn härtill föreligger inte behov av att förnya
det begärda bemyndigandet. Regeringens framställning i denna del bör
således inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet har däremot
inte något att erinra mot den av regeringen föreslagna medelsberäkningen
utan tillstyrker att 2 784 milj. kr. anvisas till Täckning av merkostnader
för löner och pensioner m. m.

Finansfullmakten och årsbokslut för staten m. m.

I propositionen meddelar finansministern att regeringen fram till propositionens
avlämnande inte behövt utnyttja finansfullmakten under budgetåret
1988/89. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en finansfullmakt
på 2 500 milj. kr. för budgetåret 1989/90.

Vad föredraganden anfört i propositionen om årsbokslut för staten 1987/
88, statliga garantier, försäkringar i statlig verksamhet och omläggningen
av budgetprocessen föranleder inget uttalande från utskottets sida.

112

Hemställan

Utskottet hemställer

Stabiliseringspolitiska åtgärder

1. beträffande höjning av mervärdeskatten

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 11,

1988/89: Fi61 yrkande 5, 1988/89: Fi62 yrkande 9 i berörd del, 1988/
89:Fi63 yrkande 9 och 1988/89: Fi64 yrkande 2 avslår i proposition
1988/89:150 bilaga 6 punkt 3 framlagt förslag till lag om tillfällig höjning
av mervärdeskatten,

2. beträffande tillfälligt obligatoriskt sparande

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Fi59, 1988/
89:Fi62 yrkande 9 i berörd del och 1988/89: Fi92 i berörd del antar
det av utskottet i bilaga 4 framlagda förslaget till lag om tillfälligt sparande
och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande alkoholskatt

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89: Fi61 yrkande 7,
1988/89: Fi62 yrkande 7, 1988/89: Fi64 yrkande 16 i berörd del, 1988/
89:Sk674 yrkande 2, 1988/89: Sk684 yrkandena 2 — 4 antar i proposition
1988/89:150 bilaga 6 punkt 4 framlagt förslag till lag om ändring
i lagen (1977:306) om dryckesskatt,

4. beträffande tobaksskatt

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89: Fi61 yrkande 6,
1988/89: Fi64 yrkande 16 i berörd del, 1988/89: Sk444 yrkande 17,
1988/89: Sk653 och 1988/89: Sk684 yrkande 1 antar i proposition
1988/89:150 bilaga 6 punkterna 5 och 6 framlagda förslag till
dels lag om ändring i lagen (1961: 394) om tobaksskatt,
dels lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068),

5. beträffande energiskatt

a) att riksdagen med bifall till vad utskottet anfört och med anledning
av motion 1988/89: Fi64 yrkandena 8, 9 och 11 antar det av utskottet
i bilaga 4 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,

b) att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Fi62 yrkande 14
hos regeringen hemställer om skyndsamt förslag om ökad likformighet
vid beskattningen av el från kraftvärmeverk resp. kondenskraftverk,

c) att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi64 yrkandena 6, 7,
12, 19 och 30, 1988/89: Sk652 yrkande 3 och 1988/89: Fi93 yrkande 2
i berörd del,

6. beträffande uranskatt

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Fi62 yrkande 13 och
med avslag på motion 1988/89: Fi64 yrkande 10 uppdrar åt regeringen
att hos kommittén för ökad användning av ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken begära skyndsam utredning av förutsättningarna för införande
av skatt på det uran som används i kärnkraftverk,

1988/89: FiU30

113

8 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 30. Del 1

Rättelse: S. 123 sista raden Står: 31 Rättat till: 80 s. 124 rad 1 — 16 div. ändringar

Övriga indirekta skatter

7. beträffande reklamskatt

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi64 yrkande 15, 1988/
89:Sk455 yrkande 14 och 1988/89: Sk695 yrkande 2,

8. beträffande miljöavgifter, kollektivtrafikavgift och förpackningsskatt att

riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi64 yrkandena 13, 14 och
18, 1988/1989: Sk455 yrkande 15, 1988/1989: Sk635 och 1988/
1989:Sk660,

Allmän löneavgift

9. beträffande allmän löneavgift

a) att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi62 yrkande 9 i
berörd del, 1988/89: Fi63 yrkande 14, 1988/89: Fi96, 1988/89: Fi97,
1988/89:Fi98, 1988/89: Fi99 yrkandena 3 och 4, 1988/89: FilOO,
1988/89:FilOl, 1988/89:Fil03 yrkande 1, 1988/89:Fi 106 och 1988/
89:Fil07 yrkande 1 avslår i proposition 1988/89:151 framlagt förslag
till lag om höjning av den allmänna löneavgiften intill utgången av år
1990,

b) att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi63 yrkandena 10 och
11, 1988/89: Fi95 yrkande 1, 1988/89: Fi99 yrkandena 1 och 2, 1988/
89:Fil02, 1988/89:Fil03 yrkande 2, 1988/89:Fil04 och 1988/
89: Fil 05,

10. beträffande den sociala utvecklingen i Stockholmsområdet
att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi95 yrkande 2,

11. beträffande särskilda åtgärder inom Stockholmsområdet
att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi 107 yrkande 2,

12. beträffande nedsättning av arbetsgivaravgifterna

att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi64 yrkandena 20 och 21,

Tillfällig fastighetsskatt

13. beträffande en tillfällig fastighetsskatt

att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 4 framlagda förslaget till
lag om viss tillfällig höjning av uttaget av statlig fastighetsskatt samt
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om tillfällig
fastighetsskatt i Stockholm —Uppsala-området,

A rbetsm iljöa v gift

14. beträffande arbetsmiljöavgift
att riksdagen

dels antar de av utskottet i bilaga 4 framlagda förslagen till

a) lag om arbetsmiljöavgift,

b) lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
en tillfällig arbetsmiljöavgift och en arbetslivsfond,

1988/89: FiU30

114

Vinstindragningar från företag

15. beträffande vinstindragningar frän företag

att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi63 yrkandena 5, 12 och 13,

Prisstopp

16. beträffande prisstopp

att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi63 yrkande 18,

Övriga ekonomisk-politiska åtgärder

17. beträffande omsättningsskatt på aktier

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi62 yrkande 21, 1988/
89: Fi82, 1988/89: Fi85 och 1988/89: Fi92 i berörd del,

18. beträffande inkomstskatten

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 16, 1988/
89: Fi61 yrkande 3, 1988/89: Fi62 yrkande 18 och 1988/89: Fi63 yrkande
16,

19. beträffande avdrag för pensionärer

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 17 och 1988/
89: Fi61 yrkande 11,

20. beträffande mjölksubventioner

a) att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 14
i berörd del, 1988/89: Fi62 yrkande 9 i berörd del, 1988/89: Fi64 yrkande
3, 1988/89: Fi68, 1988/89: Fi71, 1988/89: Fi74, 1988/8* Fi75 yrkande
1 och 1988/89: Fi91 samt med anledning av motion 1988/
89: Fi61 yrkande 8 i berörd del avslår förslaget i proposition 1988/
89:150 bilaga 8 punkt C 3 att anvisa ett 1 475 000 000 kr. lägre belopp
till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1989/90 än vad som tidigare anvisats av riksdagen (prop. 1988/
89:100 bil. 11, JoU12, rskr. 156) och som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

b) att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89: Fi60 yrkande
14 i berörd del och 1988/89: Fi75 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om avvecklingen av livsmedelssubventionerna,

21. beträffande barnbidrag m. m.

a) att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:150 bilaga 4
punkt C 1 och bilaga 7 punkt E 3 och motionerna 1988/89: Fi61 yrkande
8 och 1988/89: Fi62 yrkandena 11 och 12 samt med avslag på
motionerna 1988/89: Fi60 yrkandena 6 och 13, 1988/89: Fi65, 1988/
89:Fi88 yrkande 1 i berörd del och yrkande 2 samt 1988/89: Ub37
yrkande 5

dels antar det av utskottet i bilaga 4 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
dels antar det av utskottet i bilaga 4 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

1988/89: FiU30

115

dels till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1989/90 - utöver av riksdagen
tidigare anvisat belopp (1988/89: SoU 17, rskr. 165) — under
femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 798 000 000 kr.,
dels antar det av utskottet i bilaga 4 framlagda förslaget till lag om
ändring i studiestödslagen (1973:349),

dels till Studiehjälp m. m. för budgetåret 1989/90 — utöver av riksdagen
tidigare anvisat belopp (1988/89: SfU 15, rskr. 173) — under åttonde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 111 000 000 kr.,

b) att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 18 och
1988/89: Fi88 yrkande 1 i berörd del,

22. beträffande stimulanser av hushållssparandet

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi61 yrkande 4 och 1988/
89: Fi62 yrkande 15,

23. beträffande de indirekta skatternas inverkan på basbeloppet
att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi64 yrkande 24 i berörd del,

24. beträffande de allmänna riktlinjerna jor den ekonomiska politiken att

riksdagen med anledning av proposition 1988/89:150 bilaga 1
mom. 1 och motionerna 1988/89: Fi62 yrkande 1, 1988/89: Fi87 yrkande
1 samt med avslag på motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 1,
1988/89: Fi61 yrkande 1, 1988/89: Fi63 yrkandena 1 och 4, 1988/
89: Fi64 yrkandena 1 och 32 godkänner vad som förordats av utskottet
och som sin mening ger regeringen detta till känna,

25. beträffande mål jor den ekonomiska politiken

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Fi62 yrkandena 3
och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Penningpolitiken

26. beträffande statsskuldspolitiken

a) att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 3
och 1988/89: Fi61 yrkande 14 godkänner de allmänna riktlinjer för
statsskuldspolitiken som förordats i proposition 1988/89:150 bilaga 1
mom. 9,

b) att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:150 bilaga 1
mom. 10 bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen
(1988:1387) om statens upplåning,

27. beträffande allemanssparandet

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89: Fi61 yrkande 9,
1988/89: Fi62 yrkande 5 och 1988/89: Fi64 yrkande 4 antar det i proposition
1988/89:150 bilaga 6 punkt 1 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

28. beträffande kredit- och valutapolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 4, 1988/
89: Fi61 yrkande 15 och 1988/89: Fi63 yrkandena 7 och 8 samt som
sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet anfört,

29. beträffande restriktivare kreditgivning

1988/89: FiU30

116

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi62 yrkandena 19 och 20,

1988/89: Fi63 yrkande 6, 1988/89: Fi64 yrkande 29 och 1988/89: Fi92
i berörd del,

30. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:150 bilaga 1
mom. 2 och motion 1988/89: Fi62 yrkande 2 samt med avslag på motionerna
1988/89: Fi60 yrkande 2, 1988/89: Fi61 yrkande 2, 1988/
89: Fi63 yrkande 2 och 1988/89: Fi64 yrkande 31 godkänner vad som
förordats av utskottet och som sin mening ger regeringen detta till
känna,

Övriga frågor

31. beträffande förnyelse av offentlig sektor

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi61 yrkande 13, 1988/
89:Fi62 yrkande 17, 1988/89: Fi63 yrkande 3 i berörd del, 1988/
89:Fi224 yrkande 4 i berörd del, 1988/89: Fi501 yrkandena 1,3 och 4,
1988/89: Fi502 yrkande 1, 1988/89: Fi512, 1988/89: Fi715, 1988/
89: Fi719 och 1988/89: Fi721,

32. beträffande statsförvaltningens användning av miljövänligt papper att

riksdagen avslår motion 1988/89: Fi712 yrkandena 1 och 2,

33. beträffande statliga myndigheters telefonservice

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Fi718 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. beträffande avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag
till sociala avgifter

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89: Fi60 yrkandena 7, 8
och 12, 1988/89: Fi62 yrkande 10, 1988/89: Fi64 yrkande 5, 1988/
89:Fi66 yrkande 1, 1988/89: Fi88 yrkandena 3 och 4 samt 1988/
89: Ub37 yrkande 3

dels antar de i proposition 1988/89:150 bilaga 4 punkt 2 framlagda
förslagen till

1. lag om procentsats för uttag av avgift för åren 1990—1994 till försäkringen
för tilläggspension och

2. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

dels godkänner vad som förordats i proposition 1988/89:150 bilaga 7
punkt B om statsbidrag till sociala avgifter inom skolväsendet,

Barnomsorg

35. beträffande vårdnadsbidrag

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi72 i berörd del, 1988/
89:Fi77 yrkandena 1 och 6 i berörda delar samt 1988/89: Fi88 yrkande
6,

36. beträffande statsbidrag till barnomsorgen

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 9,
1988/89: Fi64 yrkande 23, 1988/89: Fi72 i berörd del, 1988/89: Fi77

1988/89: FiU30

117

yrkande 1 i berörd del, yrkandena 2, 3 och 4 samt yrkande 6 i berörd
del, 1988/89: Fi78, 1988/89: Fi88 yrkande 5 samt 1988/89: Fi94 godkänner
de riktlinjer som angetts i proposition 1988/89:150 bilaga 4
punkt 3 mom. 1 för höjning av statsbidragen till daghem, familjedaghem,
fritidshem, deltidsgrupp och öppen förskola,

37. beträffande statsbidrag till förlängt öppethållande m. m.

att riksdagen med avslag på motion 1988/89: Fi77 yrkande 5 godkänner
de riktlinjer som har angetts i proposition 1988/89:150 bilaga 4
punkt 3 mom. 2 för statsbidrag till förlängt öppethållande samt
lördags- och söndagsöppethållande vid daghem,

38. beträffande formerna för barnomsorg
att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi67,

39. beträffande skolbarnsomsorgen

att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi88 yrkande 8,

Äldreomsorg och pensionsförmåner m. m.

40. beträffande förbättrade pensionsförmåner

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi66 yrkande 2, 1988/
89:Fi64 yrkande 24 i berörd del och 1988/89: Fi79,

41. beträffande undantagspensionärer

att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi64 yrkande 25,

42. beträffande kostnadsexplosionen inom socialförsäkringssystemet
att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi88 yrkande 9,

43. beträffande äldreomsorgen

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi83 och 1988/89: Fi88 yrkande
7,

Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser

44. beträffande allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser
att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 10,
1988/89: Fi61 yrkande 10, 1988/89: Fi62 yrkande 6 och 1988/89: Fi64
yrkande 27 antar i proposition 1988/89:150 bilaga 6 punkt 2 framlagt
förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna
pensionsfonden,

A rbetsmarknadspolitik

45. beträffande sökanderesor från Norge

att riksdagen godkänner vad som förordats i proposition 1988/89:150
bilaga 9 punkt B 2 mom. 1 om sökanderesor från Norge till Sverige,

46. beträffande anslaget Arbetsmarknadsservice

att riksdagen för budgetåret 1989/90 under tionde huvudtiteln — utöver
av riksdagen tidigare anvisade medel (1988/89: AU11, rskr. 138)
— till Arbetsmarknadsservice anvisar ett förslagsanslag på 6 000 000
kr.,

47. beträffande arbetsmarknadsutbildning

1988/89: FiU30

118

att riksdagen godkänner den i proposition 1988/89:150 bilaga 9 punkt
B 3 förordade ändringen i reglerna för arbetsmarknadsutbildning,

48. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: A14 yrkande 1, 1988/
89:Fi87 yrkandena 2 och 4, 1988/89: Fi69 och 1988/89: Fi80,

49. beträffande asylsökandes rätt till arbete

att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi61 yrkande 12,

Anpassningar inom bostadsstödet

50. beträffande behandlingsordningen av förslag om bostadsstöd
att riksdagen med anledning av vad regeringen anfört i proposition
1988/89:150 bilaga 10 avsnitt 2 samt motionerna 1988/89: Fi60 yrkande
15, 1988/89: Fi70 och 1988/89: Fi89 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

51. beträffande utformningen av avdragsrätten för skuldräntor
att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi93 yrkande 1,

52. beträffande den garanterade räntan vid ombyggnad

att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi93 yrkande 2 i berörd del,

53. beträffande bastillägg för familjer

att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi64 yrkande 22,

Vissa skattefrågor

54. beträffande differentierad mervärdeskatt

att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi63 yrkande 17,

55. beträffande ny skatteklassför öl

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi76, 1988/89: Sk615, 1988/
89:Sk689 och 1988/89: Sk701 yrkande 2,

56. beträffande skattefri försäljning

att riksdagen avslår motion 1988/89: Sk641,

Statlig personalpolitik

57. beträffande statlig kompetensförsörjning

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1988/89:150 bilaga 12 punkt 1, avsnitt 1.1,

58. beträffande finansiering av de statliga kompletteringspensionerna att

riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1988/89:150 bilaga 12 punkt 1, avsnitt 1.2,

59. beträffande det statliga arbetsgivarinträdet

a) att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi90, 1988/89: Fi704
och 1988/89: Fi716,

b) att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1988/89:150 bilaga 12 punkt 1 avsnitt 1.3,

60. beträffande trygghetsåtgärder för statsanställda

att riksdagen till Trygghetsåtgärder för statsanställda m.fl. för budget -

1988/89: FiU30

119

året 1989/90 under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservations- 1988/89: FiU30
anslag på 50 000 000 kr.,

Utformningen av kompletteringspropositionen

61. beträffande utformningen av kompletteringspropositionen

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Fi60 yrkande 19 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Täckning av merkostnader för löner och pensioner

62. beträffande täckning av merkostnader för löner och pensioner
m. m.

a) att riksdagen avslår vad som föreslagits i proposition 1988/
89:100 bilaga 15 punkt C 17 mom. 1 om användningen av ifrågavarande
anslag för trygghetsåtgärder till följd av utgiftsram för löneökningar,

b) att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 15
punkt C 17 moment 2 till Täckning av merkostnader för löner och pensioner
m. m. för budgetåret 1989/90 under trettonde huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag på 2 784 000 000 kr.,

Finansfullmakten och årsbokslut för staten m. m.

63. beträffande finansfullmakten

att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1989/90, om
arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med
vad som förordats i proposition 1988/89:150 bilaga 1 mom. 11 intill
ett sammanlagt belopp på 2 500 000 000 kr.,

64. beträffande statliga garantier

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1988/89:150 bilaga 1 mom. 12,

65. beträffande årsbokslut för staten 1987/88

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1988/89:150 bilaga 1 mom. 13,

66. beträffande utnyttjande av finansfullmakten

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1988/89:150 bilaga 1 mom. 14,

67. beträffande försäkringar i statlig verksamhet

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1988/89:150 bilaga 1 mom. 15,

68. beträffande omläggning av budgetprocessen

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition
1988/89:150 bilaga 12 punkt 2.

Stockholm den 26 maj 1989
På finansutskottets vägnar

Anna-Greta Leijon

120

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren
(s), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune
Rydén (m) (mom. 1 — 50), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne
Kjörnsberg (s), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Hans Petersson (vpk),
Carl Frick (mp), Marianne Carlström (s), Sonia Karlsson (s), Birgit Henriksson
(m) (mom. 51—68) och Inger René (m).

Reservationer

1. Tillfälligt obligatoriskt sparande (mom. 2)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 60 slutar med ”tillfälligt sparande” bort ha följande lydelse:

Sedan regeringsskiftet 1982 har hushållens sparande minskat kraftigt. I
flera år har den s. k. sparkvoten t. o. m. varit negativ, vilket innebär att
hushållen lånar och tar av sitt sparande för att konsumera. Enligt utskottets
mening beror detta bl. a. på att människor inte finner det lönsamt att
spara med dagens skatteregler utan har valt att möta det höjda skattetrycket
med minskat sparande i syfte att skapa konsumtionsutrymme. Även
den osäkerhet beträffande spelreglerna som regeringens politik framkallat
bidrar till det dåliga sparandet.

Utskottet ser det som en angelägen uppgift för den ekonomiska politiken
att stimulera till ett ökat hushållssparande. Detta bör ske genom att de
grundläggande orsakerna till det dåliga sparandet angrips. Lägre beskattning
av sparandets avkastning och stabila spelregler är viktiga beståndsdelar
i en sådan politik, vilket framhålls i motionerna Fi60 (m) och Fi61 (fp).
Även särskilda sparstimulanser för att uppmuntra långsiktigt bundet sparande
i den egna bostaden och för tryggheten på ålderns höst är verksamma
medel. Därigenom kan en frivillig förstärkning av hushållens sparande
uppnås.

Den typ av tvångsåtgärder som förordas i motionerna Fi59 (s), Fi62 (c)
och Fi92 (s) är enligt utskottets mening inte verkningsfulla i stabiliseringspolitiskt
hänseende. En stor del av hushållen skulle möta sådana åtgärder
med minskat frivilligt sparande och ökad skuldsättning. Endast de människor
som har dålig kreditvärdighet eller som är utan egna sparmedel berörs.
Den fördelningspolitiska effekten med tvångssparande blir därmed
omvänd. Det förstärks av att en anknytning till skatteuppbörden medför
ett större spartvång för den som bor i en högskattekommun än för den som
bor i en lågskattekommun.

Att tvinga hushållen att spara är en åtgärd som, enligt utskottets mening,
inte skall användas i den ekonomiska politiken. Tanken är så mycket mera
egendomlig som den offentliga sektorn redan har ett stort sparandeöverskott.
Problem kan också väntas från stabiliseringspolitisk synpunkt vid
det tillfälle då sparmedlen enligt planerna skall släppas fria. Utskottet avstyrker
således motionerna i här berörd del.

1988/89: FiU30

Reservationer

121

1988/89: FiU30

Reservationer

2. Tillfälligt obligatoriskt sparande (mom. 2)

Hans Petersson (vpk) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 60 slutar med ”tillfälligt sparande” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående konstaterat att en momshöjning inte bör
komma till stånd. Av samma skäl bör inte heller ett tvångssparande genomföras.
Det drabbar mest de hushåll som har en svag ekonomi, medan
de som redan har ett sparande eller andra tillgångar lätt kan omdisponera
sina ekonomiska resurser. Indragningen av köpkraft från dem som fått
låga löneökningr och har svårt att hålla jämna steg med inflationsutvecklingen
är stötande. Särskilt som man från regeringens sida har förutskickat
en marginalskattesänkning under nästa år. En marginalskattesänkning ger
mest till de bäst avlönade.

I enlighet med motionerna Fi63 (vpk) och Fi64 (mp) bör den ekonomiska
åtstramningen ha en helt annan inriktning för att dämpa spekulationskarusellen
och för att motverka pågående koncentrationsprocess med
stora prishöjningar som följd. Härav följer att förslaget om obligatoriskt
sparande bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande tillfälligt obligatoriskt sparande
att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi59, 1988/89: Fi62 yrkande
9 i berörd del och 1988/89: Fi92 i berörd del,

3. Alkoholskatt (mom. 3)

Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”yrkandena 2 — 4” bort ha följande lydelse:

Genom 1977 års alkoholpolitiska beslut slogs fast att skatteinstrumentet
skall användas som ett aktivt alkoholpolitiskt instrument i syfte att minska
den alltför höga konsumtionen av alkohol. Innebörden härav är enligt utskottets
uppfattning att prishöjningar på alkoholvaror skall ligga före den
allmänna prisutvecklingen. Mot den bakgrunden anser utskottet att den
skattehöjning som nu bör vidtas bör avvägas så att priserna stiger med 10
%. Utskottet tillstyrker således motionerna Fi61, Sk674 och Fi62 i berörda
delar och avstyrker motion Fi64 och Sk684 i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande tillfälligt obligatoriskt sparande
att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi59, 1988/89: Fi62 yrkande
9 i berörd del och 1988/89: Fi92 i berörd del,

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande alkoholskatt

122

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi61 yrkande 7,
1988/89: Fi62 yrkande 7 samt 1988/89: Sk674 yrkande 2 och med avslag
på motionerna 1988/89: Fi64 yrkande 16 i berörd del och 1988/
89:Sk649 yrkandena 2 — 4 antar i proposition 1988/89:150 bilaga 6
punkterna 4 och 6 framlagda förslag till

a) lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt med

dels den ändringen i fråga om 10 § att grundavgiften skall utgöra per
liter spritdrycker 1 krona 31 öre för varje volymprocent alkohol, starkvin
21 kronor, lättvin med en alkoholhalt över 7 volymprocent 8 kronor
och 40 öre, annat lättvin 11 kronor 20 öre,
dels den ändringen i fråga om 11 § att skatten skall utgå per liter med
11 kronor 20 öre för starköl,

b) lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068) med den ändringen att
Anm. till 22 kap. Drycker, sprit och ättika att tull skall utgå enligt

följande.

Spritdrycker enligt tulltaxenr 22.08 210: —

Vin:

mousserande eller med en alkoholhalt överstigande

15 volymprocent 68: —

ej mousserande, med en alkoholhalt om högst 7 men

inte 15 volymprocent 32: —

ej mousserande, med en alkoholhalt om högst 7

volymprocent 17: —

Starköl 17: —

4. Alkoholskatt (mom. 3)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som böljar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”yrkandena 2—4” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motionerna Fi64 yrkande 16 i berörd del
och Sk684 yrkande 1 att alkoholskadorna är av sådan omfattning att detta
motiverar en kraftig höjning av alkoholskatterna. De i propositionen föreslagna
höjningarna är alltför låga.

Utskottet föreslår att skatten på sprit höjs med 40 % och på vin med 20
%. Utskottet avstyrker sålunda förslaget i propositionen och övriga i detta
sammanhang aktuella yrkanden.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande alkoholskatt
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi64 yrkande 16 i
berörd del och 1988/89: Sk684 yrkandena 2 — 4 samt med avslag på
motionerna 1988/89: Fi61 yrkande 7, 1988/89: Fi62 yrkande 7 och
1988/89: Sk674 yrkande 2 antar de vid propositionen 1988/89:150 bilaga
6 punkterna 4 och 6 framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt med
dels den ändringen i fråga om 10 § att grundavgiften skall utgöra per
liter spritdrycker 1 krona 80 öre för vaije volymprocent alkohol, stark -

1988/89: FiU30

Reservationer

123

vin 22 kronor 75 öre, lätt vin med en alkoholhalt över 7 volymprocent
9 kronor 10 öre och annat lättvin 12 kronor 5 öre,
dels den ändringen i fråga om 11 § att skatten skall utgå per liter med
12 kronor 5 öre för starköl,

b) lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068) såvitt avser 22 kap.
Drycker, sprit och ättika med den ändringen att tull skall utgå enligt

följande.

Spritdrycker enligt tulltaxenr 22.08 270: —

Vin:

musserande eller med en alkoholhalt överstigande

15 volymprocent 76: —

ej musserande, med en alkoholhalt om högst 7 men

inte 15 volymprocent 34: —

ej musserande, med en alkoholhalt om högst 7

volymprocent 19: —

Starköl : 19: —

5. Alkoholskatt (mom. 3, motiveringen)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar
med ”yrkandena 2—4” bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås en höjning av dryckesskatten. Att beskriva detta
som en åtstramningsåtgärd är emellertid enligt utskottets uppfattning helt
felaktigt; en höjning av den anledningen är heller inte motiverad. Däremot
får det, som utskottet ser det, anses aktuellt att genomföra en skattehöjning
på alkoholdrycker så att priset på dessa varor följer den allmänna prisutvecklingen.
Av alkoholpolitiska skäl tillstyrker utskottet således förslaget i
propositionen och avstyrker motionerna i denna del.

6. Alkoholskatt (mom. 3, motiveringen)

Hans Petersson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 60 som
börjar med ”Utskottet delar” och slutar med ”yrkandena 2 — 4” bort ha
följande lydelse:

1 propositionen föreslås en höjning av bl. a. alkoholskatterna med hänvisning
till att ekonomin behöver stramas åt. Utskottet delar inte uppfattningen
att detta är ett motiv för att höja alkoholskatterna. Däremot vill
utskottet betona att man av alkoholpolitiska skäl med återkommande skattehöjningar
bör hålla tillbaka alkoholkonsumtionen och få priset att följa
den allmänna prisutvecklingen.

Med här angiven motivering tillstyrker utskottet propositionens förslag
till höjning av alkoholskatterna och avstyrker här aktuella motionsyrkandena.

1988/89: FiU30

Reservationer

124

7. Tobaksskatt (mom. 4)

Anne Wibble (fp), Lars De Geer (fp) och Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som böijar med ”1 likhet”
och slutar med ”yrkande 1 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av tobaksbrukets skadliga inverkan på folkhälsan finns
det enligt utskottets mening fog för en kraftigare skattehöjning på tobaksvaror
än vad regeringen föreslagit. Den höjning som föreslås i propositionen
har, liksom den senaste höjningen för cirka ett år sedan, som huvudsakligt
— för att inte säga enda — syfte att justera skatten med hänsyn till
den allmänna prisutvecklingen. Utskottet delar därför den uppfattning
som framförs i motionerna Fi61, Sk444 och Sk653 att skatten bör höjas så
att eftersläpningen sedan 1970-talet hämtas in. Det innebär att priset bör
stiga med 30 % och att skatten per cigarett bör höjas med 15 öre. Skatten
på övriga tobaks varor bör höjas i motsvarande mån.

Med bifall till här nämnda motioner i nu berörda delar hemställer utskottet
att riksdagen beslutar höja skatten på cigaretter med 15 öre per
styck och på övriga tobaksvaror i motsvarande grad. Av det anförda följer
att motion Fi64 yrkande 16 i berörd del och Sk684 yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande tobaksskatt
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: FiU61 yrkande 6,
1988/89: Sk444 yrkande 17 och 1988/89: Sk653 och med avslag på
motionerna 1988/89: Fi64 yrkande 16 i berörd del och 1988/89: Sk684
yrkande 1 antar i proposition 1988/89:150 bilaga 6 punkt 5 framlagda
förslag till

a) lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt med den ändringen
att 2 § skall ha följande lydelse.

För tobaksvaror utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till
varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

b) lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068) såvitt avser 24 kap.
Tobak samt varor tillverkade av tobaksersättning med den ändringen
att tull skall utgå med följande belopp:

Cigarrer och cigariller

vikt högst 3 g per styck 30 öre per styck

vikt högre än 3 g per styck 60 öre per styck

Cigaretter

vikt högst 0,85 g per styck 70 öre per styck

vikt högre än 0,85 men högst

1,20 g per styck 75 öre per styck

vikt högre än 1,20 g per styck 82 öre per styck

Andra slag av färdiga tobaksvaror 225: — per kg

8. Tobaksskatt (mom. 4)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som böijar med ”1 likhet”
och slutar med ”yrkande 1 avstyrks” bort ha följande lydelse:
Tobaksrökningens negativa konsekvenser för folkhälsan är i dag väl dokumenterade.
Arbetet med att minska tobaksbruket måste bedrivas på

1988/89: FiU30

Reservationer

125

många plan i samhället. En viktig åtgärd är därvid att göra tobaksvaroma
dyrare för konsumenten. Enligt utskottet är emellertid den i propositionen
föreslagna höjningen av tobaksskatten alldeles för låg. Utskottet delar den
uppfattning som framförs i motionerna Fi64 (mp) och Fi64 yrkande 1 att
skatten bör höjas med 40 %.

Med hänvisning till vad som här anförts tillstyrker utskottet motionerna
Fi64 yrkande 16 i berörd del och Sk684. Den i propositionen föreslagna
höjningen av tobaksskatten och övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande tobaksskatt
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi64 yrkande 16 i
berörd del och 1988/89: Sk684 yrkande 1 och motionerna 1988/
89: Fi61 yrkande 6, 1988/89: Sk444 yrkande 17 och 1988/89: Sk653
antar de vid proposition 1988/89:150 bilaga 6 punkterna 5 och 6
framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt med den ändringen
att 2 § skall ha följande lydelse:

För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till
varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

b) lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068) såvitt avser 24 kap.
Tobak samt varor tillverkade av tobakserättning med den ändringen
att tull skall utgå med följande belopp:

Cigarrer och cigariller

vikt högst 3 g per styck 35 öre per styck

vikt högre än 3 g per styck 70 öre per styck

Cigaretter

vikt högst 0,85 g per styck 80 öre per styck

vikt högre än 0,85 men högst

1,20 g per styck 85 öre per styck

vikt högre än 1,20 g per styck 95 öre per styck

Andra slag av färdiga tobaksvaror 245: — per kg

9. Tobaksskatt (mom. 4, motiveringen)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”1 likhet” och slutar med ”yrkande
1 avstyrks” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det fel att kalla den aktuella höjningen
av tobaksskatten för en åtstramningsåtgärd, och en höjning av tobaksskatten
av den anledningen är inte heller motiverad. Däremot får det anses
aktuellt att av hälsopolitiska skäl höja skatten på tobaksvaror så att priset
på dessa varor följer den allmänna prisutvecklingen. På den grunden tillstyrker
utskottet förslaget i propositionen och avstyrker här nämnda motionsyrkanden.

1988/89: FiU30

Reservationer

126

10. Energiskatt (mom. 5 a och b)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med ”Utskottet
finner” och på s. 63 slutar med ”förslag härom” bort ha följande lydelse:
Med anledning av de av skatteutskottet föreslagna höjningarna av energiskatten
vill finansutskottet anföra följande.

Den fortsatta utformningen av energibeskattningen prövas för närvarande.
Ett utredningsförslag på området kommer att presenteras i juni

1989. Enligt utskottets mening bör riksdagen i avvaktan på den kommande
prövningen av energibeskattningen inte nu besluta om några ändringar
i denna.

Vad gäller de i yttrandet föreslagna skattehöjningarna är det, enligt utskottets
mening, helt uppenbart att de leder till att inflationen ökar omgående.
Men även på sikt får de en inflationsdrivande karaktär, då de kan
förutsättas medföra krav på kompensation i form av höjda löner och bidrag.
Den höga inflationen och den låga tillväxten åstadkommer redan nu
stora skador på den svenska samhällsekonomin. Ett fullföljande av de föreslagna
höjningarna på energiskatteområdet kommer oundvikligen att bidra
till att den svenska konkurrenskraften ytterligare undergrävs.

Utskottet vill även framhålla att de föreslagna höjningarna av energiskatter
kommer att drabba främst de svenska hushållen i allmänhet och
låginkomsttagarna i synnerhet.

Miljöpartiets motion Fi64, yrkandena 8, 9 och 11, som varit en av utgångspunkterna
för skatteutskottets förslag till energiskattehöjningar, avstyrks
bestämt av utskottet.

Utskottet vill vidare med anledning av vad som i motion 1988/89: Fi62
(c) yrkande 14 anförs om beskattningen av fossila bränslen framhålla att
beskattningen av kraftvärmeproduktion inte är väl avvägd i förhållande
till beskattningen av kondenskraftproduktion. I avvaktan på resultatet av
det nu pågående utredningsarbetet bör dock, enligt utskottets mening,
riksdagen inte ta något initiativ i saken. Utskottet avstyrker yrkande 14 i
motion Fi62 (c).

dels att utskottets hemställan under 5 a) och b) bort ha följande lydelse:

5. beträffande energiskatt

a) att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi64 yrkandena 8, 9 och 10,

b) att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi62 yrkande 14,

11. Energiskatt (mom. 5)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med ”Utskottet
finner” och på s. 63 slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:
Utskottet finner med hänvisning till vad som tidigare sagts att inte heller
en energiskattehöjning kan tillåtas träda in i stället för en allmän moms -

1988/89: FiU30

Reservationer

127

höjning, särskilt som de influtna medlen avses användas för en sänkt marginalskatt
år 1990. Generella höjningar av indirekta skatter som skall finansiera
sänkningar för de bäst avlönade är fördelningspolitiskt oacceptabla.
Att på detta sätt föregripa en större skatteomläggning, som inte kan
anses vara fardigdebatterad och där möjligheterna till genomförande är
osäkert, kan inte heller accepteras.

De energipolitiska motiveringarna för skattehöjningarna anser utskottet
inte vara trovärdiga, eftersom åtgärderna varken är kopplade till några åtgärder
för omställning av energin eller är riktade mot de mest energiförbrukande
industrierna.

Utskottet avstyrker med det anförda samtliga här aktuella yrkanden.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande energiskatt
att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi62 yrkande 14, 1988/
89: Fi64 yrkandena 6 —9, 11, 12, 19 och 30, 1988/89: Sk652 yrkande 3
och 1988/89: Fi93 yrkande 2 i berörd del,

12. Energiskatt (mom. 5 a och c)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med ”Skatteutskottet
(1988/89: SkU4y)” och på s. 63 slutar med ”och 11” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

Utskottet ansluter sig till kravet i motion Fi64 (mp) på en omläggning till
en råvarubaserad energibeskattning. Skatt bör alltså tas ut på råvaran inte
på den förädlade produkten. Elskatten bör avskaffas liksom den särskilda
kärnkraftsskatten. Differentieringen av vattenkraftsskatten bör bibehållas.
I möjligaste mån bör alla fossila bränslen beskattas likartat med hänsyn till
energiinnehåll. Skatteomläggningen bör genomföras den 1 januari 1990,
och skatterna bör tas ut i enlighet med vad som föreslås i nämnda motion.
Vindkraft, biobränslen, solkraft, spillvärme, jordvärme och andra inhemska
energislag bör vara skattefria. Detta bör gälla även metanol och
etanol framställda av inhemska energiråvaror.

I avvaktan på denna skatteomläggning och för att en snabb åtstramning
av ekonomin skall åstadkommas bör — likaledes i linje med vad som föreslås
i motion Fi64 (mp) — en skärpning av energibeskattningen genomföras
vid kommande halvårsskifte. Sålunda bör skatten på elkraft höjas
med 3 öre per kWh, på olja med 200 kr. per m3 och på kolbränslen med
500 kr. per ton. Vid samma tidpunkt bör skatterna på naturgas, gasol för
industriändamål och fartygsbränsle höjas enligt vad som föreslås i nyssnämnda
motion.

De nuvarande bestämmelserna om nedsättning av energiskatten för industiföretag
innebär att de som förbrukar den största mängden elkraft klarar
sig undan från energiskattehöjningar, bl. a. de som företas av energipolitiska
skäl. Det kan inte vara rimligt, även — om inte främst — dessa
företag måste ges incitament till att minska energianvändningen. Utskottet

1988/89: FiU30

Reservationer

128

tillstyrker därför förslaget i motion Fi64 (mp) om att de nuvarande begränsningarna
av den allmänna energiskatten för industriföretag skall elimineras
successivt under en femårsperiod för att en rättvisare fördelning
av skattebördan skall erhållas.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”Ett ställningstagande”
och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker med det anförda samtliga här aktuella motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 5 a) och c) bort ha följande lydelse:

5. beträffande energiskatt

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi64 yrkandena
6 — 9, 11, 12, 19 och 30, 1988/89: Fi93 yrkande 2 i berörd del och
1988/89: Sk652 yrkande 3 hos regeringen hemställer om förslag till
nya energiskatter m. m. i enlighet med vad i motionerna anförts,

13. Uranskatt (mom. 6)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Inger René (m) anser •

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med ”1 sitt” och
slutar med ”motion Fi64 (mp)” bort ha följande lydelse:

Det finns enligt utskottets uppfattning ingen anledning att nu fatta beslut
om eller över huvud taget uttala sig för eller mot en beskattning av uran
som används för elproduktion i kärnkraftverk. Inom kort kommer förslag
från KIS, och senare väntas även förslag från miljöavgiftsutredningen. När
dessa betänkanden föreligger torde man lättare kunna bedöma behovet av
en särskild utredning om en eventuell framtida beskattning av uran och
även i övrigt en beskattning av primära energiråvaror, inkl. vattnet i vattenkraftverk.
Utskottet anser följaktligen att ett ställningstagande till dessa
frågor bör anstå och avstyrker här aktuella yrkanden i motionerna Fi62
och Fi64.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande uranskatt

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi62 yrkande 13 och 1988/
89:Fi64 yrkande 10,

14. Reklamskatt (mom. 7)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med böljar med
”1 sitt” och slutar med ”sorn skatteutskottet” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att reklamen starkt bidrar till den rådande
överhettningen genom en i många fall kraftig överflödskonsumtion. Därtill
innebär den nuvarande reklamvolymen ett omfattande slöseri med papper.
Utskottet biträder därför förslaget i här nämnda motioner att för -

1988/89: FiU30

Reservationer

129

9 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 30. Del I

dubbla reklamskatten. Utskottet hemställer att riksdagen beslutar härom
och tillstyrker sålunda här aktuella motionsyrkanden i Fi64 (mp), Sk455
(mp) och Sk695 (mp).

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande reklamskatt
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi64 yrkande 15,
1988/89: Sk455 yrkande 14 och 1988/89: Fi695 yrkande 2 hos regeringen
hemställer om förslag till höjning av reklamskatten i enlighet
med vad i motionerna anförts,

15. Miljöavgifter, kollektivtrafikavgift och förpackningsskatt
(mom. 8)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”Tanken
på” och slutar med ”yrkande 18” bort ha följande lydelse:

I motionerna Fi64 (mp), Sk455 (mp), Sk635 (mp) och Sk660 (mp) tas
frågor upp rörande ett införande av en allmän förpackningsskatt, en miljöavgift
på utsläpp av svavel och en miljö- och kollektivtrafikavgift i storstadsområdena.

Utskottet tillstyrker här aktuella motionsyrkanden utifrån följande motiveringar.

Den rika floran av förpackningar är en del av det omfattande slöseriet i
den svenska ekonomin. En allmän förpackningsskatt kan ha en dämpande
inverkan på viljan att köpa varor speciellt i engångsförpackningar. En målmedveten
miljöpolitik innebär enligt utskottets uppfattning att man måste
stödja utvecklingen av alternativ till engångsförpackningar.

Som framhålls i motion Fi64 kan företag fortfarande göra miljöfarliga
utsläpp utan kostnader eller andra nackdelar för företaget. Därför finns det
i de flesta fall fortfarande inga starka företagsekonomiska drivkrafter för
dessa företag att byta till miljövänlig processteknik. Miljöskatter bör därför
enligt utskottets uppfattning införas så snart det är tekniskt möjligt för
olika typer av utsläpp. Skatter på klor-, svavel- och kväveutsläpp bör prioriteras.

Miljösituationen i storstadsområdena blir alltmer olidlig. Att komma till
rätta med dem och de hälsoproblem som de medför är en förstarangsuppgift
för samhället. En av de starkast bidragande orsakerna till den rådande
situationen är den enorma ansvällning som fordonstrafiken har fått. För
att kunna komma till rätta med detta måste medborgarna erbjudas fullgoda
och attraktiva alternativ. Den enda praktiska möjligheten är att
snabbt bygga ut den miljövänliga eldrivna spårburna kollektivtrafiken.

Utskottet ställer sig med hänvisning till det anförda bakom det förslag i
Fi64 (mp) om en miljö- och kollektivtrafikavgift som skall tas ut av företag
och organisationer som arbetar i storstadsområdena. Beloppen skall fonderas
och börja användas med böljan 1992. Medlen skall i första hand
satsas på spårburen miljövänlig kollektivtrafik.

1988/89: FiU30

Reservationer

130

Utskottet anser att frågan är så viktig att den inte kan vänta på de förslag
som förbereds inom storstadstrafikkommittén (Stork, Dir. 1988:20).

Utskottet föreslår mot här angiven bakgrund att riksdagen av regeringen
begär förslag till en utformning av en allmän förpackningsskatt och här
nämnda avgifter. Förslagen måste föreläggas riksdagen i så god tid att
denna skatt och dessa avgifter kan införas vid årsskiftet 1989-1990.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande miljöavgifter, kollektivtrafikavgift och förpackningsskatt att

riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi64 yrkandena 13,
14 och 18, 1988/89: Sk455 yrkande 15, 1988/89: Sk635 och 1988/
89: Sk660 hos regeringen begär förslag till en utformning av en allmän
förpackningsskatt och av utskottet nämnda avgifter för införande vid
årsskiftet 1989-1990,

16. Allmän löneavgift (mom. 9, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Inger René (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 65 som
börjar med ”Finansutskottet får” och slutar med ”av förslaget” bort ha
följande lydelse:

Finansutskottet får för sin del anföra följande. Såsom framhålls i flera av
motionerna kan den föreslagna höjningen av löneavgiften inte framkalla
de av regeringen avsedda effekterna. Skattehöjningar leder erfarenhetsmässigt
inte till lägre löneökningar och bidrar inte heller till att hålla nere
pris- och kostnadsökningar. Tvärtom kan förslaget förväntas medföra att
den totala lönekostnadsökningen blir ännu större än vad man tidigare räknat
med. Detta är särskilt allvarligt i den situation som nu råder med över
efterfrågan på arbetskraft. Till dessa avgörande skäl mot en höjning av
löneavgiften kommer, vilket också framhålls i motionerna, en rad andra
negativa effekter.

Utskottet biträder således den uppfattning som kommit till uttryck i flertalet
av de motioner som väckts i frågan och som förordar att någon höjning
av den allmänna löneavgiften inte genomförs. Riksdagen bör således
inte anta det i proposition 151 framlagda förslaget om höjd löneavgift.
Därmed tillgodoses eller bortfaller också övriga motionsyrkanden som
väckts med anledning av förslaget.

17. Allmän löneavgift (mom. 9, motiveringen)

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 65 som böijar
med ”Finansutskottet får” och slutar med ”av förslaget” bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet får för sin del anföra följande. Den föreslagna höjningen
av den allmänna löneavgiften är en höjning av en arbetsgivaravgift. Utskottet
är av den uppfattningen att det är olämpligt att öka skatten på ar -

1988/89: FiU30

Reservationer

131

bete. Vad som i stället erfordras är att man ökar skatterna på energi, råvaror
och farliga utsläpp.

Utskottet biträder således den uppfattning som kommit till uttryck i flertalet
av de motioner som väckts i frågan och som förordar att någon höjning
av den allmänna löneavgiften inte genomfors. Riksdagen bör således
inte anta det i proposition 151 framlagda förslaget om höjd löneavgift.
Därmed tillgodoses eller bortfaller också övriga motionsyrkanden som
väckts med anledning av förslaget.

18. Särskilda åtgärder inom Stockholmsområdet (mom. 11,
motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Inger René (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 66
böljar med ”Av vad utskottet” och slutar med ”detta motionsyrkande”
bort ha följande lydelse:

Finansutskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion
Fi 107 av Gösta Bohman m. fl. (m) att det är fel att vidta åtgärder riktade
mot enbart Stockholmsområdet. Utskottet har därför avstyrkt det i proposition
151 framlagda förslaget om en särskild höjning av den allmänna
löneavgiften i Stockholmsområdet. Såsom utskottet kommer att utveckla
närmare i det följande avvisar utskottet också de andra förslag om särskilda
pålagor på Stockholmsområdet som skatteutskottet och bostadsutskottet
fört fram. I och med att motionärernas önskemål därmed är
tillgodosett erfordras inget särskilt uttalande från riksdagens sida.

19. Särskilda åtgärder inom Stockholmsområdet (mom. 11,
motiveringen)

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 66 böljar
med ”Av vad utskottet” och slutar med ”detta motionsyrkande” bort ha
följande lydelse:

Finansutskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion
Fil07 av Gösta Bohman m. fl. (m) att det är fel att vidta åtgärder riktade
mot enbart Stockholmsområdet. Utskottet har därför avstyrkt det i proposition
151 framlagda förslaget om en särskild höjning av den allmänna
löneavgiften i Stockholmsområdet. Såsom utskottet kommer att utveckla
närmare i det följande avvisar utskottet också det av skatteutskottet framförda
förslaget om en särskild fastighetsskatt i Stockholmsområdet. Utskottet
anser vidare att den investeringsavgift som skatteutskottet förespråkar
inte ensidigt bör drabba Stockholmsområdet utan även övriga
storstadsområden. 1 och med att motionärernas önskemål därmed i allt
väsentligt är tillgodosedda erfordras inget särskilt uttalande från riksdagens
sida.

1988/89: FiU30

Reservationer

132

20. Nedsättning av arbetsgivaravgifterna (mom. 12)

Carl Frick (rap) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med ”Vad beträffar”
och slutar med ”och 21” bort ha följande lydelse:

1 motion Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) föreslås att arbetsgivaravgifterna
sätts ned såväl i vissa delar av landet liksom som för vissa verksamheter.

Enligt finansutskottets mening är det angeläget att underlätta för det
småskaliga och lokalt förankrade näringslivet. För att göra det gynnsammare
att starta och driva företag i Norrland, Värmland, på Gotland och i
de delar av Bergslagen som inte redan har full sysselsättning bör arbetsgivaravgifterna
sänkas med 10 procentenheter i dessa områden. En liknande
sänkning av arbetsgivaravgifterna bör genomföras för vårdsektorn som ett
medel i kampen mot arbetskraftsbristen i denna sektor. Vad utskottet här
anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi64 (mp) yrkandena 20 och

21.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande nedsättning av arbetsgivaravgifterna
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi64 yrkandena 20 och
21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
nedsättning av arbetsgivaravgifterna för vissa regioner och verksamheter,

21. En tillfällig fastighetsskatt (mom. 13)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67 börjar med ”Investeringsavgifter
i” och på s. 70 slutar med ”i Stockholm —Uppsala-området”
bort ha följande lydelse:

Den investeringsavgift som utgick under sommarhalvåret 1977 avvecklades
i förtid sedan det visat sig att avgiften givit upphov till betydande
sysselsättningsproblem på byggarbetsmarknaden. Redan denna omständighet
illustrerar hur olämpligt det är med pålagor av detta slag.

Den investeringsskatt som skatteutskottet och bostadsutskottet nu har
föreslagit är regionalt avgränsad till Stockholms- och Uppsalaområdet.
Det medför att likabehandlingsprincipen sätts åsido när byggprojekt i
Stockholmsområdet belastas med prohibitiva skatter som i praktiken
omöjliggör fortsatt byggnation, medan byggprojekt i andra regioner med
likartat läge på byggarbetsmarknaden undgår skatt. Den snedvridning som
uppkommer genom byggregleringen förstärks därmed ytterligare.

Utskottet kan inte se att det föreligger någon objektiv grund för den föreslagna
regionala avgränsningen. Det är fel att hävda att Stockholmsregionen
skulle vara särskilt överhettad. Av en konjunkturbarometer sammanställd
av Föreningsbanken och Småföretagarnas Riksorganisation
framgår att andelen företag med fullt kapacitetsutnyttjande är lägre i
Stockholm än i Malmö och Göteborg.

Det omedelbara stopp som en investeringsskatt skulle sätta för olika
byggprojekt kan inte leda till annat än kraftiga förseningar och stora kost -

1988/89: FiU30

Reservationer

133

nadsökningar för berörda företag som för lång tid framöver bundit upp
sina resurser i olika projekt. Vem som i slutändan måste stå för kostnaderna
för ett på detta sätt fördyrat bygge - byggherren, fastighetsägaren
eller någon annan — beror naturligtvis på omständigheterna och kontraktsförhållandena
i det enskilda fallet, men man torde kunna räkna med
ekonomiska störningar inom byggsektorn i Storstockholm.

Enligt utskottets mening framstår det också som mycket märkligt att
man på en helt genomreglerad byggmarknad skulle behöva införa ytterligare
ett styrinstrument. Innan byggnadstillstånd meddelas har vaije större
byggnadsprojekt underkastats en grundlig och i tiden utdragen prövning.
För dem som efter en sådan inträngande granskning slutligen erhållit tillstånd
kan en investeringsskatt inte uppfattas som annat än en retroaktivt
verkande pålaga.

Den förhöjda fastighetsskatt som de båda utskotten också föreslår innebär
att ytterligare en regionalt avgränsad pålaga skulle komma att belasta
Stockholmsområdet. Något motiv för detta förslag redovisas inte, och under
alla omständigheter går det inte att förebära stabiliseringspolitiska
skäl. Inkomsterna från denna skatt skulle nämligen inte flyta in förrän tidigast
under budgetåret 1991/92. Däremot skulle en fastighetsskatt av
detta slag vara direkt inflationsdrivande i och med att kostnaderna direkt
vältras över på hyresgästerna. Flertalet större fastighetsägare har nämligen
i sina hyresavtal garderat sig för denna typ av kostnadsökningar.

Det godtycke som utmärker den regionala avgränsningen kommer också
till uttryck i urvalet av de fastigheter som skall omfattas av den förhöjda
fastighetsskatten. Ett krångligt och svårtillämpbart kodsystem — som tillkommit
för helt andra ändamål — förutsätts sålunda kunna användas för
att skilja ut skattepliktiga fastigheter. Vidare skall det avgöras om en fastighet
till övervägande del används för ett skattepliktigt ändamål eller ej.
Utskottet kan inte finna annat än att de tilltänkta åtgärderna skapar utrymme
för godtycke och för stor rättsosäkerhet. Vilka objektiva kriterier
rättfärdigar att kontorsverksamhet i Nynäshamn skall drabbas av förhöjd
fastighetsskatt via hyran när motsvarande verksamhet på t. ex. Östermalm
undgår skatt om bara fastigheten till övervägande del används för bostadsändamål? Försöken

att strypa tillväxten i Stockholmsområdet kan få allvarliga
konsekvenser till skada för hela landet. För att Sverige skall kunna utvecklas
behövs en vital, internationellt konkurrenskraftig huvudstadsregion.
Sveriges största stad — Stockholm — måste kunna mäta sig med
andra storstäder i Nordvästeuropa. Åtgärder riktade mot Stockholm leder
till etableringar i utlandet snarare än i svensk glesbygd.

Vad utskottet här anfört innebär således att utskottet tar bestämt avstånd
från tanken på en investeringsavgift och en särskild fastighetsskatt i
Stockholm — Uppsala-området.

dels att utskottets hemställan under 13 bort utgå.

1988/89: FiU30

Reservationer

134

22. En tillfällig fastighetsskatt (mom. 13)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68 börjar med ”Regionalt
bör” och på s. 70 slutar med ”i Stockholm — Uppsala-området” bort ha
följande lydelse:

Frågan om en investeringsavgift behandlar utskottet i ett särskilt betänkande,
1988/89: FiU36.

Finansutskottet har svårt att förstå varför det skulle införas en förhöjd
fastighetsskatt i vissa delar av Uppsala län och Stockholms län. Enligt utskottets
mening skulle en sådan skatt slå blint mellan stora och små företagare.
Utskottet avvisar därför den av bostadsutskottet och skatteutskottet
föreslagna tillfälliga fastighetsskatten.

dels att utskottets hemställan under 13 bort utgå.

23. Arbetsmiljöavgift (mom. 14)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.70 börjar med ”Finansutskottet
vill” och på s. 72 slutar med ”en arbetslivsfond” bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Det är angeläget
att åtgärder vidtas för att förbättra arbetsmiljön och att insatser för
rehabilitering görs för anställda med långvarigt nedsatt hälsa. Över huvud
taget anser utskottet att åtgärder som nedbringar de anställdas sjukfrånvaro
är viktiga. Detta bör emellertid inte ske genom att nya skatter
läggs på företagen. Den av skatteutskottet förordade arbetsmiljöavgiften är
ingenting annat än en ny löneskatt, och en sådan kan aldrig verka utbudsstimulerande.

En höjning av löneskatten innebär på kort sikt att näringslivets möjligheter
att försvara sina positioner på världsmarknaden försvagas. Arbetskraftsintensiva
företag riskerar att drivas till friställningar, särskilt som lönekostnaderna
ändå ökar kraftigt mot bakgrund av träffade avtal.

Dröjsmålet mellan skatteuppbörden och medlens tillgänglighet för angivna
ändamål kommer dessutom att verka försenande på ansträngningarna
att förbättra arbetsmiljön.

Finansutskottet avstyrker av dessa skäl införandet av en arbetsmiljöavgift.

dels att utskottets hemställan under 14 bort utgå.

1988/89: FiU30

Reservationer

135

24. Arbetsmiljöavgift (mom. 14)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70 börjar med ”Finansutskottet
vill” och på s. 72 slutar med ”en arbetslivsfond” bort ha följande
lydelse:

Den av skatteutskottet föreslagna arbetsmiljöavgiften är, som utskottet
ser det, inget annat än en förtäckt arbetsgivaravgift. I överensstämmelse
med vad utskottet tidigare har framhållit om höjda arbetsgivaravgifter avstyrker
utskottet förslaget.

Utskottet vill emellertid betona att arbetsmiljöfrågor har en central plats
i den svenska samhällsutvecklingen och att det kommer att fordras kraftfulla
åtgärder för att komma till rätta med dessa problem. Det är utskottets
mening att det måste ankomma på företag med stora arbetsmiljöproblem
att lösa dessa frågor. Det måste också vara företagen själva som står för
kostnaderna för detta. Att ha stora arbetsmiljöproblem innebär att företag
överutnyttjar människor i sin tillverkning och gör vinster på mänsklig förslitning.
Detta finns det ingen orsak för samhället att stödja.

dels att utskottets hemställan under 14 bort utgå.

25. Arbetsmiljöavgift (mom. 14, motiveringen)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med ”Arbetsmiljöavgiften
bör” och slutar med ”från avgiften” bort ha följande lydelse:
Utskottet godtar de motiv som redovisats för en arbetsmiljöavgift. Utskottet
har i det föregående fört fram vikten av åtgärder för bl. a. långtidssjukskrivna
och deras möjligheter att åter komma i arbete samtidigt som
ny utslagning och utslitning måste förhindras. Av detta följer att kommuner
och landsting bör undantas från arbetsmiljöavgiften eftersom dessa
genom avgiften undandras medel som annars skulle ha använts till att just
förbättra rehabiliteringen.

Med hänvisning till de nödvändiga insatserna inom arbetsmiljöområdet
bör också utbetalningar för åtgärder kunna ske redan från den 1 januari

1990. Att kallt åse hur problemen hopas medan de influtna medlen hålls
inne av ”åtstramningsskäl” kan inte accepteras. Dessutom bör ideella föreningar
och organisationer undantas från avgiftsplikt.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som böijar med ”Det bör”
och slutar med ”fondens tillgångar” bort utgå.

26. Vinstindragningar från företag (mom. 15)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Skatteutskottet
erinrar” och slutar med ”och 13” bort ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Fi63 är både vinsterna och likviditeten hög i
näringslivet och har så varit under många år. Förutom de lågavlönade lönearbetama
har kommunsektorn — och då framförallt vården, omsorgen,

1988/89: FiU30

Reservationer

136

skolan och kulturen — i mycket liten utsträckning fått del härav. Denna
sektor behöver därför ett resurstillskott. En resursförstärkning för kommunsektorn
bidrar också till att motverka privatisering och att kapitalintressen
får breda ut sig på denna sektor.

Utskottet biträder därför vänsterpartiet kommunisternas förslag att dra
in 10 miljarder kronor till statskassan genom en engångsskatt på företagens
likviditet. Denna engångsskatt bör gå direkt till vård, omsorg, skola och
kultur inom kommunsektorn. Därutöver bör regeringen komma med förslag
till en permanent vinstskatt för de kommande budgetåren motsvarande
10 miljarder kronor.

Utskottet tillstyrker motion Fi63 (vpk) i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande vinstindragningar från företag
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi63 yrkandena 5, 12 och
13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

27. Vinstindragningar från företag (mom. 15, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m),
Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c) och Inger René (m) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Skatteutskottet erinrar” och
slutar med ”och 13” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det helt uteslutet att införa ytterligare pålagor
för företag på det sätt som föreslås i motion Fi63 (vpk). Yrkandena 5,
12 och 13 i denna motion avvisas bestämt av utskottet.

28. Prisstopp (mom. 16)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Utskottet
delar” och slutar med ”yrkande 18” bort ha följande lydelse:

Trots att den föreslagna arbetsmiljöavgiften i olika former skall återgå
till näringsliv och enskilda i olika former så kan det inte uteslutas att man
från industrins sida försöker kompensera sig för avgiften genom prishöjningar
samtidigt som man kommer att hävda att ”löneutrymmet” är intecknat.
Bl. a. av dessa skäl men också av allmänt inflationshämmande
skäl bör riksdagen besluta att införa ett omedelbart prisstopp som i första
hand bör gälla den tid som angetts för de åtgärder som ingår i det föreslagna
åtstramningspaketet. Yrkande 18 i motion Fi63 (vpk) tillstyrks av
utskottet.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande prisstopp
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi63 yrkande 18 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89: FiU30

Reservationer

137

29. Prisstopp (mom. 16, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m),
Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c) och Inger René (m) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Utskottet delar” och slutar
med ”yrkande 18” bort ha följande lydelse:

Ett prisstopp kan aldrig bidra till att minska inflationstrycket i ekonomin.
Såväl svenska som internationella undersökningar visar entydigt att
prisregleringar har negativa verkningar på det marknadsekonomiska systemets
funktionssätt och aldrig varaktigt kan hålla tillbaka prisstegringar.

30. Omsättningsskatt på aktier (mom. 17)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar med ”Skatteutskottet
framhåller” och på s. 74 slutar med ”berörd del” bort ha följande
lydelse:

I en avvikande mening till skatteutskottets yttrande (1988/89: SkU4y)
ges en utförlig redogörelse av moderata samlingspartiets och folkpartiets
ledamöter rörande omsättningsskattens negativa verkningar på ekonomin
i allmänhet och på de finansiella marknaderna i synnerhet. Utskottet delar
till fullo den uppfattning som framförs i denna avvikande mening. Enligt
utskottets mening bör, med hänvisning till vad som där anförs, omsättningsskatten
på aktier slopas fr. o. m. den 1 juli 1989. Det gäller även den
s. k. valpskatten. De statsfinansiella konsekvenserna av detta förslag blir
marginella, eftersom det torde leda till en kraftig omsättningshöjning.
Detta innebär att skattebortfallet inte blir av den omfattning som kan beräknas
vid oförändrad volym, eftersom intäkterna ökar av bl. a.
förmögenhets- och arvsbeskattning och löpande reavinstbeskattning. Med
det anförda tillstyrker utskottet motionerna Fi85 (m) och Fi82 (c) och avstyrker
motionerna Fi62 (c) och Fi92 (s) i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande omsättningsskatt på aktier
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi85 och med anledning
av motion 1988/89: Fi82 samt med avslag på motionerna 1988/
89: Fi62 yrkande 21 och 1988/89: Fi92 i berörd del antar följande

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning
av vissa värdepapper

Härigenom föreskrivs att lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av
vissa värdepapper skall upphöra att gälla.

1988/89: FiU30

Reservationer

138

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser gäller fortfarande
beträffande omsättning som har ägt rum före ikraftträdandet.

31. Omsättningsskatt på aktier (mom. 17)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar med ”Skatteutskottet
framhåller” och på s. 74 slutar med ”berörd del” bort ha följande
lydelse:

En fungerande aktie- och penningmarknad är viktig för en effektiv kapitalmarknad.
Den successiva uppbyggnaden av omsättningsskatten sedan
1984 har medfört att kostnaden för aktiehandeln har tredubblats. Detta
har i rask takt lett till att handeln med svenska aktier flyttats utanför landets
gränser. En tredjedel av all handel med svenska aktier sker nu utomlands.
Utländska placerares aktivitet på den svenska börsen har samtidigt
minskat med tre fjärdedelar. På options- och penningmarknaden är situationen
ännu allvarligare. Samtidigt har den minskade aktiviteten på de
finansiella marknaderna medfört att omsättningsskatten inte inbringar
statskassan de medel som man tidigare räknat med. Mot bakgrund av den
här skisserade utvecklingen anser utskottet att det är motiverat att börja
avveckla omsättningsskatten. Utskottet begär av regeringen förslag med
denna innebörd. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi62 (c) yrkande
21. Motionerna Fi82, Fi85 och Fi92 blir därmed i aktuella delar i
allt väsentligt tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande omsättningsskatt på aktier
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi62 yrkande 22 och med
anledning av motionerna 1988/89: Fi82, 1988/89: Fi85 och 1988/
89: Fi92 i berörd del hos regeringen hemställer om förslag till avveckling
av omsättningsskatten på aktier i enlighet med vad utskottet anfört,

32. Inkomstskatten (mom. 18)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar med ”Skatteutskottet
har” och på s. 75 slutar med ”yrkande 16” bort ha följande lydelse:
Vad gäller inkomstskattereformen och skatteskalorna för 1990 års inkomster
vill utskottet anföra följande.

En genomgripande inkomstskattereform för 1990-talet bör ha som mål
att slopa den statliga inkomstskatten för den övervägande delen av inkomsttagarna.
Ingen bör ha en marginalskatt som överstiger 50 procent.
Skattereformen bör kombineras med ett kommunalt skattestopp, så att
den samlade marginalskatten inte stiger genom att primärkommuner och
landsting utnyttjar bortfallet av den statliga skatten till att höja de egna
skatterna.

1988/89: FiU30

Reservationer

139

Redan år 1990 bör, som framhålls i motion Fi60 (m), ett första steg tas.
De statliga skatteskalorna bör då få det utseende som framgår av nedanstående
tabell. Skattesatssänkningarna bör genomföras för inkomster över
140 000 kr. i skalan för tilläggsbelopp.

Beskattningsbar inkomst	Skatteskala
0- 75 000	4%
75000-140 000	10%
140 000-190 000	25%
190 000-	35%

Utskottet biträder också uppfattningen, som framförs i motionen, att förändringar
i det reala skatteuttaget endast bör kunna ske genom politiska
beslut och inte som en konsekvens av inflationstakten. Regeringen bör därför
få i uppdrag att lägga fram ett förslag som bl. a. innebär att fullt inflationsskydd
återinförs.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi60 (m) yrkande 16. Därmed
tillgodoses i viss mån även motion Fi61 yrkande 3. Utskottet avstyrker
motionerna Fi62 (c) och Fi63 (vpk) i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande inkomstskatten
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi60 yrkande 16 och med
avslag på motionerna 1988/89: Fi61 yrkande 3, 1988/89: Fi62 yrkande
18 och 1988/89: Fi63 yrkande 16 hos regeringen hemställer om förslag
till sänkning av marginalskatterna för år 1990 i enlighet med vad som
föreslagits i motionen,

33. Inkomstskatten (mom. 18)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 böijar med ”Skatteutskottet
har” och på s. 75 slutar med ”yttrande 16” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

Det råder i dag bred enighet om att den enskilda åtgärd som skulle vara
av största positiva betydelse för svensk ekonomi är en skattereform med
kraftigt sänkta marginalskatter. Flera utredningar väntas inom kort presentera
förslag med ikraftträdande år 1991. Det skulle emellertid enligt
utskottets mening vara ett stort misstag att vänta med en reform ända till
år 1991.

För att komma till rätta med dagens obalans i ekonomin måste, som
utskottet ser det, ett ordentligt steg i reformeringen av skattepolitiken tas
redan år 1990. Härigenom kan många av de positiva effekterna av den
kommande skattereformen uppnås redan nästa år.

1988/89: FiU30

Reservationer

140

Vidare bör det automatiska inflationsskyddet återinföras. Finansieringen
av marginalskattesänkningarna bör ske genom en kombination av minskade
offentliga utgifter och viss basbreddning för andra skatter. I första
hand bör därvid sådana förslag genomföras om vilka det råder relativt
bred enighet i de olika utredningarna.

Enligt utskottets mening bör riksdagen begära att regeringen återkommer
tidigt i höst med ett förslag till skatteskala m. m. enligt ovannämnda
riktlinjer.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi61 yrkande 3. Därmed
tillgodoses i viss mån även Fi60 yrkande 16. Övriga här aktuella motionsyrkanden
avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande inkomstskatten
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi60 yrkande 16 samt
med avslag på motionerna 1988/89: Fi61 yrkande 3, 1988/89: Fi62 yrkande
18 och 1988/89: Fi63 yrkande 16 hos regeringen hemställer om
förslag till skatteskala m. m. enligt vad utskottet anfört,

34. Inkomstskatten (mom. 18)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar med ”Skatteutskottet
har” och på s. 75 slutar med ”yrkande 16” bort ha följande lydelse:
Även kommande höjningar av styrande och miljömotiverade energiskatter
måste balanseras med sänkt skatt på arbete så att inte skattekvoten
höjs.

Utskottet vill också understryka vikten av att justeringen av 1990 års
skatter får en fördelningspolitiskt riktig profil. Det innebär att den till icke
oväsentlig del bör utgöras av skattereduktion lika för alla såsom föreslås i
motion Fi62 yrkande 18 som utskottet yrkar bifall till. Utskottet avstyrker
med det anförda motionerna Fi60 yrkande 16, Fi61 yrkande 3 och Fi63
yrkande 16.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande inkomstskatten
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi62 yrkande 18 samt
med avslag på motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 16, 1988/89: Fi61
yrkande 3 och 1988/89: Fi63 yrkande 16 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

35. Inkomstskatten (mom. 18)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar med ”Skatteutskottet
har” och på s. 75 slutar med ”yrkande 16” bort ha följande lydelse:
Den marginalskattesänkning som aviseras gynnar i första hand de bäst

1988/89: FiU30

Reservationer

141

avlönade och bidrar därmed till att förstärka de ekonomiska skillnaderna i
samhället. Tillsammans med de föreslagna åtstramningsåtgärdema skulle
en marginalskattesänkning vara direkt utmanande mot dem som har en
ansträngd ekonomi. Riksdagen bör i stället uttala sig för en utformning av
nästa års skatteskalor så att en skatterabatt ges från botten med avtrappning
uppåt.

Utskottet tillstyrker med det anförda yrkande 16 i motion Fi63 (vpk).
Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande inkomstskatten
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi63 yrkande 16 samt
med avslag på motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 16, 1988/89: Fi61
yrkande 3 och 1988/89: Fi62 yrkande 18 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

36. Inkomstskatten (mom. 18, motiveringen)

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar
med ”Skatteutskottet har” och på s. 75 slutar med ”yrkande 16” bort ha
följande lydelse:

Ett förslag till ett nytt inkomstskattesystem är för närvarande under beredning
av RINK. Mot den bakgrunden är det enligt utskottets mening
olämpligt att nu genomföra marginalskattesänkningar eller andra åtgärder
inom ramen för inkomstskattesystemet. Utskottet avstyrker därför här aktuella
motionsyrkanden.

37. Avdrag för pensionärer (mom. 19)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med ”Riksdagen
har” och slutar med ”ifrågavarande motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Det är inte rimligt att en pensionär med låg pension i vissa fall inte får
behålla mer än 10 kr. av en intjänad hundralapp. Riksdagen har också
vidtagit åtgärder för att komma till rätta med detta missförhållande när
det gäller löneinkomster. Fr. o. m. den 1 juli 1989 avtrappas därför inte
kommunalt bostadstillägg mot löneinkomster. När det gäller andra arbetsinkomster
än löneinkomster kvarstår emellertid marginaleffekten på
denna orimligt höga nivå.

Folkpensionärer skall inte behöva drabbas av högre marginaleffekter än
andra inkomsttagare. Enligt utskottets mening bör därför marginaleffekten
nedbringas redan nästa år genom att all förvärvsinkomst undantas vid inkomstprövningen
av pensionärernas extra avdrag. En sådan reform kan
bidra till att stimulera pensionärer att söka sig ut i arbetslivet och har således
en utbudsstimulerande effekt.

Utskottet tillstyrker med det anförda förslaget i motion Fi60 (m) om att
förvärvsinkomst skall vara undantagen vid inkomstprövningen. Reger -

1988/89: FiU30

Reservationer

142

ingen bör enligt utskottets mening skyndsamt återkomma med ett förslag
av denna innebörd. Med det anförda tillgodoses delvis också förslaget i
motion Fi61 (fp) yrkande 11.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande avdrag för pensionärer
att riksdagen med bifall till'motion 1988/89: Fi60 yrkande 17 och med
anledning av motion 1988/89: Fi61 yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om slopandet av avtrappning
av det extra avdraget för pensionärer,

38. Avdrag för pensionärer (mom. 19)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med ”Riksdagen
har” och slutar med ”ifrågavarande motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Även med den förbättring som riksdagen nyligen fattat beslut om kvarstår
vid löneinkomster marginaleffekter på upp till 60 %. Det innebär att
av en inkomstökning försvinner 60 % på grund av ökad skatt och/eller
minskade bidrag. För pensionerade rörelseidkare, t. ex. hantverkare, är
marginaleffekten fortfarande drygt 90 % på grund av den samlade effekten
av ökad skatt och reducerat kommunalt bostadsbidrag.

Även de pensionärer som inte erhåller kommunalt bostadsbidrag bör få
ett bättre utbyte av fortsatt förvärvsarbete. Utskottet biträder därför förslaget
i motion Fi61 (fp) att införa ett speciellt förvärvsavdrag för pensionärer
på 10 000 kr. Inkomster av tjänst, rörelse och jordbruksfastighet under
denna nivå bör inte belastas med skatt och inte heller påverka pensioner
och andra förmåner.

Det bör ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med förslag
i frågan. Utskottet tillstyrker följaktligen motion Fi61 (fp) i denna del.
Därmed tillgodoses delvis också förslaget i motion Fi60 (m) yrkande 17.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande avdrag för pensionärer
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi61 yrkande 11 och med
anledning av motion 1988/89: Fi60 yrkande 17 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om särskilt förvärvsavdrag
för pensionärer,

39. Mjölksubventioner (morn. 20 b)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76 börjar med ”Även om”
och slutar med ”för regeringen” bort ha följande lydelse:

Även om finansutskottet således inte är berett att nu föreslå någon omedelbar
avveckling av livsmedelssubventionema, bör enligt utskottets me -

1988/89: FiU30

Reservationer

143

ning riksdagen uttala sig för en successiv avveckling av stödet under en
tioårsperiod på det sätt som föreslås i motionerna Fi60 (m) och Fi75 (m).
Med en sådan avvecklingsplan kan en smidig anpassning ske, vilket är till
fördel för både konsumenter och producenter.

Vad utskottet här anfört om en tioårig avvecklingsplan för livsmedelssubventionerna
bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 20 b) bort ha följande lydelse:

20 b), beträffande mjölksubventionerna

b) att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 14 i
berörd del och 1988/89: Fi75 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

40. Mjölksubventioner (mom. 20 b, motiveringen)

Hans Petersson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 76
börjar med ”Även om” och slutar med ”(m) yrkande 2” bort ha följande
lydelse:

Frågan om slopad moms på mat behandlar utskottet på annan plats i
detta betänkande. Utskottet vill emellertid här erinra om det av vänsterpartiet
kommunisterna framförda förslaget att öka livsmedelssubventionema
med 5 000 milj. kr. som en första etapp på vägen till helt slopad
moms på mat. Med hänsyn härtill bör riksdagen inte binda sig för ett avvecklingsprogram
för livsmedelssubventionerna, t. ex. under en tioårsperiod,
vilket föreslås i två av moderata samlingspartiets motioner. Utskottet
avstyrker dessa båda motioner, dvs. motion Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m)
yrkande 14 i berörd del samt motion Fi75 av Sven Eric Lorentzon m.fl.
(m) yrkande 2.

41. Barnbidrag m. m. (mom. 21)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar med ”Socialutskottet
anser” och på s. 78 slutar med ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att regeringens förslag om en höjning av det allmänna
barnbidraget och en motsvarande höjning av det förlängda barnbidraget
och studiebidraget bör avslås. Enligt utskottets uppfattning bör
barnfamiljernas situation i stället underlättas genom att inkomstskatten
anpassas till försörjningsbördan, vilket kan ske genom att ett grundavdrag
medges vid den kommunala beskattningen. Ett förslag till sådant grundavdrag
har utförligt beskrivits i motion 1988/89: Sk374. Utskottet tillstyrker
sålunda motionerna Fi60 (m) yrkandena 6, 13 och 18 samt Fi88 (m) yrkandena
1 och 2 och Ub37 yrkande 5. Vad utskottet här anfört innebär
samtidigt att utskottet avstyrker regeringens förslag om höjning av det allmänna
och förlängda barnbidraget liksom av studiebidraget. Utskottet avstyrker
därmed också motionerna Fi61 (fp) yrkande 8, Fi62 (c) yrkandena
11 och 12 samt Fi65 (vpk).

1988/89: FiU30

Reservationer

144

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande barnbidrag
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi60 yrkandena 6, 13
och 18, 1988/89: Fi88 yrkandena 1 och 2 och 1988/89: Ub37 yrkande 5
samt med avslag på motionerna 1988/89: Fi61 yrkande 8, 1988/
89:Fi62 yrkandena 11 och 12 samt 1988/89: Fi65 avslår regeringens
förslag i proposition 1988/89:150 bilaga 4 punkt C 1 och bilaga 7
punkt E 3,

dels om ändringar i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, lagen
(1986:378) om förlängt barnbidrag och studiestödslagen
(1973:349),

dels om ytterligare anslag till Allmänna barnbidrag och Studiehjälp,

42. Barnbidrag m. m.(mom. 21)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar med ”Socialutskottet
anser” och på s. 78 slutar med ”(m) yrkande 5” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att den av regeringen föreslagna höjningen av det allmänna
barnbidraget är otillräcklig. Barnbidraget bör i stället höjas med
960 kr. per barn och år. En motsvarande höjning bör göras av det förlängda
barnbidraget och av studiebidraget. Höjningen bör genomföras per
den 1 januari 1990 och finansieras genom att kvarvarande mjölksubventioner
avvecklas. Därigenom ges näringen en rimlig omställningsperiod.

Enligt utskottets mening bör det ankomma på regeringen att återkomma
med förslag om en på detta sätt finansierad höjning av barnbidraget med
960 kr.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande barnbidrag m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi61 yrkande 8 och med
avslag på motionerna 1988/89: Fi62 yrkandena 11 och 12, 1988/
89: Fi60 yrkandena 6, 13 och 18, 1988/89: Fi65, 1988/89: Fi88 yrkandena
1 och 2 samt 1988/89: Ub37 yrkande 5 liksom i proposition
1988/89:150 bilaga 4 punkt C 1 och bilaga 7 punkt E 3 framlagda
lagförslag hos regeringen hemställer om förslag till finansierad höjning
av barnbidraget i enlighet med vad utskottet anfört,

43. Barnbidrag m. m. (mom. 21)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar med ”Socialutskottet
anser” och på s. 78 slutar med ”yrkande 5” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är den i propositionen föreslagna höjningen av
det allmänna barnbidraget otillräcklig. Det allmänna barnbidraget bör i
stället höjas till en nivå som motsvarar 25 % av basbeloppet, vilket under

1988/89: FiU30

Reservationer

145

10 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 30. Del 1

innevarande år motsvarar en höjning av barnbidraget med 1 155 kr. per år.
Medelsanvisningen bör som en följd härav höjas.

Utskottet tillstyrker motion Fi65 (vpk) och avstyrker därmed den av
regeringen föreslagna höjningen liksom motionerna Fi60 (m) yrkandena 6,
13 och 18, Fi61 (fp) yrkande 8, Fi62 (c) yrkandena 11 och 12, Fi88 (m)
yrkandena 1 och 2 samt Ub37 (m) yrkande 5.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande barnbidrag m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Fi65 och med avslag
på motionerna 1988/89: Fi60 yrkandena 6, 13 och 18, 1988/89: Fi61
yrkande 8, 1988/89: Fi62 yrkandena 11 och 12, 1988/89: Fi88 yrkandena
1 och 2 samt 1988/89: Ub37 yrkande 5 liksom i proposition
1988/89:150 bilaga 4 punkt C 1 och bilaga 7 punkt E 3 framlagda
lagförslag hos regeringen hemställer om förslag till förhöjt barnbidrag
i enlighet med vad utskottet anfört,

44. Stimulanser av hushållssparandet (mom. 22)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som böijar med ”Finansutskottet
har” och slutar med ”(c) yrkande 15” bort ha följande lydelse:
Såsom framhålls i motion Fi61 (fp) bör en sänkning av marginalskatterna
kombineras med särskilda stimulanser för hushållens sparande. Sålunda
bör långsiktigt bundet sparande i bank premieras på samma villkor
som pensionssparande i försäkringsbolag. En förändring av detta slag bör
genomföras redan 1990. Samtidigt bör också de beloppsgränser som nu
gäller för avsättning till sådant sparande avskaffas.

Vidare bör den tvåårsregel som tillämpas vid aktiebeskattningen avskaffas.
Realisationsvinster och realisationsförluster bör behandlas symmetriskt
med en skattesats på 40 %.

En utförsäljning och börsintroduktion av statliga företag och ett avskaffande
av de kollektiva löntagarfonderna kommer att fungera som en stimulans
för hushållens sparande.

Enligt utskottets mening är det också angeläget att systemet med företagsanknutna
vinstandelssystemen stimuleras, bl. a. genom att socialavgifter
inte tas ut på vinstandelar med bindningstider överstigande fem år.

Vad utskottet här anfört om stimulans av hushållssparandet bör riksdagen
som sin mening ge till känna för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande stimulanser av hushållssparandet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi61 yrkande 4 samt med
anledning av motion 1988/89: Fi62 yrkande 15 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89: FiU30

Reservationer

146

45. Stimulanser av hushållssparandet (mom. 22)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med ”Finansutskottet
har” och slutar med ”yrkande 15” bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad centerpartiet framhåller i motion
Fi62 att det tillfälliga, obligatoriska sparande som utskottet av konjunkturskäl
förordat i det föregående måste kompletteras med mer långsiktiga åtgärder
för att stimulera ett frivilligt hushållssparande. Utskottet anser att
det förslag till personliga investeringskonton som förs fram i motion Fi62
(c) på ett verksamt sätt skulle bidra till att stimulera en långsiktig ökning
av hushållssparandet. Åtgärden kan därmed verka dämpande på konsumtionsökningen.
Utskottet bifaller således motion Fi62 (c) yrkande 15. Motion
Fi61 (fp) yrkande 4 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande stimulanser av hushållssparandet

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi62 yrkande 15 avslår
motion 1988/89: Fi61 yrkande 4 samt som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

46. De indirekta skatternas inverkan på basbeloppet (mom. 23)
Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med ”1 motion
Fi64” och slutar med ”i berörd del” bort ha följande lydelse:

I motion Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) föreslås att prisökningar
föranledda av skattehöjningar på energi, alkohol och tobak inte skall tillåtas
påverka basbeloppet när detta fastställs.

Finansutskottet får med anledning härav anföra följande. I åtstramningspaketet
ingår höjda skatter på såväl energi, alkohol som tobak. Med nuvarande
beräkningsregler för basbeloppet kommer dessa höjningar att påverka
basbeloppets storlek, vilket leder till att alla pensionärer automatiskt
kompenseras med högre folkpension och ATP. Utskottet anser emellertid
att även pensionärer med god ATP-pension måste bära sin del av åtstramningen.
Endast pensionärer med enbart folkpension eller med låg ATP bör
kompenseras. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att
man vid uträkning av pensioner skall använda sig av ett basbelopp som
inte har justerats för prisökningar till följd av höjda indirekta skatter på
energi, alkohol och tobak. Såsom utskottet närmare utvecklar på annat håll
i detta betänkande bör i stället pensionstillskottet höjas från för närvarande
0,48 till 0,5 gånger basbeloppet för ensamstående och en motsvarande
höjning göras för gifta pensionärer.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande de indirekta skatternas inverkan på basbeloppet

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi64 yrkande 24 i berörd

1988/89: FiU30

Reservationer

147

del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
principerna för fastställande av basbeloppet,

47. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
(mom. 24)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med rubriken
”Internationell bakgrund” och på s. 55 slutar med ”i motionen” bort ha
följande lydelse:

Internationell bakgrund

Utskottet konstaterar att de bedömningar av den internationella utvecklingen
som presenteras i den reviderade finansplanen och i konjunkturinstitutets
marsprognos i stort sett överensstämmer med bedömningarna i
början av året. Det har endast gjorts smärre korrigeringar på vissa punkter.
De internationella förutsättningar som bildar utgångspunkt för bedömningen
i den reviderade finansplanen av den svenska ekonomins utveckling
redovisas i tabell 1.

Tabell 1. Internationella förutsättningar

	1987	1988	1989	1990
BNP i OECD, %	3,2	4,0	3,0	( 3,0)1	2,5	( 2,5)
Konsumentpriser i OECD
(KP1 årsgenomsnitt), %	3,3	3,8	4,5	( 4,0)	4,5	( 4,0)
Arbetslöshet i OECD, %	8,0	7,3	—		—
Råoljepris, dollar per fat	18,40	14,80	17,00	(15,00)	17,00	(15,00)
Dollarkurs i kr.	6,35	6,15	6,38	( 6,03)	6,40	( 6,03)

1 Siffrorna inom parentes anger motsvarande bedömning i 1989 års finansplan.

Sorn framgår av tabell 1 förväntas inflationen i OECD-området under åren
1989 och 1990 bli högre i jämförelse med januariprognosen. Detta är en
följd av stigande olje- och råvarupriser och ett högt kapacitetsutnyttjande i
de industrialiserade länderna. Oljepriset steg till följd av OPEC:s kvotöverenskommelse
i november förra året. Det har därefter legat på en nivå över
genomsnittet för år 1988. Samtidigt har efterfrågan stigit snabbare än väntat
under senare år. OECD:s oljekonsumtion ökade exempelvis med 5 %
under loppet av år 1988. Den tidigare oljeprissänkningen har dämpat övergången
till alternativa energislag. I flera västeuropeiska länder märks nu
åter en ökad oljeanvändning i förhållande till produktionsökningen. Detta
talar för att råoljeprisema kan komma att etableras på den nuvarande nivån
runt 20 dollar per fat, vilket innebär att det genomsnittspris på 17
dollar per fat som ligger till grund för regeringens kalkyler kan visa sig för
lågt.

Regeringen räknar med en dollarkurs på 6:38 kr. för 1989 och 6:40 kr.
för 1990. Under den senaste tiden har emellertid en förnyad styrka i dol -

1988/89: F1U30

Reservationer

148

larkursen kunnat fbrmärkas. För bara någon vecka sedan steg dollarn över
den magiska gränsen på 2 D-Mark gentemot den västtyska valutan. I förhållande
till kronan har dollarn stigit till över 6:70 kr. Regeringens bedömning
av dollarkursen får mot denna bakgrund anses vara låg.

Tendenserna till en högre inflationstakt visade sig redan under 1988,
vilket medförde en skärpning av penningpolitiken i flera av OECDländerna.
Det kan inte uteslutas att den ekonomiska politiken kommer att
stramas åt ytterligare i vissa länder. På kort sikt gäller emellertid att konjunkturavmattningen
i Förenta staterna blir allt tydligare, medan tillväxten
i Västeuropa, främst i Förbundsrepubliken Tyskland och i Japan, förefaller
bli något högre än vad som tidigare kunde förutses. Sammantaget är
det dock sannolikt att tillväxten i OECD-ländema under år 1989 kommer
att bli 3 % vilket ligger i linje med vad som anges i tabell 1. Under år 1990
kan en fortsatt dämpning av konjunkturen förväntas. 1 den reviderade finansplanen
räknar regeringen med att tillväxten i OECD-området blir 2,5
% år 1990. Med hänsyn till den penningpolitiskt baserade stabiliseringspolitikens
framgångar hittills under 1980-talet finns det anledning att räkna
med att dessa jämförelsevis goda tillväxttal kan uppnås.

Utvecklingen i Sverige

Tillväxten i de västliga industriländerna är för närvarande dubbelt så hög
som i Sverige. Genomsnittet för de tre senaste åren visar att medan tillväxten
i Sverige varit drygt 5 % totalt sett under åren 1986, 1987 och 1988,
blev den över 10 % i OECD-området.

Trots den dåliga tillväxten präglas ekonomin av överhettning med arbetskraftsbrist
och andra flaskhalsproblem i produktionen. Det visar att ekonomins
problem inte beror på en anmärkningsvärt stor efterfrågan utan i
stället på en dåligt fungerande utbudssida, som tar sig uttryck i en för svag
produktivitetsutveckling.

Enligt den reviderade finansplanen har överhettningen blivit akut under
de allra senaste månaderna. Men som tidigare påpekats i motioner av både
moderata samlingspartiet och folkpartiet har ekonomin i nu aktuell mening
varit överhettad i flera år.

I tabell 2 anges konjunkturinstitutets, finansplanens och den reviderade
finansplanens försötjningsbalansprognoser och nyckeltal. I den sistnämnda
har hänsyn tagits till de åtstramningsåtgärder i form av skattehöjningar
som föreslagits av regeringen.

De i den reviderade finansplanen föreslagna åtstramningsåtgärdema ger
regeringen anledning att revidera ned prognosen för den privata konsumtionen
jämfört med bedömningarna i finansplanen och i konjunkturinstitutets
marsrapport. Den väntas nu öka med endast 0,8 % år 1989 och 0,5 %
år 1990.

1 det uppkomna läget är den privata konsumtionen svårbedömd. Å ena
sidan har en spontan dämpning av detaljhandelsförsäljningen kunnat förmärkas
sedan flera månader. Å andra sidan är det rimligt att räkna med att
hushållen, liksom tidigare, kompenserar sig för åtgärder som riktar sig mot

1988/89: FiU30

Reservationer

149

1988/89: FiU30

Reservationer

Tabell 2 Försörjningsbalans och nyckeltal

(genomsnittlig årlig volymförändring i procent, där ej annat anges)

	1989 Reg fipl	1989 Kl mars	1989 Reg rev fipl	1990 Reg fipl	1990 Kl mars	1990 Reg rev fipl
BNP	1,7	1,9	1,6	1,7	1,2	1,0
Privat konsumtion	1,9	1,8	0,8	1,5	1,8	0,5
Offentlig konsumtion	1,9	1,5	1,6	1,5	1,1	1,5
Statlig	1,6	1,6	1,7	0,0	- 0,1	1,5
Kommunal	2,0	1,4	1,5	2,0	1,6	1,5
Bruttoinvesteringar	1,5	4,4	4,0	2,5	2,1	0,0
Lagerinvesteringar1	0,4	0,4	0,4	0,2	0,1	0,2
Export av varor och tjänster	3,2	4,0	3,8	3,2	3,3	3,5
Import av varor och tjänster	4,3	5,9	5,2	3,9	4,6	3,1
Prisökning dec —dec %	5,5	6,2	8,3			4,0
Prisökning årsgenomsnitt %	5,6	6,1	7,2	4,0	4,8	6,0
Löneökning %	7,0	7,5	7,0	4,0	6,4	4,0
Hushållens sparkvot, nivå %	- 2,0	- 2,4	- 2,5	- 1,6	- 2,8	- 1,8
Bytesbalans, mdr kr	-14,1	-18,3	-17,0	-18,3	-21,9	-17,0
Bidrag till BNP-tillväxten:
Konsumtion %	1,5		0,9	1,2		0,7
Kapitalbildning %	0,2 i		0,7	0,5		0,3

1 Förändring i procent av föregående års BNP.

Anm: Reg fipl = regeringens bedömning i finansplanen
Kl mars = Konjunkturinstitutets marsprognos
Reg rev fipl = Regeringens bedömning i den reviderade finansplanen

den privata konsumtionen genom minskat sparande eller ökad skuldsättning.

Den offentliga konsumtionen förutses av regeringen öka med 1,6 % år
1989 och 1,5 % år 1990. Det innebär en nedjustering sedan januari med
ungefär en halv procentenhet. Enligt utskottet är det svårt att se vad som
motiverar denna förändring. Erfarenhetsmässigt brukar regeringens bedömning
av inte minst den kommunala expansionen innebära en underskattning.
De många kommunala skattehöjningarna under år 1989 och den
förbättring av kommunernas ekonomiska situation som väntas äga rum år
1990, något som bl. a. sammanhänger med eftersläpningen i utbetalningen
av kommunalskattemedlen, talar för att kommunerna ökar sina utgifter
mer än vad regeringen förutsett. Den kommunala verksamheten fortsätter
därigenom att växa snabbare än vad riksdagen fastställt som önskvärt.

Även regeringens senaste prognos innebär ett överskridande av det mål
som riksdagen satt upp för den kommunala konsumtionen.

De totala investeringarna förutsätts öka med 4 % år 1989 och helt stagnera
år 1990. Jämfört med regeringens januariprognos innebär detta en
upprevidering för år 1989. Utskottet gör emellertid bedömningen att det
höga ränteläget och den ytterligare osäkerhet om spelreglerna som förorsakats
av regeringens politik kan komma att leda till att en obetydlig uppgång
år 1989 övergår i en minskning av investeringarna år 1990.

Trots stora löneökningar och den föreslagna löneskattehöjningen juste- 150

rar regeringen upp prognosen för exporten både år 1989 och år 1990. Med
hänsyn till den försvagning av konkurrenskraften som kan väntas är det
osannolikt att regeringens prognos infrias. Utskottet räknar därför med en
sämre exportutveckling än enligt regeringens bedömning.

Regeringen förutser en successiv dämpning av importen fram till slutet
av år 1990. De höjda arbetskraftskostnaderna torde emellertid innebära
att svensk hemmamarknadsindustri snabbare än tidigare förlorar marknadsandelar.
Däremot kan en sämre investeringsutveckling än vad regeringen
räknar med få en viss återhållande verkan på importen. Dessa båda
motverkande faktorer torde i bästa fall ta ut varandra.

Sedan regeringens finansplan presenterades i januari har bytesbalansutfallet
för år 1988 försämrats kraftigt. Det tidigare förutsedda underskottet
på ca 10 miljarder kronor har stigit till drygt 15 miljarder. Denna försämring
påverkar självfallet bedömningarna för åren 1989 och 1990. Sålunda
räknar regeringen med att bytesbalansutfallet i frånvaro av de i den reviderade
finansplanen föreslagna åtgärderna skulle öka till över 20 miljarder
kronor år 1989 och till inemot 30 miljarder kronor år 1990. Enligt utskottets
uppfattning verkar en sämre exportutveckling och större import tillsammans
med höjningen av de internationella råoljeprisema i ytterligare
försvagande riktning på bytesbalansen under kommande år.

Regeringen bedömer att BNP stiger med endast 1,6 % år 1989 och att
tillväxten dämpas ytterligare till 1 % år 1990, vilket är utomordentligt lågt
i förhållande till tillväxttakten i OECD-området. Detta belyser enligt utskottets
mening ytterligare tillväxthindrens inverkan på möjligheten att
uppnå samma utveckling som andra viktiga industriländer.

Sammanfattningsvis kan konstateras att den svenska ekonomins balansproblem
fortsätter att förvärras i snabb takt. Med regeringens föreslagna
inriktning av den ekonomiska politiken stagnerar tillväxten, och arbetslösheten
riskerar att öka kraftigt i början av 1990-talet.

Utvecklingen på längre sikt

I kompletteringspropositionen presenteras kalkyler över den ekonomiska
utvecklingen mellan åren 1990 och 1993.

Det mest anmärkningsvärda med beräkningarna är att de i snart sagt alla
avseenden — även vid gynnsamma antaganden — leder fram till fortsatta
försämringar av ekonomin. Även det s. k. låglönealternativet ger fortsatt
stora bytesbalansunderskott. BNP stiger med mindre än 2 % i genomsnitt
för de fyra åren, vilket innebär att Sverige fortsätter att halka efter andra
industriländer. För att alternativet skall förverkligas måste löneökningarna
stanna vid 4 % per år. Hur denna kraftiga uppbromsning skall åstadkommas
framgår emellertid inte.

I höglönealternativet antas en pris- och löneutveckling mer i linje med
den historiska utvecklingen. Resultatet blir nästan en halvering av den
ekonomiska tillväxten jämfört med låglönealternativet. Bytesbalansunderskottet
ökar snabbt till över 30 miljarder kronor och arbetslösheten stiger
kraftigt. Med nuvarande ekonomiska politik är detta, enligt utskottets mening,
det mest realistiska alternativet.

1988/89: FiU30

Reservationer

151

Om lönerna fortsätter att stiga i samma takt som hittills, ökar de offentliga
utgifterna snabbt, och krav kommer att ställas på höjningar av skattetrycket
med uppemot 12 miljarder kronor årligen för att inte statsfinanserna
skall försvagas.

Enligt utskottets uppfattning visar kalkylerna tydligt att regeringen misslyckats
med att angripa de grundläggande problemen i den svenska ekonomin.
För att förhindra den annalkande försvagningen måste politiken läggas
om så att tillväxthindren tas bort och ekonomins utbudssida stimuleras.

Regeringens ekonomiska politik

De skattehöjningar som regeringen lagt fram markerar det definitiva slutet
för den tredje vägens ekonomiska politik. Misslyckandet framstår med all
önskvärd tydlighet.

Den tredje vägen sades vara en medelväg mellan å ena sidan en renodlad
konsumtionsbaserad expansion och en kraftig åtstramningspolitik å den
andra. I praktiken visar emellertid utvecklingen att den svenska ekonomin
snarare pendlar mellan de två ytterligheterna. Regeringen har således lyckats
undvika den medelväg som den sade sig eftersträva.

Regeringens ekonomiska strategi, sådan den kommer till uttryck i praktisk
politik, är uteslutande inriktad på att påverka ekonomins efterfrågesida.
Den första åtgärden var en stor devalvering år 1982, som fram till
hösten 1984 skapade en markant ökad efterfrågan för den konkurrensutsatta
sektorn. Därefter försköts tyngdpunkten i efterfrågepolitiken. Under
år 1985 ledde den till en utpräglad konsumtionsbaserad expansion. Det nu
av regeringen framlagda åtstramningspaketet innebär också att det är efterfrågan
i ekonomin som skall påverkas.

Redan den reviderade finansplanen 1986, men kanske framför allt
höstpropositionen 1988 och finansplanen 1989, innehöll emellertid resonemang
från regeringens sida som var både nya och lovande. I dessa dokument
talades det mycket om utbudsekonomi och avreglering. Borta var
då den ensidiga inriktningen på efterfrågestyming. Regeringen anslöt sig
på det verbala planet därmed till den politik som moderata samlingspartiet
och folkpartiet förespråkar. Men i den reviderade finansplanen tar regeringen
avstånd från den politik som man förordade för bara fyra månader
sedan i sin egen finansplan.

Även om regeringen vid flera tillfallen tidigare gjort en korrekt analys av
de ekonomiska problemen, har den förda politiken inte följt intentionerna.
Denna motsättning har snarast skärpts i den nu aktuella propositionen.

”Skattetrycket bör hållas nere”, framhåller regeringen. Men i stället föreslås
en skattehöjning på över 20 miljarder kronor, dvs. en höjning av
skattetrycket med ca 2 procentenheter.

”Inflationen måste bekämpas”, framhåller regeringen. Men i stället föreslås
åtgärder som ytterligare höjer prisstegringstakten med drygt 2 procentenheter.

”Avtalsrörelsen måste underlättas”, framhåller regeringen. Men i stället

1988/89: FiU30

Reservationer

152

föreslås en kraftig höjning av momsen och den allmänna löneavgiften mitt
under pågående förhandlingar.

”Skattereformen kommer att ge stora positiva effekter”, framhåller regeringen.
Men inget väsentligt skall göras på skatteområdet före år 1991.

”Hushållens sparande måste öka”, framhåller regeringen. Men i stället
sätts åtgärder in för att ytterligare höja det offentliga sparandet.

”Den offentliga sektorn måste förnyas”, framhåller regeringen. Men
inga konkreta åtgärder föreslås.

Riktlinjer för den ekonomiska politiken

I motionerna Fi60 (m) och Fi61 (fp) beskrivs utvecklingen i Sverige och de
krav på omläggning av den ekonomiska politiken som därmed ställs. Utskottet
instämmer i allt väsentligt i motionärernas rekommendationer.

Utskottet noterar att både moderata samlingspartiet och folkpartiet under
flera år förespråkat en stramare finanspolitik än regeringen.

I likhet med motionärerna förordar utskottet en politik som skapar förutsättningar
för tillväxt och därigenom stigande välfärd. Detta är viktigt
inte minst för att åstadkomma en regionalt balanserad utveckling inom
landet.

Tillväxten måste komma hela landet till del. Målet bör vara en decentraliserad
samhällsstruktur, där det råder balans såväl inom som mellan
olika regioner. Uppnås inte detta, skapas problem såväl i storstadsområdena
som utanför dessa.

Utskottet vill betona att en väsentlig förutsättning för en tillväxtbefrämjande
politik är att staten respekterar hushållens och företagens krav på
stabila spelregler.

Den kortsiktighet och ryckighet som kännetecknat den ekonomiska politiken
under senare år har förstärkt osäkerheten för företagare och anställda.
Detta innebär att färre vågat ta risker, varvid långsiktiga satsningar
och investeringar tenderar att utebli. Pensionsskatten är ett exempel på
beslut som bidrar till att skapa osäkerhet även bland dem som inte är direkt
berörda. Även regeringens förslag om och sedan tillbakadragna höjning
av arbetsgivaravgifterna vållade under år 1987 osäkerhet om gällande
förutsättningar. Vidare bidrar den likviditetsindragning som genomfördes
år 1988 och det av regeringen presenterade s. k. nyårsaftonspaketet till
ryckigheten i den ekonomiska politiken. Därtill skapade uttalandet i regeringens
finansplan i januari om att skattetrycket inte skall användas som
ett finanspolitiskt medel osäkerhet, eftersom regeringen återkom i kompletteringspropositionen
med förslag om mycket kraftiga skattehöjningar.
Enligt utskottets uppfattning är det väsentligt att i framtiden avstå från
sådan kvartalspolitik.

Till fasta spelregler hör också en konsekvent växelkurspolitik som norm
för den ekonomiska politiken. Finans- och penningpolitiken skall inriktas
på att stödja den fasta växelkursen. Regeringen måste slå fast att effekten
av alltför höga löneökningar inte kommer att pareras genom framtida devalveringar.

Utskottet anser att ekonomisk tillväxt bäst främjas i ett ekonomiskt sy -

1988/89: FiU30

Reservationer

153

stein som bygger på decentraliserat beslutsfattande. Marknadsekonomin
är det oöverträffade sättet att ta till vara den skaparlust, arbetsvilja och
kompetens som finns spridd bland miljontals enskilda människor och företag.
Enligt utskottets mening skulle en revitalisering av den svenska ekonomin
kunna möjliggöra en tillväxt avsevärt över det senaste decenniets
tvåprocentsnivå.

Den ekonomiska politiken bör därför enligt utskottets mening inriktas
på att undanröja tillväxthinder och stimulera ekonomins utbudssida. En
bättre fungerande utbudssida i ekonomin gör det möjligt att utan efterfrågebegränsande
åtgärder bibehålla dagens förhållandevis måttliga konsumtionsökning
samtidigt som samhällsekonomisk balans upprätthålls.

Det första tillväxthindret rör skattepolitiken. Dagens skattesystem och
höga nivå på skattetrycket stimulerar skatteplanering och skattefusk och
missgynnar arbete och sparande.

Utskottet vill betona vikten av att sänka marginalskatterna. Dagens
höga marginaleffekter leder till höga nominella löneökningskrav för att något
skall bli kvar efter skatt. Detta gör det svårare för parterna på arbetsmarknaden
att sluta avtal på en samhällsekonomiskt lämplig nivå. Höga
marginaleffekter leder dessutom till lågt utbud av arbetskraft och låg arbetskraftsrörlighet
mellan branscher och yrken, vilket i sin tur försämrar arbetsmarknadens
möjlighet att fungera väl och därför hämmar tillväxten.
Dessutom drivs löneglidningen upp.

Mot denna bakgrund bör ett väsentligt steg i reformeringen av skattepolitiken
tas redan år 1990 enligt utskottets mening. Marginalskatten bör
sänkas kraftigt, samtidigt som det automatiska inflationsskyddet återinförs.
Finansieringen av marginalskattesänkningen bör enligt utskottets mening
ske genom en kombination av minskade offentliga utgifter och strukturförändringar
i skattesystemet. Genom en sådan uppläggning av finansieringen,
där minskade offentliga utgifter utgör ett viktigt inslag, kan
skattetrycket sänkas redan år 1990. En reform med denna inriktning innebär
att många av de positiva effekter som en rejäl skattereform kan väntas
leda till kan uppnås redan under år 1990.

Sänkningen av marginalskatterna bör kombineras med särskilda stimulanser
för hushållens sparande. Därmed underlättas stabiliseringspolitiken.

Det stora steg i skattereformen som utskottet ovan förordat betyder i sig
förbättrade villkor för hushållens sparande. Avkastningen efter skatt okar
samtidigt som lånefinansierad konsumtion blir dyrare, vilket verkar sparstimulerande.
Dessutom anser utskottet det angeläget att stimulera långsiktigt
bundet sparande i bank på samma villkor som pensionssparande i
försäkringsbolag. Ett sådant pensionssparande bör införas redan nästa år.

Småföretag har en central uppgift i den tekniska utvecklingen och för
skapandet av nya arbetstillfällen. Det är sålunda en av nycklarna till ekonomisk
tillväxt. Skattepolitikens utformning är av stor betydelse för småföretagens
utveckling och överlevnad. 1 det lilla företaget, där ägaren själv
är verksam, spelar skatteuttagen en förhållandevis större roll än i ett stort
företag som ofta har ”passiva” ägare. Därför är det viktigt att skapa goda
betingelser för småföretagandet, bl. a. genom en småföretagarvänlig skat -

1988/89: FiU30

Reservationer

154

tepolitik. Förmögenhetsskatten på arbetande kapital i familjeföretag bör
avskaffas.

Utskottet anser för det andra att finanspolitiken måste bedrivas med stor
stramhet. Den nödvändiga stramheten bör emellertid skapas genom en restriktiv
utgiftspolitik och inte genom höjningar av skattetrycket. Sålunda
bör onödiga statsbidrag begränsas, subventionerna på bostadsområdet
minskas etc.

Utskottet förordar en ytterligare sanering av statens skuldbörda. Således
bör ett antal statliga företag försäljas och börsintroduceras. Denna åtgärd
är visserligen av engångskaraktär men kan enligt utskottets mening upprepas
under ett flertal år. Försäljning och börsintroduktion av statliga företag
kommer också att fungera som en stimulans för hushållens sparande, åtminstone
om försäljningen sker till allmänheten snarare än till stora institutioner.
En sådan försäljning har också en likviditetsindragande effekt i
ekonomin. Det är dessutom angeläget att undersöka om vissa andra reala
statliga tillgångar med låg direkt avkastning men en god realvärdestegring
kan försäljas. Staten skulle då kunna tillgodogöra sig det kapitaliserade
värdet av den framtida avkastningen. Exempel på sådana tillgångar är
kraftverk och skogar.

För det tredje måste den offentliga sektorn avmonopoliseras. Genom lagstiftning
och subventioner har den offentliga sektorn i praktiken erhållit
monopol på produktionen av ett flertal tjänster, t. ex. barnomsorg, utbildning
och sjukvård. På dessa områden finns därför stora hinder för nyetableringar
genom enskilda alternativ. Utskottet anser också att det bör ske
en inre reformation av den offentliga sektom för att bättre ta till vara de
ider, de kunskaper och den yrkesskicklighet som de offentliganställda besitter.
Stelbent regeltänkande måste vika för tydliga mål och ökad frihet för
personalen. Kreativitet måste stimuleras genom bättre belöningssystem,
och personlig utveckling måste uppmuntras genom vidareutbildning, specialisering
och arbetsbyten. Politikerna måste våga lita på personalen. Utskottet
anser det väsentligt att alla möjligheter till ökad konkurrens och
ökad effektivitet tas till vara.

En fjärde typ av tillväxthinder som utskottet anser måste avskaffas är
den byråkrati- och regleringsapparat som byggts upp under efterkrigstiden.
Även om betydande steg i liberaliserande riktning när det gäller valutaregleringen
för närvarande tas, är det angeläget att det snarast sker en fullständig
avveckling av det regelverk som begränsar de fria kapitalrörelserna
till och från Sverige.

Utskottet vill också framhålla vikten av att den statliga detaljregleringen
gentemot kommuner och landsting begränsas. En förändring av statsbidragens
utformning är enligt utskottets mening angelägen för att möjliggöra
för enskilda kommuner och landsting att utforma verksamheten på
det sätt som passar bäst i respektive fall. En sådan förändring skulle också
innebära betydligt större möjligheter för förnyelse och effektivitetshöjningar
inom den kommunala sektorn.

Den svenska arbetsmarknaden behöver fungera bättre. Därför är det angeläget
att arbetsmarknadslagstiftningen ses över. Genom att exempelvis
förändra reglerna för provanställning kan man skapa bättre förutsättningar

1988/89: FiU30

Reservationer

155

för personer som nu har svårt att få faste på arbetsmarknaden, t. ex. vissa
ungdomar och långtidsarbetslösa.

Ytterligare ett hinder utgörs av den hårt reglerade bostadssektorn. Utskottet
förordar bl. a. en översyn av byggnormerna, minskade subventioner
och förändringar i t. ex. realisationsvinstbeskattningen för att förnya
och skapa dynamik på denna marknad.

Det socialistiska experiment som de kollektiva löntagarfonderna utgör
måste avslutas. Fondskattema bör avskaffas, fondbyråkratin upphöra och
tillgångarna avvecklas, bl. a. genom att tillgångarna används som sparpremier
för ett individuellt sparande i aktier.

Enligt utskottet innehåller motionerna Fi60 (m) och Fi61 (fp) sålunda en
råd gemensamma förslag, som skulle förbättra förutsättningarna för en balanserad
och långsiktig ekonomisk tillväxt, där hänsyn till regionala skillnader
och miljöpåverkan tas.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motionerna Fi60 (m) yrkande
1 och Fi61 (fp) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Innebörden härav är att utskottet avstyrker propositionens förslag
till riktlinjer för den ekonomiska politiken.

Detta innebär också att utskottet inte kan tillstyrka den inriktning av
den ekonomiska politiken som förordas i motion Fi62 (c) yrkande 1, Fi87
av Boije Hörnlund m. fl. (c) yrkande 1 och Fi64 (mp) yrkandena 1 och 32.
De riktlinjer som förordas i motion Fi63 (vpk) yrkandena 1 och 4 innebär
en socialistisk politik, som totalt avviker från vad utskottet ovan förordat.
Utskottet avstyrker således vänsterpartiet kommunisternas motion,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 böijar med rubriken
”Sammanfattning av” och på s. 82 slutar med ”och 32” bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken att

riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1988/
89:150 bilaga 1 mom. 1 och motionerna 1988/89: Fi62 yrkande 1,
1988/89: Fi87 yrkande 1, 1988/89: Fi63 yrkandena 1 och 4 och 1988/
89: Fi64 yrkandena 1 och 32 och med anledning av motionerna 1988/
89:Fi60 yrkande 1 och 1988/89: Fi61 yrkande 1 godkänner vad utskottet
anfört samt som sin mening ger regeringen detta till känna,

48. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
(mom. 24)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

1988/89: FiU30

Reservationer

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”Tendenserna
till” och slutar med ”av 1990-talet” bort ha följande lydelse:

156

Den svenska ekonomin i dag

Den svenska konjunkturen är fortfarande generellt sett överhettad även
om de inflationsdrivande tendenserna i stor utsträckning är geografiskt och
sektoriellt begränsade.

Produktionen hämmas fortfarande, framfor allt av brist på arbetskraft.
Tillväxten väntas under innevarande år sjunka ner till en nivå på i storleksordningen
1,5— 1,8 %. Inflationstakten väntas vara fortsatt hög under
loppet av 1989. Hushållens sparkvot är fortfarande negativ. Den privata
konsumtionen är förfarande hög även om den väntas avta något under
innevarande år. Den inhemska produktionen förmår inte möta hushållens
efterfrågan. Bytesbalansen fortsätter därför att försämras. Om sparandet
kan öka skapas ett utrymme för ökad produktion och förbättrad externbalans.
En sådan utveckling är extra nödvändig till följd av att de internationella
förutsättningarna inte i samma utsträckning som tidigare verkar återhållande
på bytesbalansunderskottet. Arbetslösheten är generellt sett låg.
Markanta skillnader i sysselsättningsgrad finns dock, s 2eväl mellan regioner
som mellan olika kategorier i arbetskraften.

Den internationella konjunkturen är fortfarande stark. Utskottet gör
därför i nuläget bedömningen att en väl avvägd finanspolitisk åtstramning
är motiverad. t

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81 börjar med ”Den svenska”
och på s. 82 slutar med ”och 32” bort ha följande lydelse:

Den svenska ekonomin har under ett antal år haft ett andrum för att lösa
de grundläggande obalanserna i ekonomin. Devalvering, oljeprissänkning,
internationell räntesänkning, dollarkursfall och minskad internationell inflationstakt
har inneburit en respittid för att komma till rätta med hög
inflation, snabb kostnadsutveckling, låg produktivitetsutveckling samt
svag extern balans. Man kan konstatera att inget av dessa problem är lösta.
Regeringen har trots de internationellt goda förutsättningarna hittills inte
lyckats med att uthålligt lösa de ekonomiska problemen. Den tredje vägens
ekonomiska politik som regeringen förespråkar har sålunda misslyckats.
Mot denna bakgrund har utskottet uppfattningen att den ekonomiska politiken
bör ha följande inriktning:

— Politiken för regional balans måste intensifieras för att få till stånd en
regional utveckling före en konjunkturavmattning och för att i tid möta
nästa konjunkturuppgång. Politiken måste syfta till att utjämna villkoren
såväl mellanregionalt som inomregionalt. Genom att bredda arbetsmarknaden
och ta till vara den lediga produktionskapacitet som finns
på många håll i landet kan överhettningen i koncentrationsområdena
minska och produktion och produktivitet öka.

— Överhettade koncentrationsområden inom ekonomin måste svalkas av.
Koncentrationspolitiken innebär köer, snabbare pris- och kostnadsutveckling,
löneglidning m. fl. ekonomisk-politiska problem.

— En sysselsättningspolitik som förmår möta det akuta arbetskraftsbehov
som föreligger inom vissa delar av arbetsmarknaden. Åtgärder som
krävs är ökad satsning på utbildning inom arbetsmarknads- och företagsutbildning,
främjande av näringslivsinvesteringar syftande bl. a. till

1988/89: FiU30

Reservationer

157

ökad automatisering av de tunga jobben. Det måste också göras insatser
för en förbättrad arbetsmiljö, för en minskad personalomsättning och
minskade arbetsskador, ökad rehabilitering av långtidsarbetslösa och
ett förbättrat tillvaratagande av den arbetskraftspotential som fortfarande
finns.

— En satsning för framtiden på nyföretagande, små- och egenföretagande,
entreprenörskap, kunskapsuppbyggnad över hela landet. Vi måste ta
vara på människors och regioners utvecklingsmöjligheter bl. a. genom:

utveckling av infrastruktur; decentraliserat vägnät, utbyggd järnvägstrafik,
regionala flygförbindelser, telekommunikationsnät etc.;

decentraliserad högskoleutbildning via en utbyggnad av de mindre
högskolorna med bl. a. fasta forskningsresurser vid de tidigare filialhögskolorna
samt i Norrlands inland.

— Intensifierad miljöpolitik. För att säkra en ekonomisk utveckling också
för framtiden måste miljöförstöring förebyggas och skadade livsmiljöer
återställas. Miljöhänsyn måste komma in som en reell och självklar del
av all samhällsplanering. Kortsiktiga ekonomiska intressen måste underordnas
ekologiska hänsyn och förutsättningarna för en varaktig ekonomisk
utveckling. Ekologi och ekonomi måste förenas. Detta är också
något som under senare tid framförts i Brundtlandkommissionens rapport.
En viktig del för att styra samhällsutvecklingen rätt är energi- och
råvaruskatter samt miljöavgifter. Miljöskyddslagstiftningen och dess
tillämpning måste ses över. Tillväxtbegreppet BNP måste ställas under
debatt. Naturresursräkenskaper i någon form bör införas i framtida
statsbudgetar.

— Den kraftiga ökningen av statens utgifter i form av transfereringar
måste bromsas. Utvecklingen inom sjukförsäkringssystemet, arbetsskadeförsäkringen
och bostadssubventionerna måste ses över i särskild
ordning. Förändringar får dock inte innebära en fördelnings- eller socialpolitisk
ambitionssänkning.

— Strukturomvandling inom näringslivet mot mer högteknologi och kunskapsintensiv
produktion måste stimuleras. Detta kan ske genom en reformerad
företagsbeskattning, satsning på högteknologisk forskning, en
politik för sänkt ränta och ökad tillgång på riskvilligt kapital samt spridning
av kapitalanvändningen.

— Det behövs enklare och mer långsiktiga spelregler i ekonomin. Härvidlag
är en reformering av skattesystemet viktig. Centern har under allmänna
motionstiden upprepat kravet på en avveckling av vinstdelningsskatten.
Engångsskatter rubbar tilltron till långsiktigheten i det ekonomiska
systemet och hämmar investeringsviljan.

— En genomgripande skattereform. En sådan bör inriktas mot sänkta marginalskatter
med bibehållna fördelningspolitiska ambitioner. Den kommunala
skatteutjämningen måste förbättras. Momsen på mat skall sänkas.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet avstyrker den allmänna inriktning
av den ekonomiska politiken som förordas i motionerna Fi60 (m)

yrkande 1, Fi61 (fp) yrkande 1, Fi 63 (vpk) yrkandena 1 och 4 samt Fi64

1988/89: FiU30

Reservationer

158

(mp) yrkandena 1 och 32. Utskottet kan ej ställa sig bakom de förslag till
inriktningen av den ekonomiska politiken på längre sikt som presenteras i
propositionen. Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi62 (c)
yrkande 1 och Fi87 (c) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken att

riksdagen med anledning av proposition 1988/89:150 bilaga 1
mom. 1 samt motionerna 1988/89: Fi62 yrkande 1 och 1988/89: Fi87
yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 1,

1988/89: Fi61 yrkande 1, 1988/89: Fi63 yrkandena 1 och 4, 1988/
89: Fi64 yrkandena 1 och 32 godkänner vad som förordats av utskottet
och som sin mening ger regeringen detta till känna,

49. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
(mom. 24)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med ”1 motionerna”
och på s. 55 slutar med ”i motionen” bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte dela den uppfattning som framförs i propositionen
och i samtliga partimotioner med undantag för Fi63 (vpk) att ekonomin är
generellt överhettad. Detta kan sägas gälla för vissa storstadsområden,
men att som i propositionen motivera en allmän åtstramning med att ekonomin
är överhettad är en orimlig ståndpunkt. Ännu orimligare blir det
om man ser på vilka effekterna skulle bli av de i propositionen föreslagna
åtgärderna. Det är nämligen inte de lågavlönade som bör förhindras löneglidning,
utan åtgärderna borde i stället riktas mot de högavlönade som
förser sig med stora lönepåslag — det senare sker inte minst med hjälp av
den av regeringen utformade statliga personalpolitiken. Indragningen av
köpkraft från dem som fått magra avtal är i själva verket utmanande. Det
råder ingen överhettning i de arbetandes plånböcker. Åtgärder mot överhettning
skall riktas mot framför allt finans- och spekulationssektorn.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med ”1 propositionen”
och på s. 82 slutar med ”och 32” bort ha följande lydelse:

I det följande ges en beskrivning av de problem som i dag karakteriserar
den svenska ekonomin och som i stor utsträckning har förstärkts eller orsakats
av den socialdemokratiska regeringens politik. Därefter redovisas
utskottets alternativ till inriktning av den ekonomiska politiken. Detta alternativ
är i överensstämmelse med vad som framförs i motion Fi63 (vpk).

Utskottet konstaterar att den svenska ekonomin trots en mer balanserad
utveckling och trots mer än två år av konjunkturuppgång och flera år av
mycket höga vinster inom näringslivet står inför stora problem.

Den förda ekonomiska politiken har förstärkt en rad centrala tendenser
i ekonomin, vilka ökat kapitalismens motsättningar och orättvisor på en
rad områden.

1988/89: FiU30

Reservationer

159

Som exempel kan nämnas:

— Koncentration av makt och kapital.

— Tillväxten av spekulativa inslag i ekonomin med dess påverkan på inflationen.

— Utslagningen av arbetande från industrin och dess betydelse för tillgången
till arbetskraft.

— Åtstramningseffektema inom den offentliga sektorns socialt och samhällsekonomiskt
viktiga delar, med bl. a. verksamhetsförsämringar och
kapitalförstöring som följd.

— De sociala och ekologiska konsekvenserna av rådande produktionsförhållanden.

— Den felaktiga fördelningen av vinsterna med ökande klasskillnader som
följd.

— Den snabba transnationaliseringen av ekonomin och avsaknaden av en
framsynt strategi för Europapolitiken.

— De förstärkta regionala problemen.

Det är utskottets uppfattning att den inriktningen av den ekonomiska politiken
som förordas i propositionen i allt för hög grad ägnas löneutvecklingen
och dess betydelse för inflationen. Sambandet mellan lön- pris —
profit ignoreras trots att lönernas andel av både industrins förädlingsvärde
och av nationalinkomsten sjunker, medan däremot vinsternas andel ökar.

De ekonomisk-politiska förslagen tar i alltför liten del sikte på ett rationellt
utnyttjande av de samlade resurserna och koncentrerar sig i allt för
hög grad till begränsningar av de offentliga utgifterna. Den vinstindragning
från industrin som föreslås är alltför begränsad och kan inte ses som något
inslag i en nödvändig omfördelningspolitik.

Den avregleringspolitik som tar sikte på att rasera de sista resterna av
styrande inslag i den ekonomiska politiken bör enligt utskottet inte fullföljas.
Detta gäller såväl valutaregleringen som andra avreglerande inslag som
har till syfte att lämna helt fritt spelrum för marknadskrafterna, t. ex. på
tekoområdet. Börsintroduktionen av samhällsägda företag, som är ytterligare
ett exempel, bör avbrytas.

Som framgått av utskottets beskrivning av det ekonomiska läget kan
överhettningstendenser skönjas inom vissa delar av ekonomin. Kvar står
ändå det faktum att de regionala problemen har förstärkts och att den offentliga
sektorns vitala delar brottas med stora ekonomiska problem. De
åtgärder som förordas i propositionen för att bekämpa inflationen — bl. a.
den nämnda mycket blygsamma vinstindragningen och planerade marginalskatteminskningar
som är avsedda att lägga en grund för måttliga lönekrav
— anser utskottet vara verkningslösa. Det finns anledning att befara
att de som inte får så stora skattesänkningar är grupper som redan tidigare
halkat efter när vinstårens överskott fördelats och att dessa grupper därför
tvingas kompensera sig både för fördelningsorättvisorna och de nya orättvisa
skatteskalorna. Utskottet vill här framhålla att den kritik som utskottet
riktar mot regeringens ekonomiska politik i ännu högre grad är giltig för
den inriktning av politiken som förordas av moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centern. Utskottet avstyrker följaktligen motionerna Fi60

1988/89: FiU30

Reservationer

160

(m) yrkande 1, Fi61 (fp) yrkande 1, Fi62 (c) yrkande 1 och Fi87 (c) yrkande

Den åtstramningspolitik som förordas i propositionen för att bekämpa
prisökningar innebär, enligt utskottets mening, i rådande fördelningspolitiska
situation att de tidigare hårt drabbade grupperna påläggs ytterligare
bördor. Mot bakgrund av den rådande ekonomiska situationen anser utskottet
att vaije åtgärd på det ekonomisk-politiska fältet måste ha en strikt
fördelningspolitisk profil till förmån för de lågavlönade och de människor
som lever under pressade ekonomiska förhållanden.

Investeringarna och då främst investeringarna i den gemensamma sektorn
måste öka. Utskottet vill i detta sammanhang betona att det inte finns
någon fördelningspolitisk konflikt inbyggd i kravet på ökade investeringar,
eftersom det uppenbarligen finns mycket gott om investeringsmedel i den
svenska ekonomin. Vad som krävs är i stället åtgärder som avleder dessa
penningströmmar från de spekulativa och kortsiktiga placeringarna. Därutöver
krävs åtgärder mot utlandsinvesteringarna som fått stor omfattning
under 1980-talet.

Den offentliga sektorn måste byggas ut. Det bör med hänvisning till
överlikviditeterna i näringslivet ske en överföring av medel från den privata
till den offentliga sektorn. Utskottet vill understryka att investeringar
i t. ex. hälso- och sjukvård, miljöskydd, trafiksystem och utbildning i grunden
är högproduktiva investeringar och därför bidrar till att öka produktionskapaciteten.

Självfallet kan den omläggning av den ekonomiska politiken som här
förordas av utskottet inte omedelbart ge positiva resultat. Men ett fasthållande
vid regeringens nuvarande ekonomisk-politiska strategi, vars huvudmål
synes vara att pressa tillbaka löneutvecklingen för att vinna exportframgångar,
kan vara förenat med stora risker i ett läge då konjunkturerna
vänder nedåt igen.

Mot här angiven bakgrund anser utskottet att en omedelbar förändring
av fördelningspolitiken i positiv riktning för de lågt och normalt avlönade
måste komma till stånd. Samtidigt bör en utbyggnad av den offentliga sektorn
genom utnyttjande av överlikviditeterna från näringslivet genomforas.
En sådan utbyggnad har stora positiva effekter också på den samlade
fördelnings- och investeringspolitiken.

Utskottet vill också understryka att de ekologiska följderna av nuvarande
utveckling av produktionsförhållandena måste tas på allvar. Det är
utskottets bestämda uppfattning att ekonomi och ekologi är två sidor av
samma sak och att en från miljösynpunkt positiv utveckling för bl. a. jordbruket,
transport- och energipolitiken inte bara är en viktig miljöfråga utan
också måste ses som viktiga inslag i en framtida industri- och samhällsstruktur.
En sådan utveckling kan ge den svenska ekonomin stora framtida
fördelar.

Utskottets förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken kan sammanfattas
i följande punkter:

1. Demokratiserad ekonomi. En demokratisering av ekonomin är grundläggande
för att motverka storfinansens maktkoncentration och dess avgö -

1988/89: FiU30

Reservationer

161

11 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 30. Del 1

rande inflytande över näringslivets investeringar och samhällets utveckling.

2. Skärpt valutalagstiftning. Transnationaliseringen måste motverkas
och kapitalrörelser över gränserna kontrolleras.

3. Breddning av Sveriges internationella relationer. Riksdagen bör uttala
sig mot underordningen av Sverige under EG:s politik. Målsättningen
gentemot EG skall vara densamma som gentemot andra stater; beredskap
till samarbete, frihandel (med EG finns redan frihandelsavtal) men inte
underordning och beroende. Sverige bör verka för en ny ekonomisk världsordning
som gynnar tredje världens sociala utveckling.

4. En ekologisk näringspolitik, som leder bort från rovdrift och naturkatastrofer.

5. Ett omfattande investeringsprogram för offentlig sektor.

6. Förstärkt regionalpolitik. För att uppnå detta krävs att en bred ”FoU”
(Forskning och utvecklingsverksamhet) startas inom den offentliga sektorn.

7. En fördelningspolitik som minskar klassklyftor och ger alla möjligheter
till en god försörjning.

8. Kortare arbetsdag med målet 6 timmars arbetsdag.

9. En bostadspolitik för lägre hyror.

Den inriktning av den ekonomiska politiken som här förordats av utskottet
innebär att utskottet tillstyrker motion Fi63 (vpk) yrkandena 1 och 4.

I motion Fi64 (mp) föreslås en mängd skatte- och avgiftshöjningar som
motiveras utifrån miljöpolitiska hänsyn. Dessa måste dock sättas in i ett
större sammanhang där en socialt och ekologiskt riktig tillväxt kan främjas.
Att, som motionärerna menar, sätta ett stopp för all materiell levnadsstandardökning
skulle slå lika hårt mot de lågavlönade och mest utsatta
som den generella åtstramningspolitik som är utgångspunkten för förslagen
i propositionen.

Utskottet avstyrker motion Fi64 (mp) yrkandena 1 och 32.

dels utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken att

riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1988/
89:150 bilaga 1 mom. 1 och motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 1,
1988/89: Fi61 yrkande 1, 1988/89: Fi62 yrkande 1, 1988/89: Fi64 yrkandena
1 och 32 och 1988/89: Fi87 yrkande 1 godkänner vad som förordas
i motion 1988/89: Fi63 yrkandena 1 och 4 och som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

50. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
(mom. 24)

Carl Frick (mp) anser

1988/89: FiU30

Reservationer

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med ”1 motionerna
Fi59” och på s. 55 slutar med ”i motionen” bort ha följande lydelse:

162

Stabiliseringspolitiken

Utskottet delar den uppfattning sorn framförs i motionen att den svenska
ekonomin är överhettad och att det därför är nödvändigt att vidta åtgärder
för att minska överhettning och inflationstryck i ekonomin. Som utskottet
ser det är det emellertid felaktigt att se överhettningen som ett kortsiktigt
konjunkturproblem, som kan lösas med akuta åtgärder och som har en
påverkan på ekonomin endast under en kort tid. Ett långsiktigt betraktelsesätt
måste vara utgångpunkten vid överväganden om vilka åtgärder som
skall vidtas för att minska överhettningen. Kärnfrågan är i själva verket
hur vi skall kunna minska det allmänna resursslöseriet och förslitningen på
naturen på ett ansvarsfullt sätt.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med ”1 propositionen”
och på s.82 slutar med ”och 32” bort ha följande lydelse:

De stabiliseringspolitiska åtgärder som utskottet vill förorda är en kraftig
höjning av de indirekta skatterna främst inom energiområdet men även
skatten på reklam bör kraftigt höjas och en allmän förpackningsskatt bör
införas. Därutöver vill utskottet förorda en investeringsavgift riktad mot
byggandet i de alltför expansiva storstäderna och ett införande av miljöavgifter
inom flera områden. Här nämnda åtgärder bör verksamt bidra till att
minska överhettningen i ekonomin samtidigt som de är miljöpolitiskt väl
motiverade. För att mildra åtstramningens sociala och regionala verkningar
vill utskottet föreslå åtgärder till förmån för bl. a. barnfamiljerna
och glesbygden. En sammanfattande redogörelse för här nämnda förslag
till åtgärder återfinns i utskottets behandling i betänkandet om budgetpolitiken.

Den ekonomiska politiken på längre sikt

Vad som här anförts rör de problem som den svenska ekonomin möter på
kort sikt. Det är emellertid utskottets uppfattning att den ekonomiska politiken
måste prioritera de långsiktiga målen. Den hitintills förda politiken
har varit mycket kortsiktig och helt inriktad på att främst främja ekonomisk
tillväxt uttryckt som ökning i landets BNP på årsbasis. För att möjliggöra
detta har politiken stött exportindustrin och gynnat stora vinster
inom svenskt näringsliv. Politiken har med ett ytligt betraktelsesätt varit
utomordentligt framgångsrik. Ansträngningarna att lösa problemen på
kort sikt får dock inte leda till att de långsiktiga målen skjuts i bakgrunden.
Det vi gör i dag måste relateras till de långsiktiga målen.

Utskottet vill formulera de långsiktiga målen för den ekonomiska politiken
på följande sätt:

— att inom marknadsekonomin styra konsumtion och produktion så att
man gott och väl håller sig inom de ramar som naturen sätter, dvs. att vi
inte överskrider vad människor och natur tål utan att skadas,

— att minska de sociala och ekonomiska klyftorna, dvs. föra en kraftfull
fördelningspolitik,

— att arbeta så att vi är i samklang med internationell solidaritet, dvs. så

1988/89: FiU30

Reservationer

163

att Sverige genom en hög konsumtion inte försvårar för människor i andra 1988/89: FiU30
länder att leva ett gott liv. Reservationer

Dessa mål måste kombineras med att över längre tidsperioder upprätthålla
balans i våra utrikes affarer och i statens budget.

Riktlinjer för en ny ekonomisk politik

Av de här angivna målen foijer att den ekonomiska politiken måste inriktas
mot att minska den materiella förbrukningen. Det kan ske på tre vägar.

— Genom marknadsekonomisk styrning med hjälp av miljö- och resursrelaterade
skatter och avgifter.

— Genom aktiv konsumentinformation som utpekar miljövidriga produkter
pressa tillverkarna till att producera miljörimliga produkter på ett
miljövänligt och resurssnålt sätt.

— Genom tvingande lagstiftning i allvarliga fall av miljöförstörande verksamhet.
Samhället måste kunna sätta gränser kopplade till ett juridiskt
och ekonomiskt ansvar för dem som överskrider gränserna.

— Genom att betona vikten av tillväxtens innehåll.

Utskottet vill understryka att den styrning som här avses måste ske inom
marknadsekonomins ramar.

Att ändra inriktningen av den ekonomiska politiken som leder från ett
samhälle som i dag är helt inriktat på en ständigt ökad förbrukning av våra
basresurser utan hänsyn till alla negativa konsekvenser för vår värld är
utan tvekan en mödosam process. Som utskottet ser det måste en mängd
ekonomisk-politiska åtgärder planeras och bölja verkställas inom den nu
löpande mandatperioden. Här kan nämnas skatter på råvaror och energi
men också sänkta indirekta skatter på exempelvis svensk basmat.

Den här beskrivna inriktningen av den ekonomiska politiken ställer
stora krav på fördelningspolitiken. Exempel på nödvändiga åtgärder inom
detta område återfinns i avsnittet om budgetpolitiken. Utskottet vill i detta
sammanhang tillägga att en väl fungerande offentlig sektor är en omistlig
del i en bra fördelningspolitik. Utskottet menar att det finns skäl i att se
över den offentliga sektorns arbetsformer så att den på ett effektivt och
smidigt sätt kan fullfölja sitt samhällsuppdrag. Detta översynsarbete måste
ske kontinuerligt för att ta vara på medborgarnas önskemål och för att
kunna ta vara på de resurser som finns på bästa sätt. Verksamheter som
inte har direkt anknytning till den offentliga sektorns funktion kan med
fördel lämnas ut på entreprenad efter anbudsförfaranden. Vidare måste
vikten av att föra en ambitiös utjämnande regionalpolitik betonas.

Utskottet är av den uppfattningen att den politik som föreslås i moderata
samlingspartiets och folkpartiets motioner kommer att leda till en omfattande
miljöförstöring av ett slag som är fullkomligt oacceptabel enligt de
grundläggande långsiktiga mål som utskottet har fastlagt. Den av motionärerna
föreslagna politiken leder till stora ökningar av den materiella förbrukningen,
vilket oundvikligen leder till en fortsatt kraftig miljöförstöring.
164

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion Fi60 (m)
yrkande 1 och Fiöl (fp) yrkande 1.

Vad gäller centern finner utskottet att partiet i sina motioner Fi62 och
Fi87 har en mera nyanserad syn än moderater och folkpartister på vilka
som är de stora problemen i vårt lands ekonomi. Den överensstämmer
dock inte i sin helhet med vad utskottet har fastlagt som de långsiktiga
målen för den ekonomiska politiken.

Utskottet vill med hänvisning till vad som ovan har anförts avstyrka
motion Fi62 (c) yrkande 1 och Fi87 (c) anförts avstyrka motion Fi62 (c)
yrkande 1 och Fi87 (c).

Utskottet finner att mycket av det som sägs i motion Fi63 (vpk) står i
överensstämmelse med vad som utskottet anser vara de långsiktiga uppgifterna
för den ekonomiska politiken.

Trots denna förhållandevis goda överensstämmelse med de uttalade målen
måste, med hänvisning till vad utskottet tidigare anfört, motion Fi63
(vpk) yrkandena 1 och 4 avstyrkas.

Vad utskottet här anfört om inriktningen av den ekonomiska politiken
överensstämmer i sin helhet med vad som framförs i motion Fi64 (mp).
Utskottet tillstyrker sålunda motion Fi64 (mp) yrkandena 1 och 32.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken att

riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1988/
89:150 bilaga 1 mom. 2 och motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 1,
1988/89:Fiöl yrkande 1, 1988/89:Fi62 yrkande 1, 1988/89: Fi63 yrkandena
1 och 4 och 1988/89: Fi87 yrkande 1 godkänner vad som förordas
i motion 1988/89: Fi64 yrkandena 1 och 32 och som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

51. Mål för den ekonomiska politiken (mom. 25)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 83 slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att kraven på en god
miljö och regional balans måste vara en viktig utgångspunkt för den ekonomiska
politiken.

Med anledning av yrkandena i motion Fi62 (c) vill utskottet dock anföra
följande. Motionärerna hävdar att målen ”en god miljö och regional balans”
skall likställas med övriga mål för den ekonomiska politiken som full
sysselsättning, hög tillväxt, prisstabilitet och balans i utrikesaffärerna. Att
de miljöpolitiska och regionalpolitiska frågorna inte har lägre prioritet än
övriga här nämnda mål har redan framgått av vad utskottet anfört. Utskottet
vill emellertid framhålla att det varken är möjligt eller ens önskvärt att
kvantifiera de samlade effekterna i dessa avseenden av ett visst tillväxtförlopp.
En ansvarsfull hushållning med naturresurserna är ett villkor för en

1988/89: FiU30

Reservationer

165

god ekonomisk utveckling. Omvänt gäller att en framgångsrik ekonomisk
politik är en förutsättning för en aktiv miljöpolitik.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi62 (c) yrkandena
3 och 4.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande mål för den ekonomiska politiken
att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi62 yrkandena 3 och 4,

52. Mål för den ekonomiska politiken (mom. 25,
motiveringen)

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar
med ”Utskottet har” och på s. 83 slutar med ”alla samhällssektorer” bort
ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas åsikt att god miljö och regional balans är
viktiga delar i ett samlat mål för den ekonomiska politiken.

Som utskottet ser det är dessa deklarationer om miljöpolitiken och regionalpolitiken
som görs i här nämnda motion av mindre värde. Såväl
motionärerna som regeringen bekänner sig till en tillväxtideologi som,
trots allt vad som sägs om nödvändigheten att nå ekologisk balans, innebär
en ökad materiell förbrukning och därför en fortgående förslitning av miljön.
Utskottets slutsats är att kravet i motion Fi62 (c) på att en god miljö
skall vara ett mål för den ekonomiska politiken måste göras tydligare.

Som utskottet ser det är en bättre regional balans en grundläggande förutsättning
för att landets samlade produktionsresurser skall kunna utnyttjas
på ett riktigt sätt. Den mest positiva utvecklingen av samhällsekonomin
erhålls om mänskligt kunnande, samhällsinvesteringar och råvarutillgångar
över hela landet tas till vara. Regional balans innebär sålunda att
statsmakterna vid beslut inom alla samhällssektorer skall ta hänsyn till vad
målet regional balans kräver. Samhällets insatser måste samordnas så att
en positiv regional utveckling främjas.

53. Statsskuldspolitiken (mom. 26 a)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 84 som börjar med ”Med statsskuldens”
och slutar med ”för statsskuldspolitiken” bort ha följande lydelse: Utskottet

delar den uppfattning som redovisas i motion Fi60 (m) att
finanspolitiken — när nu statsbudgeten inte längre uppvisar underskott —
inte bör användas för finjustering av den totala efterfrågan i ekonomin
utan läggas upp efter mer långsiktiga riktlinjer. Den bör i huvudsak inriktas
på att angripa ekonomins strukturella problem. De åtgärder som i det
kortsiktiga perspektivet behöver vidtas för att bekämpa inflationen bör
som anförs i motion Fi60 (m) hämtas från det penningpolitiska området.

I propositionen konstateras att det nuvarande budgetöverskottet medför
att staten inte längre har något nettoupplåningsbehov. Omsättningen av
gamla lån i förening med statsskuldens under senare år förkortade löptid

1988/89: FiU30

Reservationer

166

medför emellertid att nya låneoperationer ständigt behöver genomföras. I
likhet med regeringen anser utskottet att kravet på kostnadseffektivitet
måste ställas högt i skuldförvaltningen. Riksgäldskontoret bör därför i eget
intresse tillse att de finansiella marknaderna förses med statspapper via
regelbundna emissioner. Detta är nödvändigt även med hänsyn till riksbankens
marknadsoperationer.

Utskottet vill också påtala de problem som allemanssparande! medför
från upplåningssynpunkt. Riksgäldskontoret kan inte påverka omfattningen,
och kostnaden är hög. Den sparstimulerande effekten är dessutom
ringa, eftersom insättningarna på allemanssparkonto i stor utsträckning
utgör överföringar från andra konton. Systemet härrör från en tid, då staten
hade ett stort sparandeunderskott och näringslivet ovanligt nog ett
överskott. Det var då naturligt att kanalisera hushållens sparmedel direkt
till statsskulden. Men när nu fördelningen av sparande mellan offentlig
sektor och näringsliv är den motsatta, bör det skattegynnade sparandet i
stället styras till näringslivet. Finansutskottet anser mot denna bakgrund
att allemanssparande! bör avvecklas som statlig upplåningsform. Däremot
är det angeläget att stödja sparande i allemansfond liksom långsiktigt bundet
sparande i bank och försäkring, varifrån medlen kan kanaliseras till
produktiva investeringar.

Vad utskottet anfört med anledning av Fi60 (m) om statsskuldspolitikens
inriktning bör riksdagen som sin mening ge fullmäktige i riksgäldskontoret
till känna.

dels att utskottets hemställan under 26 a bort ha följande lydelse:

26. beträffande statsskuldspolitiken
a) att riksdagen med avslag på regeringens förslag i prop. 1988/89:150
bilaga 6 mom. 9 och motion Fi61 yrkande 14 godkänner vad som förordas
motion Fi60 yrkande 3 och som sin mening ger fullmäktige i
riksgäldskontoret till känna vad utskottet anfort,

54. Statsskuldspolitiken (mom. 26 a)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med ”Med statsskuldens”
och slutar med ”för statsskuldspolitiken” bort ha följande lydelse: I

propositionen konstateras att det nuvarande budgetöverskottet medför
att staten inte längre har något nettoupplåningsbehov. Omsättningen av
gamla lån i förening med statsskuldens under senare år förkortade löptid
medför emellertid att nya låneoperationer ständigt behöver genomföras. I
likhet med regeringen anser utskottet att kravet på kostnadseffektivitet
måste ställas högt i skuldförvaltningen. Därvid framstår statsskuldväxlar
och riksobligationer som lämpligast. Riksgäldskontoret bör därför i eget
intresse tillse att de finansiella marknaderna förses med sådana statspapper
via regelbundna emissioner. Detta är nödvändigt även med hänsyn till
riksbankens marknadsoperationer.

Den automatiska ökning som sker inom ramen för allemanssparande! är

1988/89: FiU30

Reservationer

167

från denna utgångspunkt ett problem. Sorn påpekas i motion Fi61 (fp) är
också allemanssparande en för staten dyr upplåningsform. Det finns därför
anledning att i samband med en omfattande skattereform överväga
förändringar i villkoren för allemanssparande.

Vad utskottet anfört med anledning av Fi61 (fp) om statsskuldspolitikens
inriktning bör riksdagen som sin mening ge fullmäktige i riksgäldskontoret
till känna.

dels att utskottets hemställan under 26 a bort ha följande lydelse:

26. beträffande statsskuldspolitiken

a) att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1988/
89:150 bilaga 1 mom. 9 och motion 1988/89: Fi60 yrkande 3 godkänner
vad som förordas i motion 1988/89: Fi61 yrkande 14 och som sin
mening ger fullmäktige i riksgäldskontoret till känna vad utskottet anfört,

55. Allemanssparande! (mom. 27)

Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c) och
Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85 börjar med ”Utskottet
konstaterade” och slutar med ”yrkande 4” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är olämpligt att i ett läge när det är mycket angeläget
att få till stånd ett ökat hushållssparande försämra villkoren för allemanssparande.
Eventuella förändringar i det skattesubventionerade
sparandet bör i stället prövas i samband med skattereformen 1991.

Utskottet tillstyrker således förslagen i motionerna Fi61 (fp), Fi62 (fp)
och Fi64 (mp).

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande allemanssparandet

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi61 yrkande 9,
1988/89: Fi62 yrkande 5 och 1988/89: Fi64 yrkande 4 antar det i proposition
1988/89:150 bilaga 6 punkt 1 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande med den ändringen
att 9 § utgår,

56. Kredit- och valutapolitiken (mom. 28)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 85 som börjar med ”Yrkanden
om” och slutar med ”yrkande 15” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att valutaregleringens aviserade slopande gör det naturligt
att överväga frågan om Sveriges valutapolitiska regim. Målet är och
förblir en fast växelkurs. Sedan en tid tillbaka anges denna i förhållande till
en korg av utländska valutor. I praktiken har emellertid den svenska kro -

1988/89: FiU30

Reservationer

168

nans värde påverkats av de stora kurssvängningarna för dollarn, som dessutom
har givits dubbel vikt i korgen. EMS erbjuder som påpekas i motionerna
Fi60 (m) och Fi61 (fp) en fastare punkt att anknyta kronan till. Kursrelationerna
i detta system har nu varit oförändrade i över två år. Genom
en EMS-anknytning skulle Sverige ytterligare markera att inflationsmål
och valutakursnorm måste tas på allvar. Vi skulle också få del av det stöd
som centralbankerna i EMS-ländema ger varandras valutor om behov
uppkommer.

Som isolerad åtgärd löser inte en EMS-anknytning problemen i den
svenska ekonomin. Men om den ekonomiska politiken i övrigt ges rätt
inriktning kan ett sådant steg ge ett värdefullt bidrag till kampen mot inflationen.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi60 (m) yrkande 4
och Fi61 (fp) yrkande 15 bör riksdagen som sin mening ge fullmäktige i
riksbanken till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beräffande kredit- och valutapolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna Fi60 yrkande 4 och
Fi61 yrkande 15 samt med avslag på motion Fi63 yrkandena 7 och 8
som sin mening ger riksbanksfullmäktige till känna vad utskottet anfört,

57. Kredit- och valutapolitiken (mom. 28)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 86 som börjar med ”Bostadsutskottet
föreslår” och som slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse: De

aktuella förslagen i motion Fi63 (vpk) bör ses mot bakgrund av den
överhettade kreditmarknaden. En överhettning som har sin grund i de
stora vinster som skapats i näringslivet. I storstadsområdena är byggmarknaden
överhettad främst på grund av affärs-, kontors- och skrytbyggandet.

Ett effektivt grepp vore, anser utskottet, att göra en kraftig vinstindragning
från företagen. Den överlikviditet som flödar omkring styrs genom
aggressiv marknadsföring till hushållen. Genom de höga räntor, ofta rena
ockerräntor, som tas ut för hushållskrediter tvingas många hushåll in i ”
skuldfallan”.

Utskottet anser att kraftfulla åtgärder måste vidtas för att hejda dessa
ockerräntor. Regeringen bör ges i uppdrag att snarast föreslå åtgärder för
att komma till rätta med dessa. Antingen bör ränteregleringen återinföras
eller måste man lagstiftningsvägen förbjuda användningen av de skyhöga
räntor som i dag ofta tillämpas gentemot hushållen.

Utskottet anser också att den i motionen aktualiserade frågan om en
särskilt diskonto för bostadsmarknaden bör prövas i detta sammanhang.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi63 yrkandena 7 och 8 bör

1988/89: FiU30

Reservationer

169

riksdagen som sin mening ge regeringen och fullmäktige i riksbanken till
känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande kredit- och valutapolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi63 yrkandena 7 och 8
samt med avslag på motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 4 och 1988/
89: Fi61 yrkande 15 som sin mening ger regeringen och fullmäktige i
riksbanken till känna vad utskottet anfört,

58. Restriktivare kreditgivning (mom. 29)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 87 som börjar med ”Vid detta
” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utöver de åtgärder som regeringen vidtagit och de förslag i propositionen
som ligger i linje med vad som föreslås i motion Fi62 (c) anser utskottet
att kassakvotema bör höjas. En penningpolitisk åtstramning via räntan
ser utskottet som nödvändig i detta läge. Kontantinsatsen vid kreditköp
bör emellertid inte vara högre än 50 %.

Vad utskottet anfört med anledning av propositionen och motion Fi62
(c) yrkandena 19 och 20 om en restriktivare kreditpolitik bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet avstyrker med det anförda
motionerna Fi63 (vpk) yrkande 6, Fi64 (mp) yrkande 29 och Fi92 (s)
i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande restriktivare kreditgivning

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi62 yrkandena 19 och
20 samt med avslag på motionerna 1988/89: Fi63 yrkande 6, 1988/
89: Fi64 yrkande 29 och 1988/89: Fi92 i berörd del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

59. Restriktivare kreditgivning (mom. 29, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Inger René (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 86
börjar med ”De senaste” och på s. 87 slutar med ”blivit tillgodosedda”
bort ha följande lydelse:

Utskottet ser mycket positivt på den avreglering av kreditmarknaden
som skett sedan början av 1980-talet. En väl fungerande kreditmarknad
har stora fördelar från effektivitetssynpunkt. En höjning av kassakvoterna
som föreslås i motion Fi62 (c) skulle leda till högre räntor och skapa större
konkurrensnackdelar för banker och finansbolag som omfattas av kassakraven.
Utskottet motsätter sig således en höjning av kassakvotema.

Utskottet anser inte heller att andra restriktioner såsom särskilda kontantkrav
vid kreditköp bör bibehållas. Alla former av restriktioner leder
till sämre fungerande kreditmarknad. Varje hushåll bör själv kunna bestämma
hur inköp av t. ex. hushållskapitalvaror och bilar skall finansieras.

1988/89: FiU30

Reservationer

170

60. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen (mom. 30)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 88 slutar med ”statsbudgeten (1988/89: FiU41)” bort ha
följande lydelse:

Riktlinjer för budgetpolitiken

Budgetpolitiken spelar, som framhålls i motion Fi60 (m), en central roll
för den ekonomiska tillväxt som ger ökad valfrihet och tryggad välfärd i
framtiden. Den långsiktiga tendensen till att statsbudgetens såväl inkomstsom
utgiftssida ökar i förhållande till den samlade produktionen (BNP)
måste brytas. Enligt utskottets mening är det nödvändigt att både skattetryck
och offentlig utgiftsandel reduceras.

Det innebär att de offentliga utgifternas möjliga ökningstakt i nominella
termer bestäms av den reala tillväxten i ekonomin, den inflationstakt som
råder i de länder mot vilka Sverige har en fast växelkurs samt de krav på
minskning av skattetrycket som ställs upp.

Utskottet anser, i överensstämmelse /ned vad som framhålls i motion
Fi60 (m), att skattetrycket i genomsnitt bör sänkas med ca 1 procentenhet
per år. Det innebär att de offentliga utgifternas reala ökning måste begränsas
till 0,5 — 1,0 % per år, vid en genomsnittlig tillväxt i totalproduktionen
på 2,0 —2,5 % per år.

En sådan inriktning av budgetpolitiken förutsätter avregleringar och avmonopoliseringar
av den offentliga verksamheten så att nödvändiga besparingar
därigenom kan göras samtidigt som ett tillräckligt utrymme skapas
för att klara också nytillkommande offentliga utgiftsbehov.

Utskottet ansluter sig till det i motion Fi60 (m) åberopade förslaget till
riktlinjer för budgetpolitiken för det kommande budgetåret som framfördes
i januari av moderata samlingspartiet och som skulle ha inneburit en
utgiftsnivå som låg drygt 15 miljarder kronor lägre än vad regeringen då
förordade för budgetåret 1989/90. Av dessa utgiftsminskningar var ca 3
miljarder kronor i princip av engångskaraktär, även om samma slags
intäkter av denna storlek torde kunna beräknas för varje år under den närmast
överskådliga framtiden. Skatteintäkterna var i detta budgetalternativ
nästan 10 miljarder kronor mindre än vad regeringen utgått ifrån. Det kassamässiga
överskottet skulle därmed ha blivit 5,4 miljarder kronor större
än vad regeringen då förordade.

I motion Fiöl (fp) redovisas budgetalternativ som i vissa stycken överensstämmer
med förslagen i motion Fi60 (m). Enligt utskottets mening
innebär emellertid inte de något mindre besparingarna i motion Fiöl (fp)
att alla önskvärda skattesänkningar kan genomföras.

I motion Fi63 (vpk) förordas såväl stora skatteskärpningar som utgiftsökningar.
En sådan budgetpolitik avvisar utskottet bestämt. Likaså avstyrker
utskottet motionerna Fi62 (c) och Fi64 (mp).

Med det anförda avstyrker utskottet de förslag till budgetpolitiska riktlinjer
som föreslås i proposition 1988/89:150 bil. 1 mom. 2, motionerna

1988/89: FiU30

Reservationer

171

Fi61 (fp) yrkande 2, Fi62 (c) yrkande 2, Fi63 (vpk) yrkande 2 och Fi64
(mp) yrkande 31 samt tillstyrker de allmänna riktlinjer för budgetregleringen
som anges i motion Fi60 (m) yrkande 2,

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1988/
89:150 bilaga 1 mom. 2 och motionerna 1988/89: Fi61 yrkande 2,
1988/89: Fi62 yrkande 2, 1988/89: Fi63 yrkande 2 och 1988/89: Fi64
yrkande 31 godkänner vad som förordas i motion 1988/89: Fi60 yrkande
2 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

61. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen (mom. 30)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 88 slutar med ”statsbudgeten (1988/89: FiU41)” bort ha
följande lydelse:

Riktlinjer för budgetpolitiken

1 folkpartiets partimotion Fi61 förordas en budgetpolitik som utgår från
tre riktlinjer. För det första krävs en genomgripande förnyelse av hela den
offentliga sektorn och i det korta perspektivet också visst resurstillskott.
För det andra krävs en omfattande översyn av de stora generella systemen
för inkomstöverföringar där en kostnadsexplosion hotar. För det tredje är
det önskvärt med en sänkning av det totala skattetrycket.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att budgetpolitiken bör utformas
efter dessa riktlinjer. Detta avviker starkt från den budgetpolitik
som förespråkas i den reviderade finansplanen. Regeringen lägger inga
konkreta förslag för att främja den offentliga sektorns förnyelse — tvärtom
slås det ytterligare en gång fast t. ex. att en effektivitetsfrämjande konkurrens
genom enskilda alternativ inte får förekomma inom vård, omsorg och
utbildning. Likaså saknas förslag för att motverka socialförsäkringssystemets
kraftiga kostnadsökning.

I fråga om skattepolitiken kännetecknas propositionen av fortsatta skattehöjningar.
Utskottet avvisar som framgått tidigare regeringens förslag
om höjd moms, höjd löneavgift, särskild löneavgiftshöjning i Stockholmsområdet
m.m. Utskottet har också avstyrkt förslagen från skatteutskottet
om alternativa skattehöjningar i stället för de av regeringen föreslagna.
Utskottet delar uppfattningen i motion Fiöl (fp) att skattehöjningar inte
bör användas som medel inom stabiliseringspolitiken. De är skadliga för
samhällsekonomin i stort och dessutom ineffektiva för sitt syfte.

Skattepolitiken bör enligt utskottets uppfattning inriktas på det som är
mest väsentligt, nämligen lägre inkomstskatter. Utskottet har tidigare tillstyrkt
förslaget i folkpartiets partimotion om ett stort steg i en skattereform
redan 1990. Genom de förslag till minskade offentliga utgifter som

1988/89: FiU30

Reservationer

172

motionärerna föreslår kan också det totala skattetrycket sänkas, vilket utskottet
bedömer som önskvärt.

Utskottet har i det föregående tagit avstånd från de förslag till tvångssparande
som föreslås i motion Fi59 (s) och Fi62 (c). Utskottet har också
avvisat de förslag till höjda energiskatter och införande av s. k. bastillägg
som föreslås i motioner från miljöpartiet, liksom förslag om likviditetsindragningar
från företagen och stora skattehöjningar i vänsterpartiet kommunisternas
motioner. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna
Fi62 (c) yrkande 2, Fi63 (vpk) yrkande 2 och Fi64 (mp) yrkande 31.

Utskottet konstaterar att den budgetpolitik som förordas i motion Fi60
(m) har stora likheter med vad utskottet ovan tillstyrkt. Där finns emellertid
också förslag om stora indragningar från kommunsektorn som utskottet
avvisar. Utskottet avstyrker därmed bifall till motion Fi60 (m) yrkande

dels utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1988/
89:150 bilaga 1 mom. 2 och motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 2,
1988/89: Fi61 yrkande 2, 1988/89: Fi62 yrkande 2, 1988/89: Fi63 yrkande
2 och 1988/89: Fi64 yrkande 31 godkänner vad som förordas i
motion 1988/89: Fi61 yrkande 2 och som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

62. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen (mom. 30)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 87 som börjar med ”Utskottet
har också” och slutar med ”ett vårdnadsbidrag” bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande som s. 87 börjar med ”1 centerpartiets”
och på s. 88 slutar med ”budgetpolitiska riktlinjer” bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande på s. 88 som börjar med ”1 kompletteringspropositionen”
och slutar med ”eftersträvade åtstramningen” bort
ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående konstaterat att konsekvenserna av de i
kompletteringspropositionen förordade åtgärderna för att dämpa den ekonomiska
aktiviteten samtidigt riskerar att förvärra de grundläggande problemen
i ekonomin. Med anledning av centerpartiets förslag till budgetpolitiska
riktlinjer i motion 1988/89: Fi62 och förslagen i motion 1988/
89: Fi59 (s) har därför utskottet förordat delvis andra lösningar än de som
föreslagits i kompletteringspropositionen för att nå den behövliga åtstramningen.
Utskottets förslag ansluter också till betydande delar till de allmänna
riktlinjer för budgetpolitiken och inriktningen på åtgärderna för att
hålla tillbaka konsumtionsökningen som förordades i motion 1988/89
Fi226 från centerpartiet.

Dessa riktlinjer innebar sammanfattningsvis att barnfamiljerna skulle få

1988/89: FiU30

Reservationer

173

en bättre valfrihet i barnomsorgen och bättre ekonomiska villkor genom
införande av ett beskattat vårdnadsbidrag, höjda barnbidrag, sänkt moms
på baslivsmedel och bibehållna mjölksubventioner. Vidare att pensionärernas
grundtrygghet förbättrades, sänkta socialavgifter för småföretag,
minskad avgift för egenföretagare, ökade skatteutjämningsbidrag, omfördelning
av skattetrycket från skatt på arbete till skatter och avgifter på
råvaror och miljöhotande produkter m. m.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen
att riksdagen med anledning av propositionen 1988/89:150 bilaga 1
mom. 2 och motion Fi62 (c) yrkande 2 samt med avslag på motionerna
Fi60 (m) yrkande 2, Fi61 (fp) yrkande 2, Fi63 (vpk) yrkande 2
och Fi64 (mp) yrkande 31 godkänner vad som förordats av utskottet
och som sin mening ger regeringen detta till känna.

63. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen (mom. 30)
Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med ”Utskottet
har i” och på s. 88 slutar med ”utskottet förordat” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att de obalanser som finns i ekonomin främst gäller
fördelningen av ekonomiska resurser mellan glesbygd och ekonomiskt
heta regioner, mellan olika samhällsklasser och mellan den offentliga sektorn
och den privata. Åtgärder riktade mot arbetsfria inkomster, spekulation
och finansiella transaktioner måste enligt utskottet få hög prioritet.

Det är därför enligt utskottet angeläget att investeringar i och drift av
den offentliga sektom i högre grad än hittills finansieras via skärpt beskattning
av kapital.

Med anledning härav förordas i likhet med vad som anförs i motion
Fi63 (vpk) att ekonomiska resurser överförs från kapitalägare och från
överlikviditeten i näringslivet till de lönearbetande, till regional utveckling
och till en utveckling av den offentliga sektoms vitala delar.

Enligt utskottets uppfattning måste vidare vaije ekonomisk-politisk åtgärd
kännetecknas av fördelningspolitisk rättvisa.

Med anledning av detta avstyrks de åtstramningsförslag som redovisats i
propositionen. Vidare avstyrks de motioner som väckts med anledning av
propositionen, där förslagen riktar sig mot låg- och medelinkomsttagama.

Utskottet finnér med hänsyn till detta att de förslag som lagts fram i
motion Fi63 (vpk) rörande riktlinjerna för budgetregleringen är väl avvägda
med hänsyn till denna budgetpolitiska målsättning. Utskottet avstyrker
med det anförda motionerna Fi60 (m) yrkande 2, Fi61 (fp) yrkande
2, Fi62 (c) yrkande 2 och Fi64 (mp) yrkande 31.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i propositionen 1988/
89:150 bilaga 1 mom. 2 och motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 2,

1988/89: FiU30

Reservationer

174

1988/89: Fi61 yrkande 2, 1988/89: Fi62 yrkande 2 och 1988/89: Fi64
yrkande 31 godkänner vad som anförts i motion 1988/89: Fi63 yrkande
2 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

64. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen (mom. 30)
Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 88 slutar med ”utskottet förordat” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör åtstramningen av svensk ekonomi utformas
på ett sådant sätt att den tillgodoser miljö- och resursbevarande krav.

Åtstramningen skall alltså inte ses som en isolerad konjunkturpolitisk
händelse. Den bör i stället ges en sådan inriktning att den kan fungera som
första steget i en målmedveten omläggning av den ekonomiska politiken.
Den till år 1991 planerade skattereformen kan, rätt utformad, bli ett naturligt
andra steg i en sådan omläggning.

Finansutskottet föreslår att åtstramningen direkt inriktas på områden av
central betydelse för miljö- och resurshushållning. I enlighet härmed bör
följande åtgärder vidtas.

1. Höjda skatter på bensin och flygbränsle samt höjda kilometerskatter.

2. Höjda skatter på kol, olja, uran och vattenkraft.

3. Höjda skatter på alkohol och tobak.

4. Fördubblad skatt på reklam.

5. Sänkt arbetsgivaravgift i vården och regionalt 1990. Sänkt inkomstskatt
1991.

6. Investeringsavgifter på oprioriterade byggen i storstadsområdena och
snabbutredning av frågan om en miljö- och kollektivtrafikavgift i dessa
områden.

7. Miljöskatter på förorenande utsläpp.

8. Inskränkningar i kreditgivningen och avbetalningshandeln.

Av vad utskottet tidigare anfört framgår att utskottet avvisar den av regeringen
föreslagna momshöjningen liksom förslaget om höjd allmän arbetsgivaravgift
och förslaget om avvecklade mjölksubventioner.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1988/
89:150 bilaga 1 mom. 2 och motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 2,
1988/89: Fi61 yrkande 2, 1988/89: Fi62 yrkande 2 och 1988/89: Fi63
yrkande 2 godkänner vad som anförts i motion 1988/89: Fi64 yrkande
31 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

65. Förnyelse av offentlig sektor (mom. 31)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Inger René (m) anser

1988/89: FiU30

Reservationer

175

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91 börjar med ”Sorn har”
och på s. 92 slutar med ”och Fi721” bort ha följande lydelse:

I propositionen redovisas regeringens inställning till den offentliga sektorns
förnyelse på ett mycket övergripande plan. Några konkreta åtgärder
för att lösa en rad problem och missförhållanden inom sektorn presenteras
inte. I vissa frågor antyds visserligen en vilja till större valfrihet och ökad
flexibilitet, men i nästa sammanhang tas detta tillbaka och den rådande
ordningen försvaras. Detta gäller exempelvis i frågan om vilka verksamhetsformer
som kan accepteras inom olika områden. Här framhålls (bil. 1
s. 32) att de enskilda medborgarnas önskemål och behov av ett varierat
utbud och valfrihet bör mötas med en större flexibilitet i fråga om val av
verksamhetsform. Därefter utpekas en rad områden som undantagna från
möjligheten att välja alternativa verksamhetsformer, och alternativen
inom andra områden tycks inskränka sig till konkurrens mellan olika offentliga
producenter.

Mot bakgrund av den oklara och i många avseenden motsägelsefulla redovisningen
om den offentliga sektorns förnyelse i kompletteringspropositionen
avstår finansutskottet från att närmare kommentera denna redovisning.
I stället redogörs nedan utifrån vissa motionsforslag kortfattat för
några av de utgångspunkter som enligt utskottets mening bör vara vägledande
för arbetet med att förnya den offentliga sektom.

Som framhålls i flera motioner visar olika undersökningar att produktiviteten
inom den offentliga sektom sjunkit under de senaste årtiondena.
Denna utveckling har pågått samtidigt som bl. a. den privata tjänstesektorn
uppvisat en god produktivitetsutveckling. Detta och flera andra förhållanden
utgör klara indikationer på att det finns ett betydande utrymme
för produktivitetshöjningar och effektivitetsvinster inom den offentliga
sektom. I motioner från i första hand moderata samlingspartiet och folkpartiet
anvisas olika vägar att uppnå dessa produktivitetshöjningar och
samtidigt lösa många av de problem inom olika offentliga verksamheter
som i dag bl. a. gör att berättigade konsumentkrav inte kan tillgodoses.

Vad utskottet här åsyftar är bl. a. den strategi för förnyelsen av den offentliga
sektom som utvecklas i motionerna Fiöl (fp) och Fi501 (fp) med
krav på bl. a. en handlingsplan för ökat konsumentinflytande och ökad
konkurrens och ett förbättrat underlagsmaterial för jämförelser mellan offentliga
och privata producenter. Vidare hänvisar utskottet till förslagen i
motionerna Fi502 (m), Fi512 (m) och Fi721 (m) om bl. a. behovet av att
avskaffa de offentliga monopolen inom ett flertal områden i syfte att uppnå
ökad konkurrens mellan offentlig och privat verksamhet.

De framhållna motionsförslagen innebär bl. a. att monopol och specialregleringar
bör avskaffas inom ett flertal områden, att statsbidragsregler
och liknande bestämmelser som diskriminerar privat verksamhet (t.ex Lex
Pysslingen) bör avskaffas eller ändras samt att även andra förhållanden
som snedvrider konkurrensen mellan privat och offentlig verksamhet uppmärksammas
och åtgärdas.

Den sistnämnda frågan som bl. a. rör den offentliga sektorns affärsverksamhet
tas särskilt upp i motionerna Fi501 (fp) yrkande 3 och Fi715 (m). I
dessa motioner ges exempel på ett antal omständigheter som gör att stat -

1988/89: FiU30

Reservationer

176

liga och kommunala företag, liksom i vissa fall förvaltningar, har fått en
privilegierad ställning gentemot andra producenter inom samma områden.
Motionärerna föreslår mot denna bakgrund att en allsidig översyn bör
göras av de problem som är förknippade med att offentliga organ också
driver kommersiell verksamhet m. m. Finansutskottet delar denna uppfattning.

Vad i motionerna Fiöl (fp) yrkande 13, Fi501 (fp) yrkandena 1,3 och 4,
Fi502 (m) yrkande 1, Fi512 (m), Fi715 (m) och Fi721 (m) föreslagits om
den offentliga sektorns förnyelse bör enligt utskottets mening bilda utgångspunkt
för det förnyelsearbete som snarast bör påbörjas inom detta
område. Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört bör riksdagen ge
regeringen detta till känna. Även i vissa av de övriga motioner som behandlar
frågan om den offentliga sektorns förnyelse finns förslag som tillgodoses
genom utskottets ovan redovisade ställningstagande. Detta gäller
motionerna Fi62 (c) yrkande 17 och Fi719 (c).

1 motionerna Fi63 (vpk) yrkande 3 och Fi224 (vpk) yrkande 4, båda
dessa yrkanden i berörd del, föreslås att en ökad beskattning av näringslivet
skall finansiera en utbyggd offentlig sektor. Dessa yrkanden avstyrks av
utskottet.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande förnyelse av offentlig sektor
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Fiöl yrkande 13,
1988/89: Fi62 yrkande 17, 1988/89: Fi501 yrkandena 1, 3 och 4, 1988/
89: Fi502 yrkande 1, 1988/89: Fi512, 1988/89: Fi715, 1988/89: Fi719
och 1988/89: Fi721 samt med avslag på motionerna 1988/89: Fi63 yrkande
3 i berörd del, 1988/89: Fi224 yrkande 4 i berörd del, som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

66. Förnyelse av offentlig sektor (mom. 31)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91 böijar med ”Sorn har”
och på s. 92 slutar med ”och Fi721” bort ha följande lydelse:

Inom den offentliga sektorn finns flera grundläggande problem som
måste lösas innan de offentliga verksamheterna är utformade efter de enskilda
människornas behov. Ett förändringsarbete måste drivas i syfte att
få bort den byråkrati, tröghet och ineffektivitet som fortfarande sätter sin
prägel på delar av denna sektor. Den offentliga verksamheten bygger i alltför
liten grad på att stödja, stimulera och kanalisera människors egna initiativ.
De enskilda människornas möjlighet att påverka olika verksamheter
måste därför påtagligt förbättras.

I flera motioner presenteras förslag om förändringar samt mer principiella
utgångspunkter för förnyelsearbetet inom den offentliga sektorn som
finansutskottet i varierande grad kan ställa sig bakom. De yrkanden som
utskottet i detta sammanhang särskilt vill framhålla återfinns i motionerna
från centerpartiet Fi62 (yrkande 17) och Fi719. I dessa motioner utpekas

1988/89: FiU30

Reservationer

177

12 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 30. Del I

vissa nyckelbegrepp för arbetet med att utveckla och förnya den offentliga
sektorn som även utskottet anser skall vara vägledande. Detta gäller:

— Grundtrygghet. Den offentliga sektorns resurser bör i ökad utsträckning
fungera som ett ”golv” för människors levnadsvillkor.

— Tillgänglighet. Människor skall ha god och likvärdig tillgång till samhällets
tjänster oberoende av bostadsort. Detta förutsätter bl. a. att serviceutbudet
på flera områden förbättras för människor i glesbygd.

- Rättvis fördelning. De offentliga medlen måste fördelas på ett mer rättvist
sätt än i dag. Det gäller t. ex. att se till att alla barnfamiljer får likvärdig
del av samhällets stöd till barnomsorg. Det gäller också att ge
förutsättningar för en mer likvärdig service över hela landet.

- Decentralisering och delaktighet. Avståndet mellan den offentliga sektorns
konsumenter och producenter måste minskas. Personalen måste
genom bl. a. utökade befogenheter och minskad detaljstyrning stimuleras
att utveckla verksamheterna och anpassa dem efter konsumentkraven.
Även medborgarnas delaktighet i den offentliga verksamheten
måste uppmuntras. Främst måste stödet till anhörigvården utvecklas
från denna utgångspunkt.

— Valfrihet och alternativ. Medborgarna bör få goda möjligheter att välja
mellan olika former för t.ex vård, barnomsorg och äldreomsorg. Detta
kan ske både genom varierad verksamhet inom den offentliga sektorn
och genom exempelvis privata och kooperativa komplement till stat och
kommun som huvudmän.

- Rättssäkerhet. De enskilda medborgarnas möjlighet att hävda sin rätt
gentemot myndigheterna måste förbättras. Rättssäkerheten måste vara
en grundläggande utgångspunkt i all offentlig verksamhet och myndighetsutövning.

Även i andra motioner än de ovan särskilt framhållna diskuteras ett förnyelsearbete
inom den offentliga sektom efter delvis samma principer som
dem utskottet nu ställt sig bakom. Vissa av de yrkanden som läggs fram i
dessa motioner omfattar emellertid även ställningstaganden som utskottet
inte till fullo kan instämma i eller vars innebörd delvis är oklar. Detta
gäller motionerna Fi61 (fp) yrkande 13, Fi501 (fp) yrkandena 1, 3 och 4,
Fi502 (m) yrkande 1, Fi512 (m), Fi715 (m) och Fi721 (m). I motionerna
Fi63 (vpk) yrkande 3 och Fi224 (vpk) yrkande 4, båda yrkandena i berörd
del, diskuteras frågor om inriktningen av den framtida företagsbeskattningen.
Dessa frågor utreds för närvarande, och ett förslag väntas presenteras
inom kort. Mot denna bakgrund avstyrks de aktuella yrkandena i
motionerna Fi63 och Fi224.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av i första hand motionerna
Fi62 (c) yrkande 17 samt Fi719 (c) bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande förnyelse av offentlig sektor
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Fi61 yrkande 13,
1988/89: Fi62 yrkande 17, 1988/89: Fi501 yrkandena 1, 3 och 4,1988/
89: Fi502 yrkande 1, 1988/89: Fi512, 1988/89: Fi715, 1988/89: Fi719
och 1988/89: Fi721, samt med avslag på motionerna 1988/89: Fi63 yr -

1988/89: FiU30

Reservationer

178

kande 3 i berörd del, 1988/89: Fi224 (vpk) yrkande 4 i berörd del, som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

67. Förnyelse av offentlig sektor (mom. 31)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91 börjar med ”Sorn har”
och på s. 92 slutar med ”och Fi721” bort ha följande lydelse:

Inom den offentliga sektorn finns ett flertal områden där samhället i dag
inte lever upp till sitt ansvar för att tillgodose alla människors grundläggande
rättigheter. Det gäller exempelvis inom barnomsorgen där utbyggnadsbehovet
fortfarande är stort. Inom sjukvården och äldreomsorgen
finns stora orättvisor som måste undanröjas. Inte heller de olika fordelningspolitiska
instrumenten ger tillräckliga garantier för en likvärdig trygghet
för alla oavsett inkomst. Mot denna bakgrund är det nödvändigt att
prioritera utvecklingen inom den offentliga sektorn. Även om vissa problem
sannolikt kan lösas genom olika former av omprioriteringar kvarstår
ändå faktum att ett väsentligt resurstillskott till den offentliga sektorn är
nödvändigt. Det är emellertid knappast möjligt för löntagare i vanliga inkomstlägen
att i dag avstå ytterligare pengar för att finansiera denna verksamhet.
Finansieringen av den nödvändiga utbyggnaden av den offentliga
sektorn bör i stället i högre grad än hittills ske genom skärpt beskattning av
näringslivet. Ett tillkännagivande med denna innebörd föreslås också i
motionerna Fi63 (vpk) yrkande 3 och Fi224 (vpk) yrkande 4, båda yrkandena
i berörd del. Utskottet anser således att riksdagen med bifall till dessa
motioner bör ge regeringen till känna vad som ovan anförts.

Även i vissa andra motioner som behandlas i detta avsnitt framförs synpunkter
som utskottet kan ställa sig bakom. Det gäller exempelvis krav på
en över landet rättvis fördelning av de offentliga resurserna och andra
självklara rättvisekrav framförda i två centermotioner. Andra förslag i
samma yrkanden är dock motstridiga eller oklara, och utskottet yrkar av
detta skäl inte bifall till dessa motioner. Flera motioner innehåller i varierande
grad förslag som utskottet anser helt strida mot kraven på en rättvisare
fördelningspolitik. Det gäller motioner med krav på privatisering och
avgiftsfinansiering samt andra åtgärder som hårt skulle drabba de människor
som redan i dag har en svår situation. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet motionerna Fi61 (fp) yrkande 13, Fi501 (fp) yrkandena 1, 3 och
4, Fi502 (m) yrkande 1, Fi512 (m), Fi715 (m) och Fi721 (m).

dels utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande förnyelse av offentlig sektor
att riksdagen med bifall till av motionerna 1988/89: Fi63 yrkande 3 i
berörd del och 1988/89: Fi224 (vpk) yrkande 4 i berörd del, samt med
avslag på motionerna 1988/89: Fi61 yrkande 13, 1988/89: Fi62 yrkande
17, 1988/89: Fi501 yrkandena 1, 3 och 4, 1988/89: Fi502 yrkande
1, 1988/89: Fi512, 1988/89: Fi715, 1988/89: Fi719 och 1988/89: Fi721
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89: FiU30

Reservationer

179

68. Statliga myndigheters telefonservice (mom. 33)

Anna-Greta Leijon, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Iris Mårtensson,
Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Marianne Carlström och Sonia
Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 93 börjar med ”Utskottet
delar” och på s. 94 slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Enligt vad utskottet erfarit tillämpas 020-anknytning redan i dag av ett
antal organ med uppgifter inom den offentliga sektorn. Det gäller bl. a.
statens vattenfallsverk och riksfardtjänstens samordningscentral. Televerkets
service med 020-anknytning är emellertid relativt ny och verksamheten
har först under det senaste året mer påtagligt böijat öka i omfattning.
Det kan därför förutsättas att fler organ inom den offentliga sektorn med
serviceuppgifter gentemot allmänheten inom den närmaste framtiden
kommer att utnyttja denna möjlighet. En sådan service kan givetvis ses
som ett av sätten för den offentliga förvaltningen att bli mer konsumentinriktad
och underlätta kontakterna med allmänheten. Utskottet är emellertid
inte berett att ställa sig bakom ett krav på en allmän användning av
020-anknytning inom den offentliga sektorn. Flera problem torde vara förknippade
med en sådan ordning. Enligt utskottets mening bör ytterligare
erfarenheter vinnas om tillämpningen av teleservice med 020-anknytning.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi718 (m).

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande statliga myndigheters telefonservice
att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi718,

69. Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag till
sociala avgifter (mom. 34)

Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Ivar Franzén (c)
och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 95 som börjar med ”Socialförsäkringsutskottet
har” och slutar med ”(m) yrkande 3” bort ha följande
lydelse:

Den av regeringen föreslagna avgiftsväxlingen innebär att ATP-avgiften
höjs till 13,0 % av avgiftsunderlaget. Enligt utskottets mening föregriper en
sådan höjning pensionsberedningens arbete utan att på något sätt förbättra
för pensionärerna.

AP-fonden är en buffert mot fluktuationer av kortsiktig karaktär. Storleken
på fondens tillgångar är av underordnad betydelse, eftersom ATPsystemmet
är ett fördelningssystem mellan den förvärvsarbetande och den
pensionerade delen av befolkningen. Den långsiktiga stadgan i ATPsystemet
påverkas därför inte av att medel tillförs från statsbudgeten. Det
är nämligen inte via ökade fondtillgångar eller ökad avkastning på dessa
som pensionssystemets trygghet tillgodoses. Det enda som kan trygga

1988/89: FiU30

Reservationer

180

ATP-systemet är en tillväxtbefrämjande ekonomisk politik som skapar erforderliga
samhälleliga resurser.

Enligt finansutskottets mening bör pensionsberedningens översyn av
folkpensions- resp. ATP-systemets konstruktion avvaktas innan avgiftsuttaget
ändras. Den i propositionen föreslagna avgiftsväxlingen från folkpensionsavgift
till ATP-avgift bör avslås, och som en konsekvens härav bör
riksdagen även avvisa de förslag som föredragande statsrådet redovisar i
fråga om justeringar av statsbidragssystemet inom skolväsendet.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag
till sociala avgifter

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi60 yrkandena 7, 8
och 12, 1988/89: Fi62 yrkande 10, 1988/89: Fi64 yrkande 5, 1988/
89: Fi88 yrkandena 3 och 4 och 1988/89: Ub37 yrkande 3
dels avslår de i proposition 1988/89:150 bilaga 4 punkt 2 framlagda
lagförslagen,

dels avslår vad som förordats i proposition 1988/89:150 bilaga 7
punkt B om statsbidrag till sociala avgifter inom skolväsendet,
dels avslår motion 1988/89: Fi66 yrkande 1,

70. Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag till
sociala avgifter (mom. 34)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 95 som börjar med ”Finansutskottet
gör” och slutar med ”(m) yrkande 3” bort ha följande lydelse:
Utskottet finnér höjningen av ATP-avgiften väl motiverad men anser, i
likhet med vad som sägs i motion Fi66 (vpk), att den föreslagna sänkningen
av folkpensionsavgiften bör reduceras så att folkpensionens grundnivå
och pensionstillskottet kan höjas. Utskottet har inte heller något att
erinra mot den föreslagna anpassningen till sociala avgifter inom skolväsendet.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag
till sociala avgifter

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89: Fi60 yrkandena 7, 8
och 12, 1988/89: Fi62 yrkande 10, 1988/89: Fi64 yrkande 5, 1988/
89: Fi88 yrkandena 3 och 4 samt 1988/89: Ub37 yrkande 3
dels antar i proposition 1988/89:150 bilaga 4 punkt 2 framlagt förslag
till lag om procentsats för uttag av avgift för åren 1990—1994 till försäkringen
för tilläggspension,

dels med anledning av i proposition 1988/89:150 bilaga 4 punkt 2
framlagt förslag och med bifall till motion 1988/89: Fi66 yrkande 1
antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter med den ändringen att det procenttal
som anges i 2 kap. 1 § 2. och 3 kap. 1 § 2. skall vara 7,95 %,

1988/89: FiU30

Reservationer

181

dels godkänner vad som förordats i proposition 1988/89:150 bilaga 7
punkt B om statsbidrag till sociala avgifter inom skolväsendet,

71. Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag till
sociala avgifter (mom. 34)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 95 som börjar med ”Socialförsäkringsutskottet
har” och slutar med ”(m) yrkande 3” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är den i propositionen föreslagna avgiftsväxlingen
mellan folkpensionsavgiften och ATP-avgiften med 2 procentenheter
knappast påkallad av hänsyn till ATP-systemets omedelbara finansieringssituation.
Snarare tycks det som om det främsta motivet är att slussa
över en del av de medel som tas in genom regeringens åtstramningspaket
till AP-fonden. Dessa medel bör enligt utskottet i stället användas till att
betala av på statsskulden för att på så sätt minska statsskuldräntoma.
ATP-systemets fortsatta finansiering måste bedömas i ett större sammanhang,
där även förslag från den sittande pensionsberedningen bör vägas in.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag
till sociala avgifter

dels avslår vad som förordats i proposition 1988/89:150 bilaga 7
punkt B om statsbidrag till sociala avgifter inom skolväsendet,
dels avslår motion 1988/89: Fi66 yrkande 1,

72. Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag till
sociala avgifter (mom. 34, motiveringen)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 95 som böljar med ”Finansutskottet gör” och slutar med
”inom skolväsendet” bort ha följande lydelse:

Finansutskottet gör ingen annan bedömning än socialförsäkringsutskottet.
Utskottet finnér därför den föreslagna avgiftsväxlingen vara motiverad
och har inte heller något att erinra mot den föreslagna anpassningen av
statsbidragen till sociala avgifter inom skolväsendet.

73. Vårdnadsbidrag (mom. 35)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m),
Lars De Geer fp), Ivar Franzén (c) och Inger René (m) anser

1988/89: FiU30

Reservationer

182

dels att den del av utskottets yttrande på s. 96 som börjar med ”Socialutskottet
hänvisar” och slutar med ”i berörda delar” bort ha följande lydelse:
Förslagen i motionerna förutsätter att insatser sker på flera olika områden: —

Ett beskattningsbart vårdnadsbidrag om 15 000 kr. per barn och år bör
införas för alla barn mellan 1 och 7 år.

Vårdnadsbidraget påverkar inte bostadsbidragen och inte heller sjukförsäkringsgrundande
eller pensionsgrundande inkomst. Vårdnadsbidrag utgår
samtidigt med vårdbidrag för handikappat barn.

— Avdragsrätt bör införas för styrkta barnomsorgskostnader upp till
15 000 kr. per barn och år.

Avdragsrätten tillkommer den som uppbär vårdnadsbidrag. Avdrag medges
för kostnader oberoende av omsorgens tid och form. Den som på grund
av kostnader för barnomsorg räknar med att kunna utnyttja avdragsrätten
kan genom anmälan slippa preliminärskatteavdrag på motsvarande belopp.

— Statsbidragen till kommunerna för barnomsorgen bör minskas med
motsvarande 12 000 kr. per heltidsplats.

— Pensionsår inom ATP räknas för arbete med egna barn i hemmet fram
t. o. m. med året för barnets skolstart.

Enligt utskottets mening förstärks valfriheten genom att föräldrarna själva
disponerar 15 000 kr. per barn för att ekonomiskt klara behovet av barnomsorg.
Vårdnadsbidraget kan antingen användas för att betala nuvarande
barnomsorgsplats, vilken i princip blir 12 000 kr. dyrare, eller för att
utveckla föräldradrivna kooperativ eller andra privata lösningar etc. Det
ger också ökade möjligheter, särskilt för flerbarnsföräldrama, att ägna mer
tid åt omvårdnaden av de egna barnen.

En ökad valfrihet ger förutsättningar för ett bättre resursutnyttjande
inom barnomsorgen. Detta skapar utrymme för fler platser och kvalitetsförbättringar.

Enligt finansutskottets uppfattning bör ett vårdnadsbidrag införas enligt de
riktlinjer som anges i motionerna.

Vårdnadsbidraget ger småbarnsfamiljerna större möjligheter att utnyttja
den lagstadgade rätten till arbetstidsförkortning och ger därmed mer tid
för barnen. Utskottet förutsätter att kommunerna — i den utsträckning det
efterfrågas — ställer halvtids- eller deltidsplatser till förfogande och differentierar
avgifterna med hänsyn till detta. I många kommuner innebär det
ett behov av fler sådana platser.

Genom avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader ges familjerna
ökad ekonomisk möjlighet att lösa barnomsorgen genom t. ex. privata familjedaghem
eller anställd bamvårdare. När deras inkomster tas upp till
beskattning och påförs sociala avgifter tillförsäkras de samma sociala
skydd och trygghet som andra inkomsttagare. Härigenom skapas förutsättningar
för att eliminera en svart sektor i ekonomin.

Sammanfattningsvis kommer motionärernas förslag enligt utskottets
mening att leda till betydande fördelar för barnfamiljerna. Genom ökade

1988/89: FiU30

Reservationer

183

ekonomiska resurser får de större möjlighet att utifrån sina egna förutsättningar
välja den form av barnomsorg som de finner bäst. Härigenom förbättras
barnens villkor i det svenska samhället, samtidigt som det i småbarnsfamiljerna
blir lättare att förena föräldraskap med förvärvsarbete och
personlig utveckling.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget om införande
av ett vårdnadsbidrag.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lag om
vårdnadsbidrag samt följdändringar i annan lagstiftning i enlighet med det
anförda. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning
av motionerna Fi72 (m), Fi77 (c) yrkandena 1 och 6 samt Fi88 (m)
yrkande 6, samtliga yrkanden utom det sistnämnda endast i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande vårdnadsbidrag
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Fi72 i berörd
del, 1988/89: Fi77 yrkandena 1 och 6 i berörda delar samt 1988/
89: Fi88 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

74. Statsbidrag till barnomsorgen (mom. 36)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m),
Lars De Geer fp), Ivar Franzén (c) och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 97 börjar med ”Beträffande
det” och på s. 98 slutar med ”motion Fi94 (c).” bort ha följande
lydelse:

Det nuvarande systemet för statsbidrag till barnomsorgen är enligt utskottets
mening otillfredsställande på många sätt. Systemet är inte neutralt
gentemot olika omsorgsformer och huvudmän, och enskilda alternativ diskrimineras.
Föräldrar har inte möjligheter att på jämbördiga villkor välja
andra former av barnomsorg än dem som erbjuds av kommunen. Vidare
innebär nuvarande regler om en öppettid av 8 timmar som förutsättning
för bidrag att de deltidsöppna daghemmen endast erhåller bidrag som
kommer deltidsförskolan till del.

Finansutskottet föreslår att riksdagen i stället för att godkänna de riktlinjer
som anges i propositionen om statsbidragen till barnomsorgen begär
att regeringen skyndsamt återkommer med förslag till nytt statsbidragssystem.

Vägledande principer vid utarbetandet av ett förslag till nytt statsbidragssystem
för barnomsorgen bör vara att statsbidraget skall vara neutralt
gentemot alla omsorgsformer oavsett huvudman samt administrativt lätthanterligt.
Familjedaghemmen och deltidsförskolan får inte diskrimineras.
Statsbidragssystemet bör inte ensidigt gynna långa vistelsetider. Vidare
bör kommunerna vara skyldiga att i bamomsorgsplanema uppta alla
alternativa omsorgsformer som uppfyller de kvalitetskrav som alltid måste
ställas.

1988/89: FiU30

Reservationer

184

Vidare vill utskottet anföra att den s. k. Uppsalamodellen har godkänts
efter kommunalbesvär i ett kammarrättsavgörande. Enligt utskottets mening
bör det vara möjligt för de kommuner som så önskar att ersätta dagbarnvårdare
även för vård av egna barn. Statsbidrag skall i sådana fall
kunna utgå även för dagbarnvårdarens egna barn som är inskrivna i kommunal
barnomsorg och som samtidigt med dagbam vistas i dagbarnvårdarens
hem. Vad utskottet nu anfört med anledning av motion Fi94 bör ges
regeringen till känna.

Vad utskottet nu anfört om förslag till ett nytt statsbidragssystem för
barnomsorgen bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna
Fi60 (m) yrkande 9, Fi72 (m) i berörd del, Fi77 (c) yrkandena 1,2, 3, 4 och
6 (yrkandena 1 och 6 endast i berörd del), Fi78 (fp) och Fi88 (m) yrkande
5 samt motion Fi94 (c). Vad utskottet anfört får också i huvudsak anses
tillgodose kraven i motion Fi64 (mp) yrkande 23.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande statsbidrag till barnomsorgen
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 9,
1988/89: Fi64 yrkande 23, 1988/89: Fi72 i berörd del, 1988/89: Fi77
yrkandena 1 i berörd del, 2, 3 och 4 samt 6 i berörd del, 1988/89: Fi78,
1988/89: Fi88 yrkande 5 samt 1988/89: Fi94 och med avslag på regeringens
förslag i propositionen 1988/89:150 bilaga 4 punkt 3 mom. 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

75. Statsbidrag till barnomsorgen (mom. 36)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 97 börjar med ”Beträffande
det” och på s. 98 slutar med ”motion Fi94 (c).” bort ha följande
lydelse:

Den s. k. Uppsalamodellen har godkänts efter kommunalbesvär i ett
kammarrättsavgörande. Enligt finansutskottets mening bör det vara möjligt
för de kommuner som så önskar att ersätta dagbarnvårdare även för
vård av egna barn. Statsbidrag skall i sådana fall kunna utgå även för dagbarnvårdarens
egna barn som är inskrivna i kommunal barnomsorg och
som samtidigt med dagbam vistas i dagbarnvårdarens hem. Vad utskottet
nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av motion Fi94 (c).

Vad gäller kraven i motion Fi64 (mp) delar utskottet motionärernas bedömning
att hemmavarande föräldrar skall kunna erbjudas förmånen att
bli kommunala dagbarnvårdare åt egna barn med samma villkor som för
vård av annans barn fr.o. m. 1990. Enligt utskottets uppfattning är det en
kommunal angelägenhet att avgöra barnomsorgens former och
anställningsvillkor. Detta bör regeringen ges till känna med anledning av
motion Fi64 yrkande 23.

Vad gäller övriga motioner (m, fp, c) konstaterar finansutskottet att riksdagen
nyligen tagit ställning till motionsyrkanden med i stort sett samma
innehåll som de nu aktuella. Finansutskottet anser att höjningarna av
statsbidragsbeloppen är väl motiverade med hänsyn till behoven av en

1988/89: FiU30

Reservationer

185

fortsatt satsning på en utbyggnad av barnomsorgen. Mot denna bakgrund
tillstyrker utskottet de föreslagna riktlinjerna för höjning av statsbidragen
till daghem, familjedaghem, fritidshem, deltidsgrupp och öppen förskola.
Utskottet avstyrker därför motionerna Fi60 (m) yrkande 9, Fi72 (m) i berörd
del, Fi77 (c) yrkandena 1 i berörd del, 2, 3, 4 och 6 i berörd del, Fi78
(fp) och Fi88 (m) yrkande 5.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande statsbidrag till barnomsorgen
att riksdagen

a) med avslag på motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 9, 1988/
89:Fi72 i berörd del, 1988/89: Fi77 yrkandena 1 i berörd del, 2, 3, 4,
och 6 i berörd del, 1988/89: Fi78 och 1988/89: Fi88 yrkande 5 godkänner
de riktlinjer som angetts i proposition 1988/89:150 bilaga 4 punkt
3 mom. 1 för höjning av statsbidragen till daghem, familjedaghem,
fritidshem, deltidsgrupp och öppen förskola,

b) med anledning av motionerna 1988/89: Fi64 yrkande 23 och
1988/89: Fi94 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

76. Statsbidrag till förlängt öppethållande m. m. (mom. 37)

Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Ivar Franzén (c)
och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 98 som börjar med ”Socialutskottet
anför” och slutar med ”yrkande 5 avstyrks.” bort ha följande lydelse: Regeringens

förslag om ett stimulansbidrag för daghemsavdelningar
med förlängt öppethållande är ett förslag som befäster nuvarande sneda
fördelning av statsstödet till en omsorgsform. De i motionerna Fi77 och
Fi88 framlagda förslagen om vårdnadsbidrag och om ett statsbidragssystem
som är neutralt i förhållande till olika omsorgsformer ger större valfrihet
och möjligheter för kommunerna att tillsammans med föräldrarna
tillgodose behovet av barnomsorg på obekväm arbetstid. Finansutskottet
föreslår att riksdagen med anledning av motion Fi77 yrkande 5 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande statsbidrag till förlängt öppethållande m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Fi77 yrkande 5 och
med avslag på propositionens förslag som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

1988/89: FiU30

Reservationer

186

77. Formerna för barnomsorg (mom. 38)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 99 som börjar med ”Socialutskottet
hänvisar” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse: Alla

barn t. o. m. 12 års ålder skall ha rätt till plats på kommunala daghem
och i fritidshem. Finansutskottet anser därför att riksdagen så snart
det kan ske bör besluta om en lagstadgad rätt till plats i barnomsorgen. En
sådan lagstiftning skulle enligt utskottet påskynda den nödvändiga utbyggnaden.
Regeringen bör därför snarast lägga fram erforderliga lagförslag
för riksdagen.

Vidare bör enligt utskottet riksdagen besluta om att ett anordningsbidrag
införs för dag- och fritidshem för att säkra den kvantitativa och kvalitativa
utbyggnaden av barnomsorgen. Bidraget bör utgå med 300 000 kr.
per nybyggd avdelning i dag- och fritidshem och vara en hjälp för kommunerna
att förverkliga utbyggnadsmålet förskola för alla barn senast år 1991.

Utskottet anser att fortbildningsdelen av statsbidraget skall vara prestationsrelaterad
för kommunerna, på samma sätt som den är för enskilda
anordnare av barnomsorg. Få kommuner använder i dag dessa medel på
avsett sätt.

Utskottet delar slutligen motionärernas i motion Fi67 principiella uppfattning
att all barnomsorgsverksamhet bör vara avgiftsfri för föräldrarna
och i stället finansieras över skatten. Enligt utskottets mening bör överläggningar
komma till stånd mellan staten och kommunerna i syfte att trappa
ner avgifterna med sikte på nolltaxa inom en femårsperiod.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion Fi67 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande formerna för barnomsorg

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Fi67 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

78. Skolbarnsomsorgen (mom. 39)

Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Ivar Franzén (c)
och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 99 som börjar med ”1 socialutskottets
yttrande” och slutar med ”yrkande 8” bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser beträffande skolbarnsomsorgen liksom barnomsorgen
i övrigt att möjligheter måste öppnas för största möjliga valfrihet
och inflytande för familjerna. Barn och föräldrar måste kunna välja den
form av omsorg som är bäst i varje enskilt fall. Detta kräver många olika
former av omsorg. Familjedaghemmen spelar en viktig roll i skolbarnsomsorgen
och måste även i framtiden få göra det. Utskottet föreslår att riksdagen
med anledning av motion Fi88 yrkande 8 ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande skolbarnsomsorgen

1988/89: FiU30

Reservationer

187

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Fi88 yrkande 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

79. Förbättrade pensionsförmåner (mom. 40)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar med ”Socialförsäkringsutskottet
erinrar” och slutar med ”samt Fi79 (c)” bort ha följande
lydelse:

Såsom föreslås i motion Fi66 av vänsterpartiet kommunisterna bör folkpensionens
grundbelopp höjas till 100 % av basbeloppet och pensionstillskottet
till 50 % för ogifta. En motsvarande anpassning bör göras av pensionsnivåema
för makar. Vad utskottet här anfört innebär att motion Fi64
(mp) yrkande 24 i berörd del blir tillgodosedd. Utskottet avstyrker samtidigt
bifall till motion Fi79 (c).

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande förbättrade pensionsförmåner
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi66 yrkande 2 och
1988/89: Fi64 yrkande 24 i berörd del samt med avslag på motion
1988/89: Fi79 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

80. Förbättrade pensionsförmåner (mom. 40)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar med ”Socialförsäkringsutskottet
erinrar” och slutar med ”(mp) yrkande 25” bort ha följande
lydelse:

Enligt finansutskottets uppfattning bör pensionstillskottet höjas till 50 %
av basbeloppet. Utskottet ställer sig således bakom förslagen i motion Fi64
(mp). Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande förbättrade pensionsförmåner
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi64 yrkande 24 i berörd
del och med anledning av motion 1988/89: Fi66 yrkande 2 avslår motion
1988/89: Fi79 samt som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

81. Undantagspensionärer (morn. 41)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m),
Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Carl Frick (mp) och Inger René (m)
anser

1988/89: FiU30

Reservationer

188

dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar med ”1 motion
Fi64” och slutar med ”(mp) yrkande 25” bort ha följande lydelse:

I motion Fi64 av Inger Schörling m.fl. (mp) begärs att pensionstillskott
skall utgå till s.k. undantagspensionärer. Finansutskottet vill med anledning
härav anföra följande. Skillnaderna i disponibel inkomst mellan pensionärer
i allmänhet och det fåtal som till följd av undantagande från ATP
inte får del av pensionstillskott är enligt utskottets mening alltför stora.
Många s. k. undantagspensionärer har i dag en bekymmersam situation.
Utskottet vill erinra om att åtskilliga av pensionärerna i denna grupp begärde
undantagande från ATP innan reformen med pensionstillskott genomfördes
år 1969. Enligt utskottets mening bör alla pensionärer med låg
eller ingen ATP få rätt till pensionstillskott. Riksdagen bör med bifall till
motion Fi64 (mp) yrkande 25 besluta i enlighet härmed.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande undantagspensionärer

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi64 yrkande 25 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om undantagspensionärers
rätt till pensionstillskott,

82. Kostnadsexplosionen inom socialförsäkringssystemet
(mom. 42)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar med ”1 motion
Fi88” och slutar med ”(m) yrkande 9” bort ha följande lydelse:

Under senare år har det skett en kraftig ökning av kostnaderna för socialförsäkringssystemet.
En bidragande orsak härtill är den s. k. timsjukpenningen.
Kostnaderna för sjukförsäkringen har ökat kraftigt och steg under
det senaste året med ca 23 %. För att komma till rätta med denna
kostnadsexplosion bör olika åtgärder vidtas. Konkreta förslag har framförts
i motion Fi88 (m) liksom i tidigare motioner från folkpartiet. Regeringen
bör återkomma snarast med förslag enligt dessa riktlinjer.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande kostnadsexplosionen inom socialförsäkringssystemet
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Fi88 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

83. Äldreomsorgen (mom. 43)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar med ”1 motion
Fi83" och slutar med ”Fi83 (c)” bort ha följande lydelse:

I motion Fi88 av Sten Svensson m. fl. (m) begärs att regeringen skall ges
till känna vad som anförs i motionen om innebörden av ökat primärkom -

1988/89: FiU30

Reservationer

189

munalt ansvar för vården och omsorgen om de äldre. Enligt vad som sägs i
denna motion måste monopolsituationen brytas. Utskottet biträder denna
uppfattning. Finansieringsansvaret måste bli sammanhållet och skilt från
verksamhetsansvaret. Huvudmannaskapet bör samtidigt ändras på så sätt
att huvudmannen för äldreomsorgen tilldelas ett sammanhållande ansvar
och skall vara skyldig att se till att erforderliga resurser finns för de äldres
service. Verksamheten däremot skall kunna bedrivas av många olika vårdgivare.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande äldreomsorgen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi88 (m) yrkande 7 och
med avslag på motion 1988/89: Fi83 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

84. Äldreomsorgen (mom. 43)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar med ”1 motion
Fi83" och slutar med ”Fi83 (c)” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringen i kompletteringspropositionen förklarar
att äldreomsorgen är ett prioriterat område. Några mer genomgripande
förslag till förändringar redovisas emellertid inte annat än vissa
smärre organisationsförändringar. Enligt utskottets uppfattning måste
krav från statens sida på en ökad välfärd åtföljas av ett ökat ansvarstagande.
Utöver kommunernas och landstingens ansträngningar att tillhandahålla
bra verksamheter, måste regering och riksdag fatta beslut som möjliggör
en utbyggnad av välfärden. Vad utskottet här anfört bör ges till
känna för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande äldreomsorgen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi83 och med avslag på
motion 1988/89: Fi88 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

85. Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser
(mom. 44)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m),
Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c) och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som böljar med ”Näringsutskottet
anför” och slutar med ”yrkande 27” bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i de avvikande meningarna
till näringsutskottets yttrande att de föreslagna ändringarna i allmänna
pensionsfondens reglemente inte är av den arten att förslaget
därom har en naturlig plats i en kompletteringsproposition. De föreslagna

1988/89: FiU30

Reservationer

190

nya reglerna kan, om riksdagen antar dem, endast på längre sikt få påtaglig
ekonomisk betydelse; de framstår därför inte som en naturlig del i det
ekonomisk-politiska åtgärdsprogram som regeringen framlägger i kompletteringspropositionen.
Saken borde alltså i stället ha tagits upp i en särskild
proposition, avlämnad inom den tid som i riksdagsordningen är angiven
för propositioner i lagstiftningsfrågor.

Finansutskottet noterar att vad regeringen föreslår är några skenbart relativt
små förändringar i reglementet. Dessa kan emellertid i sin tur tas till
intäkt för ytterligare förändringar av liknande slag. De bidrar därmed till
att utvidga och befästa allmänna pensionsfondens roll som ett instrument
för kollektivisering av ägandet i näringslivet. Eftersom lagförslaget inte innehåller
något förbud mot portföljinvesteringar från första— tredje fondstyrelsernas
sida är det, oavsett vad som uttalas i propositionen, uppenbar
risk för att dess delägarskap i fastighetsbolag av olika slag får en annan
karaktär än det långsiktiga ägande som sagts vara åsyftat genom den hittillsvarande
bestämmelsen om förvärv av aktier i fastighetsbolag. Genom
förvärv av aktier i banker och försäkringsbolag skulle allmänna pensionsfonden
ytterligare utvidga det redan starka statliga inflytandet inom denna
näringslivssektor. Den härvidlag åberopade motiveringen att fjärde fondstyrelsen
genom sådana placeringar skulle bidra till en väl fungerande kapitalmarknad
saknar anknytning till verkligheten. Sammanfattningsvis
finner finansutskottet att de föreslagna nya placeringsreglerna inte får bedömas
som isolerade detaljer i fondsystemet och att de måste kategoriskt
avvisas såsom icke förenliga med en på marknadsekonomins principer
grundad uppfattning om statens roll i näringslivet. Finansutskottet ansluter
sig alltså till de nu aktuella motionsyrkandena och avstyrker kompletteringspropositionen
i angiven del.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser
att riksdagen med bifall till motionerna Fi60 yrkande 10, Fiöl yrkande
10 och Fi62 yrkande 6 samt med avslag på motion Fi64 yrkande
27 avslår i prop. 150 bilaga 6 pkt 2 framlagt förslag till lag om ändring
i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden,

86. Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser
(mom. 44)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med ”Näringsutskottet
anför” och slutar med ”yrkande 27” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är de förändringar av placeringsbestämmelserna
som föreslås i propositionen inte av den akuta karaktär att det föranleder
en snabbehandling i anslutning till kompletteringspropositionen.
Enligt utskottets mening är frågan värd en allsidig belysning och diskussion.
Behandlingen av dessa förslag skulle därför med fördel kunna upp -

1988/89: FiU30

Reservationer

191

skjutas till ett senare tillfälle t.ex till budgetpropositionen nästa år. Detta
bör ges regeringen till känna. Utskottet anser mot dennna bakgrund att
förslagen i avvaktan härpå bör avstyrkas av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 10,
1988/89: Fi61 yrkande 10, 1988/89: Fi62 yrkande 6 och 1988/89: Fi64
yrkande 27 avslår det i proposition 1988/89:150 bilaga 6 punkt 2
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente
för allmänna pensionsfonden samt som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

87. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 48)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 103 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”yrkande 1” bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 103 börjar med ”Arbetsmarknadsutskottet
framhåller” och på s. 104 slutar med ”än arbetsmarknadsutskottet”
bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande på s. 104 som börjar med ”1 här” och
slutar med ”och Fi80 (s)” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

Trots en rekordhög sysselsättning belöper sig den arbetsmarknadspolitiska
budgeten till över 25 miljarder kronor, vartill kommer 8 miljarder
kronor för arbetslöshetsersättningar. Detta anser utskottet — i likhet med
uppfattningen i motion A14 (m) — visar på de numera permanenta strukturella
problemen på svensk arbetsmarknad. Sådana problem är bristen på
arbetskraft inom många sektorer, låg produktivitet och tillväxt, en avsevärd
utslagning från arbetsmarknaden, en alltför snabb löne- och prisutveckling,
regional obalans m. m. Trots att även regeringen konstaterat att
konkurrenskraften och sysselsättningen är hotad, har orsakerna till problemen
inte analyserats. De av panik präglade regeringsforslagen kan väntas
få negativa effekter i stället för att förbättra situationen på arbetsmarknaden.

Den nuvarande politiken som lett till en arbetsmarknad i permanent
obalans måste ersättas av en politik som medför att det lönar sig att utbilda
sig, arbeta och frivilligt spara. Eftersom de offentliga monopolen i hög grad
medverkar till obalanser och otillfredsställande Förhållanden på arbetsmarknaden,
bör de offentliga monopolen brytas upp och arbetsmarknaden
för de offentliganställda breddas.

En väl fungerande arbetsmarknad kräver enligt utskottets uppfattning —
förutom att hinder avlägsnas på en rad områden — förändringar inom arbetsrätten,
bl. a. en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, en ny lagstiftning
på arbetsfÖrmedlingsområdet samt valfrihet och flexibilitet i ar -

1988/89: FiU30

Reservationer

192

betstidslagstiftningen. En viktig uppgift är att häva de nuvarande utslagningseffekterna.
Den höga frånvaron är oroande. Det är i detta
sammanhang angeläget att studera socialförsäkringssystemets effekter på
arbetsutbudet.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker motion A14 yrkande 1. Övriga
i sammanhanget behandlade motioner, Fi69, Fi80 samt Fi87 yrkandena
2 och 4 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: A14 yrkande 1 och med
avslag på motionerna 1988/89: Fi69, 1988/89: Fi80 och 1988/89: Fi87
yrkandena 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

88. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom.48)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 104 som börjar med ”Arbetsmarknadsutskottet
framhåller” och slutar med ”än arbetsmarknadsutskottet”
bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motionärerna i motion Fi87 (c) framhålla det
märkliga i att regeringen — trots en långvarig högkonjunktur — först nu
har lycktats pressa ned arbetslösheten i förhållande till år 1982 i någon
nämnvärd grad. Under samma period har förtidspensioneringarna ökat
mycket kraftigt.

Regeringens politik har medfört att tillväxten i den svenska ekonomin
har varit starkt koncentrerad. Inom det privata näringslivet har löneglidningen
varit stor inom koncentrationsområdena. De regionala skillnaderna
i arbetslöshetstalen har varit betydande. Följden har blivit ökande
löneklyftor. Mot denna bakgrund anser utskottet att politiken reellt sett
måste anpassas efter målsättningen att nå regional balans och att landets
samlade produktionsresurser måste utnyttjas på ett bättre sätt.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att föra en politik som
minskar statens totala kostnader för arbetsmarknadspolitiken. Bl. a. måste
fler permanenta jobb i första hand skapas i regionalpolitisk! utsatta områden
i näringsliv och småföretagsamhet. Vidare bör insatserna stärkas för
att bereda handikappade arbete. Centerns förslag skulle ge minst 2000 nya
arbetstillfällen för handikappade. Med hänsyn till arbetslösheten bland utländska
medborgare och de långa väntetiderna för uppehålls- och arbetstillstånd
bör regler och resurser anpassas till nya lösningar, bl. a. vad gäller
utbildning i svenska språket. Nödvändiga offensiva insatser enligt centerpartiets
modell måste också kompletteras med direktiv till arbetsförmedlingarna
att de arbetssökande i princip måste ta anvisat arbete på hemorten.
De offensiva insatserna finansieras genom ett minskat medelsbehov
inom KAS och arbetslöshetsförsäkringen.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi87 (c) yrkandena 2 och 4.

1988/89: FiU30

Reservationer

193

13 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 30. Del 1

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi87 yrkandena 2 och 4
samt med avslag på motionerna 1988/89: A14 yrkande 1, 1988/
89:Fi69 och 1988/89: Fi80 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

89. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 48)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 104 börjar med ”Vad
gäller” och på s. 105 slutar med ”och Fi80 (s)” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen som framförs i vänsterpartiet kommunisternas
motion Fi69 om målsättningen att på alla områden hävda arbetslinjen.
Samtidigt är det självklart att de som står utanför arbetslivet måste ha
en trygg försörjning.

Grundproblemet är dock enligt utskottets mening att arbetslivets krav
inte är anpassat till människan. Ökningen av antalet förtidspensionerade
och långtidssjukskrivna talar sitt tydliga språk. Huvudorsakerna till den
ökande utslagningen är bl. a. att arbetslivet på grund av lönsamhetskraven
blivit alltmer pressat. För att ändra förhållandena i arbetslivet krävs att de
lokala fackliga organisationerna erhåller demokratiska rättigheter på jobben
i form av t. ex. lokal strejkrätt. Vidare bör arbetsmiljölagen ändras så
att skyddsombud och lokal fackförening får utvidgade möjligheter att
stoppa arbetet på grund av dåliga arbetsförhållanden. Detta bör ges regeringen
till känna.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi69. Övriga i sammanhanget
behandlade motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi69 och med avslag på
motionerna 1988/89: A14 yrkande 1, 1988/89: Fi87 yrkandena 2 och 4
och 1988/89: Fi 80 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

90. Asylsökandes rätt till arbete (mom. 49)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 105 som börjar med ”Av socialförsäkringsutskottets”
och slutar med ”12 avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en asylsökande under tiden
vederbörande väntar på uppehållstillstånd bör beredas möjlighet att ta
tillfälligt arbete. Det är främst motiverat av humanitära skäl, men en sådan
möjlighet bör också få positiva effekter på arbetskraftsutbudet.

1988/89: FiU30

Reservationer

194

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi61 (fp) yrkande 12.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande asylsökandes rätt till arbete
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi61 yrkande 12 hos regeringen
begär förslag om rätt till tillfälligt arbete för asylsökande,

91. Behandlingsordningen av förslag om bostadsstöd (mom.
50)

Anna-Greta Leijon, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Iris Mårtensson,
Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Marianne Carlström och Sonia
Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 106 som börjar med ”Finansutskottet
delar” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

I en avvikande mening till bostadsutskottets yttrande erinras om utskottens
beredningstvång enligt regeringsformen (RF 4 kap. 3 § andra stycket).
Även finansutskottet anser redan på denna grund att det aktuella regeringsförslaget
bör sakbehandlas och avstyrker således de båda partimotionema
från m och vpk samt motion Fi89 (m) yrkande 1 vad avser behandlingsordningen
av förslag om bostadsstöd.

Vad gäller regeringsförslagets sakliga innebörd vill finansutskottet erinra
om att riksdagen hösten 1988 hade att behandla ett liknande förslag (1988/
89: FiU 10); låt vara att riksdagen då hade information från regeringen om
hur stora besparingar inom räntebidragssystemet som borde genomföras.
Sedermera — våren 1989 — förelädes riksdagen en proposition (prop.
1988/89:79) i vilken redovisades förslagets närmare innebörd.

Riksdagens majoritet accepterade då den beslutsordning som nu redovisats.
Bostadsutskottet anförde vid behandlingen av regeringsförslaget hösten
1988 i ett yttrande till finansutskottet (BoUly s. 23) att det av regeringen
valda tillvägagångssättet var godtagbart. Finansutskottet instämde i
bostadsutskottets bedömning och anförde vidare bl. a. att regeringsförslaget
väl svarade mot kraven på att erforderliga besparingar skall göras på ett
fördelningspolitiskt godtagbart sätt. Utskottet avstyrkte mot bl. a. denna
bakgrund en partimotion från vänsterpartiet kommunisterna i vilken
framfördes i princip samma uppfattning som i den nu aktuella.

Finansutskottet vidhåller sin tidigare uppfattning. Vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fi70 avstyrks således i berörd del.

Förslagen i de båda moderata motionerna om att riksdagen inte nu bör
ta ställning till förändringar inom räntebidragssystemet utan att sådana
förändringar bör beslutas först i samband med en omläggning av finansieringssystemet
och en avreglering av bostadsmarknaden samt när en omläggning
av skattepolitiken beslutats, ger finansutskottet anledning att med
hänvisning till den ovan åberopade avvikande meningen till bostadsutskottets
yttrande anföra följande.

De kommande förslagen om ändringar i räntebidragssystemet, som regeringen
avser förelägga riksdagen hösten 1989, bygger på de mera begränsade
förändringar i inkomstskattesystemet som då kommer att presenteras

1988/89: FiU30

Reservationer

195

och som avser år 1990. Förslagen i moderata motionerna utgår uppenbarligen
från den mera genomgripande förändring av skattesystemet som
övervägs för närvarande. Såvitt kan bedömas kan på goda grunder hävdas
att dessa förändringar, om de kommer att förverkligas, inte kommer att
påverka bostadsfinansieringssystemet som sådant för år 1990.

Utskottet delar regeringens uppfattning om att neutraliteten mellan
olika upplåtelseformer skall bibehållas. Hur förslagen om förändringar
skall ske får utskottet ta ställning till under hösten 1989.

Sammanfattningsvis anser finansutskottet att riksdagen med avslag på
moderata samlingspartiets partimotion Fi60 yrkande 15, vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Fi70 och motion Fi89 (m) yrkande 1 bör
lägga proposition 1988/89:150 till handlingarna såvitt där behandlas frågan
om anpassningar inom bostadsstödet för år 1990.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande behandlingsordningen av förslag om bostadsstöd
att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 15,
1988/89: Fi70 och 1988/89: Fi89 yrkande 1 lägger regeringens förslag i
proposition 1988/89:150 bilaga 10 avsnitt 2 till handlingarna,

92. Utformningen av avdragsrätten för skuldräntor (mom. 51)
Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 106 börjar med ”Även
finansutskottet” och på s. 107 slutar med ”av finansutskottet” bort ha följande
lydelse:

Finansutskottet anser för sin del att de i motion Fi93 (mp) framförda
förslagen bör biträdas. Som anförs i motionen bör en successiv avtrappning
av avdragsrätten för räntor göras i kombination med en total översyn
av bostadsfinansieringssystemet. Den nuvarande avdragsrätten för skuldräntor
bör ersättas med en minskning av den slutliga skatten med en viss
andel av skuldräntorna.

Regeringens till hösten 1989 aviserade förslag om förändringar av
skatte- och bostadsfinansieringssystemen bör utformas i enlighet med vad
nu förordats.

Riksdagen bör, enligt finansutskottets mening, med bifall till motion
Fi93 (mp) yrkande 1 som sin mening ge regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande utformningen av avdragsrätten för skuldräntor

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi93 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89: FiU30

Reservationer

196

93. Den garanterade räntan vid ombyggnad (mom. 52)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 106 som börjar med ”Inte heller”
och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Riksdagen beslöt hösten 1988 att den garanterade räntan vid ombyggnad
i princip skulle fördubblas. Emellertid beslöt riksdagen att den garanterade
räntan i vissa fall skulle gälla som tidigare och att alltså i dessa fall
ett större räntebidrag skulle utgå än i ”fördubblingsfallen”. Sålunda gäller
den lägre garanterade räntan bl. a. vid ombyggnad av ålderdomshem och
servicehus, vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse samt
vid hissinstallation.

I en avvikande mening till bostadsutskottets yttrande uttalas ett stöd för
förslaget i motion Fi93 (mp) om att denna lägre räntenivå också skall
tillämpas när själva ombyggnaden genomförs på ett resursbevarande och
miljövänligt sätt. Finansutskottet delar denna uppfattning. Denna räntenivå
bör gälla också om fastigheten efter ombyggnaden har en rimlig standard,
ger god boendemiljö och blir miljövänlig och resursbevarande i drift,
underhåll och reparation. Ombyggnadskostnaderna och kostnaderna för
drift, underhåll och reparation skall också vara rimliga under fastighetens
hela livslängd.

Riksdagen bör med bifall till motionens yrkande 2 i berörd del som sin
mening ge regeringen till känna vad som nu anförts om den garanterade
räntan i vissa fall vid ombyggnad.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande den garanterade räntan vid ombyggnad
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi93 yrkande 2 i berörd
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

94. Bastillägg för familjer (mom. 53)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 107 som börjar med ”Finansutskottet
har” och slutar med ”yrkande 22 avstyrks” bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i det i motion Fi64 (mp) yrkande 22 framlagda
förslaget att ett bastillägg bör ersätta bostadsbidragen för barnfamiljer.
Därigenom ökas valfriheten för människorna att bosätta sig var de vill.

1 glesbygd kan bostadskostnaden vara liten men transportbehovet betydligt
större än i storstad. Alla barnfamiljer som nu får bostadsbidrag kommer
att få ökat ekonomiskt stöd om ett bastillägg införs. Bostadskostnaderna
är i dag mycket höga. När bostadsbidraget ersätts med bastillägg
ökas människors valfrihet att själva avgöra vad pengarna skall användas
till. Detta bör rimligen bidra till att bygg- och boendekostnaderna pressas.

Bastillägget per månad bör beräknas enligt formeln: Bastillägg =

2 100 + 480 X antalet barn (max. tre)-0,20 X hushållets månadsinkomst.
Begränsningen till tre barn är samma som för nuvarande bostadsbidrag.
De som har flera än tre barn kompenseras genom flerbarnstillägget inom
barnbidragssystemet.

1988/89: FiU30

Reservationer

197

Som föreslås i miljöpartiets partimotion Fi64 yrkande 22 bör bastillägget
införas fr. o. m. den 1 januari 1990. Bastillägget som alltså bör ersätta
bostadsbidraget för barnfamiljer bör ha den nu angivna utformningen.

Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen med bifall till motionsyrkandet
som sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts om införande
och utformning av ett bastillägg.

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande bastillägg för familjer
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi64 yrkande 22 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

95. Differentierad mervärdeskatt (mom. 54)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 107 som böijar med ”Såväl
finansutskottet” och slutar med ”yrkande 17” bort ha följande lydelse:
Med anledning av motionen vill utskottet anföra följande.

Inom kort kommer tre utredningar att avge betänkanden med en total
översyn av skattesystemet. Enligt regeringens intentioner kommer denna
omstrukturering att leda till drastiska minskningar av progressionen i skatteskalorna,
dvs. de som tjänar bäst skall få mest i skattesänkning. Enligt
uppgift kommer en sådan reform att kosta runt 60 miljarder kronor. Delar
av dessa kostnader skall tas ut genom en breddad och i vissa fall höjd mervärdeskatt.
Detta kan komma att innebära att låginkomsttagarna får betala
en större andel av sin inkomst i skatt än höginkomsttagarna. Med anledning
härav finner utskottet vänsterpartiet kommunisternas förslag att
slopa mervärdeskatten på livsmedel välgrundat. En sänkt eller på sikt slopad
mervärdeskatt på livsmedel bör finansieras genom ett ökat skatteuttag
på realisations- och företagsvinster, på kapitalbeskattning och genom progressiva
skatteskalor. Med en sådan finansiering kommer de positiva effekterna
av en reducerad eller slopad mervärdeskatt på mat att bli mycket
stora för barnfamiljer och låginkomsttagare.

Enligt utskottets mening bör riksdagen begära förslag om att mervärdeskatten
på mat avvecklas i samband med den skatteomläggning som väntas
ske under 1991. Vidare bör riksdagen begära att regeringen som en
första etapp på vägen mot helt slopad mervärdeskatt på mat lägger fram
förslag om subventioner av viktiga livsmedel alternativt en sänkning av
mervärdeskatten på mat med 5 000 milj. kr.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi63 (vpk) yrkande 17.

dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande differentierad mervärdeskatt
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi63 yrkande 17 hos regeringen
hemställer om förslag rörande mervärdeskatten på mat i enlighet
med vad utskottet anfört,

1988/89: FiU30

Reservationer

198

96. Ny skatteklass för öl (mom. 55)

Lars Tobisson, Birgit Henriksson och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 107 börjar med ”Skatteutskottet
kan” och på s. 108 slutar med ”skatteutskottets förslag” bort ha
följande lydelse:

Målsättningen för alkoholpolitiken är att minska den totala alkoholkonsumtionen
och att få till stånd en övergång till konsumtion av svagare
alkoholdrycker. Mot den bakgrunden bör, enligt utskottets mening, en ny
skatteklass införas för öl med en alkoholstyrka mellan folkölet och det nuvarande
starkölet. Förslaget i motion Fi76 (m) om en klass på högst 3,6
viktprocent och en skatt på 7,50 kr. per liter är enligt utskottets uppfattning
väl avvägt. Därmed skapas förutsättningar för ett kvalitetsöl som i
fråga om alkoholstyrka och beskattning kommer att ligga mitt emellan folkölet
och det nuvarande starkölet. Öl i den nya skatteklassen bör i likhet
med starköl försäljas på Systembolaget.

Utskottet tillstyrker motion Fi76.

dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande ny skatteklass för öl
att riksdagen med bifall till motton 1988/89: Fi76 och med anledning
av motionerna 1988/89: Sk615, 1988/89: Sk689 och 1988/89: Sk701
yrkande 2 hos regeringen hemställer om förslag om en ny skatteklass
för öl i enlighet med vad utskottet anfört,

97. Skattefri försäljning (mom. 56)

Lars Tobisson, Birgit Henriksson och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 108 som börjar med ”Skattefri
servering” och slutar med ”motion Sk641” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av motion Sk641 (m) anföra följande.

Från olika håll har under senare år förslag lagts fram om viss skattefri
försäljning av varor i fäijetrafiken mellan Gotland och det svenska fastlandet.
Bl. a. har länsstyrelsen i Gotlands län, Gotlands kommun och statens
industriverk ställt sig bakom denna tanke. Härvid har åberopats att förekomsten
av en sådan försäljning skulle stimulera en god trafikförsöijning,
förlänga turistsäsongen och öka Gotlands attraktionskraft för den växande
konferensnäringen. Vidare har framhållits att många europeiska länder i
dag tillåter en viss försäljning av skattefria varor i trafik mellan fastlandet
och en ö inom det egna landet om trafiken sker över internationellt vatten.

Utskottet anser att man bör undersöka möjligheten att tillåta servering
av obeskattade alkoholdrycker ombord på Gotlandsfäijorna. En sådan
ordning skulle enligt utskottets mening inte medföra några större kontrollproblem
eller andra problem rörande ordningen, trevnaden och nykterheten
ombord. I det sammanhanget bör också övervägas att tillåta en
viss skattefri försäljning ombord.

1988/89: FiU30

Reservationer

199

Vad utskottet här anfort om skattefri försäljning i färjetrafiken mellan
Gotland och fastlandet bör av riksdagen ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande skattefri försäljning
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Sk641 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

98. Det statliga arbetsgivarinträdet (mom. 59)

Anne Wibble (fp), Lars De Geer (fp) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 110 som böljar med ”För små
myndigheter” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringen bör göras uppmärksam på de konsekvenser
som det statliga arbetsgivarinträdet kan få för långtidssjukskrivna och
för myndigheterna. Vidare bör regeringen ges i uppdrag att återkomma till
riksdagen med förslag till åtgärder för att komma till rätta med de problem
som påtalas i motionerna. Frågorna bör antingen övervägas i anslutning
till beredningen av rehabiliteringsutredningens betänkande, som föreslås i
motion Fi704, eller i annat sammanhang. Vad utskottet anfört med anledning
av motionerna Fi704 och Fi716 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:

59. beträffande det statliga arbetsgivarinträdet
att riksdagen med anledning av vad som anförs i proposition 1988/
89:150 bilaga 12 punkt 1 avsnitt 1.3 och med bifall till motionerna
1988/89: Fi704 och 1988/89: Fi716 samt med avslag på motion 1988/
89: Fi90 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

99. Det statliga arbetsgivarinträdet (mom. 59)

Lars Tobisson, Birgit Henriksson och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 110 som börjar med ”Utskottet
anser det” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärens uppfattning att det är en fördel om myndigheterna
i ökad utsträckning anlitar privata entreprenörer. Detta ökar konkurrensen
och förbättrar effektiviteten. Den kostnadsnackdel som påtalas i
propositionen torde vara negligerbar i jämförelse med den konkurrensfördel
som privata entreprenörer har genom en bättre ledning och en mer
ändamålsenlig organisation som är anpassad efter arbetets karaktär.

För de myndigheter som på grund av sin speciella verksamhet måste
bedriva lokalvård med särskilt utbildad eller kontrollerad personal kan systemet
med abetsgivarinträde förorsaka vissa ej förväntade utgiftsökningar.
Detta gäller främst försvaret. Utgiftsramen för det militära försvaret
bör därför höjas på det sätt regeringen föreslår. För övriga myndigheter

1988/89: FiU30

Reservationer

200

bör inte arbetsgivarinträdets kostnader motivera några budgetöverskri- 1988/89: FiU30
danden. Särskilda

Utskottet avstyrker propositionens förslag i denna del och tillstyrker yttranden
motion Fi90.

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:

59. beträffande det statliga arbetsgivarinträdet
att riksdagen med anledning av vad som anförs i proposition 1988/

89:150 bilaga 6 punkt 12 avsnitt 1.3 och med bifall till motion 1988/

89:Fi90 samt med avslag på motionerna 1988/89: Fi704 och 1988/

89:Fi716 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Uranskatt (mom. 6)

Hans Petersson (vpk) anför:

Vänsterpartiet kommunisterna ser med tillfredsställelse på att en utredning
om införande av en uranskatt kommer till stånd. Förslag om beskattning
av uran har under många år förts fram från vår sida men mötts av
motstånd i riksdagen. Det återstår dock att se om detta utredningsbeslut är
uteslutande en taktisk manöver för att föra bort frågan från dagordningen
en tid.

2. Uranskatt (mom. 6)

Carl Frick (mp) anför:

I likhet med vad som föreslås i motion Fi63 (c) anser jag att en skatt på
uran bör införas. Det är emellertid viktigt att skatteförslagen på energiområdet
utformas på ett logiskt konsistent sätt. Någon utredning om förutsättningarna
för införande av skatt på det uran som används i kärnkraftverk
anser jag däremot inte vara erforderlig. Frågan om uranskatt måste
emellertid sambehandlas med hela komplexet rörande energi råvaruskatt
som tas upp i motion Fi64 (mp).

3. Miljöavgifter, kollektivtrafikavgift och förpackningsskatt
(mom. 8)

Hans Petersson (vpk) anför:

Vänsterpartiet kommunisterna ser med oro på hur nya förpackningar av
t. ex. plast introduceras trots att hälsoproblem eller problemen med
slutanvändning/återbruk av olika förpackningar inte är lösta. Avgifts- eller
skattebeläggning av förpackningsmaterial kan naturligtvis vara en väg att
lösa dessa problem, men vi anser dock att en reglering i lag om vad som är
tillåtet är en bättre åtgärd än att införa en skatt. Olika miljöavgifter ger 201

alltid möjlighet för lönsam produktion att svälja kostnaden och därmed 1988/89: FiU30
fortsätta produktionen trots att det inte kan anses acceptabelt ur miljö- Särskilda
eller hälsosynpunkt. yttranden

4. En tillfällig fastighetsskatt (mom. 13)

Hans Petersson (vpk) anför:

Finansutskottet föreslår att en tillfällig fastighetsskatt tas ut på fastigheter
som är belägna i Uppsala och Håbo kommuner samt i Stockholms län
utom Norrtälje och Södertälje kommuner. Den förhöjda fastighetsskatten
kommer att träffa kontor, butiker, hotell, restauranger och liknande. Enligt
vänsterpartiet kommunisternas uppfattning bör emellertid fastighetsskatt
och förhöjd fastighetsskatt också tas ut på industrifastigheter.

5. Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser (mom.
44)

Hans Petersson (vpk) anför:

Vänsterpartiet kommunisterna har gång efter annan krävt att allmänna
pensionsfondens innehav av aktier i privatkapitalistiska företag skall avvecklas
och att deras medel i betydande utsträckning skall användas för
investeringar i framför allt samhällsägda, kooperativa och löntagarägda företag.
Riksdagen har hittills avvisat dessa förslag.

Det förslag till ändringar i reglementet som nu föreligger innebär att allmänna
pensionsfondens placeringsmöjligheter utvidgas i vissa hänseenden.
Det rör sig emellertid endast om marginella justeringar inom ramen
för en i grunden felaktig användning av fondmedlen. Vänsterpartiet kommunisterna
kommmer så snart tillfälle ges att på nytt väcka motioner om
ett riktigare sätt att utnyttja allmänna pensionsfondens resurser. Mot
denna bakgrund kan jag godta att placeringsbestämmelsema för fonden
ändras enligt regeringens förslag.

6. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 48)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anför:

I ett särskilt yttrande fogat till arbetsmarknadsutskottets yttrande till finansutskottet
(1988/89: AU4y) framhåller folkpartiets ledamöter följande:

Vi ställer oss bakom arbetslinjen. I rådande arbetsmarknadsläge med brist
på arbetskraft inom flera sektorer är det av stor vikt att tillgängliga arbetskraftsresurser
kan sysselsättas på ett rationellt sätt. Om arbetslinjen skall
gälla även för pensionärer och asylsökande bör regelverket ses över. Kommuner
och landsting bör se över sin tjänstekonstruktion i syfte att skapa
fler heltidstjänster. 202

7. Asylsökandes rätt till arbete (morn. 49)

Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Carl Frick (mp) och Inger René (m)
anfon

Vi anser att en asylsökande under väntetiden bör beredas möjlighet att ta
tillfälligt arbete. Vi utvecklar dock vår syn på detta i andra sammanhang
och avstår därför från att nu föreslå annan lydelse av utskottets yttrande.

8. Differentierad mervärdeskatt (mom. 54)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anför:

En väsentlig del i strävandena att ge skatteuttaget en fördelningspolitiskt
riktig profil är en sänkt mervärdeskatt på baslivsmedel. Centerpartiet har i
annat sammanhang lagt förslag om detta. Vi har aktualiserat frågan till
årets riksdag och kommer också att ta upp denna fråga i samband med den
kommande skattereformen och avstår därför nu från att aktualisera denna
fråga.

9. Differentierad mervärdeskatt (mom. 54)

Carl Frick (mp) anför:

Kompletteringspropositionen handlar till allt väsentligt om hur den ekonomiska
överhettningen skall hanteras. Vi i miljöpartiet har därför inte
tagit upp frågan om slopandet av momsen på basmaten, eftersom en sådan
åtgärd bör betalas genom en höjd allmän moms. Sker detta kommer det
totala statsfinansiella läget inte att påverkas nämnvärt. Dessutom kommer
hela denna fråga upp till behandling i samband med de förestående omläggningarna
av skattesystemet.

10. Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m.
(mom. 62 a)

Lars Tobisson, Birgit Henriksson och Inger René (alla m) anför:

När regeringspartiet tidigare i år övergav sitt i budgetprositionen framlagda
förslag om utgiftsram för lönekostnadsökningar vidhöll moderata
samlingspartiet uppfattningen att ett sådant system skulle tillämpas även i
fortsättningen. Om vår uppfattning fått råda hade det av regeringen begärda
bemyndigandet behövt kvarstå.

1988/89: FiU30

Särskilda

yttranden

203

I proposition 1988/89:150 framlagda lagförslag
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§2

För barn, som är svensk medbor- För barn, som är svensk medborgare
och bosatt i riket, skall av all- gare och bosatt i riket, skall av allmänna
medel såsom bidrag till bar- männa medel såsom bidrag till barnets
uppehälle och uppfostran utgå nets uppehälle och uppfostran utgå

allmänt barnbidrag med 5 820 kro- allmänt barnbidrag med 6 600 kronor
om året i enlighet med vad ned- nor om året i enlighet med vad nedan
närmare stadgas. an närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, som
icke är svensk medborgare, såframt barnet fostras av någon som är bosatt
och mantalsskriven i riket eller ock barnet eller endera av dess föräldrar
sedan minst sex månader vistas i riket.

En barn som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt här, om
utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Medföljande barn till den
som av en statlig arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för
arbetsgivarens räkning, skall under utsändningstiden anses bosatta i Sverige.
Medföljande barn till en svensk missionär eller präst, som i annat fall
är anställd i utlandet, skall fortfarande anses bosatta här, om utlandsvistelsen
är avsedd att vara längst tre år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1988/89: FiU30
Bilaga 1
Regeringens
lagförslag

1 Lagen omtryckt 1973:449.

2 Senaste lydelse 1986:382.

204

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986: 378) om förlängt barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §'

En elev i grundskolan har rätt till
förlängt barnbidrag av allmänna
medel med 485 kronor i månaden
från och med kvartalet efter det under
vilket eleven fyllt 16 år. Detsamma
gäller elever som deltar i
motsvarande utbildning i sameskolan,
en riksintematskola eller en
sådan fristående skola som avses i 9
kap. 1 eller 2 § skollagen (1985:
1100).

En elev i grundskolan har rätt till
förlängt barnbidrag av allmänna
medel med 550 kronor i månaden
från och med kvartalet efter det under
vilket eleven fyllt 16 år. Detsamma
gäller elever som deltar i
motsvarande utbildning i sameskolan,
en riksintematskola eller en
sådan fristående skola som avses i 9
kap. 1 eller 2 § skollagen (1985:
1100).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1988/89: FiU30
Bilaga 1
Regeringens
lagförslag

1 Senaste lydelse 1986: 383.

205

Förslag till

Lag om procentsats för uttag av avgift för åren 1990—1994
till försäkringen för tilläggspension1

Härigenom föreskrivs att det i 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § lagen (1981:691)
om socialavgifter nämnda avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension
skall utgöra 13,00 procent för åren 1990-1994.

1988/89: FiU30
Bilaga 1
Regeringens
lagförslag

Senaste lag i ämnet 1988:714.

206

1988/89: FiU30
Bilaga 1
Regeringens
lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1 §'

En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3 - 5 §§ för varje
år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 10,10 procent,

2. folkpensionsavgift med 9,45 pro- 2. folkpensionsavgift med 7,45 procent,
cent,

3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 procent,

5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent,

6. arbetsskadeavgift med 0,90 procent,

7. arbetsmarknadsavgift med 2,16 procent,

8. arbetarskyddsavgift med 0,35 procent,

9. vuxenutbildningsavgift med 0,270 procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock betala
endast tilläggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

3 kap.

1§2

En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som
anges i 3 — 5 §§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 9,60 procent,

2. folkpensionsavgift med 9,45 pro- 2. folkpensionsavgift med 7,45 procent,
cent,

3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 procent,

5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent,

6. arbetsskadeavgift med 0,90 procent samt

7. arbetarskyddsavgift med 0,20 procent.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § lagen (1981:691) om
socialavgifter skall ha följande lydelse.

1 Senaste lydelse 1987:266.

2 Senaste lydelse 1987:266.

207

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1983: 890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs att 9 och 11 §§ lagen (1983:890) om allemanssparande1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§

De medel som sätts in på ett allemanssparkonto skall överföras från
banken till riksgäldskontoret.

På de medel som satts in på ett På de medel som satts in på ett
allemanssparkonto utgår årlig ränta allemanssparkonto utgår årlig ränta

enligt en räntefot som motsvarar det som skall motsvara lägst det av

av riksbanken fastställda, vid varje riksbanken fastställda, vid varje tid

tid gällande diskontot. gällande diskontot, minskat med

tre procentenheter. Regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter
om vilken räntesats som vid varje
tidpunkt skall gälla.

11 §2

Antalet andelsägare i en alle- Antalet andelsägare i en allemansfond
får inte överstiga mansfond får inte överstiga

100000. 150000.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1988/89: FiU30
Bilaga 1
Regeringens
lagförslag

1 Lagen omtryckt 1986:522.

2 Senaste lydelse 1987:1315.

208

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för
allmänna pensionsfonden

Härigenom föreskrivs att 15 a och 35 §§ lagen (1983:1092) med reglemente
för allmänna pensionsfonden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 a§'

En fondstyrelse får förvärva fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt för
att bereda styrelsen lokaler för verksamheten eller för att bereda bostad åt
någon som är anställd hos fondstyrelsen.

En styrelse får dessutom, för att tillgodose kravet på en ändamålsenlig
förvaltning av de medel som styrelsen förvaltar, själv eller genom bolag
som i sin helhet innehas av fondstyrelsen eller flera fondstyrelser gemensamt 1.

förvärva och till nyttjande upplåta fast egendom eller tomträtt samt

2. förvärva samtliga aktier i ett 2. förvärva aktier i ett bolag som
bolag som har till ändamål att äga har till ändamål att äga eller förval eller

förvalta sådan egendom (fas- ta sådan egendom (fastighetsbolag),

tighetsbolag).

Det sammanlagda värdet av varje fondstyrelses innehav av tillgångar
som förvärvats enligt andra stycket får uppgå till belopp som motsvarar
högst fem procent av det totala anskaffningsvärdet av de tillgångar som
styrelsen förvaltar. Vid beräkningen skall tillgångar som förvärvats enligt 1
tas upp till anskaffningskostnaden och tillgångar som förvärvats enligt 2
till den andel av anskaffningskostnaderna för fastigheterna i bolaget som
motsvarar styrelsens innehav av aktier i bolaget.

35 §2

Fjärde och femte fondstyrelserna får placera de medel som styrelserna
förvaltar

1. i aktier i svenska aktiebolag 1. i aktier i svenska aktiebolag,
med undantag av aktiebolag som

driver bank— eller försäkringsrörelse,

2. i standardiserade köp- och 2. i standardiserade köp- och

säljoptioner avseende aktier i såda- säljoptioner avseende aktier i svens na

aktiebolag som avses i 1, ka aktiebolag,

3. i sådana konvertibla skulde- 3. i sådana konvertibla skuldebrev
eller skuldebrev förenade med brev eller skuldebrev förenade med

optionsrätt till nyteckning som har optionsrätt till nyteckning som har

utfärdats av aktiebolag som avses i utfärdats av svenska aktiebolag,

4. i aktier i utländska aktiebolag 4. i aktier i utländska aktiebolag

samt i sådana konvertibla skulde- eller andelar i utländska aktiefön brev

eller skuldebrev förenade med der samt i sådana konvertibla skul -

1 Senaste lydelse 1988:1545.

2 Senaste lydelse 1988:747.

1988/89: FiU30
Bilaga 1
Regeringens
lagförslag

14 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 30. Del I

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

optionsrätt till nyteckning som har debrev eller skuldebrev förenade

utfärdats av utländska aktiebolag, med optionsrätt till nyteckning som

har utfärdats av utländska aktiebolag,

5. som riskkapital i svenska ekonomiska föreningar samt

6. i andelar i svenska kommanditbolag.

Fondstyrelserna får inte förvärva
värdepapper enligt första stycket 4 i
sådan omfattning att värdepapperens
sammanlagda värde kommer
att överstiga en procent av värdet
av de medel som respektive styrelse
förvaltar.

Fondstyrelserna får inte förvärva
värdepapper enligt första stycket 4 i
sådan omfattning att värdepapperens
sammanlagda värde kommer
att överstiga tio procent av värdet
av de medel som respektive styrelse
förvaltar.

Allmänna pensionsfonden får inte vara komplementär i ett kommanditbolag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1988/89: FiU30
Bilaga 1
Regeringens
lagförslag

210

Förslag till

Lag om tillfällig höjning av mervärdeskatten
Härigenom föreskrivs följande.

Skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt utgår under tiden den 1
juli 1989 —den 31 december 1990 med 21 procent av beskattningsvärdet.
Vid införsel av monteringsfärdigt hus utgår dock skatten med 12,6 procent
av beskattningsvärdet.

Denna lag träder i kraft den 9 juni 1989.

1988/89: FiU30
Bilaga 1
Regeringens
lagförslag

211

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977: 306) om dryckesskatt

Härigenom föreskrivs att 10 och 11 §§ lagen (1977:306) om dryckesskatt1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §2

Skatten på spritdrycker och vin utgår med en grundavgift och en procentavgift,
om annat inte sägs i femte stycket.

Grundavgiften utgör per liter i Grundavgiften utgör per liter i

fråga om fråga om

1. spritdrycker 1 krona 17 öre 1. spritdrycker 1 krona 24 öre
för varje hel volymprocent alkohol, för varje hel volymprocent alkohol,

2. starkvin 17 kronor 50 öre, 2. starkvin 19 kronor 25 öre,

3. lättvin med en alkoholhalt 3. lättvin med en alkoholhalt

över 7 volymprocent 7 kronor, över 7 volymprocent 7 kronor 70

öre,

4. annat lättvin 9 kronor 50 öre. 4. annat lättvin 10 kronor 35

öre.

Procentavgiften utgör för spritdrycker 60 procent och för vin 39 procent
av detalj handelspriset.

Med detaljhandelspriset förstås det pris som detaljhandelsbolaget tilllämpar
vid försäljning över disk, exklusive beloppet av pant och skatt
enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

För lättvin med en alkoholhalt av högst 7 volymprocent utgår dock
ingen procentavgift.

11 §3

Skatten på malt- och läskedryc- Skatten på malt- och läskedrycker
utgår per liter med ker utgår per liter med

2 kronor 20 öre för öl, 2 kronor 20 öre för öl,

9 kronor 50 öre för starköl, 10 kronor 35 öre för starköl,

40 öre för kolsyrad läskedryck, 40 öre för kolsyrad läskedryck,

20 öre för annan läskedryck. 20 öre för annan läskedryck.

Denna lag träder i kraft den 9 juni 1989.

1988/89: FiU30
Bilaga 1
Regeringens
lagförslag

1 Lagen omtryckt 1984:158.

2 Senaste lydelse 1988:114.

3 Senaste lydelse 1988:114.

212

Förslag till
Lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1961:394) om tobaksskatt1 skall ha
följande lydelse.

2 §2

Nuvarande lydelse

För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till
varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag Vikt för 1 st. gram Belopp för

1 st. öre 1 kg kr.

Cigarrer och cigariller

grupp 1 t.o. m. 1,7 13,5

11 över 1,7 t.o.m. 3,0 18,0

lil ” 3,0 ” 5,0 21,5

IV ” 5,0 30,0

Cigaretter

grupp I t. q. m. 0,85 39

II över 0,85 t.o.m. 1,20 46

III ” 1,20 ” 1,55 51

IV ” 1,55 ” 1,90 56

V ” 1,90 60

Röktobak 140: —

Tuggtobak 45:—

Snus , 25: —

Föreslagen lydelse

För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till
varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag Vikt för 1 st. gram Belopp för

1 st. öre 1 kg kr.

Cigarrer och cigariller
grupp I t.o.m. 1,7 13,5

II över 1,7 t.o.m. 3,0 18,0

III ” 3,0 ” 5,0 21,5

IV ” 5,0 30,0

Cigaretter

grupp I t.o.m. 0,85 44

II över 0,85 t.o.m. 1,20 51

III ” 1,20 ” 1,55 56

IV ” 1,55 ” 1,90 61

V ” 1,90 65

Röktobak 155: —

Tuggtobak 50: —

Snus 28: —

Denna lag träder i kraft den 9 juni 1989.

1 Lagen omtryckt 1984:155.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:141.

2 Senaste lydelse 1988:353.

1988/89: FiU30
Bilaga 1
Regeringens
lagförslag

Förslag till
Lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068)

Härigenom föreskrivs att 22 och 24 kap. tulltaxelagen (1987:1068)1 skall
ha följande lydelse.

22 kap. Drycker, sprit och ättika2

Nuvarande lydelse

Anm. För spritdrycker, vin eller starköl, som infors i den ordning som
anges i 18§ 3, 4, 6 eller 7 lagen (1977:293) om handel med drycker, utgår,
om tullfrihet inte åtnjuts, tull med följande belopp per liter:

Spritdrycker enligt tulltaxenr 22.08 190: —

Vin:

musserande eller med en alkoholhalt överstigande 15 volymprocent
56: —

ej musserande, med en alkoholhalt överstigande 7 men inte

15 volymprocent 28; —

ej musserande, med en alkoholhalt om högst 7 volymprocent
13: —

Starköl 13:—

Tullsats som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger
enligt 81 eller 82 § tullagen (1987:1065).

Föreslagen lydelse

Anm. För spritdrycker, vin eller starköl, som införs i den ordning som
anges i 18 § 3, 4, 6 eller 7 lagen (1977:293) om handel med drycker, utgår,
om tullfrihet inte åtnjuts, tull med Följande belopp per liter:

Spritdrycker enligt tulltaxenr 22.08 200:—

Vin:

musserande eller med en alkoholhalt överstigande 15 volymprocent
62: —

ej musserande, med en alkoholhalt överstigande 7 men inte

15 volymprocent 30; —

ej musserande, med en alkoholhalt om högst 7 volymprocent
15: —

Starköl 15: —

Tullsats som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger
enligt 81 eller 82 § tullagen (1987:1065).

1988/89: FiU30
Bilaga 1
Regeringens
lagförslag

1 Lagen omtryckt 1987:1186.

2 Senaste lydelse 1988:115.

214

24 kap. Tobak samt varor tillverkade av tobaksersättning1

Nuvarande lydelse

Anm. För tobaksvaror som införs i den ordning som avses i 1 § andra
stycket lagen (1961:394) om tobaksskatt eller enligt föreskrifter som meddelats
med stöd av 13 § andra punkten lagen (1987:1069) om tullfrihet
m.m. utgår, om tullfrihet inte åtnjuts, tull med följande belopp:

Cigarrer och cigariller:

vikt högst 3 g per styck 22 öre per styck

vikt högre än 3 g per styck 42 öre per styck

Cigaretter:

vikt högst 0,85 g per styck 48 öre per styck

vikt högre än 0,85 men högst 1,20 g per styck . 57 öre per styck

vikt högre än 1,20 g per styck 64 öre per styck

Andra slag av färdiga tobaksvaror 175:— per kg

Tullsats som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger
enligt 81 eller 82 § tullagen (1987:1065).

Föreslagen lydelse

Anm. För tobaksvaror som införs i den ordning som avses i 1 § andra
stycket lagen (1961:394) om tobaksskatt eller enligt föreskrifter som meddelats
med stöd av 13 § andra punkten lagen (1987:1069) om tullfrihet
m. m. utgår, om tullfrihet inte åtnjuts, tull med följande belopp:

Cigarrer och cigariller:

vikt högst 3 g per styck

vikt högre än 3 g per styck

Cigaretter:

vikt högst 0,85 g per styck

vikt högre än 0,85 men högst 1,20 g per styck

vikt högre än 1,20 g per styck

Andra slag av färdiga tobaksvaror

Tullsats som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger
enligt 81 eller 82 § tullagen (1987:1065).

Denna lag träder i kraft den 9 juni 1989.

22 öre per styck
42 öre per styck

55 öre per styck
63 öre per styck
70 öre per styck
192:— per kg

1988/89: FiU30
Bilaga 1
Regeringens
lagförslag

3 Senaste lydelse 1988:354.

Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6 § studiestödslagen
(1973: 349)1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

6 §

Studiebidrag utgår med 485 kro- Studiebidrag utgår med 550 kronor
i månaden. nor i månaden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1988/89: FiU30
Bilaga 1
Regeringens
lagförslag

1 Lagen omtryckt 1987:303.

216

I proposition 1988/89:151 framlagt lagförslag

Förslag till
Lag om höjning av den allmänna löneavgiften intill utgången
av år 1990

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Allmän löneavgift skall, i stället för vad som sägs i 3 § första stycket lagen
(1982:423) om allmän löneavgift, tas ut med 2,34 procent av avgiftsunderlaget
i fråga om

1. ersättning som omfattas av 1 § nämnda lag och som utges under perioden
september 1989 - december 1990 samt

2. inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring och som hänför sig till perioden september 1989 -december 1990.

Om ersättningen eller inkomsten avser verksamhet i annan kommun i
Stockholms län än Norrtälje skall allmän löneavgift tas ut med 5,34 procent
av avgiftsunderlaget. I fråga om ersättning som utges av kommun, landstingskommun
eller kyrklig kommun skall dock löneavgift tas ut med 2,34 procent.

2 § Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av augusti
1989, skall - om den avgiftsskyldige inte visar annat - så stor del av
beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av augusti
1989 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som
infaller under denna tid och hela beskattningsåret. En uppdelning skall på
motsvarande sätt göras, om beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter
utgången av år 1990.

3 § I årsuppgift som avses i 11 § lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare skall en avgiftsskyldig för utgiftsåret 1989 -utöver de uppgifter som skall lämnas enligt 12 § första stycket nämnda lag -uppge hur stor andel av beloppen som avser tid före respektive efter
utgången av augusti 1989.

En avgiftsskyldig skall i uppbördsdeklaration respektive allmän självdeklaration
uppge i vad mån lönesumman och avgifterna respektive avgiftsunderlaget
hänför sig till verksamhet i annan kommun i Stockholms län än
Norrtälje.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1988/89: FiU30
Bilaga 1
Regeringens
lagförslag

217

LAGRÅDET

Utdrag ur
PROTOKOLL
vid sammanträde
1989-05-23

1988/89: FiU30

Bilaga 2

Lagrådets

yttrande

Närvarande: F.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Ulla
Wadell, justitierådet Staffan Magnusson

Enligt protokoll vid sammanträde den 16 maj 1989 med riksdagens finansutskott
har utskottet beslutat inhämta lagrådets yttrande över ett inom
riksdagen väckt förslag till lag om tillfälligt sparande.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av kanslichefen i utskottet Ove
Nilsson.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

Det remitterade lagförslaget är knapphändigt motiverat, och något yttrande
av berörda myndigheter har inte inhämtats. Lagrådet har därför haft
begränsade möjligheter att med ledning av det föreliggande materialet bedöma
sådana frågor om lagförslagets praktiska konsekvenser och tillämpning
som avses i 8 kap. 18 § tredje stycket 3 — 5 regeringsformen.

Att märka är också att någon lag motsvarande den nu föreslagna inte
synes ha förekommit tidigare. En annan sak är att det vid åtskilliga tillfällen
har förekommit lagstiftning om likviditetsindragningar beträffande företag
(se senast lagen 1988:706 om inbetalning på likviditetskonto under
budgetåret 1988/89).

De principer som ligger bakom det remitterade förslaget föranleder inte
någon erinran från lagrådets sida. Däremot ger vissa bestämmelser anledning
till invändningar. Detta gäller främst bestämmelserna i 3 §.

Enligt paragrafens lydelse i det remitterade förslaget skall vid beräkningen
av slutlig skatt på grundval av 1990 års taxering ett särskilt tillägg
(tillfälligt sparbelopp) debiteras. Sparbeloppet skall utgöra en och en tredjedels
procent av den slutliga skatten, till den del denna svarar mot statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt och statlig
fastighetsskatt.

Bestämmelsen innebär att ett sparbelopp med en och en tredjedels procent
skall debiteras även i fall då den slutliga skatten endast eller till övervägande
del hänför sig till inkomst under tiden före den 1 september 1989.

Detta stämmer dåligt överens med uttalandena i motionen om att sparandet
skall införas först fr. o. ro. september 1989.

Det kan också invändas att, med hänsyn till de likheter som finns mellan
det tillfälliga sparandet och en tillfällig beskattning, det skulle strida mot
grunderna för retroaktivitetsförbudet i 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen
att låta sparbeloppet grunda sig på förhållanden före lagens ikraftträdande.

För att man skall komma till rätta med det angivna problemet är olika
lösningar tänkbara.

Den lösning som synes vara principiellt riktigast är att, i stället för att 218

låta sparbeloppet utgöra en och en tredjedels procent av hela den slutliga 1988/89: FiU30

skatten, bestämma detta till fyra procent av den del av den slutliga skatten Bilaga 2

som hänför sig till inkomster o. d. undertiden september—december 1989. Lagrådets

Lagrådet är emellertid medvetet om att en sådan ordning kan vålla vissa yttrande

praktiska problem, både för de skattskyldiga och för de tillämpande myndigheterna.

Ett annat alternativ är att låta den preliminära skatten för 1989 bli definitiv
i den meningen att sparbeloppet för detta år bestäms enbart på grundval
av den preliminära skatten. Sparbeloppet skulle alltså motsvara fyra
procent av den preliminära A-skatt som skall betalas under tiden september-december
1989 resp. den preliminära B-skatt som skall erläggas under
tiden november 1989—januari 1990 (jfr 2 § i det remitterade lagförslaget).
En sådan lösning har den nackdelen att något sparbelopp i många fall
inte kommer att erläggas när det t. ex. är fråga om kapitalinkomster och
lön från någon annan än huvudarbetsgivaren. Eventuellt kan dock praktiska
skäl göra att ordningen ändå får accepteras.

För den som driver rörelse kan den föreslagna 3 § ge ett mindre tillfredsställande
resultat i de fall då det är fråga om ett företag med brutet räkenskapsår.
I sådana fall kan sparbelopp komma att erläggas även för inkomster
under tid före den 1 september 1989 eller efter utgången av år 1990.

Lagrådet har inte underlag för att ta bestämd ställning till hur det nu
diskuterade problemet bör lösas. Frågan får i stället övervägas vidare under
utskottsbehandlingen.

Det framgår inte av den föreslagna lagtexten vem som är skyldig att erlägga
sparbelopp. Detta bör enligt lagrådets mening anges. Vissa uttryck i
motionstexten tyder på att avsikten inte är att alla skattskyldiga skall omfattas
utan att offentligrättsliga subjekt skall undantas.

14 § i det remitterade förslaget har tagits in bestämmelser om återbetalning
av sparbelopp som har erlagts av den skattskyldige. Huvudregeln är att
beloppet skall återbetalas under april andra året efter taxeringsåret.

Fråga uppstår hur återbetalning skall ske i de fall då ett sparbelopp inte
erläggs inom normal tid. Särskilda problem kan uppstå när taxeringen är
föremål för process.

I sammanhanget uppstår vidare spörsmålet hur länge indrivning av ej
erlagda sparbelopp skall pågå. Att fortsätta med indrivningsåtgärder efter
den tidpunkt då återbetalning normalt skall äga rum förefaller inte lämpligt.

Ytterligare en fråga som inställer sig är i vad mån en fordran på sparbelopp
får överlåtas innan beloppet betalas tillbaka. Denna fråga är inte behandlad
i lagtexten.

Meningen torde vara att uppbördslagen (1953:272) skall tillämpas i
fråga om bestämmande och uppbörd av tillfälliga sparbelopp, i den mån
det inte finns särskilda regler i den nu föreslagna lagen. Detta bör komma
till uttryck genom en särskild lagbestämmelse. Det är emellertid tänkbart
att vissa regler i uppbördslagen passar mindre väl beträffande sparbeloppen
och att den förordade bestämmelsen därför bör förses med undantag.

Denna fråga får övervägas särskilt vid utskottsbehandlingen. 219

Utöver de hittills förordade ändringarna av lagtexten bör även andra
jämkningar vidtas. Lagrådet anser bl. a. att man i lagtexten genomgående
bör använda ordet ”sparbelopp” i stället för ”tillägg”.

Lagförslagets båda inledande paragrafer bör enligt lagrådets mening ges
följande lydelse:

1 § Tillfälligt sparande skall ske under den tid och på det sätt som anges i
denna lag.

2 § Den för vilken avdrag för preliminär A-skatt skall göras under tiden
den 1 september 1989 — 31 december 1990 och den som skall betala preliminär
B-skatt under tiden november 1989—januari 1998 skall erlägga ett
sparbelopp som motsvarar fyra procent av skatten. I fråga om preliminär
skatt för inkomståret 1990 är sparbeloppet fyra procent endast av den del
av skatten som svarar mot statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
kommunal inkomstskatt och statlig fastighetsskatt.

När det gäller 3 § bör, som lagrådet tidigare har anfört, det sakliga innehållet
övervägas ytterligare. Lagtexten bör därutöver jämkas så, att man anger
att den skattskyldige vid 1990 resp. 1991 års taxering vid sidan om den
slutliga skatten skall påföras ett visst sparbelopp.

De bestämmelser om ränta på tillfälligt sparbelopp som i det remitterade
förslaget har tagits in i 6 § bör enligt lagrådets mening tas upp omedelbart
efter bestämmelserna om återbetalning och alltså bilda en 5 §.

I en ny 6 § bör tas in en regel om tillämpligheten av uppbördslagen. Regeln
bör i sin tur följas av bestämmelser om ränta på för högt inbetalat sparbelopp
och om avgift på för lågt inbetalat belopp, motsvarande bestämmelserna
i uppbördslagen om ö-skatteränta resp. kvarskatteavgift (jfr 5 § i det
remitterade förslaget).

Lagrådet vill slutligen ifrågasätta om inte reglerna i 41 § kommunalskattelagen
om rätt beskattningsår bör kompletteras med en bestämmelse om
vilket beskattningsår som skall gälla i fråga om sparbelopp (jfr punkt 5 av
anvisningarna till 41 §).

1988/89: FiU30
Bilaga 2
Lagrådets
yttrande

220

Skatteförvaltningen

Riksskatteverket

1988/89: FiU30
Bilaga 3

Riksskatteverkets

yttrande

1989-05-22

Dnr A13-407-89

Yttrande över i motion 1988/89: Fi59 av Anna-Greta Leijon
m. fl. (s) framlagt förslag till lag om tillfälligt sparande

Av motionen och lagförslaget framgår att underlaget för det tillfälliga sparandet
skall utgöras av den slutliga skatt som debiteras vid 1990 och 1991
års taxeringar. Det tillfälliga sparbeloppet uppgår vid 1990 års taxering till
en och en tredjedels procent och vid 1991 års taxering till fyra procent av
den debiterade slutliga skatten. Det tillfälliga sparbeloppet skall dock endast
tas ut på den del av skatten som svarar mot statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt och slutlig fastighetsskatt.

Sparbeloppet skall preliminärt tas ut genom ett tillägg till den preliminära
skatten.

Hur det tillfälliga sparandet i praktiken skall gå till framgår i huvudsak
av lagförslaget. När det gäller vissa detaljer erfordras dock vissa kompletteringar.
För att åskådliggöra vilka kompletteringar som är erforderliga
lämnas i det följande en redogörelse för hur sparandet utifrån i motionen
och lagförslaget angivna principer mera konkret bör kunna gå till.

A. För den som har preliminär A-skatt, dvs. den som betalar sin preliminära
skatt genom att huvudarbetsgivaren gör skatteavdrag, innebär det
sagda följande.

Inkomståret 1989

Det skatteavdrag som skall göras på lön som utbetalas under tiden den 1
september 1989 — 31 december 1989 skall höjas med fyra procent.

För att åstadkomma denna höjning torde det vara tillräckligt att RSV
informerar arbetsgivarna (ca 250 000) att det skatteavdrag som skall göras
enligt tabell eller på annat sätt skall höjas med fyra procent. Med tanke på
risken för förväxling och kostnader torde det inte vara försvarligt att utfärda
nya skattetabeller under löpande år.

Såvitt framgår är inte avsikten att arbetsgivaren skall behöva skilja på
vad som är preliminär skatt och vad som är sparbelopp. Följaktligen behöver
inte arbetsgivaren på kontrolluppgiften särskilja beloppen. Ur administrativ
synpunkt är en sådan ordning att föredra. Om arbetsgivaren skall
särskilja beloppen uppkommer risk för förväxling av uppgifter m. m. Därtill
kommer att det på kontrolluppgiften angivna sparbeloppet — se nedan
— kan komma att tas i anspråk för betalnirig av skatt. I ett sådant fall
skulle uppgiften om sparbeloppet i kontrolluppgiften vara missvisande.

Vid debiteringen av den slutliga skatten för inkomståret 1989 kommer
ett tillägg på en och en tredjedels procent av den slutliga skatten att debiteras
som tillfälligt sparbelopp. Den preliminära skatt som skall gottskrivas
kommer att i första hand tas i anspråk för betalning av den för inkomståret 221

debiterade skatten. Därefter kommer gottskriven preliminär skatt att tas i
anspråk för det tillfälliga sparbeloppet. Debiterat och gottskrivet sparbelopp
registreras särskilt i skatteregistret. Om den preliminära skatten ej
förslår till att täcka debiterat sparbelopp kommer vad som återstår att krävas
ut på samma sätt som kvarstående skatt och formellt ingå som en delpost
i den kvarstående skatten. På slutskattesedeln kommer att finnas uppgift
om hur stort sparbelopp som har debiterats, vad som har gottskrivits
som sparbelopp och vad som eventuellt återstår att betala.

Att utfärda en särskild ”slutskattesedel” avseende sparbeloppet skulle
bli administrativt betungande och mycket kostsamt.

Om den debitrade skatten efter omprövning ändras bör det debiterade
sparbeloppet inte ändras. Härigenom hålls sparbeloppet utanför det komplicerade
omräkningssystemet. En höjning av den debiterade skatten bör
alltså inte leda till en höjning av debiterat sparbelopp. Vid en sänkning av
den debiterade skatten bör dock den skattskyldige ha möjlighet att efter
särskild ansökan få tillbaka vad som är för mycket sparat. Ett sådant ansökningsforfarande
bör kunna göras administrativt enkelt.

Inkomståret 1990

Hanteringen kan ske på samma sätt som för inkomståret 1989. De enda
skillnaderna blir att det högre preliminärskatteuttaget kan inarbetas i de
preliminärskattetabeller som ges ut för inkomståret och att procentsatsen
vid den slutliga debiteringen är fyra procent.

B. För den som har preliminär B-skatt, dvs. själv skall betala skatten, innebär
förslaget följande.

Inkomståret 1989

Den preliminära B-skatt som debiterats och skall betalas vid uppbördstillfallena
november 1989 och januari 1990 höjs med fyra procent.

I god tid före novemberuppbörden kommer RSV att sända ut nya betalningsdokument.

Ett problem i sammanhanget är att den redan debiterade B-skatten ofta
innefattar flera poster än de som skall utgöra underlag för beräkning av
sparbeloppet bl. a. egenavgifter. Det är emellertid omöjligt att beakta detta
vid den höjning som skall göras beträffande november- och januariuppbörden.
Detta kan leda till ett något för högt sparavdrag. Å andra sidan finns
det inte någon möjlighet att vid omdebiteringen beakta den höjda allmänna
löneavgiften, i följd varav eventuellt överuttag reduceras. I Stockholmsområdet
kan det t. o. m. totalt sett bli fråga om ett underuttag. För
inkomståret 1990 kan som framgår nedan detta problem undvikas.

Vid den slutliga debiteringen för den som har B-skatt föreligger en viss
skillnad mot vad som förekommer vid slutlig debitering för den som har
preliminär A-skatt. Detta har samband med att debiterad B-skatt skall
gottskrivas den skattskyldige som preliminär skatt oavsett om den är betald
eller inte. Genom att behandla det preliminärt debiterade sparbelop -

1988/89: FiU30
Bilaga 3

Riksskatteverkets

yttrande

pet på samma sätt som debiterad preliminär skatt så undviks att skattskyldig
anses ha ett sparbelopp trots att något sådant inte betalats.

På samma sätt som gäller för den som har preliminär A-skatt bör inte en
omdebitering av skatten leda till en ändring av sparbeloppet. Givetvis bör
också här den skattskyldige få möjlighet att ansökan om återbetalning av
sparbelopp om omdebiteringen innebär att skatten sänks.

Inkomståret 1990

Till grund för debiteringen av den preliminära B-skatten för inkomståret
1990 ligger den slutligt debiterade skatten för inkomståret 1988 (13 § uppbördslagen).
Denna skatt är redovisad i delposter. Härav följer att det preliminära
sparbeloppet kan beräknas på grundval av posterna statlig inkomstskatt,
kommunal inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt och statlig
fastighetsskatt. Det problem med överuttag som kan förekomma för inkomståret
1989 föreligger således inte här. Motsvarande ordning kan inte
tillämpas för inkomståret 1989 pga. att specificeringen på delposter beträffande
slutlig skatt för inkomståret 1987 är utraderade.

I de fall preliminär B-skatt debiteras med ledning av en preliminär självdeklaration
kan givetvis också en korrekt beräkning av det preliminära
sparbeloppet göras. Behandlingen vid den slutliga debiteringen är — förutom
annan procentsats — densamma som för inkomståret 1989.

C. Ränta

Av 5 § i lagförslaget följer att på den del av den överskjutande preliminära
skatten som skall gottskrivas som sparbelopp skall ö-skatteränta utgå. Bestämmelsen
bör kompletteras med att denna ränta inte skall betalas ut
förrän vid utbetalningen av sparbeloppet.

Av 6 § framgår inte vilken tid räntan avser. Uppenbarligen skall räntan
beräknas för en tid av sexton månader. Detta bör framgå av bestämmelsen.

Som nedan föreslås bör sparbeloppet i vissa situationer återbetalas tidigare
än vad som annars gäller. I sådant fall bör inte full ränta utgå. Förslagsvis
bör lämnas ränta som beräknas från utgången av taxeringsåret
t. o. m. den månad då sparbeloppet återbetalas. Därvid bör ränta beräknas
för varje månad med en sextondedel av det i bestämmelsen nämnda diskontot.

En annan fråga är vilken ränta som skall utgå om sparbeloppet betalas
senare än den 18 april året efter taxeringsåret. Det är inte rimligt att den
som betalar bara någon dag före utbetalningstillfället skall få full ränta. En
ränta kopplad till inneståendetiden vore naturligtvis att föredra. Det är
emellertid inte möjligt att i varje enskilt fall hålla reda på när inbetalningarna
görs. Därför föreslår RSV att sparbelopp som betalas efter den 18
april året efter taxeringsåret (sista dag för betalning av kvarskatt) inte skall
berättiga till ränta enligt 6 §.

1988/89: FiU30
Bilaga 3

Riksskatteverkets

yttrande

223

D. Lagtexten

1 §. Av bestämmelsen bör framgå vern sorn är skyldig att spara. Förslagsvis
bör detta vara alla skattskyldiga. Eventuellt bör kommun, landstingskommun
och kyrklig kommun undantas.

2 §. Den föreslagna lydelsen medger inte att tillägg görs på det skatteavdrag
som skall ske med stöd av lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar. För att nå en bättre överensstämmelse
mellan preliminärt och slutligt debiterat sparbelopp även i
dessa fall föreslås att tillägget också skall göras på preliminärskatt som betalas
med stöd av nämnda lag.

4 §. Bestämmelsen bör kompletteras med en regel som medger att tillfälligt
sparbelopp får återbetalas tidigare om rätten till sparbeloppet övergår genom
arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död.

5 § —6 §. Se vad som anförts under rubriken ”Ränta”.

Lagen bör vidare kompletteras med en bestämmelse som klart anger att en
fordran på tillfälligt sparbelopp och ränta inte får överlåtas, pantsättas eller
utmätas innan beloppet får betalas ut.

I den ovan skisserade ordningen har angetts att den preliminära skatt
som skall gottskrivas i första hand skall tas i anspråk för den för inkomståret
debiterade skatten. Därefter bör gottskriven preliminär skatt tas i anspråk
för sparbeloppet. Detta bör framgå av lagtexten.

Vidare bör finnas en bestämmelse som anger att från sparbelopp inte får
avräknas annat än fordran på preliminär skatt, slutlig skatt eller kvarskatteavgift
som hänför sig till samma år som sparbeloppet. I avsaknad av en
sådan bestämmelse skulle avräkning kunna ske mot t. ex. tidigare restförda
skatter. Karaktären av sparande skulle i sådant fall gå förlorad.

Slutligen anser RSV att i lagen bör finnas en bestämmelse som anger att
bestämmelserna i uppbördslagen i övrigt är tillämpliga.

E. Allmänt

Sparandet är avsett att träda i kraft den 1 september 1989. Debiteringen av
sparbeloppet skall därför ske med en och en tredjedels procent av den slutliga
skatten vid 1990 års taxering. Den slutliga skatten kan emellertid hänföra
sig till inkomster för tiden före den 1 september. Sparandet kan följaktligen
i ett sådant fall få en retroaktiv effekt.

Det är emellertid svårt att komma ifrån denna retroaktiva effekt. I och
för sig skulle det vara mera riktigt att ta ut fyra procent av den del av
skatten som hänför sig till inkomster intjänade efter den 1 september. En
sådan ordning förutsätter emellertid att uppgifter finns om hur inkomsterna
är fördelade under beskattningsåret. Dessa uppgifter saknas. Att begära
en redovisning från arbetsgivarna hur lönen fördelar sig på kalendermånad
synes vara en omöjlig väg. Denna lösning kan inte förordas.

En annan tänkbar lösning är att låta det tillägg som skall göras på den
preliminära skatten under 1989 bli det definitiva sparbeloppet. Någon avstämning
mot den slutliga skatten skulle alltså inte ske. Detta innebär

1988/89: FiU30
Bilaga 3

Riksskatteverkets

yttrande

emellertid att den som har inkomster för vilka preliminärskatt inte betalas
ej tvingas att spara. Preliminärskatteavdrag skall ju endast göras av huvudarbetsgivaren.
De som undgår sparandet är således sådana som har stora
biinkomster t. ex. av kapital. Lösningen kan följaktligen diskuteras från
rättvisesynpunkt. Om man väljer denna lösning måste arbetsgivare som
gör skatteavdrag i kontrolluppgiften ange hur stor del av avdraget som utgör
sparande. En sådan skyldighet för arbetsgivare måste komma till uttryck
i lagtext. Denna lösning innebär också att två olika system kommer
att tillämpas för det tillfälliga sparandet, vilket medför problem från informationssynpunkt.

Givetvis kommer hanteringen av det tillfälliga sparandet att innebära
merarbete för skatteförvaltningen och ta administrativa resurser i anspråk.
Någon kostnadsberäkning har inte hunnit utföras.

Detta ärende har beslutats av undertecknad överdirektör. Vid den slutliga
handläggningen har närvarit biträdande skattedirektör Björne Sjökvist, föredragande,
adb-direktörerna Ragnar Öhrn och Bertil Olofson samt avdelningsdirektören
Ellert Persson.

Lennart Grufberg
Björne Sjökvist

1988/89: FiU30
Bilaga 3

Riksskatteverkets

yttrande

15 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 30. Del 1

225

Av utskottet föreslagen lagstiftning
Av utskottet framlagt lagförslag
1 Förslag till

1988/89: FiU30
Bilaga 4
Utskottets
lagförslag

Lag om tillfälligt sparande

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Tillfälligt sparande skall ske under den tid och på det sätt som anges i
denna lag. Lagen gäller inte staten, kommun, landstingskommun och kyrklig
kommun.

2 § Den för vilken avdrag för preliminär A-skatt skall göras under tiden
den 1 september 1989— den 31 december 1990 och den som skall betala
preliminär B-skatt under tiden november 1989 —januari 1991 skall erlägga
ett sparbelopp som motsvarar tre procent av skatten. I fråga om preliminär
skatt för inkomståret 1990 är sparbeloppet tre procent endast av den del av
skatten som svarar mot statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt och
kommunal inkomstskatt.

Sparbelopp beräknas i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

3 § Den som påförs slutlig skatt vid 1991 års taxering skall erlägga ett sparbelopp
som motsvarar tre procent av skatten till den del den svarar mot
statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt och kommunal inkomstskatt.
Sparbeloppet skall påföras vid sidan av den slutliga skatten. Därvid
skall sparbelopp enligt 2 § för motsvarande tid avräknas.

Har taxering skett för ett beskattningsår som omfattar mer än tolv månader,
skall sparbelopp erläggas endast med vad som motsvarar tolv månader.

4 § Sparbelopp som har erlagts av den skattskyldige skall återbetalas senast
den 30 april tredje året efter inkomståret. Återbetalning skall dock ske endast
om beloppet uppgår till minst tjugofem kronor.

Om rätten till sparbelopp övergår genom arv, testamente eller bodelning
med anledning av makes död eller om det annars finns synnerliga skäl får
beloppet återbetalas tidigare än som anges i första stycket.

5 § På sparbelopp som återbetalas skall lämnas en årlig ränta som skall
betalas ut vid återbetalningen av sparbeloppet.

Räntan beräknas på den del av sparbelopp avseende inkomståret 1989
som inte överstiger 1 000 kronor och på den del av sparbelopp avseende
inkomståret 1990 som inte överstiger 3 000 kronor efter en räntesats om
sju procent. På övrig del beräknas räntan efter en räntesats om tre och en
halv procent.

På sparbelopp som avser inkomståret 1989 beräknas räntan från utgången
av 1989 till och med utgången av den månad då beloppet betalas
ut. Erläggs sparbeloppet efter den 18 januari 1990 beräknas räntan dock
från utgången av den månad då beloppet erlades.

På sparbelopp som avser inkomståret 1990 beräknas räntan från utgången
av 1991 till och med utgången av den månad då beloppet betalas
ut. Erläggs sparbeloppet efter den 18 april 1992 beräknas räntan dock från
utgången av den månad då beloppet erlades.

Ränta lämnas i helt krontal, varvid öretal bortfaller. Räntan utgör inte
skattepliktig inkomst.

6 § En fordran på sparbelopp och ränta får inte överlåtas eller pantsättas
innan den förfaller till betalning.

226

Preliminär skatt och sparbelopp som erlagts för inkomståret 1990 skall
anses i första hand utgöra betalning av den för samma år påförda slutliga
skatten.

Om ett sparbelopp som avser inkomståret 1990 tillkommer någon mot
vilken det allmänna har en fordran på preliminär eller slutlig skatt eller
kvarskatteavgift som avser samma år, får från vad som skall betalas ut
enligt denna lag avräknas så mycket som kan gå till betalning av fordringen
och den restavgift som belöper på denna.

7 § 1 fråga om bestämmande, uppbörd och indrivning av sparbelopp gäller
bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272) i tillämpliga delar.

På sparbelopp avseende inkomståret 1990 som har erlagts enligt 2 § skall
lämnas ränta motsvarande ö-skatteränta enligt bestämmelserna i 69 § 1
mom. uppbördslagen. Räntan skall betalas ut vid återbetalningen av sparbeloppet.

8 § Den som till ledning vid 1990 års taxering är skyldig att lämna kontrolluppgift
enligt 37 § 1 mom. taxeringslagen (1956:623) skall, om avdrag för
erläggande av sparbelopp har gjorts, i kontrolluppgiften särskilt ange sparbeloppet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1988/89: FiU30
Bilaga 4
Utskottets
lagförslag

227

Av regeringen framlagt lagförslag
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt

Härigenom föreskrivs att 10 och 11 §§ lagen (1977:306) om dryckesskatt1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §2

Skatten på spritdrycker och vin utgår med en grundavgift och en procentavgift,
om annat inte sägs i femte stycket.

Grundavgiften utgör per liter i Grundavgiften utgör per liter i

fråga om fråga om

1. spritdrycker 1 krona 17 öre 1. spritdrycker 1 krona 24 öre
för varje hel volymprocent alkohol, för varje hel volymprocent alkohol,

2. starkvin 17 kronor 50 öre, 2. starkvin 19 kronor 25 öre,

3. lättvin med en alkoholhalt 3. lättvin med en alkoholhalt

över 7 volymprocent 7 kronor, över 7 volymprocent 7 kronor 70

öre,

4. annat lättvin 9 kronor 50 öre. 4. annat lättvin 10 kronor 35

öre.

Procentavgiften utgör för spritdrycker 60 procent och för vin 39 procent
av detaljhandelspriset.

Med detaljhandelspriset förstås det pris som detaljhandelsbolaget tilllämpar
vid försäljning över disk, exklusive beloppet av pant och skatt
enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

För lättvin med en alkoholhalt av högst 7 volymprocent utgår dock
ingen procentavgift.

11 §3

Skatten på malt- och läskedryc- Skatten på malt- och läskedrycker
utgår per liter med ker utgår per liter med

2 kronor 20 öre för öl, 2 kronor 20 öre för öl,

9 kronor 50 öre för starköl, 10 kronor 35 öre för starköl,

40 öre för kolsyrad läskedryck, 40 öre för kolsyrad läskedryck,

20 öre för annan läskedryck. 20 öre för annan läskedryck.

Denna lag träder i kraft den 9 juni 1989.

1988/89:FiU30
Bilaga 4
Utskottets
lagförslag

1 Lagen omtryckt 1984:158.

2 Senaste lydelse 1988:114.

3 Senaste lydelse 1988:114.

228

Av regeringen framlagt lagförslag
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1961:394) om tobaksskatt1 skall ha
följande lydelse.

2 §2

Nuvarande lydelse.

För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till
varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag	Vikt för 1 st. gram	Belopp för 1 st. öre	1 kg kr.
Cigarrer och cigariller
grupp I	t.o. m. 1,7	13,5
11	över 1,7 t.o.m. 3,0	18,0
lil	3,0 ” 5,0	21,5
IV	” 5,0	30,0
Cigaretter
grupp I	t. o. m. 0,85	39
II	över 0,85 t.o.m. 1,20	46
III	1,20 ” 1,55	51
IV	1,55 ” 1,90	56
V Röktobak Tuggtobak	1,90	60	140:- 45:-
Snus	»		25:-
Föreslagen lydelse
För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till
varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:
Varuslag	Vikt för 1 st. gram	Belopp för 1 st. öre	1 kg kr.
Cigarrer och cigariller
grupp I	t.o. m. 1,7	13,5
11	över 1,7 t.o.m. 3,0	18,0
lil	3,0 ” 5,0	21,5
IV	5,0	30,0
Cigaretter
grupp I	t.o.m. 0,85	44
II	över 0,85 t.o.m. 1,20	51
III	1,20 ” 1,55	56
IV	1,55 ” 1.90	61
V Röktobak Tuggtobak Snus	1,90	65	155:- 50:- 28:-

Denna lag träder i kraft den 9 juni 1989.

1988/89:FiU30
Bilaga 4
Utskottets
lagförslag

1 Lagen omtryckt 1984:155.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:141.

2 Senaste lydelse 1988:353.

229

Av regeringen framlagt lagförslag
4 Förslag till
Lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068)

Härigenom föreskrivs att 22 och 24 kap. tulltaxelagen (1987:1068)' skall
ha följande lydelse.

22 kap. Drycker, sprit och ättika2

Nuvarande lydelse

Anm. För spritdrycker, vin eller starköl, som införs i den ordning som
anges i 18§ 3, 4, 6 eller 7 lagen (1977:293)om handel med drycker, utgår,
om tullfrihet inte åtnjuts, tull med följande belopp per liter:

Spritdrycker enligt tulltaxenr 22.08 190: —

Vin:

musserande eller med en alkoholhalt överstigande 15 volymprocent
56: —

ej musserande, med en alkoholhalt överstigande 7 men inte

15 volymprocent 28; —

ej musserande, med en alkoholhalt om högst 7 volymprocent
13: —

Starköl 13:—

Tullsats som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger
enligt 81 eller 82 § tullagen (1987:1065).

Föreslagen lydelse

Anm. För spritdrycker, vin eller starköl, som införs i den ordning som
anges i 18§ 3, 4, 6 eller 7 lagen (1977:293) om handel med drycker, utgåi,
om tullfrihet inte åtnjuts, tull med följande belopp per liter:

Spritdrycker enligt tulltaxenr 22.08 200: —

Vin:

musserande eller med en alkoholhalt överstigande 15 volymprocent
62: —

ej musserande, med en alkoholhalt överstigande 7 men inte

15 volymprocent 30; —

ej musserande, med en alkoholhalt om högst 7 volymprocent
15:—

Starköl 15:—

Tullsats som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger
enligt 81 eller 82 § tullagen (1987:1065).

1988/89:FiU30
Bilaga 4
Utskottets
lagförslag

1 Lagen omtryckt 1987:1186.

2 Senaste lydelse 1988:115.

230

24 kap. Tobak samt varor tillverkade av tobaksersättning3

Nuvarande lydelse

Anm. För tobaksvaror som infors i den ordning som avses i 1 § andra
stycket lagen (1961:394) om tobaksskatt eller enligt föreskrifter som meddelats
med stöd av 13 § andra punkten lagen (1987:1069) om tullfrihet
m. m. utgår, om tullfrihet inte åtnjuts, tull med följande belopp:

Cigarrer och cigariller:

vikt högst 3 g per styck 22 öre per styck

vikt högre än 3 g per styck 42 öre per styck

Cigaretter:

vikt högst 0,85 g per styck 48 öre per styck

vikt högre än 0,85 men högst 1,20 g per styck . 57 öre per styck

vikt högre än 1,20 g per styck 64 öre per styck

Andra slag av färdiga tobaksvaror 175:— per kg

Tullsats som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger
enligt 81 eller 82 § tullagen (1987:1065).

Föreslagen lydelse

Anm. För tobaksvaror som införs i den ordning som avses i 1 § andra
stycket lagen (1961:394) om tobaksskatt eller enligt föreskrifter som meddelats
med stöd av 13 § andra punkten lagen (1987:1069) om tullfrihet
m. m. utgår, om tullfrihet inte åtnjuts, tull med följande belopp:

Cigarrer och cigariller:

vikt högst 3 g per styck 22 öre per styck

vikt högre än 3 g per styck 42 öre per styck

Cigaretter:

vikt högst 0,85 g per styck 55 öre per styck

vikt högre än 0,85 men högst 1,20 g per styck . 63 öre per styck

vikt högre än 1,20 g per styck 70 öre per styck

Andra slag av färdiga tobaksvaror 792. —per kg

Tullsats som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger
enligt 81 eller 82 § tullagen (1987:1065).

Denna lag träder i kraft den 9 juni 1989.

1988/89:FiU30
Bilaga 4
Utskottets
lagförslag

3 Senaste lydelse 1988:354.

Av utskottet framlagt lagförslag
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Härigenom föreskrivs att 14 § och bilaga 1 till lagen (1957:262) om
allmän energiskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

14 §

Skatten utgår med 6,2 öre per ki- Skatten utgår med 8,2 öre per kilowattimme
för elektrisk kraft som lowattimme för elektrisk kraft som

förbrukas i kommuner som anges i förbrukas i kommuner som anges i

bilaga 2 till denna lag och med 7,2 bilaga 2 till denna lag och med 9,2

öre per kilowattimme i övriga fall. I öre per kilowattimme i övriga fall. I

fråga om sådan kraft som förbrukas fråga om sådan kraft som förbrukas

i industriell verksamhet utgår dock i industriell verksamhet utgår dock

skatten med 5 öre per kilowattim- skatten med 7 öre per kilowattimme.
me.

Bilaga 1 till lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Nuvarande lydelse

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas.

Tulltaxenr	Bränsle	Skattesats
ur 27.01,	Kolbränslen	400 kr. per ton
ur 27.02
eller
ur 27.04
ur 27.10	Fotogen med tillsats som möjliggör drift
	av snabbgående dieselmotor	860 kr. per m!
ur 27.10	Motorbrännoljor, eldningsoljor och
	bunkeroljor	860 kr. per mJ
ur 27.11	Naturgas	308 kr. per 1 000 m!
ur 27.11	Gasol som används för
eller	a) motordrift	92 öre per liter
38.23	b) annat ändamål än motordrift Anm. Skatten på oljor beräknas efter va-rans fakturerade volym. Kan skatten inte beräknas på sådant sätt eller sker faktureringen annorledes än enligt vedertagna grunder, får beskattnings-myndigheten fastställa grunder för be-räkning av volymen.	185 kr. per ton

1988/89:FiU30
Bilaga 4
Utskottets
lagförslag

232

Föreslagen lydelse

Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas.

Tulltaxenr Bränsle Skattesats

ur 27.01, Kolbränslen 450 kr. per ton

ur 27.02
eller
ur 27.04

ur 27.10 Fotogen med tillsats som möjliggör drift

av snabbgående dieselmotor 960 kr. per m3

ur 27.10 Motorbrännoljor, eldningsoljor och

bunkeroljor 960 kr. per m3

ur 27.11 Naturgas 350 kr. per 1000 m3

ur 27.11 Gasol som används för

eller a) motordrift 92 öre per liter

38.23 b) annat ändamål än motordrift 210 kr. per ton

Anm. Skatten på oljor beräknas efter varans
fakturerade volym. Kan skatten
inte beräknas på sådant sätt eller sker
faktureringen annorledes än enligt
vedertagna grunder, får beskattningsmyndigheten
fastställa grunder för beräkning
av volymen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

Den nya skattesatsen för elektrisk kraft tillämpas för energiförbrukningen
efter utgången av juni 1989. Om mätaravläsning görs under tiden den
23 juni —den 7 juli 1989 gäller den nya skattesatsen för tiden efter mätaravläsningen.
Görs inte mätaravläsning eller görs den i endast begränsad
omfattning, tillämpas den nya skattesatsen för energiförbrukningen från
och med den 1 juli 1989, varvid skatten beräknas efter skälig grund. Som
mätaravläsning godtas även avläsning som enligt tillämpade rutiner görs
av förbrukaren.

16 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 30. Del 1

Rättelse: S. 235 rad 15—16 står: i lag --- förordning Rättat till: enligt lag ---författning

1988/89:FiU30
Bilaga 4
Utskottets
lagförslag

Av utskottet framlagt lagförslag
6 Förslag till
Lag om viss tillfällig höjning av uttaget av statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs följande.

I stället för vad som därom föreskrivs i 3 § första stycket a och j lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt, skall underlaget för beräkningen av
fastighetsskatten vid 1991 års taxering utgöras av hela taxeringsvärdet i
fråga om hyreshusenhet som huvudsakligen består av lokaler och som är
belägen i Uppsala eller Håbo kommun eller i annan kommun i Stockholms
län än Norrtälje och Södertälje.

Vad som nu sagts gäller inte i fråga om fastighetsskatt för beskattningsår
som har påbörjats före ikraftträdandet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1988/89:FiU30
Bilaga 4
Utskottets
lagförslag

234

Av utskottet framlagt lagförslag

7 Förslag till

Lag om arbetsmiljöavgift
Härigenom föreskrivs följande.

1 § Arbetsgivare skall betala arbetsmiljöavgift för ersättning som utges under
perioden september 1989 — december 1990. Arbetsmiljöavgiften beräknas
på det underlag som gäller för arbetsgivaravgift till folkpensioneringen
enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

2 § Arbetsmiljöavgift utgår med 1,5 procent av avgiftsunderlaget och förs
till en fond, benämnd arbetslivsfonden, vars tillgångar skall utgöra bidrag
till arbetsgivare för

1. utgifter för rehabiliteringsåtgärder för anställda med långvarigt nedsatt
hälsa,

2. utgifter för åtgärder för att nedbringa anställdas sjukfrånvaro samt

3. utgifter för investeringar för bättre arbetsmiljö i den mån det inte
enligt lag eller annan författning åligger arbetsgivaren att göra sådan investering.

I fråga om sjömän skall arbetsmiljöavgift beräknas efter den lägre
procentsats som regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer årligen
fastställer. Procentsatsen skall sättas ned enligt de grunder som anges
i 2 kap. 2 § andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter.

3 § Arbetslivsfonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

4 § I fråga om arbetsmiljöavgift gäller bestämmelserna i 2 kap. 6 § och 5
kap. lagen (1981:691) om socialavgifter samt vad som i nedan angivna
författningar är föreskrivet i fråga om avgifter enligt nämnda lag:

1. kommunalskattelagen (1928:370)

2. taxeringslagen (1956:623)

3. skattebrottslagen (1971:69)

4. lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.

5 § I årsuppgift som avses i 11 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare skall en arbetsgivare för utgiftsåret 1989 — utöver
de uppgifter som skall lämnas enligt 12 § första stycket nämnda lag —
uppge hur stor andel av beloppen som avser tid före respektive efter utgången
av augusti 1989.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

Influtna fondmedel förs tills vidare till ett särskilt konto hos riksgäldskontoret.

1988/89:FiU30
Bilaga 4
Utskottets
lagförslag

235

Av utskottet framlagt lagförslag

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §'

I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna
försäkringen och vissa andra sociala ändamål.

Att denna lag tillämpas även i Att denna lag tillämpas även i

fråga om allmän löneavgift framgår fråga om allmän löneavgift och arav
lagen (1982:423) om allmän 1 ö- betsmiljöavgift framgår av lagen

neavgift. (1982:423) om allmän löneavgift

och lagen (1989:000) om arbetsmiljöavgift.

Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitisk! stöd finns särskilda
bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1988/89:FiU30
Bilaga 4
Utskottets
lagförslag

1 Senaste lydelse 1982:424.

236

Av utskottet framlagt lagförslag

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

1§2

För barn, som är svensk medbor- För barn, som är svensk medborgare
och bosatt i riket, skall av ali- gare och bosatt i riket, skall av allmänna
medel såsom bidrag till bär- männa medel såsom bidrag till barnets
uppehälle och uppfostran utgå nets uppehälle och uppfostran utgå

allmänt barnbidrag med 5 820 kro- allmänt barnbidrag med 6 720 kronor
om året i enlighet med vad ne- nor om året i enlighet med vad nedan
närmare stadgas. dan närmare stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1988/89:FiU30
Bilaga 4
Utskottets
lagförslag

1 Lagen omtryckt 1973:449.

2 Senaste lydelse 1986:382.

237

Av utskottet framlagt lagförslag
10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1986: 378) om förlängt barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

En elev i grundskolan har rätt till
förlängt barnbidrag av allmänna
medel med 485 kronor i månaden
från och med kvartalet efter det under
vilket eleven fyllt 16 år. Detsamma
gäller elever som deltar i
motsvarande utbildning i sameskolan,
en riksinternatskola eller en
sådan fristående skola som avses i 9
kap. 1 eller 2§ skollagen (1985:
1100).

1§‘

Utskottets förslag

En elev i grundskolan har rätt till
förlängt barnbidrag av allmänna
medel med 560 kronor i månaden
från och med kvartalet efter det under
vilket eleven fyllt 16 år. Detsamma
gäller elever som deltar i
motsvarande utbildning i sameskolan,
en riksinternatskola eller en
sådan fristående skola som avses i 9
kap. 1 eller 2§ skollagen (1985:
1100).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1988/89:FiU30
Bilaga 4
Utskottets
lagförslag

1 Senaste lydelse 1986:383.

238

Av utskottet framlagt lagförslag
11 Förslag till
Lag om ändring i studiestödslagen (1973: 349)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 6 § studiestödslagen (1973:349)' skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

3 kap.

6§

Studiebidrag utgår med 485 kro- Studiebidrag utgår med 560 kronor
i månaden. nor i månaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

1988/89:FiU30
Bilaga 4
Utskottets
lagförslag

1 Lagen omtryckt 1987:303.

Av regeringen framlagt lagförslag

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande

Härigenom föreskrivs att 9 och 11 §§ lagen (1983:890) om allemanssparande1
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§

De medel som sätts in på ett allemanssparkonto skall överföras från
banken till riksgäldskontoret.

På de medel som satts in på ett På de medel som satts in på ett

allemanssparkonto utgår årlig ränta allemanssparkonto utgår årlig ränta

enligt en räntefot som motsvarar det som skall motsvara lägst det av

av riksbanken fastställda, vid varje riksbanken fastställda, vid vatje tid

tid gällande diskontot. gällande diskontot, minskat med

tre procentenheter. Regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer
meddelar närmare föreskrifter
om vilken räntesats som vid varje
tidpunkt skall gälla.

11 §2

Antalet andelsägare i en alle- Antalet andelsägare i en allemansfond
får inte överstiga mansfond får inte överstiga

100000. 150000.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1988/89:FiU30
Bilaga 4
Utskottets
lagförslag

1 Lagen omtryckt 1986:522.

2 Senaste lydelse 1987:1315.

240

Av regeringen framlagt lagförslag

13 Förslag1 till

Lag om procentsats för uttag av avgift för åren 1990- 1994
till försäkringen för tilläggspension2

1988/89:FiU30
Bilaga 4
Utskottets
lagförslag

1 Likalydande med propositionens förslag.

2 Senaste lag i ämnet 1988:714.

241

Av regeringen framlagt lagförslag

14 Förslag1 till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § lagen (1981:691) om
socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

2 kap.

1§2

En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3 — 5 §§ för varje
år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 10,10 procent,

2. folkpensionsavgift med 9,45 pro- 2. folkpensionsavgift med 7,45 procent,
cent,

3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 procent,

5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent,

6. arbetsskadeavgift med 0,90 procent,

7. arbetsmarknadsavgift med 2,16 procent,

8. arbetarskyddsavgift med 0,35 procent,

9. vuxenutbildningsavgift med 0,270 procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2§ andra stycket skall dock betala
endast tilläggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

3 kap.

1 §3

En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som
anges i 3 — 5 §§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 9,60 procent,

2. folkpensionsavgift med 9,45 pro- 2. folkpensionsavgift med 7,45 procent,
cent,

3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 procent,

5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent,

6. arbetsskadeavgift med 0,90 procent samt

7. arbetarskyddsavgift med 0,20 procent.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

1988/89:FiU30
Bilaga 4
Utskottets
lagförslag

1 Likalydande med propositionens förslag.

2 Senaste lydelse 1987:266.

3 Senaste lydelse 1987:266.

242

Av regeringen framlagt lagförslag

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för
allmänna pensionsfonden

Härigenom föreskrivs att 15 a och 35 §§ lagen (1983:1092) med reglemente
för allmänna pensionsfonden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 a§'

förvärva och till nyttjande upplåta fast egendom eller tomträtt samt

2. förvärva samtliga aktier i ett 2. förvärva aktier i ett bolag som
bolag som har till ändamål att äga har till ändamål att äga eller förval eller

förvalta sådan egendom (fas- ta sådan egendom (fastighetsbolag),

tighetsbolag).

Det sammanlagda värdet av vaije fondstyrelses innehav av tillgångar
som förvärvats enligt andra stycket får uppgå till belopp som motsvarar
högst fem procent av det totala anskaffningsvärdet av de tillgångar som
styrelsen förvaltar. Vid beräkningen skall tillgångar som förvärvats enligt 1
tas upp till anskaffningskostnaden och tillgångar som förvärvats enligt 2
till den andel av anskaffningskostnaderna för fastigheterna i bolaget som
motsvarar styrelsens innehav av aktier i bolaget.

35 §2

Fjärde och femte fondstyrelserna får placera de medel som styrelserna
förvaltar

1. i aktier i svenska aktiebolag 1. i aktier i svenska aktiebolag,
med undantag av aktiebolag som

driver bank— eller försäkringsrörelse,

2. i standardiserade köp- och 2. i standardiserade köp- och

säljoptioner avseende aktier i såda- säljoptioner avseende aktier i svens na

aktiebolag som avses i 1, ka aktiebolag,

3. i sådana konvertibla skulde- 3. i sådana konvertibla skuldebrev
eller skuldebrev förenade med brev eller skuldebrev förenade med

optionsrätt till nyteckning som har optionsrätt till nyteckning som har

utfärdats av aktiebolag som avses i utfärdats av svenska aktiebolag,

4. i aktier i utländska aktiebolag 4. i aktier i utländska aktiebolag

samt i sådana konvertibla skulde- eller andelar i utländska aktiefon brev

eller skuldebrev förenade med der samt i sådana konvertibla skul -

1988/89:FiU30
Bilaga 4
Utskottets
lagförslag

1 Senaste lydelse 1988:1545.

2 Senaste lydelse 1988: 747

243

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

optionsrätt till nyteckning som har
utfärdats av utländska aktiebolag,

debrev eller skuldebrev förenade
med optionsrätt till nyteckning som
har utfärdats av utländska aktiebolag,

5. som riskkapital i svenska ekonomiska föreningar samt

6. i andelar i svenska kommanditbolag.

Allmänna pensionsfonden får inte vara komplementär i ett kommanditbolag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

1988/89:FiU30
Bilaga 4
Utskottets
lagförslag

244

Innehåll 1988/89: FiU30

Sammanfattning 1

Inledning 3

Propositionernas förslag 10

Motionsyrkandena 13

Propositionen 32

Motionerna 35

Utskottet 45

Den ekonmiska politiken 45

Internationell bakgrund 45

Utvecklingen i Sverige 47

Stabiliseringspolitikens allmänna inriktning 51

Stabiliseringspolitiska åtgärder 55

Höjning av mervärdeskatten 55

Tillfälligt obligatoriskt sparande 55

Alkoholskatt 60

Tobaksskatt 61

Energiskatt 61

Uranskatt 63

Övriga indirekta skatter 63

Allmän löneavgift 64

Tillfällig investeringsavgift och tillfälligt höjd fastighetsskatt i

Stockholm — Uppsala-området 66

Arbetsmiljöavgift 70

Vinstindragningar från företag 72

Prisstopp 73

Övriga ekonomisk-politiska åtgärder 73

Omsättningsskatt på aktier 73

Inkomstskatten 74

Avdrag för pensionärer 75

Mjölksubventioner 75

Barnbidrag 76

Stimulanser av hushållssparande 78

Övrigt 79

Sammanfattning av riktlinjerna för den ekonomiska politiken 79

Målför den ekonomiska politiken 82

Penningpolitiken 83

Statsskuldspolitiken 83

Allemanssparande! 84

Kredit-och valutapolitiken 85

Restriktivare kreditgivning 86

De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen 87

Övriga frågor 88

Förnyelse av offentlig sektor 88

Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen 94

Barnomsorg 96

Inledning 96

Vårdnadsbidrag 96

Statsbidrag till barnomsorgen 96

Skolbarnsomsorgen 99

Äldreomsorg och pensionsförmåner m. m 99

Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser 101

Arbetsmarknadspolitik 102

Anpassningar inom bostadsstödet 105 245

Inledning 105 1988/89: FiU30

Anpassningar inom bostadsstödet för år 1990 105

Vissa skattefrågor 107

Differentierad mervärdeskatt 107

Ny skatteklass för öl 107

Skattefri försäljning 108

Statlig personalpolitik 108

Statlig kompetensförsörjning 108

Finansiering av de statliga kompletteringspensionerna 109

Det statliga arbetsgivarinträdet 109

Trygghetsåtgärder för statsanställda lil

Utformningen av kompletteringspropositionen lil

Täckning av merkostnader för löner och pensioner 112

Finansfullmakten och årsbokslut för staten m.m 112

Hemställan 113

Reservationer

1. Tillfälligt obligatoriskt sparande (morn. 2) (m, fp) 121

2. Tillfälligt obligatoriskt sparande (mom. 2) (vpk, mp) 122

3. Alkoholskatt (mom. 3) (fp, c) 122

4. Alkoholskatt (mom. 3) (mp) 123

5. Alkoholskatt (mom. 3, motiveringen) (m) 124

6. Alkoholskatt (mom. 3, motiveringen) (vpk) 124

7. Tobaksskatt (mom. 4) (fp, vpk) 125

8. Tobaksskatt (mom. 4) (mp) 125

9. Tobaksskatt (mom. 4, motiveringen) (m) 126

10. Energiskatt (mom. 5 a och b) (m, fp) 127

11. Energiskatt (mom. 5) (vpk) 127

12. Energiskatt (mom. 5 a och b) (mp) 128

13. Uranskatt (mom. 6) (m, fp) 129

14. Reklamskatt (mom. 7) (mp) 129

15. Miljöavgifter, kollektivtrafikavgift och förpackningsskatt (mom.

8) (mp) 130

16. Allmän löneavgift (mom. 9, motiveringen) (m, fp) 131

17. Allmän löneavgift (mom. 9, motiveringen) (mp) 131

18. Särskilda åtgärder inom Stockholmsområdet (mom. 11
motiveringen) (m, fp) 132

19. Särskilda åtgärder inom Stockholmsområdet (mom. 11,
motiveringen) (mp) 132

20. Nedsättning av arbetsgivaravgifterna (mom. 12) (mp) 133

21. En tillfällig fastighetsskatt (mom. 13) (m, fp) 133

22. En tillfällig fastighetsskatt (mom. 13) (mp) 135

23. Arbetsmiljöavgift (mom. 14) (m, fp) 135

24. Arbetsmiljöavgift (mom. 14) (mp) 136

25. Arbetsmiljöavgift (mom. 14, motiveringen) (vpk) 136

26. Vinstindragningar från företag (mom. 15) (vpk) 136

27. Vinstindragningar från företag (mom. 15, motiveringen)

(m, fp, c) 137

28. Prisstopp (mom. 16) (vpk) 137

29. Prisstopp (mom. 16, motiveringen) (m, fp,c) 138

30. Omsättningsskatt på aktier (mom. 17) (m, fp) 138

31. Omsättningsskatt på aktier (mom. 17) (c) 139

32. Inkomstskatten (mom. 18) (m) 139

33. Inkomstskatten (mom. 18) (fp) 140 1988/89: FiU30

34. Inkomstskatten (mom. 18) (c) 141

35. Inkomstskatten (mom. 18) (vpk) 141

36. Inkomstskatten (mom. 18 motiveringen) (mp) 142

37. Avdrag för pensionärer (mom. 19) (m) 142

38. Avdrag för pensionärer (mom. 19) (fp) 143

39. Mjölksubventioner (mom. 20 b) (m) 143

40. Mjölksubventioner (mom. 20 b, motiveringen) (vpk) 144

41. Barnbidrag m.m. (mom. 21) (m) 144

42. Barnbidrag m. m. (mom. 21) (fp) 145

43. Barnbidrag m.m. (mom. 21) (vpk) 145

44. Stimulanser av hushållssparande (mom. 22) (m, fp) 146

45. Stimulanser av hushållssparande (mom. 22) (c) 147

46. De indirekta skatternas inverkan på basbeloppet (mom. 23) (mp). 147

47. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (mom. 24)

(m, fp) 148

48. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (mom. 24)

49. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (mom. 24)

(vpk) 159

50. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (mom. 24)

(mp) 162

51. Mål för den ekonomiska politiken (mom. 25) (m) 165

52. Mål för den ekonomiska politiken (mom. 25 motiveringen) (mp). 166

53. Statsskuldspolitiken (mom. 26 a) (m) 166

54. Statsskuldspolitiken (mom. 26 a) (fp) 167

55. Allemanssparande! (mom. 27) (fp, c, mp) 168

56. Kredit-och valutapolitiken (mom. 28) (m, fp) 168

57. Kredit- och valutapolitiken (mom. 28) (vpk) 169

58. Restriktivare kreditgivning (mom. 29) (c) 170

59. Restriktivare kreditgivning (mom. 29 motiveringen) (m, fp) 170

60. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen (mom. 30) (m)... 171

61. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen (mom. 30) (fp) .. 172

62. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen (mom. 30) (c) ... 173

63. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen (mom. 30) (vpk). 174

64. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen (mom. 30) (mp) . 175

65. Förnyelse av offentlig sektor (mom. 31) (m, fp) 175

66. Förnyelse av offentlig sektor (mom. 31) (c) 177

67. Förnyelse av offentlig sektor (mom. 31) (vpk) 179

68. Statliga myndigheters telefonservice (mom. 33) (s) 180

69. Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag till

sociala avgifter (mom. 34) (m, c) 180

70. Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag till

sociala avgifter (mom. 34) (vpk) 181

71. Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag till

sociala avgifter (mom. 34) (mp) 182

72. Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag till

sociala avgifter (mom. 34, motiveringen) (fp) 182

73. Vårdnadsbidrag (mom. 35) (m, fp, c) 182

74. Statsbidrag till barnomsorgen (mom. 36) (m, fp, c) 184

75. Statsbidrag till barnomsorgen (mom. 36) (mp) 185

76. Statsbidrag till förlängt öppethållande m.m. (mom. 37) (m, c)... 186

77. Formerna för barnomsorg (mom. 38) (vpk) 187

78. Skolbarnsomsorgen (mom. 39) (m, c) 187

247

79. Förbättrade pensionsförmåner (mom. 40) (vpk) 188 1988/89: FiU30

80. Förbättrade pensionsförmåner (mom. 40) (mp) 188

81. Undantagspensionärer (mom. 41) (m, fp, c, mp) 188

82. Kostnadsexplosionen inom socialförsäkringssystemet (mom. 42)

(m, fp) 189

83. Äldreomsorgen (mom. 43) (m) 189

84. Äldreomsorgen (mom. 43) (c) 190

85. Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser (mom. 44)

(m, fp, c) 190

86. Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser (mom. 44)

(mp) 191

87. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 48) (m) 192

88. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 48) (c) 193

89. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 48) (vpk) 194

90. Asylsökandes rätt till arbete (mom. 49) (fp) 194

91. Behandlingsordningen av förslag om bostadsstöd (mom. 50) (s).. 195

92. Utformningen av avdragsrätten för skuldräntor (mom. 51) (mp). 196

93. Den garanterade räntan vid ombyggnad (mom. 52) (mp) 197

94. Bastillägg för familjer (mom. 53) (mp) 197

95. Differentierad mervärdeskatt (mom. 54) (vpk) 198

96. Ny skatteklass för öl (mom. 55) (m) 199

97. Skattefri försäljning (mom. 56) (m) 199

98. Det statliga arbetsgivarinträdet (mom. 59) (fp, mp) 200

99. Det statliga arbetsgivarinträdet (mom. 59) (m) 200

Särskilda yttranden

1. Uranskatt (mom. 6) (vpk) 201

2. Uranskatt (mom. 6) (mp) 201

3. Miljöavgifter, kollektivtrafikavgift och forpackningsskatt (mom. 8)

(vpk) 201

4. En tillfällig fastighetsskatt (mom. 13) (vpk) 202

5. Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser (mom. 44)

(vpk) 202

6. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 48) (fp) 202

7. Asylsökandes rätt till arbete (mom. 49) (m, mp) 203

8. Differentierad mervärdeskatt (mom. 54) (c) 203

9. Differentierad mervärdeskatt (mom. 54) (mp) 203

10. Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m.

(mom. 62 a) (m) 203

Tabellförteckning

Tabell 1 Internationella förutsättningar 45

Tabell 2 Försörjningsbalans och nyckeltal 47

Tabell 3 Förslag till skattehöjningar fördelade på energislag 62

Bilagor

1. I propositionerna 1988/89:150 och 151 framlagda lagförslag 204

2. Lagrådets yttrande 218

3. Riksskatteverkets yttrande 221

4. Utskottets lagförslag 226

Utskottens yttranden återfinns i bilagedel till betänkandet.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

248

Skatteutskottets yttrande
1988/89: SkU4y

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

Kompletteringspropositionen

Till finansutskottet
Inledning

Finansutskottet har berett bl. a. skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1988/89:150 (kompletteringspropositionen) jämte motioner.
Skatteutskottet berörs bl. a. av de förslag i propositionen som gäller ett
godkännande av riksdagen för vissa allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken såvitt avser skattepolitiken samt att riksdagen antar omedelbara
höjningar av mervärdeskatten, dryckesskatten och tobaksskatten. Utskottet
behandlar i det följande dessa frågor samt motionerna

1988/89: FiU:59 av Anna-Greta Leijon m.fl. (s),

1988/89: FiU:60 yrkandena 11 och 16—18 av Carl Bildt m. fl. (m),
1988/89: FiU:61 yrkandena 3, 4 (delvis), 5 — 7 och 11 (delvis) av Bengt
Westerberg m. fl. (fp),

1988/89: FiU:62 yrkandena 7, 9 (delvis), 13—16, 18 och 21 av Olof Johansson
m. fl. (c),

1988/89:FiU:63 yrkandena 9, 12, 13 och 15 — 17 av Lars Wemer m.fl.
(vpk),

1988/89: FiU:64 yrkandena 2, 6 —17 och 30 av Inger Schörling m.fl. (mp),
1988/89: FiU:76 av Bo Lundgren m. fl. (m),

1988/89:FiU:82 av Håkan Hansson m.fl. (c),

1988/89: FiU:85 av Knut Wachtmeister och Bo Lundgren (båda m),
1988/89: FiU:88 yrkande 1 (delvis) av Sten
1988/89:FiU:92 av Hans Göran Franck m.fl. (s).

Dessutom överlämnar utskottet med detta yttrande de under den allmänna
motionstiden 1989 och till utskottet remitterade motionerna

1988/89: Sk444 yrkande 17 av Lars Wemer m. fl. (vpk),

1988/89: Sk455 yrkande 14 och 15 av Inger Schörling m. fl. (mp),

1988/89:Sköl5 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s),

1988/89:Sk635 av Carl Frick m.fl. (mp),

1988/89: Sk641 av Rolf Clarkson m.fl. (m),

1988/89:Sk652 yrkande 3 av Claes Roxbergh m.fl. (mp),

1988/89: Sk653 av Daniel Tarschys m. fl. (fp),

1 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr JO. Del 2

1988/89: Sk660 yrkandena 1 —3 av Carl Frick och Gösta Lyngå (båda mp),
1988/89: Sk674 yrkande 2 av Bengt Westerberg m. fl. (fp),

1988/89: Sk684 av Birger Schlaug (mp),

1988/89: Sk689 av Wiggo Komstedt och Karl-Gösta Svenson (båda m),
1988/89: Sk695 yrkande 2 av Inger Schörling m. fl. (mp) och
1988/89: Sk701 yrkande 2 av Bo Lundgren (m) och Karin Ahrland (fp).

Med anledning av de skattefrågor som tagits upp i propositionen och motionerna
får skatteutskottet anföra följande.

Pågående utredningar

Innan utskottet går in på förslagen i propositionen och motionerna och
utskottets ställningstaganden vill utskottet lämna en kort redogörelse för
det utredningsarbete som pågår för närvarande och som är av betydelse för
bedömningen av hur de skatteförslag som väckts bör behandlas.

Kommittén (Fi 1987:07) med uppdrag att göra en översyn av inkomstskattesystemet
(dir. 1987:29), RINK, arbetar med att åstadkomma ett
mera rättvist och enkelt skattesystem som i förhållande till dagens innebär
lägre skattesatser för den statliga inkomstskatten, en breddad skattebas genom
minskade avdragsmöjligheter samt en mer enhetlig kapitalbeskattning
som stimulerar till ökat sparande och minskad skuldsättning. Ett annat
viktigt mål för kommitténs arbete är att åstadkomma ett regelsystem
som blir bestående under lång tid.

Utredningen (Fi 1985:06) med uppdrag att göra en översyn av företagsbeskattningen
(dir. 1985: 30), URF, har till uppgift att åstadkomma en mer
likformig beskattning av arbete och kapital och att analysera underlagen
för vinstbeskattning och uttaget av arbetsgivaravgifter. Syftet är att bredda
dessa underlag och göra dem sinsemellan likvärdiga för att man därigenom
skall kunna skapa utrymme för sänkta skattesatser. Utredningen skall vidare
föreslå de ändringar i skattereglerna som behövs för att stimulera kapitalet
till en ökad rörlighet mellan olika företag och branscher. Även
denna utredning skall vid utformningen av sina förslag beakta kraven på
enkla, begripliga och permanenta regler.

De två nu nämnda kommittéerna kommer att presentera sina förslag
inom kort. Avsikten är att reformen skall börja gälla från och med 1991 års
inkomster.

Kommittén (Fi 1987:06) med uppdrag att utreda den indirekta beskattningens
omfattning och utformning (dir. 1987: 30 och 1988:34), KIS, skall
undersöka positiva och negativa verkningar av en generell varu- och tjänstebeskattning,
utreda effekterna av en breddning av basen för mervärdeskatten
och bedöma om det finns skäl att begränsa omfattningen av eller
förändra övriga omsättningsskatter på varor och tjänster. En uppgift för
kommittén är att pröva förutsättningarna för att inordna energiområdet
under mervärdebeskattningen och utforma ett förslag till ett nytt punktskattesystem
som tillgodoser gällande energipolitiska mål. En annan uppgift
för kommittén är att mot bakgrund av vad som tillämpas av flertalet
EG-länder belysa för- och nackdelarna med att införa en lägre mervärde -

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

skatt på viss konsumtion, t. ex. livsmedel. Kommittén kommer att överlämna
ett betänkande inom kort.

Kommittén (ME 1988:03) om ökad användning av ekonomiska styrmedel
i miljöpolitiken (dir. 1988:04), MIA, har till uppgift att analysera förutsättningarna
för och lämna förslag till miljöavgifter och andra ekonomiska
styrmedel inom miljöskyddsområdet. Kommittén skall därvid
lämna förslag till avgifts- och uppbördssystem bl. a. för utsläpp av svavelföreningar
vid förbränning av olja. Även möjligheten att avgiftsbelägga
bränslet skall undersökas.

MIA har redan lämnat vissa förslag avseeende avgifter på svavel i olja
och organiska klorföreningar från massaindustrin (SOU 1989:21) och
kommer senare i år att avge ytterligare förslag om möjligheterna att införa
miljöavgifter på svavel i andra bränslen samt på utsläpp av kväveoxider
och koldioxid. Avsikten är att förslagen skall samordnas med skatteförslagen
och att ett nytt skatte- och avgiftssystem skall kunna börja gälla den 1
januari 1991.

Skatteskalor m. m. för 1990 års inkomster

Propositionen

I propositionen framhålls att den statliga inkomstskatten bör sänkas 1990
genom förändringar av skatteskalan med ungefär samma inriktning och
utformning som för innevarande år och att värdet av underskottsavdragen
bör minskas i samma omfattning. Det betonas vidare att detta leder till
ökade boendekostnader för egnahem och att boendekostnaderna i andra
hus än egnahem bör öka i samma omfattning genom minskning av räntesubventionerna.
Regeringen bör enligt propositionen förelägga riksdagen
förslag om den närmare utformningen av 1990 års skatteskalor när avtalsförhandlingar
har slutförts på en större del av arbetsmarknaden.

Motioner

I motion 60 (yrkande 16) av Carl Bildt m. fl. (m) yrkas att den kommande
skattereformen påbörjas redan 1990 med kraftiga sänkningar i den statliga
skatteskalan, kommunalt skattestopp och inflationskydd av skatteskalorna.

I motion 61 (yrkande 3) av Bengt Westerberg m. fl. (fp) föreslås också att
den kommande skattereformen inleds redan 1990 med bl. a. en sänkning
av marginalskatterna med 7—15 procentenheter, ett återinförande av inflationsskyddade
skatteskalor och en basbreddning i linje med vad som
med relativ bred enighet kommer att föreslås av de olika skatteutredningarna.

Olof Johansson m.fl. (c) framhåller i motion 62 (yrkande 18, delvis) att
de fortsatta marginalskattesänkningarna bör ske bl. a. som en successiv anpassning
till en kommande skattereform. Motionärerna föreslår en skattereduktion
på 1 000 kr. — lika för alla skattebetalare — att utbetalas under
1990, en åtgärd som motionärerna anser vara motiverad även av
stabiliserings- och arbetsmarknadspolitiska skäl.

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

Enligt motion 63 (yrkande 16) av Lars Wemer m. fl. (vpk) gynnar en
marginalskattesänkning i första hand de högavlönade och bidrar till att
ytterligare snedvrida de rådande löne- och inkomstklyftorna. Motionärerna
begär därför ett uttalande som går ut på att regeringen inte bör lägga
fram något skatteförslag som innebär marginalskattesänkningar för högavlönade
utan i stället införa en skatterabatt för de lägst avlönade 1989 och
1990.

Utskottet

Utskottet har tidigare i vår behandlat olika motionsyrkanden avseende
skatten för 1990 års inkomster (1988/89: SkU20). Enligt utskottet borde
frågan om utformningen av 1990 års skatter anstå till dess resultatet av den
pågående översynen av skattesystemet redovisats och möjligheterna att
överblicka resultatet av de pågående löneförhandlingarna förbättrats. Utskottet
utgick ifrån att regeringen därefter skulle komma att lägga fram
förslag beträffande 1990 års skatter. Regeringens avsikter enligt propositionen
ligger enligt utskottet väl i linje med vad utskottet förordat, och
utskottet anser inte att någon omständighet förebragts som motiverar att
ställning tas redan nu — innan utredningarna presenterat sina förslag och
innan man kan till fullo överblicka utfallet av avtalsförhandlingarna — till
en mera detaljerad utformning av skatten för nästa års inkomster. Utskottet
finner det heller inte befogat att genomföra några nedsättningar beträffande
skatten redan på årets inkomster. Utskottet biträder således propositionen
i vad avser inriktningen av kommande förslag rörande skatterna
för inkomsterna under år 1990 och avstyrker samtliga nu behandlade motionsyrkanden.

Höjning av dryckesskatten för alkoholhaltiga drycker och tobaksskatten Propositionen I

propositionen framhålls att den ekonomiska politiken nu måste stramas
åt för att dämpa tendenserna till överhettning och hålla nere pris- och kostnadsstegringarna.
Åtgärderna bör enligt propositionen inriktas på att
dämpa såväl den privata konsumtionen som löneglidningen i syfte att
mildra trycket på produktionsresurser och frigöra utrymme för ökad export
och ökade investeringar.

Som ett led i denna politik föreslås i propositionen att skatten på sprit,
vin och starköl höjs så att priserna stiger med i genomsnitt ca 5 %. En
sådan höjning är enligt propositionen motiverad även av alkoholpolitiska
skäl. Ökningen av skatteintäkterna för statsverket på grund av höjningen
är beräknad till 200 milj. kr. för helt år räknat.

Med hänvisning till bl. a. behovet av en ekonomisk åtstramning föreslås
vidare i propositionen att skatten på cigarretter höjs med 5 öre per styck,
på röktobak med 15 kr. per kg och på snus med 3 kr. per kg. För cigarretter

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

beräknas höjningen innebära att priset stiger med ca 10 %. Merintäkterna
för statsverket är beräknade till 500 milj. kr. för helt år räknat.

Motioner

Bengt Westerberg m.fl. yrkar i motionerna FiU61 (yrkande 7) och Sk674
(yrkande 2) — den sistnämnda med hänvisning till motivering i motion
So301 — att skatten på alkholdrycker höjs så att priset stiger med ca 10 %.
Ett liknande yrkande ställs i motion FiU62 (yrkande 7) av Olof Johansson
m. fl. (c). I motionerna FiU64 (yrkande 16, delvis) av Inger Schörling m. fl.
(mp) och Sk684 (yrkandena 2 —4) av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas att
skatten höjs på sprit med 40 % och på vin och starköl med 20 %. Genomgående
åberopas alkoholpolitiska skäl.

I motionerna FiU61 (yrkande 6) av Bengt Westerberg m.fl. (fp) och
Sk653 av Daniel Tarshys m. fl. (fp) yrkas — i den sistnämnda motionen
hänvisas till motivering i motion So482 — att skatten på tobaksvaror höjs
så att eftersläpningen i prisutvecklingen från 1970-talet hämtas in. I den
förstnämnda motionen anges att detta innebär att skatten på cigarretter
bör höjas så att priset per paket stiger med 3 kr. I motion Sk444 (yrkande
17) av Lars Wemer m. fl. (vpk) yrkas att skatten på tobaksvaror höjs så att
priset stiger med 30 % och att höjningen också skall omfatta cigarrer och
cigariller. Slutligen yrkar Inger Schörling m. fl. (mp) i motion FiU64 (yrkande
16, delvis) och Birger Schlaug (mp) i motion Sk684 (yrkande 1) att
skatten på tobaksvaror höjs så att priset stiger med 40 %. Yrkandena motiveras
genomgående med tobaksbrukets skadeverkningar på folkhälsan.

Vad särskilt gäller beskattningen av starköl innebär förslaget i propositionen
att skatten höjs från 9,50 kr. per liter till 10,35 kr. per liter. I motion
Fiu76 av Bo Lundgren m. fl. (m) yrkas inrättande av en ny skatteklass med
lägre skatt — i motionen föreslås 7,50 kr. per liter — för starköl med högst
3,6 viktprocent alkohol. Liknande förslag läggs fram i motionerna Sköl5
av Bengt Silfverstrand m. fl. (s), Sk689 av Wiggo Komstedt och Karl-Gösta
Svenson (båda m) och Sk701 (yrkande 2) av Karin Ahrland (fp) och Bo
Lundgren (m). Enligt motionärernas uppfattning skulle man härigenom
stimulera konsumenter av starköl till att övergå till ett alkoholsvagare öl.

I motion Sk641 av Rolf Clarkson m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande
om att skattefri servering och försäljning av bl. a. alkoholdrycker bör medges
ombord på fartyg i trafik mellan det svenska fastlandet och Gotland på
samma sätt som gäller för trafiken till och från Åland. Härigenom skulle
man enligt motionärerna uppnå bättre service ombord och fler avgångar.

Utskottet

Utskottet delar uppfattningen att en höjning av skatterna på alkohol- och
tobaksvaror bör ingå bland de åtgärder som lämpligen bör användas för att
uppnå en eftersträvad åtstramning av ekonomin. Utskottet vill dessutom
betona att man av alkoholpolitiska och allmänt hälsopolitiska skäl med
återkommande skattehöjningar bör hålla tillbaka konsumtionen på de ifrågavarande
varugrupperna och få priset på dem att följa den allmänna pris -

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

utvecklingen. De i propositionen föreslagna höjningarna förefaller utskottet
väl avvägda, och utskottet tillstyrker således propositionen i de aktuella
delarna. Samtidigt avtyrker utskottet beträffande alkoholskatten motionerna
FiU61, FiU62, FiU64, Sk674 och Sk684 samt beträffande tobaksskatten
motionerna FiU61, FiU64, Sk444, Sk653 och Sk684 i berörda delar
såvitt motionerna inte kan anses tillgodosedda.

Utskottet kan för sin del inte dela bedömningen att en sänkning av priset
på ett svagare starköl automatiskt leder till att detta öl efterfrågas på bekostnad
av vanligt starköl utan det kan i stället bli fråga om en ökning
totalt sett av ölkonsumtionen, som redan uppvisar en oroande utveckling.
Mot bakgrund härav och mot starkölets starka attraktionskraft hos ungdomar,
som utskottet finnér det angeläget att dämpa, avstyrker utskottet motionerna
FiU76, Sk615, Sk689 och Sk701 yrkande 2.

Nu liksom tidigare finner utskottet vidare att skattefri servering och försäljning
av alkoholdrycker, liksom skattefri försäljning av tobaksvaror och
andra varor, bör förbehållas den internationella trafiken. Med det sagda
avstyrker utskottet även motion Sk641.

Höjning av mervärdeskatten

Propositionen

I syfte att minska överefterfrågan på varor och tjänster och strama åt ekonomin
för att dämpa tendenserna till överhettning föreslås i propositionen
en tidsbegränsad höjning av mervärdeskatten. Förslaget innebär att
mervärdeskatten höjs med 2 procentenheter under perioden fr. o. m. den 1
juli 1989 t. o. m. den 31 december 1990.

Motioner

Samtliga oppositionspartier motsätter sig bifall till propositionen i denna
del. Avslagsyrkandena återfinns i motionerna FiU60 (yrkande 11) av Carl
Bildt m. fl. (m), FiU61 (yrkande 5) av Bengt Westerberg m. fl. (fp), FiU62
(yrkande 9, delvis) av Olof Johansson m. fl. (c), FiU63 (yrkande 9) av Lars
Wemer m. fl. (vpk) och FiU64 (yrkande 2) av Inger Schörling m. fl. (mp).

Utskottet

De grundläggande invändningar som i motionerna har riktats mot förslaget
innebär att den föreslagna höjningen av mervärdeskatten leder till höjd
inflation, höjt skattetryck och en felaktig fördelning. I en del av motionerna
framhålls att en åtstramning eller andra åtgärder mot överhettningen
i svensk ekonomi bör åstadkommas på annat sätt. Mot den kritik som
samtliga oppositionspartier från sina utgångspunkter har riktat mot förslaget
har företrädarna från regeringspartiet inte motsatt sig att propositionen
avslås i denna del. Utskottet tillstyrker följaktligen avslagsyrkandena i de
nämnda motionerna och avstyrker propositionen i berörd del.

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

Höjning av den allmänna löneavgiften

I propositionen aviseras en senare proposition om en höjning av den allmänna
löneavgiften, vilket föranlett vissa motionsyrkanden. Propositionen
har numera inkommit under beteckningen 1988/89:151 och med anledning
av den har ytterligare motioner väckts. Utskottet avser att senare
avge ett yttrande även i det ärendet.

Tillfälligt sparande
Motionerna

I två motioner har förslag lagts fram om ett obligatoriskt sparande. Syftet
är att uppnå en eftersträvad åtstramning av ekonomin på ett från fördelningssynpunkt
fördelaktigt sätt.

I motion FiU59 av Anna-Greta Leijon m.fl. (s) föreslås att ett tillfälligt
sådant sparande införs fr. o. m. september i år t. o. m. utgången av år 1990.
Enligt motionen bör vidare sparandet uppgå till fyra procent av den preliminära
skatten och knytas an till den preliminära skatteuppbörden. I samband
med det slutliga fastställandet av skatten bör också det belopp fastställas
som rätteligen skall sparas. Vidare bör föreskrivas att felande belopp
skall betalas in i samband med fyllnadsinbetalning och att
kvarskatteavgift annars påförs. Ränta bör utgå på sparat belopp och sparbeloppen
bör vara bundna i två till tre år.

I motion FiU62 (yrkande 9, delvis) av Olof Johansson m.fl. (c) läggs
också fram ett förslag till obligatoriskt sparande men med en något annorlunda
utformning. Enligt den motionen bör sparandet uppgå till 2 % av
bruttolönen eller — om den skattskyldige är rörelseidkare — 2 % av rörelseinkomsten.
För löntagare bör gälla att arbetsgivaren drar hälften från
löntagarens bruttolön och andra hälften betalar arbetsgivaren själv. Den
sistnämnda delen bör utgöra en avdragsgill kostnad i rörelsen men inte
belastas med sociala avgifter. De som betalar B-skatt betalar 2 % av inkomst
av rörelse, varav hälften utgör avdragsgill kostnad i rörelsen. Betalningen
samordnas med preliminärskatteinbetalningen. Ränta skall utgå på
sparat belopp. Riksdagen eller, efter bemyndigande av riksdagen, regeringen
beslutar om frisläpp av sparat belopp. Vid uttag skall det uttagna
beloppet beskattas enligt en särskild skala.

Utskottet

Utskottet, som i det föregående inte tillstyrkt förslaget till höjd mervärdeskatt,
vill för sin del ställa sig bakom tanken att kyla ned ekonomin genom
ett tillfälligt, obligatoriskt sparande. En sådan åtstramningsåtgärd drabbar
hushållen mindre hårt än en mervärdeskattehöjning eftersom sparandet
efter en tid återgår till hushållen.

Som framhålls i båda motionerna bör ett sådant sparande sättas i kraft
så snart som möjligt för att snabbt få till stånd en nödvändig neddragning
av den nuvarande överefterfrågan på varor och tjänster. Sparandet bör

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

vara tidsbegränsat eftersom dess syfte är att avhjälpa de nuvarande överhettningstendenserna
i ekonomin.

Vad gäller sparkravets omfattning biträder utskottet tankarna i motion
FiU59 och FiU62. Det får ankomma på finansutskottet att slutligt fastställa
vilken nivå på sparandet som bör föreslås och även i övrigt den exakta
utformningen av förslaget. På sparat belopp bör en ränta på lämplig
nivå utgå.

I båda motionerna har man i övrigt valt att knyta an sparandet till systemet
för skatteuppbörden. Detta förefaller utskottet att vara en riktig tanke
och utskottet bedömer det lagförslag som lagts fram i motion FiU59 som
genomförbart. I brist på annat underlag än motionerna och på den korta
tid som stått till buds har utskottet dock inte kunnat göra någon mera ingående
granskning av lagförslaget. Det får ankomma på finansutskottet att
efter lagrådsgranskning göra en detaljbedömning av den föreslagna lagstiftningen.

Utskottet föreslår således att finansutskottet med anledning av motionerna
FiU59 och FiU62 och med de ändringar som föranleds av det ovan
anförda hemställer att riksdagen beslutar införa ett obligatoriskt sparande
med angiven inriktning.

Investeringsavgift

Motioner

En annan åtgärd för att dämpa överhettningen som föreslås i några motioner
är en särskild investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten. I samtliga
dessa motioner föreslås att en sådan investeringsavgift skall utgå med 25 %
av byggkostnaden för vissa byggen. I vissa andra hänseenden skiljer sig
motionerna åt.

I motion FiU62 (yrkande 16) av Olof Johansson m.fl. (c) föreslås att
investeringsavgiften skall belasta nyproduktion av lokaler och kontor. Vidare
föreslås att avgiften skall uttas inom det område som benämns
”Stockholm —Uppsala-korridoren”.

Enligt motion FiU63 (yrkande 15) av Lars Werner m. fl. (vpk) bör avgiften
tas ut på kostnaden för allt byggande utom bostäder och kommunal
eller landstingskommunal service. Den bör vidare enligt motionärerna ges
en regionalpolitisk profil och kunna differentieras i förhållande till graden
av överhettning i andra områden. Byggverksamhet särskilt i Stockholms
innerstad och bandet mot Arlanda bör träffas av avgiften.

I motion FiU64 (yrkande 17) av Inger Schörling m. fl. (mp) föreslås att
avgiften skall tas ut på oprioriterade byggen i storstadsområdena. Motionärerna
vill härigenom bl. a. prioritera bostadsbyggande.

Hans Göran Franck m. fl. (s) begär i motion FiU92 (delvis) förslag om
bl. a. investeringsavgifter i ekonomiskt överhettade regioner. Motionärerna
anser att denna åtgärd i kombination med vissa andra är bättre än de
generella åtstramningsåtgärder som regeringen föreslagit och som enligt
motionärerna drabbar människor med låga inkomster hårdast.

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

Utskottet

1988/89: FiU30

Utskottet vill erinra om att investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten
har använts vid tre tillfallen sedan 1950-talet, senast under perioden den
23 maj - den 19 oktober 1977. Vid det senaste tillfället infördes den som
ett led i en nödvändig åtstramning och för att dämpa den snabba kostnadsutvecklingen
inom byggnadssektorn och frigöra resurser för industrins och
bostadssektorns anspråk.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att överhettningen och
bristen på arbetskraft är särskilt påtagliga i Storstockholmsområdet (Stockholms
län exkl. Norrtälje). Förhållandena torde vara likartade inom Uppsalaområdet.
Inom dessa regioner är det särskilt angeläget att sätta in åtgärder
som dämpar tendenserna till överhettning och håller nere kostnadsstegringarna.
Ett annat viktigt önskemål är att motverka regionala
skillnader i den ekonomiska utvecklingen.

Mot den angivna bakgrunden vill utskottet bl. a. peka på den åtgärd som
anvisats i de ovannämnda motionerna, nämligen att återinföra en investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten. För att frigöra resurser till bostadsbyggandet
och underlätta för den viktiga offentliga vård- och servicesektorn
bör dessa områden undantas från avgiften. Utskottet anser att möjligheten
att införa en investeringsavgift med denna utformning bör
undersökas närmare.

Enligt utskottets mening bör man alternativt undersöka förutsättningarna
att genom förändringar i den statliga fastighetsskatten uppnå de eftersträvade
effekterna. För närvarande träffar fastighetsskatten hyreshus,
småhus och bostadsbyggnader på lantbruk. Med hyreshus avses i detta
sammanhang byggnader som är inrättade till bostad åt minst tre familjer
eller till kontor, butik, hotell, restaurang eller liknande. Underlaget för
fastighetsskatten är en tredjedel av byggnads- och markvärdet för småhus
och hela taxeringsvärdet för övriga fastigheter utom för jordbruksfastigheter,
där underlaget utgörs av hela bygggnads- och tomtmarksvärdet. Utskottet
har närmast i tankarna att höja skatteuttaget för andra fastigheter
än sådana som används för bostadsändamål inom den berörda regionen.

Utskottet föreslår att finansutskottet som ett alternativ till den extra treprocentiga
höjningen av löneavgiften i Storstockholmsområdet som föreslås
i proposition 1988/89:151 överväger dessa förslag och hemställer att
riksdagen beslutar om åtstramningsåtgärder i enlighet med det anförda.
Utskottet avstyrker motionerna i den mån de ej kan anses tillgodosedda
med det sagda.

Grundavdrag för barn
Motion

I motionerna FiU60 (yrkande 18) återkommer Carl Bildt m. fl. (m) med en
begäran om att regeringen skall lägga fram ett förslag om barnavdrag med
15 000 kr. Samma yrkande ställs i motion FiU88 (yrkande 1, delvis) av
Sten Svensson m. fl. (m). Syftet är att göra skatteuttaget bättre anpassat till
i nkomsttagarnas försörjni ngsbörda.

Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

Utskottet

Utskottet har under senare år vid upprepade tillfallen förhållit sig avvisande
till motionsyrkanden om bl. a. grundavdrag för barn. Senast innevarande
vår skedde detta med den enligt utskottets mening välgrundade
motiveringen att det skulle vara förenat med svårigheter att via beskattningen
söka kompensera barnfamiljer för deras kostnader utan att komma
i konflikt med strävandena att uppnå enkelhet i deklarations- och taxeringsarbetet
och att kostnader för barn är av sådan natur att de i första hand bör
beaktas på annat sätt än genom avdrag vid beskattningen. Utskottet vidhåller
sin uppfattning i denna fråga och avstyrker motionerna FiU60 och
FiU88 i berörda delar.

Pensionärer

Motioner

I motion Fiu60 (yrkande 17) av Carl Bildt m. fl. (m) begärs att regeringen
skall lägga fram förslag om att slopa avtrappningen av det extra avdraget
mot förvärvsinkomster för pensionärer. I motion FiU61 (yrkande 11, delvis)
av Bengt Westerberg m. fl. föreslås att man inför ett förvärvsavdrag för
pensionärer med 10 000 kr. Syftet är att minska de marginaleffekter vid
beskattningen som enligt motionärerna hindrar många pensionärer från
att fortsätta med förvärvsarbete efter pensioneringen.

Utskottet

Riksdagen har under det senaste året beslutat om olika åtgärder för att
minska de marginalskatte- och andra marginaleffektsproblem som avtrappningen
av det extra avdraget medför. Bl. a. beslutades under hösten
1988 om ändringar av bestämmelserna för inkomst- och förmögenhetsprövningen
av det extra avdraget och det kommunala bostadstillägget i
syfte att mildra marginaleffekterna i vissa fall. Frågan om folkpensionärernas
extra avdrag är för närvarande föremål för överväganden inom RINK,
och mot bakgrund av att ett förslag är att vänta inom kort finns det enligt
utskottets mening inte någon anledning att nu vidta några åtgärder med
anledning av motionerna FiU60 och FiU61 i denna del. Utskottet avstyrker
därför de ifrågavarande motionsyrkandena.

Skattefritt sparande på vissa konton m. m.

Motioner

I motion FiU61 (yrkande 4, delvis) av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs i
syfte att stimulera till ett ökat hushållssparande att regeringen skall lägga
fram förslag om att införa ett långsiktigt bundet sparande i bank på samma
villkor som pensionssparande. I samma syfte föreslås i motion FiU62 (yrkande
15) av Olof Johansson ett införande av personliga investeringskon -

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

ton. Systemet skulle bia. gå ut på att insatt belopp skulle befrias från skatt,
avkastningen skulle vara skattefri och uttag för vissa ändamål skulle vara
skattefria.

Utskottet

Utskottet har vid upprepade tillfällen under senare år avstyrkt motioner
om införande av olika former av konton med avdragsrätt för insatt belopp
m. m. med hänvisning till det pågående arbetet med en översyn av skattelagstiftningen.
Som tidigare nämnts väntas resultat av dessa överväganden
under sommaren 1989. Utskottet finner inte anledning att nu frångå denna
ståndpunkt utan avstyrker båda de aktuella motionsyrkandena.

Aktier m.m.

Motioner

I motionerna FiU85 av Knut Wachtmeister och Bo Lundgren (båda m)
och FiU82 av Håkan Hansson m. fl. (c) yrkas att omsättningsskatten på
värdepapper avskaffas fr. o. m. den 1 juli 1989. Även Olof Johansson m.fl
(c) anser att denna skatt bör avskaffas och begär i motion FiU62 (yrkande
21) att regeringen lägger fram förslag om en avveckling. Som skäl för yrkandena
åberopas de negativa effekter som enligt motionärernas uppfattning
omsättningsskatten på aktier m. m. haft på bl. a. penningmarknaden.

I syfte att stimulera ett ökat hushållssparande i aktier begärs i motion
FiU61 (yrkande 4, delvis) att tvåårsregeln vid aktieförsäljningar avskaffas
och att realisationsvinster och realisationsförluster skall behandlas symmetriskt
med en skattepliktig vinst resp. förlust på 40 %. I motion FiU92
(delvis) av Hans Göran Franck m. fl. (s) föreslås däremot skärpta skatter
på aktier och annan förmögenhet.

Utskottet

Utskottet har vid sin återkommande behandling av likartade yrkanden
bl. a. framhållit att skattereglerna för aktier i allmänhet erbjuder avsevärda
fördelar jämfört med vad som gäller för vanligt banksparanda och att reglerna
innebär att arbetsfria inkomster beskattas väsentligt förmånligare än
arbetsinkomster. Detta är enligt utskottets uppfattning ett av de stora problem
som ingår i de pågående övervägandena rörande den kommande
skattereformen som syftar till att nedbringa marginalskatterna och samtidigt
upprätthålla de fördelningspolitiska ambitionerna i skattelagstiftningen.
Som utskottet framhållit vid sin tidigare behandling av motionsyrkanden
på dessa områden är samtliga de frågor som tas upp i motionerna
av den arten att de bör prövas i detta sammanhang. Några nya omständigheter
som bör föranleda en annan bedömning har inte förekommit. Utskottet
avstyrker alltså motionerna i nu angivna delar.

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

Vinstskatt

Motion

I motion FiU63 (yrkande 12) av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkas införande
av en engångsskatt på företagens likviditet med 10 miljarder kronor som
enligt motionärerna bör användas till vård, omsorg, skola och kultur. Därutöver
(yrkande 13) begärs i samma motion att regeringen lägger fram förslag
om en permanent vinstskatt för de kommande budgetåren motsvarande
10 miljarder kronor.

Utskottet

Utskottet vill erinra om att regeringen tidigare i år förslagit en vinstskatt
som beräknas ge ökade skatteintäkter på 3,5 miljarder kr. Utskottet har
nyligen tillstyrkt detta förslag (prop. 1988/89:132, SkU33). Att nu besluta
om ytterligare pålagor för företagen av en sådan omfattning som föreslås i
motionen kan enligt utskottet inte komma i fråga. Med hänsyn härtill och
då det inte finns anledning att avvika från sedvanlig budgetbehandling i
fråga om de utgiftsändamål som motionärerna nämnt avstyrker utskottet
motionen.

Mervärdeskatt på livsmedel

Motioner

I motionerna FiU62 (yrkande 18, delvis) av Olof Johansson m.fl. (c) och
FiU63 (yrkande 17) av Lars Werner m. fl. (vpk) återkommer motionärerna
med tidigare ställda krav om att slopa eller sänka mervärdeskatten på livsmedel.

Utskottet

Utskottet har vid sin återkommande behandling av denna fråga konsekvent
motsatt sig ett slopande eller en sänkning av mervärdeskatten på
livsmedel. Som framgår av den inledningsvisa redogörelsen över pågående
utredningar är ämnet för närvarande föremål för överväganden inom KIS.
I avvaktan på resultatet av KIS arbete, som väntas föreligga inom kort, bör
enligt utskottets uppfattning ingen åtgärd med avssende på denna fråga
beslutas av riksdagen och utskottet avstyrker därför motionerna FiU62
och FiU63 i dessa delar.

Uranskatt

Motion

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

I motion FiU62 (yrkande 13) av Olof Johansson m. fl. (c) yrkas införande
av uranskatt motsvarande 1 öre per kWh insatt bränsle. I motion FiU64

(yrkande 10) av Inger Schörling m. fl. (m) begärs ett uttalande av riksdagen
om att elskatten bör omvandlas till en skatt på energiråvaror. Yrkandet
omfattar även vattenkraft.

Utskottet

Enligt uskottets uppfattning skulle en beskattning av den primära energiråvaran
för kärnkraftverk, uranet, innebära vissa fordelar. Ett motiv för en
sådan beskattning är att man härigenom skulle träffa även svinn och överföringsförluster
med skatten, vilket borde vara ägnat att stimulera till en
höjning av verkningsgraden. Med det enstaka antal skattskyldiga man bör
ha anledning att räkna med om en sådan ordning införs finnér utskottet att
skatteadministrativa skäl inte bör kunna anföras mot en beskattning av
nämnt slag.

Enligt utskottets uppfattning finns det således anledning att skyndsamt
utreda förutsättningarna för införande av en skatt på det uran som används
i kärnkraftverk. Denna utredningsuppgift bör enligt utskottets mening
anförtros åt kommittén om ökad användning av ekonomiska styrmedel
i miljöpolitiken. Utskottet föreslår att finansutskottet hemställer att
riksdagen som sin mening ger det nu anförda regeringen till känna. Detta
innebär att utskottet delvis tillstyrker motion FiU62 i denna del. Utskottet
avstyrker däremot yrkande 10 i motion FiU64 såvitt yrkandet inte kan
anses tillgodosett.

Övriga energiskattefrågor

Motioner

I några motioner har yrkanden ställts som avser olika ändringar av energibeskattningen.
Syftet är genomgående energipolitiskt och bl. a. vill man
uppnå ett ökat energisparande.

I motion FiU62 (yrkande 14) av Olof Johansson m. fl. (c) yrkas att riksdagen
beslutar om en likvärdig beskattning av fossila bränslen, oavsett om
de används för el- eller värmeproduktion. I motion FiU64 av Inger Schörling
m. fl. (mp) yrkas höjning av bensinskatten m. m. (yrkande 6), slopande
av fordonsskatten och motsvarande höjning av bensinskatten (yrkande 7),
höjning av skatten på olja och kol (yrkande 8), höjning av skatten på el
(yrkande 9), höjning av skatten på industrigasol, naturgas och fartygsbränsle
(yrkande 11), minskning av energiskattenedsättningen för energiintensiv
industri (yrkande 12) och överföring av kilometerskatten till en skatt på
bränslet (yrkande 30). Claes Roxbergh m. fl. (mp) yrkar i motion Sk652
(yrkande 3) en skatt på flygbränsle motsvarande 2:50 kr. per liter.

Utskottet

Skatt på elektrisk kraft utgår enligt lagen om allmän energiskatt i normalfallet
med 7,2 öre per kilowattimme. Skatten för elektrisk kraft som förbrukas
inom vissa i lagen angivna glesbygdskommuner, framför allt i de

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

nordliga delarna i landet, uppgår dock endast till 6,2 öre per kilowatttimme.
För kraft som förbrukas i industriell verksamhet är skattesatsen 5
öre per kilowattimme.

Därutöver utgår skatt på elektrisk kraft som produceras i vissa vattenkraftverk
enligt lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft. Vidare
utgår en särskild skatt på elektrisk kraft som produceras i kärnkraftverk
enligt lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk.

Den senaste höjningen av energiskatten på el trädde i kraft den 1 december
1984 (prop. 1984/85:45, SkU14). Sedan denna tidpunkt har skatten på
andra energislag, t. ex. olja, kol och gasol, höjts i inte obetydlig omfattning.
Under den förhållandevis långa perioden utan skattehöjningar har dock
elen ändå utsatts för kraftiga prishöjningar.

Andra energiskatter uppgår för närvarande till följande nivåer. Olja beskattas
med 860 kr. per m3 samt med en särskild skatt på 118 kr. per m3.
För kolbränslen uppgår skatten till 400 kr. per ton och den särskilda skatten
till tio kronor per ton. För naturgas är skatten 308 kr. per 1 000 m3. För
motorgasol utgår skatt med 92 öre per liter och för industrigasol slutligen
är skatten 185 kr. per ton.

Utskottet finnér det av bl. a. energipolitiska — men också finanspolitiska

— skäl motiverat att i avvaktan på en genomgripande skatteomläggning
tillfälligt höja elskatten med 2 öre per kilowattimme. Höjningen bör vara
generell och alltså omfatta all elektrisk kraft oberoende av nu gällande
skattesats. Åtgärden skall också ses som ett led i en övergång till sänkt skatt
på arbete — genom t. ex. sänkta marginalskatter och/eller skattereduktion

— och höjd skatt på energi.

Av samma skäl bör enligt utskottets uppfattning vissa andra energiskattehöjningar
genomföras nu. Utskottet föreslår att skatten på olja höjs med
100 kr. per m3 och att motsvarande höjning görs av skatten på kol, naturgas
och gasol.

Regeringen har tidigare beslutat att den allmänna energiskatten för år
1989 vid industriell tillverkning skall begränsas så att den utgör högst 1,7 %
av de tillverkade produkternas försäljningsvärde fritt fabrik. Utskottet anser
att de nu förordade energiskattehöjningarna inte bör slå igenom för
dessa företag. Regeringens beslut bör således inte ändras på denna punkt.

Höjningarna bör träda i kraft den 1 juli 1989. Utskottet beräknar att de
tillsammans ger en ökning av skatteintäkterna med knappt 3 miljarder
kronor. Det anförda innebär att utskottet delvis tillstyrker motion FiU64
yrkandena 8, 9 och 11.

Vidare instämmer utskottet i uppfattningen att en ökad likformighet bör
eftersträvas när det gäller beskattningen av el från kraftvärmeverk resp.
kondenskraftverk. Ett första steg i den riktningen kan vara att spillvärmen
från kondenskraftverk beskattas på samma sätt som värmeproduktionen i
kraftvärmeverk. Utskottet föreslår att finansutskottet med anledning av
motion FiU62 yrkande 14 hemställer att riksdagen begär att regeringen
skyndsamt skall lägga fram förslag härom.

Beträffande de övriga yrkandena i de nu berörda motionerna anser ut -

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

skottet att ett ståndpunktstagande bör anstå till dess att KIS presenterat
sina förslag. Utskottet avstyrker således även dessa motioner.

Övriga frågor
Motioner

Utöver de nämnda yrkandena på energiskatteområdet begärs i motion
FiU64 (yrkande 13) av Inger Schörling m. fl. (mp) ett uttalande om att
infora miljöavgifter på förorenade utsläpp. I samma motion (yrkande 14)
yrkas införande av en forpackningsskatt på förpackningar av aluminium
och plast. Likartade yrkanden ställs i motionerna Sk455 (yrkande 15) av
Inger Schörling m. fl. (mp), Sk635 — med hänvisning till motivering i motion
N264 — av Carl Frick (mp) och Sk660 (yrkandena 1 —3) av Carl Frick
och Gösta Lyngå (mp).

Slutligen yrkas i motionerna FiU64 (yrkande 15), Sk455 (yrkande 14)
och Sk695 (yrkande 2) — alla motionerna väckta av Inger Schörling m. fl.
(mp) — en fördubbling av reklamskatten. Motionärerna anser att reklamen
delvis är orsak till den rådande överhettningen och att den innebär ett
omfattande slöseri med papper.

Utskottet

Beträffande reklamskatten vill utskottet erinra om att reklamskatteutredningens
betänkande (SOU 1988:17) Reklamskatt för närvarande övervägs
inom finansdepartementet efter sedvanlig remissbehandling. Tidigare i vår
(1988/89: SkU23) har utskottet uttryckt uppfattningen att man bör invänta
resultatet av dessa överväganden innan ställning tas till olika förslag till
förändringar av reklamskatten. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och
avstyrker motionerna FiU64, Sk455 och Sk695 i berörda delar.

Tanken på en allmän forpackningsskatt har tidigare aktualiserats i återkommande
sammanhang men befunnits alltför komplicerad för att genomföra.
För närvarande utgår en skatt på vissa dryckesförpackningar.
Förpackningar som innehåller minst 0,2 och högst 3 liter är skattepliktiga.
Skatten utgår med 8 öre för varje pantförpackning och med 10 — 25 öre per
förpackning för andra skattepliktiga förpackningar. Det finns för närvarande
enligt utskottets mening ingen anledning att aktualisera någon utvidgning
av det skattepliktiga området och utskottet avstyrker därför motionerna
FiU64, Sk455, Sk635 och Sk660 i nu behandlade delar.

Den i motion FiU64 (yrkande 13) väckta frågan om en miljöavgift på
utsläpp av svavel m.m. har som nämndes i inledningen till detta yttrande
tagits upp av MIA i ett betänkande, som för närvarande remissbehandlas.
Utskottet anser att det inte finns anledning att föregripa regeringens överväganden.
Man bör därför enligt utskottets mening avvakta resultatet
härav innan ställning tas till en pålaga av det slag som föreslagits i motionen,
som utskottet följaktligen avstyrker.

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Torsten Karlsson (s), Görel
Thurdin (c), Anita Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Yvonne
Sandberg-Fries (s), Karl-Gösta Svenson (m), Britta Bjelle (fp), Rolf Kenneryd
(c), Lars Bäckström (vpk), Gösta Lyngå (mp), Kjell Nordström (s),
Sven-Erik Alkemark (s), Karl Hagström (s), Ingrid Hasselström Nyvall (fp)
och Lisbeth Staaf-Igelström (s).

Avvikande meningar

1. Skatteskalor m. m. för 1990 års inkomster

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Regeringens förslag till åtstramningsåtgärder innebär enligt vår uppfattning
en krympning av ekonomin, prishöjande skatteskärpningar och höjda
arbetskraftskostnader. Vi avvisar dessa åtgärder liksom de skattehöjningar
som särskilt riktas mot Stockholmsregionen. Vi ställer oss i stället bakom
den politik som förespråkas av moderata samlingspartiet i motion FiU60
och som bygger på långsiktighet och fasthet och innebär att ekonomins
grundläggande problem angrips med utbudsstimulerande åtgärder. Ett
eventuellt behov av att dämpa efterfrågan får tillgodoses med generella
penningpolitiska åtgärder.

En genomgripande inkomstskattereform för 1990-talet bör ha som mål
att slopa den statliga inkomstskatten för den övervägande delen av inkomsttagarna.
Ingen bör ha en marginalskatt som överstiger 50 %. Skattereformen
bör kombineras med ett kommunalt skattestopp, så att den samlade
marginalskatten inte stiger genom att primärkommuner och landsting
utnyttjar bortfallet av den statliga skatten till att höja de egna skatterna.

Redan 1990 bör, som framhålls i motion FiU60, ett första steg tas. De
statliga skatteskalorna bör då få det utseende som framgår av nedanstående
tabell. Skattesatssänkningarna bör genomföras för inkomster över
140 000 kr. i skalan för tilläggsbelopp.

Beskattningsbar	Skatteskala
inkomst	1990
0- 75 000	4 %
75 000-140 000	10%
140 000-190 000	24%
190 000-	35%

Vi biträder också uppfattningen att förändringar i det reala skatteuttaget
endast bör kunna ske genom politiska beslut och inte som en konsekvens
av inflationstakten. Regeringen bör därför få i uppdrag att lägga fram ett
förslag som innebär att fullt inflationsskydd återinförs.

Stockholm den 18 maj 1989
På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Med det anförda tillstyrker vi motion FiU60 i denna del och avstyrker
propositionen i motsvarande del. I den mån övriga motionsyrkanden inte
tillgodosetts avstyrker vi även dem.

2. Skatteskalor m. m. för 1990 års inkomster

Britta Bjelle och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anför:

Vi delar den i motion FiU61 framförda uppfattningen att en stramare finanspolitik
skulle ha varit önskvärd för ett år sedan men i dag är det inte
motiverat med åtgärder som stryper efterfrågan. I stället bör man sätta in
åtgärder som får positiva effekter på arbetsutbudet, något som man för
övrigt även i propositionen ser som angeläget. Vi delar även finansministerns
bedömning, som överensstämmer med vad vi inom folkpartiet länge
hävdat, att den enskilda åtgärd som som skulle vara av största positiva
betydelse för svensk ekonomi är en skattereform med kraftigt sänkta marginalskatter.
Det är emellertid enligt vår mening fel att vänta med att en
reform ända till år 1991.

För att komma till rätta med dagen obalans i ekonomin bör ett ordentligt
steg i reformeringen av skattepolitiken tas redan 1990. Härigenom kan
många av de positiva effekterna av den kommande skattereformen uppnås
redan nästa år.

Den inledande reformeringen bör gå ut på att sänka marginalskatterna
med 7 — 15 % för flertalet heltidsarbetande. Även i det lägsta inkomstskiktet
bör marginalskatten sänkas. För att göra det mindre lönsamt att ta upp
lån bör skatteskalan utformas så att avdragens värde begränsas till 40 %.
Vidare bör det automatiska inflationsskyddet återinföras. Finansieringen
av marginalskattesänkningarna bör ske genom en kombination av minskade
offentliga utgifter och vissa höjningar och breddningar av andra skatter.
I första hand bör därvid sådana förslag genomföras om vilka det råder
relativ bred enighet i de olika utredningarna.

Vi anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att begära av regeringen
att den återkommer tidigt i höst med ett förslag till skatteskala
m. m. enligt ovannämnda riktlinjer. Det innebär att vi tillstyrker motion
FiU61 i denna del och avstyrker propositionen och övriga motioner i motsvarande
del.

3. Skatteskalor m. m. för 1990 års inkomster
Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) anför:

Enligt vår mening är det viktigt att den planerade skattereformen ges en
utformning så att den medverkar till att minska de ökade skatteklyftorna
mellan hög- och låginkomsttagare. Marginalskattesänkningar bör genomföras
redan nästa år, kompletterade med åtgärder för att få en riktig fördelningspolitisk
profil.

Vi biträder det förslag som lagts fram i motion FiU62 om att en skatteskala
för 1990 bör kombineras med en en skattereduktion om 1 000 kr. till
alla. Skattereduktionen bör finansieras genom höjda energiskatter, genom

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

2 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 80. Del 2

införande av uranskatt samt genom lika beskattning av värme och el vid
kondenskraftproduktion. Vidare bör man vidta fördelningspolitiska skatteåtgärder
i form av en kraftigt förstärkt kommunal skatteutjämning och
en sänkning av mervärdeskatten på mat.

Vi anser att de kommande marginalskattejusteringama inte får användas
i utpressningssyfte inför avtalsförhandlingarna och anser det därför
olämpligt att vänta med ett förslag om utformningen av 1990 års skatteskalor
tills avtalsförhandlingarna slutförts. Enligt vår uppfattning bör ett
förslag med den inriktning vi förordat föreläggas riksdagen utan dröjsmål
för att skingra den osäkerhet som nu råder. Det anförda innebär att vi
tillstyrker motion FiU62 i denna del och avstyrker propositionen och övriga
motioner i motsvarande del.

4. Skatteskalor m. m. för 1990 års inkomster

Lars Bäckström (vpk) anför:

Jag instämmer i vpk:s uppfattning att en marginalskattesänkning i första
hand gynnar de högavlönade och bidrar till att ytterligare snedvrida löneoch
inkomstklyftorna. Tillsammans med de åtstramningsåtgärder som regeringen
förslagit är en marginalskattesänkning en direkt utmaning mot de
lågavlönade. Jag biträder därför förslaget i motion FiU63 att riksdagen
uttalar sig mot att regeringen lägger fram ett sådant förslag som aviseras i
kompletteringspropositionen för nästa år och som innebär ytterligare marginalskattesänkningar
som mest gynnar högavlönade. I stället bör en skatterabatt
för de lägst avlönade under 1989 och 1990 införas. Jag föreslår att
finansutskottet hemställer att riksdagen gör ett tillkännangivande i enlighet
med vad jag anfört och tillstyrker därmed motion FiU63 i denna del
och avstyrker propositionen och övriga motioner i motsvarande del.

5. Höjning av dryckesskatten för alkoholhaltiga drycker

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Att kalla den nu aktuella höjningen av dryckesskatten för en åtstramningsåtgärd
är enligt vår uppfattning helt felaktigt; en höjning av den anledningen
är heller inte motiverad. Däremot får det anses aktuellt att genomföra
en skattehöjning på alkoholdrycker så att priset på dessa varor följer
den allmänna prisutvecklingen. Av alkoholpolitiska skäl tillstyrker vi således
förslaget i propositionen och avstyrker motionerna i denna del.

6. Höjning av dryckesskatten för alkoholhaltiga drycker

Görel Thurdin (c), Britta Bjelle (fp), Rolf Kenneryd (c) och Ingrid Hasselström
Nyvall (fp) anför:

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

uppfattning att prishöjningar på alkoholvaror skall ligga före den allmänna
prisutvecklingen. Mot den bakgrunden anser vi att den skattehöjning som
nu bör vidtas bör avvägas så att priserna stiger med 10 %. Skattehöjningen
bör således vara dubbelt så stor som den regeringen föreslagit. Vi tillstyrker
således motionerna FiU61, Sk674 och FiU62 i denna del och avstyrker
motion FiU64 och Sk684 i motsvarande del såvitt de sistnämnda motionerna
ej blivit tillgodosedda.

7. Höjning av dryckesskatten för alkoholhaltiga drycker
Gösta Lyngå (mp) anför:

Jag vill erinra om att världshälsoorganisationen (WHO) har som mål angett
att alkoholkonsumtionen bör minska med 25 % före år 2 000. Den i
propositionen föreslagna höjningen är enligt min mening för liten för att
ha den avsedda, styrande effekten. Som ett led i kampen att uppnå det av
WHO uppställda målet bör, som föreslås i motionerna FiU64 och Sk684,
skatten på spritdrycker nu höjas med 40 % och skatten på vin och öl höjas
med 20 %. Dessa ökningar bör enligt min bedömning leda till en minskning
av konsumtionen med 15 resp. ca 5 %. Jag tillstyrker således motionerna
FiU64 och Sk684 i denna del och avstyrker övriga nu berörda
motionsyrkanden såvitt de ej kan anses tillgodosedda.

8. Höjning av tobaksskatten

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Vi har samma uppfattning då det gäller tobaksskatten som i frågan om
dryckesskatten, nämligen att det är fel att kalla den aktuella höjningen för
en åtstramningsåtgärd och att en höjning av den anledningen inte heller är
motiverad. Däremot får det anses aktuellt att av hälsopolitiska skäl höja
skatten på tobaksvaror så att att priset på dessa varor följer den allmänna
prisutvecklingen. På den grunden tillstyrker vi förslaget i propositionen
och avstyrker motionerna i denna del.

9. Höjning av tobaksskatten

Britta Bjelle (fp), Lars Bäckström (vpk) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp)
anför:

Mot bakgrund av tobaksbrukets skadliga inverkan på folkhälsan finns det
enligt vår mening fog för en kraftigare skattehöjning på tobaksvaror än vad
regeringen föreslagit. Den höjning som föreslås i propositionen har, liksom
den senaste höjningen för ca ett år sedan, som huvudsakligt — för att inte
säga enda — syfte att justera skatten med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen.
Vi för vår del biträder förslagen i motionerna FiUöl, Sk444
och Sk653 att höja skatten så att eftersläpningen sedan 1970-talet hämtas
in. Detta innebär enligt vår bedömning att priset bör stiga med 30 %

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

och att skatten per cigarett bör höjas med 15 öre. Skatten på övriga tobaksvaror
bör höjas i motsvarande mån.

Vad särskilt gäller cigarrer, cigariller och liknande vill vi erinra om att
ingen skattehöjning skett sedan mars 1977, trots att skatten på övriga tobaksvaror
sedan denna tidpunkt höjts i omgångar vid inte mindre än sju
tillfallen. Frånvaron av höjningar för cigarrsortimentet har motiverats
med att priserna på dessa varor ändå har stigit kraftigt, en motivering som
vi inte kan godta. Den skulle enligt vår mening i förlängningen kunna innebära
att tobaksskatten inte alls fick höjas om prisnivån på tobaksvaror
allmänt skulle bli hög.

Mot bakgrund av det anförda föreslår vi att finansutskottet hemställer
att riksdagen beslutar höja skatten på cigaretter med 15 öre per styck och
på övriga tobaksvaror i motsvarande grad. Det innebär att vi i väsentliga
delar tillstyrker de ovan angivna motionerna men avstyrker motionerna
FiU64 och Sk684 såvitt de ej är tillgodosedda.

10. Höjning av tobaksskatten
Gösta Lyngå (mp) anför:

Tobakens skadeverkningar både för rökarna själva och för deras omgivning
är väl dokumenterade och torde inte behöva utvecklas närmare. Omsorgen
om folkhälsan talar enligt min mening för att man genom en betydligt
kraftigare skattehöjning än vad regeringen föreslagit åstadkommer en
prishöjning som är ägnad att medföra en avsevärd minskning av tobaksbruket.
Särskilt angeläget är det att förmå ungdomar att avhålla sig från
rökning.

Mot den bakgrunden biträder jag förslaget i motionerna FiU64 och
Sk684 att höja tobaksskatten med 40 %. Höjningen bör enligt min mening
också omfatta cigarrsortimentet. Jag föreslår att finansutskottet hemställer
att riksdagen beslutar härom. Med det anförda tillstyrker jag motionerna
FiU64 och Sk684 i denna del och avstyrker propositionen och övriga nu
behandlade motionsyrkanden.

11. En särskild skatteklass för alkoholsvagt starköl

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m) och Karl-Gösta Svenson (m), Lars
Bäckström (vpk) och Gösta Lyngå (mp) anför:

Målsättningen för alkoholpolitiken är att minska den totala alkoholkonsumtionen
och att få till stånd en övergång till konsumtion av svagare
alkoholdrycker. Mot den bakgrunden bör, som anförs i flera av de aktuella
motionerna, en ny skatteklass införas för öl med en alkoholstyrka mellan
folkölet och det nuvarande starkölet. Förslaget i motion FiU76 om en klass
på högst 3,6 viktprocent och en skatt på 7,50 kr. per liter är enligt vår
uppfattning väl avvägt. Därmed skapas förutsättningar för ett kvalitetsöl
som i fråga om alkoholstyrka och beskattning kommer att ligga mitt emellan
folkölet och det nuvarande starkölet. Öl i den nya skatteklassen bör i
likhet med starköl försäljas på Systembolaget. Vi föreslår att finansutskot -

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

tet hemställer att riksdagen beslutar i enlighet med det anförda och tillstyrker
följaktligen motion FiU76 och övriga nu aktuella motioner.

12. Skattefri servering m.m. ombord på färjor till och från
Gotland

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Från olika håll har under senare år förslag lagts fram om viss skattefri försäljning
av varor i färjetrafiken mellan Gotland och det svenska fastlandet.
Bl. a. har länsstyrelsen i Gotlands län, Gotlands kommun och statens industriverk
ställt sig bakom denna tanke. Härvid har åberopats att förekomsten
av en sådan försäljning skulle stimulera en god trafikförsörjning,
förlänga turistsäsongen och öka Gotlands attraktionskraft för den växande
konferensnäringen. Vidare har framhållits att många europeiska länder i
dag tillåter en viss försäljning av skattefria varor i trafik mellan fastlandet
och en ö inom det egna landet om trafiken sker över internationellt vatten.

Även trafikutskottet har tidigare behandlat denna fråga. Utskottet förutsatte
i betänkandet TU 1985/86:26, som riksdagen bifallit, att ifrågavarande
spörsmål skulle bli föremål för en närmare prövning.

Frågan har senare aktualiserats av en särskild förhandlingsgrupp angående
turistprojekt m.m. på Gotland (Jo 1987:02), som i en skrivelse till
regeringen ställt sig bakom tanken på viss skattefri servering. Skrivelsen
har emellertid inte lett till någonting.

Vi anser att man bör undersöka möjligheten att tillåta servering av obeskattade
alkoholdrycker ombord på Gotlandsfaijorna- En sådan ordning
skulle enligt vår mening inte medföra några större kontrollproblem eller
andra problem rörande ordningen, trevnaden och nykterheten ombord. 1
det sammanhanget bör också övervägas att tillåta en viss skattefri försäljning
ombord. Detta bör ges regeringen till känna. Det anförda innebär att
vi i allt väsentligt tillstyrker motion Sk641.

13. Tillfälligt sparande

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Britta
Bjelle (fp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anför:

Det tvångsvisa sparande som i olika varianter föreslås i motionerna FiU59
och FiU62 och som båda avser att ersätta den i propositionen föreslagna
höjningen av mervärdeskatten får så länge sparandet pågår samma negativa
effekter för företagen som en höjning av arbetsgivaravgiften. Nackdelarna
består huvudsakligen i en fördyring av arbetskraften, särskilt kännbar
för arbetskraftsintensiva företag, och en försvagning av näringslivets
konkurrenskraft mot utlandet. Vi bedömer också att en pålaga av den här
karaktären kommer att inverka störande på löneförhandlingarna.

Dessutom ställer vi oss tvivlande till de påstådda åtstramningseffekterna
av ett sådant sparande. De hushåll som redan sparar kan komma att
minska sitt frivilliga sparande allteftersom det tvångsvisa sparandet fortgår.
Andra hushåll kan komma att låna till konsumtion mot ”säkerhet” i

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

det obligatoriska sparandet. De mest kännbara effekterna kommer således
att drabba dem som nu inte har råd att vare sig spara eller låna, dvs. låginkomsttagare.

De båda förslagens rättsliga konstruktioner — som bägge utgår ifrån att
det sparade beloppet skall betalas in i anslutning till den preliminära skatten
— lämnar också mycket i övrigt att önska. Att som föreslås i motion
FiU59 grunda sparandets omfattning på skatten leder till orättvisor mellan
dem som betalar hög skatt och dem som genom olika dispositioner nedbringat
sin skatt. Det torde räcka med att peka på å ena sidan hyresgäster
och å andra sidan villaägare med lån. Vidare förstärks skillnaderna mellan
högskatte- och lågskattekommuner. Att utgå från bruttolönen resp. rörelseinkomsten
— vilket är vad som föreslås i motion FiU62 — uppställer
också problem på grund av att människor har olika inkomstförhållanden
— sidoinkomster m. m. — som inte alltid kan beaktas i preliminärskatteuppbörden.
Att ha olika beräkningsgrunder för skatten och sparandet
torde dessutom uppställa administrativa komplikationer som inte nu kan
överblickas.

Det förefaller oss också betänkligt att utnyttja det skatterättsliga sanktionssystemet
för att driva in vad de sparskyldiga underlåtit att betala in.
Förslagen i båda motionerna synes oss illa genomtänkta och tillkomna
med alltför stor brådska. Vi avstyrker således såväl motion FiU59 som
motion FiU62 i denna del.

14. Tillfälligt sparande

Lars Bäckström (vpk) anför:

Jag instämmer i vpk:s mening att överhettade delar av ekonomin bör stramas
åt. Hushållens ekonomi är dock inte generellt överhettad. Efter långa
perioder av fallande reallöner behöver tvärtom många hushåll en stärkt
köpkraft. Under denna tid har dessa hushåll tvingats möta fallande reallöner
med lån för hushållskonsumtion. De avtal som nyligen tecknats på
arbetsmarknaden ligger på en sådan nivå, att det måste betraktas som ytterst
tveksamt om de kan leda till höjda reallöner. Färska siffror från SCB
visar också att hushållens konsumtion just nu faller.

Mot denna bakgrund kan jag inte tillstyrka förslag om tvångsmässigt
sparande. I stället borde enligt min mening åtgärder sättas in på kreditmarknaden
— t. ex. åtgärder mot alltför höga räntor, kreditrestriktioner —
och möjligheter öppnas att uppnå en kreditsanering genom ett juridiskt
förfarande.

Till detta kommer att åtstramningseffekten av det tvångsvisa sparande
som föreslås i motionerna FiU59 och FiU62 — vilken variant som än väljs
— drabbar de lägst avlönade och de stora barnfamiljerna värst, eftersom
människorna inom dessa kategorier normalt inte bedriver något större frivilligt
sparande och således inte kan kompensera det tvångsvisa sparandet
med en minskning av det frivilliga. Dessa människor är vidare ofta så kreditsvaga
att de inte har någon möjlighet att ta upp lån för att betala för

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

nödvändig konsumtion. Jag avstyrker därför båda motionerna med avseende
på detta förslag.

15. Tillfälligt sparande

Gösta Lyngå (mp) anför:

Ett tillfälligt sparande i enlighet med de förslag som läggs fram i motionerna
FiU59 och Sk62 är enligt min mening att föredra framför en höjning
av mervärdeskatten. Vilken variant som än väljs är förslaget dock behäftat
med två väsentliga nackdelar.

Den första är den tvångsmässiga utformningen av förslaget som gör att
åstramningen träffar de lågavlönade och barnfamiljer hårdast. Människorna
inom dessa kategorier bedriver normalt inte bedriver något större
frivilligt sparande och kan således inte kompensera det tvångsvisa sparandet
med en minskning av det frivilliga. Dessa människor är vidare ofta så
kreditsvaga att de inte har någon möjlighet att ta upp lån för att betala för
nödvändig konsumtion.

Den andra nackdelen är att förslaget saknar miljöprofil. Dessa båda
nackdelar är, anser jag, av så allvarligt slag att jag inte kan ställa mig
bakom något av förslagen. Jag avstyrker därför både motion FiU59 och
motion FiU62 i denna del.

16. Investeringsavgift m. m.

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Britta
Bjelle (fp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anför:

Investeringsavgift för oprioriterade byggen med 15 % av byggkostnaderna
utgick under en period under sommarhalvåret 1977. Den gången var motivet
för dess införande att den skulle utgöra ett led i en nödvändig åtstramning
och dämpa den snabba kostnadsutvecklingen inom byggnadssektorn
samt frigöra resurser för industrins och bostadssektorns anspråk.
Den upphävdes på initiativ av skatteutskottet sedan det visat sig att avgiften
på olika håll gett upphov till stora sysselsättningssvårigheter inom byggarbetsmarknaden
(SkU 1977/78:15).

Bl. a. denna erfarenhet ger enligt vår uppfattning vid handen att man bör
handskas mycket försiktigt med pålagor av den här typen. En investeringsavgift
för vissa byggen i Stockholmsregionen strider vidare mot den av
skatteutskottet normalt hävdade principen att inte differentiera skatter på
regional grund. Även med ett snabbt ikraftträdande skulle en sådan avgift
i de flesta fall inte få till följd att ett påbörjat eller nära förestånde byggnadsarbete
stoppas eftersom planeringen av sådana arbeten inte låter sig
rubbas så lätt. Däremot skulle de berörda företagen drabbas av stora kostnadsökningar.
Vem som i slutändan måste stå för kostnaderna för ett på
detta sätt fördyrat bygge — byggherren, fastighetsägaren eller någon annan
— beror naturligtvis på omständigheterna och kontraktsförhållandena i
det enskilda fallet, men man torde kunna räkna med våldsamma ekonomiska
störningar på byggsektorn inom Storstockholm.

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

På längre sikt, när de berörda inom byggnadsindustrin hunnit anpassa
sig, torde avgiften medföra en kraftigt minskad byggnadsverksamhet i det
avgiftsbelagda området. Detta kan i sin tur leda till sysselsättningssvårigheter
bland byggnadsarbetarna och högre hyror i det redan befintliga fastighetsbeståndet.

Redan de nu gjorda invändningarna leder oss till att ta avstånd från
tanken på en investeringsavgift inom Storstockholm. Därtill kommer att
en sådan avgift ger upphov till svåra gränsdragningsproblem och är svår att
lagstifta om och administrativt besvärlig att hantera.

Tanken att höja fastighetsskatten för vissa fastigheter inom Storstockholm
går också stick i stäv mot principen att inte differentiera skatterna
på regional grund. Som åtstramningsåtgärd är dessutom en höjning
av fastighetsskatten helt förfelad eftersom den kan beräknas få effekt först
efter lång tid, i förevarande fall först 1991. Det är knappast troligt att den
leder till en minskning av byggverksamheten inom den berörda regionen
men däremot kan man anta att hyrorna måste höjas inom det befintliga
byggnadsbeståndet. En sådan höjning är emellertid från samhällets synpunkt
inte något att sträva efter.

Mot bakgrund av det anförda anser vi att varken investeringsavgift eller
höjd fastighetsskatt bör komma i fråga inom Storstockholm. Vi avstyrker
därför samtliga nu aktuella motioner.

17. Investeringsavgift m. m.

Lars Bäckström (vpk) anför:

Jag stöder vpk:s avvisande hållning till regeringens förslag om en extra
höjning av arbetsgivaravgiften i Stockholm och stöder vpk:s förslag till åtgärder
för att få stopp för kontors-, affärs- och spekulationsbyggandet. En
investeringsavgift bör därför tas ut på annat byggande än sådant som avser
bostäder och kommunal och landstingskommunal service i de delar av landet
som har ett överskott av kontor etc. Det gäller särskilt Stockholms innerstad
och bandet ut mot Arlanda, där en avgift om förslagsvis 25 % av
byggkostnaderna bör kunna tas ut för all byggnation av nämnt slag. I övrigt
bör investeringsavgiften ges en regionalpolitisk profil och differentieras i
förhållande till graden av överhettning i andra områden. Jag föreslår att
finansutskottet hemställer att riksdagen begär förslag med angiven inriktning
och tillstyrker motion Fiu63 i denna del och avstyrker motionerna
FiU62 och Fiu64 i motsvarande del såvitt de sistnämnda motionerna ej
kan anses tillgodosedda.

18. Investeringsavgift m. m.

Gösta Lyngå (mp) anför:

Jag ansluter mig till uppfattningen i motion FiU64 att man för att minska
den ekonomiska överhettningen i storstadsområdena och prioritera bostadsbyggandet
bör tills vidare införa en speciell investeringsavgift på
25% på oprioriterade byggen i storstadsområdena. Jag föreslår att finans -

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

utskottet med bifall till motion FiU64 i denna del hemställer att riksdagen
beslutar härom. Vidare avstyrker jag motionerna FiU62 och FiU63 i
denna del såvitt motionerna inte kan anses tillgodosedda.

19. Grundavdrag för barn

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

En grundläggande princip i svensk beskattningsrätt är att uttag av skatt
skall ske med hänsyn till bärkraft. Den svenska familjebeskattningen innebär
i sin nuvarande utformning ett avsteg från denna princip, eftersom den
inte tar någon hänsyn till familjens försörjningsbörda. En familjs totala
kostnader varierar med antalet barn. En inkomstbeskattning som skall
skapa rättvisa för barnfamiljerna måste därför enligt vår mening innehålla
bestämmelser om ett avdrag vid beskattningen för varje barn.

Den statliga inkomstskatten bör på sikt avskaffas utom för de allra
högsta inkomsterna. Det är därför lämpligt att avdraget medges vid den
kommunala taxeringen. Härigenom uppnås att avdragets värde efter skatt
inte påverkas av föräldrarnas inkomstläge.

Med det anförda tillstyrker vi att man vid den kommunala taxeringen
inför ett grundavdrag om 15 000 kr. för varje hemmavarande barn under
18 års ålder. Avdragsrätten bör också omfatta barn i åldern 18 — 20 år som
går i gymnasieskola och uppbär studiestöd. De som har så låga inkomster
eller så många barn att de inte kan utnyttja grundavdraget fullt ut bör kompenseras
genom ”negativ skatt”, vilket innebär att ett belopp motsvarande
nettoeffekten av den inte utnyttjade delen av grundavdraget betalas ut
kontant. Härigenom kan alla oavsett inkomstförhållanden utnyttja avdragets
effekt fullt ut.

Reformen bör genomföras med början den 1 juli 1990. Av tekniska skäl
bör avdraget utformas så att det för hela beskattningsåret 1990 blir 2 500
kr. För 1991 bör det vara 7 500 kr., 12 500 kr. för 1992 och 15 000 kr. för
1993. Förslag härom bör föreläggas riksdagen så snart som möjligt. Vi tillstyrker
följaktligen motion FiU60 och FiU88 i denna del.

20. Inkomstprövningen av pensionärernas extra avdrag

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Det är inte rimligt att en pensionär som har låg pension och därför förvärvsarbetar
i vissa fall inte får behålla mer än 10 kr. på en intjänad hundralapp.
Riksdagen har också vidtagit åtgärder för att komma till rätta med
detta missförhållande när det gäller löneinkomster. Fr. o. m. den 1 juli
1989 avtrappas därför inte kommunalt bostadsbidrag till följd av löneinkomst.
Härigenom minskas marginaleffekterna på löneinkomster med
drygt 30 procentenheter från nivån på ca 90 %. När det gäller andra arbetsinkomster
än löneinkomster kvarstår emellertid marginaleffekten på
denna orimligt höga nivå.

Folkpensionärer skall inte behöva drabbas av högre marginaleffekter än

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

andra inkomsttagare. Det är enligt vår mening anmärkningsvärt redan
med en marginaleffekt på 60 — 65 % vid löneinkomster, och marginaleffekter
på upp till 90 % är, som vi tidigare anfort, helt orimliga. Enligt vår
mening bör åtgärder vidtas för att komma till rätta med förhållandet. Marginaleffekten
bör redan nästa år nedbringas genom att all förvärvsinkomst
undantas vid inkomstprövningen av pensionärernas extra avdrag. En sådan
reform kommer bidra till att stimulera pensionärerna att åter söka sig
ut i arbetslivet och således ha en positiv inverkan på den rådande ekonomiska
situationen som bl. a. kännetecknas av brist på arbetskraft.

Med det anförda tillstyrker vi förslaget i motion FiU60 om att förvärvsinkomst
skall vara undantagen vid inkomstprövningen. Regeringen bör
enligt vår mening skyndsamt återkomma med ett förslag av denna innebörd.

21. Särskilt förvärvsavdrag för pensionärer

Britta Bjelle och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anser

Även med den förbättring som riksdagen nyligen fattat beslut om kvarstår
vid löneinkoster marginaleffekter i storleksordningen 60 %, dvs. av en inkomstökning
försvinner 60 % på grund av ökad skatt och/eller minskade
bidrag. För pensionerade rörelseidkare, t. ex. hantverkare, är marginaleffekten
fortfarande drygt 90 % på grund av den samlade effekten av ökad
skatt och reducerat kommunalt bostadsbidrag. Detta sätter en käpp i hjulen
för t. ex. äldre hantverkare som vill fortsätta med sin verksamhet efter
pensioneringen utan att förlora bostadsbidraget.

Även de pensionärer som inte erhåller kommunalt bostadsbidrag bör få
ett bättre utbyte av fortsatt förvärvsarbete. Vi biträder därför förslaget i
motion FiU61 att införa ett speciellt förvärvsavdrag för pensionärer på
10 000 kr. Inkomster av tjänst, rörelse och jordbruksfastighet under denna
nivå bör inte belastas med skatt och inte heller påverka pensioner och andra
förmåner.

Vi föreslår att finansutskottet hemställer att riksdagen begär förslag
härom och tillstyrker följaktligen motion FiU61 i denna del.

22. Skattefritt sparande på vissa konton m. m.

Britta Bjelle och Ingrid Hasselström Nyvall båda (fp) anför:

Vi ansluter oss till uppfattningen att en sänkning av marginalskatterna bör
kombineras med särskilda stimulanser för hushållens sparande för att få en
väl avvägd stabiliseringspolitisk effekt. Vi biträder därför också förslaget
om att redan 1990 inrätta en möjlighet till långsiktigt bundet sparande i
bank på samma villkor som pensionssparande i försäkringsbolag. I samband
därmed bör också de beloppsgränser som nu gäller för avsättning till
sådant sparande avskaffas.

Vi föreslår att finansutskottet hemställer att riksdagen begär förslag med
angiven inriktning. Till följd härav tillstyrker vi motion FiU61 i denna del

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

och avstyrker motion FiU62 i denna del såvitt det ifrågavarande motionsyrkandet
inte kan anses tillgodosett.

23. Skattefritt sparande på vissa konton m. m.

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) anför:

Vi ansluter oss till uppfattningen att ett ökat hushållssparande skulle ha
mycket välgörande effekter på den svenska ekonomin. Det behövs därför
insatser för att göra det långsiktiga målsparandet attraktivt. Vi biträder
därför också förslaget att redan till nästa år införa personliga investeringskonton.

Berättigade att öppna ett personligt investeringskonto bör vara desamma
som för allemanssparandet. Insättning bör få ske på kontot med
upp till ett halvt basbelopp per person och år. Det insatta beloppet bör
undantas från beskattning. All avkastning inom kontot bör vara skattefri
så länge medlen kvarstår på kontot. Däremot bör förmögenhetsskatt tas ut.
Någon belåning av kontot bör inte tillåtas. Uttag utan beskattning bör få
ske före exempelvis 55 års ålder för investering i egen permanentbostad
och som eget kapital vid start eller övertag av företag. Därvid bör ingångsvärdet
minskas med motsvarande belopp vid realisationsvinstbeskattning.
Kontot bör även kunna öppnas för köp av aktier. Annat uttag bör få ske
enligt särskilda regler och beskattas enligt inkomstskattereglerna.

Vi föreslår att finansutskottet hemställer att riksdagen begär förslag i
enlighet med det anförda. Till följd härav tillstyrker vi motion FiU62 i
denna del och avstyrker motion FiU61 i denna del.

24. Omsättningsskatten på aktier

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m) Britta
Bjelle (fp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anför:

Den 1 januari 1984 infördes en omsättningsskatt på 1 % på handeln med
aktier i Sverige. Den 1 juli 1986 fördubblades skatten. Omsättningsskatten
gäller även utländska placerares handel på den svenska värdepappersmarknaden.
Fr. o. m. 1989 gäller skatten även affärer till mäklarnas egna
lager. Parallellt har också omsättningsskatt införts på penningmarknaden.

Under den tidsperiod då omsättningsskatten i Sverige införts, höjts och
utvidgats har utländska aktiemarknader vidtagit flera åtgärder för att
sänka sina transaktionskostnader. Transaktionskostnaderna i Sverige är
nu tre gånger så höga som i exempelvis London och New York. Den
svenska penningmarknaden har genom den införda skatten i stort sett
punkterats.

Skatten medför också ett minskat intresse av att äga aktier, vilket leder
till lägre aktiekurser. Minskad omsättning och högre transaktionskostnader
innebär vidare att marknaden blir mindre likvid och mindre effektiv.
Detta avspeglar sig i högre kapitalkostnader för företagen och i sänkta skatteintäkter
från förmögenhets- och arvsskatterna för staten.
Omsättningsskatten på penningmarknaden, som infördes 1988 med ver -

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

kan fr. o. m. 1989, har bidragit till en dramatisk minskning av omsättningen.
Till detta kommer ett högre ränteläge än vad som annars skulle bli
fallet, högre kostnader för upplåning och lägre avkastning vid utlåning.
Riksbanken får sämre möjligheter att bedriva penningpolitik.

Våren 1988 beslöt riksdagen att Sverige så långt möjligt skulle anpassas
till EG:s inre marknad. Omsättningsskatten strider mot denna anpassning
samtidigt som den leder till försämrade konkurrensvillkor för de svenska
marknaderna gentemot de utländska. Detta accentueras då den svenska
valutaregleringen slopas.

Omsättningsskatten på aktier m. m. bör därför slopas fr. o. m. den 1 juli
1989. De statsfinansiella konsekvenserna av detta förslag blir marginella
eftersom det torde leda till en kraftig omsättningshöjning. Detta innebär
att skattebortfallet inte blir av den omfattning som kan beräknas vid oförändrad
volym, eftersom intäkterna ökar av bl. a. förmögenhets- och arvsbeskattning
och löpande reavinstbeskattning. Med det anförda tillstyrker
vi motionerna FiU85 och FiU82 och avstyrker motion FiU62 i denna del
såvitt den ej kan anses tillgodosedd.

25. Omsättningsskatten på aktier
Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) anför:

Omsättningsskatten på penningmarknaden, som infördes 1988 med verkan
fr. o. m. 1989, har bidragit till en dramatisk minskning av omsättningen.
Till detta kommer ett högre ränteläge än vad som annars skulle bli
fallet, högre kostnader för upplåning och lägre avkastning vid utlåning.
Riksbanken får sämre möjligheter att bedriva penningpolitik.

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

Mot bakgrund av den negativa utvecklingen på aktie- och penningmarknaden
anser vi att det nu är motiverat att bölja avveckla omsättningsskatten.
Vi biträder därför kravet i motion FiU62 om att begära att regeringen
återkommer med förslag om en avveckling av omsättningsskatten.
Vi föreslår att finansutskottet gör en hemställan härom och avstyrker
motion FiU82 och FiU85 såvitt de ej kan anses tillgodosedda.

26. Aktievinstbeskattningen

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Britta
Bjelle (fp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anför:

Vid realisationsvinstbeskattningen missgynnas sparande i aktier jämfört
med annat sparande. Aktievinstreglerna medför — liksom värderingsreglerna
vid förmögenhetsbeskattningen — snedvridande effekter till förmån
för improduktiva investeringar av olika slag, t. ex. diamanter, konst och
andra samlarobjekt, som efter en viss tids innehav går helt fria från vinstbeskattning.
Därtill kommer att realisationsvinstbeskattningen med rätta
har kritiserats för att den inträder redan vid omplaceringar och andra naturliga
förvaltningsåtgärder beträffande en aktieportfölj. I fråga om aktievinster
saknar man också en sådan indexering som gäller beträffande realisationsvinster
på fastigheter. Reglerna går långt utöver vad som gäller i
andra jämförbara länder och är så invecklade att många ofta torde undvika
att investera i aktier redan på grund av det krångel detta kan medföra.

Riksdagen har nyligen, trots invändningar från de borgerliga partierna,
beslutat om en skärpning av aktievinstbeskattningen genom att rätten till
avdrag för reaförluster på aktier och andra värdepapper, andelar och rättigheter
som beskattas enligt aktievinstreglerna begränsats till 40 % redan
från första innehavsdagen i stället för, som tidigare, efter två års innehav
(prop. 1988/89:71, SkU28). Däremot beskattas fortfarande en aktievinst
fullt ut om innehavstiden understiger två år. Härigenom har en asymmetri
byggts in i aktievinstbeskattningen som ytterligare komplicerar systemet
och hämmar hushållssparande i aktier.

I stället bör man som föreslås i motion FiU61 avskaffa den s. k. tvåårsregeln
och begränsa skatteplikten för reavinster till 40 % oavsett innehavstidens
längd. En sådan symmetrisk utformning av reavinstbeskattningen
medför en generell begränsning av avdragsrätten för reaförluster till 40 %
av förlusten, utan att någon särskild lagstiftningsåtgärd behöver vidtas.

Vi anser att finansutskottet bör hemställa att riksdagen begär förslag
med angiven inriktning och tillstyrker följaktligen motion FiU61 i denna
del. Vidare avstyrker vi motion FiU92 i denna del.

27. Vinstskatt

Lars Bäckström (vpk) anför:

Som framhålls i motion FiU63 är både vinsterna och likviditeten hög i
näringslivet och har så varit under många år. Förutom de lågavlönade lönearbetama
har kommunsektorn — och då framför allt vården, omsorgen,

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

Jag biträder därför vpk:s förslag att dra in 10 miljarder till statskassan
genom en engångsskatt på företagens likviditet. Denna engångsskatt bör gå
direkt till vård, omsorg, skola och kultur inom kommunsektorn. Därutöver
bör regeringen komma med en permanent vinstskatt för de kommande
budgetåren motsvarande 10 miljarder kronor.

Jag föreslår att finansutskottet hemställer att riksdagen begär förslag i
enlighet med det nu anförda. Det innebär att jag tillstyrker motion FiU63
i denna del.

28. Mervärdeskatt på livsmedel

Lars Bäckström (vpk) anför:

Detta kan komma att innebära att låginkomsttagarna får betala en större
andel av sin inkomst i skatt än höginkomsttagarna. Med anledning härav
finner jag vpk:s förslag att slopa mervärdeskatten på livsmedel välgrundat.
En sänkt eller på sikt slopad mervärdeskatt på livsmedel bör finansieras
genom ett ökat skatteuttag på realisations- och företagsvinster, på kapitalbeskattning
och genom progressiva skatteskalor. Med en sådan finansiering
kommer de positiva effekterna av en reducerad eller slopad mervärdeskatt
på mat att bli mycket stora för barnfamiljer och låginkomsttagare.

Jag föreslår därför att finansutskottet hemställer att riksdagen begär förslag
om att mervärdeskatten på mat avvecklas i samband med den skatteomläggning
som väntas ske under 1991. Vidare bör riksdagen begära att
regeringen som en första etapp på vägen mot helt slopad mervärdeskatt på
mat lägger fram förslag om subventioner av viktiga livsmedel alternativt
en sänkning av mervärdeskatten på mat med 5 000 milj. kr.

Det anförda innebär att jag tillstyrker motion FiU63 i denna del. Däremot
delar jag inte uppfattningen i motion FiU62 som går ut på att en
minskning av mervärdeskatten på livsmedel skall kombineras med en
marginalskattesänkning.

29. Uranskatt m.m.

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Britta
Bjelle (fp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anför:

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

Det finns enligt vår uppfattning ingen anledning att i dag fatta beslut om

eller över huvud taget uttala sig för eller mot en beskattning av uran som
används för elproduktion i kärnkraftverk när endast en kort tid återstår till
dess att KIS kommer att lägga fram sitt betänkande. Detta betänkande
kommer, som framgår av den inledningsvisa redogörelsen, att innehålla
förslag rörande samtliga energiskatter och möjliggöra en helhetssyn. När
betänkandet föreligger torde man lättare kunna bedöma behovet av en särskild
utredning om en evetuell framtida beskattning av uran och även i
övrigt en beskattning av primära energiråvaror, inkl. vattnet i vattenkraftverk.
Vi anser följaktligen att ett ställningstagande till dessa frågor bör
anstå och avstyrker motionerna FiU62 och FiU64 i denna del.

30. Uranskatt m.m.

Gösta Lyngå (mp) anför:

Jag delar uppfattningen att energibeskattningen bör läggas om och att skatt
i fortsättningen skall tas ut på energiråvaran. Det innebär att konsumtionsskatten
för el bör avskaffas och att elkraften från vattenkraftverk beskattas
vid källan med 10,6 öre per kWh för gammal vattenkraft och med 9,6 öre
per kWh för ny vattenkraft. Vidare bör man införa en skatt för det uran
som används vid produktion av kärnkraftsel, lämpligen 3,5 öre per kWh.
Riksdagen bör begära förslag härom. Jag tillstyrker följaktligen motion
FiU64 i denna del och avstyrker motion FiU62 i denna del.

31. Övriga energiskattefrågor

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Britta
Bjelle (fp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anför:

Vi vill erinra om att skatteutskottet så sent som för några veckor sedan
efter hörande av näringsutskottet avstyrkte ett antal motioner om olika
ändringar — bl. a. höjningar — av energiskatterna (1988/89: SkU35). Utskottets
ståndpunkt förestavades genomgående av att endast en kort tid
återstår innan KIS lägger fram sina förslag om bl. a. energiskatter och att
de energipolitiska skäl som motionärerna åberopade inte motiverade en
ändring (1988/89: SkU35).

Vi vidhåller denna ståndpunkt och anser att det inte heller av något annat
skäl — vare sig statsfinansiellt eller annat — är motiverat att höja eller
eljest ändra på några energiskatter just nu. I dagsläget innebär en höjning
av skattetrycket i form av höjda energiskatter endast negativa effekter,
främst ökad inflation. Vi avstyrker därför motion FiU62 i denna del och
motion FiU64 i nu behandlade delar.

32. Övriga energiskattefrågor
Gösta Lyngå (mp) anför:

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

Energibeskattningen bör, som framhålls i miljöpartiet de grönas motion
FiU64, läggas om så att skatten tas ut på råvaran. Till dess att en sådan

omläggning är genomförd bör energiskatterna inom det befintliga systemet
justeras så att deras styrfunktion skärps. Företagen och människorna
måste anpassa sig till höjda energiskatter genom ett konsekvent energisparande
i vardagslivet. Detta är nödvändigt för att minska förbrukningen av
våra begränsade energiresurser och minska miljöförstöringen vid förbränning
av olja och kol etc. Sjävfallet bör samhället bistå medborgarna med en
god rådgivning. Det är en uppgift för samhället att organisera och betala
för denna rådgivning.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker jag yrkandena i motion Fiu64
om en höjning av bensinskatten m. m., ett slopande av fordonsskatten och
en motsvarande höjning av bensinskatten, en höjning av skatten på olja
och kol, en höjning av skatten på el, en höjning av skatten på industrigasol,
naturgas och fartygsbränsle, en minskning av energiskattenedsättningen
för energiintensiv industri och en överföring av kilometerskatten till en
skatt på bränslet. Vidare tillstyrker jag motion Sk652 om en skatt på flygbränslet
motsvarande 2,50 kr. per liter. Slutligen tillstyrker jag också motion
FiU62 såvitt avser en likvärdig beskattning av fossila bränslen, oavsett
om de används för el- eller värmeproduktion.

33. Reklamskatt

Gösta Lyngå (mp) anför:

Jag delar uppfattningen att reklamen bidrar starkt till den rådande överhettningen
och innebär ett omfattande slöseri med papper. Jag biträder
därför miljöpartiet de grönas förslag att fördubbla reklamskatten. Jag föreslår
att finansutskottet hemställer att riksdagen beslutar härom och tillstyrker
alltså motion FiU64 i denna del.

34. Förpackningsskatt
Gösta Lyngå (mp) anför:

Jag vill i likhet med miljöpartiet de gröna framhålla att den rika floran av
förpackningar är en del av det omfattande slöseriet i den svenska ekonomin.
En förpackningsskatt kan ha en dämpande inverkan på viljan att
köpa varor speciellt i engångsförpackningar. En målmedveten miljöpolitik
innebär enligt min uppfattning att man stödjer utvecklingen av alternativ
till engångsförpackningar.

Mot bakgrund av vad jag anfört biträder jag förslaget i motion FiU64 att
införa en avgift på förpackningar av aluminium och plast. Ett uttalande
med den innebörden bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Jag tillstyrker följaktligen motion FiU64 i denna del.

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

35. Miljöskatt på vissa utsläpp

Gösta Lyngå (mp) anför:

Som framhålls i motion FiU64 kan företag fortfarande göra miljöfarliga

utsläpp utan kostnader eller andra nackdelar för företaget. Därför finns det
i de flesta fall fortfarande inga starka företagsekonomiska drivkrafter för
dessa företag att byta till miljövänlig processteknik. Miljöskatter bör därför
införas så snart det är tekniskt möjligt för olika typer av utsläpp. Skatter
på klor-, svavel- och kväveutsläpp bör prioriteras. Det bör vara möjligt
att införa skatter på dessa föroreningar från den 1 januari 1990. Därefter
bör successivt skatter på andra föroreningar införas.

Det anförda bör ges regeringen till känna. Jag tillstyrker följaktligen motion
FiU64 i denna del.

Särskilda yttranden

1. Inkomstprövningen av pensionärernas extra avdrag m. m.

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) anför:

Enligt den uppfattning som centerpartiet fört fram i olika sammanhang,
och som vi delar, är den bästa — och kanske enda — lösningen på problemen
med de höga marginaleffekterna för pensionärer med låg eller genomsnittlig
pension att införa en höjd grundpension som gör det möjligt att
åtminstone i huvudsak tillämpa de ordinarie skattereglerna på pensionärer.
Nivån på en på detta sätt förhöjd grundpension bör vara tillräckligt
hög för att nettoinkomsten vid tillämpning av de ordinarie inkomstskattereglerna
skall bli minst lika stor som den är för dem som nu har lägsta
pensionsnivån. 1 avvaktan på genomförande av en så omfattande reform
måste förslag som syftar till att ge rimliga marginaleffekter för alla folkpensionärer
snarast läggas fram. Detta är en uppgift för RINK, som kommer
att presentera sina förslag inom kort. I avvaktan härpå avstår vi från att nu
begära någon åtgärd av riksdagen i denna fråga.

2. Mervärdeskatt på livsmedel

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) anför:

Ett viktigt inslag i en kommande skattereform är enligt vår mening sänkt
mervärdeskatt på livsmedel. Detta har en fördelningspolitisk grund. Effekten
av sänkt matskatt kan jämställas med en skattereduktion lika för alla. I
en kommande skattereform har därför detta förslag stor betydelse för möjligheten
att ge även låginkomsttagare sänkt skatt.

Vi har tidigare visat på att den sänkta matskatten kan finansieras med
höjd mervärdeskatt på kapitalvaror m.m. Det finns utredningsmaterial
som styrker att detta ger den största fördelningspolitiska effekten. Vi anser
att finansieringen emellertid kan lösas inom totalramen för skattereformen,
där sänkt mervärdeskatt på basmat bör utgöra en viktig del. Vårt
krav utgår inte bara ifrån barnfamiljers utan även pensionärers, studerandes
och över huvud taget låginkomsttagares behov av låga matpriser.

I avvaktan på att den pågående översynen resulterar i ett förslag har vi
för dagen inte något yrkande i denna fråga.

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

3 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 30. Del 2

3. Mervärdeskatt på livsmedel
Gösta Lyngå (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna anser att den ekonomiska politiken bör ha två målsättningar,
nämligen att uppnå miljömål och att uppnå fördelningspolitiska
mål. Båda dessa mål underlättas om mervärdeskatten på baslivsmedel
avskaffas. Miljöpartiet de gröna har tidigare motionerat i denna fråga
och yrkat att mervärdeskatten på svensk basmat skall slopas och att skattebortfallet
skall kompenseras genom en höjning av den allmänna
mervärdeskatten på övriga varor med 2 procentenheter. Vi avser att återkomma
till frågan så snart som möjligt.

4. Övriga energiskattefrågor
Lars Bäckström (vpk) anför:

Vpk kan stödja höjningar av energibeskattningen som sätts in i ett energipolitiskt
och fördelningspolitiskt sammanhang. Vpk har redovisat sin syn
på energibeskattningen i en särskild motion till riksdagen (se
1988/89: SkU35).

Under behandlingen av kompletteringspropositionen i skatteutskottet
har en rad delvis nya förslag väckts. Beredningstiden har varit så kort att
jag inte har haft möjlighet att beakta de fulla konsekvenserna av dessa
förslag. Mot denna bakgrund har jag valt att lägga ned min röst när vissa av
dessa förslag behandlats i utskottet.

Det är min mening att en samfälld prövning av eventuellt höjda energiskatter
tillsammans med övriga åtgärder med anledning av kompletteringspropositionen
bör göras inom finansutskottet, så att de fulla fördelningspolitiska
konsekvenserna kan prövas. 1 övrigt vill jag hänvisa till de förslag
som vpk redovisat i motion N428 angående energiskatter.

1988/89: FiU30
Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

Socialförsäkringsutskottets yttrande ^88/89: ru3o
1988/89: SfU5y Socialförsäkrings utskottets Kompletteringspropositionen

yttrande

Till finansutskottet

Finansutskottet har den 9 maj 1989 beslutat bereda socialförsäkringsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1988/89:150 med förslag till
slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m. m. (kompletteringsproposition),
jämte motioner väckta med anledning av denna, såvitt
propositionen och motionerna rör socialförsäkringsutskottets beredningsområde.

De delar av propositionen som rör socialförsäkringsutskottets beredningsområde
och som utskottet har anledning yttra sig över är

— bilaga 1.2, appendix II, 4. Socialdepartementet

— bilaga 4 (socialdepartementet), avsnitt 2

— bilaga 7 (utbildningsdepartementet), avsnitt E. Studiestöd m. m.

— bilaga 9 (arbetsmarknadsdepartementet), avsnitten 1 och 2.

De motioner som väckts med anledning av propositionen i dessa delar
och som socialförsäkringsutskottet anser sig ha skäl att yttra sig över är
motionerna Fi60 yrkandena 7, 8 och 13, Fi61 yrkande 12, Fi62 yrkande
10, Fi64 yrkandena 5, 24 och 25, Fi66 yrkandena 1 och 2, Fi79, Fi80, Fi88
yrkandena 3, 4 och 9 samt Ub37 yrkande 5.

Bilaga 1.2 (långtidsbudget)

I propositionen lämnas en redogörelse för utvecklingen av kostnaderna för
socialförsäkringen m. m. under de närmaste fem budgetåren.

I motion Fi88 yrkande 9 begär Sten Svensson m. fl. ett tillkännagivande
om åtgärder mot socialförsäkringens kostnadsexplosion. Motionärerna anför
att den s. k. timsjukpenningen har orsakat en mycket stark kostnadsökning.
De komplicerade reglerna medför även i många fall en överkompensation.
Motionärerna anför vidare att antalet långa sjukskrivningar och
förtidspensioneringar bör minskas och att detta kräver resurser till försäkringskassorna
för rehabiliterande åtgärder. Samordningstiden inom arbetsskadeförsäkringen
bör skyndsamt förlängas från 90 till 180 dagar och
utredning om ett nytt ersättningssystem med en obligatorisk ansvarighetsförsäkring
för arbetsgivare bör snarast ske. Kompensationsnivån inom
sjukförsäkringen bör sänkas till 80 % under de första 89 dagarna av en
sjukperiod eller under ett år. Motionärerna anser att vad sålunda anförts
om åtgärder för att bringa balans i systemet bör ges regeringen till känna.

Utskottet har i sina av riksdagen nyligen godkända betänkanden
1988/89:SfU10 om administration av socialförsäkring, 1988/89:SfUl 1
om arbetsskadeförsäkringen och 1988/89: SfU 14 om sjukförsäkringen
m. m. avstyrkt motionsyrkanden med förslag till liknande åtgärder. Utskottet
vill vidare erinra om att det inom regeringskansliet pågår en översyn
med anledning av de ökade kostnaderna för socialförsäkringen. Mot
denna bakgrund bör finansutskottet avstyrka bifall till motion Fi88 yrkande
9.

1988/89: FiU30
Bilaga 6

SocialfÖrsäkrings utskottets yttrande -

Bilaga 4 (socialdepartementet)

Enligt lagen om allmän försäkring finansieras folkpensioneringen och försäkringen
för tilläggspension av socialavgifter. Folkpensioneringen finansieras
även av statsmedel. Försäkringen för tilläggspension finansieras, förutom
av socialavgifter, av vinstskatt och vinstdelningsskatt. I lagen anges
att avgiftsuttaget för tilläggspension skall vara så avvägt att avgifterna i
förening med andra tillgängliga medel finansierar pensionsutbetalningar,
förvaltningskostnader och andra utgifter för försäkringen samt den fondering
som behövs. Beslut om avgiftsuttaget skall fattas senast under året
dessförinnan. Riksförsäkringsverket skall vart femte år föreslå avgiftsuttag
för nästföljande sju år, i den mån uttaget inte redan beslutats. — Avgiftsuttaget
för folkpensioneringen är för närvarande 9,45 % och för tilläggspensioneringen
11,0%.

1 propositionen föreslås att avgiften för tilläggspensioneringen höjs med
2,0 procentenheter till 13,0 % för åren 1990— 1994 och att folkpensionsavgiften
samtidigt sänks med 2 procentenheter till 7,45 % fr.o.m. år 1990.

I propositionen anges att målet om långsiktig balans i ATP-systemet
skall vara styrande vid beslut om avgiftsuttag till ATP för åren framöver.

AP-fonden kan inte långsiktigt ersätta de avgiftsinkomster som behövs för
att klara pensionsutbetalningama, utan endast tillfälligt användas som en
buffert för att jämna ut avgiftsuttaget mellan olika perioder. För att nå en
långsiktig balans krävs därför att avgiftsuttaget höjs till den nivå som behövs
för att de årliga avgiftsinkomsterna skall kunna täcka pensionsutbetalningama
i ett renodlat fördelningssystem.

I propositionen anges vidare att folkpensionsutgiftema är beroende av
utvecklingen av ATP-systemet. Under senare år har avgiftstäckningen
inom folkpensioneringen ökat successivt och budgetbelastningen har
minskat i motsvarande mån trots att avgiftssatsen inte har ändrats. Denna
utveckling kommer att fortsätta, och i slutet av 1990-talet kommer avgiftsinkomsterna
att överstiga utbetalningarna inom folkpensioneringen. Detta
beror huvudsakligen på att ATP-systemet har tagit över, och kommer att
fortsätta att ta över, delar av de utgifter som tidigare belastade folkpensioneringen
i form av pensionstillskott. Delar av folkpensioneringens inkomster
bör därför föras över till ATP-systemet. Detta kan göras genom att
folkpensionsavgiften sänks i samma mån som ATP-avgiften höjs under perioden.

I flera motioner görs invändningar mot förslaget till nämnda avgiftsförändringar.
36

I motion Fi64 yrkar Inger Schörling m. fl. avslag på forslaget såväl vad
avser höjningen av ATP-avgiften som sänkningen av folkpensionsavgiften
(yrkande 5). Motionärerna anser att förslaget knappast är påkallat av omedelbara
finansieringsproblem för ATP-systemet utan det främsta syftet förefaller
vara att en del av de pengar som tas in genom regeringens åtstramningspaket
kan slussas över till AP-fonderna. Enligt motionärerna måste
ATP-systemets fortsatta finansiering bedömas i ett större sammanhang där
även förslag från den sittande pensionsberedningen bör vägas in.

Även Olof Johansson m. fl. yrkar i motion Fi62 avslag på förslaget till
såväl höjning av ATP-avgiften som sänkning av folkpensionsavgiften (yrkande
10). Motionärerna invänder att kostnaderna för folkpensionerna
inte har den gynnsamma utveckling som regeringen anför som skäl för den
föreslagna åtgärden. Genom förslaget måste därför 11 miljarder kronor per
år belasta statsbudgeten.

1 motion Fi60 yrkar Carl Bildt m. fl. likaledes avslag på förslaget om en
höjning av ATP-avgiften och en sänkning av folkpensionsavgiften (yrkandena
7 — 8). Även Sten Svensson m.fl. yrkar i motion Fi88 yrkandena 3 — 4
avslag på förslaget i denna del. Motionärerna anför att ATP-systemets hållfasthet
på sikt inte påverkas av att medel transfereras från statsbudgeten.
Det medför bara att den tidpunkt senareläggs då avgifter och avkastning
inte längre räcker för att täcka ATP-pensionerna. Motionärerna anser att
riksdagens ställningstagande till finansieringen av ATP-försäkringen bör
bygga på en noggrann utredning och en grundlig remissomgång. Eftersom
pensionsberedningen har till uppgift att se över folkpensions- resp. ATPsystemets
konstruktion bör därför beredningens arbete avvaktas.

I motion Fi66 tillstyrker Lars Werner m. fl. förslaget om en höjning av
ATP-avgiften men delar inte uppfattningen att folkpensionsavgiften skall
sänkas med motsvarande belopp. Enligt motionärerna är det nödvändigt
att förbättra de ekonomiska villkoren för folkpensionärerna och särskilt
för dem som får pensionstillskott, men regeringens förslag till finansiering
av folkpensioneringen utgår från att ingen höjning skall ske av folkpensionens
grundbelopp. De begär därför (yrkande 1) att riksdagen beslutar att
folkpensionsavgiften sänks till 7,95 % fr.o.m. år 1990, dvs. en sänkning
med 0,5 procentenheter mindre än förslaget i propositionen. Detta medför
ca 2,2 miljarder kronor mer i inkomst till folkpensioneringen och ger ett
utrymme för en höjning av folkpensionens grundbelopp för ogift pensionär
från nuvarande 96 % till 100 % av basbeloppet och en höjning av pensionstillskottet
från 48 % till 50 %. Motsvarande höjning bör göras för gift pensionsberättigad.
Motionärerna begär i yrkande 2 att riksdagen beslutar om
en sådan höjning av pensionsförmånerna.

I propositionen anges att regeringens förslag grundar sig på kalkyler som
gjorts av såväl riksförsäkringsverket som inom regeringskansliet. Utskottet
noterar att riksförsäkringsverket i skrivelse till regeringen den 18 december
1987 har föreslagit att ATP-avgiften för åren 1990—1994 höjs med 0,5
procentenheter per år så att avgiften år 1994 uppgår till 13,1 %. Verket
synes därvid ha utgått från en avgiftsnivå år 1989 om 10,6 %. Fr. o. m. den
1 januari 1989 återställdes emellertid basbeloppet till en nivå som motsvarar
konsumentprisindex. Förändringen beräknades medföra en ökning av

1988/89: FiU30
Bilaga 6

Socialforsäkrings utskottets yttrande -

utgifterna för ATP, och ATP-avgiften höjdes därför samtidigt till 11,0 %
för år 1989.

Riksförsäkringsverket har i skrivelsen och den därtill fogade rapporten
anfört bl. a. följande. För ATP-systemets medelsiktiga finansieringsbehov
(vid antaganden om olika tillväxttakt, 1—3 %) behövs en avgift på
13,6— 13,8 % år 1990 och 13,7— 15,7 % år 1995, om avgiften skall vara
tillräckligt hög för att täcka pensionsutgifterna. Verket förordar emellertid
en långsiktig och integrerad syn på finansieringen av ATP-systemet. En
årlig höjning av avgiftsuttaget för ATP på 0,4 procentenheter under åren
1990 — 1994 vid en årlig tillväxt på ca 1 resp. 2 %, där fondema har använts
som buffert, bör hålla systemet på väg mot en långsiktig balans. Detta förutsätter
dock successiva höjningar i avgiftsuttaget under en följd av år
även därefter. Eftersom nedgången i folkpensioneringens kostnader i procent
av lönesumman är särskilt påtaglig i början bör avgiftsuttaget för ATP
tillåtas öka något mer än vad som svarar mot det genomsnittliga långsiktiga
behovet. En något högre avgiftsökning under böljan av 1990-talet
skulle bidra till att begränsa avgiftshöjningarna undersenare år. I rapporten
anges bl. a. att den förhållandevis stora andel pensionärer i befolkningen
som förväntas omkring år 2010 och framöver enligt nuvarande prognoser
i sig skulle kunna motivera en relativt högre avgiftsbelastning av de
förvärvsaktiva under perioden kring åren 1990—2005 och en något kraftigare
fonduppbyggnad under denna period.

Enligt riksförsäkringsverkets beräkningar kommer finansieringen av
folkpensioneringen (vid en tillväxt av 2 %) att kräva en folkpensionsavgift
på 7,5 % år 1995 om 20 % av kostnaderna finansieras över statsbudgeten.
Verket har vidare beräknat att under perioden 1995 — 2005 förväntas ytterligare
en minskning av procentsatsen för folkpensionsavgiften till en nivå
på ca 6,0 % (under samma förutsättningar). Därefter sker minskningen i en
lägre takt.

Av det ovanstående framgår enligt utskottets mening att en höjning av
ATP-avgiften är påkallad och att avgiften bör bestämmas för den närmaste
femårsperioden. Det är således inte nödvändigt att avvakta pensionsberedningens
pågående arbete. Av det ovanstående följer även att avgiften
bör höjas något mer än vad som erfordras för den långsiktiga finansieringen
av systemet. Med hänsyn till att folkpensionskostnadema har sjunkit
och förväntas fortsätta sjunka är det möjligt att samtidigt sänka folkpensionsavgiften.
Utskottet godtar därvid att avgiften för folkpensioneringen
med nuvarande förmånsnivåer fastställs till 7,45 % av avgiftsunderlaget.
Vid sådant förhållande anser utskottet att ATP-avgiften
bör bestämmas till 13,0 % för perioden 1990—1994. Utskottet är däremot
inte berett att tillstyrka en högre folkpensionsavgift — och därmed ett sammanlagt
ökat avgiftsuttag för ifrågavarande försäkringar — i syfte att finansiera
en höjning av folkpensionens grundnivå och pensionstillskottet.

Utskottet har ingen erinran mot de upprättade lagförslagen.

Vad gäller frågan om folkpensions- och ATP-avgiften föreslår utskottet
således att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall
till motionerna Fi64 yrkande 5, Fi62 yrkande 10, Fi60 yrkandena 7 — 8,
Fi88 yrkandena 3 — 4 och Fi66 yrkande 1.

1988/89: FiU30
Bilaga 6

Socialförsäkrings utskottets yttrande -

Vad gäller frågan om höjda pensionsförmåner tar utskottet även upp motionerna
Fi64 och Fi79.

I motion Fi64 begär Inger Schörling m.fl. i yrkande 24 ett tillkännagivande
om att basbeloppet vid beräkning av pensioner inte skall baseras på
prisökningar på grund av i motionen föreslagen höjning av indirekta skatter
på energi, alkohol och tobak. Motionärerna begär även ett tillkännagivande
om att pensionstillskottet skall höjas till 50 % av basbeloppet. Vidare
begärs i yrkande 25 att riksdagen beslutar att pensionstillskott skall
utgå även till undantagandepensionärer.

1 motion Fi79 kritiserar Karin Israelsson och Martin Olsson det svenska
pensionssystemet som enligt motionärerna är komplicerat och byråkratiskt
och ger kraftiga marginaleffekter. Motionärerna förordar i stället ett
system med utbyggda grundpensioner kompletterat med inkomstrelaterade
pensioner. Grundpensionen, som skall ingå i ATP-systemet, skall utgöra
68 % av 4,5 x basbeloppet. Den skall utgå lika till alla och utgå med
samma belopp till gifta och ogifta. Den skall inte vara knuten till tidigare
inkomst. Grundpensionen skall finansieras med de medel som i dag finansierar
såväl folkpensioneringen som tilläggspensioneringen. Den inkomstrelaterade
pensionen som skall utgå därutöver skall utgå för inkomster
mellan 4,5 och 7,5 basbelopp.

Utskottet har tidigare och senast i sitt av riksdagen nyligen godkända
betänkande 1988/89: SfU 13 behandlat motionsyrkanden om höjda pensionsförmåner.
Utskottet har därvid konstaterat att en höjning av folkpensionens
grundbelopp skulle innebära en avsevärd framtida merkostnad på
grund av det stora antalet pensionärer. Med hänsyn till de ökade kostnaderna
är utskottet inte berett att tillstyrka vare sig en höjning av folkpensionsförmånerna
eller en ny form av grundpension på den nivå som förordas
i motion Fi79. Utskottet vill dock erinra om pensionsberedningens
pågående översyn av pensionssystemet. Finansutskottet bör således avstyrka
bifall till motion Fi66 yrkande 2, Fi64 yrkande 24 i motsvarande del
och Fi79.

Sättet för beräkning av basbeloppet behandlades av utskottet senast i betänkande
1988/89: SfU 13. Utskottet anförde därvid att basbeloppet fram
t.o. m. år 1980 fastställdes för en månad i sänder med ledning av förändringarna
i konsumentprisindex, dvs. med hänsynstagande fullt ut till förändringar
i det allmänna prisläget. Hösten 1980 beslöt riksdagen (prop.
1980/81:20, SfU 14, rskr. 84) att ändra beräkningsgrunden för basbeloppet.
Detta knöts då till ett särskilt index, kallat basbeloppsindex. Ändringen
innebar att man skulle bortse från förändringar i energipriser och
inte längre ta hänsyn till den inverkan som ändrade indirekta skatter, tullar
och avgifter har på det allmänna prisläget samt att tillägg skulle göras
för subventioner. De nya reglerna tillämpades första gången på basbeloppet
för januari 1982. Redan på hösten 1982 beslöt riksdagen att de ursprungliga
grunderna för beräkning av basbeloppet skulle återställas (prop.
1982/83:55, SfU 13, rskr. 101). Särskilda regler skulle dock gälla för avräkning
av priseffektema av 1982 års devalvering. Den fulla värdesäkringen
av basbeloppsanknutna förmåner, som återgången till de tidigare gällande
grunderna för beräkning av basbeloppet innebar, var enligt utskottets upp -

1988/89: FiU30
Bilaga 6

SocialFörsäkrings utskottets yttrande -

fattning angelägen inte minst för att återskapa tilltron till ATP-systemet.
Under åren 1983—1988 beräknades folkpensions- och tilläggspensionsförmåner
på basbeloppet och särskilda tilläggsbelopp. I proposition
1987/88:121 föreslog regeringen en extra höjning av basbeloppet fr. o. m.
den 1 januari 1989 för att sambandet mellan konsumentprisindex och basbeloppet
inom ramen för lagen om allmän försäkring skulle återställas.
Förslaget bifölls av riksdagen på hemställan av socialförsäkringsutskottet
(SfU 1987/88:31, rskr. 363). Utskottet anförde vidare i betänkande
1988/89: SfU 13 att de nackdelar som i olika sammanhang framhållits med
ett urholkat basbelopp fortfarande ägde giltighet. Utskottet erinrade vidare
om att frågan om värdesäkring av pensioner och om för- och nackdelar
med olika metoder för värdesäkring ligger inom pensionsberedningens
uppdrag.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att finansutskottet bör
avstyrka bifall till motion Fi64 yrkande 24 i motsvarande del.

För den som haft undantagande från tilläggspensioneringen gäller att
pensionstillskottet minskas i förhållande till den ATP som skulle ha utgivits
om undantagande inte skett. Frågan om en förändring av denna bestämmelse
har utskottet behandlat under en följd av år. Senast skedde detta i
utskottets av riksdagen nyligen godkända betänkande 1988/89: SfU 13. Utskottet
konstaterade därvid att det i direktiven till pensionsberedningen
har angivits att någon ändring vad gäller rätten till pensionstillskott inte
bör komma i fråga när det gäller pensionstillskott till den som begärt undantagande
från ATP och inte betalat sin ATP-avgift. Med hänsyn till osäkerheten
om levnadsvillkoren för pensionärer som på grund av att de begärt
undantagande från ATP inte kunde erhålla pensionstillskott har riksdagen
emellertid under 1986/87 års riksmöte på utskottets hemställan
beslutat att det finns skäl att närmare undersöka dessa pensionärers behov
av ekonomiskt stöd och att en sådan undersökning borde kunna ske inom
pensionsberedningen. I avvaktan på resultatet av denna undersökning var
utskottet inte berett att förorda någon ändring av gällande bestämmelser
för ifrågavarande pensionärer.

Utskottet, som har erfarit att pensionsberedningen avser att under innevarande
år publicera resultatet av undersökningen, vidhåller sin tidigare
bedömning och föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi64
yrkande 25.

1988/89: FiU30
Bilaga 6

Socialförsäkrings utskottets yttrande -

Bilaga 7 (utbildningsdepartementet)

Studiebidrag utgår som studiehjälp till studerande mellan 16 och 20 år som
går i gymnasial utbildning. Bidraget är beloppsmässigt samordnat med det
allmänna barnbidraget och utgår med 485 kr. per månad.

I propositionen (bil. 4, 1 Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.) har
föreslagits att barnbidraget skall höjas med 65 kr. per månad till 550 kr.
per månad fr. o. m. den 1 juli 1989. I bilaga 7 föreslås att motsvarande
höjning skall göras av studiebidraget och att till studiehjälp m.m. utöver
vad som föreslagits i proposition 1988/89:100, bil. 10, för budgetåret
1989/90 anvisas ytterligare 192 000 000 kr. 40

Såväl Carl Bildt m.fl. som Ann-Cathrine Haglund m.fl. yrkar i motionerna
Fi60 yrkande 13 resp. Ub37 yrkande 5 avslag på propositionens förslag
om en höjning av studiebidraget och om ytterligare medelsanvisning.
Motionärerna anser, mot bakgrund av att moderata samlingspartiet har
motsatt sig såväl en höjning av momsen som ett omedelbart slopande av
mjölkprisstödet, att någon höjning av barnbidraget inte behövs och att i
konsekvens härmed ingen förändring bör ske av studiebidraget.

Utskottet anser att studiebidraget bör följa barnbidragets nivå och föreslår
att finansutskottet vid en tillstyrkan till den föreslagna barnbidragshöjningen
även tillstyrker propositionens förslag till höjning av studiebidraget
och medelsanvisning. Motionerna Fi60 yrkande 13 och Ub37 yrkande 5
bör därvid avslås. Utskottet har ingen erinran mot det upprättade förslaget
till lag om ändring av studiestödslagen (1973:349).

1988/89: FiU30
Bilaga 6

Socialförsäkrings utskottets yttrande -

Bilaga 9 (arbetsmarknadsdepartementet)

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet anger i propositionen att den
s. k. arbetslinjen bör gälla som mål även i gränslandet mellan arbetsmarknadspolitiken
och socialförsäkringssektorn. Hon anför bl. a. att en interdepartemental
arbetsgrupp har inlett en översyn av de åtgärder som krävs för
att via samspel mellan arbetsmarknadspolitiken och socialförsäkringssystemen
skapa incitament till och underlätta för den enskilde att snabbt återvända
till arbetslivet. Hon avser att senare, och efter samråd med socialministern,
återkomma till regeringen med de förslag som kan bli aktuella
inom arbetsmarknadspolitiken. Vad gäller arbete åt förtidspensionerade
anges vidare att arbetsmarknadsstyrelsen har förordat att pensionen sätts
ned med ett belopp som motsvarar den arbetade tiden och att förtidspensionen
omvandlas till ett lönebidrag som lämnas till arbetsgivaren i relation
till den anställdes arbetsförmåga. Den som får en sådan lönebidragsanställning
skall kunna ha sin pension vilande under den tid anställningen
varar. Departementschefen konstaterar att styrelsens förslag ligger
principiellt i linje med den inställning hon förordar. Emellertid behöver
olika frågor utredas ytterligare. De förslag som lagts fram av rehabiliteringsberedningen
i betänkandet (SOU 1988:41) Tidig och samordnad rehabilitering
kan också få betydelse i sammanhanget. Betänkandet är för närvarande
föremål för remissbehandling. Enligt departementschefen kan det
finnas anledning att återkomma till riksdagen i dessa frågor.

I motion Fi80 instämmer Lena Öhrsvik i att arbetslinjen bör gälla som
mål såväl vad gäller arbetsmarknadsåtgärder som socialförsäkringssystemet.
Hon har dock vissa invändningar mot en lösning där förtidspension
skulle kunna utbetalas till arbetsgivaren som lönebidrag. Hon anser för det
första att medel för förtidspensioner som i huvudsak är avgiftsfinansierade
inte bör användas till lönebidrag som är skattefinansierade. En omfördelning
av medel bör i så fall ske. För det andra finns det en risk att, om
förtidspensionen förs över som ersättning till arbetsgivaren, denne väljer
den arbetstagare som har den högsta pensionen. Härigenom kommer
många av de handikappade ungdomar som i dag ofta är utestängda från
arbetsmarknaden att stå utanför även i en sådan modell. Motionären anser 41

att remissbehandlingen av rehabiliteringsberedningens betänkande och resultatet
av arbetsmiljökommissionens arbete bör avvaktas innan man tar
definitiv ställning till olika metoder. Hon begär att vad som sålunda anförts
ges regeringen till känna.

Utskottet vill hänvisa till att arbetsmarknadsministern enligt ovan har
uttalat att frågan om möjligheten att låta förtidspensionen omvandlas till
ett lönebidrag behöver utredas ytterligare. Hon har även angivit att förslag
som lagts fram av rehabiliteringsberedningen kan vara av betydelse i sammanhanget.
Utskottet vill även hänvisa till den översyn som pågår inom
den nämnda arbetsgruppen. Utskottet anser att resultatet av det fortsatta
utredningsarbetet bör avvaktas och föreslår att finansutskottet avstyrker
bifall till motion Fi80.

I motion Fi61 anför Bengt Westerberg m. fl. att asylsökande bör beredas
möjlighet att ta tillfälligt arbete under tiden han väntar på uppehållstillstånd.
Detta är enligt motionärerna främst motiverat av humanitära skäl
men en sådan möjlighet skulle också kunna få positiva effekter på arbetskraftsutbudet.
De begär i yrkande 12 att regeringen återkommer med förslag
i frågan.

Utskottet har tidigare, och senast i sitt av riksdagen godkända betänkande
SfU 1987/88:27, behandlat frågan om en utlänning skall få rätt att
arbeta under den tid han väntar på besked om tillstånd att stanna i Sverige.
Utskottet har därvid framhållit att man i första hand måste komma till
rätta med de problem som uppkommer under väntetiden genom att hålla
nere handläggningstiderna. Utskottet har vidhållit att arbetstillstånd bör
beviljas först då beslut om uppehållstillstånd ges. En annan ordning kan
befaras leda till en uppluckring av principen om den reglerade invandringen.
Utskottet har också hänvisat till att kommande förslag om ändrad
utlänningslag m.m., liksom den nya organisationen av invandrarverket,
kan antas få stor betydelse för att faktiskt nedbringa väntetiderna i asylärenden
avsevärt. Utskottet har även pekat på de svårigheter som föreligger
att placera flyktingar och invandrare med uppehållstillstånd i arbetslivet
och på behovet att i första hand satsa arbetsmarknadsresurser på dessa.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och anser att finansutskottet
bör avstyrka bifall till motion Fi61 yrkande 12.

1988/89: FiU30
Bilaga 6

SocialfÖrsäkrings utskottets yttrande -

Stockholm den 18 maj 1989
På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Ulla
Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s),

Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Hans Dau (m), Barbro Sandberg
(fp), Rune Backlund (c), Margo Ingvardsson (vpk), Ragnhild Pohanka
(mp), Maud Bjömemalm (s), Christina Pettersson (s) och Bertil
Persson (m). 42

Avvikande meningar
Bilaga 1.2 (långtidsbudget)

1. Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Hans Dau (m), Barbro Sandberg
(fp) och Bertil Persson (m) anser att den del av utskottets yttrande under
rubriken ”Bilaga 1.2 (långtidsbudget)” som börjar med ”Utskottet har”
och slutar med ”yrkande 9.” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att under senare år har en kraftig ökning skett av
kostnaderna för socialförsäkringen, och utgifterna förväntas fortsätta öka.
Utskottet anser med anledning härav att åtgärder måste vidtas för att
komma till rätta med de ökande kostnaderna för i första hand sjukförsäkringen
och arbetsskadeförsäkringen. Finansutskottet bör föreslå att riksdagen
med bifall till motion Fi88 yrkande 9 som sin mening ger regeringen
detta till känna.

Bilaga 4 (socialdepartementet)

2. Gullan Lindblad, Hans Dau och Bertil Persson (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande under rubriken ”Bilaga 4 (socialdepartementet)”
som börjar med ”1 propositionen anges att regeringens förslag” och slutar
med ”Fi66 yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

Regeringen har föreslagit att ATP-avgiften höjs till 13,0 % av avgiftsunderlaget.
Utskottet konstaterar att ATP-systemets hållfasthet på sikt inte
påverkas av att medel transfereras från statsbudgeten. Det medför bara att
den tidpunkt senareläggs, då avgifter och avkastning inte längre räcker för
att täcka ATP-pensionerna. Ett beslut om hur ATP-försäkringen i fortsättningen
skall finansieras bör bygga på en noggrann utredning och en grundlig
remissomgång. Utskottet anser därför att pensionsberedningens översyn
av folkpensions- resp. ATP-systemets konstruktion bör avvaktas och
att det nu framlagda förslaget om en höjning av ATP-avgiften och en sänkning
av folkpensionsavgiften bör avslås i enlighet med vad som begärts i
motionerna Fi60 yrkandena 7 och 8 samt Fi88 yrkandena 3 och 4.

3. Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande under rubriken ”Bilaga 4 (socialdepartementet)” som
börjar med ”1 propositionen anges att regeringens förslag” och slutar med
”Fi66 yrkande 1.” bort ha följande lydelse:

Regeringen har föreslagit att folkpensionsavgiften fr. o. m. år 1990 fastställs
till 7,45 % av avgiftsunderlaget. Utskottet konstaterar emellertid att
kostnaderna för folkpensioneringen inte har den gynnsamma utveckling
som regeringen anför som skäl för den föreslagna åtgärden. Genom förslaget
skulle därför ytterligare 11 miljarder kronor per år komma att belasta
statsbudgeten. Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motion Fi62
yrkande 10 att förslaget till sänkning av folkpensionsavgiften bör avslås
och till följd därav även förslaget till höjning av ATP-avgiften.

1988/89: FiU30
Bilaga 6

Socialförsäkrings utskottets yttrande -

4. Margo Ingvardsson (vpk) anser att de delar av utskottets yttrande under
rubriken ”Bilaga 4 (socialdepartementet)” som dels böijar med ”Av

det ovanstående framgår” och slutar med ”Fi66 yrkande 1.”, dels börjar
med ”Utskottet har tidigare” och slutar med ”och Fi79.” bort ha följande
lydelse:

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om höjning av ATP-avgiften.
Vad gäller folkpensionsavgiften konstaterar utskottet att förslaget bygger
på en oförändrad nivå av folkpensionens grundbelopp. År 1990/91 beräknas
ca 617 000 pensionärer ha ingen eller så låg ATP att de har rätt till
pensionstillskott. De lever därför under knappa ekonomiska villkor. Utskottet
anser mot denna bakgrund att den grundläggande pensionsnivån
måste höjas. Enligt utskottets mening skulle en sänkning av folkpensionsavgiften
till endast 7,95 % av avgiftsunderlaget ge utrymme för en höjning
av folkpensionens grundbelopp från 96 % till 100 % av basbeloppet för
ogifta och motsvarande för gifta samt en höjning av pensionstillskottet
från 48 % till 50 %. Motion Fi66 yrkandena 1 och 2 bör därför bifallas.

5. Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets yttrande under
rubriken ”Bilaga 4 (socialdepartementet)” som böljar med ”1 propositionen
anges att regeringens förslag” och slutar med ”Fi66 yrkande 1.” bort
ha följande lydelse:

Utskottet anser att förslaget till höjning av ATP-avgiften knappast är
påkallat av omedelbara finansieringsproblem för ATP-systemet utan
främst syftar till att en del av de pengar som tas in genom regeringens
åtstramningspaket kan slussas över till AP-fondema. Utskottet anser också
att ATP-systemets fortsatta finansiering måste bedömas i ett större sammanhang
där även förslag från den sittande pensionsberedningen bör vägas
in. Förslaget till såväl höjning av ATP-avgiften som sänkning av folkpensionsavgiften
bör därför avslås i enlighet med vad som begärts i motion
Fi64 yrkande 5.

6. Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande under rubriken ”Bilaga 4 (socialdepartementet)” som
börjar med ”Utskottet har tidigare” och slutar med ”och Fi79.” bort ha
följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det svenska pensionssystemet är komplicerat
och byråkratiskt och ger kraftiga marginaleffekter. Utskottet anser därför
att pensionsberedningen bör få till uppgift att utreda det förslag som förs
fram i motion Fi79, nämligen ett system med utbyggda grundpensioner
kompletterat med inkomstrelaterade pensioner. Enligt förslaget skall
grundpensionen, som skall ingå i ATP-systemet, utgöra 68 % av 4,5 X
basbeloppet. Den skall utgå lika till alla och utgå med samma belopp till
gifta och ogifta. Den skall inte vara knuten till tidigare inkomst. Grundpensionen
skall finansieras med de medel som i dag finansierar såväl folkpensioneringen
som tilläggspensioneringen. Den inkomstrelaterade pensionen
som skall utgå därutöver skall utgå för inkomster mellan 4,5 och 7,5
basbelopp.

1988/89: FiU30
Bilaga 6

SocialfÖrsäkrings utskottets yttrande -

7. Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets yttrande under
rubriken ”Bilaga 4 (socialdepartementet)” som börjar med ”Utskottet har
tidigare” och slutar med ”och Fi79.” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är viktigt att den ekonomiska situationen förbättras
för de pensionärer som har ingen eller endast obetydlig ATP. Utskottet
anser därför att pensionstillskottet skall höjas till 50 % av basbeloppet.
Detta bör finansutskottet föreslå att riksdagen med anledning av motion
Fi64 yrkande 24 i denna del som sin mening ger regeringen till känna.

8. Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets yttrande under
rubriken ”Bilaga 4 (socialdepartementet)” som börjar med ”Sättet för beräkning”
och slutar med ”Fi64 yrkande 24 i motsvarande del.” bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att vid beräkning av basbeloppet skall undantas prisökningar
på grund av i motion Fi64 föreslagen höjning av indirekta skatter
på energi, alkohol och tobak. De sämst ställda pensionärerna bör dock
kompenseras genom en höjning av pensionstillskottet. Vad som sålunda
anförts om basbeloppet bör finansutskottet föreslå att riksdagen med bifall
till motion Fi64 yrkande 24 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna.

9. Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Hans Dau
(m), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c), Ragnhild Pohanka (mp)
och Bertil Persson (m) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken
”Bilaga 4 (socialdepartementet)” som böijar med ”För den som haft
undantagande” och slutar med ”Fi64 yrkande 25.” bort ha följande lydelse: Utskottet

anser att skillnaderna i disponibel inkomst är alltför stora mellan
pensionärer i allmänhet och det fåtal som till följd av undantagande
från ATP inte får del av pensionstillskott. Många s. k. undantagandepensionärer
har i dag en bekymmersam situation. Utskottet vill erinra om att
åtskilliga av pensionärerna i denna grupp begärde undantagande från ATP
innan reformen med pensionstillskott genomfördes år 1969. Enligt utskottets
mening bör alla pensionärer med låg eller ingen ATP få rätt till pensionstillskott.
Riksdagen bör med bifall till motion Fi64 yrkande 25 besluta
i enlighet härmed.

1988/89: FiU30
Bilaga 6

Socialförsäkrings utskottets yttrande -

Särskilda yttranden
Bilaga 4 (socialdepartementet)

1. Gullan Lindblad, Hans Dau och Bertil Persson (alla m) anför:

Problemet med utformningen av index har funnits sedan länge. Bristerna i
basbeloppsindex framkom mycket tydligt i samband med de stora fluktuationerna
av oljepriserna mot slutet av 1970-talet. Det är mot denna bakgrund
man måste se regeringens förslag till förändring av basbeloppet år
1980. En av huvudprinciperna är dock att index bör vara relativt oföränderligt.
De eventuella förändringar som kan komma att erfordras bör ske i
ett större sammanhang. Eftersom pensionsberedningen har i uppdrag att
göra en översyn av pensionssystemet föreslår vi ingen ändring i utskottets
yttrande.

Bilaga 7 (utbildningsdepartementet)

2. Gullan Lindblad, Hans Dau och Bertil Persson (alla m) anför:

Med hänsyn till utskottets skrivning att studiebidraget bör följa barnbidragets
nivå finnér vi inte anledning att i detta sammanhang föreslå annan
lydelse av yttrandet. Vi vill emellertid erinra om vad som anförts i motion
Fi60, nämligen att en höjning av barnbidraget inte behövs om regeringens
förslag att höja momsen och slopa mjölkprisstödet avslås.

1988/89: FiU30
Bilaga 6

Socialförsäkrings utskottets yttrande -

Bilaga 9 (arbetsmarknadsdepartementet)

3. Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Hans Dau (m), Barbro Sandberg
(fp), Ragnhild Pohanka (mp) och Bertil Persson (m) anför:

Socialutskottets yttrande
1988/89: SoU6y

Kompletteringspropositionen

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1988/89:150 Reviderad finansplan 1989 (kompletteringspropositionen)
jämte de motioner som har väckts med anledning av denna, såvitt
propositionen och motionerna rör socialutskottets beredningsområde.
Följande motioner berör socialutskottets beredningsområde: Fi60 (yrkandena
6 och 9), Fi61 (yrkande 9), Fi62 (yrkandena 11 och 12), Fi64 (yrkande
23), Fi65 (yrkandena 1 och 2), Fi67 (yrkandena 1—4), Fi72, Fi77
(yrkandena 1 —6), Fi78, Fi83, Fi88 (yrkandena 1, 2 och 5 — 8) och Fi94.

Utskottet konstaterar att de frågor i propositionen som ligger inom utskottets
beredningsområde endast är en begränsad del av mer omfattande
ekonomisk-politiska förslag. Det ankommer på finansutskottet att göra de
slutliga avvägningarna under beredningen av ärendet.

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer
C 1. Allmänna barnbidrag

Riksdagen har under femte huvudtiteln till allmänna barnbidrag för budgetåret
1989/90 anvisat ett förslagsanslag på 10 350 000 000 kr. (prop.
1988/89:100, bil. 7, SoU17, rskr. 165).

I proposition 1988/89:150, bil. 4, har regeringen (socialdepartementet) föreslagit
riksdagen
dels att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

2. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
dels att utöver vad som redan beslutats

3. till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1989/90 anvisa ett med
1 395 000 000 kr. förhöjt förslagsanslag.

I propositionen föreslås att det allmänna barnbidraget höjs med 780 kr.
per år fr. o. m. den 1 juli 1989. En motsvarande höjning bör enligt propositionen
ske av det förlängda barnbidraget för elever i grundskolan. Motivet
till höjningarna är att kompensera barnfamiljerna för vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder som också föreslås i propositionen och som innebär åtstramning
av bl. a. den privata konsumtionen. Kostnaderna för
bidragshöjningarna beräknas till 1 395 milj. kr. för budgetåret 1989/90.

1988/89: FiU30
Bilaga 7

Socialutskottets

yttrande

I motion Fi60 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas avslag på förslagen om ändring
i lagen om allmänna barnbidrag, ändring i lagen om förlängt barnbidrag
och ytterligare medelsanvisning {yrkande 6). Yrkanden om avslag på lagförslagen
finns också i motion Fi88 av Sten Svensson m.Jl. (m) (yrkande 1
delvis och yrkande 2) i vilken det vidare föreslås att riksdagen i stället begär
förslag från regeringen om att barnfamiljerna medges grundavdrag för
barn vid den kommunala beskattningen i enlighet med vad som föreslås i
motionen (yrkande 1 delvis). 1 motion Fi61 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
yrkas att riksdagen beslutar höja barnbidraget med 960 kr. per barn och år
och att kvarvarande livsmedelssubventioner därmed avskaffas (yrkande
9). I motion Fi62 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas avslag på de föreslagna
lagändringarna samt att allmänt barnbidrag skall utgå med 6 780 kr. per
barn och år och det förlängda barnbidraget med 565 kr. per barn och månad
(yrkandena 11 och 12). I motion Fi65 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs
att riksdagen beslutar att barnbidraget skall utgå med 25 % av basbeloppet
(yrkande 1) och att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret
1989/90 anvisar ett med 2 065 673 000 kr. förhöjt förslagsanslag
(yrkande 2). Förslaget innebär för närvarande en höjning med 1 155 kr. per
barn och år.

Utskottet anser att den av regeringen föreslagna höjningen av det allmänna
barnbidraget med 780 kr. per barn och år till 6 600 kr. är väl avvägd för att
kompensera barnfamiljerna för den köpkraftsindragning som de i propositionen
föreslagna ekonomisk-politiska åtgärderna innebär. Detsamma
gäller förslaget att höja det förlängda barnbidraget med 65 kr. i månaden
till 550 kr. i månaden för bidragsberättigat barn. Utskottet har ingen erinran
mot de föreslagna lagändringarna. Utskottet tillstyrker sålunda propositionen
och avstyrker motionerna Fi60 (yrkande 6), Fi88 (yrkande 1 delvis
och yrkande 2), Fi61 (yrkande 9), Fi62 (yrkandena 11 och 12) och Fi65
(yrkandena 1 och 2).

Utskottet har inte någon erinran mot förslaget om höjd medelsanvisning.
Omsorg om barn och ungdom

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner de riktlinjer som har angetts i
propositionen

1. för höjning av statsbidragen till daghem, familjedaghem, fritidshem,
deltidsgrupp och öppen förskola,

2. för statsbidrag till förlängt öppethållande samt lördags- och söndagsöppethållande
vid daghem.

Bidraget till daghem bör enligt propositionen räknas upp från 445 000 kr.
till 475 000 kr. för varje femtontal inskrivna barn. Bidraget till fritidshem
föreslås räknas upp från 195 000 kr. till 210 000 kr. för varje femtontal
inskrivna barn. För barn inskrivna minst 7 tim/dag i familjedaghem föreslås
att bidraget räknas upp från 16 500 kr. till 18 000 kr., och för barn i
familjedaghem inskrivna mindre än 7 tim/dag bör enligt propositionen bidraget
räknas upp från 7 500 kr. till 8 000 kr. Vidare föreslås att bidraget

1988/89: FiU30
Bilaga 7
Socialutskottets
yttrande

för deltidsgrupper räknas upp från 30 000 kr. till 50 000 kr. för varje femtontal
inskrivna barn. En motsvarande uppräkning från 30 000 kr. till
50 000 kr. föreslås vidare av bidraget för den öppna förskolan. Fr. o. m. år
1988 lämnas ett särskilt statsbidrag till nattöppna daghemsavdelningar. 1
propositionen förordas att ett särskilt statsbidrag införs även för daghemsavdelningar
med förlängt öppethållande. Ett bidrag föreslås med 75 000
kr. per avdelning och år vid ett dagligt öppethållande som är tre timmar
längre än normalt. Motsvarande bidrag, 75 000 kr., föreslås för daghemsavdelningar
som är öppna under lördagar och söndagar under minst sju
timmar per dag. En höjning av den del av enhetsbidraget till daghem och
fritidshem som är avsett för särskilda insatser för barn med behov av särskilt
stöd föreslås slutligen från 15 000 kr. till 20 000 kr.

Merkostnaderna för bidragshöjningen har beräknats till 900 milj. kr. för
helt år och skall delvis finansieras genom att den allmänna skatteutjämningsavgiften
för kommunen höjs med 0:09 kr./skr. för 1990.

I flera motionsyrkanden framförs krav på införande av vårdnadsbidrag. I
motion Fi88 av Sten Svensson m.jl. (m) (yrkande 6) och Fi72 av Lars
Hjertén (m) (delvis) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till
vårdnadsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionerna. I motion
Fi77 av Ulla Tillander m.jl. (c) föreslås också införandet av ett vårdnadsbidrag
som ett led i familjepolitikens inriktning och som en av flera konkreta
åtgärder att ingå i 1990-talets familjepolitik (yrkandena 1 och 6, båda
delvis). I motion Fi78 av Daniel Tarschys m.jl. (fp), som behandlas nedan,
föreslås ett nytt statsbidragssystem för barnomsorgen. En del av det statliga
stödet till barnomsorgen skall enligt motionärerna kunna kanaliseras
via föräldrarna i form av vårdnadsbidrag.

Socialutskottet har nyligen i betänkandet 1988/89: SoU 17 s. 3 — 7 behandlat
ett antal motioner om införande av vårdnadsbidrag. Utskottet anförde
då som sin uppfattning att en utbyggd föräldraförsäkring var att föredra
framför ett vårdnadsbidrag. Utskottet vidhåller denna uppfattning
och föreslår att motionerna Fi88 (yrkande 6), Fi72 delvis och Fi77 (yrkandena
1 och 6, båda delvis) avstyrks.

I motion Fi72 (delvis) av Lars Hjertén (m) begärs ett tillkännagivande om
nya regler om statsbidragsberättigad verksamhet inom barnomsorgen i enlighet
med vad som anförs i motionen.

I motion Fi77 av Ulla Tillander m.jl. (c) yrkas att regeringen ges till
känna vad som i motionen anförs angående familjepolitikens inriktning
(yrkande 1 delvis), angående alternativa former av barnomsorg (yrkande
2), angående barnomsorg i svenska kyrkans regi (yrkande 5), angående ett
nytt och neutralt statsbidragssystem till barnomsorgen (yrkande 4), angående
förlängt öppethållande på daghemmen (yrkande J) och angående
konkreta åtgärder för 1990-talets familjepolitik (yrkande 6 delvis).

I motion Fi78 av Daniel Tarschys m.jl. (fp) föreslås att ett nytt statsbidragssystem
införs i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen. Det
nya systemet bör vara så administrativt lätthanterligt som möjligt samt

1988/89: FiU30
Bilaga 7
Socialutskottets
yttrande

4 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 30. Del 2

neutralt gentemot olika huvudmän. Staten bör inte ha ambitionen att föreskriva
vilka ansvarsformer och vistelsetider som är möjliga.

1 motionerna Fi60 av Carl Bildt m.Jl. (m) (yrkande 9) och Fi88 av Sten
Svensson m.Jl. (m) (yrkande 5) yrkas avslag på de i propositionen angivna
riktlinjerna för statsbidragen till barnomsorgen och begärs att regeringen
återkommer med förslag till rättvisa statsbidragsregler i enlighet med vad
som anförs i motionen.

I motion Fi64 av Inger Schörling m.Jl. (mp) hemställs att riksdagen ger
regeringen till känna att föräldrar skall ha rätt att få anställning som dagbarnvårdare
för eget barn fr. o. m. den 1 januari 1990 på sätt som anges i
motionen (yrkande 23).

I motion Fi94 av Roland Larsson (c) begärs ett tillkännagivande om vad
som anförs i motionen om ändring av gällande statsbidragsförordning.
Motionären anser att statsbidrag bör utgå till vård av barn i de egna föräldrarnas
familjedaghem.

Utskottet anser att det är angeläget att höja statsbidragsbeloppen kraftigt
för att underlätta den fortsatta utbyggnaden av barnomsorgen. För att
minska den sociala snedrekryteringen till den kommunala barnomsorgen
är det enligt utskottets mening viktigt att göra daghemmen så flexibla att
de inte utestänger barn till föräldrar med obekväma och oregelbundna arbetstider
från möjligheten att delta i verksamheten. Utskottet anser att de
av regeringen föreslagna statsbidragen till barnomsorgen har lämplig utformning.
Utskottet har nyligen i betänkandet 1988/89:SoU 18 s. 8—12
och 14—15 behandlat och avstyrkt motioner rörande barnomsorgen med i
huvudsak samma innehåll som i de nu aktuella motionerna. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 166). Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning.
Med hänvisning till vad som anförs i propositionen i denna del och vad
utskottet anförde i betänkandet 1988/89: SoU 18 avstyrker utskottet motionerna
Fi72 (delvis), Fi77 (yrkandena 1—6, därav 1 och 6 delvis), Fi78,
Fi60 yrkande 9, Fi88 (yrkande 5), Fi64 (yrkande 23) och Fi94.

I motion Fi67 av Lars (Verner m.Jl. (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag till lag som garanterar alla barns rätt till plats i dagoch
fritidshem t.o. m. 12 års ålder (yrkande I). Vidare hemställs att riksdagen
beslutar att anordningsbidrag skall utgå med 300 000 kr. per 15 platser
tills utbyggnadsbehovet av dag- och fritidshem är täckt (yrkande 2).
Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om att fortbildningsdelen
av statsbidraget skall prestationsrelateras på samma sätt som för enskilda
anordnare av barnomsorg (yrkande 3). Slutligen hemställer motionärerna
att riksdagen hos regeringen begär initiativ till utjämning och nedtrappning
av bamomsorgstaxoma (yrkande 4).

Utskottet har i betänkandet 1988/89: SoU 18 s. 12—13 och 16—17 behandlat
och avstyrkt yrkanden med samma innehåll som i denna motion.
Riksdagen följde utskottet. Utskottet vidhåller den tidigare uppfattningen
och avstyrker motion Fi67.

1988/89: FiU30
Bilaga 7
Socialutskottets
yttrande

Utskottet tillstyrker att de föreslagna riktlinjerna för höjning av statsbidragen
till daghem, familjedaghem, fritidshem, deltidsgrupp och öppen för -

skola samt riktlinjerna för statsbidrag till förlängt öppethållande samt
lördags- och söndagsöppethållande vid daghem godkänns.

I bilaga 7 till propositionen redovisar regeringen (utbildningsdepartementet)
sin syn på utvecklingen i ungdomsskolan. Det är enligt föredragande
statsrådet Göransson viktigt att ge skolan huvudansvaret också för
skolbarnen utanför den direkta lektionstiden av flera skäl, bl. a. att möjlighet
då finns att utnyttja skolans lokaler för fritidsverksamhet och att förutsättning
då finns för att utforma en totalt sett bättre pedagogisk verksamhet.

I motion Fi88 av Sten Svensson m.jl. (m) begärs ett tillkännagivande beträffande
skolbarnsomsorgen i enlighet med vad som anförs i motionen
(yrkande 8). Motionärerna anser att möjligheter bör öppnas för största
möjliga valfrihet i omsorgen. Detta kräver enligt motionärerna många
olika former av omsorg. Familjedaghemmen bör spela en stor roll i skolbarnsomsorgen.

Regeringen har den 20 april 1989 beslutat tillsätta en kommitté för frågor
om skolan och skolbarnsomsorgen (dir. 1989:16). Kommittén skall utifrån
en helhetssyn på verksamheten i skolan och skolbarnsomsorgen påskynda
och stimulera utvecklingen i riktning mot en god heldagsomsorg av
hög kvalitet i en ekonomiskt rationell organisation. I detta ingår naturligt
att kommittén också prövar de olika former för skolbarnsomsorgen som
finns.

Utskottet delar uppfattningen att det bör finnas valfrihet i skolbarnsomsorgen.
En kommitté har nyligen tillsatts för att se över skolbarnsomsorgen.
Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen inte nu bör överväga
något uttalande med anledning av redovisningen i propositionen och
motionen. Utskottet avstyrker således motion Fi88 (yrkande 8).

Äldreomsorg

I bilaga 1 (finansdepartementet) till propositionen beskrivs den offentliga
sektorns förnyelse. Vidare redovisas vissa utgångspunkter som bör vara
vägledande för detta arbete. Häri redovisas bl. a. de förändringar som
övervägs inom äldreomsorgen. Äldredelegationen som har i uppdrag av
regeringen att analysera och beskriva de organisatoriska, juridiska och
ekonomiska konsekvenserna av en förändring av huvudmannaskapet för
äldreomsorgen kommer att lägga fram sina förslag inom kort. Efter remissbehandling
väntas en proposition om äldreomsorgen i början av 1990.

1 motion Fi83 av Rosa Östh m.fl. (c) hemställs att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om äldreomsorgen. Motionärerna anser
att hälso- och sjukvården samt omsorgen om de svaga i samhället måste få
en större andel av samhällets samlade resurser och att regering och riksdag
måste fatta beslut som möjliggör en utbyggnad av välfärden.

I motion Fi88 av Sten Svensson m.fl. (m) hemställs att regeringen ges till
känna vad i motionen anförts om innebörden av ett ökat primärkommu -

1988/89: FiU30
Bilaga 7

Socialutskottets

yttrande

nalt ansvar för vården och omsorgen om de äldre (yrkande 7). Monopolsituationen
inom vården måste enligt motionärerna brytas.

Utskottet konstaterar att äldredelegationen i dagarna slutför sitt arbete.
Socialutskottet avser vidare att i ett betänkande i höst behandla ett stort
antal motioner avseende äldreomsorgen, delvis med innehåll som liknar
de nu aktuella motionernas. Utskottet finner mot denna bakgrund inte anledning
att nu göra något uttalande med anledning av den lägesrapport
som ges i propositionen i denna del och motionerna. Motionerna Fi88 (yrkande
7) och Fi83 avstyrks därför.

Stockholm den 18 maj 1989
På socialutskottets vägnar

Daniel Tarschys

Närvarande: Daniel Tarschys (fp), Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m),
Aina Westin (s), Ulla Tillander (c), Ingrid Andersson (s), Per Stenmarck
(m), Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingegerd Anderlund (s),
Ingrid Hemmingsson (m). Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c),
Gudrun Schyman (vpk), Jan Andersson (s), Sinikka Bohlin (s) och Marianne
Samuelsson (mp).

Avvikande meningar

1. Allmänna barnbidrag

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser att
utskottet beträffande allmänna barnbidrag bort anföra:

Utskottet anser att regeringens förslag om en höjning av det allmänna
barnbidraget och det förlängda barnbidraget bör avslås. Enligt utskottets
uppfattning bör barnfamiljernas situation i stället underlättas genom att
inkomstskatten anpassas efter försörjningsförmågan, vilket kan ske genom
att grundavdrag för barn medges vid den kommunala beskattningen. Ett
förslag till sådana grundavdrag har utförligt beskrivits i motion
1988/89: Sk374. Utskottet tillstyrker sålunda motionerna Fi60 (m) yrkande
6 och Fi88 (m) yrkande 1 delvis och yrkande 2 och avstyrker regeringens
förslag om höjda allmänna och särskilda barnbidrag och om höjd medelsanvisning
liksom motionerna Fi61 (fp) yrkande 9, Fi62 (c) yrkandena
11 och 12 och Fi65 (vpk) yrkandena 1 och 2.

2. Allmänna barnbidrag

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser att utskottet
beträffande allmänna barnbidrag bort anföra:

Utskottet anser att den av regeringen föreslagna höjningen av det allmänna
barnbidraget är otillräcklig. En av förutsättningarna för att mjölk -

1988/89: FiU30
Bilaga 7
Socialutskottets
yttrande

subventionerna skall kunna avskaffas är att de medel som frigörs helt och
hållet tillförs barnfamiljerna i form av höjda barnbidrag. Barnbidraget bör
därför höjas med 960 kr. per år. Motsvarande höjning bör göras av det
förlängda barnbidraget. Utskottet tillstyrker således motion Fi61 (fp) yrkande
9 och motion Fi62 (c) yrkandena 11 och 12 och avstyrker regeringens
förslag om höjning av det allmänna barnbidraget och det förlängda barnbidraget
liksom motionerna Fi60 (m) yrkande 6 och Fi88 (m) yrkande 1
delvis och yrkande 2 samt Fi65 (vpk) yrkandena 1 och 2. Medelsanvisningen
bör höjas med belopp som motsvarar de höjningar av barnbidragen
som föreslås.

3. Allmänna barnbidrag

Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser att utskottet beträffande allmänna
barnbidrag bort anföra:

Utskottet anser att det allmänna barnbidraget bör höjas med 80 kr. per
månad och det särskilda barnbidraget med 65 kr. per månad. De av regeringen
föreslagna höjningarna är otillräckliga. De räcker varken till att
kompensera barnfamiljerna för borttagandet av mjölksubventioner eller
för inflationsutvecklingen. Utskottet tillstyrker motion Fi62 (c) yrkandena
11 och 12 och Fi61 (fp) yrkande 9 och avstyrker regeringens förslag om
höjning av det allmänna barnbidraget och det särskilda barnbidraget och
höjd medelsanvisning liksom motion Fi60 (m) yrkande 6, Fi88 (m) yrkande
1 delvis och yrkande 2 och Fi65 (vpk) yrkandena 1 och 2. Medelsanvisningen
bör höjas med belopp som motsvarar de höjningar av barnbidragen
som föreslås.

4. Allmänna barnbidrag

Gudrun Schyman (vpk) anser att utskottet beträffande allmänna barnbidrag
bort anföra:

Utskottet anser att den i propositionen föreslagna höjningen av det allmänna
barnbidraget är otillräcklig med tanke på de köpkraftsindragande
ekonomisk-politiska åtgärder som också föreslås i propositionen. Utskottet
anser i stället att det allmänna barnbidraget bör höjas till en nivå som
motsvarar 25 % av basbeloppet vilket i dag motsvarar en höjning av barnbidraget
med 1 155 kr. per år. Medelsanvisningen bör höjas med
2 065 673 000 kr. Utskottet tillstyrker motion Fi65 (vpk) yrkandena 1 och
2 och avstyrker regeringens förslag om en höjning av det allmänna barnbidraget
liksom motionerna Fi60 (m) yrkande 6, Fi61 (fp) yrkande 9, Fi62
(c) yrkandena 11 och 12 och Fi88 (m) yrkande 1 delvis och yrkande 2.

5. Införande av vårdnadsbidrag

1988/89: FiU30
Bilaga 7
Socialutskottets
yttrande

Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ulla Tillander (c), Per Stenmarck
(m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Rosa

Östh (c) anser att utskottet med anledning av motionsyrkandena om vårdnadsbidrag
(Fi88 yrkande 6, Fi72 delvis, Fi77 yrkandena 1 delvis och 6
delvis samt Fi78) bort anföra:

Enligt utskottets uppfattning bör ett vårdnadsbidrag införas enligt de
riktlinjer som anges i motionerna.

Utskottet vill framhålla att en politik i linje med de i motionen angivna
målsättningarna förutsätter att insatser sker på flera olika områden.

— Ett beskattningsbart vårdnadsbidrag om 15 000 kr. per barn och år bör
införas för alla barn mellan 1 och 7 år.

Vårdnadsbidraget påverkar inte bostadsbidragen och inte heller sjukförsäkringsgrundande
eller pensionsgrundande inkomst. Vårdnadsbidrag utgår
samtidigt med vårdbidrag för handikappat barn.

— Avdragsrätt bör införas för styrkta barnomsorgskostnader upp till
15 000 kr. per barn och år.

Avdragsrätten tillkommer den som uppbär vårdnadsbidrag. Avdrag
medges för kostnader oberoende av omsorgens tid och form. Den som på
grund av kostnader för barnomsorg räknar med att kunna utnyttja avdragsrätten
kan genom anmälan slippa preliminärskatteavdrag på motsvarande
belopp.

— Statsbidragen till kommunerna för barnomsorgen bör minskas med
motsvarande 12 000 kr. per heltidsplats.

— Pensionsår inom ATP räknas för arbete med egna barn i hemmet fram
t. o. m. året för barnets skolstart.

En ökad valfrihet ger förutsättningar för ett bättre resursutnyttjande
inom barnomsorgen. Detta skapar utrymme för fler platser och kvalitetsförbättringar.

Genom avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader ges familjerna
ökad ekonomisk möjlighet att lösa barnomsorgen genom t. ex. privata familjedaghem
eller anställd barnvårdare. När deras inkomster tas upp till
beskattning och påförs sociala avgifter tillförsäkras de samma sociala
skydd och trygghet som andra inkomsttagare. Härigenom skapas förutsättningar
för att eliminera en svart sektor i ekonomin.

Sammanfattningsvis kommer motionärernas förslag enligt utskottets
mening att leda till betydande fördelar för barnfamiljerna. Genom ökade

1988/89: FiU30
Bilaga 7
Socialutskottets
yttrande

ekonomiska resurser får de större möjlighet att utifrån sina egna förutsättningar
välja den form av barnomsorg som de finnér bäst. Härigenom förbättras
barnens villkor i det svenska samhället samtidigt som det i småbarnsfamiljerna
blir lättare att förena föräldraskap med förvärvsarbete och
personlig utveckling.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget om införande
av ett vårdnadsbidrag.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lag om
vårdnadsbidrag samt följdändringar i annan lagstiftning i enlighet med det
anförda. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning
av motionerna Fi88 yrkande 6, Fi72 delvis och Fi77 yrkandena 1
delvis och 6 delvis.

6. Principerna för statsbidragsgivningen

Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ulla Tillander (c), Per Stenmarck
(m), Ingrid Hemmingsson (m). Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Rosa
Östh (c) anser att utskottet med anledning av propositionen och motionerna
Fi72 delvis, Fi77, Fi78, Fi60 yrkande 9 och Fi88 yrkande 5 bort anföra: Utskottet

föreslår att riksdagen i stället för att godkänna de riktlinjer
som anges i propositionen om statsbidragen till barnomsorgen begär att
regeringen skyndsamt återkommer med förslag till nytt statsbidragssystem.
Det nuvarande systemet är enligt utskottet otillfredsställande på
många sätt. Systemet är inte neutralt gentemot olika omsorgsformer och
huvudmän, och enskilda alternativ diskrimineras. Föräldrar har inte möjligheter
att på jämbördiga villkor välja andra former av barnomsorg än de
som erbjuds av kommunen. Vidare innebär nuvarande regler om en öppettid
av 8 timmar som förutsättning för bidrag att de deltidsöppna daghemmen
endast erhåller bidrag som kommer deltidsförskolan till del.

Vägledande principer vid utarbetandet av ett förslag till nytt statsbidragssystem
för barnomsorgen bör vara att statsbidraget skall vara neutralt
gentemot alla omsorgsformer oavsett huvudman samt administrativt lätthanterligt.
Familjedaghemmen och deltidsförskolan får inte diskrimineras.
Statsbidragssystemet bör inte ensidigt gynna långa vistelsetider. Vidare
bör kommunerna vara skyldiga att i barnomsorgsplanerna uppta alla
alternativa omsorgsformer som uppfyller de kvalitetskrav som alltid måste
ställas.

Socialutskottet föreslår att vad utskottet nu anfört om förslag till ett nytt
statsbidragssystem för barnomsorgen ges regeringen till känna med anledning
av motionerna Fi72 delvis, Fi77 yrkanden 1 —6 därav 1 och 6 delvis,
Fi78, Fi60 yrkande 9 och Fi88 yrkande 5.

1988/89: FiU30
Bilaga 7

Socialutskottets

yttrande

7. Krispaket för barnomsorgen

Daniel Tarschys och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) anser att utskottet
med anledning av motion Fi78, utöver vad som sägs i den avvikande meningen
under 6, även bort anföra:

Utskottet anser att det är en viktig uppgift att barnomsorgen byggs ut till
full behovstäckning. Ett krispaket bör utformas för barnomsorgen med
syfte att nå en väl fungerande omsorg med full behovstäckning. Vidare
måste motståndet mot barnomsorg i enskild regi hävas och olika former av
barnomsorg av hög kvalitet välkomnas. Lex Pysslingen bör upphävas.

Den statliga kostnadstäckningsnivån till barnomsorgen har minskat under
en rad år, och det av regeringen framlagda förslaget följer detta mönster.
Det är emellertid enligt utskottet nödvändigt att statsbidraget till barnomsorgen
ökar under en uppbyggnadsfas. Enligt utskottets bedömning kan
den vidgade etableringsfrihet som motionen förordar leda till en snabbare
utbyggnadstakt och därmed behov av ett större påslag än det regeringen
beräknar.

För att öka utbudet av barnomsorg på obekväma tider behövs särskilda
bidrag men dessa bör inte enbart knytas till institutioner. Vad utskottet nu
anfört bör ges regeringen till känna med anledning av motion Fi78.

8. Förlängt öppethållande på daghemmen

Sten Svensson (m), Ulla Tillander (c), Per Stenmarck (m), Ingrid Hemmingsson
(m) och Rosa Östh (c) anser att utskottet med anledning av motion
Fi77 yrkande 5, utöver vad som sägs i den avvikande meningen under
6, även bort anföra:

Utskottet anser att regeringens förslag om ett stimulansbidrag för daghemsavdelningar
med förlängt öppethållande inte är ett bra förslag utan
befäster nuvarande sneda fördelning till en omsorgsform. De i motionerna
Fi77 och Fi88 framlagda förslagen om vårdnadsbidrag och om ett statsbidragssystem
som är neutralt i förhållande till olika omsorgsformer ger
större valfrihet och möjligheter för kommunerna att tillsammans med föräldrarna
tillgodose behovet av barnomsorg på obekväm arbetstid. Utskottet
föreslår att riksdagen med anledning av motion Fi77 yrkande 5 ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Dagbarnvårdares tillsyn av egna barn

Daniel Tarschys (fp), Sten Svensson (m), Ulla Tillander (c), Per Stenmarck
(m), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh
(c) och Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet med anledning av
motion Fi94 bort anföra:

Den s. k. Uppsalamodellen har godkänts efter kommunalbesvär i ett
kammarrättsavgörande. Enligt utskottets mening bör det vara möjligt för
de kommuner som så önskar att ersätta dagbarnvårdare även för vård av
egna barn. Statsbidrag skall i sådana fall kunna utgå även för dagbamvårdarens
egna barn som är inskrivna i kommunal barnomsorg och som sam -

1988/89: FiU30
Bilaga 7
Socialutskottets
yttrande

tidigt med dagbarn vistas i dagbamvårdarens hem. Vad utskottet nu anfört
bör ges regeringen till känna med anledning av motion Fi94.

10. Generell föräldraförmån vid tillsyn av egna barn

Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet med anledning av motion
Fi64 yrkande 23 bort anföra:

Utskottet delar inställningen i motionen att hemmavarande föräldrar
skall kunna erbjudas förmånen att bli kommunala dagbarnvårdare åt det
egna barnet med samma villkor som för vård av annans barn. Enligt utskottets
uppfattning är det en kommunal angelägenhet att avgöra barnomsorgens
former och anställningsvillkor. Detta bör regeringen ges till känna
med anledning av motion Fi64 yrkande 23.

11. Formerna för barnomsorgen

Gudrun Schyman (vpk) anser att utskottet med anledning av motion Fi67
bort anföra:

Utskottet anser att alla barn t. o. m. 12 års ålder skall ha rätt till plats på
kommunala daghem och i fritidshem. Riksdagen bör så snart det kan ske
besluta om en lagstadgad rätt till plats i barnomsorgen. En sådan lagstiftning
skulle enligt utskottet påskynda den nödvändiga utbyggnaden. Regeringen
bör därför snarast lägga fram erforderliga lagförslag för riksdagen.

Utskottet delar slutligen motionärernas i motion Fi67 principiella uppfattning
att all barnomsorgsverksamhet bör vara avgiftsfri för föräldrarna
och i stället finansieras över skatten. Enligt utskottets mening bör överläggningar
komma till stånd mellan staten och kommunerna i syfte att trappa
ned avgifterna med sikte på nolltaxa inom en femårsperiod.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion Fi67 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

12. Skolbarnsomsorgen

Sten Svensson (m), Ulla Tillander (c), Per Stenmarck (m), Ingrid Hemmingsson
(m) och Rosa Östh (c) anser att utskottet med anledning av motion
Fi88 yrkande 8 bort anföra:

Utskottet anser när det gäller skolbarnsomsorgen liksom barnomsorgen i
övrigt att möjligheter måste öppnas för största möjliga valfrihet och inflytande
för familjerna. Barn och föräldrar måste kunna välja den form av

1988/89: FiU30
Bilaga 7

Socialutskottets

yttrande

omsorg som är bäst i varje enskilt fall. Detta kräver många olika former av
i omsorg. Familjedaghemmen spelar en viktig roll i skolbarnsomsorgen och
måste även i framtiden få göra det. Utskottet föreslår att riksdagen med
anledning av motion Fi88 yrkande 8 ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

13. Äldreomsorg

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser att
utskottet beträffande äldreomsorg bort anföra:

Utskottet anser att strävan att öka det primärkommunala ansvaret för
vården och omsorgen av de äldre inte enbart får syfta till en omorganisation.
Monopolsituationen inom vården måste brytas. Huvudmannaskapet,
definierat som skyldigheten att se till att erforderliga resurser finns
för de äldres service och omvårdnad, skall vara ett offentligt ansvar. Ansvaret
för äldrevården och äldreomsorgen bör sammanföras och ligga hos
primärkommunerna. Statens roll blir att införa en allmän obligatorisk
sjukvårdsförsäkring. Verksamheten skall däremot kunna bedrivas av
många olika vårdgivare, såväl enskilda som offentliga.

Vad utskottet anfört i denna fråga bör riksdagen ge regeringen till känna
med anledning av motion Fi88 (m) yrkande 7. Något uttalande med anledning
av motion Fi83 (c) är däremot inte påkallat.

14. Äldreomsorg

Ulla Tillander och Rosa Östh (båda c) anser att utskottet beträffande äldreomsorg
bort anföra:

Utskottet anser att äldreomsorgen bör vara ett prioriterat område. I regeringens
proposition finns utöver de föreslagna organisationsförändringarna
inga förslag om hur vården av de gamla skall klaras. Utskottet anser
att hälso- och sjukvården samt omsorgen om de äldre måste få en större
andel av samhällets samlade resurser och att regering och riksdag måste
fatta beslut som möjliggör en utbyggnad av välfärden. För att underlätta
rekryteringen av vårdpersonal bör enligt utskottet resurser från statens
sida satsas på utbildning och försöksverksamhet.

Vad utskottet anfört i denna fråga bör riksdagen ge regeringen till känna
med anledning av motion Fi83 (c). Något uttalande med anledning av motion
Fi88 (m) yrkande 7 är däremot inte påkallat.

1988/89: FiU30
Bilaga 7

Socialutskottets

yttrande

Jordbruksutskottets yttrande
1988/89: JoU6y

Mjölksubventioner

Till finansutskottet

Finansutskottet harden 9 maj 1989 beslutat bereda jordbruksutskottet tillfälle
att senast den 18 maj avge yttrande över proposition 1988/89:150
(kompletteringspropositionen) jämte de motioner som kan komma att
väckas med anledning av denna, såvitt propositionen och motionerna rör
jordbruksutskottets beredningsområde.

Utskottet

Jordbruksutskottet har beslutat avge yttrande till finansutskottet över bilaga
8 — Jordbruksdepartementet — till propositionen i vad avser punkt C

3. Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, samt över motionerna
1988/89: Fi60 (m) yrkande 14 i berörd del, 1988/89: Fi61 (fp) yrkande 8,
1988/89: Fi62 (c) yrkande 9 i berörd del, 1988/89: Fi64 (mp) yrkande 3,
1988/89: Fi68 (vpk), 1988/89: Fi71 (c), 1988/89: Fi74 (c), 1988/89: Fi75
(m) yrkande 1 och 1988/89: Fi91 (c,m,fp).

I propositionen erinrar jordbruksministern om att olika åtgärder enligt
finansministern bör vidtas för att komma till rätta med den ekonomiska
obalansen i landet på kort och på lång sikt. Bland de åtgärder som föreslås
är ett borttagande av subventionerna på konsumtionsmjölk fr. o. m. den 1
juli 1989 och som kompensation härför ett ökat stöd till barnfamiljerna.
Regeringen föreslår i förevarande bilaga till propositionen att riksdagen
bestämmer anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för
nästkommande budgetår till ett belopp som är 1475 milj. kr. lägre än det
som begärdes i årets budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 11).

Riksdagen har under anslaget anvisat medel i enlighet med förslagen i
budgetpropositionen (1988/89: JoU 12, rskr. 156).

I motioner från moderata samlingspartiet, centerpartiet, vänsterpartiet
kommunisterna och miljöpartiet yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag
om borttagande av mjölksubventionema. Av motion Fi61 yrkande 8
framgår att folkpartiet kan stödja regeringens förslag endast under förutsättning
av viss ytterligare höjning av barnbidragen.

Utskottet behandlar i det följande endast de delar av motionerna som
hör till utskottets beredningsområde och som berör förslaget i propositio -

1988/89: FiU30
Bilaga 8

Jordbruksutskottets

yttrande

nen om ett omedelbart borttagande av subventionerna på konsumtionsmjölk.

Utskottet delar den mening som framförts i flertalet motioner att subventionerna
av konsumtionsmjölken icke bör sänkas ytterligare för närvarande.
Mjölksubventionema har sänkts med 500 milj. kr. genom beslut
under förra budgetåret och innevarande budgetår. Utskottet förordar således
att riksdagen med bifall till motionerna Fi60 yrkande 14 i berörd del,
Fi62 yrkande 9 i berörd del, Fi64 yrkande 3, Fi68, Fi71, Fi74, Fi75 yrkande
1 och Fi91 samt med anledning av motion Fi61 yrkande 8 avslår
regeringens förslag i bilaga 8 till propositionen att anvisa ett 1 475 000 000
kr. lägre belopp till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret
1989/90 än vad som tidigare anvisats av riksdagen (prop. 1988/
89:100 bil. 11, JoU12, rskr. 156).

Propositionen och motionerna föranleder i övrigt inget yttrande från utskottets
sida.

Stockholm den 18 maj 1989
På jordbruksutskottets vägnar

Karl Erik Olsson

Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Hans Gustafsson (s), Håkan Strömberg
(s), Sven Eric Lorentzon (m), Lars Ernestam (fp), Martin Segerstedt (s),
Jens Eriksson (m), Jan Fransson (s), Åke Selberg (s), Bengt Rosén (fp),
Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (vpk), Åsa Domeij (mp), Inge
Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m) och Bengt Kronblad (s).

Särskilda yttranden

1. Sven Eric Lorentzon, Jens Eriksson och Carl G Nilsson (m) anför:

Visserligen anser vi att stöd i form av t. ex. livsmedelssubventioner bör
upphöra, men avveckling av stödformer bör ske på ett sådant sätt att själva
slopandet inte leder till att behov av nya stödformer eller särskilda bidrag
uppstår.

En snabb avveckling av subventionerna kan leda till en minskad konsumtion
vilket ytterligare försvårar omställningsprocessen för producenterna.
För en redan hårt ekonomiskt pressad näring som jordbruket kommer
den snabba omställningen av politiken att leda till ytterligare problem.

Moderata samlingspartiet har under en följd av år föreslagit en successiv
avveckling.

Vi vidhåller vårt tidigare ställningstagande. Med den av oss föreslagna
avvecklingstiden kan en smidig anpassning ske, vilket är till fördel för både
konsumenter och producenter.

1988/89: FiU30
Bilaga 8

Jordbruksutskottets

yttrande

2. Lars Ernestam och Bengt Rosén (båda fp) anför:

1988/89: FiU30

I en partimotion från i januari (1988/89: So622) föreslog folkpartiet att
barnbidragen skulle höjas med 960 kr. per år fr. o. m. den 1 januari 1990
och att mjölksubventionerna i samband därmed skulle avvecklas. Därmed
skulle det belopp som nu utgår till mjölksubventioner oavkortat överföras
till barnfamiljerna. Riksdagen beslöt nyligen att avslå motionen. I stället
minskades mjölksubventionerna med 250 milj. kr. utan att det familjepolitiska
stödet förstärktes.

Regeringen återkommer nu bara några veckor efter riksdagsbeslutet med
en ny ståndpunkt i frågan. Enligt förslaget i kompletteringspropositionen
skall de mjölksubventioner som återstår efter den nyss beslutade besparingen
avskaffas. Motsvarande belopp används för en barnbidragshöjning
på 780 kr. per år. Vi motsätter oss detta förslag.

För det första vill vi framhålla att den av regeringen föreslagna barnbidragshöjningen
är för låg. Enligt folkpartiets uppfattning skall hela det belopp
— inklusive de nyss nämnda 250 miljonerna — som nu utgår till
mjölksubventioner användas för höjda barnbidrag. Som folkpartiet tidigare
framhållit kan barnbidragen då höjas med 960 kr per år.

För det andra kan vi notera att regeringen föreslår ikraftträdande redan
den 1 juli, dvs. tre veckor efter ett tilltänkt riksdagsbeslut. Folkpartiets
förslag om 1 januari efter ett riksdagsbeslut i april skulle gett en förvarningstid
på ca nio månader. Vi vidhåller att det måste vara en rimlig omställningstid
mellan mjölksubventionerna och genomförandet.

För det tredje vill vi framhålla att förslaget om avveckling av livsmedelssubventionerna
måste ses i sitt jordbrukspolitiska sammanhang. Det framstår
som särskilt angeläget mot bakgrund av den överenskommelse som
under våren har träffats inom ramen för GATT-förhandlingarna. Regeringen
har inte redovisat någon analys av vilka effekterna skulle bli för berörda
jordbrukare genom det samtidiga genomförandet av dessa bägge åtgärder.
Vi menar inte att slutsatsen beträffande livsmedelssubventionernas
avveckling bör bli någon annan än vad vi tidigare har föreslagit, men det
kan eventuellt vara motiverat med kompenserande åtgärder i vissa fall.
Det bör närmare prövas.

För det fjärde, till sist, måste avvecklingen av livsmedelssubventionerna
ses i relation till de stabiliseringspolitiska åtgärder som vidtas. Vi vill i
detta sammanhang endast understryka att vi har framfört vårt förslag om
avveckling mot bakgrund av folkpartiets övriga förslag på det ekonomiskpolitiska
området. Vilka effekter en annan uppläggning av stabiliseringspolitiken,
t. ex. enligt regeringens kompletteringsproposition, bör få på det
här aktuella förslaget får bedömas i den samlade prövning av frågan som
sker i finansutskottet.

3. Annika Åhnberg (vpk) anför:

Utskottet avslår i sitt yttrande regeringens proposition.

För endast några veckor sedan har utskottet förordat en successiv avveckling
av livsmedelssubventionerna under en övergångstid.

Vpk:s uppfattning är att mjölksubventionerna varken skall avskaffas

Bilaga 8

Jordbruksutskottets

yttrande

Näringsutskottets yttrande i988/89:FiU3o

1988/89: NU6y Näringsutskottets

yttrande

Kompletteringspropositionen

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över
proposition 1988/89:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten
för budgetåret 1989/90, m. m. (kompletteringspropositionen) jämte motioner,
såvitt propositionen och motionerna rör näringsutskottets beredningsområde.

Tidigare har finansutskottet till näringsutskottet överlämnat två delar av
denna proposition, nämligen bilaga 2 (statsrådsberedningen) och bilaga 11
(industridepartementet). Dessa behandlar näringsutskottet i sitt betänkande
1988/89: NU36.

Näringsutskottet kommenterar i detta yttrande dels förslag i propositionen
angående allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser jämte
motioner, dels motioner rörande energibeskattning.

Propositionen

I bilaga 6 (finansdepartementet) framläggs (s. 3-8 samt bilagorna
6.2 —6.5, s. 24 — 35) förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med
reglemente för allmänna pensionsfonden. Lagförslaget återges i bilaga 6.5,
s. 34 f.

Motionerna

Av de motioner som har väckts med anledning av propositionen kommenterar
näringsutskottet följande:

1988/89: Fi60 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (9) att riksdagen
avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med
reglemente för allmänna pensionsfonden.

1988/89: Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (10) att
riksdagen avslår förslaget till förändring i lagen med reglemente för allmänna
pensionsfonden.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 6.

avslår proposition 1988/89:150 såvitt avser förslag till ändring i lagen
(1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden,

13. beslutar att utta en uranskatt motsvarande 1 öre per kWh insatt
bränsle enligt vad som anförts i motionen,

14. beslutar att lika skatt skall uttas på fossila bränslen, oavsett [om] de
används för värme eller elproduktion, enligt vad som anförts i motionen.

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

8. beslutar höja skatten på olja med 200 kronor per kubikmeter och på
kolbränslen med 500 kronor per kubikmeter från och med 1989-07-01,

9. beslutar att höja skatten på el med 3 öre per kilowattimme från och
med 1989-07-01,

10. som sin mening ger regeringen till känna att elskatten [bör] omvandlas
till en skatt på energiråvaror inklusive vattenkraft från 1990-01-01 på
sätt som anges i motionen,

11. beslutar höja skatten på industrigasol, naturgas och fartygsbränsle på
sätt som anges i motionen från 1989-07-01,

12. som sin mening ger regeringen till känna att energirabattema för
storförbrukare [bör] lägg[a]s om på sätt som föreslås i motionen,

13. som sin mening ger regeringen till känna att miljöavgifter på förorenande
utsläpp och avfall [bör] inför[a]s på sätt som föreslås i motionen,

27. som sin mening ger regeringen till känna att förslaget till ändrade
regler för allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser [bör] skjut[a]s
till kommande budgetproposition i januari 1990.

Näringsutskottet

Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser

Inledning

Regeringens förslag till lagom ändring i lagen (1983:1092) med reglemente
för allmänna pensionsfonden bygger på två framställningar. Första—tredje
fondstyrelserna har begärt att deras rätt att förvärva aktier i fastighetsbolag
inte längre skall vara inskränkt av kravet att samtliga aktier skall förvärvas.
Dessa fondstyrelser — som har huvudparten av sina tillgångar placerade
i obligationer — skulle alltså få möjlighet till delägande i fastighetsbolag,
dock med bevarat undvikande av s. k. portföljinvesteringar. Fjärde
fondstyrelsen — vars placeringar är inriktade på aktier — önskar få rätt att
förvärva aktier i bank- och försäkringsbolag och dessutom en väsentligt
utökad möjlighet att placera i utländska aktier etc. Härvid skulle andelar i
utländska aktiefonder bli ett nytt slag av placeringsobjekt.

I var och en av motionerna 1988/89: Fi60 (m), 1988/89: Fi61 (fp) och
1988/89: Fi62 (c) finns ett yrkande som går ut på att riksdagen skall avslå
propositionen i angiven del. Enligt motsvarande yrkande i motion

1988/89: FiU30
Bilaga 9

N äringsutskottets
yttrande

1988/89: Fi64 (mp) skulle riksdagen sorn sin mening ge regeringen till
känna ”att förslaget till ändrade regler för allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser
skjuts till kommande budgetproposition i januari
1990”. I praktiken innebär även detta ett avslagsyrkande.

Regeringens förslag

Det av regeringen framlagda lagförslaget innebär att de båda inledningsvis
nämnda framställningarna tillgodoses, vad gäller utländska placeringar av
fjärde och femte fondstyrelserna dock med en viss kvantitativ begränsning.
Förslagets innebörd och motivering är följande.

Första—tredje fondstyrelserna får rätt att förvärva ”aktier” i ett fastighetsbolag,
varmed enligt reglementets definition avses ett bolag som har
till ändamål att äga eller förvalta fast egendom eller tomträtt. Den nuvarande
begränsningen att det i ett sådant fall skall gälla ”samtliga aktier”
slopas sålunda. 1 motiveringen till förslaget understryks — i enlighet med
vad de berörda fondstyrelserna själva har uttalat — att förvärv bör få ske
endast i renodlade fastighetsbolag samt att aktieinnehavet skall syfta till en
långsiktig placering och innebära ett ägarengagemang. Någon öppning mot
portföljinvesteringar kan således inte accepteras, heter det.

Förbudet för fjärde och femte fondstyrelserna att förvärva aktier i bankoch
försäkringsbolag tas bort. Förbudet motiverades ursprungligen, framhålls
det, med att fjärde fondstyrelsens huvudsakliga syfte skulle vara att
förse den svenska industrin med riskvilligt kapital. Femton år senare har
näringslivet en helt annan tillgång till riskkapital. En möjlighet för fjärde
— och sedermera också femte — fondstyrelsen att förvärva även aktier i
bank- och försäkringsbolag skulle vara till gagn för näringslivet genom att
bidra till en väl fungerande kapitalmarknad. Vidare skulle den medföra att
riskerna i portföljförvaltningen kan spridas ytterligare. Fjärde fondstyrelsen
torde, anförs det i propositionen, vara den enda institutionella placerare
av betydelse som har ett sådant förbud som det nu är fråga om.

Fjärde och femte fondstyrelserna får vidare rätt att av de medel som de
förvaltar placera högst 10 % — mot för närvarande högst 1 % — i aktier i
utländska aktiebolag samt konvertibla skuldebrev och vissa andra skuldebrev
utfärdade av utländska aktiebolag. Inom den angivna ramen blir
också placeringar i utländska aktiefonder tillåtna. Den ökade möjligheten
att placera förvaltade medel utomlands innebär, anförs det i propositionen,
vidgade möjligheter till effektivitet och riskspridning i medelsförvaltningen.
Särskilt värdefull blir den, tillfogas det, för en placerare som på
grund av sin storlek och sina placeringsbestämmelser har begränsade möjligheter
att uppträda på den svenska marknaden utan att riskera att marknaden
påverkas på ett icke önskvärt sätt. Den vidgade möjligheten till placeringar
utomlands sägs också ge utrymme för ett breddat kunnande. En
fastställd övre gräns för utländska placeringar anses böra finnas även fortsättningsvis.
Lämplighets- och försiktighetsskäl anges för en gräns vid
10%. En sådan innebär nu en ram av ca 800 milj. kr.

1988/89: FiU30
Bilaga 9

Näringsutskottets

yttrande

5 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 30. Del 2

Motionerna

Av de motioner vari yrkas avslag på regeringens förslag till ändrade placeringsbestämmelser
för allmänna pensionsfonden innehåller motion
1988/89: Fi60 (m) den utförligaste motiveringen. Sedan socialdemokratin
har stött på motstånd i löntagarfondsfrågan har man valt att gå vidare med
andra medel, säger motionärerna. Strategin är att man börjar utnyttja allmänna
pensionsfondens stora resurser för att köpa in sig i näringslivet.
Med dagens tillgångar skulle ungefär hälften av alla börsföretag kunna förstatligas
på detta sätt, anförs det. Genom medgivandet för första —tredje
fondstyrelserna att köpa mindre än samtliga aktier i ett ”byggföretag”
bryts isen, menar motionärerna. Nästa steg kan då bli att dessa styrelser får
köpa aktier även i andra börsföretag. Motionärerna uttalar också att det
inte är via ökade medel till allmänna pensionsfonden eller ökad avkastning
på dennas medel som pensionssystemets trygghet tillgodoses.

I motion 1988/89: Fi61 (fp) säger motionärerna helt kort att de inte kan
acceptera regeringens förslag beträffande allmänna pensionsfondens reglemente.
De påminner i detta sammanhang om de tankar på en ytterligare
vidgad rätt för fonden att placera i aktier som har framförts bl. a. av Landsorganisationen
i Sverige (LO). Det förslaget skulle, heter det i motionen, i
ett enda slag medföra ”en kollektivisering av ägandet av svenskt näringsliv
som får löntagarfondernas aktieinnehav att verka småpotatis”.

Avslagsyrkandet i motion 1988/89: Fi62 (c) motiveras med att enligt
centerns uppfattning ett institutionaliserat och centraliserat ägande måste
motverkas. Allmänna pensionsfondens utökade placeringsmöjligheter enligt
det framlagda förslaget skulle också snedvrida aktiemarknaden, hävdas
det.

Näringsutskottets bedömning

Enligt näringsutskottets mening har regeringen angett bärande motiveringar
för de ändringar i reglementet för allmänna pensionsfonden som
föreslås.

De borgerliga partiernas avvisande av förslaget framstår mot bakgrund
av tidigare ställningstaganden delvis som föga konsekvent.

När regeringen hösten 1987 föreslog att första—tredje fondstyrelserna
skulle få förvärva aktier i fastighetsbolag — under förutsättning att förvärvet
gällde samtliga aktier — ställde man sig från centerns sida bakom detta
förslag och uttalade (NU 1987/88:10 res. 7) att placeringar i fast egendom
skulle bli ett värdefullt komplement till förut tillåtna placeringar. Utifrån
en sådan grundsyn borde det inte finnas skäl att avstyrka den nu föreslagna
ändringen härvidlag, som tar hänsyn till det behov av samarbete mellan
olika intressenter som många fastighetsprojekt är förknippade med men
som enligt ett eftertryckligt motivuttalande inte får innebära någon öppning
mot portföljinvesteringar.

1988/89: FiU30
Bilaga 9

Näringsutskottets

yttrande

ringarna till flera länder där konjunkturcyklerna inte sammanfaller är ett
sätt att så riskfritt som möjligt få god och säker avkastning på pensionssparande!,
sades det i centerns partimotion i ämnet (se NU 1987/88:10
s. 13). Näringsutskottet vill tillägga att man utifrån den från borgerligt håll
hävdade ståndpunkten att allmänna pensionsfondens aktieplaceringar bidrar
till en icke önskvärd kollektivisering av ägandet i det svenska näringslivet
borde finna det tillfredsställande om en ökad del av fondkapitalet
skulle placeras utomlands.

Med det sagda tillstyrker näringsutskottet i alla delar regeringens förslag
till ändringar i reglementet för allmänna pensionsfonden.

Energibeskattning

Med anledning av kompletteringspropositionen har yrkanden om energibeskattning
framställts från centerns och miljöpartiets sida.

I motion 1988/89: Fi62 (c) föreslås att en skatt på uran om 1 öre per kWh
insatt bränsle skall införas. Vidare begär motionärerna att energibeskattningen
skall utformas så att fossila bränslen beskattas likvärdigt oavsett
om bränslet används för elproduktion eller för värmeproduktion.

Motion 1988/89: Fi64 (mp) innehåller fem yrkanden om energibeskattning.
För det första skulle skatten på olja höjas med 200 kr. per m3 och
skatten på kol med 500 kr. per ton den 1 juli 1989. Vid samma tidpunkt
skulle skatten på elkraft höjas med 3 öre per kWh. Den 1 januari 1990
skulle, enligt det tredje yrkandet, elskatten avskaffas samtidigt som en råvarubaserad
energibeskattning infördes. Det fjärde yrkandet innebär att
skatten på naturgas, på gasol för industriändamål och på fartygsbränsle
skall höjas till 11,8 öre per kWh den 1 juli 1989. Slutligen begärs att riksdagen
i en meningsyttring till regeringen skall uttala sig för att den nuvarande
begränsningen av allmän energiskatt för industriföretag skall upphöra
successivt under en femårsperiod.

Näringsutskottet har nyligen avgett yttrande (1988/89: NU3y) över motioner
från allmänna motionstiden om energibeskattning; dessa behandlas
av skatteutskottet i betänkandet 1988/89: SkU35.

När det gäller en beskrivning av gällande allmänna riktlinjer för energibeskattningen
hänvisar näringsutskottet till nämnda yttrande. I detta har
också redogjorts för de pågående utredningar som berör energibeskattningen,
nämligen kommittén (Fi 1987:06) med uppgift att utreda den indirekta
beskattningens omfattning och utformning samt den s. k. miljöavgiftsutredningen
(ME 1988:03). Den förstnämnda utredningen kommer
att redovisa sina ställningstaganden inom kort, medan miljöavgiftsutredningens
arbete såvitt gäller avgifter på energiområdet skall avslutas senast
i oktober 1989.

Näringsutskottet vill först redogöra för bakgrunden till två av de yrkanden
som nu har väckts, nämligen om beskattningen av kondenskraftproduktion
i förhållande till beskattningen av kraftvärmeproduktion och om
nedsättningen av energiskatt för industriföretag.

För att dubbelbeskattning skall undvikas är bränslen för elproduktion
befriade från skatt. Enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt får —

1988/89: FiU30
Bilaga 9

Näringsutskottets

yttrande

med visst undantag — avdrag i deklarationen för energiskatt göras för
skatt på bränsle som används för produktion av elkraft. I stället är den
producerade elenergin beskattad. Bränslet i fjärrvärmeverk är (i förekommande
fall) beskattat, medan hetvattenleveranser från ett sådant verk är
obeskattade. Vid produktion i kraftvärmeverk där både elkraft och värme
produceras medges avdrag för skatt på den beräknade mängden bränsle
som åtgår för elproduktion. Vid produktion i kondenskraftverk, där endast
elkraft (jämte spillvärme) produceras, får fullt avdrag göras för skatten
på använt bränsle. Näringsutskottet har senast i nyssnämnda yttrande
kommenterat motioner i det nu aktuella ämnet. Härvid har näringsutskottet
instämt i motionärernas uppfattning att beskattningen av kraftvärmeproduktion
inte är väl avvägd i förhållande till beskattningen av kondenskraftproduktion.
Näringsutskottet förutsatte dock att frågan prövas av
kommittén för indirekta skatter och fann att något initiativ av riksdagen i
saken inte var påkallat i det aktuella läget. Två avvikande meningar avgavs
(c, vpk; mp).

Enligt lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt är den
allmänna energiskatten på elektrisk kraft och bränsle som förbrukas vid
industriell tillverkning maximerad till ett belopp som motsvarar 3 % av de
tillverkade produkternas försäljningsvärde fritt fabrik. Om särskilda skäl
föreligger kan enligt lagen regeringen för visst företag medge ytterligare
nedsättning. Regeringen har utnyttjat denna möjlighet och beslutat att för
år 1989, liksom tidigare för åren 1987 och 1988, i form av individuella
beslut för berörda företag medge generell nedsättning av den allmänna
energiskatten på så sätt att skatten begränsas till maximalt 1,7 % av försäljningsvärdet
för de tillverkade produkterna. För beräkningen av nedsättningens
storlek gäller vissa bestämmelser om vad som får inräknas i nedsättningsunderlaget.
Enligt uppgift från finansdepartementet medgavs för
år 1988 ett hundratal företag — inom bl. a. massa- och pappersindustrin,
byggmaterielindustrin samt gruv- och stålindustrierna — nedsättning av
allmän energiskatt. Vidare gäller enligt lagen om allmän energiskatt att
kolbränslen som används i metallurgiska processer mdantagna från beskattning.

1 kompletteringspropositionen har föreslagits olika åtgärder med syfte
att efterfrågeexpansionen skall dämpas. I anslutning till behandlingen av
propositionen har uppkommit frågan huruvida en sådan åtstramning bör
åstadkommas genom en skärpning av energibeskattningen. Näringsutskottet
vill med anledning härav anföra följande.

Frågan om den fortsatta utformningen av energibeskattningen håller för
närvarande på att prövas. Enligt näringsutskottets mening bör i avvaktan
på denna skatteomläggning det nu påkallade behovet av åtstramning i ekonomin
uppnås genom en höjning den 1 juli 1989 av skatten på elkraft med
2 öre per kWh och på olja med 100 kr. per m3. Vid samma tidpunkt bör
skatten på kol, naturgas och gasol höjas med belopp som per energienhet
motsvarar höjningen av oljeskatten. Gasol som används för motordrift bör
undantas från skattehöjningen. Förslagen skall också ses som ett led i en
övergång till sänkt skatt på arbete och höjd skatt på energi. Mot bakgrund
av de begränsningar av den allmänna energiskatten som gäller för industri -

1988/89; FiU30
Bilaga 9

Näringsutskottets

yttrande

företag, och som även fortsättningsvis bör gälla, kommer den energiintensiva
industrin inte att beröras av de skärpningar av energibeskattningen
som näringsutskottet här har förordat.

Vidare vill näringsutskottet, med instämmande i vad som anförs i motion
1988/89: Fi62 (c), anföra att energibeskattningen måste utformas så
att den främjar en effektiv bränsleanvändning. Kraftvärme har väsentliga
fördelar i jämförelse med kondenskraft. Enligt näringsutskottets mening
bör därför en ökad likformighet eftersträvas när det gäller beskattningen
av elkraft från resp. kondenskraftverk och kraftvärmeverk. Ett första steg i
denna riktning kan vara att spillvärmen från kondenskraftverk beskattas
på samma sätt som värmeproduktionen i kraftvärmeverk. Riksdagen bör
med anledning av det nu aktuella yrkandet ge uttryck åt den uppfattning
näringsutskottet här har framfört.

Näringsutskottet anser vidare att förslaget från centerns sida om en skatt
på uran är värt att prövas. Miljöavgiftsutredningen bör därför ges i uppdrag
att snabbutreda förutsättningarna för införande av en sådan skatt.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anledning
av motion 1988/89: Fi62 (c) i här aktuell del.

Stockholm den 18 maj 1989
På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s),
Per Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson
(s), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s),
Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),
Roland Larsson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Leif
Marklund (s).

Avvikande meningar

1. Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall
(m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och Roland Larsson (c)
anser att den del av yttrandet — under rubriken Näringsutskottets bedömning
— som börjar med ”Enligt näringsutskottets” och slutar med ”allmänna
pensionsfonden” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet konstaterar att de tillämnade ändringarna i allmänna
pensionsfondens reglemente inte är av den arten att förslaget därom har en
naturlig plats i en kompletteringsproposition. De föreslagna nya reglerna
kan, om riksdagen antar dem, endast på längre sikt få påtaglig ekonomisk
betydelse; de framstår därför inte som en integrerande del i det
ekonomisk-politiska åtgärdsprogram som regeringen har velat framlägga

1988/89: FiU30
Bilaga 9

Näringsutskottets

yttrande

genom kompletteringspropositionen. Saken borde alltså i stället ha tagits
upp i en särskild proposition, om möjligt avlämnad inom den tid som i
riksdagsordningen är angiven för propositioner i lagstiftningsfrågor.

Vad regeringen föreslår är några skenbart relativt små förändringar i reglementet.
Dessa kan emellertid i sin tur tas till intäkt för ytterligare förändringar
av liknande slag. De bidrar därmed till att utvidga och befästa allmänna
pensionsfondens roll som ett instrument för kollektivisering av
ägandet i näringslivet. Eftersom lagförslaget inte innehåller något förbud
mot portföljinvesteringar från första —tredje fondstyrelsernas sida är det,
oavsett vad som uttalas i propositionen, uppenbar risk för att dess delägarskap
i fastighetsbolag av olika slag får en annan karaktär än det långsiktiga
ägande som har sagts vara åsyftat genom den hittillsvarande bestämmelsen
om förvärv av aktier i fastighetsbolag. Genom förvärv av aktier i banker
och försäkringsbolag skulle allmänna pensionsfonden ytterligare utvidga
det redan starka statliga inflytandet inom denna näringslivssektor. Den
härvidlag åberopade motiveringen att tjärde fondstyrelsen genom sådana
placeringar skulle bidra till en väl fungerande kapitalmarknad saknar anknytning
till verkligheten. Sammanfattningsvis finnér näringsutskottet att
de föreslagna nya placeringsreglerna inte får bedömas som isolerade detaljer
i fondsystemet och att de måste kategoriskt avvisas såsom icke förenliga
med en på marknadsekonomins principer grundad uppfattning om
statens roll i näringslivet. Näringsutskottet ansluter sig alltså till de nu aktuella
motionsyrkandena och avstyrker kompletteringspropositionen i angiven
del.

2. Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser

Paul Lestander (vpk) anser att den del av yttrandet — under rubriken Näringsutskottets
bedömning — som börjar med ”Enligt näringsutskottets”
och slutar med ”allmänna pensionsfonden” bort ha följande lydelse:

Vänsterpartiet kommunisterna har gång efter annan krävt att allmänna
pensionsfondens innehav av aktier i privatkapitalistiska företag skall avvecklas
och att dess medel i betydande utsträckning skall användas för
investeringar framför allt i samhällsägda, kooperativa och löntagarägda företag.
Näringsutskottet delar uppfattningen att så bör ske. Riksdagen har
hittills avvisat de förslag av denna innebörd som har framställts. Bedömningen
att en stor del av fondmedlen får en felaktig användning kvarstår
emellertid.

Det förslag till ändringar i reglementet för allmänna pensionsfonden
som nu föreligger innebär att dels första —tredje fondstyrelsernas, dels
fjärde och femte fondstyrelsernas placeringsmöjligheter utvidgas i vissa
hänseenden. Enligt näringsutskottets uppfattning rör det sig om marginella
justeringar inom ramen för en i grunden felaktig användning av fondmedel.
Näringsutskottet räknar med att det så snart tillfälle ges kommer att på
nytt väckas motioner om ett riktigare sätt att utnyttja allmänna pensionsfondens
resurser. Mot här angiven bakgrund kan näringsutskottet godta att
placeringsbestämmelsema för fonden nu ändras enligt regeringens förslag.

1988/89: FiU30
Bilaga 9

Näringsutskottets

yttrande

3. Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser

Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet - under rubriken Näringsutskottets
bedömning — som börjar med ”Enligt näringsutskottets”
och slutar med ”allmänna pensionsfonden” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet konstaterar (= avvikande mening 1) i

lagstiftningsfrågor.

När så inte har skett bör riksdagen, eftersom behovet av den föreslagna
lagändringen inte är akut, nu — i linje med vad som anförs i motion
1988/89: Fi64 (mp) — avslå propositionen i denna del och hänvisa regeringen
till att återkomma i saken under nästa riksmöte.

4. Energibeskattning

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark
(m) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av yttrandet - under rubriken
Energibeskattning — som börjar med ”Frågan om” och slutar med
”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Som tidigare har nämnts prövas för närvarande frågan om den fortsatta
utformningen av energibeskattningen. Ett utredningsförslag på området,
vilket har utformats utan kännedom om de från socialdemokraternas och
centerns sida först nu framlagda förslagen om höjningar av energiskatterna,
kommer att presenteras i juni 1989. Vidare skall frågan om miljöavgifter
vid energiproduktion prövas av miljöa> giftsutredningen, som har att
lämna förslag i saken senast i oktober 1989. Ett på dessa utredningar grundat
förslag till riksdagen om skatteomläggning på energiområdet har aviserats
till våren 1990. Enligt näringsutskottets mening bör riksdagen i avvaktan
på den kommande prövningen av energibeskattningen inte nu besluta
om några ändringar i denna; detta särskilt inte som näringsutskottet nyligen
i sitt yttrande (1988/89: NU3y) till skatteutskottet uttalade att energibeskattningsfrågorna
borde behandlas samordnat på beredningsplanet för
att därmed en nödvändig stabilitet på energiskatteområdet skall kunna
åstadkommas.

Vid näringsutskottets behandling av den nu aktuella frågan har från socialdemokraternas
och centerns sida föreslagits en kraftig skärpning av
energibeskattningen. Höjningar i enlighet härmed skulle inte bara föregripa
kommande beslut om energibeskattningen utan också stå i en direkt
motsatsställning till de riktlinjer som hittills har präglat det utredningsarbete
som skall ligga till grund för dessa beslut. Höjningarna skulle också
kraftigt försämra industrins — särskilt de små och medelstora företagens
— konkurrensförutsättningar. Det är endast de elintensiva företagen som
med nuvarande bestämmelser har rätt till nedsättning av den allmänna
energiskatten; för år 1988 har som tidigare nämnts ca 100 företag medgetts
sådan nedsättning.

De nu föreslagna höjningarna av energiskatterna drabbar — om de genomförs
— emellertid främst de svenska hushållen i allmänhet och låginkomsttagarna
med särskild tyngd.

Skattehöjningarna leder också till att inflationen ökar omgående. Men

1988/89: FiU 30
Bilaga 9

Näringsutskottets

yttrande

även på sikt får de inflationsdrivande karaktär, eftersom de kan förutsättas
medföra krav på kompensation i form av höjda löner och bidrag.

Den höga inflationen och den låga tillväxten åstadkommer redan stora
skador på den svenska samhällsekonomin och leder till att svensk levnadsstandard
minskar i förhållande till mera framgångsrika länder i vår omvärld.

Ett fullföljande av de föreslagna höjningarna på energiskatteområdet
skulle sålunda bidra till att den svenska konkurrenskraften ytterligare undergrävdes.

Näringsutskottet vill vidare med anledning av vad som i motion 1988/
89: Fi62 (c) anförs om beskattningen av fossila bränslen framhålla att beskattningen
av kraftvärmeproduktion inte är väl avvägd i förhållande till
beskattningen av kondenskraftproduktion. I avvaktan på resultatet av det
nu pågående utredningsarbetet bör dock, menar näringsutskottet, riksdagen
inte ta något initiativ i saken.

5. Energibeskattning

Paul Lestander (vpk) anser att den del av yttrandet — under rubriken
Energibeskattning — som börjar med ”Frågan om” och slutar med ”aktuell
del” bort ha följande lydelse:

Enligt näringsutskottets mening bör några ändringar i energibeskattningen
inte aktualiseras med anledning av det påstådda behovet av en åtstramning
i ekonomin. Frågan om sådana ändringar bör prövas på grundval
av skatteutskottets betänkande 1988/89: SkU35 om energibeskattning,
vilket inom kort kommer att behandlas av riksdagen. Näringsutskottet vill
vidare erinra om att den fortsatta utformningen av energibeskattningen är
föremål för utredning. Ett förslag till riksdagen har aviserats till våren
1990.

De nu (= avvikande mening 4) särskild tyngd.

När det gäller de allmänna riktlinjer som bör gälla för energibeskattningen
hänvisar näringsutskottet till vad vänsterpartiet kommunisternas
företrädare har anfört i näringsutskottets yttrande (1988/89: NU3y avv.
men. 4, s. 21) till skatteutskottet.

Förslagen i motion 1988/89: Fi62 (c) om införande av skatt på uran och
om en likformig beskattning av bränsle för produktion i kondenskraftverk
resp. kraftvärmeverk hyser näringsutskottet stor förståelse för. Liknande
motionsyrkanden (bl. a. vpk) har framställts under allmänna motionstiden.
Dessa har i näringsutskottets tidigare nämnda yttrande tillstyrkts av
bl. a. vänsterpartiet kommunisternas företrädare (1988/89: NU3y avv.
men. 19 och 27, s. 28 och 30). Samma inställning har intagits av partiets
företrädare i skatteutskottet. Någon ny debatt i frågan med anledning av
de nu aktuella yrkandena är enligt näringsutskottets mening inte påkallad.

1988/89: FiU30
Bilaga 9

Näringsutskottets

yttrande

6. Energibeskattning

Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet — under rubriken Energibeskattning
- som börjar med ”Frågan om” och slutar med ”aktuell
del” bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till kravet i motion 1988/89: Fi64 (mp) på
en omläggning till en råvarubaserad energibeskattning. Skatt bör alltså tas
ut på råvaran, inte på den förädlade produkten. Elskatten bör avskaffas
liksom den särskilda kärnkraftsskatten. Differentieringen av vattenkraftsskatten
bör bibehållas. I möjligaste mån bör alla fossila bränslen beskattas
likartat med hänsyn till energiinnehåll. Skatteomläggningen bör genomföras
den 1 januari 1990, och skatterna bör tas ut i enlighet med vad som
föreslås i nämnda motion. Vindkraft, biobränslen, solkraft, spillvärme,
jordvärme och andra inhemska energislag bör vara skattefria. Detta bör
gälla även metanol och etanol framställda av inhemska energiråvaror.

1 avvaktan på denna skatteomläggning och för att en snabb åtstramning
av ekonomin skall åstadkommas bör — likaledes i linje med vad som föreslås
i motion 1988/89: Fi64 (mp) — en skärpning av energibeskattningen
genomföras vid kommande halvårsskifte. Sålunda bör skatten på elkraft
höjas med 3 öre per kWh, på olja med 200 kr. per m3 och på kolbränslen
med 500 kr. per ton. Vid samma tidpunkt bör skatterna på naturgas, gasol
för industriändamål och fartygsbränsle höjas enligt vad som föreslås i nyssnämnda
motion.

De nuvarande bestämmelserna om nedsättning av energiskatten för industriföretag
innebär att de som förbrukar den största mängden elkraft
klarar sig undan energiskattehöjningar, bl. a. dem som företas av energipolitiska
skäl. Detta kan inte vara rimligt; även — om inte främst — dessa
företag måste ges incitament till att minska energianvändningen. Näringsutskottet
tillstyrker därför förslaget i motion 1988/89: Fi64 (mp) om att de
nuvarande begränsningarna av den allmänna energiskatten för industriföretag
skall eliminieras successivt under en femårsperiod för att en rättvisare
fördelning av skattebördan skall erhållas.

Med den omläggning av energibeskattningen som näringsutskottet här
har förordat uppnås det resultat i frågan om beskattningen av kondenskraftproduktion
och kraftvärmeproduktion som efterlyses i motion 1988/
89: Fi62 (c). För den händelse riksdagen inte skulle ansluta sig till miljöpartiets
förslag till skatteomläggning bör riksdagen bifalla det aktuella yrkandet
i sistnämnda motion angående en likvärdig beskattning av bränsle
för produktion i kondenskraftverk resp. kraftvärmeverk.

I likhet med vad som föreslås i motion 1988/89: Fi62 (c) anser näringsutskottet
att en skatt på uran bör införas. I näringsutskottets tidigare
nämnda yttrande till skatteutskottet har miljöpartiets företrädare med anledning
av motioner (bl. a. mp) i saken förordat en skatt av 3,5 öre per
kWh (1988/89: NU3y avv. men. 28, s. 31). Partiets företrädare i skatteutskottet
har intagit samma inställning. Någon särskild debatt med anledning
av det nu aktuella yrkandet i motion 1988/89: Fi62 (c) är därför enligt
näringsutskottets mening inte påkallad.

1988/89: FiU30
Bilaga 9

Näringsutskottets

yttrande

Arbetsmarknadsutskottets yttrande B-laga mFiU3°

1988/89: AU4y Arbetsmarknads utskottets Arbetsmarknadspolitikens

inriktning m. m. yttrande

Till finansutskottet

Finansutskottet har dels beslutat överlämna vissa delar av proposition
1988/89:150 jämte motioner till arbetsmarknadsutskottet, dels berett arbetsmarknadsutskottet
tillfälle att yttra sig över propositionen i övrigt
jämte motioner såvitt avser arbetsmarknadsutskottets beredningsområde.
De delar i propositionen som är aktuella för yttrande återfinns i propositionens
bilaga 9 (arbetsmarknadsdepartementet) s. 1 — 17 samt bilaga 12
(civildepartementet) s. 1 — 3 med hemställanpunkt på s. 8.

I anslutning härtill behandlas moderata samlingspartiets motion
1988/89: A14 (yrkande 1), vilket yrkande arbetsmarknadsutskottet — under
förutsättning av finansutskottets medgivande — överlämnar till finansutskottet.
Vidare behandlas centerpartiets motion 1988/89: Fi87 (yrkandena
2 och 4), vänsterpartiet kommunisternas motion 1988/89: Fi69 samt
motion 1988/89: Fi80 av Lena Öhrsvik (s). I den följande framställningen
ansluter utskottet till dispositionen i propositionen.

Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsmarknadspolitikens inriktning m. m.

Utskottet tar inledningsvis upp arbetsmarknadspolitikens inriktning. I
propositionen redovisas att efterfrågan på arbetskraft väntas vara fortsatt
hög och arbetslösheten fortsatt låg under åren 1989 och 1990. Den nuvarande
pris- och kostnadsutvecklingen skall motverkas genom ekonomiskpolitiska
åtgärder. Det uppges att beredskap finns om arbetsmarknaden
skulle påverkas i negativ riktning av dessa åtgärder.

Med hänsyn till den stora efterfrågan på personal lägger regeringen fram
förslag för att främja arbetsutbudet och tillvaratagandet av den arbetskraft
som finns inom landet. Arbetsmarknadsministern anför att genom en ytterligare
satsning på arbetslinjen inom arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken
såväl fördelningspolitiska som tillväxtpolitiska mål kan nås.

AMS har i en skrivelse den 10 mars 1989 redovisat sin bedömning av
läget och behovet av ytterligare insatser. AMS presenterar olika led i en
utbudsstimulerande politik inför 1990-talet. Bl. a. anser AMS att incitamentsstrukturen
behöver ändras. Försäkringssystemen bör utformas så att 74

de blir en viktig länk tillbaka till aktivt arbete. Beträffande förtidspension
förordar AMS ett system där en förtidspension kan omvandlas till lönebidrag
som utgår i relation till den anställdes arbetsförmåga. Under den tid
lönebidragsanställningen varar skall pensionen vara vilande.

Samtidigt som sysselsättningen är högre än någonsin föreligger enligt arbetsmarknadsministern
en oroande utveckling när det gäller arbetsskador,
långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar. Det är enligt ministern
en uppenbar nackdel att nuvarande socialförsäkringssystem i mycket liten
utsträckning uppmuntrar den enskilde att återvända till arbetslivet. Hon
anför att arbetslinjen bör gälla som mål även i gränslandet mellan arbetsmarknadspolitiken
och socialförsäkringssektorn. AMS förslag ligger principiellt
i linje med denna inställning, men enligt ministern behöver olika
områden utredas ytterligare.

Anknytande frågeställningar återfinns såväl i arbetsmiljökommissionens
direktiv som i rehabiliteringsutredningens förslag (SOU 1988:41 Tidig och
samordnad rehabilitering). Förslagen remissbehandlas för närvarande. En
interdepartemental arbetsgrupp har inlett en översyn av samspelet mellan
arbetsmarknads- och socialförsäkringssystemen. Arbetsmarknadsministern
aviserar att hon — efter samråd med socialministern — återkommer
till regeringen med eventuella förslag.

Hon aviserar också förslag till direktiv till en utredning rörande frågor
om en allmän kompetensutveckling i arbetslivet.

Enligt arbetsmarknadsministern ligger den i budgetpropositionen redovisade
inriktningen för arbetsmarknadspolitiken fast. Vissa punkter preciseras
ytterligare, bl. a. vad gäller flyktingar och andra invandrare, arbetshandikappade,
långtidsarbetslösa och angelägenheten av konkreta mål för
arbetsförmedlingen för att motverka en könsuppdelad arbetsmarknad.

I kommittémotion 1988/89: Al4 av Sonja Rembo m.fl. (m) pekas på de
strukturella problemen inom svensk arbetsmarknad. Regeringens politik
att gång på gång offra stabiliteten och långsiktigheten jämte oförmågan att
komma till rätta med kostnadsutvecklingen utgör enligt motionärerna de
allvarligaste hoten mot en fri arbetsmarknad med full sysselsättning. Regeringens
förslag i kompletteringspropositionen kan i stället för att förbättra
situationen på arbetsmarknaden få negativa effekter.

Arbetsmarknadspolitiken bör enligt moderata samlingspartiet bl. a. inriktas
på att avlägsna hinder och skapa incitament som leder till en väl
fungerande arbetsmarknad. Särskilt oroande är den höga frånvaron som
medverkar till den stora efterfrågan på arbetskraft och till den låga produktiviteten.
Arbetstidslagstiftningen bör ge större utrymme för valfrihet och
flexibilitet. De offentliga monopolen måste öppnas för alternativa verksamheter.

I centerpartiets kommittémotion 1988/89: Fi87 av Börje Hörnlund m. fl.
framhålls att både sociala och ekonomiska skäl talar för den arbetslinje
som centerpartiet förespråkar. De offensiva insatserna som föreslagits från
centerpartiet under innevarande riksmöte bör enligt motionärerna kompletteras
med klara direktiv till arbetsförmedlingarna om att de arbetssökande
i princip måste ta anvisat arbete på hemorten. Sådana åtgärder medför
ett minskat behov av medel för KAS med omkring 60 milj. kr. och

1988/89: FiU30
Bilaga 10
Arbetsmarknadsutskottetsyttrande -

ett likaledes minskat behov inom arbetslöshetsförsäkringen på ca 2 miljarder
kronor. De offensiva satsningarna kan därigenom finansieras.

Vidare är det enligt motionärerna väsentligt att arbetslinjen även gäller
för invandrare och att resurser och regler utformas på ett sådant sätt att
dessa kan beredas arbete eller utbildning snabbt. Det bör även finnas möjligheter
att kombinera utbildningen i svenska med någon form av praktik
eller inskolningsplatser.

Vänsterpartiet kommunisterna framhåller i motion 1988/89: Fi69 att
om arbetslinjen skall kunna tillämpas i sin helhet så krävs demokratiska
rättigheter på arbetsplatserna i form av lokal strejkrätt m. m. I arbetsmiljölagen
måste skyddsombud och lokal fackförening få utvidgade möjligheter
att stoppa arbetet på grund av dåliga arbetsmiljöförhållanden.

I motion 1988/89: Fi80 av Lena Öhrsvik (s) behandlas samspelet mellan
arbetsmarknadsåtgärder och socialförsäkringssystemet. Motionären varnar
för tanken att en förtidspension skulle kunna utbetalas till arbetsgivaren
som lönebidrag. För det första är de båda sektorerna finansierade på
olika sätt. För det andra finns en risk att arbetsgivaren skulle komma att
välja den person som har högst pension, vilket innebär att många ungdomar
skulle utestängas från arbetsmarknaden.

Utskottet ställde sig i sitt betänkande 1988/89: AU 11 bakom den inriktning
av arbetsmarknadspolitiken som lades fram i regeringens budgetproposition
i januari 1989. Sedan dess har sysselsättningen ytterligare ökat
och uppgick i april till 4 444 000 personer, vilket är omkring 75 000 fler än
vid samma tid föregående år. Antalet arbetslösa uppgick i april till 1,5 % av
arbetskraften, vilket kan jämföras med 1,6 % i april 1988. Målet om arbete
åt alla fullföljs således. Utskottet vill dock samtidigt peka på att problemen
med överhettningstendenser på arbetsmarknaden samt högre kostnadsutveckling
och inflation än i omvärlden väntas kvarstå.

Inom flera sektorer, bl. a. inom industrin och inom vård och omsorg på
den offentliga sektorn, råder stor efterfrågan på arbetskraft. Antalet nyanmälda
lediga platser uppgick i mars 1989 till 95 700 personer, vilket är en
rekordsiffra under senare år. Eftersom några tecken till nämnvärda förändringar
inte kan skönjas för det närmaste året anser utskottet att de i propositionen
preciserade målen är väl ägnade att stödja sökande med svag ställning
på arbetsmarknaden och samtidigt ytterligare öka arbetskraftsutbudet.
Bl. a. berörs flyktingar och andra invandrare, arbetshandikappade och
långtidsarbetslösa.

I likhet med uppfattningen i propositionen och i motion A14 anser utskottet
att sjukfrånvaron är oroande. I denna fråga vill utskottet hänvisa
till sitt ovan nämnda betänkande AU11 vari utskottet diskuterar frånvarons
betydelse för arbetskraftsutbudet samt sambanden mellan arbetsutbud,
arbetsmiljö och socialförsäkringar. Enligt utskottets uppfattning är
det självfallet viktigt att socialförsäkringssystemen är sådana att den enskilde
uppmuntras att återvända till arbetslivet. Utskottet kan konstatera
att de berörda frågorna undersöks av flera olika utredningar liksom av en
nytillsatt interdepartemental arbetsgrupp. Utskottet förutsätter därför att
samtliga konsekvenser, även effekter för finansiering och utnyttjande, blir
belysta i de förslag som kan komma att läggas fram på detta område.

1988/89: FiU30
Bilaga 10
Arbetsmarknadsutskottetsyttrande -

Vpk:s krav att skyddsombud och lokal fackförening skulle få vidgade
möjligheter att stoppa arbetet på grund av dåliga arbetsförhållanden har
behandlats av socialutskottet vid flera tillfällen tidigare. I sitt betänkande
SoU 1987/88:9 (rskr. 146) anför socialutskottet följande:

Skyddsombud har enligt 6 kap. 7 § arbetsmiljölagen rätt att avbryta arbete
i det fall ett visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för arbetstagarens
liv eller hälsa och rättelse inte kan uppnås genom hänvändelse till
arbetsgivaren. Skyddsombudet kan då besluta att arbetet skall avbrytas till
dess att yrkesinspektionen hinner ta ställning i frågan. Av förarbetena
framgår att skyddsombudens stoppningsrätt aktualiseras när risken är
överhängande och man inte hinner avvakta yrkesinspektionens ställningstagande.
Skyddsombudet har emellertid inte befogenhet att stoppa arbetet
enbart på grund av misstanke om skadliga långtidseffekter. (Prop.
1976/77:149 s. 339, SoU 1977/78: 1 s. 56-57).

1988/89: FiU30
Bilaga 10
Arbetsmarknadsutskottetsyttrande -

1 sitt av riksdagen godkända betänkande uttalade socialutskottet i detta
sammanhang dessutom att det enligt socialutskottets uppfattning hade
gjorts en lämplig avgränsning i arbetsmiljölagen av de situationer då
skyddsombud har rätt att avbryta arbetet. Arbetsmarknadsutskottet har
inte funnit skäl att frångå socialutskottets och riksdagens bedömning.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motionerna A14
(yrkande 1), Fi69, Fi80 och Fi87 (yrkandena 2 och 4) avslås.

Arbetsmarknadsservice

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner vad som förordats om
sökanderesor från Norge till Sverige samt att till Arbetsmarknadsservice för
budgetåret 1989/90 utöver i budgetpropositionen upptagna medel anvisas
ett förslagsanslag på 6 000 000 kr.

Utskottet föreslår ett godkännande av vad som förordats om sökanderesor
från Norge till Sverige samt motsvarande medelsanvisning.

Arbetsmarknadsutbildning

I propositionen förordas — efter förslag från AMS — en ändring av reglerna
för svenskundervisning för invandrare inom arbetsmarknadsutbildningen.
Enligt arbetsmarknadsministern bör det införas en möjlighet att
bevilja flyktingar och invandrare med utländsk yrkesutbildning svenskundervisning
i fackspråk inom det yrke de är utbildade för, även utan direkt
anknytning till ytterligare yrkesutbildning. Genom denna justering av nuvarande
regler kan invandrarnas yrkeskunskaper tas till vara på ett bättre
sätt och arbetsplacering snabbare komma till stånd.

Med hänsyn till såväl sociala som arbetsmarknadsmässiga skäl ser ut- 77

skottet positivt på den förordade ändringen i reglerna för arbetsmarknads- 1988/89: FiU30

utbildning. Utskottet föreslår därför att den godkänns.

Civildepartementet
Statlig kompetensförsörjning

I propositionen bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts om
statlig kompetensförsörjning. Bakgrunden är bl. a. att en stor del av den
statliga personalen år 2000 kommer att befinna sig i övre medelåldern samtidigt
som ungdomskullarna minskar. Civilministern anser därför att en
samlad översyn bör göras av den centrala stödfunktionen för myndigheternas
kompetensutveckling. Översynsarbetet bör bedrivas i sådan takt att
förslag i vissa delar kan föreläggas riksdagen i nästa års budgetproposition.

Utskottet har tidigare i år tillstyrkt riksdagens godkännande av nya riktlinjer
för samordning av arbetsgivarfunktionen inom statsförvaltningen
(prop. 1988/89: 100 bil. 2, AU 14, rskr. 126). Utskottet uttalade då att den
nya organisationen synes ligga väl i linje med intentionerna i den personalpolitiska
propositionen i frågor rörande personalförsöijning (prop.
1984/85:219, AU 1985/86:6, rskr. 48). Enligt utskottets uppfattning är det
aviserade översynsarbetet i fråga om statlig kompetensförsörjning ytterligare
ett led i arbetet för att skapa en fortsatt utveckling och effektivisering
inom den statliga sektorn. Därmed föreslås att avsnitt 1.1 om statlig kompetensförsörjning
läggs till handlingarna.

Stockholm den 18 maj 1989
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Bilaga 10
Arbetsmarknadsutskottetsyttrande -

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s), Sonja
Rembo (m), Marianne Stålberg (s), Lahja Exner (s), Gustav Persson (s),
Sten Östlund (s). Mona Saint Cyr (m), Kersti Johansson (c), Anna Horn af
Rantzien (mp). Monica Öhman (s), Eivor Husing (s), Erik Holmkvist (m),
Kjell-Arne Welin (fp), Göran Engström (c) och Karl-Erik Persson (vpk).

Avvikande meningar

1. Arbetsmarknadspolitikens inriktning m. m.

Sonja Rembo, Mona Saint Cyr och Erik Holmkvist (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning
som börjar med ”Utskottet ställde” och slutar med ”(yrkandena 2 och 4)
avslås” bort ha följande lydelse:

Trots en rekordhög sysselsättning belöper sig den arbetsmarknadspoli- 78

tiska budgeten till över 25 miljarder kronor, vartill kommer 8 miljarder
kronor för arbetslöshetsersättningar. Detta anser utskottet — i likhet med
uppfattningen i motion Al4 (m) — visar på de numera permanenta strukturella
problemen på svensk arbetsmarknad. Sådana problem är bristen på
arbetskraft inom många sektorer, låg produktivitet och tillväxt, en avsevärd
utslagning från arbetsmarknaden, en alltför snabb löne- och prisutveckling,
regional obalans m. m. Trots att även regeringen konstaterat att
konkurrenskraften och sysselsättningen är hotad, har orsakerna till problemen
inte analyserats. De av panik präglade regeringsförslagen kan väntas
få negativa effekter i stället för att förbättra situationen på arbetsmarknaden.

Den nuvarande politiken som lett till en arbetsmarknad i permanent
obalans måste ersättas av en politik som medför att det lönar sig att utbilda
sig, arbeta och frivilligt spara. Eftersom de offentliga monopolen i hög grad
medverkar till obalanser och otillfredsställande förhållanden på arbetsmarknaden,
bör de offentliga monopolen brytas upp och arbetsmarknaden
för de offentliganställda breddas.

En väl fungerande arbetsmarknad kräver enligt utskottets uppfattning -förutom att hinder avlägsnas på en rad områden - förändringar inom arbetsrätten,
bl. a. en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, en ny lagstiftning
på arbetsförmedlingsområdet samt valfrihet och flexibilitet i arbetstidslagstiftningen.
En viktig uppgift är att häva de nuvarande utslagningseffekterna.
Den höga frånvaron är oroande. Det är i detta
sammanhang angeläget att studera socialförsäkringssystemets effekter på
arbetsutbudet.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker motion A14 (yrkande 1).
Övriga i sammanhanget behandlade motioner, Fi69, Fi80 samt Fi87 (yrkandena
2 och 4), avstyrks.

1988/89: FiU30
Bilaga 10
Arbetsmarknadsutskottetsyttrande -

2. Arbetsmarknadspolitikens inriktning m. m.

Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar
med ”Utskottet ställde” och slutar med ”(yrkandena 2 och 4) avslås” bort
ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motion Fi87 (c) framhålla det märkliga i att
regeringen — trots en långvarig högkonjunktur — först nu har lyckats
pressa ned arbetslösheten i förhållande till år 1982 i någon nämnvärd grad.

Under samma period har förtidspensioneringar ökat mycket kraftigt.

Regeringens politik har medfört att tillväxten i den svenska ekonomin
har varit starkt koncentrerad. Inom privata näringslivet har löneglidningen
varit stor inom koncentrationsområdena. De regionala skillnaderna
i arbetslöshetstalen har varit betydande. Följden har blivit ökande
löneklyftor. Mot denna bakgrund anser utskottet att politiken reellt sett
måste anpassas efter målsättningen att nå regional balans och att landets
samlade produktionsresurser måste utnyttjas på ett bättre sätt.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att föra en politik som
minskar statens totala kostnader för arbetsmarknadspolitiken. Bl. a. måste 79

fler permanenta jobb i forsta hand skapas i regionalpolitisk utsatta områden
i näringsliv och småföretagsamhet. Vidare bör insatserna stärkas för
att bereda handikappade arbete. Centerns förslag skulle ge minst 2 000 nya
jobb till handikappade. Med hänsyn till arbetslösheten bland utländska
medborgare och de långa väntetiderna för uppehålls- och arbetstillstånd
bör regler och resurser anpassas till nya lösningar, bl. a. vad gäller utbildning
i svenska språket. Nödvändiga offensiva insatser enligt centerpartiets
modell måste också kompletteras med direktiv till arbetsförmedlingarna
att de arbetssökande i princip måste ta anvisat arbete på hemorten. De
offensiva insatserna finansieras genom ett minskat medelsbehov inom
KAS och arbetslöshetsförsäkringen.

Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion Fi87 (yrkandena 2
och 4). Övriga i sammanhanget upptagna motioner, A14 (yrkande 1), Fi69
och Fi80, avstyrks.

1988/89: FiU30
Bilaga 10
Arbetsmarknadsutskottetsyttrande -

3. Arbetsmarknadspolitikens inriktning m. m.

Karl-Erik Persson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet
Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med ”Vpk:s krav” och
slutar med ”(yrkandena 2 och 4) avslås” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i vänsterpartiet kommunisternas motion
Fi69 om målsättningen att på alla områden hävda arbetslinjen. Samtidigt
är det självklart att de som står utanför arbetslivet måste ha en trygg försörjning.

Grundproblemet är dock att arbetslivets krav inte är anpassade till människan.
Ökningen av antalet förtidspensionerade och långtidssjukskrivna
talar sitt tydliga språk. Huvudorsakerna till den ökande utslagningen är
dels att arbetslivet på grund av lönsamhetskraven blivit alltmer pressat,
dels det s. k. klassamarbetet mellan partema. För att ändra förhållandena i
arbetslivet krävs att de lokala fackliga organisationerna erhåller demokratiska
rättigheter på jobben i form av t. ex. lokal strejkrätt. Vidare bör arbetsmiljölagen
ändras så att skyddsombud och lokal fackförening får utvidgade
möjligheter att stoppa arbetet på grund av dåliga arbetsförhållanden.
Detta bör ges regeringen till känna.

Med hänsyn till vad som anförts tillstyrker utskottet motion Fi69. Övriga
i sammanhanget behandlade motioner, A14 (yrkande 1), Fi80 samt
Fi87 (yrkandena 2 och 4), avstyrks.

Särskilt yttrande

Arbetsmarknadspolitikens inriktning m. m.

Elver Jonsson och Kjeli-Ame Welin (båda fp) anför:

Folkpartiets yrkanden i dessa frågor har tidigare i år behandlats i riksdagen,
varför vi hänvisar till våra ställningstaganden i dessa sammanhang.

Vi ställer oss bakom arbetslinjen. I rådande arbetsmarknadsläge med
brist på arbetskraft inom flera sektorer är det av stor vikt att tillgängliga 80

arbetskraftsresurser kan sysselsättas på ett rationellt sätt. Om arbetslinjen
skall gälla även för pensionärer och asylsökande bör regelverket ses över.
Kommuner och landsting bör se över sin tjänstekonstruktion i syfte att
skapa fler heltidstjänster.

1988/89: FiU30
Bilaga 10
Arbetsmarknadsutskottetsyttrande -

6 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 30. Del 2

Bostadsutskottets yttrande ^a8*FiU3°

1988/89: BoU3y Bostadsutskottets

yttrande

Anpassningar inom bostadsstödet för år 1990 m. m.
(prop. 1988/89:150 bilaga 10)

Till finansutskottet

Finansutskottet beslöt den 9 maj 1989 bereda bostadsutskottet tillfälle att
senast den 18 maj 1989 avge yttrande över proposition 1988/89:150 jämte
de motioner som kan komma att väckas med anledning av denna allt såvitt
rör bostadsutskottets beredningsområde.

I detta yttrande behandlas vad i proposition 1988/89:150 bilaga 10 anförts
om anpassningar inom bostadsstödet för år 1990 jämte vissa motioner
i enlighet med vad nedan anges.

Sammanfattning

Bostadsutskottet finner det inte motiverat att riksdagen nu tar ställning till
vad i propositionen redovisats om anpassningar inom bostadsstödet för år
1990. En behandling av sådana eventuella förslag bör göras först när de i
sak presenteras för riksdagen. Utskottet tillmötesgår därmed förslag i motioner
(m) och (vpk).

Utskottet anser också, med anledning av motioner (s), (c), (vpk) och
(mp), att en investeringsavgift bör införas bl. a. på byggande av kontorslokaler
i överhettade regioner; inte minst gäller detta inom den s.k.
Stockholm — Uppsala-korridoren.

Slutligen föreslås i yttrandet att det bör övervägas att införa en särskild/
extra fastighetsskatt på kontorslokaler m. m. i sådana regioner.

Avvikande meningar har avgivits av s till stöd för förslaget i propositionen
samt bl. a. av m, fp om att någon investeringsavgift och särskild fastighetsskatt
inte bör införas. Från vpk och mp har avvikande meningar
avgivits till stöd för resp. motion i den mån de inte tillstyrkts av utskottet.

Propositionen

I proposition 1988/89:150 bilaga 10 bereds riksdagen tillfälle att ta del av
vad där anförts om anpassningar inom bostadsstödet för år 1990.

Bostadsministern redogör i bilagan för regeringens överväganden rörande
inkomstbeskattningen för år 1990. Enligt den bedömning finansmi -

nistern redovisat bör ytterligare steg tas i syfte att sänka skatteuttaget inom
inkomstbeskattningen. Därvid minskas också, enligt propositionen, utbytet
av underskottsavdragen. Sammantagna innebär sådana ändringar att
hushållens disponibla inkomster ökar, samtidigt som värdet av avdrag för
bl. a. räntor på bostadslån och underliggande krediter för egnahemmen
minskar.

Mot bakgrund av kommande förändringar i fråga om den statliga inkomstbeskattningen
och den påverkan dessa förändringar har på boendekostnaderna
för boende i egnahem aviserar bostadsministern — i avsikt att
bibehålla den grundläggande neutraliteten mellan upplåtelseformerna —
vissa förändringar i den garanterade räntan avseende hyres- och bostadsrättshus.

Sålunda bör enligt hans mening den garanterade räntan höjas för nybyggnader
samt för vissa ombyggnader av hyres- och bostadsrättshus i
vilka preliminärt beslut om bostadslån meddelas efter utgången av år

1989. Bostadsministern aviserar att regeringen ämnar återkomma med utarbetade
förslag till riksdagen hösten 1989 i enlighet med vad nu redovisats.

Motionerna

I detta yttrande behandlas följande motioner väckta med anledning av
proposition 1988/89:150.

1988/89: Fi60 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjningen av den garanterade räntan.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

16. att riksdagen beslutar att i lag föreskriva införande av en 25-procentig investeringsavgift på lokalytor för industrier och kontor fr. o. m.
1989-08-01 i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89:Fi63 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av ett särskilt
diskonto för bostadsfinansiering,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en investeringsavgift i
enlighet med vad som sägs i motionen.

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas

17. att riksdagen beslutar införa en investeringsavgift på 25 % på oprioriterade
byggen i storstadsområdena på sätt som anges i motionen,

22. att riksdagen beslutar att bostadsbidragen ersätts med bastillägg för
barnfamiljer fr. o. m. 1990-01-01 på sätt som anges i motionen.

1988/89: Fi70 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hyreshöjande
räntebidragsminskningar.

1988/89: FiU30
Bilaga 11
Bostadsutskottets
yttrande

1988/89: Fi89 av Knut Billing m. fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
i motionen angående anpassningar av bostadsstödet för år 1990.

1988/89: Fi92 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande investeringsavgift.

1988/89: Fi93 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens förslag om minskning av räntesubventionerna för
andra hus än egnahem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjning av den garanterade räntan vid nybyggnad och ombyggnad
(yrkandet såvitt det rör slopande av mervärdeskatten på investeringar
i långsiktigt energisparande vid allt byggande behandlas inte i detta yttrande).

Utskottet

Anpassningar inom bostadsstödet för år 1990

Ovan har redovisats regeringens uppfattning om hur kommande förändringar
i inkomstbeskattningen bör påverka bostadsstödet till boendet år

1990. Sammanfattningsvis anförs i propositionen att sänkningar inom inkomstbeskattningen
påverkar värdet av underskottsavdragen och därmed
boendekostnaderna i bl. a. egnahem och att räntebidragen därför under år
1990 bör följas av minskningar för andra hus än egnahem. Under hösten år
1989 avser regeringen förelägga riksdagen förslag bl. a. om de närmare förändringarna
av räntebidragen som bör genomföras. Riksdagen bereds tillfälle
att ta del av vad i propositionen anförts om anpassningar inom bostadsstödet
för år 1990.

Vad i propositionen anförts har mött invändning i tre motioner.

I moderata samlingspartiets partimotion Fi60 yrkande 15 och i motion
Fi89 (m) yrkande 1 föreslås ett riksdagens tillkännagivande av innebörden
att räntebidragen bör reduceras men att detta bör ske i samband med en
omläggning av bostadsfinansieringssystemet och avreglering av bostadsmarknaden.
Vilka förändringar i systemet som skall vidtas vet man enligt
motionärerna först när skattebesluten fattas. Riksdagen bör enligt motionärerna
inte nu ta ställning till regeringsförslaget.

Ett tillkännagivande med anledning av vad i propositionen förordats
föreslås också i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi70. I vpkmotionen
anförs att vad i propositionen angivits inte bör föranleda något
riksdagens ställningstagande. Skulle frågan ändå sakbehandlas hänvisar
motionärerna till tidigare ställningstagande från vpk av innebörd att ”alla
försök att låta landets hyresgäster betala höginkomsttagarnas skattelättnader”
skall avfärdas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning i huvudfrågan om att riksda -

1988/89: FiU30
Bilaga 11
Bostadsutskottets
yttrande

gen inte nu bör ta ställning till det av bostadsministem presenterade förslaget
om förändringar inom räntebidragssystemet. Som motionärerna anför
bör en sakbehandling av frågan anstå till dess riksdagen i vanlig ordning
föreläggs ett eventuellt förslag i frågan.

Vad nu anförts om behandlingsordningen m. m. bör riksdagen med anledning
av redogörelsen i proposition 1988/89:150 bilaga 10 och moderata
samlingspartiets partimotion Fi60 yrkande 15, vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fi70 samt motion Fi89 (m) yrkande 1 som sin mening
ge regeringen till känna.

I motion Fi93 (mp) yrkande 1 förs fram ett förslag av mera grundläggande
karaktär avseende avdragsrätten för skuldräntor. Motionären erinrar
om miljöpartiets uppfattning om att denna avdragsrätt borde ersättas
av en minskning av den slutliga skatten med en viss andel av skuldräntorna.

Den av motionären aktualiserade frågan torde få övervägas i annat sammanhang
och då lämpligen vid riksdagens överväganden i samband med
den mera grundläggande reformering av skattesystemet som förutskickats.
Motion Fi93 (mp) yrkande 1 om utformningen av avdragsrätten för skuldräntor
m. m. bör sålunda avslås av riksdagen.

I samma motion föreslås i yrkande 2 att den garanterade räntan vid ombyggnad
inte skall vara högre än vid nybyggnad när det gäller vad motionären
kallar skonsam ombyggnad.

Riksdagen fattade hösten 1988 beslut om den garanterade räntan i vissa
fall vid ombyggnad. Detta beslut bör ligga fast, dock med den ändring som
gjordes våren 1989 i avsikt att jämställa denna garanterade ränta med den
son gäller i nybyggnadsfallen. Motionsyrkandet såvitt nu är i fråga bör avstyrkas
av finansutskottet.

Övriga frågor

I detta avsnitt behandlar utskottet fyra motionsyrkanden om investeringsavgift
på visst byggande samt ett motionsyrkande om ett särskilt diskonto
för bostadsfinansiering och ett motionsyrkande om att bastillägg till barnfamiljer
skall ersätta bostadsbidragen.

Vad gäller frågan om investeringsavgift på visst byggande föreslås i centerpartiets
partimotion Fi62 yrkande 16 att riksdagen beslutar att en sådan
avgift skall utgå med 25 % på lokalytor för industrier och kontor fr. o. m.
den 1 augusti 1989. Avgiften skall uttas inom det område som benämns
”Stockholm —Uppsala-korridoren”. I vänsterpartiet kommunisternas partimotion
Fi63 yrkande 15 föreslås riksdagen begära ett förslag om att en
investeringsavgift föreläggs riksdagen. Avgiften som förslagsvis kan tas ut
med 25 % på kostnader för allt byggande utom bostäder och kommunal/
landstingskommunal service bör gälla i de delar av landet som har ett överskott
på kontor etc., något som enligt motionärerna särskilt gäller Stockholms
innerstad och bandet mot Arlanda. I miljöpartiets partimotion Fi64
yrkande 17 föreslås riksdagen besluta om en investeringsavgift på 25 %
på oprioriterade byggen i storstadsområdena. Slutligen föreslås i

1988/89: FiU30
Bilaga 11
Bostadsutskottets
yttrande

motion Fi92 (s) såvitt nu är i fråga att en investeringsavgift tas ut i ekonomiskt
överhettade regioner.

Utskottet som har förståelse för den i motionerna framförda uppfattningen
anser att det som ett alternativ till en extra höjning av löneavgiften
kan finnas skäl att pröva förutsättningarna för en investeringsavgift på visst
byggande i överhettade regioner i landet; inte minst gäller detta i Stockholmsområdet
och där i synnerhet inom Stockholm —Uppsala-korridoren.
När det gäller avgiftens storlek har i de nu behandlade partimotionema (c),
(vpk) och (mp) förordats att den utgår med 25 %, bl. a. på byggande av
kontorslokaler eller på s. k. oprioriterat byggande. Med den inriktning som
bostadsutskottet nu förordat bör det i den fortsatta riksdagsbehandlingen
närmare bestämmas såväl basen för investeringsavgiften som dess omfattning.

Vad utskottet nu med anledning av centerpartiets partimotion Fi62 yrkande
16, vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi63 yrkande 15,
miljöpartiets partimotion Fi64 yrkande 17 och motion Fi92 (s) föreslagit
om införande av en investeringsavgift m. m. bör vara utgångspunkt för de
överväganden i frågan som inför riksdagsbehandlingen slutligen görs av
finansutskottet.

Vidare bör i den fortsatta riksdagsbehandlingen enligt bostadsutskottets
mening av finansutskottet, som ett alternativ till en höjning av löneavgiften,
övervägas att dessutom införa en särskild/extra fastighetsskatt på kontorslokaler
m. m. i Stockholmsområdet och där i synnerhet inom
Stockholm —Uppsala-korridoren. Från de utgångspunkter bostadsutskottet
närmast har att bedöma får det anses motiverat att en sådan särskild
fastighetsskatt införs. Utformningen av den torde få övervägas också av
skatteutskottet.

Förslaget i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi63 yrkande 8
om att ett särskilt diskonto för bostadsfinansieringen bör införas avstyrks
av bostadsutskottet, bl. a. med hänvisning till den avreglering av bostadsfinansieringssektorn
som företagits under senare år och som i allt väsentligt
innebär en anpassning av denna sektor till vad som gäller på kapitalmarknaden
i övrigt.

Förslaget i miljöpartiets partimotion Fi64 yrkande 22 går ut på att bostadsbidragen
bör ersättas med ett bastillägg för barnfamiljer fr. o. m. den 1
januari 1990.

Denna fråga behandlade utskottet i mars 1989 (BoU7 s. 78). Utskottet
anförde då att frågan torde få övervägas i den översyn av bostadsbidragens
utformning som pågår.

Bostadsutskottets uppfattning står fast. Motionsyrkandet bör avslås av
riksdagen.

Stockholm den 18 maj 1989
På bostadsutskottets vägnar

1988/89: FiU30
Bilaga 11
Bostadsutskottets
yttrande

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus Persson (s),
Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager (fp), Hans Göran
Franck (s), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh (s), Rune Evensson (s), Gunnar
Nilsson (s), Leif Olsson (fp), Rune Thorén (c), Jan Strömdahl (vpk),
Krister Skånberg (mp), Britta Sundin (s) och Birgitta Rydle (m).

Avvikande meningar

1. Behandlingsordning m. m.

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Hans Göran Franck,
Nils Nordh, Rune Evensson, Gunnar Nilsson och Britta Sundin (alla s)
anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken ”Anpassningar
inom bostadsstödet för år 1990” börjar med ”Utskottet delar” och slutar
med ”till känna ” bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet anför följande. Vad först gäller frågan i motionerna om
att förslaget inte skulle föranleda något riksdagens ställningstagande och
därför inte sakbehandlas vill utskottet erinra om utskottens beredningstvång
enligt regeringsformen (RF 4 kap. 3 § andra stycket). Redan på
denna grund avstyrker utskottet de båda partimotionerna från moderata
samlingspartiet och vänsterpartiet kommunisterna samt motion Fi89 (m)
yrkande 1 såvitt nu är i fråga.

Vad gäller regeringsförslagets sakliga innebörd vill bostadsutskottet erinra
om att riksdagen hösten 1988 hade att behandla (1988/89: BoUly s.
22-24, FiUlO) ett liknande förslag; låt vara att riksdagen då hade information
från regeringen om hur stora besparingar inom räntebidragssystemet
som borde genomföras. Sedermera — våren 1989 — förelädes riksdagen
en proposition (prop. 1988/89:79) i vilken redovisades förslagets närmare
innebörd.

Riksdagens majoritet accepterade då den beslutsordning som nu redovisats.
Bl.a. anförde bostadsutskottet hösten 1988 (BoUly s. 23) att det av
regeringen valda tillvägagångssättet var godtagbart. Med hänvisning bl. a.
till det då anförda avstyrkte utskottet en partimotion från vänsterpartiet
kommunisterna i vilken framfördes i princip samma uppfattning som i
den nu aktuella.

Bostadsutskottet vidhåller sin tidigare uppfattning. Vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fi70 bör avslås av riksdagen även såvitt nu är i
fråga.

Förslagen i de båda m-motionema om att riksdagen inte nu bör ta ställning
till förändringar inom räntebidragssystemet utan att sådana förändringar
bör beslutas först i samband med en omläggning av finansieringssystemet
och en avreglering av bostadsmarknaden samt när en omläggning av
skattepolitiken beslutats ger utskottet anledning anföra följande.

De kommande förslagen om ändringar i räntebidragssystemet som regeringen
avser förelägga riksdagen hösten 1989 bygger på de mera begränsade
förändringar i inkomstskattesystemet som då kommer att presenteras
och som avser år 1990. Förslagen i m-motionema utgår uppenbarligen från
den mera genomgripande förändring av skattesystemet som övervägs för

1988/89: FiU30
Bilaga 11
Bostadsutskottets
yttrande

närvarande. Såvitt kan bedömas kan på goda grunder hävdas att dessa
förändringar, om de kommer att förverkligas, inte kommer att påverka
bostadsfinansieringssystemet som sådant för år 1990.

Sammanfattningsvis anser bostadsutskottet att riksdagen med avslag på
moderata samlingspartiets partimotion Fi60 yrkande 15, vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Fi70 och motion Fi89 (m) yrkande 1 bör
lägga proposition 1988/89:150 till handlingarna såvitt där behandlas frågan
om anpassningar inom bostadsstödet för år 1990.

2. Utformningen av avdragsrätten för skuldräntor

Krister Skånberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken ”Anpassningar inom bostadsstödet för år 1990” börjar med ”Den
av” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Fi93 (mp) bör en successiv avtrappning av avdragsrätten
för räntor göras i kombination med en total översyn av bostadsfinansieringssystemet.
Den nuvarande avdragsrätten för skuldräntor bör ersättas
med en minskning av den slutliga skatten med en viss andel av
skuldräntorna.

Regeringens till hösten 1989 aviserade förslag om förändringar av
skatte- och bostadsfinansieringssystemen bör utformas i enlighet med vad
nu förordats.

Riksdagen bör enligt bostadsutskottets mening med anledning av motion
Fi93 (mp) yrkande 1 som sin mening ge regeringen detta till känna.

3. Den garanterade räntan vid ombyggnad

Agne Hansson (c), Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson
(m), Leif Olsson (fp), Rune Thorén (c) och Birgitta Rydle (m) anför följande: Vi

har i yttrandet accepterat att det inte nu görs några förändringar i den
garanterade räntan för vissa ombyggnader. Detta ställningstagande innebär
inte att vi godtar riksdagens beslut i december 1988 om fördubbling av
denna ränta i vissa fall. Beslutet, som var mycket dåligt, kritiserades när
det infördes.

Vår inställning står givetvis fast. Den korta tid som förflutit gör det
emellertid direkt olämpligt att nu föreslå att ”decemberbeslutet” rivs upp.

Det finns anledning att i annat sammanhang aktualisera frågan om den
garanterade räntan i ombyggnadslånefallen. Vi ämnar återkomma i ärendet.

1988/89: FiU30
Bilaga 11
Bostadsutskottets
yttrande

4. Den garanterade räntan vid ombyggnad

Krister Skånberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken ”Anpassningar inom bostadsstödet för år 1990” börjar med
”Riksdagen fattade” och slutar med ”av finansutskottet” bort ha följande
lydelse:

Som anförs i motion Fi93 (mp) bör denna lägre räntenivå tillämpas
också när själva ombyggnaden genomförs på ett resursbevarande och miljövänligt
sätt. Denna räntenivå skall gälla också om fastigheten efter ombyggnaden
har en rimlig standard, ger god boendemiljö och blir miljövänlig
och resursbevarande i drift, underhåll och reparation. Ombyggnadskostnaderna
och kostnaderna för drift, underhåll och reparation skall
också vara rimliga under fastighetens hela livslängd.

Riksdagen bör med anledning av motionens yrkande 2 såvitt nu är i
fråga som sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts om den garanterade
räntan i vissa fall vid ombyggnad.

5. Investeringsavgift på visst byggande

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Jan Sandberg
(m) och Leif Olsson (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken ”Övriga frågor” böljar med ”Utskottet som” och slutar med ”av
finansutskottet” bort ha följande lydelse:

I betänkandet 1988/89: BoU7 (s. 101 — 102) anfördes i reservationer (m,
fp) att dagens byggnadsreglerande åtgärder snarast borde avskaffas och att
det inte heller fanns anledning att införa en in vesteringsa vgift.

Bl. a. anfördes att bostadsmarknaden är en av de mest genomreglerade
marknaderna. På denna marknad visas på ett mycket påtagligt sätt effekterna
av den socialdemokratiska regeringens förkärlek för regleringar. De
ständiga ingreppen har gett en marknad i obalans. Denna utveckling måste
självfallet brytas. Det är inte möjligt att i längden rätta till fel och brister i
den generella finanspolitiken genom selektiva regleringar.

Det är naturligtvis inte heller särskilt välbetänkt att — som förordas i
motionerna från s, c, vpk och mp — införa en investeringsavgift på annat
byggande än bostadsbyggande. Ett införande av en investeringsavgift
skulle bl. a. omedelbart leda till ökade lokalhyror och i förlängningen till
högre priser för konsumenterna. Det är inte heller att förvänta att en investeringsavgift
som tas ut i Stockholmsområdet skulle innebära en ökad investeringsbenägenhet
i andra delar av landet. Tidigare erfarenheter visar
att någon sådan ”omlokalisering” inte är att vänta.

Ett genomförande av motionsförslagen skulle medföra ett ingrepp i

1988/89: FiU30
Bilaga 11
Bostadsutskottets
yttrande

marknaden som inte borde kunna försvaras ens av den ivrigaste regleringsivrare.
Konkurrensen sätts ur spel, byråkratin ökar och de av motionärerna
förväntade effekterna om en lugnare byggmarknad i Stockholmsområdet
uteblir med stor sannolikhet.

Med hänvisning till det nu anförda anser bostadsutskottet att en investeringsavgift
inte bör införas. Finansutskottet bör därför avstyrka partimotionema
från c, vpk och mp samt motion Fi92 (s) allt såvitt rör införande
av en investeringsavgift.

6. Särskild/extra fastighetsskatt på kontorslokaler m.m. i
Stockholmsområdet

Knut Billing (m), Erling Bager (fp), Bertil Danielsson (m), Leif Olsson (fp)
och Birgitta Rydle (m) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken ”Övriga frågor” börjar med ”Vidare bör” och slutar med ”av
skatteutskottet” bort utgå.

7. Särskilt diskonto för bostadsfinansieringen

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubiken ”Övriga frågor” börjar med ”Förslaget i vänsterpartiet kommunisternas”
och slutar med ”i övrigt” bort ha följande lydelse:

1 vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi63 yrkande 8 föreslås
riksdagen hos regeringen begära förslag om införande av ett särskilt diskonto
för bostadsfinansiering. Som bakgrund till detta förslag förs i motionen
fram förslag om bl. a. åtgärder mot den överhettade kredit- och spekulationsmarknaden,
förslag som närmast faller under finansutskottets beredningsområde.

Vad rör den i motionen aktualiserade frågan om ett särskilt diskonto för
bostadsmarknaden finnér utskottet att en sådan åtgärd bör prövas som ett
inslag i avsikt att minska överhettningen och dämpa den spekulation som
förekommer på kreditmarknaden.

Finansutskottet bör mot denna bakgrund tillstyrka det nu aktuella motionsyrkandet.

8. Bastillägg för barnfamiljer

Krister Skånberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken ”Övriga frågor” börjar med ”Denna fråga” och slutar med ”av
riksdagen” bort ha följande lydelse:

Ett bastillägg bör ersätta bostadsbidragen för barnfamiljer. Därigenom
ökas valfriheten för människorna att bosätta sig var de vill. I glesbygd kan
bostadskostnaden vara liten men transportbehovet betydligt större än i
storstad. Alla barnfamiljer som nu får bostadsbidrag kommer att få ökat
ekonomiskt stöd om ett bastillägg införs. Bostadskostnaderna är i dag mycket
höga. När bostadsbidraget ersätts med bastillägg ökas människors valfrihet
att själva avgöra vad pengarna skall användas till. Detta bör rimligen
bidra till att bygg- och boendekostnaderna pressas.

1988/89: FiU30
Bilaga 11
Bostadsutskottets
yttrande

Bastillägget per månad beräknas enligt formeln: Bastillägg=

2 100 +480 X antalet barn (max. tre) —0,20 X hushållets månadsinkomst.
Begränsningen till tre barn är samma som för nuvarande bostadsbidrag.
De som har fler än tre barn kompenseras genom flerbarnstillägget inom
barnbidragssystemet.

Som föreslås i miljöpartiets partimotion Fi64 yrkande 22 bör ett bastilllägg
införas fr. o. m. den 1 januari 1990. Bastillägget som alltså bör ersätta
bostadsbidraget för barnfamiljer bör ha den nu angivna utformningen.

Enligt bostadsutskottets uppfattning bör riksdagen med bifall till motionsyrkandet
som sin mening ge regeringen till känna vad nu anförts om
införande och utformning av ett bastillägg.

1988/89: FiU30
Bilaga 11
Bostadsutskottets
yttrande

Skatteutskottets yttrande
1988/89: SkU5y

Den allmänna löneavgiften

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1988/89:151 om höjning av den allmänna löneavgiften intill utgången
av år 1990 och de motioner som väckts med anledning av propositionen.

I propositionen föreslås att den allmänna löneavgiften höjs med 2 procentenheter
till 2,34 %. För verksamhet i annan kommun i Stockholms län
än Norrtälje (Stockholmsområdet) föreslås utöver den generella höjningen
en extra höjning om 3 %, vilket innebär en sammanlagd höjning av löneavgiften
med 5 % till 5,34 % för verksamheter i Stockholmsområdet. Enligt
propositionen skall höjningen vara begränsad till ersättningar och inkomster
under tiden den 1 september 1989 — den 31 december 1990. Den särskilda
höjningen om 3 % för Stockholmsområdet skall enligt förslaget inte
omfatta ersättningar som utges av kommun, landstingskommun eller kyrklig
kommun. Förslaget är ett led i ansträngningarna att dämpa överhettning
i ekonomin och hålla nere pris- och kostnadsstegringarna.

Avslag på regeringens förslag yrkas i de med anledning av propositionen
väckta motionerna Fi96 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), Fi97 av Carl Bildt
m. fl. (m), Fi98 av Gunnar Björk m. fl. (c), Fil00 av Inger Schörling rn.fl
(mp), FilOl av Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson (båda m), Fil03 av
Elving Andersson (c), Fi 106 av Ylva Annerstedt m. fl. (fp) och Fi 107 yrkande
1 av Gösta Bohman m. fl. (m). I motion Fi99 av Lars Wemer m. fl.
(vpk) yrkande 1 —4 hemställs att den särskilda höjningen för Stockholmsområdet
avslås. Vidare hemställs om avslag på den generella tvåprocentiga
höjningen om inte inkomsterna av denna används för att bl. a. ge en skatterabatt
åt de lågavlönade och att de offentliga sektorernas verksamheter
och ideella föreningar undantas. Ett yrkande att folkhögskolor, folkrörelser,
religiösa och ideella organisationer skall undantas om riksdagen höjer
löneavgiften finns i den nyss nämnda motionen Fi 103. I övrigt har med
anledning av propositionen väckts yrkanden som gäller tillkännagivande
till regeringen angående effekterna för studieförbunden, de fria trossamfunden
och andra ideella organisationer av en höjning av löneavgiften. Yrkanden
av detta slag finns i motionerna Fil02 av Nils Nordh och Catarina
Rönnung (båda s), Fi 104 av Berit Löfstedt m. fl. (s) och Fi 105 av Margareta
Persson m. fl. (s).

Motioner som gäller frågan om höjning av löneavgiften har väckts även

1988/89: FiU30
Bilaga 12
Skatteutskottets
yttrande

med anledning av kompletteringspropositionen (prop. 1988/89:150). Avslag
på förslaget har yrkats i motion Fi62 yrkande 9 av Olof Johansson
m.fl. (c). I motion Fi63 yrkandena 10, 11 och 14 av Lars Wemer m.fl.
(vpk) har väckts yrkanden liknande dem som väckts med anledning av
proposition 1988/89:151. Vidare har i motion Fi64 yrkandena 20 och 21
av Inger Schörling m. fl. (mp) lagts förslag om sänkning av löneavgiften för
vissa verksamheter, bl. a. sjukvård, och för Norrland och vissa andra regioner.
Slutligen har i den med anledning av kompletteringspropositionen
väckta motionen Fi95 yrkande 1 av Anita Johansson m. fl. (s) väckts frågan
om en ytterligare differentiering av löneavgiften inom Storstockholmsområdet.

I fråga om den extra treprocentiga höjningen av löneavgiften i Storstockholmsområdet
har utskottet i det nyligen beslutade yttrandet
1988/89: SkU4y föreslagit att finansutskottet som ett alternativ till regeringens
förslag i denna del överväger förslag om att återinföra en investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten och förslag att höja fastighetsskatten för
andra skattepliktiga fastigheter än sådana som används för bostadsändamål
inom den berörda regionen. Skatteutskottet kvarstår vid detta ställningstagande
och vill i denna del hänvisa till vad utskottet anfört i det
nämnda yttrandet.

Med anledning av regeringens förslag om en generell höjning av löneavgiften
med 2 % och de motioner som väckts med anledning därav vill skatteutskottet
anföra följande.

Under skatteutskottets beredning har lagts fram förslag om att finansutskottet
prövar införandet av en tillfällig arbetsmiljöavgift. De medel som
avgiften inbringar bör senare i sin helhet användas till insatser för rehabiliteringsåtgärder
för anställda med långvarigt nedsatt hälsa, åtgärder
för att nedbringa de anställdas sjukfrånvaro, åtgärder som kan aktualiseras
av arbetsmiljökommissionens arbete samt därmed sammanhängande ändamål.
Förutom att kunna bidra till rehabilitering och bättre hälsa bör
dessa insatser också kunna medföra ett ökat utbud av arbetskraft.

Enligt skatteutskottet bör finansutskottet överväga möjligheten av att införa
den tillfälliga arbetsmiljöavgiften och riktlinjer för medlens användning.

Stockholm den 23 maj 1989
På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Anita
Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Karl-Gösta Svenson
(m), Britta Bjelle (fp), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk), Gösta
Lyngå (mp), Kjell Nordström (s), Sven-Erik Alkemark (s), Karl Hagström
(s), Ingrid Hasselström Nyvall (fp), Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Erkki
Tammenoksa (s).

1988/89: FiU30
Bilaga 12
Skatteutskottets
yttrande

Avvikande meningar

1. Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Britta
Bjelle (fp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser:

Beträffande den föreslagna generella tvåprocentiga höjningen av löneavgiften
framhålls i flera av motionerna att åtgärden inte kan leda till de av
regeringen avsedda effekterna. Skattehöjningar kan inte förväntas leda till
lägre löneökningar och hålla nere pris- och kostnadsökningar. Tvärtom kan
förslaget leda till att den totala lönekostnadsökningen blir ännu större än
tidigare väntat. Detta är särskilt allvarligt i den situation som nu råder
med en stark överefterfrågan på arbetskraft. Till dessa avgörande skäl mot
en höjning av löneavgiften kommer, som framgår av motionerna, en rad
andra negativa effekter. Mot denna bakgrund föreslår vi att finansutskottet
avstyrker propositionen och alltså tillstyrker de motioner i vilka yrkas avslag
på regeringens förslag.

Vi avstyrker även förslaget om en särskild löneavgift för Stockholmsområdet.
Som närmare utvecklats i den avvikande mening rörande investeringsavgift
m. m. som vi fogat till skatteutskottets yttrande
1988/89: SkU4y anser vi att varken investeringsavgift eller höjd fastighetsskatt
bör komma i fråga inom Storstockholm.

2. Gösta Lyngå (mp) anser:

Enligt min uppfattning hade det åtgärdspaket som föreslagits i den med
anledning av kompletteringspropositionen väckta mp-motionen
1988/89: Fi64 bort följas. Detta skulle ge en ur miljösynpunkt bättre profil
av den konsumtionsåtstramning som är nödvändig. Jag vill samtidigt hänvisa
till min avvikande mening rörande investeringsavgift m. m. i skatteutskottets
yttrande 1988/89: SkU4y.

Om en arbetsmiljöavgift införs, bör denna enligt min mening gälla såväl
arbetsmiljön enligt det förslag som lagts fram under skatteutskottets beredning
som andra åtgärder för miljön i samband med den industriella aktiviteten.

Särskilda yttranden

1. Lars Bäckström (vpk) anför:

Jag delar regeringens ståndpunkt att det behövs ingrepp mot tendenser till
överhettning i samhällsekonomin. Dessa åtstramningsåtgärder bör dock
vara selektiva, så att de verkligen drabbar de delar av ekonomin som är
överhettade. Det bör därför finnas skäl att undanta den offentliga sektorn
och ideella organisationer från den tillfälliga arbetsmiljöavgift som skatteutskottet
vill att finansutskottet skall pröva.

Eftersom sådana satsningar som skatteutskottet haft i åtanke kan leda
till att arbetshinder undanröjs och att ett ökat utbud av arbetskraft skapas,
bör finansutskottet och riksdagen överväga om medlen skall kunna disponeras
redan fr. o. m. år 1990.

1988/89: FiU30
Bilaga 12
Skatteutskottets
yttrande

Vad gäller regeringens förslag om den extra höjningen av arbetsgivaravgiften
i Stockholm vill jag hänvisa till den avvikande mening rörande investeringsavgift
m. m. som fogats till skatteutskottets yttrande
1988/89: SkU4y.

2. Gösta Lyngå (mp) anför:

Vid den fortsatta prövningen av utformningen av en arbetsmiljöavgift —
om en sådan införs — bör enligt min uppfattning prövas om medlen skall
användas redan nu i stället för att fonderas. En arbetsmiljöavgift får inte
heller drabba svaga företag och företag i glesbygd, där överhettningsproblem
saknas.

1988/89: FiU30
Bilaga 12
Skatteutskottets
yttrande

Innehåll 1988/89: FiU30

Yttranden med anledning av kompletteringspropositionen
(1988/89:150)

Bilaga 5 Skatteutskottets yttrande (1988/89: SkU4y) 1

Bilaga 6 Socialförsäkringsutskottets yttrande (1988/89: SfU5y) ... 35

Bilaga 7 Socialutskottets yttrande (1988/89: SoU6y) 47

Bilaga 8 Jordbruksutskottets yttrande (1988/89: JoU6y) 59

Bilaga 9 Näringsutskottets yttrande (1988/89: NU6y) 63

Bilaga 10 Arbetsmarknadsutskottets yttrande (1988/89: AU4y) .... 74

Bilagall Bostadsutskottets yttrande (1988/89: BoU3y) 82

Yttranden med anledning av propositionen om den allmänna
löneavgiften (1988/89:151)

Bilaga 12 Skatteutskottets yttrande (1988/89:5y) 92

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989