Finansutskottets betänkande
1988/89: FiU29

Den kommunala ekonomin
(prop. 1988/89:150 bil. 6)

Sammanfattning

I detta betänkande tillstyrker finansutskottet regeringens förslag beträffande
statsbidrag till och avgifter från kommunsektorn som framlagts i
kompletteringspropositionen. Samtliga motioner som väckts antingen under
den allmänna motionstiden i år eller med anledning av kompletteringspropositionen
avstyrks av utskottet.

Förslagen innebär att kommunerna tillförs 16,3 miljader kronor i skatteutjämningsbidrag.
1 detta belopp ingår 230 milj.kr. för extra skatteutjämningsbidrag
till kommuner med en besvärlig ekonomisk situation. I reservationer
från moderata samlingspartiet, centerpartiet och miljöpartiet yrkas
på ändringar i skatteutjämningssystemet.

Utskottet tillstyrker också att den allmänna skatteutjämningsavgiften
höjs med 22 öre/skr. för kommuner och med 12 öre/skr. för landsting. Den
särskilda skatteutjämningsavgiften föreslås utgå enligt en progressiv skala
för alla kommuner med en skattekraft som överstiger den genomsnittliga
skattekraften i riket. Det innebär att antalet berörda kommuner ökar från
6 till 38.1 reservationer från moderata samlingspartiet, centerpartiet, folkpartiet
och miljöpartiet yrkas avslag helt eller delvis på propositionens förslag.

Vidare tillstyrks att kommunerna ges kompensation för den slopade
kommunala företagsbeskattningen och den slopade kommunala garantibeskattningen.
Moderata samlingspartiet och folkpartiet yrkar i en gemensam
reservation avslag på förslagen.

Utskottet avstyrker även ett antal motioner som tar upp utformningen
av statsbidragen till kommunsektorn i stort. Moderata samlingspartiet,
folkpartiet, centerpartiet, vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet
reserverar sig på denna punkt.

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1988/89:150 bilaga 6 i vad avser punkt 7 Den kommunala
ekonomin inför år 1990,

1988/89

FiU29

1 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 29

dels de med anledning av propositionen väckta motionerna
1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) i vad avser yrkande 8,
1988/89: Fi63 av Lars Werner m. fl. (vpk) i vad avser yrkande 3 i berörd
del,

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) i vad avser yrkande 26,

1988/89: Fi73 av Allan Ekström (m),

1988/89: Fi81 av Doris Håvik m. fl. (s),

1988/89: Fi84 av Lars Tobisson m.fl. (m),

1988/89:Fi86 av Anne Wibble m.fl. (fp),

dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna

1988/89: Fi224 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 4 i berörd del,

1988/89: Fi226 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkande 10,

1988/89: Fi301 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp),

1988/89: Fi302 av Ove Karlsson m. fl. (s),

1988/89:Fi303 av Erling Bager m.fl. (fp),

1988/89: Fi304 av Mona Saint Cyr och Ewy Möller (båda m),

1988/89: Fi305 av Leo Persson och Bo Finnkvist (båda s),

1988/89: Fi306 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c),

1988/89:Fi307 av Lars Tobisson m.fl. (m),

1988/89: Fi308 av Lars Norberg och Elisabet Franzén (båda mp),

1988/89:Fi309 av Inger Schörling m.fl. (mp),

1988/89: Fi310 av Gunnar Björk m. fl. (c),

1988/89: Fi311 av Lars Tobisson m.fl. (m),

1988/89: Fi312 av Jens Eriksson och Inger René (båda m),

1988/89: Fi313 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c),
1988/89: Fi314 av Inger Schörling m. fl. (mp) yrkande 1,

1988/89: Fi421 av Ingela Mårtensson (fp).

Skrivelser i ärendet har inkommit från Danderyds, Jönköpings, Lidingö
och Nynäshamns kommuner samt från Tjänstemännens centralorganisation.

Representanter för Stockholms stad och Svenska kommunförbundet
samt Moderaterna i Stockholms län har inför företrädare för de olika partierna
i utskottet redovisat sina synpunkter i ärendet och överlämnat
handlingar.

Propositionernas förslag

I proposition 100 bilaga 9 (finansdepartementet) har regeringen — efter
föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt —

dels under punkt E 1 föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition,
till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. för budgetåret
1989/90 beräkna ett förslagsanslag på 14 511 000 000 kr.,

1988/89: FiU29

dels under punkt E 2 föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition,
till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den

2

kommunala företagsbeskattningen förbudgetåret 1989/90 beräkna ett för- 1988/89: FiU29
slagsanslag på 879 172 000 kr.,

dels under punkt E 3 föreslagit riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition,
till Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av den
kommunala garantibeskattningen m. m. för budgetåret 1989/90 beräkna
ett förslagsanslag på 450 000 000 kr.

I proposition 150 bilaga 6 (finansdepartementet) har regeringen — efter
föredragning av Kjell-Olof Feldt —

dels under punkt 7 Den kommunala ekonomin inför år 1990 (s. 13 — 21)
föreslagit riksdagen

1. att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift,

2. att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift,

dels under punkt E 1 föreslagit riksdagen

1. att bemyndiga regeringen att utge extra skatteutjämningsbidrag för år
1990 i enlighet med vad som förordats i propositionen,

2. att till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret
1989/90 anvisa ett förslagsanslag på 16 263 000 000 kr.,

dels under punkt E 2 föreslagit riksdagen att till Bidrag till kommunerna
med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen
för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag på 879 172 000 kr.,

dels under punkt E 3 föreslagit riksdagen att till Bidrag till kommunerna
med anledning av avskaffandet av kommunala garantibeskattningen m. m.
för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag på 925 246 000 kr.

Propositionens lagförslag återfinns i bilaga till betänkandet.

Motionsyrkandena

Inriktningen av den kommunala ekonomin

1988/89: Fi63 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om statsbidragen till kommunsektorn, om den offentliga sektorns
förnyelse och den framtida kommunalekonomiska utvecklingen, i berörd
del.

1988/89:Fi86 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den kommunala
ekonomin som anförs i motionen.

1988/89: Fi224 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om den kommunala ekonomin och en långsiktig utbyggnad 3

av den gemensamma sektorn genom utnyttjande av företagens likvida medel
och vinstskatt, i berörd del.

1988/89: Fi311 av Lars Tobisson m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den kommunala ekonomin.

Statsbidragen till kommunsektorn

1988/89: Fi63 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om statsbidragen till kommunsektorn, om den offentliga sektoms
förnyelse och den framtida kommunalekonomiska utvecklingen, i berörd
del.

1988/89: Fi86 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om statsbidragssystemet.

1988/89:Fi311 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att sammanlagt
8 586 000 000 kr. som en teknisk övergångslösning skall innehållas av de
medel som staten överför till kommunerna i enlighet med vad i motionen
anförts.

Skatteutjämningssystemet

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas
26. att riksdagen avslår regeringens förslag om en utökning av den särskilda
skatteutjämningsavgiften och ger regeringen till känna att en utredning
bör göras om den långsiktiga utformningen av den kommunala skatteutjämningen
enligt vad som anförs i motionen, i berörd del.

1988/89: Fi306 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) vari —
med hänvisning till vad som anförts i motion 1988/89: Sf307 — yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om att större hänsyn skall tas till åldersfaktorn vid utformningen av den
kommunala skatteutjämningen och fördelningen av resurser för vård och
omsorg om äldre över landet.

1988/89:Fi307 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om systemet för kommunal skatteutjämning.

1988/89: Fi308 av Lars Norberg och Elisabet Franzén (båda mp) vari yrkas
att riksdagen beslutar begära att regeringen tillsätter en utredning för att
utarbeta förslag till en interkommunal utjämningsfond i enlighet med vad
som ovan anförs i motionen.

1988/89: FiU29

1988/89:Fi309 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari — med hänvisning till
vad som anförts i motion 1988/89: A453 — yrkas att riksdagen som sin

4

mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
kommunal skatteutjämning.

1988/89: Fi310 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar hos regeringen begära förslag om ett provisoriskt
skatteutjämningssystem för 1990 i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära beredning och förslag
till en effektiv kommunal skatteutjämning ingående i en samlad skattereform
i enlighet med vad i motionen anförts.

1988/89:Fi311 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändringar av det kommunala
skatteutjämningssystemet, i enlighet med vad i motionen föreslagits,
i sådan tid att förändringarna kan träda i kraft fr. o. m. den 1 januari
1990.

1988/89: Fi313 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om nödvändigheten av en förstärkt kommunal skatteutjämning
som förutsättning för rättvisare skatter i Kalmar län.

1988/89:Fi314 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari — med hänvisning till
vad som anförts i motion 1988/89: Sk455 — yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändring av principerna för kommunal skatteutjämning.

Inomregional utjämning

1988/89:Fi307 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avveckling av lag om
skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun (SFS 1982:1070) i
enlighet med vad som i motionen anförts.

Allmän skatteutjämningsavgift

1988/89:Fi84 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avskaffa den allmänna skatteutjämningsavgiften
fr. o. m. 1990.

1988/89:Fi86 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen med ändring av regeringens förslag beslutar att allmän
skatteutjämningsavgift utgör 46 öre per skattekrona för landstingskommun
resp. 60 öre per skattekrona för kommun.

1988/89: FiU29

1988/89:Fi311 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar avskaffa skatteutjämningsavgiften fr. o. m.
1990.

5

Särskild skatteutjämningsavgift

1988/89: FiU29

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

8. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:150 i denna del beslutar
anta lag om ändring i lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift
(”Robin Hood-skatt”) innebärande att den särskilda skatteutjämningsavgiften
skall utgå från 115 procents skattekraft och däröver enligt
vad som anförts i motionen.

1988/89: Fi64 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari yrkas
26. att riksdagen avslår regeringens förslag om en utökning av den särskilda
skatteutjämningsavgiften och ger regeringen till känna att en utredning
bör göras om den långsiktiga utformningen av den kommunala skatteutjämningen
enligt vad som anförs i motionen, i berörd del.

1988/89: Fi73 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen avslår proposition
1988/89:150 såvitt avser ändring i lagen om särskild skatteutjämningsavgift.

1988/89: Fi84 av Lars Tobisson m. fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar avskaffa den särskilda skatteutjämningsavgiften
(”Robin Hood-skatten”) fr. o. m. 1990.

1988/89: Fi86 av Anne Wibble m. fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen beslutar avskaffa den särskilda skatteutjämningsavgiften.

1988/89: Fi307 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar avskaffa den särskilda skatteutjämningsavgiften
(Robin Hood-skatten) fr. o. m. 1990.

1988/89:Fi311 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar avskaffa den särskilda skatteutjämningsavgiften
(den s. k. Robin Hood-skatten) fr. o. m. 1990.

Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning

1988/89:Fi81 av Doris Håvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att storstäderna
bör få sådan kompensation för bortfallet av skatt för juridiska personer
att de klarar nödvändiga investeringar för en god miljö och bra livsbetingelser
för sina invånare.

1988/89:Fi84 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar avskaffa bidraget till kommunerna med anledning
av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen.

1988/89: Fi86 av Anne Wibble m. fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen avslår förslaget om bidrag till kommunerna med anledning
av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen.

1988/89: Fi226 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

6

10. att riksdagen avslår regeringens förslag om kompensation till kommunerna
för den borttagna beskattningen av juridiska personer och borttagen
garantibeskattning, i berörd del.

1988/89: Fi311 av Lars Tobisson m. fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Bidrag till kommunerna
med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen
för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag av 879 172 000 kr.

Kompensation för slopad kommunal garantibeskattning

1988/89: Fi84 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar avskaffa bidraget till kommunerna med anledning
av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen m. m.

1988/89: Fi86 av Anne Wibble m. fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen avslår förslaget om bidrag till kommunerna med anledning
av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen m. m.

1988/89: Fi226 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas
10. att riksdagen avslår regeringens förslag om kompensation till kommunerna
för den borttagna beskattningen av juridiska personer och borttagen
garantibeskattning, i berörd del.

1988/89:Fi302 av Ove Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet
av en förändring av skatteutjämningssystemet så att de kommuner där fritidshus
finns får kompensation motsvarande det skattebortfall som uppstått
på grund av den förändrade beskattningen av fritidshus.

1988/89:Fi311 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Bidrag till kommunerna
med anledning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen
m. m. för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag av 450 000 000 kr.

1988/89: Fi312 av Jens Eriksson och Inger René (båda m) vari — med hänvisning
till vad som anförts i motion 1988/89: Sk449 — yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompensation
till kommunerna för bortfallet av fastighetsskatten på fritidsbostäder.

Extra skatteutjämningsbidrag

1988/89: Fi86 av Anne Wibble m. fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar öka anslaget till extra skatteutjämning med 100
milj. kr. utöver regeringens förslag.

1988/89: Fi301 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (båda fp) vari — med
hänvisning till vad som anförts i motion 1988/89: Jo729 — yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

1988/89: FiU29

7

att ställa medel till förfogande för kustkommunernas kostnader för strand- 1988/89: FiU29
städning inom ramen för de särskilda skatteutjämningsmedlen.

1988/89: Fi303 av Erling Bager m. fl. (fp) vari — med hänvisning till vad
som anförts i motion 1988/89: Jo753 — yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ställa medel
till förfogande inom ramen för de särskilda skatteutjämningsmedlen som
bidrag till kustkommunernas kostnader för strandstädning.

1988/89: Fi305 av Leo Persson och Bo Finnkvist (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av att utöka bedömningsfaktorema för erhållande av extra
skatteutjämningsbidrag.

1988/89: Fi311 av Lars Tobisson m. fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen bemyndigar regeringen att utge kompensation till kommuner
och landstingskommuner för år 1990 i form av extra skatteutjämningsbidrag
i enlighet med vad i motionen anförts,

9. att riksdagen beslutar att till extra skatteutjämningsbidrag för kommunerna
m. m. för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag av
800 000 000 kr.

Kommunalt skattestopp

1988/89: Fi311 av Lars Tobisson m. fl. (m) vari yrkas

10. att riksdagen beslutar anta nedanstående

Förslag till
Lag om begränsning i kommuns och landstingskommuns rätt
att ta ut skatt för åren 1990 och 1991 m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid fastställande av skattesats för åren 1990 och 1991 får kommun eller
landstingskommun ej överskrida den skattesats som kommunen eller
landstingskommunen har bestämt för år 1989.

2 § Om särskilda förhållanden i kommun eller landstingskommun påkallar
det, får regeringen efter ansökan bevilja undantag från vad som sägs under
1 §. Ansökan inges till länsstyrelse för det år ansökan avser.

3 § Högre skattesats än vad som är medgivet enligt 1 § får ej tillämpas vid
debitering av kommunalskatt eller landstingsskatt för åren 1990 och 1991
enligt uppbördslagen (1953:272) eller vid utbetalning av sådan skatt för
något av dessa år enligt lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns eller annan menighets utdebitering av skatt m.m., om ej regeringen
beviljat undantag enligt 2 §.

Kostnadsanalyser i regeringens propositioner

1988/89: Fi304 av Mona Saint Cyr och Ewy Möller (båda m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna, vad i motionen anförts

8

om centrala beslut med kostnadsdrivande effekter på kommunerna och 1988/89: FiU29
behovet av såväl kostnadsanalyser som konsekvensbeskrivningar i regeringens
propositioner.

Forskning om kommuner och landsting

1988/89: Fi421 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
forskning om kommuner och landsting.

Utskottet

Inriktningen av den kommunala ekonomin

Det konstateras i kompletteringspropositionen att den kommunala konsumtionen
under huvuddelen av 1980-talet har haft en genomsnittlig årlig
tillväxt på ca 2 %. Endast under två år var tillväxten lägre, nämligen åren
1986 och 1988 då den var 0,8 % resp. 1,8 %. Tillväxten har framför allt
skett inom områden som har givits hög prioritet av statsmakterna, dvs.
barn- och äldreomsorg. En så hög volymtillväxt inom den kommunala sektorn
är inte på längre sikt förenlig med en balanserad utveckling av samhällsekonomin,
konstateras det i propositionen. Statsmakterna har vid
flera tillfällen de senaste åren uttalat att tillväxten i den kommunala konsumtionen
bör begränsas till 1 % per år. Den tilltagande bristen på arbetskraft
begränsar kommunernas möjligheter att expandera. Det är därför
viktigt att kommunerna tillvaratar de befintliga personalresurserna och
nedbringar personalomsättningen. Utbyggnaden av prioriterade områden
måste ske genom omprövningar och omfördelningar av befintlig verksamhet.

Den kommunala verksamheten står inför stora och omvälvande förändringar
inom de närmaste åren, anförs det vidare i propositionen. För äldreomsorgen
övervägs en strukturell förändring så att endast en huvudman
blir ansvarig för all omsorg om och långvarig vård av äldre. Barnomsorgen
skall enligt uppställda mål vara fullt utbyggd under 1991. Inom skolans
område bör kommunerna få ett ökat driftansvar. Detta ställer stora krav
på kommunerna att inom tillgängliga ekonomiska ramar effektivisera
verksamheterna.

Sammanfattningsvis konstateras i propositionen att den finansiella situationen
i kommunsektorn är god under förutsättning av en låg stabil prisoch
löneutveckling. Variationerna mellan kommunerna är emellertid fortfarande
stora. De stora skillnaderna i utdebitering kvarstår i stort sett,
trots flera åtgärder för att minska spridningen av skattesatserna.

Några generella indragningar av medel från kommunerna föreslås inte.

Inför år 1990 bedömer föredraganden det som mycket angeläget att motverka
kommunala skattehöjningar och samtidigt begränsa konsumtionsökningen.
Den kommunala konsumtionen bör inte öka med mer än 1 % per
år under de närmaste åren. 9

I motion Fi311 (m) anförs att kommuner och landsting har en mycket stor
betydelse för den totala samhällsekonomin. Huvudproblemet med den offentliga
sektorn är enligt motionärerna att den är alltför stor. Den kommunala
konsumtionen har under åtskilliga år ökat betydligt mer än vad som
är förenligt med en balanserad utveckling av samhällsekonomin.

Den kommunala volymtillväxten är bara ett av den ekonomiska politikens
många misslyckanden. Den alltför snabba kommunala tillväxten är
ett av de stora problemen i svensk ekonomi både i ett längre och i ett
kortare perspektiv.

Kommuner och landsting disponerar över utomordentligt stora resurser.
Genom en god förvaltning och omprioriteringar kan ökad kommunal service
ges inom en oförändrad totalram realt sett. Med tanke på den tidigare
så snabba expansionstakten finns det goda möjligheter till en betydande
effektivisering av verksamheten.

Om de kommunala monopolen bryts, kan privata alternativ och entreprenader
utnyttjas varigenom konkurrensen ökar och effektivitetsvinster
kan göras.

Produktivitetsutvecklingen har i Sverige under en lång följd av år varit
negativ inom hälso- och sjukvård, utbildning och social verksamhet. Trots
mycket stora satsningar redovisar den svenska hälso- och sjukvården jämfört
med flera andra länder betydligt sämre effektivitet. Människor får därför
inte den service de har rätt att kräva, anför motionärerna.

Om produktivitetsminskningen upphörde och vändes till en ökning,
skulle inom ramen för oförändrade kommunala utgifter bättre service
kunna erbjudas än den som nu kräver en real kostnadsökning med ca 2 %
och trots detta leder till otillfredsställande resultat. Motionärerna förordar
därför en nolltillväxt, dvs. att de sammanlagda kommunala utgifterna skall
vara oförändrade i fast penningvärde. Enligt motionärerna låter sig nolltillväxten
väl förena med höga ambitioner för sådan verksamhet som i dag
främst ombesörjs av kommunerna — förutsatt att förutsättningar för effektivisering
skapas.

Motionärerna föreslår att skatteutjämningsavgiften avskaffas, liksom
den särskilda skatteutjämningsavgiften (den s. k. Robin Hood-skatten).
Kommunerna skall, enligt motionärernas mening, själva få behålla hela
sitt skatteunderlag, vilket innebär ett tillskott med 4,8 miljarder kronor år
1990. Dessutom föreslås ett extra skatteutjämningsbidrag på sammanlagt
800 milj. kr.

De specialdestinerade bidragen bör sammanföras till ett bidrag och
minskas med 8,6 miljarder kronor år 1990. Dessutom föreslås att kompensationen
för slopandet av den kommunala företagsbeskattningen liksom
för den kommunala garantibeskattningen avskaffas. Dessutom minskas
kommunernas skatteintäkter till följd av motionärernas förslag om grundavdrag
för barn.

I motion Fi86 (fp) anförs att för att det skall vara möjligt att klara angelägna
utbyggnadsbehov och omsorg utan kommunala skattehöjningar
krävs både hårda prioriteringar och genomgripande förändringar inom

1988/89: FiU29

10

kommunsektorn. Ett viktigt inslag härvidlag är att förnya den offentliga
sektorn.

Det finns enligt motionärerna två huvudstrategier för förbättring av den
verksamhet som den offentliga sektorn i dag bedriver: dels en inre reformation
(ökad flexibilitet inom den offentliga verksamheten), dels en yttre
reformation (ökad konkurrens genom att enskilda alternativ stimuleras).
Båda dessa reformationer behövs.

Den inre reformationen innebär att människor får större valfrihet i den
offentliga servicen. Politiker skall ange mål och kontrollera resultat — inte
lägga sig i alla detaljer.

Den yttre reformationen innebär slopade offentliga monopol och därmed
att enskilda initiativ släpps fram. När privata entreprenörer tillåts
erbjuda sina tjänster på lika villkor ökar mångfalden och människors valfrihet.
Genom konkurrens tvingas alla aktörer bli effektivare.

Den kommunala sektorn som helhet (primärkommuner och landstingskommuner)
bör enligt motionärerna inte få växa med mer än 1 % per år.
Den väntade demografiska utvecklingen, som bl. a. innebär att andelen
äldre i befolkningen ökar kraftigt framöver, ställer dock speciella krav på
sjukvården och äldreomsorgen. Sjukvården måste därför tillföras ökade
resurser och bör få växa med ca 2 % per år. Den beräknade primärkommunala
expansionen kan komma att behöva övervägas på nytt med hänsyn
till befolkningsförändringar och en omfattande förändring av äldreomsorgens
huvudmannaskap.

Motionärerna accepterar en viss höjning av den allmänna skatteutjämningsavgiften
men anser att den särskilda avgiften skall avskaffas.

Motionärerna anser vidare att kompensation för den avskaffade kommunala
beskattningen av juridiska personer samt för den avskaffade garantibeskattningen
inte skall utgå. För att avskaffandet inte skall träffa enskilda
kommuner alltför hårt föreslås dock att ytterligare 100 milj. kr. tillförs
de extra skatteutjämningsbidragen.

Sammantaget innebär motionärernas förslag att den kommunala sektorn
tillförs lika mycket pengar som i regeringens förslag, men med större
rörelsefrihet för kommunerna eftersom graden av specialdestinering minskas.

I centerns ekonomisk-politiska motion Fi62 med anledning av kompletteringspropositionen
anförs att pressen på den kommunala sektorn måste
minska. Samtidigt måste en politik föras som ger kommuner och landsting
mer likartade ekonomiska möjligheter. Motionärerna syftar på att en förstärkning
och omfördelning bör ske inom skatteutjämningssystemet. Den
kommunala konsumtionen behöver enligt motionärerna växa med 2 % år
1989. Detta sammanhänger med kraven inom barnomsorg, vård och äldreomsorg.
Dessa områden utgör tillsammans med skolan de prioriterade
områdena. Motionärerna konstaterar att centern tagit aktiv del i uppbyggnaden
av den offentliga sektorn och att man har en positiv grundinställning
till denna. Offentligt finansierad verksamhet är enligt motionärerna
på många områden överlägsen andra producenter. 1 många fall är offentlig
finansiering den enda möjliga med hänsyn till verksamhetens karaktär, an -

1988/89: FiU29

11

för motionärerna. Något formellt yrkande om inriktningen av den kommunala
ekonomin framförs emellertid inte av centerpartiet.

I motion Fi63 (vpk) anförs att en förstärkning av statsbidragen till kommunsektorn
är nödvändig. En mer långsiktig utbyggnad av viktiga och eftersatta
områden inom den offentliga sektorn bör komma till stånd med
utnyttjande av likviditetsöverskottet i näringslivet. Belopp i storleksordningen
10 miljarder kronor bör överföras. Man understryker också behovet
av att behålla de specialdestinerade bidragen för att garantera en jämn
utveckling i kommunerna. Privatiseringar av kommunal verksamhet bör
motverkas, anför motionärerna, liksom snäva effektivitetskrav i verksamheten
som vård, omsorg och utbildning.

I motion Fi64 (mp) slår man vakt om den offentliga sektorn. En väl fungerande
offentlig sektor är en av den svenska demokratins grundpelare,
sägs det i motionen. Det är ett gemensamt ansvar att se till att den ges
förutsättningar att fungera. Det är enligt motionärerna en viktig solidaritetsfråga.
Verksamheten inom sjukvård, äldre- och handikappomsorg bör
underlättas genom att sänka arbetsgivaravgiftsuttaget med 10 procentenheter.
Motionärerna framför inte några formella yrkanden beträffande inriktningen
av den kommunala ekonomin.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. I den långtidsbudget
som redovisas i kompletteringspropositionen görs ett beräkningsantagande
att den kommunala konsumtionen kommer att växa med 2 % realt
varje år under långtidsbudgetperioden 1989/90—1993/94. Det är en något
lägre ökningstakt än genomsnittet för åren hittills under 1980-talet. Med
detta antagande försämras emellertid den kommunala sektorns finansiella
sparande kraftigt mot slutet av perioden, i synnerhet i det alternativ som
benämns högaltemativet. Detta alternativ bygger på att lönerna okar med
7 % per år och att priserna stiger med mellan 5,5 och 6 % per år. Slutsatsen
av beräkningsresultaten i långtidsbudgeten är att den kommunala konsumtionen
inte kan öka så mycket som 2 % per år i fasta priser. Kommunerna
får inte planera för underskott i den löpande verksamheten.

Finansutskottet vill för sin del dra den slutsatsen att den kommunala
konsumtionen i likhet med vad som sägs i propositionen och vad riksdagen
tidigare uttalat inte bör öka med mer än 1 % per år under de närmaste
åren. Det finns risk för att en alltför hög konsumtionstillväxt skulle leda till
skattehöjningar. En sådan utveckling bör enligt utskottet undvikas.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår i motion Fi63 att betydande belopp,
mer än 10 miljarder kronor, skall överföras från företagen till kommunsektorn
för satsning på sjukvård, barnomsorg, äldreomsorg och kultur.
Som*utskottet framhåller i sitt betänkande 1988/89: FiU30 tenderar
tillväxten i den inhemska efterfrågan att bli alltför hög och leda till växande
bytesbalansunderskott. Åtgärder måste därför vidtas för att dels
dämpa efterfrågan, dels stimulera arbetskraftsutbud och höja produktionskapaciteten.

Genom att överföra medel från den konkurrensutsatta sektom till den
icke konkurrensutsatta sektom riskerar produktionskapaciteten att begränsas
ytterligare med försämringar i bytesbalansen som följd. En sådan

1988/89: FiU29

12

utveckling skulle ofrånkomligen leda till att den svenska ekonomin återigen
beträder vägen mot de stora obalanser som var rådande under senare
delen av 1970-talet och de första åren på 1980-talet. Utskottet avstyrker
därför motionerna Fi63 yrkande 3 i berörd del och Fi224 yrkande 4 i berörd
del.

Utskottet kan inte heller ställa sig bakom kravet i motion Fi311 (m) om
en nolltillväxt i den kommunala sektorn. Enbart befolkningsförändringar
och redan fattade beslut leder vid oförändrad servicenivå i övrigt till en
real ökning. Motionärerna påstår att produktivitetsutvecklingen i den
kommunala sektorn varit negativ och utgår från att den generella neddragning
av de finansiella resurserna som man föreslår omedelbart skall leda
till en pqgitiv produktivitetsutveckling. Utskottet vill för sin del inte utesluta
att produktivitetsvinster är möjliga att göra på vissa områden men en
så kraftig och omedelbar neddragning av resurserna som förordas i motion
Fi311 (m) leder med stor sannolikhet till att resurserna kommer att utnyttjas
sämre. Följden blir kapitalförstöring och oacceptabla konsekvenser för
kommuninvånarna. Motion Fi311 (m) yrkande 1 avstyrks därför av utskottet.

Det förslag till inriktning av den kommunala ekonomin som förordas i
motion Fi86 (fp) överensstämmer i stora delar med vad som anförs i propositionen.
Utskottet anser därför att ett tillkännagivande med denna innebörd
till regeringen inte är behövligt. Motion Fi86 (fp) yrkande 1 avstyrks
därför.

Statsbidragen till kommunsektorn

I motionerna Fi84 (m), Fi307 (m) och FUll (m) anförs att den statliga
styrningen av kommuner och landsting måste avvecklas. Många specialdestinerade
statsbidrag har en snedvridande effekt och motverkar effekten av
skatteutjämningsbidragen. Redan nästa år bör flertalet specialdestinerade
bidrag till kommuner och landsting omvandlas till ett allmänt kommunalt
bidrag. Samtidigt bör bestämmelser och detaljregleringar kopplade till
statsbidragen avvecklas. Neddragningar av det statliga stödet till kommuner
och landsting kan sedan ske över detta allmänna bidrag. År 1990 bör
en neddragning ske med 8,5 miljarder kronor. En minskning av statsbidrag
går, genom att den statliga styrningen samtidigt skall minska, väl att förena
med en bättre verksamhet i kommunerna. Den verksamhet som i dag får
bidrag förutsätts även i fortsättningen bli utförd i den omfattning som
vaije kommun finnér bäst motsvara invånarnas önskemål och förväntningar.

I motion Fi86 (fp) konstateras att över en fjärdedel av kommunsektorns
inkomster består av statsbidrag. Merparten av dessa är specialdestinerade
för särskilda ändamål och förknippade med villkor av skilda slag. Enligt
motionärernas mening är det angeläget att statsbidragssystemet förändras
från stark specialdestinering till mer generell utformning och minskad detaljreglering.
Ett sådant system ger kommunerna större möjlighet att själva
utforma servicen till medborgarna på det sätt de finnér bäst. För de berättigade
krav på likformighet som i vissa fall kan ställas är det tillräckligt

1988/89: FiU29

13

med den lagstiftning som finns. Undantagsvis kan det finnas skäl att ut- 1988/89: FiU29

forma statsbidrag så att viss verksamhet uppmuntras. Detta bör i så fall ske

som ett temporärt bidrag till investeringar i stället för ett permanent bidrag

till driften. En sådan generell utformning av statsbidragen står bättre i

överensstämmelse med den viktiga principen om kommunal självstyrelse

och kommunal demokrati.

Även i motioner från centerpartiet förordas en omläggning av det statliga
bidragssystemet så att de specialdestinerade bidragen förs över till den
kommunala skatteutjämningen.

I motion Fi63 (vpk) anförs att en förstärkning av statsbidragen till kommunsektorn
är nödvändig. Den avveckling av de specialdestinerade bidragen
som aviseras i propositionen kan inte godtas av motionärerna. De specialdestinerade
bidrag som finns kvar behövs för att garantera en jämn
utveckling i kommunerna.

Utskottet konstaterar att det finns samstämmighet i propositionen och i
motionerna från de borgerliga partierna i synen på de specialdestinerade
bidragen. De omfattande regleringar och bestämmelser som de ofta är förknippade
med kan leda till att möjligheterna att på lämpligaste sätt uppnå
det önskade resultatet begränsas. Inriktningen bör därför vara att för kommuner
och landsting minska inslaget av specialdestinerade statsbidrag
med omfattande bestämmelser och regleringar. Något tillkännagivande till
regeringen med anledning av motion Fi86 (fp) torde emellertid inte vara
erforderligt. Motion Fi86 yrkande 2 avstyrks därför.

Vad utskottet anfört innebär att utskottet avstyrker motion Fi63 (vpk)
yrkande 3 som förordar att de specialdestinerade bidragen bibehålls i sin
nuvarande utformning.

En sammanslagning och neddragning av statsbidragen i den omfattning
som föreslås i motion Fi311 (m) bör emellertid inte komma i fråga. En
förutsättning för omstrukturering av statsbidragen till kommunsektorn
måste vara att de inte i sig leder till att kommunerna tvingas höja utdebiteringen.
Ett skattestopp som motionärerna också föreslår är som utskottet
ser det inte en framkomlig väg. Det leder utskottet till slutsatsen att några
generella neddragningar i statsbidragen i den omfattning som föreslås i
motion Fi311 (m) inte bör göras för år 1990. Utskottet avstyrker därför
motion Fi311 (m) yrkande 7.

Skatteutjämningssystemet

Våren 1988 beslutade riksdagen (1987/88: FiU19, rskr. 244) att införa ett
nytt skatteutjämningssystem. Det nya systemet innebar en kraftig omfördelning
inom en i stort sett oförändrad medelsram. Bidragen höjdes i den
norra delen av Sverige och sänktes i den södra delen. Samtidigt justerades
den lägsta garanterade grundgarantinivån från 102 % till 100 % av medelskattekraften.
Vidare infördes en ny teknik för beräkning av skillnader i
kostnader för åldersstruktur och socialstruktur. Tekniken bygger i huvudsak
på förslag som utarbetats av den parlamentariskt sammansatta skatteutjämningskommittén.

I motioner från moderata samlingspartiet och centern som väckts i år 14

anförs att grundgarantinivån bör justeras så att lägsta nivån återigen blir
102 %. I motionerna Fi307 och Fi311 (m) föreslås att man även i övrigt
återgår till de grundgarantinivåer som gällde år 1988. Bidraget bör dessutom
beräknas utifrån en fast skattesats, lika för alla kommuner resp.
landsting på 16 kr./skr. och 13:50 kr./skr. Vidare föreslås att beräkningen
av kostnadsfaktorn för barnomsorg ändras så att hänsyn tas till antal barn
i stället för faktisk utbyggnad av barnomsorgen.

Centern redovisar i motion Fi226 ett förslag till grundgarantinivåer för
Sveriges alla kommuner. Det innebär en förstärkning av bidragen för flertalet
kommuner. Man föreslår också att den s. k. åldersfaktorn räknas upp
och att en utredning tillsätts för att se över det framtida skatteutjämningssystemet.

1 motion Fi306 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c) begärs
också att åldersfaktorn i systemet omarbetas.

I motion Fi313 av samma motionärer begärs en förstärkning av det kommunala
skatteutjämningssystemet för att rättvisare skatter skall kunna tas
ut i Kalmar län.

Även i miljöpartiets motioner Fi64, Fi309 och Fi314 föreslås att den
kommunala skatteutjämningen utreds för att systemet bättre skall ta hänsyn
till skillnader i skattekraft, åldersfördelning och geografisk situation.

I motion Fi308 av Lars Norberg och Elisabet Franzn (båda mp) påpekas
att systemet med skatteutjämningsbidrag som i allt större utsträckning finansieras
med skatteutjämningsavgift leder till en rundpumpning av medel
från kommun till kommun. På sikt borde man därför skapa ett interkommunalt
skatteutjämningssystem där kommunerna själva svarar för
omfördelningen. Fördelningen borde ske efter kommunernas skattekraft,
åldersfördelning och geografiska förhållanden. Bidragen från staten borde
kunna slopas om företagsskatten och fastighetsskatten återgick till kommunerna.

Mot bakgrund av att det nya skatteutjämningssystemet endast varit i
kraft några månader vill utskottet inte förorda att ytterligare förändringar
genomförs redan nu eller att systemet skall utredas på nytt. Det är angeläget
att stabilitet skapas i systemet. Det finns emellertid skäl att följa hur
utdebiteringsskillnadema utvecklas. Som utskottet framhållit tidigare bör
skillnader i utdebitering endast motsvaras av skillnader i kommunal ambitionsnivå.

Utskottet avstyrker med det anförda följande motioner som föreslår förändringar
i skatteutjämningssystemet: Fi64 yrkande 26 i berörd del,
Fi306, Fi307 yrkande 1, Fi308, Fi309, Fi310 yrkandena 1 och 2, Fi311
yrkande 4, Fi313 samt Fi314 yrkande 1.

Inomregional skatteutjämning

I motion Fi307 av Lars Tobisson m. fl. (m) framförs uppfattningen att skatteutjämningen
skall vara en statlig angelägenhet och inte finansieras med
hjälp av avgifter på det kommunala skatteunderlaget. Den skall ge möjlighet
till god kommunal verksamhet över hela landet. Motionärerna kritiserar
därför den inomregionala skatteutjämning inom Stockholms län som

1988/89: FiU29

15

finansieras via landstingsskatten. Den minskar den dynamik som ligger i 1988/89: FiU29
den kommunala självstyrelsen och fria beskattningsrätten. Med sin nyckfulla
geografiska avgränsning får den direkt olämpliga regionalpolitiska effekter.
Landstingets eget skatteutjämningssystem förstärker snarare än balanserar
verkan av det statliga systemet, anför motionärerna, och bidrar
därigenom till att konservera en felaktig samhällsstruktur.

Utskottet vill med anledning härav anföra att skillnaderna i skattekraft
inom Stockholmsregionen är stora, från 91 % av medelskattekraften i
Norrtälje till 173 % i Danderyd. Som helhet har regionen en medelskattekraft
på 121 % av riksgenomsnittet. Det ter sig därför rimligt att de skillnader
som finns inom Stockholmsregionen i första hand utjämnas mellan
kommunerna i regionen och inte genom överföring av medel från övriga
riket. Utskottet anser därför inte att den lag som medger en inomregional
skatteutjämning inom Stockholmsregionen skall upphöra att gälla såsom
föreslås i motion Fi307 yrkande 3.

Allmän skatteutjämningsavgift

Våren 1985 beslutade riksdagen införa en avgift på det kommunala skatteunderlaget
för att finansiera de automatiska ökningarna i statsbudgeten
av de kommunala skatteutjämningsbidragen. För år 1986 utgjorde skatteutjämningsavgiften
för kommuner och landsting, beräknad på det totala
skatteunderlaget (inkl. tillskjuten skattekraftsgaranti) 14 öre/skr. För åren
1987 och 1988 höjdes avgiften med 10 öre/skr. vartdera året. För år 1987
höjdes dessutom skatteutjämningsavgiften med 13 öre för kommunerna
för att ersätta en utebliven besparing på utbildningsbidragen. För år 1989
är avgiftsuttaget 47 öre/skr. för kommunerna och 34 öre/skr. för landstingen.

I propositionen föreslås att avgiften i fortsättningen skall beräknas på
enbart det egna skatteunderlaget. Förslaget gynnar kommuner med låg
skattekraft. Som mest motsvarar detta 40 öre/skr. För att ändringen i avgiftsunderlag
inte skall leda till inkomstbortfall för staten föreslås i propositionen
en höjning av avgiften med 5 öre/skr. för kommuner och
4 öre/skr. för landsting.

För att på statsbudgeten neutralisera effekterna av skatteutjämningsbidragets
automatiska ökning till följd av tillväxt i skatteunderlaget föreslås i
propositionen en höjning med 8 öre/skr.

I kompletteringspropositionen föreslås vidare en kraftig höjning av
statsbidraget till barnomsorgen (se 1988/89: FiU30). För att delvis finansiera
denna höjning föreslås en höjning av skatteutjämningsavgiften för
kommunerna med 9 öre.

Sammantaget skulle avgiften för år 1990 uppgå till 69 öre/skr. för kommunerna
och 46 öre/skr. för landstingen.

I motionerna Fi84 (m) och Fi311 (m) yrkas att skatteutjämningsavgiften
skall avskaffas fr.o. m. år 1990. Skatteunderlaget från fysiska personer
skall utgöra underlaget för den skattefinansierade delen av kommunens
verksamhet, anför motionärerna. Rundgång av bidrag och avgifter mellan
stat och kommuner måste undvikas, anför man. Därför skall inte några 16

statliga avgifter på skatteunderlaget förekomma. Ett system där kommunerna
betalar in skattepengar till staten, som sedan i sin tur betalar tillbaka
dem i förm av riktade bidrag, är inte bara opraktiskt utan leder också till
fördyringar och urgröpning av den kommunala självstyrelsen, anför motionärerna.
Skatteutjämningsavgiften bör därför avvecklas i sin helhet.

1 motion Fi86 (fp) godtas den föreslagna ändringen av avgiftsunderlaget
och höjningarna av avgifterna till följd av detta. Likaså accepteras ökningen
med 8 öre/skr. för att finansiera ökningen av skatteutjämningsbidragen.
Däremot motsätter man sig att avgiften höjs för att finansiera
statsbidragshöjningen till den kommunala barnomsorgen. Centerpartiet
gör samma ställningstagande i sin motion om den ekonomiska politiken
väckt med anledning av kompletteringspropositionen.

Utskottet vill med anledning härav anföra följande:

Av landets 284 kommuner ligger 45 kommuner, vilka innefattar över en
tredjedel av landets befolkning, utanför skatteutjämningssystemet. Av
landstingen är det endast tre landsting som ligger utanför skatteutjämningssystemet,
dvs. de övriga landstingen både betalar avgift och erhåller skatteutjämningsbidrag.

Genom att ett stort antal kommuner och tre landsting har en så hög egen
skattekraft att de inte får några skatteutjämningsbidrag deltar de inte i den
utjämning av skattekraft som skatteutjämningssystemet syftar till. Genom
att ta ut en proportionell avgift på skatteunderlaget som finansierar den
automatiska ökningen av bidragen sedan år 1986 får emellertid även de
ekonomiskt sett starkare kommunerna bidra till omfördelningen av skattekraft
genom att avstå finansiella resurser till förmån för andra ekonomiskt
svagare kommuner inom systemet. Denna omfördelningsefTekt förstärks
genom den föreslagna ändringen av avgiftsunderlaget.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna Fi84 yrkande 1 och
Fi311 yrkande 2 om att avskaffa den allmänna skatteutjämningsavgiften.

Utskottet anser, i likhet med vad som föreslås i propositionen och godtas
i motion Fi86 yrkande 6 och centerns motion om den ekonomiska politiken,
att avgiftsunderlaget bör utgå endast från den egna skattekraften
och att avgiften bör höjas för att neutralisera det statliga inkomstbortfallet
till följd härav samt att avgiften höjs med 8 öre/skr. för att finansiera den
automatiska bidragsökningen.

I finansutskottets betänkande 1988/89: FiU30 tillstyrker utskottet att
statsbidragen till barnomsorgen höjs kraftigt. För att till viss del minska
effekterna härav på statsbudgeten bör kommunerna själva medverka till
finansieringen genom att skatteutjämningsavgiften höjs med 9 öre för
kommunerna. Utskottet tillstyrker således propositionens förslag och avstyrker
motion Fi86 yrkande 6.

Särskild skatteutjämningsavgift

I propositionen anförs att avsikten med skatteutjämningssystemet är att
utjämna de ekonomiska förutsättningarna för kommunerna och därmed
på sikt också utjämna skattesatserna. Om de kommuner som har en hög
skattekraft inte kan påverkas genom bidragssystemet kommer skillnaderna

1988/89: FiU29

17

2 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 29

i skattesats att bestå. Dessa skillnader är för närvarande betydande. Av 1988/89: FiU29
detta skäl tas sedan år 1986 en avgift ut av kommuner med mycket hög
skattekraft, över 125 % av medelskattekraften. I propositionen föreslås att
avgiften i fortsättningen skall tas ut av alla kommuner med högre skattekraft
än genomsnittet, 100 %, dock inte för den del av skatteunderlaget
som understiger det för kommunen garanterade skatteunderlaget. Som
motiv härför anförs följande.

Inom skatteutjämningssystemet skeren utjämning mellan kommunerna
för skillnader i ålderssammansättning. Kommuner med ofördelaktig ålderssammansättning
får förstärkta bidrag av de kommuner som har en
fördelaktig sammansättning. Men eftersom de kommuner som har en fördelaktig
sammansättning ofta inte ingår i systemet på grund av sin goda
skattekraft, bidrar de inte heller till denna omfördelning. Dessa reduktioner
för ålderssammansättning skulle uppgå till sammantaget 500 milj. kr.

Genom att ta en särskild skatteutjämningsavgift skulle även dessa kommuner
komma att bidra med en del av tilläggen till kommuner med ofördelaktig
ålderssammansättning. En följd av förslaget är att antalet berörda
kommuner ökar från 6 till 38.

I flera motioner från företrädare för moderata samlingspartiet och folkpartiet
riktas häftig kritik mot utvidgningen av den särskilda skatteutjämningsavgiften.
Man yrkar därför att den skall avskaffas helt. I motion Fi64
(mp) motsätter man sig den föreslagna utvidgningen av avgiften. Centern
accepterar i sin motion Fi62 en viss skärpning av avgiften. Den bör enligt
motionärerna utgå för kommuner med skattekraft högre än 115 %.

I motionerna Fi73 av Allan Ekström (m) och Fi84 av Lars Tobisson m. fl.

(m) påtalas att lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift inte
varit föremål för lagrådets granskning.

Lagen tillkom på finansutskottets initiativ våren 1987. Motsvarande bestämmelser
ingick i ett förslag till lag om skatteutjämning som framlagts av
regeringen i proposition 1986/87:100. Detta förslag hade inte lagrådsgranskats
eftersom lagen inte faller inom det område som enligt RF 8:18
regeringen eller riksdagsutskott bör låta lagrådsgranska. Vid riksdagsbehandlingen
framfördes inte heller något krav på lagrådsgranskning. Utskottet
anser att man även inför den föreslagna utvidgningen av avgiftsuttaget
kan avstå från en lagrådsgranskning.

Utskottet anser att regeringen även i sak givit goda motiv för att införa
en utvidgad avgiftsskyldighet. Den bärande principen i skatteutjämningssystemet,
att utjämna för skillnader i faktorer som kommunerna själva inte
kan påverka, kan inte uppfyllas om vissa kommuner står utanför systemet.

De kommuner med god skattekraft och fördelaktig ålderssammansättning
som till följd härav inte omfattas av bidragssystemet bör därför på annat
sätt medverka till att utjämna skillnaderna. Om man, som föreslås i motion
Fi62 (c), begränsar avgiften till att gälla för kommuner med en skattekraft
över 115 % blir det endast ytterligare tre kommuner som kommer
att beröras av avgiften. Propositionens förslag till utvidgning av avgiftsplikten
som skulle omfatta ett trettiotal kommuner förefaller därför vara
välmotiverat.

Utskottet tillstyrker därför propositionens förslag och avstyrker motio- 18

nema Fi62 yrkande 8, Fi64 yrkande 26 i berörd del, Fi73, Fi84 yrkande 2
och Fi86 yrkande 7. Utskottet avstyrker också motionerna Fi307 yrkande
2 och Fi311 yrkande 3.

Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning

I propositionen föreslås att drygt 879 milj. kr. anslås för bidrag till kommunerna
med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen.
I motionerna Fi84 (m), Fi86 (fp), Fi226 (c) och Fi311 (m)
yrkas att bidraget inte skall utgå.

I motion Fi81 av Doris Håvik m. fl. (s) tas storstädernas speciella problem
upp. Som exempel nämns att Göteborg har totala merkostnader för
dess sociala struktur och för dess regionala funktion som bedöms uppgå till
1 000 milj. kr./år. Dessa motsvarar en kommunal utdebitering på i storleksordningen
3:50 kr. Därtill kommer, anför motionärerna, att förslagen i
kompletteringspropositionen för Göteborgs kommun innebär ökade utgifter
med 250 milj. kr. år 1990, vilket motsvarar en utdebitering på ca 0:80
kr. Borttagandet av den kommunala beskattningsrätten för juridiska personer
påskyndade dessutom koncentrationen av företag och industrier till
storstadsregionerna, eftersom kranskommunerna inte på samma sätt som
tidigare fick direkta skattefördelar av en etablering. För storstäderna har
detta medfört stora negativa effekter på trafiksituationen och miljön. Den
kompensation som ges för bortfallet av skatt från juridiska personer är
enligt motionärerna klart otillräcklig för de merkostnader som uppstår i
storstäderna.

Utskottet delar uppfattningen i motion Fi81 att storstäderna har stora
kostnader för t. ex. trafik och miljöpåverkan. Väl fungerande storstäder
och med god miljö är av stor betydelse för hela landet eftersom detta påverkar
de internationella storföretagens etableringar. God livsmiljö för såväl
människor som företag är avgörande konkurrensfaktorer.

Kompensationen för skatt för juridiska personer är av särskilt stor betydelse
för storstäderna. Av det totalt föreslagna beloppet om 880 milj. kr.
avser hälften Stockholms, Göteborgs och Malmö kommuner. Utskottet
anser därför inte att denna kompensation skall avskaffas som föreslås i
motionerna Fi84 yrkande 3, Fi86 yrkande 3, Fi311 yrkande 5 och Fi226
yrkande 10 i berörd del.

Regeringen har tillkallat en kommitt för att ta fram ett samlat underlag
för begränsning av trafikens hälso- och miljöeffekter i storstadsområdena
(dir. 1988: 20). Det kan förutsättas att flera av de problem motionärerna
nämner i Fi81 kommer att tas upp i detta sammanhang.

Vad gäller miljösituationen i Göteborg har regeringen bemyndigat chefen
för miljö- och energidepartementet att tillkalla en delegation med uppgift
att initiera och samordna åtgärder för att göra Hisingen väsentligt renare
inom en tioårsperiod (dir. 1987:59).

Utskottet anser mot denna bakgrund att kompensationen för den slopade
kommunala företagsbeskattningen bör utbetalas i enlighet med propositionens
förslag. Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi81.

1988/89: FiU29

19

Kompensation för slopad kommunal garantibeskattning

1988/89: FiU29

Riksdagen beslöt våren 1986 (SkU 1985/86:50, rskr. 360) att slopa garantibeskattningen
av fysiska personers fastigheter liksom det extra avdraget
från inkomst av schablontaxerad fastighet. Detta beslut påverkar den kommunala
sektorns inkomster först fr. o. m. i år. Nettobortfallet i inkomster
för kommunerna beräknas till ca 900 milj. kr. I propositionen föreslås att
kommunerna kompenseras för detta bortfall.

Riksdagen beslöt vid samma tillfälle att slopa beskattningen i utbokommun.
I propositionen föreslås att kommuner som på grund av detta beslut
får ett påtagligt skattebortfall även i detta fall bör kompenseras. Nettobortfallet
beräknas uppgå till ca 20 milj. kr.

I motionerna Fi84 (m), Fi86 (fp) och Fi31l (m) yrkas att den i detta
sammanhang föreslagna kompensationen till kommunerna inte skall utgå.

I motion Fi312 av Jens Eriksson och Inger René (båda m) yrkas med
hänvisning till motivering i motion Sk449 att kommunerna skall kompenseras
för bortfallet av fastighetsskatten på fritidsbostäder. Genom att kommunerna
inte längre tillförs fastighetsskatten på fritidshus finns det inte
något intresse för kommunerna att få fritidshus inom sina gränser. Det
medför numera endast kostnader för kommunen om antalet fritidshus
ökar. Motionärerna anser därför att kommunerna måste kompenseras för
bortfallet av fastighetsskatt på fritidshus.

Även i motion Fi302 av Ove Karlsson m. fl. (s) tas frågan om den slopade
kommunala garantibeskattningen av fastigheter upp. Motionärerna
hävdar att fattiga glesbygdskommuner mister intäkter medan andra kommuner
där ägarna till fritidshus bor får ökade intäkter till följd av den
slopade utbobeskattningen. De drabbade kommunerna bör enligt motionärerna
kompenseras antingen genom extra skatteutjämningsbidrag eller
genom särskild kompensation.

Ett enigt finansutskott tillstyrkte våren 1986 i ett yttrande till skatteutskottet
(FiU 1985/86:4 y) att kommunerna skulle kompenseras för den
slopade garantibeskattningen. Företrädaren i utskottet för vänsterpartiet
kommunisterna motsatte sig att den kommunala garantibeskattningen avskaffades.

Finansutskottet har alltjämt uppfattningen att kommunerna bör få
denna kompensation. Det innebär att kommunerna i enlighet med propositionens
förslag får full kompensation för bortfallet av den inkomst av
garantibeskattningen som de annars skulle ha fått i skatteförskott år 1989.

Det kan också nämnas att de kommuner som får skatteutjämningsbidrag
genom detta bidrag kompenseras fullt ut för de bestående förlusterna av
utbobeskattningen. Därmed torde de olägenheter som påtalas i motionerna
Fi302 och Fi312 inte uppkomma. Några förändringar i skatteutjämningssystemet
eller ianspråktagande av extra skatteutjämningsbidrag
borde inte behövas. Utskottet avstyrker därför dessa motionsyrkanden.

Av utskottets ställningstagande följer att utskottet avstyrker bifall till
motionerna Fi84 yrkande 4, Fi86 yrkande 4, Fi226 yrkande 10 i berörd del
och Fi311 yrkande 6. I dessa motioner föreslås att någon kompensation
inte skall utges till kommunerna. 20

Extra skatteutjämningsbidrag

1988/89: FiU29

I kompletteringspropositionen föreslås att de extra skatteutjämningsbidragen
för år 1990 skall uppgå till 230 milj. kr.

I motion Fiill (m) föreslås att kommunerna med särskilt hög utdebitering,
över 17 kr., bör få extra skatteutjämningsbidrag i syfte att stimulera
till skattesänkning. Detta extra bidrag skall utbetalas med 50 % av skattesänkningen
ned till 17 kr. det år sänkningen genomförs. I motionen föreslås
också att en generell neddragning görs i statsbidragssystemet med 8,5
miljarder kronor och att kompensationerna för slopad kommunal företagsbeskattning
och garantibeskattning avskaffas. Dessutom minskas kommunernas
skatteintäkter till följd av motionärernas förslag om grundavdrag
för barn. Samtidigt förordas att skatteutjämningsavgiftema avskaffas. Nettoeffekten
blir ett inkomstbortfall. För att kompensera kommuner som
drabbas särskilt hårt föreslås att de extra skatteutjämningsbidragen höjs
med 800 milj. kr.

I motion Fi86 (fp) föreslås att de extra skatteutjämningsbidragen höjs
med 100 milj. kr. för att kompensera de kommuner som drabbas särskilt
av motionärernas förslag om att slopa kompensationen för slopad kommunal
företagsbeskattning och garantibeskattning.

Utskottet har i det föregående avvisat de förslag som åberopas i motionerna
Fi86 (fp) och Fi311 (m) för att höja det extra skatteutjämningsbidraget.
Utskottet avstyrker därför även motionerna Fi311 yrkande 8 och
Fi86 yrkande 5 avseende extra skatteutjämningsbidrag.

I tre motioner diskuteras vissa förhållanden som motionärerna anser bör
beaktas vid fördelningen av de extra skatteutjämningsbidragen. Användning
av skatteutjämningsmedel för strandstädning föreslås i motion Fi301
(motivtexten i motion Jo729) av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp) samt
i motion Fi303 (motivtext i motion Jo753) av Erling Bager m.fl. (fp). I
båda motionerna anförs att vissa kommuner, framför allt på västkusten,
har omfattande utgifter för att ta hand om skräp som driver i land på stränderna.
Motionärerna anser att staten bör ta en del av det ekonomiska ansvaret
för denna verksamhet genom att kostnaderna för nedskräpningen
beaktas vid fördelningen av de extra skatteutjämningsbidragen.

1 motion Fi305 av Leo Persson och Bo Finnkvist (s) diskuteras de problem
som många kommuner har med eftersatt underhåll av bl. a. va-nät
och skolbyggnader. Motionärerna framhåller att många kommuner inte
har tillräcklig skattekraft för att kunna klara en acceptabel underhållsnivå.

Av detta skäl föreslås att bedömningsfaktorerna upprustning och miljö
skall ingå som underlag vid beräkning av de extra skatteutjämningsbidragen.

Vad gäller de extra skatteutjämningsbidragen är bedömningsgrunderna
för bidragens fördelning inte särskilt reglerade i lagen eller förordningen
om skatteutjämningsbidrag. Till grund för fördelningen ligger i stället vissa
uttalanden av riksdagen samt regeringsbeslut om bidragens användning.

Bedömningen av bidragsbehovet görs mot bakgrund av den samlade kommunalekonomiska
situationen i kommunen. I bedömningen ingår också
utvecklingen av näringslivet i kommunen, befolkningsutvecklingen samt 21

vissa andra faktorer av större betydelse. Enligt utskottets mening är det
således möjligt att väga in faktorer av det slag som diskuteras i de aktuella
motionerna i de fall de har en påtaglig inverkan på resp. kommuns ekonomiska
situation. Kommunerna kan i sina ansökningar om bidrag särskilt
framhålla olika typer av belastning på den kommunala ekonomin. Det kan
däremot inte anses vara lämpligt att särskilt framhäva kostnaderna för
t. ex. strandstädning som mer avgörande än andra faktorer av betydelse för
den samlade ekonomiska situationen i kommunen vid fördelningen av de
extra skatteutjämningsbidragen. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet
motionerna Fi301 (fp) och Fi303 (fp).

Frågan om program för bl. a. va-nätets restaurering har behandlats av
bostadsutskottet vid ett flertal tillfällen. Bostadsutskottet har därvid framhållit
(BoU 1987/88:10) att det växande behovet av underhåll, reinvesteringar
och förnyelser i det kommunala anläggningsbeståndet inger anledning
till oro. Bostadsutskottets uppfattning är emellertid att insatser inom
detta område är väl kommunalekonomiskt motiverade och bör utan statligt
stöd komma till stånd både för att undvika kapitalförstöring och för att
på sikt uppnå lägre driftkostnader.

Finansutskottet delar bostadsutskottets uppfattning och vill därutöver
nämna att det kan därför ifrågasättas om man inom skatteutjämningssystemets
ram bör ge bidrag för restaurering av va-nät och skolbyggnader.
Skatteutjämningen syftar till att utjämna för kostnader som kommunerna
inte själva kan påverka.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi305 (s).

Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna

I budgetpropositionen föreslås att till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m.m. för budgetåret 1989/90 anvisas ett förslagsanslag på
16 263 000 000 kr. Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört om skatteutjämningssystemet
och om extra skatteutjämningsbidrag tillstyrker utskottet
förslaget i propositionen och avstyrker motion Fi311 yrkande 9.

Kommunalt skattestopp

I motion Fi311 (m) anförs att de kraftiga kommunalskattehöjningar som i
höstas genomfördes i många kommuner och landsting är djupt oroande.
För att motverka tendenser till höjd genomsnittlig utdebitering och därmed
ytterligare begränsad valfrihet för medborgarna anser motionärerna
att ett kommunalt skattestopp skall införas. Ett skattestopp får dock utformas
så att det inte hindrar skatteväxlingar som ett resultat av förändringar
av uppgiftsfördelningen mellan kommunerna och landstingen, såsom den
nu diskuterade huvudmannaskapsändringen för äldreomsorgen. Att sänka
dagens höga kommunalskatter är en av de viktigaste skattepolitiska reformerna,
anför motionärerna.

Utskottet har vid flera tillfällen under 1980-talet och senast våren 1988
behandlat motsvarande yrkande (1987/88: FiU 19). Utskottet och riksdagen
har vid dessa tillfällen avvisat kravet på skattestopp och åberopat att

1988/89: FiU29

konstitutionsutskottet i betänkande KU 1980/81:22 har klarlagt att grundlagsregleringen
av den kommunala självbeskattningen innebär att kommunerna
ges reell frihet att bestämma beskattningens storlek. Konstitutionsutskottets
slutsats är därför att ingrepp i kommunernas beskattningsrätt
bör undvikas. Finansutskottet har haft och har alltjämt samma uppfattning
och avstyrker därför motion Fi311 (m) yrkande 10.

Kostnadsanalyser i regeringens propositioner

I motion Fi304 av Mona Saint Cyr och Ewy Möller (båda m) anförs att det
finns fog att på nytt upprepa framställningen om att regeringen i alla propositioner
klart analyserar och redovisar samtliga kommunalekonomiska
konsekvenser som direkt eller indirekt föranleds av framlagda förslag till
beslut.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner med denna innebörd,
senast våren 1988. Utskottet gav därvid (1987/88: FiU 19) uttryck
för samma principiella inställning som nu redovisas i motion Fi304. Utskottet
påpekade att det är angeläget att statsmakterna i det löpande arbetet
klarlägger olika reformers effekter på den kommunala volymutvecklingen
och på den kommunala ekonomin.

När det gäller riktlinjepropositioner har åtgärder vidtagits, bl. a. ändring
av riksdagsordningen (RO 3:2), för att förslagen så långt det är möjligt skall
åtföljas av kostnadsbedömningar. Av dessa bedömningar bör självfallet
även de kommunala kostnaderna framgå.

Det kan även nämnas att i allmänna direktiv till kommitter och särskilda
utredare (dir. 1984:5) föreskrivs att för avgivna förslag skall väl genomarbetade
kostnadsberäkningar redovisas. Dessa skall ta hänsyn till alla
kostnader för olika intressenter, däribland kommuner.

I den reviderade budgethandboken för myndigheternas anslagsframställningar
föreskrivs att förslag skall kostnadsberäknas. Särskilt skall konsekvenserna
för bl. a. kommunerna uppmärksammas. Detta leder till att
regeringen får ett bättre underlag för kostnadsbedömningar i kommande
propositioner.

Utskottet anser i överensstämmelse med tidigare riksdagsbeslut att motionsyrkande!
inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida och
avstyrker därför motion Fi304.

Forskning om kommuner och landsting

1 motion Fi421 av Ingela Mårtensson (fp) diskuteras behovet av forskning
kring kommuner och landsting. Motionären anför att detta forskningsområde
i dag inte är tillräckligt uppmärksammat. Inget av sektorforskningsråden
har sådan forskning som en huvuduppgift. Vidare bör, enligt vad
som anförs i motionen, en tvärvetenskaplig stadsforskning utvecklas utifrån
ämnena sociologi, etnologi, företagsekonomi och statsvetenskap.

1988/89: FiU29

23

Motionären påpekar att det i Göteborg finns intresse för denna typ av
forskning. Mot bl. a. denna bakgrund föreslås regeringen överväga att förlägga
en kommunalekonomisk professur till Göteborgs universitet.

Utskottet instämmer i den av motionären framförda synen på behovet
av forskning om den offentliga sektorn. Det är således angeläget att det
bedrivs en forskning vars resultat kan bidra till förnyelsen av den offentliga
sektorn. Forskningen inom området bör kunna medverka till att erfarenheter
av olika lösningar på problem inom offentliga verksamheter tas till
vara och sprids bland beslutsfattare. I samband med behandlingen av 1987
års forskningspolitiska proposition uttalade utskottet också sitt stöd för en
forskning med denna inriktning (se FiU 1986/87:26).

Vad utskottet vid detta tillfälle hade att överväga var bl. a. ett förslag om
verksamheten vid delegationen för forskning om den offentliga sektorn.
Delegationen, som är knuten till civildepartementet, bedriver en verksamhet
som i första hand inriktas på övergripande frågor om kommunernas,
landstingens och den statliga sektorns roll i samhällsutvecklingen. Forskningsdelegationen
inriktar för närvarande sin verksamhet på tre huvuduppgifter,
nämligen att initiera och stödja forskningsinsatser på angelägna
områden, att verka för att forskningsresultaten blir kända samt att stimulera
kontakter mellan forskare och avnämare.

Även om det följaktligen pågår viss verksamhet med den inriktning som
efterfrågas i motionen kan självfallet forskningen inom området behöva
utvecklas ytterligare eller utvidgas med exempelvis mer tvärvetenskapligt
inriktade projekt. Det kan förutsättas att denna fråga kommer att övervägas
närmare i samband med att riksdagen enligt planerna våren 1990 fattar
beslut i mer övergripande forskningspolitiska frågor. Utskottet ser därför
inte någon anledning för riksdagen att nu göra något tillkännagivande med
anledning av motion Fi421 (fp).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av den kommunala ekonomin

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi63 yrkande 3 i berörd del,
1988/89: Fi86 yrkande 1, 1988/89: Fi224 yrkande 4 i berörd del och
1988/89: Fi311 yrkande 1,

2. beträffande statsbidragen till kommunsektorn

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi63 yrkande 3 i berörd del,
1988/89: Fi86 yrkande 2 och 1988/89: Fi311 yrkande 7,

3. beträffande skatteutjämningssystemet

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi64 yrkande 26 i berörd
del, 1988/89: Fi306, 1988/89: Fi307 yrkande 1, 1988/89: Fi308, 1988/
89:Fi309, 1988/89: Fi310 yrkandena 1 och 2, 1988/89: Fi311 yrkande
4, 1988/89: Fi313 och 1988/89: Fi314 yrkande 1,

1988/89: FiU29

4. beträffande inomregional skatteutjämning
att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi307 yrkande 3,

24

5. beträffande allmän skatteutjämningsavgift

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89: Fi84 yrkande 1,

1988/89: Fi86 yrkande 6 och 1988/89: Fi311 yrkande 2 antar i proposition
1988/89:150 bilaga 6 punkt 7 mom. 1 framlagt förslag till lag
om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift,

6. beträffande särskild skatteutjämningsavgift

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89: Fi62 yrkande 8,

1988/89: Fi64 yrkande 26 i berörd del, 1988/89: Fi73, 1988/89: Fi84
yrkande 2, 1988/89: Fi86 yrkande 7, 1988/89: Fi307 yrkande 2 och
1988/89: Fi311 yrkande 3 antar i proposition 1988/89:150 bilaga 6
punkt 7 mom. 2 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1987:561)
om särskild skatteutjämningsavgift,

7. beträffande kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning att

riksdagen med bifall till proposition 1988/89:150 bilaga 6 punkt 7,
E 2 och med avslag på motionerna 1988/89: Fi81, 1988/89: Fi84 yrkande
3, 1988/89: Fi86 yrkande 3, 1988/89: Fi226 yrkande 10 i berörd
del och 1988/89: Fi311 yrkande 5 till Bidrag till kommunerna med anledning
av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen för
budgetåret 1989/90 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
på 879 172 000 kr.,

8. beträffande kompensation för slopad kommunal garantibeskattning att

riksdagen med bifall till proposition 1988/89:150 bilaga 6 punkt 7,
E 3 samt med avslag på motionerna 1988/89: Fi84 yrkande 4, 1988/
89:Fi86 yrkande 4, 1988/89:Fi226 yrkande 10 i berörd del, 1988/
89: Fi302, 1988/89: Fi311 yrkande 6 och 1988/89: Fi312 till Bidrag till
kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen
m. m. för budgetåret 1989/90 under sjunde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag på 925 246 000 kr.,

9. beträffande extra skatteutjämningsbidrag

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89: Fi86 yrkande 5,
1988/89: Fi301, 1988/89: Fi303, 1988/89: Fi305 och 1988/89: Fi311
yrkande 8 bemyndigar regeringen att utge extra skatteutjämningsbidrag
för år 1990 i enlighet med vad som förordats i proposition 1988/
89:150 bilaga 6 punkt 7, E 1 mom. 1,

10. beträffande anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m. m.

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:150 bilaga 6 punkt 7,
E 1 mom. 2 och med avslag på motion 1988/89: Fi311 yrkande 9 till
Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m. förbudgetåret 1989/
90 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
16 263 000 000 kr.,

11. beträffande lag om kommunalt skattestopp

att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi311 yrkande 10,

1988/89: FiU29

25

12. beträffande kostnadsanalyser i regeringens propositioner
att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi304,

13. beträffande forskning om kommuner och landsting
att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi421.

Stockholm den 25 maj 1989
På finansutskottets vägnar

Anna-Greta Leijon

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren
(s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c),
Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s). Arne Kjörnsberg
(s), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Hans
Petersson (vpk), Carl Frick (mp), Marianne Carlström (s) och Sonia
Karlsson (s).

1988/89: FiU29

26

Reservationer

1. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom. 1)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 13 slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Som utskottet ser det finns det stora risker för en fortsatt alltför snabb
expansion av den kommunala verksamheten i förhållande till det samhällsekonomiska
utrymmet. Den alltför snabba kommunala tillväxten är
ett av de stora problemen i svensk ekonomi. Otillräckliga åtgärder under
förra året och inför 1989 har bidragit till att denna utveckling fortsätter,
vilket i sin tur medför risk för att den totala konsumtionen ökar alltför
snabbt.

Kommuner och landsting disponerar över mycket stora resurser. Deras
förutsättningar att inom oförändrade ramar ge en god service till medborgarna
är därför stora. Med tanke på den tidigare så snabba expansionstakten
finns det goda möjligheter till en betydande effektivisering av verksamheten.
Målsättningen bör därför vara nolltillväxt i den kommunala konsumtionen.

Genom en god förvaltning och omprioriteringar kan ökad kommunal
service ges inom en oförändrad totalram realt sett. Om de kommunala
monopolen bryts kan konkurrensen öka, vilket förbättrar effektiviteten.
Dessutom kan privatiseringar och entreprenader utnyttjas, varigenom effektivitetsvinster
kan göras.

Ett rimligt mål bör, enligt utskottets mening, vara att i ett första steg se
till att produktiviteten inte ytterligare minskar inom den kommunala verksamheten.
I nästa steg bör det vara möjligt att ställa samma krav på ökning
av produktiviteten i kommunal verksamhet som inom motsvarande delar
av privat tjänsteproduktion.

Denna produktivitetsökning kan åstadkommas genom att de kommunala
verksamhetsmonopolen bryts för att släppa fram nya former av enskild
verksamhet. Härtill kommer de positiva effekterna av sänkta skatter.

Enligt finansplanen bör den kommunala konsumtionen öka med högst 1
% per år. Ändå redovisas i den preliminära nationalbudgeten att den väntas
öka med 1,7 % både 1988 och 1989. Denna alltför stora volymökning
förmår emellertid i dag inte mer än att ungefär kompensera den produktivitetsförlust
som samtidigt sker.

Om produktivitetsminskningen upphörde, skulle samma verksamhet
kunna bedrivas inom ramen för oförändrade kommunala utgifter som nu
sker vid en real resursökning med bortåt 2 %. En nolltillväxt i den kommunala
konsumtionen, som utskottet vill förorda, dvs. att de sammanlagda
kommunala utgifterna skall vara oförändrade i fast penningvärde, låter sig
alltså väl förena med höga ambitioner inom sådan verksamhet som i dag
främst ombesöijs av kommunerna.

Kommunsektorns finansiella situation är god. För 1990 förutses enligt
kompletteringspropositionen en förbättring av det finansiella sparandet

1988/89: FiU29

Reservationer

27

med 4,5 miljarder kronor. Stora skillnader föreligger dock mellan enskilda
kommuner och landsting.

På längre sikt är utvecklingen av kommunens rörelseresultat mera betydelsefull
än likviditetssituationen. Endast med en långsiktig balans mellan
nettokostnader och löpande skatteintäkter erhålls en solid ekonomi. Detta
gör det än mer angeläget att den kommunala konsumtionstillväxten hålls
tillbaka. I motion Fi311 (m) föreslås vissa minskningar av statsbidragen
till kommuner och landsting. Eftersom även utgiftsexpansionen dämpas
till den av utskottet förordade nolltillväxten jämfört med nuvarande volymökning
på ca 2 % innebär dessa förslag ingen finansiell försämring för
kommunsektorn i förhållande till regeringens förslag.

Genom sänkta marginalskatter dämpas såväl löne- som prisstegringstakten,
vilket har en positiv inverkan på kommunernas ekonomi. De dynamiska
effekterna av sänkta skatter och brutna kommunala monopol innebär
att kommunsektorns ekonomi totalt sett skulle förbättras med den politik
som utskottet här förordat.

Mot här angiven bakgrund tillstyrker utskottet motion Fi311 (m) yrkande
1.

I motion Fi86(fp) förordas liksom i finansplanen en tillväxt i den kommunala
konsumtionen på 1 %. Utskottet har ovan förordat och angivit
motiven för en nolltillväxt i den kommunala konsumtionen. Utskottet avstyrker
sålunda motion Fi86 (fp) yrkande 1.

Med det anförda avstyrks även övriga motioner som föreslår ännnu
högre expansionstal för de kommunala utgifterna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av den kommunala ekonomin
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi311 yrkande 1 och med
avslag på motionerna 1988/89: Fi63 yrkande 3 i berörd del, 1988/
89: Fi86 yrkande 1 och 1988/89: Fi224 yrkande 4 i berörd del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom. 1)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 13 slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av vad som anförs i propositionen och motionerna
anföra följande.

Regeringen förutser i den reviderade finansplanen att kommunernas volymexpansion
kommer att öka med 1,5 % 1989. Enligt utskottets uppfattning
är det samhällsekonomiskt nödvändigt att kommunernas expansion
begränsas till 1 %. Som framhålls i motion Fi86 (fp) bör detta utrymme
fördelas i något högre grad till landstingskommunerna med hänsyn till en
nödvändig prioritering av sjukvården. Utskottet föreslår sålunda att hälsooch
sjukvården tillåts expandera med ca 2 %.

Utskottet förordar i likhet med motion Fi86 (fp) att kommuner och
landsting får väsentligt bättre möjligheter att använda sig av entreprenader

1988/89: FiU29

Reservationer

28

och enskilda alternativ. Därigenom kan servicen förbättras utan att kostnaden
ökar samtidigt som invånarnas valfrihet ökar. För den kommunala
ekonomin innebär sådan ökad konkurrens goda möjligheter till ökad effektivitet.

I motion Fi311 (m) yrkande 1 förordas nolltillväxt i den kommunala
konsumtionen. Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks detta
yrkande.

Vänsterpartiet kommunisterna föreslår åtgärder som sammantaget medger
en mycket kraftig expansion i kommunsektorn. Med hänvisning till
vad som ovan anförts avstyrks även dessa yrkanden.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av den kommunala ekonomin
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi86 yrkande 1 och med
avslag på motionerna 1988/89: Fi63 yrkande 3 i berörd del, 1988/
89: Fi224 yrkande 4 i berörd del och 1988/89: Fi311 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom. 1)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 13 slutar med ”i berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning härav anföra följande. I den långtidsbudget
som redovisas i kompletteringspropositionen görs en beräkning där man
antar att den kommunala ekonomin kommer att växa med 2 % realt under
budgetåren 1989/90—1993/94. Det är en något lägre ökningstakt än under
genomsnittet för åren hittills under 1980-talet. Detta måste enligt utskottet
anses som otillräckligt mot bakgrund av de stora förbättringar av verksamheten
som är nödvändiga.

Problemen inom den offentliga sektom är till icke oväsentlig del ett resultat
av mer än ett decennium av besparingspolitik gentemot sektorn. Statens
budgetsaldo och skyddandet av de stora vinsterna inom näringslivet
och fmanssektom har fått gå före en behövlig utbyggnad/upprustning av
den offentliga sektorns socialt och samhällsekonomiskt viktiga delar. Den
offentliga sektorn har inte utvecklats i takt med kraven mot densamma.
Arbetsmiljöer, skolmiljöer, arbetsförhållanden, löne- och bemanningsproblem,
vårdköer och högre kostnader för den enskilde är resultatet. Det
allmänna talet om effektiviseringar och införandet av löne- eller utgiftsramar
hjälper foga mot dessa problem.

Vid sidan av demokratiseringar av arbetet och lokalt verksamhetsinflytande
med möjlighet till personligt ansvar och överblick över arbetsgången
krävs också större ekonomiska resurser. Genom utnyttjande av företagens
likvida medel för en omedelbar insats inom den offentliga sektorn kan
stora förbättringar göras. Med fortsatt inkomstförstärkningar genom höjd
vinstskatt för näringsliv och finanssektorn kan både den kommunalekonomiska
utvecklingen förbättras och det tillgängliga kapitalet för spekula -

1988/89: FiU29

Reservationer

29

tionskarusellen minskas. Likviditetsindragningen och den fortsatta vinstbeskattningen
bör vara minst 10 miljarder kronor årligen.

Denna överföring från den s. k. ”konkurrensutsatta sektom” till den
kommunala sektom är välmotiverad utifrån mera långsiktiga överväganden.
Den nödvändiga upprustningen av utbildning, trafik-, energioch
infrastruktur inom den komunala sektorn har en avgörande betydelse
också för den fortsatta näringslivsutvecklingen.

Utskottet tillstyrker därför bifall till motionerna Fi63 yrkande 3 i berörd
del och Fi224 yrkande 4 i berörd del.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Det förslag”
och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Det förslag till inriktning av den kommunala ekonomin som förordas i
motion Fi86 (fp) överensstämmer i stora delar med vad som anförs i propositionen.
Motion Fi86 (fp) yrkande 1 avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande inriktningen av den kommunala ekonomin
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi63 yrkande 3 i berörd
del och 1988/89: Fi224 yrkande 4 i berörd del samt med avslag på
motionerna 1988/89: Fi86 yrkande 1 och 1988/89: Fi311 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom. 1, motiveringen) Carl

Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar
med ”Utskottet vill” och på s. 13 slutar med ”avstyrks därför” bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill bestämt avvisa den inställning som kommer till uttryck i
kompletteringspropositionen som innebär att kommunerna med hjälp av
statliga pekpinnar skall tillhållas en viss utgiftsökning, samtidigt som kommunerna
åläggs en rad angelägna och viktiga uppgifter. Detta manifesteras
i uttryck som att kommunerna får inte planera för underskott i den löpande
verksamheten.

Utskottet tillstyrker i och för sig att flera uppgifter överflyttas och läggs
på kommunerna. Det är viktigt att beslut fattas så nära de berörda som
möjligt i samhället. Detta ökar möjligheterna till påverkan och deltagande.
Men innebörden härav är att kommunerna måste ges en reell frihet att
själva bestämma över sin verksamhet. Några former av statliga begränsningar
eller pekpinnar kan därför inte tolereras. Den kommunala ekonomin
måste överlåtas till de folkvalda i våra kommuner. Kommunerna
måste således tillåtas få expandera i sin egen takt.

En naturlig föjd av detta synsätt är att kommunerna måste återfå sin
kommunala beskattningsrätt av företag och fastigheter. Kommunernas
förmåga att ge service och skapa god miljö är ju basen för näringslivets
möjligheter att verka. Det är därför rimligt att företagen betalar skatt i de
kommuner där de bedriver sin verksamhet.

Utskottet avstyrker med det anförda alla motioner som innebär att stat -

1988/89: FiU29

Reservationer

30

liga påbud skall få begränsa den kommunala tillväxten. Den kommunala
styrningen bör överlåtas till invånarna och deras folkvalda i kommunerna.

5. Statsbidragen till kommunsektorn (mom. 2)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:

Principen om kommunal självstyrelse och kommunal demokrati borde
innebära att medborgarna i enskilda kommuner och landsting själva får
bestämma omfattningen och inriktningen av den kommunala resp. den
landstingskommunala servicen. Bidragssystemet bör därför utformas så
att det främjar förverkligandet av denna princip.

De specialdestinerade bidragen är i allmänhet förknippade med en lång
rad detaljregleringar och omfattande administration från såväl den utbetalande
myndighetens som den mottagande kommunens sida. Ett omfattande
system byggt på specialdestinerade bidrag leder därför till betydande
stelhet och ineffektivitet i resursutnyttjandet i kommunsektorn.

Utskottet delar därför den uppfattning som framförs i flera av motionerna
att bidragssystemet bör ges en mer generell utformning. Systemet med
specialdestinering av bidrag bör därför minska i omfattning.

För att möjliggöra ett mer flexibelt och effektivt resursutnyttjande bör
bidragen till kommunerna ges utan villkor. Förutsättningarna i skattekraft
och kostnader varierar emellertid kraftigt kommunerna emellan. Bidragssystemet
bör därför främst inriktas på att utjämna dessa skillnader. Det
kommunala skatteutjämningssystemet bör således bibehållas och förstärkas.
Principen bör vara att bidragen inte skall påverkas av kommunala
beslut om verksamhetens inriktning och omfattning.

Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motion Fi311 (m) att flertalet specialdestinerade
bidrag snarast avvecklas och omvandlas till ett allmänt
kommunalt bidrag. Samtidigt bör bestämmelser och detaljregleringar
kopplade till statsbidragen avvecklas. Neddragningar av det statliga stödet
till kommuner och landsting bör sedan ske över detta allmänna bidrag. I
enlighet med vad som förslås i motion Fi311 bör redan år 1990 en neddragning
ske med 8,5 miljarder kronor. Utskottet anser att regeringen bör
ges i uppdrag att snarast lägga fram förslag för riksdagen om en omläggning
av statsbidragen i denna riktning. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Fi311 (m) yrkande 7 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande statsbidragen till kommunsektorn
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi311 yrkande 7 och med
avslag på motionerna 1988/89: Fi63 yrkande 3 i berörd del och 1988/
89:Fi86 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna att sammanlagt
8 586 000 000 kr. som en teknisk övergångslösning skall innehållas
av de medel som staten överför till kommunerna i enlighet
med vad utskottet anfört,

1988/89: FiU29

Reservationer

31

6. Statsbidragen till kommunsektorn (mom. 2)

Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c)
och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 sorn börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”yrkande 7” bort ha följande lydelse:
Principen om kommunal självstyrelse och kommunal demokrati borde
innebära att medborgarna i enskilda kommuner och landsting själva får
bestämma omfattningen och inriktningen av den kommunala resp. den
landstingskommunala servicen. Bidragssystemet bör därför utformas så
att det främjar förverkligandet av denna princip.

De specialdestinerade bidragen är i allmänhet förknippade med en lång
rad detaljregleringar och omfattande administration från såväl den utbetalande
myndighetens som den mottagande kommunens sida. Ett omfattande
system byggt på specialdestinerade bidrag leder därför till betydande
stelhet och ineffektivitet i resursutnyttjandet i kommunsektorn.

Utskottet delar därför den uppfattning som framförs i flera av motionerna
att bidragssystemet borges en mer generell utformning. Systemet med
specialdestinering av bidrag bör därför minska i omfattning.

För att möjliggöra ett mer flexibelt och effektivt resursutnyttjande bör
bidragen till kommunerna ges utan villkor. Förutsättningarna i skattekraft
och kostnader varierar emellertid kraftigt kommunerna emellan. Bidragssystemet
bör därför främst inriktas på att utjämna dessa skillnader. Det
kommunala skatteutjämningssystemet bör således bibehållas och förstärkas.
Principen bör vara att bidragen inte skall påverkas av kommunala
beslut om verksamhetens inriktning och omfattning.

Utskottet tillstyrker därför yrkandena i motionerna att merparten av de
specialdestinerade bidragsformerna snarast avvecklas och att en större andel
av bidragsgivningen från staten till kommunerna sker inom ramen för
ett skatteutjämningssystem. Utskottet anser att regeringen bör ges i uppdrag
att snarast lägga fram förslag för riksdagen om en omläggning av statsbidragen
i denna riktning. Vad utskottet anfört med anledning av motion
Fi86 yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande statsbidragen till kommunsektorn
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi86 yrkande 2 och med
avslag på motionerna 1988/89: Fi63 yrkande 3 i berörd del och 1988/
89: Fi311 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

7. Statsbidragen till kommunsektorn (mom. 2)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”utformning” bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att trots den samstämmighet som finns i proposi -

1988/89: FiU29

Reservationer

32

tionen och i motionerna från de borgerliga partierna i synen på de specialdestinerade
bidragen, så kan dessa inte ligga till grund för den fortsatta
utvecklingen.

I likhet med motion Fi63 (vpk) yrkande 3 anser utskottet att specialdestineringen
av vissa bidrag är av mycket stor värde och erinrar om vad som
utskottet anförde om de specialdestinerade bidragen i betänkandet FiU
1987/88: 19 om den kommunala ekonomin.

Utskottsmajoriteten (och sedermera riksdagen) ansåg vid detta tillfälle
att

”Bidragen (de specialdestinerade) är ett av statsmakternas instrument
för att påverka utformningen och omfattningen av olika verksamheter
inom kommunsektorn. Det är inom vissa områden, t. ex. skolväsendet, angeläget
att en godtagbar och enhetlig standard kan upprätthållas i hela landet.
De specialdestinerade bidragen bidrar också till att stärka ekonomiskt
och politiskt svaga gruppers livsvillkor och ekonomiska situation, t. ex. för
barn, gamla och handikappade.”

Utskottet anser att detta ställningstagande fortfarande äger giltighet och
yrkar därför bifall till motion Fi63 (vpk) yrkande 3 och avslag på de borgerliga
motionerna och propositionen i motsvarande del.

2. beträffande statsbidragen till kommunsektorn
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi63 yrkande 3 i berörd
del och med avslag på motionerna 1988/89: Fi86 yrkande 2 och 1988/
89: Fi311 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

8. Skatteutjämningssystemet (mom. 3)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Mot bakgrund”
och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av skatteutjämningssystemet och härtill
hörande motionsyrkanden anföra följande.

För att ge möjlighet till god kommunal verksamhet över hela landet
krävs ett väl fungerande kommunalt skatteutjämningssystem. Detta skall
utjämna skillnader i de yttre förutsättningar som kommunerna inte själva
kan påverka i nämnvärd utsträckning. Det gäller i första hand skatteunderlag,
befolkningssammansättning och kostnadsläge men däremot inte kostnadsskillnader
orsakade av olika standardnivåer på verksamheten eller
misshushållning. Därigenom ges landets alla kommuner rättvisa grundförutsättningar.

Den kommunala skattesatsen skall vara ett uttryck för den kommunala
självstyrelsen och spegla den avvägning mellan offentlig och enskild verksamhet
som kommunens befolkning väljer.

De stora utdebiteringsskillnader som förekommer trots den omfattande
utjämningen av skattekraft beror till betydande del på den politik som förs
i olika kommuner. En del kommuner för en medveten högskattepolitik, till

1988/89: FiU29

Reservationer

33

3 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 29

inte ringa del uppmuntrade av de incitament som det nuvarande skatteutjämningssystemet
har medfört.

I likhet med vad som framhålls i motionerna Fi307 (m) och Fi311 (m)
anser utskottet att grundgarantinivåema i skatteutjämningssystemet bör
återgå till de nivåer som gällde för 1988. Utskottet vill understryka att
skatteutjämningen inte får urholkas. Den måste i stället stärkas. Skatteutjämningssystemet
skall vara objektivt och rättvist och i huvudsak grundas
på faktiska skillnader i olika kommuners skatteunderlag och opåverkbara
kostnadsnivåer.

Skatteutjämningsbidraget får inte stimulera till skattehöjningar. Utskottet
vill därför förorda ett system där skatteutjämningsbidraget beräknas
utifrån en enhetlig skattesats, vilken bör vara 16 kr. för kommunerna,
13:50 kr. för landstingen och 29:50 kr. för landstingsfri kommun.

För att stimulera kommunerna att sänka skatterna bör kommuner med
särskilt hög utdebitering, över 17 kr., få extra skatteutjämningsbidrag.
Detta extra skatteutjämningsbidrag skall utbetalas med 50 % av skattesänkningen
ned till 17 kr. det år skattesänkningen genomförs. Därigenom
ger skatteutjämningen ett incitament för lägre skattesatser och minskade
utdebiteringsskillnader mellan olika kommuner. Detta är särskilt motiverat
av att skatteutjämningssystemet hittills stimulerat höjningar, vilket
pressat upp de kommunala skattesatserna.

Vad gäller tekniken för beräkningar av skillnader i kostnader för åldersstruktur
och social struktur anser utskottet att kostnader för barnomsorg
uteslutande bör beräknas med utgångspunkt i antalet barn i berörda åldrar.
Något hänsynstagande till den faktiska utbyggnaden av den kommunala
barnomsorgen bör inte ske.

Utskottet vill betona vikten av att riksdagen begär förslag till förändringar
av skatteutjämningssystemet i sådan tid att förändringarna kan
träda i kraft fr.o.m den 1 januari 1990.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi307 yrkande 1 och
Fi311 yrkande 4 om ett nytt skatteutjämningssystem bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Med detta ställningstagande tillgodoses också i stor utsträckning motionerna
Fi310 yrkande 1 och Fi313.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande skatteutjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi307 yrkande 1 och
1988/89: Fi311 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1988/
89: Fi64 yrkande 26 i berörd del, 1988/89: Fi306, 1988/89: Fi308,
1998/89: Fi309, 1988/89: Fi310 yrkandena 1 och 2, 1989/89: Fi313
och 1988/89: Fi314 yrkande 1 hos regeringen begär förslag till förändringar
i skatteutjämningssystemet i enlighet med vad utskottet anfört,
i sådan tid att förändringarna kan träda i kraft fr. o. m. den 1 januari
1990,

1988/89: FiU29

Reservationer

34

9. Skatteutjämningssystemet (mom. 3)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Mot bakgrund”
och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Det nya skatteutjämningssystemet har endast varit verksamt under en
kort tid. Utskottet anser ändå att det finns skäl att så snart som möjligt
genomföra ytterligare förändringar. En genomgripande reformering av den
kommunala skatteutjämningen bör sålunda ske i samband med en kommande
skattereform. Det är av särskilt stor vikt att utdebiteringsskillnaderna
uppmärksammas noga i samband med att skattreformen genomförs.
Konsekvenserna kan i annat fall bli ökat kommunalt skatteuttag och förstärkta
skillnader mellan kommunerna. Inriktningen av en förändrad skatteutjämning
bör vara att samtliga kommuner skall ingå i och omfattas av
skatteutjämningssystemet, att merparten av de specialdestinerade bidragen
överförs till skatteutjämningssystemet samt att systemet utformas så
att i framtiden skillnader i utdebitering endast motsvaras av skillnader i
kommunal service samt administrativ skicklighet. Utskottet anser att skatteutjämningssystemet
måste utjämna effektivt för sådana faktorer som
kommunerna inte själva kan påverka såsom skattekraft, ålderstruktur och
geografiska förhållanden. I annat fall uppkommer orättvisa skillnader i
kommunal utdebitering.

Utskottet tillstyrker med det anförda att riksdagen i enlighet med vad
som anförs i motionerna Fi307 yrkande 2 hos regeringen begär förslag om
ett nytt skatteutjämningssystem.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande skatteutjämningssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi310 yrkandena 1 och 2
och med avslag på motionerna 1988/89: Fi64 yrkande 26 i berörd del,
1988/89: Fi306, 1988/89: Fi307 yrkande 1, 1988/89: Fi308, 1998/
89: Fi309, 1988/89: Fi311 yrkande 4, 1989/89: Fi313 och 1988/
89: Fi314 yrkande 1 hos regeringen begär förslag till förändringar i
skatteutjämningssystemet i enlighet med vad utskottet anfört, i sådan
tid att förändringarna kan träda i kraft fr. o. m. den 1 januari 1990,

10. Skatteutjämningssystemet (mom. 3)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Mot bakgrund”
och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Det kommunala skatteutjämningssystemet är av stor betydelse för att
skapa rättvisa förutsättningar i hela Sverige. I dag är skillnaderna i förutsättningar
mycket stora, vilket framgår inte minst av de stora utdebiteringsskillnadema.
Det finns därför som utskottet ser det anledning att ta
upp frågan om hur skatteutjämningssystemet bör utformas. Siktet bör i
enlighet med vad som anförs i motion Fi308 vara inriktat på att bygga upp

1988/89: FiU29

Reservationer

35

ett interkommunalt skatteutjämningssystem, där kommunerna själva svarar
för omfördelningen. En förutsättning för en ökad kommunal självstyrelse
är att kommunerna ges rätt att beskatta företag och fastigheter som är
belägna i kommunen. Utskottet anser att en parlamentarisk utredning bör
tillsättas omgående för att närmare studera dessa frågor.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi308 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande skatteutjämningssystemet

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi64 yrkande 26 i
berörd del, 1988/89: Fi308, 1998/89: Fi309 och 1988/89: Fi314 yrkande
1 samt med avslag på motionerna 1988/89: Fi306, 1988/
89:Fi307 yrkande 1, 1988/89: Fi310 yrkandena 1 och 2, 1988/
89: Fi311 yrkande 4 och 1989/89: Fi313 hos regeringen hemställer om
utredning av den långsiktiga utformningen av skatteutjämningssystemet
i enlighet med vad utskottet anfört,

11. Inomregional skatteutjämning (mom. 4)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med ”Utskottet
vill ” och slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den inomregionala skatteutjämningen
får märkliga effekter. Den förstärker snarare än balanserar
verkan av det statliga systemet. Den bidrar därmed till att konservera en
felaktig samhällsstruktur. Skillnader i utdebitering tycks snarare bero på
vilken politisk majoritet som styr kommunen. Utskottet anser därför att
den inomregionala skatteutjämningen bör avskaffas. Det skulle minska
landstingets utgifter med drygt 460 milj. kr.

Utskottet tillstyrker därmed motion Fi307 yrkande 3 om att avveckla
den inomregionala skatteutjämningen.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande inomregional skatteutjämning

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi307 yrkande 3 hos regeringen
begär förslag om avveckling av lag (1982:1070) om skatteutjämning
i Stockholms läns landstingskommun i enlighet med vad
utskottet anfört,

12. Allmän skatteutjämningsavgift (mom. 5)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som böijar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”yrkande 6” bort ha följande lydelse:
Skatteunderlaget från fysiska personer skall utgöra underlaget för den
skattefmansierade delen av kommunens verksamhet. Rundgång av bidrag

1988/89: FiU29

Reservationer

36

och avgifter mellan stat och kommuner måste undvikas. Därför bör inte
några statliga avgifter på skatteunderlaget förekomma. Ett system där
kommunerna betalar in skattepengar — för 1990 beräknas beloppet uppgå
till drygt 6 miljarder kr. - till staten som sedan i sin tur betalar tillbaka
dem i form av riktade bidrag, är inte bara opraktiskt utan leder också till
en urgröpning av den kommunala självstyrelsen. Skatteutjämningsavgiften
bör därför enligt utskottets mening avvecklas i sin helhet.

Utskottet tillstyrker motionerna Fi84 (m) yrkande 1 och Fi311 yrkande
2 samt avstyrker motion Fi86 yrkande 6.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande allmän skatteutjämningsavgift
att riksdagen med avslag på i proposition 1988/89:150 bilaga 6 punkt
7 mom. 1 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1987:560) om
skatteutjämningsavgift och med bifall till motion 1988/89: Fi84 yrkande
1 och 1988/89: Fi311 yrkande 2 samt med avslag på motion
1988/89: Fi86 yrkande 6 antar följande

Förslag till
Lagom upphävande av lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift Härigenom

föreskrivs att lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1989.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

13. Allmän skatteutjämningsavgift (mom. 5)

Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”1 finansutskottets”
och slutar med ”yrkande 6” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att den i kompletteringspropositionen föreslagna
höjningen av skatteutjämningsavgiften för kommunerna med 8 öre bör genomföras.
Denna föreslås i propositionen betala för ökade statsbidrag till
barnomsorgen. Utskottet konstaterar emellertid dels att utskottet förordar
en annan utformning av statsbidragen, dels att detföreslagna finansieringssättet
går stick i stäv med utskottets önskan att öka de generella bidragen
och att reducera de specialdestinerade bidragen. Utskottet tillstyrker,i likhet
med vad som förslås i motion Fi86 yrkande 6, att avgiften höjs med 13
öre/skr. för kommuner och med 12 öre/skr. för landsting.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande allmän skatteutjämningsavgift
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi86 yrkande 6 samt med
avslag på motionerna 1988/89: Fi84 yrkande 1 och 1988/89: Fi311 yrkande
2 antar i proposition 1988/89:150 bilaga 6 punkt 7 mom. 1
framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift
med den ändringen att i 4 § avgiften för kommun skall
vara 60 öre per skattekrona,

1988/89: FiU29

Reservationer

37

4 Riksdagen 1988/89. 5 sami. Nr 29

1988/89: FiU29

Reservationer

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Lagen
tillkom” och på s. 19 slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:

Den föreslagna utvidgningen och utformningen av skatteskalan för den
s. k. Robin Hood-skatten innebär så pass stor förändring av hela skatteutjämningssystemet
att en lagrådsgranskning vore befogad. Reglerna innebär
ju att nära nog varje kommun framför allt i Stockholmsområdet särbehandlas
enligt minst sagt godtyckliga regler. Den kommunala beskattningsrätten
är för de kommuner som berörs av den särskilda skatteutjämningsavgiften
en ren chimär. Det är staten som genom den progressiva skalan
tvingar sparsamma kommuner att drastiskt höja skatten. Det finns således,
som utskottet ser det, starka skäl för att låta lagrådet granska i vilken utsträckning
den nu föreslagna utformningen av avgiften överensstämmer
med grundlagen.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna Fi73 (m),
Fi84 (m), Fi86 (fp), Fi307 och Fi311 (m) att den särskilda skatteutjämningsavgiften
bör avvecklas. Det är inte rimligt att de kommuner som bedriver
en effektiv och mindre kostnadskrävande verksamhet skall bestraffas
av staten. Den särskilda skatteutjämningsavgiften, den s. k. Robin
Hood-skatten, innebär att några kommuner påförs en progressiv avgift.
Det är emellertid kommunens invånare och skattebetalare, inte kommunen,
som betalar den särskilda skatteutjämningsavgiften. Invånare med
låga inkomster i kommuner som drabbas av Robin Hood-skatten kan härigenom
få betala utgifterna för invånare med höga inkomster i andra kommuner.
I Robin Hood-kommunema är det de facto staten och inte kommunerna
som fastställer kommunalskattesatsemas storlek. Detta strider
mot den kommunala självstyrelsen. Utskottet vill bestämt avvisa ett sådant
system.

Utskottet anser således att den progressiva skatteutjämningsavgiften bör
avskaffas och tillstyrker motionerna Fi73 (m), Fi84 (m) yrkande 2, Fi86
(fp) yrkande 7, Fi307 (m) yrkande 2 och Fi311 (m) yrkande 3.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande särskild skatteutjämningsavgift
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi73, 1988/89: Fi84
yrkande 2, 1988/89: Fi86 yrkande 7, 1988/89: Fi307 yrkande 2 och
1988/89: Fi311 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1988/
89: Fi62 yrkande 8 och 1988/89: Fi64 yrkande 26 i berörd del och på i
proposition 1988/89:150 bilaga 6 punkt 7 mom. 2 framlagt förslag till
lag om ändring i lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift
antar följande

14. Särskild skatteutjämningsavgift (mom. 6)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser

38

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift Härigenom

föreskrivs att lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1988.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

15. Särskild skatteutjämningsavgift (mom. 6)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 19 slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:
Uskottet anser att utvidgad avgiftsskyldighet inom ramen för den särskilda
skatteutjämningsavgiften är motiverad. De kommuner som har de
bästa förutsättningarna vad gäller skattekraft, ålderssammansättning m. fl.
faktorer bör ha förutsättningar att bidra till en ökad skatteutjämning också
utöver det allmänna skatteutjämningssystemet. En lämplig gräns över vilken
kommun skall vara skyldig att erlägga särskild skatteutjämningsavgift
anser utskottet vara 115 % av medelskattekraften. Utskottet vill med detta
tillstyrka motion Fi62 (c) yrkande 8 och avstyrker därmed motionerna
Fi64 (mp), Fi73 (m), Fi84 (m), Fi86 (fp), Fi307 (m) och Fi311 (m).

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande särskild skatteutjämningsavgift
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi62 yrkande 8 samt med
avslag på motionerna 1988/89: Fi64 yrkande 26 i berörd del, 1988/
89: Fi73, 1988/89: Fi84 yrkande 2, 1988/89: Fi86 yrkande 7, 1988/
89: Fi307 yrkande 2 och 1988/89: Fi311 yrkande 3 antar i proposition
1988/89:150 bilaga 6 punkt 7 mom. 2 framlagt förslag till lag om ändring
i lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift med den
ändringen i 3 § att ingen avgift utgår om skattekraften understiger 115
% av medelskattekraften och att avgiften uppgår till 2 kr. per skattekrona
om skatteunderlaget utgör 115—119,99 % av medelskattekraften,

16. Särskild skatteutjämningsavgift (mom. 6)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 19 slutar med ”yrkande 3” bort ha följande lydelse:
Propositionens förslag till utvidgad avgift innebär en kraftig skärpning
och utvidgning av avgiftsuttaget. Antalet kommuner som berörs utökas
genom förslaget kraftigt från 6 till 38. Det skulle allvarligt störa den kommunala
budgetprocessen för de berörda kommunerna om denna ändring
genomfördes nu. Utskottet delar dock uppfattningen att skatteutjämningen
kan behöva reformeras. Detta bör dock utredas närmare. Utskottet

1988/89: FiU29

Reservationer

39

avstyrker således propositionens förslag till ändrad särskild skatteutjämningsavgift
och tillstyrker därmed motion Fi64 yrkande 26.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande särskild skatleutjämningsavgift

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi64 yrkande 26 i berörd
del, samt med avslag på motionerna 1988/89: Fi62 yrkande 8, 1988/
89: Fi73, 1988/89: Fi84 yrkande 2, 1988/89: Fi86 yrkande 7, 1988/
89: Fi307 yrkande 2 och 1988/89: Fi311 yrkande 3 avslår i proposition
1988/89:150 bilaga 6 punkt 7 mom. 2 framlagt förslag till lag om ändring
i lagen (1987:561) om särskild skatteutjämningsavgift,

17. Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning
(mom. 7)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Kompensationen för”
och slutar med ”berörd del” bort utgå,

dels att utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet anser” och
slutar med ”motion Fi81” bort ha följande lydelse:

Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi81.

Moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern har i en gemensam
motion lämnat ett förslag om vårdnadsbidrag. Som en del av finansieringen
av vårdnadsbidraget föreslås att kommunerna inte skall ges något
kompensationsbidrag för avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att kompensationen för
avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen bör avskaffas.
Detta bör ske fr. o. m. år 1990. Utskottet avstyrker därför propositionens
förslag i detta avseende.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning att

riksdagen med anledning av proposition 1988/89:150 bilaga 6
punkt 7, E 2 samt motionerna 1988/89: Fi84 yrkande 3 och 1988/
89: Fi86 yrkande 3, 1988/89: Fi226 yrkande 10 i berörd del och 1988/
89: Fi311 yrkande 5 och med avslag på motion 1988/89: Fi81 till Bidrag
till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala
företagsbeskattningen för budgetåret 1989/90 under sjunde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 440 000 000 kr.,

18. Kompensation för slopad kommunal garantibeskattning
(mom. 8)

1988/89: FiU29

Reservationer

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Filip Fridolfsson
(m) och Lars De Geer (fp) anser

40

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Ett enigt”
och slutar med ”till kommunerna” bort ha följande lydelse:

Moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern har i en gemensam
motion lämnat ett förslag om vårdnadsbidrag. Som en del av finansieringen
av vårdnadsbidraget föreslås att kommunerna inte skall ges något
kompensationsbidrag för avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen.
Utskottet är av samma mening som motionärerna och anser att
kompensation för den slopade kommunala garantibeskattningen inte bör
införas. Utskottet avstyrker därför propositionens förslag i detta avseende
och tillstyrker motionerna Fi220 (c), Fi223 (m) och Fi232 (fp) i här aktuella
delar.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande kompensation för slopad kommunal garantibeskattning att

riksdagen med anledning av regeringens förslag i proposition 1988/
89:150 bilaga 6 punkt 7, E 3 och motionerna 1988/89: Fi84 yrkande 4,

1988/89: Fi86 yrkande 4, 1988/89: Fi226 yrkande 10 i berörd del och
1988/89: Fi311 yrkande 6 samt med avslag på motionerna 1988/
89:Fi302 och 1988/89: Fi312 till Bidrag till kommunerna med anledning
av avskaffandet av den kommunala garantibeskattningen m. m.
för budgetåret 1989/90 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag
på 462 623 000 kr.,

19. Extra skatteutjämningsbidrag (mom. 9)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”extra skatteutjämningsbidrag” bort ha följande lydelse: Utskottet

anser att en generell neddragning bör göras av överföringarna
till kommunerna. Neddragningen bör, såsom föreslås i motion Fi311 (m),
avpassas så att den kommunala konsumtionen hålls på en oförändrad nivå
under de närmaste åren. För att kompensera de kommuner som kan
komma att hamna i en besvärlig ekonomisk situation till följd av dessa
ändrade förutsättningar bör extra skatteutjämningsbidrag utgå.

Vidare anser utskottet, i likhet med vad som föreslås i motion Fi311
(m), att de kommuner som har en utdebitering som är högre än 17:00 kr./
skr. och som sänker sin skatt, bör få ett bidrag för detta motsvarande hälften
av skattebortfallet ned till 17:00 kr. Bidraget bör utgå i form av extra
skatteutjämningsbidrag.

Till följd av dessa förslag bör ytterligare 800 milj. kr. anvisas som extra
skatteutjämningsbidrag för år 1990. Utskottet tillstyrker med det anförda
motion Fi311 yrkande 8, vilket innebär att utskottet avstyrker motion
Fi86 yrkande 5 enligt vilken endast 100 milj. kr. föreslås i höjning av de
extra skatteutjämningsbidragen.

1988/89: FiU29

Reservationer

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

41

9. beträffande extra skatteutjämningsbidrag
att riksdagen med med bifall till motion 1988/89: Fi311 yrkande 8 och
med avslag på motion 1988/89: Fi86 yrkande 5, 1988/89: Fi301, 1988/
89: Fi303 och 1988/89: Fi305 samt med anledning av vad som anförs i
proposition 1988/89:150 bilaga 6 punkt 7, E 1 mom. 1 bemyndigar
regeringen att utge kompensation till kommuner och landstingskommuner
för år 1990 i form av extra skatteutjämningsbidrag i enlighet
med vad utskottet anfört,

20. Extra skatteutjämningsbidrag (mom. 9)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”extra skatteutjämningsbidrag” bort ha följande lydelse: Utskottet

anser, såsom föreslås i motion Fi86 (fp), att vissa förändringar
bör göras av överföringarna till kommunerna. Bidragen för kompensation
för den slopade kommunala företagsbeskattningen och slopade kommunala
garantibeskattningen bör avskaffas. Utskottet har emellertid i annat
sammanhang föreslagit ny utformning av statsbidragen till barnomsorgen,
som har beräknats tillföra kommunerna större intäkter än regeringens förslag.
Det bör därför vara möjligt att låta den kommunala konsumtionstillväxten
uppgå till 1 % för år 1990 utan några skattehöjningar. För att kompensera
de kommuner som kan komma att hamna i en besvärlig ekonomisk
situation till följd av dessa ändrade förutsättningar bör extra
skatteutjämningsbidrag utgå.

Till följd härav bör ytterligare 100 milj. kr. anvisas som extra skatteutjämningsbidrag
för år 1990. Utskottet tillstyrker med det anförda motion
Fi86 yrkande 5, vilket innebär att utskottet avstyrker motion Fi311 yrkande
8 enligt vilken en höjnining föreslås av de extra skatteutjämningsbidragen
med 800 milj. kr.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”Vad gäller”
och på s. 22 slutar med ”Fi303 (fp)” bort ha följande lydelse:

Utskottets ovanstående bifall till förslaget i motion Fi86 (fp) om att höja
det extra skatteutjämningsbidraget med 100 milj.kr. ger större möjligheter
för regeringen att ta hänsyn till olika former av onormal belastning på den
kommunala ekonomin vid fördelningen av bidragen. Utskottet anser att
de förhållanden som tas upp i motionerna Fi301 (fp) och Fi303 (fp) i fortsättningen
bör beaktas i detta sammanhang. Större utgifter för strandstädning
bör således ingå bland de bedömningsfaktorer som ligger till grund för
fördelningen av de extra skatteutjämningsbidragen. Vad utskottet anfört i
denna fråga med anledning av motionerna Fi301 och Fi303 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande extra skatteutjämningsbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi86 yrkande 5 och med

1988/89: FiU29

Reservationer

42

avslag på motionerna 1988/89: Fi305 och 1988/89: Fi311 yrkande 8
samt med anledning av vad som anförs i motionerna 1988/89: Fi301
och 1988/89: Fi303 samt i proposition 1988/89:150 bilaga 6 punkt 7,
E 1 mom. 1 bemyndigar regeringen att utge kompensation till kommuner
och landstingskommuner för år 1990 i form av extra skatteutjämningsbidrag
i enlighet med vad utskottet anfört,

21. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.
(mom. 10)

Under förutsättning av bifall till reservation 19

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”1 budgetpropositionen”
och slutar med ”yrkande 9” bort ha följande lydelse:

I kompletteringspropositionen föreslås att till skatteutjämningsbidrag
till kommuner m.m. för budgetåret 1989/90 anvisas ett förslagsanslag av
16 263 milj. kr. Utskottet anser, i likhet med vad som föreslås i motion
Fi311, att för år 1990 bör det extra skatteutjämningsbidraget ökas med 800
milj. kr. Med hänsyn härtill bör anslaget beräknas till 16 663 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m. m.

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:150 bilaga 6
punkt E 1 mom. 2 och med bifall till motion 1988/89: Fi311 yrkande 9
till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret
1989/90 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
16 663 000 000 kr.,

22. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.
(mom. 10)

Under förutsättning av bifall till reservation 20
Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s.22 som börjar med ”1 budgetpropositionen”
och slutar med ”yrkande 9” bort ha följande lydelse:

1 kompletteringspropositionen föreslås att till skatteutjämningsbidrag
till kommunerna m.m. för budgetåret 1989/90 anvisas ett förslagsanslag
av 16 263 milj. kr. Utskottet anser, med stöd av vad som anförs i motion
Fi86, att för år 1990 bör det extra skatteutjämningsbidraget ökas med 100
milj. kr. Med hänsyn härtill bör anslaget beräknas till 16 313 milj. kr. Det
innebär att utskottet avstyrker motion Fi311 yrkande 9.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna
m. m.

1988/89: FiU29

Reservationer

43

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:150 bilaga 6
punkt E 1 mom. 2 och med avslag på motion 1987/88: Fi311 yrkande
9 till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m. för budgetåret
1989/90 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
16 313 000 000 kr.,

23. Lag om kommunalt skattestopp (mom. 11)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar på s.23 med ”yrkande 10” bort ha följande lydelse:

1 motion Fi311 (m) begärs att kommunalt skattestopp införs under åren
1990 och 1991.

Utskottet anser att en minskning av statsbidragen till kommunerna inte
får leda till kommunalskattehöjningar. Utskottet förordar därför att ett
lagstadgat kommunalskattestopp införs i enlighet med vad som sägs i motion
Fi311 (m).

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande lag om kommunalt skattestopp
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi311 yrkande 10 antar
följande

Förslag till
Lag om begränsning i kommuns och landstingskommuns rätt
att ta ut skatt för åren 1990 och 1991 m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid fastställande av skattesats för åren 1990 och 1991 får kommun eller
landstingskommun ej överskrida den skattesats som kommunen eller
landstingskommunen har bestämt för år 1989.

2 § Om särskilda förhållanden i kommun eller landstingskommun påkallar
det, får regeringen efter ansökan bevilja undantag från vad som sägs under
1 §. Ansökan inges till länsstyrelse för det år ansökan avser.

3 § Högre skattesats än vad som är medgivet enligt 1 § får ej tillämpas vid
debitering av kommunalskatt eller landstingsskatt för åren 1990 och 1991
enligt uppbördslagen (1953:272) eller vid utbetalning av sådan skatt för
något av dessa år enligt lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns eller annan menighets utdebitering av skatt m. m., om ej regeringen
beviljat undantag enligt 2 §.

1988/89: FiU29

Reservationer

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

44

24. Kostnadsanalyser i regeringens propositioner (mom. 12)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m),
Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”motion Fi304” bort ha följande lydelse:

De nu uppräknade åtgärderna har uppenbarligen inte medfört en sådan
förbättring som motionärerna efterlyser vad avser analyser och konsekvensbeskrivningar
i propositioner som berör den kommunala sektorn.
Riksdagen bör därför med anledning av motion Fi304 som sin mening ge
regeringen till känna att sådana propositioner skall klart redovisa förslagens
effekter för den kommunala ekonomin.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande kostnadsanalyser i regeringens propositioner
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Fi304 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom. 1)
Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anför:

För att kommunerna skall kunna klara angelägna och näraliggande uppgifter
krävs att den kommunala konsumtionen får växa med 2 % 1989. Kraven
och behoven inom den kommunala sektorns verksamhet har vuxit,
t. ex. inom barnomsorg, vård och äldreomsorg. Arbetskraftsbristen har
dock inneburit svårigheter att svara upp mot behoven.

Kommunernas finansiella sparande har minskat kraftigt de senaste åren.
Om denna utveckling fortsätter finns en uppenbar risk att kommunerna
tvingas höja utdebiteringen av skatt. Höjningen av det genomsnittliga
kommunala skatteuttaget för 1989 var det största på fem år. Vi ser denna
utveckling som mycket oroande. Pressen på den kommunala sektorn
måste minska. Under åren 1989 och 1990 måste den kommunala tillåtas
växa så att angelägna behov inom skola, vård och omsorg m. fl. verksamheter
kan tillgodoses. Först därefter är det realistiskt att sätta målet till
högst en procents konsumtionstillväxt.

2. Skatteutjämningssystemet (mom. 3)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anför:

Det nya skatteutjämningssystemet har endast varit verksamt under en kort
tid. Vi biträder det förslag till regler som beslutades förra året som en provisorisk
lösning i avvaktan på en mer genomgripande översyn och förändring.
En sådan bör genomföras med utgångspunkt från de principer som vi
redovisat i motion Fi86.

1988/89: FiU29

Reservationer

45

3. Skatteutjämningssystemet (mom. 3) och särskild skatteutjämningsavgift
(mom. 6)

Hans Petersson (vpk) anför:

Det nya skatteutjämningssystemet har nu varit i funktion under ett par års
tid. I årets förslag har ökade utgifter lagts på kommunsektorn genom de
olika avgifterna. En ökad utjämning sker härigenom och är nödvändig,
men i fortsättningen kan inte detta ske utan att man samtidigt tillför kommunsektorn
nödvändiga ekonomiska resurser för en förbättrad utveckling.

Utjämning får inte innebära att alla får lika stora ekonomiska problem,
utan måste ta sikte på gemensamma förbättringar.

4. Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning
(mom. 7) och kompensation för slopad kommunal garantibeskattning
(mom. 8)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anför:

Från centerpartiets sida har vi i motioner till innevarande riksmöte lagt
förslag till hur barnomsorgen bör utformas och även anvisat finansiering
av våra förslag. Vi kvarstår vid vår uppfattning att insatserna från samhällets
sida måste inriktas mot att skapa valfrihet för föräldrar vid val av
barnomsorg. Med hänsyn till att beslut nyligen fattats av innevarande riksmöte
om utformning och finansiering av barnomsorgen, innefattande bl. a.
vårdnadsbidrag, avstår vi från att nu yrka avslag på ”kompensation för
slopad företagsbeskattning och slopad kommunal garantibeskattning” eftersom
detta ingick som ett led i vår finansiering av barnomsorgen. Vi
avser i stället att återkomma i samband med att 1990 års budgetpropositionen
presenteras.

5. Extra skatteutjämningsbidrag (mom. 9)

Gunnar Björk (c), Ivar Franzén (c) och Hans Petersson (vpk) anför:

Utskottet har avstyrkt ett motionsyrkande om att enskilda kommuners
problem med eftersatt va-underhåll m. m. särskilt skall beaktas vid fördelningen
av de extra skatteutjämningsmedlen (s. 21—22). Vi har biträtt utskottet
i denna fråga men vill samtidigt framhålla att centerpartiet och
vänsterpartiet kommunisterna föreslagit ett statligt stöd i andra former till
kommunerna för upprustning av va-nätet. I en gemensam reservation till
bostadsutskottets betänkande 1988/89: BoU7 föreslås således med anledning
av motioner (c) och (vpk) bl. a. att ett stimulansbidrag införs för upprustning
av Va-nätet. Bidraget föreslås utgå med 15 % av kostnaden enligt
ett schablonberäknat bidragsunderlag.

1988/89: FiU29

Reservationer

46

1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987:560) om
skatteutjämningsavgift

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987: 560) om skatteutjämningsavgift dels

att 5 § skall upphöra att gälla,

dels att 2 —4 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Avgiftsunderlaget utgörs av anta- Avgiftsunderlaget utgörs av antalet
skattekronor enligt taxerings- let skattekronor enligt taxeringsnämndens
beslut vid taxeringen till nämndens beslut vid taxeringen till

kommunal inkomstskatt närmast kommunal inkomstskatt närmast

föregående år samt det antal skat- föregående år.

tekronor som tillskjuts för året enligt
lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag.

3 §

Avgiften utgör för landstings- Avgiften utgör för landstingskommun
34 öre per skattekrona. kommun 46 öre per skattekrona.

4§

Avgiften utgör för kommun 47 Avgiften utgör för kommun 69

öre per skattekrona. öre per skattekrona.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989 och tillämpas första gången i
fråga om skatteutjämningsavgift för år 1990.

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1987: 561) om särskild
skatteutjämningsavgift

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1987: 561) om särskild skatteutjämningsavgift
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Landstingskommun och kom- Kommun skall erlägga särskild
mun skall erlägga särskild skatte- skatteutjämningsavgift om antalet

utjämningsavgift om antalet skat- skattekronor enligt taxeringsnämn tekronor

enligt taxeringsnämndens dens beslut vid taxeringen till kom beslut

vid taxeringen till kommunal munal inkomstskatt föregående år

inkomstskatt föregående år översti- överstiger vad som motsvarar 100

1988/89: FiU29
Bilaga

Propositionens

lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ger vad som motsvarar 125 procent
av medelskattekraften.

Den särskilda skatteutjämningsavgiften
är 6 kronor per skattekrona
till den del underlaget överstiger vad
som motsvarar 125 men inte överstiger
vad som motsvarar 135 procent
av medelskattekraften, 8 kronor
per skattekrona till den del
underlaget överstiger vad som motsvarar
135 men inte överstiger vad
som motsvarar 145 procent av medelskattekraften,
10 kronor per skattekrona
till den del underlaget överstiger
vad som motsvarar 145 procent
av medelskattekraften men inte
överstiger vad som motsvarar 155
procent av medelskattekraften, 12
kronor per skattekrona till den del
underlaget överstiger vad som motsvarar
155 procent av medelskattekraften.

procent av medelskattekraften.
Kommun som inte ingär i landstingskommun
skall dock inte erlägga
särskild skatteutjämningsavgift.

3§

Den särskilda skatteutjämningsavgiften
erläggs med följande belopp
per skattekrona för de delar av
skatteunderlaget som ligger inom
angivna procent av medelskattekraften.

Krona per	Procent av
skattekrona	medelskatte-
	kraften
1	100-109,99
2	110-119,99
3	120-124,99
4	125-129,99
6	130-134,99
8	135-139,99
10	140-144,99
12	145-149,99
14	150-

Särskild skatteutjämningsavgift
skall dock inte erläggas för den del
av skatteunderlaget som understiger
det för kommunen garanterade
skatteunderlaget enligt lagen
(1988:491) om skatteutjämningsbidrag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989 och tillämpas forsta gången i
fråga om särskild skatteutjämningsavgift för år 1990.

1988/89: FiU29
Bilaga
Propositionens
lagförslag

48

Innehåll

1988/89: FiU29

Sammanfattning 1

Inledning 1

Propositionernas förslag 2

Motionsyrkandena 3

Utskottet 9

Inriktningen av den kommunala ekonomin 9

Statsbidragen till kommunsektorn 13

Skatteutjämningssystemet 14

Inomregional skatteutjämning 15

Allmän skatteutjämningsavgift 16

Särskild skatteutjämningsavgift 17

Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning 19

Kompensation för slopad kommunal garantibeskattning 20

Extra skatteutjämningsbidrag 21

Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna 22

Kommunalt skattestopp 22

Kostnadsanalyser i regeringens propositioner 23

Forskning om kommuner och landsting 23

Hemställan 24

Reservationer

1. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom. 1) (m) 27

2. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom. 1) (fp) 28

3. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom. 1) (vpk) 29

4. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom. 1,

motiveringen) (mp) 30

5. Statsbidragen till kommunsektorn (mom. 2) (m) 31

6. Statsbidragen till kommunsektorn (mom. 2) (fp, c, mp) 32

7. Statsbidragen till kommunsektorn (mom. 2) (vpk) 32

8. Skatteutjämningssystemet (mom. 3) (m) 33

9. Skatteutjämningssystemet (mom. 3) (c) 35

10. Skatteutjämningssystemet (mom. 3) (mp) 35

11. Inomregional skatteutjämning (mom. 4) (m) 36

12. Allmän skatteutjämningsavgift (mom. 5) (m) 36

13. Allmän skatteutjämningsavgift (mom. 5) (fp, c) 37

14. Särskild skatteutjämningsavgift (mom. 6) (m, fp) 38

15. Särskild skatteutjämningsavgift (mom. 6) (c) 39

16. Särskild skatteutjämningsavgift (mom. 6) (mp) 39

17. Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning

(mom. 7) (m, fp) 40

18. Kompensation för slopad kommunal garantibeskattning (mom. 8)

(m, fp) 40

19. Extra skatteutjämningsbidrag (mom. 9) (m) 41

20. Extra skatteutjämningsbidrag (mom. 9) (fp) 42

21. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

(mom. 10) (m) 43

22. Anslag till skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

(mom. 10) (fp) 43

23. Lag om kommunalt skattestopp (mom. 11) (m) 44

24. Kostnadsanalyser i regeringens propositioner (mom. 12)

(m, fp, c) 45 49

Särskilda yttranden 1988/89: FiU29

1. Inriktningen av den kommunala ekonomin (mom. 1) (c) 45

2. Skatteutjämningssystemet (mom. 3) (fp) 45

3. Skatteutjämningssystemet (mom. 3) och särskild skatteutjämningsavgift
(mom. 6) (vpk) 46

4. Kompensation för slopad kommunal företagsbeskattning (mom. 7)
och kompensation för slopad kommunal garantibeskattning

(mom. 8) (c) 46

5. Extra skatteutjämningsbidrag (mom. 9) (c, vpk)

46Bilaga

Propositionens lagförslag 47

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

50