Sammanfattning

Finansutskottet föreslår i detta betänkande en finanspolitisk åtstramning som i omfattning är något mindre än vad som föreslås i kompletteringspropositionen. Förslagen bygger på en kombination av åtgärder föreslagna i propositionen och i motioner från bl. a. centerpartiet. Den föreslagna inriktningen av den ekonomiska politiken avvisas reservationsvis av moderata samlingspartiet och folkpartiet gemensamt samt av vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet.

Utskottets förslag till åtgärder kan sammanfattas på följande sätt. Propositionens förslag till höjning av alkohol- och tobaksskatten tillstyrks av utskottet.

Utskottet har — eftersom alla partier motsatt sig förslaget — avstyrkt förslaget i kompletteringspropositionen om att tillfälligt höja mervärdeskatten. I stället förordar utskottet i enlighet med vad som föreslagits i en socialdemokratisk motion Fi59 och en centerpartistisk motion Ei62 att ett tillfålligt obligatoriskt sparande införs fr.o.m. september 1989 t.o.m. år 1990. Sparandet skall gälla såväl fysiska som juridiska personer och skall uppgå till 3 % av erlagd preliminär skatt. För de fyra månaderna 1989 blir sparandet beräknat enbart på den preliminära skatten och är definitivt. Dessa medel skall utbetalas senast i april 1992. För 1990 beräknas sparandet preliminärt som 3 % av den preliminära skatten, men i samband med taxeringen 1991 bestäms det definitiva sparkravet utifrån den slutliga skatten. Ett otillräckligt sparande under år 1990 måste således kompletteras med fyllnadsbetalningar våren 1991 eller kvarstående betalningar våren 1992. Dessa medel inkl. ränta skall återbetalas senast i april 1993. Räntan utgår med 7 % på belopp upp till 3 000 kr. och med 3,5 % på belopp däröver.

Vidare föreslås höjningar av energiskatter med närmare 3 miljarder kronor. El-skatten föreslås höjd med 2 öre/kWh och skatten på olja med 100 kr./m. Motsvarande höjningar görs för kol, naturgas och gasol.

Finansutskottet avstyrker på skatteutskottets förslag kompletteringspropositionens förslag om en 2 procentenhets höjning av allmänna löneavgiften. Likaså avstyrker utskottet, på inrådan av ett enigt jordbruksutskott, förslaget att slopa mjölksubventionerna från den I juli 1989.

Finansutskottet förordar i betänkandet införandet av en särskild arbetsmiljöavgift om 1,5 % av lönesumman. Egenföretagare omfattas ej. Avgif-

Riksdagen 1988/89. 5 samt. Nr 30. Det 1

ten skall tillföras en från statsbudgeten fristående fond, arbetslivsfonden. 1988/89: FiU30 Fonden skall användas till bidrag för arbetsgivare för olika rehabiliteringsinsatser och arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Syftet är att förbättra den yrkesinriktade rehabiliteringen och avveckla dåliga arbetsmiljöer. Detta är enligt utskottet angelägna åtgärder som skall kunna minska antalet förtidspensionärer och långtidssjukskrivna. Detta är särskilt väsentligt av hänsyn till de enskildas välbefinnande, men det är också viktigt att man kan ta till vara det yrkeskunnande och den arbetslivserfareijhet som finns hos dessa gmpper. En effektiv utbudspolitik skulle därmed förenas med socialpolitiska mål.

Förslaget om en arbetsmiljöavgift och därtill knuten arbetslivsfond avstyrks i reservationer från moderata samlingspartiet, folkpartiet och miljöpartiet. Vänsterpartiet kommunisterna anser i en reservation att kommuner och landsting bör undantas från arbetsmiljöavgift.

Finansutskottet föreslår också — i ett särskilt betänkande 1988/ 89: EiU36 - att en särskild investeringsavgift införs med verkan från den 27 maj 1989. Avgiften, som skall gälla till utgången av år 1990, skall påföras byggnadsarbeten i Uppsala och Håbo kommuner samt i alla kommuner i Stockholms län med undantag av Norrtälje oeh Södertälje.

Avgiften skall utgå med 10 % på byggkostnaden för oprioriterad byggnation. Avgiften tas dock endast ut om byggnadskostnaden överstiger 5 milj. kr. Som oprioriterade byggnadsarbeten räknas bl. a. kyrkor, bensinstationer, bilverkstäder, butiks-, kontors-, bank-, hotell- och restauranglokaler samt sporthallar och idrottsanläggningar.

I anslutning härtill föreslås en tillfällig höjning med ca 80 % av fastighetsskallen vid 1991 års taxering i samma område och för i huvudsak motsvarande typ av fastigheter som gäller för investeringsavgiften.

Dessa förslag avvisas av moderata samlingspartiet och folkpartiet. Vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet föreslår i en reservation en investeringsavgift med delvis annan utformning.

Eftersom barnbidragen varit oförändrade sedan den 1 januari 1987 föreslås en höjning av dessa med 900 kr./barn och år den I januari 1990. En motsvarande anpassning bör samtidigt göras av det förlängda barnbidraget till elever i undskola samt av studiebidraget till gymnasieelever.

Utskottet tillstyrker i princip övriga förslag och redovisningar som görs i kompletteringspropositionen. Till betänkandet har fogats 99 reservationer och 10 särskilda yttranden, som framgår av innnehållsförteckningen.

Inledning 1988/89: FiU30

Reviderad finansplan

I proposition 1988/89:150 (kompletteringspropositionen) har regeringen i bilaga 1 Reviderad finansplan (finansdepartementet)

dels föreslagit riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i propositionen,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats i propositionen,

3. godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1989/90,

4. godkänna beräkningen av förändringar i anslagsbehållningar för budgetåret 1989/90,

5. godkänna beräkningen av förändringen i dispositioner av rörliga krediter för budgetåret 1989/90,

6. godkänna beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för budgetåret 1989/90,

7. anta förslaget till inkomst- och utgiftsstat rörande Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1989/90,

8. till Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag på 57 000 000 000 kr.,

9. godkänna de allmänna riktlinjerna för statsskuldspolitiken som förordats i propositionen,

10. bemyndiga regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om
statens upplåning,

11. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1989/90, om ar
betsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som
förordats intill ett sammanlagt belopp på 2 500 000 000 kr.,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om

12. statliga garantier,

13. årsbokslut för staten 1987/88,

14. utnyttjandet av finansfullmakten,

15. försäkringar i statlig verksamhet.

Vid bilaga 1 Reviderad finansplan har fogats som

Bilaga l.l Reviderad nationalbudget.

Bilaga 1.2 Långtidsbudget för perioden 1989/90-1993/94,

Bilaga 1.3 Utdrag ur riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1989/90,

Bilaga 1.4 Beräkningar för anslaget räntor på statsskulden, m. m., budgetåret 1989/90,

Bilaga 1.5 Reviderat förslag till statsbudget för budgetåret 1989/90.

Remittering av proposition 150jämte motioner 1988/89:FiU30

Proposition 150 med bilagorna 1 — 13 har hänvisats tiW finansutskottet som har beslutat atl överlämna vissa delar av propositionen enligt följande:

Bilaga 2 Statsrådsberedningen

— till näringsutskottet.

Bilaga 3 Justiliedepartemenlet

— till konstitutionsutskottet i vad avser punkt H 4 Stöd till politiska partier,

— till lagutskottet i vad avser punkt H 6 Bidrag till en stiftelse för utvecklandet av god redovisningssed.

Bilaga 5 Kommunikationsdepartementet

— till trafikutskottet.

Bilaga 6 Finansdepartementet

— till lagutskottet i vad avser punkt 8 Utsökningsavgifter.

Bilaga 7 Utbildningsdepartementet

— till utbildningsutskottet i vad avser avsnittet Utveckling av ungdoms
skolan och punkt D Högskola och forskning.

Bilaga 8 Jordbruksdepartementet

— till jordbmksutskottet i vad avser punkt G 4 Skogs- och jordbmkets
forskningsråd.

Bilaga 9 Arbetsmarknadsdepartementet

— till arbetsmarknadsutskottet i vad avser punkt B 5 Sysselsättningsska
pande åtgärder, punkt C Arbetslivsfrågor och punkt D 11 Särskilda regi
onalpolitiska insatser m. m. i Västernorrlands län.

Bilaga 10 Bostadsdepartementet

— till bostadsutskottet i vad avser punkt 3 Kostnadsprövningen för lånta-
garbyggda egnahem.

Bilaga 11 Industridepartementet

— till näringsutskottet.

Bilaga 13 Miljö- och energidepartementet

— till jordbmksutskottet.

Med anledning av proposition 150 har följande motioner väckts: 1988/89:Ei59 av Anna-Greta Leijon m.fi. (s), 1988/89:Fi60 av Cari Bildt m.fl. (m), 1988/89:Ei6l av Bengt Westerberg m.fl. (fp), 1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c), 1988/89: Ei63 av Lars Werner m. fl. (vpk), 1988/89: Ei64 av Inger Schöriing m. fl. (mp), 1988/89: Ei65 av Lars Werner m. fl. (vpk), 1988/89:Fi66 av Lars Werner m.fl. (vpk), 1988/89: Fi67 av Lars Werner m. fl. (vpk).

1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: (båda c), 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89 1988/89: 1988/89 1988/89: 1988/89 1988/89: 1988/89: 1988/89 1988/89 1988/89 1988/89 1988/89 1988/89: 1988/89 1988/89: 1988/89: 1988/89: 1988/89:

68 av Lars Wemer m. fl. (vpk),

69 av Lars Wemer m. fl. (vpk),

70 av Lars Wemer m. fl. (vpk),

71 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (båda c),

72 av Lars Hjertén (m),

73 av Allan Ekström (m),

74 av Marianne Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors

Fi75 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m),

Ei76 av Bo Lundgren m. fl. (m),

Ei77 av Ulla Tilländer m. fl. (c),

Ei78 av Daniel Tarschys m. fl. (fp),

Ei79 av Karin Israelsson och Martin Olsson (båda c),

Fi80 av Lena Öhrsvik (s),

FiSl av Doris Håvik m. fl. (s),

Ei82 av Håkan Hansson m. fl. (c),

Ei83 av Rosa Östh m. fl. (c),

Ei84 av Lars Tobisson m. fl. (m),

Ei85 av Knut Wachtmeister och Bo Lundgren (båda m),

Ei86 av Anne Wibble m. fl. (fp),

Ei87 av Böije Hörnlund m. fl. (c),

Fi88 av Sten Svensson m. fl. (m),

Fi89 av Knut BilHng m. fl. (m),

Ei90 av Karl-Gösta Svenson (m),

Ei9l av Kjell Ericsson m. fl. (c, m, fp),

Ei92 av Hans Göran Franck m. fl. (s),

Ei93 av Krister Skånberg (mp),

Ei94 av Roland Larsson (c),

Ei95 av Anita Johansson m. fl. (s), : Kl6 av Claes Roxbergh m. fl. (mp), : K17 av Elving Andersson (c), : Ub34 av Larz Johansson m. fl. (c), :Ub35 av Lars Wemer m. fl. (vpk), : Ub36 av Bjöm Samuelson m. fl. (vpk), : Ub37 av Ann-Cathrine Haglund m. fl. (m), : Ub38 av Lars Leijonborg m. fl. (fp), : Ub39 av Inger Schöriing m. fl. (mp), : T28 av Lars Werner m. fl. (vpk), : N37 av Lars Wemer m. fl. (vpk), : N38 av Paul Lestander m. fl. (vpk), : N39 av Paul Lestander m. fl. (vpk), : N40 av Hädar Cars (fp), : N41 av Per Westerberg m. fl. (m), :N42 av Per Westerberg m. fl. (m), : N43 av Lars Norberg (mp), : N44 av Lars Norberg (mp), : Al2 av Lars Werner m.fl. (vpk), : Al3 av Börje Hörnlund m. fl. (c).

1988/89: FiU30

1988/89: A14 av Sonja Rembo m.fl. (m), 1988/89:FiU30

1988/89: Bo 14 av Eriing Bager m. fl. (fp).

Motionema har hänvisats enligt följande:

till konstitutionsutskottet motionerna Ei60 yrkande 5, Kl6 och Kl 7,

till lagutskottet motion Ei64 yrkande 28,

till utbildningsutskottet motionema Ub34, Ub35, Ub36, Ub37 yrkandena 1—2 och 4, Ub38 och Ub39 yrkandena 1, 4, 5 b och 5 c,

till trafikutskottet motionerna Ub39 yrkandena 3 och 5 a samt T28,

till näringsutskottet motionema Ei87 yrkande 6, Ub39 yrkandena 2, 5 d och 5 e samt N37-N44,

till arbetsmarknadsutskottet motionerna Fi87 yrkandena 3 och 5, A12, Al3 samt A14 yrkandena 2 — 4,

till bostadsutskottet motionerna Fi89 yrkande 2 och Bo 14,

i övrigt till finansutskottet.

Finansutskottets behandling

Finansutskottet behandlar

proposition 1988/89:150 bilaga 1 Reviderad finansplan

i vad avser hemställan under punkt 3 i sitt betänkande om statsbudgetens inkomster för budgetåret 1989/90 (1988/89: FiU39),

i vad avser hemställan under 4 —6 i sitt betänkande om statsbudgetens utgifter för budgetåret 1989/90 (1988/89: EiU40),

i vad avser hemställan under 7 —8 i sitt betänkande om anslag till räntor på statsskulden, m.m. (1988/89:EiU38),

proposition 1988/89:150 bilaga 6 Finansdepartementet

i vad avser punkt 7 Den kommunala ekonomin inför år 1990 i sitt betänkande om den kommunala ekonomin (1988/89: FiU29) samt

motionerna

1988/89: Ei62 yrkande 16, 1988/89: Ei63 yrkande 15, 1988/89: Ei64 yrkande 17 och 1988/89: Ei92 i berörd del i sitt betänkande om investerings-avgift för vissa byggnadsarbeten (1988/89: FiU36).

I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1988/89:100 bilaga 15 Civildepartementet, i vad avser punkt C 17 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m.,

dels proposition 1988/89:150 (kompletteringspropositionen), bilaga 1 Reviderad finansplan, i vad avser momenten I —2 och 9—15, bilaga 4 Socialdepartementet,

bilaga 6 Finansdepartementet, i vad avser punkterna 1—6, bilaga 7 Utbildningsdepartementet, i vad avser Litt. B avsnittet Bidrag

till sociala avgifter och Litt. E Studiestöd m. m., bilaga 8 Jordbmksdepartementet, i vad avser Litt. C punkt C 3 Prisre-

glerande åtgärder på jordbmkets område.

bilaga 9 Arbetsmarknadsdepartementet, i vad avser Litt. B punktema 1988/89: FiU30 B 2 Arbetsmarknadsservice och B 3 Arbetsmarknadsutbildning,

bilaga 10 Bostadsdepartementet, i vad avser avsnitt 2 Anpassningar inom bostadsstödet för år 1990,

bilaga 12 Civildepartementet,

dels proposition 1988/89:151 om höjning av den allmänna löneavgiften intill utgången av år 1990,

dels de med anledning av proposition 150 väckta motionema

1988/89:Fi59 av Anna-Greta Leijon m.fl. (s),

1988/89:Ei60 av Cari Bildt m.fl. (m), i vad avser yrkandena I -4 och 6-19,

1988/89: Ei61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp),

1988/89: Ei62 av Olof Johansson m.fl. (c), i vad avser yrkandena 1-7, 9-15 och 17-21,

1988/89: Fi63 av Lars Werner m.fl. (vpk), i vad avser yrkandena 1—2,3 i här berörd del, 4-14 och 16-18,

1988/89:Fi64 av Inger Schöriing m.fl. (mp), i vad avser yrkandena 1-16, 18-25, 27 och 29-32,

1988/89:Ei65 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1988/89:Fi66 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1988/89: Ei67 av Lars Werner m. fl. (vpk),

1988/89: Ei68 av Lars Werner m. fl. (vpk),

1988/89: Ei69 av Lars Werner m. fl. (vpk),

1988/89: Fi70 av Lars Werner m. fl. (vpk),

1988/89: Ei71 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (båda c),

1988/89: Fi72 av Lars Hjertén (m),

1988/89: Fi74 av Marianne Andersson och Ingvar Karisson i Bengtsfors (båda c),

1988/89:Fi75 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m),

1988/89: Fi76 av Bo Lundgren m. fl. (m),

1988/89: Ei77 av Ulla Tilländer m. fl. (c),

1988/89: Fi78 av Daniel Tarschys m. fl. (fp),

1988/89: Fi79 av Karin Israelsson och Martin Olsson (båda c),

1988/89: Fi80 av Lena Öhrsvik (s),

1988/89: Fi82 av Håkan Hansson m. fl. (c),

1988/89:Ei83 av Rosa Östh m.fl. (c),

1988/89: Ei85 av Knut Wachtmeister och Bo Lundgren (båda m),

1988/89:Ei87 av Börje Hörnlund m.fl. (c), i vad avser yrkandena 1, 2 och 4,

1988/89:Ei88 av Sten Svensson m.fl. (m),

1988/89: Ei89 av Knut Billing m. fl. (m), i vad avser yrkande 1,

1988/89: Fi90 av Karl-Gösta Svenson (m),

1988/89: Ei91 av Kjell Ericsson m. fl. (c, m, fp),

1988/89: Ei92 av Hans Göran Franck m. fl. (s) i berörd del,

1988/89: Ei93 av Krister Skånberg (mp),

1988/89: Ei94 av Roland Larsson (c),

1988/89:Ei95 av Anita Johansson m.fl. (s), ■;

1988/89: Ub37 av Ann-Cathrine Haglund m. fl. (m), i vad avser yrkan- 1988/89: FiU30 dena 3 och 5,

1988/89:A14 av Sonja Rembo m.fl. (m) i vad avser yrkande 1, (som överlämnats från arbetsmarknadsutskottet),

1988/89: F 1988/89: E 1988/89: E 1988/89: E 1988/89: E 1988/89: E 1988/89: E 1988/89: E 1988/89: E 1988/89: E 1988/89: E 1988/89: E

dels de med anledning av proposition 151 väckta motionema

96 av Bengt Westerberg m. fl. (fp),

97 av Cari Bildt m. fl. (m),

98 av Gunnar Björk m. fl. (c),

99 av Lars Werner m. fl. (vpk),

100 av Inger Schöriing m. fl. (mp),

101 av Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson (båda m),

102 av Nils Nordh m. fl. (s),

103 av Elving Andersson (c),

104 av Berit Löfstedt m. fl. (s),

105 av Margareta Persson m. fl. (s),

106 av Ylva Annerstedt m. fl. (fp),

107 av Gösta Bohman m.fl. (m),

dels de under allmänna motionstiden väckta motionema

1988/89:Ei224 av Lars Werner m.fl. (vpk) i vad avser yrkande 4 i här

berörd del,

1988/89: Ei50l av Bengt Westerberg m. fl. (fp) i vad avser yrkandena 1, 3

och 4,

1988/89: Ei502 av Lars Tobisson m. fl. (m) i vad avser yrkande 1,

1988/89:FiSl2 av Gullan Lindblad oeh Göthe Knutson (båda m),

1988/89: Ei704 av Sigge Godin (fp),

1988/89: Ei712 av Ingela Mårtensson och Hans Lindblad (båda fp),

1988/89: Fi715 av Rune Rydén och Per Stenmarck (båda m),

1988/89: Ei716 av Charlotte Branting och Barbro Sandberg (båda fp),

1988/89:Ei7l8 av Hans Nyhage och Wiggo Komstedt (båda m),

1988/89:Ei7l9 av Gunnar Björk m.fl. (c),

1988/89:Ei721 av Filip Fridolfsson m.fl. (m).

dels de från skatteutskottet överlämnade motionerna

1988/89:Sk444 av Lars Werner m.fl. (vpk) i vad avser yrkande 17,

1988/89: Sk455 av Inger Schöriing m. fl. (mp) i vad avser yrkandena 14 och 15,

1988/89:Sk615 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s),

1988/89:Sk635 av Cari Frick m.fl. (mp),

1988/89: Sk641 av Rolf Clarkson m.fl. (m),

1988/89: Sk652 av Claes Roxbergh m. fl. (mp) i vad avser yrkande 3,

1988/89:Sk653 av Daniel Tarschys m.fl. (fp),

1988/89: Sk660 av Cari Frick och Gösta Lyngå (båda mp) i vad avser yrkandena 1—3,

1988/89: Sk674 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) i vad avser yrkande 2,

1988/89: Sk684 av Birger Schlaug (mp),

1988/89: Sk689 av Wiggo Komstedt och Karl-Gösta Svenson (båda m),

1988/89:Sk695 av Inger Schöriing m.fl. (mp) i vad avser yrkande 2,

1988/89: Sk701 av Bo Lundgren (m) och Karin Ahrland (fp) i vad avser 1988/89: FiU30 yrkande 2.

Regeringens lagförslag i propositionerna 1988/89:150 och 1988/89:151 återfinns i bilaga 1 till betänkandet.

Yttranden m. m.

Utskottet har inhämtat yttranden från lagrådet och riksskatteverket över i motion Fi59 framlagt förslag till lag om tillfälligt sparande. Lagrådets yttrande återfinns i bilaga 2 till betänkandet och riksskatteverkets yttrande i bilaga 3.

Utskottet har berett skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, utbildningsutskottet, jordbmksutskottet, näringsutskottet, arbetsmarknadsutskottet oeh bostadsutskottet tillfälle att avge yttranden över de förslag i proposition 750 jämte motioner som rör resp. utskotts beredningsområde. Utbildningsutskottet har dock avstått från att yttra sig.

Yttrandena (1988/89:SkU4y, 1988/89:SfU5y, 1988/89:SoU6y, 1988/ 89:JoU6y, 1988/89: NU6y, 1988/89: AU4y och 1988/89: BoU3y) återfinns i bilagorna 5-11 till betänkandet.

Utskottet har vidare berett skatteutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 151. Yttrandet återfinns i bilaga 12 till betänkandet.

Skrivelser har inkommit med anledning av förslagen i propositionerna från följande företag eller organisationer: Arbetamas bildningsförbund. Arla Ealkenbergskretsen, Byggentreprenöremas affärsavtalsenhet. Delegationen för ökat bostadsbyggande i Stockholmsområdet, EHL — Elektriska Hushållsapparatleverantörer, EIO Ensamståendes intresseorganisation, Electrolux major appliances, Nynäshamns kommun, Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer, Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund. Serviceföreningen Varat Dagis, Socialdemokraterna i Nynäshamn, Stockholms handelskammare, Stockholms läns landstings landstingsråd för finansfrågor, Stockholms universitets juridiska fakultet. Svenska gasföreningen, Sveriges pensionärers intresseparti, Sveriges riksidrottsförbund. Tjänstemännens centralorganisation, Vallentuna kommunstyrelse och Verdandi.

Uppvaktningar har gjorts hos utskottet av företrädare för Stockholms stad. Svenska kommunförbundet och moderata samlingspartiet i Stockholms län.

Vid en av utskottet anordnad offentlig utfrågning den 20 april 1989 har överdirektör Alf Carling, konjunkturinstitutet, avdelningsdirektör Kerstin Mitlid, riksbanken, samt chefsekonom Nils Lundgren, PKbanken, docent Ulf Jakobsson, Svenska handelsbanken, och docent Hans T:son Söderström, Studieförbundet näringsliv och samhälle, redovisat sina synpunkter på den ekonomiska tillväxten.

Propositionernas förslag '988/89: FiU30

Proposition 100

I proposition 100 bilaga 15 (civildepartementet) har regeringen under punkt C 17 (s. 70-71) - efter föredragning av statsrådet Bengt K Å Johansson — föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad som anförts i propositioiien om användningen av ifrågavarande anslag för trygghetsåtgärder till följd av utgiftsram för löneökningar,

2. till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m. för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag på 2 784 000 000 kr.

Proposition 150

I proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan har regeringen (finandepartementet) — efter föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt —

dels föreslagit riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i propositionen,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats i propositionen,

9. godkänna de allmänna riktlinjerna för statsskuldspolitiken som föror
dats i propositionen,

10. bemyndiga regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om
statens upplåning,

11. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1989/90, om ar
betsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som
förordats intill ett sammanlagt belopp på 2 500 000 000 kr.,

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om

12. statliga garantier,

13. årsbokslut för staten 1987/88,

14. utnyttjandet av finansfullmakten,

15. försäkringar i statlig verksamhet.

I proposition 150 bilaga 4 (socialdepartementet) har regeringen — efter föredragning av statsrådet Sven Hulterström (punkt 2) och av statsrådet Bengt Lindqvist (punktema I och 3) -

dels under punkt 1 föreslagit riksdagen att

1. anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1947:529) om allmänna barnbidrag,

2. anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1986:378) om förlängt barnbidrag,

3. till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1989/90 anvisa ett med
I 395 000 000 kr. förhöjt förslagsanslag.

dels under punkt 2 föreslagit riksdagen att 10

1. anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om procentsats för 1988/89: FiU30
uttag av avgift för åren 1990— 1994 till försäkringen för tilläggspension,

2. anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter.

dels under punkt 3 föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer som har angetts i propositionen för höjning av statsbidragen till daghem, familjedaghem, fritidshem, deltidsgmpp och öppen förskola,

2. godkänna de riktlinjer som har angetts i propositionen för statsbidrag till förlängt öppethållande samt lördags- och söndagsöppethållande vid daghem.

I proposition 150 bilaga 6 (finansdepartementet) har regeringen — efter föredragning av statsrådet Kjell-Olof Feldt —

dels under punkt 1 föreslagit riksdagen att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

dels under punkt 2 föreslagit riksdagen att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden,

dels under punkt 3 föreslagit riksdagen att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om tillfällig höjning av mervärdeskatten,

dels under punkt 4 föreslagit riksdagen att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt,

dels under punkt 5 föreslagit riksdagen att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt,

dels under punkt 6 föreslagit riksdagen att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068).

I proposition 150 bilaga 7 (utbildningsdepartementet) har regeringen — efter föredragning av statsrådet Göran Persson —

dels under punkt B i vad avser avsnittet Bidrag till sociala avgifter föreslagit riksdagen att godkänna vad som förordats i propositionen om statsbidrag till sociala avgifter inom skolväsendet,

dels under punkt E 3 föreslagit riksdagen att

1. anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),

2. till Studiehjälp m.m. utöver vad som föreslagits i proposition 1988/ 89:100 bil. 10 för budgetåret 1989/90 anvisa ytteriigare 192 000 000 kr.

I proposition 750 Maa 5 (jordbmksdepartementet) har regeringen - efter
föredragning av statsrådet Mats Hellström - under punkt C 3 föreslagit
riksdagen att till Prisreglerande åtgärder på jordbmkets område för bud- 11

getåret 1989/90 anvisa ett I 475 000 000 kr. lägre belopp än vad som be- 1988/89: FiU30 gärts i proposition 1988/89:100 bil. 11.

I proposition 150 bilaga 9 (arbetsmarknadsdepartementet) har regeringen — efter föredragning av statsrådet Ingela Thalén —

dels under punkt B 2 föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad som förordats i propositionen om sökanderesor från Norge till Sverige,

2. till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1989/90 utöver i proposition 1988/89:100 bil. 12 upptagna medel anvisa ett förslagsanslag på 6 000 000 kr.,

dels under punkt B 3 föreslagit riksdagen att godkänna den i propositionen förordade ändringen i reglerna för arbetsmarknadsutbildning.

I proposition 150 bilaga 10 (bostadsdepartementet) har regeringen — efter föredragning av statsrådet Ulf Lönnqvist — under punkt 2 berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om anpassningar inom bostadsstödet för år 1990.

I proposition 150 bilaga 12 (civildepartementet) har regeringen — efter föredragning av statsrådet Bengt K Å Johansson —

dels under punkt I berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts om

1. statlig kompetensförsörjning (avsnitt l.l),

2. finansiering av de statliga kompletteringspensionema (avsnitt 1.2),

3. sjuk- och föräldrapenning vid arbetsgivarinträde (avsnitt 1.3),

dels föreslagit riksdagen att

4. till Trygghetsåtgärder för statsanställda m. fl. under trettonde huvud
titeln för budgetåret 1989/90 anvisa ett reservationsanslag på 50 000 000
kr.,

dels under punkt 2 berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts om omläggningen av budgetprocessen.

Proposition 151

I proposition 151 har regeringen - efter föredragning av statsrådet Odd Engström — föreslagit riksdagen att anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om höjning av den allmänna löneavgiften intill utgången av år 1990.

Motionsyrkandena 1988/89: FiU30

Stabiliseringspolitiska åtgärder

Höjning av mervärdeskatten

1988/89: Ei60 av Cari Bildt m. fl. (m) vari yrkas

11. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om tillfällig höjning av mervärdeskatten.

1988/89:Fi6l av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas 5. att riksdagen avslår förslaget om höjd mervärdeskatt.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen med avslag på proposition 150 såvitt avser förslagen om tillfälligt höjd mervärdeskatt, tillfällig höjning av allmänna löneavgiften och nedsättning av beloppet till prisreglerande åtgärder på jordbmkets område budgetåret 1989/90 i lag föreskriver ett konjunkturanpassat obligatoriskt sparande enligt de riktlinjer som redovisats i motionen, i berörd del.

1988/89: Fi63 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas

9. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om tillfällig höjning av mervärdeskatten.

1988/89: Fi64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja mervärdeskatten med 2 procentenheter.

Tillfälligt sparande

1988/89:Fi59 av Anna-Greta Leijon m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar anta följande

Förslag till

Lag om tillfälligt sparande

Härigenom föreskrivs följande

1 § Sparande skall ske enligt denna lag i fråga om preliminär A-skatt som skall utgå under tiden den 1 september 1989 — den 31 december 1990, preliminär B-skatt som skall betalas under tiden november 1989— januari 1991 samt slutlig skatt på gmndval av 1990 och 1991 års taxering.

2 § Preliminär skatt skall betalas med belopp motsvarande den preliminära skatt som skall betalas enligt vad som sägs i uppbördslagen (1953:272) eller enligt förordnande som meddelats med stöd av samma lag, med ett tillägg av fyra procent (4 %) av denna skatt. I fråga om preliminär skatt för år 1990 skall tillägg dock göras endast till den del skatten svarar mot statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt och statlig fastighetsskatt.

3 § Vid beräkning av slutlig skatt skall sådan skatt debiteras med belopp motsvarande den slutliga skatt som skall debiteras enligt vad som sägs i

uppbördslagen (1953:272), med ett tillägg (tillfälligt sparande) av en och 13

en tredjedels procent (I 1/3 %) av denna skatt vid debiteringen på gmndval 1988/89: FiU30 av 1990 års taxering samt av fyra procent (4 %) av skatten vid debiteringen på gmndval av 1991 års taxering. Tillägg skall dock göras endast till den del skatten svarar mot statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt och statlig fastighetsskatt.

4 § Tillfälligt sparbelopp som har erlagts av den skattskyldige skall återbetalas under april andra året efter taxeringsåret. Återbetalning skall dock ske endast om beloppet uppgår till minst tjugofem kronor.

5 § I fråga om tillfälligt sparbelopp skall ö-skatteränta beräknas enligt vad som föreskrivs i uppbördslagen (1953:272) som om den slutliga skatten hade debiterats utan tillämpning av denna lag.

6 § På tillfälligt sparbelopp som skall återbetalas skall, i förekommande fall utöver ö-skatteränta enligt 5 §, en sammanlagd ränta lämnas efter en räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av året före återbetalningsåret. Ränta lämnas i helt krontal, varvid öretal bortfaller. Räntan utgör inte skattepliktig inkomst.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1988/89: Fi92 av Hans Göran Franck m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande sparåtgärder, kreditrestriktioner, aktie- och förmögenhetsskatt samt investeringsavgift, i berörd del.

Alkoholskatt

1988/89: Ei61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen beslutar höja alkoholskatten enligt vad som förordats i motionen.

1988/89: Ei62 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen med avslag på proposition 150 i denna del beslutar anta lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt enligt vad som anförs i motionen om lO-procentig höjning av alkoholskatten.

1988/89: Fi64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) vari yrkas

16. att riksdagen beslutar höja skatten på sprit och tobak med 40 % samt skatten på vin och öl med 20 % fr. o. m. den 9 juni 1989.

1988/89: Sk674 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari - med hänvisning till

vad som anförts i motion 1988/89: So301 — yrkas 14

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjning av alkoholskat- 1988/89: FiU30 ten i enlighet med vad som har anförts i motionen.

1988/89: Sk684 av Birger Schlaug (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar höja tobaksskatten med 40 %,

2. att riksdagen beslutar höja spritskatten med 40 %,

3. att riksdagen beslutar höja skatten på vin med 20 %,

4. att riksdagen beslutar höja skatten på öl med 20 %.

Tobaksskatt

1988/89:Ei61 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar höja tobaksskatten enligt vad som förordats i motionen.

1988/89: Sk444 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

17. att riksdagen beslutar om höjning av skatten på tobaksvaror fr.o.m. den I april 1989 i enlighet med motionen.

1988/89:SK653 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari — med hänvisning till vad som anförts i motion 1988/89: So482 - yrkas att riksdagen beslutar höja tobaksskatten i enlighet med vad som anförs i motionen.

Energiskatt

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

14. att riksdagen beslutar att lika skatt skall uttas på fossila bränslen, oavsett om de används för värme eller elproduktion, enligt vad som anförts i motionen.

1988/89:Ei64 av Inger Schöriing m.fl. (mp) vari yrkas

8. att riksdagen beslutar höja skatten på olja med 200 kr. per kubikmeter och på kolbränslen med 500 kr. per kubikmeter fr. o. m. den 1 juli 1989,

9. att riksdagen beslutar höja skatten på el med 3 öre per kilowattimme fr.o.m. den 1 juli 1989,

II. att riksdagen beslutar höja skatten på industrigasol, naturgas och fartygsbränsle på sätt som anges i motionen från den I juli 1989.

Uranskatt

1988/89: Ei62 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

13. att riksdagen beslutar att utta en uranskatt motsvarande I öre per kWh insatt bränsle enligt vad som anförts i motionen.

1988/89:Fi64 av Inger Sehörfing m.fl. (mp) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att elskatten
omvandlas till en skatt på energiråvaror inkl. vattenkraft från den I janu
ari 1990 på sätt som anges i motionen. 15

övriga indirekta skatter 1988/89: FiU30

1988/89: Ei64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar höja skattema på bensin och flygbränsle samt kilometerskatten på sätt som anges i motionen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fordonsskatten på bensindrivna fordon bör avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1990, att bensinskatten höjs så att inkomsterna för staten blir oförändrade och att särskilda åtgärder vidtas för kompensation av de-delar av glesbygden som i dag har en reducerad fordonsskatt,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att energirabatterna för storförbmkare läggs om på sätt som föreslås i motionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljöavgifter på förorenande utsläpp och avfall införs på sätt som föreslås i motionen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förpackningsskatter införs på sätt som föreslås i motionen fr. o. m. den 1 januari 1990,

15. att riksdagen beslutar höja skatten på reklam med 100 % från den 1 juli 1989,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en miljö-och kollektivtrafikavgift införs i storstadsområdena från den 1 januari 1990 på sätt som anges i motionen,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att särskilda åtgärder bör vidtas för att mildra verkningarna i glesbygden av höjda bensinskatter,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en utredning bör göras om möjlighetema att överföra kilometerskatten till en skatt direkt på dieselbränsle.

1988/89:Sk455 av Inger Schöriing m.fl. (mp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördubblad reklamskatt,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts bm skatt på engångsförpackningar.

1988/89: Sk635 av Carl Frick (mp) vari - med hänvisning till vad som anförts i motion 1988/89: N264 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att införande av ett miljövän|igt förpackningssystem skall befrämjas genom att miljöstörande alternativ beläggs med skatter utöver de skatter som kan drabba råvaran till förpackningen.

1988/89:Sk652 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari - med hänvisning till vad som anförts i motion 1988/89: T223 — yrkas

3. att riksdagen beslutar att en miljöskatt för flyg skall införas motsvarande 2:50 kr. per liter flygbränsle; 1:50 kr. tas ut som direkt bränsleskatt, och 1 kr. tas ut som landningsavgift med en regionalpolitiskt differentierad taxa enligt vad anförts i motionen.

1988/89: Sk660 av Cari Frick och Gösta Lyngå (båda mp) vari yrkas 16

1. att riksdagen beslutar att införa en skatt av en krona per förpackning 1988/89: FiU30
på burkar och flaskor av aluminium och plast i dagligvamhandeln,

2. att riksdagen begär att regeringen följer effekten av denna skatt,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjd skatt ifall konsumtionen av engångsförpackningar inte minskar.

1988/89: Sk695 av Inger Schöriing m. fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att från den 1 juli 1989 skall reklamskatt utgå med 22 % mot nuvarande 11 % utom för annonser i dagspress där skatten skall vara 8 % mot nuvarande 4 %.

Allmän löneavgift

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen med avslag på proposition 150 såvitt avser förslagen om
tillfälligt höjd mervärdeskatt, tillfällig höjning av allmänna löneavgiften
och nedsättning av beloppet till prisreglerande åtgärder på jordbmkets om
råde budgetåret 1989/90 i lag föreskriver ett konjunkturanpassat obligato
riskt sparande enligt de riktlinjer som redovisats i motionen, i berörd del.

1988/89: Fi63 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om den allmänna löneavgiften och skatterabatt,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om undantag från höjning av den allmänna löneavgiften,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om den extra löneavgiften i Stockholmsområdet.

1988/89: Ei95 av Anita Johansson m. fl. (s) vari yrkas

I. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en jämkning av höjningen av den allmänna löneavgiften vad avser Storstockholms-, Uppsala- och Håboregionen.

1988/89: Fi96 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår det i proposition 1988/89:151 framförda förslaget om höjd allmän löneskatt, både i hela riket och den särskilda höjningen i Stockholmsområdet.

1988/89:Ei97 av Cari Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1988/89:151 om höjning av den allmänna löneavgiften.

1988/89:Fi98 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition 1988/89:151 om höjning av den allmänna löneavgiften intill utgången av år 1990.

1988/89: Fi99 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om den allmänna löneavgiften och skatterabatt,

2. att riksdagen, därest den beslutar höja clen allmänna löneavgiften,
beslutar undanta den offentliga sektorns verksamheter och ideella fören
ingar från höjd allmän löneavgift, 17

2 Riksdagen 1988/89. 5 saml. Nr 30. Del I

3. att, därest riksdagen ej bifaller yrkandena 1 och 2, riksdagen avslår 1988/89: FiU30 regeringens förslag om allmän löneavgiftshöjning,

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om extra löneavgift för Stockholmsområdet.

1988/89:Fi 100 av Inger Schöriing m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen avslår propositionens förslag om höjning av den allmänna löneavgiften intill utgången av år 1990.

1988/89:FilOl av Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson (båda m) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1988/89:151.

1988/89:Fil02 av Nils Nordh m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om studieförbundens ekonomiska situation.

1988/89: Fil03 av Elving Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1988/89:151 om en tillfällig höjning av den allmänna löneavgiften,

2. att — därest yrkande I inte bifalls — riksdagen beslutar undanta folkhögskolor, folkrörelser, religiösa och ideella organisationer från den tillfälligt höjda löneavgiften i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89:Fil04 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att kompensera de fria trossamfunden för en höjning av den allmänna löneavgiften.

1988/89: Eil05 av Margareta Persson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om de ideella organisationemas ekonomiska situation.

1988/89:Fil06 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1988/89:151.

1988/89: Fi 107 av Gösta Bohman m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1988/89:151 om höjningen av den allmänna löneavgiften,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts om åtgärder riktade enbart mot Stockholmsregionen.

Nedsättning av arbetsgivaravgifterna

1988/89:Ei64 av Inger Schöriing m.fl. (mp) vari yrkas

20. att riksdagen beslutar att sänka arbetsgivaravgifterna i sjukvård, handikapp- oeh äldreomsorg med 10 procentenheter fr. o. m. den 1 januari 1990,

21. att riksdagen beslutar att sänka arbetsgivaravgiftema i Norriand, på Gotland och i delar av Värmland, Dalama och Västmanland fr. o. m. den 1 januari 1990, på sätt som anges i motionen.

Den sociala utvecklingen i Stockholmsområdet 1988/89: FiU30

1988/89: Ei95 av Anita Johansson m. fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att med skärpt uppmärksamhet följa den sociala utvecklingen i Stockholmsregionen och vidta de åtgärder som denna kan komma att aktualisera.

Vinstindragningar från företag

1988/89: Fi63 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om åtgärder mot de spekulativa inslagen i ekonomin genom indragningar av vinstmedel från bank- och kreditväsendet,

12. att riksdagen beslutar om en indragning av 10 miljarder kronor av företagens likvida medel att användas för insatser för vård, omsorg, skola och kultur,

13. att riksdagen begär förslag om en höjd skatt på företagens vinster i enlighet med vad som anförs i motionen.

Prisstopp

1988/89: Ei63 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om ett snabbt införande av prisstopp.

Övriga ekonomisk-politiska åtgärder Omsättningsskatt på aktier

1988/89: Ei62 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

21. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till avveckling av omsättningsskatten på aktier i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89: Fi82 av Håkan Hansson m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att fr. o. m. den I juli 1989 avskaffa omsättningsskatten på värdepapper.

1988/89: Fi85 av Knut Wachtmeister och Bo Lundgren (båda m) vari yrkas att riksdagen beslutar avskaffa omsättningsskatten på aktiehandeln och penningmarknaden fr.o.m. den I juli 1989.

1988/89:Ei92 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen be
slutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande sparåtgärder, kreditrestriktioner, aktie- och förmögenhetsskatt
samt investeringsavgift, i berörd del. 19

Inkomstskatten 1988/89: FiU30

1988/89: Ei60 av Cari Bildt m. fl. (m) vari yrkas

16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sänkning av marginal-skattema för 1990, i enlighet med vad som föreslagits i motion Sk374.

1988/89:Ei6l av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkta marginalskatter m.m. för 1990 enligt vad som förordats i motionen.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om skattepolitikens inriktning 1990.

1988/89: Ei63 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att någon marginalskattesänkning inte bör genomföras.

Avdrag för pensionärer

1988/89:Ei60 av Cari Bildt m.fl. (m) vari yrkas

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopande av avtrapp-ningen av det extra avdraget för pensionärer i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89: Ei61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förvärvsavdrag för pensionärer samt ändring i lagen om anställningsskydd enligt vad som anförts i motionen.

Mjölksubventioner

1988/89: Ei60 av Cari Bildt m. fl. (m) vari yrkas

14. att riksdagen dels avslår regeringens förslag till omedelbar avveckling av livsmedelssubventionema, dels som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om successiv avveckling av livsmedelssubventionema.

1988/89:Ei61 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen beslutar höja barnbidraget med 960 kr. per bam och år
och därvid avskaffar kvarvarande livsmedelssubventioner, i berörd del.

1988/89: Ei62 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

9. att riksdagen med avslag på proposition 150 såvitt avser förslagen om
tillfälligt höjd mervärdeskatt, tillfällig höjning av allmänna löneavgiften
och nedsättning av beloppet till prisreglerande åtgärder på jordbrukets om
råde budgetåret 1989/90 i lag föreskriver ett konjunkturanpassat obligato
riskt sparande enligt de riktlinjer som redovisats i motionen, i berörd del.

1988/89:Fi64 av Inger Schöriing m.fl. (mp) vari yrkas

3. att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa mjölksubventio-
nema. 20

1988/89: Ei68 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen avslår 1988/89: FiU30 regeringens förslag att slopa subventionerna på konsumtionsmjölk fr. o. m. den I juli 1989.

1988/89: Fi71 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (båda c) vari yrkas att riksdagen avslår förslaget om ett borttagande av subventionema på konsumtionsmjölk med I 756 milj. kr.

1988/89: Fi74 av Marianne Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) vari yrkas att riksdagen avslår förslaget om ett borttagande av subventionerna på konsumtionsmjölk.

1988/89:Ei75 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till omedelbar avveckling av livsmedelssubventionerna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om successiv avveckling av livsmedelssubventionema.

1988/89:Fi9l av Kjell Ericsson m.fl. (c, m, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att mjölksubventionema tills vidare bör bibehållas.

Barnbidrag m. m.

1988/89: Ei60 av Cari Bildt m. fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen avslår dels regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, dels regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag och dels förslaget till ytterligare medelsanvisning med I 395 000 000 kr.,

13. att riksdagen avslår dels regeringens förslag om ändring av studiestödslagen (1973:349), dels förslaget till ytterligare medelsanvisning med 192 000 000 kr.

1988/89: Ei61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen beslutar höja barnbidraget med 960 kr. per bam och år och därvid avskaffar kvarvarande livsmedelssubventioner, i berörd del.

1988/89: Ei62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

11. att riksdagen med avslag pä proposition 150 såvitt avser förslag till ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag i lag föreskriver att allmänt bambidrag skall utgå med 6 780 kr. per bam och år,

12. att riksdagen med avslag på proposition 150 såvitt avser förslag till ändring av lagen (1986:378) om förlängt bambidrag i lag föreskriver att förlängt bambidrag skall utgå med 565 kr. per bam och månad,

1988/89: Fi65 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att barnbidraget skall utgå med 25 % av basbe
loppet,

2. att riksdagen till Allmänna bambidrag för budgetåret 1989/90 anvisar

ett med 2 065 673 000 kr. förhöjt förslagsanslag. 21

1988/89: Fi88 av Sten Svensson m. fl. (m) vari yrkas 1988/89: FiU30

2. att riksdagen, under förutsättning av bifall till yrkande 1, även avslår det till proposition 150 fogade förslaget till Lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag.

1988/89: Ub37 av Ann-Cathrine Haglund m. fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen under fömtsättning av bifall till yrkande 6 i motion 1988/89:60 av Cari Bildt m. fl. (m) och yrkande 1 i motion 1988/89:88 av Sten Svensson m. fl. (m) avslår dels regeringens förslag om ändring av studiestödslagen (1973:349), dels förslaget till ytterligare medelsanvisning med 192 000 000 kr.

Grundavdrag för barn

1988/89: Fi60 av Cari Bildt m. fl. (m) vari yrkas

18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om gmndavdrag för barn i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89: Ei88 av Sten Svensson m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på det till proposition 150 fogade förslaget till Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag hos regeringen begär förslag till grundavdrag för barn vid den kommunala beskattningen i enlighet med vad som föreslagits i motion Sk374.

Stimulanser av hushållssparande

1988/89: Ei6l av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stimulanser för hushållens sparande enligt vad som förordats i motionen.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

15. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om förslag om införande av personliga investeringskonton enligt vad som anförts i motionen.

övrigt

1988/89: Fi64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) vari yrkas

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att prisökningar på gmnd av höjning av indirekta skatter på energi, alkohol och tobak enligt denna motion inte skall påverka basbeloppet vid uträkning av pensioner och att pensionstillskottet höjs från 0,48 till 0,5 gånger basbeloppet.

De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

1988/89:Fi60 av Cari Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som föreslås i motionen. 22

1988/89: Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas 1988/89: FiU30

1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordats i motionen.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som förordas i motionen.

1988/89:Ei63 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 150 i motsvarande del godkänner vad i motionen anförs om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om åtstramningspolitikens verkningar mot de sämst ställda.

1988/89: Fi64 av Inger Schöriing m. fl. (mp)

I. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambanden mellan den ekonomiska politikens inriktning och en medveten politik för miljö- och resurshushållning,

32. att riksdagen med anledning av regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om riktlinjer för den ekonomiska politiken.

1988/89:Fi87 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

I. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om inriktningen av den ekonomiska politiken och dess samband med de regionala och arbetsmarknadspolitiska problemen i samhällsekonomin.

Mål för den ekonomiska politiken

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförts beträffande regional balans som ett rnål för den ekonomiska politiken,

4. att riksdagen beslutar godkänna vad som i motionen anförts beträff ande god miljö som ett mål för den ekonomiska politiken.

Penningpolitiken Statsskuldspolitiken

1988/89: Fi60 av Cari Bildt m. fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksgäldskontoret och regeringen till känna vad som i motionen anförts om statsskuldspolitiken.

1988/89:Ei61 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksgälden till känna
vad i motionen anförts om statsskuldspolitiken. 23

Allemanssparandet 1988/89: FiU30

1988/89:Ei6l av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

9. att riksdagen avslår förslaget till förändring av 9 § lagen om allemanssparandet.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen beslutar avslå proposition 150 såvitt avser förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.

1988/89: Ei64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen avslår regeringens förslag att räntesatsen på allemans-sparkonto i fortsättningen skall beslutas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Kredit- och valutapolitiken

1988/89:Fi60 av Cari Bildt m.fl. (m) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad som i motionen anförts om kredit- och valutapolitiken.

1988/89: Ei6l av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad i motionen anförts om kredit- och valutapolitiken.

1988/89: Ei63 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett återinförande av ränteregleringen och införande av ett räntetak för att motverka ockerräntor,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av ett särskilt diskonto för bostadsfinansiering.

Restriktivare kreditgivning

1988/89: Ei62 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en restriktivare kreditgivning och ökat ansvar för banker och andra kreditgivares ansvar för kreditförluster,

20. att riksdagen beslutar att i lag föreskriva att kontantinsatsen vid kreditköp skall vara 50 % i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89:Fi63 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om snara åtgärder för att hjälpa de människor som hamnat i låneskuldsfällan.

1988/89: Ei64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) vari yrkas

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kreditmöjligheterna begränsas på sätt som anges i motionen.

1988/89: Fi92 av Hans Göran Franck m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen be
slutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i motionen anförts 24

beträffande sparåtgärder, kreditrestriktioner, aktie- och förmögenhetsskatt 1988/89: FiU30 samt investeringsavgift, i berörd del.

De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen

1988/89: Fi60 av Cari Bildt m. fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som föreslås i motionen.

l988/89:Fi6l av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som förordats i motionen.

1988/89: Ei62 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas '2. att riksdagen beslutar godkänna de allmänna riktlinjer för budgetpolitiken och stabiliseringspolitiken som förordas i motionen.

1988/89:Ei63 av Lars Wemer m.fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 150 i
motsvarande del godkänner vad i motionen anförs om de allmänna rikt
linjerna för budgetregleringen.

1988/89: Ei64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) vari yrkas

31. att riksdagen med anledning av regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om riktlinjer för budgetregleringen.

Övriga frågor

Förnyelse av offentlig sektor

1988/89:Ei61 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fömyelsen av den offentliga sektom.

1988/89: Fi62 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om den offentliga sektoms fömyelse.

1988/89: Ei63 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om statsbidragen till kommunsektom, om den offentliga sektorns
fömyelse och den framtida kommunalekonomiska utvecklingen, i berörd
del.

1988/89: Ei224 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i mo
tionen anförs om den kommunala ekonomin och en långsiktig utbyggnad
av den gemensamma sektom genom utnyttjande av företagens likvida me
del och vinstskatt, i berörd del.

1988/89:FiSOl av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 25

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i mo- 1988/89: FiU30 tionen anförts om starkare konsumentinflytande i offentlig sektor.

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av en översyn av de problem som är förknippade med att offentliga organ också driver kommersiell verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av statistik och forskning om jämförelser mellan privata och offentliga producenter m. m.

1988/89:Fi502 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av bl.a. avmonopolisering och avreglering i syfte att uppnå ökad konkurrens mellan offentlig och privat verksamhet.

1988/89: Ei512 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) vari -med hänvisning till vad som anförts i motion 1988/89: A456 - yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att avskaffandet av kommunala monopol, t.ex. inom vårdsektom, är nödvändigt för en positiv utveckling av den värmländska tjänstesektom.

1988/89:Fi7l5 av Rune Rydén och Per Stenmarck (båda m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en allsidig översyn av de olika förhållanden som påverkar konkurrensen mellan privata och offentliga företag.

1988/89: Ei7l9 (K505) av Gunnar Björk m. fl. (c) vari yrkas aU riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om effektivisering och fömyelse av den offentliga verksamheten.

1988/89:Ei721 av Filip Fridolfsson m.fl. (m) vari — med hänvisning till vad som anförts i motion 1988/89: A483 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs beträffande ett uppbrytande av offentliga monopol.

Statsförvaltningens användning av miljövänligt papper

1988/89: Ei712 av Ingela Mårtensson och Hans Lindblad (båda fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljövänligt papper,

2. att riksdagen hos regeringen begär en uppföljning av statskontorets
information om miljövänligt papper.

Statliga myndigheters telefonservice

1988/89:Ei7l8 av Hans Nyhage och Wiggo Komstedt (båda m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillämpningen av 020-anknytningen vid telefonsamtal med
statliga myndigheter, verk och företag. 26

Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen 1988/89: FiU30

1988/89:Ei60 av Cari Bildt m.fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om procentsats för uttag av avgift för åren 1990— 1994 till försäkringen för tilläggspensionering,

8. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

1988/89: Ei62 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

10. att riksdagen beslutar avslå proposition 150 såvitt avser förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter avseende sänkning av folkpensionsavgiften med 2 % och höjning av avgiften till ATP med 2 %.

1988/89: Fi64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) vari yrkas

5. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja ATP-avgiften med 2 procentenheter och att sänka folkpensionsavgiften med 2 procentenheter.

1988/89: Fi66 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att sänka folkpensionsavgiften med 1,5 procentenheter till 7,95 % av avgiftsunderlaget fr. o. m. 1990.

1988/89:Fi88 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen avslår det till proposition 150 fogade förslaget till Lag om procentsats för uttag av avgift för åren 1990—1994 till försäkringen för tilläggspension,

4. att riksdagen, under fömtsättning av bifall till yrkande 3, avslår det till proposition 150 fogade förslaget till Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Bidrag till sociala avgifter

1988/89: Fi60 av Cari Bildt m. fl. (m) vari yrkas

12. att riksdagen avslår regeringens förslag om justeringar i statsbidragssystemet till skolväsendet.

1988/89: Ub37 av Ann-Cathrine Haglund m. fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen under fömtsättning av bifall till yrkande 8 i motion 1988/89:60 av Cari Bildt m. fl. (m) och yrkande 4 i motion 1988/89:88 av Sten Svensson m.fl. (m) avslår regeringens förslag till justeringar i statsbidragssystemet till skolväsendet.

Barnomsorg

Vårdnadsbidrag

1988/89: Ei72 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av vårdnadsbidrag samt nya regler om statsbidragsberättigad verksamhet inom barnomsorgen, i berörd del.

1988/89: Ei77 av Ulla Tilländer m. fl. (c) vari yrkas 27

Statsbidrag till barnomsorg

1988/89: Ei60 av Cari Bildt m. fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen med avslag på de i propositionen angivna riktlinjerna för statsbidrag till bamomsorgen hos regeringen begär förslag till rättvisare statsbidragsregler i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89: Ei64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) vari yrkas

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att föräldrar skall ha rätt att få anställning som dagbamvårdare för eget barn fr.o.m. den 1 januari 1990 på sätt som anges i motionen.

1988/89: Fi72 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av vårdnadsbidrag samt nya regler om statsbidragsberättigad verksamhet inom barnomsorgen, i berörd del.

1988/89: Fi77 av Ulla Tilländer m. fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om familjepolitikens inriktning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alternativa former av bamomsorg,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bamomsorg i svenska kyrkans regi,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nytt och neutralt statsbidragssystem till bamomsorgen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förlängt öppethållande på daghemmen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkreta åtgärder för 1990-talets familjepolitik, i berörd del.

1988/89:Fi78 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett nytt statsbidragssystem i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen.

1988/89: Ei88 av Sten Svensson m. fl. (m) vari yrkas

5. att riksdagen med avslag på de i propositionen angivna riktlinjema för statsbidragen till bamomsorgen hos regeringen begär förslag till rättvisa statsbidragsregler i enlighet med vad i motionen anförts.

1988/89: Ei94 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin me- 1988/89: FiU30 ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av gällande statsbidragsförordning.

Formernaför barnomsorg

1988/89: Fi67 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som garanterar alla barns rätt till plats i dag- och fritidshem t. o. m. 12 års ålder,

2. att riksdagen beslutar att anordningsbidrag skall utgå med 300 000 kr. per 15 platser tills utbyggnadsbehovet av dag- och fritidshem är täckt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fortbildningsdelen av statsbidraget skall prestationsrelateras,

4. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till utjämning oeh ned-trappning av barnomsorgstaxorna i enlighet med vad som anförs i motionen.

Skolbarnsomsorg

1988/89: Ei88 av Sten Svensson m. fl. (m) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolbarnsomsorgen.

Aldreomsorg och pensionsförmåner

Förbättrade pensionsförmåner

1988/89: Ei66 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att höja folkpensionens gmndbelopp till 100 % av basbeloppet och pensionstillskottet till 50 % av basbeloppet för ogifta samt motsvarande höjning för makar.

1988/89: Ei79 av Karin Israelsson och Martin Olsson (båda c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om övergång till ett samordnat pensionssystem med höjd gmndpen-sion och inkomstrelaterad tilläggspension upp till en inkomst av 7,5 basbelopp.

Undantagspensionärer

1988/89: Ei64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) vari yrkas

25. att riksdagen beslutar att pensionstillskott skall utgå även till s.k. undantagspensionärer.

Kostnader för socialförsäkringen

1988/89:Ei88 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot socialförsäkringens kostnadsexplosion. 29

Äldreomsorg 1988/89: FiU 30

1988/89: Ei83 av Rosa Östh m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldreomsorgen.

1988/89: Ei88 av Sten Svensson m. fl. (m) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innebörden av ett ökat primärkommunalt ansvar för vården och omsorgen om de äldre.

Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser

1988/89:Ei60 av Cari Bildt m.fl. (m) vari yrkas

10. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

1988/89: Fi6l av Bengt Westerberg m. fl. (fp)

10. att riksdagen avslår förslaget till förändring i lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden.

1988/89: Ei62 av Olof Johansson m.fl. (c)

6. att riksdagen beslutar avslå proposition 150 såvitt avser förslag till ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

1988/89:Ei64 av Inger Schöriing m.fl. (mp)

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslaget till ändrade regler för Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser skjuts till kommande budgetproposition i januari 1990.

Arbetsmarknadspolitik

1988/89: A14 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om behovet av förändringar i syfte att få en bättre fungerande ar
betsmarknad.

1988/89: Ei61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt till tillfälligt arbete för asylsökande.

1988/89: Ei69 av Lars Wemer m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om arbetslinjen och demokratiska rättigheter på arbetsplatserna.

1988/89: Ei80 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samspelet mellan arbetsmarknadspolitik och socialförsäkring.

1988/89: Fi87 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om arbetsmarknadspolitikens inriktning och stödbehovet inom ar
betslöshetsförsäkringen, 30

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen 1988/89: FiU30 anförs om behovet att snabbt bereda flyktingar och invandrare arbete eller utbildning.

Anpassning inom bostadsstödet

1988/89: Ei60 av Cari Bildt m. fl. (m) vari yrkas

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av den garanterade räntan.

1988/89: Ei70 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om hyreshöjande räntebidragsminskningar.

1988/89: Fi89 av Knut Billing m. fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen angående anpassningar av bostadsstödet för år 1990.

1988/89: Ei93 av Krister Skånberg (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens förslag om minskning av räntesubventionerna för andra hus än egnahem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av den garanterade räntan vid nybyggnad och ombyggnad och om slopande av mervärdeskatten på investeringar i långsiktigt energisparande vid allt byggande.

Bastillägg för barnfamiljer

1988/89: Ei64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) vari yrkas

22. att riksdagen beslutar att bostadsbidragen ersätts med bastillägg för barnfamiljer fr. o. m. den 1 januari 1990 på sätt som anges i motionen.

Vissa skattefrågor

Differentierad mervärdeskatt

1988/89: Ei63 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om en sänkning av matmomsen.

Ny skatteklass för öl

1988/89:Ei76 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
införa en ny skatteklass för svagare starköl med en alkoholhalt som inte
överstiger 3,6 viktprocent alkohol med en skattesats på 7:50 kr. per liter. 31

1988/89: Sk615 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos 1988/89: FiU30 regeringen begär förslag om ändring av lagen om msdrycksskatt med en ny skatteklass mellan nuvarande klass II och klass 111.

1988/89: Sk689 av Wiggo Komstedt och Karl-Gösta Svenson (båda m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättandet av ytterligare en skatteklass för öl, tillgängligt endast i systembutiker och på restauranger med starkölsrättigheter och med en alkoholhalt av högst 3,5 viktprocent.

1988/89: Sk701 av Bo Lundgren och Karin Ahriand (m, fp) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om differentierad skatt för starköl i enligt med vad som anförts i motionen.

Skattefri försäljning

1988/89: Sk64l av Rolf Clarkson m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att åtgärder bör vidtas, som medger skattefrihet vid servering och viss försäljning ombord på fartyg i trafik mellan svenska fästlandet och Gotland-Statlig personalpolitik Det statliga arbetsgivarinträdet

1988/89: Ei90 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om kompensation till myndigheter för arbetsgivarinträde för lokalvårdspersonal.

1988/89: Fi704 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen ger regeringen i uppdrag att kartlägga sambandet mellan sjuklön/sjukbidrag och pensionering vid de statliga verken.

1988/89: Fi716 av Chariotte Branting och Barbro Sandberg (båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om arbetsgivarinträdet för kommunalt anställd lärarpersonal.

Utformningen av kompletteringspropositionen

1988/89: Ei60 av Cari Bildt m. fl. (m) vari yrkas

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av kompletteringspropositionen.

Propositionen

I propositionen framhålls att hushållens ekonomi har förbättrats påtagligt.
Sjunkande reallöner, stagnerande sysselsättning och stigande arbetslöshet i
början av 1980-talet har förbytts i växande reallöner och god tillgång på
arbetstillfällen. Antalet sysselsatta har ökat med över 200 000 personer 32

sedan år 1982, och den öppna arbetslösheten har reducerats till 1,6 % år 1988/89: FiU30 1988. Den ekonomiska politikens viktigaste mål, den fulla sysselsättningen, har därmed i det närmaste uppnåtts.

Det finns emellertid också betydande problem i den svenska ekonomin. En del av dessa är långsiktiga till sin natur. Produktionstillväxten är visserligen starkare än tidigare men svagare än i de flesta andra länder. Detta sammanhänger främst med att produktiviteten ökar långsammare i Sverige än i omvärlden. Vidare är det totala sparandet i den svenska ekonomin inte tillräckligt för att uppnå balans i utrikesbetalningarna trots att den offentliga sektoms finanser har stärkts väsentligt. Det akuta problemet i dagsläget är den allmänna överhettningen i ekonomin.

Den ekonomiska politiken har också utformats för att möta båda dessa typer av problem. Genom att kombinera utbudsstimulerande åtgärder med en stram utgiftspolitik har den inriktats på att samtidigt stärka tillväxten och dämpa pris- och kostnadsökningarna. Uppgiften har varit att underlätta för svenska folket att både arbeta och spara sig ur krisen.

Den svenska ekonomin är för närvarande inne i en högkonjunktur. Kapacitetsutnyttjandet är högt i stora delar av ekonomin och bristen på arbetskraft utbredd. Pris- och löneökningama är snabbare i Sverige än i våra konkurrentländer. Därtill kommer att bytesbalansen uppvisar stigande underskott. 1 flera avseenden har, sägs det i propositionen, tendenserna till överhettning förstärkts de senaste månaderna. Den internationella konjunkturen har varit starkare än vad som tidigare förutsågs. De svenska företagen har dock inte kunnat öka exporten i takt med marknadens tillväxt eftersom expansionen hållits tillbaka av brist på produktionsresurser. I stället har företagen höjt priserna relativt kraftigt och förlorat marknadsandelar i större omfattning än vad som tidigare förutsetts. Vidare har oljepriserna och dollarkursen stigit, vilket försvagar den svenska bytesbalansen. Även de internationella räntenivåerna har stigit, vilket medför ökade räntebetalningar för våra utlandslån. Bytesbalansens underskott har blivit större än vad som tidigare beräknats och blev för år 1988 15 miljarder kronor. Även på hemmamarknaden har industriföretagens prishöjningar varit omfattande.

Mot denna bakgmnd anser föredraganden att den ekonomiska politiken måste stramas åt för att dämpa tendenserna till överhettning och hålla nere pris- och kostnadsstegringarna. Åtgärderna bör härvid inriktas på att dämpa såväl den privata konsumtionen som löneglidningen. Syftet är att mildra trycket på produktionsresurserna och frigöra utrymme för ökad export och ökade investeringar. Följande åtgärder bör, enligt propositionen, vidtas.

— Mervärdeskatten höjs med 2 procentenheter under perioden den 1 juli 1989 - den 31 december 1990.

— Skatter på alkoholhaltiga drycker och tobak höjs den 9 juni 1989.

— Den allmänna löneavgiften höjs (förslaget redovisas i proposition 1988/ 89:151) med 2 procentenheter under perioden den 1 september 1989 — den 31 december 1990.

— I Stockholmsområdet höjs den allmänna löneavgiften med ytterligare 3 procentenheter, dvs. med totalt 5 procentenheter under samma period. 33

3 Riksdagen 1988/89. 5 saml Nr 30. Del 1

Kommuner och landsting undantas från den extra höjningen i Stockholms- 1988/89: FiU30 området.

I propositionen betonas åtgärdernas tidsbegränsade karaktär. Sammantaget bör, enligt föredraganden, den föreslagna åtstramningen som föreslås leda till en utveckling där (både löneglidningen och) de sammantagna pris-och löneökningarna blir betydligt lägre år 1990 än tixiigare år.

I propositionen understryks att de föreslagna åtgärdema gör det än viktigare att statens insatser inom det fördelningspolitiska området för att stödja ekonomiskt svaga gmpper utformas på ett ändamålsenligt sätt. Genomförda studier visar att barnbidrag är ett avsevärt bättre sätt att stödja barnfamiljer än livsmedelssubventioner. Mot den bakgmnden föreslås att livsmedelssubventionema avskaffas och barnbidragen höjs.

Livsmedelssubventionerna bör avskaffas den I juli 1989. Resterande delar av dessa avser endast s. k. konsumtionsmjölk. Bambidragen bör höjas den I juli 1989 med 780 kr. per bam och år. Dessutom bör studiebidrag till gymnasiestuderande höjas i motsvarande utsträckning. Pensionärer och studerande kommer den I januari 1990 att kompenseras automatiskt för de prisökningar som uppstår genom att pensioner och studiemedel är knutna till basbeloppet.

Även den verksamhet som bedrivs inom den offentliga sektorn är ett viktigt medel i fördelningspolitiken. Om utbildning, social omsorg och vård av god kvalitet bara kan erbjudas vissa medborgare skapas stora orättvisor. En förnyelse av den offentliga sektorn är därför av största betydelse. Bamomsorgen skall byggas ut så att man år 1991 når utbyggnadsmålet och kan ge alla barn rätt till kommunal barnomsorg från ett och ett halvt år till dess de börjar i skolan. För att understödja utbyggnaden bör bidragen till barnomsorgen nu höjas.

Den statliga inkomstskatten bör sänkas år 1990 genom förändringar av skatteskalan med ungefär samma inriktning och utformning som för innevarande år. Värdet av underskottsavdragen bör minskas i samma omfattning. Detta leder till ökade boendekostnader för egnahem. Boendekostnaderna i andra hus än egnahem bör öka i samma omfattning genom minskning av räntesubventionerna. Regeringen bör förelägga riksdagen förslag om den närmare utformningen av 1990 års skatteskalor när avtalsförhandlingarna har slutförts för större delen av arbetsmarknaden.

Utöver de förslag till åtgärder som här redovisats framhålls i propositio
nen vikten av att ett antal åtgärder vidtas för att öka arbetskraftsutbudet
och underiätta röriigheten på arbetsmarknaden. Ytterligare insatser bör
göras för att underiätta inträdet på arbetsmarknaden för flyktingar och an
dra invandrare. Rörligheten på den nordiska arbetsmarknaden bör stimu
leras genom att bidrag till sökanderesor även kan ges till arbetssökande
från Norge på samma villkor som gäller för sökande från Finland och Dan
mark. Arbetsförmedlingarna bör lägga ökad vikt vid att underlätta för för
tidspensionerade, som så önskar, att återgå till arbete. Rehabiliteringsin- !
satserna för byggnadsarbetare bör ökas. Inom kommuner och landsting
bör åtgärder vidtas för att deltidsarbetande som så önskar skall kunna öka

sin arbetstid. Arbetsmarknadsutbildningen bör i ökad omfattning inriktas 1988/89: FiU30 mot bristyrken.

Vad gäller budgetpolitiken framhål.ls inledningsvis att en långsiktig strategi för de offentliga utgiftema måste ta sin utgångspunkt i att det offentliga sparandet bör öka. En annan utgångspunkt bör vara ätt skattetrycket skall hållas nere. Den totala offentliga utgiftsökningen bör begränsas, och det bör anges hur olika utgiftsområden skall prioriteras. Ett arbete pågår inom regeringskansliet för att utforma en sådan utgiftsstrategi.

I budgetpropositionen beräknades ett mindre budgetöverskott för nästkommande budgetår på 0,4 miljarder kronor. Budgeten beräknas i kompletteringspropositionen komma att uppvisa ett överskott på 10,7 miljarder kronor budgetåret 1989/90. Förändringen harframför allt sin gmnd i de åtstramningsåtgärder som nu föreslås. Den föreslagna ökningen av mervärdeskatten beräknas öka statsintäkterna med drygt 9 miljarder kronor. Skatteinkomsterna ökar också till följd av förslagen om höjd tobaks-och dryckesskatt.

ATP-avgifterna täcker i dag inte pensionsutbetalningarna medan folkpensionernas belastning på statsbudgeten successivt avtar. För att stärka AP-fondens sparande bör ATP-avgiften höjas med 2 procentenheter år 1990 samtidigt som folkpensionsavgiften sänks lika mycket. Hänsyn har vid budgetberäkningarna även tagits till denna avgiftsväxling och till den i proposition 1988/89:151 föreslagna höjningen av den allmänna löneavgiften.

Motionerna

I motion Fi60 (m) framhålls att regeringens ekonomiska politik ter sig till ytteriighet motsägelsefull. Under det gångna halvåret har en politik förordats men en annan genomförts. I finansplanen förespråkade regeringen en linje. Nu förordas motsatsen. Men mest anmärkningsvärd ärtrots allt motsättningen mellan vad regeringen säger sig vilja åstadkomma och vad som blir resultatet.

Med panikpaketets kraftiga åtstramning krymps ekonomin trots att tillväxten redan ligger under 2 %, vilket är hälften jämfört med andra industriländer. Dessutom bekämpas inflationen med prishöjande skatteskärpningar och den snabba kostnadsstegringen med höjda arbetskraftskostnader och därmed försämrade fömtsättningar för avtalsrörelsen. Detta är självfallet en bakvänd politik.

För en industriarbetarfamilj med två barn där ena maken arbetar deltid uppkommer en fördyring genom höjning av mjölkpriser och moms på ca 3 000 kr., vilket är ungefär dubbelt så mycket som höjningen av barnbidraget ger. Totalt sett föreslås skattehöjningar på 25 miljarder kronor, räknat på helår. Det motsvarar ungefär 6 000 kr. per hushåll.

Den överhettade stagnation som för närvarande råder och som tar sig
uttryck i svag tillväxt och hög inflation beror inte på att vi konsumerar för
mycket utan att vi producerar för litet. Problemen i svensk ekonomi
måste, enligt motionärerna, därför i första hand lösas med utbudsstimule- 35

rande åtgärder och inte med en förlegad, keynesianskt inspirerad politik, 1988/89: FiU30 som bygger på nya skattehöjningar. Skattema är inte för låga i Sverige utan tvärtom för höga. En viktig orsak till dagens problem är regeringens egen politik, som sedan år 1982 inneburit att skattetrycket stigit med ca 75 miljarder kronor och därmed försämrat ekonomins produktionsförmåga.

I motionen understryks att en spontan avmattning av konjunkturen inte kan uteslutas. Regeringens föreslagna åtstramningspaket riskerar därför, om det godtas av riksdagen, att påskynda utvecklingen mot en recession i den svenska ekonomin. Effekten av skattechocken kan inskränka sig till en förstärkning av konjunkturdämpningen, eftersom finanspolitiska åtgärder verkar med uppemot ett års eftersläpning.

1 den reviderade finansplanen lägger, som motionärema ser det, regeringen på nytt om den ekonomisk-politiska kursen. I praktiken sker en återgång till traditionell socialdemokratisk politik baserad på skattehöjningar och offentlig utgiftsexpansion. Nu skärps ytterligare det rekordhårda skattetrycket, nu befästs de offentliga monopolen och nu försummar regeringen åter ekonomins "stmktur- och allokeringsfrågor". Borta är den i höstas nyvunna insikten om att den svenska ekonomins problem i allt väsentligt återfinns på ekonomins utbudssida. Skillnaden i ekonomisk-politisk gmndsyn mellan januari månads finansplan och april månads reviderade finansplan är så gmndläggande att man kan få intrycket att Sverige har bytt regering under våren.

Regeringens kompletteringsproposition innebär också, menar motionärerna, att regeringen nonchalerar viktiga konstitutionella frågor. Den skall vara ett dokument som något korrigerar och summerar det arbete som bedrivits i riksdagen under våren. Den skall inte innehålla en ny budget, som tvingar riksdagen att på nytt ta upp anslags- och skattefrågor som redan är färdigbehandlade. Men inte nog med detta. Inte heller i kompletterings-propositionen återfinns alla förslag som regeringen vill att riksdagen skall behandla före sommamppehållet. I denna aviseras en proposition om höjning av den allmänna löneavgiften (löneskatten) med 2 procentenheter och med 5 procentenheter i Stockholmsområdet. Dessutom förklarar regeringen att den avser att återkomma först i höst, dvs. sedan det nya budgetåret inletts, med förslag om inkomstskatteskala för 1990. Ett effektivt budgetarbete förutsätter att regeringen följer föreskrifterna i gmndlag och riksdagsordning, vilket — med anledning av förfaringssättet våren 1989 — riksdagen bör ge regeringen till känna.

Moderata samlingspartiet karakteriserar regeringens förslag till åtgärder som ett panikpaket. Hela åtgärdspaketet, liksom de skattehöjningar som särskilt riktas mot Stockholmsregionen, avvisas. I stället förespråkas en politik som — till skillnad mot regeringens kvartalspolitik med tvära kast — bygger på långsiktighet och fasthet och som innebär att ekonomins grundläggande problem angrips med utbudsstimulerande åtgärder. Eventuella behov av efterfrågedämpande ekonomisk politik får tillgodoses med generella penningpolitiska åtgärder.

Den moderata politiken bygger, som utförligt redovisades i partiets mo
tion i anslutning till budgetpropositionen (1988/89:Fi214), bl.a. på följ
ande inriktning: 36

— Sänkta marginalskatter som innebär att skattetrycket minskar. Därige- 1988/89: FiU30
nom förbättras ekonomins utbudssida genom att arbete och företagande

stimuleras.

— Stmkturförändringar i den offentliga sektom som bättre än nu tillgodoser människors berättigade krav på väl fungerande vård och omsorg och samtidigt begränsar de offentliga utgiftemas ökningstakt.

— Sparstimulerande åtgärder som gör det möjligt för människor att bygga upp ett eget sparande, som ger trygghet såväl i vardagen som på ålderns höst. Sådana åtgärder står i skarp kontrast till regeringens politik, som motverkar enskilt sparande och uppmuntrar skuldsättning, en utveckling som bereder marken för ett omfattande offentligt sparande och en successiv socialisering av ekonomin.

— Anknytning av kronan till EMS, vilket skulle innebära en tydligare markering än dagens valutasystem av att framtida devalveringar är uteslutna. Därigenom skulle inflationsbekämpningen ges hög prioritet.

Folkpartiet anför i motion Fiol (fp) att de gynnsamma yttre omständigheter som exempelvis den höga tillväxten i omvärlden och den därav följande efterfrågan på svenska exportvaror och den gynnsamma utvecklingen av bytesförhållandet knappast kan väntas bestå. 1 varje fall kan inte den ekonomiska politiken utgå ifrån att det blir fallet. Enligt många bedömare kommer den internationella tillväxten att dämpas och oljepriset med stor sannolikhet att öka något. En sådan internationell utveckling ökar risken för en sämre ekonomisk utveckling också i Sverige.

Motionärema anser att det gmndläggande problemet i den svenska ekonomin är att den konkurrensutsatta sektom är för liten och ekonomins tillväxtförmåga för svag. Därigenom uppstår ett permanent inflationsproblem och underskott i bytesbalansen även vid full sysselsättning. Problemet är således strukturellt till sin natur och bör angripas med hänsyn härtill. De kortsiktiga åtgärder som kan behöva vidtas måste därför ses också i ett stmkturellt och långsiktigt sammanhang. Det är viktigt att inte de åtgärder som vidtas för att lösa kortsiktiga problem motverkar uppnåendet av mer långsiktiga mål. Både förslaget om höjd mervärdeskatt och förslaget om höjda löneskatter, som utgör hömstenama i regeringens åtstramningspaket, kommer — om de genomförs — att medföra kraftiga ökningar i priser och lönekostnader jämfört med tidigare bedömningar. Risken är stor att detta fortplantar sig i en ytterligare inflationsvåg under nästa år. Därigenom skulle Sveriges ekonomiska problem förvärras. I det nu uppkomna läget står valet mellan åtgärder som har mycket snabba effekter, dvs. i praktiken skattehöjningar, och att avstå från att försöka påverka utvecklingen under innevarande år och i stället inrikta den ekonomiska politiken på att påverka utvecklingen under nästa år. Med hänsyn till de skadliga effekter som motionärema menar att ytterligare skattehöjningar skulle få avvisas förslagen om höjda skatter. Sveriges problem är inte att vi har för låga skatter — skatterna är tvärtom redan för höga.

I motionen framhålls särskilt vikten av att förbättra ekonomins funk
tionssätt, öka arbetskraftsutbudet och vidta åtgärder för högre produktivi
tetstillväxt. Mot den bakgmnden föreslås att ett väsentligt steg i reforme- 37

ringen av skattesystemet tas redan år 1990, vilket innebär att regeringen 1988/89: FiU30 tidigt i höst måste återkomma till riksdagen med ett förslag till skatteskala för år 1990 och finansiering av skattesänkningen enligt nedanstående riktlinjer.

— För flertalet heltidsarbetande bör marginalskatten sänkas med 7-15 procentenheter redan år 1990. För den stora majoriteten innebär det en reducering från 47 — 61 % till 40 — 45 %. Även i det lägsta inkomstskiktet sänks marginalskatten.

— Utformningen av skatteskalan bör göras så att avdragens värde begränsas till 40 %. Det bidrar till att göra det mindre lönsamt att ta upp nya lån.

— Det automatiska inflationsskyddet måste återinföras.

— Finansieringen av marginalskattesänkningen bör ske genom en kombination av minskade offentliga utgifter och höjningar av andra skatter. Be-sparingama i de offentliga utgifterna bör genomföras i enlighet med av motionärema tidigare framlagda förslag. Dämtöver måste viss basbreddning kunna ske i linje med vad som kommer att föreslås av de olika skat-teutredningama. I första hand bör sådana förslag genomföras om vilka det råder relativt bred enighet. Genom den här redovisade uppläggningen av finansieringen, där minskade offentliga utgifter utgör ett viktigt inslag, kan skattetrycket sänkas redan år 1990. En reform med denna inriktning innebär att många av de positiva effekter en skattereform kan väntas leda till kan uppnås redan under 1990.

1 motionen redovisas också kortfattat de förslag som väcktes i folkpartiets motion med anledning av budgetpropositionen. Förslagen avser följande områden:

— genomgripande översyn av socialförsäkringssystemen,

— sparstimulerande åtgärder,

— utförsäljning och börsintroduktion av statliga företag,

— avskaffa löntagarfondema,

— avveckla den särskilda straflFskatten på andel-i-vinst-systemen,

— åtgärder för att öka arbetskraftsutbudet genom bl. a. extra förvärvsavdrag för pensionärerna, genom att skapa möjligheter för asylsökande att ta tillfälligt arbete innan asyl beviljats och genom att öka tillgången på bamomsorg genom en utbyggnad av barnomsorg även i enskild regi,

— fömyelse av den offentliga sektom genom två huvudstrategier: en inre reformation genom delegering, decentralisering, målstyming och en bättre personalpolitik samt en yttre reformation genom konkurrens, entreprenader och enskilda alternativ,

— i samband med valutaregleringens slopande bör frågan om Sveriges valutapolitiska regim övervägas. En anknytning till EMS-systemet bör övervägas.

Folkpartiets budgetförslag i januari i år innebar utgiftsökningar på ca 2,7
miljarder kronor och utgiftsminskningar på drygt 6,2 miljarder kronor.
Sammantaget innebar förslagen således ett utrymme på ca 3,5 miljarder
kronor för i första hand en sänkning av inkomstskatten år 1990. Folkpar
tiet har senare föreslagit att en del av detta utrymme bör avsättas för att
förstärka försvaret. Som nämnts föreslås i motionen att ett stort steg tas i 3g

skattereformen redan år 1990. För att delvis finansiera det inkomstbortfall 1988/89: FiU30 som uppkommer vid tidigareläggning av skattereformen "använder" motionärema det nämnda besparingsutrymmet på ca 3 miljarder kronor. Dessutom bör ytterligare reducering kunna ske av bostadssubventionerna samt vissa basbreddningar i syfte att ge ökade skatteintäkter.

Avslutningsvis sammanfattas folkpartiets ställningstagande till förslagen i propositionen på följande sätt:

— Den föreslagna höjningen av mervärdeskatten med 2 procentenheter avvisas.

— Den i en särskild proposition föreslagna höjningen av den allmänna löneskatten med 2 procentenheter liksom den ytterligare höjning med 3 procentenheter som föreslås gälla i Stockholmsregionen avvisas.

— Förslaget att höja tobaksskatten accepteras, men skatten bör höjas med ca 3 kr. per paket.

— Den föreslagna höjningen av skatten på alkohol är för liten. En höjning föreslås så att priset på alkohol stiger med ca 10 %.

— Folkpartiet föreslog i januari att resterande mjölksubventioner skulle avskaffas och pengarna helt och hållet tillföras barnfamiljerna genom höjda barnbidrag. Bambidraget kunde då höjas med 960 kr. per år. Regeringens förslag att höja bambidragen med 780 kr. anses vara otillräckligt.

— Förslaget att samtidigt höja ATP-avgiften och sänka folkpensionsavgiften med 2 procentenheter accepteras.

— Med den fria etableringsrätt som folkpartiet kräver bl. a. inom bamomsorgen görs bedömningen att det av regeringen nämnda beloppet på 900 milj.kr. inte kommer att vara tillräckligt.

— Regeringens förslag att fortsättningsvis kunna bestämma räntan på allemanssparandet till diskontot minus 3 procentenheter avvisas.

— Regeringens förslag om vidgad rätt för AP-fondema att köpa aktier avvisas.

Regeringens ekonomiska politik har, sägs det i motion Fi62 (c), "nått vägs ände". Nu tvingas regeringen erkänna problemen i svensk ekonomi. Kompletteringspropositionens långtidsbudget visar att om ingenting görs kommer vi budgetåret 1993/94 att ha ett budgetunderskott på 30 miljarder kronor. På krönet av en av de längsta högkonjunkturema under efterkrigstiden tvingas man blicka framåt mot vad som kan komma att utvecklas till en kris i ekonomin.

Enligt motionärema blir konsekvensema av de av regeringen förordade åtgärdema att man förvärrar gmndläggande problem i ekonomin. Inflationen ökar. Den ekonomiska tillväxten näst intill avstannar. Skattetrycket förblir oförändrat högt. Regeringsförslagen har inte heller, sammantagna, den fördelningspolitiska träffsäkerhet som varit önskvärd. Momshöjningen, borttagandet av mjölksubventionerna och arbetsgivaravgiftshöjningen "slår blint" i fördelningspolitiken.

Den intemationella konjunkturen väntas under innevarande år mattas
något. Den genomsnittliga tillväxttakten sjunker någon procent jämfört
med förra året. Någon mer markerad dämpning av konjunkturen har emel
lertid inte inletts. Centems bedömning av den svenska konjunkturen är att 39

den generellt sett fortfarande är överhettad även om de inflationsdrivande 1988/89: FiU30 tendensema i stor utsträckning är geografiskt och sektoriellt begränsade. Produktionen hämmas fortfarande, framför allt av brist på arbetskraft.

Den internationella konjunkturen är fortfarande stark. I motionen görs därför i nuläget den bedömningen att en väl avvägd finanspolitisk åtstramning fortfarande är motiverad. Det är dock av största vikt hur en åtstramning utformas. 1 motionen framhålls att bl.a. följande kriterier måste vara vägledande:

— Åtgärdema måste få snabb effekt på ekonomin.

— Åtgärderna måste likaledes snabbt kunna avbrytas när konjunkturen vänder nedåt.

— Konsumentprisindex skall inte öka som en direkt följd av åtgärderna.

— Åtgärderna skall minska motsättningarna i avtalsförhandlingarna.

— Skattetrycket skall inte öka.

— Åtstramningen måste sammantaget ha en tillräcklig omfattning för att märkbart påverka ekonomin.

— Hushållssparandet skall öka.

— Åtstramningen måste sammantaget präglas av en fördelnings- och kon-junkturpolitisk träffsäkerhet.

Den inhemska produktionen förmår inte möta hushållens efterfrågan. Bytesbalansen fortsätter därför att försämras. Om hushållssparandet kan öka skapas ett utrymme för ökad produktion och förbättrad externbalans.

I jämförelse med höjd moms och arbetsgivaravgifter har enligt centerns bedömning ett obligatoriskt sparande många fördelar. Skattekvoten höjs inte. Inflationen drivs inte upp. Motsättningarna i avtalsförhandlingarna kan minska. De indragna medlen förblir skattebetalarnas personliga egendom. Obligatoriskt sparande kan också skapa nya positiva sparvanor.

Centern föreslår mot denna bakgrund ett tidsbegränsat obligatoriskt sparande — "Personliga sparkonton". Reformen innebär i sina huvuddrag att ett belopp motsvarande 2 % av arbetstagamas bmttolön placeras på ett "personligt sparkonto". Arbetstagaren står själv för 1 %, medan arbetsgivaren bidrar med likaledes 1 %. Pengarna ges ränta enligt en regressiv skala, dvs. låginkomsttagama får den högsta räntesatsen. De personliga sparkontona är personlig egendom. Medlen återbetalas vid en senare tidpunkt till kontoinnehavarna, lämpligen då konjunkturen vänt nedåt. Åtstramningen genom införandet av de personliga sparkontona drar in ca 9 miljarder kronor, dvs. lika mycket som en förhöjd moms enligt regeringens förslag i kompletteringspropositionen. Centern är beredd att genomföra denna köpkraftsindragning under fömtsättning att regeringen drar tillbaka sina förslag om momshöjning, arbetsgivaravgiftshöjning och borttagna mjölksubventioner.

Centerns konjunkturpolitiska åtgärder kan sammanfattas i följande punkter:

— Införande av personliga sparkonton.

— Införande av personliga investeringskonton.

— Energiskatt på uran.

— Energiskatt på kondenskraft. 4q

-Investeringsavgifter på kontors- och industrilokaler (Stockholmsom- 1988/89:FiU30 rådet).

— Höjda tobaks- och alkoholskatter.

Sammantaget innebär detta en åtstramning i storieksordningen 11 miljarder kronor som är fördelade på följande poster:

Total åtstramning (milj.kr.)

— Alkohol och tobaksskatt 900

— Energiskatter 2 800

— Sparkonto 9 000

— Likviditetsindragning 3 000

— Investeringsavgifter I 000

— Barnbidrag -1 700

— Skattereduktion m.m. 1990-01-01-06-30 -3 800

— Norrlandsstöd m. m. — 200

Summa 11000

Kreditmarknaden bör också stramas åt, bl.a. för att minska risken för kompenserande upplåning som en följd av det obligatoriska sparandet. Centem förordar:

— Tidsbegränsad höjning av kassakvoterna.

— Ökat kostnadsansvar för kreditgivare då det gäller indrivning av låneskulder.

— Kontantinsatsen vid kreditköp höjs till 50 %.

Regeringen föreslår också att kvarvarande mjölksubventioner slopas helt. Motionärerna framhåller emellertid att den föreslagna "kompensationen" till barnfamiljerna inte ens räcker för att kompensera för inflationen sedan den förra höjningen. Andra gmpper än barnfamiljer drabbas förstås också av mjölkprishöjningen. Centern föreslår bibehållna mjölksubventioner och höjning av barnbidragen utöver regeringens förslag.

Den av regeringen föreslagna höjningen av allmänna löneskatten, som beräknas ge ca 9 miljarder kronor, avvisas av motionärerna.

I motion Fi63 (vpk) anförs att den föreliggande propositionen inte ger intryck av kompletteringsproposition. Den är närmast att betrakta som en extraproposition, men något mindre omfattande. Den kan med viss rätt jämföras med de årligen återkommande "krispropositionerna" som under de borgerliga regeringsåren vanligen anlände på hösten. Denna gång är det dock enligt motionärerna inte fråga om någon egentlig krispolitik som föreslås, utan mera ett ytterligare steg i den omfördelningspolitik som verkställs med nackdelar för de lågavlönade och de ekonomiskt ansträngda hushållen.

Vänsterpartiet kommunisterna delar inte uppfattningen att en generell
åtstramning nu kan eller bör genomföras. Partiet har vid tidigare behand
ling av den ekonomiska politiken varnat för de konsekvenser en sådan
politik skulle få och hävdat att varje åtgärd på det ekonomisk-politiska
fältet måste ha en strikt fördelningspolitisk profil. 41

Ställningstagandena i motionen till åtstramningsförslagen i propositio- 1988/89: FiU30 nen är följande:

— Strama inte åt avtalsrörelsen och de ekonomiska villkoren för de arbetande. Åtgärder mot överhettning skall i stället främst riktas mot finans-och spekulationssektorn.

— Nej till momshöjning och andra socialt oacceptabla åtgärder.

— Fel att höja arbetsgivaravgiften för att dänlpa löneökningarna. Om löneavgiften skall höjas måste statens intäkter av denna höjning återgå dels till de lågavlönade i form av en skatterabatt, dels till kommuner och landsting.

— Nej till mjölkprishöjningen. Höjda barnbidrag är nödvändiga även med bevarade mjölksubventioner.

— Nej till den i propositionen aviserade marginalskattesänkningen för år 1990.

I vänsterpartiet kommunisternas ekonomiska motion från januari (1988/ 89: Ei2l3) ges allmänna riktlinjer för en ny ekonomisk politik som bygger på en radikal omläggning av den av regeringen förda ekonomiska politik — den tredje vägens politik — som böljade 1982.1 föreliggande motion san\-manfattas dessa riktlinjer på följande sätt.

— Demokratiserad ekonomi för att motverka storfinansens maktkoncentration och avgörande inflytande över näringslivets investeringar och samhällets utveckling.

— Skärpt valutalagstiftning så att de transnationella företagens valutarörelser över gränserna kan kontrolleras. Dessutom facklig vetorätt mot utländska uppköp av svenska företag och mot svenska företags samgående eller flyttning av produktion utomlands.

— Breddning av Sveriges internationella relationer. Sverige måste genom självständiga satsningar på näringsliv, handel, teknologi, kultur etc. skapa en självständighet gentemot EG och harmoniseringssträvandena därmed upphöra.

— En ekologisk näringspolitik.

— Investeringsprogram för offentlig sektor för att klara eftersatta behov.

— Förstärkt regionalpolitik som innebär en kraftig styrning av näringslivets investeringar och därmed motverkar koncentrationsprocessen.

— En fördelningspolitik som minskar klassklyftorna och ger alla fömtsättningar till en god försörjning.

— Kortare arbetsdag med målet 6 timmars arbetsdag.

— Bostadspolitik för lägre hyror. En helt ny social bostadspolitik är nödvändig där spekulation i mark och boende bannlyses.

De viktigaste åtgärderna i det alternativ till ekonomisk politik som motionärerna föreslår har framför allt en fördelningspolitisk inriktning.

— Kläm åt vinst- och spekulationsmarknaden. Överhettningen i svensk
ekonomi härrör sig främst från de stora vinster som skapats i näringslivet
och som tränger ut på spekulationsmarknaden. Detta motiverar en ordent
lig vinstindragning från bank- och finanssektom och andra spekulationsin
stitut vilka haft rekordvinster. Samtidigt bör ränteregleringar och räntetak

återinföras för att motverka ockerräntorna på hushållskrediterna. De som 42

drabbats av "skuldfällan" och närmar sig personlig konkurs måste ges möj- 1988/89: FiU30 lighet att få skriva av — få ett "ackord" — på sina skulder.

— Vinstskatt till vård, omsorg, skola och kultur. Motionärema anser att 10 miljarder kronor skall dras in till statskassan genom en engångsskatt på företagens likviditet. Denna engångsskatt skall gå direkt till vård, omsorg, skola och kultur inom kommunsektom. Dämtöver bör regeringen komma med en permanent vinstskatt för de kommande budgetåren motsvarande 10 miljarder kronor.

— Stoppa överhettningen i storstadsområdena. I motionen avvisas regeringens förslag om en extra höjning av arbetsgivaravgiften i Stockholm. I stället bör en investeringsavgift tas ut på övrigt byggande i de delar av landet som har ett överskott av kontor etc. Det gäller särskilt Stockholms innerstad och bandet mot Arlanda. Där kan en avgift om förslagsvis 25 % tas ut på kostnaden för allt byggande utom bostäder och kommunal/ landstingskommunal service. Investeringsavgiften kan ges en regionalpolitisk profil och differentieras i förhållande till graden av överhettning i andra områden.

— Bort med moms på maten. Prisema på de viktigaste livsmedlen har under de senaste åren ökat mer än dubbelt så mycket som prisema i övrigt. I motionen föreslås att regeringen redan under innevarande år återkommer med förslag om slopande av momsen på mat. För att stoppa den snabba ökningen av den allmänna prisnivån föreslås ett allmänt prisstopp.

Av motion Fi64 (mp) framgår att miljöpartiet delar regeringens uppfattning att den svenska ekonomin är överhettad och att det därför är riktigt att vidta åtgärder för att minska överhettningen och den stigande inflationen. Men de åtgärder som skall sättas in måste enligt motionärema vara miljörelaterade, dvs. vara så utformade att vi nu kan påbörja ett arbete för att komma till rätta med våra verkliga problem — miljöproblemen. Regeringen ser felaktigt överhettningen som ett kortsiktigt konjunkturproblem, som kan lösas med akuta åtgärder under en kort tid. I motionen understryks att det är nödvändigt med en mer långsiktig syn på överhettning-sfrågoma, dvs. den viktiga uppgiften är att långsiktigt minska resursslöseriet på ett ansvarsfullt sätt.

I motionen avvisas höjningen av arbetsgivaravgiftema. 1 stället bör skatterna sänkas på mänskligt arbete och höjas på råvaror, energi och farliga utsläpp. Arbetsgivaravgiftema skall varieras på så sätt att de skall sänkas inom vården och omsorgen samt dessutom utanför de ekonomiskt överhettade områdena.

Miljöpartiet avvisar även förslaget om en allmän höjning av mervärdeskatten. Däremot accepteras att skatterna på alkohol och tobak höjs, men motionärema förordar väsentligt kraftigare höjningar med 20 % resp. 40 %. 1 motionen sägs ett bestämt nej till förslaget om ett avskaffande av mjölksubventionema.

Som nämnts kräver motionärerna att skattehöjningar för att minska
överhettningen i ekonomin samtidigt måste utformas på ett sådant sätt att
de får positiva miljöeffekter. Detta innebär bl. a. förslag till energiskatte
höjningar, utsläppsskatter och införande av en förpackningsskatt. 43

Åtgärd	Beräknad ekonomisk effekt.
	miljarder kr..	, hetärseffekt
	1989-07-01	1990-01-01 1991-01-01
Åtgärder som minskar överhettningen:
Drivmedels- och kilometerskatter	11,1
Energiskatter:
Olja, 200 kr./kbm	2,1
Kol, 500 kr./ton	1,8
El, 3 öre/kWh	3,0
Övrigt, inkl. minskade rabatter	0,6	0,3
Elskatt läggs om till råvaruskatt		1,8
Utsläppsskatter		5,0
Förpackningsskatt		1,0
Reklamskatt	0,7
Alkohol- och tobaksskatt
(fr.o.m. 1989-06-09)	3,4
Investeringsavgift storstad	0,1
Miljö- och kollektivtrafikavgift
storstadsområden		2,5

Förändringar som mildrar sociala och regionala verkningar:

Sänkta arbetsgivaravgifter

vård och glesbygd Bastillägg Dagbamvårdare eget barn Pensioner	-0,8	-13,3 -2,2 -2,0
Ökade reseavdrag, glesbygdsstöd pga. höjd bensinskatt	-1,0
Miljöinvesteringar, m. m.: Järnvägarna Regional spårburen trafik Minskade väginvesteringar Myndighetsarbete - miljöanslag	-0,8	-1,5 -0,5 1,6
Att användas för sänkt inkomstskatt
och miljöinvesteringar 1991			-12,9
Nettosumma	20,2	-7,3	-12,9
D:o ackumulerat	20,2	12,9	0

Utskottet 1988/89: FiU30

Den ekonomiska politiken Internationell bakgrund

I febmari i år i utskottets betänkande 1988/89: FiU20 om riktlinjer för den ekonomiska politiken redovisades en bedömning av den intemationella ekonomiska utvecklingen som innebär en fortsatt god ekonomisk tillväxt i OECD-området, även om en viss dämpning av ökningstakten kan förväntas för de kommande två åren. Samtidigt konstaterades i betänkandet att de kvarvarande obalanserna mellan de stora industriländerna alltjämt utgör ett hot mot stabiliteten i världsekonomin. Risken kvarstår för störande förändringar i valutakurser och räntenivåer. Dessutom anförde utskottet att utvecklingsländernas svåra skuldsituation inte på något sätt har förbättrats.

Utskottet konstaterar nu att de bedömningar av den internationella utvecklingen som presenteras i den reviderade finansplanen och i konjunkturinstitutets marsprognos i stort överensstämmer med bedömningama i början av året. Det har endast gjorts smärre korrigeringar på vissa punkter.

De intemationella fömtsättningar som bildar utgångspunkt för bedömningen i den reviderade finansplanen av den svenska ekonomins utveckling redovisas i tabell 1.

Tabell 1. Internationella förutsättningar

	1987	1988	1989	1990
BNP i OECD, %	3,2	4,0	3,0 ( 3,0)'	2,5 ( 2,5)
Konsumentpriser i OECD
(KPI årsgenomsnitt), %	3,3	3,8	4,5 ( 4,0)	4,5 ( 4,0)
Arbetslöshet i OECD, %	8,0	7,3	—	_
Råoljepris, dollar per fat	18,40	14,80	17,00 (15,00)	17,00 (15,00)
Dollarkurs i kr.	6,35	6,15	6,38 ( 6,03)	6,40 ( 6,03)

' Siffrorna inom parentes anger motsvarande bedömning i 1989 års finansplan.

Som framgår av tabell 1 förväntas inflationen i OECD-området under 1989 och 1990 bli högre i jämförelse med januariprognosen. Detta är en följd av stigande olje- och råvampriser och ett högt kapacitetsutnyttjande i de industrialiserade ländema. Oljepriset steg till följd av OPEC:s kvotöverenskommelse i november förra året. Det har därefter legat på en nivå över genomsnittet för år 1988. Stor osäkerhet råder emellertid om hum-vida kvotöverenskommelsen mellan OPEC-ländema kan vidmakthållas. Kapaciteten i Iran och Irak byggs nu snabbt ut, och produktionsstöming-ama i Nordsjön börjar successivt bemästras. Detta är faktorer som talar för att det genomsnittspris på 17 dollar per fat som anges i tabell 1 kan ses som ett realistiskt antagande. Spotpriset på råolja (Brent) — dvs. det pris som noteras dag för dag på nordsjöolja - var den 25 maj 18,1 dollar per fat.

Valutamarknadema har under senare delen av maj månad karakterise
rats av en viss oro. Det har resulterat i en press uppåt på dollam. Den 25
maj var dollarkursen 6:77 kr. 45

Tendensema till en högre inflationstakt visade sig redan under år 1988, vilket medförde en skärpning av penningpolitiken i flera av OECD-

ländema. I Storbritannien, Förenta Staterna och Canada samt i en del 1988/89: FiU30 mindre industriländer har funnits — trots en kvardröjande och i många fall betydande arbetslöshet — klara tecken på överhettning. Samtidigt har inflationen också ökat i "låginflationsländer" som Japan och Förbundsrepubliken Tyskland. Det kan därför inte uteslutas att den ekonomiska politiken kommer att stramas åt ytterligare i vissa länder. På kort sikt gäller emellertid att konjunkturavmattningen i Förenta Statema blir allt tydligare medan tillväxten i Västeuropa och då främst i Förbundsrepubliken Tyskland men också i Japan blir något högre än vad som kunde fömtses vid årsskiftet. Många bedömningar tyder på att tillväxten i OECD-länderna under år 1989 kommer att ligga något över de 3 % som anges i tabell 1. Under år 1990 kan en lägre tillväxt och därigenom en dämpning av konjunkturen bli följden om den nämnda skärpningen av den ekonomiska politiken kommer till stånd.

Den ekonomiska utvecklingen i Norden har de två senaste åren varit klart svagare än i de övriga OECD-länderna — nära 30 % av Sveriges export går till våra skandinaviska grannländer. För Danmark och Norge förutses emellertid för de två kommande åren en viss återhämtning av produktionstillväxten.

1 Norge ledde prisfallet på olja och en betydande tillväxt i den privata konsumtionen till obalanser i ekonomin med ett underskott i bytesbalansen år 1987 på nära 30 miljarder Nkr. eller 5 % av BNP. Utvecklingen tvingade den norska regeringen till en devalvering och en kraftig finanspolitisk åtstramning. Åtgärdema, som kombinerades med aktiv inkomstpolitik, verkar under år 1989 få till resultat att underskottet i bytesbalansen elimineras och att pris- oeh löneökningama kommer i nivå med omvärldens. De framtvingade åtgärdema har emellertid, trots att åtstramningen ägde mm i ett läge med hög tillväxt i omvärlden, lett till betydande negativa fördelningseffekter genom en ökning av arbetslösheten till över 4 %.

För Finlands del väntas tillväxten avta under åren 1989 och 1990 och
därmed följa genomsnittet i OECD-länderna. Den finska ekonomin är
överhettad, tillväxten i den privata konsumtionen uppgick år 1988 till 4 %
och underskottet i bytesbalansen väntas enligt OECD:s bedömning i de
cember stiga kraftigt under åren 1989 och 1990. Finland har emellertid till
skillnad mot Sverige en hög produktionstillväxt, som under år 1988 upp
gick till något mer än 4,5 % medan arbetslösheten däremot var nära 5 %. I
den reviderade finansplanen justeras i jämförelse med bedömningen i ja
nuari tillväxtprognosen för Finland upp med 0,5 % för såväl år 1989 som
för år 1990. Med anledning av det åtstramningspaket för den svenska eko
nomin som nu redovisas i den reviderade finansplanen kan här nämnas att
den finska regeringen och Finlands Bank vid månadsskiftet febmari-mars
genomförde en åtstramning av ekonomin för att motverka ett allt krafti
gare inflationstryck och risken för ett växande underskott i bytesbalansen.
De åtstramningsåtgärder som vidtagits är en höjning av kassareservkraven
för bankerna, en revalvering av den finska marken och en tillfällig höjning
av omsättningsskatten och arbetsgivaravgiften. Det kan också nämnas att
inflationstakten för närvarande är ca 6 %. Den inkomstpolitiska uppgö
relse som ingieks i januari i år har som fömtsättning att prisstegringama 46
inte får överstiga 4 %.

Tabell 2. Försörjningsbalans och nyckeltal

	Procentuell volymföräm			dring
	1988	1989			1990
		Finans-	Konj.	Revi-	Finans-	Konj.	Revi-
		planen	inst.	derad	planen	inst.	derad
		dec.	mars	finans-	dec.	mars	finans-
		1988	1989	plan	1988	1989	plan
BNP	2,1	1,7	1,9	1,6	1,4	1,2	1,0
Import av varor och
tjänster	5,5	4,9	5,9	5,2	3,9	4,6	3,1
Tillgång	2,9	2,5	3,0	2,5	2,0	2,1	1,6
Privat konsumtion	2,2	1,9	1,8	0,8	1,7	1,8	0,5
Offentlig konsumtior	1 1,4	1,9	1,5	1,6	1,1	1,1	1,5
Bruttoinvesteringar	5,3	1,5	4,4	4,0	1,7	2,1	0,0
Lagerinvesteringar	0,3	0,4	0,4	0,4	0,2	0,1	0,2
Export av varor och
tjänster	3,0	3,2	4,0	3,8	2,7	3,3	3,5
Användning	2,9	2,5	3,0	2,5	2,0	2,1	1,6
Inhemsk efterfrågan	2,9	2,2	2,7	2,1	1,8	1,7	0,8
Nyckeltal:
Konsumentpris
dec.-dec. %	6,1	5,5	6,2	8,3	5,5	ca 6	4,0
Arbetslöshet %	1,6	1,6	1,5	1,5	1,6	1,7	1,7
Timlön %	7,5	7,0	7,5	7,0	7,0	6,4	4,0
Bytesbalans
Miljarder kronor —	15,3	-14,1 -	18,3	-17,0 -	-18,8 -	-21,9	-17,0

1989 med stor sannolikhet kommer att begränsas av otillräcklig produk- .1988/89: FiU30 fionskapacitet som i dagsläget förorsakas av arbetskraftsbrist.

Som en följd av bl. a. den högre investeringstillväxten ökar också tillväxten i importen. Kapacitetsbristen som fört med sig kraftiga prishöjningar medför andelsförluster också på hemmamarknaden.

Enligt Kl:s marsprognos blir underskottet år 1989 drygt 18 miljarder kronor. Denna ökning av underskottet hänförs heft till posten avkastning på kapital. Däremot förstärks handelsbalansen vilket förklaras av en fortsatt förbättring av bytesförhållandet.

Vad gäller utvecklingen under år 1990 kan utskottet konstatera att det inte föreligger några större avvikelser mellan finansplanens bedömning i december och Kl:s marsprognos. En förväntad något högre investerings-tillväxt slår igenom på importen. Detta medför att underskottet i bytesbalansen fortsätter att växa och år 1990 kan komma att uppgå till nära 22 miljarder kronor.

I den reviderade finansplanen redovisas en uppskattning av effekterna av den i propositionen föreslagna momshöjningen, höjningen av löneavgiften och punktskatterna på alkohol och tobak. Utskottet tar i detta sammanhang endast upp bedömningen av de föreslagna åtgärdernas effekter på ekonomin och återkommer senare i betänkandet till ett ställningstagande till förslagen. Bedömningen av åtgärdsförslagens effekter görs med utgångspunkt från Kl:s marsprognos.

Avsikten med den i propositionen föreslagna åtstramningen är att minska överhettningen i ekonomin och därigenom dra ned inflationstakten och hejda försvagningen av vår konkurrenskraft mot omvärlden. Som framgår av tabell 2 antas effekten på tillväxten i den privata konsumtionen bli kraftig redan under innevarande år. Tillväxten reduceras till 1 %. En mindre nedgång i investeringstillväxten förutses också för år 1989. Konsumentpriserna beräknas stiga med drygt 8 % under loppet av 1989. Åtstramningsåtgärderna beräknas svara för 2 procentenheter av denna ökning. De planerade åtgärderna leder på kort sikt endast till en marginell neddragning av underskottet i bytesbalansen.

Importökningen kommer att bli mindre eftersom åtstramningsåtgärderna till stor del riktas mot den privata konsumtionen. Importen kommer dock att växa snabbare än exporten även för innevarande år och bytesbalansen kommer att försämras ytteriigare.

De positiva effekterna på bytesbalansen och prisutvecklingen av de föreslagna åtgärderna uppkommer först under år 1990. Detta är ett resultat av att tillväxten i den privata konsumtionen går ned till 0,5 % och att importtillväxten bedöms stanna vid endast något mer än 3 %. Underskottet i bytesbalansen antas ligga kvar på samma nivå som 1990 — dvs. 17 miljarder kronor — vilket innebär att underskottets andel av BNP kommer att uppgå till något mer än I %.

Den avsedda dämpningseffekten på prisstegringarna fömtses i propositionen komma redan 1990. Under loppet av detta år räknar man i propositionen med att inflationen stannar vid 4 % vilket innebär en takt som motsvarar genomsnittet för OECD-området.

Investeringstillväxten fömtses i propositionen stagnera under år 1990. 48

Orsaken är främst en förväntad nedgång i industriinvesteringama. Det bör 1988/89: FiU30 emellertid framhållas att investeringsprognosen är mycket osäker. Negativa faktorer i denna bedömning kan vara den svaga tillväxten i den svenska ekonomin och minskad utlandsefterfrågan. Det höga kapacitetsutnyttjandet och förväntningar om en positiv kostnadsutveckling genom att löneutvecklingen kommer mer i paritet med omvärlden kan å andra sidan ge en bättre investeringsutveckling än vad som anges i tabell 2.

1 motionerna Fi59 av Anna-Greta Leijon m.fl. (s) och Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) föreslås som alternativ till propositionens förslag ett obligatoriskt, tillfälligt sparande. Utskottet återkommer i betänkandet till dessa förslag men vill här framhålla att de i jämförelse med den momshöjning som föreslås i propositionen har en svagare åtstramningseffekt. Vad gäller utvecklingen av vår ekonomi som den beskrivs i den reviderade finansplanen kommer vid den här angivna jämförelsen förslagen om obligatoriskt sparande främst att innebära en högre tillväxt i den privata konsumtionen och importen och därmed ett något större bytesbalansunderskott. Samtidigt bör prisökningama bli något lägre år 1989.

I motionerna Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m), Fi61 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) och Fi62 av Olof Johansson m.fl. (c) framhålls att den i propositionen angivna pris- och löneutvecklingen är en orealistiskt låg bedömning. I motion Ei60 (m) uttalas att lönestegringen bl. a. på gmnd av prisklausulen, om propositionens åtstramningspaket genomförs, kommer att bli ca 10 % år 1989 och 6-8 % år 1990. Utskottet delar uppfattningen att risken finns att löneökningarna kan tänkas bli högre än vad som anges i tabell 2.

I propositionen och i samtliga här nämnda partimotioner om riktlinjerna för den ekonomiska politiken med undantag för motion Fi63 av Lars Wemer m. fl. (vpk) understryks att den svenska ekonomin är överhettad.

1 motion Fi60 (m) anförs att det på senare tid har framträtt vissa, om än osäkra, tecken på en begynnande avmattning av konjunkturen. Flera faktorer talar enligt motionärerna för en konjunkturvändning nedåt. KI:s industribarometer visade i mars för tredje kvartalet i följd ett lägre resursutnyttjande i industrin än kvartalet dessförinnan. Handelns utredningsinstituts och SCB:s försäljningsindex för detaljhandeln har under de första månaderna i år ökat betydligt långsammare än i höstas och de första månaderna förra året. Industrins produktion sjönk enligt SCB i febmari med I % från den rekordhöga nivån i januari och bilindustrin, den bransch som under 5 —6 år visat överhettning i form av konstanta flaskhalsar, har nu plötsligt enligt KI:s barometer lediga resurser.

Mot denna bakgmnd kan, menar motionärema, en spontan avmattning av konjunkturen inte uteslutas, och det i propositionen föreslagna åtstramningspaketet skulle därigenom kunna påskynda utvecklingen mot en recession i den svenska ekonomin.

Utskottet kan för sin del inte instämma i den tolkning av konjunkturlä
get som görs i motion Fi60 (m). Det är riktigt, som sägs i motionen, att
tendenser till en lägre tillväxt i den privata konsumtionen kan iakttas. Nu
tillgängliga uppgifter om detaljhandelns försäljning och registreringar av
nya personbilar tyder på att konsumtionstillväxten mellan de första kvar- 49

4 Riksdagen 1988/89. 5 samt. Nr 30. Del 1

talen år 1988 och år 1989 legat nära noll. Däremot ligger investeringsefter- 1988/89: FiU30 frågan och efterfrågan på våra exportprodukter alltjämt kvar på en hög nivå och bristen på arbetskraft med åtföljande risk för en stark löneglidning är påtaglig. Att Kl:s industribarometer även i mars visar ett lägre kapacitetsutnyttjande bör inte tolkas som en avmattning i konjunkturen. Det är närmast en effekt av en utbyggd produktionskapacitet, som på gmnd av arbetskraftssituationen ännu inte har kunnat utnyttjas fullt ut. Utskottet är av samma mening som Kl att den inhemska efterfrågans tillväxt visserligen har dämpats men att den alltjämt är aUtför hög för att kunna förenas med samhällsekonomisk balans. Det är främst överskottsefterfrågan på arbetskraft som är problemet. Utskottet delar sålunda inte motionärernas uppfattning att en konjunkturnedgång är nära förestående och att en åtstramning av bl.a. denna orsak inte bör vidtas.

Sammanfattningsvis vill utskottet beskriva den situation som den svenska ekonomin i dag befinner sig i på följande sätt.

Tendensema till överhettning i ekonomin har förstärkts de senaste må-nadema. Det sammanhänger delvis med att den intemationella konjunkturen har varit stark. Svenska företags expansion av exporten har hållits tillbaka av brist på produktionsresurser. Företagen har höjt priserna och förlorat marknadsandelar. Även på hemmamarknaden har industriföretagens prishöjningar varit omfattande. Producentprisema på bearbetade varor har det senaste året stigit med ca 10 % medan motsvarande importpriser stigit med drygt 4 %. Sysselsättningen har de senaste månadema fortsatt att öka snabbt och bristen på arbetskraft är påtaglig. Två tredjedelar av industriföretagen uppger sig ha brist på yrkesutbildad arbetskraft. Timlö-nema har under de senaste åren ökat snabbare än i våra konkurrentländer. Löneavtalen och kommande löneglidning kan befaras leda till stora löneökningar även i år. Som framgått av utskottets redovisning innebär utvecklingen 1989—1990 utan åtstramande ingrepp i ekonomin att inflationstakten och löneökningama även fortsättningsvis kommer att ligga väsentligt över motsvarande utveckling i våra viktigaste konkurrentländer. En åtstramning av ekonomin skulle emellertid medföra en press nedåt på priser och nominella löner och därigenom bidra till att skapa väsentligt bättre fömtsättningar för en god ekonomisk utveckling under de första åren av 1990-talet.

1 propositionen presenteras även kalkyler över utvecklingen fram t. o. m. år 1993. Av de beräkningar som redovisas framgår att den ekonomiska situationen snabbt kan försämras om världsmarknadstillväxten blir något lägre än vad den varit under de senaste åren och om den svenska inflationen inte kommer i nivå med omvärldens. Om så blir fallet stagnerar ekonomin helt, arbetslösheten stiger samtidigt som sparandet försämras i den offentliga sektom oeh i ekonomin som helhet. En av de viktigaste uppgif-tema för den ekonomiska politiken måste vara att bidra till en förbättring av den i dag alltför låga produktivitetstillväxten.

Stabiliseringspolitikens allmänna inriktning 1988/89: FiU30

Det är uppenbart att den höga inflationen är ett av de allvarligaste problemen i vår ekonomi. Utskottets redovisning av rådande konjunkturläge visar att den svenska ekonomin är överhettad. Om inga åtgärder vidtas är det oundvikligt att löneutvecklingen från konkurrenskraftsynpunkt blir för hög. Löneökningarna kommer att bli högre än vad som anges i den reviderade finansplanen, och inflationstrycket ökar. Fömtom de påfrestningar som utrikeshandeln utsätts för, så hotas möjlighetema att bereda arbete åt alla, vilket i sin tur är en fömtsättning för en ambitiös fördelningspolitik. Mot denna bakgmnd kan det finnas anledning att erinra om målen för fördelningspolitiken.

Ett av de främsta målen för den ekonomiska politiken måste vara att skapa fömtsättningar för en jämn och rättvis fördelning av välfärden. Fördelningspolitiken har ett brett innehåll. Den innefattar såväl fördelningen av inkomster och förmögenheter som tillgången till utbildning, bostäder, hälso- och sjukvård och social omsorg av god kvalitet. En rättvis fördelning av välfärden är också ett medel för att stödja den ekonomiska utvecklingen. Välfärdspolitiken skapar trygghet. En hög sysselsättningsnivå, är som nämnts, emellertid helt avgörande för en jämn fördelning av levnadsvillkoren. Sverige har under lång tid haft en gynnsam utveckling av sysselsättningen. När allt fler har arbetsinkomster utjämnas inkomstfördelningen. Beroendet av inkomststöd, t.ex. socialbidrag och arbetslöshetsunderstöd, minskar. Om större obalanser som leder till växande arbetslöshet och lägre produktion uppträder i ekonomin kan emellertid möjlighetema att skapa fömtsättningar för en jämn fördelning av levnadsvillkoren försvåras och i värsta fall omintetgöras.

Det måste även understrykas att låg inflation är avgörande för en rättvis fördelningspolitik. En hög inflation omfördelar välfärden i stor skala och på ett godtyckligt sätt. Ofta är det småsparare och låginkomsttagare som drabbas hårdast. En framgångsrik antiinflationspolitik är därför väsentlig även när det gäller att utjämna de ekonomiska villkoren.

Mot bakgmnd av vad utskottet här anfört är den ekonomiska utvecklingen för de närmaste åren oroande. Risken för en fortsatt försämring av vår intemationella konkurrenskraft är uppenbar. Detta är särskilt allvarligt om ett konjunkturbakslag blir en realitet under inledningen av 1990-talet. För den svenska ekonomin skulle detta innebära växande underskott i bytesbalansen oeh stigande arbetslöshet. Som utskottet understmkit kan en sådan utveckling få starka negativa fördelningseffekter som blir svåra att hantera inom ramen för den ekonomiska politiken. Hög arbetslöshet i kombination med ett kraftigt bytesbalansunderskott är i själva verket ett av de mer svårlösta problem som stabiliseringspolitiken kan ställas inför. Utskottet delar därför den uppfattning som framförs i propositionen och i motion Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) att åtgärder bör vidtas nu för att minska överhettningen. Det är viktigt att understryka att åtgärdema i allt väsentligt bör ha en tidsbegränsad karaktär. En allmän och kännbar åtstramning skall under en begränsad tid sänka den höga temperaturen utan att långsiktigt minska tillväxten av produktion och sysselsättning.

I motion Fi60 av Cari Bildt m. fl. (m) riktas stark kritik mot den förda 1988/89: FiU30 politiken.

Försummelsen att vidta åtgärder på ekonomins utbudssida, dvs. åtgärder som effektiviserar och stimulerar produktionen, är enligt motionärerna, den egentliga orsaken till rådande problem i den svenska ekonomin. Det råder en "överhettad stagnation" där problemet inte är en stor efterfrågan utan en dåligt fungerande utbudssida. Motionärerna hänvisar till att i de västliga industriländerna har den ekonomiska utvecklingen i allmänhet varit gynnsam. Utbudsstimulerande åtgärder i form av skattesänkningar och avregleringar, som initierats av konservativa regeringar, har medgivit en stabil tillväxt samtidigt som inflationen hållits tillbaka. Men de i propositionen föreslagna åtgärderna riktas helt mot efterfrågesidan och är enligt motionärerna helt verkningslösa när det gäller att hejda överhettningen. 1 stället sägs denna traditionella konjunkturpolitik förvärra situationen med ytterligare press uppåt på löner och priser. Inflationen ses som ett monetärt problem och bör därför i första hand, sägs det i motionen, bekämpas med penningpolitiska medel medan finanspolitiken rör stmkturella frågor som fördelning mellan enskild och offentlig konsumtion och mellan privat och offentligt sparande.

Utskottet vill vad gäller den inriktning av den ekonomiska politiken som förordas i motion Ei60 (m) inledningsvis framhålla att en viss försiktighet bör iakttas vid jämförelser av den ekonomiska utvecklingen mellan olika länder. Arbetslösheten ligger i dag på mellan 8 och 10 % i de stora industriländerna i Västeuropa. Om denna procentandel appliceras på den svenska arbetskraften skulle detta innebära en mångdubbling av arbetslösheten. Utskottet vill självfallet inte hävda att moderata samlingspartiet skulle se positivt på en sådan utveckling av den svenska arbetsmarknaden. Det är emellertid uppenbart att de problem som i dag framstår som besvärande för svensk ekonomi vad gäller en fortsatt god ekonomisk utveckling — alltför kraftiga pris- och löneökningar, växande underskott i bytesbalansen och en svag produktivitetsutveckling — skulle vara betydligt mindre problem för den ekonomiska politiken att komma till rätta med om den från svensk synpunkt orimliga arbetslöshetsnivå som i dag råder i de stora västeuropeiska industriländerna även skulle accepteras i vårt land. Det finns sålunda, som utskottet ser det, anledning att vara kritisk mot det ensidiga förordandet i nuvarande situation av utbudsstimulerande åtgärder i den ekonomiska politiken.

Utskottet delar emellertid motionärernas uppfattning att det är en cen
tral uppgift för den ekonomiska politiken att vidta åtgärder för att öka
produktiviteten. Åtgärder för att höja tillväxten i ekonomin är nödvän
diga. De bör främst vara inriktade mot att öka utbudet av arbetskraft och
förbättra konkurrensförhållandena inom flera sektorer av ekonomin. Den
kommande skattereformen är i detta sammanhang av mycket stor bety
delse. Åtgärder med denna inriktning som är avsedda att påverka ekono
mins utbudssida kan och får emellertid inte innebära att de kortsiktiga
stabiliseringspolitiska problemen negligeras. Förutom den oro utskottet
känner för ett i början av 1990-talet växande underskott i bytesbalansen
och en stigande arbetslöshet kan en fortgående överhettning av ekonomin 52

också försvåra möjligheterna att driva en effektiv utbudspolitik. Att på 1988/89: FiU30 diffusa gmnder — påståendet i motionen att inflationen är ett monetärt problem — avstå från att minska efterfrågetrycket i ekonomin eller, som utskottet tolkar motion Ei60 (m), lita till att kraftiga skattesänkningar praktiskt taget omedelbart slår igenom på arbetsmarknaden i form av ett ökat utbud, anser utskottet inte vara en ansvarsfull politik. Alla erfarenheter av en sådan politik talar för att efterfrågan omedelbart ökar medan de positiva utbudseffekterna slår igenom först efter an viss tid. Resultatet blir ett ökat inflationstryck. Det kan här tilläggas att den successiva avregleringen av kreditmarknaden och valutaregleringen i högre grad än tidigare ställer krav på att utnyttja finanspolitiska medel i konjunkturpolitiken. Utskottet finner det från denna synpunkt motsägelsefullt att moderata samlingspartiet, som kraftigt förordat en avreglering av kreditmarknaden, inte ser finanspolitiken som ett stabiliseringspolitiskt medel. Utskottet kan inte ställa sig bakom den inriktning av politiken som förordas i motion Ei60 (m).

Med det anförda avstyrker utskottet motion Ei60 (m) yrkande 1.

1 motion Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) framhålls att den konkurrensutsatta sektorn är för liten i den svenska ekonomin oeh tillväxtförmågan är för svag. Detta skapar, menar motionärerna, ett permanent inflationsproblem och ett underskott i bytesbalansen även vid full sysselsättning. Folkpartiet understryker i motionen att ett beslut om en stramare finanspolitik skulle ha fattats för ett år sedan.

Enligt utskottets uppfattning är folkpartiets inriktning av den ekonomiska politiken, som den presenteras i motion Ei61, till stora delar densamma som redovisas i motion Fi60 (m). Det finns dock vissa skillnader. Bl. a. är inte folkpartiet främmande för att utnyttja de finanspolitiska medlen i en aktiv konjunkturpolitik. Det framgår bl.a. av det förslag till åtstramning som folkpartiet presenterade våren 1988.1 det åtstramningspaketet ingick bl. a. förslag till skattehöjningar. I motionen görs heller inga uttalanden att stabiliseringspolitiska problem skall lösas med uteslutande penningpolitiska åtgärder. Sålunda framhålls att om snabba effekter nu skall uppnås i den ekonomiska politiken återstår endast skattehöjningar, som emellertid avvisas med samma motivering som i Ei60 (m). De skapar enligt motionärerna endast svåra störningar på ekonomins utbudssida.

Det kan nu konstateras att de åtstramningsåtgärder som regeringen föreslog hösten 1988 och som beslutades i december av riksdagen inte var av tillräcklig omfattning. De föreslagna åtgärderna var främst inriktade mot byggmarknaden (1988/89:EiUlO). Av den beskrivning av det nuvarande konjunkturläget som utskottet tidigare redovisat i betänkandet följer att utskottet emellertid inte delar uppfattningen att det nu är för sent att vidta åtgärder för att kyla ned ekonomin. Det ensidiga fasthållandet vid utbudsstimulerande åtgärder innebär i nuvarande situation, som utskottet ser det, en felaktig inriktning av den ekonomiska politiken. Utskottet avstyrker den inriktning av den ekonomiska politiken som förordas av folkpartiet.

Av motion Fi63 av Lars Werner m.fl. (vpk) framgår att vänsterpartiet
kommunisterna inte är av den uppfattningen att en generell åtstramning 53

nu kan eller bör genomföras. Partiet har vid tidigare behandling av den 1988/89: FiU30 ekonomiska politiken vamat för effekterna av en sådan politik och hävdat att varje åtgärd måste ha en strikt fördelningspolitisk profil.

Utskottet konstaterar att motion Ei63 (vpk) när det gäller förslag till inriktning av den ekonomiska politiken till övervägande del är identisk med motion Fi224, som vänsterpartiet kommunisterna avlämnade med anledning av budgetpropositionen i år. I nu aktuell motion upprepas bl. a. kraven på en skärpt valutalagstiftning, ett investeringsprogram för offentlig sektor, en förstärkt regionalpolitik, en kortare arbetsdag och en fördelningspolitik som minskar klassklyftorna.

Vid behandlingen av dessa frågor i slutet av febmari i år (1988/ 89: EiU20) motiverade utskottet utförligt ett avstyrkande av vänsterpartiet kommunisternas riktlinjer för den ekonomiska, politiken. Utskottet ser inget skäl att nu ändra sitt ställningstagande. Med hänvisning till vad utskottet anförde i betänkandet 1988/89: EiU20 avstyrks den inriktning av politiken som föreslås i motion Ei63 (vpk) yrkandena I och 4.

Utskottet vill emellertid nämna att i motion Ei63 (vpk) tas frågor upp som rör den skuldsituation som många hushåll hamnat i efter avregleringen av kreditmarknaden. Vidare framförs i motionen förslag till åtgärder för att stoppa överhettningen i storstadsområdena. Utskottet återkommer senare i betänkandet till dessa frågor.

Det framgår av miljöpartiets motion Fi64 av Inger Schöriing m. fl. att partiet delar uppfattningen att ekonomin är överhettad och att åtgärder måste vidtas mot den stigande inflationen. 1 motionen betonas dock att man inte bör se överhettningen som ett konjunkturproblem som kan lösas med akuta åtgärder under en kort övergångstid. I stället måste en mer långsiktig syn läggas på överhettningsfrågprna. Den viktiga uppgiften är, sägs det i motionen, att långsiktigt minska resursslöseriet på ett ansvarsfullt sätt. Motionärerna avvisar propositionens åtstramningspaket och föreslår en åtstramning genom en höjning och införande av nya indirekta skatter. Förslagen är främst inriktade mot höjning av energibeskattningen. I motionen anges i anslutning till åtstramningsåtgärderna vissa förslag för att mildra de sociala och regionala verkningar som blir en effekt av åtstramningen.

Utskottet ser med tillfredsställelse att miljöpartiet i motion Fi64 nu kopplar ihop ambitionen att vidta åtgärder för att förbättra miljön med kraven på att minska överhettningen i ekonomin. Utskottet vill betona att det är viktigt att den åtstramning av ekonomin somnu behöver göras inte kommer i konflikt med miljöpolitiken. Enligt utskottets mening bör det vara möjligt att utnyttja vissa energiskatter också i konjunkturdämpande syfte. Sådana skattehöjningar måste emellertid kombineras med andra åtgärder. Att föreslå en indragning av medel genom höjningar av indirekta skatter och avgifter av storleksordningen 30 miljarder kronor till staten genom en höjning av och införande av nya indirekta skatter är enligt utskottet inte möjligt om effekterna av sådana skattehöjningar inte är klargjorda. Utskottet avstyrker med det anförda miljöpartiets förslag i motion Ei64 (mp) yrkandena 1 och 32 till inriktning av den ekonomiska politiken.

Utskottet vill i detta sammanhang nämna att KIS — kommittén med 54

uppdrag att utreda den indirekta beskattningens omfattning och utform- 1988/89: FiU30 ning — har till uppgift att behandla vissa av de frågor som tas upp i motion Ei64 (mp). Utskottet återkommer senare i betänkandet till en mer utförlig behandling av de förslag till skattehöjningar som redovisas i motionen.

Stabiliseringspolitiska åtgärder Höjning av mervärdeskatten

I syfte att minska överefterfrågan på varor och tjänster och strama åt ekonomin för att dämpa tendensema till överhettning föreslås i propositionen en tidsbegränsad höjning av mervärdeskatten. Förslaget innebär att mervärdeskatten höjs med 2 procentenheter under perioden fr. o. m. den I juli 1989 t.o.m. den 31 december 1990.

Samtliga oppositionspartier motsätter sig denna höjning av mervärdeskatten.

De gmndläggande invändningar som i motionema har riktats mot förslaget består i att den föreslagna höjningen av mervärdeskatten leder till höjd inflation, höjt skattetryck och en felaktig fördelning. 1 en del av motionerna framhålls att en åtstramning eller andra åtgärder mot överhettningen i svensk ekonomi bör åstadkommas på annat sätt. Med anledning av den kritik som samtliga oppositionspartier från sina utgångspunkter har riktat mot förslaget har i skatteutskottets jttrande företrädama från regeringspartiet inte motsatt sig att propositionen avslås i denna del.

Finansutskottet anser sig mot denna bakgmnd inte kunna göra annat än att tillstyrka avslagsyrkandena i de nämnda motionema och avstyrka propositionen i berörd del. De här aktuella avslagsyrkandena återfinns i motionema Fi60 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 11, Fi61 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkande 5, Fi62 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkande 9 i berörd del, Fi63 av Lars Wemer (vpk) yrkande 9 och Fi64 äV Inger Schöriing m. fl. (mp) yrkande 2.

Tillfälligt obligatoriskt sparande

I två motioner har förslag lagts fram om ett obligatoriskt sparande. Syftet är att uppnå en eftersträvad åtstramning av ekonomin på ett från fördelningssynpunkt fördelaktigt sätt.

1 motion Fi59 av Anna-Greta Leijon m. fl. (s) föreslås att ett tillfälligt obligatoriskt sparande införs fr. o. m. september i år t. o. m. utgången av år 1990. Enligt motionen bör sparandet uppgå till 4 % av den preliminära skatten och knytas till den preliminära skatteuppbörden. I samband med det slutliga fastställandet av skatten bör också det belopp fastställas söm rätteligen skall sparas. Vidare bör föreskrivas att felande belopp skall betalas in i samband med fyllnadsinbetalning och att kvarskatteavgift annars påförs. Ränta bör utgå på sparat belopp och sparbeloppen bör vara bundna i två till tre år.

I motion Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c), yrkande 9 i berörd del, läggs
också fram ett förslag till obligatoriskt sparande men med en något annor- 55

lunda utformning. Enligt den motionen bör sparandet uppgå till 2 % av 1988/89: FiU30 bmttolönen eller — om den skattskyldige är rörelseidkare — 2 % av rörelseinkomsten. För löntagare bör gälla att arbetsgivaren drar hälften från löntagarens bmttolön och andra hälften betalar arbetsgivaren själv. Den sistnämnda delen utgör en avdragsgill kostnad i rörelsen men bör inte belastas med sociala avgifter. De som betalar B-skatt betalar 2 % av inkomst av rörelse, varav hälften utgör avdragsgill kostnad i rörelsen. Betalningen samordnas med preliminärskatteinbetalningen. Ränta skall utgå på sparat belopp. Riksdagen eller, efter bemyndigande av riksdagen, regeringen beslutar om frisläpp av sparat belopp. Vid uttag skall det uttagna beloppet beskattas enligt en särskild skala.

Även i motion Fi92 av Hans Göran Franck m. fl. (s) föreslås att ett temporärt obligatoriskt sparande införs.

Utskottet har i det föregående konstaterat att den ekonomiska utvecklingen är oroande och att risken för en fortsatt försämring av vår intemationella konkurrenskraft är uppenbar. Utskottet anser därför att åtgärder nu bör vidtas för att minska överhettningen. Det har också understmkits att åtgärderna bör ha en tidsbegränsad karaktär. En allmän och kännbar åtstramning skall under en begränsad tid sänka den höga temperaturen utan att långsiktigt minska tillväxten av produktion och sysselsättning.

Som ett altemativ till regeringens förslag till tillfällig höjning av mervärdeskatten har i de två motionerna Fi59 (s) och Ei62 (c) föreslagits olika former för ett tillfälligt obligatoriskt sparande. Som påtalas i motionema skulle en påtaglig ökning av sparandet minska utrymmet för konsumtion och dämpa tendensema till en ökad inflation. Jämfört med en höjning av mervärdeskatten har ett tillfälligt sparande den fördelen att det inte driver upp inflationen. Den i kompletteringspropositionen antagna prisökningen under loppet av 1989 på 8,3 % skulle om en momshöjning inte vidtas begränsas till knappt 7 %.

Ett uttalat krav på de nödvändiga ätstramningsåtgärderna är att de måste få omedelbar effekt på ekonomin. Vid sidan av skattehöjningar av olika slag torde ett obligatoriskt sparande vara den mest effektiva åtgärden i detta hänseende. Ett tillfälligt sparande innebär inte heller att skattetrycket höjs. Medlen kommer att inom viss tid återbetalas till sparama. Utskottet delar uppfattningen i motionerna Fi59 (s) och Ei62 (c) att ett tillfälligt obligatoriskt sparande bör införas.

För att ge en tillräcklig effekt och vara så fördelningspolitiskt neutrala som möjligt bör undantagen från sparkravet vara få, såväl fysiska som juridiska personer bör därför omfattas av åtgärderna.

Utskottet anser i likhet med vad som anförs såväl i motionema som i skatteutskottets yttrande att det förefaller naturligt att knyta sparandet till uppbördssystemet för skatt.

Vad gäller sparkravets omfattning kan konstateras att man i motion Ei59 (s) utgår från den preliminära skatten som underlag för att beräkna sparandet medan man i motion Ei62 (c) utgår från bmttolönesumman. Genom att utgå från bmttolönesumman undgår andra inkomstslag, t.ex.

kapitalinkomster, sparkravet. För att få ett sä brett underlag som möjligt 1988/89: FiU30 bör därför skatten utgöra underlaget för att bestämma sparkravet.

Vad gäller sparkravets omfattning säger skatteutskottet att man biträder tanken i motionema Fi59 och Ei62. Det får ankomma på finansutskottet att slutligt fastställa vilken nivå på sparandet som bör föreslås riksdagen och även i övrigt den exakta utformningen av förslaget. På sparat belopp bör en ränta på lämplig nivå utgå, anför skatteutskottet.

Finansutskottet vill med anledning av dessa frågor anföra följande. I centermotionen anges sparkravet för den enskilda spararen till I % av bmttolönen vilket räknat som andel av skatt i genomsnitt torde utgöra mer än det dubbla. Det fömtsätts att arbetsgivaren dessutom tillskjuter ett lika stort belopp. I motion Fi59 (s) anges sparkravet för den enskilde som 4 % av skatten. Utskottet vill för sin del förorda ett sparkrav som ligger mellan dessa båda förslag. Sparkravet bör uppgå till 3 % av skatten.

Vad gäller ränta på sparat belopp anser utskottet i likhet med vad som anförs i motion Ei62 (c) att räntan bör vara skattefri och utgå med en lägre procentsats på större sparbelopp. För sparbelopp upp till 3 000 kr. bör räntan vara 7 % och på belopp däröver 3,5 %. Utskottet fömtsätter att systemet med sparavdrag kan vara i kraft fr. o. m. september månad 1989.

I skatteutskottets yttrande sägs också att man bedömer det lagförslag som lagts fram i motion Fi59 som genomförbart.

Finansutskottet har mot denna bakgmnd utgått från det nämnda lagförslaget och även låtit lagrådet granska förslaget. Lagrådets yttrande framgår av bilaga 2 till utskottets betänkande. Under ärendets beredning har yttrande även inhämtats från riksskatteverket (RSV).

Utskottet har således med utgångspunkt i lagförslaget i motion Ei59 (s) och med beaktande av vad lagrådet oeh riksskatteverket anfört i sina yttranden utformat ett förslag till lag om tillfälligt sparande.

Motionens lagförslag har därför kompletterats och förtydligats på flera punkter. På en punkt har en betydelsefull ändring föreslagits av utskottet, nämligen vad avser spamttaget för år 1989 under september —december för A-skattema och tiden november 1989—januari 1990 för B-skatterna. Under denna period görs spamttaget med 3 % av den preliminära skatten. Detta spamttag är definitivt, dvs. något sparande skall inte påföras vid den slutliga debiteringen av skatt för inkomståret 1989.

För 1990 följer utskottets förslag motsvarande förslag i motionen, dvs. sparkravet utgår först för den preliminära skatten och fastställs definitivt i samband med att den slutliga skatten påförs.

Utskottet övergår nu till att kommentera själva lagförslaget. Innebörden av vad utskottet anfört är att två olika system kommer att användas för sparandet, ett för inkomståret 1989 och ett delvis annat för 1990. Att olika system kommer att tillämpas innebär dock inte att det blir någon nämnvärd skillnad i fråga om vilka som skall vara sparskyldiga. För båda åren skall sparskyldigheten gälla den för vilken avdrag för preliminär A-skatt skall göras och den som skall betala preliminär B-skatt. För år 1990 blir även den sparskyldig som påförs slutlig skatt för inkomståret.

Genom att knyta sparandet till uppbördssystemet och till den prelimi
nära A-skatten omfattar sparskyldigheten även den som skall vidkännas 57

skatteavdrag enligt särskilda förordnanden därom. Sparandet kommer 1988/89: FiU30 alltså att gälla också i fråga om skatteavdrag enligt kungörelsen (1968:97) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m.m., kungörelsen (1973:1125) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. och kungörelsen (1969:5) om skatteavdrag i vissa fall från artistersättning. Däremot skall något sparbelopp inte beräknas i samband med att avdrag görs på uppdragsersättningar enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar.

Det kan i detta sammanhang nämnas att för pensionärer med endast folkpension och pensionstillskott utgår inte skatt eftersom extra avdrag medges upp till skattefrihet. Det innebär att dessa pensionärer inte kommer att påföras något sparande.

Med anledning av lagrådets påpekande bör klargöras att stat, kommuner och landsting skall undantas från sparskyldigheten.

För år 1989 kopplas sparandet samman enbart med uppbördslagens regler om betalning av preliminär skatt. Sparbeloppen bestäms på gmndval av den preliminära skatten och skall uppgå till 3 % av denna. För löntagare och andra som betalar preliminär A-skatt sker sparandet genom att huvudarbetsgivaren eller motsvarande får göra ett förhöjt skatteavdrag. Enligt vad riksskatteverket anför i sitt yttrande torde några nya preliminärskattetabeller inte behöva utfärdas på gmnd av detta. I den kontrolluppgift som skall lämnas i januari 1990 bör arbetsgivaren ange även hur stort avdrag som gjorts för sparandet. Den som betalar preliminär B-skatt skall erlägga sparbelopp enligt vad som följer av beslut om debitering av den lokala skattemyndigheten på samma sätt som gäller för den preliminära skatten.

För inkomståret 1990 anknyts, som nämnts, sparandet även till den slutliga skatten. Koppling kommer också att finnas till den preliminära skatten i huvudsak på samma sätt som för 1989. För år 1990 kan dock de skattetabeller som normalt används för att bestämma hur stort skatteavdrag som skall göras beakta också sparandet. Vidare behöver i den kontrolluppgift som skall lämnas i januari 1991 inte anges något om sparbeloppen. För den som betalar B-skatt blir hanteringen i princip densamma som år 1989.

Anknytningen till den slutliga skatten innebär att det sparbelopp som erläggs i samband med att preliminär skatt betalas kan anses som preliminärt. Vid debiteringen av slutlig skatt i december året efter inkomståret bestäms nämligen definitivt hur mycket som skall sparas. Det belopp som erlagts preliminärt avräknas då mot vad som bestäms vid debiteringen av slutlig skatt. För den som betalar preliminär B-skatt uppkommer också den olikheten att sparandet för år 1990 kommer att gmndas endast på statlig och kommunal inkomstskatt samt förmögenhetsskatt. Då kommer alltså - i motsats till för år 1989 - inte bl. a. fastighetsskatt, vinstdelningsskatt och egenavgifter att utgöra underlag för beräkning av sparbeloppet.

Vad gäller sparandet under inkomståret 1990 skulle det på gmnd av anknytningen till den slutliga skatten i vissa fall kunna uppkomma att sparbeloppet bestäms till högre belopp än som avsetts. Detta skulle kunna bli fallet för näringsidkare som vid 1991 års taxering taxeras för ett beskattningsår som överstiger tolv månader. För att undvika sådana effekter bör

sparbeloppet justeras så att det motsvarar ett beskattningsår om tolv må- 1988/89: FiU30 nåder.

Återbetalning av erlagda sparbelopp skall ske senast i april 1992 för sparande under inkomståret 1989 och senast i april 1993 för sparande under

1990. Om den sparskyldige har avlidit bör ett erlagt sparbelopp kunna
återbetalas tidigare. Därigenom försvåras inte avvecklingen av dödsboet.

Återbetalning tidigare än normalt bör kunna ske även i vissa andra fall. En taxeringsprocess kan exempelvis innebära att det visar sig att den slutliga skatten fastställdes till för högt belopp vid den årliga debiteringen. Då kan även det sparbelopp som bestämdes vara för högt. I så fall bör det belopp som erlagts för mycket kunna återfås. Det bör nämnas att det motsatta fallet, nämligen det att ett beslut med anledning av en taxeringsprocess visar på att sparandet skulle ha uppgått till högre belopp, inte medför att något ytterligare sparande skall förekomma.

Beräkningen av ränta på sparandet bör — på gmnd av att två olika uppbördstekniska system används — ske efter två skilda modeller. Gemensamt kan dock vara att räntan för ett visst år betalas ut vid återbetalningen av sparbeloppet och att räntan, som bör vara årlig, differentieras. På sparbelopp för inkomståret 1989 bör räntan vara 7 % på den del av beloppet som inte överstiger I 000 kr. På överskjutande del bör räntesatsen vara 3,5 %. Motsvarande bör gälla för sparande under 1990. Den högre räntesatsen bör då gälla för sparbelopp som inte överstiger 3 000 kr. med hänsyn till att sparandet under 1990 avser tolv månader att jämföras med fyra månaders sparande under år 1989.

På sparandet under år 1989 bör räntan beräknas från årets utgång. På sparandet under år 1990 bör ränteberäkningen ha en annan konstruktion. Beträffande det sparandet måste nämligen beaktas att anknytningen till den statliga skatten medför att sparbelopp kommer att erläggas vid helt andra tillfallen, bl. a. i samband med att fyllnadsinbetalningar görs under våren taxeringsåret och att kvarstående skatt betalas under våren året efter taxeringsåret. Räntan på sparbelopp som avser inkomståret 1990 bör därför beräknas från utgången av taxeringsåret. För taxeringsåret, dvs. år

1991, bör i stället lämnas ränta som motsvarar ö-skatteräntan enligt upp
bördslagen. I teknisk mening bör ett sparbelopp för år 1990 likställas med
skatt också på det sättet att en avgift motsvarande kvarskatteavgiften tas ut
om beloppet erläggs vid en tidpunkt som skulle ha föranlett kvarskatteav
gift om det varit fråga om skatt. Med hänsyn till att kvarstående skatt skall
betalas senast den 18 april året efter taxeringsåret bör ränta på sparbelopp
som erläggs efter denna tidpunkt beräknas från utgången av den månad då
beloppet betalades.

Vad gäller bestämmandet och uppbörden av sparbeloppen bör som an
tytts bestämmelserna i uppbördslagen tillämpas i den mån inte särskilda
regler ges i den föreslagna lagen. Särskilda regler bör som också nämnts ges
främst i fråga om återbetalningen av sparbelopp. Regler bör vidare ges om
förfoganderätten över sparmedlen (jfr 68 § 6 mom. uppbördslagen). En
fordran på sparbelopp och ränta bör inte få överlåtas eller pantsättas innan
beloppet får betalas ut. Beträffande sparbelopp som avser 1990 bör också
ges en bestämmelse om att för det året erlagt belopp — som i praktiken inte 59

kan särskiljas från preliminär eller kvarstående skatt — skall i första hand 1988/89: FiU30 anses utgöra betalning av skatt för samma år. Den bestämmelsen bör kompletteras med en regel om att ett erlagt sparbelopp inte får användas för kvittning mot andra fordringar mot den skattskyldige som det allmänna kan ha än fordringar som gäller samma år.

Till sist bör nämnas att det förhållandet att ett erlagt sparbelopp inte kunnat disponeras av den sparskyldige under inkomståret inte bör föranleda att motsvarande inkomst skall anses ha upf)burits först ett senare år. Den motsvarande inkomsten skall i stället tas upp till beskattning för det år som sparandet avser. Enligt utskottets mening behöver detta inte föranleda någon justering i kommunalskattelagen.

Vad utskottet nu anfört innebär att utskottet, i enlighet med vad skatteutskottet anfört i sitt yttrande (1988/89: SkU4y) till finansutskottet, föreslår att riksdagen med anledning av motionerna Ei59 (s) och Ei62 (c) yrkande 9 samt Fi92 (s) i här berörd del antar till utskottets betänkande fogat förslag om lag om tillfälligt sparande (bilaga 4) samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om obligatoriskt tillfälligt sparande.

Alkoholskatt

Det åtstramningspaket som presenteras i propositionen innebär en inriktning på att bl. a. minska tillväxten i den privata konsumtionen och dämpa överhettningen i ekonomin. Som ett led i denna politik föreslås i propositionen (bil. 6 punkterna 4 och 6) att skatten på sprit, vin och starköl höjs så att priserna stiger med i genomsnitt ca 5 %. En sådan höjning är enligt propositionen motiverad även av alkoholpolitiska skäl. Ökningen av skatteintäkterna för statsverket på gmnd av höjningen är beräknad till 200 milj. kr. för helt år räknat.

/ motionerna Fi6I av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkande 7 och Sk674 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkande 2 yrkas att skatten på alkoholdrycker höjs så att priset stiger med ca 10 %. Ett liknande yrkande ställs i motion Fi62 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkande 7. I motionerna Fi64 av Inger Schöriing m.fl. (mp) yrkande 16 i berörd del och Sk684 av Birger Schlaug (mp) yrkandena 2 — 4 yrkas att skatten höjs på sprit med 40 % och på vin och starköl med 20 %. Genomgående åberopas alkoholpolitiska skäl.

Utskottet delar uppfattningen, som förts fram i skatteutskottets ytt
rande, att en höjning av skatterna på alkohol bör ingå bland de åtgärder
som lämpligen bör användas för aft uppnå en eftersträvad åtstramning av
ekonomin. Utskottet vill dessutom betona att man av alkoholpolitiska skäl
med återkommande skattehöjningar bör hålla tillbaka alkohol
konsumtionen och få priset att följa den allmänna prisutvecklingen. Den i
propositionen föreslagna höjningen förefaller enligt utskottet väl avvägd,
och utskottet tillstyrker således propositionens förslag i bil. 6 punkterna 4
och 6 i berörd del. Samtidigt avstyrker utskottet beträffande alkoholskat
ten motionerna Fi61 yrkande 7, Ei62 yrkande 7, Fi64 yrkande 16 i berörd
del, Sk674 yrkande 2 och Sk684 yrkandena 2-4. 60

Tobaksskatt 1988/89: FiU30

Med hänvisning till bl. a. behovet av en ekonomisk åtstramning föreslås också i propositionen bil. 6 punkt 5 att skatten på cigaretter höjs med 5 öre per styck, på röktobak med 15 kr. p'er kg och på snus med 3 kr. per kg. För cigaretter beräknas höjningen innebära att priset stiger med ca 10 %. Mer-intäkterna för statsverket är beräknade till 500 milj. kr. för helt år räknat.

I motionerna Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) yrkande 6 och Sk653 av Daniel Tarschys m.fl. (fp) yrkas att skatten på tobaksvaror höjs så att eftersläpningen i prisutvecklingen från 1970-talet hämtas in, 1 den förstnämnda motionen anges att detta innebär att skatten på cigaretter bör höjas så att priset per paket stiger med 3 kr. I motion Sk444 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 17 yrkas att skatten på tobaksvaror höjs så att priset stiger med 30 % och att höjningen också skall omfatta cigarrer och cigaril-ler. Slutligen yrkar miljöpartiet i motion Fi64 av Inger Schöriing m.fl. (mp) yrkande 16 i berörd del och Birger Schlaug (mp) i motion Sk684 yrkande I att skatten på tobaksvaror höjs så att priset stiger med 40 %. Yrkandena motiveras genomgående med tobaksbmkets skadeverkningar på folkhälsan.

1 likhet med vad utskottet anförde i anslutning till förslaget att höja alkoholskatten bör, som också framhålls av skatteutskottet, en höjning av skattema på alkohol- och tobaksvaror ingå bland de åtgärder som lämpligen bör användas för att uppnå en eftersträvad dämpning av konsumtionstillväxten. Utskottet vill dessutom, som framförs i skatteutskottets yttrande, betona att man allmänt av hälsopolitiska skäl med återkommande skattehöjningar bör hålla tillbaka konsumtionen. Den i propositionen föreslagna höjningen förefaller utskottet väl avvägd, och utskottet tillstyrker således propositionen i de aktuella delarna. Vad utskottet här anfört innebär att motionerna Fiö 1 (fp) yrkande 6, Ei64 (mp) yrkande 16 i berörd del, Sk444 (vpk) yrkande 17, Sk653 (fp) och Sk684 (mp) yrkande I avstyrks.

Energiskatt

I några motioner har yrkanden ställts som avser olika ändringar av energibeskattningen. Syftet är genomgående energipolitiskt och bl.a. vill man uppnå ett ökat energisparande.

I motion f/62 av Olof Johansson (c) yrkande 14 yrkas att riksdagen be
slutar om en likvärdig beskattning av fossila bränslen, oavsett om de an
vänds för el- eller värmeproduktion. I motion Fi64 av Inger Schöriing (mp)
yrkandena 6, 7, 8, 9, 11,12 och 30 yrkas höjning av bensinskatten m. m.,
slopande av fordonsskatten och motsvarande höjning av bensinskatten,
höjning av skatten på olja och kol, höjning av skatten på el, höjning av
skatten på industrigasol, naturgas och fartygsbränsle, minskning av ener-
giskattenedsättningen för energiintensiv industri och överföring av kilo
meterskatten till en skatt på bränslet. Claes Roxbergh m. fl. (mp) yrkar i
motion Sk652 yrkande 3 en skatt på flygbränsle motsvarande 2:50 kr. per
liter. Även yrkande 19 i motion Fi64 av Inger Schöriing (mp) och Fi93 av
Krister Skånberg (mp) yrkande 2 berör energiområdet. 61

Skatteutskottet (1988/89:SkU4y) och näringsutskottet (1988/89:NU6y) ger i sina yttranden till finansutskottet en redovisning av energibeskattningen inom de i motionema nämnda områdena.

Utskottet finner det av bl. a. energipolitiska — men också finanspolitiska — skäl motiverat att i avvaktan på en genomgripande skatteomläggning höja elskatten med 2 öre per kilowattimme. Höjningen bör vara generell och alltså omfatta all elektrisk kraft oberoende av nu gällande skattesats.

Det kan här nämnas att den senaste elskattehöjningen trädde i kraft i december 1984. Enligt statistiska centralbyrån (SCB) och Svenska elverksföreningen har elpriset (inkl. skatt och abonnemangsavgifter) i konsumentledet under tiden 1984- 1988 ökat från 42 öre/kWh till 46 öre/kWh eller i genomsnitt ca 2 % per år. 1 råkraftsledet har priset under samma tidsperiod ökat från 16 öre/kWh till 17,7 Öre/kWh.

Vidare föreslår utskottet att skatten på olja höjs med 100 kr./m. En motsvarande höjning av skatten på kol, naturgas och gasol bör göras enligt tidigare praxis vid höjning av den allmänna energiskatten. Gasol som används för motordrift bör undantas från skattehöjningar.

Den föreslagna energiskattehöjningen kan också ses som ett led i den för år 1990 planerade skattesänkningen på arbete - genom t.ex. sänkta skattesatser och/eller skattereduktion.

Regeringen har tidigare beslutat att den allmänna energiskatten för år 1989 vid industriell tillverkning skall begränsas så att den utgör högst 1,7 % av de tillverkade produktemas försäljningsvärde fritt fabrik. Regeringen har i besluten föreskrivit att av skatten på olja skall endast 291 kr./m få inräknas i nedsättningsunderlaget. Utskottet anser att de nu förordade energiskattehöjningarna, fömtom skatten på olja, inte bör slå igenom för företag med industriell tillverkning. Regeringens beslut bör således inte ändras på denna punkt.

Finansutskottet biträder de förslag till energiskattehöjningar som framförs i skatte- och näringsutskottets yttranden (lagförslagen framgår av bilaga 4).

Skattehöjningarna fördelas på olika energislag enligt följande tabell.

1988/89: FiU30

Tabell 3. Förslag till skattehöjningar fördelade på energislag

Energislag	Nuv. skatt	Höjning	Ny skatt
El (normal)	7,2 öre/kWh	2 öre/kWh	9,2 öre/kWh
" (glesbygd)	6,2 öre/kWh	2 öre/kWh	8,2 öre/kWh
" (industri)	5 öre/kWh	2 öre/kWh	7 öre/kWh
Vanlig
dieselolja	860+118:-'/m	100:-/m	960+118:-'/m'
S.k.lättdiesel	860:-/m	100:-/m	960:-/m3
Kol	400+ 10:-'/ton	50:-/ton	450+10:-'/ton
Naturgas	308:-/1 000 m	42:-/1 000 m'	350:-/l 000 m'
Gasol	185:-/ton	25:-/ton	210:-/ton
(ej motorgasol)

Det anförda innebär att utskottet till en del tillgodoser kraven i motion 1988/89: FiU30 Ei64 yrkandena 8, 9 och 11.

Utskottet instämmer vidare i den uppfattning som framförs i motion Ei62 (c) yrkande 14 att en ökad likformighet bör eftersträvas när det gäller beskattningen av el från kraftvärmeverk resp. kondenskraftverk. Ett första steg i den riktningen kan vara att spillvärmen från kondenskraftverk beskattas på samma sätt som värmeproduktionen i kraftvärmeverk.

Finansutskottet föreslår därför med anledning av motion Fi62 yrkande 14 att riksdagen hemställer att regeringen skyndsamt skall lägga fram förslag härom.

Ett ställningstagande i sak till övriga här nämnda yrkanden bör anstå till dess att kommittén med uppdrag att utreda den indirekta beskattningens omfattning och utformning (KIS) (dir. 1907:30 och 1988:34) presenterat sina förslag. Utskottet avstyrker motionema Ei64 yrkandena 6, 7, 12, 19 och 30, Sk652 yrkande 3 och Fi93 yrkande 2 i berörd del.

Uranskatt

I motion Fi62 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkande 13 yrkas införande av uranskatt motsvarande 1 öre per kWh insatt bränsle. I motion Fi64 av Inger Schöriing m.fl. (mp) yrkande 10 begärs ett uttalande av riksdagen om att elskatten bör omvandlas till en skatt på energiråvaror. Yrkandet omfattar även vattenkraft.

I sitt yttrande till finansutskottet framhåller skatteutskottet att en beskattning av den primära energiråvaran för kämkraftverk, uranet, innebär vissa fördelar. Ett motiv för en sådan beskattning är att man härigenom skulle träffa även svinn och överföringsförluster med skatten, vilket borde vara ägnat att stimulera till en höjning av verkningsgraden. Mot denna bakgmnd finns det enligt finansutskottets mening skäl att med anledning av motion Fi62 (c) yrkande 13 skyndsamt utreda fömtsättningarna för införande av en skatt på det uran som används i kärnkraftverk. Denna utredningsuppgift bör enligt utskottets mening anförtros åt kommittén om ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Utskottet avstyrker däremot yrkande 10 i motion Fi64 (mp).

Övriga indirekta skatter

Utöver de yrkanden på energiskatteområdet som utskottet tidigare behandlat i betänkandet yrkas i motion Fi64 av Inger Schöriing m.fl. (mp) införande av miljöavgift på utsläpp och avfall av klor, svavel och kväve (yrkande 13) och införande av en förpaekningsskatt på förpackningar av aluminium och plast (yrkande 14). Likartade yrkanden ställs i motionerna Sk455 av Inger Schöriing m.fl. yrkande 15 (mp), Sk635 av Cari Frick (mp) och Sk660 av Carl Frick och Gösta Lyngå (båda mp) yrkandena 1 —3.

Slutligen yrkas i motionerna Fi64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) yrkande
15, Sk455 av Inger Schöriing m.fl. (mp) yrkande 14 och Sk695 av Inger
Schöriing m.fl. (mp) yrkande 2 en fördubbling av reklamskatten. Motio- 63

närema anser att reklamen delvis är orsak till den rådande överhettningen 1988/89: FiU30 och att den innebär ett omfattande slöseri med papper.

I sitt yttrande till finansutskottet beträffande reklamskatten erinrar skatteutskottet om att reklamskatteutredningens betänkande Reklamskatt (SOU 1988:17) för närvarande övervägs inom finansdepartementet efter sedvanlig remissbehandling. Tidigare i vår (1988/89: SkU23) har skatteutskottet uttryckt uppfattningen att man bör invänta resuhatet av dessa överväganden innan ställning tas till olika förslag till förändringar av reklamskatten. Skatteutskottet vidhåller denna ståndpunkt och avstyrker motionema Ei64 yrkande 15, Sk455 yrkande 14 och Sk695 yrkande 2. Finansutskottet är vad gäller här aktuella skatter av samma mening som skatteutskottet.

Tanken på en allmän förpackningsskatt har tidigare aktualiserats i återkommande sammanhang men befunnits alltför komplicerad för att genomföra. Det finns, framhåller skatteutskottet i sitt yttrande, för närvarande ingen anledning att aktualisera någon utvidgning av det skattepliktiga området. Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker därför motionema Ei64 yrkande 14, Sk455 yrkande 15, Sk635 och Sk660.

Den i motion Fi64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) yrkande 13 väckta frågan om en miljöavgift på utsläpp av svavel m. m. har tagits upp av miljöavgiftsutredningen (SOU 1989:21) i ett betänkande, som för närvarande re-missbehandlas. 1 likhet med skatteutskottet anser finansutskottet att det inte finns anledning att föregripa regeringens överväganden. Man bör därför avvakta resultatet härav innan ställning tas till en pålaga av det slag som föreslagits i motionen. Motionsyrkandet avstyrks.

I motion Fi64 (mp) krävs även ett införande av en miljö- och kollektivtrafikavgift i storstadsområdena. Denna fråga tas upp till behandling i den pågående utredningen rörande storstadsområdenas trafik- och miljöfrågor (Dir. 1988:20). Utredningen skall presentera sitt betänkande vid årsskiftet 1989-1990. Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks motion Ei64 yrkande 18.

Allmän löneavgift

Regeringen föreslår i proposition 151 en tidsbegränsad höjning av den allmänna löneavgiften under tiden den 1 september 1989 — den 31 december 1990.

Enligt förslaget skall löneavgiften höjas generellt med 2 procentenheter till 2,34 %. I Stockholmsområdet - definierat som Stockholms län utom Norrtälje kommun — skall avgiften höjas med ytterligare 3 procentenheter. Den extra höjningen omfattar dock inte ersättningar som utges av kommun, landstingskommun eller kyrklig kommun.

Regeringsförslaget tas upp i sammanlagt 16 motioner. Moderata sam
lingspartiet, folkpartiet, centerpartiet och miljöpartiet de gröna avvisar
förslaget i sin helhet. Vänsterpartiet kommunisterna avvisar den extra höj
ningen i Stockholmsområdet, men godtar den generella höjningen under 64

fömtsättning av att kommuner och landsting befrias från höjningen och att 1988/89: FiU30 inkomstema används till en skatterabatt till de lågavlönade. Förslaget avvisas också i ett antal enskilda motioner. I fyra motioner begärs att man skall undanta eller på annat sätt uppmärksamma förhållandena för folkhögskolor, folkrörelser, studieförbund samt olika former av religiösa och ideella organisationer. Några motioner tar särskilt upp förslagets effekter på Stockholmsområdet, och i en motion — Fi95 av Anita Johansson m. fl. (s) — begärs jämkning av avgiftsuttaget inom denna region samt skärpt uppmärksamhet från regeringens sida på den sociala utvecklingen i Stockholmsområdet. I en annan motion — Fil07 av Gösta Bohman m. fl. (m) — begärs att propositionen avslås oeh att riksdagen uttalar sig mot åtgärder riktade enbart mot Stockholmsområdet. I motion Fi64 föreslår miljöpartiet de gröna att det samlade uttaget av arbetsgivaravgifter minskas med 10 procentenheter inom Norrland och vissa andra regioner samt för verksamheter med anknytning till vård och omsorg.

Finansutskottet får för sin del anföra följande. Liksom förslagen i kompletteringspropositionen är syftet med höjningen av den allmänna löneavgiften stabiliseringspolitiskt. Såsom utskottet tidigare framhållit är kapacitetsutnyttjandet högt och bristen på arbetskraft utbredd inom stora delar av ekonomin. Särskilt märkbara och allvarliga är överhettningstenden-sema och bristen på arbetskraft i Stockholmsområdet, ett förhållande som också påtalas i motion Ei62 av Olof Johansson m. fl. (c). Utskottet delar därför den uppfattning som kommer till uttryck i propositionen och i motion Fi62 (c) om att stabiliseringspolitiska åtgärder bör vidtas riktade mot bl. a. Stockholmsområdet. Enligt utskottets mening bör dock åtgärdema utformas på ett sådant sätt att även andra syften än rent stabiliseringspolitiska kan tillgodoses. Det vore därför lämpligare om andra lösningar än dem som förs fram i propositionen kunde väljas. Utskottet biträder således den uppfattning som kommit till uttryck i flertalet av de motioner som väckts i frågan och som förordar att den föreslagna höjningen av den allmänna löneavgiften inte genomförs. Riksdagen bör således inte anta förslaget om höjning av den allmänna löneavgiften intill utgången av år 1990. Därmed tillgodoses eller bortfaller också övriga motionsyrkanden som väckts med anledning av förslaget.

Vad utskottet här anfört innebär således att utskottet biträder de avslagsyrkanden på proposition 151 som framförts i motionerna Fi62 av Olof Johansson m.fl. (e) yrkande 9 i berörd del, Fi63 av Lars Wemer m.fl. (vpk) yrkande 14, Fi96 av Bengt Westerberg m. fl. (fp), Fi97 av Carl Bildt m.fl. (m), F(9(S av Gunnar Björk m.fl. (c), f/99 av Lars Wemer m. fl. (vpk) yrkandena 3 och 4, FilOO av Inger Schöriing m. fl. (mp), FilOl av Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson (båda m), FiI03 av Elving Andersson (c) yrkande I, Fil06 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) oeh Fil07 av Gösta Bohman m.fl. (m)yrkande 1.

Utskottet avstyrker samtidigt bifall till de motionsyrkanden som genom
detta ställningstagande blivit tillgodosedda eller bortfallit. Det gäller mo
tionerna Fi63 av Lars Wemer m. fl. (vpk) yrkandena 10 och 11, Fi95 av
Anita Johansson m. fl. (s) yrkande 1, Fi99 av Lars Wemer m. fl. (vpk) yrk- 55

5 Riksdagen 1988/89. 5 samt. Nr 30. Det 1

andena I oeh 2, Fil02 av Nils Nordh m. fl. (s), Fil03 av Elving Andersson 1988/89: FiU30 (c) yrkande 2, Fil04 av Berit Löfstedt m. fl. (s) och Fil05 av Margareta Persson m. fl. (s).

I likhet med vad som framhålls i motion Fi95 av Anita Johansson m. fl. (s) anser utskottet det angeläget att regeringen uppmärksamt följer den sociala utvecklingen i Stockholmsområdet. Utskottet vill erinra om att regeringen tillkallat en särskild utredare med uppdrag att senast våren 1990 lägga fram förslag till åtgärder för att förbättra livsmiljön i storstäderna. Utskottet utgår ifrån att de problem som motionärerna pekat på kommer att uppmärksammas i detta sammanhang. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall till motion Ei95 (s) yrkande 2.

Av vad utskottet nyss anfört framgår att utskottet anser att stabiliseringspolitiska åtgärder bör vidtas för att minska överhettningen i Stockholmsområdet. Utskottet delar således inte den uppfattning som framkommer i motion Fil07 (m) yrkande 2 om att riksdagen skall uttala sig mot åtgärder riktade enbart mot Stockholmsområdet och avstyrker följaktligen detta motionsyrkande.

Vad beträffar det i motion Fi64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) framförda förslaget om en nedsättning av arbetsgivaravgifterna för vissa regioner och verksamheter har ett snarlikt motionsyrkande nyligen prövats av riksdagen (1988/89: AU 13, rskr. 235). Enligt arbetsmarknadsutskottets i det sammanhanget framförda uppfattning ankommer det på regionalpolitiska kommittén att lämna förslag om det framtida företagsstödet, och kommitténs utredningsarbete bör, ansåg utskottet, slutföras enligt givna direktiv. Detta blev också riksdagens beslut, och finansutskottet ser ingen anledning att nu, två veckor senare, ompröva detta ställningstagande. Utskottet avstyrker således motion Ei64 (mp) yrkandena 20 och 21.

Tillfällig investeringsavgift och tillfälligt höjd fastighetsskatt i Stockholm — Uppsala-området

Utskottet övergår därmed till att behandla de alternativ till en höjning av den allmänna löneavgiften som utskottet övervägt.

Skatteutskottet och bostadsutskotten har i sina yttranden över proposition 150 (SkU4y och BoU3y) som alternativ till den extra höjningen av den allmänna löneavgiften i Stockholmsområdet med 3 procentenheter förordat att man i samma område inför en investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten. De båda utskotten pekar också på möjligheten att i Stockholmsområdet ändra den statliga fastighetsskatten för att uppnå den eftersträvade effekten.

Den av skatte- och bostadsutskotten framförda idén om en investeringsavgift har sitt ursprung i fyra motioner, av vilka tre har det gemensamt att nivån på avgiften föreslås uppgå till 25 % av byggkostnaderna. 1 den fjärde motionen förs avgiftsnivån inte på tal.

I motion Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) yrkande 16 föreslås att inve
steringsavgiften skall belasta nyproduktion av lokalytor för industrier och
kontor samt tas ut fr.o.m. den I augusti 1989 inom det område som be
nämns "Stockholm-Uppsala-korridoren". 66

I motion Fi63 av Lars Werner m. fl. (vpk) yrkande 15 föreslås att avgif- 1988/89: FiU30 ten skall utgå på kostnaden för allt byggande utom bostäder och kommunal/landstingskommunal service. Den skall vidare ges en regionalpolitisk profil och kunna differentieras i förhållande till graden av överhettning. Byggverksamhet särskilt i Stockholms innerstad och bandet ut mot Arlanda bör enligt motionärerna träffas av avgiften.

I motion Fi64 av Inger Schöriing m.fl. (mp) yrkande 17 föreslås att avgiften tas ut på oprioriterade byggen i storstadsområdena för att därigenom ge utrymme för bostadsbyggande.

I motion Fi92 av Hans Göran Franck m. fl. (s) i nu berörd del förordas bl. a. att man i ekonomiskt överhettade regioner tar ut en till nivån ospecificerad investeringsavgift. Motionärerna anser att denna åtgärd i kombination med vissa andra är bättre än de generella åtstramningsåtgärder som regeringen föreslagit och som enligt motionärema drabbar människor med låga inkomster hårdast.

Investeringsavgifter i olika former har tagits ut på byggnadsarbeten under tre perioder sedan 1950-talet. Senast detta förekom var 1977, då åtgärden vidtogs för att dämpa den snabba kostnadsutvecklingen inom byggnadssektorn och frigöra resurser för bostadsbyggande och för industrins byggnadsinvesteringar. Avgiften utgick då med 15 % på s. k. oprioriterade byggnadsarbeten som sattes i gång under perioden den 23 maj —den 19 oktober 1977. Som oprioriterade byggnadsarbeten räknades bl.a. bensinstationer, bilverkstäder, butiks-, kontors-, bank-, hotell- och restauranglokaler samt sporthallar och kommunala förvaltningsbyggnader.

Skatteutskottet pekar i sitt yttrande bl. a. på möjligheten att återinföra en investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten som ett sätt att dämpa tendenserna till överhettning. För att frigöra resurser för bostadsbyggande och underlätta för den viktiga offentliga vård- och servicesektorn bör — anser skatteutskottet — dessa områden undantas från avgiften. Enligt skatteutskottet bör möjligheten att införa en investeringsavgift med denna utformning undersökas närmare.

Även bostadsutskottet anser att det kan finnas skäl att pröva förutsättningarna för en investeringsavgift på visst byggande i landet; inte minst inom Stockholmsområdet och där i synnerhet i vad som kallas Stockholm — Uppsala-korridoren.

I stället för den extra höjningen av löneavgiften anser såväl skatte- som bostadsutskottet att man också bör undersöka fömtsättningarna att uppnå de eftersträvade effekterna genom förändringar i den statliga fastighetsskatten. Vad skatteutskottet närmast åsyftar med sitt förslag är att man skall höja skatteuttaget för andra fastigheter än sådana som används för bostadsändamål inom den berörda regionen. Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande att det från de utgångspunkter bostadsutskottet närmast har att bedöma får anses motiverat att införa en särskild/extra fastighetsskatt på kontorslokaler m.m. i Stockholmsområdet.

Finansutskottet får för sin del anföra följande. De åtgärder som skatte- och

bostadsutskottet föreslår för Stockholmsområdet kan delvis ses som kom- 67

plement till varandra. Investeringsavgiften är avsedd att träffa nybyggna- 1988/89: FiU30

tion av kontorslokaler och andra oprioriterade byggnadsarbeten. Dess

syfte är således att dämpa överhettningen på byggmarknaden och att vidga

utrymmet för produktion av nya bostäder. Den föreslagna skärpningen av

fastighetsskatten riktar sig mot d'et befintliga beståndet av kontorslokaler,

butiker, hotell m.m. och får bl.a. till effekt att prisutvecklingen på sådana

fastigheter dämpas. Enligt utskottets mening bör därför båda åtgärderna

genomföras.

Regionalt bör åtgärderna avgränsas till de delar av Stockholms län med omgivningar där överhettningstendenser gjort sig märkbara. I Stockholms län bör sålunda Norrtälje och Södertälje kommuner undantas eftersom man där har de största sysselsättningsproblemen i länet. Å andra sidan bör Uppsalaområdet, dvs. Uppsala och Håbo kommuner, omfattas av åtgärderna eftersom man även där har en överhettad arbetsmarknad.

Finansutskottet föreslår således att en tidsbegränsad investeringsavgift införs. Avgiften bör uppgå till 10 % av byggkostnaden och omfatta byggen som påbörjas på byggnadsplatsen fram till utgången av 1990. Avgiften, som inte bör vara avdragsgill vid inkomstbeskattningen, skall erläggas av byggherren och tas ut om arbetet utförs i Stockholms- och Uppsalaområdet, dvs. i Stockholms län utom Norrtälje och Södertälje kommuner samt i Uppsala och Håbo kommuner.

Några dispensmöjligheter bör inte ges. Å andra sidan bör undantag göras för bl. a. mindre projekt. Någon avgift bör således inte tas ut på byggnadsarbeten med en total byggnadskostnad understigande 5 milj. kr. I byggkostnaden inräknas därvid även markarbeten.

Investeringsavgiften bör träffa i huvudsak samma typ av oprioriterade projekt som berörts av tidigare investeringsavgifter. Kretsen av avgiftsbe-lagda byggnadsarbeten bör sålunda omfatta bensinstationer, bilverkstäder, parkeringshus samt butiks-, kontors-, bank-, hotell- och restauranglokaler. Även förvaltningsbyggnader, kyrkor, samlingslokaler, nöjeslokaler, sporthallar och andra idrottsanläggningar bör räknas in i denna krets. Om byggkostnaden överstiger den avgiftsfria gränsen bör avgift också utgå på bostadshus som uppförs utan statligt stöd såvida det inte är fråga om fritidshus. Avgift bör också utgå på mindre fritidshus om de ingår i projekt som omfattar mer än ett hus.

Innefattar byggnadsarbetet såväl avgiftsbelagt som avgiftsfritt byggnadsarbete bör liksom vid tidigare tillfällen den ordningen gälla att projektet anses vara till övervägande del avgiftsbelagt byggande om detta utgör mer än 50 % av hela byggnadsarbetet.

Frågan om avgift skall påföras eller inte bör prövas av länsskattemyndighet. Talan mot länsskattemyndighets beslut förs hos länsrätt. Länsrättens beslut kan överklagas hos kammarrätt.

Det av utskottet föreslagna regelverket är i väsentlig utsträckning utformat enligt samma principer som låg till gmnd för 1977 års investeringsavgift. Vid tolkningen och tillämpningen av de nya reglerna kan man således i mycket stor utsträckning få vägledning av den praxis som utbildats under perioder då äldre lagstiftning tillämpats.

Såsom utskottet tidigare framhållit har investeringsavgiften det dubbla 68

syftet att dämpa överhettningen på byggmarknaden och vidga utrymmet 1988/89: FiU30 för produktion av nya bostäder. För att förstärka denna utjämnande effekt bör det övervägas om inte intäkterna från avgiften senare kan återföras till regionen för bl. a. produktion av bostäder. Ett förslag av denna innebörd finns i motion Ei62 av Olof Johansson (c). Det bör ankomma på regeringen att närmare Överväga denna fråga och till riksdagen återkomma med förslag.

Utskottets förslag till föreskrifter bör tas in i en särskild lag om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten. Utskottet har med anledning av motionema Ei62 (c) yrkande 16, Ei63 (vpk) yrkande 15, Ei64(mp) yrkande 17 och Fi92 (s) i berörd del i betänkande 1988/89: FiU36 lagt fram ett förslag till sådan lag. Utskottet har i det sammanhanget också föreslagit en mindre ändring i skattebrottslagen (1971:69).

Vidare föreslår finansutskottet att en tillfällig jdstighetsskatt tas ut på fastigheter som är belägna i samma område, dvs. i Uppsala och Håbo kommuner samt i Stockholms län utom Norrtälje och Södertälje kommuner.

Den statliga fastighetsskatten träffar småhus, hyreshus och bostadsbyggnader på lantbmk. Däremot omfattar den inte industrifastigheter. Med hyreshus avses i detta sammanhang inte bara byggnader som är inrättade till bostad åt minst tre familjer utan också sådana byggnader som används till kontor, butik, hotell, restaurang eller liknande.

Allmänna byggnader är i princip undantagna från skatteplikt. Dock är statliga och kommunala byggnader avsedda för affarsdrivande verksamhet inte undantagna från skatteplikt.

Underlaget för fastighetsskatten är för småhus en tredjedel av taxeringsvärdet och för hyreshusenhet 55 % av taxeringsvärdet. För hyreshus på lantbmksenhet gäller dock att underlaget motsvaras av hela bostadsbyggnadsvärdet och tomtmarksvärdet.

Den tillfälliga fastighetsskatten bör lagtekniskt knyta an till de föreskrifter som gäller för den statliga fasfighetsskatten. Höjningen bör därvid avgränsas till sådana hyreshusenheter som främst används till kontor, butiker, hotell, restauranger eller liknande. Begreppet hyreshusenhet innefattar i detta sammanhang både hyreshus och tomtmark för sådan byggnad.

Den gjorda avgränsningen innebär att hyreshusenheter som till övervägande del består av bostäder inte berörs av förslaget. Detta undantag gäller oavsett om bostädema är hyreslägenheter eller bostadsrättslägenheter.

Skattehöjningen bör genomföras på så sätt att man för de berörda fastig-hetema höjer underlaget för fastighetsskatten från nuvarande 55 % av taxeringsvärdet till hela taxeringsvärdet. En sådan förändring leder till en ökad skattebelastning på drygt 80 %.

Avgränsningen av de fastigheter som skall omfattas av den nya skatten
bör följa den indelning som tillämpas vid fastighetstaxeringen. Defini
tionsmässigt överensstämmer denna också med de beteckningar som an
vänds i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt. Den närmare av
gränsningen torde därvid kunna göras med hjälp av de kodbeteckningar
som riksskatteverket använt sig av vid 1988 års allmänna fastighetstax
ering av hyreshus. De fastigheter som bör omfattas av den särskilda fastig- 69

hetsskatten är i huvudsak de som vid denna fastighetstaxering givits typ- 1988/89: FiU30 koderna 322, 323, 324, 325 och 326, dvs. hyreshusenheter bestående av hotell eller restaurang, hyreshusenheter bestående av kiosk, hyreshusenheter bestående av parkeringshus, hyreshusenheter bestående huvudsakligen av lokaler samt hyreshusenheter bestående av kontor e. d. belägna inom industrimark.

Eftersom de vid fastighetstaxeringen åsatta typkodema kan få avgörande betydelse i detta sammanhang bör en inkomsttaxeringsnämnd kunna frångå en klart oriktig kodning.

Höjningen, som skall vara tillfällig, bör tillämpas endast vid 1991 års taxering. Utskottets förslag till lag om viss tillfällig höjning av uttaget av statlig fastighetsskatt framgår av bilaga 4. Denna lag bör träda i kraft den I juli 1989. Äldre bestämmelser bör emellertid gälla i fråga om fastighetsskatt för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet.

Statens intäkter från fastighetsskatten från de nu aktuella kategorierna i Stockholm-Uppsala-området kan vid nuvarande skatteuttag beräknas till ca 0,7 miljarder kronor år 1989. Merintäkterna för år 1990 på gmnd av det höjda skatteuttaget väntas därmed uppgå till ca 0,6 miljarder kronor.

Vad utskottet här anfört överensstämmer med de synpunkter som skatteutskottet (1988/89: SkU4y) och bostadsutskottet (1988/89: BoU3y) fört fram i sina yttranden till finansutskottet. Med stöd av initiativrätten enligt RO 3:7 föreslår utskottet att riksdagen antar det i bilaga 4 intagna förslaget till lag om viss tillfällig höjning av uttaget av statlig fastighetsskatt samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om tillfällig fastighetsskatt i Stockholm-Uppsala-området.

Arbetsmiljöavgift

Skatteutskottet har i sitt yttrande över proposition 151 (SkU5y) föreslagit att en tillfällig arbetsmiljöavgift införs. Intäkterna från denna avgift skall i sin helhet användas till insatser för rehabiliteringsåtgärder för anställda med långvarigt nedsatt hälsa, åtgärder för att nedbringa de anställdas sjukfrånvaro liksom åtgärder som kan aktualiseras av arbetsmiljökommissionens arbete samt därmed sammanhängande ändamål. Fömtom att kunna bidra till rehabilitering och bättre hälsa bör dessa insatser också kunna medföra ett ökat utbud av arbetskraft, framhåller skatteutskottet.

Skatteutskottet anser att finansutskottet bör överväga möjligheten att införa en tillfällig arbetsmiljöavgift av detta slag och de riktlinjer som skall gälla för medlens användning.

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Den förda poli
tiken på arbetsmarknadsområdet har kommit att karakteriseras som ar
betslinjen. Innebörden härav är att att man i första hand eftersträvat att ge
arbetslösa arbete, utbildning eller andra arbetsförberedande åtgärder i stäl
let för att passivt betala ut kontantstöd. Som en följd härav har både ar
betslösheten och de därmed förknippade kostnaderna kunnat hållas nere.
Antalet långtidssjukskrivna och förtidspensionärer har emellertid ökat
kraftigt. Pågående långvariga sjukfall har näst intill fördubblats mellan 70

åren 1983 och 1988. Dessa sjukfall tog i anspråk ungefär 16 miljarder kro- 1988/89: FiU30 nor eller 50 % av de totala kostnaderna för sjukpenningen. En av riksförsäkringsverket gjord undersökning tyder på att det endast är 10— 15 % av de långvariga sjukskrivningsfallen som har omfattats av yrkesinriktad rehabilitering. Mindre än hälften av de långtidssjukskrivna återvänder till arbete i någon form, och mer än var tredje får förtidspension. Andelen som återgår i arbete efter ett års sjukskrivning är mycket låg.

Samtidigt gäller att mer än 50 000 personer varje år får förtidspension och att antalet förtidspensionärer ökar med ca 10 000 per år. Sammanlagt finns det nu närmare 350 000 förtidspensionärer, och mer än 100 000 av dessa är under 55 år. En person som beviljas förtidspension har i genomsnitt 14 år kvar till ålderspension. Det medför att varje beslut om förtidspension i genomsnitt föranleder framtida utbetalningar/uteblivna inbetalningar på ca 1,5 milj. kr. Kostnaden för samtliga förtidspensioner uppgick under 1988 till ca 22 miljarder kronor.

För närvarande står över en halv miljon personer utanför arbetsmarknaden på gmnd av arbetsskador, förtidspension och långvarig sjukskrivning. Samhällets kostnader för dessa gmpper är betydande, men viktigare ändå är att det bakom de enskilda individema döljer sig mänskliga problem och lidanden av betydande mått.

Den av skatteutskottet föreslagna arbetsmiljöavgiften skall ses mot denna bakgmnd. En snabbt införd avgift och en tillfällig låsning av de indragna medlen kan också bidra till att dämpa överhettningen i ekonomin. Avgiften får därmed en stabiliseringspolitisk effekt. En styrning av medlen till de områden som skatteutskottet angett ger dem som slagits ut från arbetsmarknaden chans till ett nytt liv och eventuellt också möjlighet till nytt arbete.

Ett problem i svensk ekonomi är den brist på arbetskraft som föreligger i stora delar av landet. Det är angeläget såväl i nuvarande överhettningsläge som i ett längre tidsperspektiv att på olika sätt öka utbudet av arbetskraft. Sker inte detta riskerar svensk exportindustri att hamna i svårigheter samtidigt som angelägna behov inom vård och omsorg inte kan tillgodoses.

Att förbättra den yrkesinriktade rehabiliteringen och avveckla dåliga arbetsmiljöer är angelägna åtgärder som skulle kunna minska antalet förtidspensionärer och långtidssjukskrivna. Detta är särskilt väsentligt av hänsyn till de enskildas välbefinnande. Men det är också viktigt att man kan ta till vara det yrkeskunnande och den arbetslivserfarenhet som finns hos dessa gmpper. En effektiv utbudspolitik skulle därmed kunna förenas med socialpolitiska mål. Mot denna bakgmnd föreslår utskottet att en tillfällig arbetsmiljöavgift införs.

Arbetsmiljöavgiften bör utgå med 1,5 % av avgiftsunderlaget för ersättning som utges under perioden september 1989 — december 1990. Skyldiga att betala arbetsmiljöavgift skall vara arbetsgivare, och avgiften bör beräknas på samma underlag som gäller för folkpensionsavgiften. Dock bör de som erlägger egenavgifter undantas från avgiften.

För sjömän betalar arbetsgivare sjukförsäkringsavgift, folkpensionsav
gift och allmän löneavgift enligt en lägre procentsats än vad som gäller för
andra anställda. Det framgår av 2 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialav- 71

gifter och 3 § lagen (1982:423) om allmän löneavgift. En motsvarande ned- 1988/89: FiU30 sättning av avgiften bör gälla även arbetsmiljöavgiften.

Utskottet beräknar att bmttointäkterna från avgiften kommer att uppgå till 6,6 miljarder kronor under budgetåret 1989/90. Totalt väntas 10,7 miljarder kronor flyta in i form av arbetsmiljöavgifter.

Influtna medel bör tillföras en särskild fond som benämns arbetslivsfonden och som är skild från statsbudgeten.

Fondens tillgångar skall i sin helhet användas till bidrag åt arbetsgivare för olika rehabiliteringsinsatser och arbetsmiljöförbättrande åtgärder. Därmed ställs medel till förfogande för en ökad satsning på arbetslinjen. Det bör understrykas att avsikten med arbetslivsfonden är att stimulera till insatser som annars inte skulle komma till stånd.

De insatser som utskottet åsyftar är främst rehabiliteringsåtgärder för anställda med långvarigt nedsatt hälsa, åtgärder för att nedbringa sjukfrånvaron samt nya investeringar vilkas syfte är att i väsentlig grad bidra till att förbättra arbetsmiljön och som berörda företag inte är skyldiga att genomföra enligt lag eller annan författning. Ändamålsbestämmelserna i utskottets lagförslag har utformats så att fondens medel också skall kunna utnyttjas för åtgärder som kan bli aktuella genom arbetsmiljökommissionens arbete.

Reglema om arbetsmiljöavgiften bör tas in i en särskild lag. Den nya avgiften föranleder att arbetsgivarens uppgiftsskyldighet utvidgas. I lagen anges att bestämmelserna i 2 kap. .6 § och 5 kap. lagen om socialavgifter avseende avgiftemas fördelning på avgiftsändamål och uppbörden är tilllämpliga i fråga om arbetsmiljöavgiften.

Det bör enligt utskottets mening ankomma på regeringen att till riksdagen återkomma med förslag om lämplig organisation och de närmare till-lämpningsföreskrifter som erfordras för förvaltning och fördelning av fondens tillgångar.

I detta sammanhang bör också prövas när under perioden 1990— 1991 som utbetalningama från fonden skall påbörjas och vilken regional anknytning som kan ges.

1 avvaktan på regeringens förslag bör medlen sättas in på särskilt konto i riksgäldskonforet för att de skall kunna hållas åtskilda från statsbudgeten. Ränta motsvarande diskontot bör utgå på innestående medel.

Vad utskottet här anfört överensstämmer med de synpunkter som skatteutskottet fört fram i sitt yttrande (1988/89: SkU5y) till finansutskottet. Med stöd av initiativrätten enligt RO 3:7 föreslår utskottet att riksdagen antar de i bilaga 4 intagna förslagen till lag om arbetsmiljöavgift och lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en tillfällig arbetsmiljöavgift och en arbetslivsfond.

Vinstindragningar från företag

I motion Fi63 (vpk) yrkande 12 yrkas införande av en engångsskatt på företagens likviditet med 10 miljarder kronor, som enligt motionärema bör användas till vård, omsorg, skola och kultur. 1 yrkande 13 i samma motion begärs att regeringen lägger fram förslag om en permanent vinst-

skatt för de kommande budgetåren motsvarande 10 miljarder kronor. 1 1988/89: FiU30 yrkande 5 i samma motion föreslås därutöver även en indragning från bank- och kreditväsendet.

Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande till finansutskottet om att regeringen tidigare i år föreslagit en vinstskatt som beräknas ge ökade skatteintäkter på 3,5 miljarder kronor. Utskottet har nyligen tillstyrkt detta förslag (prop. 1988/89: 132, SkU33). Att nu besluta om ytteriigare pålagor för företagen av en sådan omfattning som föreslås i yrkandena 12 och 13 kan enligt skatteutskottet inte komma i fråga. Finansutskottet är av samma mening som skatteutskottet. De indragna medlen skall enligt motionärerna användas för en utbyggnad av den offentliga sektorn. Vad gäller detta förslag anser utskottet att det är fel att i nuvarande ekonomiska situation förorda en så kraftig expansion av denna sektor på bekostnad av industrisektorn. De nödvändiga investeringarna i den offentliga oeh privata sektom kan endast åstadkommas genom att tillväxten ökar och/eller att tillväxten i den totala konsumtionen dras ner. Utskottet avstyrker med det anförda motion Ei63 (vpk) yrkandena 5, 12 och 13.

Prisstopp

I motion Fi63 yrkande 18 av Lars Werner m. fl. (vpk) krävs att ett omedelbart prisstopp införs. Motionärerna motiverar en sådan åtgärd med att detta skulle minska inflationstrycket och därigenom motverka en ytterligare urholkning av de arbetandes löner.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att prisstopp skulle kunna motverka en befarad försämring av reallönerna på det sätt som anges i motionen. Ett prisstopp bidrar inte mer än tillfälligt till att minska inflationstrycket i ekonomin. Utskottet avstyrker motion Fi63 (vpk) yrkande 18.

Övriga ekonomisk-politiska åtgärder

Omsättningsskatt på aktier

I motionerna Fi85 av Knut Wachtmeister och Bo Lundgren (båda m) och Fi82 av Håkan Hansson m.fl. (c) yrkas att omsättningsskatten på värdepapper avskaffas fr.o.m. den I juli 1989. Även i motion Fi62 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkande 21 begärs att skatten skall avvecklas och att regeringen lägger fram förslag om en avveckling. Som skäl för yrkandena åberopas de negativa effekter som enligt motionärernas uppfattning omsättningsskatten på aktier m. m. haft på penningmarknaden. I motion Fi92 av Hans Göran Franck m.fl. (s) krävs bl.a. en skärpt aktiebeskattning.

Skatteutskottet framhåller i sitt yttrande till finansutskottet att man vid
tidigare behandling av likartade yrkanden bl.a. framhållit att skattereg-
lema för aktier i allmänhet erbjuder avsevärda fördelar jämfört med vad
som gäller för vanligt banksparande och att reglerna innebär att arbetsfria
inkomster beskattas väsentligt förmånligare än arbetsinkomster. Detta är
enligt skatteutskottets uppfattning ett av de stora problem som ingår i de 73

pågående övervägandena rörande den kommande skattereformen som syf- 1988/89: FiU30 tar till att nedbringa marginalskatterna och samtidigt upprätthålla de fördelningspolitiska ambitionerna i skattelagstiftningen. Som framhållits vid tidigare behandling av motionsyrkanden på dessa områden är samtliga de frågor som tas upp i motionerna av den arten att de bör prövas i detta sammanhang. Några nya omständigheter som bör föranleda en annan bedömning har inte förekommit. Finansutskottet är av samma mening som skatteutskottet och avstyrker alltså motionerna Fi62 yrkande 21, Ei82, Ei85 och Fi92 i berörd del.

Inkomstskatten

I propositionen framhålls att den statliga inkomstskatten bör sänkas år 1990 genom förändringar av skatteskalan med ungefar samma inriktning och utformning som för innevarande år och att värdet av underskottsavdragen bör minskas i samma omfattning. Regeringen kommer enligt propositionen att förelägga riksdagen förslag om den närmare utformningen av 1990 års skatteskalor när avtalsförhandlingar har slutförts på en större del av arbetsmarknaden.

I motion Fi60 (m) yrkande 16 yrkas att den kommande skattereformen påbörjas redan 1990 med kraftiga sänkningar i den statliga skatteskalan, kommunalt skattestopp och inflationsskydd av skatteskalorna.

1 motion Fi61 (fp) yrkande 3 föreslås också att den kommande skattereformen inleds redan 1990 med bl.a. en sänkning av marginalskatterna med 7—15 procentenheter, ett återinförande av inflationsskyddade skatteskalor och en basbreddning i linje med vad som med relativ bred enighet kommer att föreslås av de olika skatteutredningarna.

I motion Fi62 (c) yrkande 18 framhålls att de fortsatta marginalskattesänkningarna bör ske bl. a. som en successiv anpassning till en kommande skattereform. Motionärema föreslår en skattereduktion på 1 000 kr. — lika för alla skattebetalare — att utbetalas under 1990, en åtgärd som motionärerna anser vara motiverad även av stabiliserings- och arbetsmarknadspolitiska skäl.

Enligt mqtion Fi63 (vpk) yrkande 16 gynnar en marginalskattesänkning i första hand de högavlönade och bidrar till att ytterligare snedvrida de rådande löne- och inkomstklyftorna. Motionärerna begär därför ett uttalande som går ut på att regeringen inte bör lägga fram något skatteförslag som innebär marginalskattesänkningar för högavlönade utan i stället införa en skatterabatt för de lägst avlönade 1989 och 1990.

Skatteutskottet har tidigare i vår behandlat olika motionsyrkanden av
seende skatten för 1990 års inkomster (1988/89: SkU20). Utskottet fram
håller i sitt yttrande till finansutskottet att frågan om utformningen av
1990 års skatter bör anstå till dess resultatet av den pågående översynen av
skattesystemet redovisats och möjligheterna att överblicka resultatet av de
pågående löneförhandlingarna förbättrats. Skatteutskottet utgick ifrån att
regeringen därefter skulle komma att lägga fram förslag beträffande 1990
års skatter. Regeringens avsikter enligt propositionen ligger enligt yttran
det väl i linje med vad skatteutskottet förordat, och utskottet anser heller 74

inte att någon omständighet förebragts som motiverar att ställning tas re- 1988/89: FiU30 dan nu — innan utredningarna presenterat sina förslag och innan man kan till fullo överblicka utfallet av avtalsförhandlingarna — till en mera detaljerad utformning av skatten för nästa års inkomster. Den av finansutskottet förordade höjningen av energiskatterna kan också ses som ett led i den för år 1990 planerade skattesänkningen på arbete — genom t.ex. sänkta skattesatser och/eller skattereduktion. Utskottet utgår från att den höjning av fastighetsskatten, som utskottet förordat, inte kommer att höja skattekvoten. Med hänvisning till detta och vad skatteutskottet har anfört biträder finansutskottet propositionen i vad avser inriktningen av kommande förslag rörande skatterna för inkomsterna under år 1990 och avstyrker motionerna Ei60 yrkande 16, Fi61 yrkande 3, Ei62 yrkande 18 och Ei63 yrkande 16.

Avdrag för pensionärer

I motion Fi60 (m) yrkande 17 begärs att regeringen skall lägga fram förslag om att slopa avtrappningen av det extra avdraget mot förvärvsinkomster för pensionärer. I motion Fi61 (fp) yrkande 11 föreslås att man inför ett förvärvsavdrag för pensionärer på 10 000 kr. Syftet är att minska de marginaleffekter vid beskattningen som enligt motionärema hindrar många pensionärer från att fortsätta med förvärvsarbete efter pensioneringen.

Riksdagen har under det senaste året beslutat om olika åtgärder för att minska de marginalskatte- och andra marginaleffektsproblem som avtrappningen av det extra avdraget medför. Bl. a. beslutades under hösten 1988 om ändringar av bestämmelserna för inkomst- och förmögenhetsprövningen av det extra avdraget och det kommunala bostadstillägget i syfte att mildra marginaleffekterna i vissa fall. Frågan om folkpensionärernas extra avdrag är för närvarande föremål för överväganden inom kommittén med uppdrag att göra en översyn av inkomstskattesystemet (dir. 1987:29), och mot bakgmnd av att ett förslag är att vänta inom kort finns det, framhåller skatteutskottet i sitt yttrande till finansutskottet, inte någon anledning att nu vidta några åtgärder med anledning av motionerna Ei60 yrkande 17 och Fi6l yrkande II. Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning och avstyrker därför de ifrågavarande motionsyrkandena.

Mjölksubventioner

Efter den överenskommelse som nyligen träffats vid GATT-för-
handlingarna på jordbruksområdet kommer prishöjningarna på livsmedel
att bli små under det närmaste året. Mot bakgmnden härav har regeringen
föreslagit att resterande livsmedelssubventioner avskaffas den I juli 1989
och att i princip motsvarande stöd läggs ut som en höjning av bambidra
get. Livsmedelssubventionerna omfattar numera endast konsumtions
mjölk oeh uppgår enligt riksdagens nyligen fattade beslut (1988/89: JoU 12,
rskr. 156) till I 475 milj. kr. under budgetåret 1989/90.1 konsumentledet
motsvarar subventionerna 1,73 kr. per liter mjölk.
I motioner från moderata samlingspartiet, centerpartiet, vänsterpartiet 75

kommunistema och miljöpartiet de gröna yrkas avslag på regeringsförsla- 1988/89: FiU30 get. Samma yrkande förs också fram i ett antal enskilda motioner. Moderata samlingspartiet begär dessutom att riksdagen gör ett tillkännagivande om att livsmedelssubventionema skall avvecklas under en tioårsperiod, dvs. i den takt som stödet trappats ned under de senaste åren. Folkpartiet accepterar för sin del regeringsförslaget, men endast under fömtsättning av att bambidragshöjningen uppgår till 960 kr. per bam och år, dvs. med 180 kr. mer än vad regeringen föreslagit.

Jordbmksutskottet, som yttrat sig i frågan (1988/89: JoU6y), delar den mening som kommit till uttryck i flertalet motioner om att subventionema av konsumtionsmjölk för närvarande inte bör sänkas ytterligare. Jordbmksutskottet erinrar om att mjölksubventionema redan har sänkts med 500 milj. kr. Jordbmksutskottet förordar således att riksdagen dels biträder motionsyrkandena om avslag på regeringens förslag, dels avslår propositionen i denna del.

Finansutskottet är inte av annan mening än jordbmksutskottet. Finansutskottet föreslår således att riksdagen med bifall till motionerna Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m) yrkande 14 i berörd del, Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) yrkande 9 i berörd del, Fi64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) yrkande 3, Fi68 av Lars Werner m.fl. (vpk), Fi71 av Stina Gustavsson och Kersti Johansson (båda e), Fi74 av Marianne Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c), Fi75 av Sven Eric Lorentzon m. fl. (m) yrkande I och Fi91 av Kjell Ericsson m. fl. (c, m, fp) samt med anledning av motion Fi61 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkande 8 i berörd del avslår regeringens förslag under avsnitt C i bilaga 8 i propositionen att anvisa ett I 475 milj. kr. lägre belopp till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område för budgetåret 1989/90 än vad som tidigare anvisats.

Även om finansutskottet således inte är berett att nu föreslå någon omedelbar avveckling av livsmedelssubventionema, bör enligt utskottets mening frågan tas upp till fömyad prövning i anslutning till beredningen av de förslag som väntas framkomma från utredningen om reformerad inkomstbeskattning (RINK) och kommittén för indirekt beskattning (KIS). Riksdagen bör således inte binda sig för ett avvecklingsprogram för livsmedelssubventionerna t. ex. under en tioårsperiod, vilket föreslås i två av moderata samlingspartiets motioner. Utskottet avstyrker dessa båda motioner, dvs. motion Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m) yrkande 14 i berörd del samt motion Fi75 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) yrkande 2.

Vad utskottet här anfört om avvecklingen av livsmedelssubventionema bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

Barnbidrag

Regeringen föreslår att bambidraget höjs den I juli 1989 med 780 kr. per
bam och år. En motsvarande höjning föreslås också av det förlängda barn
bidraget för gmndskoleelever samt av studiebidraget till gymnasiestude
rande. Statens utgifter väntas som en följd härav öka med 1 587 milj. kr. 76

under budgetåret 1989/90. Av propositionen framgår att höjningama är 1988/89: FiU30 avsedda att motverka de effekter som skattehöjningar och avskaffade livsmedelssubventioner m. m. har på barnfamiljemas levnadsstandard.

Moderata samlingspartiet motsätter sig såväl den föreslagna momshöjningen som det omedelbara slopandet av mjölksubventionema och anser det därför inte erforderligt med någon höjning av bambidraget. I tre motioner — Fi60 av Carl Bildt m. fl. (m), Fi88 av Sten Svensson m. fl. (m) och Ub37 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m) — yrkar moderata samlingspartiet avslag på regeringens förslag till höjning av bambidrag oeh studiebidrag samt förordar i stället att det vid den kommunala beskattningen införs ett gmndavdrag på 15 000 kr. per hemmavarande bam upp till 18 års ålder. Gmndavdraget skall införas stegvis med början vid beskattningsåret 1990.

Folkpartiet föreslår i motion Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. en höjning av bambidraget med 960 kr. per bam och år oeh ställer en höjning av denna omfattning som villkor för att kunna acceptera att mjölksubventionema avskaffas.

Även centerpartiet föreslår i motion Fi62 av Olof Johansson m. fl. att bambidraget höjs med 960 kr. per barn oeh år, medan vänsterpartiet kommunistema i motion Fi63 av Lars Werner m. fl. vill att barnbidraget skall uppgå till 1/4 basbelopp, vilket för innevarande år skulle medföra en höjning med 1 155 kr.

Socialutskottet anser i sitt yttrande att den av regeringen föreslagna barnbidragshöjningen med 780 kr. per bam och år är en väl avvägd kompensation åt barnfamiljerna för den köpkraftsindragning som uppkommer genom de ekonomisk-politiska åtgärder som föreslås i propositionen. Med hänsyn härtill biträder socialutskottet propositionens förslag och avstyrker de aktuella motionerna.

Finansutskottet får för egen del anföra följande. Regeringens förslag till barnbidragshöjning skall ses mot bakgmnd av att mjölksubventionema samtidigt föreslås bli avvecklade. Sett utifrån samhällsekonomiska utgångspunkter balanseras barnbidragshöjningen i allt väsentligt av de slopade mjölksubventionerna. Finansutskottet har tidigare ställt sig bakom jordbmksutskottets förslag och således inte ansett sig kunna förorda en omedelbar avveckling av mjölksubventionema. Ett direkt bifall till socialutskottets förslag i frågan om bambidragshöjningen skulle därmed ge upphov till ett icke oväsentligt inkomsttillskott, vilket skulle motverka den omedelbara åtstramning av efterfrågan som utskottet anser eftersträvansvärd. Med hänsyn härtill bör barnbidraget inte höjas den I juli 1989.

Andra skäl än rent samhällsekonomiska talar emellertid för att barnbi
draget höjs. Bambidraget har varit oförändrat sedan den 1 januari 1987,
och vissa av de åtgärder som utskottet förordar i detta sammanhang får
effekt också på barnfamiljemas ekonomi. Många barnfamiljer lever under
knappa betingelser och har små marginaler att klara ekonomiska påfrest
ningar. Fördelningspolitiska skäl talar alltså för att barnfamiljerna ges
kompensation för inflation. Enligt utskottets mening bör barnbidraget hö
jas den 1 januari 1990. Höjningen bör därvid vara något större än de 780 77

kr. per barn och år som regeringen föreslagit. Av samhällsekonomiska skäl 1988/89: FiU30

är utskottet dock inte berett att sträcka sig så långt som till en höjning med

960 kr. per bam och år, vilket är den justering som föreslås i motionerna

Fi61 (fp) och Fi62 (c). En höjning med 900 kr. per bam och år, eller 75 kr.

i månaden, framstår enligt utskottet som väl avvägd med hänsyn till övriga

omständigheter.

Finansutskottet föreslår således att barnbidraget höjs den 1 januari 1990 med 900 kr. per barn och år. En motsvarande anpassning bör samtidigt göras av det förlängda barnbidraget till elever i gmndskolan samt av studiebidraget till gymmnasieelever. Kostnadema för höjningama beräknar utskottet till drygt 1 800 milj. kr. för helt år. Härav infaller 909 milj. kr. under budgetåret 1989/90, varav 798 milj. kr. bör påföras anslaget C I Allmänna barnbidrag på socialdepartementets huvudtitel och 111 milj. kr. anslaget E 3 Studiehjälp m. m. på utbildningsdepartementets huvudtitel.

Med den av utskottet föreslagna ändringen kommer bambidrag inkl. flerbamstillägg att uppgå till följande belopp:

Utskottets förslag till bambidragshöjning den 1 januari 1990

	Höj	ning av bam-	Nytt barnbidrags-
Antal bam	bidraget, kr./år		belopp, kr./år
1 barn		900	6 720
2 bam		1 800	13 440
3 bam		3 150	23 520
4 bam		5 760	43 008
5 bam		8 820	65 856
6 bam		11 160	83 328
7 bam		13 500	100 800

Höjningarna föranleder ändringar i lagen (1947:529) om barnbidrag, lagen (1986:378) om förlängt bambidrag samt i studiestödslagen (1973:349). Utskottets förslag till lagändringar framgår av bilaga 4.

Skatteutskottet har i sitt yttrande (1988/89: SkU4y) avvisat det i motionema Ei60 (m) och Ei88 (m) framförda förslaget om grundavdrag JÖr barn bl. a. med hänvisning till att ett sådant avdrag torde komma i konflikt med strävandena att uppnå enkelhet i deklarations- och taxeringsarbetet. Finansutskottet gör ingen annan bedömning än skatteutskottet.

Vad finansutskottet här anfört med anledning av dels proposition 150 bilaga 4 punkt C 1 och bilaga 7 punkt E 3, dels motionema Ei61 (fp) yrkande 8 och Fi62 (c) yrkandena 11 och 12 innebär att utskottet avvisar motionema Ei60 (m) yrkandena 6, 13 och 18, Fi65 (vpk), Ei88 (m) yrkandena 1 och 2 samt Ub37 (m) yrkande 5.

Stimulanser av hushållssparandet

1 motion Fi61 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) föreslås att riksdagen skall
begära att regeringen lägger fram förslag om stimulanser för hushållsspa
rande i enlighet med vad som förordas i motionen. I motionen för motio
närerna ånyo fram sina förslag om långsiktigt bundet sparande i bank, om 78

aktiebeskattningen, om utförsäljning av statliga företag, om avskaffande 1988/89: FiU30 av löntagarfonder och om främjande av vinstandelssystem.

I motion Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) förordas att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram förslag om införande av personliga investeringskonton av det slag som finns beskrivet i motionen.

Finansutskottet har tidigare i år i anslutning till behandlingen av budgetpropositionen (1988/89: FiU20) och i ett särskilt betänkande om sparande (1988/89: EiU31) tagit ställning till motsvarande förslag. Utskottet har därvid inte funnit anledning att biträda förslagen, och denna uppfattning har även riksdagen anslutit sig till. Enligt utskottets mening föreligger det inte skäl att nu ompröva dessa beslut. Utskottet avstyrker med hänsyn härtill motionerna Ei61 (fp) yrkande 4 och Fi62 (c) yrkande 15.

Övrigt

1 motion Fi64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) föreslås att prisökningar föranledda av de i samma motion föreslagna skattehöjningarna på energi, alkohol och tobak inte skall tillåtas påverka basbeloppet när detta fastställs. Denna uppfattning vill motionärerna att riksdagen som sin mening ger till känna för regeringen. Socialförsäkringsutskottet avstyrker förslaget bl.a. med hänvisning till de nackdelar som i olika sammanhang framhållits med ett urholkat basbelopp.

Finansutskottet gör ingen annan bedömning än soeialförsäkringsutskot-tet men vill för egen del tillägga följande. Basbeloppet används i såväl offentligrättsliga som civilrättsliga avtal för att ge värdebeständighet åt innehållet i dessa avtal. Sålunda beräknas bl. a. pensioner, sjukpenning och avgiftsunderlag för lagstadgade arbetsgivaravgifter utifrån basbeloppet där avsikten är att korrigera för inflationseffekter. Att ändra principerna för basbeloppet på det sätt som föreslås i motion Fi64 skulle i dessa sammanhang leda till icke önskade effekter. Finansutskottet avstyrker med det anförda motion Ei64 (mp) yrkande 24 i berörd del.

Sammanfattning av riktlinjerna för den ekonomiska politiken

I propositionen föreslås ett åtstramningspaket som består av följande åtgärder.

— Mervärdeskatten höjs med 2 procentenheter under perioden den 1 juli 1989 - den 31 december 1990.

— Skatter på alkoholhaltiga drycker och tobak höjs den 9 juni 1989.

— Den allmänna löneavgiften höjs med 2 procentenheter under perioden den 1 september 1989 - den 31 december 1990.

— I Stockholmsområdet höjs den allmänna löneavgiften med ytterligare 3 procentenheter, dvs. med totalt 5 procentenheter under samma period. Kommuner och landsting undantas från den extra höjningen i Stockholmsområdet.

Som framhålls i motion Fi59 av Anna-Greta Leijon m.fl. (s) har förslagen 1988/89: FiU30 mött stark kritik. Samtliga oppositionspartier har uttalat sig mot förslaget om en höjning av mervärdeskatten. Som framgått av vad utskottet anfört om rådande stabiliseringspolitiska problem måste därför andra åtgärder vidtas för att dämpa överhettningen i ekonomin.

Utskottet har i föregående avsnitt redovisat och föreslagit alternativ till åtstramningsåtgärder. Vidare har utskottet i det sammanhanget redogjort för förslag till åtgärder för att mildra de negativa fördelningspolitiska effekter som i det korta tidsperspektivet är en oundviklig följd av en åtstramning av ekonomin.

Det alternativa stabiliseringspaket som utskottet förordar har som utgångspunkt de förslag och motiveringar som väckts i motionerna Fi59 av Anna-Greta Leijon m.fl. (s), Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) oeh Fi87 av Börje Hörnlund (c). Innebörden av de olika förslagen framgår av utskottets ställningstagande på s. 55 —79 i detta betänkande. Det bör här nämnas att i den nämnda motionen Fi87 (c) yrkande I ställs krav på att en åtstramning av ekonomin måste ta hänsyn till att överhettningen till stora delar är geografiskt begränsad. Utskottets förslag till åtstramning kan sammanfattas på följande sätt.

— Ett obligatoriskt tillfålligt sparande införs under perioden den 1 september 1989 t.o.m. den 31 december 1990. Sparkravet skall vara 3%av skatten. Återbetalning sker i april 1992 och april 1993. Det totala tillfälliga sparandet kan beräknas för hela perioden uppgå till ca 12,3 miljarder kronor.

— En arbetsmiljöavgift införs för samma period som för det tillfälliga sparandet. Avgiften utgör 1,5 % på lönesumman. Totalt väntas 10,6 miljarder kronor flyta in i form av arbetsmiljöavgiften. Influtna medel bör tillföras en särskild fond, skild från statsbudgeten. Syftet med fonden är att stimulera till rehabiliteringsinsatser och arbetsmiljöförbättrande åtgärder, vilka bör kunna bidra till att ge ökade möjligheter för de över en halv miljon personer som står utanför arbetsmarknaden på gmnd av arbetsskador, förtidspension och långvarig sjukdom att återinträda på arbetsmarknaden.

— En tillfällig regional investeringsavgift på 10 % införs på byggprojekt som påbörjas under perioden den 27 maj 1989 till den 31 december 1990. Avgiften avser oprioriterade projekt dvs. kontors-, bank-, hotell-, restaurang- och butikslokaler, bensinstationer, bilverkstäder och parkeringshus. Även förvaltningsbyggnader, kyrkor, samlings- och nöjeslokaler, sporthallar och andra idrottsanläggningar bör inräknas i denna krets. Avgiften skall gälla för Stockholms län med undantag för Norrtälje och Södertälje kommuner samt i Uppsala och Håbo kommuner. Den totala indragningen av medel är mycket svår att beräkna men bör uppgå till mellan 100 och 300 milj. kr.

— Tillfällig fastighetsskatt införs för fastigheter belägna inom samma område som avses för investeringsavgifter. Den tillfälliga skatten avser lokaler, dvs. ej bostäder. Skatteunderlaget höjs från 55 % till 100 % av taxeringsvärdet och skattesatsen sätts till 2,5 %. Intäkterna av skattehöjningen kan beräknas uppgå till 600 milj. kr.

— Energiskatterna höjs enligt följande: 80

Elskatten med 2 Öre/kWh 1988/89: FiU30

Oljeskatten inkl. s.k. lättdiesel med 100 kr./m

Kolskatt med 50 kr./ton

Skatt på naturgas med 42 kr./l 000 m

Gasolskatt med 25 kr./ton

Energiskattehöjningarna bör träda i kraft fr.o.m. den 1 juli 1989.

Intäkterna av skattehöjningarna beräknas för åren 1989 och 1990 till totalt

4,5 miljarder kronor.

- Skatten på alkoholhaltiga drycker och tobak höjs den 9 juni 1989.

De fördelningspolitiska åtgärder som utskottet föreslår i detta sammanhang är främst riktade till barnfamiljerna. Barnbidragen höjs sålunda med 900 kr. per barn och år fr. o. m. januari 1990.

Utskottet föreslår med anledning av vad som här anförts om behovet av åtstramningsåtgärder i propositionen och motionerna Ei62 (c) och Fi87 (c) att riksdagen godkänner det av utskottet här framlagda förslaget till åtgärdspaket.

Utskottet har här redogjort för åtgärder som bör vidtas utifrån stabiliseringspolitiska motiveringar. Vad gäller politiken på längre sikt vill utskottet anföra följande.

Den svenska ekonomin har, som framhålls i propositionen, efter omläggningen av den ekonomiska politiken hösten 1982 utvecklats mycket gynnsamt. Krisen i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet har genom den tredje vägens politik ersatts av en period med ökad tillväxt, en väsentlig höjning av investeringsnivån och förnyad framtidstro. Även hushållens ekonomi har förbättrats påtagligt. Sjunkande reallöner, stagnerande sysselsättning och stigande arbetslöshet i början av 1980-talet har förbytts i växande reallöner och god tillgång på arbetstillfällen. Antalet sysselsatta har ökat med över 200 000 personer sedan år 1982 och den öppna arbetslösheten har reducerats till 1,6 % år 1988.

Trots den snabba uppgången i kapacitetsutnyttjandet och en hög investeringsnivå har emellertid den ekonomiska tillväxten varit svag. Produktiviteten har ökat betydligt långsammare under 1980-talet än under 1970-talet.

Utskottet delar mot denna bakgmnd den uppfattning som framförs i propositionen att den ekonomiska politiken måste inriktas mot att stärka tillväxten och förbättra ekonomins funktionssätt. Den inriktning som den ekonomiska politiken måste följa för att klara dessa problem rör främst följande områden.

- Ökat arbetskraftsutbud. Hinder måste undanröjas för arbetskraftsutbudets tillväxt. Utskottet återkommer senare i betänkandet till vissa frågor som rör arbetsmarknadspolitiken.

- Ökad produktivitet och ökad konkurrens. Att förbättra fömtsättningama för en god produktivitetstillväxt måste vara en central uppgift för näringspolitiken. Utskottet noterar att regeringen bl. a. avser att tillkalla en särskild delegation med uppgift att analysera produktivitetsutvecklingen i såväl industrin som tjänstenäringarna. Utskottet ser också med tillfredsstäl- o.

6 Riksdagen 1988/89. 5 saml. Nr 30. Del 1

lelse att fortsatta åtgärder vidtas för att öka konkurrensen. Redan fattade 1988/89: FiU30 beslut innebär att större delen av transportsektorn nu blir avreglerad. — Rejbrmerat skattesystem. Reformarbetet är inriktat på att åstadkomma lägre skattesatser och bredare skattebaser. Samtidigt skall beskattningen bli mer neutral och likformig. Skattesystemet skall också bli enklare. Förändringar i denna riktning bör kunna leda till ett mer rättvist skattesystem. De bör också kunna ge ett verksamt bidrag till den ekonomiska tillväxten både genom att ökat arbetskraftsutbud och sparande stimuleras och att en effektivare resursanvändning kommer till stånd.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet ställer sig bakom de riktlinjer för den ekonomiska politiken i vad avser utvecklingen under de första åren av 1990-talet som presenteras i propositionen.

Utskottet vill avslutningsvis tillägga att begreppet tillväxt i dessa sammanhang inte får tolkas snävt. Som också framhålls i propositionen är en ansvarsfull hushållning med naturresurser och en god miljö aspekter som självfallet måste vägas in vid bedömningen av vilka åtgärder som bör vidtas. Ytterst syftar den ekonomiska politiken till att åstadkomma en hög välfärd för medborgarna, och därvid måste hänsyn tas även till de aspekter av välfärden som inte är direkt mätbara i BNP eller andra ekonomiska mått.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet avstyrker den allmänna inriktning av den ekonomiska politiken som förordas i motionerna Fi60 (c) yrkande 1, Ei61 (fp) yrkande I, Ei63 (vpk) yrkandena 1 och 4 samt Fi64 (mp) yrkandena I och 32.

Mål för den ekonomiska politiken

I motion Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) framhålls i yrkande 3 resp. 4 att "regional balans" och "god miljö" skall vara mål för den ekonomiska politiken.

Utskottet har inte någon annan mening än motionärema att "regional balans" är ett viktigt mål. Som framhålls i propositionen är en väl fungerande regionalpolitik bl. a. en fömtsättning för ett efTektivt utnyttjande av landets produktionsresurser. Det kan nämnas att en parlamentarisk kommitté för närvarande ser över regionalpolitikens mål och medel. Regeringen avser att i början av år 1990 lägga fram en särskild regionalpolitisk proposition.

Utskottet instämmer också till fullo i motionärernas uppfattning att kra
ven på en god miljö måste vara en av de viktigaste utgångspunkterna för
utformningen av den ekonomiska politiken. Sedan åratal tillbaka har detta
slagits fast av riksdagens samtliga partier i såväl propositioner som motio
ner. Enligt utskottets mening råder det i dag i riksdagen enighet om att
"god miljö" ingår som ett viktigt mål för den ekonomiska politiken. Detta
gäller oaktat att det inte är möjligt att utforma ett enhetligt mått som gör
det möjligt att kvantifiera de samlade effekterna på miljön av ett visst till
växtförlopp. En ansvarsfull hushållning med naturresurserna är ett villkor
för en god ekonomisk utveckling. Omvänt gäller att en framgångsrik eko- 82

nomisk politik är en fömtsättning för en aktiv miljöpolitik. Detta innebär 1988/89: FiU30 att miljön vämas genom förebyggande åtgärder och genom att skadade miljöer återställs. Utskottet vill understryka att miljöhänsyn måste prägla verksamheten i alla samhällssektorer.

Vad utskottet nu anfört med anledning av motion Ei62 (c) yrkandena 3 och 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Penningpolitiken Statsskuldspolitiken

1 propositionen anförs att även om statens nettoupplåningsbehov kommer att vara marginellt är bmttoupplåningsbehovet alltjämt stort och tidvis växande, bl. a. beroende på att statsskuldens löptid förkortats under 1980-talet.

Under dessa förhållanden bör det, sägs det i propositionen, ställas höga krav på att statsskulden förvaltas så kostnadseffektivt som möjligt inom ramen för den stramhet som erfordras av stabiliseringspolitiska skäl. Samtidigt innebär avsaknaden av ett större nettoupplåningsbehov att tillskottet av statspapper på penningmarknaden blir begränsat. Marknadens funktion som smidigt redskap för penning- och statsskuldspolitiken innebär dock att en viss marknadsvolym måste upprätthållas.

Ett viktigt inslag i statsskuldspolitiken har varit, sägs det i propositionen, att stimulera hushållens sparande, både på kort och lång sikt, genom att erbjuda hushållen attraktiva sparinstmment. Mot bakgmnd av dels den lånesituation som nu föreligger, dels vunna erfarenheter av instmmentens begränsade effekter på hushållens finansiella sparande måste ökad vikt läggas vid att statsupplåningen totalt sett sker i kostnadseffektiva former. Det förslag som nu läggs om att regeringen skall bestämma räntan på allemanssparandet och att räntesättningen görs mer flexibel än tidigare skall ses mot denna bakgmnd.

För år 1989 fömtses, enligt propositionen, inga stora förändringar av upplåningens fördelning mellan olika upplåningsformer och marknader.

I motion Fi60 (m) anförs att behovet av kortsiktiga stabiliseringspolitiska åtgärder i syfte att bekämpa inflationen i första hand bör tillgodoses med penningpolitiska medel. Dessa kan sättas in utan den tidsfördröjning som vanligen präglar finanspolitiska åtgärder och får effekt betydligt tidigare.

Fördelen med att i stabiliseringspolitiken lägga tyngdpunkten på penningpolitiken är dock inte bara det snabbare genomslaget. Gmndläggande är att inflationen är ett monetärt fenomen, medan finanspolitiken främst rör stmkturella frågor som fördelning mellan enskild och offentlig konsumtion och mellan privat och offentligt sparande.

Motionärerna anser i likhet med regeringen att kravet på kostnadseffektivitet måste ställas högt i skuldförvaltningen.

I motionen uppmärksammas, liksom i propositionen, svårigheterna att
styra allemanssparandet. Sparandet borde enligt motionärerna i stället ka- 83

naliseras till näringslivet. Motionärerna föreslår mot denna bakgmnd att 1988/89: FiU30 allemanssparandet avvecklas.

Även i motion Fi61 (fp) förordas att statsskulden skall förvaltas på ett mera effektivt sätt. De smidigaste upplåningsformema är statsskuldsväxlar och riksobligationer. Detta är också de mest kostnadseflfektiva upplåningsformema, anför motionärema. Allemanssparandet är en dyr upplåningsform, men en försämring av villkoren skulle leda till ytterligare försämring av hushållens sparande, anför motionärema. Det skulle i nuvarande ekonomiska situation skapa stora problem.

Med statsskuldens korta löptid har bmttoupplåningsbehovet ökat. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen och i motionema att stora krav ställs på en kostnadseffektiv förvaltning av statsskulden.

Utskottet vill i sammanhanget understryka statsskuldspolitikens roll för hushållssparandet. Även om nettoupplåningsbehovet minskat finns samhällsekonomiska skäl för att bibehålla allemanssparandet som sparform. Utskottet avvisar därför förslaget att sparformen avskaffas men anser till skillnad från vad som anförs i motion Ei61 (fp) att villkoren bör anpassas till förändringar i marknadssituationen. Utskottet avstyrker därför motionerna Ei60 (m) yrkande 3 oeh Ei61 (fp) yrkande 14.

Utskottet godkänner med det anförda propositionens förslag till riktlinjer för statsskuldspolitiken.

Allemanssparandet

1 propositionen anförs att statens budgetunderskott och därmed även statens lånebehov har minskat kraftigt under senare år, vilket gett ökat utrymme för riksgäldskontoret att ägna sig åt aktiv skuldförvaltning för att uppnå en effektiv fördelning mellan olika upplåningsformer. Vad gäller allemanssparkontona har riksgäldskontoret emellertid ingen kontroll över vare sig volym eller räntesättning. Avsaknaden av denna möjlighet för riksgäldskontoret att styra upplåningen på allemanssparkonto utgör därmed ett hinder i strävan att effektivisera förvaltningen av statsskulden, anförs det i propositionen. För närvarande gäller att ränta på allemanssparkonto motsvarar det av riksbanken fastställda diskontot. Diskontots betydelse som marknadsränta har emellertid reducerats och diskontot har numera inte någon central operativ funktion i riksbankens politik. Detta förhållande jämte behovet av en effektiv fördelning mellan olika statliga upplåningsformer för att uppnå en rationell förvaltning av statsskulden talar för att räntesatsen för allemanssparkonto bör bli mera flexibel.

I propositionen föreslås därför att räntesatsen på allemanssparkonto i fortsättningen skall beslutas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Som riktlinje för räntan bör gälla att spararen i normalfallet bör erhålla en positiv realavkastning på sitt sparande. En lägsta nivå föreslås därför bli fastställd till diskontot minus tre procentenheter.

I motion Fi6I (fp) tolkas regeringens förslag i denna del som en försäm
ring av sparvillkoren. Motionärema anger att förslaget innebär en försäm
ring med tre procentenheter. Villkoren inom allemanssparandet kan
komma att förändras i samband med skattereformen år 1991. Dessförin- 84

nan bör inte en separat förändring av avkastningen genomföras, anför mo- 1988/89: FiU30 tionärema.

Centem och miljöpartiet anför i motion Fi62 resp. Fi64 att man inte kan biträda förslaget beträffande räntan på allemanssparandet. I miljöpartiets motion anförs att förslaget skulle motverka ett just nu extra välbehövligt sparande medan centem inte motiverar sitt ställningstagande närmare.

Utskottet konstaterade i sitt betänkande 1988/89: FiU20 från febmari i år att avkastningsvillkoren för allemanssparandet är mycket fördelaktiga. Allemanssparandet har blivit en väl etablerad och allmänt uppskattad sparform för hushållen. Förändringar i villkoren bör därför göras med försiktighet, anförde utskottet.

Utskottet delar propositionens uppfattning att räntesättningen bör göras mer flexibel för att kunna användas som styrinstmment för upplåningen, men förändringar bör, som utskottet anförde tidigare, göras med försiktighet. Utskottet fömtsätter liksom motionärema i motion Ei61 (fp) att frågan om skattesubventionerat sparande kommer att tas upp i samband med den omläggning av skattesystemet som aviserats.

Utskottet tillstyrker med det anförda propositionens förslag och avstyrker motionema Ei6l (fp) yrkande 9, Ei62 (c) yrkande 5 oeh Fi64 (mp) yrkande 4.

I propositionen föreslås vidare att gränsen för högsta tillåtna antal andelsägare i en allemansfond höjs från 100 000 till 150 000. Förslaget har inte föranlett någon erinran i motionema väckta med anledning av kompletteringspropositionen. Utskottet tillstyrker för sin del att en ändring görs i lagen om allemanssparande som gör det möjligt att utöka antalet andelsägare i en allemansfond.

Kredit- och valutapolitiken

I motioner från moderata samlingspartiet och folkpartiet tas frågan upp om en fastare knytning av den svenska kronan till det europeiska monetära samarbetet, EMS. Genom en EMS-anknytning skulle Sverige ytterligare markera att inflationsmål och valutakursnorm måste tas på allvar, anför motionärema.

Yrkanden om detta har framförts av moderata samlingspartiet i flera år. I januari i år anslöt sig även folkpartiet till dessa krav. Utskottet har med riksdagens godkännande vid tidigare tillfällen avvisat dessa yrkanden med hänvisning till att nuvarande växelkurspolitik, med en knytning av kronans kurs till den s. k. valutakorgen, har fungerat bra.

Utskottet har mot denna bakgmnd ansett att frågan om en svensk anknytning till det europeiska monetära samarbetet saknat aktualitet. Utskottet har alltjämt samma uppfattning och avstyrker motionema Ei60 (m) yrkande 4 oeh Fi61 (fp) yrkande 15.

I motion Fi63 (vpk) yrkas att ränteregleringen skall återinföras och att ett

räntetak införs för att motverka ockerräntor. 85

I samma motion yrkas också att ett särskilt diskonto för bostadsfinansie- 1988/89: FiU30 ringen skall införas. Som skäl för sitt förslag hänvisar motionärerna till att en riktig fördelningspolitik kräver en låg bostadsränta.

Bostadsutskottet föreslår i sitt yttrande till finansutskottet att motionsförslaget avslås, bl. a. med hänvisning till den avreglering av bostadsfinansieringssektorn som skett under senare år oeh som i allt väsentligt innebär en anpassning av denna sektor till vad som gäller på kapitalmarknaden i övrigt.

Finansutskottet vill med anledning av de båda yrkandena i motion Fi63 anföra att utlåningsräntorna på kapitalmarknaden numera är helt marknadsbestämda. Detta gäller även utlåningen inom bostadssektorn. Att återinföra ränteregleringen eller att införa en ny särskild ränta för bostadsfinansieringen skulle strida mot den utveckling mot en friare kreditmarknad som skett. Det skulle motverka ett effektivt utnyttjande av de finansiella resurserna. Utskottet anser att en allmän sänkning av räntenivån bör ske genom att inflationen hålls tillbaka och därigenom bidrar till att stärka vår internationella konkurrenskraft. Det är den väg som enligt utskottets mening bör väljas. Motion Fi63 (vpk) yrkandena 7 och 8 avstyrks således av utskottet.

Restriktivare kreditgivning

1 motion Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) framhålls atf hushållskrediterna ökat kraftigt sedan kreditmarknaden avreglerats. Enligt motionärerna bör banker och andra kreditinstitut bli restriktivare i sin utlåning. Mot denna bakgmnd föreslås följande åtgärder.

— Kassakvoterna höjs.

— Bankers och andra kreditgivares kostnader i mål om verkställighet av allmän domstols beslut om betalningsskyldighet för låneskuld ökas.

— Kontantinsatsen för kreditköp ökas till 50 %.

Även i motionerna Fi63 av Lars Werner m. fl. (vpk), Fi64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) och Fi92 av Hans Göran Franck m. fl. (s) begärs åtgärder så att bankerna blir mer restriktiva i sin utlåning till hushållen. I motion Ei63 (vpk) understryks vikten av att regeringen snarast vidtar åtgärder så att människor som hamnat i "skuldfällan" kan ta sig ur sin situation och leva ett från ekonomisk synpunkt normalt liv. 1 motion Ei64 (mp) framhålls särskilt vikten av att begränsa kontokorts- och avbetalningshandeln.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

De senaste åren har hushållens skuldsättning ökat väsentligt. Den om
fattande kreditgivningen har bidragit till att öka den privata konsumtio
nen och har därmed ytterligare förstärkt den överhettning som för närva
rande råder i svensk ekonomi. Till detta kommer att skuldsättningen för
en del hushåll blivit så omfattande att den skapat såväl privatekonomiska
som sociala problem. Kreditgivarna har i stor utsträckning varit medskyl
diga till denna utveckling. Marknadsföringen av krediter har ibland varit
mycket aggressiv och i vissa fall vilseledande och stötande från etisk syn
punkt. Ofta sker ej heller någon ändamålsenlig kreditprövning. 86

Mot här angiven bakgmnd är det, enligt utskottets mening, angeläget att 1988/89: FiU30 omedelbara åtgärder vidtas för att skärpa kraven på banker och finansinstitut vid kreditgivning till hushåll.

Regeringen aviserade den 10 maj i år att den ämnar vidta åtgärder som i långa stycken tillgodoser de krav som ställs i här aktuella motioner. De aviserade åtgärderna kan sammanfattas på följande sätt. Ett särskilt skuldsaneringsinstitut bör införas där banker och finansbolag själva får stå för kostnaden vid sanering av hushåll. Del av skuldbelopp skall dämtöver kunna skrivas av om kreditprövningen varit bristfällig eller när marknadsföringen ansetts oetisk. Konsumenterna bör ges möjlighet att i rörtid, normalt utan kostnad, få lösa in eller amortera av lån.

Vid detta tillfälle meddelade också regeringen att kontantinsatsen vid kreditköp höjs den 1 juni 1989 till 60 %.

Det kan således konstateras att motionerna genom de aviserade åtgärderna i stor utsträckning redan blivit tillgodosedda.

Utskottet avstyrker därför motionerna Fi62 (c) yrkandena 19 och 20, Fi63 (vpk) yrkande 6, Fi64 (mp) yrkande 29 och Fi92 (s) i berörd del.

De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen

Utskottet har i det föregående tagit ställning till flera av de förslag som utgör huvudbeståndsdelarna i moderata samlingspartiets och folkpartiets budgetförslag. Sålunda har utskottet på inrådan av skatteutskottet avstyrkt förslag om att nu besluta om kraftiga inkomstskattesänkningar, ändrade avdragsregler för pensionärer och gmndavdrag för barn.

Utskottet har också avstyrkt införande av ett vårdnadsbidrag.

1 finansutskottets betänkande 1988/89:FiU29 har utskottet bl.a. avstyrkt förslag innebärande avskaffande av kompensationsbidrag för slopande av kommunal företagsbeskattning och kommunal garantibeskattning av fastigheter.

Innebörden av utskottets ställningstaganden i dessa delar är att utskottet inte kan godta den inriktning av budgetpolitiken som förordas i motionerna Ei60 (m) yj-kande 2 och Ei6l (fp) yrkande 2.

Vad gäller förslagen från vänsterpartiet kommunisterna har utskottet behandlat och avstyrkt flera av huvudkomponenterna i deras förslag. Sålunda har utskottet avstyrkt förslag om vinst- och likviditetsindragningar från företag och om att nu besluta om skatterabatt för inkomsttagare.

Detta innebär att utskottet inte heller kan godta vänsterpartiet kommunisternas förslag till budgetpolitiska riktlinjer.

I miljöpartiets motioner finns flera förslag till skattehöjningar som utskottet behandlat i det föregående. Utskottet har därvid tillstyrkt höjningar av vissa energiskatter, dock inte i samma utsträckning som motionärerna föreslagit. Utskottet har avvisat flertalet andra skatteförslag. Likaså har förslag om sänkta arbetsgivaravgifter oeh införande av bastillägg avvisats av utskottet. Det innebär enligt utskottets mening att inte heller miljöpartiets förslag till budgetpolitiska riktlinjer bör godkännas av riksdagen.

I centerpartiets förslag till budgetpolitiska riktlinjer ingår komponenter 87

som utskottet har godtagit i det föregående men också sådana som utskot- 1988/89: FiU30 tet avvisat. Partiets budgetförslag kan således endast till en del utgöra underlag för utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer.

Utskottet övergår efter dessa ställningstaganden till att summera det budgetalternativ som utskottet för egen del vill förorda.

I kompletteringspropositionen anges överskottet på statsbudgeten för nästa budgetår till 10,7 miljarder kronor. Det är drygt 10 miljarder kronor mer än vad som uppgavs i budgetpropositionen och i stort sett samma saldo som nu fömtses för innevarande budgetår.

Utskottet har i det föregående föreslagit delvis andra lösningar än regeringen gjort i kompletteringspropositionen för att åstadkomma den eftersträvade åtstramningen.

Utskottets förslag innebär följande.

Skatten på el, olja, kol m. m. höjs och kan väntas inbringa ca 2,7 miljarder kronor under budgetåret.

Förslaget om tillfälligt sparande tillför temporärt staten 7,6 miljarder kronor under budgetåret.

Arbetsmiljöavgiften väntas inbringa ca 6,6 miljarder kronor men medlen skall överföras till en fond som redovisas vid sidan av budgeten.

Utskottet har vidare tillstyrkt en höjning av bambidragen med 900 kr. per barn och år från den I januari 1990. Motsvarande höjning görs av studiehjälpen. Utgifterna på statsbudgeten budgetåret 1989/90 väntas öka med drygt 900 milj. kr. till följd av detta.

Den samlade effekten av de olika förslagen uppskattar utskottet således till netto ca 16 miljarder kronor budgetåret 1989/90 varav 6,6 miljarder kronor avser miljöavgiften och 7,6 miljarder avser tillfälligt sparande som skall redovisas vid sidan av budgeten. Räknat för helåret 1990 kan effekten beräknas till ca 19 miljarder kronor varav arbetsmiljöavgiften svarar för drygt 8 miljarder kronor.

Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi60 (m) yrkande 2, Ei61 (fp) yrkande 2, Fi63 (vpk) yrkande 2 oeh Ei64 (mp) yrkande 31 och föreslår med anledning av propositionen och motion Fi62 (c) yrkande 2 att riksdagen godkänner de riktlinjer för budgetpolitiken som utskottet förordat.

Utskottet kommer på sedvanligt sätt att senare redovisa fömyade beräkningar av statsbudgetens inkomster (1988/89:FiU39) och utgifter (1988/ 89:EiU40) för nästa budgetår. I det sammanhanget kommer utskottet också att beakta de ytterligare ändringar som gjorts under riksdagsbehandlingen av regeringens olika budgetförslag. För den som söker mer definitiva uppgifter om riksdagens ställningstaganden i dessa frågor hänvisar utskottet till dessa betänkanden liksom till utskottets sammanställning över statsbudgeten (1988/89:FiU41).

Övriga frågor

Förnyelse av offentlig sektor

Finansutskottet behandlar under detta avsnitt 13 motionsyrkanden från

den allmänna motionstiden samt 3 motionsyrkanden väckta med anled- 88

ning av kompletteringspropositionen angående fömyelsen av verksamhe- 1988/89: FiU30 ten inom den offentliga sektorn. Inledningsvis återges kortfattat vad som anförs i denna fråga i kompletteringspropositionen (bil. I s. 28 — 38).

I propositionen redovisas regeringens syn på inriktningen av den offentliga sektoms fortsatta fömyelse. Det konstateras att det även fortsättningsvis kommer att finnas behov av nya insatser inom denna sektor men att en snabb utbyggnad inte är förenlig med en samhällsekonomisk balans. Mot denna bakgmnd betonas behovet av olika produktivitets- och effektivitets-höjande åtgärder. Utgångspunkten för fömyelsearbetet bör vara att ökad uppmärksamhet riktas mot vad som produceras och att större frihet lämnas när det gäller hur resultaten uppnås.

Vad gäller fömyelsearbetet inom den offentliga förvaltningen utpekas i propositionen vissa medel och metoder som bör ägnas stor uppmärksamhet. En mål- och resultatorienterad styming bör utvecklas och detaljregleringen gentemot myndighetema minskas. De anställda bör genom decentralisering och delegering ges ökat utrymme och stimulans för att förbättra verksamhetens resultat. Det anses vidare vara nödvändigt med större flexibilitet i fråga om val av verksamhetsform och arbetssätt inom den offentliga sektom. Fömtsättningarna för detta anses emellertid variera mellan olika slag av verksamhet. Inom vissa områden, som t.ex. bamomsorg, sjukvård och utbildning, är det således viktigt att tjänsterna erbjuds på ett likvärdigt sätt för alla medborgare. Det sägs vidare att det bör vara möjligt att låta offentliga producenter konkurrera sinsemellan om att bedriva viss verksamhet. Inom områden av exempelvis teknisk natur kan det också vara lämpligt att engagera privata entreprenörer.

Ett annat centralt område som utpekas i kompletteringspropositionen är personalpolitiken. Det anförs att konkurrensen om välutbildad personal kommer att öka under 1990-talet. Offentlig verksamhet måste därför kunna erbjuda attraktiva anställningvillkor och stimulerande arbetsuppgifter både för att kunna behålla redan anställd personal och för att kunna rekrytera ny. Avslutningsvis redovisas i propositionens avsnitt om den offentliga sektoms fömyelse vilka förändringar som övervägs inom de tre samhällssektorerna skolan, äldreomsorgen och socialförsäkringssystemet.

Huvuddelen av de yrkanden som förs fram i de aktuella motionema har vid flera tidigare rillfällen behandlats av utskottet (se t.ex. 1988/89: FiUl). I flera av motionerna redovisas en inställning till fömyelsearbetet inom den offentliga sektom som till stora delar sammanfaller med regeringens ovan återgivna uppfattning. 1 andra motioner betonas dock betydligt starkare än i kompletteringspropositionen frågor rörande avreglering, avmonopolisering och privata alternativ till den offentliga verksamheten.

1 motion Fi61 (fp) yrkande 13 begärs ett tillkännagivande om fömyelse
av den offentliga sektom. I motionen hävdas att produktiviteten i den of
fentliga sektom har sjunkit under 1970- och 1980-talen. Det anses mot
denna bakgmnd vara nödvändigt att fömya och utveckla den offentliga
verksamheten. För denna utveckling framhåller motionärerna två huvud
strategier. Det gäller dels vad man kallar en inre reformation genom dele
gering, decentralisering, målstyming och en bättre personalpolitik, dels en
yttre reformation genom konkurrens, entreprenad och enskilda altemativ. 89

Även i motion Fi501 (fp) förs motsvarande diskussion om den offentliga 1988/89: FiU30 sektoms fömyelse samt konkretiseras på vissa punkter, bl. a. i motionens yrkande 1 där ett tillkännagivande om behovet av starkare konsumentinflytande föreslås. Motionärema anser att regeringen bör upprätta en handlingsplan för ökat konsumentinflytande i den offentliga sektom. Vidare begärs i motionens yrkande 4 ett tillkännagivande om behovet av statistik och forskning om jämförelser mellan privata oeh offentliga producenter.

Centerpartiet betonar i sin partimotion Fi62 att man har en positiv gmndinställning till den offentliga sektom. Samtidigt framhålls att olika delar av den offentliga verksamheten framöver kommer att stå inför stora problem och därför måste förändras och effektiviseras. Vissa centrala utgångspunkter pekas ut för detta förändringsarbete. Det gäller bl. a. gmnd-trygghet, tillgänglighet, decentralisering, valfrihet och rättssäkerhet. Det tillkännagivande om inriktningen av den offentliga sektorns fömyelse som föreslås i motion Ei62 (c) yrkande 17 motsvaras nästan helt av vad som anförs i motion Fi719 (motivtext i motion K505) av Gunnar Björk m.fl. (c).

I motion Fi63 (vpk) yrkande 3 i berörd del begärs ett tillkännagivande med innebörden att den långsiktiga utbyggnaden av den offentliga sektorn bör ske med utnyttjande av likviditetsöverskottet inom näringslivet. Ett motsvarande förslag finns också i motion Fi224 (vpk) yrkande 4 i berörd del.

I tre moderata motioner från den allmänna motionstiden betonas framför allt behovet av avmonopolisering och stärkt konkurrens mellan privat och offentlig verksamhet. I motion Fi512 (motivtext i motion A456) av Gullan Lindblad oeh Göthe Knutson (m) resp. motion Fi721 (motivtext i motion A483) av Filip Fridolfsson m. fl. (m) framhålls behovet av att avskaffa offentliga monopol främst ur regional synvinkel (Värmlands län resp. Stockholmsregionen). 1 motion Fi502 yrkande I av Lars Tobisson m. fl. (m) begärs ett tillkännagivande om behovet av bl. a. avmonopolisering och avreglering i syfte att uppnå ökad konkurrens mellan offentlig och privat verksamhet. Motionärerna framhåller att monopol och specialregleringar bör avskaffas inom ett flertal områden såsom bl. a. arbetsförmedling, post, tele och radio/TV. Vidare anförs bl. a. att avgiftsfinansiering bör förekomma i större utsträckning samt att viss offentlig verksamhet bör avyttras till privata intressen. Det framhålls också atf problemen med sammanblandning av monopolverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet och den dåliga åtskillnaden mellan upphandlande och producerande funktioner måste undanröjas.

Den sistnämnda frågan, nämligen problem rörande den offentliga sektorns affärsverksamhet m. m., behandlas särskilt i två motionsyrkanden. I motion FiSOl (fp) yrkande 3 resp. motion Fi715 av Rune Rydén och Per Stenmarck (m) begärs en översyn av de problem som är förknippade med atf offentliga organ också driver kommersiell verksamhet samt de förhållanden som påverkar konkurrensen mellan privata och offentliga företag.

Finansutskottet vill med anledning av motionema om den offentliga sek- 1988/89: FiU30 torns förnyelse anföra följande.

Som har framgått av ovanstående redovisning av dels vad som anförts i kompletteringspropositionen, dels vad som diskuteras i de aktuella motionema sammanfaller till stora delar synen på vilka utgångspunkter som bör vara vägledande för arbetet med att förnya den offentliga sektom. Det torde således inte råda några delade meningar om att exempelvis krav på hög effektivitet bör ställas eller att verksamhetema inom olika delar av den offentliga sektorn bör anpassas efter de konsumentkrav som gör sig gällande. Som anförs i propositionen pågår också ett förändringsarbete med denna inriktning inom den offentliga förvaltningen. Även vad gäller vissa andra av de utgångspunkter för förnyelsearbetet som utpekas i propositionen framförs inga avvikande uppfattningar i de behandlade motionerna.

Finansutskottet, som delar den av regeringen framförda synen på den offentliga sektoms förnyelse, konstaterar dock att även betydande skillnader i vissa gmndläggande frågor kan noteras i motioner från de olika partiema. 1 vissa motioner förs fram uppfattningar som i principiella frågor avviker från utskottets. Andra motioner ligger i sin beskrivning av den offentliga sektoms uppgifter mycket nära vad utskottet vid tidigare tillfällen framhållit. Till den senare kategorin hör centerpartiets partimotion Ei62 yrkande 17 och motion Ei7l9 (c). Utskottet kan således med tillfredsställelse konstatera den positiva gmndinställning till den offentliga sektorn som kommer till uttryck i motionerna. Innebörden av vissa av de förslag som tas upp i dessa motioner är dock oklar, och utskottet är av detta skäl inte berett att uttrycka något generellt bifall till motionsyrkandena.

1 vissa motioner målas en bild av en offentlig sektor i djup kris upp — en sektor vars service till medborgarna ständigt försämras. Lösningen sägs bl. a. vara att avreglera och privatisera och att i högre grad avgiftsfinan-siera de tjänster som i dag erbjuds kostnadsfritt. Förslag med denna inriktning läggs fram i motionerna Ei502 (m) yrkande 1, Fi5l2 (m) och Ei72l • (m). Utskottet delar inte motionärernas uppfattning angående omfattningen av de problem som i dag finns inom olika delar av den offentliga verksamheten. De problem som finns, och som till stor del är föranledda av den rådande situationen på arbetsmarknaden, förtar inte intrycket av en i huvudsak väl fungerande offentlig sektor. Inte heller förslagen om privatisering, avgiftsfinansiering m. m. kan vinna utskottets gillande. Som en generell metod för fömyelsen inom den offentliga sektom skulle denna typ av lösningar riskera att helt rasera stora delar av den sociala välfärdspolitiken. Det kan dock inte uteslutas att olika privata eller kooperativa lösningar kan utgöra ett värdefullt komplement inom vissa verksamheter. Inom andra områden kan det, som även anförs i kompletteringspropositionen, också vara lämpligt att engagera privata entreprenörer. Utgångspunkten inom de områden där det är av särskild vikt att tjänsterna erbjuds på ett likvärdigt sätt för alla medborgare måste dock även i fortsättningen vara att ansvaret för verksamheten skall ligga inom den offentliga sektom.

Vad gäller förslagen i motionerna Ei61 (fp) yrkande 13 och FiSOl (fp)
framgår utskottets inställning i huvudsak av vad som hittills anförts om
den offentliga sektoms förnyelse. Förslagen om decentralisering, delege- 91

ring samt ökat konsumentinflytande sammanfaller således till stora delar 1988/89: FiU30 med utskottets uppfattning. Något behov av ett särskilt tillkännagivande om konsumentinflytandet i enlighet med motion Fi50l (fp) yrkande I anser utskottet dock inte föreligga. När det gäller olika former av jämförelser mellan privata och offentliga producenter, som efterfrågas i yrkande 4 i samma motion, vill utskottet erinra om verksamheten inom ramen för ex-pertgmppen för studier i offentlig ekonomi (ESO). ESO har till uppgift att framställa samhällsekonomiskt beslutsunderlag i olika frågor. Detta innefattar även studier inom det område som nämns i motionen.

Frågor med anknytning till den rådande konkurrenssituationen mellan privat och offentlig sektor samt de statliga och kommunala företagens affärsverksamhet tas upp i motionema EiSOl (fp) yrkande 3 och Fi7l5 (m). Denna fråga behandlades av utskottet hösten 1988 (1988/89:FiU 1) då motsvarande motionsyrkanden avstyrktes. Utskottet ser inget skäl att nu ändra sitt ställningstagande.

I motionema Ei63 (vpk) yrkande 3 och Ei224 (vpk) yrkande 4, båda yrkandena i berörd del, föreslås ett tillkännagivande med innebörden att utbyggnaden av den offentliga sektom i högre grad än hittills bör finansieras via skärpt beskattning av näringslivet. Frågan om den framtida företagsbeskattningen utreds för närvarande. Det är enligt utskottets mening inte lämpligt med ett riksdagsuttalande enligt vad som föreslås i motionema om en specialdestination av skattemedlen från en viss sektor.

Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört om den offentliga sektorns fömyelse avstyrks motionerna Ei61 yrkande 13, Ei62 yrkande 17, Fi63 yrkande 3 och Fi224 yrkande 4, båda dessa yrkanden i berörd del, Ei501 yrkandena I, 3 och 4, Ei502 yrkande I, Fi5l2, Ei7l5, Ei7l9 oeh Ei721.

Statsförvaltningens användning av miljövänligt papper diskuteras i motion Fi712 av Ingela Mårtensson och Hans Lindblad (fp). I motionen hänvisas till ett uttalande som riksdagen gjorde år 1986 om att miljövänligt papper skall prioriteras i statsförvaltningen. Motionärerna framhåller att detta uttalande till trots har årets budgetproposition tryckts på klorblekt papper. Även riksdagen uppges förbmka stora mängder klorblekt papper. I motionens yrkande I föreslås mot denna bakgmnd ett tillkännagivande med innebörden att riksdagen och regeringen skall gå före med gott exempel när det gäller användningen av miljövänligt papper.

I motionens yrkande 2 hänvisas till att regeringen gett statskontoret i uppdrag att informera större upphandlande myndigheter om miljövänligt papper. Motionärema föreslår att riksrevisionsverket ges i uppdrag att följa upp vilket genomslag denna information har fått.

Finansutskottet delar helt motionäremas åsikt att en övergång till miljö
vänligt papper bör eftersträvas inom alla områden inte bara i statsförvalt
ningen utan även i samhället i övrigt. Utskottet behandlade senast frågan
om statsförvaltningens användning av miljövänligt papper i ett betänk
ande hösten 1986 (FiU 1986/87:1). Riksdagen ställde sig vid detta tillfälle
bakom ett uttalande om att statsförvaltningen i dess helhet borde öka an
vändningen av miljövänligt papper. Detta tillkännagivande resulterade
bl. a. i ett regeringsuppdrag till statskontoret att utreda frågan om använd- 92

ningen av miljövänligt papper och informera större upphandlande myn- 1988/89: FiU30 digheter i frågan.

Användningen av papper som klassas som miljövänligt har avsevärt ökat sedan riksdagen gjorde sitt tillkännagivande i frågan. Det kan exempelvis omnämnas att kopieringspapper m. m. som i dag används inom riksdagen tillhör denna kategori. Enligt vad utskottet erfarit kommer det nästa riksdagsår att ske ett byte till miljövänligt papper även när det gäller riksdagstrycket, inkl. regeringens propositioner. Tidigare problem med bl. a. papprets åldersbeständighet är nu efter allt att döma lösta.

Utskottet har även erfarit att det regeringsuppdrag som statskontoret haft avseende användningen av miljövänligt papper nyligen resulterat i att ett förslag i frågan överlämnats till finansdepartementet. Förslaget avser bl.a. de principer som fortsättningsvis bör gälla för pappersanvändningen vid statliga myndigheter. I det utredningsarbete som föregått förslaget uppges att statskontoret haft långtgående kontakter med berörda myndigheter. 1 sin redovisning till finansdepartementet uppger statskontoret även att man har för avsikt att ge ut en broschyr om användningen av kontorspapper. Broschyren skall sändas ut till alla myndigheter.

Mot den ovan redovisade bakgmnden anser utskottet att det inte för dagen finns skäl att bifalla yrkandena i motion Ei7l2. Utskottet förutsätter emellertid att det till finansdepartementet överlämnade förslaget bereds skyndsamt och att erforderliga åtgärder därefter vidtas i syfte att inom statsförvaltningen införa miljövänligt papper inom alla områden där det är praktiskt genomförbart.

I motion Fi718 av Hans Nyhage och Wiggo Komstedt (m) föreslås ett tillkännagivande om användningen av s.k. 020-anknytning vid allmänhetens telefonsamtal med statliga myndigheter, verk och företag. Teleservice med 020-anknytning introducerades i Sverige år 1985 och innebär att det är mottagaren som betalar telefonsamtalet, så när som på en markering som den uppringande står för.

Motionärerna anför att telefonsamtal med statliga myndigheter och verk ofta drar ut på tiden utan den enskildes förskyllan. I synnerhet vid rikssamtal kan kostnaden för ett samtal bli hög. Det föreslås därför i motionen att statliga myndigheter, verk och företag snarast genomför den service mot den enskilde, som tillämpningen av 020-systemet innebär.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av en förbättrad telefonservice gentemot allmänheten från de statliga myndigheternas sida. Den höjda servicenivå inom den offentliga sektorn som utskottet uttalat sig för måste också innebära förbättringar på detta område. Det är således inte rimligt att den enskilde får stå för kostnaden för telefonsamtal som exempelvis rör av myndigheterna infordrade uppgifter eller felaktiga myndighetsbeslut. Det bör vidare beaktas de skillnader som för närvarande råder mellan boende i olika delar av landet vid kontakt med exempelvis centrala statliga myndigheter. Kostnaden för rikssamtal kan för avlägset boende bli mycket höga, speciellt om den enskilde inte direkt blir hänvisad till "rätt" tjänsteman eller får vänta i myndighetens växel.

Utskottet anser mot bl.a. denna bakgmnd att olika åtgärder bör vidtas i
syfte att förbättra myndigheternas telefonservice. Det kan exempelvis gälla 93

utökade telefontider eller andra åtgärder som kan förkorta väntetiderna. 1 1988/89: FiU30 detta sammanhang bör också tillämpningen och omfattningen av 020-anknytning vid statliga myndigheter övervägas. Enligt utskottets uppfattning skulle användningen av 020-anknytning verka stimulerande på myndigheterna att minska den typ av olägenheter som ovan diskuterats och därigenom nedbringa sina egna telefonkostnader. Myndigheterna bör sträva efter att utforma sin organisation på ett servieeorienterat sätt, så att väntetider i telefon och vid besök minimeras.

Utskottet anser således att 020-systemet i ökad utsträckning bör tillämpas inom den statliga förvaltningen. Användningen av systemet är naturligtvis mest angelägen vid de statliga myndigheter, verk och företag som har omfattande serviceuppgifter gentemot allmänheten. Den närmare omfattningen av denna service får dock övervägas av regeringen. Vad utskottet nu anfört med anledning av motion Ei7l8 (m) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen

I propositionen föreslår regeringen en avgiftsväxling från folkpensionsavgiften till tilläggspcnsionsavgiften.

Folkpensioneringen finansieras till övervägande del av en särskild arbetsgivaravgift, men också av medel som anvisas över statsbudgeten. Genom ATP-systemets tillväxt har utgifterna för folkpensioneringen ökat mycket svagt under senare år och kommer, mätt i fast penningvärde, att minska under åren framöver. Denna utveckling har resulterat i att arbetsgivaravgifternas andel av utgifterna successivt har ökat. Avgiftstäckningen uppgick 1988 till 85 %, och vid oförändrat uttag kommer folkpensionsavgiften så småningom att överstiga de samlade utgifterna för folkpensioneringen. Avgiften kommer då att ge statsbudgeten en ren inkomstförstärkning.

Tilläggspensioneringen finansieras dels av en särskild arbetsgivaravgift, dels av vinstskatt och vinstdelningsskatt. ATP-systemet är fortfarande volymmässigt under uppbyggnad. Samtidigt har avgiftstäckningen i systemet successivt minskat, och minskningen kan förväntas fortsätta vid oförändrat avgiftsuttag och under i övrigt oförändrade omständigheter. Det skulle medföra att fondkapitalet måste tas i anspråk för de löpande utbetalningarna.

Socialministern framhåller i propositionen att folkpensions- och ATP-
systemen bör betraktas som ett enhetligt och integrerat pensionssystem. I
det perspektivet är det finansiella underskottet i ATP-systemet delvis ett
resuhat av en obalans inom pensionssystemet som helhet, där de utgifter
som ATP-systemet övertagit från folkpensioneringen inte har kompense
rats av motsvarande inkomstöverföringar. För att rätta till denna obalans
föreslår således regeringen att man med oförändrat totalt avgiftsuttag för
över delar av folkpensioneringens inkomster till ATP-systemet. I enlighet
härmed föreslås att ATP-avgiften höjs med 2 procentenheter till 13,0 % för
perioden 1990-1994 och att folkpensionsavgiften samtidigt sänks lika
mycket och fastställs till 7,45 %. 94

I de statsbidrag som lämnas till huvudmännen för det kommunala och 1988/89: FiU30 landstingskommunala skolväsendet och vissa andra skolformer ingår bidrag till ATP-avgifter och i regel också folkpensionsavgifter. För att förslaget till omfördelning av avgifter inom pensionssystemet skall vara kost-nadsneutralt i förhållande till stat och kommun föreslås i utbildningsdepartementets bilaga till propositionen att det skall ankomma på regeringen att göra erforderliga justeringar i statsbidragen till sociala avgifter inom skolväsendet.

Den av regeringen föreslagna avgiftsväxlingen avvisas av moderata samlingspartiet, centerpartiet och miljöpartiet de gröna i motionerna FiöO av Carl Bildt m.fl. (m), Fi88 av Sten Svensson m.fl. (m), Ub37 av Ann-Cathrine Haglund m. fl. (m), Fi62 av Olof Johansson m. fl. (c) och Fi64 av Inger Schöriing m.fl. (mp).

Vänsterpartiet kommunisterna godtar i motion Fi66 av Lars Werner m.fl. den föreslagna höjningen av ATP-avgiften, men vill sänka folkpensionsavgiften med endast 1,5 procentenheter till 7,95 % för att därigenom skapa utrymme för en höjning av folkpension och pensionstillskott.

Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (1988/89: SfU5y) kommenterat de delar av förslagen som finns redovisade i socialdepartementets bilaga 4 samt motsvarande motionsyrkanden. Enligt socialförsäkringsutskottets mening är det påkallat med en höjning av ATP-avgiften. Avgiften bör bestämmas för den närmaste femårsperioden, och socialförsäkringsutskottet finner det inte nödvändigt att avvakta pensionsberedningens pågående arbete för att genomföra en sådan höjning. Socialförsäkringsutskottet godtar således den avgiftsväxling som föreslås i propositionen och har inget att erinra mot de upprättade lagförslagen. Med hänsyn härtill bör enligt socialförsäkringsutskottets mening motionerna avstyrkas i de nu aktuella delarna.

Finansutskottet gör ingen annan bedömning än socialförsäkringsutskottet. ATP-systemet kommer under de närmaste åren att belastas med stora utgiftsökningar till följd av att antalet pensionärer med ATP ökar och att nytillkomna pensionärer i allt större utsträckning är berättigade till högre pension. Arbetsgivaravgifterna täcker sedan 1982 inte pensionsutgifterna, utan även ränteinkomster tas numera i anspråk. Totalt väntas ATP- och folkpensionsutgifterna mätt som andel av BNP öka med 0,8 procentenheter under den närmaste femårsperioden. Enligt finansutskottets mening är det angeläget att AP-fondens värde inte urholkas. Utskottet finner därför den föreslagna avgiftsväxlingen vara motiverad. Utskottet har inte heller något att erinra mot den föreslagna anpassningen av statsbidragen till sociala avgifter inom skolväsendet.

Avgiftsväxlingen föranleder ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter samt en ny lag om procentsats för uttag av avgift för åren 1990— 1994 till försäkringen för tilläggspension. Förslaget till lagändringar framgår av bilaga 4.

Finansutskottet tillstyrker således regeringens förslag i proposition 150 bilaga 4 punkt 2 samt bilaga 7 punkt B och avstyrker bifall till motionerna Fi60 (m) yrkandena 7, 8 och 12, Ei62 (c) yrkande 10, Fi64 (mp) yrkande 5, Fi66 (vpk) yrkande 1, Fi88 (m) yrkandena 3 och 4 samt Ub37 (m) yrkande 3.

Barnomsorg 1988/89: FiU30

Inledning

1 socialdepartementets bilaga till kompletteringspropositionen (bilaga 4) redovisas vissa förslag till förändringar avseende statsbidragen till bamomsorgen m.m. Inledningsvis lämnar socialministern en altmän beskrivning av utvecklingen inom barnomsorgsområdet. Mot bakgrund av denna beskrivning görs sammanfattningsvis bedömningen att det är fullt möjligt att nå det av riksdagen fastlagda målet om en förskola för alla barn år 1991. 1 fråga om statsbidragen till barnomsorg lämnas förslag dels om höjda bidrag till daghem, familjedaghem, fritidshem, deltidsgmpp och öppen förskola, dels om ett nytt bidrag till daghemsavdelningar med förlängt öppethållande samt öppethållande under lördagar och söndagar. I utbildningsdepartementets bilaga till propositionen redovisar regeringen sin syn på utvecklingen i ungdomsskolan, bl. a. i frågan om skolans ansvar för omsorgen om skolbarnen utanför den direkta lektionstiden.

Vad i propositionen föreslagits angående statsbidrag för barnomsorg m.m. har mött invändningar i ett antal motioner. Socialutskottet har till finansutskottet avgivit ett yttrande (1988/89: SoU6y) över regeringsförslagen och de väckta motionsyrkandena. Finansutskottet behandlar nedan inledningsvis motionsförslag om införande av ett vårdnadsbidrag.

Vårdnadsbidrag

1 flera motioner föreslås att ett vårdnadsbidrag införs. 1 motionerna Fi88 av Sten Svensson m. fl. (m) yrkande 6 och Fi72 av Lars Hjertén (m) i berörd del riktas kritik mot nuvarande statsbidragssystem för barnomsorgen. Som en del i ett reformerat bidragssystem föreslås att ett vårdnadsbidrag införs i syfte att öka valfriheten för barnfamiljerna. I motion Fi77 av Ulla Tilländer m.fl. (c), yrkandena 1 och 6, båda yrkandena i berörd del, föreslås införandet av ett vårdnadsbidrag som ett led i den förändrade familjepolitik som enligt motionärerna bör utformas inför 1990-talet.

Socialutskottet hänvisar i sitt yttrande till att frågan om vårdnadsbidrag nyligen behandlats av utskottet (1988/89:SoUl7) och att motsvarande motionsyrkanden avstyrktes i detta sammanhang. Socialutskottet framhöll vid detta tillfälle som sin uppfattning att en utbyggd föräldraförsäkring var att föredra framför ett vårdnadsbidrag.

Inte heller finansutskottet anser att vad som anförts i motionerna bör föranleda någon omprövning av det riksdagsbeslut som under våren fattats i den aktuella frågan. Utskottet avstyrker således motionerna Ei72 (m), Fi77 (c) yrkandena I och 6 samt Ei88 (m) yrkande 6, samtliga yrkanden utom det sistnämnda endast i berörda delar.

Statsbidrag till barnomsorgen

De förslag om höjningar av nuvarande statsbidrag till barnomsorgen som
föreslås i proposition 1988/89:150 bilaga 4 innebär i korhet bl. a. följande.
Bidraget till daghem räknas upp från 445 000 kr. till 475 000 kr. för varje 96

femtontal inskrivna barn. Bidraget till fritidshem föreslås räknas upp från 1988/89: FiU30

195 000 kr. till 210 000 kr. för varje femtontal inskrivna bam. För barn

inskrivna minst 7 tim/dag i familjedaghem föreslås att bidraget räknas upp

från 16 500 kr. till 18 000 kr. och för barn i familjedaghem inskrivna

mindre än 7 tim/dag bör enligt propositionen bidraget räknas upp från

7 500 kr. till 8 000 kr.

Vidare föreslås att bidraget för deltidsgmpper räknas upp från 30 000 kr. till 50 000 kr. för varje femtontal inskrivna barn. tn motsvarande uppräkning från 30 000 kr. till 50 000 kr. föreslås av bidraget för den öppna förskolan. Enhetsbidraget till daghem och fritidshem som är avsett för särskilda insatser för barn med behov av särskilt stöd föreslås slutligen bli uppräknat från 15 000 kr. till 20 000 kr.

Flera av de invändningar som riktas i motionerna mot regeringsförslaget om höjda statsbidrag är av principiell natur. Kritik riktas inte enbart mot de förändrade bidragsbelopp som regeringen föreslagit utan även mot bidragssystemets hela uppbyggnad. I motion Ei78 (fp) föreslås således att ett nytt statsbidragssystem införs i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen. Det nya systemet bör vara så administrativt lätthanterligt som möjligt samt neutralt gentemot olika huvudmän. Staten bör enligt motionärerna inte ha ambitionen att föreskriva vilka ansvarsformer och vistelsetider som är möjliga.

1 motion Fi77 (c) föreslås tillkännagivanden angående familjepolitikens inriktning (yrkande 1 i berörd del), angående altemativa former av barnomsorg (yrkande 2), angående barnomsorg i svenska kyrkans regi (yrkande 3), angående ett nytt och neutralt statsbidragssystem till barnomsorgen (yrkande 4) och angående konkreta åtgärder för 1990-talets familjepolitik (yrkande 6 i berörd del).

I motionerna Fi60 (m) yrkande 9 och Fi88 (m) yrkande 5 yrkas avslag på de i propositionen angivna riktlinjerna för statsbidragen till barnomsorgen och begärs att regeringen återkommer med förslag till rättvisa statsbidragsregler i enlighet med vad som anförs i motionerna. Dessa statsbidrag skall enligt motionärerna vara mindre styrande och inte missgynna olika former av alternativa daghem. Även i motion Fi72 (m) i berörd del begärs ett tillkännagivande om nya flexiblare regler för statsbidragsberättigad verksamhet inom barnomsorgen.

I motion Fi64 (mp) yrkande 23 föreslås att riksdagen ger regeringen till känna att föräldrar skall ha rätt att få anställning som dagbamvårdare för eget barn fr. o. m. år 1990. Slutligen begärs i motion Fi94 av Roland Larsson (c) ett tillkännagivande med innebörden att gällande statsbidragsförordning bör ändras så att statsbidrag utgår även till vård av barn i de egna föräldrarnas familjedaghem.

Beträffande det ovan återgivna förslaget i propositionen samt de be
handlade motionsförslagen anför socialutskottet att man anser att det av
regeringen föreslagna statsbidraget till barnomsorgen har en lämplig ut
formning. Utskottet framhåller att det är angeläget att höja statsbidragsbe
loppen kraftigt för att underlätta den fortsatta utbyggnaden av barnomsor
gen. Vad gäller motionsförslagen påpekar socialutskottet att motioner med
i huvudsak samma innehåll nyligen behandlats och avstyrkts i utskottets 97

7 Riksdagen 1988/89. 5 samt. Nr 30. Det I

betänkande 1988/89: SoU 18. Med hänvisning till vad som i detta betänk- 1988/89: FiU30 ande anförts föreslår socialutskottet att även de nu aktuella motionerna avstyrks. Regeringsförslaget om höjningar av de nuvarande statsbidragen till barnomsorgen anser socialutskottet bör tillstyrkas.

Som socialutskottet framhåller har riksdagen nyligen tagit ställning till motionsyrkanden med i stort sett samma innehåll som de nu aktuella. En riksdagsmajoritet har därvid avvisat en förändring av de grundläggande principerna för hur statsbidraget till barnomsorgen skall utgå. Finansutskottet anser att inget av det som anförts i motionerna bör föranleda riksdagen att ompröva sitt ställningstagande i frågan. Liksom socialutskottet anser finansutskottet att höjningarna av statsbidragsbeloppen är väl motiverade med hänsyn till behoven av en fortsatt satsning på en utbyggnad av barnomsorgen. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet de föreslagna riktlinjerna för höjning av statsbidragen till daghem, familjedaghem, fritidshem, deltidsgmpp och öppen förskola. Utskottets ställningstagande innebär även att följande motioner avstyrks: Ei60 (m) yrkande 9, Ei64 (mp) yrkande 23, Ei72 (m) i berörd del, Fi77 yrkandena I, 2, 3, 4 och 6 (yrkandena 1 oeh 6 endast i berörd del), Fi78 (fp), Ei88 (m) yrkande 5 samt motion Ei94 (c).

1 propositionen diskuteras även vissa frågor angående statsbidrag till förlängt öppethållande m. m. Därvid föreslås att ett särskilt statsbidrag införs för daghemsavdelningar med förlängt öppethållande. Bidraget föreslås utgå med 75 000 kr. per avdelning och år vid ett dagligt öppethållande som är tre timmar längre än normalt. Motsvarande bidrag på 75 000 kr. föreslås för daghemsavdelningar som är öppna under lördagar och söndagar under minst sju timmar per dag.

Regeringsförslaget om förlängt öppethållande m.m. tas upp i motion F\77 (c) yrkande 5. Motionärerna anser att förslaget riskerar att cementera ett i grunden oacceptabelt förhållande. I stället bör enligt vad som anförs i motionen krav på förändringar av arbetstider m. m. ställas hos arbetsgivarna i högre utsträckning än vad som nu är fallet.

Socialutskottet anför i sitt yttrande att det är angeläget att minska den sociala snedrekryteringen till den kommunala barnomsorgen. Det är enligt utskottets mening viktigt att göra daghemmen så flexibla att de inte utestänger barn till föräldrar med obekväma och oregelbundna arbetstider från möjligheten att delta i verksamheten. Socialutskottet anser mot denna bakgmnd att det av regeringen föreslagna statsbidraget till föriängt öppethållande m.m. inom barnomsorgen har en lämplig utformning.

Finansutskottet instämmer i vad socialutskottet anfört om behovet av att underlätta barnomsorgen för familjer med obekväma arbetstider. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om statsbidrag till föriängt öppethållande samt till lördags- och söndagsöppna daghem. Motion Fi77 (c) yrkande 5 avstyrks.

I motion Fi67 av Lars Werner m. fl. (vpk) tas vissa frågor upp om bl.a.
formernaför barnomsorgen. 1 motionens yrkande 1 föreslås att riksdagen
hos regeringen begär förslag till en lag som garanterar alla barns rätt till
plats i dag- och fritidshem t. o. m. 12 års ålder. Vidare hemställs i yrkande
2 att riksdagen beslutar att anordningsbidrag skall utgå med 300 000 kr. 98

per 15 platser tills utbyggnadsbehovet av dag- och fritidshem är täckt. Mo- 1988/89: FiU30 tionärema begär vidare i yrkande 3 ett tillkännagivande om att fortbildningsdelen av statsbidraget skall prestationsrelateras på samma sätt som för enskilda anordnare av barnomsorg. Slutligen hemställer motionärema i motionens yrkande 4 att riksdagen hos regeringen begär initiativ till utjämning och nedtrappning av barnomsorgstaxorna.

Socialutskottet hänvisar i sitt yttrande till det i betänkande 1988/ 89: SoU 18 redovisade ställningstagandet till motionsyrkanden med samma innehåll som i motion Ei67 (vpk). Utskottet avstyrkte dessa motionsyrkanden, och riksdagen anslöt sig till utskottets uppfattning. Socialutskottet vidhåller sin uppfattning i de aktuella frågoma.

Inte heller i denna fråga har finansutskottet funnit skäl att frångå vad socialutskottet anfört. Motion Fi67 (vpk) avstyrks sålunda.

Skolbarnsomsorgen

1 bilaga 7 till kompletteringspropositionen redovisar regeringen sin syn på utvecklingen i ungdomsskolan. Det är enligt föredragande statsrådet Göransson viktigt att ge skolan huvudansvaret för skolbarnen också utanför den direkta lektionstiden. Detta skulle ge möjlighet att utforma en totalt sett bättre pedagogisk verksamhet. Det skulle även innebära en möjlighet att bättre utnyttja skolans lokaler och bedriva verksamheten till en lägre kostnad.

1 motion Fi88 av Sten Svensson m. fl. (m) yrkande 8 begärs ett tillkännagivande beträffande skolbarnsomsorgen. Motionärema anser att möjligheter bör öppnas för största möjliga valfrihet i omsorgen. Detta kräver enligt motionärema många olika former av omsorg. Familjedaghemmen bör spela en stor roll i skolbarnsomsorgen.

1 socialutskottets yttrande framhålls att man delar uppfattningen att det bör finnas valfrihet i skolbarnsomsorgen. Utskottet hänvisar emellertid till att en kommitt nyligen har tillsatts för att se över frågor om skolbamsom-sorgen (dir. 1989:16). Mot denna bakgmnd anser socialutskottet att riksdagen inte nu bör överväga något uttalande med anledning av redovisningen i propositionen oeh förslaget i motionen.

Även finansutskottet anser att resultaten från den åberopade utredningen bör avvaktas. Den i propositionen redovisade inställningen till skolbarnsomsorgens utformning bör inte nu föranleda något riksdagsuttalande. Av samma skäl avstyrker utskottet motion Fi88 (m) yrkande 8.

Aldreomsorg och pensionsförmåner m. m.

Frågan om förbättrade pensionsförmåner tas upp i ett antal motioner. 1
motion Fi66 av Lars Wemer m.fl. (vpk) föreslås att gmndbeloppet för
folkpension och pensionstillskott höjs till 100 % resp. 50 % av basbeloppet
för ogifta samt att motsvarande höjning görs för makar. Även i motion
Fi64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) förordas en lika stor höjning av pen
sionstillskottet. 1 motion Fi79 av Karin Israelsson och Martin Olsson
(båda c) föreslås en övergång till ett samordnat pensionssystem med höjd 99

gmndpension och inkomstrelaterad tilläggspension upp till en inkomst av 1988/89: FiU30 7,5 basbelopp.

Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande (SfU5y) om att utskottet nyligen behandlat motionsyrkanden om höjda pensionsförmåner och att utskottet därvid konstaterat att en höjning av folkpensionens gmndbelopp skulle innebära en avsevärd framtida merkostnad på gmnd av det stora antalet pensionärer. Med hänsyn till de ökade kostnaderna är soeialförsäk-ringsutskottet inte berett att tillstyrka vare sig en höjning av folkpensions-förmånema eller en ny form av gmndpension på den nivå som förordas i motion Ei79 (c). Finansutskottet delar denna bedömning oeh avstyrker i likhet med socialförsäkringsutskottet motionema Ei66 (vpk) yrkande 2, Ei64 (mp) yrkande 24 i berörd del samt Ei79 (c).

I motion Fi64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) begärs även att pensionstillskott skall utgå till s. k. undanlagspensionärer. Socialförsäkringsutskottet är för sin del inte berett att förorda någon ändring av gällande bestämmelser innan pensionsberedningen slutfört undersökningen om dessa pensionärers behov av ekonomiskt stöd. Resultatet av denna undersökning väntas föreligga senare i år. Även finansutskottet avstyrker med hänvisning härtill bifall till motion Ei64 (mp) yrkande 25.

I motion Fi88 av Sten Svensson m. fl. (m) aktualiseras också frågan om den snabba kostnadsexplosionen inom socialförsäkringssystemet. Motionärema begär att regeringen skall delges de förslag till åtgärder som redovisas i motionen för att bringa balans i systemet. Socialförsäkringsutskottet, som tidigare under riksmötet avvisat motioner med förslag till liknande åtgärder, avstyrker även denna motion. Av yttrandet framgår också att det inom regeringskansliet pågår en översyn med anledning av de ökade kostnadema för socialförsäkringen. Med det anförda avstyrker finansutskottet motion Ei88 (m) yrkande 9.

1 motion Fi83 av Rosa Östh m. fl. (c) begärs att riksdagen skall göra ett tillkännagivande med anledning av vad som sägs i motionen om äldreomsorgen. I motion Fi88 av Sten Svensson m. fl. (m) hemställs att regeringen skall ges till känna vad som anförs i motionen om innebörden av ett ökat primärkommunalt ansvar för vården och omsorgen om de äldre. Enligt vad som sägs i denna motion måste monopolsituationen inom vården brytas. Socialutskottet konstaterar att äldredelegationen inom kort väntas slutföra sitt arbete. Detta har gått ut på att belysa konsekvenserna av ett eventuellt ändrat huvudmannaskap för äldreomsorgen. Betänkandet väntas efter remissbehandling ligga till gmnd för en proposition i början av 1990. Socialutskottet ämnar i höst behandla ett stort antal snarlika motionsyrkanden om äldreomsorgen, och utskottet finner mot denna bakgmnd inte anledning att nu göra något uttalande i frågan. Med hänsyn härtill avstyrker också finansutskottet motionema Ei88 (m) yrkande 7 och Ei83 (c).

100

Allmänna pensionsfondens piaceringsbestämmelser 1988/89: FiU30

I propositionen föreslås att första —tredje fondstyrelsemas rätt att förvärva aktier i fastighetsbolag inte längre skall vara inskränkt av kravet att samtliga aktier skall förvärvas. I motiveringen till förslaget understryks — i enlighet med vad de berörda fondstyrelsema själva har uttalat — att förvärv bör få ske endast i renodlade fastighetsbolag. Aktieinnehavet skall syfta till en långsiktig placering och innebära ett ägarengagemang. Någon öppning mot portföljinvesteringar kan således inte accepteras, heter det i propositionen.

Vidare föreslås att förbudet för fjärde och femte fondstyrelsema att förvärva aktier i bank- oeh försäkringsbolag tas bort. Förbudet motiverades urspmngligen med att fjärde fondstyrelsens huvudsakliga syfte skulle vara att förse den svenska industrin med riskvilligt kapital. Femton år senare har näringslivet en helt annan tillgång till riskkapital. En möjlighet för Qärde — och sedermera också femte — fondstyrelsen att förvärva även aktier i bank- och försäkringsbolag skulle vara till gagn för näringslivet genom att bidra till en väl fungerande kapitalmarknad. Vidare skulle den medföra att riskema i portföljförvaltningen kan spridas ytterligare. Fjärde fondstyrelsen torde, anförs det i propositionen, vara den enda institutionella placerare av betydelse som har ett sådant förbud som det nu är fråga om.

Fjärde och femte fondstyrelsema får vidare rätt, enligt propositionens förslag, att av de medel som de förvaltar placera högst 10 % — mot för närvarande högst 1 % — i aktier i utländska aktiebolag samt konvertibla skuldebrev och vissa andra skuldebrev utfärdade av utländska aktiebolag. Inom den angivna ramen blir också placeringar i utländska aktiefonder tillåtna. Lämplighets- oeh försiktighetsskäl anges för en gräns vid 10 %. En sådan innebär nu en ram av ca 800 milj. kr.

I tre motioner från vardera moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet yrkas avslag på regeringens förslag till ändrade placeringsbestämmelser för allmänna pensionsfonden. I motion Ei60 (m) anförs att socialdemokratins strategi är att böija utnyttja allmänna pensionsfondens stora resurser för att köpa in sig i näringslivet. Med dagens tillgångar skulle ungefär hälften av alla börsföretag kunna förstatligas på detta sätt, anförs det. Genom medgivandet för första—tredje fondstyrelsema att köpa mindre än samtliga aktier i ett "byggföretag" bryts isen, menar motionärema. Nästa steg kan då bli att dessa styrelser får köpa aktier även i andra börsföretag. Motionärema uttalar också att det inte är via ökade medel till allmänna pensionsfonden eller ökad avkastning på dennas medel som pensionssystemets trygghet tillgodoses.

I motion Fi61 (fp) säger motionärema helt kort att de inte kan acceptera regeringens förslag beträffande allmänna pensionsfondens reglemente.

I motion Fi62 (c) anförs att ett institutionaliserat och centraliserat ägande måste motverkas. Allmänna pensionsfondens utökade placerings-möjligheter enligt det framlagda förslaget skulle snedvrida aktiemarknaden, hävdas det.

I motion Fi64 (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till

känna "att förslaget till ändrade regler för allmänna pensionsfondens pla- 1988/89: FiU30 ceringsbestämmelser skjuts till kommande budgetproposition i januari 1990". I praktiken innebär även detta ett avslagsyrkande.

Näringsutskottet anför i sitt yttrande att de borgerliga partiemas avvisande av förslaget framstår som föga konsekvent mot bakgrund av deras tidigare ställningstaganden.

När regeringen hösten 1987 föreslog att första —tredje fondstyrelsema skulle få förvärva aktier i fastighetsbolag — under fömtsättning att förvärvet gällde samtliga aktier — ställde man sig från centerns sida bakom detta förslag och uttalade (NU 1987/88:10 res. 7) att placeringar i fast egendom skulle bli ett värdefullt komplement till fömt tillåtna placeringar. Utifrån en sådan gmndsyn borde det inte finnas skäl, anför näringsutskottet, att avstyrka den nu föreslagna ändringen härvidlag, som tar hänsyn till det behov av samarbete mellan olika intressenter som många fastighetsprojekt är förknippade med, men som enligt ett eftertryckligt motivuttalande inte får innebära någon öppning mot portföljinvesteringar.

Vid samma tillfälle gav folkpartiet och centern (NU 1987/88:10 res. 8) sitt stöd åt fjärde fondstyrelsens önskemål att ramen för dess placeringar i utländska värdepapper skulle vidgas från 1 till 2 %. Att sprida aktieplaceringarna till flera länder där konjunkturcyklerna inte sammanfaller är ett sätt att så riskfritt som möjligt få god och säker avkastning på pensionssparandet, sades det i centerns partimotion i ämnet (se NU 1987/88:10 s. 13).

Enligt näringsutskottets mening har regeringen angett bärande motiveringar för de ändringar i reglementet för allmänna pensionsfonden som föreslås. Näringsutskottet tillstyrker i alla delar regeringens förslag till ändringar i reglementet för allmänna pensionsfonden.

Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning att första —tredje fondstyrelserna bör ges en rätt att förvärva aktier i renodlade fastighetsbolag som inte är inskränkt av kravet att samtliga aktier skall förvärvas. Utskottet tillstyrker också att fjärde och femte fondstyrelsema ges möjlighet att förvärva aktier i bank- och försäkringsbolag. Utskottet anser vidare att fondstyrelsema bör ges möjlighet att placera sina tillgångar på motsvarande sätt som andra institutionella placerare. Sedan valutarestriktionema slopats beträffande köp av utländska aktier bör även fondstyrelsema ges möjlighet att placera förvaltade medel utomlands. Utskottet har inte någon erinran mot den övre gräns på 10 % som föreslås för dessa placeringar.

Utskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker därmed motionema Ei60 (m) yrkande 10, Ei61 (fp) yrkande 10, Ei62 (c) yrkande 6 samt Fi64 (mp) yrkande 27.

Arbetsmarknadspolitik

I propositionens bilaga 9 Arbetsmarknadsdepartementet tas bl.a. frågor
upp rörande inriktningen av arbetsmarknadspolitiken, arbetsmarknads
service och arbetsmarknadsutbildning. Frågor rörande arbetsmarknadspo
litikens inriktning tas upp i sex motioner. Arbetsmarknadsutskottet har
med anledning av propositionen och motionema avlämnat ett yttrande 102

(1988/89: AU4y) till finansutskottet. 1 yttrandet görs en ingående beskriv- 1988/89: FiU30 ning av vad propositionen och motionerna anför i dessa frågor.

Under rubriken arbetsmarknadsservice (punkt B 2) i propositionen föreslås att riksdagen godkänner vad som förordats om sökanderesor från Norge till Sverige samt att riksdagen till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1989/90 utöver i budgetpropositionen upptagna medel anvisar ett förslagsanslag på 6 000 000 kr.

Syftet med sökanderesorna skall vara att kanalisera arbetskraftsinvandringen/ra/j Norge, som nu till stor del sker spontant, genom arbetsförmedlingen. Personer från Norge föreslås därför kunna få flyttningsbidrag i form av sökanderesa och traktamente enligt samma regler som gäller för arbetssökande från Finland och Danmark.

Arbetsmarknadsutskottet föreslår ett godkännande av vad som förordats om sökanderesor från Norge till Sverige samt motsvarande medelsanvisning. Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets förslag.

Vad gäller arbetsmarknadsutbildningen (punkt B 3) förordas i propositionen — efter förslag från AMS — en ändring av reglerna för svenskundervisning för invandrare inom arbetsmarknadsutbildningen. Enligt arbetsmarknadsministern bör det införas en möjlighet att bevilja flyktingar och invandrare med utländsk yrkesutbildning svenskundervisning i fackspråk inom det yrke de är utbildade för även utan direkt anknytning till ytterligare yrkesutbildning. Genom denna justering av nuvarande regler kan invandrarnas yrkeskunskaper tas till vara på ett bättre sätt och ar-betsplacering snabbare komma till stånd.

Med hänsyn till såväl sociala som arbetsmarknadsmässiga skäl ser utskottet positivt på den förordade ändringen i reglerna för arbetsmarknadsutbildning. Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets förslag att godkänna den föreslagna ändringen.

I motion A14 av Sonja Rembo m. fl. (m) pekas på de strukturella problemen inom svensk arbetsmarknad. Arbetsmarknadspolitiken bör enligt moderata samlingspartiet bl.a. inriktas på att avlägsna hinder och skapa incitament som leder till en väl fungerande arbetsmarknad. Särskilt oroande är den höga frånvaron som medverkar till den stora efterfrågan på arbetskraft och till den låga produktiviteten. Arbetstidslagstiftningen bör ge större utrymme för valfrihet och flexibilitet. De offentliga monopolen måste öppnas för alternativa verksamheter.

Utskottet anser i likhet med vad som uttalas i motion Al4 att sjukfrånvaron är oroande. Detta framhålls även i propositionen. Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning är det självfallet viktigt att socialförsäkringssystemen är sådana att den enskilde uppmuntras att återvända till arbetslivet. De berörda frågorna undersöks av flera olika utredningar liksom av en nytillsatt interdepartemental arbetsgmpp. Arbetsmarknadsutskottet förutsätter därför att samtliga konsekvenser, även effekter för finansiering och utnyttjande, blir belysta i de förslag som kan komma att läggas fram på detta område. Mot bakgrund av vad arbetsmarknadsutskottet anfört avstyrker finansutskottet motion Al4 (m) yrkande 1.

I centerpartiets motion Fi87av Börje Hörnlund m. fl. (c) framhålls att de
offensiva insatser som föreslagis från centerpartiet under innevarande riks- 103

möte inom arbetsmarknadspolitikens område bör kompletteras med klara 1988/89: FiU30 direktiv till arbetsförmedlingama om att de arbetssökande i princip måste ta anvisat arbete på hemorten. Vidare är det enligt motionärema väsentligt att arbetslinjen även gäller för invandrare och att resurser och regler utformas på ett sådant sätt att dessa kan beredas arbete eller utbildning snabbt. Det bör även finnas möjligheter att kombinera utbildningen i svenska med någon form av praktik eller inskolningsplatser.

Arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande att utskottet i sitt betänkande 1988/89: AUl 1 ställde sig bakom den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som lades fram i regeringens budgetproposition i januari 1989. Inom flera sektorer, bl. a. inom industrin och inom vård och omsorg på den offentliga sektorn, råder stor efterfrågan på arbetskraft. Eftersom några tecken till nämnvärda förändringar inte kan skönjas för det närmaste året anser arbetsmarknadsutskottet att de i propositionen preciserade målen är väl ägnade att stödja sökande med svag ställning på arbetsmarknaden och samtidigt ytterligare öka arbetskraftsutbudet. Bl. a. berörs flyktingar och andra invandrare, arbetshandikappade och långtidsarbetslösa. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker mot denna bakgmnd motion Ei87 yrkandena 2 och 4. Finansutskottet är inte av annan mening än arbetsmarknadsutskottet.

I motion Fi69 av Lars Werner m. fl. (vpk) anförs att om arbetslinjen skall kunna tillämpas i sin helhet så krävs demokratiska rättigheter på arbetsplatserna i form av lokal strejkrätt m.m. Motionärerna framhåller att det är bra om arbetslinjen används inom socialförsäkringssystemet så att rehabiliteringen kan få en verklig chans att lyckas. Men samtidigt måste kraftfulla insatser ske i arbetslivet så att orsakerna till utslagningen undanröjs. 1 annat fall kan den nya arbetslinjen bli en subventionerad arbetskraft genom lönebidrag med bibehållna dåliga arbetsförhållanden. 1 arbetsmiljölagen måste skyddsombud och lokal fackförening få utvidgade möjligheter att stoppa arbetet på gmnd av dåliga arbetsmiljöförhållanden.

I motion Fi80 av Lena Öhrsvik (s) behandlas samspelet mellan arbetsmarknadsåtgärder och socialförsäkringssystemet. Motionären varnar för tanken att en förtidspension skulle kunna utbetalas till arbetsgivaren som lönebidrag.

I här nämnda motioner behandlas viktiga frågor inom arbetsmarknadspolitiken. Som framhålls i propositionen är trots en hög sysselsättningsnivå utvecklingen av arbetsskador, långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar oroande. Som utförligt framgår av arbetsmarknads- och socialförsäkringsutskottens yttranden pågår ett intensivt utredningsarbete om dessa problem. Av yttrandena framgår att departementschefen kan finna anledning att återkomma till riksdagen i dessa frågor. Vad gäller frågan om att låta förtidspensionen omvandlas till ett lönebidrag har arbetsmarknadsministern uttalat att detta principiellt ligger i linje med den inställning hon förordar. Dessa frågor behöver emellertid, enligt arbetsmarknadsministern, utredas ytterligare.

Vad gäller kravet att skyddsombud och lokal fackförening skulle få vid
gade möjligheter att stoppa arbetet på grund av dåliga arbetsförhållanden
har socialutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande SoU 1987/ 104

88:9 framhållit att det enligt socialutskottets uppfattning gjorts en lämplig 1988/89: FiU30 avgränsning i arbetsmiljölagen av. de situationer då skyddsombud har rätt att avbryta arbetet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker finansutskottet motionerna Ei69 (vpk) och Ei80 (s).

I motion Fi6I (fp) anför Bengt Westerberg m. fl. att asylsökande bör beredas möjlighet att ta tillfälligt arbete under tiden vederbörande väntar på uppehållstillstånd.

Av socialförsäkringsutskottets yttrande till finansutskottet framgår att utskottet tidigare, och senast i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1987/88:27, har behandlat frågan om en utlänning skall få rätt att arbeta under den tid han väntar på besked om tillstånd att stanna i Sverige. Socialförsäkringsutskottet har därvid framhållit att man i första hand måste komma till rätta med de problem som uppkommer under väntetiden genom att hålla nere handläggningstiderna. Utskottet har vidhållit att arbetstillstånd bör beviljas först då beslut om uppehållstillstånd ges. En annan ordning kan befaras leda till en uppluckring av principen om den reglerade invandringen.

Finansutskottet är inte av annan mening än socialförsäkringsutskottet vilket innebär att motion Ei61 (fp) yrkande 12 avstyrks.

Anpassningar inom bostadsstödet

Inledning

I bostadsdepartementets bilaga till kompletteringspropositionen (bilaga 10) redogörs för vissa anpassningar inom bostadsstödet för år 1990. Bostadsutskottet har avgivit ett yttrande till finansutskottet vad gäller regeringens förslag och motioner väckta med anledning av detta förslag (1988/ 89:BoU3y).

Anpassningar inom bostadsstödet för år 1990

Bostadsministern tar i sina överväganden upp vissa frågor med anledning
av de förändringar rörande inkomstbeskattningen som aviseras i komplet
teringspropositionen. Enligt den bedömning som redovisas bör ytterligare
steg tas i syfte att sänka skatteuttaget inom inkomstbeskattningen. Detta
påverkar värdet av underskottsavdragen och därmed också boendekostna
derna i egnahem. I syfte att upprätthålla neutraliteten mellan olika upplå
telseformer föreslås därför att förändringarna inom inkomstbeskattningen
bör följas av motsvarande minskningar av räntebidragen under år 1990 för
andra hus än egnahem. Vidare föreslås att den garanterade räntan vid ny
byggnad och i vissa fall ombyggnad av hyres- och bostadsrättshus bör höjas
för de projekt för vilka preliminärt beslut om bostadslån meddelas efter
utgången av år 1989. Bostadsministern framhåller avslutningsvis att han 105

avser att återkomma med utarbetade förslag i dessa frågor i samband med 1988/89: FiU30 att regeringen inför höstens riksmöte redovisar sina förslagom den statliga inkomstskatten för år 1990.

Vad i propositionen föreslagits om anpassning inom bostadsstödet för år 1990 har mött invändningar i tre motioner.

I moderata samlingspartiets partimötion Fi60 yrkande 15 och i motion Fi89 yrkande 1 av Knut Billing m. fl. (m) föreslås ett riksdagens tillkännagivande med innebörden att räntebidragen bör reduceras men att detta bör ske i samband med en omläggning av bostadsfinansieringssystemet och en avreglering av bostadsmarknaden. Vilka förändringar i systemet som skall vidtas vet man enligt motionärerna först när skattebesluten fattas. Riksdagen bör enligt motionärerna inte nu ta ställning till regeringsförslaget.

Ett tillkännagivande med anledning av vad i propositionen förordats föreslås också i motion FiJO (vpk). I motionen anförs att vad i propositionen angivits inte bör föranleda något riksdagens ställningstagande. Skulle frågan ändå sakbehandlas hänvisar motionärerna till tidigare ställningstagande från vänsterpartiet kommunistema av innebörden att "alla försök att låta landets hyresgäster betala höginkomsttagamas skattelättnader" skall avfärdas.

Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande att man delar motionärernas uppfattning i huvudfrågan att riksdagen inte nu bör ta ställning till det av bostadsministem presenterade förslaget om förändringar inom räntebidragssystemet. Det anförs vidare att en sakbehandling av frågan bör anstå till dess riksdagen i vanlig ordning föreläggs ett förslag i frågan.

Finansutskottet delar bostadsutskottets syn på behandlingsordningen av förslag om bostadsstöd. Det kan således inte anses motiverat att, på basis av den kortfattade redogörelsen för regeringens syn på den statliga inkomstskatten som finns i kompletteringspropositionen, redan nu ta ställning i frågor som rör följdändringar vad avser räntebidragen till bostäder. Riksdagen bör i stället återkomma till dessa frågor när ett konkret regeringsförslag föreligger.

Vad utskottet nu anfört med anledning av redogörelsen om anpassningar inom bostadsstödet för år 1990 i proposition 1988/89:150 bilaga 10 och motionerna Fi60 (m) yrkande 15, Ei70 (vpk) och Fi89 (m) yrkande I bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

1 motion Fi93 yrkande I av Krister Skånberg (mp) förs fram ett förslag av mera gmndläggande karaktär avseende avdragsrätten för skuldräntor. Motionären erinrar om miljöpartiets uppfattning att denna avdragsrätt borde ersättas av en minskning av den slutliga skatten med en viss andel av skuldräntoma. I samma motion föreslås i yrkande 2 i berörd del att den garanterade räntan vid ombyggnad inte skall vara högre än vid nybyggnad när det gäller vad motionären kallar skonsam ombyggnad.

Beträffande motionens yrkande I anför bostadsutskottet i sitt yttrande att den av motionären aktualiserade frågan torde få övervägas i annat sammanhang och då lämpligen vid riksdagens överväganden i samband med den mera gmndläggande reformering av skattesystemet som fömtskickats.

Även finansutskottet vill hänvisa till pågående utredningsarbete beträff
ande bl.a. inkomstbeskattningen. 1 detta arbete intar frågor rörande av- 106

dragsrätten för olika typer av skuldräntor en central plats. Riksdagen torde 1988/89: FiU30 få återkomma till dessa frågor i samband med att ett eventuellt förslag om förändringar i inkomstskattesystemet presenteras. Motion Fi93 (mp) yrkande I om utformningen av avdragsrällen för skuldräntor avstyrks sålunda av finansutskottet.

Vad avser yrkande 2 i samma motion hänvisar bostadsutskottet till två riksdagsbeslut under innevarande riksmöte om den garanterade räntan vid ombyggnad. Det gäller dels ett beslut hösten 1988 (1988/89:EiUlO), dels ett nyligen fattat beslut om att jämställa den garanterade räntan för viss ombyggnad med den som gäller i nybyggnadsfallen (1988/89: BoU7). Bostadsutskottet anser att dessa beslut bör ligga fast.

Inte heller finansutskottet anser att vad som anförts i den aktuella motionen bör föranleda riksdagen att ompröva tidigare beslut om räntebidrag till ombyggnad av bostäder. Även yrkande 2 i nu berörd del i motion Ei93 (mp) avstyrks således av utskottet.

I motion Ei64 (mp) yrkande 22 föreslås att bostadsbidragen bör ersättas med ett bastitläggför barnfamiljer fr.o.m. den 1 januari 1990. Detta förslag, som även fördes fram under den allmänna motionstiden, föreslås avstyrkas av bostadsutskottet. Utskottet hänvisar i yttrandet till den översyn av bostadsbidragens utformning som pågår.

Finansutskottet har ingen annan åsikt än bostadsutskottet i denna fråga. Motion Ei64 (mp) yrkande 22 avstyrks.

Vissa skattefrågor

Differentierad mervärdeskatt

1 motion Fi63 yrkande 17 av Lars Wemer m.fl. (vpk) återkommer motionärerna med tidigare ställda krav på att slopa eller sänka mervärdeskatten på livsmedel.

Såväl finansutskottet som skatteutskottet har vid återkommande behandling av denna fråga konsekvent motsatt sig ett slopande eller en sänkning av mervärdeskatten på livsmedel. Ämnet är för närvarande föremål för överväganden inom KIS. 1 avvaktan på resultatet av KIS arbete, som väntas föreligga inom kort, bör enligt utskottets uppfattning ingen åtgärd med avseende på denna fråga beslutas av riksdagen, och utskottet avstyrker därför motion Fi63 (vpk) yrkande 17.

Ny skatleklassför öl

I motion Fi76 av Bo Lundgren m. fl. (m) yrkas inrättande av en ny skatte
klass med lägre skatt för starköl med högst 3,6 viktprocent alkohol. Lik
nande förslag läggs fram i motionerna Sk6I5 av Bengt Silfverstrand m. fl.
(s), Sk689 av Wiggo Komstedt oeh Karl-Gösta Svenson (båda m) och
Sk70I av Karin Ahrland (fp) och Bo Lundgren (m) yrkande 2. Enligt mo
tionäremas uppfattning skulle man härigenom stimulera konsumenter av
starköl till att övergå till ett alkoholsvagare öl.
Skatteutskottet kan, enligt vad som anförs i yttrandet till finansutskottet, 107

för sin del inte dela bedömningen att en sänkning av priset på ett svagare 1988/89: FiU30 starköl automatiskt leder till att detta öl efterfrågas på bekostnad av vanligt starköl utan det kan i stället bli fråga om en ökning totalt sett av ölkon-sumtionen, som redan uppvisar en oroande utveckling. Mot bakgmnd härav och med tanke på starkölets starka attraktionskraft hos ungdomar, vilken skatteutskottet finner det angeläget att dämpa, föreslås att motionerna Fi76 (m), Sk6l5 (s), Sk689 (m) och Sk701 (fp, m) yrkande 2 avstyrks. Finansutskottet biträder skatteutskottets förslag.

Skattefri försäljning

I motion Sk641 av Rolf Clarkson m. fl. (m) begärs ett tillkännagivande om att skattefri servering och försäljning av bl. a. alkoholdrycker bör medges ombord på fartyg i trafik mellan det svenska fastlandet och Gotland på samma sätt som gäller för trafiken till och från Åland. Härigenom skulle man enligt motionärema uppnå bättre service ombord och möjliggöra fler avgångar.

Skattefri servering och försäljning av alkoholdrycker liksom skattefri försäljning av tobaksvaror och andra varor bör, anför skatteutskottet i sitt yttrande, förbehållas den internationella trafiken. Finansutskottet har ingen annan mening än skatteutskottet och avstyrker motion Sk64l.

Statlig personalpolitik

Statlig kompetensförsörjning

I propositionen bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts om
statlig kompetensförsörjning. Bakgmnden är bl. a. att en stor del av den
statliga personalen år 2000 kommer att befinna sig i övre medelåldern sam
tidigt som ungdomskullama minskar. Civilministern anser därför att en
samlad översyn bör göras av den centrala stödfunktionen för myndigheter
nas kompetensutveckling. Översynsarbetet bör bedrivas i sådan takt att
förslag i vissa delar kan föreläggas riksdagen i nästa års budgetproposition.
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande (1988/89: AU4y) till fi
nansutskottet att man tidigare i år har tillstyrkt riksdagens godkännande
av nya riktlinjer för samordning av arbetsgivarfunktionen inom statsför
valtningen (prop. 1988/89:100 bil. 2, AU 14, rskr. 126). Arbetsmarknads
utskottet uttalade då att den nya organisationen synes ligga väl i linje med
intentionerna i den personalpolitiska propositionen i frågor rörande
personalförsörjning (prop. 1984/85:219, AU 1985/86:6, rskr. 48). Enligt
arbetsmarknadsutskottets uppfattning är det aviserade översynsarbetet i
fråga om statlig kompetensförsörjning ytterligare ett led i arbetet för att
skapa en fortsatt utveckling oeh effektivisering inom den statliga sektom.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning oeh föreslår
att avsnittet om statlig kompetensförsörjning läggs till handlingarna. 108

Finansiering av de stadiga kompletteringspensionema 1988/89: FiU30

I kompletteringspropositionen sägs att den framtida finansieringen av den statliga kompletteringspensionen bör ses över. Föredragande statsrådet redovisar i propositionen vilka frågor som i sammanhanget kommer att ägnas särskild uppmärksamhet. Redovisningen föranleder inte någon erinran från utskottets sida.

Det statliga arbetsgivarinträdet

Arbetstagare med statligt reglerade anställningar omfattas av s. k. arbetsgivarinträde. Det innebär att arbetstagarna vid sjuk- och föräldraledighet får lön enligt kollektivavtal från arbetsgivaren i stället för sjuk- eller föräldrapenning från försäkringskassorna. Myndigheten får således stå för lönekostnaden vid sjukfrånvaro och vid föräldraledighet. Detta leder till olägenheter vid myndigheter med temporärt hög frånvaro, t. ex. i samband med barnledighet. Det har främst gällt små myndigheter och forskningsprojekt. Problem kan också uppstå om frånvarofrekvensen för vissa personalkategorier, t. ex. lokalvårdare, är hög. Eftersom privata städföretag inte belastas med de faktiska kostnaderna för frånvaron utan med socialförsäk-ringsavgiftema försvåras statens möjligheter att bedriva lokalvård i konkurrens med de privata företagen.

I två motioner väckta under allmänna motionstiden tas vissa konsekvenser upp av det statliga arbetsgivarinträdet vid sjuk- och föräldraledighet. I motion Fi704 av Sigge Godin (fp) anförs att myndighetema inte anställer vikarier i den omfattning som erfordras när personal varit sjukskriven eller frånvarande med sjukbidrag eftersom myndigheten samtidigt måste betala lön till dem som är frånvarande. För främst enheter med få anställda har resultatet i många fall blivit att kvarvarande personal tvingas utföra den sjukskrivna personalens arbete. Det leder, framhåller motionärema, i längden till för hög arbetsbelastning och förslitning av personalen.

Av omtanke om kvarvarande personal och av ekonomiska skäl blir myndighetema mer angelägna att medverka till sjukpensionering av den sjukskrivna personalen. Detta är olyckligt eftersom det mänskligt och samhällsekonomiskt vore fördelaktigare att rehabilitera sjuka människor än att överföra dem till pensioneringssystemet. Motionären kräver mot denna bakgmnd att regeringen i samband med beredningen av rehabiliteringsutredningens betänkande gör en kartläggning av förhållandet mellan sjukersättning/sjukbidrag och pensionering vid de statliga verken.

1 den andra motionen, Fi716 av Charlotte Branting och Barbro Sandberg
(båda fp), tas frågan om arbetsgivarinträdets konsekvenser för statsbidra
gen till gmndskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen upp. Motio
närerna anför att nuvarande regler medför en mycket dålig statsbidrags
täckning framför allt för de mindre kommunema om man har otur och får
många sjuklediga eller flera lärare lediga för barns födelse. För de allra
flesta kommunema skulle det vara betydligt bättre om försäkringskassans
ersättningar utbetalades direkt till kommunerna och att statsbidraget
minskade i motsvarande mån. 109

1 ramavtalet för löner år 1988 för statstjänstemännen m.fl. (RÄLS 1988) 1988/89: FiU30 ingick beträffande avlöning vid föräldraledighet att arbetsgivarinträdet slopas såvitt avser föräldrapenning. Denna uppbärs av löntagaren själv.

I kompletteringspropositionen föreslås mot denna bakgmnd att en omfördelning görs av lönekostnaderna för statligt reglerade anställningar inom ramen för oförändrad belastning på statsbudgeten. För statliga myndigheter bör detta göras med en höjning av lönekostnadspålägget med cirka en procentenhet. Lönekostnadspålägget har hittills motsvarat de lagstadgade arbetsgivaravgifterna minskade med ersättningar från riksförsäkringsverket för sjukpenning och föräldrapenning. För statsbidragen till lä-rarlöner förordas en sänkning med 230—250 miljarder kronor.

Genom förslaget i kompletteringspropositionen tillgodoses motion Fi7l6 (fp) i vad avser kompensation för föräldrapenning vid barns födelse. Utskottet har mot denna bakgmnd inte något att erinra mot den i propositionen föreslagna lösningen. Vad däremot avser arbetsgivarinträdet vid långvarig sjukfrånvaro anser utskottet att de konsekvenser som påtalas i motion Ei704 inger oro. Det är olyckligt om en i och för sig rationell hantering av lönekostnadspålägg och sjukersättningar skall få till konsekvens att långtidssjukas rehabilitering motverkas.

För små myndigheter har de kostnadsmässiga konsekvenserna hittills beaktats genom att regeringen, efter framställning från myndigheten, gett myndighet rätt att överskrida anslaget i motsvarande mån. För större myndigheter har det fömtsätts att omdisponeringar varit möjliga att göra inom myndigheten för att utjämna arbetsbelastning vid sjukfrånvaro. Om kompensation skulle utgå generellt finns en risk att incitamenten att komma till rätta med orsakerna till den långvariga sjukfrånvaron minskar. Utskottet fömtsätter att de frågor som tas upp i motion Fi704 (fp) övervägs i samband med beredningen av rehabiliteringsutredningens förslag.

Utskottet anser mot denna bakgmnd att motionerna Ei704 (fp) och Ei7l6 (fp) bör avslås av riksdagen.

I kompletteringspropositionen föreslås också att myndigheterna skall få kompensation för att undanröja budgetmässiga hinder för konkurrensneutralitet mellan lokalvård i egen regi resp. på entreprenad. Detta föreslås ske genom att regeringen medger överskridande av de anslag som belastas med lokal vårdarnas sjuklönekostnader.

1 motion Fi90 av Karl-Gösta Svenson (m) riktas kritik mot detta förslag. De kostnadsfördelar som anlitande av entreprenörer innebär kan enbart till ringa del förklaras med myndigheternas kostnader för arbetsgivarinträdet, anför motionären. Om någon enstaka myndighet byter till privat lokalvårdsentreprenör på gmnd av den aktuella kostnadsdiflferensen bör detta snarast ses som något positivt, anför motionären. Någon kompensation bör således inte utgå till myndigheten för hög sjukfrånvaro.

Utskottet anser det angeläget att konkurrensneutralitet skapas mellan
lokalvård i egen regi och på entreprenad. Det är först när de budgetmässiga
hindren avlägsnats som det är möjligt att på ett riktigt sätt bedöma och
jämföra kostnaderna för de olika regiformerna. Utskottet har därför inte
något att erinra mot de av regeringen redovisade förslagen. Motion Fi90
(m) avstyrks därför av utskottet. 110

Trygghetsåtgärder för statsanställda 1988/89: FiU30

Utskottet tillstyrker förslaget i kompletteringspropositionen att föra upp reservationsanslaget Trygghetsåtgärder jÖrstatsanställda m.fl. med 50 milj. kr.

Utformningen av kompletteringspropositionen

I motion Fi60 (m) anförs att kompletteringspropositionen egentligen innehåller ett helt nytt budgetförslag. Kompletteringspropositionen skall vara ett dokument som kompletterar tidigare förslag och inte en ny budget, anför motionärerna. Kritik riktas också mot att regeringen först i höst skall återkomma med förslagom en ny skatteskala för år 1990. Enligt motionärerna fömtsätter ett effektivt budgetarbete att regeringen följer föreskrifterna i gmndlag och riksdagsordning. Detta bör riksdagen med anledning av förfaringssättet våren 1989 som sin mening ge regeringen till känna.

Konstitutionsutskottet har i sitt granskningsbetänkande 1988/89: KU30 behandlat vissa frågor avseende kompletteringspropositionen. I denna har, anför konstitutionsutskottet, under senare år tagits upp ett förhållandevis stort antal förslag om justeringar av olika anslag, frågor om godkännande av riktlinjer för viss verksamhet och redovisning av förhållanden som bör bekantgöras för riksdagen. I några fall gäller det bemyndiganden av skilda slag och i förekommande fall även förslag till lagändringar.

Konstitutionsutskottet understryker betydelsen av att budgetpropositionen är så heltäckande som möjligt för att riksdagens ledamöter skall få möjlighet att redan under den allmänna motionstiden i januari ta ställning till den ekonomiska politik regeringen avser att föra under i första hand det kommande budgetåret. 1 de fall anslagsfrågor tas upp i kompletteringspropositionen leder detta till att arbetsförhållandena i utskotten och kammaren blir onödigt ansträngda, anför konstitutionsutskottet. Dessutom skapar det särskilda olägenheter för finansutskottet i dess arbete med de övergripande finanspolitiska frågorna och fastställandet av statsbudgeten. Budgetfrågornas behandling har också stor vikt för de statliga myndigheternas och andra berörda organs förutsättningar att planera sin verksamhet samt är självfallet i främsta rummet av synnerlig betydelse för den allmänhet som berörs av besluten.

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. 1 kompletteringspropositionen bör inte, om det inte finns särskilda skäl, tas upp andra frågor än de som har ett direkt samband med de finanspolitiska övervägandena. Som framgått vid finansutskottets behandling av kompletteringspropositionen borde vissa frågor i denna proposition med fördel ha väckts i andra sammanhang. Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi60 (m) yrkande 19 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

111

Täckning av merkostnader för löner och pensioner 1988/89: FiU30

Regeringen har i bilaga 15 till årets budgetproposition under punkt C 17 föreslagit riksdagen att till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m. anvisa ett förslagsanslag om 2 784 milj. kr.

I enlighet med tidigare givna bemyndiganden kan anslaget användas för att täcka de merkostnader som uppkommer t)å reservationsanslag och obetecknade anslag till följd av nya löneavtal m. m. på det statliga området vilka godkänts av riksdagens finansutskott eller regeringen. Anslaget kan på motsvarande sätt också utnyttjas för förslagsanslag och förslagsvis betecknade anslagsposter som har maximerats av regeringen. Däremot omfattar täckningsanslaget inte affärsverken, inte heller det militära försvaret och civilförsvaret.

Enligt tidigare givna bemyndiganden kan afislaget likaså användas för att bestrida merkostnader av mer speciell art. Om det på reservationsanslag eller obetecknade anslag uppkommer behov av extra medel för åtgärder vidtagna enligt trygghetsavtal (TrA) kan sålunda dessa merkostnader bestridas över anslaget. Detsamma gäller när reservationsanslag, obetecknade anslag eller affärsverk belastas med memtgifter för personliga tjänster inrättade åt dem som av trygghetsnämnden givits rätt att stanna kvar vid en myndighets utlokalisering från Stockholmsområdet.

Liksom föregående år har regeringen i årets budgetproposition begärt ett bemyndigande att — efter prövning i varje särskilt fall — kunna utnyttja anslaget också i situationer då reservationsanslag eller obetecknade anslag belastas med extra kostnader för trygghetsåtgärder som i enlighet med TrA vidtagits tillföljd av utgiftsramen för löneökningar.

Riksdagen har tidigare på förslag av finansutskottet beslutat (1988/ 89:FiU20, rskr. 101) att inte fastställa någon utgiftsram för lönekostnadsökningar under 1989. Med hänsyn härtill föreligger inte behov av att förnya det begärda bemyndigandet. Regeringens framställning i denna del bör således inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet har däremot inte något att erinra mot den av regeringen föreslagna medelsberäkningen utan tillstyrker att 2 784 milj. kr. anvisas till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m.

Finansfullmakten och årsbokslut för staten m. m.

I propositionen meddelar finansministern att regeringen fram till propositionens avlämnande inte behövt utnyttja finansfullmaklen under budgetåret 1988/89. Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en finansfullmakl på 2 500 milj. kr. för budgetåret 1989/90.

Vad föredraganden anfört i propositionen om årsbokslut för staten 1987/ 88, statliga garantier, försäkringar i statlig verksamhet och omläggningen av budgetprocessen föranleder inget uttalande från utskottets sida.

112

Hemställan 1988/89: FiU30

Utskottet hemställer

Stabiliseringspolitiska åtgärder

1. beträffande höjning av mervärdeskatten

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi60 yrkande 11, 1988/89: Ei61 yrkande 5, 1988/89: Fi62 yrkande 9 i berörd del, 1988/ 89:Ei63 yrkande 9 och 1988/89: Ei64 yrkande 2 avslår i proposition 1988/89:150 bilaga 6 punkt 3 framlagt förslag till lag om tillfällig höjning av mervärdeskatten,

2. beträffande tillfälligt obligatoriskt sparande

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Ei59, 1988/ 89:Fi62 yrkande 9 i berörd del och 1988/89: Fi92 i berörd del antar det av utskottet i bilaga 4 framlagda förslaget till lag om tillfälligt sparande och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. beträffande alkoholskatt

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89: Ei61 yrkande 7, 1988/89: Ei62 yrkande 7, 1988/89: Ei64 yrkande 16 i berörd del, 1988/ 89:Sk674 yrkande 2, 1988/89: Sk684 yrkandena 2-4 antar i proposition 1988/89:150 bilaga 6 punkt 4 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt,

4. beträffande tobaksskatt

att riksdagen med avslag på motionerna l988/89:Ei6l yrkande 6, 1988/89: Ei64 yrkande 16 i berörd del, 1988/89: Sk444 yrkande 17, 1988/89: Sk653 oeh 1988/89: Sk684 yrkande 1 antar i proposition 1988/89:150 bilaga 6 punkterna 5 och 6 framlagda förslag till dels lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt, dels lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068),

5. beträffande energiskatt

a) att riksdagen med bifall till vad utskottet anfört och med anledning av motion 1988/89: Ei64 yrkandena 8, 9 och 11 antar det av utskottet i bilaga 4 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt,

b) att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Fi62 yrkande 14 hos regeringen hemställer om skyndsamt förslag om ökad likformighet vid beskattningen av el från kraftvärmeverk resp. kondenskraftverk,

c) att riksdagen avslår motionema 1988/89: Ei64 yrkandena 6, 7, 12, 19 och 30, l988/89:Sk652 yrkande 3 och 1988/89: Fi93 yrkande 2 i berörd del,

6. beträffande uranskatt

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Fi62 yrkande 13 oeh
med avslag på motion 19%SI&9: Fi64 yrkande 10 uppdrar åt regeringen
att hos kommittén för ökad användning av ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken begära skyndsam utredning av förutsättningarna för in
förande av skatt på det uran som används i kärnkraftverk, 113

8 Riksdagen 1988/89. 5 saml. Nr 30 Det 1

Rättelse: S. 123 sista raden Står: 31 Rättat till: 80 s. 124 rad 1 - 16 div. ändringar

övriga indirekta skatter 1988/89: FiU30

7. beträffande reklamskatt

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Ei64 yrkande 15, 1988/ 89: Sk455 yrkande 14 och 1988/89: Sk695 yrkande 2,

8. beträffande miljöavgifter, kollektivtrafikavgift och förpacknings
skatt

att riksdagen avslår motionema 1988/89: Fi64 yrkandena 13, 14 och 18, 1988/1989: Sk455 yrkande 15, 1988/1989: Sk635 och 1988/ 1989:Sk660,

Allmän löneavgift

9. beträffande allmän löneavgift

a) att riksdagen med bifall till motionema 1988/89: Ei62 yrkande 9 i berörd del, 1988/89: Ei63 yrkande 14, 1988/89: Ei96, 1988/89: Ei97, 1988/89:Ei98, 1988/89: Ei99 yrkandena 3 och 4, 1988/89:EilOO, 1988/89:FilOl, 1988/89:Fil03 yrkande 1, 1988/89:Fil06 och 1988/ 89:Fil07 yrkande 1 avslår i proposition 1988/89:151 framlagt förslag till lag om höjning av den allmänna löneavgiften intill utgången av år 1990,

b) att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi63 yrkandena 10 och 11, 1988/89:Fi95 yrkande I, 1988/89:Fi99 yrkandena I och 2, 1988/ 89:Eil02, l988/89:Fil03 yrkande 2, 1988/89:Eil04 och 1988/ 89:Eil05,

10. beträffande den sociala utvecklingen i Stockholmsområdet
att riksdagen avslår motion 1988/89: Ei95 yrkande 2,

11. beträffande särskilda åtgärder inom Stockholmsområdet
att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi 107 yrkande 2,

12. beträffande nedsättning av arbetsgivaravgifterna

att riksdagen avslår motion 1988/89: Ei64 yrkandena 20 och 21,

Tillfällig fastighetsskatt

13. beträffande en tillfållig fastighetsskatt

att riksdagen antar det av utskottet i bilaga 4 framlagda förslaget till lag om viss tillfällig höjning av uttaget av statlig fastighetsskatt samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om tillfällig fastighetsskatt i Stockholm-Uppsala-området,

Arbetsm iljöa vgift

14. beträffande arbetsmiljöavgift
att riksdagen

dels antar de av utskottet i bilaga 4 framlagda förslagen till

a) lag om arbetsmiljöavgift,

b) lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om

en tillfällig arbetsmiljöavgift och en arbetslivsfond, 114

Vinstindragningar frånföretag 1988/89: FiU30

15. beträffande vinstindragningar från företag att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi63 yrkandena 5, 12 och 13,

Prisstopp

16. beträffande prisstopp att riksdagen avslår motion 1988/89: Ei63 yrkande 18,

Övriga ekonomisk-politiska åtgärder

17. beträffande omsättningsskatt på aktier

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Ei62 yrkande 21, 1988/ 89:Ei82, 1988/89: Ei85 och 1988/89: Fi92 i berörd del,

18. beträffande inkomstskatten

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Ei60 yrkande 16, 1988/ 89:Fi6l yrkande 3, 1988/89: Ei62 yrkande 18 och 1988/89: Ei63 yrkande 16,

19. beträffande avdrag för pensionärer

att riksdagen avslår motionema 1988/89: Ei60 yrkande 17 och 1988/ 89:Fi6l yrkande II,

20. beträffande mjölksubventioner

a) att riksdagen med bifall till motionema 1988/89: Ei60 yrkande 14 i berörd del, 1988/89: Fi62 yrkande 9 i berörd del, 1988/89: Ei64 yrkande 3, 1988/89:Ei68, 1988/89:Ei71, 1988/89:Ei74, 1988/89:Ei75yrkande I och 1988/89: Ei91 samt med anledning av motion 1988/ 89:Fi61 yrkande 8 i berörd del avslår förslaget i proposition 1988/ 89:150 bilaga 8 punkt C 3 att anvisa ett I 475 000 000 kr. lägre belopp till Prisreglerande åtgärder på jordbmkets område för budgetåret 1989/90 än vad som tidigare anvisats av riksdagen (prop. 1988/ 89:100 bil. 11, JoU 12, rskr. 156) och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89: Ei60 yrkande 14 i berörd del och 1988/89: Fi75 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om avvecklingen av livsmedelssubventionerna,

21. beträffande barnbidrag m. m.

a) att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:150 bilaga 4 punkt C I oeh bilaga 7 punkt E 3 och motionema 1988/89: Ei6l yrkande 8 och 1988/89: Ei62 yrkandena 11 och 12 samt med avslag på motionema 1988/89:Ei60 yrkandena 6 och 13, l988/89:Ei65, 1988/ 89:Ei88 yrkande 1 i berörd del oeh yrkande 2 samt 1988/89: Ub37 yrkande 5

dels antar det av utskottet i bilaga 4 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
dels antar det av utskottet i bilaga 4 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag, 115

dels till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1989/90 - utöver av riks- 1988/89: FiU30 dagen tidigare anvisat belopp (1988/89: SoU 17, rskr. 165) - under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 798 000 000 kr., dels antar det av utskottet i bilaga 4 framlagda förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),

dels till Studiehjälp m. m. för budgetåret 1989/90 — utöver av riksdagen tidigare anvisat belopp (1988/89: SfU 15, rskr. 173) - under åttonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 111 000 000 kr.,

b) att riksdagen avslår motionema 1988/89: Fi60 yrkande 18 och 1988/89: Fi88 yrkande I i berörd del,

22. beträffande stimulanser av hushållssparandet

att riksdagen avslår motionema 1988/89:Fi6l yrkande 4 och 1988/ 89: Fi62 yrkande 15,

23. beträffande de indirekta skatternas inverkan på basbeloppet att riksdagen avslår motion 1988/89: Ei64 yrkande 24 i berörd del,

24. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:150 bilaga 1 mom. 1 och morionema 1988/89: Fi62 yrkande 1, 1988/89: Fi87 yrkande I samt med avslag på motionema 1988/89: Fi60 yrkande 1, 1988/89:Ei6l yrkande 1, 1988/89:Fi63 yrkandena 1 och 4, 1988/ 89: Ei64 yrkandena 1 och 32 godkänner vad som förordats av utskottet och som sin mening ger regeringen detta till känna,

25. beträffande mål för den ekonomiska politiken

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Ei62 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Penningpolitiken

26. beträffande statsskuldspolitiken

a) att riksdagen med avslag på motionema 1988/89: Fi60 yrkande 3 och 1988/89: Ei61 yrkande 14 godkänner de allmänna riktlinjer för statsskuldspolitiken som förordats i proposition 1988/89:150 bilaga 1 mom. 9,

b) att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:150 bilaga I mom. 10 bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning,

27. beträffande allemanssparandet

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89: Fi61 yrkande 9, 1988/89: Ei62 yrkande 5 oeh 1988/89: Fi64 yrkande 4 antar det i proposition 1988/89:150 bilaga 6 punkt 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

28. beträffande kredit- och valutapolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Ei60 yrkande 4, 1988/ 89:Fi61 yrkande 15 och 1988/89: Ei63 yrkandena 7 och 8 samt som sin mening ger fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet anfört,

29. beträffande restriktivare kreditgivning 116

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi62 yrkandena 19 och 20, 1988/89: FiU30 1988/89: Fi63 yrkande 6, 1988/89: Fi64 yrkande 29 och 1988/89: Fi92 i berörd del,

30. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:150 bilaga 1 mom. 2 och motion 1988/89: Ei62 yrkande 2 samt med avslag på morionema 1988/89: Ei60 yrkande 2, 1988/89: Fi61 yrkande 2, 1988/ 89;Fi63 yrkande 2 och 1988/89: Fi64 yrkande 31 godkänner vad som förordats av utskottet och som sin mening ger regeringen detta till känna,

Övriga frågor

31. beträffande yo>/iye/5e av offentlig sektor

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Ei61 yrkande 13, 1988/ 89:Ei62 yrkande 17, 1988/89: Ei63 yrkande 3 i berörd del, 1988/ 89: Ei224 yrkande 4 i berörd del, 1988/89: Ei50l yrkandena I, 3och4, 1988/89: Ei502 yrkande 1, 1988/89: Fi512, 1988/89:Fi7l5, 1988/ 89:Fi7l9oeh 1988/89: Fi72l,

32. beträffande statsförvaltningens användning av miljövänligt pap
per

att riksdagen avslår motion 1988/89:Ei7l2 yrkandena 1 och 2,

33. beträffande statliga myndigheters telefonservice

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Fi718 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

34. beträffande avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bi
drag till sociala avgifter

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89: Ei60 yrkandena 7, 8 och 12, 1988/89: Ei62 yrkande 10, 1988/89: Ei64 yrkande 5, 1988/ 89:Fi66 yrkande I, 1988/89:Fi88 yrkandena 3 och 4 samt 1988/ 89: Ub37 yrkande 3

dels antar de i proposition 1988/89:150 bilaga 4 punkt 2 framlagda förslagen till

1. lag om procentsats för uttag av avgift för åren 1990— 1994 till försäkringen för tilläggspension och

2. lagom ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

dels godkänner vad som förordats i proposition 1988/89:150 bilaga 7 punkt B om statsbidrag till sociala avgifter inom skolväsendet,.

Barnomsorg

35. beträffande vårdnadsbidrag

att riksdagen avslår motionema 1988/89: Fi72 i berörd del, 1988/ 89:Fi77 yrkandena 1 och 6 i berörda delar samt 1988/89: Fi88 yrkande 6,

36. beträffande statsbidrag till barnomsorgen

att riksdagen med avslag på motionema 1988/89: Fi60 yrkande 9,

1988/89: Ei64 yrkande 23, 1988/89: Ei72 i berörd del, 1988/89: Fi77 117

yrkande 1 i berörd del, yrkandena 2, 3 och 4 samt yrkande 6 i berörd 1988/89: FiU30 del, 1988/89: Ei78, 1988/89: Fi88 yrkande 5 samt 1988/89: Ei94 godkänner de riktlinjer som angetts i proposition 1988/89:150 bilaga 4 punkt 3 mom. 1 för höjning av statsbidragen till daghem, familjedaghem, fritidshem, deltidsgmpp oeh öppen förskola,

37. beträffande statsbidrag till förlängt öppethållande m. m.

att riksdagen med avslag på motion 1988/89: Fi77 yrkande 5 godkänner de riktlinjer som har angetts i proposition 1988/89:150 bilaga 4 punkt 3 mom. 2 för statsbidrag till förlängt öppethållande samt lördags- och söndagsöppethållande vid daghem,

38. beträffande formerna för barnomsorg att riksdagen avslår motion 1988/89: Ei67,

39. beträffande skolbarnsomsorgen

att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi88 yrkande 8,

Äldreomsorg och pensionsförmåner m. m.

40. hetfäffande förbättrade pensionsförmåner

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Ei66 yrkande 2, 1988/ 89: Ei64 yrkande 24 i berörd del och 1988/89: Ei79,

41. beträffande undantagspensionärer

att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi64 yrkande 25,

42. beträffande kostnadsexplosionen inom socialförsäkringssystemet att riksdagen avslår motion 1988/89: Ei88 yrkande 9,

43. beträffande äldreomsorgen

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Ei83 oeh 1988/89: Fi88 yrkande 7,

Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser

44. beträffande allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89: Ei60 yrkande 10, 1988/89: Fi61 yrkande 10, 1988/89: Fi62 yrkande 6 och 1988/89: Ei64 yrkande 27 antar i proposition 1988/89:150 bilaga 6 punkt 2 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

A rbetsmarknadspolitik

45. beträffande sökanderesor från Norge

att riksdagen godkänner vad som förordats i proposition 1988/89:150 bilaga 9 punkt B 2 mom. I om sökanderesor från Norge till Sverige,

46. beträffande anslaget Arbetsmarknadsservice

att riksdagen för budgetåret 1989/90 under tionde huvudtiteln — utöver av riksdagen tidigare anvisade medel (1988/89: AUl I, rskr. 138) — till Arbetsmarknadsservice anvisar ett förslagsanslag på 6 000 000 kr.,

47. beträffande arbetsmarknadsutbildning 118

att riksdagen godkänner den i proposirion 1988/89:150 bilaga 9 punkt 1988/89: FiU30 B 3 förordade ändringen i reglerna för arbetsmarknadsutbildning,

48. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: A14 yrkande 1, 1988/ 89:Fi87 yrkandena 2 oeh 4, 1988/89: Ei69 och 1988/89: Fi80,

49. beträffande asylsökandes rätt till arbete

att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi61 yrkande 12,

Anpassningar inom bostadsstödet

50. beträffande behandlingsordningen avförslag om bostadsstöd att riksdagen med anledning av vad regeringen anfört i proposition 1988/89:150 bilaga 10 avsnitt 2 samt motionerna 1988/89: Ei60 yrkande 15, 1988/89: Ei70 och 1988/89: Fi89 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

51. beträffande utformningen av avdragsrätten för skuldräntor att riksdagen avslårmofion 1988/89:Fi93 yrkande I,

52. beträffande den garanterade räntan vid ombyggnad

att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi93 yrkande 2 i berörd del,

53. beträffande bastillägg för familjer

att riksdagen avslår motion 1988/89: Ei64 yrkande 22,

Vissa skattefrågor

54. beträffande differentierad mervärdeskatt

att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi63 yrkande 17,

55. beträffande ny skatteklass för ö!

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Ei76, 1988/89:Sk6l5, 1988/ 89:Sk689och 1988/89: Sk701 yrkande 2,

56. beträffande skattefri försäljning

att riksdagen avslår motion 1988/89: Sk641,

Statlig personalpolitik

57. beträffande statlig kompetensförsörjning

att riksdagen lägger till handlingama vad som anförts i proposition 1988/89:150 bilaga 12 punkt 1, avsnitt l.l,

58. beträffande finansiering av de statliga kompletteringspensio
nerna

att riksdagen lägger till handlingama vad som anförts i proposition 1988/89:150 bilaga 12 punkt I, avsnitt 1.2,

59. beträffande det statliga arbetsgivarinträdet

a) att riksdagen avslår motionema 1988/89: Ei90, 1988/89: Ei704 oeh 1988/89: Fi716,

b) att riksdagen lägger till handlingama vad som anförts i proposition 1988/89:150 bilaga 12 punkt I avsnitt 1.3,

60. beträffande trygghetsåtgärder för statsanställda

att riksdagen till Trygghetsåtgärder för statsanställda m.fl. för budget- 119

året 1989/90 under trettonde huvudtiteln anvisar ett reservations- 1988/89: FiU30 anslag på 50 000 000 kr.,

Utformningen av kompletteringspropositionen

61. beträffande utformningen av kompletteringspropositionen

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: FiöO yrkande 19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Täckning av merkostnader för löner och pensioner

62. beträffande täckning av merkostnader för löner och pensioner
m.m.

a) att riksdagen avslår vad som föreslagits i proposition 1988/ 89:100 bilaga 15 punkt C 17 mom. I om användningen av ifrågavarande anslag för trygghetsåtgärder till följd av utgiftsram för löneökningar,

b) att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 15 punkt C 17 moment 2 till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m. för budgetåret 1989/90 under trettonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2 784 000 000 kr..

Finansfullmakten och årsbokslut för staten m. m.

63. beträdande finansfullmakten

att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1989/90, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats i proposition 1988/89:150 bilaga I mom. 11 intill ett sammanlagt belopp på 2 500 000 000 kr.,

64. beträffande statliga garantier

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition 1988/89:150 bilaga 1 mom. 12,

65. beträffande årsbokslut för staten 1987/88

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition 1988/89:150 bilaga I mom. 13,

66. beträffande utnyttjande av finansfullmakten

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition 1988/89:150 bilaga I mom. 14,

67. beträffande försäkringar i statlig verksamhet

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition 1988/89:150 bilaga I mom. 15,

68. beträffande omläggning av budgetprocessen

att riksdagen lägger till handlingarna vad som anförts i proposition 1988/89:150 bilaga 12 punkt 2.

Stockholm den 26 maj 1989 På finansutskottets vägnar

Anna-Greta Leijon 120

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren 1988/89: FiU30 (s), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Reservationer Rydén (m) (mom. 1—50), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Ame Kjörnsberg (s), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Hans Petersson (vpk), Carl Frick (mp), Marianne Carlström (s), Sonia Karlsson (s), Birgit Henriksson (m) (mom. 51 —68) och Inger René (m).

Reservationer

1. Tillfälligt obligatoriskt sparande (mom. 2)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp) och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med "Utskottet har" och på s. 60 slutar med "tillfälligt sparande" bort ha följande lydelse:

Sedan regeringsskiftet 1982 har hushållens sparande minskat kraftigt. I flera år har den s. k. sparkvoten t. o. m. varit negativ, vilket innebär att hushållen lånar och tar av sitt sparande för att konsumera. Enligt utskottets mening beror detta bl. a. på att människor inte finner det lönsamt att spara med dagens skatteregler utan har valt att möta det höjda skattetryc- - ket med minskat sparande i syfte att skapa konsumtionsutrymme. Även den osäkerhet beträffande spelreglerna som regeringens politik framkallat bidrar till det dåliga sparandet.

Utskottet ser det som en angelägen uppgift för den ekonomiska politiken att stimulera till ett ökat hushållssparande. Detta bör ske genom att de grundläggande orsakerna till det dåliga sparandet angrips. Lägre beskattning av sparandets avkastning och stabila spelregler är viktiga beståndsdelar i en sådan politik, vilket framhålls i motionerna Ei60 (m) och Fi6l (fp). Även särskilda sparstimulanser för att uppmuntra långsiktigt bundet sparande i den egna bostaden och för tryggheten på ålderns höst är verksamma medel. Därigenom kan en frivillig förstärkning av hushållens sparande uppnås.

Den typ av tvångsåtgärder som förordas i motionerna Fi59 (s), Fi62 (c) och Ei92 (s) är enligt utskottets mening inte verkningsfulla i stabiliseringspolitiskt hänseende. En stor del av hushållen skulle möta sådana åtgärder med minskat frivilligt sparande och ökad skuldsättning. Endast de människor som har dålig kreditvärdighet eller som är utan egna sparmedel berörs. Den fördelningspolitiska effekten med tvångssparande blir därmed omvänd. Det förstärks av att en anknytning till skatteuppbörden medför ett större spartvång för den som bor i en högskattekommun än för den som bor i en lågskattekommun.

Att tvinga hushållen att spara är en åtgärd som, enligt utskottets mening,
inte skall användas i den ekonomiska politiken. Tanken är så mycket mera
egendomlig som den offentliga sektorn redan har ett stort sparandeöver
skott. Problem kan också väntas från stabiliseringspolitisk synpunkt vid
det tillfälle då sparmedlen enligt planerna skall släppas fria. Utskottet av
styrker således motionerna i här berörd del. 121

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 1988/89: FiU30

2. beträffande tillfälligt obligatoriskt sparande Reservationer

att riksdagen avslår motionema 1988/89: Ei59, 1988/89: Ei62 yrkande 9 i berörd del och 1988/89: Fi92 i berörd del,

2. Tillfälligt obligatoriskt sparande (mom. 2)
Hans Petersson (vpk) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med "Utskottet har" och på s. 60 slutar med "tillfälligt sparande" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående konstaterat att en momshöjning inte bör komma till stånd. Av samma skäl bör inte heller ett tvångssparande genomföras. Det drabbar mest de hushåll som har en svag ekonomi, medan de som redan har ett sparande eller andra tillgångar lätt kan omdisponera sina ekonomiska resurser. Indragningen av köpkraft från dem som fått låga löneökningr och har svårt att hålla jämna steg med inflationsutvecklingen är stötande. Särskilt som man från regeringens sida har fömtskickat en marginalskattesänkning under nästa år. En marginalskattesänkning ger mest till de bäst avlönade.

I enlighet med motionerna Ei63 (vpk) och Ei64 (mp) bör den ekonomiska åtstramningen ha en helt annan inriktning för att dämpa spekula-tionskamsellen och för att motverka pågående koncentrationsprocess med stora prishöjningar som följd. Härav följer att förslaget om obligatoriskt sparande bör avslås.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande tillfälligt obligatoriskt sparande

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Ei59, 1988/89: Ei62 yrkande 9 i berörd del och 1988/89: Fi92 i berörd del,

3. Alkoholskatt (mom. 3)

Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkandena 2 — 4" bort ha följande lydelse:

Genom 1977 års alkoholpolitiska beslut slogs fast att skatteinstmmentet skall användas som ett aktivt alkoholpolitiskt instmment i syfte att minska den alltför höga konsumtionen av alkohol. Innebörden härav är enligt utskottets uppfattning att prishöjningar på alkoholvaror skall ligga före den allmänna prisutvecklingen. Mot den bakgmnden anser utskottet att den skattehöjning som nu bör vidtas bör avvägas så att prisema stiger med 10 %. Utskottet tillstyrker således motionerna Fi61, Sk674 och Ei62 i berörda delar och avstyrker motion Ei64 och Sk684 i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande alkoholskatt 122

att riksdagen med bifall till motionema 1988/89: Ei61 yrkande 7, 1988/89: FiU30 1988/89: Ei62 yrkande 7 samt 1988/89: Sk674 yrkande 2 och med av- Reservationer slag på motionema 1988/89: Ei64 yrkande 16 i berörd del och 1988/ 89:Sk649 yrkandena 2-4 antar i proposition 1988/89:150 bilaga 6 punktema 4 oeh 6 framlagda förslag till

a) lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt med

dels den ändringen i fråga om 10 § att gmndavgiften skall utgöra per liter spritdrycker 1 krona 31 öre för varje volymprocent alkohol, starkvin 21 kronor, lättvin med en alkoholhalt över 7 volymprocent 8 kronor oeh 40 öre, annat lättvin 11 kronor 20 öre, dels den ändringen i fråga om 11 § att skatten skall utgå per liter med 11 kronor 20 öre för starköl,

b) lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068) med den ändringen att
Anm. till 22 kap. Drycker, sprit och ättika att tull skall utgå enligt
följande.

Spritdrycker enligt tulltaxenr 22.08....................... 210:-

Vin:

mousserande eller med en alkoholhalt överstigande

15 volymprocent............................................... 68: —

ej mousserande, med en alkoholhalt om högst 7 men

inte 15 volymprocent......................................... 32: —

ej mousserande, med en alkoholhalt om högst 7

volymprocent................................................... 17: —

Starköl............................................................ 17:-

4. Alkoholskatt (mom. 3)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkandena 2-4" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen i motionema Fi64 yrkande 16 i berörd del och Sk684 yrkande 1 att alkoholskadorna är av sådan omfattning att detta motiverar en kraftig höjning av alkoholskatterna. De i propositionen föreslagna höjningama är alltför låga.

Utskottet föreslår att skatten på sprit höjs med 40 % och på vin med 20 %. Utskottet avstyrker sålunda förslaget i propositionen och övriga i detta sammanhang aktuella yrkanden.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande alkoholskatt
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Ei64 yrkande 16 i
berörd del och 1988/89:Sk684 yrkandena 2-4 samt med avslag på
motionerna 1988/89: Ei61 yrkande 7, 1988/89: Fi62 yrkande 7 och
1988/89: Sk674 yrkande 2 antar de vid propositionen 1988/89:150 bi
laga 6 punktema 4 och 6 framlagda förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1977:306) om dryckesskatt med
dels den ändringen i fråga om 10 § att gmndavgiften skall utgöra per
liter spritdrycker I krona 80 öre för vaije volymprocent alkohol, stark- 123

vin 22 kronor 75 öre, lättvin med en alkoholhalt över 7 volymprocent 1988/89: FiU30

9 kronor 10 öre och annat lättvin 12 kronor 5 öre, Reservationer

dels den ändringen i fråga om 11 § att skatten skall utgå per liter med

12 kronor 5 öre för starköl,

b) lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068) såvitt avser 22 kap.

Drycker, sprit och ättika med den ändringen att tull skall utgå enligt

följande.

Spritdrycker enligt tulltaxenr 22.08....................... 270:-

Vin:

musserande eller med en alkoholhalt överstigande

15 volymprocent............................................... 76: —

ej musserande, med en alkoholhalt om högst 7 men

inte 15 volymprocent......................................... 34: —

ej musserande, med en alkoholhalt om högst 7

volymprocent................................................... 19: —

Starköl........................ -................................. 19:-

5. Alkoholskatt (mom. 3, motiveringen)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkandena 2 — 4" bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås en höjning av dryckesskatten. Att beskriva detta som en åtstramningsåtgärd är emellertid enligt utskottets uppfattning helt felaktigt; en höjning av den anledningen är heller inte motiverad. Däremot får det, som utskottet ser det, anses aktuellt att genomföra en skattehöjning på alkoholdrycker så att priset på dessa varor följer den allmänna prisutvecklingen. Av alkoholpolitiska skäl tillstyrker utskottet således förslaget i propositionen och avstyrker motionerna i denna del.

6. Alkoholskatt (mom. 3, motiveringen)

Hans Petersson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkandena 2-4" bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås en höjning av bl.a. alkoholskatterna med hänvisning till att ekonomin behöver stramas åt. Utskottet delar inte uppfattningen att detta är ett motiv för att höja alkoholskatterna. Däremot vill utskottet betona att man av alkoholpolitiska skäl med återkommande skattehöjningar bör hålla tillbaka alkoholkonsumtionen och få priset att följa den allmänna prisutvecklingen.

Med här angiven motivering tillstyrker utskottet propositionens förslag till höjning av alkoholskatterna och avstyrker här aktuella motionsyrkandena.

124

7. Tobaksskatt (mom. 4) 1988/89: FiU30
Anne Wibble (fp), Lars De Geer (fp) och Hans Petersson (vpk) anser Reservationer

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med "1 likhet" och slutar med "yrkande I avstyrks" bort ha följande lydelse:

Mot bakgmnd av tobaksbmkets skadliga inverkan på folkhälsan finns det enligt utskottets mening fog för en kraftigare skattehöjning på tobaksvaror än vad regeringen föreslagit. Den höjning som föreslås i propositionen har, liksom den senaste höjningen för cirka ett år sedan, som huvudsakligt — för att inte säga enda — syfte att justera skatten med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen. Utskottet delar därför den uppfattning som framförs i motionerna Fi6l, Sk444 och Sk653 att skatten bör höjas så att eftersläpningen sedan 1970-talet hämtas in. Det innebär att priset bör stiga med 30 % och att skatten per cigarett bör höjas med 15 öre. Skatten på övriga tobaksvaror bör höjas i motsvarande mån.

Med bifall till här nämnda motioner i nu berörda delar hemställer utskottet att riksdagen beslutar höja skatten på cigaretter med 15 öre per styck och på övriga tobaksvaror i motsvarande grad. Av det anförda följer att motion Fi64 yrkande 16 i berörd del och Sk684 yrkande 1 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande tobaksskatt att riksdagen med bifall till motionema 1988/89: EiU61 yrkande 6, 1988/89: Sk444 yrkande 17 och 1988/89: Sk653 och med avslag på motionerna 1988/89: Fi64 yrkande 16 i berörd del och 1988/89: Sk684 yrkande I antar i proposition 1988/89:150 bilaga 6 punkt 5 framlagda förslag till

a) lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt med den ändringen att 2 § skall ha följande lydelse.

För tobaksvaror utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

b) lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068) såvitt avser 24 kap. Tobak samt varor tillverkade av tobaksersättning med den ändringen att tull skall utgå med följande belopp: Cigarrer och cigariller

vikt högst 3 g per styck.......................... 30 öre per styck

vikt högre än 3 g per styck...................... 60 öre per styck

Cigaretter

vikt högst 0,85 g per styck...................... 70 öre per styck

vikt högre än 0,85 men högst

1,20 g per styck.................................... 75 öre per styck

vikt högre än 1,20 g per styck.................. 82 öre per styck

Andra slag av färdiga tobaksvaror............. 225:— per kg

8. Tobaksskatt (mom. 4)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som böijar med "I likhet"

och slutar med "yrkande 1 avstyrks" bort ha följande lydelse: 125

Tobaksrökningens negativa konsekvenser för folkhälsan är i dag väl dokumenterade. Arbetet med att minska tobaksbmket måste bedrivas på

många plan i samhället. En viktig åtgärd är därvid att göra tobaksvaroma 1988/89: FiU30 dyrare för konsumenten. Enligt utskottet är emellertid den i propositionen Reservationer föreslagna höjningen av tobaksskatten alldeles för låg. Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionema Ei64 (mp) och Ei64 yrkande 1 att skatten bör höjas med 40 %.

Med hänvisning till vad som här anförts tillstyrker utskottet motionema Ei64 yrkande 16 i berörd del och Sk684. Den i propositionen föreslagna höjningen av tobaksskatten och övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande tobaksskatt att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi64 yrkande 16 i berörd del och 1988/89: Sk684 yrkande 1 och motionerna 1988/ 89:Ei61 yrkande 6, 1988/89: Sk444 yrkande 17 och 1988/89: Sk653 antar de vid proposition 1988/89:150 bilaga 6 punktema 5 och 6 framlagda förslagen till

a) lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt med den änd
ringen att 2 § skall ha följande lydelse:

För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

b) lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068) såvitt avser 24 kap.
Tobak samt varor tillverkade av tobakserättning med den ändringen
att tull skall utgå med följande belopp:

Cigarrer och cigariller

vikt högst 3 g per styck.......................... 35 öre per styck

vikt högre än 3 g per styck...................... 70 öre per styck

Cigaretter

vikt högst 0,85 g per styck...................... 80 öre per styck

vikt högre än 0,85 men högst

1,20 g per styck.................................... 85 öre per styck

vikt högre än 1,20 g per styck.................. 95 öre per styck

Andra slag av färdiga tobaksvaror............. . 245:— per kg

9. Tobaksskatt (mom. 4, motiveringen)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med "I likhet" och slutar med "yrkande 1 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det fel att kalla den aktuella höjningen
av tobaksskatten för en åtstramningsåtgärd, oeh en höjning av tobaksskat
ten av den anledningen är inte heller motiverad. Däremot får det anses
aktuellt att av hälsopolitiska skäl höja skatten på tobaksvaror så att priset
på dessa varor följer den allmänna prisutvecklingen. På den gmnden till
styrker utskottet förslaget i propositionen och avstyrker här nämnda mo
tionsyrkanden. 126

10. Energiskatt (mom. 5 a och b) 1988/89: FiU30

Reservationer Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)

och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med "Utskottet finner" och på s. 63 slutar med "förslag härom" bort ha följande lydelse:

Med anledning av de av skatteutskottet föreslagna höjningarna av energiskatten vill finansutskottet anföra följande.

Den fortsatta utformningen av energibeskattningen prövas för närvarande. Ett utredningsförslag på området kommer att presenteras i juni 1989. Enligt utskottets mening bör riksdagen i avvaktan på den kommande prövningen av energibeskattningen inte nu besluta om några ändringar i denna.

Vad gäller de i yttrandet föreslagna skattehöjningarna är det, enligt utskottets mening, helt uppenbart att de leder till att inflationen ökar omgående. Men även på sikt får de en inflationsdrivande karaktär, då de kan fömtsättas medföra krav på kompensation i form av höjda löner och bidrag. Den höga inflationen och den låga tillväxten åstadkommer redan nu stora skador på den svenska samhällsekonomin. Ett fullföljande av de föreslagna höjningarna på energiskatteområdet kommer oundvikligen att bidra till att den svenska konkurrenskraften ytterligare undergrävs.

Utskottet vill även framhålla att de föreslagna höjningarna av energiskatter kommer att drabba främst de svenska hushållen i allmänhet och låginkomsttagarna i synnerhet.

Miljöpartiets motion Ei64, yrkandena 8, 9 och 11, som varit en av utgångspunkterna för skatteutskottets förslag till energiskattehöjningar, avstyrks bestämt av utskottet.

Utskottet vill vidare med anledning av vad som i motion 1988/89: Fi62 (c) yrkande 14 anförs om beskattningen av fossila bränslen framhålla att beskattningen av kraftvärmeproduktion inte är väl avvägd i förhållande till beskattningen av kondenskraftproduktion. I avvaktan på resultatet av det nu pågående utredningsarbetet bör dock, enligt utskottets mening, riksdagen inte ta något initiativ i saken. Utskottet avstyrker yrkande 14 i motion Fi62 (c).

dels att utskottets hemställan under 5 a) och b) bort ha följande lydelse: 5. beträffande energiskatt

a) att riksdagen avslår motion 1988/89: Ei64 yrkandena 8, 9 och 10,

b) att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi62 yrkande 14,

11. Energiskatt (mom. 5)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med "Utskottet finner" och på s. 63 slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner med hänvisning till vad som tidigare sagts att inte heller
en energiskattehöjning kan tillåtas träda in i stället för en allmän moms- 127

höjning, särskilt som de influtna medlen avses användas för en sänkt mar- 1988/89: FiU30 ginalskatt år 1990. Generella höjningar av indirekta skatter som skall fi- Reservationer nansiera sänkningar för de bäst avlönade är fördelningspolitiskt oacceptabla. Att på detta sätt föregripa en större skatteomläggning, som inte kan anses vara färdigdebatterad och där möjligheterna till genomförande är osäkert, kan inte heller accepteras.

De energipolitiska motiveringarna för skattehöjningarna anser utskottet inte vara trovärdiga, eftersom åtgärderna varken är kopplade till några åtgärder för omställning av energin eller är riktade mot de mest energiför-brukande industrierna.

Utskottet avstyrker med det anförda samtliga här aktuella yrkanden.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande energiskatt att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Fi62 yrkande 14, 1988/ 89: Ei64 yrkandena 6-9, 11, 12, 19 och 30, 1988/89: Sk652 yrkande 3 och 1988/89: Fi93 yrkande 2 i berörd del,

12. Energiskatt (mom. 5 a och c)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med "Skatteutskottet (1988/89:SkU4y)" och på s. 63 slutar med "och 11" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

Utskottet ansluter sig till kravet i motion Fi64 (mp) på en omläggning till en råvambaserad energibeskattning. Skatt bör alltså tas ut på råvaran inte på den förädlade produkten. Elskatten bör avskaffas liksom den särskilda kärnkraftsskatten. Differentieringen av vattenkraftsskatten bör bibehållas. I möjligaste mån bör alla fossila bränslen beskattas likartat med hänsyn till energiinnehåll. Skatteomläggningen bör genomföras den 1 januari 1990, och skatterna bör tas ut i enlighet med vad som föreslås i nämnda motion. Vindkraft, biobränslen, solkraft, spillvärme, jordvärme och andra inhemska energislag bör vara skattefria. Detta bör gälla även metanol och etanol framställda av inhemska energiråvaror.

I avvaktan på denna skatteomläggning och för att en snabb åtstramning av ekonomin skall åstadkommas bör — likaledes i linje med vad som föreslås i motion Ei64 (mp) — en skärpning av energibeskattningen genomföras vid kommande halvårsskifte. Sålunda bör skatten på elkraft höjas med 3 öre per kWh, på olja med 200 kr. per m och på kolbränslen med 500 kr. per ton. Vid samma tidpunkt bör skatterna på naturgas, gasol för industriändamål och fartygsbränsle höjas enligt vad som föreslås i nyssnämnda motion.

De nuvarande bestämmelserna om nedsättning av energiskatten för in-
dustiföretag innebär att de som förbrukar den största mängden elkraft kla
rar sig undan från energiskattehöjningar, bl. a. de som företas av energipo
litiska skäl. Det kan inte vara rimligt, även — om inte främst — dessa
företag måste ges incitament till att minska energianvändningen. Utskottet 128

tillstyrker därför förslaget i motion Ei64 (mp) om att de nuvarande be- 1988/89: FiU30 gränsningama av den allmänna energiskatten för industriföretag skall eli- Reservationer mineras successivt under en femårsperiod för att en rättvisare fördelning av skattebördan skall erhållas.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med "Ett ställningstagande" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker med det anförda samtliga här aktuella motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 5 a) och c) bort ha följande lydelse:

5. beträffande energiskatt

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Ei64 yrkandena 6-9, 11, 12, 19 och 30, 1988/89: Fi93 yrkande 2 i berörd del oeh 1988/89: Sk652 yrkande 3 hos regeringen hemställer om förslag till nya energiskatteV m. m. i enlighet med vad i motionerna anförts,

13. Uranskatt (mom. 6)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)
och Inger René (m) anser •

dels att den del av utskottets yttrande på s. 63 som börjar med "I sitt" oeh slutar med "motion Ei64 (mp)" bort ha följande lydelse:

Det finns enligt utskottets uppfattning ingen anledning att nu fatta beslut om eller över huvud taget uttala sig för eller mot en beskattning av uran som används för elproduktion i kämkraftverk. Inom kort kommer förslag från KIS, och senare väntas även förslag från miljöavgiftsutredningen. När dessa betänkanden föreligger torde man lättare kunna bedöma behovet av en särskild utredning om en eventuell framtida beskattning av uran och även i övrigt en beskattning av primära energiråvaror, inkl. vattnet i vattenkraftverk. Utskottet anser följaktligen att ett ställningstagande till dessa frågor bör anstå och avstyrker här aktuella yrkanden i motionema Ei62 och Ei64.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande uranskatt

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: Ei62 yrkande 13 och 1988/ 89: Ei64 yrkande 10,

14. Reklamskatt (mom. 7)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med börjar med "I sitt" och slutar med "som skatteutskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen att reklamen starkt bidrar till den rådande
överhettningen genom en i många fall kraftig överflödskonsumtion. Därtill
innebär den nuvarande reklamvolymen ett omfattande slöseri med pap
per. Utskottet biträder därför förslaget i här nämnda motioner att för- 129

9 Riksdagen 1988/89. 5 samt. Nr 30. Det 1

dubbla reklamskatten. Utskottet hemställer att riksdagen beslutar härom 1988/89: FiU30 och tillstyrker sålunda här aktuella motionsyrkanden i Ei64 (mp), Sk455 Reservationer (mp) och Sk695 (mp).

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande reklamskatt att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Ei64 yrkande 15, 1988/89: Sk455 yrkande 14 oeh 1988/89: Ei695 yrkande 2 hos regeringen hemställer om förslag till höjning av reklamskatten i enlighet med vad i motionerna anförts.

15. Miljöavgifter, kollektivtrafikavgift och förpackningsskatt (mom. 8)

Cari Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med "Tanken på" och slutar med "yrkande 18" bort ha följande lydelse:

1 motionerna Fi64 (mp), Sk455 (mp), Sk635 (mp) och Sk660 (mp) tas frågor upp rörande ett införande av en allmän förpackningsskatt, en miljöavgift på utsläpp av svavel och en miljö- oeh kollektivtrafikavgift i storstadsområdena.

Utskottet tillstyrker här aktuella motionsyrkanden utifrån följande motiveringar.

Den rika floran av förpackningar är en del av det omfattande slöseriet i den svenska ekonomin. En allmän förpackningsskatt kan ha en dämpande inverkan på viljan att köpa varor speciellt i engångsförpackningar. En målmedveten miljöpolitik innebär enligt utskottets uppfattning att man måste stödja utvecklingen av alternativ till engångsförpackningar.

Som framhålls i motion Fi64 kan företag fortfarande göra miljöfarliga utsläpp utan kostnader eller andra nackdelar för företaget. Därför finns det i de flesta fall fortfarande inga starka företagsekonomiska drivkrafter för dessa företag att byta till miljövänlig processteknik. Miljöskatter bör därför enligt utskottets uppfattning införas så snart det är tekniskt möjligt för olika typer av utsläpp. Skatter på klor-, svavel- och kväveutsläpp bör prioriteras.

Miljösituationen i storstadsområdena blir alltmer olidlig. Att komma till rätta med dem och de hälsoproblem som de medför är en förstarangsupp-gift för samhället. En av de starkast bidragande orsakerna till den rådande situationen är den enorma ansvällning som fordonstrafiken har fått. För att kunna komma till rätta med detta måste medborgarna erbjudas fullgoda och attraktiva alternativ. Den enda praktiska möjligheten är att snabbt bygga ut den miljövänliga eldrivna spårburna kollektivtrafiken.

Utskottet ställer sig med hänvisning till det anförda bakom det förslag i
Ei64 (mp) om en miljö- och kollektivtrafikavgift som skall tas ut av företag
och organisationer som arbetar i storstadsområdena. Beloppen skall fon
deras och börja användas med början 1992. Medlen skall i första hand
satsas på spårburen miljövänlig kollektivtrafik. 130

utskottet anser att frågan är så viktig att den inte kan vänta på de förslag 1988/89: FiU30
som förbereds inom storstadstrafikkommittén (Stork, Dir. 1988:20). Reservationer

Utskottet föreslår mot här angiven bakgmnd att riksdagen av regeringen begär förslag till en utformning av en allmän förpackningsskatt och här nämnda avgifter. Förslagen måste föreläggas riksdagen i så god tid att denna skatt och dessa avgifter kan införas vid årsskiftet 1989-1990.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande miljöavgifter, kollektivtrafikavgift och förpackningsskatt

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Ei64 yrkandena 13, 14 och 18, 1988/89: Sk455 yrkande 15, 1988/89: Sk635 och 1988/ 89: Sk660 hos regeringen begär förslag till en utformning av en allmän förpackningsskatt och av utskottet nämnda avgifter för införande vid årsskiftet 1989-1990,

16. Allmän löneavgift (mom. 9, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp) oeh Inger René (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med "Finansutskottet får" och slutar med "av förslaget" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet får för sin del anföra följande. Såsom framhålls i flera av motionema kan den föreslagna höjningen av löneavgiften inte framkalla de av regeringen avsedda effekterna. Skattehöjningar leder erfarenhetsmässigt inte till lägre löneökningar och bidrar inte heller till att hålla nere pris- och kostnadsökningar. Tvärtom kan förslaget förväntas medföra att den totala lönekostnadsökningen blir ännu större än vad man tidigare räknat med. Detta är särskilt allvarligt i den situation som nu råder med över efterfrågan på arbetskraft. Till dessa avgörande skäl mot en höjning av löneavgiften kommer, vilket också framhålls i motionerna, en rad andra negativa effekter.

Utskottet biträder således den uppfattning som kommit till uttryck i flertalet av de motioner som väckts i frågan och som förordar att någon höjning av den allmänna löneavgiften inte genomförs. Riksdagen bör således inte anta det i proposition 151 framlagda förslaget om höjd löneavgift. Därmed tillgodoses eller bortfaller också övriga motionsyrkanden som väckts med anledning av förslaget.

17. Allmän löneavgift (mom. 9, motiveringen)

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med "Finansutskottet får" och slutar med "av förslaget" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet får för sin del anföra följande. Den föreslagna höjningen
av den allmänna löneavgiften är en höjning av en arbetsgivaravgift. Ut
skottet är av den uppfattningen att det är olämpligt att öka skatten på ar- 131

bete. Vad som i stället erfordras är att man ökar skatterna på energi, råva- 1988/89: FiU30
ror och farliga utsläpp. Reservationer

18. Särskilda åtgärder inom Stockholmsområdet (mom. 11,
motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp) och Inger René (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med "Av vad utskottet" och slutar med "detta motionsyrkande" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion Fil07 av Gösta Bohman m.fl. (m) att det är fel att vidta åtgärder riktade mot enbart Stockholmsområdet. Utskottet har därför avstyrkt det i proposition 151 framlagda förslaget om en särskild höjning av den allmänna löneavgiften i Stockholmsområdet. Såsom utskottet kommer att utveckla närmare i det följande avvisar utskottet också de andra förslag om särskilda pålagor på Stockholmsområdet som skatteutskottet och bostadsutskottet fört fram. I oeh med att motionärernas önskemål därmed är tillgodosett erfordras inget särskilt uttalande från riksdagens sida.

19. Särskilda åtgärder inom Stockholmsområdet (mom. 11,
motiveringen)

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 66 börjar med "Av vad utskottet" och slutar med "detta motionsyrkande" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion Fil07 av Gösta Bohman m. fl. (m) att det är fel att vidta åtgärder riktade mot enbart Stockholmsområdet. Utskottet har därför avstyrkt det i proposition 151 framlagda förslaget om en särskild höjning av den allmänna löneavgiften i Stockholmsområdet. Såsom utskottet kommer att utveckla närmare i det följande avvisar utskottet också det av skatteutskottet framförda förslaget om en särskild fastighetsskatt i Stockholmsområdet. Utskottet anser vidare att den investeringsavgift som skatteutskottet förespråkar inte ensidigt bör drabba Stockholmsområdet utan även övriga storstadsområden. I och med att motionärernas önskemål därmed i allt väsentligt är tillgodosedda erfordras inget särskilt uttalande från riksdagens sida.

132

20. Nedsättning av arbetsgivaravgiftema (mom. 12) 1988/89: FiU30
Cari Frick (mp) anser Reservationer

dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med "Vad beträffar" och slutar med "och 21" bort ha följande lydelse:

I motion Fi64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) föreslås att arbetsgivaravgiftema sätts ned såväl i vissa delar av landet liksom som för vissa verksamheter.

Enligt finansutskottets mening är det angeläget att underlätta för det småskaliga och lokalt förankrade näringslivet. För att göra det gynnsammare att starta och driva företag i Norrland, Värmland, på Gotland och i de delar av Bergslagen som inte redan har full sysselsättning bör arbetsgivaravgifterna sänkas med 10 procentenheter i dessa områden. En liknande sänkning av arbetsgivaravgiftema bör genomföras för vårdsektorn som ett medel i kampen mot arbetskraftsbristen i denna sektor. Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Ei64 (mp) yrkandena 20 och 21.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande nedsättning av arbetsgivaravgifterna att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi64 yrkandena 20 och 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en nedsättning av arbetsgivaravgiftema för vissa regioner och verksamheter,

21. En tillfällig fastighetsskatt (mom. 13)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp) och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67 börjar med "Investeringsavgifter i" och på s. 70 slutar med "i Stockholm — Uppsala-området" bort ha följande lydelse:

Den investeringsavgift som utgick under sommarhalvåret 1977 avvecklades i förtid sedan det visat sig att avgiften givit upphov till betydande sysselsättningsproblem på byggarbetsmarknaden. Redan denna omständighet illustrerar hur olämpligt det är med pålagor av detta slag.

Den investeringsskatt som skatteutskottet och bostadsutskottet nu har föreslagit är regionalt avgränsad till Stockholms- och Uppsalaområdet. Det medför att likabehandlingsprincipen sätts åsido när byggprojekt i Stockholmsområdet belastas med prohibitiva skatter som i praktiken omöjliggör fortsatt byggnation, medan byggprojekt i andra regioner med likartat läge på byggarbetsmarknaden undgår skatt. Den snedvridning som uppkommer genom byggregleringen förstärks därmed ytterligare.

Utskottet kan inte se att det föreligger någon objektiv gmnd för den fö
reslagna regionala avgränsningen. Det är fel att hävda att Stockholmsre
gionen skulle vara särskilt överhettad. Av en konjunkturbarometer sam
manställd av Eöreningsbanken och Småföretagarnas Riksorganisation
framgår att andelen företag med fullt kapacitetsutnyttjande är lägre i
Stockholm än i Malmö och Göteborg. 13

Det omedelbara stopp som en investeringsskatt skulle sätta för olika byggprojekt kan inte leda till annat än kraftiga förseningar och stora kost-

nadsökningar för berörda företag som för lång tid framöver bundit upp 1988/89: FiU30 sina resurser i olika projekt. Vem som i slutändan måste stå för kostna- Reservationer dema för ett på detta sätt fördyrat bygge — byggherren, fastighetsägaren eller någon annan — beror naturligtvis på omständigheterna och kontraktsförhållandena i det enskilda fallet, men man torde kunna räkna med ekonomiska stömingar inom byggsektorn i Storstockholm.

Enligt utskottets mening framstår det också som mycket märkligt att man på en helt genomreglerad byggmarknad skulle behöva införa ytterligare ett styrinstmment. Innan byggnadstillstånd meddelas har varje större byggnadsprojekt underkastats en gmndlig och i tiden utdragen prövning. För dem som efter en sådan inträngande granskning slutligen erhållit tillstånd kan en investeringsskatt inte uppfattas som annat än en retroaktivt verkande pålaga.

Den förhöjda fastighetsskatt som de båda utskotten också föreslår innebär att ytterligare en regionalt avgränsad pålaga skulle komma att belasta Stockholmsområdet. Något motiv för detta förslag redovisas inte, och under alla omständigheter går det inte att förebara stabiliseringspolitiska skäl. Inkomsterna från denna skatt skulle nämligen inte flyta in förrän tidigast under budgetåret 1991/92. Däremot skulle en fastighetsskatt av detta slag vara direkt inflationsdrivande i och med att kostnadema direkt vältras över på hyresgästema. Flertalet större fastighetsägare har nämligen i sina hyresavtal garderat sig för denna typ av kostnadsökningar.

Det godtycke som utmärker den regionala avgränsningen kommer också till uttryck i urvalet av de fastigheter som skall omfattas av den förhöjda fastighetsskatten. Ett krångligt och svårtillämpbart kodsystem — som tillkommit för helt andra ändamål — fömtsätts sålunda kunna användas för att skilja ut skattepliktiga fastigheter. Vidare skall det avgöras om en fastighet till övervägande del används för ett skattepliktigt ändamål eller ej. Utskottet kan inte finna annat än att de tilltänkta åtgärdema skapar utrymme för godtycke och för stor rättsosäkerhet. Vilka objektiva kriterier rättfärdigar att kontorsverksamhet i Nynäshamn skall drabbas av förhöjd fastighetsskatt via hyran när motsvarande verksamhet på t. ex. Östermalm undgår skatt om bara fastigheten till övervägande del används för bostadsändamål?

Försöken att strypa tillväxten i Stockholmsområdet kan få allvarliga konsekvenser till skada för hela landet. För att Sverige skall kunna utvecklas behövs en vital, intemationellt konkurrenskraftig huvudstadsregion. Sveriges största stad — Stockholm — måste kunna mäta sig med andra storstäder i Nordvästeuropa. Åtgärder riktade mot Stockholm leder till etableringar i utlandet snarare än i svensk glesbygd.

Vad utskottet här anfört innebär således att utskottet tar bestämt avstånd från tanken på en investeringsavgift och en särskild fastighetsskatt i Stockholm - Uppsala-området.

dels att utskottets hemställan under 13 bort utgå.

134

22. En tillfällig fastighetsskatt (mom. 13) 1988/89: FiU30

„,--.,, , Reservationer

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 68 böijar med "Regionalt bör" och på s. 70 slutar med "i Stockholm-Uppsala-området" bort ha följande lydelse:

Frågan om en investeringsavgift behandlar utskottet i ett särskilt betänkande, 1988/89: EiU36.

Finansutskottet har svårt att förstå varför det skulle införas en förhöjd fastighetsskatt i vissa delar av Uppsala län och Stockholms län. Enligt utskottets mening skulle en sådan skatt slå blint mellan stora och små företagare. Utskottet avvisar därför den av bostadsutskottet och skatteutskottet föreslagna tillfälliga fastighetsskatten.

dels att utskottets hemställan under 13 bort utgå.

23. Arbetsmiljöavgift (mom. 14)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp) och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.70 börjar med "Finansutskottet vill" och på s. 72 slutar med "en arbetslivsfond" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Det är angeläget att åtgärder vidtas för att förbättra arbetsmiljön och att insatser för rehabilitering görs för anställda med långvarigt nedsatt hälsa. Över huvud taget anser utskottet att åtgärder som nedbringar de anställdas sjukfrånvaro är viktiga. Detta bör emellertid inte ske genom att nya skatter läggs på företagen. Den av skatteutskottet förordade arbetsmiljöavgiften är ingenting annat än en ny löneskatt, och en sådan kan aldrig verka utbudsstimulerande.

En höjning av löneskatten innebär på kort sikt att näringslivets möjligheter att försvara sina positioner på världsmarknaden försvagas. Arbetskraftsintensiva företag riskerar att drivas till friställningar, särskilt som lönekostnaderna ändå ökar kraftigt mot bakgmnd av träffade avtal.

Dröjsmålet mellan skatteuppbörden och medlens tillgänglighet för angivna ändamål kommer dessutom att verka försenande på ansträngningarna att förbättra arbetsmiljön.

Finansutskottet avstyrker av dessa skäl införandet av en arbetsmiljöavgift.

dels att utskottets hemställan under 14 bort utgå.

135

24. Arbetsmiljöavgift (mom. 14) 1988/89: FiU30

„ , I- . , , . Reservationer

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 70 börjar med "Finansutskottet vill" och på s. 72 slutar med "en arbetslivsfond" bort ha följande lydelse:

Den av skatteutskottet föreslagna arbetsmiljöavgiften är, som utskottet ser det, inget annat än en förtäckt arbetsgivaravgift. 1 överensstämmelse med vad utskottet tidigare har framhållit om höjda arbetsgivaravgifter avstyrker utskottet förslaget.

Utskottet vill emellertid betona att arbetsmiljöfrågor har en central plats i den svenska samhällsutvecklingen och att det kommer att fordras kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med dessa problem. Det är utskottets mening att det måste ankomma på företag med stora arbetsmiljöproblem att lösa dessa frågor. Det måste också vara företagen själva som står för kostnadema för detta. Att ha stora arbetsmiljöproblem innebär att företag övemtnyttjar människor i sin tillverkning och gör vinster på mänsklig förslitning. Detta finns det ingen orsak för samhället att stödja.

dels att utskottets hemställan under 14 bort utgå.

25. Arbetsmiljöavgift (mom. 14, motiveringen)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med "Arbetsmiljöavgiften bör" och slutar med "från avgiften" bort ha följande lydelse:

Utskottet godtar de motiv som redovisats för en arbetsmiljöavgift. Utskottet har i det föregående fört fram vikten av åtgärder för bl. a. långtidssjukskrivna oeh deras möjligheter att åter komma i arbete samtidigt som ny utslagning och utslitning måste förhindras. Av detta följer att kommuner och landsting bör undantas från arbetsmiljöavgiften eftersom dessa genom avgiften undandras medel som annars skulle ha använts till att just förbättra rehabiliteringen.

Med hänvisning till de nödvändiga insatsema inom arbetsmiljöområdet bör också utbetalningar för åtgärder kunna ske redan från den I januari 1990. Att kallt åse hur problemen hopas medan de influtna medlen hålls inne av "åtstramningsskäl" kan inte accepteras. Dessutom bör ideella föreningar och organisationer undantas från avgiftsplikt.

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med "Det bör" och slutar med "fondens tillgångar" bort utgå.

26. Vinstindragningar från företag (mom. 15)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med "Skatteutskottet erinrar" och slutar med "och 13" bort ha följande lydelse:

136

Som framhålls i motion Fi63 är både vinsterna och likviditeten hög i näringslivet oeh har så varit under många år. Fömtom de lågavlönade lönearbetarna har kommunsektorn - och då framförallt vården, omsorgen.

skolan och kulturen - i mycket liten utsträckning fått del härav. Denna 1988/89: FiU30 sektor behöver därför ett resurstillskott. En resursförstärkning för kom- Reservationer munsektom bidrar också till att motverka privatisering och att kapitalintressen får breda ut sig på denna sektor.

Utskottet biträder därför vänsterpartiet kommunisternas förslag att dra in 10 miljarder kronor till statskassan genom en engångsskatt på företagens likviditet. Denna engångsskatt bör gå direkt till vård, omsorg, skola och kultur inom kommunsektorn. Dämtöver bör regeringen komma med förslag till en permanent vinstskatt för de kommande budgetåren motsvarande 10 miljarder kronor.

Utskottet tillstyrker motion Ei63 (vpk) i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande vinstindragningar från företag att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Ei63 yrkandena 5, 12 och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

27. Vinstindragningar från företag (mom. 15, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c) och Inger René (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med "Skatteutskottet erinrar" och slutar med "och 13" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det helt uteslutet att införa ytterligare pålagor för företag på det sätt som föreslås i motion Fi63 (vpk). Yrkandena 5, 12 och 13 i denna motion avvisas bestämt av utskottet.

28. Prisstopp (mom. 16)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 18" bort ha följande lydelse:

Trots att den föreslagna arbetsmiljöavgiften i olika former skall återgå till näringsliv och enskilda i olika former så kan det inte uteslutas att man från industrins sida försöker kompensera sig för avgiften genom prishöjningar samtidigt som man kommer att hävda att "löneutrymmet" är intecknat. Bl.a. av dessa skäl men också av allmänt inflationshämmande skäl bör riksdagen besluta att införa ett omedelbart prisstopp som i första hand bör gälla den tid som angetts för de åtgärder som ingår i det föreslagna åtstramningspaketet. Yrkande 18 i motion Ei63 (vpk) tillstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande prisstopp
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi63 yrkande 18 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 137

29. Prisstopp (mom. 16, motiveringen) 1988/89: FiU30

Reservationer Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m),

Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c) och Inger René (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 18" bort ha följande lydelse:

Ett prisstopp kan aldrig bidra till att minska inflationstrycket i ekonomin. Såväl svenska som intemationella undersökningar visar entydigt att prisregleringar har negativa verkningar på det marknadsekonomiska systemets funktionssätt och aldrig varaktigt kan hålla tillbaka prisstegringar.

30. Omsättningsskatt på aktier (mom. 17)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp) och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar med "Skatteutskottet framhåller" och på s. 74 slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

I en avvikande mening till skatteutskottets yttrande (1988/89: SkU4y) ges en utförlig redogörelse av moderata samlingspartiets och folkpartiets ledamöter rörande omsättningsskattens negativa verkningar på ekonomin i allmänhet och på de finansiella marknaderna i synnerhet. Utskottet delar till fullo den uppfattning som framförs i denna avvikande mening. Enligt utskottets mening bör, med hänvisning till vad som där anförs, omsättningsskatten på aktier slopas fr.o.m. den 1 juli 1989. Det gäller även den s. k. valpskatten. De statsfinansiella konsekvensema av detta förslag blir marginella, eftersom det torde leda till en kraftig omsättningshöjning. Detta innebär att skattebortfallet inte blir av den omfattning som kan beräknas vid oförändrad volym, eftersom intäkterna ökar av bl.a. förmögenhets- och arvsbeskattning och löpande reavinstbeskattning. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna Ei85 (m) och Fi82 (c) och avstyrker motionerna Ei62 (c) och Ei92 (s) i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande omsättningsskatt på aktier att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Ei85 och med anledning av motion 1988/89: Fi82 samt med avslag på motionerna 1988/ 89: Ei62 yrkande 21 och 1988/89: Ei92 i berörd del antar följande

Förslag till

Lagom upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper

Härigenom föreskrivs alt lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper skall upphöra att gälla.

138

Denna lag träder i kraft den I juli 1989. Äldre bestämmelser gäller fort- 1988/89: FiU30
farande beträffande omsättning som har ägt mm före ikraftträdandet. Reservationer

31. Omsättningsskatt på aktier (mom. 17)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 73 börjar med "Skatteutskottet framhåller" och på s. 74 slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

En fungerande aktie- oeh penningmarknad är viktig för en effektiv kapitalmarknad. Den successiva uppbyggnaden av omsättningsskatten sedan 1984 har medfört att kostnaden för aktiehandeln har tredubblats. Detta har i rask takt lett till att handeln med svenska aktier flyttats utanför landets gränser. En tredjedel av all handel med svenska aktier sker nu utomlands. Utländska placerares aktivitet på den svenska börsen har samtidigt minskat med tre fjärdedelar. På options- oeh penningmarknaden är situationen ännu allvarligare. Samtidigt har den minskade aktiviteten på de finansiella marknadema medfört att omsättningsskatten inte inbringar statskassan de medel som man tidigare räknat med. Mot bakgmnd av den här skisserade utvecklingen anser utskottet att det är motiverat att börja avveckla omsättningsskatten. Utskottet begär av regeringen förslag med denna innebörd. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi62 (c) yrkande 21. Motionema Ei82, Fi85 och Ei92 blir därmed i aktuella delar i allt väsentligt tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande omsättningsskatt på aktier att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Ei62 yrkande 22 och med anledning av motionema 1988/89: Ei82, 1988/89: Ei85 och 1988/ 89:Ei92 i berörd del hos regeringen hemställer om förslag till avveckling av omsättningsskatten på aktier i enlighet med vad utskottet anfört,

32. Inkomstskatten (mom. 18)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar med "Skatteutskottet har" och på s. 75 slutar med "yrkande 16" bort ha följande lydelse:

Vad gäller inkomstskattereformen och skatteskalorna för 1990 års inkomster vill utskottet anföra följande.

En genomgripande inkomstskattereform för 1990-talet bör ha som mål
att slopa den statliga inkomstskatten för den övervägande delen av in-
komsttagama. Ingen bör ha en marginalskatt som överstiger 50 procent.
Skattereformen bör kombineras med ett kommunalt skattestopp, så att
den samlade marginalskatten inte stiger genom att primärkommuner och
landsting utnyttjar bortfallet av den statliga skatten till att höja de egna
skattema. 139

Redan år 1990 bör, som framhålls i motion Fi60 (m), ett första steg tas. 1988/89: FiU30 De statliga skatteskaloma bör då få det utseende som framgår av nedan- Reservationer stående tabell. Skattesatssänkningama bör genomföras för inkomster över 140 000 kr. i skalan för tilläggsbelopp.

Beskattningsbar Skatteskala

inkomst

O- 75 000 4%

75 000-140 000 10%

140 000-190 000 25%

190 000- 35%

Utskottet biträder också uppfattningen, som framförs i motionen, att förändringar i det reala skatteuttaget endast bör kunna ske genom politiska beslut och inte som en konsekvens av inflationstakten. Regeringen bör därför få i uppdrag att lägga fram ett förslag som bl. a. innebär att fullt inflationsskydd återinförs.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi60 (m) yrkande 16. Därmed tillgodoses i viss mån även motion Ei61 yrkande 3. Utskottet avstyrker motionerna Ei62 (c) och Fi63 (vpk) i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande inkomstskatten att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Ei60 yrkande 16 och med avslag på motionerna 1988/89: Fi61 yrkande 3, 1988/89: Fi62 yrkande 18 och 1988/89:Fi63 yrkande 16 hos regeringen hemställerom förslag till sänkning av marginalskattema för år 1990 i enlighet med vad som föreslagits i motionen,

33. Inkomstskatten (mom. 18)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar med "Skatteutskottet har" och på s. 75 slutar med "yttrande 16" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av motionema anföra följande.

Det råder i dag bred enighet om att den enskilda åtgärd som skulle vara av största positiva betydelse för svensk ekonomi är en skattereform med kraftigt sänkta marginalskatter. Flera utredningar väntas inom kort presentera förslag med ikraftträdande år 1991. Det skulle emellertid enligt utskottets mening vara ett stort misstag att vänta med en reform ända till år 1991.

För att komma till rätta med dagens obalans i ekonomin måste, som utskottet ser det, ett ordentligt steg i reformeringen av skattepolitiken tas redan år 1990. Härigenom kan många av de positiva effekterna av den kommande skattereformen uppnås redan nästa år.

Den inledande reformeringen bör gå ut på att sänka marginalskatterna
med 7— 15 % för flertalet heltidsarbetande. Även i det lägsta inkomstskik
tet bör marginalskatten sänkas. För att göra det mindre lönsamt att ta upp
lån bör skatteskalan utformas så att avdragens värde begränsas till 40 %. 140

Vidare bör det automatiska inflationsskyddet återinföras. Finansieringen 1988/89: FiU30 av marginalskattesänkningarna bör ske genom en kombination av minsk- Reservationer ade offentliga utgifter oeh viss basbreddning för andra skatter. I första hand bör därvid sådana förslag genomföras om vilka det råder relativt ■ bred enighet i de olika utredningama.

Enligt utskottets mening bör riksdagen begära att regeringen återkommer tidigt i höst med ett förslag till skatteskala m.m. enligt ovannämnda riktlinjer.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Ei61 yrkande 3. Därmed tillgodoses i viss mån även Fi60 yrkande 16. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande inkomstskatten att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Ei60 yrkande 16 samt med avslag på motionerna 1988/89: Fi61 yrkande 3, 1988/89: Ei62 yrkande 18 och 1988/89:Ei63 yrkande 16 hos regeringen hemställerom förslag till skatteskala m. m. enligt vad utskottet anfört,

34. Inkomstskatten (mom. 18)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 böijar med "Skatteutskottet har" och på s. 75 slutar med "yrkande 16" bort ha följande lydelse:

Även kommande höjningar av styrande och miljömotiverade energiskatter måste balanseras med sänkt skatt på arbete så att inte skattekvoten höjs.

Utskottet vill också understryka vikten av att justeringen av 1990 års skatter får en fördelningspolitiskt riktig profil. Det innebär att den till icke oväsentlig del bör utgöras av skattereduktion lika för alla såsom föreslås i motion Ei62 yrkande 18 som utskottet yrkar bifall till. Utskottet avstyrker med det anförda motionema Ei60 yrkande 16, Ei61 yrkande 3 och Ei63 yrkande 16.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande inkomstskatten att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Ei62 yrkande 18 samt med avslag på motionerna 1988/89: Ei60 yrkande 16, 1988/89: Fi61 yrkande 3 och 1988/89: Fi63 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. Inkomstskatten (mom. 18)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 74 börjar med "Skatteut
skottet har" och på s. 75 slutar med "yrkande 16" bort ha följande lydelse:
Den marginalskattesänkning som aviseras gynnar i första hand de bäst 141

avlönade och bidrar därmed till att förstärka de ekonomiska skillnaderna i 1988/89: FiU30 samhället. Tillsammans med de föreslagna åtstramningsåtgärderna skulle Reservationer en marginalskattesänkning vara direkt utmanande mot dem som har en ansträngd ekonomi. Riksdagen bör i stället uttala sig för en utformning av nästa års skatteskalor så att en skatterabatt ges från botten med avtrapp-ning uppåt.

Utskottet tillstyrker med det anförda yrkande 16 i motion Fi63 (vpk). Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande inkomstskatten att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Ei63 yrkande 16 samt med avslag på motionema 1988/89: Fi60 yrkande 16, 1988/89: Fi61 yrkande 3 och 1988/89: Fi62 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36. Inkomstskatten (mom. 18, motiveringen)

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 74 böijar med "Skatteutskottet har" och på s. 75 slutar med "yrkande 16" bort ha följande lydelse:

Ett förslag till ett nytt inkomstskattesystem är för närvarande under beredning av RINK. Mot den bakgmnden är det enligt utskottets mening olämpligt att nu genomföra marginalskattesänkningar eller andra åtgärder inom ramen för inkomstskattesystemet. Utskottet avstyrker därför här aktuella motionsyrkanden.

37. Avdrag för pensionärer (mom. 19)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 75 börjar med "Riksdagen har" och slutar med "ifrågavarande motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Det är inte rimligt att en pensionär med låg pension i vissa fall inte får behålla mer än 10 kr. av en intjänad hundralapp. Riksdagen har också vidtagit åtgärder för att komma till rätta med detta missförhållande när det gäller löneinkomster. Fr.o.m. den I juli 1989 avtrappas därför inte kommunalt bostadstillägg mot löneinkomster. När det gäller andra arbetsinkomster än löneinkomster kvarstår emellertid marginaleffekten på denna orimligt höga nivå.

Folkpensionärer skall inte behöva drabbas av högre marginaleffekter än andra inkomsttagare. Enligt utskottefs mening bör därför marginaleffekten nedbringas redan nästa år genom att all förvärvsinkomst undantas vid inkomstprövningen av pensionäremas extra avdrag. En sådan reform kan bidra till att stimulera pensionärer att söka sig ut i arbetslivet och har således en utbudsstimulerande effekt.

Utskottet tillstyrker med det anförda förslaget i motion Fi60 (m) om atf
förvärvsinkomst skall vara undantagen vid inkomstprövningen. Reger- 142

ingen bör enligt utskottets mening skyndsamt återkomma med ett förslag 1988/89: FiU30 av denna innebörd. Med det anförda tillgodoses delvis också förslaget i Reservationer motion Fi61 (fp) yrkande 11.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande avdrag för pensionärer att riksdagen med bifall till"motion 1988/89: Ei60 yrkande 17 och med anledning av motion 1988/89: Ei61 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om slopandet av avtrapp-ning av det extra avdraget för pensionärer,

38. Avdrag för pensionärer (mom. 19)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med "Riksdagen har" och slutar med "ifrågavarande motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:

Även med den förbättring som riksdagen nyligen fattat beslut om kvarstår vid löneinkomster marginaleffekter på upp till 60 %. Det innebär att av en inkomstökning försvinner 60 % på gmnd av ökad skatt och/eller minskade bidrag. För pensionerade rörelseidkare, t.ex. hantverkare, är marginaleffekten fortfarande drygt 90 % på gmnd av den samlade effekten av ökad skatt och reducerat kommunalt bostadsbidrag.

Även de pensionärer som inte erhåller kommunalt bostadsbidrag bör få ett bättre utbyte av fortsatt förvärvsarbete. Utskottet biträder därför förslaget i motion Ei61 (fp) att införa ett speciellt förvärvsavdrag för pensionärer på 10 000 kr. Inkomster av tjänst, rörelse och jordbmksfastighet under denna nivå bör inte belastas med skatt och inte heller påverka pensioner oeh andra förmåner.

Det bör ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med förslag i frågan. Utskottet tillstyrker följaktligen motion Ei61 (fp) i denna del. Därmed tillgodoses delvis också förslaget i motion Fi60 (m) yrkande 17.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse: 19. beträffande avdrag för pensionärer att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi6l yrkande 11 och med anledning av motion 1988/89: Fi60 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om särskilt förvärvsavdrag för pensionärer,

39. Mjölksubventioner (mom. 20 b)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 76 börjar med "Även om" och slutar med "för regeringen" bort ha följande lydelse:

Även om finansutskottet således inte är berett att nu föreslå någon ome
delbar avveckling av livsmedelssubventionerna, bör enligt utskottets me- 143

ning riksdagen uttala sig för en successiv avveckling av stödet under en 1988/89: FiU30 tioårsperiod på det sätt som föreslås i motionerna Fi60 (m) och Ei75 (m). Reservationer Med en sådan avvecklingsplan kan en smidig anpassning ske, vilket är till fördel för både konsumenter och producenter.

Vad utskottet här anfört om en tioårig avvecklingsplan för livsmedelssubventionerna bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 20 b) bort ha följande lydelse: 20 b), beträffande mjölksubventionerna b) att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Ei60 yrkande 14 i berörd del och 1988/89: Ei75 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

40. Mjölksubventioner (mom. 20 b, motiveringen)

Hans Petersson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 76 börjar med "Även om" och slutar med "(m) yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Frågan om slopad moms på mat behandlar utskottet på annan plats i detta betänkande. Utskottet vill emellertid här erinra om det av vänsterpartiet kommunisterna framförda förslaget att öka livsmedelssubventionerna med 5 000 milj. kr. som en första etapp på vägen till helt slopad moms på mat. Med hänsyn härtill bör riksdagen inte binda sig för ett avvecklingsprogram för livsmedelssubventionerna, t.ex. under en tioårsperiod, vilket föreslås i två av moderata samlingspartiets motioner. Utskottet avstyrker dessa båda motioner, dvs. motion Fi60 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 14 i berörd del samt motion Fi75 av Sven Eric Lorentzon m.fl. (m) yrkande 2.

41. Barnbidrag m. m. (mom. 21)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar med "Socialut
skottet anser" och på s. 78 slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att regeringens förslag om en höjning av det all
männa barnbidraget och en motsvarande höjning av det förlängda barn
bidraget och studiebidraget bör avslås. Enligt utskottets uppfattning bör
barnfamiljemas situation i stället underlättas genom att inkomstskatten
anpassas till försörjningsbördan, vilket kan ske genom att ett grundavdrag
medges vid den kommunala beskattningen. Ett förslag till sådant gmndav
drag har utföriigt beskrivits i motion 1988/89: Sk374. Utskottet tillstyrker
sålunda motionerna Ei60 (m) yrkandena 6, 13 och 18 samt Ei88 (m) yrk
andena I och 2 och Ub37 yrkande 5. Vad utskottet här anfört innebär
samtidigt att utskottet avstyrker regeringens förslag om höjning av det all
männa och förlängda barnbidraget liksom av studiebidraget. Utskottet av
styrker därmed också motionerna Ei6l (fp) yrkande 8, Fi62 (c) yrkandena
11 och 12 samt Fi65 (vpk). 144

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 1988/89: FiU30

21. beträffande barnbidrag Reservationer

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi60 yrkandena 6, 13 och 18,1988/89: Ei88 yrkandena 1 och 2 oeh 1988/89: Ub37 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1988/89: Ei61 yrkande 8, 1988/ 89:Ei62 yrkandena 11 och 12 samt 1988/89: Ei65 avslår regeringens förslag i proposition 1988/89:150 bilaga 4 punkt C 1 och bilaga 7 punkt E 3,

dels om ändringar i lagen (1947:529) om allmänna bambidrag, lagen (1986:378) om föriängt barnbidrag och studiestödslagen (1973:349), dels om ytteriigare anslag till Allmänna barnbidrag och Studiehjälp,

42. Barnbidrag m. m.(mom. 21)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar med "Socialutskottet anser" och på s. 78 slutar med "(m) yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att den av regeringen föreslagna höjningen av det allmänna bambidraget är otillräcklig. Barnbidraget bör i stället höjas med 960 kr. per barn och år. En motsvarande höjning bör göras av det förlängda barnbidraget och av studiebidraget. Höjningen bör genomföras per den I januari 1990 och finansieras genom att kvarvarande mjölksubventioner avvecklas. Därigenom ges näringen en rimlig omställningsperiod.

Enligt utskottets mening bör det ankomma på regeringen att återkomma med förslag om en på detta sätt finansierad höjning av barnbidraget med 960 kr.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande barnbidrag m. m. att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi6l yrkande 8 och med avslag på motionerna 1988/89:Ei62 yrkandena II oeh 12, 1988/ 89: Fi60 yrkandena 6, 13 och 18, 1988/89: Ei65, 1988/89: Fi88 yrkandena 1 och 2 samt 1988/89: Ub37 yrkande 5 liksom i proposition 1988/89:150 bilaga 4 punkt C 1 och bilaga 7 punkt E 3 framlagda lagförslag hos regeringen hemställer om förslag till finansierad höjning av bambidraget i enlighet med vad utskottet anfört,

43. Bambidrag m.m. (mom. 21)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 77 börjar med "Socialut
skottet anser" och på s. 78 slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är den i propositionen föreslagna höjningen av
det allmänna barnbidraget otillräcklig. Det allmänna bambidraget bör i
stället höjas till en nivå som motsvarar 25 % av basbeloppet, vilket under 145

10 Riksdagen 1988/89. 5 samt. Nr 30. Det 1

innevarande år motsvarar en höjning av bambidraget med I 155 kr. per år. 1988/89: FiU30
Medelsanvisningen bör som en följd härav höjas. Reservationer

Utskottet tillstyrker motion Ei65 (vpk) och avstyrker därmed den av regeringen föreslagna höjningen liksom motionema Fi60 (m) yrkandena 6, 13 oeh 18, Ei61 (fp) yrkande 8, Ei62 (c) yrkandena 11 och 12, Fi88 (m) yrkandena 1 och 2 samt Ub37 (m) yrkande 5.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande barnbidrag m. m. att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Ei65 och med avslag på motionema 1988/89: Ei60 yrkandena 6, 13 och 18, 1988/89: Ei61 yrkande 8, 1988/89: Ei62 yrkandena 11 och 12, 1988/89: Ei88 yrkandena I oeh 2 samt 1988/89: Ub37 yrkande 5 liksom i proposition 1988/89:150 bilaga 4 punkt C 1 och bilaga 7 punkt E 3 framlagda lagförslag hos regeringen hemställer om förslag till förhöjt bambidrag i enlighet med vad utskottet anfört.

44. Stimulanser av hushållssparandet (mom. 22)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp) och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som böijar med "Finansutskottet har" oeh slutar med "(c) yrkande 15" bort ha följande lydelse:

Såsom framhålls i motion Ei61 (fp) bör en sänkning av marginalskattema kombineras med särskilda stimulanser för hushållens sparande. Sålunda bör långsiktigt bundet sparande i bank premieras på samma villkor som pensionssparande i försäkringsbolag. En förändring av detta slag bör genomföras redan 1990. Samtidigt bör också de beloppsgränser som nu gäller för avsättning till sådant sparande avskaffas.

Vidare bör den tvåårsregel som tillämpas vid aktiebeskattningen avskaffas. Realisationsvinster och realisationsförluster bör behandlas symmetriskt med en skattesats på 40 %.

En utförsäljning och börsintroduktion av statliga företag och ett avskaffande av de kollektiva löntagarfonderna kommer att fungera som en stimulans för hushållens sparande.

Enligt utskottets mening är det också angeläget att systemet med företagsanknutna vinstandelssystemen stimuleras, bl. a. genom att socialavgifter inte tas ut på vinstandelar med bindningstider överstigande fem år.

Vad utskottet här anfört om stimulans av hushållssparandet bör riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande stimulanser av hushållssparandet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Ei61 yrkande 4 samt med
anledning av motion 1988/89: Ei62 yrkande 15 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört, 146

45. Stimulanser av hushållssparandet (mom. 22) 1988/89: FiU30

Reservationer Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "yrkande 15" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser i likhet med vad centerpartiet framhåller i motion Ei62 att det tillfälliga, obligatoriska sparande som utskottet av konjunkturskäl förordat i det föregående måste kompletteras med mer långsiktiga åtgärder för att stimulera ett frivilligt hushållssparande. Utskottet anser att det förslag till personliga investeringskonton som förs fram i motion Fi62 (c) på ett verksamt sätt skulle bidra till att stimulera en långsiktig ökning av hushållssparandet. Åtgärden kan därmed verka dämpande på konsumtionsökningen. Utskottet bifaller således motion Fi62 (c) yrkande 15. Motion Fiö I (fp) yrkande 4 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse: 22. beträffande stimulanser av hushållssparandet att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi62 yrkande 15 avslår motion 1988/89: Ei61 yrkande 4 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

46. De indirekta skatternas inverkan på basbeloppet (mom. 23)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med "I motion Fi64" och slutar med "i berörd del" bort ha följande lydelse:

1 motion Fi64 av Inger Schöriing m.fl. (mp) föreslås att prisökningar föranledda av skattehöjningar på energi, alkohol och tobak inte skall tillåtas påverka basbeloppet när detta fastställs.

Finansutskottet får med anledning härav anföra följande. 1 åtstramningspaketet ingår höjda skatter på såväl energi, alkohol som tobak. Med nuvarande beräkningsregler för basbeloppet kommer dessa höjningar att påverka basbeloppets storlek, vilket leder till att alla pensionärer automatiskt kompenseras med högre folkpension oeh ATP. Utskottet anser emellertid att även pensionärer med god ATP-pension måste bära sin del av åtstramningen. Endast pensionärer med enbart folkpension eller med låg ATP bör kompenseras. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att man vid uträkning av pensioner skall använda sig av ett basbelopp som inte har justerats för prisökningar till följd av höjda indirekta skatter på energi, alkohol och tobak. Såsom utskottet närmare utvecklar på annat håll i detta betänkande bör i stället pensionstillskottet höjas från för närvarande 0,48 till 0,5 gånger basbeloppet för ensamstående och en motsvarande höjning göras för gifta pensionärer.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande de indirekta skatternas inverkan på basbeloppet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Ei64 yrkande 24 i berörd 147

del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om 1988/89: FiU30
principerna för fastställande av basbeloppet. Reservationer

47. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (mom. 24)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp) och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med mbriken
"Intemationell bakgmnd" och på s. 55 slutar med "i motionen" bort ha
följande lydelse: ,

Internationell bakgrund

Utskottet konstaterar att de bedömningar av den internationella utvecklingen som presenteras i den reviderade finansplanen och i konjunkturinstitutets marsprognos i stort sett överensstämmer med bedömningama i början av året. Det har endast gjorts smärre korrigeringar på vissa punkter. De intemationella fömtsättningar som bildar utgångspunkt för bedömningen i den reviderade finansplanen av den svenska ekonomins utveckling redovisas i tabell I.

Tabell 1. Internationella förutsättningar

	1987	1988	1989	1990
BNP i OECD, %	3,2	4,0	3,0 ( 3,0)'	2,5 ( 2,5)
Konsumentpriser i OECD
(KPI årsgenomsnitt), %	3,3	3,8	4,5 ( 4,0)	4,5 ( 4,0)
Arbetslöshet i OECD, %	8,0	7,3	_	_
Råoljepris, dollar per fat	18,40	14,80	17,00 (15,00)	17,00 (15,00)
Dollarkurs i kr.	6,35	6,15	6,38 ( 6,03)	6,40 ( 6,03)

' Siffrorna inom parentes anger motsvarande bedömning i 1989 års finansplan.

Som framgår av tabell 1 förväntas inflationen i OECD-området under åren 1989 och 1990 bli högre i jämförelse med januariprognosen. Detta är en följd av stigande olje- och råvarapriser och ett högt kapacitetsutnyttjande i de industrialiserade ländema. Oljepriset steg till följd av OPEC:s kvotöverenskommelse i november förra året. Det har därefter legat på en nivå över genomsnittet för år 1988. Samtidigt har efterfrågan stigit snabbare än väntat under senare år. OECD:s oljekonsumtion ökade exempelvis med 5 % under loppet av år 1988. Den tidigare oljeprissänkningen har dämpat övergången till altemativa energislag. I flera västeuropeiska länder märks nu åter en ökad oljeanvändning i förhållande till produktionsökningen. Detta talar för att råoljeprisema kan komma att etableras på den nuvarande nivån mnt 20 dollar per fat, vilket innebär att det genomsnittspris på 17 dollar per fat som ligger till gmnd för regeringens kalkyler kan visa sig för lågt.

Regeringen räknar med en dollarkurs på 6:38 kr. för 1989 och 6:40 kr.
för 1990. Under den senaste tiden har emellertid en förnyad styrka i dol- 148

larkursen kunnat förmärkas. För bara någon vecka sedan steg dollam över 1988/89: FiU30 den magiska gränsen på 2 D-Mark gentemot den västtyska valutan. I för- Reservationer hållande till kronan har dollam stigit till över 6:70 kr. Regeringens bedömning av dollarkursen får mot denna bakgmnd anses vara låg.

Tendensema till en högre inflationstakt visade sig redan under 1988, vilket medförde en skärpning av penningpolitiken i flera av OECD-ländema. Det kan inte uteslutas att den ekonomiska politiken kommer att stramas åt ytterligare i vissa länder. På kort sikt gäller emellertid att konjunkturavmattningen i Förenta staterna blir allt tydligare, medan tillväxten i Västeuropa, främst i Förbundsrepubliken Tyskland oeh i Japan, förefaller bli något högre än vad som tidigare kunde fömtses. Sammantaget är det dock sannolikt att tillväxten i OECD-länderna under år 1989 kommer att bli 3 % vilket ligger i linje med vad som anges i tabell 1. Under år 1990 kan en fortsatt dämpning av konjunkturen förväntas. I den reviderade finansplanen räknar regeringen med att tillväxten i OECD-området blir 2,5 % år 1990. Med hänsyn till den penningpolitiskt baserade stabiliseringspolitikens framgångar hittills under 1980-talet finns det anledning att räkna med att dessa jämförelsevis goda tillväxttal kan uppnås.

Utvecklingen i Sverige

Tillväxten i de västliga industriländema är för närvarande dubbelt så hög som i Sverige. Genomsnittet för de tre senaste åren visar att medan tillväxten i Sverige varit drygt 5 % totalt sett under åren 1986, 1987 oeh 1988, blev den över 10 % i OECD-området.

Trots den dåliga tillväxten präglas ekonomin av överhettning med arbetskraftsbrist och andra flaskhalsproblem i produktionen. Det visar att ekonomins problem inte beror på en anmärkningsvärt stor efterfrågan utan i stället på en dåligt fungerande utbudssida, som tar sig uttryck i en för svag produktivitetsutveckling.

Enligt den reviderade finansplanen har överhettningen blivit akut under de allra senaste månadema. Men som tidigare påpekats i motioner av både moderata samlingspartiet och folkpartiet har ekonomin i nu aktuell mening varit överhettad i flera år.

1 tabell 2 anges konjunkturinstitutets, finansplanens och den reviderade finansplanens försörjningsbalansprognoser och nyckeltal. I den sistnämnda har hänsyn tagits till de åtstramningsåtgärder i form av skattehöjningar som föreslagits av regeringen.

De i den reviderade finansplanen föreslagna åtstramningsåtgärdema ger regeringen anledning att revidera ned prognosen för den privata konsumtionen jämfört med bedömningarna i finansplanen och i konjunkturinstitutets marsrapport. Den väntas nu öka med endast 0,8 % år 1989 och 0,5 % år 1990.

I det uppkomna läget är den privata konsumtionen svårbedömd. Å ena
sidan har en spontan dämpning av detaljhandelsförsäljningen kunnat för
märkas sedan flera månader. Å andra sidan är det rimligt att räkna med att
hushållen, liksom tidigare, kompenserar sig för åtgärder som riktar sig mot 149

1988/89: FiU30 Reservationer

Tabell 2 Försörjningsbalans och nyckeltal
(genomsnittlig årlig volymförändring i procent, där ej			annat anges)
	1989	1989	1989	1990	1990	1990
	Reg	Kl	Reg	Reg	Kl	Reg
	fipl	mars	rev fipl	fipl	mars	rev fipl
BNP	1,7	1,9	1,6	1,7	1,2	1,0
Privat konsumtion	1,9	1,8	0,8	1,5	1,8	0,5
Offentlig konsumtion	1,9	1,5	1,6	1,5	1,1	1,5
Statlig	1,6	1,6	1,7	0,0	- 0,1	1,5
Kommunal	2,0	1,4	1,5	2,0	1,6	1,5
Bruttoinvesteringar	1,5	4,4	4,0	2,5	2,1	0,0
Lagerinvesteringar'	0,4	0,4	0,4	0,2	0,1	0,2
Export av varor och tjänster	3,2	4,0	3,8	3,2	3,3	3,5
Import av varor och tjänster	4,3	5,9	5,2	3,9	4,6	3,1
Prisökning dec-dec %	5,5	6,2	8,3			4,0
Prisökning årsgenomsnitt %	5,6	6,1	7,2	4,0	4,8	6,0
Löneökning %	7,0	7,5	7,0	4,0	6,4	4,0
Hushållens sparkvot, nivå %	- 2,0	- 2,4	- 2,5	- 1,6	- 2,8	- 1,8
Bytesbalans, mdr kr	-14,1	-18,3	-17,0	-18,3	-21,9	-17,0
Bidrag till BNP-tillväxten:
Konsumtion %	1,5		0,9	1,2		0,7
Kapitalbildning %	0,2		0,7	0,5		0,3

' Förändring i procent av föregående års BNP.

Anm: Reg fipl = regeringens bedömning i finansplanen Kl mars = Konjunkturinstitutets marsprognos Reg rev fipl = Regeringens bedömning i den reviderade finansplanen

rar regeringen upp prognosen för exporten både år 1989 och år 1990. Med 1988/89: FiU30 hänsyn till den försvagning av konkurrenskraften som kan väntas är det Reservationer osannolikt att regeringens prognos infrias. Utskottet räknar därför med en sämre exportutveckling än enligt regeringens bedömning.

Regeringen fömtser en successiv dämpning av importen fram till slutet av år 1990. De höjda arbetskraftskostnaderna torde emellertid innebära att svensk hemmamarknadsindustri snabbare än tidigare förlorar marknadsandelar. Däremot kan en sämre investeringsutveckling än vad regeringen räknar med få en viss återhållande verkan på importen. Dessa båda motverkande faktorer torde i bästa fall ta ut varandra.

Sedan regeringens finansplan presenterades i januari har bytesbalansutfallet för år 1988 försämrats kraftigt. Det tidigare föratsedda underskottet på ca 10 miljarder kronor har stigit till drygt 15 miljarder. Denna försämring påverkar självfallet bedömningarna för åren 1989 och 1990. Sålunda räknar regeringen med att bytesbalansutfallet i frånvaro av de i den reviderade finansplanen föreslagna åtgärderna skulle öka till över 20 miljarder kronor år 1989 och till inemot 30 miljarder kronor år 1990. Enligt utskottets uppfattning verkar en sämre exportutveckling och större import tillsammans med höjningen av de intemationella råoljepriserna i ytterligare försvagande riktning på bytesbalansen under kommande år.

Regeringen bedömer att BNP stiger med endast 1,6 % år 1989 och att tillväxten dämpas ytterligare till I % år 1990, vilket är utomordentligt lågt i förhållande till tillväxttakten i OECD-området. Detta belyser enligt utskottets mening ytterligare tillväxthindrens inverkan på möjligheten att uppnå samma utveckling som andra viktiga industriländer.

Sammanfattningsvis kan konstateras att den svenska ekonomins balansproblem fortsätter att förvärras i snabb takt. Med regeringens föreslagna inriktning av den ekonomiska politiken stagnerar tillväxten, och arbetslösheten riskerar att öka kraftigt i början av 1990-talet.

Utvecklingen på längre sikt

l kompletteringspropositionen presenteras kalkyler över den ekonomiska utvecklingen mellan åren 1990 och 1993.

Det mest anmärkningsvärda med beräkningarna är att de i snart sagt alla avseenden — även vid gynnsamma antaganden — leder fram till fortsatta försämringar av ekonomin. Även det s. k. låglönealternativet ger fortsatt stora bytesbalansunderskott. BNP stiger med mindre än 2 % i genomsnitt för de fyra åren, vilket innebär att Sverige fortsätter att halka efter andra industriländer. För att alternativet skall förverkligas måste löneökningarna stanna vid 4 % per år. Hur denna kraftiga uppbromsning skall åstadkommas framgår emellertid inte.

I höglönealternativet antas en pris- och löneutveckling mer i linje med
den historiska utvecklingen. Resultatet blir nästan en halvering av den
ekonomiska tillväxten jämfört med låglönealternativet. Bytesbalansunder
skottet ökar snabbt till över 30 miljarder kronor och arbetslösheten stiger
kraftigt. Med nuvarande ekonomiska politik är detta, enligt utskottets me
ning, det mest realistiska alternativet. 151

Om lönerna fortsätter att stiga i samma takt som hittills, ökar de offent- 1988/89: FiU30 liga utgifterna snabbt, oeh krav kommer att ställas på höjningar av skatte- Reservationer trycket med uppemot 12 miljarder kronor årligen för att inte statsfinanserna skall försvagas.

Enligt utskottets uppfattning visar kalkylerna tydligt att regeringen misslyckats med att angripa de grandläggande problemen i den svenska ekonomin. För att förhindra den annalkande försvagningen måste politiken läggas om så att tillväxthindren tas bort och ekonomins utbudssida stimuleras.

Regeringens ekonomiska politik

De skattehöjningar som regeringen lagt fram markerar det definitiva slutet för den tredje vägens ekonomiska politik. Misslyckandet framstår med all önskvärd tydlighet.

Den tredje vägen sades vara en medelväg mellan å ena sidan en renodlad konsumtionsbaserad expansion och en kraftig åtstramningspolitik å den andra. 1 praktiken visar emellertid utvecklingen att den svenska ekonomin snarare pendlar mellan de två ytterligheterna. Regeringen har således lyckats undvika den medelväg som den sade sig eftersträva.

Regeringens ekonomiska strategi, sådan den kommer till uttryck i praktisk politik, är uteslutande inriktad på att påverka ekonomins efterfrågesida. Den första åtgärden var en stor devalvering år 1982, som fram till hösten 1984 skapade en markant ökad efterfrågan för den konkurrensutsatta sektorn. Därefter försköts tyngdpunkten i efterfrågepolitiken. Under år 1985 ledde den till en utpräglad konsumtionsbaserad expansion. Det nu av regeringen framlagda åtstramningspaketet innebär också att det är efterfrågan i ekonomin som skall påverkas.

Redan den reviderade finansplanen 1986, men kanske framför allt höstpropositionen 1988 och finansplanen 1989, innehöll emellertid resonemang från regeringens sida som var både nya och lovande. I dessa dokument talades det mycket om utbudsekonomi och avreglering. Borta var då den ensidiga inriktningen på efterfrågestyrning. Regeringen anslöt sig på det verbala planet därmed till den politik som moderata samlingspartiet och folkpartiet förespråkar. Men i den reviderade finansplanen tar regeringen avstånd från den politik som man förordade för bara fyra månader sedan i sin egen finansplan.

Även om regeringen vid flera tillfällen tidigare gjort en korrekt analys av de ekonomiska problemen, har den förda politiken inte följt intentionerna. Denna motsättning har snarast skärpts i den nu aktuella propositionen.

"Skattetrycket bör hållas nere", framhåller regeringen. Men i stället föreslås en skattehöjning på över 20 miljarder kronor, dvs. en höjning av skattetrycket med ca 2 procentenheter.

"Inflationen måste bekämpas", framhåller regeringen. Men i stället föreslås åtgärder som ytterligare höjer prisstegringstakten med drygt 2 procentenheter.

"Avtalsrörelsen måste underlättas", framhåller regeringen. Men i stället 152

föreslås en kraftig höjning av momsen och den allmänna löneavgiften mitt 1988/89: FiU30
under pågående förhandlingar. Reservationer

"Skattereformen kommer att ge stora positiva effekter", framhåller regeringen. Men inget väsentligt skall göras på skatteområdet före år 1991.

"Hushållens sparande måste öka", framhåller regeringen. Men i stället sätts åtgärder in för att ytterligare höja det offentliga sparandet.

"Den offentliga sektorn måste förnyas", framhåller regeringen. Men inga konkreta åtgärder föreslås.

Riktlinjer för den ekonomiska politiken

1 motionema Fi60 (m) och Ei6l (fp) beskrivs utvecklingen i Sverige och de krav på omläggning av den ekonomiska politiken som därmed ställs. Utskottet instämmer i allt väsentligt i motionärernas rekommendationer.

Utskottet noterar att både moderata samlingspartiet och folkpartiet under flera år förespråkat en stramare finanspolitik än regeringen.

I likhet med motionärerna förordar utskottet en politik som skapar förutsättningar för tillväxt och därigenom stigande välfärd. Detta är viktigt inte minst för att åstadkomma en regionalt balanserad utveckling inom landet.

Tillväxten måste komma hela landet till del. Målet bör vara en decentraliserad samhällsstmktur, där det råder balans såväl inom som mellan olika regioner. Uppnås inte detta, skapas problem såväl i storstadsområdena som utanför dessa.

Utskottet vill betona att en väsentlig fömtsättning för en tillväxtbefräm-jande politik är att staten respekterar hushållens och företagens krav på stabila spelregler.

Den kortsiktighet oeh ryckighet som kännetecknat den ekonomiska politiken under senare år har förstärkt osäkerheten för företagare oeh anställda. Detta innebär att färre vågat ta risker, varvid långsiktiga satsningar och investeringar tenderar att utebli. Pensionsskatten är ett exempel på beslut som bidrar till att skapa osäkerhet även bland dem som inte är direkt berörda. Även regeringens förslag om och sedan tillbakadragna höjning av arbetsgivaravgifterna vållade under år 1987 osäkerhet om gällande fömtsättningar. Vidare bidrar den likviditetsindragning som genomfördes år 1988 och det av regeringen presenterade s.k. nyårsaftonspaketet till ryckigheten i den ekonomiska politiken. Därtill skapade uttalandet i regeringens finansplan i januari om att skattetrycket inte skall användas som ett finanspolitiskt medel osäkerhet, eftersom regeringen återkom i kompletteringspropositionen med förslag om mycket kraftiga skattehöjningar. Enligt utskottets uppfattning är det väsentligt att i framtiden avstå från sådan kvartalspolitik.

Till fasta spelregler hör också en konsekvent växelkurspolitik som norm för den ekonomiska politiken. Finans- och penningpolitiken skall inriktas på att stödja den fasta växelkursen. Regeringen måste slå fast att effekten av alltför höga löneökningar inte kommer att pareras genom framtida devalveringar.

Utskottet anser att ekonomisk tillväxt bäst främjas i ett ekonomiskt sy- 153

stem som bygger på decentraliserat beslutsfattande. Marknadsekonomin 1988/89: FiU30 är det oöverträffade sättet att ta till vara den skaparlust, arbetsvilja och Reservationer kompetens som finns spridd bland miljontals enskilda människor och företag. Enligt utskottets mening skulle en revitalisering av den svenska ekonomin kunna möjliggöra en tillväxt avsevärt över det senaste decenniets tvåprocentsnivå.

Den ekonomiska politiken bör därför enligt utskottets mening inriktas på att undanröja tillväxthinder och stimulera ekonomins utbudssida. En bättre fungerande utbudssida i ekonomin gör det möjligt att utan efterfrå-gebegränsande åtgärder bibehålla dagens förhållandevis måttliga konsumtionsökning samtidigt som samhällsekonomisk balans upprätthålls.

Det första tillväxthindret rör skattepolitiken. Dagens skattesystem och höga nivå på skattetrycket stimulerar skatteplanering och skattefusk och missgynnar arbete och sparande.

Utskottet vill betona vikten av att sänka marginalskattema. Dagens höga marginaleffekter leder till höga nominella löneökningskrav för att något skall bli kvar efter skatt. Detta gör det svårare för partema på arbetsmarknaden att sluta avtal på en samhällsekonomiskt lämplig nivå. Höga marginaleffekter leder dessutom till lågt utbud av arbetskraft oeh låg arbetskraftsrörlighet mellan branscher och yrken, vilket i sin tur försämrar arbetsmarknadens möjlighet att fungera väl och därför hämmar tillväxten. Dessutom drivs löneglidningen upp.

Mot denna bakgrand bör ett väsentligt steg i reformeringen av skattepolitiken tas redan år 1990 enligt utskottets mening. Marginalskatten bör sänkas kraftigt, samtidigt som det automatiska inflationsskyddet återinförs. Finansieringen av marginalskattesänkningen bör enligt utskottets mening ske genom en kombination av minskade offentliga utgifter och strak-turförändringar i skattesystemet. Genom en sådan uppläggning av finansieringen, där minskade offentliga utgifter utgör ett viktigt inslag, kan skattetrycket sänkas redan år 1990. En reform med denna inriktning innebär att många av de positiva effekter som en rejäl skattereform kan väntas leda till kan uppnås redan under år 1990.

Sänkningen av marginalskattema bör kombineras med särskilda stimulanser för hushållens sparande. Därmed underlättas stabiliseringspolitiken.

Det stora steg i skattereformen som utskottet ovan förordat betyder i sig förbättrade villkor för hushållens sparande. Avkastningen efter skatt ökar samtidigt som lånefinansierad konsumtion blir dyrare, vilket verkar sparstimulerande. Dessutom anser utskottet det angeläget att stimulera långsiktigt bundet sparande i bank på samma villkor som pensionssparande i försäkringsbolag. Ett sådant pensionssparande bör införas redan nästa år.

Småföretag har en central uppgift i den tekniska utvecklingen och för
skapandet av nya arbetstillfällen. Det är sålunda en av nycklama till eko
nomisk tillväxt. Skattepolitikens utformning är av stor betydelse för små
företagens utveckling och överlevnad. I det lilla företaget, där ägaren själv
är verksam, spelar skatteuttagen en förhållandevis större roll än i ett stort
företag som ofta har "passiva" ägare. Därför är det viktigt att skapa goda
betingelser för småföretagandet, bl. a. genom en småföretagarvänlig skat- 154

tepolitik. Förmögenhetsskatten på arbetande kapital i familjeföretag bör 1988/89: FiU30
avskaffas. Reservationer

Utskottet anser för det andra att finanspolitiken måste bedrivas med stor stramhet. Den nödvändiga stramheten bör emellertid skapas genom en restriktiv utgiftspolitik och inte genom höjningar av skattetrycket. Sålunda bör onödiga statsbidrag begränsas, subventionema på bostadsområdet minskas etc.

Utskottet förordar en ytterligare sanering av statens skuldbörda. Således bör ett antal statliga företag försäljas och börsintroduceras. Denna åtgärd är visserligen av engångskaraktär men kan enligt utskottets mening upprepas under ett flertal år. Försäljning och börsintroduktion av statliga företag kommer också att fungera som en stimulans för hushållens sparande, åtminstone om försäljningen sker till allmänheten snarare än till stora institutioner. En sådan försäljning har också en likviditetsindragande effekt i ekonomin. Det är dessutom angeläget att undersöka om vissa andra reala statliga tillgångar med låg direkt avkastning men en god realvärdestegring kan försäljas. Staten skulle då kunna tillgodogöra sig det kapitaliserade värdet av den framtida avkastningen. Exempel på sådana tillgångar är kraftverk och skogar.

För det tredje måste den offentliga sektorn avmonopoliseras. Genom lagstiftning oeh subventioner har den offentliga sektom i praktiken erhållit monopol på produktionen av ett flertal tjänster, t.ex. bamomsorg, utbildning och sjukvård. På dessa områden finns därför stora hinder för nyetableringar genom enskilda altemativ. Utskottet anser också att det bör ske en inre reformation av den offentliga sektom för att bättre ta till vara de ider, de kunskaper och den yrkesskicklighet som de offentliganställda besitter. Stelbent regeltänkande måste vika förtydliga mål och ökad frihet för personalen. Kreativitet måste stimuleras genom bättre belöningssystem, och personlig utveckling måste uppmuntras genom vidareutbildning, specialisering och arbetsbyten. Politikema måste våga lita på personalen. Utskottet anser det väsentligt att alla möjligheter till ökad konkurrens och ökad effektivitet tas till vara.

En jjärde typ av tillväxthinder som utskottet anser måste avskaffas är den byråkrati- och regleringsapparat som byggts upp under efterkrigstiden. Även om betydande steg i liberaliserande riktning när det gäller valutaregleringen för närvarande tas, är det angeläget att det snarast sker en fullständig avveckling av det regelverk som begränsar de fria kapitalrörelsema till och från Sverige.

Utskottet vill också framhålla vikten av att den statliga detaljregleringen gentemot kommuner och landsting begränsas. En förändring av statsbidragens utformning är enligt utskottets mening angelägen för att möjliggöra för enskilda kommuner och landsting att utforma verksamheten på det sätt som passar bäst i respektive fall. En sådan förändring skulle också innebära betydligt större möjligheter för förnyelse och effektivitetshöjningar inom den kommunala sektom.

Den svenska arbetsmarknaden behöver fungera bättre. Därför är det an
geläget att arbetsmarknadslagstiftningen ses över. Genom att exempelvis
förändra reglema för provanställning kan man skapa bättre fömtsättningar 155

för personer som nu har svårt att få fäste på arbetsmarknaden, t. ex. vissa 1988/89: FiU30
ungdomar oeh långtidsarbetslösa. Reservationer

Ytterligare ett hinder utgörs av den hårt reglerade bostadssektorn. Utskottet förordar bl. a. en översyn av byggnormerna, minskade subventioner och förändringar i t. ex. realisationsvinstbeskattningen för att förnya och skapa dynamik på denna marknad.

Det socialistiska experiment som de kollektiva löntagarfondema utgör måste avslutas. Eondskatterna bör avskaffas, fondbyråkratin upphöra och tillgångarna avvecklas, bl. a. genom att tillgångarna används som sparpremier för ett individuellt sparande i aktier.

Enligt utskottet innehåller motionerna Fi60 (m) och Fi6l (fp) sålunda en rad gemensamma förslag, som skulle förbättra fömtsättningama för en balanserad och långsiktig ekonomisk tillväxt, där hänsyn till regionala skillnader och miljöpåverkan tas.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motionerna Fi60 (m) yrkande I och Ei61 (fp) yrkande I bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Innebörden härav är att utskottet avstyrker propositionens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken.

Detta innebär också att utskottet inte kan tillstyrka den inriktning av den ekonomiska politiken som förordas i motion Fi62 (c) yrkande 1, Fi87 av Börje Höralund m. fl. (c) yrkande 1 och Ei64 (mp) yrkandena 1 och 32. De riktlinjer som förordas i motion Fi63 (vpk) yrkandena 1 och 4 innebär en socialistisk politik, som totalt avviker från vad utskottet ovan förordat. Utskottet avstyrker således vänsterpartiet kommunistemas motion,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med mbriken "Sammanfattning av" och på s. 82 slutar med "och 32" bort utgå,

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande de allmänna rikdinjerna för den ekonomiska politiken

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1988/ 89:150 bilaga 1 mom. 1 och motionerna 1988/89:Ei62 yrkande I, 1988/89:Ei87 yrkande I, 1988/89:Ei63 yrkandena I och 4 och 1988/ 89: Ei64 yrkandena 1 och 32 och med anledning av motionerna 1988/ 89:Ei60 yrkande 1 och 1988/89: Ei61 yrkande I godkänner vad utskottet anfört samt som sin mening ger regeringen detta till känna,

48. De allmänna riktlinjema för den ekonomiska politiken (mom. 24)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med "Tendenserna till" och slutar med "av 1990-talet" bort ha följande lydelse:

156

Den svenska ekonomin i dag 1988/89: FiU30

Den svenska konjunkturen är fortfarande generellt sett överhettad även om de inflationsdrivande tendenserna i stor utsträckning är geografiskt och sektoriellt begränsade.

Produktionen hämmas fortfarande, framför allt av brist på arbetskraft. Tillväxten väntas under innevarande år sjunka ner till en nivå på i storleksordningen 1,5—1,8 %. Inflationstakten väntas vara fortsatt hög under loppet av 1989. Hushållens sparkvot är fortfarande negativ. Den privata konsumtionen är förfarande hög även om den väntas avta något under innevarande år. Den inhemska produktionen förmår inte möta hushållens efterfrågan. Bytesbalansen fortsätter därför att försämras. Om sparandet kan öka skapas ett utrymme för ökad produktion och förbättrad extemba-lans. En sådan utveckling är extra nödvändig till följd av att de intemationella fömtsättningarna inte i samma utsträckning som tidigare verkar återhållande på bytesbalansunderskottet. Arbetslösheten är generellt sett låg. Markanta skillnader i sysselsättningsgrad finns dock, s 2eväl mellan regioner som mellan olika kategorier i arbetskraften.

Den intemationella konjunkturen är fortfarande stark. Utskottet gör därför i nuläget bedömningen att en väl avvägd finanspolitisk åtstramning är motiverad.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 81 börjar med "Den svenska" och på s. 82 slutar med "och 32" bort ha följande lydelse:

Den svenska ekonomin har under ett antal år haft ett andmm för att lösa de grandläggande obalanserna i ekonomin. Devalvering, oljeprissänkning, intemationell räntesänkning, dollarkursfall och minskad internationell inflationstakt har inneburit en respittid för att komma till rätta med hög inflation, snabb kostnadsutveckling, låg produktivitetsutveckling samt svag extern balans. Man kan konstatera att inget av dessa problem är lösta. Regeringen har trots de internationellt goda fömtsättningarna hittills inte lyckats med att uthålligt lösa de ekonomiska problemen. Den tredje vägens ekonomiska politik som regeringen förespråkar har sålunda misslyckats. Mot denna bakgrand har utskottet uppfattningen att den ekonomiska politiken bör ha följande inriktning:

—Politiken för regional balans måste intensifieras för att få till stånd en regional utveckling före en konjunkturavmattning och för att i tid möta nästa konjunkturappgång. Politiken måste syfta till att utjämna villkoren såväl mellanregionalt som inomregionalt. Genom att bredda arbetsmarknaden och ta till vara den lediga produktionskapacitet som finns på många håll i landet kan överhettningen i koncentrationsområdena minska och produktion och produktivitet öka.

—Överhettade koncentrationsområden inom ekonomin måste svalkas av. Koncentrationspolitiken innebär köer, snabbare pris- och kostnadsutveckling, löneglidning m.fl. ekonomisk-politiska problem.

—En sysselsättningspolitik som förmår möta det akuta arbetskraftsbehov som föreligger inom vissa delar av arbetsmarknaden. Åtgärder som krävs är ökad satsning på utbildning inom arbetsmarknads- och företagsutbildning, främjande av näringslivsinvesteringar syftande bl. a. till 157

ökad automatisering av de tunga jobben. Det måste också göras insatser 1988/89: FiU30 för en förbättrad arbetsmiljö, för en minskad personalomsättning och Reservationer minskade arbetsskador, ökad rehabilitering av långtidsarbetslösa och ett förbättrat tillvaratagande av den arbetskraftspotential som fortfarande finns.

— En satsning för framtiden på nyföretagande, små- och egenföretagande,
entreprenörskap, kunskapsuppbyggnad över hela landet. Vi måste ta
vara på människors och regioners utvecklingsmöjligheter bl. a. genom:

utveckling av infrastmktur; decentraliserat vägnät, utbyggd järnvägstrafik, regionala flygförbindelser, telekommunikationsnät etc;

decentraliserad högskoleutbildning via en utbyggnad av de mindre högskolorna med bl. a. fasta forskningsresurser vid de tidigare filialhög-skoloraa samt i Norrlands inland.

—Intensifierad miljöpolitik. För att säkra en ekonomisk utveckling också för framtiden måste miljöförstöring förebyggas och skadade livsmiljöer återställas. Miljöhänsyn måste komma in som en reell och självklar del av all samhällsplanering. Kortsiktiga ekonomiska intressen måste underordnas ekologiska hänsyn och fömtsättningama för en varaktig ekonomisk utveckling. Ekologi och ekonomi måste förenas. Detta är också något som under senare tid framförts i Bmndtlandkommissionens rapport. En viktig del för att styra samhällsutvecklingen rätt är energi- och råvaraskatter samt miljöavgifter. Miljöskyddslagstiftningen och dess tillämpning måste ses över. Tillväxtbegreppet BNP måste ställas under debatt. Naturresursräkenskaper i någon form bör införas i framtida statsbudgetar.

—Den kraftiga ökningen av statens utgifter i form av transfereringar måste bromsas. Utvecklingen inom sjukförsäkringssystemet, arbetsskadeförsäkringen och bostadssubventionerna måste ses över i särskild ordning. Förändringar får dock inte innebära en fördelnings- eller socialpolitisk ambitionssänkning.

—Stmkturomvandling inom näringslivet mot mer högteknologi och kunskapsintensiv produktion måste stimuleras. Detta kan ske genom en reformerad företagsbeskattning, satsning på högteknologisk forskning, en politik för sänkt ränta och ökad tillgång på riskvilligt kapital samt spridning av kapitalanvändningen.

—Det behövs enklare och mer långsiktiga spelregler i ekonomin. Härvidlag är en reformering av skattesystemet viktig. Centern har under allmänna motionstiden upprepat kravet på en avveckling av vinstdelningsskatten. Engångsskatter rabbar tilltron till långsiktigheten i det ekonomiska systemet och hämmar investeringsviljan.

—En genomgripande skattereform. En sådan bör inriktas mot sänkta marginalskatter med bibehållna fördelningspolitiska ambitioner. Den kommunala skatteutjämningen måste förbättras. Momsen på mat skall sänkas.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet avstyrker den allmänna in
riktning av den ekonomiska politiken som förordas i motionerna Fi60 (m)
yrkande 1, Ei6l (fp) yrkande 1, Fi 63 (vpk) yrkandena 1 och 4 samt Fi64 158

(mp) yrkandena 1 och 32. Utskottet kan ej ställa sig bakom de förslag till 1988/89: FiU30 inriktningen av den ekonomiska politiken på längre sikt som presenteras i Reservationer propositionen. Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Ei62 (c) yrkande 1 och Fi87 (c) yrkande 1.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:150 bilaga 1 mom. I samt motionerna 1988/89: Fi62 yrkande I och 1988/89: Fi87 yrkande I samt med avslag på motionema 1988/89:Ei60 yrkande I, 1988/89:Fi61 yrkande I, 1988/89:Ei63 yrkandena I och 4, 1988/ 89: Fi64 yrkandena I och 32 godkänner vad som förordats av utskottet och som sin mening ger regeringen detta till känna,

49. De allmänna riktlinjema för den ekonomiska politiken (mom. 24)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "I motionerna" och på s. 55 slutar med "i motionen" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan inte dela den uppfattning som framförs i propositionen och i samtliga partimotioner med undantag för Fi63 (vpk) att ekonomin är generellt överhettad. Detta kan sägas gälla för vissa storstadsområden, men att som i propositionen motivera en allmän åtstramning med att ekonomin är överhettad är en orimlig ståndpunkt. Ännu orimligare blir det om man ser på vilka effekterna skulle bli av de i propositionen föreslagna åtgärderna. Det är nämligen inte de lågavlönade som bör förhindras löneglidning, utan åtgärderna borde i stället riktas mot de högavlönade som förser sig med stora lönepåslag — det senare sker inte minst med hjälp av den av regeringen utformade statliga personalpolitiken. Indragningen av köpkra.t från dem som fått magra avtal är i själva verket utmanande. Det råder ingen överhettning i de arbetandes plånböcker. Åtgärder mot överhettning skall riktas mot framför allt finans- och spekulationssektorn.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med "I propositionen" och på s. 82 slutar med "och 32" bort ha följande lydelse:

I det följande ges en beskrivning av de problem som i dag karakteriserar den svenska ekonomin och som i stor utsträckning har förstärkts eller orsakats av den socialdemokratiska regeringens politik. Därefter redovisas utskottets altemativ till inriktning av den ekonomiska politiken. Detta altemativ är i överensstämmelse med vad som framförs i motion Fi63 (vpk).

Utskottet konstaterar att den svenska ekonomin trots en mer balanserad utveckling och trots mer än två år av konjunkturappgång och flera år av mycket höga vinster inom näringslivet står inför stora problem.

Den förda ekonomiska politiken har förstärkt en rad centrala tendenser
i ekonomin, vilka ökat kapitalismens motsättningar och orättvisor på en
rad områden. 159

Som exempel kan nämnas: 1988/89: FiU30

—Koncentration av makt och kapital. Reservationer

—Tillväxten av spekulativa inslag i ekonomin med dess påverkan på inflationen.

—Utslagningen av arbetande från industrin och dess betydelse för tillgången till arbetskraft.

—Åtstramningseflfekterna inom den offentliga sektoms socialt och samhällsekonomiskt viktiga delar, med bl. a. verksamhetsförsämringar och kapitalförstöring som följd.

—De sociala och ekologiska konsekvensema av rådande produktionsförhållanden.

—Den felaktiga fördelningen av vinsterna med ökande klasskillnader som följd.

—Den snabba transnationaliseringen av ekonomin och avsaknaden av en framsynt strategi för Europapolitiken.

—De förstärkta regionala problemen.

Det är utskottets uppfattning att den inriktningen av den ekonomiska politiken som förordas i propositionen i allt för hög grad ägnas löneutvecklingen och dess betydelse för inflationen. Sambandet mellan lön —prisprofil ignoreras trots att lönemas andel av både industrins förädlingsvärde och av nationalinkomsten sjunker, medan däremot vinstemas andel ökar.

De ekonomisk-politiska förslagen tar i alltför liten del sikte på ett rationellt utnyttjande av de samlade resurserna och koncentrerar sig i allt för hög grad till begränsningar av de offentliga utgiftema. Den vinstindragning från industrin som föreslås är alhför begränsad och kan inte ses som något inslag i en nödvändig omfördelningspolitik.

Den avregleringspolitik som tar sikte på att rasera de sista resterna av styrande inslag i den ekonomiska politiken bör enligt utskottet inte fullföljas. Detta gäller såväl valutaregleringen som andra avreglerande inslag som har till syfte att lämna helt fritt spelmm för marknadskrafterna, t. ex. på tekoområdet. Börsintroduktionen av samhällsägda företag, som är ytterligare ett exempel, bör avbrytas.

Som framgått av utskottets beskrivning av det ekonomiska läget kan
överhettningstendenser skönjas inom vissa delar av ekonomin. Kvar står
ändå det faktum att de regionala problemen har förstärkts och att den of
fentliga sektoms vitala delar brottas med stora ekonomiska problem. De
åtgärder som förordas i propositionen för att bekämpa inflationen — bl. a.
den nämnda mycket blygsamma vinstindragningen och planerade margi
nalskatteminskningar som är avsedda att lägga en grand för måttliga löne
krav — anser utskottet vara verkningslösa. Det finns anledning att befara
att de som inte får så stora skattesänkningar är grapper som redan tidigare
halkat efter när vinstårens överskott fördelats och att dessa grapper därför
tvingas kompensera sig både för fördelningsorättvisorna och de nya orätt
visa skatteskalorna. Utskottet vill här framhålla att den kritik som utskot
tet riktar mot regeringens ekonomiska politik i ännu högre grad är giltig för
den inriktning av politiken som förordas av moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centem. Utskottet avstyrker följaktligen motionema Ei60 150

(m) yrkande 1, Ei6l (fp) yrkande 1, Fi62 (c) yrkande 1 och Fi87 (c) yrkande 1988/89: FiU30
1. Reservationer

Den åtstramningspolitik som förordas i propositionen för att bekämpa prisökningar innebär, enligt utskottets mening, i rådande fördelningspolitiska situation att de tidigare hårt drabbade gmppema påläggs ytterligare bördor. Mot bakgmnd av den rådande ekonomiska situationen anser utskottet att varje åtgärd på det ekonomisk-politiska faltet måste ha en strikt fördelningspolitisk profil till förmån för de lågavlönade och de människor som lever under pressade ekonomiska förhållanden.

Investeringama och då främst investeringama i den gemensamma sektom måste öka. Utskottet vill i detta sammanhang betona att det inte finns någon fördelningspolitisk konflikt inbyggd i kravet på ökade investeringar, eftersom det uppenbarligen finns mycket gott om investeringsmedel i den svenska ekonomin. Vad som krävs är i stället åtgärder som avleder dessa penningströmmar från de spekulativa och kortsiktiga placeringama. Därutöver krävs åtgärder mot utlandsinvesteringama som fått stor omfattning under 1980-talet.

Den offentliga sektom måste byggas ut. Det bör med hänvisning till överlikviditetema i näringslivet ske en överföring av medel från den privata till den offentliga sektom. Utskottet vill understryka att investeringar i t. ex. hälso- och sjukvård, miljöskydd, trafiksystem och utbildning i gmnden är högproduktiva investeringar och därför bidrar till att öka produktionskapaciteten.

Självfallet kan den omläggning av den ekonomiska politiken som här förordas av utskottet inte omedelbart ge positiva resultat. Men ett fasthållande vid regeringens nuvarande ekonomisk-politiska strategi, vars huvudmål synes vara att pressa tillbaka löneutvecklingen för att vinna export-framgångar, kan vara förenat med stora risker i ett läge då konjunkturema vänder nedåt igen.

Mot här angiven bakgmnd anser utskottet att en omedelbar förändring av fördelningspolitiken i positiv riktning för de lågt och hormalt avlönade måste komma till stånd. Samtidigt bör en utbyggnad av den offentliga sektorn genom utnyttjande av överlikviditeterna från näringslivet genomföras. En sådan utbyggnad har stora positiva effekter också på den samlade fördelnings- och investeringspolitiken.

Utskottet vill också understryka att de ekologiska följderna av nuvarande utveckling av produktionsförhållandena måste tas på allvar. Det är utskottets bestämda uppfattning att ekonomi och ekologi är två sidor av samma sak och att en från miljösynpunkt positiv utveckling för bl. a. jordbraket, transport- och energipolitiken inte bara är en viktig miljöfråga utan också måste ses som viktiga inslag i en framtida industri- och samhälls-straktur. En sådan utveckling kan ge den svenska ekonomin stora framtida fördelar.

Utskottets förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken kan sammanfattas i följande punkter:

I. Demokratiserad ekonomi. En demokratisering av ekonomin är grandläggande för att motverka storfinansens maktkoncentration och dess avgö-

161

Riksdagen 1988/89. 5 saml Nr 30 Del 1

rande inflytande över näringslivets investeringar och samhällets utveck- 1988/89: FiU30
ling. Reservationer

2. Skärpt valutalagstiftning. Transnationaliseringen måste motverkas
och kapitalrörelser över gränserna kontrolleras.

3. Breddning av Sveriges intemationella relationer. Riksdagen bör uttala sig mot underordningen av Sverige under EG:s politik. Målsättningen gentemot EG skall vara densamma som gentemot andra stater; beredskap till samarbete, frihandel (med EG finns redan frihandelsavtal) men inte underordning och beroende. Sverige bör verka för en ny ekonomisk världsordning som gynnar tredje världens sociala utveckling.

4. En ekologisk näringspolitik, som leder bort från rovdrift och naturkatastrofer.

5. Ett omfattande investeringsprogram för offentlig sektor.

6. Förstärkt regionalpolitik. För att uppnå detta krävs att en bred "FoU" (Forskning och utvecklingsverksamhet) startas inom den offentliga sektom.

7. En fördelningspolitik som minskar klassklyftor och ger alla möjligheter till en god försörjning.

8. Kortare arbetsdag med målet 6 timmars arbetsdag.

9. En bostadspolitik för lägre hyror.

Den inriktning av den ekonomiska politiken som här förordats av utskottet innebär att utskottet tillstyrker motion Ei63 (vpk) yrkandena 1 oeh 4.

1 motion Fi64 (mp) föreslås en mängd skatte- och avgiftshöjningar som motiveras utifrån miljöpolitiska hänsyn. Dessa måste dock sättas in i ett större sammanhang där en socialt och ekologiskt riktig tillväxt kan främjas. Att, som motionärema menar, sätta ett stopp för all materiell levnadsstandardökning skulle slå lika hårt mot de lågavlönade och mest utsatta som den generella åtstramningspolitik som är utgångspunkten för förslagen i propositionen.

Utskottet avstyrker motion Ei64 (mp) yrkandena 1 oeh 32.

dels utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1988/ 89:150 bilaga I mom. 1 och motionerna 1988/89:Ei60 yrkande I, l988/89:Ei6l yrkande I, 1988/89:Ei62 yrkande 1, 1988/89: Ei64 yrkandena I och 32 och 1988/89: Ei87 yrkande 1 godkänner vad som förordas i motion 1988/89: Fi63 yrkandena 1 och 4 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

50. De allmänna riktlinjema för den ekonomiska politiken (mom. 24)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49 börjar med "I motion
ema Fi59" och på s. 55 slutar med "i motionen" bort ha följande lydelse: 162

Stabiliseringspolitiken 1988/89: FiU30

Reservationer Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionen att den svenska

ekonomin är överhettad och att det därför är nödvändigt att vidta åtgärder för att minska överhettning och inflationstryck i ekonomin. Som utskottet ser det är det emellertid felaktigt att se överhettningen som ett kortsiktigt konjunkturproblem, som kan lösas med akuta åtgärder och som har en påverkan på ekonomin endast under en kort tid. Ett långsiktigt betraktelsesätt måste vara utgångpunkten vid överväganden om vilka åtgärder som skall vidtas för att minska överhettningen. Kärnfrågan är i själva verket hur vi skall kunna minska det allmänna resursslöseriet och förslitningen på naturen på ett ansvarsfullt sätt.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 79 börjar med "I propositionen" och på S.82 slutar med "och 32" bort ha följande lydelse:

De stabiliseringspolitiska åtgärder som utskottet vill förorda är en kraftig höjning av de indirekta skattema främst inom energiområdet men även skatten på reklam bör kraftigt höjas och en allmän förpackningsskatt bör införas. Därutöver vill utskottet förorda en investeringsavgift riktad mot byggandet i de alltför expansiva storstäderna och ett införande av miljöavgifter inom flera områden. Här nämnda åtgärder bör verksamt bidra till att minska överhettningen i ekonomin samtidigt som de är miljöpolitiskt väl motiverade. För att mildra åtstramningens sociala och regionala verkningar vill utskottet föreslå åtgärder till förmån för bl.a. bamfamiljema och glesbygden. En sammanfattande redogörelse för här nämnda förslag till åtgärder återfinns i utskottets behandling i betänkandet om budgetpolitiken.

Den ekonomiska politiken på längre sikt

Vad som här anförts rör de problem som den svenska ekonomin möter på kort sikt. Det är emellertid utskottets uppfattning att den ekonomiska politiken måste prioritera de långsiktiga målen. Den hitintills förda politiken har varit mycket kortsiktig och helt inriktad på att främst främja ekonomisk tillväxt uttryckt som ökning i landets BNP på årsbasis. För att möjliggöra detta har politiken stött exportindustrin och gynnat stora vinster inom svenskt näringsliv. Politiken har med ett ytligt betraktelsesätt varit utomordentligt framgångsrik. Ansträngningarna att lösa problemen på kort sikt får dock inte leda till att de långsiktiga målen skjuts i bakgranden. Det vi gör i dag måste relateras till de långsiktiga målen.

Utskottet vill formulera de långsiktiga målen för den ekonomiska politiken på följande sätt:

- att inom marknadsekonomin styra konsumtion och produktion så att man gott och väl håller sig inom de ramar som naturen sätter, dvs. att vi inte överskrider vad människor och natur tål utan att skadas,

- att minska de sociala och ekonomiska klyftoma, dvs. föra en kraftfull fördelningspolitik,

- att arbeta så att vi är i samklang med internationell solidaritet, dvs. så 163

att Sverige genom en hög konsumtion inte försvårar för människor i andra 1988/89: FiU30
länder att leva ett gott liv. Reservationer

Dessa mål måste kombineras med att över längre tidsperioder upprätthålla balans i våra utrikes affärer och i statens budget.

Riktlinjer för en ny ekonomisk politik

Av de här angivna målen följer att den ekonomiska politiken måste inriktas mot att minska den materiella förbmkningen. Det kan ske på tre vägar.

— Genom marknadsekonomisk styming med hjälp av miljö- och resursre-
laterade skatter och avgifter.

— Genom aktiv konsumentinformation som utpekar miljövidriga produk
ter pressa tillverkama till att producera miljörimliga produkter på ett
miljövänligt och resurssnålt sätt.

—Genom tvingande lagstiftning i allvarliga fall av miljöförstörande verksamhet. Samhället måste kunna sätta gränser kopplade till ett juridiskt och ekonomiskt ansvar för dem som överskrider gränsema.

—Genom att betona vikten av tillväxtens innehåll.

Utskottet vill understryka att den styrning som här avses måste ske inom marknadsekonomins ramar.

Att ändra inriktningen av den ekonomiska politiken som leder från ett samhälle som i dag är helt inriktat på en ständigt ökad förbrakning av våra basresurser utan hänsyn till alla negativa konsekvenser för vår värld är utan tvekan en mödosam process. Som utskottet ser det måste en mängd ekonomisk-politiska åtgärder planeras och börja verkställas inom den nu löpande mandatperioden. Här kan nämnas skatter på råvaror och energi men också sänkta indirekta skatter på exempelvis svensk basmat.

Den här beskrivna inriktningen av den ekonomiska politiken ställer stora krav på fördelningspolitiken. Exempel på nödvändiga åtgärder inom detta område återfinns i avsnittet om budgetpolitiken. Utskottet vill i detta sammanhang tillägga att en väl fungerande offentlig sektor är en omistlig del i en bra fördelningspolitik. Utskottet menar att det finns skäl i att se över den offentliga sektoms arbetsformer så att den på ett effektivt och smidigt sätt kan fullfölja sitt samhällsuppdrag. Detta översynsarbete måste ske kontinuerligt för att ta vara på medborgarnas önskemål och för att kunna ta vara på de resurser som finns på bästa sätt. Verksamheter som inte har direkt anknytning till den offentliga sektorns funktion kan med fördel lämnas ut på entreprenad efter anbudsförfaranden. Vidare måste vikten av att föra en ambitiös utjämnande regionalpolitik betonas.

Utskottet är av den uppfattningen att den politik som föreslås i mode
rata samlingspartiets och folkpartiets motioner kommer att leda till en om
fattande miljöförstöring av ett slag som är fullkomligt oacceptabel enligt de
grandläggande långsiktiga mål som utskottet har fastlagt. Den av motionä
rema föreslagna politiken leder till stora ökningar av den materiella för
bmkningen, vilket oundvikligen leder till en fortsatt kraftig miljöförstö
ring. 164

Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion Ei60 (m) 1988/89: FiU30
yrkande 1 och Ei6l (fp) yrkande 1. Reservationer

Vad gäller centem finner utskottet att partiet i sina motioner Ei62 och Ei87 har en mera nyanserad syn än moderater och folkpartister på vilka som är de stora problemen i vårt lands ekonomi. Den överensstämmer dock inte i sin helhet med vad utskottet har fastlagt som de långsiktiga målen för den ekonomiska polifiken.

Utskottet vill med hänvisning till vad som ovan har anförts avstyrka motion Ei62 (c) yrkande 1 och Ei87 (c) anförts avstyrka motion Ei62 (c) yrkande I och Ei87 (c).

Utskottet finner att mycket av det som sägs i motion Fi63 (vpk) står i överensstämmelse med vad som utskottet anser vara de långsiktiga uppgifterna för den ekonomiska politiken.

Trots denna förhållandevis goda överensstämmelse med de uttalade målen måste, med hänvisning till vad utskottet tidigare anfört, motion Fi63 (vpk) yrkandena 1 och 4 avstyrkas.

Vad utskottet här anfört om inriktningen av den ekonomiska politiken överensstämmer i sin helhet med vad som framförs i motion Ei64 (mp). Utskottet tillstyrker sålunda motion Ei64 (mp) yrkandena I och 32.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1988/ 89:150 bilaga I mom. 2 och motionerna 1988/89:Ei60 yrkande I, l988/89:Ei6l yrkande 1, 1988/89: Ei62 yrkande 1, 1988/89: Ei63 yrkandena I och 4 och 1988/89: Fi87 yrkande I godkänner vad som förordas i motion 1988/89: Ei64 yrkandena 1 oeh 32 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

51. Mål för den ekonomiska politiken (mom. 25)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 82 böijar med "Utskottet har" oeh på s. 83 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att kraven på en god miljö och regional balans måste vara en viktig utgångspunkt för den ekonomiska politiken.

Med anledning av yrkandena i motion Ei62 (c) vill utskottet dock anföra
följande. Motionärerna hävdar att målen "en god miljö och regional ba
lans" skall likställas med övriga mål för den ekonomiska politiken som full
sysselsättning, hög tillväxt, prisstabilitet och balans i utrikesaffärerna. Att
de miljöpolitiska och regionalpolitiska frågorna inte har lägre prioritet än
övriga här nämnda mål har redan framgått av vad utskottet anfört. Utskot
tet vill emellertid framhålla att det varken är möjligt eller ens önskvärt att
kvantifiera de samlade effekterna i dessa avseenden av ett visst tillväxtför
lopp. En ansvarsfull hushållning med naturresurserna är ett villkor för en 165

god ekonomisk utveckling. Omvänt gäller att en framgångsrik ekonomisk 1988/89: FiU30
politik är en fömtsättning för en aktiv miljöpolitik. Reservationer

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Ei62 (c) yrkandena 3 och 4.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande mål för den ekonomiska politiken att riksdagen avslår motion 1988/89: Ei62 yrkandena 3 och 4,

52. Mål för den ekonomiska politiken (mom. 25,
motiveringen)

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 82 som böijar med "Utskottet har" och på s. 83 slutar med "alla samhällssektorer" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas åsikt att god miljö och regional balans är viktiga delar i ett samlat mål för den ekonomiska politiken.

Som utskottet ser det är dessa deklarationer om miljöpolitiken och regionalpolitiken som görs i här nämnda motion av mindre värde. Såväl motionärerna som regeringen bekänner sig till en tillväxtideologi som, trots allt vad som sägs om nödvändigheten att nå ekologisk balans, innebär en ökad materiell förbrakning och därför en fortgående förslitning av miljön. Utskottets slutsats är att kravet i motion Ei62 (c) på att en god miljö skall vara ett mål för den ekonomiska politiken måste göras tydligare.

Som utskottet ser det är en bättre regional balans en grandläggande förutsättning för att landets samlade produktionsresurser skall kunna utnyttjas på ett riktigt sätt. Den mest positiva utvecklingen av samhällsekonomin erhålls om mänskligt kunnande, samhällsinvesteringar och råvaratillgångar över hela landet tas till vara. Regional balans innebär sålunda att statsmaktema vid beslut inom alla samhällssektorer skall ta hänsyn till vad målet regional balans kräver. Samhällets insatser måste samordnas så att en positiv regional utveckling främjas.

53. Statsskuldspolitiken (mom. 26 a)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 84 som börjar med "Med statsskuldens" och slutar med "för statsskuldspolitiken" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som redovisas i motion Ei60 (m) att finanspolitiken — när nu statsbudgeten inte längre uppvisar underskott — inte bör användas för finjustering av den totala efterfrågan i ekonomin utan läggas upp efter mer långsiktiga riktlinjer. Den bör i huvudsak inriktas på att angripa ekonomins stmkturella problem. De åtgärder som i det kortsiktiga perspektivet behöver vidtas för att bekämpa inflationen bör som anförs i motion Ei60 (m) hämtas från det penningpolitiska området.

medför emellertid att nya låneoperationer ständigt behöver genomföras. 1 1988/89: FiU30 likhet med regeringen anser utskottet att kravet på kostnadseffektivitet Reservationer måste ställas högt i skuldförvaltningen. Riksgäldskontoret bör därför i eget intresse tillse att de finansiella marknadema förses med statspapper via regelbundna emissioner. Detta är nödvändigt även med hänsyn till riksbankens marknadsoperationer.

Utskottet vill också påtala de problem som allemanssparandet medför från upplåningssynpunkt. Riksgäldskontoret kan inte påverka omfattningen, och kostnaden är hög. Den sparstimulerande effekten är dessutom ringa, eftersom insättningama på allemanssparkonto i stor utsträckning utgör överföringar från andra konton. Systemet härrör från en tid, då staten hade ett stort sparandeunderskott och näringslivet ovanligt nog ett överskott. Det var då naturligt att kanalisera hushållens sparmedel direkt till statsskulden. Men när nu fördelningen av sparande mellan offentlig sektor och näringsliv är den motsatta, bör det skattegynnade sparandet i stället styras till näringslivet. Finansutskottet anser mot denna bakgrand att allemanssparandet bör avvecklas som statlig upplåningsform. Däremot är det angeläget att stödja sparande i allemansfond liksom långsiktigt bundet sparande i bank oeh försäkring, varifrån medlen kan kanaliseras till produktiva investeringar.

Vad utskottet anfört med anledning av Ei60 (m) om statsskuldspolitikens inriktning bör riksdagen som sin mening ge fullmäktige i riksgäldskontoret till känna.

dels att utskottets hemställan under 26 a bort ha följande lydelse: 26. beträffande statsskuldspolitiken a) att riksdagen med avslag på regeringens förslag i prop. 1988/89:150 bilaga 6 mom. 9 och motion Ei6l yrkande 14 godkänner vad som förordas motion Ei60 yrkande 3 oeh som sin mening ger fullmäktige i riksgäldskontoret till känna vad utskottet anfört,

54. Statsskuldspolitiken (mom. 26 a)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 84 börjar med "Med statsskuldens" och slutar med "för statsskuldspolitiken" bort ha följande lydelse:

1 propositionen konstateras att det nuvarande budgetöverskottet medför att staten inte längre har något nettoupplåningsbehov. Omsättningen av gamla lån i förening med statsskuldens under senare år förkortade löptid medför emellertid att nya låneoperationer ständigt behöver genomföras. I likhet med regeringen anser utskottet att kravet på kostnadseffektivitet måste ställas högt i skuldförvahningen. Därvid framstår statsskuldväxlar och riksobligationer som lämpligast. Riksgäldskontoret bör därför i eget intresse tillse att de finansiella marknaderna förses med sådana statspapper via regelbundna emissioner. Detta är nödvändigt även med hänsyn till riksbankens marknadsoperationer.

Den automatiska ökning som sker inom ramen för allemanssparandet är 167

från denna utgångspunkt ett problem. Spm påpekas i motion Fi6l (fp) är 1988/89: FiU30 också allemanssparandet en för staten dyr upplåningsform. Det finns där- Reservationer för anledning att i samband med en omfattande skattereform överväga förändringar i villkoren för allemanssparandet.

Vad utskottet anfört med anledning av Ei6l (fp) om statsskuldspolitikens inriktning bör riksdagen som sin mening ge fullmäktige i riksgäldskontoret till känna.

dels att utskottets hemställan under 26 a bort ha följande lydelse:

26. beträffande statsskuldspolitiken

a) att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1988/ 89:150 bilaga I mom. 9 och motion 1988/89: Ei60 yrkande 3 godkänner vad som förordas i motion l988/89:Ei6l yrkande 14 och som sin mening ger fullmäktige i riksgäldskontoret till känna vad utskottet anfört,

55. Allemanssparandet (mom. 27)

Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 85 böijar med "Utskottet konstaterade" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är olämpligt att i ett läge när det är mycket angeläget att få till stånd ett ökat hushållssparande försämra villkoren för allemanssparandet. Eventuella förändringar i det skattesubventionerade sparandet bör i stället prövas i samband med skattereformen 1991.

Utskottet tillstyrker således förslagen i motionerna Ei61 (fp), Fi62 (fp) och Ei64 (mp).

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande allemanssparandet

att riksdagen med bifall till motionema 1988/89: Fi61 yrkande 9, 1988/89: Ei62 yrkande 5 oeh 1988/89: Ei64 yrkande 4 antar det i proposition 1988/89:150 bilaga 6 punkt 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande med den ändringen att 9 § utgår,

56. Kredit- och valutapolitiken (mom. 28)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp) oeh Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 85 som börjar med "Yrkanden om" och slutar med "yrkande 15" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att valutaregleringens aviserade slopande gör det natur
ligt att överväga frågan om Sveriges valutapolitiska regim. Målet är och
förblir en fast växelkurs. Sedan en tid tillbaka anges denna i förhållande till
en korg av utländska valutor. I praktiken har emellertid den svenska kro- 168

nans värde påverkats av de stora kurssvängningarna för dollam, som dess- 1988/89: FiU30 utom har givits dubbel vikt i korgen. EMS erbjuder som påpekas i motio- Reservationer nerna Ei60 (m) och Fi61 (fp) en fastare punkt att anknyta kronan till. Kursrelationerna i detta system har nu varit oförändrade i över två år. Genom en EMS-anknytning skulle Sverige ytterligare markera att inflationsmål och valutakursnorm måste tas på allvar. Vi skulle också få del av det stöd som centralbankema i EMS-länderna ger varandras valutor om behov uppkommer.

Som isolerad åtgärd löser inte en EMS-anknytning problemen i den svenska ekonomin. Men om den ekonomiska politiken i övrigt ges rätt inriktning kan ett sådant steg ge ett värdefullt bidrag till kampen mot inflationen.

Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Ei60 (m) yrkande 4 och Fi6l (fp) yrkande 15 bör riksdagen som sin mening ge fullmäktige i riksbanken till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beräffande kredit- och valutapolitiken

att riksdagen med anledning av motionema Ei60 yrkande 4 oeh Fi61 yrkande 15 samt med avslag på motion Ei63 yrkandena 7 oeh 8 som sin mening ger riksbanksfullmäktige till känna vad utskottet anfört.

57. Kredit- och valutapolitiken (mom. 28)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 86 som börjar med "Bostadsutskottet föreslår" och som slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

De aktuella förslagen i motion Fi63 (vpk) bör ses mot bakgmnd av den överhettade kreditmarknaden. En överhettning som har sin grand i de stora vinster som skapats i näringslivet. I storstadsområdena är byggmarknaden överhettad främst på grand av affärs-, kontors- och skrytbyggandet.

Ett effektivt grepp vore, anser utskottet, att göra en kraftig vinstindragning från företagen. Den överlikviditet som flödar omkring styrs genom aggressiv marknadsföring till hushållen. Genom de höga räntor, ofta rena ockerräntor, som tas ut för hushållskrediter tvingas många hushåll in i " skuldfällan".

Utskottet anser att kraftfulla åtgärder måste vidtas för att hejda dessa ockerräntor. Regeringen bör ges i uppdrag att snarast föreslå åtgärder för att komma till rätta med dessa. Antingen bör ränteregleringen återinföras eller måste man lagstiftningsvägen förbjuda användningen av de skyhöga räntor som i dag ofta tillämpas gentemot hushållen.

Utskottet anser också att den i motionen aktualiserade frågan om en
särskilt diskonto för bostadsmarknaden bör prövas i detta sammanhang.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Ei63 yrkandena 7 och 8 bör 169

riksdagen som sin mening ge regeringen och fullmäktige i riksbanken till 1988/89: FiU30
känna. Reservationer

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande kredit- och valutapolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi63 yrkandena 7 och 8 samt med avslag på motionema 1988/89: Ei60 yrkande 4 och 1988/ 89:Ei6l yrkande 15 som sin mening ger regeringen och fullmäktige i riksbanken till känna vad utskottet anfört,

58. Restriktivare kreditgivning (mom. 29)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 87 som börjar med "Vid detta " och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utöver de åtgärder som regeringen vidtagit och de förslag i propositionen som ligger i linje med vad som föreslås i motion Ei62 (c) anser utskottet att kassakvoterna bör höjas. En penningpolitisk åtstramning via räntan ser utskottet som nödvändig i detta läge. Kontantinsatsen vid kreditköp bör emellertid inte vara högre än 50 %.

Vad utskottet anfört med anledning av propositionen och motion Ei62 (c) yrkandena 19 och 20 om en restriktivare kreditpolitik bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet avstyrker med det anförda motionema Ei63 (vpk) yrkande 6, Ei64 (mp) yrkande 29 och Ei92 (s) i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande restriktivare kreditgivning

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi62 yrkandena 19 och 20 samt med avslag på motionema 1988/89: Fi63 yrkande 6, 1988/ 89: Fi64 yrkande 29 och 1988/89: Ei92 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

59. Restriktivare kreditgivning (mom. 29, motiveringen)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp) och Inger René (m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 86 börjar med "De senaste" och på s. 87 slutar med "blivit tillgodosedda" bort ha följande lydelse:

Utskottet ser mycket positivt på den avreglering av kreditmarknaden som skett sedan början av 1980-talet. En väl fungerande kreditmarknad har stora fördelar från effektivitetssynpunkt. En höjning av kassakvoterna som föreslås i motion Fi62 (c) skulle leda till högre räntor och skapa större konkurrensnackdelar för banker och finansbolag som omfattas av kassakraven. Utskottet motsätter sig således en höjning av kassakvotema.

Utskottet anser inte heller att andra restriktioner såsom särskilda kon
tantkrav vid kreditköp bör bibehållas. Alla former av restriktioner leder
till sämre fungerande kreditmarknad. Varje hushåll bör själv kunna be
stämma hur inköp av t. ex. hushållskapitalvaror och bilar skall finansieras. 170

60. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen (mom. 30) 1988/89: FiU30

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med "Utskottet har" och på s. 88 slutar med "statsbudgeten (1988/89: FiU41)" bort ha följande lydelse:

Riktlinjer för budgetpolitiken

Budgetpolitiken spelar, som framhålls i motion FiöO (m), en central roll för den ekonomiska tillväxt som ger ökad valfrihet oeh tryggad välfärd i framtiden. Den långsiktiga tendensen till att statsbudgetens såväl inkomst-som utgiftssida ökar i förhållande till den samlade produktionen (BNP) måste brytas. Enligt utskottets mening är det nödvändigt att både skattetryck och offentlig utgiftsandel reduceras.

Det innebär att de offentliga utgiftemas möjliga ökningstakt i nominella termer bestäms av den reala tillväxten i ekonomin, den inflationstakt som råder i de länder mot vilka Sverige har en fast växelkurs samt de krav på minskning av skattetrycket som ställs upp.

Utskottet anser, i överensstämmelse/ned vad som framhålls i motion Ei60 (m), att skattetrycket i genomsnitt bör sänkas med ca I procentenhet per år. Det innebär att de offentliga utgifternas reala ökning måste begränsas till 0,5—1,0 % per år, vid en genomsnittlig tillväxt i totalproduktionen på 2,0-2,5% per år.

En sådan inriktning av budgetpolitiken fömtsätter avregleringar och avmonopoliseringar av den offentliga verksamheten så att nödvändiga besparingar därigenom kan göras samtidigt som ett tillräckligt utrymme skapas för att klara också nytillkommande offentliga utgiftsbehov.

Utskottet ansluter sig till det i motion Ei60 (m) åberopade förslaget till riktlinjer för budgetpolitiken för det kommande budgetåret som framfördes i januari av moderata samlingspartiet och som skulle ha inneburit en utgiftsnivå som låg drygt 15 miljarder kronor lägre än vad regeringen då förordade för budgetåret 1989/90. Av dessa utgiftsminskningar var ca 3 miljarder kronor i princip av engångskaraktär, även om samma slags intäkter av denna storlek torde kunna beräknas för varje år under den närmast överskådliga framtiden. Skatteintäkterna var i detta budgetalternativ nästan 10 miljarder kronor mindre än vad regeringen utgått ifrån. Det kassamässiga överskottet skulle därmed ha blivit 5,4 miljarder kronor större än vad regeringen då förordade.

I motion Ei61 (fp) redovisas budgetalternativ som i vissa stycken överensstämmer med förslagen i motion Ei60 (m). Enligt utskottets mening innebär emellertid inte de något mindre besparingarna i motion Fiö I (fp) att alla önskvärda skattesänkningar kan genomföras.

I motion Fi63 (vpk) förordas såväl stora skatteskärpningar som utgiftsökningar. En sådan budgetpolitik avvisar utskottet bestämt. Likaså avstyrker utskottet motionema Fi62 (c) och Eiö4 (mp).

Med det anförda avstyrker utskottet de förslag till budgetpolitiska rikt
linjer som föreslås i proposition 1988/89:150 bil. I mom. 2, motionerna 171

Fiol (fp) yrkande 2, Ei62 (c) yrkande 2, Eiö3 (vpk) yrkande 2 och Eiö4 1988/89:FiU30 (mp) yrkande 31 samt tillstyrker de allmänna riktlinjer för budgetregle- Reservationer ringen som anges i motion FiöO (m) yrkande 2,

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregteringen att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1988/ 89:150 bilaga I mom. 2 och morionema 1988/89:Fiöl yrkande 2, 1988/89: Ei62 yrkande 2, 1988/89: Fiö3 yrkande 2 och 1988/89: Fiö4 yrkande 31 godkänner vad som förordas i motion 1988/89: FiöO yrkande 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

61. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen (mom. 30)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med "Utskottet har" och på s. 88 slutar med "statsbudgeten (1988/89: FiU41)" bort ha följande lydelse:

Riktlinjer för budgetpolitiken

I folkpartiets partimotion Eiöl förordas en budgetpolitik som utgår från tre riktlinjer. För det första krävs en genomgripande förnyelse av hela den offentliga sektorn och i det korta perspektivet också visst resurstillskott. För det andra kravs en omfattande översyn av de stora generella systemen för inkomstöverföringar där en kostnadsexplosion hotar. För det tredje är det önskvärt med en sänkning av det totala skattetrycket.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att budgetpolitiken bör utformas efter dessa riktlinjer. Detta avviker starkt från den budgetpolitik som förespråkas i den reviderade finansplanen. Regeringen lägger inga konkreta förslag för att främja den offentliga sektorns förnyelse — tvärtom slås det ytterligare en gång fast t. ex. att en eflfektivitefsfrämjande konkurrens genom enskilda alternativ inte får förekomma inom vård, omsorg och utbildning. Likaså saknas förslag för att motverka socialförsäkringssystemets kraftiga kostnadsökning.

I fråga om skattepolitiken kännetecknas propositionen av fortsatta skattehöjningar. Utskottet avvisar som framgått tidigare regeringens förslag om höjd moms, höjd löneavgift, särskild löneavgiftshöjning i Stockholmsområdet m. m. Utskottet har också avstyrkt förslagen från skatteutskottet om alternativa skattehöjningar i stället för de av regeringen föreslagna. Utskottet delar uppfattningen i motion Eiöl (fp) att skattehöjningar inte bör användas som medel inom stabiliseringspolitiken. De är skadliga för samhällsekonomin i stort och dessutom ineffektiva för sitt syfte.

Skattepolitiken bör enligt utskottets uppfattning inriktas på det som är
mest väsentligt, nämligen lägre inkomstskatter. Utskottet har tidigare till
styrkt förslaget i folkpartiets partimotion om ett stort steg i en skattere
form redan 1990. Genom de förslag till minskade offentliga utgifter som 172

motionärerna föreslår kan också det totala skattetrycket sänkas, vilket ut- 1988/89: FiU30
skottet bedömer som önskvärt. Reservationer

Utskottet har i det föregående tagit avstånd från de förslag till tvångssparande som föreslås i motion Fi59 (s) och Ei62 (c). Utskottet har också avvisat de förslag till höjda energiskatter och införande av s. k. bastillägg som föreslås i motioner från miljöpartiet, liksom förslag om likviditetsindragningar från företagen och stora skattehöjningar i vänsterpartiet kommunisternas motioner. Utskottet avstyrker således bifall till motionema Ei62 (c) yrkande 2, Eié3 (vpk) yrkande 2 och Eiö4 (mp) yrkande 31.

Utskottet konstaterar att den budgetpolitik som förordas i motion FiöO (m) har stora likheter med vad utskottet ovan tillstyrkt. Där finns emellertid också förslag om stora indragningar från kommunsektorn som utskottet avvisar. Utskottet avstyrker därmed bifall till motion FiöO (m) yrkande 2.

dels utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande de allmänna rikdinjerna för budgetregleringen att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1988/ 89:150 bilaga 1 mom. 2 och motionerna 1988/89: FiöO yrkande 2, 1988/89:Eiöl yrkande 2, 1988/89:Eiö2 yrkande 2, 1988/89:Fiö3 yrkande 2 och 1988/89: Fi64 yrkande 31 godkänner vad som förordas i motion 1988/89: Fiol yrkande 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

62. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen (mom. 30)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 87 som börjar med "Utskottet har också" och slutar med "ett vårdnadsbidrag" bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande som s. 87 börjar med "1 centerpartiets" och på s. 88 slutar med "budgetpolitiska riktlinjer" bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande på s. 88 som börjar med "I kompletteringspropositionen" och slutar med "eftersträvade åtstramningen" bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående konstaterat att konsekvensema av de i kompletteringspropositionen förordade åtgärderna för att dämpa den ekonomiska aktiviteten samtidigt riskerar att förvärra de gmndläggande problemen i ekonomin. Med anledning av centerpartiets förslag till budgetpolitiska riktlinjer i motion 1988/89: Fiö2 och förslagen i motion 1988/ 89: Fi59 (s) har därför utskottet förordat delvis andra lösningar än de som föreslagits i kompletteringspropositionen för att nå den behövliga åtstram ningen. Utskottets förslag ansluter också till betydande delar till de allmänna riktlinjer för budgetpolitiken och inriktningen på åtgärderna för att hålla tillbaka konsumtionsökningen som förordades i motion 1988/89 Fi22ö från centerpartiet.

Dessa riktlinjer innebar sammanfattningsvis att barnfamiljerna skulle få 173

en bättre valfrihet i bamomsorgen och bättre ekonomiska villkor genom 1988/89: FiU30 införande av ett beskattat vårdnadsbidrag, höjda bambidrag, sänkt moms Reservationer på baslivsmedel och bibehållna mjölksubventioner. Vidare att pensionäremas grandtrygghet förbättrades, sänkta socialavgifter för småföretag, minskad avgift för egenföretagare, ökade skatteutjämningsbidrag, omfördelning av skattetrycket från skatt på arbete till skatter och avgifter på råvaror och miljöhotande produkter m. m.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen att riksdagen med anledning av propositionen 1988/89:150 bilaga 1 mom. 2 och motion Fiö2 (c) yrkande 2 samt med avslag på motionerna FiöO (m) yrkande 2, Eiöl (fp) yrkande 2, Eié3 (vpk) yrkande 2 och Eiö4 (mp) yrkande 31 godkänner vad som förordats av utskottet och som sin mening ger regeringen detta till känna.

63. De allmänna riktlinjema för budgetregleringen (mom. 30)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 börjar med "Utskottet har i" och på s. 88 slutar med "utskottet förordat" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att de obalanser som finns i ekonomin främst gäller fördelningen av ekonomiska resurser mellan glesbygd och ekonomiskt heta regioner, mellan olika samhällsklasser och mellan den offentliga sektorn och den privata. Åtgärder riktade mot arbetsfria inkomster, spekulation och finansiella transaktioner måste enligt utskottet få hög prioritet.

Det är därför enligt utskottet angeläget att investeringar i och drift av den offentliga sektorn i högre grad än hittills finansieras via skärpt beskattning av kapital.

Med anledning härav förordas i likhet med vad som anförs i motion Fiö3 (vpk) att ekonomiska resurser överförs från kapitalägare och från överlikviditeten i näringsHvet till de lönearbetande, till regional utveckling och till en utveckling av den offentliga sektoms vitala delar.

Enligt utskottets uppfattning måste vidare varje ekonomisk-politisk åtgärd kännetecknas av fördelningspolitisk rättvisa.

Med anledning av detta avstyrks de åtstramningsförslag som redovisats i propositionen. Vidare avstyrks de motioner som väckts med anledning av propositionen, där förslagen riktar sig mot tåg- och medelinkomsttagama.

Utskottet finner med hänsyn till detta att de förslag som lagts fram i motion Fiö3 (vpk) rörande riktlinjema för budgetregleringen är väl avvägda med hänsyn till denna budgetpolitiska målsättning. Utskottet avstyrker med det anförda motionema FiöO (m) yrkande 2, Eiöl (fp) yrkande 2, Fi62 (c) yrkande 2 och Fi64 (mp) yrkande 31.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen
att riksdagen med avslag på regeringens förslag i propositionen 1988/
89:150 bilaga 1 mom. 2 och motionema 1988/89: EiöO yrkande 2, 174

1988/89: Fi61 yrkande 2, 1988/89: Fi62 yrkande 2 och 1988/89: Fi64 1988/89: FiU30 yrkande 31 godkänner vad som anförts i motion 1988/89: Fi63 yrk- Reservationer ande 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

64. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen (mom. 30)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 87 böijar med "Utskottet har" och på s. 88 slutar med "utskottet förordat" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör åtstramningen av svensk ekonomi utformas på ett sådant sätt att den tillgodoser miljö- och resursbevarande krav.

Åtstramningen skall alltså inte ses som en isolerad konjunkturpolitisk händelse. Den bör i stället ges en sådan inriktning att den kan fungera som första steget i en målmedveten omläggning av den ekonomiska politiken. Den till år 1991 planerade skattereformen kan, rätt utformad, bli ett naturligt andra steg i en sådan omläggning.

Finansutskottet föreslår att åtstramningen direkt inriktas på områden av central betydelse för miljö- och resurshushållning. I enlighet härmed bör följande åtgärder vidtas.

1. Höjda skatter på bensin och flygbränsle samt höjda kilometerskatter.

2. Höjda skatter på kol, olja, uran oeh vattenkraft.

3. Höjda skatter på alkohol och tobak.

4. Fördubblad skatt på reklam.

5. Sänkt arbetsgivaravgift i vården och regionalt 1990. Sänkt inkomstskatt 1991.

ö. Investeringsavgifter på oprioriterade byggen i storstadsområdena och snabbutredning av frågan om en miljö- och kollektivtrafikavgift i dessa områden.

7. Miljöskatter på förorenande utsläpp.

8. Inskränkningar i kreditgivningen och avbetalningshandeln.

Av vad utskottet tidigare anfört framgår att utskottet avvisar den av regeringen föreslagna momshöjningen liksom förslaget om höjd allmän arbetsgivaravgift och förslaget om avvecklade mjölksubventioner.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1988/ 89:150 bilaga I mom. 2 oeh motionema 1988/89: FiöO yrkande 2, 1988/89:Eiöl yrkande 2, 1988/89:Eié2 yrkande 2 och 1988/89:Fiö3 yrkande 2 godkänner vad som anförts i motion 1988/89: Fi64 yrkande 31 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

65. Förnyelse av offentlig sektor (mom. 31)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp)

och Inger René (m) anser 175

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91 börjar med "Som har" 1988/89: FiU30
och på s. 92 slutar med "och Fi72l" bort ha följande lydelse: Reservationer

I propositionen redovisas regeringens inställning till den offentliga sektorns förnyelse på ett mycket övergripande plan. Några konkreta åtgärder för att lösa en rad problem och missförhållanden inom sektorn presenteras inte. I vissa frågor antyds visserligen en vilja till större valfrihet och ökad flexibilitet, men i nästa sammanhang tas detta tillbaka oeh den rådande ordningen försvaras. Detta gäller exempelvis i frågan om vilka verksamhetsformer som kan accepteras inom olika områden. Här framhålls (bil. 1 s. 32) att de enskilda medborgamas önskemål och behov av ett varierat utbud och valfrihet bör mötas med en större flexibilitet i fråga om val av verksamhetsform. Därefter utpekas en rad områden som undantagna från möjligheten att välja altemativa verksamhetsformer, och altemativen inom andra områden tycks inskränka sig till konkurrens mellan olika offentliga producenter.

Mot bakgmnd av den oklara och i många avseenden motsägelsefulla redovisningen om den offentliga sektoms förnyelse i kompletteringspropositionen avstår finansutskottet från att närmare kommentera denna redovisning. 1 stället redogörs nedan utifrån vissa motionsförslag kortfattat för några av de utgångspunkter som enligt utskottets mening bör vara vägledande för arbetet med att förnya den offentliga sektom.

Som framhålls i flera motioner visar olika undersökningar att produktiviteten inom den offentliga sektom sjunkit under de senaste årtiondena. Denna utveckling har pågått samtidigt som bl. a. den privata tjänstesektom uppvisat en god produktivitetsutveckling. Detta och flera andra förhållanden utgör klara indikationer på att det finns ett betydande utrymme för produktivitetshöjningar och effektivitetsvinster inom den offentliga sektom. I motioner från i första hand moderata samlingspartiet och folkpartiet anvisas olika vägar att uppnå dessa produktivitetshöjningar och samtidigt lösa många av de problem inom olika offentliga verksamheter som i dag bl. a. gör att berättigade konsumentkrav inte kan tillgodoses.

Vad utskottet här åsyftar är bl. a. den strategi för fömyelsen av den offentliga sektom som utvecklas i motionerna Eiöl (fp) och EiSOl (fp) med krav på bl.a. en handlingsplan för ökat konsumentinflytande och ökad konkurrens och ett förbättrat underlagsmaterial för jämförelser mellan offentliga och privata producenter. Vidare hänvisar utskottet till förslagen i motionema Ei502 (m), Ei5l2 (m) och Fi721 (m) om bl.a. behovet av att avskaffa de offentliga monopolen inom ett flertal områden i syfte att uppnå ökad konkurrens mellan offentlig oeh privat verksamhet.

De framhållna motionsförslagen innebär bl. a. att monopol och specialregleringar bör avskaffas inom ett flertal områden, att statsbidragsregler och liknande bestämmelser som diskriminerar privat verksamhet (t.ex Lex Pysslingen) bör avskaffas eller ändras samt att även andra förhållanden som snedvrider konkurrensen mellan privat och offentlig verksamhet uppmärksammas och åtgärdas.

Den sistnämnda frågan som bl. a. rör den offentliga sektoms affärsverk
samhet tas särskilt upp i motionema EiSOl (fp) yrkande 3 och Ei715 (m). I
dessa motioner ges exempel på ett antal omständigheter som gör att stat- 17é

liga oeh kommunala företag, liksom i vissa fall förvaltningar, har fått en 1988/89: FiU30 privilegierad ställning gentemot andra producenter inom samma områ- Reservationer den. Motionärema föreslår mot denna bakgrand att en allsidig översyn bör göras av de problem som är förknippade med att offentliga organ också driver kommersiell verksamhet m. m. Finansutskottet delar denna uppfattning.

Vad i motionerna Eiöl (fp) yrkande 13, Ei501 (fp) yrkandena 1,3 och 4, Ei502 (m) yrkande I, Ei512 (m), Ei715 (m) och Fi721 (m) föreslagits om den offentliga sektoms fömyelse bör enligt utskottets mening bilda utgångspunkt för det fömyelsearbete som snarast bör påbörjas inom detta område. Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört bör riksdagen ge regeringen detta till känna. Även i vissa av de övriga motioner som behandlar frågan om den offentliga sektoms förnyelse finns förslag som tillgodoses genom utskottets ovan redovisade ställningstagande. Detta gäller motionema Fié2 (e) yrkande 17 och Fi719 (c).

I motionema Eiö3 (vpk) yrkande 3 och Fi224 (vpk) yrkande 4, båda dessa yrkanden i berörd del, föreslås att en ökad beskattning av näringslivet skall finansiera en utbyggd offentlig sektor. Dessa yrkanden avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse: 31. beträffande förnyelse av offentlig sektor att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Fiö I yrkande 13, 1988/89: Fié2 yrkande 17, 1988/89: EiSOl yrkandena 1,3 och 4, 1988/ 89:Ei502 yrkande 1, 1988/89:Fi5l2, 1988/89:Fi715, l988/89:Fi719 och 1988/89: Fi72l samt med avslag på motionema 1988/89: Fié3 yrkande 3 i berörd del, 1988/89: Ei224 yrkande 4 i berörd del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

66. Fömyelse av offentlig sektor (mom. 31)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91 börjar med "Som har" och på s. 92 slutar med "och Ei721" bort ha följande lydelse:

Inom den offentliga sektom finns flera grandläggande problem som måste lösas innan de offentliga verksamheterna är utformade efter de enskilda människornas behov. Ett förändringsarbete måste drivas i syfte att få bort den byråkrati, tröghet och ineffektivitet som fortfarande sätter sin prägel på delar av denna sektor. Den offentliga verksamheten bygger i alltför liten grad på att stödja, stimulera och kanalisera människors egna initiativ. De enskilda människomas möjlighet att påverka olika verksamheter måste därför påtagligt förbättras.

1 flera motioner presenteras förslag om förändringar samt mer princi
piella utgångspunkter för fömyelsearbetet inom den offentliga sektorn som
finansutskottet i varierande grad kan ställa sig bakom. De yrkanden som
utskottet i detta sammanhang särskilt vill framhålla återfinns i motionerna
från centerpartiet Fiö2 (yrkande 17) och Fi719. I dessa motioner utpekas 177

12 Riksdagen 1988/89. 5 samt. Nr 30 Del 1

vissa nyckelbegrepp för arbetet med att utveckla och förnya den offentliga 1988/89: FiU30
sektorn som även utskottet anser skall vara vägledande. Detta gäller: Reservationer

— Grundtrygghet. Den offentliga sektorns resurser bör i ökad utsträckning
fungera som ett "golv" för människors levnadsvillkor.

- Tillgänglighet. Människor skall ha god oeh likvärdig tillgång till samhäl
lets tjänster oberoende av bostadsort. Detta fömtsätter bl. a. att service
utbudet på flera områden förbättras för människor i glesbygd.

— Rättvis fördelning. De offentliga medlen måste fördelas på ett mer rätt
vist sätt än i dag. Det gäller t. ex. att se till att alla bamfamiljer får lik
värdig del av samhällets stöd till barnomsorg. Det gäller också att ge
fömtsättningar för en mer likvärdig service över hela landet.

- Decentralisering och delaktighet. Avståndet mellan den offentliga sektorns konsumenter och producenter måste minskas. Personalen måste genom bl. a. utökade befogenheter och minskad detaljstyrning stimuleras att utveckla verksamhetema och anpassa dem efter konsumentkraven. Även medborgarnas delaktighet i den offentliga verksamheten måste uppmuntras. Främst måste stödet till anhörigvården utvecklas från denna utgångspunkt.

- Valfrihet och alternativ. Medborgarna bör få goda möjligheter att välja mellan olika former för t.ex vård, barnomsorg oeh äldreomsorg. Detta kan ske både genom varierad verlcsamhet inom den offentliga sektom och genom exempelvis privata och kooperativa komplement till stat oeh kommun som huvudmän.

— Rättssäkerhet. De enskilda medborgamas möjlighet att hävda sin rätt
gentemot myndigheterna måste förbättras. Rättssäkerheten måste vara
en grandläggande utgångspunkt i all offentlig verksamhet och myndig
hetsutövning.

Även i andra motioner än de ovan särskilt framhållna diskuteras ett förnyelsearbete inom den offentliga sektorn efter delvis samma principer som dem utskottet nu ställt sig bakom. Vissa av de yrkanden som läggs fram i dessa motioner omfattar emellertid även ställningstaganden som utskottet inte till fullo kan instämma i eller vars innebörd delvis är oklar. Detta gäller motionerna Fiol (fp) yrkande 13, FiSOl (fp) yrkandena 1, 3 och 4, Ei502 (m) yrkande I, Ei512 (m), Fi7l5 (m) och Ei721 (m). I motionerna Fié3 (vpk) yrkande 3 och Fi224 (vpk) yrkande 4, båda yrkandena i berörd del, diskuteras frågor om inriktningen av den framtida företagsbeskattningen. Dessa frågor utreds för närvarande, och ett förslag väntas presenteras inom kort. Mot denna bakgrand avstyrks de aktuella yrkandena i motionema Fiö3 och Ei224.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av i första hand motionerna Eié2 (c) yrkande 17 samt Ei719 (c) bör riksdagen ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande förnyelse av offentlig sektor
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: Fiö 1 yrkande 13,
1988/89:Eié2 yrkande 17, 1988/89:EiSOl yrkandena I, 3 och 4, 1988/
89:Fi502 yrkande 1, 1988/89:Fi512, 1988/89:Fi7l5, 1988/89:Ei719
och 1988/89: Fi721, samt med avslag på motionerna 1988/89: Eiö3 yr- 17g

kände 3 i berörd del, 1988/89: Fi224 (vpk) yrkande 4 i berörd del, som 1988/89: FiU30
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört. Reservationer

67. Fömyelse av offentlig sektor (mom. 31)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 91 börjar med "Som har" och på s. 92 slutar med "och Ei72r' bort ha följande lydelse:

Inom den offentliga sektorn finns ett flertal områden där samhället i dag inte lever upp till sitt ansvar för att tillgodose alla människors gmndläggande rättigheter. Det gäller exempelvis inom baraomsorgen där utbyggnadsbehovet fortfarande är stort. Inom sjukvården och äldreomsorgen finns stora orättvisor som måste undanröjas. Inte heller de olika fördelningspolitiska instmmenten ger tillräckliga garantier för en likvärdig trygghet för alla oavsett inkomst. Mot denna bakgrand är det nödvändigt att prioritera utvecklingen inom den offentliga sektorn. Även om vissa problem sannolikt kan lösas genom olika former av omprioriteringar kvarstår ändå faktum att ett väsentligt resurstillskott till den offentliga sektorn är nödvändigt. Det är emellertid knappast möjligt för löntagare i vanliga inkomstlägen att i dag avstå ytterligare pengar för att finansiera denna verksamhet. Finansieringen av den nödvändiga utbyggnaden av den offentliga sektom bör i stället i högre grad än hittills ske genom skärpt beskattning av näringslivet. Ett tillkännagivande med denna innebörd föreslås också i motionema Fiö3 (vpk) yrkande 3 och Ei224 (vpk) yrkande 4, båda yrkandena i berörd del. Utskottet anser således att riksdagen med bifall till dessa motioner bör ge regeringen till känna vad som ovan anförts.

Även i vissa andra motioner som behandlas i detta avsnitt framförs synpunkter som utskottet kan ställa sig bakom. Det gäller exempelvis krav på en över landet rättvis fördelning av de offentliga resurserna och andra självklara rättvisekrav framförda i två centermotioner. Andra förslag i samma yrkanden är dock. motstridiga eller oklara, och utskottet yrkar av detta skäl inte bifall till dessa motioner. Flera motioner innehåller i varierande grad förslag som utskottet anser helt strida mot kraven på en rättvisare fördelningspolitik. Det gäller motioner med krav på privatisering och avgiftsfinansiering samt andra åtgärder som hårt skulle drabba de människor som redan i dag har en svår situation. Mot denna bakgrand avstyrker utskottet motionerna Eiöl (fp) yrkande 13, EiSOl (fp) yrkandena 1, 3 och 4, Fi502 (m) yrkande 1, Ei512 (m), Ei715 (m) och Fi721 (m).

dels utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträdande förnyelse av offentlig sektor
att riksdagen med bifall till av motionema 1988/89: Eiö3 yrkande 3 i
berörd del och 1988/89: Ei224 (vpk) yrkande 4 i berörd del, samt med
avslag på motionerna 1988/89: Fiö I yrkande 13, 1988/89: Fiö2 yrk
ande 17, 1988/89:FiSOl yrkandena I, 3och4, 1988/89:Fi502yrkande
I, 1988/89: EiS 12, 1988/89:Ei7lS, 1988/89:Fi719 och 1988/89:Ei721
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 179

68. Statliga myndigheters telefonservice (mom. 33) 1988/89: FiU30

Reservationer Anna-Greta Leijon, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Iris Mårtensson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Marianne Carlström och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 93 börjar med "Utskottet delar" och på s. 94 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:

Enligt vad utskottet erfarit tillämpas 020-anknytning redan i dag av ett antal organ med uppgifter inom den offentliga sektorn. Det gäller bl.a. statens vattenfallsverk och riksfärdtjänstens samordningscentral. Televerkets service med 020-anknytning är emellertid relativt ny och verksamheten har först under det senaste året mer påtagligt börjat öka i omfattning. Det kan därför fömtsättas att fler organ inom den offentliga sektom med serviceuppgifter gentemot allmänheten inom den närmaste framtiden kommer att utnyttja denna möjlighet. En sådan service kan givetvis ses som ett av sätten för den offentliga förvaltningen att bli mer konsumentin-riktad och underlätta kontaktema med allmänheten. Utskottet är emellertid inte berett att ställa sig bakom ett krav på en allmän användning av 020-anknytning inom den offentliga sektorn. Flera problem torde vara förknippade med en sådan ordning. Enligt utskottets mening bör ytterligare erfarenheter vinnas om tillämpningen av teleservice med 020-anknytning. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi7l8 (m).

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse: 33. beträffande statliga myndigheters telefonservice att riksdagen avslår motion 1988/89: Fi718,

69. Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag till sociala avgifter (mom. 34)

Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Ivar Franzén (c) och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 95 som börjar med "Socialförsäkringsutskottet har" och slutar med "(m) yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Den av regeringen föreslagna avgiftsväxlingen innebär att ATP-avgiften höjs till 13,0 % av avgiftsunderlaget. Enligt utskottets mening föregriper en sådan höjning pensionsberedningens arbete utan att på något sätt förbättra för pensionärerna.

AP-fonden är en buffert mot fluktuationer av kortsiktig karaktär. Storle
ken på fondens tillgångar är av underordnad betydelse, eftersom ATP-
systemmet är ett fördelningssystem mellan den förvärvsarbetande och den
pensionerade delen av befolkningen. Den långsiktiga stadgan i ATP-
systemet påverkas därför inte av att medel tillförs från statsbudgeten. Det
är nämligen inte via ökade fondtillgångar eller ökad avkastning på dessa
som pensionssystemets trygghet tillgodoses. Det enda som kan trygga 180

ATP-systemet är en tillväxtbefrämjande ekonomisk politik som skapar er- 1988/89: FiU30
forderliga samhälleliga resurser. Reservationer

Enligt finansutskottets mening bör pensionsberedningens översyn av folkpensions- resp. ATP-systemets konstraktion avvaktas innan avgiftsuttaget ändras. Den i propositionen föreslagna avgiftsväxlingen från folkpensionsavgift till ATP-avgift bör avslås, och som en konsekvens härav bör riksdagen även avvisa de förslag som föredragande statsrådet redovisar i fråga om justeringar av statsbidragssystemet inom skolväsendet.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag till sociala avgifter

att riksdagen med bifall till motionema 1988/89: EiöO yrkandena 7, 8 och 12, 1988/89:Eiö2 yrkande 10, 1988/89:Eiö4 yrkande 5, 1988/ 89: Fi88 yrkandena 3 och 4 och 1988/89: Ub37 yrkande 3 dels avslår de i proposition 1988/89:1 SO bilaga 4 punkt 2 framlagda lagförslagen,

dels avslår vad som förordats i proposition 1988/89:150 bilaga 7 punkt B om statsbidrag till sociala avgifter inom skolväsendet, öfe/i avslår motion 1988/89:Eiöö yrkande I,

70. Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag till sociala avgifter (mom. 34)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 95 som börjar med "Finansutskottet gör" och slutar med "(m) yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner höjningen av ATP-avgiften väl motiverad men anser, i likhet med vad som sägs i motion Eiöö (vpk), att den föreslagna sänkningen av folkpensionsavgiften bör reduceras så att folkpensionens grandnivå och pensionstiUskottet kan höjas. Utskottet har inte heller något att erinra mot den föreslagna anpassningen till sociala avgifter inom skolväsendet.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag till sociala avgifter

att riksdagen med avslag på motionema 1988/89: EiöO yrkandena 7, 8 och 12, 1988/89: Fiö2 yrkande 10, 1988/89: Fié4 yrkande 5, 1988/ 89: Fi88 yrkandena 3 och 4 samt 1988/89: Ub37 yrkande 3 dels antar i proposition 1988/89:150 bilaga 4 punkt 2 framlagt förslag till lag om procentsats för uttag av avgift för åren 1990—1994 till försäkringen för tilläggspension,

dels med anledning av i proposition 1988/89: ISO bilaga 4 punkt 2
framlagt förslag och med bifall till motion 1988/89: Eiöö yrkande 1
antar i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1981:091) om socialavgifter med den ändringen att det procenttal
som anges i 2 kap. I § 2. och 3 kap. 1 § 2. skall vara 7,95 %, 181

dels godkänner vad som förordats i proposition 1988/89:150 bilaga 7 1988/89: FiU30
punkt B om statsbidrag till sociala avgifter inom skolväsendet. Reservationer

71. Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag till
sociala avgifter (mom. 34)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 95 som börjar med "Socialförsäkringsutskottet har" och slutar med "(m) yrkande 3" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är den i propositionen föreslagna avgiftsväxlingen mellan folkpensionsavgiften och ATP-avgiften med 2 procentenheter knappast påkallad av hänsyn till ATP-systemets omedelbara finansieringssituation. Snarare tycks det som om det främsta motivet är att slussa över en del av de medel som tas in genom regeringens åtstramningspaket till AP-fonden. Dessa medel bör enligt utskottet i stället användas till att betala av på statsskulden för att på så sätt minska statsskuldräntoma. ATP-systemets fortsatta finansiering måste bedömas i ett större sammanhang, där även förslag från den sittande pensionsberedningen bör vägas in.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag till sociala avgifter

att riksdagen med bifall till motionema 1988/89: FiöO yrkandena 7, 8 och 12, 1988/89: Ei62 yrkande 10, 1988/89: Eiö4 yrkande 5, 1988/ 89: Ei88 yrkandena 3 oeh 4 och 1988/89: Ub37 yrkande 3 dels avslår de i proposition 1988/89:150 bilaga 4 punkt 2 framlagda lagförslagen,

dels avslår vad som förordats i proposition 1988/89:150 bilaga 7 punkt B om statsbidrag till sociala avgifter inom skolväsendet, fi?e/.s avslår motion 1988/89: Eiöö yrkande 1,

72. Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag till
sociala avgifter (mom. 34, motiveringen)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 95 som börjar med "Finansutskottet gör" och slutar med "inom skolväsendet" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet gör ingen annan bedömning än socialförsäkringsutskottet. Utskottet finner därför den föreslagna avgiftsväxlingen vara motiverad och har inte heller något att erinra mot den föreslagna anpassningen av statsbidragen till sociala avgifter inom skolväsendet.

73. Vårdnadsbidrag (mom. 35)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m),

Lars De Geer fp), Ivar Franzén (c) och Inger René (m) anser 182

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9ö som börjar med "Socialut- 1988/89: FiU30 skottet hänvisar" och slutar med "i berörda delar" bort ha följande lydelse: Reservationer

Förslagen i motionema fömtsätter att insatser sker på flera olika områden:

— Ett beskattningsbart vårdnadsbidrag om 15 000 kr. per bam oeh år bör
införas för alla barn mellan 1 och 7 år.

Vårdnadsbidraget påverkar inte bostadsbidragen och inte heller sjukförsäk-ringsgrandande eller pensionsgrandande inkomst. Vårdnadsbidrag utgår samtidigt med vårdbidrag för handikappat bam.

— Avdragsrätt bör införas för styrkta bamomsorgskostnader upp till
15 000 kr. per bam och år.

Avdragsrätten tillkommer den som uppbär vårdnadsbidrag. Avdrag medges för kostnader oberoende av omsorgens tid och form. Den som på gmnd av kostnader för bamomsorg räknar med att kunna utnyttja avdragsrätten kan genom anmälan slippa preliminärskatteavdrag på motsvarande belopp.

—Statsbidragen till kommunerna för bamomsorgen bör minskas med motsvarande 12 000 kr. per heltidsplats.

—Pensionsår inom ATP räknas för arbete med egna bam i hemmet fram t. o. m. med året för bamets skolstart.

Enligt utskottets mening förstärks valfriheten genom att föräldrama själva disponerar 15 000 kr. per bam för att ekonomiskt klara behovet av bamomsorg. Vårdnadsbidraget kan antingen användas för att betala nuvarande bamomsorgsplats, vilken i princip blir 12 000 kr. dyrare, eller för att utveckla föräldradrivna kooperativ eller andra privata lösningar etc. Det ger också ökade möjligheter, särskilt för flerbarnsföräldrama, att ägna mer tid åt omvårdnaden av de egna barnen.

En ökad valfrihet ger fömtsättningar för ett bättre resursutnyttjande inom bamomsorgen. Detta skapar utrymme för fler platser oeh kvalitetsförbättringar.

Enligt finansutskottets uppfattning bör ett vårdnadsbidrag införas enligt de riktlinjer som anges i motionema.

Vårdnadsbidraget ger småbamsfamiljema större möjligheter att utnyttja den lagstadgade rätten till arbetstidsförkortning och ger därmed mer tid för bamen. Utskottet fömtsätter att kommunema — i den utsträckning det efterfrågas - ställer halvtids- eller deltidsplatser till förfogande och differentierar avgifterna med hänsyn till detta. I många kommuner innebär det ett behov av fler sådana platser.

Genom avdragsrätten för styrkta bamomsorgskostnader ges familjerna ökad ekonomisk möjlighet att lösa bamomsorgen genom t.ex. privata familjedaghem eller anställd bamvårdare. När deras inkomster tas upp till beskattning och påförs sociala avgifter tillförsäkras de samma sociala skydd och trygghet som andra inkomsttagare. Härigenom skapas fömtsättningar för att eliminera en svart sektor i ekonomin.

Sammanfattningsvis kommer motionäremas förslag enligt utskottets
mening att leda till betydande fördelar för bamfamiljema. Genom ökade 183

ekonomiska resurser får de större möjlighet att utifrån sina egna fömtsätt- 1988/89: FiU30 ningar välja den form av barnomsorg som de finner bäst. Härigenom för- Reservationer bättras barnens villkor i det svenska samhället, samtidigt som det i småbamsfamiljema blir lättare att förena föräldraskap med förvärvsarbete och personlig utveckling.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget om införande av ett vårdnadsbidrag.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till lag om vårdnadsbidrag samt följdändringar i annan lagstiftning i enlighet med det anförda. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna Ei72 (m), Fi77 (c) yrkandena I oeh ö samt Fi88 (m) yrkande é, samtliga yrkanden utom det sistnämnda endast i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse: 35. beträffande vårdnadsbidrag att riksdagen med anledning av motionema 1988/89: Ei72 i berörd del, 1988/89: Fi77 yrkandena I och ö i berörda delar samt 1988/ 89: Ei88 yrkande ö som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

74. Statsbidrag till bamomsorgen (mom. 36)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Lars De Geer fp), Ivar Franzén (c) och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 97 böijar med "Beträffande det" oeh på s. 98 slutar med "motion Ei94 (c)." bort ha följande lydelse:

Det nuvarande systemet för statsbidrag till bamomsorgen är enligt utskottets mening otillfredsställande på många sätt. Systemet är inte neutralt gentemot olika omsorgsformer och huvudmän, oeh enskilda altemativ diskrimineras. Föräldrar har inte möjligheter att på jämbördiga villkor välja andra former av bamomsorg än dem som erbjuds av kommunen. Vidare innebär nuvarande regler om en öppettid av 8 timmar som fömtsättning för bidrag att de deltidsöppna daghemmen endast erhåller bidrag som kommer deltidsförskolan till del.

Finansutskottet föreslår att riksdagen i stället för att godkänna de riktlinjer som anges i propositionen om statsbidragen till bamomsorgen begär att regeringen skyndsamt återkommer med förslag till nytt statsbidragssystem.

Vägledande principer vid utarbetandet av ett förslag till nytt statsbi
dragssystem för bamomsorgen bör vara att statsbidraget skall vara neutralt
gentemot alla omsorgsformer oavsett huvudman samt administrativt lätt
hanterligt. Familjedaghemmen och deltidsförskolan får inte diskrimine
ras. Statsbidragssystemet bör inte ensidigt gynna långa vistelsetider. Vid
are bör kommunema vara skyldiga att i bamomsorgsplanema uppta alla
altemativa omsorgsformer som uppfyller de kvalitetskrav som alltid måste
ställas. 184

Vidare vill utskottet anföra att den s.k. Uppsalamodellen har godkänts 1988/89:FiU30 efter kommunalbesyär i ett kammarrättsavgörande. Enligt utskottets me- Reservationer ning bör det vara möjligt för de kommuner som så önskar att ersätta dagbamvårdare även för vård av egna barn. Statsbidrag skall i sådana fall kunna utgå även för dagbamvårdarens egna bam som är inskrivna i kommunal barnomsorg och som samtidigt med dagbarn vistas i dagbamvårdarens hem.,Vad utskottet nu anfört med anledning av motion Ei94 bör ges regeringen till känna.

Vad utskottet nu anfört om förslag till ett nytt statsbidragssystem för barnomsorgen bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna EiöO (m) yrkande 9, Fi72 (m) i berörd del, Ei77 (c) yrkandena 1,2,3,4 och 6 (yrkandena I och 6 endast i berörd del), Fi78 (fp) och Ei88 (m) yrkande 5 samt motion Fi94 (c). Vad utskottet anfört får också i huvudsak anses tillgodose kraven i motion Eiö4 (mp) yrkande 23.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse: 3ö. beträffande statsbidrag till barnomsorgen att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: EiöO yrkande 9, 1988/89: Eiö4 yrkande 23, 1988/89: Fi72 i berörd del, 1988/89: Ei77 yrkandena I i berörd del, 2, 3 och 4 samt ö i berörd del, 1988/89: Fi78, 1988/89: Fi88 yrkande 5 samt 1988/89: Ei94 och med avslag på regeringens förslag i propositionen 1988/89: ISO bilaga 4 punkt 3 mom. I som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

75. Statsbidrag till barnomsorgen (mom. 36)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 97 börjar med "Beträffande det" och på s. 98 slutar med "motion Fi94 (c)." bort ha följande lydelse:

Den s. k. Uppsalamodellen har godkänts efter kommunalbesvär i ett kammarrättsavgörande. Enligt finansutskottets mening bör det vara möjligt för de kommuner som så önskar att ersätta dagbamvårdare även för vård av egna barn. Statsbidrag skall i sådana fall kunna utgå även för dagbamvårdarens egna bam som är inskrivna i kommunal barnomsorg och som samtidigt med dagbam vistas i dagbamvårdarens hem. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av motion Fi94 (c).

Vad gäller kraven i motion Fiö4 (mp) delar utskottet motionärernas bedömning att hemmavarande föräldrar skall kunna erbjudas förmånen att bli kommunala dagbamvårdare åt egna barn med samma villkor som för vård av annans bam fr.o.m. 1990. Enligt utskottets uppfattning är det en kommunal angelägenhet att avgöra barnomsorgens former och anställningsvillkor. Detta bör regeringen ges till känna med anledning av motion Fiö4 yrkande 23.

Vad gäller övriga motioner (m, fp, c) konstaterar finansutskottet att riks
dagen nyligen tagit ställning till motionsyrkanden med i stort sett samma
innehåll som de nu aktuella. Finansutskottet anser att höjningarna av
statsbidragsbeloppen är väl motiverade med hänsyn till behoven av en 185

fortsatt satsning på en utbyggnad av bamomsorgen. Mot denna bakgrund 1988/89: FiU30 tillstyrker utskottet de föreslagna riktlinjerna för höjning av statsbidragen . Reservationer till daghem, familjedaghem, fritidshem, deltidsgmpp och öppen förskola. Utskottet avstyrker därför motionerna FiöO (m) yrkande 9, Ei72 (m) i berörd del, Ei77 (c) yrkandena 1 i berörd del, 2, 3, 4 och 6 i berörd del, Ei78 (fp) och Ei88 (m) yrkande 5.

dels att utskottets hemställan under 3ö bort ha följande lydelse: 3ö. beträffande statsbidrag till barnomsorgen att riksdagen

a) med avslag på motionerna 1988/89: FiöO yrkande 9, 1988/ 89:Ei72 i berörd del, 1988/89: Ei77 yrkandena 1 i berörd del, 2, 3, 4, och 6 i berörd del, 1988/89: Fi78 och 1988/89: Ei88 yrkande 5 godkänner de riktlinjer som angetts i proposition 1988/89:150 bilaga 4 punkt 3 mom. 1 för höjning av statsbidragen till daghem, familjedaghem, fritidshem, deltidsgrupp och öppen förskola,

b) med anledning av motionerna 1988/89: Eié4 yrkande 23 och 1988/89: Ei94 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

76. Statsbidrag till förlängt öppethållande m. m. (mom. 37)

Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Ivar Franzén (c) och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 98 som börjar med "Socialutskottet anför" och slutar med "yrkande S avstyrks." bort ha följande lydelse:

Regeringens förslag om ett stimulansbidrag för daghemsavdelningar med förlängt öppethållande är ett förslag som befäster nuvarande sneda fördelning av statsstödet till en omsorgsform. De i motionerna Fi77 och Fi88 framlagda förslagen om vårdnadsbidrag och om ett statsbidragssystem som är neutralt i förhållande till olika omsorgsformer ger större valfrihet och möjligheter för kommunema att tillsammans med föräldrarna tillgodose behovet av barnomsorg på obekväm arbetstid. Finansutskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion Fi77 yrkande 5 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse: 37. beträffande statsbidrag tillförlängt öppethållande m.m. att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Ei77 yrkande 5 och med avslag på propositionens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18Ö

77. Formerna för barnomsorg (mom. 38) 1988/89: FiU30
Hans Petersson (vpk) anser Reservationer

dels att den del av utskottets yttrande på s. 99 som börjar med "Socialutskottet hänvisar" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

Alla bam t. o. m. 12 års ålder skall ha rätt till plats på kommunala daghem och i fritidshem. Finansutskottet anser därför att riksdagen så snart det kan ske bör besluta om en lagstadgad rätt till plats i barnomsorgen. En sådan lagstiftning skulle enligt utskottet påskynda den nödvändiga utbyggnaden. Regeringen bör därför snarast lägga fram erforderliga lagförslag för riksdagen.

Vidare bör enligt utskottet riksdagen besluta om att ett anordningsbidrag införs för dag- och fritidshem för att säkra den kvantitativa och kvalitativa utbyggnaden av bamomsorgen. Bidraget bör utgå med 300 000 kr. per nybyggd avdelning i dag- och fritidshem och vara en hjälp för kommunerna att förverkliga utbyggnadsmålet förskola för alla barn senast år 1991.

Utskottet anser att fortbildningsdelen av statsbidraget skall vara presta-tionsrelaterad för kommunerna, på samma sätt som den är för enskilda anordnare av barnomsorg. Få kommuner använder i dag dessa medel på avsett sätt.

Utskottet delar slutligen motionärernas i motion Eiö7 principiella uppfattning att all barnomsorgsverksamhet bör vara avgiftsfri för föräldrarna och i stället finansieras över skatten. Enligt utskottets mening bör överläggningar komma till stånd mellan staten och kommunerna i syfte att trappa ner avgiftema med sikte på nolltaxa inom en femårsperiod.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion Eié7 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande formerna för barnomsorg

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Fiö7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

78. Skolbarnsomsorgen (mom. 39)

Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Ivar Franzén (c) och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 99 som börjar med "1 socialutskottets yttrande" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser beträffande skolbarnsomsorgen liksom barnomsorgen i övrigt att möjligheter måste öppnas för största möjliga valfrihet och inflytande för familjerna. Barn och föräldrar måste kunna välja den form av omsorg som är bäst i varje enskilt fall. Detta kräver många olika former av omsorg. Familjedaghemmen spelar en viktig roll i skolbarnsomsorgen och måste även i framtiden få göra det. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion Fi88 yrkande 8 ger regeringen till känna

vad utskottet anfört.

187 dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande skolbarnsomsorgen

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Fi88 yrkande 8 som sin 1988/89: FiU30
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört. Reservationer

79. Förbättrade pensionsförmåner (mom. 40)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar med "Socialförsäkringsutskottet erinrar" och slutar med "samt Ei79 (e)" bort ha följande lydelse:

Såsom föreslås i motion Eiöö av vänsterpartiet kommunisterna bör folkpensionens gmndbelopp höjas till 100 % av basbeloppet och pensionstillskottet till 50 % för ogifta. En motsvarande anpassning bör göras av pen-sionsnivåema för makar. Vad utskottet här anfört innebär att motion Ei64 (mp) yrkande 24 i berörd del blir tillgodosedd. Utskottet avstyrker samtidigt bifall till motion Fi79 (c).

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse: 40. beträffande förbättrade pensionsförmåner att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: Fi66 yrkande 2 och 1988/89: Fiö4 yrkande 24 i berörd del samt med avslag på motion 1988/89: Fi79 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

80. Förbättrade pensionsförmåner (mom. 40)

Cari Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar med "Socialförsäkringsutskottet erinrar" och slutar med "(mp) yrkande 25" bort ha följande lydelse:

Enligt finansutskottets uppfattning bör pensionstillskottet höjas till 50 % av basbeloppet. Utskottet ställer sig således bakom förslagen i motion Fiö4 (mp). Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse: 40. beträffande förbättrade pensionsförmåner att riksdagen med bifall till motion 1988/89; Fi64 yrkande 24 i berörd del och med anledning av motion 1988/89: Eiöö yrkande 2 avslår motion 1988/89: Ei79 samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

81. Undantagspensionärer (mom. 41)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m),
Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Carl Frick (mp) och Inger René (m)
anser 18

dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar med "I motion 1988/89: FiU30
Fi64" och slutar med "(mp) yrkande 25" bort ha följande lydelse: Reservationer

I motion Fi64 av Inger Schöriing m. fl. (mp) begärs att pensionstillskott skall utgå till s. k. undantagspensionärer. Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Skillnaderna i disponibel inkomst mellan pensionärer i allmänhet och det fåtal som till följd av undantagande från ATP inte får del av pensionstillskott är enligt utskottets mening alltför stora. Många s. k. undantagspensionärer har i dag en bekymmersam situation. Utskottet vill erinra om att åtskilliga av pensionärerna i denna grapp begärde undantagande från ATP innan reformen med pensionstillskott genomfördes år 1969. Enligt utskottets mening bör alla pensionärer med låg eller ingen ATP få rätt till pensionstillskott. Riksdagen bör med bifall till motion Ei64 (mp) yrkande 25 besluta i enlighet härmed.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande undantagspensionärer

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fiö4 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om undantagspensionärers rätt till pensionstillskott,

82. Kostnadsexplosionen inom socialförsäkringssystemet
(mom. 42)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp) och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar med "I motion Fi88" och slutar med "(m) yrkande 9" bort ha följande lydelse:

Under senare år har det skett en kraftig ökning av kostnaderna för socialförsäkringssystemet. En bidragande orsak härtill är den s.k. timsjuk-penningen. Kostnaderna för sjukförsäkringen har ökat kraftigt och steg under det senaste året med ca 23 %. För att komma till rätta med denna kostnadsexplosion bör olika åtgärder vidtas. Konkreta förslag har framförts i motion Fi88 (m) liksom i tidigare motioner från folkpartiet. Regeringen bör återkomma snarast med förslag enligt dessa riktlinjer.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande kostnadsexplosionen inom socialjÖrsäkringssystemei
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: Ei88 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

83. Äldreomsorgen (mom. 43)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som börjar med "I motion Fi83" och slutar med "Ei83 (c)" bort ha följande lydelse:

1 motion Fi88 av Sten Svensson m. fl. (m) begärs att regeringen skall ges
till känna vad som anförs i motionen om innebörden av ökat primärkom- 189

munalt ansvar för vården och omsorgen om de äldre. Enligt vad som sägs i 1988/89: FiU30 denna motion måste monopolsituationen brytas. Utskottet biträder denna Reservationer uppfattning. Finansieringsansvaret måste bli sammanhållet och skilt från verksamhetsansvaret. Huvudmannaskapet bör samtidigt ändras på så sätt att huvudmannen för äldreomsorgen tilldelas ett sammanhållande ansvar och skall vara skyldig att se till att erforderliga resurser finns för de äldres service. Verksamheten däremot skall kunna bedrivas av många olika vårdgivare.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse: 43. beträffande äldreomsorgen att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi88 (m) yrkande 7 och med avslag på motion 1988/89: Ei83 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

84. Äldreomsorgen (mom. 43)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 100 som böijar med "I motion Fi83" och slutar med "Fi83 (c)" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringen i kompletteringspropositionen förklarar att äldreomsorgen är ett prioriterat område. Några mer genomgripande förslag till förändringar redovisas emellertid inte annat än vissa smärre organisationsförändringar. Enligt utskottets uppfattning måste krav från statens sida på en ökad välfärd åtföljas av ett ökat ansvarstagande. Utöver kommunernas oeh landstingens ansträngningar att tillhandahålla bra verksamheter, måste regering och riksdag fatta beslut som möjliggör en utbyggnad av välfärden. Vad utskottet här anfört bör ges till känna för regeringen.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse: 43. beträffande äldreomsorgen att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Ei83 och med avslag på motion 1988/89: Fi88 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

85. Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser
(mom. 44)

Anne Wibble (fp), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Rune Rydén (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c) och Inger René (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med "Näringsutskottet anför" och slutar med "yrkande 27" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i de avvikande me
ningarna till näringsutskottets yttrande att de föreslagna ändringama i all
männa pensionsfondens reglemente inte är av den arten att förslaget
därom har en naturlig plats i en kompletteringsproposition. De föreslagna 190

nya reglerna kan, om riksdagen antar dem, endast på längre sikt få påtaglig 1988/89: FiU30 ekonomisk betydelse; de framstår därför inte som en naturlig del i det Reservationer ekonomisk-politiska åtgärdsprogram som regeringen framlägger i kompletteringspropositionen. Saken borde alltså i stället ha tagits upp i en särskild proposition, avlämnad inom den tid som i riksdagsordningen är angiven för propositioner i lagstiftningsfrågor.

Finansutskottet noterar att vad regeringen föreslår är några skenbart relativt små förändringar i reglementet. Dessa kan emellertid i sin tur tas till intäkt för ytterligare förändringar av liknande slag. De bidrar därmed till att utvidga och befästa allmänna pensionsfondens roll som ett instmment för kollektivisering av ägandet i näringslivet. Eftersom lagförslaget inte innehåller något förbud mot portföljinvesteringar från första— tredje fondstyrelsemas sida är det, oavsett vad som uttalas i propositionen, uppenbar risk för att dess delägarskap i fastighetsbolag av olika slag får en annan karaktär än det långsiktiga ägande som sagts vara åsyftat genom den hittillsvarande bestämmelsen om förvärv av aktier i fastighetsbolag. Genom förvärv av aktier i banker och försäkringsbolag skulle allmänna pensionsfonden ytterligare utvidga det redan starka statliga inflytandet inom denna näringslivssektor. Den härvidlag åberopade motiveringen att fjärde fondstyrelsen genom sådana placeringar skulle bidra till en väl fungerande kapitalmarknad saknar anknytning till verkligheten. Sammanfattningsvis finner finansutskottet att de föreslagna nya placeringsreglerna inte får bedömas som isolerade detaljer i fondsystemet och att de måste kategoriskt avvisas såsom icke förenliga med en på marknadsekonomins principer grundad uppfattning om statens roll i näringslivet. Finansutskottet ansluter sig alltså till de nu aktuella motionsyrkandena och avstyrker kompletteringspropositionen i angiven del.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser att riksdagen med bifall till motionerna EiöO yrkande 10, Eiöl yrkande 10 och Fiö2 yrkande ö samt med avslag på motion Fiö4 yrkande 27 avslår i prop. 150 bilaga ö pkt 2 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

86. Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser (mom. 44)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med "Näringsutskottet anför" oeh slutar med "yrkande 27" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är de förändringar av placeringsbestämmel
serna som föreslås i propositionen inte av den akuta karaktär att det för
anleder en snabbehandling i anslutning till kompletteringspropositionen.
Enligt utskottets mening är frågan värd en allsidig belysning och diskus
sion. Behandlingen av dessa förslag skulle därför med fördel kunna upp- 191

skjutas till ett senare tillfälle t.ex till budgetpropositionen nästa år. Detta 1988/89: FiU30 bör ges regeringen till känna. Utskottet anser mot dennna bakgrand att Reservationer förslagen i avvaktan härpå bör avstyrkas av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: FiöO yrkande 10, 1988/89: Fiö 1 yrkande 10, 1988/89: Eiö2 yrkande ö oeh 1988/89: Eié4 yrkande 27 avslår det i proposition 1988/89:150 bilaga ö punkt 2 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

87. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 48)

Lars Tobisson, Rune Rydén och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 103 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande I" bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 103 böijar med "Arbetsmarknadsutskottet framhåller" och på s. 104 slutar med "än arbetsmarknadsutskottet" bort utgå,

dels att den del av utskottets yttrande på s. 104 som börjar med "1 här" och slutar med "och Ei80 (s)" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

Trots en rekordhög sysselsättning belöper sig den arbetsmarknadspolitiska budgeten till över 25 miljarder kronor, vartill kommer 8 miljarder kronor för arbetslöshetsersättningar. Detta anser utskottet - i likhet med uppfattningen i motion A14 (m) — visar på de numera permanenta stmkturella problemen på svensk arbetsmarknad. Sådana problem är bristen på arbetskraft inom många sektorer, låg produktivitet och tillväxt, en avsevärd utslagning från arbetsmarknaden, en alltför snabb löne- och prisutveckling, regional obalans m. m. Trots att även regeringen konstaterat att konkurrenskraften och sysselsättningen är hotad, har orsakerna till problemen inte analyserats. De av panik präglade regeringsförslagen kan väntas få negativa effekter i stället för att förbättra situationen på arbetsmarknaden.

Den nuvarande politiken som lett till en arbetsmarknad i permanent obalans måste ersättas av en politik som medför att det lönar sig att utbilda sig, arbeta och frivilligt spara. Eftersom de offentliga monopolen i hög grad medverkar till obalanser och otillfredsställande förhållanden på arbetsmarknaden, bör de offentliga monopolen brytas upp och arbetsmarknaden för de offentliganställda breddas.

En väl fungerande arbetsmarknad kräver enligt utskottets uppfattning -
föratom att hinder avlägsnas på en rad områden — förändringar inom ar
betsrätten, bl.a. en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, en ny lag
stiftning på arbetsförmedlingsområdet samt valfrihet och flexibilitet i ar- 192

betstidslagstiftningen. En viktig uppgift är att häva de nuvarande utslag- 1988/89: FiU30 ningseflfektema. Den höga frånvaron är oroande. Det är i detta Reservationer sammanhang angeläget att studera socialförsäkringssystemets effekter på arbetsutbudet.

Av det anförda följer att utskottet tillstyrker motion A14 yrkande 1. Övriga i sammanhanget behandlade motioner, Fiö9, Fi80 samt Ei87 yrkandena 2 och 4 avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse: 48. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1988/89: A14 yrkande 1 oeh med avslag på motionerna 1988/89: Eiö9, 1988/89: Ei80 och 1988/89: Ei87 yrkandena 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

88. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom.48)

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 104 som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet framhåller" och slutar med "än arbetsmarknadsutskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill i likhet med motionärema i motion Fi87 (c) framhålla det märkliga i att regeringen — trots en långvarig högkonjunktur — först nu har lycktats pressa ned arbetslösheten i förhållande till år 1982 i någon nämnvärd grad. Under samma period har förtidspensioneringarna ökat mycket kraftigt.

Regeringens politik har medfört att tillväxten i den svenska ekonomin har varit starkt koncentrerad. Inom det privata näringslivet har löneglidningen varit stor inom koncentrationsområdena. De regionala skillnadema i arbetslöshetstalen har varit betydande. Följden har blivit ökande löneklyftor. Mot denna bakgrand anser utskottet att politiken reellt sett måste anpassas efter målsättningen att nå regional balans och att landets samlade produktionsresurser måste utnyttjas på ett bättre sätt.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att föra en politik som minskar statens totala kostnader för arbetsmarknadspolitiken. Bl. a. måste fler permanenta jobb i första hand skapas i regionalpolitiskt utsatta områden i näringsliv och småföretagsamhet. Vidare bör insatserna stärkas för att bereda handikappade arbete. Centems förslag skulle ge minst 2000 nya arbetstillfällen för handikappade. Med hänsyn till arbetslösheten bland utländska medborgare och de långa väntetiderna för uppehålls- och arbetstillstånd bör regler och resurser anpassas till nya lösningar, bl. a. vad gäller utbildning i svenska språket. Nödvändiga offensiva insatser enligt centerpartiets modell måste också kompletteras med direktiv till arbetsförmedlingarna att de arbetssökande i princip måste ta anvisat arbete på hemorten. De offensiva insatserna finansieras genom ett minskat medelsbehov inom KAS och arbetslöshetsförsäkringen.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion Ei87 (c) yrkandena 2 och 4. 193

13 Riksdagen 1988/89. 5 saml Nr 30 Del 1

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse: 1988/89: FiU30

48. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning Reservationer

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi87 yrkandena 2 och 4 samt med avslag på motionerna 1988/89:Al4 yrkande 1, 1988/ 89:Fi69 och 1988/89: Fi80 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

89. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 48)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 104 börjar med "Vad gäller" och på s. 105 slutar med "och Fi80 (s)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar uppfattningen som framförs i vänsterpartiet kommunistemas motion Eié9 om målsättningen att på alla områden hävda arbetslinjen. Samtidigt är det självklart att de som står utanför arbetslivet måste ha en trygg försörjning.

Grandproblemet är dock enligt utskottets mening att arbetslivets krav inte är anpassat till människan. Ökningen av antalet förtidspensionerade och långtidssjukskrivna talar sitt tydliga språk. Huvudorsakema till den ökande utslagningen är bl. a. att arbetslivet på grand av lönsamhetskraven blivit alltmer pressat. För att ändra förhållandena i arbetslivet krävs att de lokala fackliga organisationerna erhåller demokratiska rättigheter på jobben i form av t.ex. lokal strejkrätt. Vidare bör arbetsmiljölagen ändras så att skyddsombud oeh lokal fackförening får utvidgade möjligheter att stoppa arbetet på grand av dåliga arbetsförhållanden. Detta bör ges regeringen till känna.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Eiö9. Övriga i sammanhanget behandlade motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse: 48. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Fi69 och med avslag på motionema 1988/89: A14yrkande I, 1988/89:Fi87yrkandena2och 4 och 1988/89: Fi 80 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

90. Asylsökandes rätt till arbete (mom. 49)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 105 som börjar med "Av socialförsäkringsutskottets" och slutar med "12 avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att en asylsökande under ti
den vederbörande väntar på uppehållstillstånd bör beredas möjlighet att ta
tillfälligt arbete. Det är främst motiverat av humanitära skäl, men en så
dan möjlighet bör också få positiva effekter på arbetskraftsutbudet. 194

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Eiöl (fp) yrkande 12. 1988/89: FiU30

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse: 49. beträffande asylsökandes rätt till arbete att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Eiöl yrkande 12 hos regeringen begär förslag om rätt till tillfälligt arbete för asylsökande,

91. Behandlingsordningen av förslag om bostadsstöd (mom. 50)

Anna-Greta Leijon, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Iris Mårtensson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Marianne Carlström och Sonia Karlsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. lOö som börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:

I en avvikande mening till bostadsutskottets yttrande erinras om utskottens beredningstvång enligt regeringsformen (RE 4 kap. 3 § andra stycket). Även finansutskottet anser redan på denna gmnd att det aktuella regeringsförslaget bör sakbehandlas och avstyrker således de båda partimotionema från m och vpk samt motion Ei89 (m) yrkande 1 vad avser behandlingsordningen avförslag om bostadsstöd.

Vad gäller regeringsförslagets sakliga innebörd vill finansutskottet erinra om att riksdagen hösten 1988 hade att behandla ett liknande förslag (1988/ 89: FiU 10); lät vara att riksdagen dä hade information från regeringen om hur stora besparingar inom räntebidragssystemet som borde genomföras. Sedermera — våren 1989 — förelades riksdagen en proposition (prop. 1988/89:79) i vilken redovisades förslagets närmare innebörd.

Riksdagens majoritet accepterade då den beslutsordning som nu redovisats. Bostadsutskottet anförde vid behandlingen av regeringsförslaget hösten 1988 i ett yttrande till finansutskottet (BoUly s. 23) att det av regeringen valda tillvägagångssättet var godtagbart. Finansutskottet instämde i bostadsutskottets bedömning och anförde vidare bl.a. att regeringsförslaget väl svarade mot kraven på att erforderliga besparingar skall göras på ett fördelningspolitiskt godtagbart sätt. Utskottet avstyrkte mot bl. a. denna bakgrand en partimotion från vänsterpartiet kommunistema i vilken framfördes i princip samma uppfattning som i den nu aktuella.

Finansutskottet vidhåller sin tidigare uppfattning. Vänsterpartiet kommunistemas partimotion Fi70 avstyrks således i berörd del.

Förslagen i de båda moderata motionema om att riksdagen inte nu bör ta ställning till förändringar inom räntebidragssystemet utan att sådana förändringar bör beslutas först i samband med en omläggning av finansieringssystemet och en avreglering av bostadsmarknaden samt när en omläggning av skattepolitiken beslutats, ger finansutskottet anledning att med hänvisning till den ovan åberopade avvikande meningen till bostadsutskottets yttrande anföra följande.

De kommande förslagen om ändringar i räntebidragssystemet, som reg
eringen avser förelägga riksdagen hösten 1989, bygger på de mera begrän
sade förändringar i inkomstskattesystemet som då kommer att presenteras 195

och som avser år 1990. Förslagen i moderata motionema utgår uppenbar- 1988/89: FiU30 ligen från den mera genomgripande förändring av skattesystemet som Reservationer övervägs för närvarande. Såvitt kan bedömas kan på goda gmnder hävdas att dessa förändringar, om de kommer att förverkligas, inte kommer att påverka bostadsfinansieringssystemet som sådant för år 1990.

Utskottet delar regeringens uppfattning om att neutraliteten mellan olika upplåtelseformer skall bibehållas. Hur förslagen om förändringar skall ske får utskottet ta ställning till under hösten 1989.

Sammanfattningsvis anser finansutskottet att riksdagen med avslag på moderata samlingspartiets partimotion FiöO yrkande 15, vänsterpartiet kommunistemas partimotion Ei70 och motion Ei89 (m) yrkande 1 bör lägga proposition 1988/89:150 till handlingama såvitt där behandlas frågan om anpassningar inom bostadsstödet för år 1990.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande behandlingsordningen avförslag om bostadsstöd
att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89: FiöO yrkande 15,
1988/89: Ei70 och 1988/89: Fi89 yrkande 1 lägger regeringens förslag i
proposition 1988/89:150 bilaga 10 avsnitt 2 till handlingama,

92. Utformningen av avdragsrätten för skuldräntor (mom. 51)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. lOö börjar med "Även finansutskottet" och på s. 107 slutar med "av finansutskottet" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser för sin del att de i motion Fi93 (mp) framförda förslagen bör biträdas. Som anförs i motionen bör en successiv avtrapp-ning av avdragsrätten för räntor göras i kombination med en total översyn av bostadsfinansieringssystemet. Den nuvarande avdragsrätten för skuldräntor bör ersättas med en minskning av den slutliga skatten med en viss andel av skuldräntorna.

Regeringens till hösten 1989 aviserade förslag om förändringar av skatte- och bostadsfinansieringssystemen bör utformas i enlighet med vad nu förordats.

Riksdagen bör, enligt finansutskottets mening, med bifall till motion Fi93 (mp) yrkande I som sin mening ge regeringen detta till känna.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande utformningen av avdragsrätten för skuldräntor

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Ei93 yrkande I som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

19Ö

93. Den garanterade räntan vid ombyggnad (mom. 52) 1988/89: FiU30

<"o,.i t7,-;i. t,r„\ on..,.. Reservationer

Carl rrick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. lOö som börjar med "Inte heller" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Riksdagen beslöt hösten 1988 att den garanterade räntan vid ombyggnad i princip skulle fördubblas. Emellertid beslöt riksdagen att den garanterade räntan i vissa fall skulle gälla som tidigare och att alltså i dessa fall ett större räntebidrag skulle utgå än i "fördubblingsfallen". Sålunda gäller den lägre garanterade räntan bl. a. vid ombyggnad av ålderdomshem och servicehus, vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse samt vid hissinstallation.

1 en avvikande mening till bostadsutskottets yttrande uttalas ett stöd för förslaget i motion Ei93 (mp) om att denna lägre räntenivå också skall tillämpas när själva ombyggnaden genomförs på ett resursbevarande och miljövänligt sätt. Finansutskottet delar denna uppfattning. Denna räntenivå bör gälla också om fastigheten efter ombyggnaden har en rimlig standard, ger god boendemiljö och blir miljövänlig och resursbevarande i drift, underhåll och reparation. Ombyggnadskostnaderna och kostnadema för drift, underhåll oeh reparation skall också vara rimliga under fastighetens hela livslängd.

Riksdagen bör med bifall till motionens yrkande 2 i berörd del som sin mening ge regeringen till känna vad som nu anförts om den garanterade räntan i vissa fall vid ombyggnad.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse: 52. beträffande den garanterade räntan vid ombyggnad att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Ei93 yrkande 2 i berörd del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

94. Bastillägg för familjer (mom. 53)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 107 som böijar med "Finansutskottet har" oeh slutar med "yrkande 22 avstyrks" bort ha följande lydelse: Finansutskottet instämmer i det i motion Fiö4 (mp) yrkande 22 framlagda förslaget att ett bastillägg bör ersätta bostadsbidragen för barnfamiljer. Därigenom ökas valfriheten för människoma att bosätta sig var de vill.

1 glesbygd kan bostadskostnaden vara liten men transportbehovet betyd
ligt större än i storstad. Alla bamfamiljer soni nu får bostadsbidrag kom
mer att få ökat ekonomiskt stöd om ett bastillägg införs. Bostadskostna
derna är i dag mycket höga. När bostadsbidraget ersätts med bastillägg
ökas människors valfrihet att själva avgöra vad pengama skall användas
till. Detta bör rimligen bidra till att bygg- och boendekostnadema pressas.

Bastillägget per månad bör beräknas enligt formeln: Bastillägg =

2 100-1-480 X antalet bam (max. tre)-0,20 X hushållets månadsinkomst.
Begränsningen till tre bam är samma som för nuvarande bostadsbidrag.
De som har flera än tre bam kompenseras genom flerbarnstillägget inom
bambidragssystemet. 197

95. Differentierad mervärdeskatt (mom. 54)

Hans Petersson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 107 som börjar med "Såväl finansutskottet" och slutar med "yrkande 17" bort ha följande lydelse:

Med anledning av motionen vill utskottet anföra följande.

Inom kort kommer tre utredningar att avge betänkanden med en total översyn av skattesystemet. Enligt regeringens intentioner kommer denna omstrakturering att leda till drastiska minskningar av progressionen i skatteskaloma, dvs. de som tjänar bäst skall få mest i skattesänkning. Enligt uppgift kommer en sådan reform att kosta rant öO miljarder kronor. Delar av dessa kostnader skall tas ut genom en breddad och i vissa fall höjd mervärdeskatt. Detta kan komma att innebära att låginkomsttagama får betala en större andel av sin inkomst i skatt än höginkomsttagama. Med anledning härav finner utskottet vänsterpartiet kommunistemas förslag att slopa mervärdeskatten på livsmedel välgmndat. En sänkt eller på sikt slopad mervärdeskatt på livsmedel bör finansieras genom ett ökat skatteuttag på realisations- och företagsvinster, på kapitalbeskattning och genom progressiva skatteskalor. Med en sådan finansiering kommer de positiva effek-tema av en reducerad eller slopad mervärdeskatt på mat att bli mycket stora för bamfamiljer och låginkomsttagare.

Enligt utskottets mening bör riksdagen begära förslag om att mervärdeskatten på mat avvecklas i samband med den skatteomläggning som väntas ske under 1991. Vidare bör riksdagen begära att regeringen som en första etapp på vägen mot helt slopad mervärdeskatt på mat lägger fram förslag om subventioner av viktiga livsmedel alternativt en sänkning av mervärdeskatten på mat med 5 000 milj. kr.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Ei63 (vpk) yrkande 17.

dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse: 54. beträffande differentierad mervärdeskatt att riksdagen med bifall till motion 1988/89: Ei63 yrkande 17 hos regeringen hemställer om förslag rörande mervärdeskatten på mat i enlighet med vad utskottet anfört.

198

96. Ny skatteklass för öl (mom. 55) 1988/89: FiU30

Reservationer Lars Tobisson, Birgit Henriksson och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 107 börjar med "Skatteutskottet kan" och på s. 108 slutar med "skatteutskottets förslag" bort ha följande lydelse:

Målsättningen för alkoholpolitiken är att minska den totala alkoholkonsumtionen och att få till stånd en övergång till konsumtion av svagare alkoholdrycker. Mot den bakgranden bör, enligt utskottets mening, en ny skatteklass införas för öl med en alkoholstyrka mellan folkölet och det nuvarande starkölet. Förslaget i motion Ei7ö (m) om en klass på högst 3,ö viktprocent och en skatt på 7,50 kr. per liter är enligt utskottets uppfattning väl avvägt. Därmed skapas föratsättningar för ett kvalitetsöl som i fråga om alkoholstyrka och beskattning kommer att ligga mitt emellan folkölet oeh det nuvarande starkölet. Öl i den nya skatteklassen bör i likhet med starköl försäljas på Systembolaget.

Utskottet tillstyrker motion Fi7ö.

dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse: 55. beträffande ny skatteklass för öl att riksdagen med bifall till motiton 1988/89: Ei7ö och med anledning av motionema 1988/89:Sköl5, l988/89:Sk689 och l988/89:Sk701 yrkande 2 hos regeringen hemställer om förslag om en ny skatteklass för öl i enlighet med vad utskottet anfört.

97. Skattefri försäljning (mom. 56)

Lars Tobisson, Birgit Henriksson oeh Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 108 som böijar med "Skattefri servering" och slutar med "motion Sk64l" bort ha följande lydelse:

Utskottet vill med anledning av motion Sk641 (m) anföra följande.

Från olika håll har under senare år förslag lagts fram om viss skattefri försäljning av varor i farjetrafiken mellan Gotland oeh det svenska fastlandet. Bl. a. har länsstyrelsen i Gotlands län, Gotlands kommun och statens industriverk ställt sig bakom denna tanke. Härvid har åberopats att förekomsten av en sådan försäljning skulle stimulera en god trafikförsörjning, förlänga turistsäsongen och öka Gotlands attraktionskraft för den växande konferensnäringen. Vidare har framhållits att många europeiska länder i dag tillåter en viss försäljning av skattefria varor i trafik mellan fastlandet och en ö inom det egna landet om trafiken sker över internationellt vatten.

Utskottet anser att man bör undersöka möjligheten att tillåta servering
av obeskattade alkoholdrycker ombord på Gotlandsfärjorna. En sådan
ordning skulle enligt utskottets mening inte medföra några större kon
trollproblem eller andra problem rörande ordningen, trevnaden och nyk
terheten ombord. I det sammanhanget bör också övervägas att tillåta en
viss skattefri försäljning ombord. 199

Vad utskottet här anfört om skattefri försäljning i färjetrafiken mellan 1988/89: FiU30
Gotland och fastlandet bör av riksdagen ges regeringen till känna. Reservationer

dels att utskottets hemställan under 5ö bort ha följande lydelse: 5ö. beträffande skattefri försäljning att riksdagen med bifall Ull motion 1988/89: Skö41 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

98. Det statliga arbetsgivarinträdet (mom. 59)

Anne Wibble (fp), Lars De Geer (fp) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 110 som börjar med "För små myndigheter" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att regeringen bör göras uppmärksam på de konsekvenser som det statliga arbetsgivarinträdet kan få för långtidssjukskrivna och för myndigheterna. Vidare bör regeringen ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder för att komma till rätta med de problem som påtalas i motionerna. Frågorna bör antingen övervägas i anslutning till beredningen av rehabiliteringsutredningens betänkande, som föreslås i motion Ei704, eller i annat sammanhang. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Ei704 och Fi7lö bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse: 59. beträffande det stadiga arbetsgivarinträdet att riksdagen med anledning av vad som anförs i proposition 1988/ 89:150 bilaga 12 punkt I avsnitt 1.3 och med bifall till motionerna 1988/89: Fi704 och 1988/89: Ei71ö samt med avslag på motion 1988/ 89: Fi90 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

99. Det statliga arbetsgivarinträdet (mom. 59)

Lars Tobisson, Birgit Henriksson och Inger René (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 110 som börjar med "Utskottet anser det" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärens uppfattning att det är en fördel om myndigheterna i ökad utsträckning anlitar privata entreprenörer. Detta ökar konkurrensen och förbättrar effektiviteten. Den kostnadsnackdel som påtalas i propositionen torde vara negligerbar i jämförelse med den konkurrensfördel som privata entreprenörer har genom en bättre ledning och en mer ändamålsenlig organisation som är anpassad efter arbetets karaktär.

För de myndigheter som på grund av sin speciella verksamhet måste
bedriva lokalvård med särskilt utbildad eller kontrollerad personal kan sy
stemet med abetsgivarinträde förorsaka vissa ej förväntade utgiftsök
ningar. Detta gäller främst försvaret. Utgiftsramen för det militära försva
ret bör därför höjas på det sätt regeringen föreslår. För övriga myndigheter 200

bör inte arbetsgivarinträdets kostnader motivera några budgetöverskri- 1988/89: FiU30

danden. Särskilda

Utskottet avstyrker propositionens förslag i denna del och tillstyrker yttranden
motion Fi90.

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse: 59. beträffande det statliga arbetsgivarinträdet att riksdagen med anledning av vad som anförs i proposition 1988/ 89:150 bilaga 6 punkt 12 avsnitt 1.3 och med bifall till motion 1988/ 89:Fi90 samt med avslag på motionerna 1988/89: Fi704 och 1988/ 89:Fi716 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Uranskatt (mom. 6)

Hans Petersson (vpk) anför:

Vänsterpartiet kommunisterna ser med tillfredsställelse på att en utredning om införande av en uranskatt kommer till stånd. Förslag om beskattning av uran har under många år förts fram från vår sida men mötts av motstånd i riksdagen. Det återstår dock att se om detta utredningsbeslut är uteslutande en taktisk manöver för att föra bort frågan från dagordningen en tid.

2. Uranskatt (mom. 6)

Carl Frick (mp) anför:

1 likhet med vad som föreslås i motion Fi63 (c) anser jag att en skatt på uran bör införas. Det är emellertid viktigt att skatteförslagen på energiområdet utformas på ett logiskt konsistent sätt. Någon utredning om fömtsättningarna för införande av skatt på det uran som används i kärnkraftverk anser jag däremot inte vara erforderlig. Frågan om uranskatt måste emellertid sambehandlas med hela komplexet rörande energiråvaraskatt som tas upp i motion Eiö4 (mp).

alltid möjlighet för lönsam produktion att svälja kostnaden och därmed     1988/89: FiU30
fortsätta produktionen trots att det inte kan anses acceptabelt ur miljö-     Särskilda
eller hälsosynpunkt.                                                        yttranden

4. En tillfällig fastighetsskatt (mom. 13)

Hans Petersson (vpk) anför:

Finansutskottet föreslår att en tillfällig fastighetsskatt tas ut på fastigheter som är belägna i Uppsala och Håbo kommuner samt i Stockholms län utom Norrtälje oeh Södertälje kommuner. Den förhöjda fastighetsskatten kommer att träffa kontor, butiker, hotell, restauranger och liknande. Enligt vänsterpartiet kommunistemas uppfattning bör emellertid fastighetsskatt och förhöjd fastighetsskatt också tas ut på industrifastigheter.

5. Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser (mom. 44)

Hans Petersson (vpk) anför:

Vänsterpartiet kommunistema har gång efter annan krävt att allmänna pensionsfondens innehav av aktier i privatkapitalistiska företag skall avvecklas och att deras medel i betydande utsträckning skall användas för investeringar i framför allt samhällsägda, kooperativa och löntagarägda företag. Riksdagen har hittills avvisat dessa förslag.

Det förslag till ändringar i reglementet som nu föreligger innebär att allmänna pensionsfondens placeringsmöjligheter utvidgas i vissa hänseenden. Det rör sig emellertid endast om marginella justeringar inom ramen för en i granden felaktig användning av fondmedlen. Vänsterpartiet kommunisterna kommmer så snart tillfälle ges att på nytt väcka motioner om ett riktigare sätt att utnyttja allmänna pensionsfondens resurser. Mot denna bakgrand kan jag godta att placeringsbestämmelsema för fonden ändras enligt regeringens förslag.

6. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 48)

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anför:

I ett särskilt yttrande fogat till arbetsmarknadsutskottets yttrande till finansutskottet (1988/89: AU4y) framhåller folkpartiets ledamöter följande:

Vi ställer oss bakom arbetslinjen. I rådande arbetsmarknadsläge med brist
på arbetskraft inom flera sektorer är det av stor vikt att tillgängliga arbets
kraftsresurser kan sysselsättas på ett rationellt sätt. Om arbetslinjen skall
gälla även för pensionärer och asylsökande bör regelverket ses över. Kom
muner och landsting bör se över sin tjänstekonstraktion i syfte att skapa
fler heltidstjänster. 202

1988/89: FiU30
Förslag till Bilaga 1

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Regeringens

lagförslag Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 3 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

1§' En arbetsgivare skall på det avgiftsunderiag som anges i 3 - 5 §§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 10,10 procent,

2. folkpensionsavgift med 9,45 pro- 2. folkpensionsavgift med 7,45 procent, cent,

3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 procent,

5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent, ö. arbetsskadeavgift med 0,90 procent,

7. arbetsmarknadsavgift med 2,lö procent,

8. arbetarskyddsavgift med 0,35 procent,

9. vuxenutbildningsavgift med 0,270 procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock betala endast tilläggspensionsavgift. Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

3 kap.

1§ En försäkrad som avses i I kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som anges i 3 — 5 §§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 9,60 procent,

2. folkpensionsavgift med 9,45 pro- 2. folkpensionsavgift med 7,45 procent, cent,

3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 procent,

5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent,

6. arbetsskadeavgift med 0,90 procent samt

7. arbetarskyddsavgift med 0,20 procent.

Denna lag träder i kraft den I januari 1990. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1987:266.

Senaste lydelse 1987:266. 207

1988/89: FiU30
Förslag till Bilaga 1

Lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Regeringens

allmänna pensionsfonden lagförslag

Härigenom föreskrivs att 15 a och 35 §§ lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 a§'

En fondstyrelse får förvärva fast egendom, tomträtt eller bostadsrätt för att bereda styrelsen lokaler för verksamheten eller för att bereda bostad åt någon som är anställd hos fondstyrelsen.

En styrelse får dessutom, för att tillgodose kravet på en ändamålsenlig förvaltning av de medel som styrelsen förvaltar, själv eller genom bolag som i sin helhet innehas av fondstyrelsen eller flera fondstyrelser gemensamt

1. förvärva och till nyttjande upplåta fast egendom eller tomträtt samt

2. förvärva samtliga aktier i ett 2. förvärva aktier i ett bolag som bolag som har till ändamål att äga har till ändamål att äga eller förval-eller förvalta sådan egendom (fas- ta sådan egendom (fastighetsbolag), tighetsbolag).

Det sammanlagda värdet av varje fondstyrelses innehav av tillgångar som förvärvats enligt andra stycket får uppgå till belopp som motsvarar högst fem procent av det totala anskaffningsvärdet av de tillgångar som styrelsen förvaltar. Vid beräkningen skall tillgångar som förvärvats enligt 1 tas upp till anskaffningskostnaden och tillgångar som förvärvats enligt 2 till den andel av anskaffningskostnaderna för fastigheterna i bolaget som motsvarar styrelsens innehav av aktier i bolaget.

35 §2

Fjärde och femte fondstyrelsema får placera de medel som styrelserna förvaltar

1. i aktier i svenska aktiebolag 1. i aktier i svenska aktiebolag,
med undantag av aktiebolag som

driver bank— eller försäkringsrörelse.

2. i standardiserade köp- och 2. i standardiserade köp- och säljoptioner avseende aktier i såda- säljoptioner avseende aktier i svens-na aktiebolag som avses i 1. ka aktiebolag,

3. i sådana konvertibla skulde- 3. i sådana konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med brev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som har optionsrätt till nyteckning som har utfärdats av aktiebolag som avses i utfärdats av svenska aktiebolag,

4. i aktier i utländska aktiebolag 4. i aktier i utländska aktiebolag
samt i sådana konvertibla skulde- eller andelar i utländska aktiefon-
brev eller skuldebrev förenade med der samt i sådana konvertibla skul-

' Senaste lydelse 1988:1545.

Senaste lydelse 1988:747. 209

14 Riksdagen 1988/89. 5 samt. Nr 30. Det 1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1961:394) om tobaksskatt

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (19ö 1:394) om tobaksskatt' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag Vikt för 1 st. gram Belopp for

1 st. öre 1 kg kr.

Cigarrer och cigariller

grupp 1............... .. t.o.m. 1,7 13,5

II ......................... .. över 1,7 t.o.m. 3,0 18,0

III ........ .. " 3,0 " 5,0 21,5

IV ......... .. " 5,0 30,0

Cigaretter

grupp I................. . t. Q. m. 0,85 39

II ......... över 0,85 t.o.m. 1,20 46

III ......... " 1,20 " 1,55 51

IV ......... " 1,55 " 1,90 56

V ......... " 1,90 60

Röktobak .............. 140:-

Tuggtobak............... 45: —

Snus ..................... , 25: —

Föreslagen lydelse

För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag Vikt för 1 st. gram Belopp för

1 st. öre 1 kg kr.

Cigarrer och cigariller

grupp I................ t.o.m. 1,7 13,5

II ......... över 1,7 t.o.m. 3,0 18,0

III ......... " 3,0 " 5,0 21,5

IV ......... " 5,0 30,0

Cigaretter

grupp I................. . t. o. m. 0,85 44

II ......... . över 0,85 t.o.m. 1,20 51

III ......... . " 1,20 " 1,55 56

IV ......... . " 1,55 " 1,90 61

V ......................... . " 1,90 65

Röktobak .............. ..................................................... 155:-

Tuggtobak............... ...................................................... 50: —

Snus ...................... ...................................................... 28:-

1988/89: FiU30 Bilaga 1 Regeringens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068)

Härigenom föreskrivs att 22 och 24 kap. tulltaxelagen (1987:10Ö8)' skall ha följande lydelse.

22 kap. Drycker, sprit och ättika

Nuvarande lydelse

Anm. För spritdrycker, vin eller starköl, som införs i den ordning som anges i 18§ 3, 4, ö eller 7 lagen (1977:293) om handel med drycker, utgår, om tullfrihet inte åtnjuts, tull med följande belopp per liter:

Spritdrycker enligt tulltaxenr 22.08 .................. 790.-

Vin:
musserande eller med en alkoholhalt överstigande 15 vo
lymprocent .............................................. 56: —

ej musserande, med en alkoholhalt överstigande 7 men inte

15 volymprocent ......................................... 28;-

ej musserande, med en alkoholhalt om högst 7 volympro
cent ............................................................ 13:-

Starköl ...................................................... 13:-

Tullsats som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger enligt 81 eller 82§ tullagen (1987:1005).

Föreslagen lydelse

Spritdrycker enligt tulltaxenr 22.08 ................. 200:-

Vin:
musserande eller med en alkoholhalt överstigande 15 vo
lymprocent .............................................. 62: —

ej musserande, med en alkoholhalt överstigande 7 men inte

15 volymprocent ......................................... 30; —

ej musserande, med en alkoholhalt om högst 7 volympro
cent ............................................................ 75.-

Starköl ...................................................... .. 75.-

Tullsats som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger enligt 81 eller 82§ tullagen (1987:10Ö5).

1988/89: FiU30 Bilaga 1 Regeringens lagförslag

24 kap. Tobak samt varor tillverkade av tobaksersättning'' 1988/89: FiU30

Nuvarande lydelse_________________________________ Bilaga I
______________________________________ Regeringens

Anm. För tobaksvaror som införs i den ordning som avses i 1 § andra 'giorsiag stycket lagen (19ö 1:394) om tobaksskatt eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 13§ andra punkten lagen (1987:10ö9) om tullfrihet m.m. utgår, om tullfrihet inte åtnjuts, tull med följande belopp:

Cigarrer och cigariller:

vikt högst 3 g per styck ................... 22 öre per styck

vikt högre än 3 g per styck................. 42 öre per styck

Cigaretter:

vikt högst 0,85 g per styck................. 48 öre per styck

vikt högre än 0,85 men högst 1,20 g per styck . 57 öre per styck

vikt högre än 1,20 g per styck .......... ö' öre per styck

Andra slag av färdiga tobaksvaror ..... 775. — per kg

Tullsats som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger enligt 81 eller 82 § tullagen (1987:10ö5).

Föreslagen lydelse

Anm. För tobaksvaror som införs i den ordning som avses i 1 § andra stycket lagen (19él: 394) om tobaksskatt eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 13§ andra punkten lagen (1987:1069) om tullfrihet m. m. utgår, om tullfrihet inte åtnjuts, tull med följande belopp:

Cigarrer och cigariller:

vikt högst 3 g per styck ................... 22 öre per styck

vikt högre än 3 g per styck................. 42 öre per styck

Cigaretter:

vikt högst 0,85 g per styck................. 55 öre per styck

vikt högre än 0,85 men högst 1,20 g per styck . 63 öre per styck

vikt högre än 1,20 g per styck .......... 70 öre per styck

Andra slag av färdiga tobaksvaror ..... . 792. — per kg

Tullsats som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger enligt 81 eller 82 § tullagen (1987: 1065).

Denna lag träder i kraft den 9 juni 1989.

' Senaste lydelse 1988:354. 215

I proposition 1988/89:151 framlagt lagförslag 1988/89:FiU30

Bilaga 1
Förslag till Regeringens

Lag om höjning av den allmänna löneavgiften intill utgången lagförslag av år 1990

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Allmän löneavgift skall, i stället för vad som sägs i 3 § första stycket lagen
(1982:423) om allmän löneavgift, tas ut med 2,34 procent av avgiftsunderla
get i fråga om

1. ersättning som omfattas av 1 § nämnda lag och som utges under perioden
september 1989 - december 1990 samt

2. inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring och som hänför sig till perioden september 1989 -
december 1990.

Om ersättningen eller inkomsten avser verksamhet i annan kommun i Stockholms län än Norrtälje skall allmän löneavgift fas ut med 5,34 procent av avgiftsunderlaget. I fråga om ersättning som utges av kommun, landstingskommun eller kyrklig kommun skall dock löneavgift tas ut med 2,34 procent.

2 § Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av augusti 1989, skall - om den avgiffsskyldige inte visar annat - så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av augusti 1989 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. En uppdelning skall på motsvarande sätt göras, om beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter utgången av år 1990.

3 § I årsuppgift som avses i 11 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall en avgiftsskyldig för utgiftsåret 1989 -utöver de uppgifter som skall lämnas enligt 12 § första stycket nämnda lag -uppge hur stor andel av beloppen som avser tid före respektive efter utgången av augusti 1989.

En avgiftsskyldig skall i uppbördsdeklaration respektive allmän självdeklaration uppge i vad mån lönesumman och avgifterna respektive avgiftsunderlaget hänför sig till verksamhet i annan kommun i Stockholms län än Norrtälje.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

217

Närvarande: E.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Ulla Wadell, justitierådet Staffan Magnusson

Enligt protokoll vid sammanträde den 16 maj 1989 med riksdagens finansutskott har utskottet beslutat inhämta lagrådets yttrande över ett inom riksdagen väckt förslag till lag om tillfälligt sparande.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av kanslichefen i utskottet Ove Nilsson.

Förslaget föranleder följande yttrande av tagrådet:

Det remitterade lagförslaget är knapphändigt motiverat, och något yttrande av berörda myndigheter har inte inhämtats. Lagrådet har därför haft begränsade möjligheter att med ledning av det föreliggande materialet bedöma sådana frågor om lagförslagets praktiska konsekvenser och tillämpning som avses i 8 kap. 18 § tredje stycket 3 — 5 regeringsformen.

Att märka är också att någon lag motsvarande den nu föreslagna inte synes ha förekommit tidigare. En annan sak är att det vid åtskilliga tillfallen har förekommit lagstiftning om likviditetsindragningar beträffande företag (se senast lagen 1988:706 om inbetalning på likviditetskonto under budgetåret 1988/89).

De principer som ligger bakom det remitterade förslaget föranleder inte någon erinran från lagrådets sida. Däremot ger vissa bestämmelser anledning till invändningar. Detta gäller främst bestämmelserna i 3 §.

Enligt paragrafens lydelse i det remitterade förslaget skall vid beräkningen av slutlig skatt på grundval av 1990 års taxering ett särskilt tillägg (tillfälligt sparbelopp) debiteras. Sparbeloppet skall utgöra en och en tredjedels procent av den slutliga skatten, till den del denna svarar mot statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt och statlig fastighetsskatt.

Bestämmelsen innebär att ett sparbelopp med en och en tredjedels procent skall debiteras även i fall då den slutliga skatten endast eller till övervägande del hänför sig till inkomst under tiden före den 1 september 1989. Detta stämmer dåligt överens med uttalandena i motionen om att sparandet skall införas först fr. o. ta. september 1989.

Det kan också invändas att, med hänsyn till de likheter som finns mellan det tillfälliga sparandet och en tillfällig beskattning, det skulle strida mot grunderna för retroaktivitetsförbudet i 2 kap. 10 § andra stycket regeringsformen att låta sparbeloppet grunda sig på förhållanden före lagens ikraftträdande.

För att man skall komma till rätta med det angivna problemet är olika lösningar tänkbara.

Den lösning som synes vara principiellt riktigast är att, i stället för att

218

låta sparbeloppet utgöra en oeh en tredjedels procent av hela den slutliga skaften, bestämma detta till fyra procent av den del av den slutliga skatten som hänför sig till inkomster o. d. under tiden september—december 1989. Lagrådet är emellertid medvetet om att en sådan ordning kan vålla vissa praktiska problem, både för de skattskyldiga och för de tillämpande myndigheterna.

Ett annat alternativ är att låta den preliminära skatten för 1989 bli definitiv i den meningen att sparbeloppet för detta år bestäms enbart på grundval av den preliminära skatten. Sparbeloppet skulle alltså motsvara fyra procent av den preliminära A-skatt som skall betalas under tiden september—december 1989 resp. den preliminära B-skatt som skall erläggas undertiden november 1989—januari 1990 (jfr 2 § i det remitterade lagförslaget). En sådan lösning har den nackdelen att något sparbelopp i många fall inte kommer att erläggas när det t. ex. är fråga om kapitalinkomster och lön från någon annan än huvudarbetsgivaren. Eventuellt kan dock praktiska skäl göra att ordningen ändå får accepteras.

För den som driver rörelse kan den föreslagna 3 § ge ett mindre tillfredsställande resultat i de fall då det är fråga om ett företag med brutet räkenskapsår. I sådana fall kan sparbelopp komma att erläggas även för inkomster under tid före den I september 1989 eller efter utgången av år 1990.

Lagrådet har inte underlag för att ta bestämd ställning till hur det nu diskuterade problemet bör lösas. Frågan får i stället övervägas vidare under utskottsbehandlingen.

Det framgår inte av den föreslagna lagtexten vem som är skyldig att erlägga sparbelopp. Detta bör enligt lagrådets mening anges. Vissa uttryck i motionstexten tyder på att avsikten inte är att alla skattskyldiga skall omfattas utan att offentligrättsliga subjekt skall undantas.

I 4 § i det remitterade förslaget har tagits in bestämmelser om återbetalning av sparbelopp som har erlagts av den skattskyldige. Huvudregeln är att beloppet skall återbetalas under april andra året efter taxeringsåret.

Fråga uppstår hur återbetalning skall ske i de fall då ett sparbelopp inte erläggs inom normal tid. Särskilda problem kan uppstå när taxeringen är föremål för process.

I sammanhanget uppstår vidare spörsmålet hur länge indrivning av ej erlagda sparbelopp skall pågå. Att fortsätta med indrivningsåtgärder efter den tidpunkt då återbetalning normalt skall äga rum förefaller inte lämpligt.

Ytterligare en fråga som inställer sig är i vad mån en fordran på sparbelopp får överlåtas innan beloppet betalas tillbaka. Denna fråga är inte behandlad i lagtexten.

Meningen torde vara att uppbördslagen (1953:272) skall tillämpas i fråga om bestämmande och uppbörd av tillfälliga sparbelopp, i den mån det inte finns särskilda regler i den nu föreslagna lagen. Detta bör komma till uttryck genom en särskild lagbestämmelse. Det är emellertid tänkbart att vissa regler i uppbördslagen passar mindre väl beträffande sparbeloppen och att den förordade bestämmelsen därför bör förses med undantag. Denna fråga får övervägas särskilt vid utskottsbehandlingen.

1988/89: FiU30 Bilaga 2 Lagrådets yttrande

219

Utöver de hittills förordade ändringarna av lagtexten bör även andra jämkningar vidtas. Lagrådet anser bl. a. att man i lagtexten genomgående bör använda ordet "sparbelopp" i stället för "tillägg".

Lagförslagets båda inledande paragrafer bör enligt lagrådets mening ges följande lydelse:

1 § Tillfälligt sparande skall ske under den tid och på det sätt som anges i denna lag.

2 § Den för vilken avdrag för preliminär A-skaft skall göras under tiden den I september 1989-31 december 1990 och den som skall betala preliminär B-skatt under tiden november 1989—januari 1998 skall erlägga ett sparbelopp som motsvarar fyra procent av skatten. I fråga om preliminär skatt för inkomståret 1990 är sparbeloppet fyra procent endast av den del av skatten som svarar mot statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt oeh statlig fastighetsskatt.

När det gäller 3 § bör, som lagrådet tidigare har anfört, det sakliga innehållet övervägas ytterligare. Lagtexten bör därutöver jämkas så, att man anger att den skattskyldige vid 1990 resp. 1991 års taxering vid sidan om den slutliga skatten skall påföras ett visst sparbelopp.

De bestämmelser om ränta på tillfälligt sparbelopp som i det remitterade förslaget har tagits in i ö § bör enligt lagrådets mening tas upp omedelbart efter bestämmelserna om återbetalning och alltså bilda en 5 §.

I en ny ö § bör tas in en regel om tillämpligheten av uppbördslagen. Regeln bör i sin tur följas av bestämmelser om ränta på för högt inbetalat sparbelopp oeh om avgift på för lågt inbetalat belopp, motsvarande bestämmelserna i uppbördslagen om ö-skatteränta resp. kvarskatteavgift (jfr 5 § i det remitterade förslaget).

Lagrådet vill slutligen ifrågasätta om inte reglerna i 41 § kommunalskattelagen om rätt beskattningsår bör kompletteras med en bestämmelse om vilket beskattningsår som skall gälla i fråga om sparbelopp (jfr punkt 5 av anvisningarna till 41 §).

1988/89: FiU30 Bilaga 2 Lagrådets yttrande

Inkomståret 1990

Till grund för debiteringen av den preliminära B-skatten för inkomståret 1990 ligger den slutligt debiterade skatten för inkomståret 1988 (13 § uppbördslagen). Denna skatt är redovisad i delposter. Härav följer att det preliminära sparbeloppet kan beräknas på grundval av posterna statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt och statlig fastighetsskatt. Det problem med överuttag som kan förekomma för inkomståret 1989 föreligger således inte här. Motsvarande ordning kan inte tillämpas för inkomståret 1989 pga. att specificeringen på delposter beträffande slutlig skatt för inkomståret 1987 är utraderade.

I de fall preliminär B-skatt debiteras med ledning av en preliminär självdeklaration kan givetvis också en korrekt beräkning av det preliminära sparbeloppet göras. Behandlingen vid den slutliga debiteringen är — förutom annan procentsats — densamma som för inkomståret 1989.

C. Ränta

Av 5 § i lagförslaget följer att på den del av den överskjutande preliminära skatten som skall gottskrivas som sparbelopp skall ö-skatteränta utgå. Bestämmelsen bör kompletteras med att denna ränta inte skall betalas ut förrän vid utbetalningen av sparbeloppet.

Av ö § framgår inte vilken tid räntan avser. Uppenbarligen skall räntan beräknas för en tid av sexton månader. Detta bör framgå av bestämmelsen.

Som nedan föreslås bör sparbeloppet i vissa situationer återbetalas tidigare än vad som annars gäller. 1 sådant fall bör inte full ränta utgå. Förslagsvis bör lämnas ränta som beräknas från utgången av taxeringsåret t. o. m. den månad då sparbeloppet återbetalas. Därvid bör ränta beräknas för varje månad med en sextondedel av det i bestämmelsen nämnda diskontot.

En annan fråga är vilken ränta som skall utgå om sparbeloppet betalas senare än den 18 april året efter taxeringsåret. Det är inte rimligt att den som betalar bara någon dag före utbetalningstillfället skall få full ränta. En ränta kopplad till inneståendetiden vore naturligtvis att föredra. Det är emellertid inte möjligt att i varje enskilt fall hålla reda på när inbetalningarna görs. Därför föreslår RSV att sparbelopp som betalas efter den 18 april året efter taxeringsåret (sista dag för betalning av kvarskatt) inte skall berättiga till ränta enligt 6 §.

223

D. Lagtexten

1 §. Av bestämmelsen bör framgå vem som är skyldig att spara. Förslagsvis bör detta vara alla skattskyldiga. Eventuellt bör kommun, landstingskommun och kyrklig kommun undantas.

2 §. Den föreslagna lydelsen medger inte att tillägg görs på det skatteavdrag som skall ske med stöd av lagen (1982:1006) om avdrags- oeh uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar. För att nå en bättre överensstämmelse mellan preliminärt och slutligt debiterat sparbelopp även i dessa fall föreslås att tillägget också skall göras på preliminärskatt som betalas med stöd av nämnda lag.

4 §. Bestämmelsen bör kompletteras med en regel som medger att tillfälligt sparbelopp får återbetalas tidigare om rätten till sparbeloppet övergår genom arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död.

5 § —6 §. Se vad som anförts under rubriken "Ränta".

Lagen bör vidare kompletteras med en bestämmelse som klart anger att en fordran på tillfälligt sparbelopp och ränta inte får överlåtas, pantsättas eller utmätas innan beloppet får betalas ut.

1 den ovan skisserade ordningen har angetts att den preliminära skatt som skall gottskrivas i första hand skall tas i anspråk för den för inkomståret debiterade skatten. Därefter bör gottskriven preliminär skatt tas i anspråk för sparbeloppet. Detta bör framgå av lagtexten.

Vidare bör finnas en bestämmelse som anger att från sparbelopp inte får avräknas annat än fordran på preliminär skatt, slutlig skatt eller kvarskatteavgift som hänför sig till samma år som sparbeloppet. 1 avsaknad av en sådan bestämmelse skulle avräkning kunna ske mot t. ex. tidigare restförda skatter. Karaktären av sparande skulle i sådant fall gå förlorad.

Slutligen anser RSV att i lagen bör finnas en bestämmelse som anger att bestämmelserna i uppbördslagen i övrigt är tillämpliga.

E. Allmänt

Sparandet är avsett att träda i kraft den 1 september 1989. Debiteringen av sparbeloppet skall därför ske med en och en tredjedels procent av den slutliga skatten vid 1990 års taxering. Den slutliga skatten kan emellertid hänföra sig till inkomster för tiden före den I september. Sparandet kan följaktligen i ett sådant fall få en retroaktiv effekt.

Det är emellertid svårt att komma ifrån denna retroaktiva effekt. I oeh för sig skulle det vara mera riktigt att ta ut fyra procent av den del av skatten som hänför sig till inkomster intjänade efter den 1 september. En sådan ordning förutsätter emellertid att uppgifter finns om hur inkomsterna är fördelade under beskattningsåret. Dessa uppgifter saknas. Att begära en redovisning från arbetsgivarna hur lönen fördelar sig på kalendermånad synes vara en omöjlig väg. Denna lösning kan inte förordas.

En annan tänkbar lösning är att låta det tillägg som skall göras på den preliminära skatten under 1989 bli det definitiva sparbeloppet. Någon avstämning mot den slutliga skatten skulle alltså inte ske. Detta innebär

1988/89: FiU30 Bilaga 3

Riksskatteverkets yttrande

224

Av utskottet föreslagen lagstiftning

A v utskottet framlagt lagförslag

1 Förslag till

Lag om tillfälligt sparande

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Tillfälligt sparande skall ske under den tid och på det sätt som anges i denna lag. Lagen gäller inte staten, kommun, landstingskommun och kyrklig kommun.

2 § Den för vilken avdrag för preliminär A-skatt skall göras under tiden den 1 september 1989— den 31 december 1990 och den som skall betala preliminär B-skatt under tiden november 1989—januari 1991 skall erlägga ett sparbelopp som motsvarar tre procent av skatten. 1 fråga om preliminär skatt för inkomståret 1990 är sparbeloppet tre procent endast av den del av skatten som svarar mot statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt och kommunal inkomstskatt.

Sparbelopp beräknas i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

3 § Den som påförs slutlig skatt vid 1991 års taxering skall erlägga ett spar
belopp som motsvarar tre procent av skatten till den del den svarar mot
statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt och kommunal inkomst
skatt. Sparbeloppet skall påföras vid sidan av den slutliga skatten. Därvid
skall sparbelopp enligt 2 § för motsvarande tid avräknas.

Har taxering skett för ett beskattningsår som omfattar mer än tolv månader, skall sparbelopp erläggas endast med vad som motsvarar tolv månader.

4 § Sparbelopp som har erlagts av den skattskyldige skall återbetalas senast
den 30 april tredje året efter inkomståret. Återbetalning skall dock ske en
dast om beloppet uppgår till minst tjugofem kronor.

Om rätten till sparbelopp övergår genom arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död eller om det annars finns synnerliga skäl får beloppet återbetalas tidigare än som anges i första stycket.

5 § På sparbelopp som återbetalas skall lämnas en årlig ränta som skall
betalas ut vid återbetalningen av sparbeloppet.

Räntan beräknas på den del av sparbelopp avseende inkomståret 1989 som inte överstiger I 000 kronor och på den del av sparbelopp avseende inkomståret 1990 som inte överstiger 3 000 kronor efter en räntesats om sju procent. På övrig del beräknas räntan efter en räntesats om tre och en halv procent.

På sparbelopp som avser inkomståret 1989 beräknas räntan från utgången av 1989 till och med utgången av den månad då beloppet betalas ut. Erläggs sparbeloppet efter den 18 januari 1990 beräknas räntan dock från utgången av den månad då beloppet eriades.

På sparbelopp som avser inkomståret 1990 beräknas räntan från utgången av 1991 till och med utgången av den månad då beloppet betalas ut. Erläggs sparbeloppet efter den 18 april 1992 beräknas räntan dock från utgången av den månad då beloppet eriades.

Ränta lämnas i helt krontal, varvid öretal bortfaller. Räntan utgör inte skattepliktig inkomst.

6 § En fordran på sparbelopp och ränta får inte överlåtas eller pantsättas
innan den förfaller till betalning.

1988/89: FiU30 Bilaga 4 Utskottets lagförslag

226

Föreslagen lydelse

För tobaksvara utgår skatten med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag	Vikt för 1 st. gram	Belopp för
	Vikt för 1 st. gram	1 st. öre	1 kg kr.
Cigarrer och cigariller grupp 1............ II	. t.o.m. 1,7 . över 1,7 t.o.m. 3,0 . " 3,0 " 5,0 . " 5,0 . t.o.m. 0,85 . över 0,85 t.o.m. 1,20 . " 1,20 " 1,55 . " 1,55 " 1,90 . " 1,90	13,5 18,0 21,5 30,0 44 51 56 61 65
III ....................
IV ..................... Cigaretter grupp I............. II ...................... III . ...
IV ..................... V ....................... Röktobak .......... Tuggtobak........... Snus ...................			755.--50:-28:-

Av regeringen framlagt lagförslag

4 Förslag till

Lag om ändring i tulltaxelagen (1987:1068)

Härigenom föreskrivs att 22 och 24 kap. tulltaxelagen (1987:10ö8)' skall ha följande lydelse.

22 kap. Drycker, sprit och ättika

Nuvarande lydelse

Spritdrycker enligt tulltaxenr 22.08 .................. 790.-

Vin:
musserande eller med en alkoholhalt överstigande 15 vo
lymprocent .............................................. 56; —

ej musserande, med en alkoholhalt överstigande 7 men inte

15 volymprocent............................................ 28; —

ej musserande, med en alkoholhalt om högst 7 volympro
cent ............................................................ 13;-

Starköl ....................................................... 13;-

Tullsats som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger enligt 81 eller 82 § tullagen (1987:1065).

Föreslagen lydelse

Anm. För spritdrycker, vin eller starköl, som införs i den ordning som anges i 18§ 3, 4, 6 eller 7 lagen (1977:293) om handel med drycker, utgår, om tullfrihet inte åtnjuts, tull med följande belopp per liter:

Spritdrycker enligt tulltaxenr 22.08 ................. 200;-

Vin:
musserande eller med en alkoholhalt överstigande 15 vo
lymprocent .............................................. 62; —

ej musserande, med en alkoholhalt överstigande 7 men inte

15 volymprocent ......................................... 30; —

ej musserande, med en alkoholhalt om högst 7 volympro
cent ............................................................ 75-

Starköl ....................................................... 75.-

Tullsats som anges ovan tillämpas även när tullskyldighet föreligger enligt 81 eller 82§ tullagen (1987:10ö5).

1988/89:FiU30 Bilaga 4 Utskottets lagförslag

A v utskottet framlagt lagförslag

7 Förslag till

Lag om arbetsmiljöavgift

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Arbetsgivare skall betala arbetsmiljöavgift för ersättning som utges under perioden september 1989 — december 1990. Arbetsmiljöavgiften beräknas på det underlag som gäller för arbetsgivaravgift till folkpensioneringen enligt lagen (1981:ö91) om socialavgifter.

2 § Arbetsmiljöavgift utgår med 1,5 procent av avgiftsunderlaget och förs till en fond, benämnd arbetslivsfonden, vars tillgångar skall utgöra bidrag till arbetsgivare för

1. utgifter för rehabiliteringsåtgärder för anställda med långvarigt ned
satt hälsa,

2. utgifter för åtgärder för att nedbringa anställdas sjukfrånvaro samt

3. utgifter för investeringar för bättre arbetsmiljö i den mån det inte enligt lag eller annan författning åligger arbetsgivaren att göra sådan investering.

1 fråga om sjömän skall arbetsmiljöavgift beräknas efter den lägre procentsats som regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer årligen fastställer. Procentsatsen skall sättas ned enligt de grunder som anges i 2 kap. 2 § andra stycket lagen (1981:691) om socialavgifter.

3 § Arbetslivsfonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt.

4 § 1 fråga om arbetsmiljöavgift gäller bestämmelserna i 2 kap. 6 § och 5 kap. lagen (1981:ö9l) om socialavgifter samt vad som i nedan angivna författningar är föreskrivet i fråga om avgifter enligt nämnda lag:

1. kommunalskattelagen (1928:370)

2. taxeringslagen (195é:ö23)

3. skattebrottslagen (1971:69)

4. lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

5 § 1 årsuppgift som avses i 11 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialav
gifter från arbetsgivare skall en arbetsgivare för utgiftsåret 1989 — utöver
de uppgifter som skall lämnas enligt 12 § första stycket nämnda lag —
uppge hur stor andel av beloppen som avser tid före respektive efter ut
gången av augusti 1989.

1988/89:FiU30 Bilaga 4 Utskottets lagförslag

A v regeringen framlagt lagförslag 1988/89:FiU30

Bilaga 4
14 Förslag till Utskottets

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter lagförslag

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 3 kap. I § lagen (1981:691) om socialavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

2 kap.

1§ En arbetsgivare skall på det avgiftsunderiag som anges i 3 - 5 §§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift med 10,10 procent,

2. folkpensionsavgift med 9.45 pro- 2. folkpensionsavgift med 7.45 procent, cent,

3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 procent,

5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent, ö. arbetsskadeavgift med 0,90 procent,

7. arbetsmarknadsavgift med 2,lé procent,

8. arbetarskyddsavgift med 0,35 procent,

9. vuxenutbildningsavgift med 0,270 procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2§ andra stycket skall dock betala endast tilläggspensionsavgift. Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

3 kap.

En försäkrad som avses i 1 kap. 2 § skall på det avgiftsunderlag som anges i 3 - 5 §§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgiji med 9,öO procent,

2. folkpensionsavgift med 9.45 pro- 2. folkpensionsavgift med 7.45 procent, cent,

3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i särskild lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 procent,

5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent,

ö. arbetsskadeavgift med 0,90 procent samt 7. arbetarskyddsavgift med 0,20 procent.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.

' Likalydande med propositionens förslag.

Senaste lydelse 1987:266.

' Senaste lydelse 1987:266. 2*

Innehåll 1988/89: FiU30

Sammanfattning.................................................. ... 1

Inledning............................................................ ... 3

Propositionernas förslag........................................ .. 10

Motionsyrkandena................................................ .. 13

Propositionen...................................................... .. 32

Motionerna......................................................... .. 35

Utskottet........................................................... .. 45

Den ekonmiska politiken ........................................ .. 45

Internationell bakgmnd ........................................ .. 45

Utvecklingen i Sverige........................................... .. 47

Stabiliseringspolitikens allmänna inriktning................. .. 51

Stabiliseringspolitiska åtgärder ............................... .. 55

Höjning av mervärdeskatten .................................. .. 55

Tillfälligt obligatoriskt sparande .............................. .. 55

Alkoholskatt........................................................ . éO

Tobaksskatt........................................................ .. 61

Energiskatt......................................................... .. 61

Uranskatt........................................................... .. é3

Övriga indirekta skatter ....................................... .. 03

Allmän löneavgift................................................. .. ö4

Tillfällig investeringsavgift och tillfälligt höjd fastighetsskatt i

Stockholm — Uppsala-området............................... .. öö

Arbetsmiljöavgift.................................................. .. 70

Vinstindragningar från företag................................ .. 72

Prisstopp............................................................ .. 73

Övriga ekonomisk-politiska åtgärder......................... .. 73

Omsättningsskatt på aktier.................................... .. 73

Inkomstskatten................................................... .. 74

Avdrag för pensionärer.......................................... 75

Mjölksubventioner................................................ .. 75

Barabidrag.......................................................... 7ö

Stimulanser av hushållssparandet............................ .. 78

Övrigt................................................................ 79

Sammanfattning av riktlinjema för den ekonomiska politiken 79

Målför den ekonomiska politiken ............................. 82

Penningpolitiken................................................... .. 83

Statsskuldspolitiken.............................................. .. 83

Allemanssparandet............................................... .. 84

Kredit- och valutapolitiken .................................. 85

Restriktivare kreditgivning...................................... 8é

De allmänna riktlinjema för budgetregleringen .......... 87

Övriga frågor....................................................... 88

Förnyelse av offentlig sektor.................................. 88

Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen ............. 94

Bamomsorg......................................................... 96

Inledning............................................................ 96

Vårdnadsbidrag.................................................... 96

Statsbidrag till barnomsorgen................................. 96

Skolbarnsomsorgen............................................... 99

Äldreomsorg och pensionsförmåner m.m.................... 99

Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser..... 101

Arbetsmarknadspolitik........................................... 102

Anpassningar inom bostadsstödet........................... 105 245

Reservationer

1. Tillfälligt obligatoriskt sparande (mom. 2) (m, fp)...... 121

2. Tillfälligt obligatoriskt sparande (mom. 2) (vpk, mp) 122

3. Alkoholskatt (mom. 3) (fp, c)............................... 122

4. Alkoholskatt (mom. 3) (mp)................................. 123

5. Alkoholskatt (mom. 3, motiveringen) (m) ............... 124

6. Alkoholskatt (mom. 3, motiveringen) (vpk).............. 124

7. Tobaksskatt (mom. 4) (fp, vpk) ........................... 125

8. Tobaksskatt (mom. 4) (mp)................................. 125

9. Tobaksskatt (mom. 4, motiveringen) (m)................ 12ö

10..................................................................... Energiskatt (mom. 5 a och b) (m, fp) 127

11..................................................................... Energiskatt (mom. 5) (vpk) 127

12. Energiskatt (mom. 5 a och b) (mp) ..................... 128

13. Uranskatt (mom. 6) (m, fp) ............................. 129

14. Reklamskatt (mom. 7) (mp) ............................... 129

15. Miljöavgifter, kollektivtrafikavgift och förpackningsskatt (mom. 8)(mp) 130

16. Allmän löneavgift (mom. 9, motiveringen) (m, fp).... 131

17. Allmän löneavgift (mom. 9, motiveringen) (mp)....... 131

18. Särskilda åtgärder inom Stockholmsområdet (mom. 11 motiveringen) (m, fp) 132

19. Särskilda åtgärder inom Stockholmsområdet (mom. 11, motiveringen) (mp) 132

20. Nedsättning av arbetsgivaravgifterna (mom. 12) (mp) 133

21..................................................................... En tillfällig fastighetsskatt (mom. 13) (m, fp) 133

22. En tillfällig fastighetsskaU (mom. 13) (mp) ............ 135

23. Arbetsmiljöavgift (mom. 14) (m, fp)..................... 135

24. Arbetsmiljöavgift (mom. 14) (mp)......................... 136

25. Arbetsmiljöavgift (mom. 14, motiveringen) (vpk) ... 136

26. Vinstindragningar från företag (mom. 15) (vpk)...... I3ö

27. Vinstindragningar från företag (mom. 15, motiveringen)

(m, fp, c)........................................................... 137

28. Prisstopp (mom. lö) (vpk) ................................. 137

29. Prisstopp (mom. 16, motiveringen) (m, fp,c) ....... 138

30. Omsättningsskatt på aktier (mom. 17) (m, fp) ..... 138

31..................................................................... Omsättningsskatt på aktier (mom. 17) (c) 139

32..................................................................... Inkomstskatten (mom. 18) (m) 139

246

33. Inkomstskatten (mom. 18) (fp)........................... 140 1988/89: FiU30

34. Inkomstskatten (mom. 18) (c) ................................... 141

35. Inkomstskatten (mom. 18) (vpk) ................................. 141

36. Inkomstskatten (mom. 18 motiveringen) (mp) ............. 142

37. Avdrag för pensionärer (mom. 19) (m).......................... 142

38. Avdrag för pensionärer (mom. 19) (fp)......................... 143

39. Mjölksubventioner (mom. 20 b) (m).............................. 143

40. Mjölksubventioner (mom. 20 b, motiveringen) (vpk) ... 144

41. Barnbidrag m.m. (mom. 21) (m).................................... 144

42. Barnbidrag m. m. (mom. 21) (fp)................................... 145

43. Barnbidrag m.m. (mom. 21) (vpk) ................................ 145

44. Stimulanser av hushållssparande (mom. 22) (m, fp) ... 146

45. Stimulanser av hushållssparande (mom. 22) (c) .......... 147

4é. De indirekta skatternas inverkan på basbeloppet (mom. 23) (mp). 147

47. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (mom. 24) (m, fp) 148

48. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (mom. 24)

(c)...................................................................................... 15Ö

49. De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (mom. 24) (vpk) 159

50. De allmänna riktlinjema för den ekonomiska politiken (mom. 24) (mp) 1Ö2

51. Mål för den ekonomiska politiken (mom. 25) (m) ......... 165

52. Mål för den ekonomiska politiken (mom. 25 motiveringen) (mp). 166

53. Statsskuldspolitiken (mom. 26 a) (m) .......................... 166

54. Statsskuldspolitiken (mom. 26 a) (fp)........................... . Iö7

55. Allemanssparandet (mom. 27) (fp, c, mp) .................... 168

56. Kredit- och valutapolitiken (mom. 28) (m, fp) ............... . Iö8

57. Kredit- och valutapolitiken (mom. 28) (vpk).................. Ié9

58. Restriktivare kreditgivning (mom. 29) (c) .................... 170

59. Restriktivare kreditgivning (mom. 29 motiveringen) (m, fp) 170

60. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen (mom. 30) (m)...    171
öl. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen (mom. 30) (fp) ..    172
ö2. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen (mom. 30) (c) ...   173
ö3. De allmänna riktlinjerna för budgetregleringen (mom. 30) (vpk). 174
ö4. De allmänna riktlinjerna för budgefregleringen (mom. 30) (mp) .175

65. Förnyelse av offentlig sektor (mom. 31) (m, fp) .......... 175

66. Förnyelse av offentlig sektor (mom. 31) (c) ................. 177

67. Förnyelse av offentlig sektor (mom. 31) (vpk).............. 179

ö8. Statliga myndigheters telefonservice (mom. 33) (s) . 180

69. Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag till

sociala avgifter (mom. 34) (m, c)........................................ 180

70. Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag till

sociala avgifter (mom. 34) (vpk) ...................................... 181

71. Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag till

sociala avgifter (mom. 34) (mp)......................................... 182

72. Avgiftsuttag till ATP och folkpensioneringen och bidrag till

sociala avgifter (mom. 34, motiveringen) (fp).................... 182

73. Vårdnadsbidrag (mom. 35) (m, fp, c) ............................ 182

74. Statsbidrag till barnomsorgen (mom. 36) (m, fp, c) ...... 184

75. Statsbidrag till barnomsorgen (mom. 36) (mp)............. 185

7ö. Statsbidrag till föriängt öppethållande m. m. (mom. 37) (m, c)... 186

77. Formerna för barnomsorg (mom. 38) (vpk)................... 187

78. Skolbarnsomsorgen (mom. 39) (m, c)........................... 187

247

79. Förbättrade pensionsförmåner (mom. 40) (vpk)...... 188 1988/89: FiU30

80. Förbättrade pensionsförmåner (mom. 40) (mp) ...... 188

81. Undantagspensionärer (mom. 41) (m, fp, c, mp) ... 188

82. Kostnadsexplosionen inom socialförsäkringssystemet (mom. 42)

(m, fp)............................................................... 189

83. Äldreomsorgen (mom. 43) (m)............................. 189

84. Äldreomsorgen (mom. 43) (c)............................. 190

85. Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser (mom. 44)

(m, fp, c)........................................................... 190

86. Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser (mom. 44) (mp) 191

87. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 48) (m).. 192

88. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 48) (c)... 193

89. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 48) (vpk) 194

90. Asylsökandes rätt till arbete (mom. 49) (fp).......... 194

91. Behandlingsordningen av förslag om bostadsstöd (mom. 50) (s).. 195

92. Utformningen av avdragsrätten för skuldräntor (mom. 51) (mp). 196

93. Den garanterade räntan vid ombyggnad (mom. 52) (mp) 197

94. Bastillägg för familjer (mom. 53) (mp)................... 197

95. Differentierad mervärdeskatt (mom. 54) (vpk)........ 198

96. Ny skatteklass för öl (mom. 55) (m) .................... 199

97. Skattefri försäljning (mom. 56) (m)...................... 199

98. Det statliga arbetsgivarinträdet (mom. 59) (fp, mp) 200

99. Det statliga arbetsgivarinträdet (mom. 59) (m)...... 200

Särskilda yttranden

1. Uranskatf (mom. 6) (vpk) ................................... 201

2. Uranskatt (mom. ö) (mp) .................................. 201

3. Miljöavgifter, kollektivtrafikavgift och förpackningsskatt (mom. 8) (vpk) 201

4. En tillfällig fastighetsskatt (mom. 13) (vpk)............. 202

5. Allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser (mom. 44)

(vpk)................................................................. 202

ö. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 48) (fp).. 202

7. Asylsökandes rätt till arbete (mom. 49) (m, mp)...... 203

8. Differentierad mervärdeskatt (mom. 54) (c) .......... 203

9. Differentierad mervärdeskatt (mom. 54) (mp) ....... 203

10. Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m.

(mom. ö2 a) (m) ................................................ 203

Tabellförteckning

Tabell I Internationella fömtsättningar...................... 45

Tabell 2 Försörjningsbalans och nyckeltal.................. 47

Tabell 3 Förslag till skattehöjningar fördelade på energislag ö2

Bilagor

1. I propositionerna 1988/89:150 och 151 framlagda lagförslag............................................................ 204

2. Lagrådets yttrande .......................................... 218

3. Riksskatteverkets yttrande ................................ 221

4. Utskottets lagförslag.......................................... 226

Utskottens yttranden återfinns i bilagedel till betänkandet.

Norstedts Tryckeri, Stocktiolm 1989 248

1988/89: FiU30

Skatteutskottets yttrande 's

1988/89: SkU4y ytSf °"'''

1988/89: SkU4y

Kompletteringspropositionen

Till finansutskottet Inledning

Finansutskottet har berett bl. a. skatteutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1988/89:150 (kompletteringspropositionen) jämte motioner. Skatteutskottet berörs bl. a. av de förslag i propositionen som gäller ett godkännande av riksdagen för vissa allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken såvitt avser skattepolitiken samt att riksdagen antar omedelbara höjningar av mervärdeskatten, dryckesskatten och tobaksskatten. Utskottet behandlar i det följande dessa frågor samt motionerna

1988/89:EiU:59 av Anna-Greta Leijon m.fl. (s), 1988/89:EiU:60 yrkandena 11 oeh Iö-18 av Cari Bildt m.fl. (m), 1988/89:FiU:61 yrkandena 3, 4 (delvis), 5-7 och 11 (delvis) av Bengt Westerberg m. fl. (fp),

1988/89: EiU:62 yrkandena 7, 9 (delvis), 13-lö, 18 och 21 av Olof Johansson m. fl. (c),

1988/89:FiU:ö3 yrkandena 9, 12, 13 och 15-17 av Lars Werner m.fl. (vpk),

1988/89: FiU:64 yrkandena 2, 6 -17 och 30 av Inger Schöriing m. fl. (mp), 1988/89:EiU:7ö av Bo Lundgren m.fl. (m), 1988/89:FiU:82 av Håkan Hansson m.fl. (c), 1988/89: FiU:85 av Knut Wachtmeister och Bo Lundgren (båda m), 1988/89:EiU:88 yrkande 1 (delvis) av Sten Svensson m.fl. (m) och 1988/89:EiU:92 av Hans Göran Franck m.fl. (s).

Dessutom överiämnar utskottet med detta yttrande de under den allmänna motionstiden 1989 och till utskottet remitterade motionerna

1988/89: Sk444 yrkande 17 av Lars Werner m. fl. (vpk),

1988/89:Sk455 yrkande 14 och 15 av Inger Schöriing m. fl. (mp),

1988/89:Skö15 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s),

1988/89:Skö35 av Cari Frick m.fl. (mp),

1988/89: Skö41 av Rolf Clarkson m.fl. (m),

1988/89: Skö52 yrkande 3 av Claes Roxbergh m. fl. (mp),

1988/89:Ské53 av Daniel Tarschys m.fl. (fp),

1 Riksdagen 1988/89. 5 samt. Nr 30 Det 2

1988/89:SkööO yrkandena 1 -3 av Cari Frick och Gösta Lyngå (båda mp), 1988/89: FiU30

Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

1988/89: Skö74 yrkande 2 av Bengt Westerberg m. fl. (fp),

1988/89: Sk684 av Birger Schlaug (mp),

1988/89: Sk689 av Wiggo Komstedt och Kari-Gösta Svenson (båda m),

1988/89: Sk695 yrkande 2 av Inger Schöriing m. fl. (mp) och

1988/89: Sk701 yrkande 2 av Bo Lundgren (m) och Karin Ahrland (fp).

Med anledning av de skattefrågor som tagits upp i propositionen och motionerna får skatteutskottet anföra följande.

Pågående utredningar

Innan utskottet går in på förslagen i propositionen och motionerna och utskottets ställningstaganden vill utskottet lämna en kort redogörelse för det utredningsarbete som pågår för närvarande och som är av betydelse för bedömningen av hur de skatteförslag som väckts bör behandlas.

Kommittén (Fi 1987:07) med uppdrag att göra en översyn av inkomstskattesystemet (dir. 1987:29), RINK, arbetar med att åstadkomma ett mera rättvist och enkelt skattesystem som i förhållande till dagens innebär lägre skattesatser för den statliga inkomstskatten, en breddad skattebas genom minskade avdragsmöjligheter samt en mer enhetlig kapitalbeskattning som stimulerar till ökat sparande och minskad skuldsättning. Ett annat viktigt mål för kommitténs arbete är att åstadkomma ett regelsystem som blir bestående under lång tid.

Utredningen (Fi 1985:06) med uppdrag att göra en översyn av företagsbeskattningen (dir. 1985:30), URF, har till uppgift att åstadkomma en mer likformig beskattning av arbete och kapital och att analysera underlagen för vinstbeskattning och uttaget av arbetsgivaravgifter. Syftet är att bredda dessa underlag och göra dem sinsemellan likvärdiga för att man därigenom skall kunna skapa utrymme för sänkta skattesatser. Utredningen skall vidare föreslå de ändringar i skattereglerna som behövs för att stimulera kapitalet fill en ökad rörlighet mellan olika företag och branscher. Även denna utredning skall vid utformningen av sina förslag beakta kraven på enkla, begripliga och permanenta regler.

De två nu nämnda kommittéerna kommer att presentera sina förslag inom kort. Avsikten är att reformen skall börja gälla från och med 1991 års inkomster.

Kommittén (Fi 1987:0ö) med uppdrag att utreda den indirekta beskattningens omfattning och utformning (dir. 1987:30 och 1988:34), KIS, skall undersöka positiva och negativa verkningar av en generell varu- och tjänstebeskattning, utreda effekterna av en breddning av basen för mervärdeskatten och bedöma om det finns skäl att begränsa omfattningen av eller förändra övriga omsättningsskatter på varor och tjänster. En uppgift för kommittén är att pröva förutsättningarna för att inordna energiområdet under mervärdebeskattningen och utforma ett förslag till ett nytt punktskattesystem som tillgodoser gällande energipolitiska mål. En annan uppgift för kommittén är att mot bakgrund av vad som tillämpas av flertalet EG-länder belysa för- och nackdelarna med att införa en lägre mervärde-

Utskottet

Utskottet har tidigare i vår behandlat olika motionsyrkanden avseende skatten för 1990 års inkomster (1988/89: SkU20). Enligt utskottet borde frågan om utformningen av 1990 års skatter anstå till dess resultatet av den pågående översynen av skattesystemet redovisats och möjlighetema att överblicka resultatet av de pågående löneförhandlingama förbättrats. Utskottet utgick ifrån att regeringen därefter skulle komma att lägga fram förslag beträffande 1990 års skatter. Regeringens avsikter enligt propositionen ligger enligt utskottet väl i linje med vad utskottet förordat, och utskottet anser inte att någon omständighet förebragts som motiverar att ställning tas redan nu — innan utredningama presenterat sina förslag oeh innan man kan till fullo överblicka utfallet av avtalsförhandlingama — till en mera detaljerad utformning av skatten för nästa års inkomster. Utskottet finner det heller inte befogat att genomföra några nedsättningar beträffande skatten redan på årets inkomster. Utskottet biträder således propositionen i vad avser inriktningen av kommande förslag rörande skattema för inkomsterna under år 1990 och avstyrker samtliga nu behandlade motionsyrkanden.

Höjning av dryckesskatten för alkoholhaltiga drycker och tobaksskatten

Propositionen

I propositionen framhålls att den ekonomiska politiken nu måste stramas åt för att dämpa tendenserna till överhettning och hålla nere pris- och kostnadsstegringarna. Åtgärdema bör enligt propositionen inriktas på att dämpa såväl den privata konsumtionen som löneglidningen 4 syfte att mildra trycket på produktionsresurser och frigöra utrymme för ökad export och ökade investeringar.

Som ett led i denna politik föreslås i propositionen att skatten på sprit, vin och starköl höjs så att priserna stiger med i genomsnitt ca 5 %. En sådan höjning är enligt propositionen motiverad även av alkoholpolitiska skäl. Ökningen av skatteintäkterna för statsverket på gmnd av höjningen är beräknad till 200 milj. kr. för helt år räknat.

Med hänvisning till bl.a. behovet av en ekonomisk åtstramning föreslås vidare i propositionen att skatten på cigarretter höjs med 5 öre per styck, på röktobak med 15 kr. per kg och på snus med 3 kr. per kg. För cigarretter

beräknas höjningen innebära att priset stiger med ca 10 %. Merintäktema 1988/89: FiU30

för statsverket är beräknade till.500 milj. kr. för helt år räknat. Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande Motioner

Bengt Westerberg m. fl. yrkar i motionerna EiUöl (yrkande 7) och Skö74 (yrkande 2) — den sistnämnda med hänvisning till motivering i motion So301 — att skatten på alkholdrycker höjs så att priset stiger med ca 10 %. Ett liknande yrkande ställs i motion EiUö2 (yrkande 7) av Olof Johansson m. fl. (c). I motionema FiUö4 (yrkande lö, delvis) av Inger Schöriing m. fl. (mp) och Skö84 (yrkandena 2-4) av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas att skatten höjs på sprit med 40 % och på vin oeh starköl med 20 %. Genomgående åberopas alkoholpolitiska skäl.

I motionerna EiUöl (yrkande ö) av Bengt Westerberg m.fl. (fp) oeh Sk653 av Daniel Tarshys m. fl. (fp) yrkas — i den sistnämnda motionen hänvisas till motivering i motion So482 — att skatten på tobaksvaror höjs så att eftersläpningen i prisutvecklingen från 1970-talet hämtas in. I den förstnämnda motionen anges att detta innebär att skatten på cigarretter bör höjas så att priset per paket stiger med 3 kr. I motion Sk444 (yrkande 17) av Lars Wemer m. fl. (vpk) yrkas att skatten på tobaksvaror höjs så att priset stiger med 30 % och att höjningen också skall omfatta cigarrer och cigariller. Slutligen yrkar Inger Schöriing m. fl. (mp) i motion FiU64 (yrkande lö, delvis) oeh Birger Schlaug (mp) i motion Skö84 (yrkande 1) att skatten på tobaksvaror höjs så att priset stiger med 40 %. Yrkandena motiveras genomgående med tobaksbmkets skadeverkningar på folkhälsan.

Vad särskilt gäller beskattningen av starköl innebär förslaget i propositionen att skatten höjs från 9,50 kr. per liter till 10,35 kr. per liter. 1 motion Eiu7ö av Bo Lundgren m. fl. (m) yrkas inrättande av en ny skatteklass med lägre skatt — i motionen föreslås 7,50 kr. per liter — för starköl med högst 3,ö viktprocent alkohol. Liknande förslag läggs fram i motionerna Skö 15 av Bengt Silfverstrand m. fl. (s), Skö89 av Wiggo Komstedt och Karl-Gösta Svenson (båda m) och Sk701 (yrkande 2) av Karin Ahrland (fp) och Bo Lundgren (m). Enligt motionärernas uppfattning skulle man härigenom stimulera konsumenter av starköl till att övergå till ett alkoholsvagare öl.

I motion Sk641 av Rolf Clarkson m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om att skattefri servering och försäljning av bl. a. alkoholdrycker bör medges ombord på fartyg i trafik mellan det svenska fastlandet och Gotland på samma sätt som gäller för trafiken till och från Åland. Härigenom skulle man enligt motionärerna uppnå bättre service ombord och fler avgångar.

Utskottet

Utskottet delar uppfattningen att en höjning av skattema på alkohol- och tobaksvaror bör ingå bland de åtgärder som lämpligen bör användas för att uppnå en eftersträvad åtstramning av ekonomin. Utskottet vill dessutom betona att man av alkoholpolitiska och allmänt hälsopolitiska skäl med återkommande skattehöjningar bör hålla tillbaka konsumtionen på de ifrågavarande vamgrupperna och få priset på dem att följa den allmänna pris-

Tillfälligt sparande

Motionerna

1 två motioner har förslag lagts fram om ett obligatoriskt sparande. Syftet är att uppnå en eftersträvad åtstramning av ekonomin på ett från fördelningssynpunkt fördelaktigt sätt.

I motion EiU59 av Anna-Greta Leijon m. fl. (s) föreslås att ett tillfälligt sådant sparande införs fr. o. m. september i år t. o. m. utgången av år 1990. Enligt motionen bör vidare sparandet uppgå till fyra procent av den preliminära skatten och knytas an till den preliminära skatteuppbörden. I samband med det slutliga fastställandet av skatten bör också det belopp fastställas som rätteligen skall sparas. Vidare bör föreskrivas att felande belopp skall betalas in i samband med fyllnadsinbetalning och att kvarskatteavgift annars påförs. Ränta bör utgå på sparat belopp och sparbeloppen bör vara bundna i två till tre år.

I motion FiUé2 (yrkande 9, delvis) av Olof Johansson m. fl. (c) läggs också fram ett förslag till obligatoriskt sparande men med en något annorlunda utformning. Enligt den motionen bör sparandet uppgå till 2 % av bruttolönen eller — om den skattskyldige är rörelseidkare — 2 % av rörelseinkomsten. För löntagare bör gälla att arbetsgivaren drar hälften från löntagarens bmttolön och andra hälften betalar arbetsgivaren själv. Den sistnämnda delen bör utgöra en avdragsgill kostnad i rörelsen men inte belastas med sociala avgifter. De som betalar B-skatt betalar 2 % av inkomst av rörelse, varav hälften utgör avdragsgill kostnad i rörelsen. Betalningen samordnas med preliminärskatteinbetalningen. Ränta skall utgå på sparat belopp. Riksdagen eller, efter bemyndigande av riksdagen, regeringen beslutar om frisläpp av sparat belopp. Vid uttag skall det uttagna beloppet beskattas enligt en särskild skala.

Utskottet

Utskottet, som i det föregående inte tillstyrkt förslaget till höjd mervärdeskatt, vill för sin del ställa sig bakom tanken att kyla ned ekonomin genom ett tillfälligt, obligatoriskt sparande. En sådan åtstramningsåtgärd drabbar hushållen mindre hårt än en mervärdeskattehöjning eftersom sparandet efter en tid återgår till hushållen.

Som framhålls i båda motionema bör ett sådant sparande sättas i kraft så snart som möjligt för att snabbt få till stånd en nödvändig neddragning av den nuvarande överefterfrågan på varor och tjänster. Sparandet bör

Utskottet

Utskottet vill erinra om att investeringsavgiff för vissa byggnadsarbeten har använts vid tre tillfällen sedan 1950-talet, senast under perioden den 23 maj — den 19 oktober 1977. Vid det senaste tillfället infördes den som ett led i en nödvändig åtstramning och för att dämpa den snabba kostnadsutvecklingen inom byggnadssektorn och frigöra resurser för industrins och bostadssektorns anspråk.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att överhettningen och bristen på arbetskraft är särskilt påtagliga i Storstockholmsområdet (Stockholms län exkl. Norrtälje). Förhållandena torde vara likartade inom Uppsalaområdet. Inom dessa regioner är det särskilt angeläget att sätta in åtgärder som dämpar tendenserna till överhettning och håller nere kostnadsstegringarna. Ett annat viktigt önskemål är att motverka regionala skillnader i den ekonomiska utvecklingen.

Mot den angivna bakgrunden vill utskottet bl. a. peka på den åtgärd som anvisats i de ovannämnda motionerna, nämligen att återinföra en investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten. För att frigöra resurser till bostadsbyggandet och underlätta för den viktiga offentliga vård- och servicesektorn bör dessa områden undantas från avgiften. Utskottet anser att möjligheten att införa en investeringsavgift med denna utformning bör undersökas närmare.

Enligt utskottets mening bör man alternativt undersöka fömtsättningarna att genom förändringar i den statliga fastighetsskatten uppnå de eftersträvade effekterna. För närvarande träffar fastighetsskatten hyreshus, småhus oeh bostadsbyggnader på lantbruk. Med hyreshus avses i detta sammanhang byggnader som är inrättade till bostad åt minst tre familjer eller till kontor, butik, hotell, restaurang eller liknande. Underlaget för fastighetsskatten är en tredjedel av byggnads- och markvärdet för småhus och hela taxeringsvärdet för övriga fastigheter utom för jordbruksfastigheter, där underlaget utgörs av hela bygggnads- och tomtmarksvärdet. Utskottet har närmast i tankarna att höja skatteuttaget för andra fastigheter än sådana som används för bostadsändamål inom den berörda regionen.

Utskottet föreslår att finansutskottet som ett alternativ till den extra tre-procentiga höjningen av löneavgiften i Sforstockholmsområdet som föreslås i proposition 1988/89: 151 överväger dessa förslag och hemställer att riksdagen beslutar om åtstramningsåtgärder i enlighet med det anförda. Utskottet avstyrker motionerna i den mån de ej kan anses tillgodosedda med det sagda.

1988/89: FiU30 Bilaga 5

Skatteutskottets yttrande

(yrkande 10) av Inger Schöriing m.fl. (m) begärs ett uttalande av riksdagen     1988/89: FiU30
om att elskatten bör omvandlas till en skatt på energiråvaror. Yrkandet    Bilaga 5
omfattar även vattenkraft.                                              Skatteutskottets

yttrande

Utskottet

Enligt uskottets uppfattning skulle en beskattning av den primära energiråvaran för kärnkraftverk, uranet, innebära vissa fördelar. Ett motiv för en sådan beskattning är att man härigenom skulle träffa även svinn och överföringsförluster med skatten, vilket borde vara ägnat att stimulera till en höjning av verkningsgraden. Med det enstaka antal skattskyldiga man bör ha anledning att räkna med om en sådan ordning införs finner utskottet att skatteadministrativa skäl inte bör kunna anföras mot en beskattning av nämnt slag.

Enligt utskottets uppfattning finns det således anledning att skyndsamt utreda fömtsättningarna för införande av en skatt på det uran som används i kärnkraftverk. Denna utredningsuppgift bör enligt utskottets mening anförtros åt kommittén om ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Utskottet föreslår att finansutskottet hemställer att riksdagen som sin mening ger det nu anförda regeringen till känna. Detta innebär att utskottet delvis tillstyrker motion EiUö2 i denna del. Utskottet avstyrker däremot yrkande 10 i motion FiUö4 såvitt yrkandet inte kan anses tillgodosett.

Övriga energiskattefrågor

Motioner

1 några motioner har yrkanden ställts som avser olika ändringar av energibeskattningen. Syftet är genomgående energipolitiskt och bl. a. vill man uppnå ett ökat energisparande.

I motion FiUé2 (yrkande 14) av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen beslutar om en likvärdig beskattning av fossila bränslen, oavsett om de används för el- eller värmeproduktion. I motion FiUö4 av Inger Schöriing m. fl. (mp) yrkas höjning av bensinskatten m. m. (yrkande ö), slopande av fordonsskatten och motsvarande höjning av bensinskatten (yrkande 7), höjning av skatten på olja och kol (yrkande 8), höjning av skatten på el (yrkande 9), höjning av skatten på industrigasol, naturgas och fartygsbränsle (yrkande 11), minskning av energiskattenedsättningen för energiintensiv industri (yrkande 12) och överföring av kilometerskatten till en skatt på bränslet (yrkande 30). Claes Roxbergh m.fl. (mp) yrkar i motion Skö52 (yrkande 3) en skatt på flygbränsle motsvarande 2:50 kr. per liter.

nordliga delarna i landet, uppgår dock endast fill ö,2 öre per kilowatt-timme. För kraft som förbmkas i industriell verksamhet är skattesatsen 5 öre per kilowattimme.

Dämtöver utgår skatt på elektrisk kraft som produceras i vissa vattenkraftverk enligt lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft. Vidare utgår en särskild skatt på elektrisk kraft som produceras i kärnkraftverk enligt lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kämkraftverk.

Den senaste höjningen av energiskatten på el trädde i kraft den I december 1984 (prop. 1984/85:45, SkU 14). Sedan denna fidpunkt har skatten på andra energislag, t. ex. olja, kol och gasol, höjts i inte obetydlig omfattning. Under den förhållandevis långa perioden utan skattehöjningar har dock elen ändå utsatts för kraftiga prishöjningar.

Andra energiskatter uppgår för närvarande till följande nivåer. Olja beskattas med 8éO kr. per m samt med en särskild skatt på 118 kr. per m. För kolbränslen uppgår skatten till 400 kr. per ton och den särskilda skatten fill tio kronor per ton. För naturgas är skatten 308 kr. per 1 000 m'. För motorgasol utgår skatt med 92 öre per liter och för industrigasol slutligen är skatten 185 kr. per ton.

Utskottet finner det av bl. a. energipolitiska — men också finanspolitiska

- skäl motiverat att i avvaktan på en genomgripande skatteomläggning
tillfälligt höja elskatten med 2 öre per kilowattimme. Höjningen bör vara
generell och aUtså omfatta all elektrisk kraft oberoende av nu gällande
skattesats. Åtgärden skall också ses som ett led i en övergång till sänkt skatt
på arbete — genom t. ex. sänkta marginalskatter och/eller skattereduktion

— och höjd skatt på energi.

Av samma skäl bör enligt utskottets uppfattning vissa andra energiskattehöjningar genomföras nu. Utskottet föreslår att skatten på olja höjs med 100 kr. per m' och att motsvarande höjning görs av skatten på kol, naturgas och gasol.

Regeringen har tidigare beslutat att den allmänna energiskatten för år 1989 vid industriell tillverkning skall begränsas så att den utgör högst 1,7% av de tillverkade produkternas försäljningsvärde fritt fabrik. Utskottet anser att de nu förordade energiskattehöjningarna inte bör slå igenom för dessa företag. Regeringens beslut bör således inte ändras på denna punkt.

Höjningarna bör träda i kraft den 1 juli 1989. Utskottet beräknar att de tillsammans ger en ökning av skatteintäktema med knappt 3 miljarder kronor. Det anförda innebär att utskottet delvis tillstyrker motion FiUö4 yrkandena 8, 9 och 11.

Vidare instämmer utskottet i uppfattningen att en ökad likformighet bör eftersträvas när det gäller beskattningen av el från kraftvärmeverk resp. kondenskraftverk. Ett första steg i den riktningen kan vara att spillvärmen från kondenskraftverk beskattas på samma sätt som värmeproduktionen i kraftvärmeverk. Utskottet föreslår att finansutskottet med anledning av motion FiUö2 yrkande 14 hemställer att riksdagen begär att regeringen skyndsamt skall lägga fram förslag härom.

Beträffande de övriga yrkandena i de nu berörda motionerna anser ut-

1988/89: FiU30 Bilaga 5

Skatteutskottets yttrande

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Torsten Karlsson (s), Görel Thurdin (c), Anita Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Karl-Gösta Svenson (m), Britta Bjelle (fp), Rolf Ken-neryd (c), Lars Bäckström (vpk), Gösta Lyngå (mp), Kjell Nordström (s), Sven-Erik Alkemark (s), Karl Hagström (s), Ingrid Hasselström Nyvall (fp) och Lisbeth Staaf-Igelström (s).

Avvikande meningar

1. Skatteskalor m. m. för 1990 års inkomster

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Regeringens förslag till åtstramningsåtgärder innebär enligt vår uppfattning en krympning av ekonomin, prishöjande skatteskärpningar och höjda arbetskraftskostnader. Vi avvisar dessa åtgärder liksom de skattehöjningar som särskilt rikfas mot Stockholmsregionen. Vi ställer oss i stället bakom den politik som förespråkas av moderata samlingspartiet i motion FiUöO och som bygger på långsiktighet och fasthet och innebär att ekonomins grundläggande problem angrips med utbudsstimulerande åtgärder. Ett eventuellt behov av att dämpa efterfrågan får tillgodoses med generella penningpolitiska åtgärder.

En genomgripande inkomstskattereform för 1990-talet bör ha som mål att slopa den statliga inkomstskatten för den övervägande delen av inkomsttagarna. Ingen bör ha en marginalskatt som överstiger 50 %. Skattereformen bör kombineras med ett kommunalt skattestopp, så att den samlade marginalskatten inte stiger genom att primärkommuner och landsting utnyttjar bortfallet av den statliga skatten till att höja de egna skatterna.

Redan 1990 bör, som framhålls i motion EiUéO, ett första steg tas. De statliga skatteskalorna bör då få det utseende som framgår av nedanstående tabell. Skattesatssänkningarna bör genomföras för inkomster över 140 000 kr. i skalan för tilläggsbelopp.

Beskattningsbar	Skatteskala
inkomst	1990
0- 75 000	4%
75 000-140 000	10%
140 000-190 000	24%
190 000-	35%

Med det anförda tillstyrker vi motion EiUöO i denna del och avstyrker propositionen i motsvarande del. I den mån övriga motionsyrkanden inte fillgodosetts avstyrker vi även dem.

2. Skatteskalor m. m. för 1990 års inkomster

Britta Bjelle och Ingrid Hasselsfröm Nyvall (båda fp) anför:

Vi delar den i motion EiUöl framförda uppfattningen att en stramare finanspolitik skulle ha varit önskvärd för ett år sedan men i dag är det inte motiverat med åtgärder som stryper efterfrågan. I stället bör man sätta in åtgärder som får positiva effekter på arbetsutbudet, något som man för övrigt även i propositionen ser som angeläget. Vi delar även finansministerns bedömning, som överensstämmer med vad vi inom folkpartiet länge hävdat, att den enskilda åtgärd som som skulle vara av största positiva betydelse för svensk ekonomi är en skattereform med kraftigt sänkta marginalskatter. Det är emellertid enligt vår mening fel att vänta med att en reform ända till år 1991.

För att komma till rätta med dagen obalans i ekonomin bör ett ordentligt steg i reformeringen av skattepolitiken tas redan 1990. Härigenom kan många av de positiva effekterna av den kommande skattereformen uppnås redan nästa år.

Den inledande reformeringen bör gå ut på att sänka marginalskattema med 7— 15 % för flertalet heltidsarbetande. Även i det lägsta inkomstskiktet bör marginalskatten sänkas. För att göra det mindre lönsamt att ta upp lån bör skatteskalan utformas så att avdragens värde begränsas till 40 %. Vidare bör det automatiska inflationsskyddet återinföras. Finansieringen av marginalskattesänkningarna bör ske genom en kombination av minskade offentliga utgifter och vissa höjningar och breddningar av andra skatter. 1 första hand bör därvid sådana förslag genomföras om vilka det råder relativ bred enighet i de olika utredningarna.

Vi anser att finansutskottet bör föreslå riksdagen att begära av regeringen att den återkommer tidigt i höst med ett förslag till skatteskala m.m. enligt ovannämnda riktlinjer. Det innebär att vi tillstyrker motion FiUél i denna del och avstyrker propositionen och övriga motioner i motsvarande del.

1988/89: FiU30 Bilaga 5

Skatteutskottets yttrande

införande av uranskatt samt genom lika beskattning av värme och el vid     1988/89: FiU30
kondenskraftproduktion. Vidare bör man vidta fördelningspolitiska skat-     Bilaga 5
teåtgärder i form av en kraftigt förstärkt kommunal skatteutjämning och     Skatteutskottets
en sänkning av mervärdeskatten på mat.                            yttrande

Vi anser att de kommande marginalskattejusteringarna inte får användas i utpressningssyfte inför avtalsförhandlingama och anser det därför olämpligt att vänta med ett förslag om utformningen av 1990 års skatteskalor tills avtalsförhandlingama slutförts. Enligt vår uppfattning bör ett förslag med den inriktning vi förordat föreläggas riksdagen utan dröjsmål för att skingra den osäkerhet som nu råder. Det anförda innebär att vi tillstyrker motion EiUö2 i denna del och avstyrker propositionen och övriga motioner i motsvarande del.

4. Skatteskalor m. m. för 1990 års inkomster
Lars Bäckström (vpk) anför:

Jag instämmer i vpk:s uppfattning aft en marginalskattesänkning i första hand gynnar de högavlönade och bidrar till att ytterligare snedvrida löne-och inkomstklyftorna. Tillsammans med de åtstramningsåtgärder som regeringen förslagit är en marginalskattesänkning en direkt utmaning mot de lågavlönade. Jag biträder därför förslaget i motion EiUé3 att riksdagen uttalar sig mot atf regeringen lägger fram ett sådant förslag som aviseras i kompletteringspropositionen för nästa år och som innebär ytterligare marginalskattesänkningar som mest gynnar högavlönade. I stället bör en skatterabatt för de lägst avlönade under 1989 och 1990 införas. Jag föreslår att finansutskottet hemställer atf riksdagen gör ett tillkännangivande i enlighet med vad jag anfört och tillstyrker därmed motion EiUé3 i denna del och avstyrker propositionen och övriga motioner i motsvarande del.

5. Höjning av dryckesskatten för alkoholhaltiga drycker

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Att kalla den nu aktuella höjningen av dryckesskatten för en åtstramningsåtgärd är enligt vår uppfattning helt felaktigt; en höjning av den anledningen är heller inte motiverad. Däremot får det anses aktuellt att genomföra en skattehöjning på alkoholdrycker så att priset på dessa varor följer den allmänna prisutvecklingen. Av alkoholpolitiska skäl tillstyrker vi således förslaget i propositionen och avstyrker motionerna i denna del.

6. Höjning av dryckesskatten för alkoholhaltiga drycker

Görel Thurdin (c), Britta Bjelle (fp), Rolf Kenneryd (c) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anför:

tet hemställer att riksdagen beslutar i enlighet med det anförda och tillstyr- 1988/89: FiU30
ker följakfiigen motion EiU76 och övriga nu aktuella motioner. Bilaga 5

Skatteutskottets

yttrande

12. Skattefri servering m.m. ombord på färjor till och från Gotland

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför;

Från olika håll har under senare år förslag lagts fram om viss skattefri försäljning av varor i fäijetrafiken mellan Gotland och det svenska fastlandet. Bl. a. har länsstyrelsen i Gotlands län, Gotlands kommun och statens industriverk ställt sig bakom denna tanke. Härvid har åberopats att förekomsten av en sådan försäljning skulle stimulera en god trafikförsörjning, förlänga turistsäsongen och öka Gotlands attraktionskraft för den växande konferensnäringen. Vidare har framhållits att många europeiska länder i dag tillåter en viss försäljning av skattefria varor i trafik mellan fastlandet och en ö inom det egna landet om trafiken sker över internationellt vatten.

Även trafikutskottet har tidigare behandlat denna fråga. Utskottet fömt-satte i betänkandet TU 1985/80:26, som riksdagen bifallit, att ifrågavarande spörsmål skulle bli föremål för en närmare prövning.

Frågan har senare aktualiserats av en särskild förhandlingsgmpp angående turistprojekt m.m. på Gotland (Jo 1987:02), som i en skrivelse till regeringen ställt sig bakom tanken på viss skattefri servering. Skrivelsen har emellertid inte lett till någonting.

Vi anser att man bör undersöka möjligheten att tillåta servering av obeskattade alkoholdrycker ombord på Gotlandsfärjorna. En sådan ordning skulle enligt vår mening inte medföra några större kontrollproblem eller andra problem rörande ordningen, trevnaden och nykterheten ombord. I det sammanhanget bör också övervägas att tillåta en viss skattefri försäljning ombord. Detta bör ges regeringen till känna. Det anförda innebär att vi i allt väsentligt tillstyrker motion Sk64l.

13. Tillfälligt sparande

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Britta Bjelle (fp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anför:

Det tvångsvisa sparande som i olika varianter föreslås i motionema FiU59 och EiUö2 och som båda avser att ersätta den i propositionen föreslagna höjningen av mervärdeskatten får så länge sparandet pågår samma negativa effekter för företagen som en höjning av arbetsgivaravgiften. Nackde-lama består huvudsakligen i en fördyring av arbetskraften, särskilt kännbar för arbetskraftsintensiva företag, och en försvagning av näringslivets konkurrenskraft mot utlandet. Vi bedömer också att en pålaga av den här karaktären kommer att inverka störande på löneförhandlingarna.

Dessutom ställer vi oss tvivlande till de påstådda åtstramningseffektema av ett sådant sparande. De hushåll som redan sparar kan komma att minska sitt frivilliga sparande allteftersom det tvångsvisa sparandet fortgår. Andra hushåll kan komma att låna till konsumtion mot "säkerhet" i

utskottet med bifall till motion FiUö4 i denna del hemställeratt riksdagen beslutar härom. Vidare avstyrker jag motionerna EiUé2 och FiUö3 i denna del såvitt motionerna inte kan anses tillgodosedda.

19. Grundavdrag för barn

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

En grundläggande princip i svensk beskattningsrätt är att uttag av skatt skall ske med hänsyn till bärkraft. Den svenska familjebeskattningen innebär i sin nuvarande utformning ett avsteg från denna princip, eftersom den inte tar någon hänsyn till familjens försörjningsbörda. En familjs totala kostnader varierar med antalet barn. En inkomstbeskattning som skall skapa rättvisa för barnfamiljerna måste därför enligt vår mening innehålla bestämmelser om ett avdrag vid beskattningen för varje barn.

Den statliga inkomstskatten bör på sikt avskaffas utom för de allra högsta inkomsterna. Det är därför lämpligt att avdraget medges vid den kommunala taxeringen. Härigenom uppnås att avdragets värde efter skatt inte påverkas av föräldrarnas inkomstläge.

Med det anförda tillstyrker vi att man vid den kommunala taxeringen inför ett grundavdrag om 15 000 kr. för varje hemmavarande barn under 18 års ålder. Avdragsrätten bör också omfatta barn i åldern 18 — 20 år som går i gymnasieskola och uppbär studiestöd. De som har så låga inkomster eller så många barn att de inte kan utnyttja grundavdraget fullt ut bör kompenseras genom "negativ skatt", vilket innebär att ett belopp motsvarande nettoeffekten av den inte utnyttjade delen av grundavdraget betalas ut kontant. Härigenom kan alla oavsett inkomstförhållanden utnyttja avdragets effekt fullt ut.

Reformen bör genomföras med början den 1 juli 1990. Av tekniska skäl bör avdraget utformas så att det för hela beskattningsåret 1990 blir 2 500 kr. För 1991 bör det vara 7 500 kr., 12 500 kr. för 1992 och 15 000 kr. för 1993. Förslag härom bör föreläggas riksdagen så snart som möjligt. Vi tillstyrker följaktligen motion FiUéO och FiU88 i denna del.

1988/89: FiU30 Bilaga 5

Skatteutskottets yttrande

25. Omsättningsskatten på aktier

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) anför:

Den I januari 1984 infördes en omsättningsskatt på 1 % på handeln med aktier i Sverige. Den I juli 198é fördubblades skatten. Omsättningsskatten gäller även utländska placerares handel på den svenska värdepappersmarknaden. Fr.o.m. 1989 gäller skatten även affärer till mäklarnas egna lager. Parallellt har också omsättningsskatt införts på penningmarknaden.

Under den tidsperiod då omsättningsskatten i Sverige införts, höjts och utvidgats har utländska aktiemarknader vidtagit flera åtgärder för att sänka sina transaktionskostnader. Transaktionskostnaderna i Sverige är nu tre gånger så höga som i exempelvis London och New York. Den svenska penningmarknaden har genom den införda skatten i stort sett punkterats.

Skatten medför också ett minskat intresse av att äga aktier, vilket leder till lägre aktiekurser. Minskad omsättning och högre transaktionskostnader innebär vidare att marknaden blir mindre likvid och mindre effektiv. Detta avspeglar sig i högre kapitalkostnader för företagen och i sänkta skatteintäkter från förmögenhets- och arvsskatterna för staten.

Omsättningsskatten på penningmarknaden, som infördes 1988 med verkan fr.o.m. 1989, har bidragit till en dramatisk minskning av omsättningen. Till detta kommer ett högre ränteläge än vad som annars skulle bli fallet, högre kostnader för upplåning och lägre avkastning vid utlåning. Riksbanken får sämre möjligheter att bedriva penningpolitik.

Våren 1988 beslöt riksdagen att Sverige så långt möjligt skulle anpassas till EG:s inre marknad. Omsättningsskatten strider mot denna anpassning samtidigt som den leder till försämrade konkurrensvillkor för de svenska marknaderna gentemot de utländska. Detta accentueras då den svenska valutaregleringen slopas.

26. Aktievinstbeskattningen

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Britta Bjelle (fp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anför:

Vid realisationsvinstbeskattningen missgynnas sparande i aktier jämfört med annat sparande. Aktievinstreglerna medför - liksom värderingsreg-leraa vid förmögenhetsbeskattningen - snedvridande effekter till förmån för improduktiva investeringar av olika slag, t.ex. diamanter, konst och andra samlarobjekt, som efter en viss tids innehav går helt fria från vinstbeskattning. Därtill kommer att realisationsvinstbeskattningen med rätta har kritiserats för att den inträder redan vid omplaceringar och andra na-turiiga förvaltningsåtgärder beträffande en aktieportfölj. I fråga om aktievinster saknar man också en sådan indexering som gäller beträffande realisationsvinster på fastigheter. Reglerna går långt utöver vad som gäller i andra jämförbara länder och är så invecklade att många ofta torde undvika att investera i aktier redan på gmnd av det krångel detta kan medföra.

Riksdagen har nyligen, trots invändningar från de borgeriiga partierna, beslutat om en skärpning av aktievinstbeskattningen genom att rätten till avdrag för reaföriuster på aktier och andra värdepapper, andelar och rättigheter som beskattas enligt aktievinstreglerna begränsats till 40 % redan från första innehavsdagen i stället för, som tidigare, efter två års innehav (prop. 1988/89:71, SkU28). Däremot beskattas fortfarande en aktievinst fullt ut om innehavstiden understiger två år. Härigenom har en asymmetri byggts in i aktievinstbeskattningen som ytteriigare komplicerar systemet och hämmar hushällssparandet i aktier.

I stället bör man som föreslås i motion FiUöl avskaffa den s. k. tvåårsregeln och begränsa skatteplikten för reavinster till 40 % oavsett innehavstidens längd. En sådan symmetrisk utformning av reavinstbeskattningen medför en generell begränsning av avdragsrätten för reaförluster till 40 % av föriusten, utan att någon särskild lagstiftningsåtgärd behöver vidtas.

Vi anser att finansutskottet bör hemställa att riksdagen begär förslag med angiven inriktning och tillstyrker följaktligen motion FiUél i denna del. Vidare avstyrker vi motion FiU92 i denna del.

Bilaga 4 (socialdepartementet)

Enligt lagen om allmän försäkring finansieras folkpensioneringen och försäkringen för tilläggspension av socialavgifter. Folkpensioneringen finansieras även av statsmedel. Försäkringen för tilläggspension finansieras, förutom av socialavgifter, av vinstskatt och vinstdelningsskatt. 1 lagen anges att avgiftsuttaget för tilläggspension skall vara så avvägt att avgifterna i förening med andra tillgängliga medel finansierar pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader oeh andra utgifter för försäkringen samt den fond-ering som behövs. Beslut om avgiftsuttaget skall fattas senast under året dessförinnan. Riksförsäkringsverket skall vart femte år föreslå avgiftsuttag för nästföljande sju år, i den mån uttaget inte redan beslutats. — Avgiftsuttaget för folkpensioneringen är för närvarande 9,45 % och för tilläggspensioneringen 11,0%.

I propositionen föreslås att avgiften för tilläggspensioneringen höjs med 2,0 procentenheter till 13,0% för åren 1990— 1994 och att folkpensionsav-gijten samtidigt sänks med 2 procentenheter till 7,45 % fr.o.m. år 1990.

I propositionen anges att målet om långsiktig balans i ATP-systemet skall vara styrande vid beslut om avgiftsuttag till ATP för åren framöver. AP-fonden kan inte långsiktigt ersätta de avgiftsinkomster som behövs för att klara pensionsutbetalningarna, utan endast tillfälligt användas som en buffert för att jämna ut avgiftsuttaget mellan olika perioder. För att nå en långsiktig balans krävs därför aft avgiftsuttaget höjs till den nivå som behövs för att de årliga avgiftsinkomsterna skall kunna täcka pensionsutbetalningarna i ett renodlat fördelningssystem.

1 propositionen anges vidare att folkpensionsutgiftema är beroende av utvecklingen av ATP-systemet. Under senare år har avgiftstäckningen inom folkpensioneringen ökat successivt och budgetbelastningen har minskat i motsvarande mån trots att avgiftssatsen inte har ändrats. Denna utveckling kommer att fortsätta, och i slutet av 1990-talet kommer avgiftsinkomsterna att överstiga utbetalningarna inom folkpensioneringen. Detta beror huvudsakligen på att ATP-systemet har tagit över, och kommer att fortsätta att ta över, delar av de utgifter som fidigare belastade folkpensioneringen i form av pensionstillskott. Delar av folkpensioneringens inkomster bör därför föras över till ATP-systemet. Detta kan göras genom att folkpensionsavgiften sänks i samma mån som ATP-avgiften höjs under perioden.

1 flera motioner görs invändningar mot förslaget till nämnda avgiftsförändringar.

1 motion Fié4 yrkar Inger Schöriing m. fl. avslag på förslaget såväl vad avser höjningen av ATP-avgiften som sänkningen av folkpensionsavgiften (yrkande 5). Motionärerna anser att förslaget knappast är påkallat av omedelbara finansieringsproblem för ATP-systemet utan det främsta syftet förefaller vara att en del av de pengar som tas in genom regeringens åtstramningspaket kan slussas över till AP-fonderna. Enligt motionärerna måste ATP-systemets fortsatta finansiering bedömas i ett större sammanhang där även förslag från den sittande pensionsberedningen bör vägas in.

Även Olof Johansson m. fl. yrkar i motion Eié2 avslag på förslaget till såväl höjning av ATP-avgiften som sänkning av folkpensionsavgiften (yrkande 10). Motionärerna invänder att kostnaderna för folkpensionerna inte har den gynnsamma utveckling som regeringen anför som skäl för den föreslagna åtgärden. Genom förslaget måste därför 11 miljarder kronor per år belasta statsbudgeten.

1 motion EiöO yrkar Carl Bildt m.fl. likaledes avslag på förslaget om en höjning av ATP-avgiften och en sänkning av folkpensionsavgiften (yrkandena 7 — 8). Även Sten Svensson m.fl. yrkar i motion Fi88 yrkandena 3 — 4 avslag på förslaget i denna del. Motionärerna anför att ATP-systemets hållfasthet på sikt inte påverkas av att medel transfereras från statsbudgeten. Det medför bara att den tidpunkt senareläggs då avgifter och avkastning inte längre räcker för att täcka ATP-pensionema. Motionärerna anser att riksdagens ställningstagande till finansieringen av ATP-försäkringen bör bygga på en noggrann utredning och en grundlig remissomgång. Eftersom pensionsberedningen har till uppgift att se över folkpensions- resp. ATP-systemets konstruktion bör därför beredningens arbete avvaktas.

1 motion Eiöö tillstyrker Lars Werner m.fl. förslaget om en höjning av ATP-avgiften men delar inte uppfattningen att folkpensionsavgiften skall sänkas med motsvarande belopp. Enligt motionärerna är det nödvändigt att förbättra de ekonomiska villkoren för folkpensionärerna och särskilt för dem som får pensionstillskott, men regeringens förslag till finansiering av folkpensioneringen utgår från att ingen höjning skall ske av folkpensionens gmndbelopp. De begär därför (yrkande 1) att riksdagen beslutar att folkpensionsavgiften sänks till 7,95 % fr.o.m. år 1990, dvs. en sänkning med 0,5 procentenheter mindre än förslaget i propositionen. Detta medför ca 2,2 miljarder kronor mer i inkomst till folkpensioneringen och ger ett utrymme för en höjning av folkpensionens gmndbelopp för ogift pensionär från nuvarande 9é % till 100 % av basbeloppet och en höjning av pensionstillskottet från 48 % till 50 %. Motsvarande höjning bör göras för gift pen-sionsberättigad. Motionärerna begär i yrkande 2 att riksdagen beslutar om en sådan höjning av pensionsförmånerna.

I propositionen anges att regeringens förslag grundar sig på kalkyler som gjorts av såväl riksförsäkringsverket som inom regeringskansliet. Utskottet noterar att riksförsäkringsverket i skrivelse till regeringen den 18 december 1987 har föreslagit att ATP-avgiften för åren 1990-1994 höjs med 0,5 procentenheter per år så att avgiften år 1994 uppgår till 13,1 %. Verket synes därvid ha utgått från en avgiftsnivå år 1989 om 10,é %. Er. o. m. den 1 januari 1989 återställdes emellertid basbeloppet till en nivå som motsvarar konsumentprisindex. Förändringen beräknades medföra en ökning av

1988/89: FiU30 Bilaga 6

Socialfbrsäkri ngs-utskottets yttrande

utgifterna för ATP, och ATP-avgiften höjdes därför samtidigt till 11,0 % för år 1989.

Riksförsäkringsverket har i skrivelsen och den därtill fogade rapporten anfört bl. a. följande. För ATP-systemets medelsiktiga finansieringsbehov (vid antaganden om olika tillväxttakt, 1—3 %) behövs en avgift på 13,0-13,8 % år 1990 och 13,7-15,7 % år 1995, om avgiften skall vara tillräckligt hög för att täcka pensionsutgifterna. Verket förordar emellertid en långsiktig och integrerad syn på finansieringen av ATP-systemet. En årlig höjning av avgiftsuttaget för ATP på 0,4 procentenheter under åren 1990-1994 vid en åriig till växt på ca 1 resp. 2%, där fonderna har använts som buffert, bör hålla systemet på väg mot en långsiktig balans. Detta förutsätter dock successiva höjningar i avgiftsuttaget under en följd av år även därefter. Eftersom nedgången i folkpensioneringens kostnader i procent av lönesumman är särskilt påtaglig i början bör avgiftsuttaget för ATP fillåtas öka något mer än vad som svarar mot det genomsnittliga långsiktiga behovet. En något högre avgiftsökning under början av 1990-talet skulle bidra till att begränsa avgiftshöjningarna under"senare år. I rapporten anges bl.a. att den förhållandevis stora andel pensionärer i befolkningen som förväntas omkring år 2010 och framöver enligt nuvarande prognoser i sig skulle kunna motivera en relativt högre avgiftsbelastning av de förvärvsaktiva under perioden kring åren 1990 — 2005 och en något kraftigare fonduppbyggnad under denna period.

Enligt riksförsäkringsverkets beräkningar kommer finansieringen av folkpensioneringen (vid en tillväxt av 2 %) att kräva en folkpensionsavgift på 7,5 % år 1995 om 20 % av kostnaderna finansieras över statsbudgeten. Verket har vidare beräknat att under perioden 1995 — 2005 förväntas ytterligare en minskning av procentsatsen för folkpensionsavgiften till en nivå på ca 6,0 % (under samma fömtsättningar). Därefter sker minskningen i en lägre takt.

Av det ovanstående framgår enligt utskottets mening att en höjning av ATP-avgiften är påkallad och att avgiften bör bestämmas för den närmaste femårsperioden. Det är således inte nödvändigt att avvakta pensionsberedningens pågående arbete. Av det ovanstående följer även att avgiften bör höjas något mer än vad som erfordras för den långsiktiga finansieringen av systemet. Med hänsyn till att folkpensionskostnadema har sjunkit och förväntas fortsätta sjunka är det möjligt att samtidigt sänka folkpensionsavgiften. Utskottet godtar därvid att avgiften för folkpensioneringen med nuvarande förmånsnivåer fastställs till 7,45 % av avgiftsunderlaget. Vid sådant förhållande anser utskottet att ATP-avgiften bör bestämmas till 13,0 % för perioden 1990- 1994. Utskottet är däremot inte berett att tillstyrka en högre folkpensionsavgift — och därmed ett sammanlagt ökat avgiftsuttag för ifrågavarande försäkringar - i syfte att finansiera en höjning av folkpensionens gmndnivå och pensionstillskottet.

Utskottet har ingen erinran mot de upprättade lagförslagen.

Vad gäller frågan om folkpensions- och ATP-avgiften föreslår utskottet således att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna Eié4 yrkande 5, Fiö2 yrkande 10, EiöO yrkandena 7 —8, Fi88 yrkandena 3 — 4 och Eiöö yrkande 1.

1988/89: FiU30 Bilaga 6

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Vad gäller frågan om höjda pensionsförmåner tar utskottet även upp motionerna Eiö4 och Fi79.

I motion Fiö4 begär Inger Schöriing m. fl. i yrkande 24 ett tillkännagivande om att basbeloppet vid beräkning av pensioner inte skall baseras på prisökningar på gmnd av i motionen föreslagen höjning av indirekta skatter på energi, alkohol och tobak. Motionärerna begär även ett tillkännagivande om att pensionstillskottet skall höjas till 50 % av basbeloppet. Vidare begärs i yrkande 25 att riksdagen beslutar att pensionstillskott skall utgå även till undantagandepensionärer.

1 motion Ei79 kritiserar Karin Israelsson och Martin Olsson det svenska pensionssystemet som enligt motionärerna är komplicerat och byråkratiskt och ger kraftiga marginaleffekter. Motionärerna förordar i stället ett system med utbyggda grundpensioner kompletterat med inkomstrelate-rade pensioner. Grundpensionen, som skall ingå i ATP-systemet, skall utgöra 08 % av 4,5 x basbeloppet. Den skall utgå lika till alla och utgå med samma belopp till gifta och ogifta. Den skall inte vara knuten till tidigare inkomst. Gmndpensionen skall finansieras med de medel som i dag finansierar såväl folkpensioneringen som tilläggspensioneringen. Den inkomst-relaterade pensionen som skall utgå därutöver skall utgå för inkomster mellan 4,5 och 7,5 basbelopp.

Utskottet har tidigare och senast i sitt av riksdagen nyligen godkända betänkande 1988/89: SfU 13 behandlat motionsyrkanden om höjda pensionsförmåner. Utskottet har därvid konstaterat att en höjning av folkpensionens grundbelopp skulle innebära en avsevärd framtida merkostnad på grund av det stora antalet pensionärer. Med hänsyn till de ökade kostnaderna är utskottet inte berett att tillstyrka vare sig en höjning av folkpensionsförmånerna eller en ny form av grundpension på den nivå som förordas i motion Fi79. Utskottet vill dock erinra om pensionsberedningens pågående översyn av pensionssystemet. Finansutskottet bör således avstyrka bifall till motion Eiöö yrkande 2, Fié4 yrkande 24 i motsvarande del och Fi79.

Sättet för beräkning av basbeloppet behandlades av utskottet senast i betänkande 1988/89: SfU 13. Utskottet anförde därvid att basbeloppet fram t.o.m. år 1980 fastställdes för en månad i sänder med ledning av förändringarna i konsumentprisindex, dvs. med hänsynstagande fullt ut till förändringar i det allmänna prisläget. Hösten 1980 beslöt riksdagen (prop. 1980/81:20, SfU 14, rskr. 84) att ändra beräkningsgmnden för basbeloppet. Detta knöts då till ett särskilt index, kallat basbeloppsindex. Ändringen innebar att man skulle bortse från förändringar i energipriser och inte längre ta hänsyn till den inverkan som ändrade indirekta skatter, tullar och avgifter har på det allmänna prisläget samt att tillägg skulle göras för subventioner. De nya reglerna tillämpades första gången på basbeloppet för januari 1982. Redan på hösten 1982 beslöt riksdagen att de ur-spmngliga gmnderna för beräkning av basbeloppet skulle återställas (prop. 1982/83:55, SfU 13, rskr. 101). Särskilda regler skulle dock gälla för avräkning av priseffektema av 1982 års devalvering. Den fulla värdesäkringen av basbeloppsanknutna förmåner, som återgången till de tidigare gällande gmnderna för beräkning av basbeloppet innebar, var enligt utskottets upp-

1988/89: FiU30 Bilaga 6

Socialförsäkringsutskottets yttrande

fattning angelägen inte minst för att återskapa tilltron till ATP-systemet. Under åren 1983— 1988 beräknades folkpensions- oeh tilläggspensionsförmåner på basbeloppet och särskilda tilläggsbelopp. I proposition 1987/88:121 föreslog regeringen en extra höjning av basbeloppet fr.o.m. den 1 januari 1989 för att sambandet mellan konsumentprisindex och basbeloppet inom ramen för lagen om allmän försäkring skulle återställas. Förslaget bifölls av riksdagen på hemställan av socialförsäkringsutskottet (SfU 1987/88:31, rskr. 3ö3). Utskottet anförde vidare i betänkande 1988/89: SfU 13 att de nackdelar som i olika sammanhang framhållits med ett urholkat basbelopp fortfarande ägde giltighet. Utskottet erinrade vidare om att frågan om värdesäkring av pensioner och om för- och nackdelar med olika metoder för värdesäkring ligger inom pensionsberedningens uppdrag.

Utskottet anser med hänvisning till det anförda att finansutskottet bör avstyrka bifall till motion Fié4 yrkande 24 i motsvarande del.

För den som haft undantagande från tilläggspensioneringen gäller att pensionslillskollel minskas i förhållande till den ATP som skulle ha utgivits om undantagande inte skett. Frågan om en förändring av denna bestämmelse har utskottet behandlat under en följd av år. Senast skedde detta i utskottets av riksdagen nyligen godkända betänkande 1988/89: SfU 13. Utskottet konstaterade därvid att det i direktiven till pensionsberedningen har angivits att någon ändring vad gäller rätten till pensionstillskott inte bör komma i fråga när det gäller pensionstillskott till den som begärt undantagande från ATP och inte betalat sin ATP-avgift. Med hänsyn till osäkerheten om levnadsvillkoren för pensionärer som på grund av att de begärt undantagande från ATP inte kunde erhålla pensionstillskott har riksdagen emellertid under 198é/87 års riksmöte på utskottets hemställan beslutat att det finns skäl att närmare undersöka dessa pensionärers behov av ekonomiskt stöd och att en sådan undersökning borde kunna ske inom pensionsberedningen. 1 avvaktan på resultatet av denna undersökning var utskottet inte berett att förorda någon ändring av gällande bestämmelser för ifrågavarande pensionärer.

Utskottet, som har erfarit att pensionsberedningen avser att under innevarande år publicera resultatet av undersökningen, vidhåller sin tidigare bedömning och föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till motion Fiö4 yrkande 25.

1988/89: FiU30 Bilaga 6

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Bilaga 9 (arbetsmarknadsdepartementet)

Chefen för arbetsmarknadsdepartementet anger i propositionen att den s. k. arbetslinjen bör gälla som mål även i gränslandet mellan arbetsmarknadspolitiken och socialförsäkringssektorn. Hon anför bl. a. att en interdepartemental arbetsgrupp har inlett en översyn av de åtgärder som krävs för att via samspel mellan arbetsmarknadspolitiken och socialförsäkringssystemen skapa incitament till och underlätta för den enskilde att snabbt återvända till arbetslivet. Hon avser att senare, och efter samråd med socialministern, återkomma till regeringen med de förslag som kan bli aktuella inom arbetsmarknadspolitiken. Vad gäller arbete åt förtidspensionerade anges vidare att arbetsmarknadsstyrelsen har förordat att pensionen sätts ned med ett belopp som motsvarar den arbetade tiden och atf förtidspensionen omvandlas till ett lönebidrag som lämnas till arbetsgivaren i relation till den anställdes arbetsförmåga. Den som får en sådan lönebidragsanställning skall kunna ha sin pension vilande under den tid anställningen varar. Departementschefen konstaterar att styrelsens förslag ligger principiellt i linje med den inställning hon förordar. Emellertid behöver olika frågor utredas ytterligare. De förslag som lagts fram av rehabiliteringsberedningen i betänkandet (SOU 1988:41) Tidig och samordnad rehabilitering kan också få betydelse i sammanhanget. Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling. Enligt departementschefen kan det finnas anledning att återkomma till riksdagen i dessa frågor.

1 motion Fi80 instämmer Lena Öhrsvik i att arbetslinjen bör gälla som mål såväl vad gäller arbetsmarknadsåtgärder som socialförsäkringssystemet. Hon har dock vissa invändningar mot en lösning där förtidspension skulle kunna utbetalas till arbetsgivaren som lönebidrag. Hon anser för det första att medel för förtidspensioner som i huvudsak är avgiftsfinansierade inte bör användas till lönebidrag som är skattefinansierade. En omfördelning av medel bör i så fall ske. För det andra finns det en risk att, om förtidspensionen förs över som ersättning till arbetsgivaren, denne väljer den arbetstagare som har den högsta pensionen. Härigenom kommer många av de handikappade ungdomar som i dag ofta är utestängda från arbetsmarknaden att stå utanför även i en sådan modell. Motionären anser

att remissbehandlingen av rehabiliteringsberedningens betänkande och resultatet av arbetsmiljökommissionens arbete bör avvaktas innan man tar definitiv ställning till olika metoder. Hon begär att vad som sålunda anförts ges regeringen till känna.

Utskottet vill hänvisa till att arbetsmarknadsministern enligt ovan har uttalat att frågan om möjligheten att låta förtidspensionen omvandlas till ett lönebidrag behöver utredas ytterligare. Hon har även angivit att förslag som lagts fram av rehabiliteringsberedningen kan vara av betydelse i sammanhanget. Utskottet vill även hänvisa til! den översyn som pågår inom den nämnda arbetsgruppen. Utskottet anser att resultatet av det fortsatta utredningsarbetet bör avvaktas och föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till motion Ei80.

1 motion Fiö 1 anför Bengt Westerberg m.fl. att asylsökande bör beredas möjlighet att ta tillfälligt arbete under tiden han väntar på uppehållstillstånd. Detta är enligt motionärerna främst motiverat av humanitära skäl men en sådan möjlighet skulle också kunna få positiva effekter på arbetskraftsutbudet. De begär i yrkande 12 alt regeringen återkommer med förslag i frågan.

Utskottet har tidigare, och senast i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1987/88:27, behandlat frågan om en utlänning skall få rätt att arbeta under den tid han väntar på besked om tillstånd att stanna i Sverige. Utskottet har därvid framhållit att man i första hand måste komma till rätta med de problem som uppkommer under väntetiden genom att hålla nere handläggningstiderna. Utskottet har vidhållit att arbetstillstånd bör beviljas först då beslut om uppehållstillstånd ges. En annan ordning kan befaras leda till en uppluckring av principen om den reglerade invandringen. Utskottet har också hänvisat till att kommande förslag om ändrad utlänningslag m. m., liksom den nya organisationen av invandrarverket, kan antas få stor betydelse för att faktiskt nedbringa väntetiderna i asylärenden avsevärt. Utskottet har även pekat på de svårigheter som föreligger att placera flyktingar och invandrare med uppehållstillstånd i arbetslivet och på behovet att i första hand satsa arbetsmarknadsresurser på dessa.

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning oeh anser att finansutskottet bör avstyrka bifall till motion Fiél yrkande 12.

1988/89: FiU30 Bilaga 6

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Bilaga 4 (socialdepartementet)

2. Gullan Lindblad, Hans Dau och Bertil Persson (alla m) anser att den del
av utskottets yttrande under mbriken "Bilaga 4 (socialdepartementet)"
som börjar med "I propositionen anges att regeringens förslag" och slutar
med "Eiöö yrkande 1." bort ha följande lydelse:

Regeringen har föreslagit att ATP-avgiften höjs till 13,0 % av avgiftsunderlaget. Utskottet konstaterar att ATP-systemets hållfasthet på sikt inte påverkas av att medel transfereras från statsbudgeten. Det medför bara att den tidpunkt senareläggs, då avgifter och avkastning inte längre räcker för att täcka ATP-pensionema. Ett beslut om hur ATP-försäkringen i fortsättningen skall finansieras bör bygga på en noggrann utredning och en grundlig remissomgång. Utskottet anser därför att pensionsberedningens översyn av folkpensions- resp. ATP-systemets konstmktion bör avvaktas och att det nu framlagda förslaget om en höjning av ATP-avgiften och en sänkning av folkpensionsavgiften bör avslås i enlighet med vad som begärts i motionema FiöO yrkandena 7 och 8 samt Fi88 yrkandena 3 och 4.

3. Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser att den del av ut
skottets yttrande under mbriken "Bilaga 4 (socialdepartementet)" som
börjar med "I propositionen anges att regeringens förslag" och slutar med
"Eiéé yrkande 1." bort ha följande lydelse:

Regeringen har föreslagit att folkpensionsavgiften fr.o.m. år 1990 fastställs till 7,45 % av avgiftsunderlaget. Utskottet konstaterar emellertid att kostnaderna för folkpensioneringen inte har den gynnsamma utveckling som regeringen anför som skäl för den föreslagna åtgärden. Genom förslaget skulle därför ytterligare 11 miljarder kronor per år komma att belasta statsbudgeten. Utskottet anser i likhet med vad som anförts i motion Eié2 yrkande 10 att förslaget till sänkning av folkpensionsavgiften bör avslås och till följd därav även förslaget till höjning av ATP-avgiften.

4. Margö Ingvardsson (vpk) anser att de delar av utskottets yttrande under
mbriken "Bilaga 4 (socialdepartementet)" som dels börjar med "Av

det ovanstående framgår" och slutar med "Eiéé yrkande 1.", dels börjar med "Utskottet har tidigare" och slutar med "och Fi79." bort ha följande lydelse:

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om höjning av ATP-avgiften. Vad gäller folkpensionsavgiften konstaterar utskottet att förslaget bygger på en oförändrad nivå av folkpensionens gmndbelopp. Ar 1990/91 beräknas ca Ö17 000 pensionärer ha ingen eller så låg ATP att de har rätt till pensionstillskott. De lever därför under knappa ekonomiska villkor. Utskottet anser mot denna bakgmnd att den gmndläggande pensionsnivån måste höjas. Enligt utskottets mening skulle en sänkning av folkpensions-avgiften till endast 7,95 % av avgiftsunderlaget ge utrymme för en höjning av folkpensionens gmndbelopp från 9ö % till 100 % av basbeloppet för ogifta och motsvarande för gifta samt en höjning av pensionstillskottet från 48 % till 50 %. Motion Fiéé yrkandena I och 2 bör därför bifallas.

5. Ragnhild Pohanka (mp) anser aft den del av utskottets yttrande under mbriken "Bilaga 4 (socialdepartementet)" som börjar med "1 propositionen anges att regeringens förslag" och slutar med "Fiéé yrkande I." bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att förslaget till höjning av ATP-avgiften knappast är påkallat av omedelbara finansieringsproblem för ATP-systemet utan främst syftar till att en del av de pengar som tas in genom regeringens åtstramningspaket kan slussas över till AP-fondema. Utskottet anser också att ATP-systemets fortsatta finansiering måste bedömas i ett större sammanhang där även förslag från den sittande pensionsberedningen bör vägas in. Förslaget till såväl höjning av ATP-avgiften som sänkning av folkpensionsavgiften bör därför avslås i enlighet med vad som begärts i motion Eiö4 yrkande 5.

é. Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken "Bilaga 4 (socialdepartementet)" som börjar med "Utskottet har fidigare" och slutar med "och Ei79." bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att det svenska pensionssystemet är komplicerat och byråkratiskt och ger kraftiga marginaleffekter. Utskottet anser därför att pensionsberedningen bör få till uppgift att utreda det förslag som förs fram i motion Fi79, nämligen ett system med utbyggda gmndpensioner kompletterat med inkomstrelaterade pensioner. Enligt förslaget skall grundpensionen, som skall ingå i ATP-systemet, utgöra é8 % av 4,5 X basbeloppet. Den skall utgå lika till alla och utgå med samma belopp till gifta och ogifta. Den skall inte vara knuten till tidigare inkomst. Grundpensionen skall finansieras med de medel som i dag finansierar såväl folkpensioneringen som tilläggspensioneringen. Den inkomstrelaterade pensionen som skall utgå därutöver skall utgå för inkomster mellan 4,5 och 7,5 basbelopp.

7. Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken "Bilaga 4 (socialdepartementet)" som börjar med "Utskottet har tidigare" och slutar med "och Ei79." bort ha följande lydelse:

1988/89: FiU30 Bilaga 6

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Utskottet anser att det är viktigt att den ekonomiska situationen förbättras för de pensionärer som har ingen eller endast obetydlig ATP. Utskottet anser därför att pensionstillskottet skall höjas till 50 % av basbeloppet. Detta bör finansutskottet föreslå att riksdagen med anledning av motion Fi64 yrkande 24 i denna del som sin mening ger regeringen till känna.

8. Ragnhild Pohanka (mp) anser atf den del av utskottefs yttrande under
mbriken "Bilaga 4 (socialdepartementet)" som börjar med "Sättet för be
räkning" och slutar med "Fi64 yrkande 24 i motsvarande del." bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att vid beräkning av basbeloppet skall undantas prisökningar på gmnd av i motion Fiö4 föreslagen höjning av indirekta skatter på energi, alkohol och tobak. De sämst ställda pensionärerna bör dock kompenseras genom en höjning av pensionstillskottet. Vad som sålunda anförts om basbeloppet bör finansutskottet föreslå att riksdagen med bifall till motion Fié4 yrkande 24 i denna del som sin mening ger regeringen till känna.

9. Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Hans Dau
(m), Barbro Sandberg (fp), Rune Backlund (c), Ragnhild Pohanka (mp)
och Bertil Persson (m) anser att den del av utskottets yttrande under rubri
ken "Bilaga 4 (socialdepartementet)" som börjar med "För den som haft
undantagande" och slutar med "Fié4 yrkande 25." bort ha följande lyd
else:

Utskottet anser att skillnaderna i disponibel inkomst är alltför stora mellan pensionärer i allmänhet och det fåtal som till följd av undantagande från ATP inte får del av pensionsfillskott. Många s. k. undantagandepensionärer har i dag en bekymmersam situation. Utskottet vill erinra om att åtskilliga av pensionärerna i denna gmpp begärde undantagande från ATP innan reformen med pensionstillskott genomfördes år 19é9. Enligt utskottets mening bör alla pensionärer med låg eller ingen ATP få rätt till pensionstillskott. Riksdagen bör med bifall till motion Fié4 yrkande 25 besluta i enlighet härmed.

1988/89: FiU30 Bilaga 6

Socialförsäkringsutskottets yttrande

^{Socialutskottets
yttrande}^{3 '«}

^{1988/89:
SoU6y}^{socialutskottets}

yttrande Kompletteringspropositionen

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett socialutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1988/89:150 Reviderad finansplan 1989 (kompletteringspropositionen) jämte de motioner som har väckts med anledning av denna, såvitt propositionen och motionerna rör socialutskottets beredningsområde. Följande motioner berör socialutskottets beredningsområde: EiöO (yrkandena ö och 9), Eiöl (yrkande 9), Eiö2 (yrkandena 11 och 12), Fié4 (yrkande 23), Fié5 (yrkandena 1 och 2), Fiö7 (yrkandena 1—4), Fi72, Ei77 (yrkandena I -é), Fi78, Fi83, Fi88 (yrkandena 1, 2 och 5-8) och Ei94.

Utskottet konstaterar att de frågor i propositionen som ligger inom utskottets beredningsområde endast är en begränsad del av mer omfattande ekonomisk-politiska förslag. Det ankommer på finansutskottet att göra de slutliga avvägningarna under beredningen av ärendet.

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer

C 1. Allmänna barnbidrag

Riksdagen har under femte huvudtiteln till allmänna barnbidrag för budgetåret 1989/90 anvisat ett förslagsanslag på 10 350 000 000 kr. (prop. 1988/89:100, bil. 7, SoU17, rskr. 1Ö5).

I proposition 1988/89:150, bil. 4, har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen dels att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

2. lag om ändring i lagen (198ö: 378) om förlängt barnbidrag,
dels att utöver vad som redan beslutats

3. till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1989/90 anvisa ett med
1 395 000 000 kr. förhöjt förslagsanslag.

I propositionen föreslås att def allmänna barnbidraget höjs med 780 kr.
per år fr. o. m. den 1 juli 1989. En motsvarande höjning bör enligt propo
sitionen ske av det förlängda barnbidraget för elever i grundskolan. Moti
vet till höjningarna är att kompensera barnfamiljerna för vissa ekonomisk
politiska åtgärder som också föreslås i propositionen och som innebär åt
stramning av bl.a. den privata konsumtionen. Kostnaderna för
bidragshöjningarna beräknas till 1 395 milj. kr. för budgetåret 1989/90. 47

I motion Fi60 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas avslag på förslagen om ändring i lagen om allmänna barnbidrag, ändring i lagen om förlängt barnbidrag och ytteriigare medelsanvisning {yrkande 6). Yrkanden om avslag på lagförslagen finns också i motion Fi88 av Sten Svensson m.fl. (m) (yrkande 1 delvis och yrkande 2) i vilken det vidare föreslås att riksdagen i stället begär förslag från regeringen om att barnfamiljerna medges gmndavdrag för barn vid den kommunala beskattningen i enlighet med vad som föreslås i motionen (yrkande 1 delvis). 1 motion Fi61 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar höja barnbidraget med 9éO kr. per barn och år och att kvarvarande livsmedelssubventioner därmed avskaffas {yrkande 9). I motion Fi62 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas avslag på de föreslagna lagändringarna samt att allmänt barnbidrag skall utgå med é 780 kr. per barn och år och det föriängda barnbidraget med 5ö5 kr. per barn och månad {yrkandena II och 12). 1 motion Fi65 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen beslutar att barnbidraget skall utgå med 25 % av basbeloppet {yrkande 1) och att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1989/90 anvisar ett med 2 Oé5 é73 000 kr. förhöjt förslagsanslag {yrkande 2). Förslaget innebär för närvarande en höjning med 1 155 kr. per barn och år.

Utskottet anser att den av regeringen föreslagna höjningen av det allmänna barnbidraget med 780 kr. per barn och år till ö öOO kr. är väl avvägd för att kompensera barnfamiljerna för den köpkraftsindragning som de i propositionen föreslagna ekonomisk-politiska åtgärderna innebär. Detsamma gäller förslaget att höja det förlängda barnbidraget med ö5 kr. i månaden till 550 kr. i månaden för bidragsberättigat barn. Utskottet har ingen erinran mot de föreslagna lagändringarna. Utskottet tillstyrker sålunda propositionen och avstyrker motionerna FiöO (yrkande é), Fi88 (yrkande I delvis och yrkande 2), Fiél (yrkande 9), Fi62 (yrkandena 11 och 12) och Fi65 (yrkandena 1 och 2).

Utskottet har inte någon erinran mot förslaget om höjd medelsanvisning.

1988/89: FiU30 Bilaga 7 Socialutskottets yttrande

neutralt gentemot olika huvudmän. Staten bör inte ha ambitionen att föreskriva vilka ansvarsformer och vistelsetider som är möjliga.

I motionerna Fi60 av Carl Bildt m.fl. (m) (yrkande 9) och Fi88 av Sten Svensson m.fl. (m) (yrkande 5) yrkas avslag på de i propositionen angivna riktlinjerna för statsbidragen till barnomsorgen och begärs att regeringen återkommer med förslag till rättvisa sfatsbidragsregler i enlighet med vad som anförs i motionen.

I motion Fi64 av Inger Schöriing m.fl. (mp) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna att föräldrar skall ha rätt att få anställning som dagbamvårdare för eget barn fr.o.m. den 1 januari 1990 på sätt som anges i motionen {yrkande 23).

I motion Fi94 av Roland Larsson (c) begärs ett tillkännagivande om vad som anförs i motionen om ändring av gällande statsbidragsförordning. Motionären anser att statsbidrag bör utgå till vård av barn i de egna föräldrarnas familjedaghem.

Utskottet anser att det är angeläget att höja statsbidragsbeloppen kraftigt för att underlätta den fortsatta utbyggnaden av barnomsorgen. För att minska den sociala snedrekryteringen till den kommunala bamomsorgen är det enligt utskottets mening viktigt att göra daghemmen så flexibla att de inte utestänger barn till föräldrar med obekväma och oregelbundna arbetstider från möjligheten att delta i verksamheten. Utskottet anser att de av regeringen föreslagna statsbidragen till barnomsorgen har lämplig utformning. Utskottet har nyligen i betänkandet 1988/89:SoU 18 s. 8-12 och 14—15 behandlat och avstyrkt motioner rörande barnomsorgen med i huvudsak samma innehåll som i de nu aktuella motionerna. Riksdagen följde utskottet (rskr. löö). Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning. Med hänvisning till vad som anförs i propositionen i denna del och vad utskottet anförde i betänkandet 1988/89: SoU 18 avstyrker utskottet motionerna Fi72 (delvis), Fi77 (yrkandena 1-é, därav 1 och é delvis), Fi78, EiöO yrkande 9, Fi88 (yrkande 5), Fié4 (yrkande 23) och Fi94.

I motion Fi67 av Lars Werner m.fl. (vpk) hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag som garanterar alla bams rätt till plats i dag-och fritidshem t.o.m. 12 års ålder {yrkande 1). Vidare hemställs att riksdagen beslutar att anordningsbidrag skall utgå med 300 000 kr. per 15 platser tills utbyggnadsbehovet av dag- och fritidshem är täckt {yrkande 2). Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om att fortbildningsdelen av statsbidraget skall prestationsrelateras på samma sätt som för enskilda anordnare av barnomsorg {yrkande 3). Slutligen hemställer motionärerna att riksdagen hos regeringen begär initiativ till utjämning och nedtrappning av bamomsorgstaxoma {yrkande 4).

Utskottet har i betänkandet 1988/89:SoU 18 s. 12-13 och lö-17 behandlat och avstyrkt yrkanden med samma innehåll som i denna motion. Riksdagen följde utskottet. Utskottet vidhåller den tidigare uppfattningen och avstyrker motion Fiö7.

Utskottet tillstyrker att de föreslagna riktlinjerna för höjning av statsbidragen till daghem, familjedaghem, fritidshem, deltidsgrupp och öppen för-

1988/89: FiU 30 Bilaga 7 Socialutskottets yttrande

tidigt med dagbam vistas i dagbamvårdarens hem. Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna med anledning av motion Fi94.

10. Generell föräldraförmån vid tillsyn av egna barn

Marianne Samuelsson (mp) anser att utskottet med anledning av motion Fié4 yrkande 23 bort anföra:

Utskottet delar inställningen i motionen att hemmavarande föräldrar skall kunna erbjudas förmånen att bli kommunala dagbamvårdare åt det egna barnet med samma villkor som för vård av annans bam. Enligt utskottets uppfattning är det en kommunal angelägenhet att avgöra baraomsorgens former och anställningsvillkor. Detta bör regeringen ges till känna med anledning av motion Fiö4 yrkande 23.

11. Formerna för barnomsorgen

Gudmn Schyman (vpk) anser att utskottet med anledning av motion Fiö7 bort anföra:

Utskottet anser att alla barn t. o. m. 12 års ålder skall ha rätt till plats på kommunala daghem oeh i fritidshem. Riksdagen bör så snart det kan ske besluta om en lagstadgad rätt till plats i barnomsorgen. En sådan lagstiftning skulle enligt utskottet påskynda den nödvändiga utbyggnaden. Regeringen bör därför snarast lägga fram erforderliga lagförslag för riksdagen.

Vidare bör enligt utskottet riksdagen besluta om att ett anordningsbidrag införs för dag- och fritidshem för att säkra den kvantitativa oeh kvalitativa utbyggnaden av barnomsorgen. Bidraget bör utgå med 300 000 kr. per nybyggd avdelning i dag- och fritidshem och vara en hjälp för kommunerna att förverkliga utbyggnadsmålet förskola för alla barn senast år 1991.

Utskottet anser att fortbildningsdelen av statsbidraget skall vara presta-tionsrelaterad för kommunerna, på samma sätt som den är för enskilda anordnare av baraomsorg. Få kommuner använder i dag dessa medel på avsett sätt.

Utskottet delar slutligen motionärernas i motion Fié7 principiella uppfattning att all barnomsorgsverksamhet bör vara avgiftsfri för föräldrarna och i stället finansieras över skatten. Enligt utskottets mening bör överläggningar komma till stånd mellan staten och kommunema i syfte att trappa ned avgifterna med sikte på nolltaxa inom en femårsperiod.

Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion Fié7 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1988/89: FiU30 Bilaga 7 Socialutskottets yttrande

13. Äldreomsorg

Sten Svensson, Per Stenmarck och Ingrid Hemmingsson (alla m) anser att utskottet beträffande äldreomsorg bort anföra:

Utskottet anser att strävan att öka det primärkommunala ansvaret för vården och omsorgen av de äldre inte enbart får syfta till en omorganisation. Monopolsituationen inom vården måste brytas. Huvudmannaskapet, definierat som skyldigheten att se till att erforderliga resurser finns för de äldres service och omvårdnad, skall vara ett offentligt ansvar. Ansvaret för äldrevården och äldreomsorgen bör sammanföras och ligga hos primärkommunerna. Statens roll blir att införa en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring. Verksamheten skall däremot kunna bedrivas av många olika vårdgivare, såväl enskilda som offentliga.

Vad utskottet anfört i denna fråga bör riksdagen ge regeringen till känna med anledning av motion Fi88 (m) yrkande 7. Något uttalande med anledning av motion Fi83 (c) är däremot inte påkallat.

14. Äldreomsorg

Ulla Tilländer och Rosa Östh (båda c) anser atf utskottet beträffande äldreomsorg bort anföra:

Utskottet anser att äldreomsorgen bör vara ett prioriterat område. I regeringens proposition finns utöver de föreslagna organisationsförändring-araa inga förslag om hur vården av de gamla skall klaras. Utskottet anser att hälso- och sjukvården samt omsorgen om de äldre måste få en större andel av samhällets samlade resurser och att regering och riksdag måste fatta beslut som möjliggör en utbyggnad av välfärden. För att underlätta rekryteringen av vårdpersonal bör enligt utskottet resurser från statens sida satsas på utbildning oeh försöksverksamhet.

Vad utskottet anfört i denna fråga bör riksdagen ge regeringen till känna med anledning av motion Fi83 (c). Något uttalande med anledning av motion Fi88 (m) yrkande 7 är däremot infe påkallat.

2. Lars Ernestam och Bengt Rosén (båda fp) anför:

I en partimotion från i januari (1988/89: Soö22) föreslog folkpartiet att barnbidragen skulle höjas med 9éO kr. per år fr.o.m. den 1 januari 1990 och att mjölksubventionerna i samband därmed skulle avvecklas. Därmed skulle det belopp som nu utgår till mjölksubventioner oavkortat överföras till barnfamiljerna. Riksdagen beslöt nyligen att avslå motionen. I stället minskades mjölksubventionerna med 250 milj. kr. utan att det familjepolitiska stödet förstärktes.

Regeringen återkommer nu bara några veckor efter riksdagsbeslutet med en ny ståndpunkt i frågan. Enligt förslaget i kompletteringspropositionen skall de mjölksubventioner som återstår efter den nyss beslutade besparingen avskaffas. Motsvarande belopp används för en barnbidragshöjning på 780 kr. per år. Vi motsätter oss detta förslag.

För det första vill vi framhålla att den av regeringen föreslagna barnbidragshöjningen är för låg. Enligt folkpartiets uppfattning skall hela det belopp — inklusive de nyss nämnda 250 miljonerna — som nu utgår till mjölksubventioner användas för höjda barnbidrag. Som folkpartiet tidigare framhållit kan barnbidragen då höjas med 9é0 kr per år.

För det andra kan vi notera att regeringen föreslår ikraftträdande redan den 1 juli, dvs. tre veckor efter ett tilltänkt riksdagsbeslut. Folkpartiets förslag om 1 januari efter ett riksdagsbeslut i april skulle gett en förvarningstid på ca nio månader. Vi vidhåller att det måste vara en rimlig omställningstid mellan mjölksubventionerna och genomförandet.

För det tredje vill vi framhålla att förslaget om avveckling av livsmedelssubventionerna måste ses i sitt jordbrukspolitiska sammanhang. Det framstår som särskilt angeläget mot bakgrund av den överenskommelse som under våren har träffats inom ramen för GATT-förhandlingarna. Regeringen har inte redovisat någon analys av vilka effekterna skulle bli för berörda jordbrukare genom det samtidiga genomförandet av dessa bägge åtgärder. Vi menar inte att slutsatsen beträffande livsmedelssubvenf lönernas avveckling bör bli någon annan än vad vi tidigare har föreslagit, men det kan eventuellt vara motiverat med kompenserande åtgärder i vissa fall. Det bör närmare prövas.

För det fjärde, till sist, måste avvecklingen av livsmedelssubventionerna ses i relation till de stabiliseringspolitiska åtgärder som vidtas. Vi vill i detta sammanhang endast understryka att vi har framfört vårt förslag om avveckling mot bakgrund av folkpartiets övriga förslag på det ekonomiskpolitiska området. Vilka effekter en annan uppläggning av stabiliseringspolitiken, t. ex. enligt regeringens kompletteringsproposition, bör få på det här aktuella förslaget får bedömas i den samlade prövning av frågan som sker i finansutskottet.

1988/89: FiU30 Bilaga 8

Jordbruksutskottets yttrande

_{Näringsutskottets
yttrande}_{'Jf't- '«}

*- " Bilaga 9

1 988/89: NU6y Näringsutskottets

yttrande

Kompletteringspropositionen

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1988/89:150 med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1989/90, m. m. (kompletteringspropositionen) jämte motioner, såvitt propositionen och motionerna rör näringsutskottets beredningsområde.

Tidigare har finansutskottet till näringsutskottet överlämnat två delar av denna proposition, nämligen bilaga 2 (statsrådsberedningen) och bilaga 11 (industridepartementet). Dessa behandlar näringsutskottet i sitt betänkande 1988/89: NU3Ö.

Näringsutskottet kommenterar i detta yttrande dels förslag i propositionen angående allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser jämte motioner, dels motioner rörande energibeskattning.

Propositionen

1 bilaga ö (finansdepartementet) framläggs (s. 3 — 8 samt bilagorna é.2-0.5, s. 24-35) förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden. Lagförslaget återges i bilaga é.5, s. 34 f

Motionerna

Av de motioner som har väckts med anledning av propositionen kommenterar näringsufskottet följande:

l988/89:Fiö0avCari Bildt m.fl. (m) såviu gäller yrkandet (9) att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.

1988/89: Fiö 1 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (10) att
riksdagen avslår förslaget till förändring i lagen med reglemente för all
männa pensionsfonden. -,

1988/89: Ei62 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

6. avslår proposition 1988/89:150 såvitt avser förslag till ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden,

13. beslutar aft utta en uranskatt motsvarande I öre per kWh insatt bränsle enligt vad som anförts i mofionen,

14. beslutar aft lika skatt skall uttas på fossila bränslen, oavsett [om] de används för värme eller elproduktion, enligt vad som anförts i motionen.

1988/89:Fiö4 av Inger Schöriing m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

8. beslutar höja skatten på olja med 200 kronor per kubikmeter och på kolbränslen med 500 kronor per kubikmeter från och med 1989-07-01,

9. beslutar att höja skatten på el med 3 öre per kilowattimme från oeh med 1989-07-01,

10. som sin mening ger regeringen till känna att elskatfen [bör] omvand
las till en skatt på energiråvaror inklusive vattenkraft från 1990-01-01 på
sätt som anges i motionen,

11. beslutar höja skatten på industrigasol, naturgas oeh fartygsbränsle på
sätt som anges i motionen från 1989-07-01,

12. som sin mening ger regeringen till känna att energirabatteraa för storförbmkare [bör] lägg[a]s om på sätt som föreslås i motionen,

13. som sin mening ger regeringen till känna att miljöavgifter på förorenande utsläpp och avfall [bör] inför[a]s på sätt som föreslås i motionen,

27. som sin mening ger regeringen till känna att förslaget till ändrade regler för allmänna pensionsfondens placeringsbestämmelser [bör] skju-t[a]s till kommande budgetproposition i januari 1990.

1988/89: FiU30 Bilaga 9

Näringsutskottets yttrande

Regeringens förslag

Det av regeringen framlagda lagförslaget innebär att de båda inledningsvis nämnda framställningarna tillgodoses, vad gäller utländska placeringar av fjärde oeh femte fondstyrelserna dock med en viss kvantitativ begränsning. Förslagets innebörd och motivering är följande.

Första —tredje fondstyrelserna får rätt att förvärva "aktier" i ett fastighetsbolag, varmed enligt reglementets definition avses ett bolag som har till ändamål att äga eller förvalta fast egendom eller tomträtt. Den nuvarande begränsningen att det i ett sådant fall skall gälla "samtliga aktier" slopas sålunda. 1 motiveringen till förslaget understryks — i enlighet med vad de berörda fondstyrelserna själva har uttalat — att förvärv bör fä ske endast i renodlade fastighetsbolag samt att aktieinnehavet skall syfta till en långsiktig placering och innebära ett ägarengagemang. Någon öppning mot portföljinvesteringar kan således inte accepteras, heter det.

Förbudet för Qärde oeh femte fondstyrelserna att förvärva aktier i bank-och försäkringsbolag tas bort. Förbudet motiverades urspmngligen, framhålls det, med att fjärde fondstyrelsens huvudsakliga syfte skulle vara att förse den svenska industrin med riskvilligt kapital. Femton år senare har näringslivet en helt annan tillgång till riskkapital. En möjlighet för fjärde — och sedermera också femte — fondstyrelsen att förvärva även akfier i bank- och försäkringsbolag skulle vara till gagn för näringslivet genom att bidra till en väl fungerande kapitalmarknad. Vidare skulle den medföra att riskerna i portföljförvaltningen kan spridas ytterligare. Fjärde fondstyrelsen torde, anförs det i propositionen, vara den enda institutionella placerare av betydelse som har ett sådant förbud som det nu är fråga om.

Fjärde och femte fondstyrelserna får vidare rätt att av de medel som de förvaltar placera högst 10 % — mot för närvarande högst 1 % — i aktier i utländska aktiebolag samt konvertibla skuldebrev och vissa andra skuldebrev utfärdade av utländska aktiebolag. Inom den angivna ramen blir också placeringar i utländska aktiefonder tillåtna. Den ökade möjligheten att placera förvaltade medel utomlands innebär, anförs det i propositionen, vidgade möjligheter till effektivitet och riskspridning i medelsförvaltningen. Särskilt värdefull blir den, tillfogas det, för en placerare som på grund av sin storlek och sina placeringsbestämmelser har begränsade möjligheter att uppträda på den svenska marknaden utan att riskera att marknaden påverkas på ett icke önskvärt sätt. Den vidgade möjligheten till placeringar utomlands sägs också ge utrymme för ett breddat kunnande. En fastställd övre gräns för utländska placeringar anses böra finnas även fortsättningsvis. Lämplighets- och försiktighetsskäl anges för en gräns vid 10%. En sådan innebär nu en ram av ca 800 milj. kr.

Energibeskattning

Med anledning av kompletteringspropositionen har yrkanden om energibeskattning framställts från centerns och miljöpartiets sida.

1 motion 1988/89: Fi62 (c) föreslås att en skatt på uran om 1 öre per kWh insatt bränsle skall införas. Vidare begär motionärema att energibeskattningen skall utformas så att fossila bränslen beskattas likvärdigt oavsett om bränslet används för elproduktion eller för värmeproduktion.

Motion 1988/89: Fié4 (mp) innehåller fem yrkanden om energibeskattning. För det första skulle skatten på olja höjas med 200 kr. per m' och skatten på kol med 500 kr. per ton den I juli 1989. Vid samma tidpunkt skulle skaften på elkraft höjas med 3 öre per kWh. Den I januari 1990 skulle, enligt det tredje yrkandet, elskatten avskaffas samtidigt som en råvambaserad energibeskattning infördes. Det fjärde yrkandet innebär att skatten på naturgas, på gasol för industriändamål och på fartygsbränsle skall höjas till 11,8 öre per kWh den 1 juli 1989. Slutligen begärs att riksdagen i en meningsyttring till regeringen skall uttala sig för att den nuvarande begränsningen av allmän energiskatt för industriföretag skall upphöra successivt under en femårsperiod.

Näringsufskottet har nyligen avgett yttrande (1988/89: NU3y) över motioner från allmänna motionstiden om energibeskattning; dessa behandlas av skatteutskottet i betänkandet 1988/89: SkU35.

När det gäller en beskrivning av gällande allmänna riktlinjer för energibeskattningen hänvisar näringsutskotfet till nämnda yttrande. I detta har också redogjorts för de pågående utredningar som berör energibeskattningen, nämligen kommittén (Fi 1987: Oö) med uppgift att utreda den indirekta beskattningens omfattning och utformning samt den s. k. miljöavgiftsutredningen (ME 1988:03). Den förstnämnda utredningen kommer att redovisa sina ställningstaganden inom kort, medan miljöavgiftsutredningens arbete såvitt gäller avgifter på energiområdet skall avslutas senast i oktober 1989.

Näringsutskottet vill först redogöra för bakgmnden till två av de yrkanden som nu har väckts, nämligen om beskattningen av kondenskraftproduktion i förhållande till beskattningen av kraftvärmeproduktion och om nedsättningen av energiskatt för industriföretag.

För att dubbelbeskattning skall undvikas är bränslen för elproduktion befriade från skatt. Enligt lagen (1957:2ö2) om allmän energiskatt får —

Ö7

med visst undantag — avdrag i deklarationen för energiskatt göras för skatt på bränsle som används för produktion av elkraft. I stället är den producerade elenergin beskattad. Bränslet i fjärrvärmeverk är (i förekommande fall) beskattat, medan hetvattenleveranser från ett sådant verk är obeskattade. Vid produktion i kraftvärmeverk där både elkraft och värme produceras medges avdrag för skatt på den beräknade mängden bränsle som åtgår för elproduktion. Vid produktion i kondenskraftverk, där endast elkraft (jämte spillvärme) produceras, får fullt avdrag göras för skatten på använt bränsle. Näringsutskottet har senast i nyssnämnda yttrande kommenterat motioner i def nu aktuella ämnet. Härvid har näringsutskottet instämt i motionärernas uppfattning att beskattningen av kraftvärmeproduktion inte är väl avvägd i förhållande till beskattningen av kondenskraftproduktion. Näringsutskottet förutsatte dock att frågan prövas av kommittén för indirekta skatter och fann att något initiativ av riksdagen i saken inte var påkallat i det aktuella läget. Två avvikande meningar avgavs (c, vpk; mp).

Enligt lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt är den allmänna energiskatten på elektrisk kraft och bränsle som förbmkas vid industriell tillverkning maximerad till ett belopp som motsvarar 3 % av de tillverkade produkternas försäljningsvärde fritt fabrik. Om särskilda skäl föreligger kan enligt lagen regeringen för visst företag medge ytterligare nedsättning. Regeringen har utnyttjat denna möjlighet och beslutat att för år 1989, liksom tidigare för åren 1987 och 1988, i form av individuella beslut för berörda företag medge generell nedsättning av den allmänna energiskatten på så sätt att skatten begränsas till maximalt 1,7 % av försäljningsvärdet för de tillverkade produkterna. För beräkningen av nedsätt-ningens storlek gäller vissa bestämmelser om vad som får inräknas i nedsättningsunderlaget. Enligt uppgift från finansdepartementet medgavs för år 1988 ett hundratal företag — inom bl.a. massa- och pappersindustrin, byggmaterielindustrin samt gmv- och stålindustrierna — nedsättning av allmän energiskatt. Vidare gäller enligt lagen om allmän energiskatt att kolbränslen som används i metallurgiska processer u indantagna från beskattning.

I kompletteringspropositionen har föreslagits olika åtgärder med syfte att efterfrågeexpansionen skall dämpas. I anslutning till behandlingen av propositionen har uppkommit frågan huruvida en sådan åtstramning bör åstadkommas genom en skärpning av energibeskattningen. Näringsutskottet vill med anledning härav anföra följande.

Frågan om den fortsatta utformningen av energibeskattningen håller för närvarande på att prövas. Enligt näringsutskottets mening bör i avvaktan på denna skatteomläggning det nu påkallade behovet av åtstramning i ekonomin uppnås genom en höjning den 1 juli 1989 av skatten på elkraft med 2 öre per kWh och på olja med 100 kr. per m. Vid samma tidpunkt bör skatten på kol, naturgas och gasol höjas med belopp som per energienhet motsvarar höjningen av oljeskatten. Gasol som används för motordrift bör undantas från skattehöjningen. Förslagen skall också ses som ett led i en övergång till sänkt skatt på arbete och höjd skatt på energi. Mot bakgrund av de begränsningar av den allmänna energiskatten som gäller för industri-

1988/89: FiU30 Bilaga 9

Näringsutskottets yttrande

Ö8

4. Energibeskattning

Hädar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m) och Gudmn Norberg (fp) anser att den del av yttrandet — under rubriken Energibeskattning — som börjar med "Frågan om" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

Som tidigare har nämnts prövas för närvarande frågan om den fortsatta utformningen av energibeskattningen. Ett utredningsförslag på området, vilket har utformats utan kännedom om de från socialdemokraternas och centerns sida först nu framlagda förslagen om höjningar av energiskatterna, kommer att presenteras i juni 1989. Vidare skall frågan om miljöavgifter vid energiproduktion prövas av miljöa giftsutredningen, som har att lämna förslag i saken senast i oktober 1989. Ett på dessa utredningar gmn-dat förslag till riksdagen om skatteomläggning på energiområdet har aviserats till våren 1990. Enligt näringsutskottets mening bör riksdagen i avvaktan på den kommande prövningen av energibeskattningen inte nu besluta om några ändringar i denna; detta särskilt inte som näringsutskottet nyligen i sitt yttrande (1988/89:NU3y) till skatteutskottet uttalade att energi-beskaffningsfrågoma borde behandlas samordnat på beredningsplanet för att därmed en nödvändig stabilitet på energiskatteområdet skall kunna åstadkommas.

Vid näringsufskottets behandling av den nu aktuella frågan har från socialdemokratemas och centerns sida föreslagits en kraftig skärpning av energibeskattningen. Höjningar i enlighet härmed sktille. inte bara föregripa kommande beslut om energibeskattningen utan också stå i en direkt motsatsställning till de riktlinjer som hittills har präglat det utredningsarbete som skall ligga till grund för dessa beslut. Höjningarna skulle också kraftigt försämra industrins — särskilt de.små och medelstora företagens — konkurrensfömtsättningar. Det är endast de elintensiva företagen som med nuvarande bestämmelser har rätt till nedsättning av den allmänna energiskatten; för år 1988 har som tidigare nämnts ea 100 företag medgetts sådan nedsättning.

De nu föreslagna höjningarna av energiskatterna drabbar — om de genomförs — emellertid främst de svenska hushållen i allmänhet och låginkomsttagarna med särskild tyngd..

Skattehöjningarna leder också till att inflationen ökar omgående: Men

6. Energibeskattning

Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet — under mbriken Energibeskattning — som börjar med "Frågan om" oeh slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet ansluter sig till kravet i motion 1988/89: Fiö4 (mp) på en omläggning till en råvambaserad energibeskattning. Skatt bör alltså tas ut på råvaran, inte på den förädlade produkten. Elskatten bör avskaffas liksom den särskilda kärnkraftsskatten. Differentieringen av vattenkraftsskatten bör bibehållas. I möjligaste mån bör alla fossila bränslen beskattas likartat med hänsyn till energiinnehåll. Skatteomläggningen bör genomföras den 1 januari 1990, och skatterna bör tas ut i enlighet med vad som föreslås i nämnda motion. Vindkraft, biobränslen, solkraft, spillvärme, jordvärme och andra inhemska energislag bör vara skattefria. Detta bör gälla även metanol och etanol framställda av inhemska energiråvaror.

I avvaktan på denna skatteomläggning och för atf en snabb åtstramning av ekonomin skall åstadkommas bör — likaledes i linje med vad som föreslås i motion 1988/89: Eié4 (mp) — en skärpning av energibeskattningen genomföras vid kommande halvårsskifte. Sålunda bör skatten på elkraft höjas med 3 öre per kWh, på olja med 200 kr. per m' och på kolbränslen med 500 kr. per ton. Vid samma tidpunkt bör skattema på naturgas, gasol för industriändamål och fartygsbränsle höjas enligt vad som föreslås i nyssnämnda motion.

De nuvarande bestämmelserna om nedsättning av energiskatten för industriföretag innebär att de som förbmkar den största mängden elkraft klarar sig undan energiskattehöjningar, bl. a. dem som företas av energipolitiska skäl. Detta kan inte vara rimligt; även — om inte främst — dessa företag måste ges incitament till att minska energianvändningen. Näringsutskottet tillstyrker därför förslaget i motion 1988/89: Fié4 (mp) om atf de nuvarande begränsningarna av den allmänna energiskatten för industriföretag skall eliminieras successivt under en femårsperiod för att en rättvisare fördelning av skattebördan skall erhållas.

Med den omläggning av energibeskattningen som näringsutskottet här har förordat uppnås det resultat i frågan om beskattningen av kondenskraftproduktion och kraftvärmeproduktion som efterlyses i motion 1988/ 89: Fié2 (c). För den händelse riksdagen inte skulle ansluta sig till miljöpartiets förslag till skatteomläggning bör riksdagen bifalla det aktuella yrkandet i sistnämnda motion angående en likvärdig beskattning av bränsle för produktion i kondenskraftverk resp. kraftvärmeverk.

I likhet med vad som föreslås i motion 1988/89: Fiö2 (c) anser näringsutskottet att en skatt på uran bör införas. I näringsutskottets tidigare nämnda yttrande till skatteutskottet har miljöpartiets företrädare med anledning av motioner (bl. a. mp) i saken förordat en skatt av 3,5 öre per kWh (1988/89: NU3y avv. men. 28, s. 31). Partiets företrädare i skatteutskottet har intagit samma inställning. Någon särskild debatt med anledning av det nu aktuella yrkandet i motion 1988/89: Fié2 (e) är därför enligt näringsutskottets mening inte påkallad.

1988/89: FiU30 Bilaga 9

Näringsutskottets yttrande

de blir en viktig länk tillbaka till aktivt arbete. Beträffande förtidspension förordar AMS ett system där en förtidspension kan omvandlas till lönebidrag som utgår i relation till den anställdes arbetsförmåga. Under den fid lönebidragsanställningen varar skall pensionen vara vilande.

Samtidigt som sysselsättningen är högre än någonsin föreligger enligt arbetsmarknadsministern en oroande utveckling när det gäller arbetsskador, långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar. Det är enligt ministern en uppenbar nackdel att nuvarande socialförsäkringssystem i mycket liten utsträckning uppmuntrar den enskilde att återvända till arbetslivet. Hon anför att arbetslinjen bör gälla som mål även i gränslandet mellan arbetsmarknadspolitiken och socialförsäkringssektorn. AMS förslag ligger principiellt i linje med denna inställning, men enligt ministern behöver olika områden utredas ytterligare.

Anknytande frågeställningar återfinns såväl i arbetsmiljökommissionens direktiv som i rehabiliteringsutredningens förslag (SOU 1988:41 Tidig och samordnad rehabilitering). Förslagen remissbehandlas för närvarande. En interdepartemental arbetsgrupp har inlett en översyn av samspelet mellan arbetsmarknads- och socialförsäkringssystemen. Arbetsmarknadsministern aviserar att hon — efter samråd med socialministern — återkommer till regeringen med eventuella förslag.

Hon aviserar också förslag till direktiv till en utredning rörande frågor om en allmän kompetensutveckling i arbetslivet.

Enligt arbetsmarknadsministern ligger den i budgetpropositionen redovisade inriktningen för arbetsmarknadspolitiken fast. Vissa punkter preciseras ytterligare, bl. a. vad gäller flyktingar och andra invandrare, arbetshandikappade, långtidsarbetslösa och angelägenheten av konkreta mål för arbetsförmedlingen för att motverka en könsuppdelad arbetsmarknad.

I kommittémotion 1988/89: A14 av Sonja Rembo m.fl. (m) pekas på de stmkturella problemen inom svensk arbetsmarknad. Regeringens politik att gång på gång offra stabiliteten och långsiktigheten jämte oförmågan att komma till rätta med kostnadsutvecklingen utgör enligt motionärerna de allvarligaste hoten mot en fri arbetsmarknad med full sysselsättning. Regeringens förslag i kompletteringspropositionen kan i stället för att förbättra situationen på arbetsmarknaden få negafiva effekter.

Arbetsmarknadspolitiken bör enligt moderata samlingspartiet bl. a. inriktas på att avlägsna hinder och skapa incitament som leder till en väl fungerande arbetsmarknad. Särskilt oroande är den höga frånvaron som medverkar till den stora efterfrågan på arbetskraft och till den låga produktiviteten. Arbetstidslagstiftningen bör ge större utrymme för valfrihet och flexibilitet. De offentliga monopolen måste öppnas för alternativa verksamheter.

I centerpartiets kommittémotion 1988/89: Fi87 av Börje Hörnlund m.fl. framhålls att både sociala och ekonomiska skäl talar för den arbetslinje som centerpartiet förespråkar. De offensiva insatserna som föreslagits från centerpartiet under innevarande riksmöte bör enligt motionärerna kompletteras med klara direktiv till arbetsförmedlingarna om atf de arbetssökande i princip måste ta anvisat arbete på hemorten. Sådana åtgärder medför ett minskat behov av medel för KAS med omkring éO milj. kr. och

1988/89: FiU30 Bilaga 10 Arbetsmarknadsutskottets yttrande

ett likaledes minskat behov inom arbetslöshetsförsäkringen på ca 2 miljarder kronor. De offensiva satsningarna kan därigenom finansieras.

Vidare är det enligt motionärerna väsentligt att arbetslinjen även gäller för invandrare och att resurser och regler utformas på ett sådant sätt att dessa kan beredas arbete eller utbildning snabbt. Det bör även finnas rrtöj-ligheter att kombinera utbildningen i svenska med någon form av praktik eller inskolningsplatser.

Vänsterpartiet kommunisterna framhåller i motion 1988/89: Fié9 att om arbetslinjen skall kunna tillämpas i sin helhet så krävs demokratiska rättigheter på arbetsplatserna i form av lokal strejkrätt m. m. I arbetsmiljölagen måste skyddsombud oeh lokal fackförening få utvidgade möjligheter att stoppa arbetet på gmnd av dåliga arbetsmiljöförhållanden.

I motion 1988/89: Fi80 av Lena Öhrsvik (s) behandlas samspelet mellan arbetsmarknadsåtgärder och socialförsäkringssystemet. Motionären varnar för tanken att en förtidspension skulle kunna utbetalas till arbetsgivaren som lönebidrag. För det första är de båda sektorerna finansierade på olika sätt. För det andra finns en risk att arbetsgivaren skulle komma att välja den person som har högst pension, vilket innebär att många ungdomar skulle utestängas från arbetsmarknaden.

Utskottet ställde sig i sitt betänkande 1988/89: AUl 1 bakom den inriktning av arbetsmarknadspolitiken som lades fram i regeringens budgetproposition i januari 1989. Sedan dess har sysselsättningen ytterligare ökat och uppgick i april till 4 444 000 personer, vilket är omkring 75 000 fler än vid samma tid föregående år. Antalet arbetslösa uppgick i april till 1,5 % av arbetskraften, vilket kan jämföras med 1,6 % i april 1988. Målet om arbete åt alla fullföljs således. Utskottet vill dock samtidigt peka på att problemen med överhettningstendenser på arbetsmarknaden samt högre kostnadsutveckling och inflation än i omvärlden väntas kvarstå.

Inom flera sektorer, bl. a. inom industrin och inom vård och omsorg på den offentliga sektorn, råder stor efterfrågan på arbetskraft. Antalet nyan-mälda lediga platser uppgick i mars 1989 till 95 700 personer, vilket är en rekordsiffra under senare år. Eftersom några tecken till nämnvärda förändringar inte kan skönjas för det närmaste året anser utskottet att de i propositionen preciserade målen är väl ägnade att stödja sökande med svag ställning på arbetsmarknaden och samtidigt ytterligare öka arbetskraftsutbudet. Bl. a. berörs flyktingar och andra invandrare, arbetshandikappade och långtidsarbetslösa.

1 likhet med uppfattningen i propositionen oeh i motion A14 anser utskottet att sjukfrånvaron är oroande. 1 denna fråga vill utskottet hänvisa till sitt ovan nämnda betänkande AUl I vari utskottet diskuterar frånvarons betydelse för arbetskraftsutbudet samt sambanden mellan arbetsutbud, arbetsmiljö och socialförsäkringar. Enligt utskottets uppfattning är det självfallet viktigt atf socialförsäkringssystemen är sådana att den enskilde uppmuntras att återvända till arbetslivet. Utskottet kan konstatera att de berörda frågorna undersöks av flera olika utredningar liksom av en nytillsatt interdepartemental arbetsgrupp. Utskottet fömtsätter därför att samtliga konsekvenser, även effekter för finansiering och utnyttjande, blir belysta i de förslag som kan komma att läggas fram på detta område.

1988/89: FiU30 Bilaga 10 Arbetsmarknadsutskottets yttrande

7é

skottet positivt på den förordade ändringen i reglerna för arbetsmarknads- 1988/89: FiU30

Bilaga 10 Arbetsmarknadsutskottets yttrande

utbildning. Utskottet föreslår därför att den godkänns.

Civildepartementet

Statlig kompetensförsörjning

1 propositionen bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförts om statlig kompetensförsörjning. Bakgmnden är bl. a. att en stor del av den statliga personalen år 2000 kommer att befinna sig i övre medelåldern samtidigt som ungdomskullarna minskar. Civilministern anser därför att en samlad översyn bör göras av den centrala stödfunktionen för myndigheternas kompetensutveckling. Översynsarbetet bör bedrivas i sådan takt att förslag i vissa delar kan föreläggas riksdagen i nästa års budgetproposition. Utskottet har tidigare i år tillstyrkt riksdagens godkännande av nya riktlinjer för samordning av arbetsgivarfunktionen inom statsförvaltningen (prop. 1988/89:100 bil. 2, AU 14, rskr. 12é). Utskottet uUalade då aU den nya organisationen synes ligga väl i linje med intentionerna i den personalpolitiska propositionen i frågor rörande personalförsörjning (prop. 1984/85:219, AU 1985/8é:é, rskr. 48). Enligt utskottets uppfattning är det aviserade översynsarbetet i fråga om statlig kompetensförsörjning ytterligare ett led i arbetet för att skapa en fortsatt utveckling och effektivisering inom den statliga sektorn. Därmed föreslås att avsnitt 1.1 om statlig kompetensförsörjning läggs till handlingarna.

Stockholm den 18 maj 1989

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s), Sonja Rembo (m), Marianne Stålberg (s), Lahja Exner (s), Gustav Persson (s), Sten Östlund (s), Mona Saint Cyr (m), Kersti Johansson (c), Anna Horn af Rantzien (mp), Monica Öhman (s), Eivor Husing (s), Erik Holmkvist (m), Kjell-Arne Welin (fp), Göran Engström (c) och Karl-Erik Persson (vpk).

Utskottet

Anpassningar inom bostadsstödet för år 1990

Ovan har redovisats regeringens uppfattning om hur kommande förändringar i inkomstbeskattningen bör påverka bostadsstödet till boendet år 1990. Sammanfattningsvis anförs i propositionen att sänkningar inom inkomstbeskattningen påverkar värdet av underskottsavdragen och därmed boendekostnaderna i bl. a. egnahem och att räntebidragen därför under år 1990 bör följas av minskningar för andra hus än egnahem. Under hösten år 1989 avser regeringen förelägga riksdagen förslag bl. a. om de närmare förändringarna av räntebidragen som bör genomföras. Riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om anpassningar inom bostadsstödet för år 1990.

Vad i propositionen anförts har mött invändning i tre motioner.

I moderata samlingspartiets partimotion EiöO yrkande 15 och i motion Ei89 (m) yrkande I föreslås ett riksdagens tillkännagivande av innebörden att räntebidragen bör reduceras men att detta bör ske i samband med en omläggning av bostadsfinansieringssystemet och avreglering av bostadsmarknaden. Vilka förändringar i systemet som skall vidtas vet man enligt motionärerna först när skattebesluten fattas. Riksdagen bör enligt motionärerna inte nu ta ställning till regeringsförslaget.

Ett tillkännagivande med anledning av vad i propositionen förordats föreslås också i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi70. I vpk-motionen anförs att vad i propositionen angivits inte bör föranleda något riksdagens ställningstagande. Skulle frågan ändå sakbehandlas hänvisar motionärerna till tidigare ställningstagande från vpk av innebörd att "alla försök att låta landets hyresgäster betala höginkomsttagamas skattelättnader" skall avfärdas.

Utskottet delar motionärernas uppfattning i huvudfrågan om att riksda-

motion Fi92 (s) såvitt nu är i fråga att en investeringsavgift tas ut i ekonomiskt överhettade regioner.

Utskottet som har förståelse för den i motionema framförda uppfattningen anser att det som ett altemativ till en extra höjning av löneavgiften kan finnas skäl att pröva fömtsättningama för en investeringsavgift på visst byggande i överhettade regioner i landet; inte minst gäller detta i Stockholmsområdet och där i synnerhet inom Stockholm-Uppsala-korridoren. När det gäller avgiftens storlek har i de nu behandlade partimotionema (c), (vpk) och (mp) förordats att den utgår med 25 %, bl. a. på byggande av kontorslokaler eller på s. k. oprioriterat byggande. Med den inriktning som bostadsutskottet nu förordat bör det i den fortsatta riksdagsbehandlingen närmare bestämmas såväl basen för investeringsavgiften som dess omfattning.

Vad utskottet nu med anledning av centerpartiets partimotion Fiö2 yrkande lö, vänsterpartiet kommunistemas partimotion Fié3 yrkande 15, miljöpartiets partimotion Ei64 yrkande 17 och motion Fi92 (s) föreslagit om införande av en investeringsavgift m. m. bör vara utgångspunkt för de överväganden i frågan som inför riksdagsbehandlingen slutligen görs av finansutskottet.

Vidare bör i den fortsatta riksdagsbehandlingen enligt bostadsutskottets mening av finansutskottet, som ett alternativ till en höjning av löneavgiften, övervägas att dessutom införa en särskild/extra fastighetsskatt på kontorslokaler m. m. i Stockholmsområdet och där i synnerhet inom Stockholm —Uppsala-korridoren. Från de utgångspunkter bostadsutskottet närmast har att bedöma får det anses motiverat att en sådan särskild fastighetsskatt införs. Utformningen av den torde få övervägas också av skatteutskottet.

Förslaget i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Ei63 yrkande 8 om att ett särskilt diskonto för bostadsfinansieringen bör införas avstyrks av bostadsutskottet, bl. a. med hänvisning till den avreglering av bostadsfinansieringssektorn som företagits under senare år och som i allt väsentligt innebär en anpassning av denna sektor till vad som gäller på kapitalmarknaden i övrigt.

Förslaget i miljöpartiets partimotion Fié4 yrkande 22 går ut på att bostadsbidragen bör ersättas med ett bastillägg för barnfamiljer fr. o. m. den 1 januari 1990.

Denna fråga behandlade utskottet i mars 1989 (BoU7 s. 78). Utskottet anförde då att frågan torde få övervägas i den översyn av bostadsbidragens utformning som pågår.

Bostadsutskottets uppfattning står, fast. Motionsyrkandet bör avslås av riksdagen.

1988/89: FiU30 Bilaga 11 Bostadsutskottets yttrande

Avvikande meningar 1. Behandlingsordning m. m.

Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Hans Göran Franck, Nils Nordh, Rune Evensson, Gunnar Nilsson och Britta Sundin (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som under mbriken "Anpassningar inom bostadsstödet för år 1990" börjar med "Utskottet delar" och slutar med "till känna " bort ha följande lydelse:

Bostadsutskottet anför följande. Vad först gäller frågan i motionema om att förslaget inte skulle föranleda något riksdagens ställningstagande och därför inte sakbehandlas vill utskottet erinra om utskottens beredningstvång enligt regeringsformen (RE 4 kap. 3 § andra stycket). Redan på denna gmnd avstyrker utskottet de båda partimotionerna från moderata samlingspartiet och vänsterpartiet kommunisterna samt motion Fi89 (m) yrkande 1 såvitt nu är i fråga.

Vad gäller regeringsförslagets sakliga innebörd vill bostadsutskottet erinra om att riksdagen hösten 1988 hade att behandla (1988/89: BoU ly s. 22-24, EiUlO) ett liknande förslag; låt vara att riksdagen då hade information från regeringen om hur stora besparingar inom räntebidragssystemet som borde genomföras. Sedermera — våren 1989 — förelades riksdagen en proposition (prop. 1988/89:79) i vilken redovisades förslagets närmare innebörd.

Riksdagens majoritet accepterade då den beslutsordning som nu redovisats. Bl.a. anförde bostadsutskottet hösten 1988 (BoUly s. 23) att det av regeringen valda tillvägagångssättet var godtagbart. Med hänvisning bl. a. till det då anförda avstyrkte utskottet en partimotion från vänsterpartiet kommunistema i vilken framfördes i princip samma uppfattning som i den nu aktuella.

Bostadsutskottet vidhåller sin tidigare uppfattning. Vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi70 bör avslås av riksdagen även såvitt nu är i fråga.

Förslagen i de båda m-motionema om att riksdagen inte nu bör ta ställning till förändringar inom räntebidragssystemet utan att sådana förändringar bör beslutas först i samband med en omläggning av finansieringssystemet och en avreglering av bostadsmarknaden samt när en omläggning av skattepolitiken beslutats ger utskottet anledning anföra följande.

De kommande förslagen om ändringar i räntebidragssystemet som regeringen avser förelägga riksdagen hösten 1989 bygger på de mera begränsade förändringar i inkomstskattesystemet som då kommer att presenteras och som avser år 1990. Förslagen i m-motionema utgår uppenbarligen från den mera genomgripande förändring av skattesystemet som övervägs för

Till finansutskottet

Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1988/89:151 om höjning av den allmänna löneavgiften intill utgången av år 1990 och de motioner som väckts med anledning av propositionen.

1 propositionen föreslås att den allmänna löneavgiften höjs med 2 procentenheter till 2,34 %. För verksamhet i annan kommun i Stockholms län än Norrtälje (Stockholmsområdet) föreslås utöver den generella höjningen en extra höjning om 3 %, vilket innebär en sammanlagd höjning av löneavgiften med 5 % till 5,34 % för verksamheter i Stockholmsområdet. Enligt propositionen skall höjningen vara begränsad till ersättningar och inkomster under tiden den I september 1989 — den 31 december 1990. Den särskilda höjningen om 3 % för Stockholmsområdet skall enligt förslaget inte omfatta ersättningar som utges av kommun, landstingskommun eller kyrklig kommun. Förslaget är ett led i ansträngningarna att dämpa överhettning i ekonomin och hålla nere pris- och kostnadsstegringarna.

Avslag på regeringens förslag yrkas i de med anledning av propositionen väckta motionerna Fi9é av Bengt Westerberg m. fl. (fp), Ei97 av Cari Bildt m.fl. (m), Fi98 av Gunnar Björk m.fl. (c), FilOO av Inger Schöriing m.fl (mp), FilOl av Sonja Rembo och Ingrid Hemmingsson (båda m), Fil03 av Elving Andersson (c), EilOé av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) och Fil07 yrkande I av Gösta Bohman m. fl. (m). I motion Fi99 av Lars Werner m.fl. (vpk) yrkande I —4 hemställs att den särskilda höjningen för Stockholmsområdet avslås. Vidare hemställs om avslag på den generella tvåprocentiga höjningen om inte inkomsterna av denna används för att bl. a. ge en skatterabatt åt de lågavlönade och att de offentliga sektorernas verksamheter och ideella föreningar undantas. Ett yrkande att folkhögskolor, folkrörelser, religiösa och ideella organisationer skall undantas om riksdagen höjer löneavgiften finns i den nyss nämnda motionen Fil03. 1 övrigt har med anledning av propositionen väckts yrkanden som gäller tillkännagivande till regeringen angående effekterna för studieförbunden, de fria trossamfunden och andra ideella organisationer av en höjning av löneavgiften. Yrkanden av detta slag finns i motionerna Fil02 av Nils Nordh och Catarina Rönnung (båda s), Fil04 av Berit Löfstedt m.fl. (s) och Eil05 av Margareta Persson m. fl. (s).

Motioner som gäller frågan om höjning av löneavgiften har väckts även

med anledning av kompletteringspropositionen (prop. 1988/89:150). Avslag på förslaget har yrkats i motion Fiö2 yrkande 9 av Olof Johansson m.fl. (c). I motion Fiö3 yrkandena 10, 11 och 14 av Lars Werner m.fl. (vpk) har väckts yrkanden liknande dem som väckts med anledning av proposition 1988/89:151. Vidare har i morion Fié4 yrkandena 20 och 21 av Inger Schöriing m. fl. (mp) lagts förslag om sänkning av löneavgiften för vissa verksamheter, bl.a. sjukvård, och för Norrland och vissa andra regioner. Slutligen har i den med anledning av kompletteringspropositionen väckta motionen Ei95 yrkande I av Anita Johansson m. fl. (s) väckts frågan om en ytterligare differentiering av löneavgiften inom Storstockholmsområdet.

I fråga om den extra treprocentiga höjningen av löneavgiften i Storstockholmsområdet har utskottet i det nyligen beslutade yttrandet 1988/89: SkU4y föreslagit att finansutskottet som ett alternativ till regeringens förslag i denna del överväger förslag om att återinföra en investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten och förslag att höja fastighetsskatten för andra skattepliktiga fastigheter än sådana som används för bostadsändamål inom den berörda regionen. Skatteutskottet kvarstår vid detta ställningstagande oeh vill i denna del hänvisa till vad utskottet anfört i det nämnda yttrandet.

Med anledning av regeringens förslag om en generell höjning av löneavgiften med 2 % och de motioner som väckts med anledning därav vill skatteutskottet anföra följande.

Under skatteutskottets beredning har lagts fram förslag om att finansutskottet prövar införandet av en tillfällig arbetsmiljöavgift. De medel som avgiften inbringar bör senare i sin helhet användas till insatser för rehabiliteringsåtgärder för anställda med långvarigt nedsatt hälsa, åtgärder för att nedbringa de anställdas sjukfrånvaro, åtgärder som kan aktualiseras av arbetsmiljökommissionens arbete samt därmed sammanhängande ändamål. Fömtom att kunna bidra till rehabilitering och bättre hälsa bör dessa insatser också kunna medföra ett ökat utbud av arbetskraft.

Enligt skatteutskottet bör finansutskottet överväga möjligheten av att införa den tillfälliga arbetsmiljöavgiften och riktlinjer för medlens användning.

1988/89: FiU30 Bilaga 12 Skatteutskottets yttrande

Avvikande meningar

1. Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Britta
Bjelle (fp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser:

Beträffande den föreslagna generella tvåprocentiga höjningen av löneavgiften framhålls i flera av motionerna aft åtgärden inte kan leda till de av regeringen avsedda effekterna. Skattehöjningar kan inte förväntas leda till lägre löneökningar och hålla nere pris- och kostnadsökningar. Tvärtom kan förslaget leda till att den totala lönekostnadsökningen blir ännu större än tidigare väntat. Detta är särskilt allvariigt i den situation som nu råder med en stark överefterfrågan på arbetskraft. Till dessa avgörande skäl mot en höjning av löneavgiften kommer, som framgår av motionerna, en rad andra negativa effekter. Mot denna bakgmnd föreslår vi att finansutskottet avstyrker propositionen och alltså tillstyrker de motioner i vilka yrkas avslag på regeringens förslag.

Vi avstyrker även förslaget om en särskild löneavgift för Stockholmsområdet. Som närmare utvecklats i den avvikande mening rörande investeringsavgift m.m. som vi fogat till skatteutskottets yttrande 1988/89: SkU4y anser vi att varken investeringsavgift eller höjd fastighetsskatt bör komma i fråga inom Storstockholm.

2. Gösta Lyngå (mp) anser:

Enligt min uppfattning hade det åtgärdspaket som föreslagits i den med anledning av kompletteringsproposifionen väckta mp-motionen 1988/89: Fiö4 bort följas. Detta skulle ge en ur miljösynpunkt bättre profil av den konsumtionsåtstramning som är nödvändig. Jag vill samtidigt hänvisa till min avvikande mening rörande investeringsavgift m. m. i skatteutskottets yftrande 1988/89: SkU4y.

Om en arbetsmiljöavgift införs, bör denna enligt min mening gälla såväl arbetsmiljön enligt det förslag som lagts fram under skatteutskottets beredning som andra åtgärder för miljön i samband med den industriella aktiviteten.

1988/89: FiU30 Bilaga 12 Skatteutskottets yttrande