Arbetsmarknadsutskottets
betänkande

1988/89:AU12

Arbetslivsfrågor

1988/89
AU12

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas avsnitt C. Arbetslivsfrågor i budgetpropositionens
bilaga 12 (arbetsmarknadsdepartementet). Avsnittet, som gäller frågor
om arbetsmiljö och åtgärder för arbetshandikappade, har i regeringen
föredragits av statsrådet Thalén. I anslutning härtill behandlas yrkandena i 38
motioner från allmänna motionstiden i år.

Propositionsbilagans avsnitt B. Arbetsmarknad m.m. och därmed sammanhängande
motioner behandlas i utskottets samtidigt avgivna betänkande
1988/89:AU11.

Arbetsmiljö

Utskottet har från den 1 september 1988 övertagit beredningsansvaret för
frågor om arbetsmiljö. Dessa frågor har tidigare handlagts av socialutskottet.
I det följande behandlas regeringens framställningar om anslag till arbetarskyddsverket
och arbetsmiljöinstitutet och därtill anknytande motioner.
Regeringens anslagsframställningar biträds av utskottet. I denna del finns
reservationer om yrkesinspektionen (m resp. c), bidrag till facklig bevakning
av EG:s integrationsarbete (m) och delegationen för hybrid-DNA-frågor

Dessutom behandlas i samma avsnitt motioner som gäller uppdraget för
den i höstas tillkallade arbetsmiljökommissionen. Utskottet anser att motionerna
inte bör leda till någon riksdagens åtgärd. När det gäller den allmänna
inriktningen av uppdraget har moderata samlingspartiet, folkpartiet och
vänsterpartiet kommunisterna var för sig reserverat sig. Samma partier samt
centerpartiet har vidare avgett skilda reservationer i fråga om tilläggsdirektiv
till kommissionen beträffande arbetsmiljöproblem för kvinnor.

Arbetshandikappade

Med anledning av förslagen i budgetpropositionen och därtill anslutande
motioner tar utskottet upp frågor om anslagsgivningen till arbetsmarknadsinstituten,
arbetshjälpmedel, lönebidragen, offentlig skyddad verksamhet
och till företagsgruppen Samhalls verksamhet.

Inledningsvis i avsnittet berörs frågor om den allmänna inriktningen av
åtgärderna för sysselsättning för handikappade och tillämpningen av främ -

(fp)-

1 Riksdagen 1988/89.18sami. Nr 12

jandelagen med reservationer från folkpartiet, centerpartiet och vänsterpartiet
kommunisterna.

Regeringens förslag beträffande utökat anslag till anskaffning av datorutrustningar
för handikappade som utskottet ställer sig bakom har föranlett
reservationer av folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna var för sig.
Betydelsen av denna typ av hjälpmedel understryks av moderaterna i en
tredje reservation.

När det gäller lönebidragen uttalar sig utskottet för att den för närvarande i
två län bedrivna försöksverksamheten med flexibla lönebidrag skall vidgas
att gälla hela landet i fråga om handikappade ungdomar. Anslaget föreslås
höjt med 30 milj. kr. med anledning härav. Socialdemokraterna har
reserverat sig.

Vad slutligen beträffar den skyddade verksamheten inom Samhall tillstyrks
regeringens förslag av utskottet med reservationer av moderata
samlingspartiet, folkpartiet, centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna
i fråga om verksamhetens inriktning och omfattning samt om driftbidraget
och medelstilldelningen. Ett regeringsförslag till ändrad sammansättning av
centrala Samhalls styrelse tillstyrks av utskottet med reservation från
centerpartiet.

Propositionen

I proposition 1988/89:100 bilaga 12 föreslås under punkt
Cl

1. att riksdagen godkänner föreslagen överföring från fonden för arbetsmiljöförbättringar
till statsbudgetens inkomsttitel,

2. att riksdagen till Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen för
budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 296 022 000 kr.

1. att riksdagen godkänner föreslagen överföring från fonden för arbetsmiljöförbättringar
till statsbudgetens inkomsttitel,

2. att riksdagen till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1989/90 anvisar ett
förslagsanslag på 78 036 000 kr.,

C 3

1. att riksdagen godkänner ytterligare överföringar av medel från fonden
för arbetsmiljöförbättringar,

2. att riksdagen till Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig
apparatur för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 3 628 000
kr.,

C 4

att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1989/90
anvisar ett reservationsanslag på 646 324 000 kr.,

C 5

att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning
för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 3 826 282 000 kr.

1988/89: AU12

C 6

vari yrkas att riksdagen till Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga
arbetsgivare för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på
363 000 000 kr.

C 7

1. att riksdagen godtar vad som föreslagits om ändrad sammansättning av
styrelsen för Samhall,

2. att riksdagen till driften för Samhallgruppens verksamhet under
budgetåret 1989/90 anslår medel motsvarande 110,4 % av lönesumman för
arbetstagarna i skyddat arbete (inkl. lönebikostnader) upp till högst
31 450 000 arbetstimmar - inkl. de särskilda uppdragen i Malmfälten m.m.,

3. att riksdagen medger att regeringen får besluta om ökat antal bidragsberättigade
arbetstimmar under budgetåret 1989/90 för att möjliggöra överföring
av timmar mellan budgetåren,

4. att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Samhall för budgetåret anvisar ett
förslagsanslag på 3 604 000 000 kr.

Motionerna

1988/89:A204 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om åtgärder för att öka de handikappades möjligheter till
sysselsättning,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om arbetsmiljön.

1988/89: A206 av Lennart Brunander och Marianne Andersson (båda c) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräkning av lönebidrag till handikappade,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidrag till arbetstekniska hjälpmedel och särskilda anordningar
till handikappade egenföretagare.

1988/89:A207 av Margareta Persson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en skärpt tillämpning av främjandelagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lönebidragsplatser.

1988/89:A208 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att
verksamheten inom Samhall skall utökas med 1 000 arbetstillfällen utöver
regeringens förslag under 1989/90.

1988/89:A216 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett flexibelt lönebidragssystem
för arbetshandikappade i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om datorhjälpmedlens betydelse för handikappade,

1988/89:AU12

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att döva och hörselskadade har tillgång till
texttelefon på arbetsplatsen.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1988/89:Sf266.

1988/89:A218 av Rune Backlund m.fl. (c,m,fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts angående
lönebidrag till enskilda företag vid anställande av arbetshandikappad
personal.

1988/89:A223 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att arbetsmiljökommissionen ges tilläggsdirektiv om att
särskilt uppmärksamma kvinnors arbetsmiljöproblematik.

1988/89:A225 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om svårt handikappades möjligheter att beredas sysselsättning inom
Samhall,

3. att riksdagen beslutar utöka verksamheten inom Samhall med 1 000
platser utöver regeringens förslag,

4. att riksdagen för budgetåret 1989/90 anslår 3 688 000 000 kr. på anslaget
C 7,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om de inbyggda verkstäderna,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om omfördelning av resurser från socialförsäkringssektorn
till arbetsmarknadsåtgärder.

1988/89:A228 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om åtgärder för att komma till rätta med den ökande sjukdoms- och
arbetsskadefrekvensen.

1988/89:A235 av Barbro Sandberg och Sigge Godin (båda fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att Samhall får i uppdrag att ändra sina regler
så att färre arbetshandikappade än fem kan anställas i s.k. inbyggda
verkstäder.

1988/89: A236 av Nils-Olof Gustafsson och Rune Jonsson (båda s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om fördelningen av de totala medlen till lönebidragen.

1988/89:A237 av Ingvar Björk och Börje Nilsson (båda s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheten att kombinera lönebidrag med bidrag till arbetsbiträde,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bidrag för arbetsbiträde och lönebidrag tillsammans bör få
utgå med högre belopp än den totala lönesumman.

1988/89:A238 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s) vari yrkas
att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om

1988/89:AU12

utvärdering av volymbegränsningar för anställda med lönebidrag, flexiblare
lönebidrag och avtalsenliga löner för lönebidragsanställda.

1988/89: A241 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om överförande av den resurs som nuvarande lönebidrag
omfattar, dvs. ca 35 milj. kr., från arbetsmarknadshuvudtiteln till kulturhuvudtiteln
i form av kraftigt ökade grundbelopp till länsmuseerna.

1988/89:A242 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om arbetsmiljökommissionens arbete,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om ekonomiska styrmedel på arbetsmiljöområdet.

1988/89:A245 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
om handikappades tillgång till arbetsmarknaden,

2. att riksdagen beslutar slopa taket för lönebidragsanställningar i ideella
organisationer.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1988/89:So252.

1988/89:A246 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avvisar den av regeringen föreslagna neddragningen av 100
lönebidragsplatser hos arbetsgivare som får full kostnadstäckning vid
anställning med lönebidrag,

2. att riksdagen beslutar att ytterligare 145 personer skall beredas
anställning hos arbetsgivare som får full kostnadstäckning för anställning
med lönebidrag,

3. att riksdagen beslutar att till arbetsmarknadsdepartementets anslag C 5
Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning för budgetåret
1989/90 anvisa 3 885 382 000 kr varav 28,5 milj. kr. skall användas för
ytterligare insatser vad gäller datorbaserade hjälpmedel för handikappade
och 30,6 milj. kr. skall användas för 245 lönebidragsanställningar med full
kostnadstäckning,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag angående möjlighet att
erhålla lön vid arbete på dagcenter.

Motiveringen till yrkandena återfinns i motion 1988/89:So255.

1988/89:A248 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs angående yrkesinspektionens roll,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om statistikproduktionen.

1988/89:A250 av Grethe Lundblad m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att arbetsmiljön inom lantbruket bör analyseras
ingående av arbetsmiljöutredningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att Arbetsmiljöfonden i samarbete med lantbruksuniversitetet
bör bedöma den nya lantbrukstekniken ur arbetsskadesynpunkt.

1988/89:AU12

1988/89:A251 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om platser med
lönebidrag hos ideella organisationer.

1988/89.A252 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag
till delning av det nuvarande yrkesinspektionsdistriktet för Blekinge och
Kronobergs län, så att Blekinge i framtiden kommer att utgöra ett eget
distrikt.

1988/89:A254 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen med ändring i prop. 1988/89:100 under bil. 12 Arbetsmarknadsdepartementet,
C 4. Yrkesinriktad rehabilitering beslutar anvisa ett med
10 000 000 kr. förhöjt belopp till 656 324 000 kr.,

2. att riksdagen med ändring i prop. 1988/89:100 under bil. 12 Arbetsmarknadsdepartementet,
C 5. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och
sysselsättning beslutar anvisa ett med 110 636 000 kr. förhöjt belopp till 3 936
918 000 kr.,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att arbetsmarknadsstyrelsens
program för att under en fyraårsperiod ta fram 2 000
datorbaserade arbetsplatsutrustningar för funktionshindrade bör fullföljas,

5. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av främjandelagen och
dess tillämpningsföreskrifter så att ett effektivt instrument skapas för öppna
arbetsmarknaden för människor med funktionshinder.

1988/89:A256 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av
samhällets möjligheter att ge arbete åt funktionshindrade.

1988/89:A267 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen avslår
förslaget om ändrad styrelserepresentation i Samhalls styrelse samt hos
regeringen begär nytt förslag i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89: A270 av Göran Ericsson (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag syftande till ett
nytt flexibelt och individanknutet lönebidragssystem i enlighet med vad som
anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts och nödvändigheten av en bredare försöksverksamhet med inbyggda
avdelningar av Samhällsföretag i större koncerner.

1988/89:A271 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om landstingens representation i Samhalls centrala och regionala
styrelser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att direktiven kring avkastningskrav kopplade till de sociala
målen ses över.

1988/89: A272 av Barbro Sandberg och Kenth Skårvik (båda fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att insatser för handikappades möjligheter till arbete skall stimuleras.

1988/89: AU12

1988/89: A273 av Hans Rosengren (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om det särskilda
lönebidraget.

1988/89: A275 av Karin Söder m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen ger regeringen
i uppdrag att fullfölja en översyn av styrelsesammansättningen i Samhalls
företag så att ökad näringslivserfarenhet kommer de 24 länsföretagen till
del.

1988/89:A280 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om finansiering av bidrag
till de fackliga organisationerna för bevakning av EG:s integrationsarbete.

1988/89:A281 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas

1. ätt riksdagen hos regeringen begär en samhällsekonomisk studie kring
effekterna av en arbetsgaranti för arbetshandikappade i enlighet med vad
som anförs i motionen,

2. att riksdagen beslutar att verksamheten inom Samhall skall utökas med
800 arbetstillfällen under verksamhetsåret 1989/90 och för detta ändamål
anslår 68 miljoner kr.,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändrade regler för introduktionsbidrag,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om större flexibilitet i lönebidragssystemet för arbetshandikappade,

7. att riksdagen anvisar 100 000 000 kr. för lönebidragsanställningar inom
näringsliv, organisationer och den kommunala sektorn i enlighet med vad
som anförs i motionen.

1988/89:A285 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående verksamheten vid Samhall,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga
arbetsgivare,

22. att riksdagen till C 6. Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga
arbetsgivare för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag av 242 000
000 kronor,

23. att riksdagen till C 5. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och
sysselsättning för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag av 3 856 282
000 kronor,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående statsbidrag till Stiftelsen Samhall,

25. att riksdagen till C 7. Statsbidrag till Stiftelsen Samhall för budgetåret
1989/90 anvisar ett förslagsanslag av 3 574 000 000 kronor.

1988/89: A289 av Kersti Johansson och Stina Gustavsson (båda c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att medel anslås
ur arbetsmiljöfonden till ”Säkerhetsdagar i skogsbruket”.

1988/89:AU12

1988/89:A456 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett flexibelt

lönebidrag kopplat till den enskilda individen och inte till arbetsplatsen bör
införas för att i ökad utsträckning erbjuda arbetshandikappade arbete i det
reguljära arbetslivet.

1988/89:A458 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförs att inom ramen för oförändrat anslag öka medlen till
lönebidrag i ideella organisationer i Skånelänen med 25 %,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i

motionen anförs om 300 platser till Samhall i Skåne inom ramen för de platser
som ställs till förfogande.

1988/89:So481 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen anslår
ytterligare 1 milj. kr. till Hybrid-DNA-delegationen för budgetåret 1989/90.

1988/89:A804 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kvinnors arbetsmiljö.

1988/89:A809 av Kersti Johansson m.fl. (c) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om arbetsmiljön och arbetsorganisationen inom kvinnodominerande
yrkesområden,

10. att riksdagen för 1989/90 anvisar 2 000 000 kr. för insatser för att
åtgärda arbetsmiljöproblem och arbetsskador som främst drabbar kvinnor i
enlighet med vad som anförs i motionen.

Utskottet

Inledning

Arbetsmiljöfrågorna har den 1 september 1988 överförts till utskottets
beredningsområde. Tidigare handlades dessa frågor av socialutskottet. I det
följande kommer att behandlas regeringens anslagsframställningar för
arbetarskyddsverket och därtill anknytande motioner. Dessutom tar utskottet
i detta sammanhang upp yrkanden som berör verksamheten i den i höstas
tillsatta arbetsmiljökommissionen. Övriga under allmänna motionstiden
väckta motioner om arbetsmiljö avser utskottet att behandla under nästa
riksmöte tillsammans med två av regeringen aviserade propositioner på detta
område.

Därefter behandlar utskottet i ett följande avsnitt under rubriken Arbetshandikappade
regeringens anslagsframställningar på det området och därtill
anslutande motioner. Motsvarande avsnitt har tidigare år som regel ingått i
utskottets arbetsmarknadsbetänkande (AU 11 eller, före budgetåret 1984/
85, AU 21).

Arbetsmiljökommissionen

1988/89: AU12

Regeringen tillsatte den 24 november 1988 en arbetsmiljökommission. Målet
för kommissionens arbete skall enligt budgetpropositionen vara att minska

den arbetsrelaterade frånvaron och utslagningen från arbetet men även att
förebygga uppkomsten av nya hälsorisker i arbetsmiljön. Kommissionen
skall enligt en sammanfattning som görs i propositionen (s. 27)

- överväga om ekonomiska styrmedel bör skapas för att få bättre arbetsmiljöer -

se hur skador och tillbud följs upp på arbetsplatserna

- pröva hur man snabbt kan få tillgänglig och aktuell information om
arbetsskadeutvecklingen

- belysa det lokala arbetsmiljöarbetet

- överväga särskilda åtgärder för att öka kunskap och kompetens i
arbetsplatsernas anpassnings- och rehabiliteringsverksamhet

- överväga behovet av ändringar eller förtydliganden i arbetsmiljölagstiftningen.

Direktiven för kommissionen återges i fullständigt skick i bilaga till detta
betänkande.

Kommissionens arbete skall vara avslutat den 30 juni 1990.

Samtidigt med kommissionen tillsatte regeringen ett råd för arbetsmiljöfrågor
med arbetsmarknadsministern som ordförande och med företrädare
för samtliga riksdagspartier, arbetsmarknadens parter m.fl. Rådets uppdrag
är inte tidsbegränsat.

Inriktningen av kommissionens uppdrag diskuteras av folkpartiet i två
motioner, dels partimotionen 1988/89:A204, dels kommittémotionen 1988/
89:A242 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp). I motionerna sägs att folkpartiet
självklart inte har någonting emot tillsättandet av kommissionen men att det
får förutsättas att kommissionen inte bara skall studera de 400 000 farligaste
arbetsplatserna. Av ännu större vikt är en bred ansats där förhållanden och
utvecklingstrender inom området som helhet studeras liksom vilka problem
som kan uppstå inom arbetsmiljön på längre sikt.

Motionärerna understryker vidare att tillkomsten av kommissionen inte
får medföra att dubbelarbete utförs med hänsyn till det omfattande
forsknings- och utredningsarbete som pågår inom arbetarskyddsstyrelsen.
Det erinras om att det är inom den offentliga sektorn som olycksfallen ökar
och förhållandena där bör alltså uppmärksammas i den fortsatta debatten.
Med hänvisning till kommissionens uppdrag att överväga ekonomiska
styrmedel för att främja en bättre arbetsmiljö erinrar motionärerna slutligen
om att de har förordat införande av miljöavgifter som också skall kunna rikta
sig mot risker i arbetsmiljön.

Utskottet anser att det i och för sig är riktigt att det är en väsentlig del av
kommissionens uppdrag att kartlägga förhållanden i arbetsmiljön som ger
upphov till arbetsskador och att kartläggningen därvid skall inriktas på att
identifiera de mest utsatta arbetena. Det bör emellertid understrykas att
detta kartläggningsarbete inte är något självändamål utan skall tjäna som
underlag för kommissionens huvuduppdrag. Detta är att lägga fram förslag
till åtgärder som ändrar på de arbetsmiljöer som orsakar skador och ohälsa. I
motionerna befarar man risker för dubbelarbete, men som arbetsmarknadsministern
har framhållit i en interpellationsdebatt den 25 november förra året
skall kommissionen naturligtvis inte ta över det arbete som i dag utförs inom
myndigheter och institutioner. Det tidsbegränsade uppdraget är dessutom i

1988/89: AU 12

sig ett skäl för kommissionen att samordna sitt arbete med verksamhet som
bedrivs på annat håll.

När det gäller faktorer som orsakar skador sägs uttryckligen i direktiven att
kommissionen även skall uppmärksamma förhållanden av sammansatt
natur, exempelvis en kombination av fysisk arbetsmiljö, arbetets organisation
och psykiskt påfrestande inslag i arbetet eller otillräckligt inflytande över
den egna arbetssituationen. Detta är en del av de problem som brukar
relateras till den offentliga sektorn. Med tanke på denna sektors storlek och
betydelse på den svenska arbetsmarknaden är det svårt att tänka sig att
kommissionen kan undgå att komma in på den skiftande arbetsmiljöproblematik
som råder där.

Liksom motionärerna anser utskottet att det är väsentligt att kommissionens
arbete bedrivs utifrån en bred ansats. Utskottet kan dock inte finna
annat än att kommissionens direktiv har en sådan inriktning. Med hänsyn
härtill och till att några mer väsentliga skillnader i sak om behovet av
kommissionen eller om uppläggningen av dess arbete inte synes föreligga
anser utskottet att de båda folkpartimotionerna i nu behandlade delar inte
påkallar någon riksdagens åtgärd.

Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s) föreslår i motion
1988/89: A228 åtgärder mot den ökande sjukdoms- och skadefrekvensen. Som
modell hänvisas till ett kartläggnings- och åtgärdsprojekt som i Fabriksarbetareförbundets
regi har genomförts i Helsingborg. Fortsatta projekt av
liknande slag förutsätter dock, påpekar motionärerna, en satsning av
ekonomiska resurser.

Såvitt utskottet kan finna är arbetsmiljökommissionen ett motsvarande
projekt fastän i nationell skala. De erfarenheter som vunnits av Helsingborgsprojektet
bör vara av värde för kommissionen, och utskottet förutsätter
att kommissionen får del av dem. Någon riksdagens åtgärd med anledning av
motionen är dock inte erforderlig, varför motionen avstyrks.

Vänsterpartiet kommunisterna förordar i partimotionen 1988/89: A223 att
arbetsmiljökommissionen får tilläggsdirektiv om att särskilt uppmärksamma
kvinnors arbetsmiljöproblematik. Motionärerna åberopar belastningsskadorna
inom industrin på grund av alltför stor andel ensidiga arbeten, många
och tunga lyft i vårdarbetet inom den gemensamma sektorn, bildskärmsarbetet
på kontor med ensidiga arbetsställningar och upprepade rörelser.
Kvinnor utsätts dessutom för dåliga arbetsmiljöer även i andra branscher,
fortsätter motionärerna och nämner lokalvård, restaurang och handel.
Kommissionen har i uppdrag att kartlägga de sämsta jobben. Med traditionella
värderingar av tungt och lätt arbete är det stor risk att kvinnornas
arbetsmiljöproblematik ställs åt sidan. Därför anser motionärerna att
tilläggsdirektiv härom bör utfärdas för kommissionen.

Kvinnors arbetsmiljöproblematik aktualiseras vidare i folkpartiets och
centerpartiets jämställdhetsmotioner, 1988/89: A804 (fp) resp. 1988/89:A809
(c). Liksom i vpk-motionen påtalas i dessa motioner de risker kvinnor löper
för belastningsskador på grund av ensidiga arbetsmoment eller tunga lyft, de
psykosociala arbetsmiljöproblemen och de nya arbetsproblem som skapas av
den tekniska utvecklingen, exempelvis bildskärmsarbetet.

Med den inriktning som arbetsmiljökommissionens arbete har får förutsät -

1988/89:AU12

tas att konkreta, arbetsmiljöproblem av det slag som nämns i motionerna
kommer att uppmärksammas. Direktiven är dock inte skrivna med tanke på
de för kvinnor resp. män speciella miljöproblemen, utan avsikten är att de
förslag och rekommendationer kommissionen avger skall ha generell giltighet.

Att kvinnor är utsatta för speciella arbetsmiljöproblem är allmänt erkänt,
och saken diskuterades närmare i förra årets jämställdhetsproposition
(1987/88:105 s. 24-27, AU 17). Såsom anmäldes i propositionen har
arbetarskyddsstyrelsen fått i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram för
arbetsmiljön inom några kvinnodominerade branscher - elektroindustrin,
förskolor, kontorsarbete och sjukvård. Uppdraget skall redovisas till regeringen
före utgången av år 1989. För handlingsprogrammet får disponeras 60
milj. kr. ur arbetsmiljöfonden. Med hänvisning till detta uppdrag och till attsom
nyss sagts - det är önskvärt att dubbelarbete undviks avstyrker utskottet
vpk-motionens yrkande om ett riksdagsinitiativ som syftar till tilläggsdirektiv
till arbetsmiljökommissionen. Med hänsyn till förra årets behandling och
arbetarskyddsstyrelsens uppdrag anser utskottet att det inte heller är påkallat
med tillkännagivanden till regeringen med anledning av motionerna A804
(fp) och A809 (c) i de nu redovisade delarna.

Grethe Lundblad m. fl. (s) yrkar i motion 1988/89:A250 att arbetsmiljökommissionen
skall få i uppdrag att ingående analysera arbetsmiljön inom
lantbruket. Motionärerna anser vidare att det kan finnas anledning för
arbetsmiljöfonden att i samarbete med lantbruksforskningen undersöka nya
produktionsmetoder och arbetsredskap ur arbetsmiljösynpunkt. Motionärerna
begär ett tillkännagivande härom. De anför att jordbruket är en av de
näringsgrenar som är mest drabbad av olycksfall, och de belyser detta
närmare i motionen.

Direktiven lägger inte hinder i vägen för arbetsmiljökommissionen att ta
sig an arbetsmiljöproblem inom lantbruket. Med den problembild som har
tecknats i motionen utgår utskottet från att arbetsmiljöfrågorna inom
lantbruket i någon form kommer att aktualiseras i kommissionens arbete.
Det kan dock inte vara befogat att göra jordbrukare och lantarbetare till den
enda yrkesgrupp som uttryckligen omfattas av kommissionens uppdrag. På
grund härav avstyrks motionen i motsvarande del.

Inom arbetsmiljöinstitutet bedrivs flera projekt om lantbrukets arbetsmiljöfrågor
i samverkan med lantbruksuniversitetet och Lantbrukshälsan. I viss
omfattning sker detta med ekonomiskt stöd från arbetsmiljöfonden. Redan
med hänsyn härtill anser utskottet att det inte är motiverat för riksdagen att
initiera ett forskningsuppdrag inom fonden beträffande den nya lantbrukstekniken
ur arbetsskadesynpunkt. Mot ett sådant initiativ talar också att det
ankommer på fondens styrelse att självständigt besluta om användningen av
fondmedel för forsknings- och utvecklingsinsatser. Utskottet avstyrker
sålunda motionen även i denna del.

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen

1987/88 Utgift 352 220 000(1)

1988/89 Anslag 277 120 000

1989/90 Förslag 296 022 000

1988/89: AU 12

(1) Avser såväl arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionen sorn arbetsmiljöinstitutet.

Av anslaget för innevarande budgetår har 1 917 000 kr. inte ställts till
arbetarskyddsstyrelsens disposition till följd av tillämpandet av en utgiftsram.

Regeringen föreslår under punkten C 1 (s. 121-125) att riksdagen skall

1. godkänna föreslagen överföring från fonden för arbetsmiljöförbättringar
till statsbudgetens inkomsttitel,

2. till Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen för budgetåret 1989/
90 anvisa ett förslagsanslag av 296 022 000 kr.

	1988/89	Beräknad ändring 1989/90
		Föredraganden
Summa kostnader	295 738 000	+ 24 092 000
Avgår:
Inkomster av avgifts-belagd verksamhet	20 535 000	+ 5 190 000
Nettoutgift = anslag	277 120 000	+ 18 902 000

Sonja Rembo m.fl. (m) föreslår i kommittémotion 1988/89:A248 ett
tillkännagivande med anledning av vad som anförts i motionen om yrkesinspektionens
roll. Motionärerna pekar på de förändringar och moderniseringar
av tillsynsverksamheten som har blivit en följd av att yrkesinspektionen
har övertagit den tidigare kommunala tillsynen över mindre arbetsställen.
Nya metoder utarbetas i syfte att inrikta tillsynen på arbetsgivarens eget
arbetsmiljöarbete, varvid företagets organisation, planering och rutiner
granskas närmare. Motionärerna framhåller i anslutning härtill att en
gränsdragning mellan myndighets- och egenkontroll måste göras.

I motionen föreslås härutöver ett tillkännagivande om statistikproduktionen
inom arbetarskyddsverket. Motionärerna anser att styrelsens informationssystem
för arbetsskador (ISA) är ett trögt och trubbigt system med dålig
precision på grund av den eftersläpande statistiken. Denna är i dag fem år
gammal. ISA-systemets aktualitet skulle kunna förbättras, menar motionärerna,
genom att man släpper på kravet på samtidig redovisning av antalet
arbetstimmar.

Vad först gäller yrkesinspektionens roll har denna också behandlats av
arbetsmarknadsministern i ett inledande avsnitt av förevarande anslagspunkt
i propositionen. Hon erinrar därvid om att inspektionen under en följd av år
har undantagits från besparingskravet inom statsverksamheten. I stället har
inspektionen tillförts nya resurser när den kommunala tillsynen överfördes
till arbetarskyddsverket. Arbetsmarknadsministern påpekar att yrkesinspektionens
huvudsakliga tillsynsmedel är inspektionsbesök. Dessa bör
planeras och genomföras så omsorgsfullt som möjligt och koncentreras till
arbetsställen som har många arbetsskador eller på annat sätt bedöms ha
dåliga arbetsförhållanden.

Arbetsmarknadsministern efterlyser en mer målmedveten styrning av
inspektionsresurserna och anser att det utvecklingsarbete som pågår inom

1988/89:AU12

verket bör leda till en omprioritering av insatserna för att öka besöksverksamheten
och bättre styra den till de mest utsatta arbetsplatserna. Hon
anmäler att hon kommer att föreslå regeringen att ett belopp av 16 milj. kr.
från fonden för arbetsmiljöförbättringar skall ställas till arbetarskyddsstyrelsens
förfogande för en särskild utvecklingsinsats under en fyraårsperiod för
att modernisera tillsynsverksamheten.

Med hänvisning till arbetsmarknadsministerns ovan i sammanfattning
redovisade uttalanden anser utskottet att det inte finns anledning för
riksdagen att härutöver göra ett tillkännagivande om yrkesinspektionens roll
på grund av vad som anförts i motion A248, utan motionen avstyrks i den
delen.

Vad sedan beträffar yrkandet i samma motion om statistikproduktionen
kan erinras om att arbetarskyddsstyrelsen i sin anslagsframställning begärt
och i budgetpropositionen föreslås få 4,3 milj. kr. för att fortsätta avarbetningen
av äldre material i ISA och för bearbetning av det ökade antalet
anmälningar. Det kan vidare nämnas att arbetsmiljökommissionen har i
uppdrag att pröva hur behovet av snabbt tillgänglig och aktuell information
om arbetsskadornas utveckling skall kunna tillgodoses. Med hänsyn till det
anförda avstyrker utskottet motionen även i denna del.

Kersti Johansson och Stina Gustavsson (båda c) yrkar i motion 1988/
89:A289 att medel ur arbetsmiljöfonden skall ställas till förfogande för att
bekosta säkerhetsdagar i skogsbruket. Motionärerna anför att arbetsmiljöfonden
har beviljat medel för verksamheten under år 1987. Därefter har
några ytterligare medel för projektet inte beviljats.

Liknande yrkanden har under 1986/87 och 1987/88 års riksmöten prövats
av socialutskottet. Detta har ansett att då föreliggande yrkanden inte
påkallade någon riksdagens åtgärd med hänsyn till att det är arbetsmiljöfondens
styrelse som har att besluta om medelsanvändningen för forskning och
utbildning. Det är således styrelsens sak att göra erforderliga prioriteringar.
Socialutskottet har till detta fogat att det får förutsättas att yrkesinspektionen
ägnar arbetarskyddet i det självverksamma skogsbruket särskild uppmärksamhet
om det är påkallat med hänsyn till olycksfallsfrekvensen.

Arbetsmarknadsutskottet gör samma bedömning som socialutskottet och
avstyrker motion A289 i förevarande del.

Kersti Johansson m.fl. (c) begär i motion 1988/89:A809 ett anslag med 2
milj. kr. för att motverka arbetsmiljöproblem och arbetsskador som främst
drabbar kvinnor.

Utskottet hänvisar till det förut nämnda uppdraget åt arbetarskyddsstyrelsen
att utforma ett handlingsprogram för vissa kvinnodominerade branscher
och till att ett belopp av 60 milj. kr. har ställts till förfogande för detta arbete.
Någon ytterligare medelsanvisning för det i motionen angivna ändamålet
synes inte vara motiverad, och utskottet avstyrker därför det aktuella
motionsyrkandet.

Arbetsmarknadsministern anmäler i ett inledande avsnitt av propositionen
(s. 31) att hon avser att föreslå regeringen att bevilja de fackliga huvudorganisationerna
ett bidrag med sammanlagt 3,8 milj. kr. till facklig bevakning av
integrationsarbetet inom EG att utbetalas från fonden för arbetsmiljöförbättringar.
När det gäller fortsatt stöd till de fackliga organisationernas medver -

1988/89:AU12

kan i det europeiska integrationsarbetet anser arbetsmarknadsministern att
kostnaderna härför bör betalas ur arbetsmiljöfonden.

Tom Heyman (m) ställer sig i motion 1988/89:A280 tveksam till att den
planerade fortsatta bidragsgivningen skall finansieras från arbetsmiljöfonden.
Han anser att det är viktigt att de fackliga organisationerna aktivt deltar
i det europeiska integrationsarbetet och att organisationerna får bidrag till
det. Den framtida finansieringen bör dock ske i sådan form att riksdagen får
möjlighet att följa kostnadsutvecklingen.

Motionens syfte uppnås om bidragsgivningen finansieras över statsbudgeten.
Utskottet har dock inte övertygats om att en sådan finansieringsform är
att föredra utan avstyrker motionen.

Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) föreslår i motion 1988/89:A252 att
Blekinge län bildar ett yrkesinspektionsdistrikt.

Yrkesinspektionen är indelad i 19 distrikt. I regel utgör varje län ett
distrikt, men i vissa fall bildar två län ett distrikt. Så är bl.a. fallet med
Kronobergs och Blekinge län som bildar ett distrikt med distriktskontoret
förlagt till Växjö.

Ett motsvarande yrkande behandlades förra året av socialutskottet (SoU
1987/88:9 s. 9). Socialutskottet anförde sammanfattningsvis att distrikten bör
ha en viss storlek för att kunna skaffa och vidmakthålla erforderligt
expertkunnande. Skall en stor del av expertkompetensen hämtas utanför
distriktet påverkas effektiviteten i inspektionsverksamheten negativt. Socialutskottet
hänvisade vidare till möjligheten att inrätta lokalkontor.

Arbetsmarknadsutskottet har inte anledning att frångå socialutskottets
bedömningar utan avstyrker med hänvisning till dem motion A252.

Regeringens anslagsberäkningar och den föreslagna medelsöverföringen
från fonden för arbetsmiljöförbättringar har i övrigt inte mött några
invändningar i de föreliggande motionerna. Utskottet lämnar vad som
anförts och förordats i propositionen om de aktuella anslagsfrågorna utan
erinran.

Arbetsmiljöinstitutet

1987/88 Utgift 352 220 000(1)

1988/89 Anslag 67 143 000

1989/90 Förslag 78 036 000

(1) Avser såväl arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionen som arbetsmiljöinstitutet.

Av anslaget för budgetåret 1988/89 har 300 000 kr. inte ställts till institutets
förfogande till följd av tillämpandet av en utgiftsram.

Arbetsmiljöinstitutet bildades den 1 juli 1987 genom en sammanslagning
av forskningsavdelningen, större delen av utbildningsenheten samt biblioteket
och dokumentationssektionen vid arbetarskyddsstyrelsen.

Regeringen föreslår under punkten C 2 (s. 125-128) att riksdagen skall

1. godkänna föreslagen överföring från fonden för arbetsmiljöförbättringar
till statsbudgetens inkomsttitel,

2. till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag
av 78 036 000 kr.

1988/89:AU12

1988/89 Beräknad ändring 1989/90

1988/89:AU12

Föredraganden

Summa kostnader	118	258		12	353	000
Avgår: Inkomster av avgifts-belagd verksamhet	3	515	+	1	460	000
Inkomster från arbets-miljö!onden	47	900	+			0(1)
Nettoutgift = anslag	67	143	+	10	893	000

(1) Beloppet kommer att justeras med hänsyn till utfallet av
arbetarskyddsavgi f ten.

I institutets anslag ingår ett belopp, för innevarande budgetår fastställt till
633 000 kr., avsett för delegationen för hybrid-DNA-frågor. Folkpartiet
föreslår i partimotionen 1988/89:So481 att ytterligare 1 milj. kr. ställs till
delegationens förfogande.

Bakgrunden till yrkandet är att folkpartiet i motion 1988/89:Jo611 har
föreslagit en parlamentarisk utredning med uppgift att studera olika frågor
om bioteknik. Folkpartiet har förutsatt att utredningsarbetet skall komma i
gång skyndsamt. Medan arbetet pågår bör dock utvecklingen inom biotekniken
följas av ett lämpligt organ, och motionärerna tänker sig här delegationen
för hybrid-DNA-frågor som bör få ökade resurser.

Även centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna har väckt motioner
om biotekniken. Enligt vad utskottet har inhämtat avser jordbruksutskottet
att skjuta upp behandlingen av motionerna till nästa riksmöte. Något
ställningstagande i huvudfrågan beträffande utredningsarbetet kan alltså inte
väntas inom närmast överblickbar tid. Utskottet anser att detta ställningstagande
inte bör föregripas genom en medelsanvisning i enlighet med det
föreliggande motionsyrkandet, som för den skull avstyrks.

Vad regeringen anfört och föreslagit under denna punkt godtas av
utskottet.

Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig apparatur

1987/88 Utgift 2 954 700 Reservation 1 729 580

1988/89 Anslag 3 455 000

1989/90 Förslag 3 628 000

Regeringen föreslår under punkten C 3 (s. 128-129) att riksdagen skall

1. godkänna ytterligare överföringar av medel från fonden för arbetsmiljöförbättringar,

2. till Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig apparatur för
budgetåret 1989/90 anvisa ett reservationsanslag på 3 628 000 kr.

Regeringens förslag tillstyrks av utskottet.

Arbetshandikappade

1988/89: AU12

Statistiska uppgifter

I propositionen sägs med hänvisning till uppgifter från AMS att ca 17 800
sökande med arbetshandikapp fick en anställning på den öppna arbetsmarknaden
under budgetåret 1987/88. Utvecklingen under år 1988 har inneburit
att antalet arbetshandikappade som placerats i arbete på den öppna
arbetsmarknaden har ökat. Det är fler arbetshandikappade i arbetsmarknadsutbildning.

Medan antalet sökande hos arbetsförmedlingarna totalt sett tenderar att
minska de två senaste åren är tendensen den motsatta när det gäller de
arbetshandikappade. Detta framgår av följande tabell, vars siffror är ett
månatligt genomsnittstal för sista kvartalet resp. år.

Antal sökande vid arbetsförmedlingen

År	Antal sökan-de totalt	Varav arbets-handikappade	Procent arbets-handikappade
1980	217 500	27 800	13
1981	278 500	30 300	11
1982	317 800	30 700	10
1983	335 200	30 100	9
1984	319 700	31 000	10
1985	313 400	31 000	10
1986	321 800	32 800	10
1987	315 400	35 900	11
1988	281 100	35 500	12,6

Den följande tabellen redovisar antalet arbetshandikappade sysselsatta i
olika former av arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder. Även dessa uppgifter
utgör medeltal per månad för sista kvartalet resp. år.

Arbetshandikappade i olika stödformer

Stödform	1985	1986	1987	1988
Löne- o.introduktionsbidrag 39 300	42 100	43 100	44 500
Samhall	27 000	28 000	28 300	29 100
Arbetsmarknadsinstitut	3 600	3 600	3 500	3 900
Beredskapsarbete	4 200	3 300	3 400	3 000
Offentligt skyddad arbete		4 900	5 700	5 500
Arbetsmarknadsutbildning	9 200	10 300	12 300	13 200
Ungdomslag	1 100	1 200	1 100	1 000
Summa	84 000	84 400	97 400	100 200

Tabellen visar en fortsatt uppgång av antalet personer som får anställning
genom lönebidragen eller hos Samhall. Såsom sägs i propositionen får fler
arbetshandikappade utbildning. Antalet handikappade ungdomar i ungdomslag
är konstant trots att totalantalet ungdomar som sysselsätts i denna
stödform har gått ned mycket starkt och år 1988 endast var en tredjedel av
1985 års nivå.

Allmänna frågor

1988/89: AU 12

Folkpartiet yrkar i partimotionen 1988/89:A204 att riksdagen skall göra ett
tillkännagivande till regeringen om åtgärder för ökad sysselsättning åt
handikappade. I motionen sägs bl.a. att det är viktigt av både allmänna skäl
och mot bakgrund av arbetskraftsbristen att intensifiera ansträngningarna att
ge de handikappade tillträde till arbetsmarknaden. Från den utgångspunkten
beklagar motionärerna att handikapputredningen fått s.k. O-direktiv. Vidare
förordas att Samhall tillförs ytterligare platser. Resurserna för att bereda
handikappade arbete är starkt begränsade, fortsätter motionärerna, men
detta gäller inte om resurserna för förtidspensionering. Möjligheterna till
resursöverföring behandlas i en annan motion. Slutligen efterlyses en
effektivare rehabilitering, framför allt beträffande samordningen av olika
åtgärder. Även detta utvecklas i en annan motion.

Yrkande om tillkännagivande till regeringen beträffande omfördelning av
resurser från socialförsäkringssektorn för arbetsmarknadsåtgärder framställs
i motion 1988/89: A225 av Elver Jonsson m.fl. (fp). En sådan överföring avses
finansiera fler lönebidragsplatser hos allmännyttiga organisationer. Härutöver
föreslås i folkpartimotionen 1988/89:A246 att riksdagen skall begära
förslag av regeringen om möjlighet för utvecklingsstörda att uppbära lön i
stället för pension vid arbete på dagcenter.

Såsom motionärerna säger är det självfallet önskvärt att använda det
gynnsamma arbetsmarknadsläget för att förbättra de arbetshandikappades
möjligheter att få tillträde till arbetsmarknaden. Samma sak understryks
också av arbetsmarknadsministern i propositionen (s. 32). Med hänvisning
till det goda placeringsresultatet under förra budgetåret när det gäller
handikappade framhåller hon att det är angeläget att arbetsförmedlingen
fortsätter detta ambitiösa och effektiva arbete så att arbetshandikappade
sökande kan få varaktiga placeringar på arbetsmarknaden.

Några skiljaktigheter i fråga om själva målsättningen synes alltså inte
föreligga. När det gäller de uppslag som förs fram i de aktuella folkpartimotionerna
för att målsättningen skall uppfyllas vill utskottet hänvisa till att
flertalet av dem kommer att prövas i andra sammanhang. Frågan om ökat
antal platser i Samhallgruppens företag kommer sålunda att behandlas av
utskottet i senare avsnitt i detta betänkande med anledning av yrkanden från
bl.a. folkpartiet. De s.k. O-direktiven till handikapputredningen prövas av
socialutskottet med anledning av ett särskilt yrkande härom i folkpartimotionen
1988/89:So255. Effektivare rehabilitering för personer som står inför
förtidspensionering är huvudfrågan i rehabiliteringsberedningens nyligen
avgivna betänkande (SOU 1988:41) som för närvarande är under remissbehandling.

Vad beträffar förslaget i motion A225 om överföring av resurser från
socialförsäkringssektorn för arbetsmarknadsåtgärder kan påpekas att rehabiliteringsberedningen
i ett visst avseende är inne på liknande tankegångar.
Beredningen har nämligen förordat att särskilda platser vid arbetsmarknadsinstituten
reserveras för försäkringskassorna och betalas av dem, dvs. av
försäkringsmedel. Vidare har arbetsmiljökommissionen nyligen uppdragit åt
den s.k. generaldirektörsgruppen (cheferna för arbetsmarknads-, arbetar -

2 Riksdagen 1988189.18 sami. Nr 12

skydds- och riksförsäkringsverken) att studera om medel för förtidspensioner
och sjukförsäkring kan användas till rehabilitering och utbildning så att
sjuka och skadade kan återgå i arbete.

Yrkandet om lön i stället för pension vid arbete på dagcenter tar enligt
motionärernas motivering sikte på en ändring i lagen om allmän försäkring
som möjliggör koordinering av pension och lön i rehabiliteringssyfte. Såväl
lagen om allmän försäkring som dagcenterverksamheten faller utanför
utskottets vanliga beredningsområde. Utskottet begränsar sig därför till att
konstatera att motsvarande problem med samordning av lön och pension har
aktualiserats av rehabiliteringsberedningen när det gäller anställda i Samhallgruppens
företag. Mot den angivna bakgrunden är utskottet inte berett
att föreslå något riksdagens initiativ i frågan. Utskottets sammanfattande
bedömning av de behandlade folkpartiyrkandena är att desamma inte
påkallar någon riksdagens åtgärd.

Centerpartiet föreslår i partimotionen 1988/89:A245 åtgärder för att
underlätta handikappades tillgång till arbetsmarknaden. Motionärerna uttalar
att arbetsmarknaden måste bli öppen i ordets egentliga mening för de
handikappade, vilket ställer krav på insatser bl.a. från skolan. Motionärerna
understryker att skolan bör ha skyldighet att tillsammans med de arbetsvårdande
myndigheterna underlätta övergången från skola till arbetsliv. Vidare
framhålls att alla unga handikappade och nyhandikappade bör ha alternativ
försörjning till förtidspension så länge de deltar i rehabilitering. Motionärerna
förespråkar härvidlag införandet av en rehabiliteringslön. De efterlyser
vidare bättre möjligheter för unga att pröva möjliga arbetsområden.
Slutligen berörs frågor om lönebidragen och verksamheten vid Samhall.

Därjämte förordas i kommittémotionen 1988/89:A281 av Börje Hörnlund
m.fl. (c) att det görs en samhällsekonomisk studie av effekterna av en
arbetsgaranti för handikappade. Motionärerna anger som sin uppfattning att
de samhällsekonomiska effekterna i form av minskat behov av pensionering
och minskad belastning på sjukförsäkringen genom att alla får arbete är
positiva.

De önskemål som framställs i centerns partimotion tar särskilt sikte på
unga handikappade. Utskottet vill därför hänvisa till att samarbetet mellan
arbetsförmedling och skola ingår i projektet Arbete åt unga handikappade
som ett viktigt bidrag för att lösa de av motionärerna påtalade problemen för
unga vid övergången från skola till arbetsliv och för att öka möjligheterna för
unga förtidspensionerade att få arbete. Frågan om förbättrade rehabiliteringsinsatser
och om ersättning till den enskilde vid rehabilitering bör enligt
utskottets mening anstå till statsmakternas prövning av hithörande frågor
med anledning av rehabiliteringsberedningens förslag. Utskottet är inte
berett att på grundval av motionen föreslå riksdagen att göra några
uttalanden i dessa frågor. Till frågorna om lönebidragen och verksamheten
vid Samhall återkommer utskottet i den följande framställningen.

När det gäller kravet på samhällsekonomiska studier av handikappåtgärder
hänvisar utskottet till den samhällsekonomiska utvärdering av effekterna
av lönebidragen som har gjorts inom nationalekonomiska institutionen vid
universitetet i Lund och som publicerades i december 1988. Huvudresultaten
av denna studie sammanfattas i det följande avsnittet om lönebidragen.

1988/89: AU 12

Rehabiliteringsberedningen har i sitt betänkande också gjort samhällsekonomiska
kalkyler beträffande värdet av rehabiliteringsinsatser i förhållande till
förtidspension. Med hänsyn till det material som redan föreligger och vars
resultat kan behöva närmare övervägas är det inte påkallat att föranstalta om
nya studier av likartad karaktär.

Med hänsyn till det ovan anförda anser utskottet att inte heller de båda
centerpartimotionerna bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

I tre motioner begärs en skärpt tillämpning av främjandelagen, dvs. lagen
(1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder. De motioner det gäller är
partimotionen 1988/89:A254 (vpk) samt motionerna 1988/89:A207 av Margareta
Persson m.fl. (s) och 1988/89:A272 av Barbro Sandberg och Kenth
Skårvik (båda fp).

I vpk-motionen sägs att det finns en allmän uppfattning om att brister i
lagens tillämpningsföreskrifter gör den ohanterlig. De socialdemokratiska
motionärerna menar att lagen måste användas mer, annars blir det nödvändigt
att tillgripa kvotlagstiftning. De båda folkpartimotionärerna anser att
arbetsförmedlingens verksamhetsplaner också bör innefatta en redovisning
av hur främjandelagen skall användas.

Utskottet gav i förra årets arbetsmarknadsbetänkande (AU 1987/88:11 s.
63-64) en utförlig behandling av frågan om främjandelagens tillämpning med
anledning av då föreliggande motioner i ämnet. Utskottet hänvisar till den
framställningen och noterar samtidigt att arbetsmarknadsministern i årets
budgetproposition (s. 32) understryker att det nuvarande arbetsmarknadsläget
bör innebära goda möjligheter att få till stånd en aktiv tillämpning av
främjandelagen i syfte att placera handikappade i fasta anställningar på den
öppna arbetsmarknaden. Detta är ett uttalande som utskottet biträder.
Utskottet utgår från att signaler av detta slag från statsmakternas sida också
leder till faktiska resultat i arbetsförmedlingarnas verksamhet. Det rent
praktiska tillvägagångssättet i de enskilda fallen måste det dock vara
arbetsmarknadsverkets sak att fastställa inom de ramar som ges av främjandelagen
själv men också av den allmänna skyldighet att ägna särskild
uppmärksamhet åt åtgärder för att främja anställning åt äldre och åt
handikappade arbetstagare som ålagts verket i regeringens förordning om
den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Därav följer att utskottet inte
anser det behövligt att föreslå någon åtgärd med anledning av de nu
behandlade motionerna.

Yrkesinriktad rehabilitering

1987/88 Utgift 557 066 000 Reservation 41 022 000

1988/89 Anslag 607 083 000

1989/90 Förslag 646 324 000

Anslaget finansierar verksamheten vid arbetsmarknadsinstituten (Ami)

samt metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade
rehabiliteringen.

Av anslaget för innevarande budgetår har 4,2 milj. kr. inte ställts till AMS
disposition till följd av tillämpningen av en utgiftsram.

I propositionen lämnar arbetsmarknadsministern en utförlig redovisning

1988/89AU12

för den konsultverksamhet på anpassnings- och rehabiliteringsområdet som
AMS bedrivit på försök sedan budgetåret 1986/87. Försöksverksamheten
föreslås fortsätta nästa budgetår för att bl.a. möjliggöra ytterligare utvärdering
av den ekonomiska redovisningen och effekterna på den reguljära
Ami-verksamheten.

I det anslag som föreslås av regeringen för nästa budgetår ingår ett belopp
om 10,6 milj. kr. för att fortsätta projektet Arbete åt unga handikappade.

Vänsterpartiet kommunisterna begär i partimotionen 1988/89: A254 en
anslagsuppräkning med 10 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.
Beloppet avses för anskaffning av mikrodatorutrustning och för personalutbildning
om mikrodatorer i enlighet med vad AMS har föreslagit i sin
anslagsframställning.

Nästa års anslag innefattar enligt regeringens förslag en uppräkning med
39,2 milj. kr. Utskottet godtar den utgiftsprioritering som innefattas i denna
uppräkning. Med avstyrkande av motionen föreslår utskottet följaktligen att
anslaget förs upp med det belopp som regeringen har begärt.

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning

1987/88 Utgift 3 543 463 000

1988/89 Anslag 3 623 748 000

1989/90 Förslag 3 826 282 000

Anslaget bekostar arbetshjälpmedel åt handikappade, näringshjälp och

lönebidrag.

	1988/89	Beräknad ändring 1989/90 Föredraganden
Arbetshjälpmedel åt
handikappade och	157 494 000	+ 20 924 000
Näringshjälp
Anställning med
lönebidrag	3 466 254 000	+ 181 610 000
	3 623 748 000	+ 202 534 000

Arbetshjälpmedel åt handikappade och näringshjälp

Det s.k. TUFFA-projektet (Teknikupphandling för funktionshindrade inom
arbetslivet) syftar till att ta fram datorbaserade hjälpmedel och arbetsplatsutrustningar
för handikappade. Innevarande budgetår disponerar AMS 20
milj. kr. för avancerade datorbaserade hjälpmedel. AMS har till regeringen
anmält att styrelsen har tecknat avtal om leverans under en fyraårsperiod av
2 000 arbetsplatsutrustningar. För nästa budgetår har styrelsen begärt en
medelsuppräkning med 41 milj. kr. Regeringen föreslår för sin del en
ytterligare anvisning av 12,5 milj. kr. Som redovisas i det följande är det
avsett att detta belopp skall avräknas mot medlen för lönebidrag.

Moderata samlingspartiet yrkar i partimotionen 1988/89:A216 att riksdagen
skall göra tillkännagivanden till regeringen om dels datorhjälpmedlens
betydelse för handikappade, dels nödvändigheten av att döva och hörselska -

1988/89: AU 12

dadé har tillgång till texttelefon på arbetsplatserna. Motionärerna tillägger
att hjälpmedelsutredningen inom kort väntas redovisa sina överväganden om
den framtida hjälpmedelsförsörjningen för handikappade varför de avvaktar
med vidare ställningstaganden på detta område.

I budgetpropositionen uttalar arbetsmarknadsministern att det är ytterst
angeläget att ta till vara de möjligheter som datatekniken ger, inte minst med
tanke på de möjligheter avancerade hjälpmedel och utrustningar ger att
bereda arbete åt de ungdomar som omfattas av den uppsökande verksamheten
bland unga förtidspensionerade. Med hänsyn till dessa uttalanden från
arbetsmarknadsministerns sida kan det inte anses behövligt för riksdagen att
fästa regeringens uppmärksamhet på datorhjälpmedlens betydelse för handikappade.
Vad sedan gäller texttelefoner möter inget hinder att bevilja bidrag
för sådana hjälpmedel om den handikappade behöver dem för att kunna
utföra sitt arbete. Utskottet anser på grund av det anförda att motionen A216
i förevarande delar inte påkallar någon riksdagens åtgärd.

Folkpartiet i partimotionen 1988/89:A246 och vänsterpartiet kommunisterna
i partimotionen 1988/89:A254 yrkar i medelsfrågan att anslag skall
beviljas i den omfattning AMS har begärt, dvs. att medlen för anskaffning av
datorutrustning skall räknas upp med 28,5 milj. kr. i förhållande till vad
regeringen har föreslagit. I vpk-motionen förordas dessutom att riksdagen
skall uttala att det fyraårsprogram AMS föreslagit för upphandling skall
fullföljas.

Även på denna punkt kan utskottet ansluta sig till regeringens avvägning
av reformkostnaderna. Det belopp regeringen har föreslagit för anskaffning
av datorutrustningar för nästa budgetår innebär att det belopp som ställs till
förfogande tredubblas jämfört med vad som anvisades för budgetåret
1987/88. Med avstyrkande av folkparti- och vpk-motionerna i de aktuella
delarna tillstyrker utskottet regeringens förslag på denna punkt.

Lennart Brunander och Marianne Andersson (båda c) begär i motion
1988/89: A206 ett ökat anslag till arbetshjälpmedel åt handikappade egenföretagare.
I motionen görs gällande att det budgeterade beloppet för egenföretagare
är för lågt i förhållande till behovet.

Bidrag till arbetshjälpmedel kan lämnas även till egenföretagare med vissa
begränsningar beträffande hjälpmedlens beskaffenhet och syfte. Tidigare
har under anslagsposten funnits en särskild medelsram för denna bidragsgivning,
men denna ram slopades fr.o.m. budgetåret 1987/88. De begränsningar
som följer av en särskild medelsram är således inte längre för handen. Å
andra sidan finns självfallet en ny begränsning däri att hjälpbehoven för
handikappade egenföretagare och för handikappade arbetstagare skall
tillgodoses inom samma medelsram. Därmed kommer man in på prioriteringsfrågor
som dock faller utanför motionsyrkandet. Detta avstyrks med det
anförda.

Från anslagsposten arbetshjälpmedel finansieras även bidrag till arbetsbiträde.
Syftet med detta bidrag är att den handikappade med hjälp av en
annan person skall kunna utföra i stort sett normala arbetsinsatser. För
bidragsgivningen gäller begränsningen att en arbetsgivare i princip inte
samtidigt kan uppbära bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag för samma
person. Med tanke på hjälpbehovet åt särskilt gravt handikappade har dock

1988/89: AU 12

medgivits att bidragskombinationen får ges inom en begränsad ram, som
innevarande budgetår är fastställt till 6,8 milj. kr. Beloppet avser bidragskostnaderna
för arbetsbiträde och innefattar alltså inte lönebidragskostnaderna.
Dessutom gäller den ytterligare begränsningen att summan av
lönebidrag och bidraget för arbetsbiträde i det enskilda fallet inte får
överstiga lönekostnaden för den anställde.

Ingvar Björk och Börje Nilsson (båda s) anser i motion 1988/89:A237 att
de nämnda begränsningarna i bidragsgivningen bör slopas. De föreslår att
detta skall ges regeringen till känna.

Motionsyrkandena överensstämmer med vad AMS har förordat i sin
anslagsframställning. Utskottet är inte berett att på grundval av motionen
förorda en vidgad bidragsgivning utan ansluter sig sålunda till den avvägning
som ligger bakom budgetpropositionens ställningstagande i denna fråga.

Anställning med lönebidrag

Regler och omfattning

Anställning med lönebidrag skall dels göra det lättare för den handikappade
att få arbete, dels kompensera arbetsgivaren för de merutgifter som det
innebär att ha en anställd med nedsatt arbetsförmåga. Utskottet redovisar
inledningsvis i detta avsnitt de regler för anställning med lönebidrag som för
närvarande gäller.

Anställning med lönebidrag budgetåret 1988/89

Introduktionsbidrag

Enskilda företag, affärsdrivande
verk, kommuner och landsting.
Även statliga myndigheter m.fl.
kan få introduktionsbidrag om
anställning därefter kan beredas
utan lönebidrag.

90 % av lönekostnaden i 960 timmar.
Ram om högst 2,7 miljoner årsarbetstimmar
eller 3 000 platser.

Lönebidrag

Statliga myndigheter och allmänna
försäkringskassor m.fl.

Allmännyttiga organisationer

Andra arbetsgivare

100 % av lönekostnaden, ingen tidsgräns.

Ram om högst 5 937 platser varav högst
5 600 hos statliga myndigheter.

90 % av lönekostnaden, ingen tidsgräns.

Ram om högst 15 200 platser.

50 % av lönekostnaden i 2 år
25 % i ytterligare 2 år
25 % vid eventuell förlängning
Ingen ram fastställd.

1988/89: AU12

Särskilt lönebidrag 90 % av lönekostnaden första året

50 % under andra, tredje och fjärde
året

25 eller 50 % vid eventuell förlängning
Ram om 4 200 platser samt
ytterligare platser i Malmöregionen,
Bergslagen och Norrbotten.

Innevarande budgetår görs i Kronobergs och Kopparbergs län försök med
s.k. flexibla lönebidrag.

Antalet personer sysselsatta med lönebidrag uppgick vid utgången av
budgetåret 1987/88 till 39 687. En fördelning av platserna på arbetsgivarkategori
och län (dock med utgångspunkt i ett något lägre platsantal) finns i
propositionen på s. 137. Därutöver hade vid samma tidpunkt 3 265 personer
anställning med särskilt lönebidrag och 1 673 personer med introduktionsbidrag.

Utgifterna för lönebidragen fr.o.m. budgetåret 1984/85 då nuvarande
bidragsregler började gälla framgår av följande tabell:

Budgetår	Utgifter
1984/85	2 416 milj. kr.
1985/86	2 709 milj. kr.
1986/87	3 151 milj. kr.
1987/88	3 375 milj. kr.
1988/89 (anslag)	3 466 milj. kr.

Samhällsekonomisk utvärdering av lönebidragen för arbetshandikappade

Inom ramen för EFA:s arbetsmarknadspolitiska forskningsverksamhet har
på nationalekonomiska institutionen vid Lunds universitet gjorts en studie av
lönebidragen (Vassilios Vlachos: Lönebidrag för arbetshandikappade. En
samhällsekonomisk utvärdering, daterad december 1988).

Huvudsyftet med studien är, som framgår av rubriken ovan, att göra en
samhällsekonomisk utvärdering av lönebidragens effekter. Budgetåret 1986/
87 med 47 000 årsanställda handikappade uppgick enligt den ena av studiens
två kalkyler den samhällsekonomiska nettointäkten till 3 075 milj. kr. eller
65 400 kr. per individ. I en samtidigt redovisad ”minimikalkyl” blir
motsvarande tal 2 500 milj. kr. resp. 53 600 kr. I den senare kalkylen har
författaren räknat in samhällsekonomiska kostnader i form av undanträngningseffekter
genom att lönesubventionerade arbetshandikappade konkurrerar
ut annan arbetskraft.

De samhällsekonomiska vinsterna av lönebidragen är således avsevärda
vilken av de två nyssnämnda kalkylerna man än väljer. Författaren varnar
dock för slutsatsen att varje subventionerad sysselsättning är samhällsekonomiskt
lönsam och att sysselsättningsbidragen kan expandera i obegränsad
omfattning. Han understryker därvidlag att kalkylerna har som grundförutsättning
att enda alternativet till sysselsättning med lönebidrag för de berörda
individerna är sjukbidrag eller förtidspension. Det kan inte heller uteslutas,
tillägger han, att undanträngningseffekterna kan bli relativt stora och drabba
lågproduktiva grupper icke handikappade arbetstagare.

1988/89:AU12

Vidare analyserar författaren de finansiella effekterna för den offentliga
sektorn (direkta utgifter för lönebidragen kontra inbesparade pensionskostnader,
ökade skatteintäkter m.m.). För budgetåret 1986/87 beräknas att
sysselsättningen av ovannämnda 47 000 lönebidragsanställda gav ett finansiellt
överskott på ca 1 940 milj. kr., varav 1 378 milj. kr. tillfaller staten och
602 milj. kr. kommunerna. Författaren drar slutsatsen att lönebidragen för
handikappade troligen är en av de mest kostnadseffektiva arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. För varje insatt krona får den offentliga sektorn en och
en halv tillbaka. Åtgärden sägs ha klara inflationsdämpande effekter genom
att den offentliga sektorns budgetunderskott minskar samtidigt som sysselsättningen
ökar och arbetslösheten minskar.

Lönebidragen som infördes år 1980 ändrades med verkan från den 1 juli
1984. Effekterna av bidragsändringarna har också studerats i detta sammanhang.
Ändringarna syftade främst till att differentiera bidragen så att högre
bidrag kan lämnas för dem som har svårare handikapp. I det syftet infördes
bl.a. det särskilda lönebidraget med 90 % bidrag till lönekostnaderna första
året. Likaså skulle lönebidragen med 100 % för anställning hos staten och
med 90 % för anställning hos allmännyttiga organisationer främst avse
personer med svåra handikapp. Intervjuer med arbetsgivare och arbetsvägledare
har sammanfattningsvis gett vid handen att det inte finns någon
signifikant skillnad i fråga om handikappens svårighetsgrad mellan de
personer som placeras hos statliga myndigheter, allmännyttiga organisationer
resp. - med lägre bidragsnivå - hos övriga arbetsgivare, dvs. privata och
kommunala arbetsgivare samt statliga affärsdrivande verk. Detsamma gäller
om personer som placeras hos de övriga arbetsgivarna med allmänt
lönebidrag eller det högre särskilda lönebidraget.

Precis som före 1984 års bidragsändringar, fortsätter författaren, är det
som bestämmer bidragsnivån inte handikappens svårighetsgrad utan dels hos
vilken kategori arbetsgivare anställning sker, dels hur lätt eller svårt det är att
placera den sökande i arbete. Syftet med differentieringen av bidragen, att de
höga bidragen skall reserveras för sökande med svåra arbetshandikapp, har
inte uppfyllts i någon större utsträckning.

År 1984 infördes dessutom ett nytt introduktionsbidrag som ger 90 % av
lönekostnaderna under högst 960 arbetstimmar. Bidraget är avsett för
personer med speciellt behov av ingående arbetsintroduktion eller om
särskilda åtgärder behöver vidtas på arbetsplatsen. Bidraget kan men
behöver inte följas av lönebidrag. Det primära syftet med bidraget har enligt
författaren inte uppfyllts. Introduktionsbidraget används i hög grad enbart
för en provanställningsperiod.

Arbetsgivarnas allmänna uppfattning om de lönebidragsanställdas produktionsförmåga
är i de flesta fall mycket positiv. Dock ansåg de genomgående
att det inte är tänkbart att anställa de handikappade utan lönebidrag. Det
framkom också att när lönebidragen omprövas sker det på arbetsgivarnas
initiativ och avser alltid en begäran om att lönebidragen skall förlängas eller
höjas.

Avslutningsvis diskuterar författaren utformningen av bidragsreglerna.
Bl.a. förespråkar han att samma regler bör gälla för alla arbetsgivarkategorier,
att klarare regler ges för bedömning av arbetshandikappets svårighets -

1988/89: AU 12

grad och att lönebidragsbesluten omprövas med jämna tidsintervall.

I studien finns på s. 16 en tabell som visar utvecklingen av antalet
lönebidragsanställda uppdelade på arbetsgivarkategori under perioden 1984/
86-1986/87. Från den tabellen hämtas följande uppgifter som gäller andra
halvåret resp. år utom 1987 då sifforna gäller första halvåret (procentuell
andel inom parentes):

Period	Staten/ motsv.	Allmän-nytt. org	Kommuner, landsting	Affärsverk, ensk. företag
1984	6 456	11 411	6 764	8 999
	(19,2)	(33,9)	(20,1)	(26,7)
1985	6 848	13 942	7 558	10 455
	(17,6)	(35,9)	(19,5)	(26,9)
1986	6 954	16 073	7 808	10 550
	(16,8)	(38,3)	(18,9)	(25,4)
1987	6 973	16 404	7 986	10 665
	(16,6)	(39,0)	(19,0)	(25,3)

Propositionen

Arbetsmarknadsministern anför bl.a. att det i det rådande arbetsmarknadsläget
inte finns skäl att ytterligare öka antalet lönebidragsplatser och hänvisar
till att det varje år blir möjligt att göra nya placeringar till följd av de avgångar
som sker på grund av pensioneringar, övergång till andra anställningar m.m.
Hon anmäler att regeringen har medgivit att ytterligare 300 platser med
särskilt lönebidrag får inrättas innevarande budgetår. Å andra sidan skall
antalet platser hos statliga myndigheter och allmännyttiga organisationer
samtidigt minskas med 145.

Utökningen av antalet platser med särskilt lönebidrag förutsätts kvarstå
under nästa budgetår. Därjämte föreslås en fortsatt neddragning av platserna
hos de nämnda arbetsgivarkategorierna så att antalet platser hos statliga
myndigheter m.fl. minskas med 145 och antalet platser hos allmännyttiga
organisationer med 100. Den besparing som uppnås genom denna platsneddragning
är avsedd att finansiera - förutom de nytillkomna 300 platserna med
särskilt lönebidrag - den tidigare nämnda utökade medelstilldelningen för
datorhjälpmedel.

Motionerna

Flexibla lönebidrag

Moderata samlingspartiet förordar i partimotionen 1988/89 :A216 ett flexibelt
lönebidragssystem med individuell anpassning till den handikappades
nedsatta arbetsförmåga och utan nuvarande anknytning till arbetsgivaren.
Bidragen förutsätts kunna anpassas över tiden och med hänsyn till variationer
i den handikappades arbetsförmåga. De skall kunna utgå så länge den
handikappade är yrkesverksam. Regeringen bör få i uppdrag att lägga fram
förslag till ett bidragssystem av detta slag. I samband härmed bör även
utformningen av introduktionsbidraget beaktas. Yrkandet i denna motion
biträds av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) i motion 1988/
89:A456.

1988/89:AU12

Ett liknande yrkande framställs vidare i motion 1988/89:A270 av Göran
Ericsson (m) med önskemål om löpande omprövningar av bidragen och
möjlighet att trappa upp dem från en inledande lägre nivå i de fall den
handikappades tillstånd försämras.

Även centerpartiet förordar i kommittémotionen 1988/89:A281 av Börje
Hörnlund m.fl. (c) och motion 1988/89:A206 av Lennart Brunander och
Marianne Andersson (båda c) en större flexibilitet i bidragssystemet. I
kommittémotionen uttalas att bidraget bör beräknas utifrån den handikappades
arbetsinsats. Motionärerna hävdar att det är lättare att bereda
handikappade arbete i små än större företag. Men när bidraget trappas ned
till 25 % har det lilla företaget ofta ringa möjlighet att behålla den
handikappade.

Rune Backlund m.fl. (c, m, fp) anser i motion 1988/89:A218 att bidragen
till enskilda företag långsiktigt bör likställas med bidragen till statliga
institutioner och vara så höga att de utgör ett attraktivt alternativ till
placering av handikappade i Samhallgruppens företag.

Önskemål om flexibla lönebidrag framställs slutligen i motion 1988/
89: A238 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s). I denna motion
berörs också volymbegränsningen av bidragsgivningen till allmännyttiga
organisationer och begränsningen av de löner som lönebidragen högst får
beräknas efter. I det sistnämnda hänseendet syftar motionärerna på den
bidragsregel som innebär att bidrag beräknas på en månadslön vid heltidsarbete
som högst motsvarar 40 % av basbeloppet enligt lagen om allmän
försäkring.

Introduktionsbidraget och det särskilda lönebidraget

Centerpartiet yrkar i kommittémotionen 1988/89: A281 att begränsningen av
antalet platser med introduktionsbidrag skall upphöra med hänsyn till
svårigheterna att tillgodose behovet av sådana platser. Vänsterpartiet
kommunisterna anser i partimotionen 1988/89:A254 att motsvarande begränsning
när det gäller det särskilda lönebidraget bör tas bort med hänsyn
till den stora arbetslösheten bland funktionshindrade. Av samma mening är
Hans Rosengren (s) i motion 1988/89: A273. Motionären menar dessutom att
det särskilda lönebidraget i nuvarande utformning inte är tillräckligt
konkurrenskraftigt.

Lönebidraget till statliga institutioner och allmännyttiga organisationer

Folkpartiet yrkar i partimotionen 1988/89: A246 att riksdagen skall avvisa
regeringens förslag att minska antalet platser för de allmännyttiga organisationerna
med 100. Vidare yrkas att de 145 platser hos arbetsgivare med full
kostnadstäckning som regeringen redan har beslutat dra in åter skall inrättas.
Med erinran om att neddragningarna har motiverats med fler platser med
särskilt lönebidrag och ökat anslag för datorbaserade hjälpmedel invänds i
motionen att en svag grupp inte bör få betala för förbättringar för en annan
svag grupp.

Kjell Welin (fp) yrkar i motion 1988/89:A251 att antalet platser hos de
allmännyttiga organisationerna ökar med förslagsvis 15 %. I motion

1988/89: AU12

1988/89:A458 om Skånes arbetsmarknad med samme motionär som första
namn hemställs att lönebidragen till ideella organisationer i Skånelänen ökas
med 25 % inom ramen för ett oförändrat anslag.

Centerpartiet yrkar i partimotionen 1988/89:A245 att taket för antalet
platser hos de ideella organisationerna skall slopas med hänsyn till att
alternativet ofta är samhällsekonomiskt mera kostsamt.

Vänsterpartiet kommunisterna anser i partimotionen 1988/89:A254 att
antalsbegränsningarna när det gäller lönebidragen till allmännyttiga organisationer
och statliga myndigheter skall avlägsnas.

Margareta Persson m.fl. (s) i motion 1988/89:A207 och Nils-Olof Gustafsson
och Rune Jonsson (båda s) i motion 1988/89:A236 riktar invändningar
mot den omfördelning av lönebidragsplatserna och den finansiering av
datorhjälpmedlen som redovisas i propositionen med yrkanden att de i
motionerna framförda synpunkterna skall delges regeringen.

Utskottets överväganden

Inledningsvis i detta avsnitt har redovisats att tillströmningen av sökande till
arbetsförmedlingarna totalt sett har minskat de två senaste åren. Däremot är
antalet handikappade sökande större än tidigare. En del av dessa nya
sökande är ungdomar som vänder sig till arbetsförmedlingen som resultat av
samhälleliga kampanjer av typen ”Arbete åt unga handikappade”. Andra
grupper nya sökande är människor som kommer ut i samhället och
arbetslivet till följd av avvecklingen av institutionerna inom psykiatri och
omsorg. Ett tredje skäl är att ökade krav på utbildning och produktivitet
inom arbetslivet hotar att slå ut och utestänga allt fler handikappade från
arbetsmarknaden. Ett tecken på detta är att antalet förtidspensionärer
fortsätter att öka.

Sammanfattningsvis kan man säga att medan sysselsättningen är hög och
talen för den öppna arbetslösheten är låga så har situationen för de
arbetshandikappade inte förbättrats utan tvärtom relativt sett försämrats.

I detta läge låter regeringen åtgärderna för särskilt anordnad sysselsättning
för handikappade stagnera eller rent av minska. Av dessa åtgärder behandlar
utskottet i detta sammanhang lönebidragen.

Utskottet anser att den handlingslinje regeringen har valt inte är godtagbar.
I det rådande goda sysselsättningsläget måste man ta till vara de
möjligheter detta ger för att vända de handikappades försämrade situation
till det bättre. När samhällets stödåtgärder i nuvarande form inte har visat sig
tillräckliga måste de självfallet förbättras och effektiviseras. Detta är vad de
föreliggande motionerna från skilda partier syftar till, och utskottet vill med
anledning av dem föreslå följande.

Innevarande budgetår har i två län inletts begränsade försök med flexibla
lönebidrag. Det kan vara lämpligt att man, såsom AMS har föreslagit, i hela
landet låter försöket omfatta ungdomar i projektet Arbete åt unga handikappade
och andra gravt handikappade ungdomar under 25 år.

Avgörande för bidragets storlek skall som hittills självfallet vara handikappets
svårighetsgrad. Det blir dock inte fråga om att antalsmässigt begränsa
bidragen på denna högsta nivå när det gäller ungdomarna. Därmed

1988/89:AU12

tillgodoses i motsvarande del de motionsönskemål som har framställts om att
slopa nuvarande tak för lönebidrag med 90 % till de arbetsgivarkategorier
det här gäller.

Utskottet anser att sammantaget skall till lönebidrag avsättas ytterligare 30
milj. kr. utöver vad regeringen har föreslagit. Det ankommer därvid på
arbetsmarknadsverket att bedöma på vilket sätt dessa medel skall fördelas så
att de kommer handikappade arbetslösa till del på bästa sätt. Utskottet
återkommer i ett senare avsnitt till själva anslagsfrågan.

Vad utskottet anfört med anledning de föreliggande motionerna bör
delges regeringen.

Medelsanvisning

Innan utskottet redovisar de anslagsmässiga konsekvenserna av regeringens
och motionernas förslag beträffande arbetshjälpmedel och lönebidrag tar
utskottet upp till behandling yrkandet i motion 1988/89:A241 av Göthe
Knutson (m) att 35 milj. kr. av lönebidragsmedel skall överföras till
kulturhuvudtiteln för ökade grundbelopp till länsmuseerna. Motionären
hänvisar bl.a. till den höga arbetslösheten bland museimän. De resurser som

1 dag tillförs museerna som lönebidragsmedel bör i stället överföras direkt till
museerna i form av ökade anslag.

Utskottet anser att resursknapphet inom den av motionären angivna
samhällssektorn inte bör tas till intäkt för att minska insatserna för
arbetshandikappade och avstyrker motionen.

Regeringens beräkning av anslaget innebär att detta för nästa budgetår
ökas med sammanlagt 202,5 milj. kr. varav 20,9 milj. kr. för arbetshjälpmedel
m.m. och 181,6 milj. kr. för lönebidragen.

I förhållande till regeringens förslag föreslår Sonja Rembo m.fl. (m) i
kommittémotionen 1988/89:A285 en ökning med 30 milj. kr. på grund av
ökade kostnader för motionärernas förslag om flexibla lönebidrag, folkpartiet
i motion 1988/89: A246 en ökning med 59,1 milj. kr., varav 28,5 milj. kr.
belöper på anskaffning av datorbaserade hjälpmedel och 30,6 milj. kr. på
lönebidragsplatser med full kostnadstäckning, Börje Hörnlund m.fl. (c) i
kommittémotionen 1988/89:A281 en ökning med 100 milj. kr. för beräknat

2 000 fler lönebidragsplatser och vänsterpartiet kommunisterna i partimotionen
1988/89:A254 en ökning med 110 milj. kr., varav 28,5 milj. kr. för
datorbaserade utrustningar och 82,1 milj. kr. för att finansiera motionärernas
förslag att taken för statliga och allmännyttiga lönebidragsplatser skall
slopas.

Utskottet föreslår att det anslagsbelopp regeringen har begärt höjs med 30
milj. kr. i enlighet med vad utskottet anfört i det föregående beträffande
lönebidragen.

Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare

1987/88 Utgift 352 220 000 Reservation 245 971 000

1988/89 Anslag 363 000 000

1989/90 Förslag 363 000 000

1988/89:AU12

Regeringen föreslår under punkten C 6 (s. 139) att riksdagen till Statsbidrag
för skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare för budgetåret 1989/90 skall
anvisa ett reservationsanslag av 363 000 000 kr.

Statsbidraget utgår med högst 75 % av lönekostnaderna för de arbetstagare
som har anvisats denna form av skyddad sysselsättning. Den har ersatt en
särskild form av kommunala beredskapsarbeten, s.k. Tl-arbeten, som till
stor del sysselsatte personer med missbruksproblem.

Sonja Rembo m.fl. (m) föreslår i kommittémotionen 1988/89:A285 att
statsbidraget sänks till högst 50 % med åberopande av att ansvaret för social
rehabilitering primärt vilar på kommunerna och att dessa bör bära en större
del av kostnaderna för verksamheten. Med denna bidragsändring kan
anslaget för nästa budgetår sänkas med 121 milj. kr.

Motionsförslaget leder till en kostnadsöverföring från staten till kommunerna
som utskottet inte vill medverka till. Med avstyrkande av motionen
biträder utskottet regeringens förslag till anslag för nästa budgetår.

Bidrag till Stiftelsen Samhall

1987/88 Utgift 3 275 412 000

1988/89 Anslag 3 433 000 000

1989/90 Förslag 3 604 000 000

Anslaget används dels för att täcka merkostnader i Samhallgruppens företag,
dels till bidrag till företagsgruppens fastighetsförvaltning.

	1988/89	Beräknad ändring 1989/90 Föredraganden
Driftbidrag	3 060 000 000	+ 164 000 000
Bidrag till
fastighetsfonden	373 000 000	+ 7 000 000
	3 433 000 000	+ 171 000 000

Regeringen föreslår under punkten C 7 (s. 140-147) att riksdagen skall

1. godta vad som har föreslagits om ändrad sammansättning av av styrelsen
för Samhall,

2. till driften för Samhallgruppens verksamhet under budgetåret 1989/90
anslå medel motsvarande 110,4 % av lönesumman för arbetstagarna i
skyddat arbete (inkl. lönebikostnader) upp till högst 31 450 000 arbetstimmar
- inkl. de särskilda uppdragen i Malmfälten m.m.,

3. medge att regeringen får besluta om ökat antal bidragsberättigade
arbetstimmar under budgetåret 1989/90 för att möjliggöra överföring av
timmar mellan budgetåren,

4. till Bidrag till Stiftelsen Samhall för budgetåret 1989/90 anvisa ett
förslagsanslag på 3 604 000 000 kr.

Verksamhetens allmänna inriktning

I kommittémotionen 1988/89:A285 av Sonja Rembo m.fl. (m) anförs
beträffande verksamhetens inriktning att placering av handikappade vid

1988/89:AU12

Samhall i första hand måste erbjudas dem som är i störst behov av
företagsgruppens särskilda tekniska och personella resurser med tanke på att
sådan placering är den dyraste formen av handikappsysselsättning. Utflussningarna
till öppna marknaden har varit något mer framgångsrik än tidigare
och bör kunna bli än bättre med den modell för lönebidragen som moderata
samlingspartiet har föreslagit. För att inte skapa onödiga inlåsningseffekter
är det angeläget att lönestrukturen vid verkstäderna överensstämmer med
vad som gäller lokalt på resp. ort. Slutligen anförs att gruppen missbrukare
ökar i Samhalls verkstäder. Risk finns att för många missbrukare på en och
samma arbetsplats leder till missbrukskultur. Verkstäderna har i allmänhet
inte tillräckliga möjligheter att ge det omfattande stöd som missbrukare
behöver. Kommunernas socialtjänst måste här ta ett övergripande ansvar.

Elver Jonsson m.fl. (fp) föreslår i kommittémotionen 1988/89:A225
åtgärder för att ge ökad sysselsättning åt gravt handikappade inom Samhall.
Inger Hestvik m.fl. (s) yrkar i motion 1988/89:A271 på en översyn av det
enligt motionärerna högt ställda avkastningskravet med hänsyn till de sociala
målen för verksamheten. Detta krav leder ofta till stress, hög sjukfrånvaro
och utslagning av anställda.

Utskottet får med anledning av motionerna anföra följande.

Önskemålet i den moderata kommittémotionen att placering vid Samhall
skall förbehållas personer med särskilda behov av företagsgruppens tekniska
och personella resurser har utskottet inte anledning att motsäga. Självfallet
skall andra placeringsalternativ prövas först, såsom direktplacering på öppna
arbetsmarknaden utan särskilda stödåtgärder, utbildning, placering med
lönebidrag etc. Liksom motionärerna ser utskottet med tillfredsställelse att
utslussningen av Samhallanställda till arbeten på den öppna marknaden har
ökat. Det är företagsledningens ambitioner att denna ökning skall fortsätta.
Detta tyder inte på att löneläget för anställda i Samhallgruppens företag
skulle utgöra något problem såsom motionärerna gör gällande.

Motionärerna varnar för att andelen missbrukare tenderar att öka bland de
Samhallanställda. Utskottet vill med anledning härav erinra om att det
offentliga skyddade arbetet som behandlats i föregående punkt är en
alternativ sysselsättningsform för missbrukare och att moderata samlingspartiet
föreslagit en nedskärning av statsbidraget till verksamheten med
uppenbara risker för denna handikappgrupps sysselsättningsmöjligheter.
Det är dessutom en grupp som erfarenhetsmässigt är särskilt svårplacerad på
den öppna marknaden. Med det anförda avstyrker utskottet motion A285 i
förevarande del.

I anslutning till folkpartimotionens yrkande om ökad sysselsättning åt
gravt handikappade bör nämnas att företagsledningen vid en hearing inför
utskottet bl.a. upplyst att det är företagsgruppens målsättning att öka
andelen flerhandikappade, psykiskt sjuka och förståndshandikappade från
35 till 50 %. Med erinran härom och om att Samhall endast får anställa
handikappade som anvisats av arbetsförmedlingen anser utskottet att
riksdagen inte har anledning att göra ett uttalande av det i folkpartimotionen
begärda slaget. Motion A225 avstyrks sålunda i föreliggande del.

Merkostnadsbidraget till Samhallgruppen som räknas i procent på lönekostnaderna
har successivt kunnat sänkas. Det är i enlighet med statsmakter -

1988/89: AU 12

nas intentioner. Som framgår av vad nyss har sagts har denna utveckling inte
utgjort hinder för att öka ambitionerna att sysselsätta svårt handikappade.
Utskottet anser att det mot denna bakgrund inte är motiverat att föreslå en
översyn med den i motion A271 (s) begärda inriktningen, utan motionen
avstyrks på denna punkt.

I detta sammanhang tar utskottet upp den på nytt aktualiserade frågan om
sysselsättning i inbyggda verkstäder. Sysselsättningsformen innebär att
anställda inom Samhallgruppen får arbeta i verkstäder i andra företag eller
fullgöra entreprenadarbeten som Samhall har åtagit sig gentemot andra
företag. Denna verksamhet har ökat i omfattning och en fortsatt utbyggnad
planeras.

Elver Jonsson m.fl. (fp) i motion 1988/89: A225 och Barbro Sandberg och
Sigge Godin (båda fp) i motion 1988/89:A235 yrkar att Samhall skall ändra
nuvarande regel om att anordnandet av inbyggda verkstäder förutsätter att
minst fem personer blir sysselsatta på detta sätt. Ändringen motiveras med
att man härmed skulle göra det lättare att anordna denna form av
sysselsättning även i mindre företag. Göran Ericsson (m) föreslår i motion
1988/89:A270 att försök görs med inbyggda verkstäder i större koncerner,
bl.a. för att lättare åstadkomma överföring till ordinarie anställningar i
företaget.

Bakgrunden till verksamheten med inbyggda verkstäder och utbyggnadsplanerna
redovisades förhållandevis utförligt med anledning av likartade
motioner förra året i betänkandet AU 1987/88:11 s. 78. Utskottets slutsats
med anledning av motionerna var att det måste ankomma på företagsgruppen
själv att besluta i organisatoriska frågor av detta slag med hänsynstagande
till de allmänna riktlinjer och ekonomiska ramar som statsmakterna
anger. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och avstyrker därför de nu
framställda motionsyrkandena.

Verksamhetens omfattning budgetåret 1989/90

För innevarande budgetår har verksamhetsvolymen angivits till totalt
31 450 000 arbetstimmar. Företagsgruppen har för nästa budgetår föreslagit
en utökning med 1 150 000 arbetstimmar till totalt 32,6 miljoner timmar
motsvarande en sysselsättningsökning med ca 1 000 anställda. Arbetsmarknadsministern
anser att sysselsättningsvolymen bör vara oförändrad med
möjlighet för regeringen att medge att timantalet över- eller underskrids med
högst 1,5 %.

Elver Jonsson m.fl. (fp) föreslår i kommittémotionen 1988/89:A225 att
ytterligare 1 000 platser tillkommer med hänsyn till den enligt motionärerna
oproportionerligt höga arbetslösheten bland handikappade. Samma yrkande
framställs av Kenth Skårvik (fp) i motion 1988/89:A208. Kjell-Arne Welin
m.fl. (fp) föreslår i motion 1988/89:A458 ett tillskott av 300 platser vid
Samhallgruppens företag i Skåne.

Börje Hörnlund m.fl. (c) yrkar i kommittémotionen 1988/89:A281 att
antalet arbetstimmar utökas till 32,6 miljoner vilket enligt motionen
motsvarar en utökning av antalet arbetstillfällen med 800.

Johnny Ahlqvist m.fl. (s) hemställer i motion 1988/89: A256 om en översyn

1988/89:AU12

av möjligheterna att ge arbete åt funktionshindrade. Av motiveringen för
yrkandet framgår att vad motionärerna särskilt avser är en utbyggd
verksamhet vid Samhallgruppens företag.

I propositionen anförs att det rådande läget på arbetsmarknaden med stor
efterfrågan på arbetskraft innebär att arbetsförmedlingarna bör kunna
placera fler arbetshandikappade på den reguljära arbetsmarknaden. Utskottet
anser att detta är ett godtagbart skäl för att inte nästa budgetår öka den
särskilt anordnade sysselsättningen inom Samhall. Möjlighet till viss ökning
föreligger vid bifall till regeringens begäran om fullmakt att öka timantalet.
Dessutom finns alltid möjligheten att vid en oförutsedd utveckling genom
medelstillskott på tilläggsbudget vidga sysselsättningsramen därutöver. Med
tillstyrkan av regeringens förslag om den volym arbetstimmar som skall gälla
nästa budgetår och beträffande möjligheten för regeringen att öka antalet
arbetstimmar avstyrker utskottet de yrkanden om fler arbetstimmar som
innefattas i kommittémotionerna A225 (fp) och A281 (c) samt motionerna
A208 (fp) och A458 (fp) i förevarande del liksom det översynsyrkande som
framställs i motion A256 (s).

Driftbidraget för budgetåret 1989/90

Regeringen har i denna del föreslagit att driftbidraget nästa budgetår skall
motsvara 110,4 % av lönesumman för arbetstagarna i skyddat arbete (inkl.
lönebikostnader).

Sonja Rembo (m) yrkar i kommittémotionen 1988/89: A285 att procentsatsen
fastställs till 109,4 %. Börje Hörnlund m.fl. (c) yrkar i kommittémotionen
1988/89:A281 att procenttalet skall utgöra 109,9.

Det procenttal regeringen förordar överensstämmer med det som har
angivits av Samhallgruppen vid den oförändrade verksamhetsvolym som
utskottet nyss har tillstyrkt. Motionernas lägre procenttal utgår från andra
förutsättningar. Utskottet tillstyrker därmed regeringens förslag och avstyrker
de båda nämnda motionerna i motsvarande delar.

Medelsanvisning

Vid ett oförändrat antal bidragsberättigade timmar (31 450 000) och ett
driftbidrag om 110,4 % av lönesumman uppgår behovet av driftbidrag enligt
propositionen till 3 224 milj. kr. Härtill kommer bidrag till fastighetsfonden
som i propositionen anges till 380 milj. kr. Det sammanlagda medelsbehovet
enligt regeringens beräkningar uppgår alltså till 3 604 milj. kr.

Sonja Rembo m.fl. (m) beräknar i kommittémotionen 1988/89:A285 ett
med 30 milj. kr. minskat anslagsbelopp med utgångspunkt i det något lägre
driftbidrag som moderaterna förordar. Elver Jonsson m.fl. (fp) i kommittémotion
1988/89:A225 och Börje Hörnlund m.fl. (c) i kommittémotion
1988/89: A281 yrkar med hänvisning till den i motionerna begärda sysselsättningsökningen
vid Samhall att anslaget skall höjas i förhållande till regeringens
förslag med 84 resp. 68 milj. kr.

Utskottet har i den föregående framställningen ställt sig bakom regeringens
förslag beträffande sysselsättningsvolym och bidragsnivå. Med hänvisning
härtill tillstyrker utskottet den medelsanvisning som regeringen har

1988/89: AU12

gjort framställning om och avstyrker de aktuella motionerna i hithörande
delar.

Samhalls styrelse

Sammansättningen av styrelsen för den centrala stiftelsen Samhall fastställdes
i slutet av 1970-talet (prop. 1977/78:30, AU 16). Antalet ledamöter
bestämdes då till elva, varav fem skulle vara riksdagsledamöter, en representant
för AMS, två representanter för Landstingsförbundet, två representanter
för de anställdas organisationer och en representant för näringslivet.
Senare har tillkommit en tolfte ledamot som företräder regeringskansliet.

Regeringen anser att sammansättningen bör ändras så att näringslivets
representation förstärks med ytterligare en ledamot och handikapprörelsen
blir företrädd i styrelsen. I förslaget ingår vidare att det i fortsättningen skall
finnas en ordförande som inte representerar någon myndighet, organisation
etc. För att den ändrade sammansättningen inte skall medföra en utökning av
ledamotsantalet föreslår regeringen samtidigt att antalet riksdagsledamöter
reduceras till tre och att Landstingsförbundet får endast en plats i styrelsen.
Regeringen begär att riksdagen skall godkänna förslaget till ändrad sammansättning.

Börje Hörnlund m.fl. (c) yrkar i motion 1988/89:A267 att regeringens
förslag skall avslås och att riksdagen skall begära ett nytt förslag som innebär
att Samhalls verksamhet förankras i alla riksdagspartier. Inger Hestvik m.fl.
(s) begär i motion 1988/89:A271 ett tillkännagivande till regeringen om
betydelsen av en stark landstingsrepresentation i Samhalls centrala och
regionala styrelser. Karin Söder m.fl. (c) yrkar i motion 1988/89:A275 att
regeringen skall få i uppdrag att överväga en ökad näringslivsrepresentation i
styrelserna för länsföretagen.

Utskottet anser att regeringens förslag innebär en lämplig förändring av
styrelsens sammansättning. Det behöver inte närmare motiveras att handikapprörelsen
bör vara företrädd i styrelsen för denna för de arbetshandikappade
utomordentligt betydelsefulla verksamhet, inte heller att det är till
fördel för verksamheten att den tillförs ytterligare erfarenhet från näringslivet.
Att antalet riksdagsledamöter minskar behöver inte, såsom befaras i
motion A267, leda till att den parlamentariska sammansättningen smalnar.
Utskottet utgår från att det skall vara möjligt att genomföra minskningen
utan att det i fortsättningen blir färre partier representerade i styrelsen.

Med det anförda biträder utskottet regeringsförslaget till ändrad sammansättning
av Samhalls styrelse. De i sammanhanget redovisade motionsyrkandena
avstyrks.

Utskottets hemställan
Utskottet hemställer

Arbetsmiljö

1. beträffande arbetsmiljökommissionens uppdrag

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A204 yrkande 6 och 1988/
89:A242 yrkandena 1 och 4,

2. beträffande åtgärder mot ökande sjukdoms- och skadefrekvens
att riksdagen avslår motion 1988/89:A228,

3 Riksdagen 1988189.18sami. Nr 12
Rättelse: S. 44 rad 13 Står: 11 Rättat till: 10

1988/89:AU12

3. beträffande arbetsmiljöproblem för kvinnor

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: A223,1988/89: A804 yrkande
8 och 1988/89 :A809 yrkande 5,

4. beträffande arbetsmiljön inom lantbruket
att riksdagen avslår motion 1988/89:A250,

5. beträffande yrkesinspektionens roll m.m.

att riksdagen avslår motion 1988/89:A248 yrkandena 1 och 2,

6. beträffande säkerhetsdagar i skogsbruket

att riksdagen avslår motion 1988/89:A289 yrkande 1,

7. beträffande anslag till åtgärder som motverkar kvinnors arbetsmiljöproblem att

riksdagen avslår motion 1988/89: A809 yrkande 10 i motsvarande
del,

8. beträffande bidragsgivning till facklig bevakning av EG:s integrationsarbete att

riksdagen avslår motion 1988/89:A280,

9. beträffande Blekinge län som eget yrkesinspektionsdistrikt
att riksdagen avslår motion 1988/89 :A252,

10. beträffande medelsöverföring

att riksdagen godkänner i propositionen under punkt C 1 föreslagen
överföring från fonden för arbetsmiljöförbättringar till statsbudgetens
inkomsttitel Lagstadgade socialavgifter: Inkomster av arbetsgivaravgifter
till arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens verksamhet,

11. beträffande medelsanvisning till Arbetarskyddsstyreisen och
yrkesinspektionen

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med
avslag på motion 1988/89:A809 yrkande 10 i motsvarande del till
Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen för budgetåret 1989/90
anvisar ett förslagsanslag på 296 022 000 kr.,

12. beträffande anslag till delegationen för hybrid-DNA-frågor
att riksdagen avslår motion 1988/89:So481 i motsvarande del,

13. beträffande medelsöverföring

att riksdagen godkänner i propositionen under punkt C 2 föreslagen
överföring av medel från fonden för arbetsmiljöförbättringar till
statsbudgetens inkomsttitel Lagstadgade socialavgifter: Inkomster av
arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens
verksamhet,

14. beträffande me de Is anvisning till Arbetsmiljöinstitutet

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med
avslag på motion 1988/89:So481 i motsvarande del till Arbetsmiljöinstitutet
för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 78 036 000
kr.,

15. beträffande medelsöverföring

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del godkänner
ytterligare överföringar av medel från fonden för arbetsmiljöförbättringar,

16. beträffande medelsanvisning till Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning
av vetenskaplig apparatur

1988/89: AU12

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig apparatur för
budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 3 628 000 kr.,

Arbetshandikappade

17. beträffande åtgärder för ökad sysselsättning åt handikappade
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A204 yrkande 1, 1988/
89:A225 yrkande 6 och 1988/89:A246 yrkande 4,

18. beträffande handikappades tillgång till arbetsmarknaden

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A245 yrkande 1 och 1988/
89:A281 yrkande 1,

19. beträffande tillämpning av främjandelagen

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A207 yrkande 1, 1988/
89:A254 yrkande 5 och 1988/89:A272,

20. beträffande medelsanvisning till Yrkesinriktad rehabilitering
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med
avslag på motion 1988/89: A254 yrkande 1 till Yrkesinriktad rehabilitering
för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på
646 324 000 kr.,

Arbetshjälpmedel och lönebidrag

21. beträffande datorhjälpmedlens betydelse för handikappade
att riksdagen avslår motion 1988/89:A216 yrkandena 2 och 3,

22. beträffande anskaffning av datorutrustning budgetåret 1989190
att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89:A246 yrkande 3 i
motsvarande del och 1988/89: A254 yrkande 3 bifaller propositionen i
motsvarande del,

23. beträffande arbetshjälpmedel för handikappade egenföretagare
att riksdagen avslår motion 1988/89: A206 yrkande 2,

24. beträffande bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag
att riksdagen avslår motion 1988/89:A237,

25. beträffande lönebidragen

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:A206 yrkande 1,
1988/89:A207 yrkande 2, 1988/89:A216 yrkande 1, 1988/89:A218,
1988/89: A236,1988/89:A238,1988/89: A245 yrkande 2,1988/89:A246
yrkandena 1 och 2, 1988/89: A251, 1988/89: A254 yrkande 2 i motsvarande
del, 1988/89:A270 yrkande 1, 1988/89:A273, 1988/89:A281
yrkandena 3 och 4, 1988/89:A456 yrkande 2 och 1988/89:A458
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

26. beträffande medelsanvisning till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning
och sysselsättning

att riksdagen dels med bifall till motion 1988/89:A285 yrkande 23, dels
med anledning av propositionen i motsvarande del samt motionerna
1988/89:A246 yrkande 3 i motsvarande del, 1988/89:A254 yrkande 2 i
motsvarande del, 1988/89: A281 yrkande 7, dels med avslag på motion
1988/89:A241 till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning
för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag av
3 856 282 000 kr.,

1988/89: AU 12

Skyddar arbete

27. beträffande me dels anvisning till Statsbidrag till skyddat arbete
hos offentliga arbetsgivare

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med
avslag på motion 1988/89: A285 yrkandena 21 och 22 till Statsbidrag till
skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare för budgetåret 1989/90
anvisar ett reservationsanslag på 363 000 000 kr.,

28. beträffande inriktningen av verksamheten vid Samhall
att riksdagen avslår motion 1988/89 :A285 yrkande 11,

29. beträffande anställning av gravt handikappade vid Samhall
att riksdagen avslår motion 1988/89:A225 yrkande 2,

30. beträffande avkastningskravet

att riksdagen avslår motion 1988/89:A271 yrkande 2,

31. beträffande inbyggda verkstäder

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A225 yrkande 5, 1988/
89:A235 och 1988/89:A270 yrkande 2,

32. beträffande sysselsättningsvolymen vid Samhall

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89:A208,1988/89:A225
yrkande 3, 1988/89:A256, 1988/89:A281 yrkande 2 i motsvarande del
samt 1988/89:A458 yrkande 3 bifaller propositionen i motsvarande
del,

33. beträffande driftbidraget till Samhall

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89:A281 yrkande 2 i
motsvarande del och 1988/89: A285 yrkande 24 bifaller propositionen i
motsvarande del,

34. att riksdagen medger att regeringen får besluta om ökat antal
bidragsberättigade arbetstimmar under budgetåret 1989/90 för att
möjliggöra överföring av timmar mellan budgetåren,

35. beträffande medelsanvisning till Bidrag till Stiftelsen Samhall
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med
avslag på motionerna 1988/89: A225 yrkande 4,1988/89:A281 yrkande

2 i motsvarande del och 1988/89 :A285 yrkande 25 till Bidrag till
Stiftelsen Samhall för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag av

3 604 000 000.,

36. beträffande Samhalls styrelse

att riksdagen med avslag på motionerna 1988/89: A267, 1988/89: A271
yrkande 1 och 1988/89: A275 godkänner vad som föreslagits i propositionen
om ändrad sammansättning av styrelsen för Samhall.

Stockholm den 9 mars 1989
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s), Sonja
Rembo (m), Lahja Exner (s). Anders G Högmark (m). Gustav Persson (s),
Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m). Charlotte Branting
(fp), Kersti Johansson (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Anna Horn af Rantzien
(mp), Monica Öhman (s). Göran Engström (c) och Bengt-Ola Ryttar (s).

1988/89: AU 12

Reservationer

1988/89: AU12

1. Arbetsmiljökommissionens uppdrag (mom. 1)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn på s. 9 börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 10 slutar med ”regeringens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har självfallet ingen invändning mot regeringens beslut att
tillsätta en arbetsmiljökommission. Det får dock förutsättas att kommissionen
inte endast skall studera de 400 000 farligaste arbetsplatserna. Av ännu
större vikt är att man har en bred ansats, där förhållanden och utvecklingstrender
inom området som helhet och på längre sikt studeras.

Tillkomsten av arbetsmiljökommissionen får inte medföra att dubbelarbete
utförs. I sammanhanget kan erinras om att inom bl.a. arbetarskyddsstyrelsen
pågår sedan länge ett omfattande forsknings- och utredningsarbete som
en del av den ordinarie verksamheten.

Statistiken över arbetsolycksfall visar att det är inom den offentliga sektorn
som olyckorna har ökat medan olycksfallen minskat inom andra sektorer av
arbetsmarknaden. Förhållandena inom den offentliga sektorn måste alltså
ges stor vikt. En ökad decentralisering kommer att förbättra den psykiska
och sociala miljön på den sektorn och underlättar dessutom lokala lösningar
av arbetsmiljöproblemen.

Det är positivt att kommissionen skall studera möjligheterna att införa
ekonomiska styrmedel, eftersom ett system med avgifter eller annan form av
ekonomiska styrmedel kan antas få till effekt en utveckling mot bättre
arbetsmiljöer.

Sannolikt angrips arbetsmiljörisker bäst via förebyggande åtgärder. Mot
denna bakgrund är det viktigt att den lokala partssamverkan fungerar väl.
Minst lika viktigt är att den allmänna utvecklingstakten i näringslivet är hög
därför att de avgörande besluten om arbetsmiljön tas i samband med ny- och
reinvesteringar. Ett näringsliv i utveckling, goda konkurrensvillkor och en
god vinstnivå utgör sålunda viktiga förutsättningar för och är inte hot mot en
fortsatt förbättring av arbetsmiljöerna.

Vad utskottet anfört i anslutning till fp-motionerna A204 och A242 i
aktuella delar bör delges regeringen.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande arbetsmiljökommissionens uppdrag
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A204 yrkande 6 och
1988/89:A242 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

2. Arbetsmiljökommissionens uppdrag (mom. 1,
motiveringen)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Utskottet anser” och på
s. 10 slutar med ”regeringens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Den nyligen tillsatta arbetsmiljökommissionen har till uppgift att försöka
identifiera de 400 000 farligaste jobben i vårt land. Det måste ifrågasättas om
detta över huvud taget är möjligt att göra. Av naturliga skäl kommer man
inte att kunna jämföra olika sorters risker och olika sorters arbetsuppgifter

Som påpekas i motion A248 (m) är talet om de 400 000 farligaste jobben
mer anpassat till behovet av lockande vallöften än till arbetsmiljöfrågornas
verklighet.

Stora resurser satsas i det kontinuerliga arbetsmiljöarbetet på att kartlägga
skade- och hälsorisker. Här skall särskilt nämnas verksamheten inom
arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutet och forskning och utbildning
genom arbetsmiljöfonden. Därtill kommer det löpande utrednings- och
registreringsarbete som sker genom företagshälsovården och försäkringskassor
och ute på arbetsplatserna genom skyddskommittéer och anpassningsgrupper.
Det är genom arbetet på dessa olika nivåer som de farliga jobben
identifieras och rättas till.

Det må vara regeringen obetaget att initiera den utredningsverksamhet
den finner för gott. Riksdagen har dock inte anledning att uttala sig om
inriktningen av ett utredningsarbete som med hänsyn till det ovan sagda
framstår som omotiverat. Därför avstyrker utskottet motionerna A204 och
A242 i de aktuella delarna.

3. Arbetsmiljökommissionens uppdrag (mom. 1,
motiveringen)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av utskottets yttrande på s. 9 som
börjar med ”Utskottet anser” och på s. 10 slutar med ”regeringens åtgärd”
bort ha följande lydelse:

Regeringens åtgärd att tillsätta en arbetsmiljökommission är en logisk
följd av utvecklingen på arbetsmiljöområdet. Bristerna i arbetsmiljön är
inget nytt. De är i dag väl kända och dokumenterade. Det gäller bl.a.
belastnings- och förslitningsskadorna. Sådana skador blir vanliga inom allt
fler yrkesområden - inte minst i kvinnodominerade yrken.

God livsmiljö förutsätter meningsfulla, intressanta och omväxlande jobb.
Det är inte många förunnat i dag. Det krävs nu en förnyelse av arbetslivets
villkor. 1970-talets arbetsrättsformer och metoder är i dag både otillräckliga
och felaktiga. För att nå dit behövs ett politiskt utformat aktionsprogram mot
utslagning och dåliga arbetsmiljöer som innefattar:

1. En kraftig skärpning av arbetsmiljölagstiftningen med bl.a. tvingande
gränsvärden mot för högt arbetstempo, begränsning av skiftarbete som inte
är samhällsnödvändigt, förbud mot ackord och liknande prestationslöner och
normer som driver upp arbetstempot samt förbud mot varannan-helgtjänstgöring
t.ex. inom vården.

2. Rätt till arbetsrehabilitering för alla som slagits ut från arbetsmarknaden.
En sådan rättighet kräver att program upprättas för att ge lämpliga
arbeten för alla som vistas på vårdinstitutioner av alla slag och för dem som
nu uppbär förtidspension och vill återgå till arbetsmarknaden.

3. Kraftig utbyggnad av yrkesmedicin och forskning som gäller sambandet
mellan missförhållandena på arbetsplatsen och ohälsa.

1988/89:AU12

4. Åtgärder som nedbringar konsumtionen av alkohol, lugnande tabletter 1988/89:
och andra droger. Samhället skall ha en restriktiv syn på användandet av

droger.

5. En förstärkt ställning för den lokala arbetsmiljökampen och utvidgad
rätt för skyddsombud och lokal fackförening att ingripa mot misstänkt
hälsofarliga arbetsförhållanden. Skyddsombudens rätt i arbetsmiljölagen att
stoppa arbete som innebär omedelbar och allvarlig fara skall omfatta alla
arbeten som kan misstänkas ge den arbetande ohälsa. Yrkesinspektionens
möjligheter att upphäva skyddsombuds beslut skall starkt begränsas.

6. Gränsvärdesättningen skall ske med klara säkerhetsmarginaler. Gränsvärdena
skall enbart sättas utifrån miljöaspekten, inte utifrån ekonomiska
faktorer. Likaså måste de kemiska riskerna regleras genom att bristerna i
produktkontroll och föreskrifter åtgärdas.

7. Förslitnings- och belastningsskadorna måste snabbt åtgärdas. Ett första
mål är att skapa förutsättningar så att skadorna och kostnadernas omfattning
halveras. Makt till de arbetande för att framtvinga nya arbetsorganisationer
är nödvändig.

8. Maktförhållandena i samhället kräver att arbetarskyddsstyrelsen genom
sin centrala roll har en kvalificerad majoritet för arbetarparten.

9. Särskild uppmärksamhet måste riktas mot kvinnornas arbetsmiljö då
kvinnor drabbas värst av arbetslivets utveckling. Åtgärder som skyddar
gravida kvinnor inklusive foster är nödvändiga. Rätten till omplacering i
vissa fall måste utvidgas etc.

10. Företagshälsovården bör få en starkare ställning och en kraftigare
inriktning mot s.k. psykosociala frågor.

11. Arbetsmiljölagens utformning skall vara demokratisk och därmed stå
fri och obunden från påtryckningar från EG.

En åtgärdsinriktning av detta slag saknas i de båda folkpartimotionerna, som
avstyrks med det anförda. Till det ovan angivna åtgärdsprogrammet avser
utskottet att återkomma i ett senare sammanhang.

4. Arbetsmiljöproblem för kvinnor (mom. 3)

Elver Jonsson (fp), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c) och Göran
Engström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Med den”
och på s. 11 slutar med ”redovisade delarna” bort ha följande lydelse:

Såsom anförs i motionerna A804 (fp) och A809 (c) är det angeläget att
arbetsmiljön inom många kvinnodominerade områden förbättras. Diskussionen
om arbetsmiljörisker har i stor utsträckning varit inriktad på
traditionella arbetsmiljörisker som framför allt förekommer inom manligt
dominerade arbetsplatser. Med hänsyn till att det i dag ofta är inom
vårdyrkena som de fysiskt tunga jobben finns anser utskottet att detta
område särskilt måste uppmärksammas. Det är bl.a. nödvändigt att ta fram
tekniska hjälpmedel och ergonomiskt riktiga verktyg för arbetstagare av
båda könen.

Utvecklingen innebär att allt fler kvinnor och män kommer att arbeta vid

bildskärmsterminaler. Det är belagt både genom vetenskapliga undersökningar
och praktisk erfarenhet att olika typer av besvär kan uppstå vid
bildskärmsarbete. Därför är det angeläget att man även i fortsättningen
studerar riskerna med detta arbete och vidtar åtgärder mot förekommande
problem bl.a. för gravida kvinnor.

En stor del av problemen inom den offentliga sektorn har sannolikt sin
grund i psykosociala arbetsmiljöproblem vid sidan av ergonomiska risker.
Olika larmrapporter har lagts fram som visar på upplevelser av psykisk press,
bristande uppskattning för utfört arbete och känslor av bristande möjligheter
att påverka den egna arbetssituationen.

Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motionerna A804 och A809 i
aktuella delar bör ges regeringen till känna. Vid bifall härtill tillgodoses
samtidigt syftet med yrkandet i motion A223 (vpk) om tilläggsdirektiv till
arbetsmiljökommissionen.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande arbetsmiljöproblem för kvinnor
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A804 yrkande 8 och
1988/89: A809 yrkande 5 samt med anledning av motion 1988/89: A223
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

5. Arbetsmiljöproblem för kvinnor (mom. 3)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Med den”
och på s. 11 slutar med ”redovisade delar” bort ha följande lydelse:

Varannan anställd är kvinna. Det är kvinnorna som bär upp den
gemensamma sektorn - i äldreomsorg, barnomsorg, sjukvård, hemtjänst och
lokalvård. Kvinnorna finns också i industrin, framför allt i det som kallas
”lättare” industriarbeten, men som i verkligheten innebär mycket svåra
påfrestningar för kroppen. Kvinnorna arbetar inom administration och
kontor, där bildskärmsarbetet ökar snabbt och i handeln som t.ex. kassörskor.

Kvinnor ses som arbetarklass i dag. Deras arbete är ofta lågt värderat
lönemässigt och i fråga om status, fastän detta arbete i vårt allmänna
medvetande hör till det mest angelägna och uppskattade i samhället. Många
gånger är också arbetsmiljö och arbetsförhållanden i övrigt bristfälliga och
skadliga. Det är definitivt inte fråga om kvarstående problem från en i stort
sett svunnen tid. Skador och sjukdomar orsakade av arbetet ökar i
omfattning. Så ökar belastningsskadorna inom industrin på grund av alltför
stor andel ensidiga arbeten och inom den gemensamma sektorn till följd av
många och tunga lyft i vårdarbetet. Bildskärmsarbetet på kontor medför
ensidiga arbetsställningar och upprepade rörelser. Dåliga arbetsmiljöer finns
också i andra branscher, exempelvis lokalvård, handel och restaurang.

Arbetsmiljökommissionen har i uppdrag att kartlägga de sämsta jobben.
Med traditionella värderingar av tungt och lätt arbete är det stor risk att
kvinnornas arbetsmiljöproblematik ställs åt sidan. Med hänsyn härtill och till
vad ovan anförts anser utskottet att kommissionen bör få tilläggsdirektiv om
att särskilt beakta kvinnors arbetsmiljöproblematik.

1988/89:AU12

Motsvarande yrkanden i motionerna A804 (fp) och A809 (c) påkallar inte
någon riksdagens åtgärd i den mån de inte blivit besvarade med de nu gjorda
uttalandena.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande arbetsmiljöproblem för kvinnor
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A223 samt med avslag på
motionerna 1988/89: A804 yrkande 8 och 1988/89: A809 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

6. Arbetsmiljöproblem för kvinnor (mom. 3, motiveringen)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Med den” och på s.ll
slutar med ”redovisade delarna” bort ha följande lydelse:

Som tidigare sagts anser utskottet att riksdagen inte har anledning att
uttala sig om inriktningen av arbetsmiljökommissionens arbete med hänsyn
till att uppgifterna fullgörs bättre inom ramen för den ordinarie verksamheten
på arbetsmiljöområdet. Vad beträffar den nu aktuella frågan om
arbetsmiljöproblem för kvinnor kan dessutom hänvisas till arbetarskyddsstyrelsens
omfattande uppdrag att utarbeta handlingsprogram för arbetsmiljön
inom vissa kvinnodominerade branscher, ett uppdrag som skall vara slutfört
före utgången av år 1989.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet yrkandet i vpkmotionen
223 om tilläggsdirektiv till arbetsmiljökommissionen. Det synes
inte heller påkallat för riksdagen att göra de i motionerna A804 (fp) och A809
(c) begärda tillkännagivandena till regeringen om kvinnors arbetsmiljöproblem.

7. Arbetsmiljön inom lantbruket (mom. 4)

Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Direktiven
lägger” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Arbetsmiljöproblemen inom lantbruket är större än inom de flesta andra
näringar. Svåra olycksfall, arbetsbelastningsskador och exponering av damm
och gaser förekommer i alltför stor utsträckning. Detta berör lantbrukarna
själva men också avbytare, lantarbetare och djurskötare.

Trots maskinell utrustning är lantbruksarbete tungt. Traktorkörning och
mjölkningsarbete medför ofta belastningsskador. Hälsorisker betingade av
exponering för kemiska medel gäller i hög grad också lantbruket. Damm i
olika former är vanligt förekommande. Det gäller både oorganiskt och
organiskt damm.

Olycksfallsfrekvensen är lika hög inom lantbruket som inom de mest
drabbade grenarna av andra delar av näringslivet. Olycksfallen i lantbruket
medför betydande konsekvenser för den som drabbas liksom för produktionen.

De psykosociala arbetsmiljöfaktorerna har egentligen uppmärksammats

1988/89: AU 12

först under senare år. Men med strukturförändringar och försämrad
lönsamhet har situationen inom lantbruket påtagligt förändrats. Isolering
och ensamarbete i förening med ekonomiska bekymmer leder till ökad
stress.

Av det nu redovisade framgår att det är angeläget att försöka komma till
rätta med arbetsmiljöproblemen inom lantbruket. Mot den bakgrunden är
det viktigt att man i det utredningsarbete som nu pågår om de farligaste
arbetsmiljöerna inte undervärderar eller glömmer bort hälsoriskerna vid
lantbruksarbete. Det kan också finnas anledning för arbetsmiljöfonden att i
samarbete med lantbruksforskningen undersöka nya produktionsmetoder
och arbetsredskap ur arbetsmiljösynpunkt. Med tillstyrkan av motion A250
föreslås att vad utskottet anfört bringas till regeringens kännedom.

dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande arbetsmiljön inom lantbruket

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: A250 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. Yrkesinspektionens roll m.m. (mom. 5)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Vad först”
och på s. 13 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Vad först beträffar yrkesinspektionens roll kan erinras om att inspektionen
- efter avskaffandet av den kommunala tillsynen - har tillsyn över mer än
250 000 registrerade arbetsställen. Detta har kommit att förändra och
modernisera tillsynsverksamheten. Nya metoder utarbetas i syfte att inrikta
tillsynen på arbetsgivarens eget arbetsmiljöarbete. Företagens organisation,
planering och rutiner granskas närmare. Såsom sägs i motion A248 (m) måste
det göras en gränsdragning mellan myndighets- och egenkontroll. För att den
eftersträvade system tillsynen skall lyckas, krävs kunskap och utbildning hos
inspektörerna. Inom företagen har den utbyggda företagshälsovården banat
väg för ökad egenkontroll, eftersom kompetens och möjligheter nu erbjuds
genom denna. Det är dock viktigt att skyddsombud och företagens arbetsmiljöansvariga
kan utbyta erfarenheter med yrkesinspektionen och tillgodogöra
sig även dess kompetens.

Vad sedan gäller statistikproduktionen delar utskottet motionens uppfattning
att ISA-systemet är ett trögt och trubbigt instrument på grund av den
eftersläpande statistiken. Denna är i dag fem år gammal. ISA-systemet skulle
lätt kunna få en bättre aktualitet, om man släpper kravet på samtidig
redovisning av antalet arbetstimmar. Kompletterande uppgifter härom
borde kunna lämnas senare. Med en sådan åtgärd skulle statistiken kunna ge
vägledning för att snabbt analysera och åtgärda arbetslivets risker för ohälsa
och olycksfall.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande yrkesinspektionens roll m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89 :A248 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89:AU12

9. Säkerhetsdagar i skogsbruket (mom. 6)

Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Liknande
yrkanden” och slutar med ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

Det självverksamma skogsbruket är som framgår av motion A289 en hårt
olycksfallsdrabbad bransch. Det är därför högst befogat att det sker en
fortsatt medelstilldelning för anordnande av säkerhetsdagar i skogsbruket
såsom föreslås i motionen.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande säkerhetsdagar i skogsbruket

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A289 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

10. Anslag till åtgärder som motverkar kvinnors
arbetsmiljöproblem (mom. 7)

Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
hänvisar” och slutar med ”aktuella motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

I det föregående har utskottet pekat på särskilda problemområden när det
gäller kvinnors arbetsmiljö och på angelägenheten av att de uppmärksammas.
Utskottet delar centerpartiets uppfattning att därutöver bör särskilda
medel anvisas för insatser som syftar till att komma till rätta med arbetsmiljöproblem
och arbetsskador som främst drabbar kvinnor. Utskottet beräknar
liksom motionärerna härför ett belopp om 2 milj. kr. I det följande
återkommer utskottet till denna medelsanvisning.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande anslag till åtgärder som motverkar kvinnors arbetsmiljöproblem att

riksdagen med bifall till motion 1988/89:A809 yrkande 10 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

11. Bidragsgivning till facklig bevakning av EG:s
integrationsarbete (morn. 8)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Motionens
syfte” och slutar med ”avstyrker motionen” bort ha följande lydelse:

I budgetpropositionen anmäls att statligt stöd skall lämnas för den fackliga
bevakningen av EG:s integrationsarbete och att stödet bortsett från den
första utbetalningen skall utgå ur arbetsmiljöfonden. Som anförs i motion
A280 (m) avser den fackliga bevakningen hela EG:s inre marknad och
sålunda inte främst arbetsmiljöfrågor. Utskottet ifrågasätter därför om en
finansiering över arbetsmiljöfonden är den lämpligaste.

1988/89:AU12

Dessutom bör riksdagen ha insyn i bidragsgivningen och möjlighet att följa
kostnadsutvecklingen. Om bidragsgivningen skall fortsätta bör regeringen
därför i nästa års budgetproposition eller annat lämpligt sammanhang för
riksdagen presentera en annan finansieringsform, som tillgodoser vad
utskottet nu uttalat.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande bidragsgivning till facklig bevakning av EG:s integrationsarbete att

riksdagen med bifall till motion 1988/89:A280 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Medelsanvisning till Arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionen (mom. 11)

Under förutsättning av bifall till reservation 10

Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser

dets att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Regeringens
anslagsberäkningar” och slutar med ”utan erinran” bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till förslaget att 2 milj. kr. skall anvisas till åtgärder för att
motverka kvinnors arbetsmiljöproblem föreslår utskottet att det anslag
regeringen begärt räknas upp i motsvarande mån.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande medelsanvisning till Arbetarskyddsstyrelsen och
yrkesinspektionen

att riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande del och
motion 1988/89:A809 yrkande 10 i motsvarande del till Arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen för budgetåret 1989/90 anvisar
ett förslagsanslag av 298 022 000 kr.,

13. Anslag till delegationen för hybrid-DNA-frågor
(mom. 12)

Elver Jonsson och Charlotte Branting anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Även
centerpartiet” och slutar med ”skull avstyrks” bort ha följande lydelse:
Från folkpartiets liksom andra riksdagspartiers sida har begärts att ett
utredningsarbete om biotekniken skall påbörjas. Det är angeläget att
utvecklingen på detta område omedelbart börjar följas av ett ansvarigt
organ, i avvaktan på riksdagens beslut i frågan och på att det begärda
utredningsarbetet kommer i gång och leder till praktiskt resultat. I enlighet
med förslaget i folkpartimotionen So481 bör uppdraget att tills vidare sköta
bevakningen på bioteknikområdet anförtros delegationen för hybrid-DNAfrågor
som på grund härav bör få disponera ytterligare 1 milj. kr.

1988/89: AU12

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande anslag till delegationen för hybrid-DNA-frågor
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:So481 i motsvarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

14. Medelsanvisning till Arbetsmiljöinstitutet (mom. 14)

Under förutsättning av bifall till reservation 13

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Vad
regeringen” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

Med anledning av vad utskottet förordat om utvidgat uppdrag till
delegationen för hybrid-DNA-frågor bör det anslag regeringen föreslagit för
arbetsmiljöinstitutet höjas med 1 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande medelsanvisning till Arbetsmiljöinstitutet
att riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande del och
motion 1988/89 :So481 i motsvarande del till Arbetsmiljöinstitutet för
budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag av 79 036 000 kr.,

15. Åtgärder för ökad sysselsättning av handikappade
(mom. 17)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med ”Såsom
motionärerna” och på s. 18 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

Arbetslösheten bland handikappade är dubbelt så hög som bland befolkningen
i övrigt. Både av allmänna skäl och mot bakgrund av arbetskraftsbristen
är det viktigt att ansträngningarna intensifieras för att bereda handikappade
tillträde till arbetsmarknaden.

Mot denna bakgrund är det ytterst beklagligt att regeringen valt att ge
handikapputredningen O-direktiv. I stället bör ökade resurser tillföras
handikappolitiken. Utredningen bör också få direktiv som tillåter förslag
som kräver totalt utökade resurser.

Samhall bör tillföras ytterligare platser så att den höga arbetslösheten
bland arbetshandikappade minskar. Ytterligare ansträngningar måste också
göras för att erbjuda arbete för de personer för vilka förtidspensionering
förefaller vara det mest näraliggande alternativet.

Vi har i dag alltför vattentäta skott mellan de resurser som disponeras för
förtidspensionering och för arbetsmarknadspolitiska insatser. En omfördelning
av resurser från socialförsäkringssektorn till arbetsmarknadsåtgärder i
kombination med en ökad flexibilitet inom lönebidragssystemet gör att
resurserna för lönebidragsplatser hos allmännyttiga organisationer bör
kunna öka. Det är ställt utom allt tvivel att många handikappade genom åren
erhållit meningsfulla platser inom sådana organisationer.

För att de handikappade skall kunna beredas arbete i ökad utsträckning

1988/89:AU12

behöver rehabiliteringen bli mer effektiv genom bättre samordning.

De som arbetar på dagcenter och andra arbetsplatser har önskemål om att
få lön för det arbete de utför i stället för pension. Detta är förståeligt. Lagen
om allmän försäkring (AFL) bör ändras så att det blir möjligt att i
rehabiliterande syfte koordinera pension och lön. Detta skulle medföra att
det blev möjligt för landstingen att använda intäkterna från verksamheten till
att betala lön till de utvecklingsstörda.

Med tillstyrkan av folkpartimotionerna A204, A225 och A246 i de aktuella
delarna föreslår utskottet att regeringen underrättas om det ovan anförda.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande åtgärder för ökad sysselsättning av handikappade
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A204 yrkande 1,
1988/89:A225 yrkande 6 och 1988/89:A246 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Handikappades tillgång till arbetsmarknaden (morn. 18)

Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”De
önskemål” och på s. 19 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

Liksom centerpartiet i motion A246 anser utskottet att arbetsmarknaden
måste bli öppen i ordets egentliga bemärkelse. Det ställer ökade krav på
insatser bl.a. från skolans sida. Skolan bör ha skyldighet att tillsammans med
de arbetsvårdande myndigheterna underlätta övergången från skola till
arbete.

Alla unga handikappade och nyhandikappade skall ha alternativ försörjning
till förtidspension så länge de deltar i rehabilitering. Ersättningen måste
utformas så att den ekonomiskt inte missgynnar enskilda handikappade i
förhållande till dem som har pension. Införande av ett rehabiliteringsstöd
som är lägre än förtidspension är en orättvis och olycklig lösning. Dessutom
bör ersättningen ha karaktär av lön i stället för stöd. Ersättningen får inte
understiga pension och bör benämnas rehabiliteringslön. Regeln bör vara att
förtidspension inte får beviljas förrän försök till rehabilitering har genomförts
och utvärderats.

Det är inte acceptabelt att som nu varje år 2 000 människor mellan 20 och
30 år förtidspensioneras. Ungdomarna måste få möjligheter att pröva vilka
arbetsområden som kan vara möjliga att förena med handikappet. Anpassad
utbildning och anpassning av arbetsplatsen är avgörande för möjligheterna
till sysselsättning.

Samhällets ekonomiska insatser för arbetshandikappade innevarande
budgetår uppgår till minst 15 miljarder kronor i form av pensioner,
lönebidrag, utbildning och social verksamhet. Därtill kommer kostnader för
statsbidrag till Samhall med drygt 3,4 miljarder kronor.

Om arbetshandikappade inte erhåller arbete kommer stora kostnader på
ett flertal olika konton. Det är kostnader som inte analyseras och debatteras
och inte heller är utsatta för hårdhänta budgetmanglingar. Som exempel kan
hänvisas till att inom sjukförsäkringen är kostnaden nära nog densamma som

1988/89: AU 12

lönekostnaden och inom pensionssystemet är den 65 % av lönekostnaden.

Mot denna bakgrund bör riksdagen i enlighet med förslaget i motion A281
(c) hos regeringen hemställa om en studie i syfte att analysera de samhällsekonomiska
konsekvenserna av om alla arbetshandikappade som vill ha
arbete också erhåller arbete på den öppna marknaden eller inom den
skyddade sektorn.

Vad utskottet anfört med anledning av de ovan redovisade centerförslagen
bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande handikappades tillgång till arbetsmarknaden

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A245 yrkande 1 och
1988/89: A281 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

17. Tillämpning av främjandelagen (morn. 19)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med ”Utskottet
gav” och slutar med ”behandlade motionerna” bort ha följande lydelse:
För att öka de funktionshindrades sysselsättning på öppna arbetsmarknaden
förutsätter regeringen att främjandelagen kommer till aktiv användning
på ett annat sätt än hittills. Utskottet delar i detta avseende regeringens
uppfattning. Främjandelagen har ännu inte kommit till praktisk användning,
ett i sig märkligt förhållande mot bakgrund av hur arbetsmarknaden för
människor med funktionsnedsättning alltid har sett ut.

Det finns en allmän uppfattning att brister i lagens tillämpningsföreskrifter
gör den ohanterlig. Riksdagen bör därför såsom föreslås i motion A254 (vpk)
hemställa hos regeringen om en översyn av dessa föreskrifter. I motionerna
A207 (s) och A272 (fp) krävs också ett effektivare utnyttjande av främjandelagen
med förslag om kvotlagstiftning resp. obligatorisk redovisning av hur
lagen använts. Även detta är åtgärder som bör övervägas.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande tillämpning av främjandelagen

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: A254 yrkande 5 samt med
anledning av motionerna 1988/89:A207 yrkande 1 och 1988/89:A272
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

18. Medelsanvisning till Yrkesinriktad rehabilitering
(mom. 20)

Lars-Ove Hagberg anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med ”Nästa års”
och slutar med ”har begärt” bort ha följande lydelse:

Utskottet biträder förslaget i vpk-motionen A254 och anser således att det
föreliggande anslaget bör räknas upp med 10 milj. kr. för anskaffning av
mikrodatorutrustning till arbetsmarknadsinstituten och för personalutbild -

1988/89:AU12

ning beträffande användningen av denna utrustning, allt i enlighet med vad
AMS har hemställt om i sin anslagsframställning.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande medelsanvisning till Yrkesinriktad rehabilitering
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A254 yrkande 1 samt med
anledning av propositionen i motsvarande del till Yrkesinriktad
rehabilitering för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag av
656 324 000 kr.,

19. Datorhjälpmedlens betydelse för handikappade
(mom. 21)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ”1
budgetpropositionen" och slutar med "riksdagens åtgärd” bort ha följande
lydelse:

Utveckling av tekniska hjälpmedel och arbetsplatsanpassning är angelägna
inslag i de insatser som görs för att de arbetshandikappade skall få insteg i
arbetslivet. Sedan några år driver AMS ett teknikupphandlingsprojekt,
TUFFA. Detta bör inte leda till att individuellt anpassade hjälpmedel
utesluts om de ligger utanför upphandlingsavtalet. Låsning till TUFFA:s
produkter bör alltså inte ske.

I den moderata partimotionen A216 framhålls att ny teknik inom
arbetslivet kommer att underlätta för arbetshandikappade. De datoriserade
meddelandesystem som nu finns i många stora företag, högskolor och
myndigheter kommer inom några år att öppna helt nya möjligheter för synoch
hörselskadade att kommunicera med personer som varken har speciell
handikapputrustning som texttelefoner eller särskilda kunskaper om teckenspråk.
För synskadade i arbetslivet bör datorn kunna ges som tekniskt
hjälpmedel. Även för hörselskadade och rörelsehindrade har datorhjälpmedel
stor betydelse. Samtidigt bör betonas nödvändigheten av att döva och
hörselskadade har tillgång till texttelefon på arbetsplatsen.

Många försök med datorhjälpmedel har gjorts i olika sysselsättningsprojekt.
Som sägs i den nyssnämnda motionen behövs emellertid en samordning
av kunskaperna på detta område.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande datorhjälpmedlens betydelse för handikappade

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A216 yrkandena 2 och 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

20. Anskaffning av datorutrustning budgetåret 1989/90
(mom. 22)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Även på”
och slutar med "denna punkt” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att medel för att anskaffa datorutrustning under nästa

1988/89: AU 12

budgetår bör anvisas i den omfattning AMS har begärt, vilket innebär en
uppräkning med 28,5 milj. kr. Detta är också i enlighet med yrkandet i
folkpartimotionen A246 och tillgodoser samtidigt i det väsentliga ett
liknande anslagsyrkande i motion A254 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande anskaffning av datorutrustning budgetåret 1989/90
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A246 yrkande 3 i
motsvarande del samt med anledning av dels propositionen i motsvarande
del, dels motion 1988/89:A254 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

21. Anskaffning av datorutrustning budgetåret 1989/90
(mom. 22)

Lars-Ove Hagberg anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med ”Även på”
och slutar med ”denna punkt” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att medel för att anskaffa datorutrustning under nästa
budgetår bör anvisas i den omfattning AMS har begärt, vilket innebär en
uppräkning med 28,5 milj. kr. Riksdagen bör i detta sammanhang också ge
sin anslutning till att AMS fyraårsprogram för anskaffning av datorbaserade
arbetsplatsutrustningar skall fullföljas. Vad nu anförts sammanfaller med
förslagen i vpk-motionen A254 och tillgodoser samtidigt motsvarande
anslagsyrkande i motion A246 (fp).

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande anskaffning av datorutrustning budgetåret 1989/90
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A254 yrkande 3 samt med
anledning av dels propositionen i motsvarande del, dels motion
1988/89:A246 yrkande 3 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Lönebidragen (mom. 25)

Lars Ulander, Kjell Nilsson, Lahja Exner, Gustav Persson, Sten Östlund, Bo
Nilsson, Monica Öhman och Bengt-Ola Ryttar (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ”Inledningsvis
i” och på s. 28 slutar med ”delges regeringen” bort ha följande lydelse:

I den på nytt aktualiserade frågan om flexibla lönebidrag åberopas i de
ovan refererade motionerna som argument att det är önskvärt att bättre än
för närvarande är fallet anpassa bidragsnivån till den handikappades
arbetsförmåga. Bidrag bör kunna ges utan tidsbegränsningar och dessutom
bidragen kunna höjas i det fall arbetstagarens arbetsförmåga av olika skäl
försämras. I något fall argumenteras också för hänsyn till arbetsgivarens
betalningsförmåga. En genomgående tanke är att bidragen till privata
företag och till kommuner och landsting bör göras mer attraktiva särskilt vid
jämförelsen med de bidragsnivåer som gäller för statliga och allmännyttiga
arbetsgivare. Det anses också olyckligt att bidragsnivåerna i alltför hög grad

1988/89:

4 Riksdagen 1988189.18sami. Nr 12

Rättelse: S. 52 rad 3 tillkommit: Under 22

bestäms av bidragsbestämmelsernas uppdelning på olika arbetskategorier i
stället för av handikappets svårighetsgrad.

Argumenten för flexibla lönebidrag är väl kända från tidigare års debatter.
Även motargumenten har förts fram tidigare. Utskottet har sålunda bl.a.
pekat på att en långtgående differentiering av bidragen efter handikappets
svårighetsgrad kan medföra risker för meritvärdering av den handikappade.
Utskottet har också hänvisat till risker för att det uppstår olyckliga
förhandlingssituationer mellan arbetsgivare och arbetsförmedlingen, dvs. att
arbetsplaceringarna kommer till sedan arbetsgivare och arbetsförmedling
ackorderat om Iönebidragets procentsats i de enskilda fallen. Med den
argumentering som förs i motionerna förefaller det också sannolikt att
flexibla lönebidrag för med sig totalt sett högre bidragsnivåer och förlängda
bidragstider med ökade bidragskostnader som följd. Det är också möjligt att
med högre bidrag kommer ökade krav att ställas på de medicinska
bedömningarna i bidragsärendena.

De bidragsförändringar som gjordes år 1984 syftade till en ökad differentiering
av bidragen. Framför allt var tanken att förbättra kompensationsnivån
vid anställning av svårt handikappade. Redan denna reform innebar en
strävan att göra bidragssystemet mer flexibelt. Ett ytterligare steg i den
riktningen har tagits med det försök som innevarande budgetår görs med
flexibla lönebidrag i Kronobergs och Kopparbergs län. Utskottet anser
liksom arbetsmarknadsministern att man bör avvakta erfarenheterna av
detta försök innan man tar ställning till frågan om och i vilka avseenden de
nuvarande bidragen bör konstrueras om till ett mer flexibelt system. Härför
talar också att man först bör närmare överväga det nya material om
lönebidrag som har kommit fram genom den samhällsekonomiska utvärdering
och refererats i det föregående samt genom AMS-rapporten Uppföljning
av lönebidrag (februari 1989).

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att riksdagen bör lämna utan
åtgärd de yrkanden om flexibla lönebidrag som har framställts i partimotionen
A216 (m) och kommittémotionen A281 (c) samt i motionerna A206 (c),
A218 (c, m, fp), A238 (s), A270 (m) och A456 (m).

Lönebidrag som ger höga lönesubventioner såsom introduktionsbidraget
och det särskilda lönebidraget är volymmässigt maximerade. Tanken härmed
är att ytterligare understryka att dessa bidragsformer skall komma i fråga när
arbetstagaren är svårt handikappad eller av andra sådana särskilda skäl. I
motion A281 (c) begärs att volymbegränsningen skall slopas beträffande
introduktionsbidraget, och i motionerna A254 (vpk) och A273 (s) yrkas
detsamma beträffande det särskilda lönebidraget. Effekten av åtgärden kan
ifrågasättas med hänsyn till att de uppgifter som har lämnats i det föregående
om bidragsgivningens omfattning vid förra budgetårets utgång tyder på att de
aktuella bidragen inte utnyttjas fullt ut. Vad särskilt beträffar det särskilda
lönebidraget kan erinras om att ca 1 000 (25 %) av platserna var outnyttjade
vid den tidpunkten. Även i den nyssnämnda samhällsekonomiska utvärderingen
av lönebidragen, som studerat perioden 1984/85-1986/87, noteras att
det särskilda lönebidraget under den perioden har underutnyttjats i förhållande
till budgeterad volym.

1988/89: AU12

Vidare vill utskottet peka på sambandet mellan begränsningsreglerna och
frågan om flexibla lönebidrag. Leder det pågående försöket i två län till en
permanent ordning med flexibla lönebidrag kommer reglerna om tak för
bidragsgivningen i ett nytt läge, och man får då överväga om man längre skall
ha kvar uppdelningen på bidrag med olika subventionsnivåer.

Utskottet anser sammanfattningsvis att det inte är lämpligt att i nuvarande
läge slopa volymbegränsningarna för introduktionsbidraget och det särskilda
lönebidraget och avstyrker därför med det anförda de ovan nämnda
motionerna, i förekommande fall i aktuella delar.

Vad slutligen gäller lönebidraget till statliga institutioner och allmännyttiga
organisationer får utskottet anföra följande.

Regeringens anslagsberäkningar för nästa budgetår betyder att 145 av
5 900 statliga platser dras in och att de allmännyttiga organisationernas
15 200 platser minskas med 100. I gengäld har innevarande budgetår
tillkommit 300 särskilda lönebidragsplatser för privata arbetsgivare, kommuner
och landsting. Den totala volymen, ca 25 000 bidragsplatser, med höga
lönebidrag kommer således att öka, låt vara med endast några tiotal platser.
Inom denna stora volym av högsubventionerade platser sker en viss
förskjutning till förmån för de enskilda och kommunala arbetsgivarna.
Utskottet uttalade sig förra året för att bidragskonstruktionen borde främja
arbetsplaceringar i näringslivet, kommuner och landsting. Som arbetsmarknadsministern
anför i årets budgetproposition är det främst inom dessa
sektorer som det nu finns ett betydande behov av arbetskraft, varför
möjligheterna att placera fler arbetshandikappade hos dessa arbetsgivare bör
vara goda. Också andra skäl talar för den av regeringen förordade
omfördelningen av lönebidragsplatserna. Utskottet tänker bl.a. på de
inlåsningseffekter som har kunnat iakttas särskilt när det gäller de högst
subventionerade platserna, dvs. platserna hos staten och de allmännyttiga
organisationerna.

Det sagda innebär att utskottet för sin del godtar regeringens åtgärder och
förslag beträffande lönebidragsplatserna hos statliga institutioner och allmännyttiga
organisationer och att utskottet följaktligen avstyrker de i
sammanhanget aktuella yrkandena i partimotionerna A245 (c), A246 (fp)
och A254 (vpk) samt i motionerna A207 (s), A236 (s), A251 (fp) och A458
(fp)-

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande lönebidragen
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motionerna 1988/89: A206 yrkande 1, 1988/89: A207 yrkande 2, 1988/
89:A216 yrkande 1, 1988/89:A218, 1988/89:A236, 1988/89:A238,
1988/89:A245 yrkande 2, 1988/89:A246 yrkandena 1 och 2, 1988/
89:A251, 1988/89:A254 yrkande 2 i motsvarande del, 1988/89:A270
yrkande 1, 1988/89:A273, 1988/89:A281 yrkandena 3 och 4, 1988/
89:A456 yrkande 2 och 1988/89:A458 yrkande 2,

1988/89: AU12

23. Medelsanvisningen till Särskilda åtgärder för
arbetsanpassning och sysselsättning (mom. 26)

Under förutsättning av bifall till reservation 22

Lars Ulander, Kjell Nilsson, Lahja Exner, Gustav Persson, Sten Östlund, Bo
Nilsson, Monica Öhman och Bengt-Ola Ryttar (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Utskottet
föreslår” och slutar med ”beträffande lönebidragen” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har i det föregående ställt sig bakom regeringens förslag och
anslagsberäkningar och tillstyrker sålunda att anslaget uppförs med det av
regeringen begärda beloppet, vilket innebär att de redovisade motionernas
förslag i anslagsdelen samtidigt avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande medelsanvisning till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning
och sysselsättning

att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med
avslag på motionerna 1988/89:A241, 1988/89:A246 yrkande 3 i
motsvarande del, 1988/89:A254 yrkande 2 i motsvarande del, 1988/
89:A281 yrkande 7 och 1988/89:A285 yrkande 23 till Särskilda åtgärder
för arbetsanpassning och sysselsättning för budgetåret 1989/90
anvisar ett förslagsanslag på 3 826 282 000 kr.,

24. Medelsanvisning till Statsbidrag till skyddat arbete hos
offentliga arbetsgivare (mom. 27)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Motionsförslaget
leder” och slutar med ”nästa budgetår” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ansvaret för social rehabilitering av personer med
missbruksproblem primärt måste vara en kommunal uppgift. Det är positivt
att kommunerna nu har övertagit det organisatoriska ansvaret för sysselsättning
av dessa personer. Enligt utskottets uppfattning bör kommunerna även
bära en större andel av kostnaderna för verksamheten med skyddat arbete
hos offentliga arbetsgivare. Statsbidraget bör därför sänkas till maximalt
50 % av lönekostnaderna för dem som anvisats sådant arbete. Därmed bör
medel under anslaget kunna anvisas med ett till 242 milj. kr. minskat belopp.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande medelsanvisning till Statsbidrag till skyddat arbete
hos offentliga arbetsgivare

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: A285 yrkandena 21 och 22
samt med avslag på propositionen i motsvarande del till Statsbidrag till
skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare för budgetåret 1989/90
anvisar ett reservationsanslag på 242 000 000 kr.,

1988/89:AU12

25. Inriktningen av verksamheten vid Samhall (mom. 28)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med ”Önskemålet
i” och slutar med ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

Såsom anförs i motion A285 (m) kan placering vid Samhall i en del fall vara
en bra lösning. Den är dock den dyraste formen av handikappsysselsättning
och bör därför i första hand erbjudas dem som har störst behov av Samhalls
särskilda tekniska och personella resurser.

Utslussningen av anställda i Samhall till den öppna arbetsmarknaden har
varit något mer framgångsrik än tidigare. Det är också positivt att Samhall
prövar olika verksamhetsformer och t.ex. ökar antalet inbyggda verkstäder.
Detta ger de anställda bättre möjligheter att så småningom finna sig till rätta
på den öppna arbetsmarknaden.

För att inte skapa onödiga inlåsningseffekter är det angeläget att lönestrukturen
vid Samhalls verkstäder överensstämmer med den som gäller på
resp. ort, vilket bör beaktas vid kommande avtalsförhandlingar.

Gruppen missbrukare vid Samhalls verkstäder växer. I många fall är dessa
arbetsplatser mindre lämpliga för rehabilitering av missbrukare. Inte minst
föreligger det risk att många missbrukare på en och samma arbetsplats leder
till missbrukskultur. Verkstäderna har i allmänhet inte tillräckliga möjligheter
att ge det omfattande stöd som missbrukare behöver och som inte
begränsar sig till arbetsplatsen. Kommunernas socialtjänst måste här ha ett
övergripande ansvar. Möjligheterna att samarbeta med enskilda, ideella
organisationer bör dessutom tas till vara.

Utskottet tillstyrker motionens yrkande att riksdagen som sin mening ger
regeringen det anförda till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande inriktningen av verksamheten vid Samhall

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A285 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

26. Anställning av gravt handikappade vid Samhall (mom. 29)

Under förutsättning av bifall till reservation 15

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”1 anslutning”
och slutar med ”föreliggande delen” bort ha följande lydelse:

Vid bifall till förslaget i det föregående om överföring av resurser från
socialförsäkringssystemet skapas ökat utrymme för arbetsmarknadsåtgärder
för de gravt handikappade. Till de åtgärder som då bör övervägas hör
placering av fler svårt handikappade på Samhalls företag. Förslag härom bör
redovisas för riksdagen av regeringen.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande anställning av gravt handikappade vid Samhall
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: A225 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1988/89:AU12

27. Avkastningskravet (mom. 30)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ”Merkostnadsbidraget
till” och på s. 31 slutar med ”denna punkt” bort ha följande
lydelse:

Det ingår i de sociala målen för Samhalls verksamhet att hälften av de
anställda skall vara gravt handikappade. Dessa mål är redan i dag svårhanterliga
bl.a. på grund av det högt ställda avkastningskravet, som ofta leder till
stress, hög sjukfrånvaro och utslagning av anställda. Utskottet delar därför
uppfattningen i motion A271 (s) att problematiken kring avkastningskrav
och sociala mål bör tas upp till nya överväganden.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande avkastningskravet

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A271 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. Inbyggda verkstäder (mom. 31)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Bakgrunden
till” och slutar med ”framställda motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Som förut sagts är det positivt att Samhalls ledning eftersträvar att öka
verksamheten med inbyggda verkstäder. I likhet med vad som förordas i
motion A270 anser utskottet att man i fortsättningen bör pröva möjligheterna
att i ökad utsträckning förlägga verkstäder till storföretag med de
möjligheter detta erbjuder till övergång till reguljära anställningar på samma
arbetsplats.

Beträffande yrkandena i motionerna A225 och A235 (fp) om minsta
storlek på en inbyggd verkstad vill utskottet understryka vikten av att alla
realistiska möjligheter att anordna inbyggd verksamhet i företag bör tas till
vara.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande inbyggda verkstäder

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: A270 yrkande 2 samt med
anledning av motionerna 1988/89:A225 yrkande 5 och 1988/89:A235
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

29. Inbyggda verkstäder (mom. 31)

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ”Bakgrunden
till” och slutar med ”framställda motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

För att en inbyggd verkstad skall inrättas krävs med nuvarande avtalsregler
att minst fem handikappade får sysselsättning där. Som påpekas i motionerna
A225 och A235 (fp) skulle ett slopande av denna regel medföra att även

1988/89: AU12

mindre företag kan ta emot arbetshandikappade. De små företagen lämpar
sig väl för sådana placeringar med personligt engagemang från både
företagsledning och arbetskamrater. Samhall bör kunna komplettera företagens
ledning med kurativa insatser så att de sociala målen kan fullföljas även i
dessa fall. Utskottet anser sålunda att det bör uppdras åt Samhall att på
försök driva inbyggda verkstäder med färre än fem anställda.

Försök med inbyggda verkstäder i större industrikoncerner såsom förordas
i motion A270 (m) kan också prövas. Åtgärden bör dock kunna företas av
Samhalls ledning utan särskilt initiativ från riksdagens sida.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande inbyggda verkstäder
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A225 yrkande 5 och
1988/89:A235 samt med avslag på motion 1988/89:A270 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. Sysselsättningsvolymen vid Samhall (mom. 32)

Elver Jonsson (fp), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c) och Göran
Engström (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”1
propositionen” och slutar med ”A256 (s) ” bort ha följande lydelse:

Det fortsatt svåra sysselsättningsläget för arbetshandikappade motiverar
en fortsatt utbyggnad av verksamheten vid Samhallgruppens företag.
Utbyggnaden bör ske med drygt en miljon arbetstimmar till totalt 32,6
miljoner timmar under nästa budgetår i enlighet med vad företagsledningen
har förordat i sin anslagsframställning. Detta motsvarar ett tillskott av
800-1 000 arbetstillfällen och utgör en angelägen förstärkning av sysselsättningen
för handikappade. Utskottet tillstyrker därmed motionerna A225
(fp) och A281 (c) i de aktuella delarna. Vid bifall härtill tillgodoses samtidigt
syftet med yrkandena i övriga föreliggande motioner i vad de avser utökad
sysselsättningsvolym vid Samhall.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande sysselsättningsvolymen vid Samhall
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: A225 yrkande 3 och
1988/89:A281 yrkande 2 i motsvarande del, med anledning av
motionerna 1988/89: A208,1988/89: A256 och 1988/89: A458 yrkande 3
samt med avslag på propositionen i motsvarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

31. Driftbidraget till Samhall (mom. 33)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Det
procenttal” och slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att driftbidraget i enlighet med förslaget i motion A285 (m)
bör sänkas med en procentenhet i förhållande till vad regeringen har
förordat. Därmed skapas utrymme för det försök med flexibla lönebidrag för

1988/89: AU12

handikappade ungdomar som utskottet har föreslagit i det föregående.
Propositionen och motion A281 (c) avstyrks i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande driftbidraget till Samhall
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: A285 yrkande 24 samt med
avslag på propositionen i motsvarande del och motion 1988/89:A281
yrkande 2 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

32. Driftbidraget till Samhall (mom. 33)

Under förutsättning av bifall till reservation 30

Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med "Det
procenttal” och slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:
Med den utökning av volymen arbetstimmar som utskottet uttalat sig för i
det föregående bör det vara möjligt att sänka procenttalet för driftbidraget
till 109,9 i enlighet med förslaget härom i motion A281 (c). Propositionen och
motion A285 (m) avstyrks i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande driftbidraget till Samhall
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A281 yrkande 2 i
motsvarande del samt med avslag på propositionen i motsvarande del
och motion A285 yrkande 24 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

33. Medelsanvisning till Bidrag till Stiftelsen Samhall
(mom. 35)

Under förutsättning av bifall till reservation 31

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 33 slutar med ”hithörande delar” bort ha följande lydelse:
Med den sänkning av procenttalet för driftbidraget som utskottet förordat i
det föregående bör det vara möjligt att sänka det anslagsbelopp regeringen
har begärt med 30 milj. kr. såsom föreslås i motion A285 (m). Anslagsberäkningarna
i propositionen och i de båda andra föreliggande motionerna
avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande medelsanvisning till Bidrag till Stiftelsen Samhall
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A285 yrkande 25 samt med
avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels motionerna
1988/89:A225 yrkande 4 och 1988/89:A281 yrkande 2 i motsvarande
del till Bidrag till Stiftelsen Samhall för budgetåret 1989/90 anvisar ett
förslagsanslag av 3 574 000 000 kr.,

1988/89: AU12

34. Medelsanvisning till Bidrag till Stiftelsen Samhall
(morn. 35)

Under förutsättning av bifall till reservation 30

Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 33 slutar med ”hithörande delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående uttalat sig för en volym på verksamheten i
Samhallgruppens företag motsvarande 32,6 miljoner arbetstimmar, vilket
innebär en utökning med närmare 1 000 årsanställda. Kostnaden för denna
utökning beräknas till 84 milj. kr. Anslaget bör räknas upp med motsvarande
belopp i förhållande till vad regeringen har begärt. Anslagsberäkningarna i
propositionen och de båda andra föreliggande motionerna avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande medelsanvisning till Bidrag till Stiftelsen Samhall
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A225 yrkande 4 samt med
avslag på dels propositionen i motsvarande del, dels motionerna
1988/89: A281 yrkande 2 i motsvarande del och 1988/89:A285 yrkande
25 till Bidrag till Stiftelsen Samhall för budgetåret 1989/90 anvisar ett
förslagsanslag på 3 688 000 000 kr.,

35. Medelsanvisning till Bidrag till Stiftelsen Samhall
(mom. 35)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 30 och 32

Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 33 slutar med ”hithörande delar” bort ha följande lydelse:
Med den utökning av verksamheten och det driftbidrag som har förordats i
det föregående beräknar utskottet ett med 68 milj. kr. förhöjt anslag i
förhållande till vad regeringen har begärt. Anslagsberäkningarna i propositionen
och de båda andra föreliggande motionerna avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande medelsanvisning till Bidrag till Stiftelsen Samhall
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A281 yrkande 2 i
motsvarande del samt med avslag på dels propositionen i motsvarande
del, dels motionerna 1988/89:A225 yrkande 4 och 1988/89:A285
yrkande 25 till Bidrag till Stiftelsen Samhall för budgetåret 1989/90
anvisar ett förslagsanslag av 3 672 000 000 kr.,

36. Samhalls styrelse (mom. 36)

Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”motionsyrkandena avstyrks” bort ha följande
lydelse:

1988/89:AU12

Tanken med den nuvarande styrelsesammansättningen är att Samhalls
verksamhet bör ha en bred parlamentarisk förankring. Detta har varit av
stort värde för verksamheten. I stället för att minska det parlamentariska
inflytandet, vilket regeringsförslaget leder till, bör detta inflytande tvärtom
breddas så att samtliga riksdagspartier blir företrädda i styrelsen.

Utskottet anser alltså att riksdagen med avvisande av regeringens förslag
till ändrad styrelsesammansättning bör uppdra åt regeringen att återkomma
till riksdagen med nytt förslag som tar hänsyn till vad nu sagts om det
parlamentariska inslaget i styrelsen. Frågan om representationen för landsting
och näringsliv i den centrala styrelsen och styrelserna för länsföretagen
får prövas på nytt i det sammanhanget. Vad utskottet anfört bör delges
regeringen.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande Samhalls styrelse
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A267, med anledning av
motionerna 1988/89:A271 yrkande 1 och 1988/89:A275 samt med
avslag på propositionen i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Arbetshjälpmedel för handikappade egenföretagare
(mom. 23)

Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anför:

Vi vill understryka att handikappet och därmed förenat hjälpbehov är det
som skall vara avgörande för att bevilja ekonomiskt stöd till arbetshjälpmedel.
Någon skillnad får alltså inte göras om man är anställd eller egen
företagare. Den restriktiva inställning som kan förekomma till egenföretagarnas
behov av hjälpmedel kan få till följd att verksamheten måste läggas
ned och företagaren blir förtidspensionerad när alternativa försörjningsmöjligheter
saknas.

1988/89: AU12

Arbetsmiljökommissionens direktiv

Vid regeringssammanträde den 24 november 1988 anförde chefen för
arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Thalén (direktiv 1988:63):

1. Mitt förslag

Jag föreslår att en kommission tillkallas med uppgift att lägga fram förslag till
åtgärder för att ändra sådana arbetsförhållanden, som skapar skador och
ohälsa.

Som underlag för förslagen skall kommissionen kartlägga förhållanden i
arbetsmiljön, som ger upphov till arbetsskador. Kartläggningen bör inriktas
på att identifiera de mest utsatta arbetena, men också på sådant, som kan
innebära nya hälsorisker i arbetsmiljön.

2. Skadeutveckling oroar

I regeringsförklaringen den 4 oktober 1988 uttalade regeringen sin avsikt att
inbjuda organisationerna på arbetsmarknaden och berörda myndigheter att
delta i en arbetsmiljökommission med uppgift att göra särskilda insatser för
de 400 000 mest utsatta arbetena.

Bakgrunden till regeringens ställningstagande är den oroande utvecklingen
när det gäller antalet arbetsskador, långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar.

Bakom denna utveckling döljer sig mänskliga problem och lidanden som i
många fall leder till utslagning från arbetsmarknaden. Människor som skadas
i arbetet, som går långvarigt sjukskrivna och som tvingas lämna arbetslivet i
förtid, känner sig ofta nedvärderade. De förlorar arbetsgemenskapen,
isolerar sig och får år av sina liv förstörda.

Antalet anmälningar till arbetsskadestatistiken har ökat från 153 000 år
1980 till 180 000 år 1987. Ökningen gäller främst arbetssjukdomarna, medan
ökningen av olycksfallen är mer begränsad. Samtidigt har den andel av de
anmälda arbetssjukdomarna, som godkänts som arbetsskador enligt arbetsskadeförsäkringens
regler, ökat. Denna gäller främst skador och sjukdomar
till följd av olika belastningsfaktorer.

Också förtidspensioner och sjukbidrag ökar. Särskilt markant är utvecklingen
av förtidspensioner och sjukbidrag för kvinnor i åldrarna 45—59 år.

De offentliga utgifterna för försäkringsskyddet stiger. År 1987 kostade
arbetsskadorna, de långa sjukskrivningarna och förtidspensionerna ca 37
miljarder kronor. För åren 1988 och 1989 väntas utgifterna öka till ca 45 resp.
53 miljarder kronor. Till detta kommer effekterna för stat och kommun av
minskade skatteinkomster. För företag och förvaltningar medför sjukfrånvaron
kostnader för stillestånd, driftsstörningar, överdimensionering av personalstyrkan,
vikarieanskaffning m. m.

Denna utveckling skall inte tas som ett tecken på att arbetsmiljöerna
generellt sett skulle ha försämrats. Så har exempelvis antalet svåra skador
och olyckor med dödlig utgång minskat betydligt. Också övriga olycksfall har
minskat sett i ett längre tidsperspektiv, även om minskningen avstannat
under de senaste fem åren.

1988/89:AU12

Bilaga

3. Kraftfulla insatser behövs

Utvecklingen i arbetslivet visar således på allvarliga brister i välfärden. Såväl
individuella och sociala som ekonomiska skäl talar därför för att det behövs
kraftfulla insatser från många olika håll för att vända denna utveckling och
skapa säkrare och tryggare arbetsplatser. Arbetsmiljöarbetet måste inriktas
på att hindra att människor drabbas av skador och ohälsa i arbetslivet. Det
gäller att ändra på sådana förhållanden i arbetslivet, som orsakar stort
mänskligt lidande och försämrad livskvalitet i det vardagliga livet och som i så
stor utsträckning också leder till förtidspensioneringar. Det gäller också att
öka möjligheterna för de drabbade att komma tillbaka till ett lämpligt
arbete.

Den politik som under de senaste åren har drivits på arbetsmarknadsområdet
brukar karakteriseras som arbetslinjen. Innebörden är att aktiva åtgärder
för att ge arbetslösa arbete, utbildning eller andra förberedande åtgärder,
som kan väntas leda till arbete, skall prioriteras framför passiva utbetalningar
av kontantstöd. Inte minst genom det ökande antalet arbetsskador är
situationen nu sådan, att ersättningar från socialförsäkringarna betalas ut i
ökande omfattning. Det finns skäl att tillämpa det synsätt, som arbetslinjen
ger uttryck för, också i rehabiliteringsverksamheten, så att aktiva åtgärder
vidtas för att återföra människor i arbete snabbare än som nu är fallet.

Behovet av en sådan inriktning understryks av läget och den förväntade
utvecklingen på arbetsmarknaden. Svårigheterna att inom olika sektorer
fylla behoven av arbetskraft kan komma att bestå under stora delar av
1990-talet. Det kommer att vara av stor betydelse att alla, som kan och vill
arbeta, har möjlighet att göra det.

Även arbetsmarknadspolitiska skäl talar således för att insatserna för att
förebygga arbetsskador och ohälsa måste ges en större roll.

4. Resurserna i arbetsmiljöarbetet

Ansvaret för arbetsmiljön vilar i första hand på den enskilda arbetsgivaren.

Verksamheten på arbetsmiljöområdet präglas vidare av ett omfattande
samarbete mellan arbetsmarknadens parter. Därför är det självklart att
parterna också i fortsättningen har en central roll i arbetet med att förbättra
arbetsmiljön och förändra arbetets organisation och därmed minska riskerna
för liv och hälsa i arbetslivet.

Företagshälsovården har stor betydelse i arbetsmiljöarbetet. Mer än 70 %
av alla arbetstagare har nu tillgång till företagshälsovård.

Ett antal olika statliga myndigheter och institutioner har, var och en inom
sitt område, särskilda uppgifter på arbetsmiljöområdet, exempelvis arbetarskyddsstyrelsen
och yrkesinspektionen, arbetsmiljöinstitutet, arbetsmiljöfonden
och arbetslivscentrum.

Också arbetsmarknadsmyndigheterna, riksförsäkringsverket, försäkringskassorna,
landstingens hälso- och sjukvård och socialtjänsten har viktiga
uppgifter när det gäller att minska de negativa följderna av brister i
arbetsmiljön.

Det finns sålunda stora resurser och goda förutsättningar att bedriva ett

1988/89: AU12

Bilaga

aktivt, åtgärdsinriktat arbete för en bättre arbetsmiljö. Detta arbete måste
fortsätta med stor kraft och effektivitet.

5. Arbetsmiljökommissionens uppgifter

En särskild kommission bör tillsättas för att lägga fram förslag till åtgärder,
som ändrar på de arbetsmiljöer som skapar skador och ohälsa. Som underlag
för förslagen skall kommissionen kartlägga förhållanden i arbetsmiljön, som
ger upphov till arbetsskador. Kartläggningen bör inriktas på att identifiera de
mest utsatta arbetena. Kommissionen skall inte bara utgå från sådana
faktorer som ger upphov till relativt lätt identifierade skador eller sjukdomar
utan även till förhållanden av mer sammansatt natur. Det kan handla om en
kombination av fysisk arbetsmiljö, arbetets organisation och psykiskt
påfrestande inslag i arbetet eller om otillräckligt inflytande över den egna
arbetssituationen.

Målet för kommissionens arbete skall vara att minska den arbetsrelaterade
sjukfrånvaron och utslagningen men även att förebygga uppkomsten av nya
hälsorisker i arbetsmiljön.

Kommissionen bör överväga om ekonomiska styrmedel gentemot arbetsgivare
bör skapas för att åstadkomma arbetsmiljöförbättringar. Den bör
också föreslå andra åtgärder, som behövs för att ytterligare markera det
ansvar som arbetsgivarna har enligt arbetsmiljölagen.

Kommissionen bör t.ex. se över hur skador och tillbud följs upp på
arbetsplatserna och om de leder till att arbetsgivarna vidtar åtgärder för att
minska riskerna för nya skador. Kommissionen bör också pröva hur behovet
av snabbt tillgänglig och aktuell information om arbetsskadornas utveckling
skall kunna tillgodoses.

Kommissionen bör belysa hur det lokala arbetsmiljöarbetet och särskilt
arbetstagarinflytandet i arbetsmiljöfrågor fungerar. I detta bör bl.a. ingå att
se över det lokala skyddsarbetets ställning och organisation. Exempelvis
uppfattas skyddskommittéerna ofta spela en sidoordnad roll i förhållandet
till de nya former för arbetstagarinflytande som lagstiftningen om medbestämmande
har medfört.

Arbetsmiljörisker skall i första hand mötas med tidiga och förebyggande
insatser. Men för dem som ändå drabbas, bör aktiva rehabiliterings- och
anpassningsåtgärder vidtas, så att de kan vara kvar i arbetslivet. Det är
angeläget att anpassnings- och rehabiliteringsverksamheten på arbetsplatserna
utvecklas och att det byggs upp kunskap och kompetens för sådan
verksamhet. Kommissionen bör överväga om särskilda åtgärder bör vidtas
för att få till stånd en bättre fungerande verksamhet.

Arbetsmiljökommissionen bör överväga effektiviteten i samordningen
mellan olika samhällsorgan centralt och regionalt. Mot bakgrund av erfarenheterna
från kommissionens kartläggning skall den lämna förslag om
inriktning och organisation av arbetsmiljöarbetet och samhällets insatser.

Kommissionen bör överväga, om det finns anledning att göra förändringar
eller förtydliganden i arbetsmiljölagen eller annan lagstiftning.

Kommissionen skall också under arbetets gång kunna lämna förslag till
regeringen om uppdrag till myndigheter och om sådana särskilda utredningar

1988/89: AU12

Bilaga

som kommissionens arbete kan ge anledning till.

Kommissionen ska slutligen även belysa företagsekonomiska, samhällsekonomiska
och statsfinansiella kostnader samt intäkter för de åtgärder, som
föreslås. Om kommissionen lägger fram kostnadskrävande förslag skall den
också ange hur åtgärderna skall finansieras.

6. Samråd m.m.

Kommissionen skall samråda med sådana utredningar och översyner, som
berör dess arbete.

I rehabiliteringsberedningens betänkande (SOU 1988:41) Tidig och samordnad
rehabilitering - Samverkansmetoder och rehabiliteringinriktad ersättning
- behandlas flera frågor som i hög grad är relevanta för arbetsmiljökommissionen.
Detta utredningsarbete blir därmed ett viktigt underlag för
kommissionen.

1986 års företagshälsovårdsreform ses över för närvarande. Det gäller
främst bidragssystemets utformning, men också lagstiftning, personalutbildning
och företagshälsovårdens roll i rehabiliterings- och anpassningsarbete.
Kommissionen bör följa översynsarbetet.

Kommissionen skall också följa arbetarskyddsstyrelsens pågående kampanj
mot belastningsskador och arbetsmiljöfondens program mot belastningsskador.

7. Arbetsformer m.m.

Kommissionen bör ha en hög handlingsberedskap. Den bör verka för att
önskvärda åtgärder blir genomförda med minsta möjliga dröjsmål. Kommissionens
förslag skall därför fortlöpande överlämnas till berört departement.

Avsikten är således inte att kommissionen skall lägga fram förslagen
samlat vid arbetets slut. I stället skall kommissionen efter avslutat arbete
redovisa de åtgärder, som har vidtagits och vad som bör göras därutöver.

Kommissionen får inom givna ramar bestämma om sina arbetsformer,
exempelvis om regionala eller andra specialgrupper bör inrättas för särskilda
frågor eller uppgifter. Sådana specialgrupper, experter och motsvarande,
bör i förekommande fall kunna anlitas för den tid, som uppdraget tar och
således inte för hela den tidsperiod som kommissionens arbete pågår.

Kommissionens arbete bör vara slutfört senast den 30 juni 1990.

För kommissionens arbete skall gälla vad regeringen har föreskrivit om
beaktande av EG-aspekten (dir. 1988:43), samt direktiven (dir. 1984:5)
angående utredningsförslagens inriktning.

1988/89: AU12

Bilaga

Innehållsförteckning

1988/89: AU12

Sammanfattning 1

Arbetsmiljö 1

Arbetshandikappade 1

Propositionen 2

Motionerna 3

Utskottet 8

Inledning 8

Arbetsmiljökommissionen 8

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen 11

Arbetsmiljöinstitutet 14

Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig apparatur 15

Arbetshandikappade 16

Statistiska uppgifter 16

Allmänna frågor 17

Yrkesinriktad rehabilitering 19

Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning 20

Arbetshjälpmedel åt handikappade och näringshjälp 20

Anställning med lönebidrag 22

Medelsanvisning 28

Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare 28

Bidrag till Stiftelsen Samhall 29

Verksamhetens allmänna inriktning 29

Verksamhetens omfattning budgetåret 1989/90 31

Driftbidraget för budgetåret 1989/90 32

Medelsanvisning 32

Samhalls styrelse 33

Utskottets hemställan 33

Reservationer 37

Arbetsmiljökommissionen (res. 1—7) 37

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen (res. 8—12) 42

Arbetsmiljöinstitutet (res. 13—14) 44

Allmänna frågor om arbetshandikappade (res. 15-17) 45

Yrkesinriktad rehabilitering (res. 18) 47

Arbetshjälpmedel (res. 19—21) 48

Anställning med lönebidrag (res. 22-23) 49

Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (res. 24) ... 52

Samhall (res. 25—36) 53

Särskilt yttrande 58

Bilaga

Arbetsmiljökommissionens direktiv 59