Arbetsmarknadsutskottets
betänkande I ^
1988/89:AU11 i988/89
Arbetsmarknadspolitiken AU 11
I betänkandet behandlas proposition 1988/89:100 bil. 12 (arbetsmarknadsdepartementet)
såvitt gäller avsnittet B. Arbetsmarknad m.m. anslagspunkterna
B l.-B 5., B 8.-B 13. och B 17. Dessa punkter har i regeringen föredragits
av statsrådet Thalén.
I anslutning till de olika anslagen tar utskottet upp ett femtiotal motioner
från allmänna motionstiden i år. Dessa motioner med yrkanden redovisas i
en sammanställning som följer omedelbart efter nedanstående sammanfattning.
Betänkandet är indelat i avsnitt med rubriker som i huvudsak ansluter till
anslagen. Dispositionen av framställningen framgår i övrigt av innehållsförteckningen
i slutet av betänkandet.
Anslagspunkterna B 6. och B 7. avseende ungdomsåtgärder behandlas i
betänkandet 1988/89:AU16 och punkterna B 14.-B 16. beträffande anslag
till arbetsdomstolen m.m. i betänkandet 1988/89:AU10. Avsnittet C.
Arbetslivsfrågor behandlas i betänkandet 1988/89:AU12 och avsnittet D.
Regional utveckling i betänkandet 1988/89:AU13.
Sammanfattning
Medelsanvisning
För arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1989/90 tillstyrker
utskottet att 10 561 milj. kr. anvisas enligt nedanstående fördelning:
Milj.kr.
Arbetsmarknadsverket m.m. 2 233
Arbetsmarknadsutbildning, inkl. AMU-gruppen 2 486
Arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag 3 914
Sysselsättningsskapande åtgärder m.m. 1 928
Anslagsgivningen till ungdomsåtgärder behandlas av utskottet senare i vår
med anledning av en särskild proposition.
Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
Utskottet anser att den ekonomiska politik regeringen förordar ger goda
förutsättningar för utvecklingen av arbetsmarknaden nästa budgetår. Utskottet
avstyrker alternativa bedömningar från moderata samlingspartiet,
1 Riksdagen 1988189.18sami. Nr 11
folkpartiet, centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna. Reservationer
avges från de tre förstnämnda partierna gemensamt samt från vänsterpartiet
kommunisterna.
När det gäller inriktningen av arbetsmarknadspolitiken under nästa
budgetår tillstyrker utskottet regeringens uppläggning som innebär en
tillväxtfrämjande politik för att uppnå målet arbete åt alla. Det nuvarande
goda arbetsmarknadsläget måste utnyttjas för att stödja svaga grupper på
arbetsmarknaden. Särskilt viktigt är att minska arbetslöshetstiden för dem
som är arbetslösa samt att minska vakanstiderna för de lediga platserna.
Reservationer avges av moderata samlingspartiet, folkpartiet, centerpartiet,
vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet.
Arbetsmarknadsverket m.m.
I detta avsnitt tillstyrker utskottet regeringens förslag om att tillfälligt
förstärka arbetsförmedlingen med ytterligare 50 tjänster för att hjälpa
invandrare och flyktingar på mottagningsförläggningar till arbete. Moderata
samlingspartiet reserverar sig mot att ytterligare tjänster ställs till förfogande
för denna verksamhet och anser att man inom ramen för nuvarande
personalstyrka kan klara av detta arbete.
I detta avsnitt behandlas också ett antal motioner som bl.a. rör invandrade
akademikers möjligheter att komma in på den svenska arbetsmarknaden.
Reservationer avges av moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet.
I reservationer förordar moderata samlingspartiet och centerpartiet personalminskningar
inom arbetsmarknadsverket.
Arbetsmarknadsservice
Försöksverksamheten med det s.k. medflyttandebidraget, som kan utgå till
arbetsgivare inom skogslänen och andra kommuner inom stödområde C,
föreslås fortsätta även under budgetåret 1989/90. Centerpartiet föreslår å ena
sidan att detta bidrag förstärks samt å andra sidan att övriga flyttningsbidrag
begränsas och utgår endast vid flyttning till avfolkningsbygder.
Centerpartiet föreslår dessutom en avskrivning av den årliga studiemedelsavgiften
så länge man bor och arbetar inom stödområdena A och B.
Reservationer avges på olika delar av detta avsnitt även av företrädarna för
moderata samlingspartiet och folkpartiet.
Arbetsmarknadsutbildning
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag att arbetsmarknadsutbildningen
- med de bedömningar som nu kan göras av utbildningsbehovet - under nästa
budgetår bör omfatta 122 000 deltagare. I anslutning härtill behandlas skilda
motionsyrkanden om utbildningsverksamheten, såsom bl.a. verksamhetens
volym inom det reguljära utbildningsväsendet, olika utbildningsinsatser
inom ramen för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen samt
bidraget till utbildning inom den offentliga sektorn. Reservationer avges från
moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet.
1988/89: AU11
2
I ett inledande delavsnitt tar utskottet vidare upp mer principiella frågor
om arbetsmarknadsutbildningens inriktning m.m. som aktualiserats i motioner
från moderata samlingspartiet och vänsterpartiet kommunisterna och
som följs upp i reservationer.
Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag
Utskottet tillstyrker de i propositionen föreslagna lagändringarna, som berör
arbetsvillkoret för arbetslöshetsersättningen och därmed sammanhängande
frågor samt administrationen för KAS. I anslutning härtill behandlar
utskottet lokaliseringsfrågan för KAS-administrationen och i denna del
reserverar sig centerpartiet.
Vidare tillstyrker utskottet det i propositionen beräknade medelsbehovet
för kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag varvid reservationer
avges från moderata samlingspartiet och centerpartiet.
Under detta avsnitt behandlar utskottet även frågor om finansieringen av
arbetslöshetsförsäkringen, utredning om en allmän arbetslöshetsförsäkring
samt inträde i arbetslöshetskassorna. Reservationer avges av moderata
samlingspartiet, centerpartiet, folkpartiet och vänsterpartiet kommunisterna.
Sysselsättningsskapande åtgärder
Mot bakgrund av det goda arbetsmarknadsläget föreslår regeringen en
minskning av resurserna för konjunkturberoende sysselsättningsskapande
åtgärder med drygt 500 milj. kr. Samtidigt föreslås att flera anslagsposter
läggs samman till en större delpost och att AMS inom denna ram får större
frihet att välja medel. I detta sammanhang godkänner utskottet regeringens
förslag att avveckla rekryteringsstödet för svårplacerade. Centerpartiet
reserverar sig på denna punkt och anser att 100 milj. kr. bör anvisas för detta
ändamål.
Med anledning av motioner anlägger utskottet synpunkter på de problem
som uppstår genom den konjunkturvarierade omfattningen av beredskapsarbeten
inom natur- och kulturminnesvården.
Utskottet behandlar vidare de excerperingscentraler i övre Norrland, till
vilka beredskapsmedel utgått i tio år. Utskottet har inhämtat att excerperingsverksamhetens
värde skall klarläggas från vetenskaplig och kulturell
synpunkt. I avvaktan på ett sådant klarläggande får det godtas att beredskapsmedel
utnyttjas även under budgetåret 1989/90, vilket bör ges regeringen
till känna. Den fortsatta medelstilldelningen föreslås ske i reguljära
former.
Moderata samlingspartiet anser att statsbidraget till såväl kommunala
beredskapsarbeten som till strukturstödet för byggarbetsmarknaden bör
trappas ned till 50 %. Centerpartiet uttalar sig för att starta-eget-bidraget
utvidgas till att även omfatta jordbrukare och folkpartiet för en förlängning
av bidraget.
Moderata samlingspartiet och folkpartiet reserverar sig för att lagen
(1971:1204) om byggnadstillstånd m.m. avskaffas.
1988/89:
Propositionen
1988/89: AUll
I proposition 1988/89:100 bilaga 12 föreslås under punkt
B 1
1. att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS att under
budgetåret 1989/90 besluta om avskrivning av lånefordran uppkommen inom
arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som gäller för budgetåret
1988/89,
2. att riksdagen godkänner vad som föreslagits i fråga om utnyttjande av
inkomster,
3. att riksdagen till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för
budgetåret 1989/90 anvisar ett ramanslag på 1 995 428 000 kr.
B 2
att riksdagen till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1989/90 anvisar ett
förslagsanslag på 227 601 000 kr.
B 3 vari yrkas
1. att riksdagen godkänner förslaget om avveckling av den yrkesförberedande
praktiken inom försvaret,
2. att riksdagen till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1989/90
anvisar ett reservationsanslag på 2 469 234 000 kr.
B 4 vari yrkas
1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
3. att riksdagen till Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag för
budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 3 914 132 000 kr.
B 5 vari yrkas
1. att riksdagen godkänner förslaget att avveckla rekryteringsstödet för
svårplacerade,
2. att riksdagen till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret
1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 1 891 000 000 kr.
B 8
vari yrkas att riksdagen till Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer
för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 14 310 000 kr.
B 9
vari yrkas att riksdagen till Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av
utrustning för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 10 000 000
kr.
B 10 vari yrkas
1. att riksdagen godkänner förslaget om avveckling av det tillfälliga
sysselsättningsbidraget för textil- och konfektionsindustrierna,
2. att riksdagen till Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna
för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på
20 000 000 kr.
B 11
vari yrkas att riksdagen till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för
budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 12
vari yrkas att riksdagen till AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter för
budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 16 300 000 kr.
B 13
vari yrkas att riksdagen till AMU-gruppen: Investeringar för budgetåret
1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 17
vari yrkas att riksdagen till Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för
budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Motionerna
1988/89:A202 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av möjligheterna att förlänga den tid under vilket bidraget
till nystartade företag skall utgå.
1988/89:A203 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de fackliga organisationernas roll vid beslut om arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
1988/89:A204 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om förnyelsearbetet vid arbetsförmedlingen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett reformerat system för
arbetslöshetsförsäkring enligt vad som anförs i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om en öppen arbetsmarknad.
1988/89:A205 av Lars Ernestam m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredskapsarbeten
för vård av äldre odlingslandskap.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Jo718.
1988/89: A211 av Ulla Pettersson och Gunhild Bolander (s, c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om rationalisering av KAS-hanteringen och lokalisering av denna till
Gotland.
1988/89:A215 av Hans Nyhage m.fl. (m, fp, c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om reglering av A-kassornas verksamhet angående
ansökan från arbetstagare eller företagare i enlighet med vad i motionen
anförts.
1988/89:A217 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
avskaffa lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89 :Bo405.
1988/89: AU11
5
1988/89:A219 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att en parlamentariskt sammansatt kommitté tillkallas med
direktiv att lägga förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring i enlighet med
vad som anförs i motionen.
1988/89: A220 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att i Gävle
starta grundutbildning av pressfotografer för i första hand landsortspressens
behov.
1988/89:A221 av Kjell-Arne Welin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om organisationen
av arbetsförmedlingarna och om omfördelning av resurser från länsarbetsnämnderna
till arbetsförmedlingarna.
1988/89:A225 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om merkostnadsbidraget.
1988/89:A227 av Charlotte Branting och Barbro Sandberg (båda fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om en inventering av invandrarnas akademiska bakgrund, utbildning
och deras nuvarande arbetsuppgifter.
1988/89:A231 av Ingrid Sundberg (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undantag för
byggnation i kulturminnesvårdande syfte vid föreslagen begränsning av
byggandet.
1988/89:A233 av Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att körkortsutbildning
anordnas i AMU:s regi för kvinnor i glesbygd.
1988/89:A234 av Lena Boström (s) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen ger arbetsmarknadsverket i uppdrag att på arbetsförmedlingarna
inrätta speciella kontaktpersoner med uppdrag att hjälpa pensionärer till
arbete.
1988/89:A239 av Inger Koch (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär sådan ändring av reglerna för flyttningsbidrag att tandläkare och
läkare, som skall genomgå AT-tjänstgöring, får samma möjlighet att erhålla
bidrag.
1988/89:A240 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande arbete
för flyktingar och invandrare.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Fi226.
1988/89:A243 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsförmedlingarna.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:N277.
1988/89: AU11
6
1988/89:A247 av Bruno Poromaa m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet i
Norrbotten av utbildningsbidrag inom det reguljära utbildningsväsendet.
1988/89:A249 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om stöd till ett industriellt tränings- och utbildningsprojekt
för flyktingar i Värmlands län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att rekryteringsstöd för anställande av flyktingar/
invandrare bör tillkomma även Värmlands län,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att en utredning bör göras rörande möjligheten att
rekrytera vårdpersonal bland flyktingar i hela Värmlands län på sätt som i
Östergötlands län.
1988/89:A253 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
förlängning av östra Norrbottenprojektet.
1988/89:A254 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att verksamheten
med att bereda anställda med funktionshinder inom Samhall anställning hos
andra arbetsgivare bör prioriteras inom arbetsförmedlingsverksamheten och
resurser avsättas för ändamålet.
1988/89:A255 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär ett program för meningsfullt arbete
åt alla i en god miljö i enlighet med vad i motionen anförs,
2. att riksdagen till statsbidrag för kommuner och landsting för budgetåret
1989/90 upptar ett särskilt anslag om 2 000 000 000 kr. för att förbättra
arbetsmiljö, öka personaltätheten och värdera upp arbetena inom vård,
omsorg och skola,
3. att riksdagen hos regeringen begär ändrad inriktning av AMV:s
verksamhet i enlighet med vad i motionen anförs,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till att AMU:s roll i
arbetsmarknadsutbildningen förändras i enlighet med vad i motionen
anförs.
1988/89:A257 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
kompetensutveckling inom små och medelstora företag.
1988/89: A258 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om framtiden för
Demografiska databasen samt Nordiska museets och Riksantikvarieämbetets
beredskapsarbetsplatser i Norrbotten.
1988/89:A259 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att avskaffa lagen om byggnadstillstånd.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Bo409.
1988/89: AU11
7
1988/89:A260 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om utbildning för vårdpersonal inom hemtjänsten i
AMU:s regi enligt motionens förslag.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:So305.
1988/89:A261 av Ingrid Sundberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utnyttjande av AMS-medel inom kulturområdet.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Kr314.
1988/89:A264 av Börje Hörnlund m.fl. (c, m, fp, vpk, mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna att
verksamheten vid de s.k. excerperingscentralerna i Pajala och Jokkmokk
permanentas och blir enheter inom Demografiska databasen vid Umeå
universitet,
2. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna att
centralen i Jörn om två år permanentas på samma sätt,
3. att riksdagen beslutar att kostnader för verksamheten i Pajala och
Jokkmokk, ca 3 400 000 kr. resp. ca 1 900 000 kr., totalt ca 5 300 000 kr. skall
finansieras genom en överföring av arbetsmarknadsmedel till Demografiska
databasen; samt att övriga kostnader som är förknippade med en permanentning
av verksamheten vid excerperingscentralerna ca 1 200 000 kr. för Pajala
och ca 600 000 kr. för Jokkmokk, totalt ca 1 800 000 kr. finansieras genom att
ytterligare medel tillförs Demografiska databasen vid Umeå universitet från
finansdepartementet.
1988/89:A265 av Börje Hörnlund och Per-Ola Eriksson (båda c) vari yrkas
att riksdagen tilldelar länsarbetsnämnderna minst oförändrat antal utbildningsplatser
för upphandling inom reguljära skolväsendet.
1988/89:A268 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
förbättra arbetsmarknadssituationen för invandrarakademikerna.
1988/89:A276 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om decentralisering av AMS,
5. att riksdagen beslutar till AMS förvaltningskostnader för budgetåret
1989/90 anvisa ett ramanslag av 1 920 428 000 kr.,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om arbetsförmedlingens organisation och inriktning,
8. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:100 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av
rekryteringsstöd för svårplacerad arbetskraft samt beslutar att för 1989/90
anvisa 100 000 000 kr. för detta ändamål,
9. att riksdagen med avslag på proposition 1988/89:100 som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av 5 000
ytterligare utbildningsplatser inom det reguljära utbildningsväsendet samt
1988/89: AU11
8
beslutar anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 150 000 000 kr.
förhöjt anslag till särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning och utbildningsbidrag
för detta ändamål,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om formerna för redovisning av intäkterna till arbetslöshetsförsäkringen,
11. att riksdagen beslutar till Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag
för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag på 3 854 132 000
kr.,
12. att riksdagen bemyndigar regeringen att från berört konto hos
riksgäldskontoret till statsbudgetens inkomsttitel överföra 2 500 000 000 kr.
av intäkterna från arbetsmarknadsavgiften i enlighet med vad som anförs i
motionen.
1988/89:A283 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till reformering av arbetslöshetsförsäkringen enligt
vad som anges i motionen.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Fi223.
1988/89:A284 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (båda fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att arbetsmarknadsstyrelsen ordnar utbildning i form av 20-veckorskurser för avbytare i lantbrukets tjänst.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Jo291.
1988/89:A285 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om åtgärder för en väl fungerande arbetsmarknad och
arbetsmarknadspolitikens inriktning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående den offentliga arbetsmarknaden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående AMS och arbetsmarknadsverkets verksamhet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående sammansättningen av AMS styrelse,
8. att riksdagen beslutar att upphäva lagen (1976:157) om skyldighet att
anmäla ledig plats till den offentliga arbetsförmedlingen fr.o.m. den 1 juli
1989,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående utbildning för arbetslivet,
10. att riksdagen hos regeringen begär utredning om en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående strukturstöd för byggnadsarbetare,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående åtgärder för att underlätta för arbetslösa invandrare,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.
1988/89: AU11
9
15. att riksdagen till B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
för budgetåret 1989/90 anvisar ett ramanslag av 1 957 928 000 kr.,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående stödformen utbildning i företag vad avser stöd till
utbildning inom offentlig sektor,
17. att riksdagen till B 3. Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret
1989/90 anvisar ett reservationsanslag av 2 417 534 000 kr.,
18. att riksdagen till B 4. Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag
för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag av 3 694 132 kr.,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs angående statsbidrag till sysselsättningsskapande åtgärder,
20. att riksdagen till B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret
1989/90 anvisar ett reservationsanslag av 1 523 000 000 kr.
1988/89:A286 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att invandraren
skall få sina meriter och betyg från andra länder godkända i Sverige; i vissa
fall dock med kravet och möjligheten att göra en kompletterande kurs,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det skall vara
en merit med kunskaper i ett av de stora invandrarspråken vid ansökan till
utbildning och anställning i vård- och serviceyrken.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Sf545.
1988/89:A287 av Jan Sandberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar
avskaffa lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Bo278.
1988/89:A288 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om behovet av att
bättre förvalta utländska utbildningar i syfte att ge invandrare behörighet för
den svenska arbetsmarknaden.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:Sf547.
1988/89:Sf370 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om socialförsäkringssystemens effekter på
arbetsutbudet.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:A285.
1988/89: A404 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av tekniskt
kunnande och teknisk utveckling vid de små och medelstora företagen i
Västernorrlands län.
1988/89: A406 av Börje Hörnlund och Roland Brännström (c, s) vari yrkas att
riksdagen beslutar att av regionalpolitiska skäl förlägga en ”KAS handläggningscentral”
till Åsele kommun.
1988/89:A407 av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att ur anslaget B 5. Sysselsättningsskapande
åtgärder anslå 40 milj. kr. för särskilda utvecklinginsatser i östra Norrbotten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om landskapsvårdande åtgärder i östra Norrbotten.
1988/89: AU11
10
1988/89:A459 av Görel Bohlin m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen upphäver
lagen om byggnadstillstånd m.m. (1971:1204).
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:T243.
1988/89:A460 av Iris Mårtensson m.fl. (s) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande ändring i reglerna avseende flyttningsbidraget,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att körkortsutbildning anordnas i AMU:s regi för
kvinnor i glesbygd.
1988/89:A489 av Börje Hörnlund m.fl. (c) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om individinriktade stödåtgärder i syfte att stimulera inflyttning till
kommuner inom stödområdena A och B samt begära förslag om bidrag till
arbetsgivare för medflyttande resp. avskrivning av studiemedelsavgift i
enlighet med vad som anförs i motionen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om ändrade regler för erhållande av s.k. merkostnadsbidrag,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om ändrade regler för flyttningsbidrag samt beslutar, med avslag på
proposition 1988/89:100, bil. 12 i denna del, till Arbetsmarknadsservice för
budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag om 137 601 000 kr.
1988/89:A754 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om förändringar i
arbetslöshetsförsäkringen som reducerar statens kostnader med 2 miljarder
kr.
1988/89:A804 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den ofrivilliga deltidsarbetslösheten.
1988/89:Jo214 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts om
starta-eget-bidraget,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bristyrkesutbildningen,
4. att avbytarkursen om 20 veckor kan för dem som saknar praktik
förlängas till 40 veckor.
Uppgifter om arbetsmarknadsläget
Antalet sysselsatta enligt arbetskraftsundersökningarna (AKU) fortsatte att
öka under år 1988 och uppgick i slutet av året till 4 400 000 personer, vilket
var 71 000 fler än i december 1987. Ökningen av sysselsättningen återfinns till
stor del inom tjänstenäringarna.
Kvinnorna fortsätter att öka sitt deltagande i förvärvslivet. I december
1988 tillhörde 81,6 % av kvinnorna i åldrarna 16-64 år arbetskraften jämfört
med 80,8 % ett år tidigare.
1988/89: AU11
11
Antalet deltidsarbetande, som ökade fram till år 1983, har därefter
minskat. År 1988 uppgick antalet deltidsarbetande totalt till 1 075 000
personer, varav kvinnorna utgjorde 85 %.
Efterfrågan på arbetskraft har varit stark under hela år 1988. Totalt under
året nyanmäldes närmare 800 000 lediga platser, vilket innebär en kraftig
ökning jämfört med år 1987. Vid årets slut fanns 31 000 obesatta platser,
varav flertalet inom industrin och inom hälso- och sjukvården.
Antalet arbetslösa uppgick i december till 51 000 personer, motsvarande
1,1 % av arbetskraften. Arbetslösheten bland ungdomar 16-24 år uppgick
till 2,4 %.
Internationellt sett är den öppna arbetslösheten i Sverige mycket låg; det
är bara Island och Schweiz inom OECD-området som har en lägre
arbetslöshet.
Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder framgår av följande
tabell som gäller januari månad resp. år.
1985 |
1987 |
1989 |
|
Arbetsmarknadsutbildning |
|||
exkl. företagsutbildning |
41 000 |
39 400 |
45 900 |
Utbildning i företag |
1 700 |
3 200 |
4 100 |
Beredskapsarbete |
29 900 |
20 000 |
13 200 |
Ungdomslag |
39 000 |
25 200 |
7 900 |
Inskolningsplatser |
- |
- |
2 100 |
Offentligt skyddat arbete |
- |
4 800 |
5 600 |
Rekryteringsstöd |
15 200 |
5 700 |
4 100 |
Samhall |
25 900 |
28 200 |
29 700 |
Arbetsmarknadsinstitut |
5 300 |
5 200 |
5 800 |
Lönebidrag |
36 400 |
41 800 |
44 400 |
Totalt antal personer |
194 400 |
173 500 |
162 800 |
Källa: AMS
Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken
Propositionen
I propositionen framhålls att den svenska ekonomin för närvarande befinner
sig i en högkonjunktur med hög produktionstillväxt och högt kapacitetsutnyttjande
i näringslivet samt stor efterfrågan på arbetskraft. Tillväxten under
år 1988 berodde i stor utsträckning på stigande investeringar och export. På
sikt kan den svenska pris- och lönestegringstakten utgöra ett hot mot
exporten.
Under år 1989 förutses enligt propositionen en fortsatt stark efterfrågan på
arbetsmarknaden med ett högt kapacitetsutnyttjande och en ökning av
produktionsvolymen. Den starka efterfrågan avspeglas i brist på arbetskraft,
bl.a. inom industrin, byggnadsbranschen och vårdsektorn.
Arbetslösheten väntas ligga kvar på nuvarande låga nivå. Samtidigt har
antalet personer i beredskapsarbete kunnat minskas med drygt 40 000 under
perioden 1983-1988. Behovet av konjunkturberoende sysselsättningsskapande
åtgärder väntas ytterligare minska.
Sveriges höga arbetskraftstal, stigande sysselsättning och låga arbetslöshet
1988/89:AU11
12
har under de senaste åren rönt stor internationell uppmärksamhet. Den 1988/89:
tredje vägens politik har visat sig vara framgångsrik.
Motionerna
I moderata samlingspartiets kommittémotion 1988/89:A285 anförs att det
vore fel att ta det nuvarande goda sysselsättningsläget till intäkt för att
problemen på den svenska arbetsmarknaden tillhör det förflutna. En
internationell lågkonjunktur kan snabbt vända sysselsättningstalen. För att i
framtiden kunna upprätthålla ett gott sysselsättningsläge måste det svenska
näringslivets konkurrenskraft återställas. Detta kräver att kostnadsutvecklingen
kan kontrolleras och att skatterna sänks.
Den socialdemokratiska politiken med rigid lagstiftning och stark central
byråkrati har resulterat i en arbetsmarknad i permanent obalans och
återkommande brandkårsutryckningar. En förutsättning för ekonomisk
tillväxt är en stabil politik med fasta spelregler.
Samtidigt som arbetslösheten ligger på en låg nivå råder enligt moderata
samlingspartiet en så besvärande brist på arbetskraft inom stora delar av
arbetsmarknaden att den ekonomiska tillväxten kan hämmas. Antalet
individer som slagits ut från arbetsmarknaden har också ökat, vilket
avspeglas i de mycket höga kostnaderna för arbetslöshet, långtidssjukskrivning
och förtidspensioner.
I folkpartiets motion 1988/89: A204 framhålls att den fulla sysselsättningen,
jämsides med en låg inflation, är av avgörande betydelse för att uppnå viktiga
fördelningspolitiska mål och ökad jämställdhet mellan män och kvinnor.
Som en följd av den långa högkonjunkturen har antalet platser på arbetsmarknaden
kraftigt ökat. Det föreligger nu en brist på arbetskraft, vilken
hotar att förstärka problemen i ekonomin. Löneökningstakten drivs upp och
vid en konjunkturnedgång kan Sverige befinna sig i en situation med
försämrade konkurrensmöjligheter.
Med tanke på befolkningsutvecklingen är bristen på arbetskraft inte bara
ett dagsaktuellt problem. Efter år 2000 kommer förverkligandet av de äldres
rättigheter att ställa ökade krav på de åldersgrupper som befinner sig i
förvärvsarbete.
Vidare framhålls i folkpartimotionen att de nuvarande höga marginalskatterna
utgör hinder i ekonomin genom att utbudet av arbetskraft minskas och
tillväxten hämmas.
I centerpartiets motion 1988/89: A276 framhålls att den socialdemokratiska
regeringen, trots en långvarig internationell högkonjunktur, först nu har
lyckats pressa ned arbetslösheten i förhållande till år 1982 i någon nämnvärd
grad. Vidare har den förda ekonomiska politiken kraftigt förstärkt de
regionala obalanserna och stimulerat en inflyttning till storstadsregionerna.
Resultatet är överhettning inom vissa områden och stagnation inom andra
områden. Regeringens politik har gynnat storföretagen och expansiva
områden på bekostnad av småföretagen och de utsatta områdena.
Trots en långvarig högkonjunktur har kostnaderna för arbetslösheten ökat
kraftigt. Främst kvinnor och ungdomar står dock utanför trygghetssystemen.
Kortsiktiga arbetsmarknadspolitiska insatser förmår inte att lösa de grundläggande
orsakerna till arbetslösheten.
Vänsterpartiet kommunisterna anför i motion 1988/89:A255 att den
långvariga högkonjunkturen förväntas avmattas under år 1989. Runt hörnet
väntar en lågkonjunktur. Trots en gynnsam arbetsmarknadsstatistik inger
utvecklingen oro.
Monopoliseringen och maktkoncentrationen inom hela näringslivet har
ökat. Den extrema anpassningen till imperialistiska företag och till EGutvecklingen
gör det svenska näringslivet sårbart. Priset för denna politik är
enligt vpk bestående regionala obalanser.
Det framhålls vidare att löne-, inkomst- och utbildningsklyftorna ökar i
samhället. Över en halv miljon människor beräknas stå utanför arbetsmarknaden
på grund av förtidspensionering och långtidssjukskrivning. Många är
borta från arbetslivet genom att kraven är omänskliga och arbetsmiljön dålig.
Därtill kommer att knappt 400 000 människor är öppet eller latent arbetslösa
eller i någon form av arbetsmarknadsåtgärder.
Utskottets överväganden
Utskottet vill för sin del framhålla följande om förutsättningarna för
arbetsmarknadspolitiken. Det övergripande målet är arbete åt alla, vilket
inte bara innebär att arbetslösheten skall bekämpas, utan också att deltagandet
i arbetslivet skall stimuleras. Grunden för arbetsmarknadspolitiken är
arbetslinjen. I nuvarande arbetsmarknadsläge med brist på arbetskraft inom
flera sektorer bör tillfället utnyttjas för att stödja de grupper som trots allt har
svårigheter på arbetsmarknaden. Vidare gäller det att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden. Men arbetsmarknadspolitiken måste också med
hjälp av främst förmedlings- och utbildningsinsatser inriktas mot att tillgodose
efterfrågan på arbetskraft och hålla nere vakanstiderna för de lediga
platserna.
Arbetsmarknadspolitiken fungerar som ett komplement till de generella
ekonomisk-politiska åtgärderna. Det krävs också en gynnsam närings- och
industripolitik, utbildningspolitik osv.
I finansutskottets betänkande 1988/89:FiU20 behandlas den ekonomiska
politiken. Enligt finansutskottet är den främsta uppgiften på kort sikt att
pressa tillbaka inflationen utan att arbetslösheten ökar. I det medellånga
perspektivet gäller det att höja produktivitetstillväxten och säkra en sådan
internationell konkurrenskraft att full sysselsättning och tryggad materiell
välfärd för hela folket kan värnas samtidigt som miljöhänsyn måste prägla
verksamheten i alla sektorer. Finansutskottet har i betänkandet ställt sig
bakom den socialdemokratiska regeringens ekonomiska politik. De alternativ
för den ekonomiska politiken som förs fram av oppositionspartierna har
därvid avvisats.
Enligt utskottets uppfattning visar den förda politiken goda resultat. Den
genomsnittliga BNP-tillväxten under perioden 1982-1988 var 2,5 % per år.
Sammantaget har näringslivets investeringsvolym vuxit med 36 % sedan år
1982. Det statliga budgetunderskottet på 86,6 miljarder kronor under
budgetåret 1982/83 har förbytts i ett överskott vilket under budgetåret
1988/89 beräknas uppgå till 9,5 miljarder kronor. Antalet sysselsatta har
under samma period ökat med över 200 000 personer och den öppna
1988/89: AU11
14
arbetslösheten nästan halverats. Det senaste året har arbetslösheten minskat
i samtliga län. Dessutom har det totala antalet arbetade timmar i Sverige ökat
under perioden, särskilt under år 1988. Detta innebär att den successiva
minskning, som skett av den totala arbetstidsvolymen sedan 1930-talet, har
brutits under 1980-talet. Rörligheten på arbetsmarknaden har också ökat.
Detta visar enligt utskottets uppfattning att den svenska arbetsmarknaden
utvecklas flexibelt.
De höga arbetskraftstalen - 86 % för män och 82 % för kvinnor - och den
låga arbetslösheten har rönt internationell uppmärksamhet. Den genomsnittliga
arbetslösheten under år 1988 på 1,6 % kan jämföras med OECDområdet,
där arbetslösheten under samma år beräknas uppgå till 7,5 %. I
Europa har den höga arbetslösheten huvudsakligen lett till att resurserna för
kontant understöd har ökat. Sverige har i stället valt arbetslinjen med
tyngdpunkten på aktiva åtgärder och utbildning. Drygt två tredjedelar av
Sveriges resurser för arbetsmarknadspolitiken avsätts för aktiva åtgärder,
medan flertalet länder avsätter mindre än en tredjedel till sådana åtgärder.
Resultatet av den svenska politiken kan sägas tala för sig självt.
Det sagda innebär inte att situationen är problemfri. Såväl i budgetpropositionen
som i motionerna A285 (m) och A204 (fp) pekas på att den svenska
pris- och lönestegringstakten på sikt utgör ett hot mot konkurrenskraften och
sysselsättningen.
Vidare hämmas produktionstillväxten i flera sektorer på grund av brist på
arbetskraft. Som framhålls i folkpartimotionen ger befolkningsstatistiken vid
handen att arbetskraftsbristen kan vara ett permanent problem till efter år
2000. Sett i ett kortare perspektiv väntas under år 1989 en något svagare
tillväxt av utbudet av arbetskraft.
Med det anförda avstyrker utskottet aktuella delar av de i sammanhanget
refererade motionerna A285 (m), A204 (fp), A276 (c) och A255 (vpk).
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Propositionen
I propositionen framhålls att arbetsmarknadspolitiken under de senaste åren
har varit inriktad på att uppnå målet arbete åt alla genom en tillväxtfrämjande
politik. Resurser har flyttats från sysselsättningsskapande åtgärder till
arbetsförmedling och utbildning. Trots den goda sysselsättningsutvecklingen
finns det grupper som haft särskilda svårigheter på arbetsmarknaden.
Riktade insatser har därför gjorts mot ungdomar, långtids- och deltidsarbetslösa,
handikappade och invandrare.
Denna inriktning bör enligt arbetsmarknadsministern gälla även under det
kommande budgetåret. I det nuvarande konjunkturläget är det angeläget att
utveckla en flexibel arbetsmarknad för att tillgodose tillväxtmålet. Samtidigt
måste balans mellan tillväxtmålet och fördelningsmålet uppnås för att
samhället som helhet skall gagnas. Industrins arbetskraftsbehov måste
tillgodoses för att undvika flaskhalsar i produktionen samtidigt som vård- och
omsorgssektorn måste klara sin rekrytering. Det goda arbetsmarknadsläget
måste också utnyttjas för att stödja svaga grupper på arbetsmarknaden.
1988/89: AU11
15
Det anförs vidare att grunden för arbetsmarknadspolitiken är och förblir
arbetslinjen vilket innebär att åtgärder som arbetsförmedling, vägledningsinsatser
och utbildning bör prioriteras. Beredskapsarbete bör i nuvarande
konjunkturläge utnyttjas restriktivt och kontantstöd skall alltid komma i sista
hand.
Under det kommande budgetåret är det särskilt angeläget att minska
arbetslöshetstiden för dem som är arbetslösa samt att minska vakanstiderna
för de lediga platserna. Jämfört med tidigare bör fler arbetshandikappade,
långtidsarbetslösa och invandrare ges ett arbete eller en lämplig arbetsmarknadsutbildning.
I det gynnsamma arbetsmarknadsläge vi nu har blir förmedlingsverksamheten
ett ännu viktigare instrument enligt budgetpropositionen. Inom
arbetsmarknadsverket pågår ett utvecklingsarbete för att kunna ge såväl
arbetssökande som arbetsgivare en förbättrad service, bl.a. genom inrättande
av teknikerförmedlingar i flertalet län. Förmedlingen har också en viktig
uppgift att stödja kvinnor och män som väljer för sitt kön otraditionella
arbeten.
Motionerna
I moderata samlingspartiets kommittémotion 1988/89:A285 anförs att en av
de viktigaste uppgifterna för svensk arbetsmarknadspolitik för framtiden blir
att mobilisera den arbetskraftspotential som finns. En högre sysselsättning
ger både samhällsekonomiska vinster och en ökad livskvalitet för de
människor som vill och kan arbeta. Enligt moderata samlingspartiet bör
regeringen återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder i syfte att såväl
avlägsna hinder som skapa incitament som leder till en väl fungerande
arbetsmarknad. Ett förslag i denna riktning är att - samtidigt som arbetsförmedlingsmonopolet
upphävs - den obligatoriska platsanmälan avskaffas.
Politiken måste i fortsättningen inriktas på att skapa ökad rörlighet på
arbetsmarknaden. För att hjälpa de arbetslösa är arbetsmarknadsutbildning
det mest verksamma medlet. I högre grad än nu måste den inriktas på den
kompetens som erfordras i framtiden.
I kommittémotion 1988/89:Sf370 av Sonja Rembo m.fl. (m) behandlas
socialförsäkringssystemens samlade effekter på utslagningen från arbetsmarknaden.
Såväl vid arbetslöshet som vid sjukdom kan ersättningen i vissa
fall överstiga lönen. Samtidigt har frånvaron ökat. Det finns därför anledning
att anta att anställningar tvingas fram för att kompensera den höga
frånvaron. Mot denna bakgrund bör riksdagen av regeringen begära en
utredning av socialförsäkringssystemets effekter på arbetskraftsutbudet.
I kommittémotion 1988/89:A285 (m) anförs vidare att område efter
område av den offentliga sektorn befinner sig i kris. Vantrivsel och
arbetsmiljöproblem drabbar ofta arbetstagare som är hänvisade till en enda
arbetsgivare. Detta talar för att stora delar av den i dag offentliga
produktionen med fördel kan utföras av enskilda producenter.
Arbetsmarknadsverkets organisation bör effektiviseras enligt moderata
samlingspartiet. Förändringsprocessen måste i framtiden leda till en mindre
men effektivare och mer flexibel organisation.
1988/89: AU11
16
I folkpartiets partimotion 1988/89:A204 föreslås en öppen arbetsmarknad
med arbetskraftsrörlighet mellan Sverige och den gemensamma marknaden.
I motionen framhålls att det är av största vikt att vi från svensk sida arbetar
för en stor öppenhet i båda riktningarna.
Vidare bör effektiviteten på arbetsmarknaden höjas och arbetsutbudet
öka. Bl. a. gäller det att tillvarata arbetsutbudet hos de grupper som ofrivilligt
ställs utanför arbetsmarknaden. I detta sammanhang understryks vikten av
att man framöver iakttar stor försiktighet när det gäller reformer som
resulterar i sänkt arbetsutbud. Det gäller både förändringar inom socialförsäkringsområdet
och inom semester- och arbetstidslagstiftningen.
Folkpartiet tar vidare upp förnyelsearbetet vid AMS, där målstyrning har
ersatt detaljreglering. En väl skött statlig arbetsförmedling, med starka
lokala enheter, måste vara den stabila grunden för arbetsförmedling och
stödåtgärder. Enligt motionärerna skulle det vara en fördel om vissa
arbetsuppgifter kunde utföras av förmedlingar knutna till yrkesområden med
speciella behov. En ökad mångfald inom förmedlingsområdet skulle ytterligare
stärka den flexibilitet och anpassbarhet som utgör en förutsättning för
en effektivare arbetsmarknad.
I centerpartiets motion 1988/89: A276 framhålls att insatserna inom näringsoch
regionalpolitik måste syfta till att ge arbete och utbildning i alla delar av
landet. Åtgärderna måste särskilt riktas till ungdomar, kvinnor och långtidsarbetslösa.
Vidare måste en jämnare fördelning av män och kvinnor inom
alla yrken komma till stånd.
Enligt motionärerna är det angeläget att föra en politik som minskar
statens totala kostnader för arbetsmarknadspolitiska insatser. Därför måste
inriktningen vara att främja småföretagen och näringslivet via STU, utvecklingsfonderna,
länsstyrelserna m.fl. Därmed uppnås ett mera varaktigt
resultat än de kortsiktiga arbetsmarknadspolitiska insatserna kan ge. Detta
bör ges regeringen till känna.
I vänsterpartiet kommunisternas motion 1988/89:A255 framhålls att allas
rätt till ett meningsfullt arbete i en god miljö blir allt angelägnare med hänsyn
till den politiska katastrof som den tredje vägens politik inneburit. Regeringens
politik fortsätter att utvecklas på kapitalets villkor, vilket innebär viss
permanent arbetslöshet, fortsatt regional obalans, utslagning, sämre kvinnojobb
m.m.
Hela arbetarrörelsen måste mobiliseras i kampen mot arbetslösheten
vilken måste förenas med kvinnofrigörelsen. Statsföretag, löntagarfonder,
regionalpolitik m.m. behöver omvandlas till redskap för en arbetsskapande
politik. Bl.a. bör ett nationellt industrialiseringsprogram i samhällelig regi
upprättas.
Vidare bör ett program upprättas för samhällets grundläggande sociala
behov, dvs. vård, service, undervisning m.m. För detta ändamål bör man
skapa ett nytt anslag avseende statsbidrag till kommuner och landsting för att
förbättra arbetsmiljön, öka personaltätheten och uppvärdera arbetena. För
budgetåret 1989/90 begärs 2 miljarder kronor för detta program.
Vidare föreslår vpk en ändrad inriktning av arbetsmarknadsverkets
verksamhet, bort ifrån den nuvarande villkorslösa anpassningen till näringslivets
krav. Kritik framförs mot den nuvarande arbetsmarknadspolitiken som
enligt vpk är ensidigt inriktad på de tillväxtpolitiska målen.
1988/89: AU11
17
2 Riksdagen 1988/89.18sami. Nr 11
Utskottets överväganden
1988/89: AU11
Utskottet ställer sig bakom den arbetsmarknadspolitik som har förts av
regeringen under senare år. Målet om arbete åt alla har fullföljts samtidigt
som riktade insatser gjorts till grupper med svårigheter på arbetsmarknaden.
Höga arbetskraftstal, stigande sysselsättning och låg arbetslöshet är kännetecknande
för den förda politiken.
Utskottet vill därför framhålla betydelsen av att denna politik fullföljs på
det sätt som föreslås i propositionen.
Mot den angivna bakgrunden med brist på arbetskraft är utbudsfaktorerna
för olika grupper viktiga att studera. Utskottet kan konstatera att samtidigt
som kvinnornas deltagande i arbetslivet har ökat, har också andelen
heltidsarbetande kvinnor ökat. Invandrarnas och flyktingarnas problem på
arbetsmarknaden tar utskottet upp i avsnittet Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader. Angående åtgärder för ungdomar har från regeringen
aviserats en proposition om nya stödåtgärder.
Arbetskraftsutbudet från personer som är 65 år och äldre har undersökts
av arbetsmarknadsverket (AMV). Det kan nämnas att det svenska arbetskraftstalet
för män över 65 år ligger högt i förhållande till andra OECDländer.
Samtidigt har det relativa arbetskraftstalet för dessa män sjunkit från
33 % år 1968 till 13 % år 1987. Såväl ekonomiska som ideologiska och
medicinska skäl kan enligt AMV utgöra motiv för olika förslag att underlätta
pensionärernas deltagande i arbetslivet. Enligt utskottets uppfattning är vad
som anförs i propositionen om en flexibel arbetsmarknad av stor betydelse
för att olika grupper både skall vilja och ha möjlighet att delta i arbetslivet.
Som utskottet betonade i sitt yttrande till finansutskottet hösten 1988
(1988/89: AUly) bör också frånvarons betydelse för det totala arbetskraftsutbudet
tas upp. Utöver den ”positiva” frånvaron för föräldraledighet, studier
m.m. föreligger en ökande sjukfrånvaro, som inger oro. Bakom denna
utveckling ligger bl.a. arbetsmiljöproblem och förslitningsskador. Enligt
utskottet kan man hysa förhoppningar att komma till rätta med en del av den
ökade sjukfrånvaron genom de insatser som den av regeringen tillsatta
arbetsmiljökommissionen (dir. 1988:63) skall svara för. Målet för kommissionens
arbete skall vara att minska den arbetsrelaterade sjukfrånvaron och
utslagningen men även att förebygga uppkomsten av nya hälsorisker i
arbetsmiljön.
Beträffande sambanden mellan arbetsutbud, arbetsmiljö och socialförsäkringarna
kan utskottet konstatera att flera utredningar har tagit upp
hithörande frågor. Riksförsäkringsverket redovisar i sin rapport Varför ökar
sjuktalet? att olika försäkringsreformer är en av orsakerna till att sjuktalets1
nivå har ändrats över tiden. Utöver riksförsäkringsverkets undersökningar
och arbetsmiljökommissionens nyligen påbörjade arbete kan rehabiliteringsberedningen
nämnas. Denna kommitté har nyligen avlämnat sitt betänkande,
Tidig och samordnad rehabilitering (SOU 1988:41). Vidare beslutade
regeringen i augusti 1988 att tillkalla en arbetsgrupp med uppgift att se över
företagshälsovårdens verksamhet. Slutligen har riksdagens revisorer påbörjat
en studie av arbetsskadeförsäkringen. Enligt utskottets uppfattning bör
'Antal sjukpenningdagar per sjukpenningförsäkrad och år.
18
de nämnda utredningarna kunna ge ett värdefullt bidrag till statsmakternas
vidare arbete på detta område.
I fråga om den offentliga sektorns problem och förnyelse vill utskottet
hänvisa till sitt betänkande om statlig personalpolitik, 1988/89: AU7. Utskottet
vill framhålla att den offentliga sektorn bärs upp av personalen och att det
är en viktig uppgift att skapa former för att bättre ta till vara de anställdas
initiativkraft och arbetsglädje. Förslaget i motion A255 (vpk) om ett nytt
anslag avseende statsbidrag till kommuner och landsting för att förbättra
arbetsmiljö, personaltäthet m.m. kan utskottet inte biträda.
Vad gäller frågan om en öppen arbetsmarknad mellan Sverige och EG vill
utskottet erinra om att riksdagen har beslutat att Sverige, så långt som är
möjligt inom de ramar som sätts av vår utrikes- och säkerhetspolitik, skall
delta i den ekonomiska integrationen i Västeuropa. Inom regeringskansliet
pågår olika studier om vad en svensk anslutning till EG skulle innebära. Bl.a.
studeras frågor om personers rörlighet. Utskottet vill i detta sammanhang
upplysa om att det senare under våren avser att yttra sig till utrikesutskottet i
frågor rörande EG och arbetsmarknadspolitiken m.m.
I anslutning till motionskraven på närings- och regionalpolitiken vill
utskottet peka på att den nyligen genomförda departementsorganisationen,
som medfört att både arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska frågor
nu behandlas inom arbetsmarknadsdepartementet, kan möjliggöra samordningsfördelar
som främjar de utgångspunkter som redovisas i motionen. Som
tidigare nämnts har arbetslösheten minskat i samtliga län. När det gäller de
regionala sysselsättningsfrågorna vill utskottet hänvisa till utredningen om
regionalpolitikens inriktning (dir. 1987:48). Utredningens betänkande planeras
föreligga till våren 1989.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att förmedlingsverksamheten
intar en nyckelroll när det gäller att snabbt passa samman de arbetslösa
med de lediga platser som finns. Det omfattande förnyelsearbetet inom
AMV har syftat till att skapa förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av
resurserna och en förbättrad service till såväl arbetssökande som arbetsgivare.
Inrättandet av tekniker- och artistförmedlingar ligger i linje med
strävandena att förbättra servicen. Enligt utskottets sätt att se finns det inget
motsatsförhållande mellan en god service från arbetsförmedlingens sida till
arbetsgivarna och en god service till de arbetssökande. Vidare är företagens
förtroende för arbetsförmedlingarna en grundförutsättning när förmedlarna
skall skapa möjligheter till placering av arbetshandikappade, invandrare
osv.
Utskottet kan inte dela den kritik som framförs mot inriktningen av
förnyelsearbetet i motion A285 (m). Enligt utskottets mening innebär
decentraliseringen inom verket liksom den i propositionen föreslagna friare
medelsanvändningen inom AMV (avsnittet Sysselsättningsskapande åtgärder)
ökade möjligheter till en effektiv och flexibel organisation. Till
personalfrågorna återkommer utskottet i det följande. Motionärerna föreslår
även ett avskaffande av lagen om allmän platsanmälan fr.o.m. den 1 juli
1989. Enligt utskottets uppfattning har införandet av allmän platsanmälan
inneburit vidgade möjligheter för platsförmedlarna att erbjuda de sökande
1988/89: AU 11
19
önskat arbete. Motionärernas förslag kan därför inte gagna en effektiv
förmedlingsverksamhet. En sådan utveckling kan utskottet inte medverka
till.
Med det anförda ställer sig utskottet bakom de riktlinjer som regeringen
föreslagit i budgetpropositionen beträffande arbetsmarknadspolitiken. De i
sammanhanget behandlade motionerna avstyrks i aktuella delar.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
1987/88 Utgift 1 926 236 000 Anslagssparande 25 325 000
1988/89 Anslag 1 903 739 000 (1)
1989/90 Förslag 1 995 428 000
(1) varav 3 125 000 kr. enligt prop. 1988/89:47 bil. 3, FiUlO.
Av anslaget för budgetåret 1988/89 har 13 440 000 kr. inte ställts till
arbetsmarknadsverkets disposition till följd av tillämpandet av en utgiftsram.
Från anslaget betalas löner m.m. för verksamheten vid arbetsförmedlingen,
länsarbetsnämnderna och AMS.
Under punkt B 1 (s. 74-79) föreslår regeringen att riksdagen skall
1. medge att regeringen får bemyndiga AMS att under budgetåret 1989/90
besluta om avskrivning av lånefordran uppkommen inom arbetsmarknadsverket
under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1988/89,
2. godkänna förslaget i fråga om utnyttjandet av inkomster,
3. till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1989/90
anvisa ett ramanslag på 1 995 428 000 kr.
1988/89 |
Beräknad ändring 1989/90 |
|||||
Personal |
7 |
366 |
_ |
|||
Budget |
||||||
Utgifter |
||||||
Förvaltningskostnader |
1 |
727 |
844 |
000 |
(1) + |
82 107 000 |
(därav lönekostnader) |
(1 |
327 |
694 |
000)(1)(+ |
64 756 000) |
|
Kapitalkostnader |
10 |
000 |
000 |
- |
||
Af/ADB, m.m. |
166 |
595 |
000 |
(1) + |
14 082 000 |
|
Kulturarbetsförmed- |
||||||
ling |
0 |
- |
||||
Aske kursgård |
0 |
- |
||||
Summa utgifter |
1 |
904 |
439 |
000 |
+ |
96 189 000 |
Avgår inkomster |
700 |
000 |
4 500 000 |
|||
Nettoutgift (=anslag) |
1 |
903 |
739 |
000 |
+ |
91 689 000 |
(1) Varav 3 125 000 kr. enligt prop. 1988/89:47 bil.3,
FiU 10. Av angivna belopp under budgetposterna 1. och 3. har inte
13 343 000 kr. resp. 97 000 kr. ställts till arbetsmarknadsverkets
disposition till följd av tillämpningen av en utgiftsram.
Sorn framgår av ovanstående sammanställning är lönekostnaderna den
största utgiftsposten inom anslaget.
I propositionen lämnas följande sammanställning över tjänstgörande,
årsarbetare och lönekostnad den 1 juli 1988 finansierade dels över anslaget B
1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, dels över andra anslag.
1988/89:AU11
20
Placering |
Antal tj änstgörande |
Antal årsar- betare |
Löne-kostnad |
AMS |
587 |
550 |
117 591 |
Länsarbets- |
|||
nämnder |
2 002 |
1 818 |
316 313 |
Arbetsförmedling |
6 320 |
5 500 |
962 920 |
AMU-för1äggninga |
99 |
84 |
14 044 |
Arbetsmarknads- |
|||
institut |
2 360 |
2 015 |
401 810 |
Regionkontor |
- |
- |
16 515 |
SUMMA |
11 368 |
9 967 |
1 829 193 |
Fördelning av lönekostnader budgetåret 1987/88 (1 000-tal
kr.)
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader 1 329 484
Ami-organisationen 391 494
Anställda med lönebidrag 109 283
SUMMA 1 830 261
Sedan budgetåret 1987/88 ingår arbetsmarknadsverket i en försöksverksamhet
med s.k. ramanslag. Anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
förs därför upp som ett ramanslag.
Arbetsmarknadsverkets organisation m.m.
En viss tillfällig förstärkning föreslås i propositionen för nästa budgetår. För
att fullfölja, men också intensifiera, den av riksdagen nyligen (prop.
1988/89:47 bil. 3, FiUlO, rskr. 94) godkända verksamheten som har påbörjats
under innevarande budgetår med att hjälpa flyktingar och andra invandrare,
som vistas på mottagningsförläggning, till arbete föreslås en förstärkning
med 50 tjänster till en kostnad av 12,5 milj. kr. Förstärkningen skall
utvärderas.
Arbetsmarknadsverket har, som utskottet redan tidigare konstaterat,
under de senaste åren genomgått en genomgripande omorganisation.
Förändringsarbetet har syftat till att skapa förutsättningar för ett effektivt
utnyttjande av resurserna och en förbättrad service från arbetsförmedlingen
till arbetssökande och arbetsgivare. Förnyelsearbetet pågår alltjämt.
Frågor om arbetsmarknadsverkets organisation m.m. behandlas i flera
motioner. I moderata samlingspartiets motion 1988/89:A285 framhålls att
arbetsmarknadsverket bör sträva efter att minska sin personal. Personalminskningen
- som kan ske genom naturlig avgång - bör på årsbasis motsvara
ca 4 % av årskostnaden. Dessutom anser motionärerna att arbetsförmedlingen
bör klara av ytterligare arbetsuppgifter under nästa budgetår utan att
tillföras de i propositionen föreslagna 50 extra tjänsterna.
I centerpartiets motion 1988/89:A276 anförs bl.a. att den påbörjade
decentraliseringen av AMS bör fortsätta. Antalet anställda på centrala AMS
och på länsarbetsnämnderna går att minska ytterligare med 100 respektive
200 tjänster. Motionärerna framhåller vidare att arbetsförmedlingen bör
aktivt och kontinuerligt undersöka vilka arbeten som finns att tillgå och inte
enbart vara mottagare av de arbeten som anmäls.
1988/89: AU 11
21
I motion 1988/89: A221 av Kjell-Arne Welin (fp) betonas hur viktigt det är
att arbetsförmedlingarna får ett eget ansvar för de arbetslösa inom sitt
område. Härigenom skulle också personalen vid förmedlingarna uppleva sitt
arbete som mera meningsfullt och därmed skulle trivseln i arbetet öka med
t.ex. minskad sjukfrånvaro som följd. De stora personalresurser som
länsarbetsnämnderna har i förhållande till arbetsförmedlingarna bör omfördelas
genom att resurser förs över från länsarbetsnämnderna till arbetsförmedlingarna.
Utskottet vill för sin del framhålla betydelsen av att det nu pågående
förnyelsearbetet inom arbetsmarknadsverket fortsätter. Förändringsarbetet
har skapat goda förutsättningar för en större flexibilitet i verksamheten och
en förbättrad service till såväl de arbetssökande som arbetsgivarna.
Den kraftiga minskningen av arbetslösheten har inneburit att förmedlingens
tid för varje arbetslös person har ökat. Härigenom finns det nu större
resurser att bistå de arbetslösa, bland vilka många tillhör svaga grupper som
trots det goda arbetsmarknadsläget har svårigheter att få arbete.
Det är viktigt att arbetsförmedlingen skapar goda kontakter till och
kontinuerligt håller kontakt med företagen på orten. Arbetet med att finna
nya vägar för att fördjupa företagskontakterna pågår.
Utskottet har tidigare (AU 1987/88:11, s. 33) kunnat konstatera att ett
stort antal tjänster har frigjorts från central och regional förvaltning till den
platsförmedlande verksamheten. Arbetet med att föra över resurser till
direkt förmedlingsarbete pågår alltjämt.
Under innevarande budgetår sker en minskning med omkring 70 tjänster
vid AMS till följd av den av statsmakterna beslutade utgiftsramen. Dessutom
skall arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader minska med 31,9 milj.
kr. under nästa budgetår enligt den fyraåriga besparingsplan som beslutades
1986. Det är inte rimligt att verket åläggs besparingsplaner och under
planernas giltighetstid får nya besparingsdirektiv. Sådana åtgärder motverkar
en god planering.
Med hänvisning till vad utskottet anfört om förändringsarbetet inom
arbetsmarknadsverket avstyrker utskottet de i sammanhanget upptagna
motionerna i aktuella delar och tillstyrker den i propositionen föreslagna
personalförstärkningen för insatser bland invandrare.
Utskottet tar i detta sammanhang upp frågan om sammansättningen av
AMS styrelse. I motion 1988/89:A285 (m) föreslås att sammansättningen av
AMS styrelse ändras. Motionärerna anför att parterna på arbetsmarknaden i
dag dominerar AMS styrelse vilket knappast är lämpligt med hänsyn till att
samma parter sluter avtal på arbetsmarknaden och därmed påverkar
sysselsättningen. Parternas möjligheter att utöva inflytande och bidra med
kunskaper och erfarenheter kan tryggas på annat sätt än genom direkt
styrelserepresentation.
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare, senast i AU 1987/88:11, s. 33-34,
framfört den principiella uppfattningen att parterna på arbetsmarknaden bör
vara företrädda i styrelsen. Utskottet vidhåller denna uppfattning, varför
motion A285 avstyrks i föreliggande del.
1988/89: AU11
22
Arbetsförmedlingens verksamhetsinriktning m.m.
I folkpartiets motion 1988/89:A243 anförs att arbetsförmedlingarna och
länsarbetsnämnderna bör aktualisera hantverket mer. Motionärerna anser
att regeringen bör se över frågan hur rekryteringen till hantverksyrkena skall
kunna förstärkas och pekar på att yrkesrådgivning och arbetsförmedling då
bör vara viktiga målgrupper.
Utskottet har förståelse för de synpunkter motionärerna framför och anser
det viktigt att arbetsförmedlingen kan lämna adekvat information om
möjligheterna att arbeta inom olika hantverksyrken. Genom det utvecklingsarbete
som pågår inom arbetsmarknadsverket får förmedlarna en djupare
kunskap om branscherna och de krav som ställs på olika yrken. Härigenom
ökar också deras möjligheter att bistå sökande som efterfrågar möjligheter
att verka inom skilda yrken. Utskottet anser dock att det i första hand bör
åligga branscherna själva att främja rekryteringen till olika hantverksyrken
och avstyrker därför bifall till motion A243 i aktuell del.
I vänsterpartiet kommunisternas motion 1988/89: A254 tas frågan upp om
arbetsförmedlingens arbete med att bereda de anställda inom Samhall
anställning hos andra arbetsgivare. Motionärerna förklarar sig beredda att
acceptera ett oförändrat antal anställda inom Samhall om arbetet med
utslussningen till den öppna arbetsmarknaden prioriteras inom arbetsförmedlingsverksamheten
och resurser avsätts för ändamålet.
Det rådande goda arbetsmarknadsläget har enligt propositionen inneburit
att arbetsförmedlingarna har kunnat placera fler sökande med arbetshandikapp
på den öppna marknaden. Enligt statistik som har tagits fram av
Samhallgruppen var det under 1987/88 1 172 Samhall-anställda som övergick
till arbete hos annan arbetsgivare. Denna siffra kan jämföras med 310
utplacerade år 1980. Målsättningen för 1990 är 1 600 övergångar. Utskottet
förutsätter som en självklarhet att arbetsförmedlingen medverkar till att
detta mål nås. Motion A254 bör därför inte föranleda någon riksdagens
åtgärd i nu aktuell del.
I motion 1988/89: A234 av Lena Boström (s) framhålls behovet av hjälp för
pensionärer som vill söka arbete. Motionären begär därför att det pä
arbetsförmedlingarna inrättas speciella kontaktpersoner med uppdrag att
hjälpa pensionärer till rätta.
Tidigare i denna framställning har utskottet kunnat konstatera att
utvecklingsarbetet inom arbetsmarknadsverket är inriktat mot att erbjuda
förbättrad service både åt arbetssökande och arbetsgivare. Härigenom okar
också möjligheterna att lösa de uppgifter förmedlingen har att hjälpa olika
kategorier arbetssökande att hitta arbete som lämpar sig för deras förutsättningar
på skilda områden. Enligt utskottets mening bör därför den nu
aktuella motionen inte föranleda någon åtgärd.
Utskottet övergår nu till några frågor om invandrarnas problem att komma
in på arbetsmarknaden. Situationen för utländska medborgare på arbetsmarknaden
är väsentligt sämre än för svenskar. Enligt arbetskraftsundersökningarna
uppgick arbetslösheten för utländska medborgare år 1987 till 4,4 %
medan motsvarande siffra för svenska medborgare var 1,9 %. Under år 1988
sjönk arbetslösheten också för utländska medborgare och uppgick till 4,0%,
1988/89:AU11
23
en siffra som dock skall jämföras med 1,1 % som gällde för svenska
medborgare.
I moderata samlingspartiets motion 1988/89:A285 betonas att bristen på
kunskaper i svenska språket är ett avgörande hinder för invandrarnas
möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Invandrarmyndigheter och
arbetsförmedling måste därför intensifiera sina ansträngningar för att lösa
detta problem. Det är inte realistiskt att tro att man enbart genom att
utvärdera och jämföra utländska utbildningar med svenska skall kunna lösa
arbetsgivarens bristande tilltro till okända läroanstalter. En arbetslös
akademiker behöver hjälp att höja sin trovärdighet inför presumtiva
arbetsgivare. Arbetsmarknadsmyndigheterna bör därför hjälpa denna grupp
till språkträning. Också provanställning bör kunna komma i fråga, liksom
möjligheter att genom objektiva tester visa sina kunskaper.
Betydelsen av kunskaper i svenska språket och möjlighet till yrkespraktik
tas också upp i en annan motion från moderata samlingspartiet, 1988/
89:A288. Rekryteringsstöd och aktiva arbetsförmedlingsinsatser för att
tillvarata flyktingars arbetskapacitet är värdefulla insatser. Med tanke på
vårdsituationen i Sverige ifrågasätter motionärerna om inte de utbildade
flyktingarnas kompetens kunde komma till användning även utan krav på
legitimation. Liknande synpunkter lägger motionärerna också på andra
yrkesområden, t.ex. teknikområdet. De ytterligare insatser som föreslås i
propositionen tillstyrks. Rutiner för att utvärdera utländska examina måste
enligt motionärerna utarbetas.
I centerpartiets motion 1988/89:A240 påtalas misshushållningen med
invandrarnas kompetens på arbetsmarknaden genom att de anställs i
befattningar för vilka de är överkvalificerade. Centerpartiet efterlyser därför
förslag från regeringen hur invandrarna lättare skall kunna hitta vägar in på
den svenska arbetsmarknaden i relevanta befattningar.
I miljöpartiets motion 1988/89:A286 begärs ett tillkännagivande om att
invandrarna skall få sina meriter och betyg godkända i Sverige och att
kunskaper i något av de stora invandrarspråken skall vara en merit vid
ansökan till utbildning och anställning i vård- och serviceyrken.
Berndt Ekholm m.fl. (s) anser i motion 1988/89:A268 att den åtgärdskatalog
som presenterats av regeringen inte är till fyllest för invandrarakademikerna
och efterlyser bl.a. en kartläggning av deras arbetsmarknadssituation
och åtgärder för att lösa praktikfrågan. Liksom i övriga nyss refererade
motioner tas också i denna motion upp frågan om kompletterande utbildning
och förbättrad svenskundervisning.
Eftersom det saknas statistik som visar hur många invandrade akademiker
det finns i Sverige eller i vilken utsträckning dessa har arbete som motsvarar
deras utbildning anser Charlotte Branting och Barbro Sandberg (båda fp) i
motion 1988/89:A227 att det är angeläget att det görs en riksomfattande
inventering av invandrare med akademisk bakgrund.
Invandrarnas problem på arbetsmarknaden skall enligt gällande invandrarpolitiska
riktlinjer lösas genom att befintliga arbetsmarknadspolitiska
resurser utnyttjas. Med hänsyn till det rådande läget för dessa grupper och
den samtidigt kraftiga flyktinginvandringen föreslås dock i propositionen att
särskilda insatser görs. De medel som riksdagen i december 1988 (1988/
1988/89: AU11
24
89:FiU10, rskr. 94) ställde till förfogande för arbetsförmedlingen för
innevarande budgetår skulle användas till att förkorta väntetiden mellan
beslut om uppehålls- och arbetstillstånd å ena sidan och kommunplacering å
den andra. Tillskottet, som upptog medel för ca 25 tjänster under andra
hälften av innevarande budgetår, skall avse en rörlig förmedlingsstyrka,
riktad mot dem som vistas vid de olika mottagningsförläggningarna.
I budgetpropositionen föreslås, som redovisats i det föregående, att de
ambulerande arbetsförmedlingarna förstärks och för nästa budgetår tillförs
50 tillfälliga tjänster. För den rörliga arbetsförmedlingens verksamhet har av
beredskapsmedel avsatts 30 milj. kr. AMS fördelar medlen efter ansökan
från länsarbetsnämnderna. Dessutom föreslås i propositionen att den
tillfälliga förstärkning av förmedlingsservicen som sedan några år har
tilldelats arbetsmarknadsverket också får disponeras under nästa budgetår.
Utskottet har erfarit att flera initiativ har tagits för att underlätta för
invandrarna att komma in på arbetsmarknaden. Som exempel vill utskottet
nämna den enkät som gjorts av invandrarverket i samarbete med landstinget
i Östergötlands län vid flyktingförläggningarna. Vid denna enkät visade det
sig att ett sextiotal flyktingar hade medicinsk utbildning på högskolenivå.
Efter granskning av socialstyrelsen får nu ett trettiotal av dessa yrkespraktik
och svenskundervisning för att genomgå prov för legitimation.
Informationsinsatser planeras i många län för arbetsgivare och fackliga
organisationer för att sprida kunskap om utländska meriters värde.
För att underlätta invandrarnas möjligheter att komma in på den svenska
arbetsmarknaden och få ett arbete som svarar mot deras tidigare kunskap
och erfarenhet har AMS startat ett utvecklingsprojekt, en databaserad
kunskapsbank, som syftar till att finna metoder för att pröva och värdera
utländsk yrkeskunskap. Ett samarbete har för ändamålet inletts mellan
AMS, UHÄ, SÖ, socialstyrelsen och lantbruksuniversitetet. Denna samarbetsgrupp
ser även över möjligheterna till kompletterande utbildning.
Inom UHÄ finns sedan några år tillbaka en verksamhet som syftar till att
bedöma och värdera utländska högskoleutbildningar. Verksamheten har
dragits med problem i form av långa handläggningstider och stor personalomsättning.
Enligt vad utskottet under hand har inhämtat kommer extra
åtgärder att under våren 1989 vidtas inom UHÄ för att nedbringa handläggningstiderna
och i övrigt intensifiera verksamheten med utvärdering av
utländska betyg.
Utskottet vill först stryka under hur angeläget det är att var och en efter sin
förmåga ges möjligheter att delta i arbetslivet. Detta gäller inte minst för
utländska medborgare, i stor utsträckning flyktingar som funnit en fristad i
vårt land. Deras kunskaper och erfarenheter från andra länder borde i många
fall vara värdefulla för den svenska arbetsmarknaden. Som framgått av
redogörelsen ovan har åtgärder vidtagits och andra planeras för att ge
utländska medborgare som har erhållit uppehålls- och arbetstillstånd bättre
möjligheter att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Det är enligt
utskottets uppfattning synnerligen angeläget att ansträngningarna från
myndigheternas sida intensifieras i detta viktiga arbete.
Vad angår yrkandet i motion A286 (mp) om möjligheten att få tillgodoräkna
kunskap i något av de stora invandrarspråken vid ansökan till utbildning
1988/89: AU11
25
och anställning i vård- och serviceyrkena finns redan i dag möjlighet att ta 1988/89:AU11
sådan hänsyn vid anställning inom den offentliga sektorn där sådana
kunskaper kan vägas in i skicklighetskriteriet.
Utskottet finner att åtskilliga av de frågor som tas upp i motionerna ligger
väl i linje med den förda politiken. De bör därför enligt utskottets
uppfattning inte föranleda några riksdagens åtgärder.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A285 (m), A288 (m),
A240 (c) och A286 (mp) i aktuella delar.
Vad slutligen gäller yrkandet i motion A227 (fp) om en riksomfattande
inventering av invandrare med akademisk bakgrund vill utskottet framhålla
följande. Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna i fråga om
angelägenheten av att invandrarna får arbeten som svarar mot deras
utbildning och kompetens i övrigt. Utskottet gör dock den bedömningen att
det torde möta stora praktiska svårigheter att i detta syfte genomföra en
riksomfattande inventering. Inte heller torde det vara praktiskt genomförbart
med en heltäckande kartläggning av arbetsmarknaden för invandrare,
något som efterlyses i motion A268 (s). Utskottet anser därför att nu
ifrågavarande motioner inte bör vinna bifall.
Medelsanvisning
I det föregående har utskottet tagit ställning till vad som anförts i propositionen
om personal vid arbetsmarknadsverket. Utskottet tillstyrker även vad
som i övrigt anförts under anslaget. Till anslaget Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader föreslås för nästa budgetår 1 995 428 000 kr., varav
1 392,5 milj. kr. för de sammanlagda lönekostnaderna. Av lönemedlen bör
enligt propositionen 5 milj. kr. avsättas för tillfälliga förstärkningar av
arbetsförmedlingen, medel som bör stå till regeringens förfogande.
Som en konsekvens av förslagen beträffande antalet tjänster inom
arbetsmarknadsverket föreslås i motionerna 1988/89:A285 (m) och 1988/
89:A276 (c) ett med 37,5 milj. kr. resp. 75 milj. kr. reducerat belopp när det
gäller medelsanvisningen i denna del.
Utskottet tillstyrker vad som anförts i propositionen beträffande anvisning
av medel till det här aktuella anslaget. De i sammanhanget upptagna
motionerna avstyrks i motsvarande delar.
Slutligen tillstyrker utskottet att AMS liksom tidigare bemyndigas avskriva
vissa lånefordringar inom verket samt att inkomster av annonser m.m. av
AMS får utnyttjas för kostnader för annonser m.m.
Arbetsmarknadsservice
1987/88 Utgift
1988/89 Anslag
1989/90 Förslag
178 543 000
183 816 000 (1)
227 601 000
(1) varav 53 750 000 kr. enligt prop. 1988/89:47 bil. 3, FiUlO.
Från anslaget betalas dels reseersättningar och traktamenten m.m. åt
arbetssökande vid besök på arbetsförmedlingen (utredningskostnader), dels
kostnader för flyttningsbidrag och inlösen av egna hem m.m.
26
1988/89 |
Beräknad ändring 1989/90 |
|
Utredningskostnader |
8 316 000 |
+ 416 000 |
Flyttningsbidrag |
174 500 000(1) |
+ 43 369 000 |
Inlösen av egnahem m. m. |
1 000 000 |
- |
183 816 000 |
+ 43 785 000 |
(1) Varav 53 750 000 kr. enligt prop. 1988/89: 47 bil. 3, Filt 10.
Under punkt B 2 (s. 79-80) föreslår regeringen att riksdagen skall till
Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag på
227 601 000 kr.
Utredningskostnader
Utskottet tillstyrker den begärda medelstilldelningen, 8,7 milj. kr., under
denna punkt.
Flyttningsbidrag
Flyttningsbidrag till en arbetssökande kan enligt förordningen (1987:407) om
flyttningsbidrag m.m. vara respenning, starthjälp och merkostnadsbidrag.
En arbetsgivare som anställer en medflyttande familjemedlem kan få
medflyttandebidrag.
Respenning kan utgå till den som är eller riskerar att bli arbetslös, inte kan
få arbete på hemorten eller i närheten av hemorten och som söker arbete
genom den offentliga arbetsförmedlingen. Starthjälp får lämnas till den som
har en kvalificerad yrkesutbildning, inte kan få arbete på hemorten och som
har fått anställning i yrket vid företag inom stödområde om sådan arbetskraft
inte kan erhållas på orten. Möjlighet att erhålla merkostnadsbidrag infördes
från och med den 1 januari 1989. Bidraget utgår vid anvisning till arbete på
annan ort än hemorten, dock inte i Stockholms län samt Malmö och
Göteborgs kommuner. Bidrag får heller inte lämnas vid tillträde av den
första anställningen efter avslutad reguljär utbildning. Vidare föreskrivs att
den nya anställningen beräknas vara minst sex månader.
I centerpartiets motion 1988/89:A489 framhålls att avfolkningen i vissa
kommuner har nått så långt att det krävs införande av avsevärda individuella
stimulanser för att få en inflyttning till stånd. Motionärerna föreslår därför
nya riktlinjer för flyttningsbidragen m.m. Flyttningsbidragen (respenning
m.m.) bör framdeles utformas så att de både främjar en bättre regional
balans och ytterligare minskar belastningen på statsbudgeten. Arbetsgivarna
bör i expansionsorterna svara för kostnaderna vid rekrytering av arbetskraft
från utflyttningsorter. Flyttningsbidrag bör därför i framtiden bara utgå vid
flyttningar till regionalpolitisk! prioriterade områden.
Utskottet framhöll vid sitt ställningstagande till ett liknande motionsyrkande
förra året (AU 1987/88:11, s. 36) att ett genomförande av förslaget
skulle innebära att ersättning för de reella flyttningskostnaderna inte längre
skulle kunna utgå vid arbetsmarknadspolitiskt motiverade flyttningar i andra
delar av landet än avfolkningsbygderna. Utskottet avstyrkte därför bifall till
1988/89: AU 11
27
motionen. Utskottet vidhåller denna uppfattning och finner inte heller i
övrigt skäl att biträda ett sådant förslag. Den behandlade motionen A489 (c)
avstyrks därför i aktuell del.
Merkostnadsbidrag bör enligt förslaget i motion 1988/89:A489 (c) endast
utgå för flyttning till stödområdena, Bergslagskommunerna och sydöstra
Sverige - med undantag för de mest expansiva kommunerna inom dessa
områden. Bidragen kan då fördubblas till 10 000 kr. per person.
I folkpartiets motion 1988/89:A225 framhålls att reglerna för det nyligen
införda merkostnadsbidraget inte ger tydlig ledning för tillämpningen.
Motionärerna anser därför att regeringen senare bör återkomma med en
redovisning om hur bidraget har fungerat och, vid behov, med förslag till
åtgärder.
Utskottet har i november 1988 i samband med sitt yttrande till finansutskottet
över proposition 1988/89:47 om den ekonomiska politiken jämte
motioner (1988/89: AUly) tagit ställning för merkostnadsbidragets nuvarande
utformning. Utskottet tog då också ställning till ett motsvarande
motionsyrkande från centerpartiet. Utskottet anförde därvid att centerpartiets
förslag skulle innebära en alltför snäv avgränsning med hänsyn till de
arbetslösas intressen och avstyrkte därför förslaget. Det finns enligt utskottets
mening inte skäl att frångå denna uppfattning. Med det anförda avstyrks
motion A489 (c) i föreliggande del.
Beträffande yrkandet i motion 1988/89:A225 vill utskottet erinra om sitt
nyssnämnda yttrande till finansutskottet. I detta yttrande utgick utskottet
från att bidraget utvärderades utan att riksdagen gjorde något särskilt
uttalande härom. Utskottet avstyrker därför motion A225 (fp) i denna del.
Utskottet tar härefter upp frågan om bidraget för medfly tionde. Regeringen
föreslår att försöksverksamheten med bidrag till arbetsgivare för anställning
av medflyttande bör få bedrivas även under budgetåret 1989/90 inom en
oförändrad kostnadsram.
I centerpartiets motion 1988/89:A489 föreslås att bidragsprocenten till
arbetsgivaren höjs från nuvarande 50 % till 90 % av den totala lönekostnaden
för den anställde under det första året och utgår till arbetsgivare inom
stödområdet.
Utskottet anser inte att det föreligger skäl att ändra bidragsreglerna med
hänsyn till att det fortfarande är en försöksverksamhet som pågår. Inte heller
bör området ändras inom vilket medflyttandebidraget utgår. Med det
anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om fortsatt försöksverksamhet
under budgetåret 1989/90 beträffande medflyttandebidraget och avstyrker
det aktuella motionsyrkandet.
I centerpartiets nyssnämnda motion vill motionärerna främja rekrytering
av kvalificerad arbetskraft till näringsliv och offentlig tjänst inom t.ex.
sjukvården genom att det införs möjlighet till avskrivning av den årliga
studiemedelsavgiften så länge man bor och arbetar inom stödområdena A och
B.
Riksdagen behandlade under föregående riksmöte ett likartat motionsyrkande
som då gällde möjligheten att rekrytera läkare till arbete i glesbygd
(SfU 1987/88:26, s. 17). Yrkandet avslogs med motiveringen att förslaget
innebar i det närmaste olösliga rättviseproblem mellan olika studerandekate
-
1988/89: AU11
28
gorier och olika delar av landet. Utskottet anser inte att riksdagen bör frångå
denna uppfattning och avstyrker därför bifall till nu ifrågavarande motion i
aktuell del.
I motion 1988/89:A460 av Iris Mårtensson m.fl. (s) påtalas den oroande
utvecklingen i glesbygdskommunerna i fråga om de unga kvinnornas
utflyttning. Som ett led i strävandena att underlätta för kvinnor att återvända
till hemorten föreslår motionärerna att bestämmelserna om flyttningsbidrag
ändras. Ändringen skulle bestå i att bidrag även lämnas till kvinnor i
glesbygdskommuner med brist på arbetskraft. Bidraget skulle utgå utan att
nuvarande kriterier är uppfyllda.
Utskottet konstaterar att den regionalpolitiska kommittén beträffande det
regionalpolitiska stödet bl.a. har till uppgift att åstadkomma att en sammanvägning
av olika faktorer som bedöms ha betydelse för levnadsnivån
sammantaget skall ge så likartade levnads- och sysselsättningsförhållanden
som möjligt. Den fråga som motionärerna tar upp ligger således inom ramen
för kommitténs uppdrag. Utskottet föreslår därför att motion A460 lämnas
utan bifall.
Inger Koch (m) tar i motion 1988/89: A239 upp frågan om ändring av
reglerna för flyttningsbidrag. Syftet är att ge tandläkare som skall genomgå
AT-tjänstgöring möjlighet att erhålla nämnda bidrag. Motionären framhåller
att reglerna om flyttningsbidrag tillämpas olika för tandläkare respektive
läkare som skall genomgå AT-tjänstgöring. En läkare kan således beviljas
flyttningsbidrag i samband med AT-tjänstgöring om denne löper risk för
arbetslöshet på hemorten/utbildningsorten. Motsvarande gäller inte för
tandläkare.
Flyttningsbidrag kan enligt fastlagd praxis hos AMS inte lämnas för en
anställning som är ett led i en pågående utbildning. Till skillnad från
nyutexaminerade läkare, som har möjlighet att arbeta inom sitt yrke utan att
ha genomgått AT-tjänstgöring, måste nämligen tandläkare för att kunna
utöva sitt yrke genomgå sådan tjänstgöring som ett led i utbildningen.
Läkares AT-tjänstgöring har därmed jämställts med vanlig anställning och
inte som en obligatorisk del av utbildningen. Utskottet har inte funnit skäl att
göra en annan bedömning än AMS i denna fråga och avstyrker därför bifall
till motion A239.
Inlösen av egna hem m.m.
Utskottet tillstyrker den begärda medelstilldelningen, 1 milj. kr., under
denna punkt.
Medelsanvisning
Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget Arbetsmarknadsservice
för budgetåret 1989/90 har i propositionen beräknats till 227 601 000 kr.
Centerpartiets förslag beträffande flyttningsbidragen i motion 1988/89:A
489 innebär att anslaget bör räknas ned med 90 milj. kr.
Utskottet tillstyrker vad som anförs i propositionen beträffande anvisning
av medel till det aktuella anslaget. Den i sammanhanget upptagna motionen
avstyrks i motsvarande del.
1988/89:AU11
29
Arbetsmarknadsutbildning
1987/88 Utgift 2 421 214 000 Reservation 285 915 000
1988/89 Anslag 2 737 398 0001
1989/90 Förslag 2 469 234 000
1 Häri ingår 77 milj. kr. enligt prop. 1988/89:47 bil. 3, FiU 10. Av medlen
skall 43,8 milj. kr. föras bort från anslaget enligt beslut av regeringen.
Från anslaget betalas utgifterna för upphandling av särskilt anordnad
arbetsmarknadsutbildning och annan utbildning, bidrag för utbildning i
företag, elevsocial verksamhet inom AMU-gruppen samt för AMS boendeservice
till deltagare i arbetsmarknadsutbildning. Utbildningsbidrag till
deltagare i arbetsmarknadsutbildning finansieras över anslaget B 4. Kontant
arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag.
Arbetsmarknadsutbildning är sådan utbildning som en person genomgår
av arbetsmarknadsskäl och till vilken bidrag beviljas av arbetsförmedlingen.
Det kan vara utbildning för personer som är eller riskerar att bli arbetslösa
och som uppbär utbildningsbidrag under utbildning vid särskilt anordnade
kurser eller i det reguljära utbildningsväsendet, eller utbildning av anställda
för vilka bidrag från arbetsmarknadsverket utgår till arbetsgivaren.
Regeringen föreslår under punkt B 3 (s. 82—89) att riksdagen dels
godkänner det i propositionen framlagda förslaget om avveckling av den
yrkesförberedande praktiken inom försvaret, dels till Arbetsmarknadsutbildning
för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag av
2 469 234 000 kr.
1988/89 |
Beräknad ändring 1989/90 |
|||
Särskilt anordnad |
||||
arbetsmarknadsut- |
||||
bildning |
2 353 |
630 000(1) - 150 430 000 |
||
Bidrag för utbildning |
||||
i företag m.m. |
296 |
000 |
000(2) - 87 200 000 |
|
Yrkesf örberedande |
||||
praktik inom försvaret |
30 |
000 |
000 |
- 30 000 000 |
Elevsocial verksamhet |
57 |
768 |
000 |
534 000 |
2 737 |
398 |
000 |
- 268 164 000 |
(1) Av medlen skall 43,8 milj. kr. föras bort från
anslaget enligt beslut av regeringen.
(2) Häri ingår 77 milj. kr. enligt prop. 1988/89:47 bil. 3,
FiU 10.
Anslagsposten Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning avser kostnaderna
för sådan utbildning som länsarbetsnämnderna upphandlar från såväl
AMU-gruppen som från bl.a. komvux, högskola, folkhögskola, studieförbund
eller företag. Bestämmelser om särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning
finns i förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning.
Anslagsposten Bidrag för utbildning i företag m.m. avser kostnader för
bidrag enligt förordningen (1984:518, omtryckt 1987:514) om bidrag till
sådan utbildning.
Elevsocial verksamhet avser hälsovård och kurativt stöd som arbetsmark -
1988/89:AU11
30
nadsmyndigheterna upphandlar hos AMU-organisationen för deltagare i
AMU-kurser. Vidare avser den arbetsmarknadsmyndigheternas ansvar för
att ordna bostad för dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning utanför
hemorten.
Arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning
I propositionen framhålls att arbetsmarknadsutbildningen vid sidan om
arbetsförmedlingen är det viktigaste arbetsmarknadspolitiska instrumentet
och spelar en central roll när det gäller att underlätta anpassningen på
arbetsmarknaden. Vidare framhålls att arbetsmarknadsutbildningen är ett
aktivt instrument som förbättrar den enskildes möjligheter att få arbete,
underlättar strukturomvandlingen och förbättrar produktionsförutsättningarna
i företagen. Den stora efterfrågan på utbildad arbetskraft inom ett
flertal sektorer liksom arbetslivets förändrade kompetenskrav fordrar omfattande
utbildningsinsatser.
Under budgetåret 1987/88 deltog 132 000 personer i arbetsmarknadsutbildning
varav 74 000 i den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen.
Yrkesutbildningarnas andel har ökat och utgjorde 83 % av arbetsmarknadsutbildningen
exkl. utbildning i företag. Det framhålls som angeläget att
andelen yrkesutbildningar bibehålls på en hög nivå, men också att dessa får
en inriktning som bättre svarar mot arbetsmarknadens efterfrågan. Enligt
•propositionen måste också arbetsmarknadsutbildningen användas som ett
aktivt instrument för att bredda både mäns och kvinnors utbildnings- och
yrkesval för att härigenom bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden.
Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att arbetsmarknadsutbildningen
bör bibehållas på en hög nivå. Det beräknas att 122 000 personer
kommer att behöva erbjudas arbetsmarknadsutbildning i olika former under
nästa budgetår. Merparten av resurserna bör därvid beräknas för särskilt
anordnad utbildning.
Arbetsmarknadsutbildningens inriktning m.m. tas upp i två motioner. I
motion 1988/89:A285 av Sonja Rembo m.fl. (m) framhålls vikten av
utbildning för och i arbetslivet. Kompetensen och kunskaperna hos den
enskilde individen är helt avgörande för möjligheterna till framgång på
arbetsmarknaden. I dagens samhälle är återkommande utbildning betydelsefull
för individernas förmåga att anpassa sig till de förändringar som sker, och
sådan utbildning är är också av stor betydelse för företags och förvaltningars
utveckling. Behovet av utbildning för arbetslivet kommer, enligt motionärerna,
att öka i framtiden. Sådan utbildning kan ske i olika former, och i
motionen nämns lärlingsutbildning, företagsintern utbildning och arbetsmarknadsutbildning.
Utbildning är enligt motionärerna den mest effektiva
metoden för att motverka långvarig arbetslöshet. Arbetsmarknadsutbildning
är därför den viktigaste statliga insatsen för att bekämpa existerande
arbetslöshet. Höga krav ställs dock på flexibilitet i utbildningen då den dels
skall motsvara kompetenskraven för de lediga arbetena, dels skall motsvara
den enskildes intressen och förutsättningar. Stora krav måste också ställas på
AMU:s planering av utbildningen. Bl.a. får den nuvarande länsvisa organisationsformen
inte bli ett hinder för samarbete över länsgränserna. Nya vägar
1988/89:AU11
31
för finansiering av AMU:s verksamhet kan också öppnas i takt med att den
återkommande utbildningen ökar i betydelse. I motionen framhålls också att
arbetsmarknadsverkets nya frihet att upphandla utbildning måste användas
till att ge även andra utbildningsanordnare än AMU möjligheter att få
genomföra arbetsmarknadsutbildning. Motionärerna begär ett tillkännagivande
om utbildning för arbetslivet i enlighet med det anförda.
I motion 1988/89:A255 av Lars Werner m.fl. (vpk) begärs förslag till
förändring av AMU:s roll i arbetsmarknadsutbildningen. Motionärerna är
kritiska mot den nya organisationen av arbetsmarknadsutbildningen och
anser att den innebär en kvalitativ förändring av AMU:s verksamhet och
målinriktning mot en ännu större företagsanpassning än tidigare. Arbetsmarknadsutbildningens
fördelningspolitiska mål skjuts i bakgrunden till
förmån för de tillväxtpolitiska målen. Enligt motionärerna bör arbetsmarknadsutbildningen
i stället utgöra en del av samhällets vuxenutbildning. Den
bör ge stöd åt dem som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden
genom åtgärder som syftar till att överbrygga utbildningsklyftorna. Vidare
bör utbildningen vara allsidig och bred samt hållas på en så hög nivå som
möjligt. Följaktligen bör målgrupperna för verksamheten i första hand vara
de som är eller riskerar att bli arbetslösa.
När det gäller de i motion A285 framförda synpunkterna på arbetsmarknadsutbildningens
inriktning vill utskottet erinra om att ett motionsyrkande
av likartad innebörd behandlades och avstyrktes av utskottet under våren
1988 i det av riksdagen godkända betänkandet AU 1987/88:11. Utskottet
framhöll därvid att arbetsmarknadsutbildningen kompletterar brister i
kompetens hos den enskilde, medverkar till att lösa omställnings- och
anpassningsproblem på arbetsmarknaden samt bidrar till att begränsa
arbetslösheten. Den har också stor betydelse för att stärka de svaga
gruppernas ställning. Vidare framhöll utskottet att utbildning är en samhällsekonomiskt
lönsam åtgärd och därför bör prioriteras bland de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. Genom utbildning ges möjlighet att kunna undanröja
inflationsdrivande flaskhalsar och tillgodose behoven av nyckelpersonal.
Arbetsmarknadsutbildningen måste därför kunna erbjuda kurser i olika
steg för att fylla tomrummen i de vakanskedjor som uppstår på arbetsmarknaden,
och inom AMU-gruppen pågår kontinuerligt en sådan inriktning av
verksamheten. Vad särskilt gällde frågan om upphandling av utbildning
erinrade utskottet om att det numera ankommer på länsarbetsnämnderna att
sköta upphandlingen när det gäller arbetsmarknadsutbildning. Länsarbetsnämnderna,
som har att beakta såväl kostnads- som kvalitetsaspekter, har då
möjlighet att vända sig till andra utbildningsanordnare än AMU-gruppen.
Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin ovan redovisade uppfattning
och avstyrker därmed motion A285 i förevarande del.
I fråga om de kritiska synpunkter på arbetsmarknadsutbildningens inriktning
som förs fram i motion A255 vill utskottet framhålla att den nya
organisationen av arbetsmarknadsutbildningen inte har inneburit någon
förändring av utbildningens inriktning. Som utskottet uttalade redan hösten
1984 (se AU 1984/85:9) bör arbetsmarknadsutbildningens fördelningspolitiska
mål ligga fast. Vidare har utskottet ovan framhållit att arbetsmarknadsutbildningen
kompletterar brister i kompetens hos den enskilde, medverkar till
1988/89:AU11
32
att lösa omställnings- och anpassningsproblem på arbetsmarknaden samt
bidrar till att begränsa arbetslösheten. Utbildningens inriktning styrs dock
givetvis av utbuds- och efterfrågesituationen på arbetsmarknaden. Beträffande
utbildningens innehåll framhålls i propositionen att det är väsentligt att
arbetsmarknadsutbildningen är anpassad både till den aktuella efterfrågan
på kompetens och till behoven av yrkesutbildning hos olika grupper av
arbetssökande. Stödresurser i form av allmänna teoretiska ämnen såväl som
orienterande och mera avancerade datainslag i de yrkesinriktade kurserna
bör ses som en naturlig del i denna anpassning. Det förtjänar också att
påpekas att arbetsmarknadsutbildningen endast är ett komplement till den
utbildning som bedrivs inom det reguljära utbildningsväsendet och således
inte har till uppgift att tillgodose det långsiktiga behovet av allmän och
yrkesinriktad utbildning i samhället. Med det anförda avstyrker utskottet
motion A255 i nu behandlad del.
Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning
Med särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning avses sådan utbildning
som länsarbetsnämnden upphandlar som arbetsmarknadsutbildning oavsett
huvudman eller anordnare.
I propositionen förordas att den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen
planeras utifrån en omfattning av verksamheten som motsvarar
78 000 deltagare. En sådan volym bör kunna tillgodose behovet av såväl
grundläggande som kompletterande yrkesutbildningar. Vidare bör även
orienterande, vägledande och motivationshöjande insatser inför och parallellt
med yrkesutbildningen liksom det ökade inslaget av mera avancerade
kurser kunna inrymmas i denna volym. Medelsbehovet för verksamheten
beräknas i propositionen till 2 203,2 milj. kr. för budgetåret 1989/90.
Utskottet har ingen erinran mot den föreslagna omfattningen av den
särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen, och utskottet tillstyrker
följaktligen regeringens förslag till medelsberäkning i denna del.
Utskottet behandlar i detta sammanhang ett antal motioner, i vilka tas upp
frågor om vissa speciella utbildningsinsatser inom ramen för den särskilt
anordnade arbetsmarknadsutbildningen.
I motion 1988/89:A220 av Hans Lindblad (fp) föreslås att en ettårig
grundutbildning för pressfotografer startas i Gävle för att i första hand
tillgodose landsortspressens behov av pressfotografer. Motionären pekar på
att de fortbildningskurser för yrkesverksamma pressfotografer i AMU:s regi
som de senaste åren anordnats i Gävle har gett mycket goda erfarenheter,
och det bör därför öppnas möjlighet att erbjuda även grundutbildning för
pressfotografer. En sådan utbildning skulle med fördel kunna bedrivas i
AMU:s regi med kompletterande köp från högskolan i Gävle/Sandviken av
de allmänna ämnena.
Utskottet anser- i likhet med vad som framhålls i propositionen - att det är
väsentligt att arbetsmarknadsutbildningen är anpassad både till den aktuella
efterfrågan på kompetens och till behoven av yrkesutbildning hos olika
grupper av arbetssökande. Det ankommer dock på arbetsmarknadsverket,
företrätt av länsarbetsnämnderna, att genom upphandling skaffa den utbildningskapacitet
som erfordras. Länsarbetsnämnderna har således att avgöra
1988/89:
3 Riksdagen 1988189.18sami. Nr 11
vilka utbildningar som svarar mot de sökandes behov och arbetsmarknadens
efterfrågan och därefter göra erforderlig upphandling. Frågan om behovet av
en grundutbildning för pressfotografer i Gävle bör därför prövas på
sedvanligt sätt av länsarbetsnämnden, och utskottet avstyrker motion A220.
Lars Werner m.fl. föreslår i motion 1988/89:A260 (vpk) att utbildning för
vårdpersonal inom hemtjänsten startas i AMU:s regi. Enligt motionärerna
behöver personalen inom hemtjänsten utbildning för att kunna få ett större
ansvar och inflytande över arbetet. Arbetet blir därigenom mer attraktivt och
personalomsättningen blir lägre. Således kommer kommunernas kostnader
att minska på sikt, men till en början ökar givetvis utgifterna i samband med
att utbildningarna startar. Staten bör därför under en övergångsperiod svara
för viss del av utbildningskostnaderna.
Utskottet konstaterar att det inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen
anordnas vårdutbildning. Det ankommer dock på länsarbetsnämnderna att
avgöra om det föreligger behov av ett större utbud eller ett förändrat innehåll
i utbildningen. Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att en
förutsättning för att bevilja arbetsmarknadsutbildning med därtill knutna
utbildningsbidrag är att den sökande är arbetslös eller riskerar att bli
arbetslös. Med det anförda avstyrker utskottet motion A260.
Två motioner tar upp frågan om arbetsmarknadsutbildning för avbytare i
jordbruket. I motion 1988/89:A284 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (fp)
framhålls att det råder stor brist på avbytare i hela landet och att det därför
behövs en ökad satsning på jordbruksutbildning. Enligt motionärerna är en
lämplig väg att arbetsmarknadsstyrelsen ordnar grundutbildning i form av
20-veckorskurser för avbytare i lantbruket, och de begär ett tillkännagivande
i enlighet härmed. Även i motion 1988/89: Jo214 av Karl Erik Olsson m.fl. (c)
framhålls att det behövs fler avbytare inom jordbruket, och de begär att
bristyrkesutbildning för detta ändamål startas. Motionärerna begär vidare
att avbytarutbildningen förändras så att en förberedande praktik ingår i
utbildningen och ur ersättningssynpunkt betraktas som arbetsmarknadsutbildning.
Kursen bör då omfatta 40 veckor.
Utskottet är väl medvetet om de behov som föreligger av avbytare i
jordbruket. Inom arbetsmarknadsutbildningens ram anordnas också särskilda
kurser för avbytare. Länsarbetsnämnderna, som har att bedöma såväl
behovet av utbildningskapacitet som förändrat kursinnehåll i avbytarutbildningen,
samråder därvid med Lantbrukarnas riksförbund och avbytarnämnden.
I den mån behov av fler avbytare får anses föreligga förutsätter utskottet
att länsarbetsnämnderna anordnar ytterligare utbildning. En viktig förutsättning
är dock att det finns tillräckligt många arbetssökande som är lämpade
för och intresserade av utbildningen i fråga. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna A284 och Jo214 i nu behandlade delar.
Slutligen tas i två motioner upp frågan om körkortsutbildning för kvinnor i
glesbygd. I motion 1988/89:A233 av Sinikka Bohlin (s) framhålls att bristen
på kommunikationer i glesbygdskommunerna kan vara ett stort förvärvshinder.
Detta gäller särskilt för kvinnor som i många fall saknar körkort. Med
hänsyn till att kvinnor i glesbygd allmänt sett är en mycket svag grupp på
arbetsmarknaden anser motionären att en möjlighet till körkortsutbildning i
AMU:s regi bör öppnas för dessa kvinnor, och i motionen begärs ett
1988/89: AU11
34
tillkännagivande härom. Även motionärerna i motion 1988/89: A460 av Iris
Mårtensson m.fl. (s) begär ett tillkännagivande om att körkortsutbildning
bör anordnas i AMU:s regi för kvinnor i glesbygd.
Körkortsutbildning kan i dag ges inom ramen för arbetsmarknadsutbildning
under vissa förutsättningar, nämligen om den är ett komplement till en
yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning och körkort behövs för att utöva
yrket eller om den sökande är berättigad till bidrag enligt förordningen om
bilstöd till handikappade. Länsarbetsnämnderna har således att utifrån
nämnda kriterier bedöma behovet av körkortsutbildning inom arbetsmarknadsutbildningen.
Någon ytterligare utvidgning av körkortsutbildningen
inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen är utskottet inte berett att
medverka till, och utskottet avstyrker därför motionerna A233 och A460 i
aktuella delar.
Elevsocial verksamhet
Den elevsociala verksamheten inom arbetsmarknadsutbildningen består av
två delar, dels hälsovårdande och kurativ verksamhet som bedrivs som
uppdragsverksamhet av AMU-gruppen och upphandlas tillsammans med
utbildningen, dels boendeservice till kursdeltagarna för vilken AMS svarar.
Beträffande boendeservicen anförs i propositionen följande. Den särskilda
arbetsgrupp som såg över den elevsociala verksamheten föreslog i sin
rapport (Ds A 1987:5) Kursdeltagarstöd inom arbetsmarknadsutbildningen
att deltagarna i fortsättningen själva skulle få betala den faktiska hyreskostnaden
och i stället kompenseras genom en höjning av traktamentena. Mot
bakgrund av arbetsgruppens förslag gav regeringen AMS i uppdrag att
ytterligare klargöra och redovisa konsekvenserna av föreslagna förändringar.
AMS, som redovisade sitt förslag i mars 1988, delar arbetsgruppens
uppfattning och bedömer att det är möjligt att genomföra de föreslagna
förändringarna successivt under en treårsperiod.
Departementschefen instämmer i arbetsgruppens och AMS förslag och
anför att hon har för avsikt att senare föreslå regeringen att ge AMS i uppdrag
att avveckla sitt boendeansvar och den boendeservice som bedrivs i samband
med arbetsmarknadsutbildning. Avvecklingen bör dock inte forceras utan
genomföras i den takt som krävs för att inte förorsaka kursdeltagarna
bostadsproblem. För att underlätta avvecklingen av hyressubventionerna
föreslås i propositionen en höjning av traktamentsersättningen för kursdeltagare
som studerar utanför hemorten från 75 kr. till 80 kr. per dag. Kostnaden
för denna traktamentshöjning beräknas till 6 milj. kr. och finansieras över
anslaget B 4. Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag, vilket
behandlas nedan.
För den elevsociala verksamheten beräknas totalt 57,2 milj. kr., varav 31,6
milj. kr. för upphandling av den elevsociala verksamheten inom AMUgruppen
och 25,6 milj. kr. för AMS boendeansvar.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsberäkning i denna del.
1988/89: AU11
35
Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet m.m. 1988/89: AU11
Antalet personer som kan behöva beviljas utbildningsbidrag för utbildning
inom det reguljära utbildningsväsendet eller hos vissa andra utbildningsanordnare
under nästa budgetår beräknas i propositionen till högst 20 000.
Här avses bl.a. sökande med mer speciella utbildningsproblem såsom
flyktingar och vissa handikappade, vilka kan erbjudas lämpliga förberedande
utbildningar. Vidare kan också de som av olika anledningar är lokalt bundna
få möjlighet till en yrkesutbildning på hemorten som svarar mot den lokala
arbetsmarknadens efterfrågan på arbetskraft.
I motion 1988/89: A276 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande
om att ytterligare 5 000 utbildningsplatser inrättas inom det reguljära
utbildningsväsendet. Kostnaden härför beräknas i motionen till 150 milj. kr.
och belastar anslaget B 4, vartill utskottet återkommer nedan.
I motion 1988/89:A285 av Sonja Rembo m.fl. (m) framhålls att i det nu
rådande arbetsmarknadsläget är det troligt att efterfrågan på utbildning av
allmänt kompetenshöjande karaktär får stå tillbaka för mer specifikt
inriktade yrkesutbildningar. Mot denna bakgrund bedömer motionärerna att
det endast kommer att behövas 15 000 platser inom det reguljära utbildningsväsendet.
Denna minskning av antalet platser med 5 000 beräknar motionärerna
medföra en besparing med 220 milj. kr. på anslaget B 4, vartill utskottet
återkommer nedan.
I två motioner behandlas frågan om fördelning av utbildningsplatser.
Bruno Poromaa m.fl. (s) framhåller i motion 1988/89:A247 behovet av ett
ökat antal platser med utbildningsbidrag inom det reguljära utbildningsväsendet
i Norrbotten. För att tillgodose detta behov krävs antingen att det
totala antalet personer som kan beviljas bidrag utökas eller att Norrbotten
får en större andel än hittills av totalantalet. Motionärerna begär ett
tillkännagivande i enlighet med det anförda.
Även motionärerna i motion 1988/89:A265 av Börje Hörnlund m.fl. (c)
pekar på det stora behovet av utbildningsplatser i Norrlandslänen. Motionärerna
begär därför att länsarbetsnämnderna tilldelas minst oförändrat antal
utbildningsplatser för upphandling inom det reguljära skolväsendet.
Det i propositionen föreslagna antalet personer - 20 000 - som kan beviljas
utbildningsbidrag för utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet är
en bedömning av det förväntade behovet. Enligt utskottets mening synes
denna bedömning vara rimlig och väl avvägd, och utskottet ansluter sig
därför till propositionen i denna del. När det sedan gäller den regionala
fördelningen av utbildningsplatser med utbildningsbidrag ankommer det på
arbetsmarknadsverket att inom ramen för tilldelade medel avgöra hur
platserna skall fördelas. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
A276 och A285 i nu behandlade delar samt motionerna A247 och A265.
Yrkesförberedande praktik inom försvaret
I propositionen framhålls att den yrkesförberedande praktiken inom försvaret
för ungdomar tillkom under de år då efterfrågan på arbetskraft var låg och
ungdomskullarna stora. Med hänsyn till att situationen nu snarast är den
omvända och ungdomarna bör ha goda möjligheter att få arbete på den
öppna arbetsmarknaden föreslås i propositionen att denna stödform avvecklas
fr.o.m. budgetåret 1989/90.
Utskottet har ingen erinran utan godkänner förslaget om avveckling av
den yrkesförberedande praktiken inom försvaret.
Bidrag till utbildning i företag m.m.
Med bidrag till utbildning i företag avses utbildning som anordnas i företag
med stöd av bidrag från AMU.
I propositionen framhålls att utbildning i företag måste upprätthållas på en
hög nivå. Sålunda föreslås att medel beräknas för bidrag till 24 000 deltagare
under nästa budgetår. Kostnaden härför bedöms uppgå till 208,8 milj. kr.,
under förutsättning att kostnaden för bidrag vid utbildning i stället för
permittering eller uppsägning inte kommer att överstiga 10 milj. kr. samt att
15 milj. kr. avsätts för utbildning inom tekoindustrin. Av resterande 183,8
milj. kr. föreslås att högst 20 % får utnyttjas för bidrag till offentliga
arbetsgivare.
I motion 1988/89:A285 av Sonja Rembo m.fl. (m) anförs att den del av
anslaget till utbildning i företag som får utnyttjas av offentliga arbetsgivare har
dåliga förutsättningar att skapa varaktiga arbeten för arbetslösa utan
tenderar snarast att bli ett bidrag från en del av den offentliga sektorn till en
annan. Motionärerna begär därför att reglerna förändras så att bidrag inte
längre utgår till utbildning inom den offentliga sektorn. Denna förändring
medför enligt motionärerna en minskning av anslaget med 51,7 milj. kr.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att bidrag till utbildning i företag är
en betydelsefull form av arbetsmarknadsutbildning och utgör ett komplement
till de mera omfattande utbildningsinsatser som arbetsgivarna svarar
för. Med hänsyn till att det råder en stark efterfrågan på arbetskraft inom
bl.a. vård- och omsorgssektorerna anser utskottet det värdefullt att bidrag
kan utgå till sådan utbildning för att därigenom underlätta rekryteringen av
arbetskraft. Därtill kommer att enligt reglerna för bidrag till offentliga
arbetsgivare krävs en arbetsmarknadspolitisk motprestation från arbetsgivaren
för att bidraget skall utgå. Denna motprestation kan utgöras av
exempelvis tillsvidareanställning eller visstidsanställning av arbetslösa.
Övervägande skäl talar således enligt utskottets mening för att bidrag till
utbildning inom den offentliga sektorn även fortsättningsvis bör utgå i
enlighet med vad som föreslås i propositionen. Utskottet ansluter sig därmed
till regeringens medelsberäkning för bidrag till utbildning i företag m.m. och
avstyrker motion A285 i nu behandlad del.
I motion 1988/89:A257 av Jan Fransson m.fl. (s) anförs att ytterligare
resurser bör tilldelas Skaraborgs län för att möjliggöra en fortsatt utveckling
av länets små och medelstora företag som saknar förnyelsefonder. Motionärerna
begär därför ett tillkännagivande om behovet av ökad företagsutbildning
i Skaraborgs län.
Enligt vad utskottet erfarit har regeringen genom beslut den 9 februari
1989 beviljat medel till bl.a. länsarbetsnämnden i Skaraborgs län för att ge
möjlighet att genomföra inventeringar av rekryterings- och utbildningsbehovet
inom tillverkningsindustrin. Mot denna bakgrund anser utskottet att
1988/89:AU11
37
någon riksdagens åtgärd med anledning av motion A257 inte är påkallad, och
utskottet avstyrker motionen.
Medelsanvisning
För budgetåret 1989/90 beräknas i propositionen att de totala utgifterna
under anslaget kommer att uppgå till 2 469,2 milj. kr., varav
2 203,2 milj. kr. för upphandling av särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning,
57,2 milj. kr. för den elevsociala verksamheten och 208,8 milj. kr.
för bidrag till utbildning i företag m.m.
Utskottet har ovan avstyrkt yrkandet i motion 1988/89:A285 av Sonja
Rembo m.fl. (m) om att bidrag inte längre skall utgå till utbildning inom den
offentliga sektorn. I konsekvens härmed avstyrker utskottet även den i
samma motion begärda anslagsminskningen om 51,7 milj. kr.
Av den tidigare framställningen framgår att utskottet tillstyrkt den
omfattning m.m. av arbetsmarknadsutbildningen som föreslås i propositionen.
Utskottet tillstyrker i enlighet härmed den begärda medelstilldelningen
för budgetåret 1988/89.
Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag
Från anslaget betalas stöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering. Under anslaget redovisas även beräknade kostnader
för arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättning. Dessa stödformer
finansieras dock inte med anslagsmedel utan med arbetsgivaravgifter.
Regeringen föreslår under punkt B 4 (s. 89-99) att riksdagen dels antar
inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslag till lag om ändring i
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, dels till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag
av 3 914 132 000 kr.
Lagförslagen återfinns i bilagor till betänkandet.
Det begärda anslaget fördelas på olika poster enligt följande sammanställning
i propositionen.
1988/89 Beräknad ändring 1989/90
Föredraganden
Kontant arbetsmark-nadsstöd |
574 |
100 |
000 - 179 |
900 |
000 |
Utbildningsbidrag. arbetsmarknadsut- bildning |
3 173 |
548 |
000(1) - 38 |
261 |
000 |
Utbildningsbidrag, yrkesinriktad rehabilitering |
345 |
404 |
000(2) + 39 |
241 |
000 |
4 093 |
052 |
000 - 178 |
920 |
000 |
(1) Varav 38 000 000 kr. enligt prop. 1988/89: 47 bil. 3, FiU 10.
(2) Varav 3 500 000 kr. enligt prop. 1988/89: 47 bil. 3, FiU 10.
1988/89: AU11
38
Lagändringar m.m.
1988/89: AU 11
I propositionen framläggs förslag till ändringar i vissa villkor för arbetslöshetsersättning.
Det gäller arbetsvillkoret och därmed sammanhängande
om tid som får jämställas med arbete, överhoppningsbar tid samt bisyssla.
Förslagen, som föranleder ändringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring och
lagen om kontant arbetsmarknadsstöd (se bilaga), innebär i korthet följande.
För att få ersättning från arbetslöshetskassan skall den försäkrade bl.a. ha
uppfyllt ett arbetsvillkor som innebär att den försäkrade skall ha förvärvsarbetat
i minst 75 dagar. Dessa dagar skall vara fördelade på minst fyra
månader - i stället för som för närvarande på minst fem månader - under en
ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde. Endast den
dag då den försäkrade har arbetat minst tre timmar får tillgodoräknas.
I fråga om tid som får jämställas med arbete föreslås att tid då en
ersättningssökande har fullgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenningförmån
även i fortsättningen skall få jämställas med tid då förvärvsarbete har
utförts för att uppfylla arbetsvillkoret. Vidare skall en arbetsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad rehabilitering normalt ha fullföljts för att få
jämställas med tid då förvärvsarbete har utförts för att uppfylla arbetsvillkoret.
Som överhoppningsbar tid skall vid fastställande av den ramtid under
vilken arbetsvillkoret skall ha fullgjorts få räknas den tid då en ersättningssökande
har fått föräldrapenningförmån, i den mån tiden inte får tillgodoräknas
i arbetsvillkoret. Vidare skall en utbildning på heltid som den sökande
har avslutat efter fyllda 25 år eller som har föregåtts av minst fem månaders
sammanhängande förvärvsarbete på heltid likaså få överhoppas vid fastställande
av ramtiden.
Slutligen skall en bisyssla som en försäkrad har utfört varaktigt före
arbetslösheten vid sidan av heltidsarbete minska arbetslöshetsersättningen
endast om den utvidgas under arbetslösheten och hindrar den försäkrade
från att anta lämpligt arbete.
Propositionens förslag i nu behandlade delar har inte föranlett några
motionsyrkanden, och utskottet biträder förslagen.
I propositionen framläggs också förslag till ändring när det gäller administrationen
av KAS. Förslaget, som grundas på en framställning från AMS,
innebär att administrationen av KAS skall koncentreras till en eller några
länsarbetsnämnder. I propositionen anförs att antalet KAS-ärenden har
minskat kraftigt bl.a. på grund av en ökad anslutning till de erkända
arbetslöshetskassorna och en höjd minimiålder för att beviljas KAS.
Resurserna för att administrera stödet har emellertid inte kunnat minskas i
någon större omfattning, eftersom den nuvarande ordningen för prövning av
KAS-ärenden kräver att det skall finnas kompetens på området i varje län.
Enligt departementschefen bör därför möjligheterna att koncentrera KASadministrationen
till en eller några länsarbetsnämnder utredas närmare, och
hon har för avsikt att föreslå regeringen att uppdra åt AMS att göra en sådan
utredning. För att en omläggning av administrationen skall bli möjlig bör det
dock ankomma på regeringen att fastställa vid vilken eller vilka länsarbets
-
nämnder ansökan om KAS skall göras. Detta föranleder en ändring i 30 §
lagen om kontant arbetsmarknadsstöd i vilken paragraf för närvarande
föreskrivs att ansökan om KAS skall göras i det län där sökanden är bosatt.
I två motioner tas upp frågan om valet av lokaliseringsort för KASadministrationen.
Ulla Pettersson (s) och Gunhild Bolander (c) anför i
motion 1988/89:A211 att förslaget om att koncentrera KAS-administrationen
till en eller några länsarbetsnämnder är väl motiverat. Motionärerna
framhåller vidare att vid valet av lokaliseringsort bör beaktas att Gotland är
en av de sysselsättningsmässigt svagaste regionerna i landet samt att det där
finns alla förutsättningar för att skapa en enhet för KAS-administrationen. I
motionen begärs ett tillkännagivande härom.
I motion 1988/89: A406 av Börje Hörnlund (c) och Roland Brännström (s)
begärs att riksdagen beslutar att av regionalpolitiska skäl förlägga en central
för KAS-administrationen till Åsele kommun.
Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att arbetsmarknadsverket
fortsätter på den inslagna linjen att rationalisera och effektivisera administrationen
så att resurser frigörs för mer direkt förmedlingsservice. Utskottet är
därför positivt till förslaget i propositionen om koncentration av KASadministrationen.
Såsom framgår av propositionen är dock avsikten att AMS
skall få i uppdrag att närmare utreda vilka effekter en sådan förändring får för
bl.a. personalen, kompetensen och kostnaderna. I avvaktan på resultatet av
denna utredning anser utskottet att riksdagen inte bör göra några uttalanden
i lokaliseringsfrågan. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i nu
behandlad del och avstyrker motionerna A211 och A406.
Medelsanvisning
Under våren 1988 beslutade riksdagen om vissa ändringar i fråga om bl.a.
arbetslöshetsersättning (prop. 1987/88:114, AU 18, rskr. 387). Enligt riksdagens
beslut är den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen 450 kr.
under år 1989. Stödbeloppet i KAS är under samma tid 158 kr.
Vidare har regeringen nyligen beslutat att anpassa nivåerna på utbildningsbidraget
vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering till
dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen. Under år 1989 är således utbildningsbidraget
högst 450 kr. för den som är berättigad till ersättning från
erkänd arbetslöshetskassa. För den som är lägst 20 år och inte har rätt till
ersättning från arbetslöshetskassa är bidraget 270 kr. I övriga fall är bidraget
191 kr.
Fr.o.m. år 1990 gäller enligt riksdagens ovannämnda beslut att nivåerna på
arbetslöshetsersättningarna och utbildningsbidragen årligen skall anpassas
till löneutvecklingen för vuxna industriarbetare.
I propositionen anförs att uppgifter om den aktuella löneutvecklingen som
har betydelse för nivåerna under år 1990 kommer att finnas tillgängliga först
under senhösten 1989. Med hänsyn härtill är beräkningarna av medelsbehovet
för nästa budgetår överslagsmässiga.
Kontant arbetsmarknadsstöd
1988/89: AU11
I propositionen beräknas att antalet stöddagar med KAS under budgetåret
1989/90 kommer att uppgå till 2,7 miljoner och det genomsnittligt utbetalade
40
stödbeloppet till 130 kr. Den totala kostnaden för KAS blir således 394,2
milj. kr., vilket innebär en minskning med 179,9 milj. kr. i förhållande till
innevarande budgetår.
I motion 1988/89: A276 av Olof Johansson m.fl. (c) redovisas en rad förslag
inom olika områden i syfte att utveckla och stimulera arbetsmarknaden.
Enligt motionärerna kommer dessa förslag att medföra en väsentlig minskning
av antalet stöddagar inom såväl arbetslöshetsförsäkringen som KAS. I
motionen beräkjias att antalet stöddagar med KAS under nästa budgetår
kommer att uppgå till 2,3 miljoner, och i motionen begärs därför en
minskning av anslag till KAS med 60 milj. kr. i förhållande till regeringens
förslag.
Såsom framgår av propositionen beräknas avsevärt minskade kostnader
för KAS under nästa budgetår. Enligt utskottets mening är det osäkert om
ytterligare besparingar kan göras i ett ännu bättre arbetsmarknadsläge. De
personer som får KAS har ofta de största svårigheterna på arbetsmarknaden
och kommer därför många gånger sist i åtnjutande av de fördelar som ett
förbättrat arbetsmarknadsläge innebär. Med hänsyn härtill anser utskottet
att den i propositionen gjorda beräkningen av kostnaderna för KAS bör
godtas, och utskottet avstyrker motion A276 i förevarande del.
Utbildningsbidrag
I propositionen beräknas de totala kostnaderna för utbildningsbidrag, inkl.
den under anslaget B 3 föreslagna traktamentshöjningen, till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering uppgå till
3 520 milj. kr. under nästa budgetår. Antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning
med utbildningsbidrag har därvid beräknats till 98 000 med en
genomsnittlig utbildningstid av 19 veckor, och antalet deltagare i yrkesinriktad
rehabilitering till 25 000 med tolv veckors utbildningstid.
Olof Johansson m.fl. (c) begär i motion 1988/89:A276 att anslaget till
utbildningsbidrag ökas med 150 milj. kr. till följd av den i samma motion
föreslagna ökningen av antalet platser med 5 000 inom det reguljära
utbildningsväsendet.
I motion 1988/89: A285 av Sonja Rembo m.fl. (m) begärs en minskning av
anslaget till utbildningsbidrag med 220 milj. kr. till följd av en i motionen
beräknad minskning av antalet utbildningsplatser inom det reguljära utbildningsväsendet
med 5 000.
Utskottet har ovan under avsnittet Arbetsmarknadsutbildning inom det
reguljära utbildningsväsendet (s. 12) anslutit sig till propositionens bedömning
av antalet utbildningsplatser och således avstyrkt förslagen i motionerna
A276 och A285 om en höjning resp. en minskning av antalet platser. I
konsekvens härmed avstyrker utskottet även de i motionerna begärda
anslagsförändringarna.
Med det anförda ansluter sig utskottet till de i propositionen gjorda
anslagsberäkningarna och föreslår att riksdagen till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag
av 3 914 132 000 kr.
1988/89: AU11
41
Arbetslöshetsförsäkringen
Enligt nu gällande regler betalas statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen
inte med anslagsmedel utan med arbetsgivaravgifter samt fr.o.m. i år med
finansieringsavgifter från arbetslöshetskassorna.
Kostnaderna för statsbidragen bestäms huvudsakligen av nivån på arbetslösheten
bland kassornas medlemmar och storleken på den genomsnittligt
utbetalade dagpenningen. I propositionen bedöms att arbetslösheten kommer
att motsvara 6,5 dagar per medlem och år under nästa budgetår. Med
denna arbetslöshet, en genomsnittligt utbetalad dagpenning på 355 kr. och
ett medlemsantal på 3,6 miljoner i arbetslöshetskassorna beräknas kostnaderna
för statsbidragen under budgetåret 1989/90 uppgå till 7 890 milj. kr.
efter avdrag för finansieringsavgifter.
Frågor som berör finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen tas upp i tre
motioner. I motion 1988/89:A276 av Olof Johansson m.fl. (c) framhålls att
det med hänsyn till den överfinansiering av arbetslösheten som nu uppenbarligen
sker på nytt bör prövas om inte intäkterna till arbetslöshetsförsäkringen
bör balanseras mot statsbudgeten, såsom a-kassekommittén föreslog, i syfte
att få ett effektivt utnyttjande av inbetalda medel. Motionärerna begär ett
tillkännagivande i enlighet härmed. I motionen framhålls vidare att de
förslag som motionärerna lägger fram inom olika områden i syfte att utveckla
och stimulera arbetsmarknaden bör leda till att överskottet i arbetslöshetsförsäkringen
för år 1989 kan beräknas uppgå till drygt 5 miljarder kronor.
Med hänsyn till konjunkturutvecklingen bör enligt motionärerna arbetsmarknadsavgiften
inte sänkas utan i stället bör 2 500 milj. kr. som en
engångsförstärkning överföras från berört konto i riksgäldskontoret till
statsbudgetens inkomsttitel, och de begär att riksdagen ger regeringen ett
bemyndigande i enlighet härmed.
Såsom framhålls i motionen föreslog a-kassekommittén att över- eller
underskott av avgiftsmedel skulle balanseras mot statsbudgeten. Förslaget
avvisades emellertid i proposition 1987/88:114 med förslag till ändring i lagen
om arbetslöshetsförsäkring, m.m. Departementschefen anförde i frågan att
övervägande skäl i stället talade för att variationer i utbetalningsbehovet
skulle klaras inom det nya finansieringssystemet. Överskottsmedel borde
därför behållas inom systemet för att kunna utnyttjas vid perioder med ökade
utbetalningar. Enligt departementschefen borde dessutom till systemet
knytas en rörlig kredit om högst 1 000 milj. kr. som får utnyttjas när
befintliga medel inte räcker till för att täcka utgifterna. Detta blev också
riksdagens beslut (AU 1987/88:18, rskr. 387). - Enligt utskottets mening
saknas det skäl att nu pröva frågan på nytt, och utskottet avstyrker därför
bifall till motion A276 i denna del.
Även när det gäller frågan om överföring av medel som en engångsförstärkning
till statsbudgeten äger enligt utskottets mening ovan redovisade
skäl giltighet. Utskottet anser sålunda att överskottsmedel bör behållas inom
systemet för att kunna utnyttjas vid perioder med ökade utbetalningar.
Därutöver vill utskottet erinra om finansutskottets principiella uttalande
med anledning av motion A276 i det nyligen avgivna betänkandet 1988/
89:FiU20. Finansutskottet anför följande.
1988/89: AU11
42
För närvarande föreligger ett visst överskott på medel som satts av för
arbetslöshetsersättning. Överskottet i A-fonden väntas vid slutet av innevarande
budgetår uppgå till ca 3 miljarder kronor. Därmed finns det alltså
förutsättningar att göra den av motionärerna föreslagna överföringen.
Dispositioner av denna typ är emellertid rent bokföringsmässiga och
motsvaras inte av något realt sparande. De kan således varken användas för
att finansiera reala utgifter av bestående karaktär eller ingå som en verksam
beståndsdel i en stram finanspolitik.
Med det anförda avstyrker utskottet motion A276 även i denna del.
I två motioner behandlas frågan om ökade egenavgifter m.m. inom
arbetslöshetsförsäkringen. I motion 1988/89: A283 av Bengt Westerberg m.fl.
(fp) anförs att arbetslöshetsförsäkringen bör ändras så att den dels i större
utsträckning än i dag finansieras direkt av parterna, dels i sin tur får finansiera
en större del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som blir nödvändiga om
avtalen skulle bli så höga att arbetslösheten ökar. Enligt motionärerna är
syftet med en sådan reform förebyggande genom att den kan förmå parterna
att komma fram till avtalsuppgörelser som ligger inom den samhällsekonomiska
ramen. Motionärerna begär förslag i enlighet med det anförda.
Elver Jonsson m.fl. (fp) begär i motion 1988/89: A754 ett tillkännagivande
om sådana förändringar i arbetslöshetsförsäkringen att medlemmarna själva
betalar en högre premie i syfte att reducera statens kostnader med 2 miljarder
kronor.
Utskottet behandlade motionsyrkanden med samma syfte som de nu
aktuella i sitt förenämnda betänkande AU 1987/88:18. Utskottet kunde
därvid inte ansluta sig till motionärernas uppfattning att det var en aktuell
åtgärd att med ökade egenavgifter hålla nere statens kostnader för ersättningarna
vid arbetslöshet. Enligt utskottets uppfattning framstod det som
mer angeläget att försöka utjämna de stora avgiftsskillnaderna mellan
kassorna samt att söka tillskapa ett mindre krångligt statsbidragssystem.
Utskottet ansåg att förslagen i proposition 1987/88:114 tillgodosåg dessa
syften, och med bifall till propositionen avstyrkte utskottet motionsyrkandena.
- Enligt utskottets mening saknas det skäl att nu göra en annan
bedömning, och utskottet avstyrker motionerna A283 och A754.
Utskottet behandlar i detta sammanhang även tre motioner som tar upp
frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring. I motion 1988/89: A285 av Sonja
Rembo m.fl. (m) begärs att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift
att skyndsamt utreda frågan om en allmän, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
som skall omfatta alla förvärvsarbetande. Försäkringen skall ge en
grundtrygghet vid arbetslöshet, och därutöver bör prövas möjligheterna till
frivilliga tilläggsförsäkringar. Utredningen bör även pröva möjligheterna att
inom ramen för en ny arbetslöshetsförsäkring lösa problemen med förtida
avgång, den s.k. 58,3-pensioneringen.
Bengt Westerberg m.fl. (fp) anför i motion 1988/89:A204 att det skydd
som i dag erbjuds dem som drabbas av arbetslöshet inte är tillfredsställande,
eftersom det inte omfattar alla. Enligt motionärerna finns det därför starka
skäl att införa en allmän arbetslöshetsförsäkring, som i princip bör omfatta
alla i åldern 18-65 år och som står till arbetsmarknadens förfogande.
Ersättningen bör utgå till såväl löntagare som företagare. Ett sådant system
1988/89:
skulle enligt motionärernas mening sannolikt medverka till en effektivare
arbetsmarknad, och i motionen begärs förslag från regeringen i enlighet med
det anförda.
I motion 1988/89:A219 av Börje Hörnlund m.fl. (c) framhålls att nu
gällande system för arbetslöshetsunderstöd inte fyller de rättvise- och
trygghetskrav som bör ställas på en i huvudsak statsfinansierad försäkring.
Den som drabbas av arbetslöshet måste få en rimlig ekonomisk trygghet.
Enligt motionärernas uppfattning bör en allmän arbetslöshetsförsäkring för
alla införas. Denna försäkring skall ge ett grundskydd på en rimlig nivå med
möjlighet att bygga på med avtalsenliga eller enskilt tecknade försäkringar. I
motionen begärs därför att en parlamentariskt tillsatt kommitté tillkallas
med direktiv att snabbt lägga fram förslag om en allmän arbetslöshetsförsäkring
på sätt som anförts.
I samband med riksdagens behandling av proposition 1987/88:114 med
förslag till ändring i lagen om arbetslöshetsförsäkring, m.m. behandlades
även frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring med anledning av
motioner härom. I sitt ovannämnda betänkande AU 1987/88:18 redovisade
utskottet utvecklingen inom arbetslöshetsförsäkringen och konstaterade att
till försäkringen var ca 3,5 miljoner medlemmar anslutna. Utskottet konstaterade
vidare att trots den ökade täckning som arbetslöshetsförsäkringen har
uppnått är det fortfarande omkring en fjärdedel av de arbetssökande hos
arbetsförmedlingen som saknar rätt till arbetslöshetsersättning, vartill kommer
en del sökande som enbart är berättigade till KAS. Detta kunde enligt
utskottet motivera att man inför 1990-talets arbetsmarknad ser över möjligheterna
att vidga arbetslöshetsförsäkringen så att man i den kan fånga in
grupper som fortfarande står utanför. Vid en sådan utbyggnad bör man dock
självfallet ta till vara erfarenheterna av det nuvarande försäkringssystemet
och sträva efter att bevara de fördelar som detta har inneburit. Som utskottet
såg det innebär det bl.a. att man även i fortsättningen bör bygga på
arbetslöshetskassornas medverkan.
En annan utgångspunkt borde enligt utskottet vara att de ökade finansieringskrav
som följer med en utbyggd försäkring inte helt eller delvis får
tillgodoses av de försäkrade själva genom höjda egenavgifter.
Vid bedömningen av utredningsfrågan ansåg utskottet vidare att man
också hade att ta hänsyn till att regeringens förslag sammantagna leder till en
väsentlig reformering av det nuvarande systemet. Utskottet pekade särskilt
på förslaget att slopa karensdagarna som i den delen innebär ett länge önskat
närmande till sjukförsäkringens regelsystem och samtidigt ger en påtaglig
förbättring av det ekonomiska skyddet vid arbetslöshet. Andra angelägna
reformönskemål som tillgodoses var anpassningen av ersättningsbeloppen
till löneutvecklingen och utjämningen av skillnaderna i medlemsavgifter
mellan olika kassor.
Enligt utskottets mening borde effekterna av nyssnämnda och övriga
åtgärder som förordas i propositionen avvaktas innan man slutgiltigt tar
ställning till frågan om att starta ett nytt utredningsarbete om en allmän
arbetslöshetsförsäkring med den inriktning som utskottet nyss har angivit.
Utskottets slutsats härav var att i dåvarande läge borde motionernas
yrkanden om utredning av frågan om en allmän och obligatorisk försäkring
inte leda till någon åtgärd från riksdagens sida.
1988/89: AU11
44
Utskottet konstaterar att de ovan redovisade förändringarna i arbetslös- 1988/89: AU 11
hetsförsäkringen trädde i kraft den 1 juli 1988. Enligt utskottets mening har
alltför kort tid förflutit för att man skall kunna se vilka effekter förändringarna
har gett, och det är således för tidigt att nu slutgiltigt ta ställning till frågan
om ett nytt utredningsarbete om en allmän arbetslöshetsförsäkring. Motionerna
A285, A204 och A219 i nu aktuella delar bör därför inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Utskottet behandlar slutligen i detta avsnitt motion 1988/89:A215 av Hans
Nyhage m.fl. (m, fp, c) vari på nytt aktualiseras frågan om inträde i
arbetslöshetskassorna för personer som inte är fackligt anslutna. Motionärerna
anser att staten som motprestation för statsbidraget bör kräva att kassorna
tillhandahåller separata ansökningsblanketter för inträde i a-kassan och att
sådana blanketter automatiskt tillhandahålls sökande som så önskar samt att
det bör stipuleras en längsta tid för kassornas handläggning av ansökningar
om medlemskap.
Vid tidigare behandling av motsvarande yrkande (se senast AU 1987/88:11
s. 25) har utskottet hänvisat till att missnöje med kassornas handläggning av
ärendena kan anmälas till AMS som är tillsynsmyndighet och till att AMS
ingripit i en del fall av det slag som nu åsyftas. Mot den bakgrunden har
utskottet inte funnit motiverat för riksdagen att reglera kassornas verksamhet
i de begärda hänseendena. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt och
avstyrker sålunda motion A215.
Sysselsättningsskapande åtgärder
1987/88 Utgift 2 326 476 000 Reservation 1 318 557 000
1988/89 Anslag 2 432 500 000 (1)
1989/90 Förslag 1 891 000 000
(1) Av beloppet skall 317 300 000 kr. föras bort från anslaget enligt beslut av
regeringen.
Regeringen har i budgetpropositionen under punkt B 5 (s. 99-108)
föreslagit riksdagen att
1. godkänna förslaget att avveckla rekryteringsstödet för svårplacerade,
2. till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1989/90 anvisa ett
reservationsanslag på 1 891 000 000 kr.
45
1988/89 |
Beräknad ändring 1989/90 |
||||
Beredskapsarbeten m. m. (1) |
1 580 |
000 |
000(2) |
5 000 000 |
|
Åtgärder för lång- tidsarbetslösa |
370 |
000 |
000 |
370 000 000 |
|
Rekryteringsstöd för |
166 |
000 |
000 |
166 000 000 |
|
Bidrag till arbetslösa |
94 |
000 |
000 |
||
Industribeställ- ningar |
15 |
000 |
000 |
15 000 000 |
|
Strukturstöd för bygg- arbetsmarknaden |
40 |
000 |
000 |
+ |
45 000 000 |
Försöksverksamhet |
15 |
000 |
000 |
||
Nordiska handlings- planen |
500 |
000 |
500 000 |
||
Särskilda medel(1) |
100 |
000 |
000(3) |
- |
50 000 000 |
Insatser för flyktingar |
52 |
000 |
000 |
+ |
20 000 000 |
2 432 |
500 |
000 |
- |
541 500 000 |
(1) Anslagsposterna Beredskapsarbeten m. m. och Särskilda
medel måste räknas ihop för att få fram medelsbehovet för
beredskapsarbeten m. m.
(2) Av beloppet skall 270 000 000 kr. förås bort från
anslaget enligt beslut av regeringen.
(3) Av beloppet skall 47 300 000 kr. föras bort från
anslaget enligt beslut av regeringen.
Allmänna frågor
Medlen under anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder är under innevarande
budgetår fördelade på olika poster på sätt som framgår av sammanställningen
ovan. Det bör noteras att anslagsposten Nordiska handlingsplanen
avvecklas fr.o.m. budgetåret 1989/90 eftersom försöksverksamheten
som planerat avslutas under innevarande budgetår.
Mot bakgrund av det goda arbetsmarknadsläget föreslår regeringen för
nästa budgetår en minskning av resurserna för konjunkturberoende sysselsättningsskapande
åtgärder med drygt 500 milj. kr.
I propositionen anförs att den traditionella uppdelningen i olika delposter
och den begränsning som det innebär ibland kan motverka insättandet av rätt
medel och därmed ett effektivt utnyttjande av resurserna. Därför föreslås
fr.o.m. nästa budgetår ett mindre reglerat och mer offensivt användande av
vissa delposter inom de sysselsättningsskapande åtgärderna. För åtgärder
avseende långtidsarbetslösa och andra som har svårt att finna arbete föreslås
totalt 1 625 milj. kr. Medlen bör få användas till beredskapsarbete, till
sådana åtgärder som i dag gäller långtidsarbetslösa och deltidsarbetslösa, till
industribeställningar och för särskilda insatser av icke-traditionellt slag. För
de sistnämnda bör AMS få disponera högst 200 milj. kr. Arbetsmarknadsministern
avser att senare föreslå en utvärdering av användningen och
effekterna av den friare medelsanvändningen.
1988/89: AU11
46
Vidare föreslås i budgetpropositionen att det nuvarande rekryteringsstödet 1988/89:
för svårplacerade, som kan utgå under högst tre månader, avskaffas vid
utgången av innevarande budgetår. Förslaget motiveras dels av den rådande
arbetsmarknadssituationen, dels av de ökade möjligheterna till arbetsplacering
av de svårplacerade som bör följa av den friare medelsanvändningen
inom AMS.
I centerpartiets kommittémotion 1988/89: A276 framhålls att det är särskilt
viktigt att de sysselsättningsskapande insatserna intensifieras och att de
medel som reserverats för dessa ändamål utnyttjas effektivt. Mot bakgrund
av att problemen för de svårplacerade på arbetsmarknaden kvarstår yrkas
avslag på propositionen i denna del. Enligt centern bör 100 000 000 kr.
anvisas för detta ändamål.
Även utskottet anser att det är angeläget att medlen för de sysselsättningsskapande
åtgärderna utnyttjas effektivt. Detta är också bakgrunden till att
utskottet ser positivt på AMV:s ökade möjligheter att välja insatser inom
ramen för anslagsposten Beredskapsmedel m.m. I motsats till motionärerna
anser utskottet att den nya ordningen bör kunna ge bättre förutsättningar för
att hjälpa de svårplacerade personerna. Med hänvisning till det anförda
tillstyrks propositionens förslag och avstyrks motion A276 i aktuell del.
I moderata samlingspartiets kommittémotion 1988/89:A285 anförs att
statsbidraget till de sysselsättningsskapande åtgärderna - både kommunala
beredskapsarbeten och nya former av sysselsättningsinsatser som arbetsmarknadsverket
självt får möjlighet att utforma - bör sänkas. Normalt bör
50 % bidragsandel tillämpas.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att grundbidraget till
kommunala beredskapsarbeten i normalfallet har sänkts från 70 till 60 % av
lönekostnaden fr.o.m. föregående budgetår. Förslag om ytterligare sänkning
kan utskottet inte biträda med hänsyn till det aktuella stödbehovet. Utskottet
vill därutöver betona att AMV:s ökade möjligheter att självt utforma
insatserna för de berörda grupperna i sig kan innebära en effektivisering.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A285 i föreliggande del.
I motion 1988/89:A203 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén
(båda s) begärs att det bör vara obligatoriskt med yttrande från den fackliga
organisationen vid ansökan om arbetsmarknadspolitiskt stöd. Deltidsarbetslösheten
är enligt motionen ett särskilt påtagligt problem inom servicenäringarna.
Motionärerna pekar på den intressekonflikt som kan uppstå mellan två
olika grupper av arbetslösa, nämligen den deltidsarbetande som inte kan
återfå sin tidigare heltid och den arbetslösa person som anvisas det aktuella
arbetet med hjälp av t.ex. rekryteringsstöd. Denna konflikt bör lösas genom
ett obligatoriskt yttrande från den fackliga organisationen innan en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd sätts in.
Som framhålls i motionen kan det uppstå vissa problem i avvägningen
mellan de redan anställdas önskemål om en längre arbetstid och arbetsförmedlingens
önskan att placera en arbetslös. Enligt instruktionen för AMV
gäller den generella regeln att de fackliga organisationerna bereds tillfälle att
yttra sig i samband med beslut om samhällsstöd till en arbetsgivare.
Undantag medges dock beträffande exempelvis rekryteringsstöd, där AMV
dock har åtagit sig att informera berörda fackliga organisationer. Principiella
ärenden m.m. kan också tas upp i arbetsförmedlingsnämnderna, i vilka bl.a.
de lokala arbetsmarknadsparterna ingår.
Med tanke på att de arbetsmarknadspolitiska stöden måste kunna sättas in
snabbt för att ge önskvärd effekt är utskottet inte berett att förorda att de
fackliga organisationernas yttrande måste inhämtas i samtliga stödärenden.
När det gäller möjligheterna till inflytande för de redan anställda vid
företaget vill utskottet hänvisa till arbetsgivarens informationsplikt enligt
medbestämmandelagen. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion
A203.
Beredskapsarbeten
I anslagsposten Beredskapsarbeten m.m. inräknas fr.o.m. budgetåret 1989/
90 statliga beredskapsarbeten, statsbidrag till kommunala och enskilda
beredskapsarbeten, åtgärder för långtidsarbetslösa och deltidsarbetslösa,
industribeställningar och särskilda insatser av icke-traditionellt slag. Enligt
propositionen bör i första hand insatserna gälla dem som helt saknar arbete.
Totalt beräknas 1 625 milj. kr. för dessa ändamål, inkl. 50 milj. kr. till
regeringens disposition (under anslagsposten Särskilda medel). Enligt propositionen
bör högst 250 milj. kr. få användas för rekryteringsstöd och högst
200 milj. kr. för särskilda insatser av icke-traditionellt slag.
I motion 1988/89: A261 av Ingrid Sundberg m.fl. (m) anförs att utnyttjande
av AMS-medel inom kulturområdet utgör en betydande del av insatserna för
kulturminnesvården. Detta leder till ryckighet och osäkerhet i anslagsgivningen.
Regeringen bör därför överföra en del av dessa medel till riksantikvarieämbetet
som ett särskilt anslag.
Likartade motionsförslag har behandlats av utskottet ett flertal gånger.
Utskottet vill liksom föregående år uttrycka sin förståelse för de problem som
kan uppstå för kulturminnesvården på grund av osäkerheten i anslagsgivningen.
Liksom tidigare vill dock utskottet hävda att utnyttjandet av de
arbetsmarknadspolitiska resurserna bör bedömas utifrån arbetsmarknadssynpunkter
och inte användas som basresurs för olika angelägna samhällsområden.
När behovet av beredskapsarbeten har minskat i takt med de senaste
årens förbättringar i sysselsättningsläget, har självfallet problem uppstått för
kulturminnesvården. Enligt utskottets betänkande från föregående år är det
angeläget att natur- och kulturminnesvården blir mindre beroende av de
arbetsmarknadspolitiska medlen.
I regeringens proposition 1987/88:104, Kulturmiljövård, diskuteras bl.a.
mål för den statliga kulturmiljövården. Fyra områden utpekas inom kulturmiljövården
som prioriterade för ökade insatser. Bland dessa områden ingår
vård av kulturlandskap och fornlämningar samt stöd till byggnadsvården.
Riksantikvarieämbetet föreslås få utökade resurser för dessa ändamål. I sitt
av riksdagen godkända betänkande anför kulturutskottet följande med
anledning av propositionen (KrU 1987/88:21, rskr. 390):
Utskottet ser mot den angivna bakgrunden med tillfredsställelse att regeringen
nu föreslår att särskilda medel beräknas till riksantikvarieämbetet såväl
för att säkerställa kulturlandskapets värden som för att göra insatser för
fornvården.
1988/89: AU11
48
Med hänsyn till den ökade vikt vid kulturmiljövården som regeringen ger
uttryck åt i propositionen anser sig utskottet kunna utgå från att regeringen i
den kommande budgetbehandlingen ägnar frågan om behovet av en fortsatt
utbyggnad av de här behandlade resurserna stor uppmärksamhet.
En avsevärd del av den statliga kulturmiljövården bedrevs tidigare som
beredskapsarbeten. Arbetsmarknadsutskottets ovannämnda beslut innebar
inte något ställningstagande till verksamhetens omfattning.
Utskottet vill understryka att det är väsentligt att bevaka att förändringar i
anslagsgivningen inte får konsekvenser som är negativa ur sysselsättningssynpunkt.
Med hänvisning till vad som anförts påkallar motion A261 i aktuell
del inget ytterligare uttalande från riksdagens sida.
Landskapsvård i samband med arbetsmarknadspolitiska insatser tas upp i
två motioner.
I kommittémotion 1988/89:A205 av Lars Ernestam m.fl. (fp) anförs att
beredskapsarbeten länge har spelat en viktig roll för att restaurera och vårda
äldre odlingslandskap. Under senare år har omfattningen minskat. Folkpartiet
anser att sådana beredskapsarbeten, som är väl lämpade för äldre, lokalt
bunden arbetskraft, bör ökas genom omprioriteringar inom arbetsmarknadsverkets
ram.
I motion 1988/89:A407 av Per-Ola Eriksson (c) framhålls att insatser för
naturvården bör kunna utföras inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska
medlen. Naturvårdsverket och AMS bör utveckla nya former för att stödja
landskapsvårdande åtgärder, varvid östra Norrbotten bör utses till försöksområde.
Som ovan anförts är det riksdagens uppfattning att vård av kulturlandskap
är ett av de områden inom kulturmiljövården som skall prioriteras för ökade
insatser. Därutöver vill utskottet erinra om att AMV genom den i budgetpropositionen
föreslagna ordningen med ett mindre reglerat och ett mer
offensivt användande av de sysselsättningsskapande medlen får ett större
ansvar att i varje situation välja den rätta insatsen. Vad nu anförts leder till att
utskottet avstyrker motionerna A205 (fp) och A407 (c) i aktuell del.
Folkpartiet tar i motion 1988/89 :A804 upp frågor om ofrivillig deltidsarbetslöshet.
Enligt motionärerna är det anmärkningsvärt att de 60 milj. kr.
som regeringen har avsatt för åtgärder mot ofrivillig deltidsarbetslöshet
endast utnyttjats till hälften. Regeringen bör snarast intensifiera arbetet för
att motverka den ofrivilliga deltidsarbetslösheten enligt folkpartiet.
Utskottet delar uppfattningen att ofrivillig deltidsarbetslöshet måste
bekämpas. Antalet registrerade deltidsarbetslösa uppgick vid utgången av år
1988 till 36 210 personer, vilket kan jämföras med 42 548 personer ett år
tidigare. När statistiken började tas fram-i september 1987-uppgick antalet
deltidsarbetslösa till 34 114 personer. Eftersom statistiken har varit under
uppbyggnad finns enligt AMS vissa brister i redovisningen. Statistikserien är
också för kort för att man skall kunna bedöma vad som är normal
säsongsvariation.
Mot bakgrund av att deltidsarbetslösheten inte har minskat i samma takt
som arbetslösheten i övrigt har AMS styrelse i februari 1989 beslutat att
rekommendera samtliga kommuner och landsting att i samverkan med
1988/89: AU 11
49
4 Riksdagen 1988189.18 sami. Nr 11
arbetsförmedlingen erbjuda alla kommunalt och landstingskommunalt anställda
som är deltidsarbetslösa den arbetstid de efterfrågar.
Vidare bedrivs från länsarbetsnämndernas/arbetsförmedlingarnas sida
bl.a. samverkansprojekt tillsammans med fackliga organisationer och arbetsgivare.
Samverkansprojekten kan gälla t.ex. uppsökande verksamhet och
utbildningssatsningar eller projekt med inriktning på att förbättra de
personaladministrativa rutinerna kring vikarieförmedling och schemaläggning
etc. Samverkansprojekten finansieras ur många olika källor, och från
länens sida kan man ofta välja mellan att nyttja de ordinarie anslagen eller de
särskilda deltidsmedlen.
Det faktum att mindre än hälften av de anslagna deltidsmedlen har
förbrukats betyder inte enligt utskottets uppfattning att åtgärder inte vidtas
för att bekämpa deltidsarbetslösheten. AMS-styrelsens rekommendation
och arbetsmarknadsmyndigheternas intensiva arbete på den kommunala
sektorn bör enligt utskottets uppfattning ge resultat. Den nya anslagskonstruktionen
med en friare användning av medlen kan härvid vara till fördel.
Utskottet kommer uppmärksamt att följa utvecklingen.
Med hänvisning till det anförda är någon riksdagens åtgärd med anledning
av motion A804 i denna del inte påkallad.
I två motioner berörs verksamheten med utvecklingsinsatser i östra
Norrbotten.
I motion 1988/89:A253 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) begärs en
förlängning av Östra Norrbottenprojektet. Motionärerna pekar på att
projektet har varit lyckosamt genom att utflyttningen har bromsats och 500
arbetstillfällen nyskapats. Utsikterna att fullfölja projektet minskar drastiskt
om Norrbotten skall konkurrera med övriga landet om medel. Projektet bör
därför förlängas.
Per-Ola Eriksson (c) begär i motion 1988/89:A407 att riksdagen anslår 40
milj. kr. för särskilda utvecklingsinsatser i östra Norrbotten ur anslaget
Sysselsättningsskapande åtgärder. För att befolkningen i östra Norrbotten
skall känna tilltro till statsmakterna måste åtgärderna garanteras under en
längre tid. Regionen måste göras intressant för företagsetableringar och
inflyttning. 40 milj. kr. bör därför anslås i enlighet med förslaget från AMS.
Utskottet har inhämtat att Östra Norrbottenprojektet varit ett effektivt
komplement till ordinarie arbetsmarknads- och regionalpolitiska medel.
Utvecklingen har varit mer positiv i östra Norrbotten än i länet som helhet.
Trots detta kvarstår arbetslösheten på en hög nivå. Länsarbetsnämnden i
Norrbottens län har därför anhållit att AMS - från ramen om högst 200 milj.
kr. till särskilda insatser av icke traditionellt slag - anslår 15 milj. kr. för att
projektet skall kunna fortsätta under budgetåret 1989/90. Prioriterade
insatsområden är kompetenshöjande åtgärder, träningsverkstad för blivande
företagare, utveckling av den företagsmässiga infrastrukturen m.m.
Mot bakgrund av de positiva resultaten av Östra Norrbottenprojektet har
AMS deklarerat sin avsikt att avsätta en viss del av de flexibla medlen för att
fullfölja projektet. Utskottet har erfarit att AMS planerar att tilldela
länsarbetsnämnden i Norrbotten det begärda beloppet för projektets fullföljande.
Med hänsyn till vad som anförts påkallar motionerna A253 (s) och
A407 (c) i aktuell del ingen åtgärd från riksdagens sida. Motsvarande
yrkanden avstyrks därmed.
1988/89: AU 11
50
Motion 1988/89 :A404 av Sigge Godin (fp) tar upp frågor om teknisk
utveckling vid de små och medelstora företagen i Västernorrlands län. I
motionen anförs att Västernorrland är det län som under 1980-talet förlorat
flest invånare. För att bromsa den negativa sysselsättningsutvecklingen
måste stora satsningar göras för att höja de små och medelstora företagens
teknikkunnande och kompetens. Med hjälp av särskilda projektmedel, inom
ramen för AMS budget, föreslås att nyutbildade tekniker stimuleras att söka
praktik eller anställning vid de mindre och medelstora företagen i Västernorrland.
Likartade motionsförslag har tidigare behandlats av utskottet. Liksom
tidigare delar utskottet motionärens uppfattning när det gäller betydelsen av
teknikspridning i de små och medelstora företagen i Norrland. Det kan
erinras om att de tekniker som det här är fråga om är sådana nyckelpersoner
som kan beviljas starthjälp för att tillträda anställningar i de delar av
Norrland som avses. Rekryteringen av tekniker bör också främjas av
medflyttandebidraget, som får lämnas till en arbetsgivare som anställer en
familjemedlem.
Utskottet vill därutöver erinra om att arbetsmarknads- myndigheternas
möjligheter att välja insatser - även insatser av icke-traditionellt slag -väsentligt har ökat genom budgetpropositionens förslag. Med hänvisning till
det anförda avstyrker utskottet motionen.
Demografiska databasen och excerperingscentralerna i Pajala, Jokkmokk och
Jörn
I utskottets betänkande AU 1987/88:19 beskrivs Demografiska databasen
och de s.k. excerperingscentralerna på följande sätt:
Demografiska databasen har till uppgift att registrera och bearbeta huvudsakligen
demografiska och sociala historiska data för forsknings-, utbildnings-
och arkivändamål samt att göra dessa data tillgängliga för forskare.
Demografiska databasens verksamhet, som ursprungligen startades som ett
beredskapsprojekt i Haparanda 1973, fick sin nuvarande fasta form 1978 som
en särskild enhet under Umeå universitet. Demografiska databasen leds av
en styrelse med representanter för institutioner med anknytning till verksamheten
samt arbetsmarknadsmyndigheterna. Verksamheten är förlagd till
Umeå och Haparanda. Produktionsenheten med huvuddelen av arbetsstyrkan
är lokaliserad till Haparanda. I Umeå finns ledningen samt en
forsknings- och utvecklingsenhet.
Till Demografiska databasen har också knutits de tre nämnda excerperingscentralerna.
De bekostas med medel från arbetsmarknadsmyndigheterna
och drivs således som beredskapsprojekt.
Totalt finns vid Demografiska databasen ca 60 anställda, varav ett tjugutal
i Umeå. Därutöver finns vid excerperingscentralerna totalt ca 50 beredskapstjänster.
Efter denna beskrivning gjorde utskottet följande uttalanden om verksamheten:
Som
ovan redovisats bygger verksamheten i Pajala, Jokkmokk och Jörn på
att medel utgår från länsarbetsnämnderna. När tilldelningen av beredskapsmedel
till länen av olika skäl dras ner kan detta självklart komma att drabba
verksamheter, som i likhet med här aktuella centraler är beroende av
1988/89: AU11
51
personal, som till stor del finansieras med dessa medel. Utskottet har
inhämtat att så kan vara fallet beträffande de aktuella centralerna.
Utskottet vill mot den angivna bakgrunden stryka under betydelsen av att
utnyttjandet av de arbetsmarknadspolitiska resurserna bedöms utifrån
arbetsmarknadspolitiska utgångspunkter. Dessa medel bör sålunda inte
användas som en basresurs för olika angelägna samhällsområden. Det
framstår som väsentligt att verksamheter av här aktuellt slag blir mindre
beroende än hittills av de arbetsmarknadspolitiska medlen. Det sagda leder
fram till slutsatsen att det bör ankomma på berörda departement och
myndigheter att ta initiativ till att angelägna verksamheter i första hand
finansieras över ordinarie sakanslag.
Utskottet har inhämtat att frågan om den fortsatta verksamheten vid de tre
centralerna för närvarande prövas inom regeringskansliet. Därvid utgår man
från att olika lösningar för finansieringen av verksamheten kan komma i
fråga. Det förutsätts bl.a. att man kan ta ut avgifter för tjänster som utförs,
vilket var en utgångspunkt när verksamheten startades.
I avvaktan på resultatet av dessa överväganden bör enligt utskottets
mening arbetsmarknadspolitiska medel övergångsvis kunna användas. Utskottet
förutsätter att en långsiktig lösning av frågan snarast kommer till
stånd.
I årets budgetproposition anförs att finansieringen av verksamheten vid
excerperingscentralerna med arbetsmarknadspolitiska medel på kort sikt är
möjlig då det motiveras av en svag arbetsmarknad. Arbetsmarknadspolitiken
kan däremot inte långsiktigt trygga sysselsättningen genom åtgärder som
beredskapsarbete. Enligt propositionen måste frågan om verksamhetens
långsiktiga lösning avgöras utifrån nuvarande huvudmans, Umeå universitet,
möjlighet att inom ramen för sina resurser prioritera denna verksamhet. Mot
denna bakgrund anmäls för riksdagens kännedom att regeringen den 8
december 1988 avslagit en ansökan från universitetet om medel för att
förlänga verksamheten i Pajala och Jokkmokk till utgången av budgetåret
1989/90.
I motion 1988/89: A264 av Börje Hörnlund m.fl. (c, m, fp, vpk, mp) begärs
att verksamheten vid Pajala och Jokkmokk permanentas och blir enheter
inom Demografiska databasen vid Umeå universitet samt att centralen i Jörn
permanentas på motsvarande sätt om två år. För verksamheten vid Pajala
och Jokkmokk begärs att arbetsmarknadsmedel på ca 5,3 milj. kr. tillförs
Demografiska databasen. De ytterligare kostnader som är förknippade med
en permanentning, ca 1,8 milj. kr., finansieras enligt motionsförslaget genom
att medel tillförs Demografiska databasen vid Umeå universitet från
finansdepartementet.
Enligt motionärerna har beredskapsprojekten under de tio år som de
drivits av Demografiska databasen kommit att bli en integrerad del av
verksamheten. Nyttan av densamma för forskningen är erkänd inom
universitetsvärlden. Det faktum att universitetet inte kunnat prioritera
verksamheten får inte utgöra ett hinder för dess fortsättning. Vidare ger
verksamheten bra arbetstillfällen och ökad kompetens i en av arbetslöshet
hårt drabbad region.
I motion 1988/89:A258 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) pekas på
nödvändigheten av ett ökat samarbete mellan Demografiska databasen samt
nordiska museets och riksantikvarieämbetets beredskapsplatser i Norrbot
-
1988/89: AU11
52
ten. Motionärerna anför att länsarbetsnämnden, som i och för sig planerar en
avveckling av sin finansiering vid halvårsskiftet 1989, kan tänka sig en
etappvis nedtrappning av beredskapsmedlen om andra finansieringsvägar
kan skönjas. Då verksamheten har stort värde för såväl huvudmän och
forskare som för arbetsmarknadspolitiken, vore det otillfredsställande om
dessa arbetsplatser skulle försvinna.
Verksamheten vid excerperingscentralerna kom till för tio år sedan och
skall ses mot bakgrund av det då rådande svåra sysselsättningsläget i övre
Norrland, inte minst för kvinnor i inlandskommunerna. Med åren har
verksamheten utvecklats till ett i viss mening permanent sysselsättningsinslag
på de berörda orterna. I samma mån har den blivit en permanent del av
verksamheten vid den demografiska databasen i Haparanda och Umeå.
Med denna utveckling måste ifrågasättas om det längre är försvarligt att
driva en verksamhet av detta slag med medel som är avsedda för temporära
beredskapsarbeten. Det var av detta skäl som utskottet förra våren förutsatte
att en långsiktig lösning av frågan snarast borde komma till stånd. Är det ett
angeläget forskningsbehov att excerperingsverksamheten fortsätter i hittillsvarande
omfattning bör den bedrivas som en reguljär del av Demografiska
databasens verksamhet och med reguljära medel. Att göra sådana bedömningar
faller dock utanför utskottets normala kompetensområde.
Utskottet har inhämtat att det genom Umeå universitet för närvarande
görs en bedömning av det fortsatta behovet av excerperingsverksamheten
från vetenskaplig synpunkt. I avvaktan på ett sådant klarläggande anser
utskottet att det får godtas att excerperingscentralerna i Jokkmokk och
Pajala i samråd med länsarbetsnämnden får drivas som beredskapsarbete
även under budgetåret 1989/90. Utskottet förutsätter att denna tidsförlängning
används för att närmare klarlägga den fortsatta omfattningen av
excerperingsverksamheten vid Demografiska databasen och vid centralerna i
Jokkmokk, Pajala och i Jörn utifrån de vetenskapliga och kulturella behov
som behöver tillgodoses. Utskottet utgår vidare från att med sådana
klarlägganden som grund skall den fortsatta medelstilldelningen för ändamålet
ske i reguljära former och i enlighet med gängse prioriteringsnormer för
statens satsningar på universitetsforskningen.
Utskottet vill slutligen erinra om att det ankommer på de berörda
länsarbetsnämnderna att med anlitande av de medel som ställs till förfogande
för sysselsättningsskapande åtgärder pröva vilka objekt som bör komma i
fråga för ändamålet. Vid valet mellan olika objekt som står till förfogande
har man att ta hänsyn till sysselsättningsbehovets omfattning och de
arbetslösas förutsättningar. Utskottet är medvetet om att datatekniken och
annan modern informationsteknologi medger att även sysselsättningen
genom beredskapsarbeten kan ske i nya och förändrade former.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna A258 (s) och A264 (c,
m, fp, vpk, mp) bör delges regeringen.
Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet
Anslagsposten Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet avser
bidrag till personer som är 20 år eller äldre för att dessa vid start av eget
företag skall klara sin försörjning under ett initialskede. Bidrag lämnas under
högst sex månader.
1988/89: AU 11
53
Under innevarande budgetår har 94 milj. kr. anslagits till detta ändamål.
Det kan erinras om att starta-eget-bidraget permanentades den 1 juli 1987,
varvid bidraget också blev pensionsgrundande. Drygt 2 000 bidrag har
beviljats per år. Under budgetåret 1987/88 utgjorde kvinnorna 36 % och
ungdomarna 16 % av bidragstagarna.
För budgetåret 1989/90 föreslås oförändrat 94 milj. kr. för denna
anslagspost.
I motion 1988/89:Jo214 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) föreslås att
starta-eget-bidraget skall kunna utgå även till jordbrukare. Motionärerna
anför att omställningen i jordbruket medför att många jordbrukare tvingas
lägga ner eller minska sin jordbruksrörelse. Sådana jordbrukare kan vara
intresserade av att starta ny eller kompletterande verksamhet till den egna
gården. Förutsättningen att vara berättigad till arbetslöshetsstöd uppfylls i
allmänhet inte av jordbrukarna och därför bör reglerna ändras. Kostnaderna
torde inte bli högre än vad flyttning och arbetsmarknadsåtgärder skulle
uppgå till.
Utskottet vill liksom föregående år erinra om att starta-eget-bidraget har
tillkommit som ett alternativ till reguljär arbetslöshetsersättning, vilken
förutsätter att de arbetslösa står till arbetsmarknadens förfogande. Bidrag
lämnas med samma belopp som personen annars skulle ha varit berättigad till
i form av a-kassa eller kontant arbetsmarknadsstöd, om verksamheten som
rörelseidkare inte hade påbörjats. Jordbrukare är liksom andra företagare
berättigade till kontant arbetsmarknadsstöd när deras verksamhet i jordbruket
har upphört annat än tillfälligt.
I enlighet med vad utskottet redovisade i föregående års betänkande kan
jordbrukare i de sju nordligaste länen - inom ramen för åtgärdsprogrammet
för Norrlandsjordbruket - få bidrag för att starta verksamhet som kompletterar
deras sysselsättning inom jordbruket. Detta stöd belastar dock inte det
här aktuella anslaget Sysselsättningsskapande åtgärder.
Med hänvisning till vad som ovan anförts är utskottet inte berett att
tillmötesgå motionärernas önskemål, utan motion Jo214 avstyrks i här
aktuell del.
Britta Bjelle (fp) föreslår i motion 1988/89:A202 att regeringen skall göra
en översyn av möjligheterna att förlänga tiden för starta-eget-bidraget. Enligt
motionärerna är det svårt att få ett nystartat företag att på sex månader bli så
inarbetat att det ger inkomster som både täcker företagarens lön och övriga
omkostnader i företaget. Bidraget till nystartade företag borde därför kunna
beviljas under en tid av ett år.
Som utskottet redovisade föregående år har AMS uppföljning visat att 80
% av bidragstagarna fortfarande varit verksamma i sina företag ett till två år
efter bidragsperiodens slut. Därmed måste enligt utskottets mening bidragsperioden
uppfattas som tillräcklig av de flesta som erhåller bidraget. Andra
rapporter visar att de nya företagarna har stora behov av information,
utbildning, fadderverksamhet etc. Nuvarande informations- och kursverksamhet
för nyföretagare inom AMV:s ram fyller därför en viktig funktion.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motion A202.
1988/89: AU 11
54
Strukturstöd för byggarbetsmarknaden m.m.
Strukturstöd för byggarbetsmarknaden omfattar stöd för anställning av
arbetslösa byggnadsarbetare som är arbetshandikappade eller har fyllt 55 år
och är svårplacerade. Verksamheten är organiserad i ett moderbolag -Centralgalaxen Bygg AB - och ett antal dotterbolag på länsnivå - Länsgalaxen
Bygg AB. Stödet utgår till länsbolagen, som anställer de arbetslösa
byggnadsarbetarna, och uppgår till högst 75 % av lönekostnaden under tre år
för en och samma arbetstagare. Har en arbetstagare efter denna period inte
kunnat beredas annan anställning, får strukturstöd lämnas med 50 % av
lönekostnaden under ytterligare högst två år. Galaxenorganisationens
uppgift är dels att ordna arbete, dels att skapa möjligheter till rehabilitering
för den aktuella gruppen. Den år 1986 inledda försöksperioden har bestämts
till fem år och bör omfatta högst 2 000 personer. En detaljerad redovisning av
bakgrund m.m. lämnas i utskottets betänkande AU 1985/86:19.
För innevarande budgetår disponerar AMS högst 80 milj. kr. för anslagsposten
Strukturstöd för byggarbetsmarknaden (varav 40 milj. kr. genom
överföring från anslagsposten Beredskapsarbeten), vilket beräknas ge
sysselsättning åt 700 personer i medeltal per månad. I budgetpropositionen
föreslås för nästa budgetår en oförändrad nivå för verksamheten, vilket
medför ett medelsbehov på högst 85 milj. kr.
Reglerna för strukturstöd för byggnadsarbetare tas upp i moderata samlingspartiets
kommittémotion 1988/89: A285.1 motionen anförs att Galaxenverksamheten
fyller en välbehövlig social och rehabiliterande funktion.
Dock borde det vara möjligt för branschen, framför allt i nuvarande goda
konjunkturläge, att själv ta ett större ansvar för de byggnadsarbetare som
ådrar sig skador eller som på grund av ålder inte orkar med ett hårt tempo.
Motionärerna anser att deras förslag om flexibelt lönebidrag skulle kunna
utgöra ett alternativ för många av de aktuella byggnadsarbetarna. Statsbidraget
till Galaxen bör därför successivt trappas ner. För nästa budgetår bör
bidraget fastställas till 50 %, varvid Galaxen bör ha frihet att disponera
medlen så att bidraget i största möjliga utsträckning motsvarar den faktiskt
nedsatta arbetsförmågan i varje enskilt fall.
Utskottet har inhämtat att 623 personer var anställda inom Galaxen vid
utgången av år 1988. Beträffande de 85 personer som lämnade Galaxen
under år 1988 gick 26 personer tillbaka till den ordinarie arbetsmarknaden,
20 personer gick i pension, 8 personer gick över till annan bransch och 31
personer lämnade Galaxen av annan orsak.
Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag utarbetat en
modell för uppföljning av verksamheten med strukturstöd inom byggarbetsmarknaden
(Galaxen - strukturstöd inom byggarbetsmarknaden, Dnr
1987:773). AMS anför i sitt samrådsyttrande till RRV:s rapport att den
hittills bedrivna verksamheten har medfört en bättre kartläggning av de
arbetslösas situation med hänsyn till arbetshandikapp, utbildning och behov
av särskilda åtgärder. Med hänsyn till att verksamheten är en försöksverksamhet
bör enligt AMS eventuella kompletteringar senare kunna göras till
uppföljningsmodellen.
Utskottet anser att Galaxenverksamheten är ett värdefullt komplement till
1988/89:AU11
55
övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Med hänsyn till att verksamheten
fortfarande är i ett uppbyggnadsskede och att försöksverksamheten årligen
kommer att följas upp är utskottet inte berett att nu förorda några nya regler
för verksamheten. Utskottet anser mot denna bakgrund att motion A285 i
denna del bör avslås.
Anslagsposten Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder
avser olika ändamål för att utveckla de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Bl.a. har medel utnyttjats för projekt inom kampanjen ”Hela Sverige skall
leva” samt till försöksverksamheter med Ungdomens utvecklingsfond och
artistförmedling. För budgetåret 1989/90 beräknas oförändrat 15 milj. kr. för
denna anslagspost.
Insatser för flyktingar och invandrare
Innevarande budgetår disponerar AMS totalt 52 milj. kr. till dels rekryteringsstöd
för flyktingar och invandrare, dels särskilda insatser för att öka
möjligheterna till arbetsplacering för dem som vistas på mottagningsförläggningar
i avvaktan på kommunplacering. I budgetpropositionen anförs att det
är utomordentligt angeläget att ta till vara dessa flyktingars och invandrares
arbetsutbud. För budgetåret 1989/90 föreslås att 72 milj. kr. anslås till
insatser för flyktingar och invandrare. Därav bör högst 32 milj. kr. få
användas till rekryteringsstöd med ett högsta statsbidragsbelopp om 85 % av
lönekostnaden. Inom den totala medelsramen bör högst 50 milj. kr. få
användas även för åtgärder som inte ryms inom det ordinarie regelsystemet.
I motion 1988/89:A249 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m)
anförs att det sedan 1 juli 1988 pågår vissa försöksverksamheter, bl.a.
insatser av projektkaraktär med förhöjt rekryteringsstöd till arbetsgivare
som tar emot flyktingar. Enligt motionärerna koncentreras dessa insatser för
närvarande till storstadsområdena. Motionärerna begär stöd till ett industriellt
tränings- och utbildningsprojekt för flyktingar i Värmlands län.
Länsarbetsnämnden i Värmland bör för detta projekt få stöd från AMS.
Vidare bör enligt motionärerna det rekryteringsstöd för flyktingar och
invandrare som omnämns i budgetpropositionen även komma Värmland till
del. Motionärerna anför också att en utredning bör göras rörande möjligheterna
att rekrytera vårdpersonal bland flyktingar i hela Värmlands län på
samma sätt som i Östergötlands län.
Beträffande invandrarnas problem att komma in på den svenska arbetsmarknaden
och de initiativ som har tagits för att underlätta deras situation
vill utskottet hänvisa till avsnittet Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.
Enligt utskottets uppfattning innebär förslagen i propositionen ökade
möjligheter till sådana satsningar som motionärerna tar upp. Vid sidan av
den försöksverksamhet med förhöjt rekryteringsstöd på vissa orter, som
utskottet redovisade i sitt betänkande 1987/88:22, har under innevarande
budgetår högst 10 milj. kr. kunnat användas till förhöjt rekryteringsstöd.
Motsvarande belopp för nästa budgetår anges till 32 milj. kr.
Utskottet har inhämtat att AMS vid sin fördelning av medel till länsarbetsnämnderna
för arbete med flyktingar och invandrare under innevarande
1988/89: AU11
56
budgetår tagit hänsyn till bl.a. följande kriterier: antalet flyktingar/invandrare,
antalet arbetssökande flyktingar/invandrare, arbetsmarknadsläget i länet
samt projektansökningarna. Värmlands län har under innevarande budgetår
fått 1 milj. kr., varav 750 000 kr. för förhöjt rekryteringsstöd. Inom denna
ram är det länsarbetsnämndens uppgift att bedöma projekten.
Med hänsyn dels till den utökade medelsramen, dels till den friare
medelsanvändningen torde möjligheterna att genomföra sådana slags åtgärder
som motionärerna förespråkar ha förbättrats. Enligt utskottets mening
bör den nu aktuella motionen inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Medelsanvisning
Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget Sysselsättningsskapande
åtgärder anges i propositionen till 1 891 000 000 kr., varav som tidigare
redovisats 1 625 milj. kr. beräknats för beredskapsarbeten och 94 milj. kr.
för starta-eget-bidraget. Resterande 172 milj. kr. avser strukturstöd för
byggarbetsmarknaden, försöksverksamhet med sysselsättningsskapande
åtgärder samt insatser för flyktingar och invandrare.
Moderata samlingspartiet anser i sin kommittémotion 1988/89:A285 att
anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder bör uppgå till
1 523 000 000 kr. Minskningen i förhållande till regeringens förslag beror
främst på det goda arbetsmarknadsläget som minskar behovet av beredskapsarbeten
m.m. mer än regeringen räknat med. Därutöver är det
minskade medelsbehovet en konsekvens av förslagen om 50 % statsbidrag till
kommunala beredskapsarbeten och 50 % statsbidrag inom strukturstödet till
byggarbetsmarknaden. Om förändringar i arbetsmarknadsläget inträffar
under budgetåret förutsätts att regeringen på sedvanligt sätt erhåller en
finansfullmakt.
Utskottet har i det föregående med avstyrkande av föreliggande motioner i
motsvarande delar godtagit regeringens förslag beträffande de olika åtgärdernas
omfattning och inriktning. Som en konsekvens av dessa ställningstaganden
tillstyrks den av regeringen begärda medelsanvisningen. Motion
A285 bör således avslås i motsvarande del.
Lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m.
Byggnadsreglering har i en eller annan form praktiserats sedan 1940-talet.
Den 1 januari 1972 ersattes tidigare lag om igångsättningstillstånd av lagen
(1971:1204, senast ändrad 1984:420) om byggnadstillstånd m.m. Denna lag
ger regeringen fullmakt att förordna om:
- byggnadstillstånd, om det behövs för att begränsa byggnadsverksamheten
med hänsyn till samhällsekonomiska förhållanden eller läget på
arbetsmarknaden eller andra väsentliga allmänna intressen,
- igångsättningstillstånd, om det visat sig att jämn sysselsättning under
olika delar av året inte kan upprätthållas på annat sätt för byggnadsindustrins
arbetskraft.
I samband med ett regeringsförslag om vissa insatser för att öka bostadsbyggandet
utfärdade regeringen i slutet av år 1986 en ny förordning (1986:777)
1988/89:AU11
57
om byggnadstillstånd. Enligt de nya bestämmelserna får AMS medge att
tillståndskravet inte skall tillämpas i visst eller vissa län. Dock får ett sådant
medgivande tills vidare inte lämnas för Stockholms samt Göteborgs och
Bohus län. Utanför de nämnda storstadslänen tillämpas ett nytt planeringssystem
fr.o.m. den 1 juli 1987. Detta system bygger på överenskommelser
mellan byggherrar och arbetsmarknadsmyndigheter i syfte att bereda en
jämn sysselsättning för byggnadsarbetarna.
Regeringen uppdrog i november 1986 åt AMS att med utnyttjande av
byggnadstillståndsgivningen medverka till att byggnadsverksamheten i
Stockholms samt i Göteborgs och Bohus län under åren 1987 och 1988 inte
översteg 1986 års volym. Ett senare regeringsuppdrag till AMS innebär att
volymen för annat byggande än bostadsbyggande skall minskas med 5 %
under år 1989 jämfört med perioden den 1 november 1987-den 31 oktober
1988. Nuvarande begränsningar i Stockholms samt Göteborgs och Bohus län
skall fortsätta även under år 1990.
För att underlätta AMV:s hantering av tillståndsgivningen i Stockholms
län samt i övrigt medverka till ett vidgat bostadsbyggande har regeringen i
oktober 1986 beslutat att inrätta en särskild delegation. Delegationen har
bl.a. till uppgift att följa utvecklingen av bostadsbyggandet inom området
samt att ge länsarbetsnämnden underlag för dess bedömningar av hur frågor
om byggnadstillstånd enligt lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m.
skall avvägas mot andra väsentliga intressen än läget på arbetsmarknaden.
I fyra motioner begärs att lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m.
avskaffas.
Moderata samlingspartiet anför i motion 1988/89: A217 (med motivering i
motion 1988/89:Bo405) att en avreglering av svensk bostadspolitik är
nödvändig för att få fram ett bostadsbyggande som styrs av de enskilda
människorna och inte som i dag av offentlig reglering. Förhoppningen att
regleringen skulle resultera i ett avsevärt ökat bostadsbyggande har enligt
motionärerna inte infriats. I vissa bostadsområden kommer angelägen
kommersiell och samhällelig service inte att kunna erbjudas medborgarna
under lång tid på grund av byggstoppet. Riksdagen bör därför avskaffa
möjligheten för regeringen att med användande av lagen (1971:1204) om
byggnadstillstånd tillgripa regleringar som byggstoppet.
Även i folkpartiets motion 1988/89:A259 (med motivering i motion
1988/89:Bo409) yrkas på ett avskaffande av lagen med hänvisning till att
rambegränsningar inte kan accepteras som metod för att påverka omfattningen
av ombyggnadsverksamheten.
Också i motion 1988/89:A287 av Jan Sandberg m.fl. (m) och i motion
1988/89:A459 av Görel Bohlin m.fl. (m) begärs att lagen avskaffas. Som
motivering anförs bl.a. att många bostadsprojekt, som till viss del finansieras
genom samtidigt byggande av affärs- och kontorslokaler, har hindrats på
grund av regleringen.
I motion 1988/89: A231 av Ingrid Sundberg (m) begärs undantag från den
föreslagna begränsningen i byggandet vad gäller byggnation i kulturminnesvårdande
syfte. I motionen anförs att restauration vanligtvis fordrar lång
förberedelsetid på grund av tidsödande kontakter med expertis av olika slag.
1988/89:AU11
58
Avslag vad gäller igångsättande kan därför få katastrofala följder för såväl
byggnaden i fråga som för ekonomin.
Utskottet vill erinra om att krav på avskaffande av lagen (1971:1204) om
byggnadstillstånd m.m. endast för kort tid sedan behandlats av riksdagen
(1988/89:FiU10, rskr. 94). I sitt av riksdagen godkända betänkande anför
finansutskottet att överhettningen på byggmarknaden har drivit fram en
kostnadsutveckling inom byggbranschen som börjar nå oroväckande nivåer.
För att dämpa överhettningen och frigöra resurser för angelägen produktion
av nya bostäder ämnar regeringen utnyttja vissa regleringar för att hålla igen
annat byggande än bostäder. Finansutskottet delar bostadsutskottets uppfattning
att det i rådande läge finns anledning att tillgripa byggreglerande
åtgärder för att öka nybyggandet av bostäder.
Utskottet ställer sig bakom finansutskottet i dess bedömning av byggmarknaden.
Utskottet vill därutöver peka på att huvudvikten i det system som nu
råder utanför de båda nämnda storstadslänen ligger på överenskommelser
mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och byggherrarna i stället för tidigare
detaljstyrning med länsarbetsnämndernas beslut i enskilda ärenden. Enligt
utskottets uppfattning har den nuvarande ordningen tillkommit som en följd
av en avvägning mellan samhällsekonomiska faktorer och önskvärdheten av
att - inom de ramar som statsmakterna beslutar - låta berörda parter själva
svara för åtgärderna. Utskottet är inte berett att tillstyrka ändring i den
nuvarande ordningen och avstyrker därför de här aktuella motionerna.
Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer
1987/88 Utgift 16 290 000
1988/89 Anslag 13 760 000
1989/90 Förslag 14 310 000
Regeringen föreslår under punkt B 8 (s. 109-110) att riksdagen till
Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer för budgetåret 1988/89 skall
anvisa ett förslagsanslag på 14 310 000 kr.
Från anslaget betalas utgifter för statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer
som är engagerade i utbildning av personal för arbete i krigstid inom
totalförsvarets civila del.
Försvarsutskottet, som bl.a. bereder anslagsfrågor för totalförsvarets
civila del, har den 7 mars 1989 (1988/89:FöU12) beslutat föreslå riksdagen att
inom den ekonomiska ramen för denna verksamhet göra en annan fördelning
av anslagen än den regeringen gjort. Förslaget innebär bl.a. att anslaget till
statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer höjs med 3 milj. kr.
Utskottet ansluter sig till den av försvarsutskottet gjorda bedömningen
såvitt angår medel till statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer.
Anslaget bör därför anvisas med ett belopp på 17 310 000 kr.
Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning
1987/88 Utgift 24 236 000 Reservation 7 391 000
1988/89 Anslag 10 000 000
1989/90 Förslag 10 000 000
1988/89:AU11
59
Regeringen föreslår under punkt B 9 (s. 110) att anslaget för budgetåret
1988/89 skall föras upp med 10 000 000 kr.
Från anslaget bekostas arbetsmarknadsverkets utgifter för investeringar i
telefonutrustning vid AMS, länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen.
Andra investeringar betalas från anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader.
Utskottet tillstyrker den begärda medelstilldelningen under denna punkt.
Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och
konfektionsindustrierna
1987/88 Utgift 113 850 000
1988/89 Anslag 71 000 000
1989/90 Förslag 20 000 000
Regeringen föreslår under punkt B 10 (s. 111-112) att riksdagen skall
1. godkänna förslaget om avveckling av det tillfälliga sysselsättningsbidraget
för textil- och konfektionsindustrierna,
2. till Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna
för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag på 20 000 000 kr.
Det tillfälliga sysselsättningsbidraget för äldre arbetskraft inom tekoindustrin,
dets.k. äldrestödet, har trappats ned under en sexårsperiod. Bidragsnivån
uppgår under innevarande budgetår till 3 % av lönekostnaderna för
tillverkande personal.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen (bil. 14) ett nytt branschprogram
för tekoindustrin. De insatser som föreslås bör enligt regeringen inte
innefatta någon förlängning av äldrestödet. Detta föreslås upphöra i och med
utgången av budgetåret 1988/89.
Vissa utbetalningar behöver dock göras under nästa budgetår för att
slutreglera ärenden för vilka utbetalningar ännu inte gjorts vid budgetårsskiftet.
Utskottet godkänner förslaget om avveckling av det tillfälliga sysselsättningsbidraget
för textil- och konfektionsindustrierna. Det begärda anslaget
bör anvisas av riksdagen.
AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet
1987/88 |
Utgift |
0 |
1988/89 |
Anslag |
1 000 |
1989/90 |
Förslag |
1 000 |
Regeringen föreslår under punkt B 11 (s. 112-115) att riksdagen skall till
AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1989/90 anvisa ett
förslagsanslag på 1 000 kr.
AMU-gruppens verksamhet skall bedrivas så att intäkterna täcker uppkommande
kostnader. För budgetåret 1987/88 redovisas en vinst på 44,6
milj. kr. AMU-gruppen räknar för innevarande budgetår med ett visst
överskott. För nästa budgetår bedöms det att AMU-gruppen genom fortsatta
effektiviseringar kan uppnå besparingar som motsvarar 3 % av de fasta
kostnaderna för den utbildningsverksamhet som säljs till arbetsmarknadsverket.
1988/89AU11
60
Anslaget bör som regeringen föreslagit anvisas med ett formellt belopp på 1988/89:AU11
1 000 kr.
AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter
1987/88 Utgift 25 300 000 Reservation 0
1988/89 Anslag 21 300 000
1989/90 Förslag 16 300 000
Regeringen föreslår under punkt B 12 (s. 115-116) att riksdagen skall till
AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter för budgetåret 1989/90 anvisa
ett reservationsanslag på 16 300 000 kr.
Från anslaget betalas kostnader dels för utvecklingsarbete, personalutbildning
och marknadsföring som föranleds av omorganisationen av arbetsmarknadsutbildningen,
dels eventuellt underskott vid Nordkalottens AMUcenter.
Anslaget skall årligen minskas med 5 milj. kr. när det gäller
utvecklingsarbete, personalutbildning och marknadsföring.
Medelsberäkningen i propositionen lämnas av utskottet utan erinran.
AMU-gruppen: Investeringar
1987/88 Utgift 0 Reservation 30 000 000
1988/89 Anslag 15 000 000
1989/90 Förslag 1 000
Regeringen föreslår under punkt B 13 (s. 116-117) att riksdagen skall till
AMU-gruppen: Investeringar för budgetåret 1989/90 anvisa ett förslagsanslag
på 1 000 kr.
Detta anslag har avsett lån till AMU-gruppen för finansiering av sådan
utrustning som skrivs av enligt en särskild plan som fastställts av AMUstyrelsen.
Huvuddelen av den utrustning som AMU-gruppen anskaffar har
emellertid finansierats genom avskrivningsmedel, och ifrågavarande anslag
har inte utnyttjats.
I budgetpropositionen föreslås att anslaget görs om till ett förslagsanslag
och ställs till AMU-styrelsens förfogande i form av tillskott av statskapitalet i
stället för i form av investeringslån i det fall anskaffning av erforderlig
utrustning inte kan finansieras genom avskrivningsmedel.
Det bör ankomma på regeringen att avgöra när anslaget får utnyttjas.
Anslaget bör som regeringen föreslagit föras upp med ett formellt belopp på
1 000 kr.
Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar
1987/88 |
Utgift |
1 000 |
1988/89 |
Anslag |
1 000 |
1989/90 |
Förslag |
1 000 |
I enlighet med regeringens förslag under punkt B 17 (s. 120) bör anslaget som
hittills uppföras med endast ett formellt belopp på 1 000 kr.
61
Hemställan
1988/89: AU11
Utskottet hemställer
Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken
1. beträffande förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1988/89: A204 yrkande 5 i motsvarande
del, 1988/89:A255 yrkande 1 i motsvarande del, 1988/89:A276
yrkande 1 i motsvarande del och 1988/89: A285 yrkande 1 i motsvarande
del,
2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A204 yrkandena 2 och 5 i
motsvarande del, 1988/89:A255 yrkandena 1 i motsvarande del, 2 och
3,1988/89:A276 yrkande 1 i motsvarande del, 1988/89: A285 yrkandena
1 i motsvarande del, 3, 5 och 8 samt 1988/89:Sf370,
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
3. beträffande arbetsmarknadsverkets organisation m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1988/89: A221, 1988/89:A276 yrkandena
4 och 6 samt 1988/89:A285 yrkande 14,
4. beträffande sammansättningen av AMS styrelse
att riksdagen avslår motion 1988/89:A285 yrkande 6,
5. beträffande rekryteringen till hantverksyrkena
att riksdagen avslår motion 1988/89:A243,
6. beträffande arbetsförmedlingens arbete med att bereda de anställda
inom Samhall anställning hos andra arbetsgivare
att riksdagen avslår motion 1988/89:A254 yrkande 4,
7. beträffande kontaktpersoner för pensionärer på arbetsförmedlingarna
att
riksdagen avslår motion 1988/89:A234,
8. beträffande invandrarnas problem att komma in pä arbetsmarknaden
att
riksdagen avslår motionerna 1988/89:A227, 1988/89:A240, 1988/
89:A268,1988/89:A285 yrkande 13,1988/89: A286 och 1988/89: A288,
9. beträffande medelsanvisning till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
att
riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med
avslag på motionerna 1988/89:A276 yrkande 5 och 1988/89:A285
yrkande 15 till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för
budgetåret 1989/90 anvisar ett ramanslag på 1 995 428 000 kr.,
10. beträffande avskrivning av lånefordran
att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS att under
budgetåret 1989/90 besluta om avskrivning av lånefordran uppkommen
inom arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som gäller
för budgetåret 1988/89,
11. beträffande inkomster av annonser m.m.
att riksdagen godkänner regeringens förslag om utnyttjande av
inkomster,
62
A rbetsmarknadsservice
12. beträffande nya riktlinjer för flyttningsbidragen m.m.
att riksdagen avslår motion 1988/89:A489 yrkande 19 i motsvarande
del,
13. beträffande merkostnadsbidraget
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A225 yrkande 7 och 1988/
89:A489 yrkande 18,
14. beträffande bidraget för medflyttande
att riksdagen avslår motion 1988/89:A489 yrkande 17 i motsvarande
del,
15. beträffande avskrivning av den årliga studiemedelsavgiften
att riksdagen avslår motion 1988/89:A489 yrkande 17 i motsvarande
del,
16. beträffande flyttningsbidrag för kvinnor vid återflyttning till
glesbygdskommuner
att riksdagen avslår motion 1988/89:A460 yrkande 5,
17. beträffande flyttningsbidrag i samband med tandläkares ATtjänstgöring
att
riksdagen avslår motion 1988/89:A239,
18. beträffande medelsanvisning till Arbetsmarknadsservice
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med
avslag på motion 1988/89:A489 yrkande 19 i motsvarande del till
Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag
på 227 601 000 kr.,
Arbetsmarknadsutbildning
19. beträffande arbetsmarknadsutbildningens inriktning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A255 yrkande 4 och 1988/
89:A285 yrkande 9,
20. beträffande grundutbildning för pressfotografer
att riksdagen avslår motion 1988/89:A220,
21. beträffande utbildning för vårdpersonal inom hemtjänsten
att riksdagen avslår motion 1988/89:A260,
22. beträffande utbildning för avbytare i jordbruket
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A284 och 1988/89:Jo214
yrkandena 3 och 4,
23. beträffande körkortsutbildning för kvinnor i glesbygd
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A233 och 1988/89:A460
yrkande 6,
24. beträffande antalet utbildningsplatser inom det reguljära utbildningsväsendet
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1988/89: A247, 1988/89: A265, 1988/
89:A276 yrkande 9 i motsvarande del och 1988/89:A285 yrkande 18 i
motsvarande del,
25. beträffande yrkesförberedande praktik inom försvaret
att riksdagen godkänner det i propositionen framlagda förslaget om
avveckling av den yrkesförberedande praktiken inom försvaret,
26. beträffande bidrag till utbildning inom den offentliga sektorn
att riksdagen avslår motion 1988/89:A285 yrkande 16,
1988/89: AU11
63
27. beträffande ökad företagsutbildning i Skaraborgs län för utveckling
av små och medelstora företag
att riksdagen avslår motion 1988/89:A257,
28. beträffande medelsanvisning till Arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med
avslag på motion 1988/89: A285 yrkande 17 till Arbetsmarknadsutbildning
för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på
2 469 234 000 kr..
Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag
29. beträffande lokalisering av KAS-administrationen
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A211 och 1988/89: A406,
30. beträffande lagförslagen
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
2. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,
31. beträffande statsbidraget till KAS
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del avslår
motion 1988/89:A276 yrkande 11 i motsvarande del,
32. beträffande medelsanvisning till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del och med
avslag på motion 1988/89:A276 yrkandena 9 och 11 i motsvarande
delar och motion 1988/89:A285 yrkande 18 i motsvarande del till
Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag för budgetåret
1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 3 914 132 000 kr.,
33. beträffande balansering av avgiftsmedel mot statsbudgeten
att riksdagen avslår motion 1988/89:A276 yrkande 10,
34. beträffande överföring av avgiftsmedel till statsbudgeten
att riksdagen avslår motion 1988/89:A276 yrkande 12,
35. beträffande ökade egenavgifter m.m. i arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A283 och 1988/89:A754,
36. beträffande en allmän arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A204 yrkande 4, 1988/
89:A219 och 1988/89:A285 yrkande 10,
37. beträffande inträde i arbetslöshetskassa
att riksdagen avslår motion 1988/89:A215,
Sysselsättningsskapande åtgärder m.m.
38. beträffande rekryteringsstöd
att riksdagen med avslag på motion 1988/89: A276 yrkande 8 godkänner
förslaget i propositionen att avveckla rekryteringsstödet för
svårplacerade,
39. beträffande statsbidrag till sysselsättningsskapande åtgärder
att riksdagen avslår motion 1988/89:A285 yrkande 19,
40. beträffande yttrande från den fackliga organisationen vid ansökan
om arbetsmarknadspolitiskt stöd
att riksdagen avslår motion 1988/89:A203,
1988/89: AU11
64
41. beträffande utnyttjande av AMS-medel inom kulturområdet
att riksdagen avslår motion 1988/89:A261 yrkande 1,
42. beträffande landskapsvård i samband med arbetsmarknadspolitiska
insatser
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A205 och 1988/89:A407
yrkande 4,
43. beträffande ofrivillig deltidsarbetslöshet
att riksdagen avslår motion 1988/89:A804 yrkande 4,
44. beträffande utvecklingsinsatser i östra Norrbotten
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A253 och 1988/89:A407
yrkande 2,
45. beträffande teknisk utveckling vid små och medelstora företag i
Västernorrlands län
att riksdagen avslår motion 1988/89:A404,
46. beträffande Demografiska databasen och excerperingscentralerna
i Pajala, Jokkmokk och Jörn
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: A258 och 1988/
89:A264 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
47. beträffande starta-eget-bidrag till jordbrukare
att riksdagen avslår motion 1988/89:Jo214 yrkande 2,
48. beträffande översyn av möjligheterna att förlänga tiden för
starta-eget-bidrag
att riksdagen avslår motion 1988/89 :A202,
49. beträffande reglerna för strukturstöd till byggnadsarbetare
att riksdagen avslår motion 1988/89:A285 yrkande 12,
50. beträffande stöd för flyktingar i Värmlands län
att riksdagen avslår motion 1988/89:A249,
51. beträffande medels anvisning till Sysselsättningsskapande åtgärder
att
riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del samt med
avslag på motion 1988/89: A285 yrkande 20 till Sysselsättningsskapande
åtgärder för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på
1 891 000 000 kr.,
52. beträffande lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:A217, 1988/89:A231, 1988/
89:A259, 1988/89:A287 och 1988/89:A459,
53. beträffande medelsanvisning till Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer
att
riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande del till
Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer för budgetåret 1989/90
anvisar ett förslagsanslag på 17 310 000 kr.,
54. beträffande medelsanvisning till Arbetsmarknadsverket: Anskaffning
av utrustning
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning för budgetåret
1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 10 000 000 kr.,
55. beträffande avveckling av tillfälligt sysselsättningsbidrag
att riksdagen godkänner regeringens förslag om avveckling av det
5 Riksdagen 1988189.18sami. Nr 11
1988/89: AU 11
65
tillfälliga sysselsättningsbidraget för textil- och konfektionsindustrierna,
56. beträffande medelsanvisning till Tillfälligt sysselsättningsbidrag
för textil- och konfektionsindustrierna
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna
för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 20 000 000 kr.,
57. beträffande medelsanvisning till AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet
att
riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1989/90 anvisar
ett förslagsanslag på 1 000 kr.,
58. beträffande medelsanvisning till AMU-gruppen: Bidrag till vissa
driftutgifter
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter för budgetåret 1989/90
anvisar ett reservationsanslag på 16 300 000 kr.,
59. beträffande medelsanvisning till AMU-gruppen: Investeringar
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till
AMU-gruppen: Investeringar för budgetåret 1989/90 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr.,
60. beträffande medelsanvisning till Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar
att
riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del till Bidrag
till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret 1989/90 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr.
Stockholm den 7 mars 1989
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Lars Ulander
Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s), Sonja
Rembo (m), Lahja Exner (s), Anders G Högmark (m), Gustav Persson (s),
Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona Saint Cyr (m), Charlotte Branting
(fp). Kersti Johansson (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Anna Horn af Rantzien
(mp), Monica Öhman (s), Göran Engström (c) och Bengt-Ola Ryttar (s).
Reservationer
1. Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken (mom. 1)
Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint
Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c) och Göran Engström
(c) anser
1988/89: AU11
66
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 15 slutar med ”och A255 (vpk)” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motionerna A285 (m), A204 (fp) och A276
(c) att det fordras en omläggning av den förda politiken så att en god
ekonomisk utveckling främjas och en långsiktigt positiv sysselsättningsutveckling
därmed underlättas. En positiv utveckling måste komma hela landet
till del, om inte problem skall uppstå såväl i storstadsområdena som i
glesbygden. Utskottet vill framhålla att en väsentlig förutsättning för en
tillväxtfrämjande politik är att staten respekterar hushållens och företagens
krav på stabila spelregler. En god arbetsmarknad förutsätter en god
produktivitetsutveckling såväl i företag som inom den offentliga sektorn.
De grundproblem som den svenska ekonomin har brottats med under lång
tid har inte förändrats till det bättre. Inflations- och löneökningstakten
fortsätter att stiga, samtidigt som produktivitetsutvecklingen är svag och den
regionala utvecklingen är ojämn. Arbetsmarknaden är i obalans och på
många håll överhettad. Delar av industrin slår i kapacitetstaket. Flera
branscher rapporterar brist på arbetskraft.
Därmed drivs löneökningstakten upp ytterligare. Vid en internationell
konjunkturnedgång kommer svenska företag och svensk ekonomi att
drabbas hårdare än konkurrentländerna.
Den förda politiken har kraftigt förstärkt de regionala obalanserna och
medfört betydande regionala skillnader i arbetslöshetstalen. Ett stort antal
människor befinner sig utanför den reguljära arbetsmarknaden - trots en
långvarig högkonjunktur har kostnaderna för arbetslöshetsersättningar och
kontant arbetsmarknadsstöd ökat kraftigt. Detta är en oroande utveckling
enligt utskottets uppfattning.
Motionärerna pekar vidare på betydelsen av att den ekonomiska politiken
inriktas på att undanröja utvecklings- och tillväxthinder. Detta gäller bl.a.
skattepolitiken som bör utformas så att arbetsutbudet kan främjas och de
mindre företagen kan utvecklas på ett positivt sätt. Såväl inom som fristående
från den offentliga sektorn måste privata entreprenörer och kooperativa
alternativ främjas. Detta ger ökad valfrihet, ökad konkurrens och möjlighet
till effektivitetsjämförelser samt positiva erfarenhetsutbyten.
Med denna politik skapas bättre förutsättningar för att bryta nuvarande
uppdelning i mans- och kvinnoyrken. Kvinnors och mäns olika erfarenheter
bör utnyttjas bättre; inte minst i situationer med arbetskraftsbrist är det
viktigt att använda alla resurser på ett effektivt sätt.
Vad utskottet anfört i anslutning till motionerna A204, A276 och A285 om
förutsättningarna för arbetsmarknadspolitiken bör ges regeringen till känna.
Motion A255 (vpk) avstyrks i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A204 yrkande 5 i
motsvarande del, 1988/89:A276 yrkande 1 i motsvarande del och
1988/89: A285 yrkande 1 i motsvarande del samt med avslag på motion
1988/89:A255 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
1988/89: AU11
67
2. Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken (mom. 1) 1988/89: AU11
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 15 slutar med ”och A255 (vpk)” bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig bakom vad som anförs om den ekonomiska politiken i
motion A255 (vpk). Regeringens politik fortsätter att utvecklas på kapitalets
villkor. Arbetarrörelsens bas har sopats undan varför samhällets utveckling
och framtid hotar att undergrävas.
Den förda ekonomiska politiken har inneburit ett accepterande av viss
permanent arbetslöshet och utsortering från arbetsmarknaden med fortsatt
regional obalans. Som exempel kan nämnas:
- Stora förluster av jobb i Sverige på grund av kapitalets exportinriktning.
- Otillräckliga investeringar i svenskt näringsliv vilket undergräver sysselsättningen
på sikt.
- Den nya tekniken.
Strypningen av den offentliga sektorn.
- Medel för att förhindra arbetslösheten som t.ex. sextimmarsdagen
används inte.
- Regionalpolitiken underordnas kapitalets strukturomvandling och dess
koncentrationssträvanden.
- Arbetsmiljön försämras.
Som vpk:s företrädare har framhållit i finansutskottets betänkande
1988/89:FiU20 anser utskottet att den av regeringen förordade ekonomiska
politiken i alltför hög grad ägnas löneutvecklingen och dess betydelse för
inflationen. De ekonomisk-politiska förslagen tar i alltför liten del sikte på ett
rationellt utnyttjande av de samlade resurserna. Trots att överhettningstendenser
kan skönjas inom vissa delar av ekonomin kvarstår det faktum att de
regionala problemen har förstärkts och att den offentliga sektorns vitala
delar brottas med stora ekonomiska problem.
Det finns anledning att befara att de som inte får så stort utbyte av de
planerade marginalskatteminskningarna är grupper som redan tidigare har
halkat efter när vinstårens överskott fördelats. Dessa grupper tvingas därför
kompensera sig både för fördelningsorättvisorna och de nya orättvisa
skatteskalorna.
Den kritik som utskottet redovisat när det gäller regeringens ekonomiska
politik kan i samma höga grad riktas mot den politik som förordas i de
borgerliga partiernas motioner A204 (fp), A276 (c) och A285 (m). Dessa tre
motioner avstyrks därför i aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A255 yrkande 1 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna 1988/89:A204
yrkande 5 i motsvarande del, 1988/89:A276 yrkande 1 i motsvarande
del och 1988/89: A285 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
68
3. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Utskottet
ställer” och på s. 20 slutar med "aktuella delar” bort ha följande lydelse:
Grundläggande är den ekonomiska politik som förs i landet. I likhet med
vad moderata samlingspartiets företrädare i finansutskottet har anfört
(1988/89:FiU20) anser utskottet att målet är att öka den enskildes frihet och
välfärd. Detta förutsätter god ekonomisk tillväxt, stabila priser och arbete åt
alla som vill arbeta. Vidare måste tillväxthindren avlägsnas, bl.a. genom en
ordentlig sänkning av marginalskatterna och en sänkning av bolagsskatten.
Utskottet vill också framhålla vikten av att ekonomins spelregler hålls
någorlunda stabila över tiden.
Som anförs i moderata samlingspartiets motion A285 måste arbetsmarknadspolitikens
inriktning vara att skapa en flexibel arbetsmarknad och att
hjälpa enskilda arbetslösa. I högre grad än tidigare bör politiken inriktas på
att underlätta arbetsmarknadens funktion och på att skapa ökad rörlighet.
Bland de statliga insatserna är arbetsmarknadsutbildning det mest verksamma
medlet.
En av de viktigaste uppgifterna för svensk arbetsmarknadspolitik är att
mobilisera den arbetskraftspotential som finns och häva de nuvarande
utslagningseffekterna. Här kan bl.a. nämnas de arbetslösa och de undersysselsatta,
vissa invandrare och de som är frånvarande på grund av förtidspensioneringar,
arbetsskador och långtidssjukskrivningar. En faktor som kan
bidra till att minska utbudet av arbetskraft är de samlade effekterna av olika
socialförsäkringssystem. Det finns anledning att anta att en orsak till dagens
höga sysselsättningstal är att anställningar har tvingats fram för att kompensera
den höga frånvaron på arbetsplatserna.
Även en liten minskning av antalet personer utanför arbetskraften skulle
ge såväl samhällsekonomiska vinster som ökad livskvalitet till de människor
som både vill och kan arbeta. Därför bör riksdagen av regeringen begära en
utredning av socialförsäkringssystemens effekter på arbetsutbudet.
Den offentliga sektorns arbetsmarknad är omfattande och påverkar
sysselsättningssituationen i hela landet. Många är på grund av monopolsituationen
hänvisade till en enda arbetsgivare. Beträffande de kvinnligt
dominerade sektorerna inom främst vård och utbildning försämras produktivitetsutvecklingen
genom vantrivsel och arbetsmiljöproblem. Enligt utskottets
uppfattning måste arbetsmarknaden för de offentliganställda breddas
genom att de offentliga servicemonopolen bryts upp.
Utskottet har med tillfredsställelse konstaterat att verksamheten inom
AMV under senare år effektiviserats. Inom de ramar som statsmakterna drar
upp för verksamheten har AMV nu bättre möjligheter att snabbt fatta beslut
och sätta in rätta arbetsmarknadsåtgärder. Denna förändringsprocess måste
fortgå samtidigt som effektivitetsförbättringarna även bör kunna leda till en
personalmässigt sett mindre organisation.
Enligt utskottets uppfattning finns det ingenting som talar för att arbetsförmedling
fungerar bäst i form av ett offentligt monopol. Snarare är förhållandet
det motsatta. Såväl arbetsförmedlingsmonopolet som den obligatoriska
platsanmälan bör därför avskaffas.
1988/89: AU11
69
Sammanfattningsvis ansluter sig utskottet till den övergripande syn
beträffande arbetsmarknadspolitiken som framförs i moderata samlingspartiets
kommittémotioner A285 och Sf370. Med utskottets ställningstagande
bör övriga i sammanhanget behandlade motioner lämnas utan åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A285 yrkandena 1 i
motsvarande del, 3, 5 och 8 samt 1988/89:Sf370 samt med avslag på
motionerna 1988/89:A204 yrkandena 2 och 5 i motsvarande del,
1988/89:A255 yrkandena 1 i motsvarande del, 2 och 3 samt 1988/
89:A276 yrkande 1 i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
4. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet
ställer” och på s. 20 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till uppfattningen i folkpartiets motion A204 att
målet är full sysselsättning och att arbetslöshet inte kan accepteras som medel
för att uppnå andra mål. Utskottet vill också framhålla att grunden för
politiken är en positiv inställning till fortsatt ekonomisk omvandling och
utveckling.
Som framhålls i motionen gäller det nu att höja effektiviteten på
arbetsmarknaden. I rådande arbetsmarknadsläge med brist på arbetskraft
inom flera sektorer är det av stor vikt att tillgängliga arbetskraftsresurser kan
sysselsättas på ett rationellt sätt. Man måste också sträva efter att introducera
ny teknik på ett sådant sätt att arbetsplatserna klarar en situation med
minskande årskullar i de aktiva åldrarna.
Med hänsyn till arbetskraftsbristen vill utskottet framhålla behovet av
åtgärder som höjer arbetsutbudet. I detta sammanhang är det givet att
försiktighet måste iakttas när det gäller reformer som minskar arbetsutbudet.
Som folkpartiets företrädare har anfört i finansutskottets betänkande
1988/89:FiU20 anser utskottet att en omfattande skattereform är nödvändig.
Såväl det totala skattetrycket som marginalskatterna bör sänkas för att bl.a.
skapa bättre förutsättningar för avtalsförhandlingarna och främja ett ökat
arbetsutbud.
Arbetsmarknadens effektivitet och flexibilitet främjas också av av en
öppnare arbetsmarknad. Det kan inte vara rimligt att företag konsekvent
hindras att rekrytera arbetskraft utifrån om den inte finns att tillgå inom
landet. Enligt utskottets uppfattning bör man sträva efter en stor öppenhet
för arbetskraftsrörlighet både till och från Sverige.
Utskottet vill ansluta sig till uppfattningen i motion A204 att en effektiv
förmedling bör leda till att behovet av andra arbetsmarknadspolitiska
åtgärder minskar. AMS har under senare år genomfört ett förnyelsearbete
som innebär ökad service till både företag och arbetssökande. Förändringsarbetet
får dock inte innebära att arbetsförmedlingen tar över uppgifter som
1988/89: AU11
70
åligger företagen; inte heller att förmedlingarna förlorar insikten att deras
främsta uppgift är att hjälpa arbetslösa till arbete. Utskottet vill samtidigt
framhålla att en ökad mångfald inom förmedlingsområdet inte står i konflikt
med kraven på en effektiv offentlig arbetsförmedling.
Huvudinriktningen skall vara den s.k. arbetslinjen. För den ofrivilliga
arbetslöshet som trots allt kan uppträda finns det starka skäl att införa en
allmän arbetslöshetsförsäkring.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet vad som anförs i
aktuella delar av motion A204 om riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken.
Övriga i sammanhanget behandlade motioner avstyrks i tillämpliga delar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse;
2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A204 yrkandena 2 och 5 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna 1988/89:A255
yrkandena 1 i motsvarande del, 2 och 3, 1988/89:A276 yrkande 1 i
motsvarande del, 1988/89:A285 yrkandena 1 i motsvarande del, 3, 5
och 8 samt 1988/89:Sf370 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)
Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet
ställer” och på s. 20 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i likhet med centerpartiets motion A276 betona att arbetsmarknadsinsatserna
måste inriktas på att ge förutsättningar för arbete och
utbildning över hela landet. Den internationellt betingade högkonjunkturen
måste utnyttjas för att främja kapacitetsutnyttjande och ökad sysselsättning i
alla regioner. Män och kvinnor bör ha samma möjligheter och samma rätt till
utveckling på arbetsmarknaden. ”Arbetslinjen” bör även gälla för de
arbetshandikappade. Både för den enskilde arbetshandikappade och för
samhället har deltagande i arbetslivet en positiv betydelse.
Småföretagen intar en nyckelroll för sysselsättningen. Enligt utskottets
uppfattning ger en satsning på småföretagen ett mer varaktigt resultat än
kortsiktiga arbetsmarknadspolitiska åtgärder i AMS regi. För att säkra
framtiden måste samhället bättre hantera nyföretagandet, små- och egenföretagandet,
entreprenörskapet och kunskapsuppbyggnaden över hela
landet.
I ett läge med arbetskraftsbrist i många yrken och i flera regioner talar
ekonomiska och sociala skäl för att inrikta arbetsmarknadspolitiken mot att
ge arbetssökande arbete eller utbildning framför kontantstöd. De lokala
arbetsförmedlarna måste aktivt verka för att anvisat arbete tas på hemorten.
Med en sådan politik bör nuvarande besvärliga vakanslägen inom vård,
service och tillverkning förbättras. Det gäller att driva en regional-, näringsoch
utbildningspolitik som stimulerar och utvecklar arbetsmarknaden över
hela landet. Förslag läggs på olika områden i syfte att bredda arbetsmarknaden
och skapa fler arbetstillfällen.
1988/89: AU 11
71
Sådana förslag gäller bl.a.
- regionalpolitiska satsningar genom uppräkning av länsanslagen
- särskilda medel för att främja landsbygdens utveckling
- ett tioårigt program för förstärkning av grusvägar
- återförande av del av vinst från vattenkraften till de regioner där den
produceras
- ökad kommunal skatteutjämning
- ökat bostadsbyggande, inte minst av ungdomsbostäder, samt upprustning
av va-nätet
- betydande satsningar på småföretagsamheten bl.a. genom sänkta arbetsgivaravgifter
m.m.
Dessa offensiva satsningar beräknas till mer än 5 miljarder kronor.
Förslag som har lagts av centerpartiet leder till att arbetslösheten minskar.
Överskottet i arbetslöshetsförsäkringen för år 1989 kan därför beräknas
uppgå till drygt 5 miljarder kronor. Enligt utskottets uppfattning bör en del
av dessa medel kunna utnyttjas för att finansiera de ovan nämnda offensiva
satsningarna.
Sammanfattningsvis leder den förordade politiken till en minskad arbetslöshet,
högre produktivitet, en bättre regional balans och en jämnare
fördelning av välfärden. Handikappade personer kommer i större utsträckning
ut i arbetslivet. Hela Sveriges ekonomi gynnas av denna politik.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet vad som anförs i
motion A276 (c) i fråga om arbetsmarknadspolitikens inriktning. Övriga i
sammanhanget behandlade motioner avstyrks i tillämpliga delar.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A276 yrkande 1 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna 1988/89:A204
yrkandena 2 och 5 i motsvarande del, 1988/89:A255 yrkandena 1 i
motsvarande del, 2 och 3, 1988/89:A285 yrkandena 1 i motsvarande
del, 3, 5 och 8 samt 1988/89:Sf370 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
6. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ”Utskottet
ställer” och på s. 20 slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i vpk-motionen A255 att allas rätt till ett
meningsfullt arbete i en god miljö är en huvudfråga för dagens samhällsutveckling.
Det är en orimlig utveckling att arbetsmarknaden kännetecknas av
brist på folk till industri och vårdsektor samtidigt som många utsorteras från
arbetslivet genom den totala arbetsmiljöns effekter.
Arbetsmarknadspolitiken måste utgå från att en lågkonjunktur innebär
arbetslöshet och ytterligare regional obalans. En alternativ politik måste se
över sårbarheten i det svenska näringslivet. Statsföretag, löntagarfonder,
regionalpolitik m.m. måste omvandlas till redskap för en arbetsskapande
politik.
1988/89: AU11
72
Enligt utskottets uppfattning bör målet om arbete åt alla förverkligas i
samklang med social nytta, bra miljö, regional balans och ett samhälle utan
utslagning och klassklyftor. Därför bör ett nationellt industrialiseringsprogram
i samhällelig regi upprättas, med sikte på att ge industrin en ny struktur.
En allmän arbetstidsförkortning är också ett led i en politik om arbete åt alla
förutom att denna åtgärd även tillgodoser väsentliga sociala behov.
AMS är förvaltaren av dagens arbetsmarknadspolitik. Den s.k. serviceinriktningen
hos AMS är att se som service åt företagen och näringslivet - inte
åt de arbetslösa. Tesen att arbetsgivare som får en snabb och bra service från
arbetsförmedlingen skulle bli mer disponerade att anställa sökande i utsatta
positioner stämmer inte med verkligheten. Tvärtom tenderar arbetsgivarna
att ta ett allt mindre ansvar för de utsatta grupperna. Enligt utskottets
uppfattning är det nödvändigt att samhället går in för att konsekvent tillämpa
främjandelagen, jämställdhetslagen, arbetsmiljölagen osv.
Utskottet ansluter sig till förslaget i motion A255 (vpk) om en kraftig
satsning inom den offentliga sektorn. Syftet är att förbättra arbetsmiljön, öka
personaltätheten och värdera upp arbetena inom vård, omsorg och skola.
Under det första budgetåret bör 2 miljarder kronor anslås till ett sådant
program i form av statsbidrag till kommuner och landsting.
Det anförda innebär ett tillstyrkande av motion A255 i fråga om
arbetsmarknadspolitikens inriktning m.m. Övriga i sammanhanget behandlade
motioner bör lämnas utan bifall.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A255 yrkandena 1 i
motsvarande del, 2 och 3 samt med avslag på motionerna 1988/
89: A204 yrkandena 2 och 5 i motsvarande del, 1988/89:A276 yrkande
1 i motsvarande del, 1988/89: A285 yrkandena 1 i motsvarande del, 3,5
och 8 samt 1988/89:Sf370 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Arbetsmarknadspolitikens inriktning (mom. 2,
motiveringen)
Anna Horn av Rantzien (mp) anser att den del av utskottets yttrande som på
s. 18 börjar med ”Utskottet ställer” och på s. 20 slutar med ”aktuella delar”
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i målet ”arbete åt alla” med den reflexionen att detta
mål också gömmer en problematisk verklighet. Utskottet konstaterar att i ett
land med Sveriges höga levnadsomkostnader tvingas ibland båda parter i ett
hushåll att skaffa sig lönearbete för att få tillräckliga inkomster. Kanske hade
man hellre velat ha kortare arbetstid för att bättre kunna ta hand om barn och
hushåll, arbeta ideellt eller med konstnärlig verksamhet.
Det informella arbetet, vilket kommer att få allt större betydelse, bör
enligt utskottets uppfattning ses som en tillgång och ett komplement till
lönearbetet. Det är fråga om viktiga humanitära och livsfrämjande insatser
för nuet och för framtiden. I linje därmed borde termen ”full sysselsättning”
ersättas med ”meningsfullt arbete”. En god avvägning mellan lönearbete och
1988/89: AU 11
73
informellt arbete, understött genom skattelättnader, skulle kunna medföra
en minskning av många problem som stress, ungdomsbrottslighet, vantrivsel
och ansvarslöshet.
Att andelen heltidsarbetande kvinnor har ökat och att pensionärerna nu
ses som en arbetskraftsresurs får inte ges en ensidigt positiv betoning. Det
skall finnas utrymme för att inte vilja såväl som att vilja och ha möjlighet att
delta i lönearbetet.
Den ökande sjukfrånvaron inger utskottet oro. En sannolik orsak till
sjukfrånvaron är det dubbelarbete som många kvinnor (och män) tvingas
klara av ekonomiska skäl. Enligt utskottets uppfattning bör samhället bättre
ta till vara de anställdas initiativkraft och arbetsglädje genom att uppmuntra
en alternativ norm med fritt vald kortare arbetstid i kombination med
skattefritt arbete inom den informella sektorn.
Med det anförda avstyrker utskottet behandlade motioner i aktuella
delar.
8. Arbetsmarknadsverkets organisation m.m. (mom. 3)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”bland invandrare” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i moderata samlingspartiets kommittémotion
A285 att den pågående förändringsprocessen måste fortgå och i
framtiden leda till en mindre men effektivare och mer flexibel organisation.
Arbetsmarknadsverket har i dag inom central förvaltning, länsförvaltning
och arbetsförmedling ca 7 800 årsarbetare. Den siffran bör ställas i relation
till ca 125 000 öppet arbetslösa. Mot denna bakgrund bör arbetsmarknadsverket
kunna minska sin personal på sätt som anförs i motionen.
Utskottet kan inte dela regeringens uppfattning att det behövs 50 extra
tjänster under nästa budgetår för att förstärka förmedlingsinsatserna för
hjälp åt flyktingar och andra invandrare som vistas på mottagningsförläggningar
att komma in på arbetsmarknaden. Denna uppgift bör som framhålls i
motion A285 (m) arbetsförmedlingen klara av inom ramen för ordinarie
resurser med hänsyn till det mer gynnsamma läget på arbetsmarknaden i
stort.
Vad utskottet har anfört om arbetsmarknadsverkets organisation kan
sägas tillgodose kraven på personalminskning i motion A276 (c). Övriga i
sammanhanget upptagna motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande arbetsmarknadsverkets organisation m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A285 yrkande 14, med
anledning av motion 1988/89:A276 yrkande 4 samt med avslag på
propositionen i motsvarande del och motionerna 1988/89:A221 och
1988/89: A276 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
1988/89: AU 11
74
9. Arbetsmarknadsverkets organisation m.m. (mom. 3)
Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”bland invandrare” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i likhet med vad som anförs i centerpartiets partimotion
A276 framhålla betydelsen av att decentraliseringen av AMS fortsätter.
Antalet anställda på centrala AMS och länsarbetsnämnderna bör kunna
minska med ytterligare 300 tjänster.
Det är vidare enligt utskottets mening angeläget att arbetsförmedlingen
aktivt och kontinuerligt undersöker vilka arbeten som finns att tillgå och inte
enbart är mottagare av uppgifter om tillgängliga arbeten.
Vad utskottet anfört om personalminskning bör även kunna tillgodose
kraven härpå i motion A285 (m). Motion A221 avstyrks.
Vad utskottet anfört om decentralisering inom arbetsmarknadsverket och
arbetsförmedlingen bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande arbetsmarknadsverkets organisation m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A276 yrkandena 4 och 6,
med anledning av motion 1988/89:A285 yrkande 14 samt med avslag
på motion 1988/89:A221 ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
10. Sammansättningen av AMS styrelse (mom. 4)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ”Utskottet har
vid” och slutar med ”föreliggande del” bort ha följande lydelse:
Som anförs i moderata samlingspartiets kommittémotion A285 (m) i
aktuell del har parterna på arbetsmarknaden en helt dominerande roll i AMS
styrelse. Det är knappast lämpligt att samma parter som sluter avtal på
arbetsmarknaden och därmed påverkar sysselsättningen också har ett
dominerande inflytande i AMS styrelse och därmed direkt påverkar inriktningen
och omfattningen av de offentliga åtagandena för att motverka
arbetslöshet. Parternas möjligheter att utöva inflytande och bidra med
kunskaper och erfarenheter kan tryggas på annat sätt än genom direkt
styrelserepresentation. Styrelsen bör därför rekryteras utanför den krets av
arbetsmarknadsparter som nu dominerar styrelsen.
Vad utskottet med tillstyrkan av motion A285 (m) i aktuell del anfört om
sammansättningen av AMS styrelse bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande sammansättningen av AMS styrelse
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A285 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
1988/89: AU 11
75
11. Rekryteringen till hantverksyrkena (mom. 5)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:
Hantverket är relativt okänt på arbetsförmedlingarna och inom länsarbetsnämnderna,
framhåller folkpartiet i sin kommittémotion A243. Utskottet
anser därför i likhet med folkpartiet att regeringen bör låta se över frågan hur
rekryteringen till hantverksyrkena skall kunna förstärkas. Vid en sådan
översyn bör särskilt beaktas att yrkesrådgivning och arbetsförmedling är
viktiga målgrupper.
Vad utskottet med tillstyrkan till motion A243 (fp) anfört bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande rekryteringen till hantverksyrkena
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A243 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Arbetsförmedlingens arbete med att bereda de anställda
inom Samhall anställning hos andra arbetsgivare (mom. 6)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som börjar med ”Det rådande”
och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:
Det finns fortfarande stora grupper som behöver den arbetsträning som
Samhall kan ge men som ännu inte har kunnat beredas anställning där. Detta
talar enligt utskottets mening i och för sig för en utökning av antalet
anställda. Om andelen som övergår till anställning hos andra arbetsgivare i
väsentlig grad kan ökas skapas också utrymme för att ta emot nya anställda.
Utskottet är därför i likhet med vänsterpartiet kommunisterna berett att
acceptera ett oförändrat antal anställda med funktionsnedsättning inom
Samhall. Detta förutsätter emellertid enligt utskottets uppfattning att arbetet
på att bereda anställda inom Samhall anställning hos andra arbetsgivare
prioriteras.
Vad utskottet sålunda anfört med tillstyrkan till motion A254 i aktuell del
bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande arbetsförmedlingens arbete med att bereda de anställda
inom Samhall anställning hos andra arbetsgivare
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A254 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
1988/89: AU11
76
13. Invandrarnas problem att komma in på den svenska
arbetsmarknaden (mom. 8)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 26 slutar med ”vinna bifall” bort ha följande lydelse:
Det finns enligt utskottets uppfattning anledning att särskilt uppmärksamma
de höga arbetslöshetstalen bland de utländska arbetstagarna på den
svenska arbetsmarknaden. Arbetslöshetssiffrorna visar att invandrare - även
under en högkonjunktur - möter speciella problem på arbetsmarknaden.
Utskottet anser i likhet med motion A285 (m) att bristande kunskaper i
svenska språket är ett avgörande hinder för invandrare att komma in på
arbetsmarknaden. Invandrar- och arbetsmarknadsmyndigheter måste intensifiera
sina ansträngningar att undanröja detta hinder för att ge invandrarna
bättre förutsättningar att få fast fot på arbetsmarknaden.
Bland de utländska medborgarnas och särskilt bland flyktingarna är många
välutbildade. Högutbildade flyktingar som har kommit till Sverige under
senare år möter stora svårigheter att få acceptans på den utbildning de har
fått i hemlandet. Ofta möter de en tvivlande inställning till kvaliteten på och
användbarheten av sin utbildning på grund av svårigheter att utvärdera och
jämföra utbildningar i olika länder.
Även om det är mycket viktigt att utvärdera och jämföra utbildningar är
det enligt utskottets uppfattning inte realistiskt att tro att man enbart
härigenom skall kunna lösa problem med arbetsgivares bristande tilltro till
okända läroanstalter. För att höja sin trovärdighet inför potentiella arbetsgivare
måste en arbetslös invandrarakademiker med utländsk utbildning få
hjälp. Även för denna grupp måste därför arbetsmarknadsmyndigheterna
hjälpa till med språkträning. Provanställning är en annan åtgärd som
myndigheterna kan medverka till genom att tiden för en sådan anställning
förlängs till ett år. Slutligen vill utskottet peka på det värdefulla i att ge dessa
personer möjlighet att genom objektiva tester visa sina kunskaper. Förutsättningarna
för ett system med tester bör undersökas av arbetsmarknadsverket.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion A285 (m) i föreliggande del.
Utskottets ställningstagande tillgodoser även motion A288 (m).
Övriga motioner som i olika delar kan sägas ha samma syfte bör inte
påkalla någon riksdagens åtgärd.
Vad utskottet sålunda anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande invandrarnas problem att komma in på den svenska
arbetsmarknaden
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A285 yrkande 13, med
anledning av motion 1988/89:A288 samt med avslag på motionerna
1988/89:A227, 1988/89:A240, 1988/89:A268 samt 1988/89:A286 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
1988/89:AU11
77
14. Invandrarnas problem att komma in på den svenska
arbetsmarknaden (mom. 8)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 26 slutar med ”vinna bifall” bort ha följande lydelse:
Det är enligt utskottets mening slöseri med mänskliga resurser att
invandrade akademiker inte har fått bättre möjligheter att erhålla anställningar
som de är kvalificerade för. Liknande synpunkter framförs i motion
A227 (fp). Enligt vad utskottet har inhämtat torde minst hälften av de
invandrade akademikerna vara sysselsatta med arbetsuppgifter som ligger
långt under deras utbildnings- och kunskapsnivå. Detta gäller även många
invandrare som varit bosatta i Sverige under lång tid och även har skaffat sig
viss svensk utbildning.
Det saknas för närvarande uppgifter om hur många invandrade akademiker
det finns i Sverige. Inte heller finns det uppgifter om i vilken utsträckning
dessa har arbete som motsvarar deras utbildning.
Mot den bakgrunden anser utskottet i likhet med vad som framförs i
motion A227 att en riksomfattande inventering bör göras om invandrade
akademiker. Inventeringen bör omfatta antalet invandrade akademiker med
utländsk resp. svensk examen samt en jämförelse mellan kvalifikationer och
arbetsuppgifter som de båda grupperna nu har.
Förslag till åtgärder för att öka möjligheterna för asylsökande att komma
in på den svenska arbetsmarknaden tas upp i folkpartimotion 1988/89: Sf502
som behandlas i socialförsäkringsutskottet.
Med det anförda tillstyrks motion A227 (fp). Övriga motioner som i viss
utsträckning kan sägas ha samma syfte bör inte påkalla någon riksdagens
åtgärd.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande invandrarnas problem att komma in på den svenska
arbetsmarknaden
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: A227 samt med avslag på
motionerna 1988/89:A240, 1988/89:A268, 1988/89:A285 yrkande 13,
1988/89:A286 och 1988/89:A288 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
15. Invandrarnas problem att komma in på den svenska
arbetsmarknaden (mom. 8)
Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ”Utskottet
har” och på s. 26 slutar med ”vinna bifall” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion A240 (c) att flyktingars och
invandrares resurser i arbetslivet inte tillräckligt tas till vara. I själva verket är
det fråga om ett underutnyttjande av deras kunskaper och kompetens i övrigt
genom att de anställs i befattningar för vilka de är överkvalificerade.
1988/89: AU11
78
Utskottet anser att regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen hur 1988/89: AU11
flyktingar och invandrare lättare skall kunna hitta vägar in på arbetsmarknaden
i relevanta befattningar.
Med det anförda tillstyrks motion A240 (c).
Övriga motioner som till vissa delar kan sägas ha samma syfte bör inte
påkalla någon riksdagens åtgärd.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande invandrarnas problem att komma in på den svenska
arbetsmarknaden
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A240 samt med avslag på
motionerna 1988/89:A227, 1988/89:A268, 1988/89:A285 yrkande 13,
1988/89:A286 samt 1988/89:A288 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
16. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader (mom. 9)
Under förutsättning av bifall till reservation 8
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Sorn en” och
slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:
Som en konsekvens av att utskottet tidigare i framställningen tillstyrkt
förslaget i motion A285 (m) om minskning av antalet tjänster inom
arbetsmarknadsverket bör det förevarande anslaget räknas ned med 37,5
milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.
Förslaget om medelsanvisning i motion A276 (c) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande medelsanvisning till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
att
riksdagen med bifall till motion 1988/89:A285 yrkande 15, med
anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motion 1988/89:A276 yrkande 5 till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
för budgetåret 1989/90 anvisar ett ramanslag på
1 957 928 000 kr.,
17. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader (mom. 9)
Under förutsättning av bifall till reservation 9
Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Sorn en” och
slutar med ”motsvarande delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare i framställningen ställt sig bakom förslagen i motion
A276 (c) om en minskning med sammanlagt 300 tjänster vid centrala AMS
och vid länsarbetsnämnderna. Som en konsekvens härav bör det förevarande
anslaget räknas ned med 75 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag.
Förslaget om medelstilldelning i motion A285 (m) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande medelsanvisning till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
att
riksdagen med bifall till motion 1988/89:A276 yrkande 5, med
anledning av propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motion 1988/89:A285 yrkande 15 till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
för budgetåret 1989/90 anvisar ett ramanslag på
1 920 428 000 kr.,
18. Nya riktlinjer för flyttningsbidragenm.m. (mom. 12)
Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med ”Utskottet
framhöll” och på s. 28 slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i centerpartiets kommittémotion A489
beträffande flyttningsbidragen. Dessa bidrag bör utformas på sådant sätt att
de både främjar en bättre regional balans och ytterligare minskar belastningen
på statsbudgeten. Enligt utskottets uppfattning bör arbetsgivarna i
expansionsorterna svara för kostnaderna vid rekrytering av arbetskraft från
utflyttningsorter. Flyttningsbidrag bör därför i framtiden bara utgå vid
flyttningar till regionalpolitisk! prioriterade områden.
Regeringen bör därför fatta beslut om riktlinjer och regler för ett sådant
bidragssystem.
Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A489 (c) i motsvarande del
bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande nya riktlinjer för flyttningsbidragen m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A489 yrkande 19 i
motsvarande del ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Merkostnadsbidraget (morn. 13)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Beträffande
yrkandet” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:
I likhet med folkpartiet anser utskottet att det regelverk som knutits till
merkostnadsbidraget inte ger tydlig ledning för tillämpningen. Utskottet
delar därför uppfattningen i motion A225 (fp) att regeringen senare bör
återkomma till riksdagen med en redovisning av hur merkostnadsbidraget
har fungerat och, om så behövs, föreslå erforderliga åtgärder.
Motion A489 (c) avstyrks i aktuell del.
Vad utskottet med tillstyrkan till motion A225 i aktuell del anfört om en
utvärdering av merkostnadsbidraget bör ges regeringen til! känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande merkostnadsbidraget
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: A225 yrkande 7 samt med
avslag på motion 1988/89:A489 yrkande 18 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
1988/89: AU 11
80
20. Merkostnadsbidraget (mom. 13)
Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”föreliggande del” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det av vikt att politiken utformas så att det
sker en återinflyttning till de utsatta regionerna. I likhet med centerpartiet i
motion A489 befarar dock utskottet att den pågående koncentrationsutvecklingen
riskerar att ytterligare förstärkas med den utformning som merkostnadsbidraget
har fått. Enligt bestämmelserna kan merkostnadsbidraget även
utgå till expansiva kommuner med undantag för Stockholms län samt
Göteborgs och Malmö kommuner. En sådan ordning är enligt utskottets
uppfattning otillfredsställande. Redan utsatta kommuner får härigenom
ännu svårare att skapa förutsättningar för en inflyttning.
Merkostnadsbidrag bör därför enligt utskottets mening endast utgå för
flyttning till stödområdena, Bergslagskommunerna och sydöstra Sverige;
dock med undantag för de mest expansiva kommunerna inom dessa
områden. Genom en sådan begränsning kan bidraget fördubblas till
10 000 kr.
Motion A225 (fp) avstyrks i aktuell del.
Utskottets ställningstagande med tillstyrkan av motion A489 (c) i aktuell
del bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande merkostnadsbidraget
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: A489 yrkande 18 samt med
avslag på motion 1988/89: A225 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Bidraget för medflyttande (morn. 14)
Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”aktuella motionsyrkandet” bort ha följande lydelse:
Det är positivt att medflyttandebidraget fortsätter att utgå under nästa
budgetår. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i centerpartiets
kommittémotion A489 att möjligheterna att rekrytera s.k. nyckelpersoner
ofta är avhängiga av om en medflyttande maka eller make kan beredas arbete
på orten. Bidraget bör dock göras effektivare än i dag. Utskottet biträder
därför förslaget i motionen att höja bidraget till 90 % av den totala
lönesumman för den anställde under det första året och att det skall utgå till
arbetsgivare inom stödområdet. Förändringen bedöms inte innebära något
ökat anslagsbehov.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande bidraget för medflyttande
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A489 yrkande 17 i
1988/89: AU 11
1 f.
81
6 Riksdagen 1988189.18sami. Nr 11
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
22. Avskrivning av den årliga studiemedelsavgiften (morn. 15)
Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Riksdagen
behandlade” och på s. 29 slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som ges uttryck för i centerpartiets motion
A489 beträffande förslaget att främja rekrytering av kvalificerad arbetskraft
till näringsliv och offentlig tjänst genom avskrivning av den årliga studiemedelsavgiften.
Ett sådant system skulle tillämpas så länge man bor och arbetar
inom stödområdena A och B. För den enskilde individen skulle det dessutom
innebära en förstärkning av den disponibla inkomsten för den som har de
största studieskulderna med ca 10 000 kr. årligen.
Utskottet tillstyrker mot bakgrund av det anförda motion A489 (c) i
föreliggande del.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande avskrivning av den ärliga studiemedelsavgiften
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A489 yrkande 17 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
23. Flyttningsbidrag i samband med tandläkares ATtjänstgöring(mom.
17)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) samt Kersti
Johansson och Göran Engström (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Flyttningsbidrag
kan” och slutar med ”motion A239” bort ha följande lydelse:
Ett av syftena när AT-tjänstgöring för tandläkare infördes var att
underlätta spridningen av tandläkare över landet. Utskottet delar uppfattningen
som motion A239 (m) ger uttryck för, nämligen att det ligger i
samhällets intresse att i så stor utsträckning som möjligt få AT-tjänsterna
tillsatta med tandläkare - liksom läkare - som också bosätter sig i närheten av
tjänstgöringsorterna. Chanserna är därmed större att tandläkarna/läkarna
efter erhållen legitimation stannar kvar ute i landet och inte söker sig tillbaka
till utbildningsorterna där tandläkartillgången är god. Reglerna för flyttningsbidrag
bör enligt utskottets mening inte motverka detta syfte.
Vad utskottet anfört med tillstyrkan till motion A239 (m) bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande flyttningsbidrag i samband med tandläkares ATtjänstgöring
att
riksdagen med bifall till motion 1988/89:A239 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
1988/89:AU11
82
24. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsservice (mom. 18) 1988/89:AU11
Under förutsättning av bifall till reservation 18
Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ”Centerpartiets
förslag” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare i framställningen ställt sig bakom förslagen i motion
A489 (c) om bl.a. inskränkningar i de nuvarande flyttningsbidragen vilket
innebär att bidragen inriktas mot att gälla flyttningar från expansionsorterna
till avfolkningsbygderna. Som en följd av utskottets ställningstagande bör till
anslaget Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1989/90 anvisas
137 601 000 kr.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande medelsanvisning till Arbetsmarknadsservice
att riksdagen med bifall till motion 1988/89 :A489 yrkande 19 i
motsvarande del samt med anledning av propositionen i motsvarande
del till Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1989/90 anvisar ett
förslagsanslag på 137 601 000 kr.,
25. Arbetsmarknadsutbildningens inriktning m.m. (mom. 19)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”När det” och
slutar med ”förevarande del” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser - i likhet med vad moderata samlingspartiet anför i
kommittémotion A285 - att de enskilda individernas kompetens och
kunskaper är helt avgörande för deras möjligheter att med framgång söka sig
ut på arbetsmarknaden. I dagens samhälle är kontinuerlig och återkommande
utbildning betydelsefull för individernas förmåga att anpassa sig till de
förändringar som sker, och sådan utbildning är också av stor betydelse för
företags och förvaltningars utveckling. Det ligger således i arbetsgivarens
intresse att se till att den egna arbetskraften har den kompetens som krävs för
verksamhetens aktuella och kommande behov. Arbetsgivaren bör därför
ansvara för att kontinuerlig företagsintern utbildning genomförs och i
huvudsak även bekosta den. I de fall det föreligger ett allmänt intresse av att
utbildningen kommer till stånd, t.ex. i fråga om flaskhalsutbildning, bör dock
statsbidrag kunna utgå för utbildningen.
När det gäller en arbetslös person har denne ofta stort behov att få nya eller
fördjupade kunskaper och färdigheter. Den mest effektiva metoden att
motverka långvarig arbetslöshet är utbildning. Den viktigaste statliga
insatsen för att bekämpa existerande arbetslöshet är därför utbildning i olika
former, bl.a. arbetsmarknadsutbildning. Utbildning kan ofta ge en individ de
kvalifikationer som radikalt förbättrar möjligheterna att få arbete.
Det måste ställas höga krav på flexibilitet på arbetsmarknadsutbildningen.
En region kan ha hög arbetslöshet men samtidigt en betydande brist på
83
utbildad arbetskraft inom vissa arbetsområden. Arbetsmarknadsutbildningen
måste medverka till att fylla denna efterfrågan. En arbetslös måste av
arbetsförmedlingen styras in mot utbildningar som dels motsvarar arbetsgivarens
behov, dels svarar mot intressen och förutsättningar hos den
enskilde.
Arbetsmarknadsverkets nya frihet att upphandla utbildning måste användas
till att ge också andra utbildningsanordnare än AMU möjligheter att
genomföra arbetsmarknadsutbildning. Genom att uppträda som högt kvalificerade
upphandlare på marknaden, kan arbetsmarknadsverket bidra till att
inriktningen av arbetsmarknadsutbildningen breddas och utvecklas. Härigenom
kan den totala kompetensuppbyggnaden i landet påskyndas.
AMU, som har stora fasta resurser i form av personal, byggnader och
maskinell utrustning, har i likhet med all offentlig utbildning med stora fasta
resurser svårigheter att följa med i den tekniska utvecklingen. Det ställs stora
krav på investeringar i en utrustning som tämligen fort blir inaktuell. Detta
medför att väsentliga delar av AMU:s utbildning riskerar att förlora i
attraktionskraft för såväl arbetstagare som arbetsgivare. Stora krav måste
därför ställas på AMU att planera utbildningen. Den nuvarande länsvisa
organisationsformen får inte bli ett hinder för samarbete över länsgränserna.
AMU måste också pröva olika vägar att samarbeta med det lokala
näringslivet för att ge eleverna möjlighet att få en utbildning som är anpassad
till sådan modern teknik som företagen utnyttjar. I takt med att den
återkommande utbildningens betydelse ökar öppnas nya vägar för finansiering
av AMU:s verksamhet.
Vad utskottet med tillstyrkan av motion A285 i motsvarande del anfört om
arbetsmarknadsutbildningens inriktning bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande arbetsmarknadsutbildningens inriktning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A285 yrkande 9 och med
avslag på motion 1988/89:A255 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Arbetsmarknadsutbildningens inriktning m.m. (mom. 19)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ”1 fråga” och
på s. 33 slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad vänsterpartiet kommunisterna anför i
partimotion 1988/89:A255 att tillkomsten av arbetsmarknadsutbildningens
nya organisation medfört en kvalitativ förändring av AMU:s verksamhet och
målinriktning till ännu större företagsanpassning än tidigare, vilket innebär
att AMU helt omvandlats till ett serviceorgan för näringslivet.
Arbetsmarknadsutbildningens högtidligt proklamerade fördelningspolitiska
mål, som innebär stöd till dem som har den svagaste ställningen på
arbetsmarknaden, skjuts i bakgrunden till förmån för de tillväxtpolitiska
målen.
Utskottet finner att förläggningen av hela utbildningar eller delar av
1988/89:AU11
84
utbildningar till reguljära arbetsplatser innebär att man stegvis suddar ut 1988/89:AU11
gränserna mellan arbetsgivarnas och samhällets ansvar för fort- och vidareutbildning
av de anställda. Därigenom överför man en större del av personalutbildningskostnaderna
på samhället.
Det betyder att arbetsmarknadsutbildningens primära målsättning blir
åtgärder som stimulerar, underlättar och påskyndar industrins strukturella
omvandling i stället för åtgärder som tillvaratar de arbetslösas och riskgruppernas
intressen under denna omvandlingsprocess.
Utskottet anser att arbetsmarknadsutbildningen är en del av samhällets
vuxenutbildning och att den bör verka för att stödja dem som har den
svagaste ställningen på arbetsmarknaden. Det bör ske genom åtgärder som
syftar till att överbrygga utbildningsklyftorna och därigenom verkar för ökad
jämlikhet och social rättvisa. Därför bör utbildningen vara allsidig och bred,
och den bör hållas på så hög nivå som möjligt. Den nuvarande inriktningen,
med en kraftig företagsanpassning, står i direkt strid mot kraven på
utbildningens kvalitet.
Utskottet ser - i likhet med vänsterpartiet kommunisterna - de beslutade
förändringarna av AMU:s verksamhet som ett led i raden av åtgärder för
intimare samarbete mellan staten och kapitalet. Det måste också ses som ett
led i en djupgående accelererande och oroväckande korporativistisk process,
där samhället spelar en alltmer aktiv roll när det gäller att stödja det privata
näringslivets förändringar. Oavsett vilka de sociala konsekvenserna blir får
det privata näringslivets egna villkor och kalkyler vara bestämmande för de
förändringar som sker. Staten verkar numera som ett instrument som
garanterar individens fullständiga och oreserverade anpassning till industrins
lönsamhetskrav. Därför skjuts arbetsmarknadsutbildningens fördelningspolitiska
och sociala mål åt sidan, och arbetsmarknadsutbildningen omvandlas
till ett serviceorgan för det privata näringslivet.
Utskottet anser att AMU bör frigöras från den markanta företagsanpassning
den har i dag. Den bör som en del av vuxenutbildningen verka för
uppfyllelsen av fördelningspolitiska och sociala mål, genom en allsidig och
bred utbildning som syftar till att överbrygga utbildningsklyftorna. Enligt
utskottets mening bör följaktligen målgrupperna för verksamheten i första
hand vara de arbetslösa eller de som riskerar att bli det.
Med det anförda har utskottet ställt sig bakom den inriktning av
arbetsmarknadsutbildningen som kommer till uttryck i vänsterpartiet kommunisternas
partimotion A255.
dels att utskottets hemställan under moment 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande arbetsmarknadsutbildningens inriktning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A255 yrkande 4 och med
avslag på motion 1988/89:A285 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
85
7 Riksdagen 1988189.18sami. Nr 11
27. Utbildning för vårdpersonal inom hemtjänsten (mom. 21)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”motion A260.” bort ha följande lydelse:
Såsom framhålls i vänsterpartiet kommunisternas partimotion A260 är
arbete i den sociala hemtjänsten för många ett genomgångsyrke. Personalomsättningen
är hög, och den vanligaste anställningsformen är deltid.
För att arbetet inom hemtjänsten skall bli attraktivare måste enligt
utskottets mening vårdbiträdena få större ansvar och mer inflytande över
arbetet. För detta krävs dock att vårdbiträdena får tid och möjlighet att
skaffa sig kunskaper. Utöver basutbildning behövs kontinuerliga personliga
utbildningsplaner. Genom att förkorta arbetstiden med en till två timmar per
dag, med bibehållen lön, kan utrymme skapas för utbildning och även för
utveckling av arbetslaget genom kamratstöd. Arbetet blir också mindre
fysiskt tungt genom att det varvas med utbildning. En möjlighet till
utbildning skulle vidare utgöra en stimulans för deltidsanställda att öka sin
tjänstgöring.
Med de föreslagna utbildningarna kommer på sikt kommunernas kostnader
att minska på grund av en lägre personalomsättning, men till en början
kommer givetvis utgifterna att öka. Staten bör därför under en övergångsperiod
svara för viss del av kostnaderna genom att AMU svarar för utbildningen.
Vad utskottet anfört bör med bifall till motion A260 ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande utbildning för vårdpersonal inom hemtjänsten
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A260 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Utbildning för avbytare i jordbruket (mom. 22)
Elver Jonsson (fp), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c) och Göran
Engström (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”Utskottet är”
och slutar med ”behandlade delar.” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill inledningsvis framhålla att avbytaryrket ställer stora krav på
kompetens och förmåga att arbeta självständigt. Därför måste en avbytare ha
såväl goda teoretiska kunskaper som praktiska erfarenheter. De teoretiska
kunskaperna kan för närvarande erhållas vid en gymnasial utbildning vid
lantbruksskola eller vid en särskild avbytarkurs på 20 veckor.
Tillgången på avbytare har under de senaste åren varit betydligt lägre än
behovet. Lantbrukets Avbytartjänst AB omfattar med sitt abonnemangssystem
endast 30 % av landets mjölkproducenter. Många kretsar saknar
ordinarie avbytare, och ett stort antal lantbrukare står i kö för att komma
med i en krets. Länsarbetsnämnderna genomför i många län särskilda
avbytarkurser på 6 eller 20 veckor. Omfattningen av utbildningen svarar
1988/89:AU11
86
emellertid inte mot vare sig behovet av eller tillgången på sökande, och
ytterligare utbildning bör därför anordnas. Vidare är kravet på praktik före
den teoretiska utbildningen en försvårande omständighet vid rekryteringen
till kurserna. En förberedande praktik i erforderlig omfattning bör därför
ingå i utbildningen, och utbildningen bör i dessa fall förlängas till 40 veckor.
För att inte några av ekonomiska skäl skall tvingas avstå från utbildningen
bör även denna förberedande praktik betraktas som arbetsmarknadsutbildning.
Vad utskottet anfört bör med bifall till motion A284 och motion Jo214 i
denna del ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande utbildning för av bytare i jordbruket
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89: A284 och 1988/
89:Jo214 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfort,
29. Antalet utbildningsplatser inom det reguljära
utbildningsväsendet m.m. (mom. 24)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”Det i” och
slutar med ”och A265.” bort ha följande lydelse:
Såsom framhålls i motion A285 är det i nu rådande arbetsmarknadsläge
troligt att efterfrågan på utbildning som har allmänt kompetenshöjande
karaktär får stå tillbaka för utbildningar som är mera inriktade på specifika
yrkestillämpningar. Med hänsyn härtill bedömer utskottet att antalet personer
som kan behöva beviljas utbildningsbidrag för utbildning inom det
reguljära utbildningsväsendet kommer att uppgå till 15 000, vilket innebär en
minskning med 5 000 i förhållande till regeringens förslag. Vad utskottet
anfört bör med bifall till motion A285 i denna del ges regeringen till känna.
När det sedan gäller den regionala fördelningen av utbildningsplatser med
utbildningsbidrag ankommer det på arbetsmarknadsverket att inom ramen
för tilldelade medel avgöra hur platserna skall fördelas. Utskottet avstyrker
därmed motionerna A247 och A265.
dels att utskottets hemställan under moment 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande antalet utbildningsplatser inom det reguljära utbildningsväsendet
m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A285 yrkande 18 i
motsvarande del och med avslag på motionerna 1988/89: A276 yrkande
9 i motsvarande del, 1988/89:A247 och 1988/89:A265 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
1988/89:
30. Antalet utbildningsplatser inom det reguljära
utbildningsväsendet m.m. (mom. 24)
Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ”Det i” och
slutar med ”och A265.” bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det för innevarande budgetår beräknats att
25 000 personer kan beviljas utbildningsbidrag för utbildning inom det
reguljära utbildningsväsendet. I propositionen görs den bedömningen att det
förväntade behovet kan beräknas till 20 000 personer för nästa budgetår.
Enligt utskottets mening saknas det dock anledning att förmoda att
efterfrågan på dessa utbildningsplatser blir lägre under nästa budgetår än
under innevarande budgetår. Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motion
A276 om ytterligare 5 000 utbildningsplatser inom det reguljära utbildningsväsendet.
Kostnaden härför bör enligt utskottets mening beräknas till 150
milj. kr. och belasta anslaget B 4 Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag.
När det sedan gäller fördelningen av utbildningsplatser inom det reguljära
utbildningsväsendet vill utskottet understryka behovet av minst oförändrat
antal platser i Norrlandslänen. Detta bör med anledning av motionerna A265
och A247 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande antalet utbildningsplatser inom det reguljära utbildningsväsendet
m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A276 yrkande 9 i
motsvarande del och med anledning av motionerna 1988/89: A247 och
1988/89:A265 samt med avslag på motion 1988/89:A285 yrkande 18 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
31. Bidrag till utbildning inom den offentliga sektorn (mom.
26)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”behandlad del.” bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som förs fram i motion A285 om att den
del av anslaget till utbildning i företag som får utnyttjas av offentliga
arbetsgivare har dåliga förutsättningar att skapa varaktiga arbeten för
arbetslösa. Med hänsyn till att sysselsättningsökningen inom den offentliga
sektorn styrs av budgetanslag tenderar bidraget snarast att bli ett bidrag från
en del av den offentliga sektorn till en annan. Utskottet anser därför att
reglerna bör förändras så att bidrag inte längre utgår till den offentliga
sektorn. Därmed minskar också kostnaden för bidrag till utbildning i företag,
och denna minskning uppgår till 36,8 milj. kr.
dels att utskottets hemställan under moment 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande bidrag till utbildning inom den offentliga sektorn
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A285 yrkande 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
1988/89 :AU11
88
32. Medelsanvisning till Arbetsmarknadsutbildning
(mom. 28)
Under förutsättning av bifall till reservation 31
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med "Utskottet
har” och slutar med "budgetåret 1988/89." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt förslaget i motion 1988/89: A285 om att bidrag
inte längre skall utgå till utbildning inom den offentliga sektorn. Detta
medför en minskning av kostnaden för bidrag till utbildning i företag med
36,8 milj. kr. Följaktligen bör den i propositionen begärda medelstilldelningen
minskas med motsvarande belopp. Utskottet föreslår sålunda att till
Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1989/90 anvisas ett reservationsanslag
av 2 432 434 000 kr.
dels att utskottets hemställan under moment 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande medelsanvisning till Arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:A285 yrkande 17
och propositionen i motsvarande del till Arbetsmarknadsutbildning
för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag av
2 432 434 000 kr.,
33. Lokalisering av KAS-administrationen (mom. 29)
Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med "Enligt
utskottets” och slutar med "och A406.” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att arbetsmarknadsverket
fortsätter på den inslagna linjen att rationalisera och effektivisera administrationen
så att resurser frigörs för mer direkt förmedlingsservice. Utskottet är
därför positivt till förslaget i propositionen om KAS-administrationen.
När det sedan gäller ställningstagandet i frågan om var KAS-administrationen
skall lokaliseras vill utskottet understryka att stor hänsyn bör tas till
regionalpolitiska skäl. Det finns därför anledning att - såsom framförts i
motionerna A406 och A211 - överväga en lokalisering till såväl Åsele
kommun som Gotland. AMS bör därför vid sitt ställningstagande till
lokaliseringsort förlägga KAS-administrationen så att den bidrar till en
bättre regional utveckling. Förläggs administrationen till två orter så är såväl
Åsele som Gotland fullgoda lokaliseringsalternativ.
dels att utskottets hemställan under moment 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande lokalisering av KAS-administrationen
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:A211 och 1988/
89:A406 som sin mening ger regeringen tili känna vad utskottet
anfört,
1988/89: AU 11
89
34. Statsbidraget till KAS (mom. 31)
Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ”Såsom
framgår” och slutar med ”förevarande del.” bort ha följande lydelse:
Såsom framhålls i partimotionen A276 (c) innebär de förslag som
motionärerna lägger fram inom olika områden i syfte att utveckla och
stimulera arbetsmarknaden att antalet stöddagar inom såväl arbetslöshetsförsäkringen
som KAS kommer att minska väsentligt. För nästa budgetår
beräknar utskottet således att antalet stöddagar med KAS kommer att uppgå
till 2,3 miljoner. Detta innebär att anslaget till KAS kan minskas med 60 milj.
kr. i förhållande till regeringens förslag.
dels att utskottets hemställan under moment 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande statsbidraget till KAS
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A276 yrkande 11 i
motsvarande del och med anledning av propositionen i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Medelsanvisning till Kontant arbetsmarknadsstöd och
utbildningsbidrag (mom. 32)
Under förutsättning av bifall till reservation 29
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”3 914 132 000 kr.” bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan under avsnittet Arbetsmarknadsutbildning inom det
reguljära utbildningsväsendet anslutit sig till bedömningen i motion 1988/
89: A285 om att antalet personer som kan behöva beviljas utbildningsbidrag
för sådan utbildning kommer att uppgå till 15 000, vilket innebär en
minskning med 5 000 i förhållande till regeringens förslag. Detta medför en
minskning av kostnaderna för utbildningsbidrag, och utskottet beräknar att
denna minskning uppgår till 220 milj. kr. Följaktligen bör den i propositionen
begärda medelstilldelningen minskas med motsvarande belopp. Utskottet
föreslår sålunda att till Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag
för budgetåret 1989/90 anvisas ett förslagsanslag av 3 694 132 000 kr.
dels att utskottets hemställan under moment 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande medelsanvisning till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A285 yrkande 18 i
motsvarande del och med anledning av propositionen i motsvarande
del samt med avslag på motion 1988/89: A276 yrkande 9 i motsvarande
del och yrkande 11 i motsvarande del till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag
av 3 694 132 000 kr.,
1988/89: AU11
90
36. Medelsanvisning till Kontant arbetsmarknadsstöd och
utbildningsbidrag (mom. 32)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 30 och 34
Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”3 914 132 000 kr.” bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan under avsnittet Arbetsmarknadsutbildning inom det
reguljära utbildningsväsendet anslutit sig till bedömningen i motion 1988/
89: A276 om att antalet personer som kan behöva beviljas utbildningsbidrag
för sådan utbildning kommer att uppgå till 25 000, vilket innebär en ökning
med 5 000 i förhållande till regeringens förslag. Detta medför en ökning av
kostnaderna för utbildningsbidrag, och utskottet beräknar att denna ökning
uppgår till 150 milj. kr.
Vidare har utskottet ovan beräknat att antalet stöddagar med KAS
kommer att minska väsentligt och uppgå till 2,3 miljoner, vilket innebär att
anslaget till KAS bör minskas med 60 milj. kr. i förhållande till regeringens
förslag.
Sammanfattningsvis innebär det anförda att den i propositionen begärda
medelstilldelningen bör höjas med 90 milj. kr. Utskottet förslår sålunda att
till Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag för budgetåret 1989/
90 anvisas ett förslagsanslag av 4 004 132 000 kr.
dels att utskottets hemställan under moment 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande medelsanvisning till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:A276 yrkande 9 i
motsvarande del och yrkande 11 i motsvarande del och med anledning
av propositionen i motsvarande del samt med avslag på motion
1988/89:A285 yrkande 18 i motsvarande del till Kontant arbetsmarknadsstöd
och utbildningsbidrag för budgetåret 1989/90 anvisar ett
förslagsanslag av 4 004 132 000 kr.,
37. Balansering av avgiftsmedel mot statsbudgeten (mom. 33)
Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ”Såsom
framhålls” och slutar med ”denna del.” bort ha följande lydelse:
Såsom framhålls i centerpartiets motion A276 föreslog a-kassekommittén
att över- eller underskott av avgiftsmedel skulle balanseras mot statsbudgeten.
Förslagets närmare innebörd var att uttagsprocenten för avgiften skulle
sättas på en sådan nivå att det fanns utrymme för stegrade kostnader och
minskad tillväxt i avgiftsunderlaget. Inkomsterna från avgifterna skulle på så
sätt ge vissa överskott under högkonjunkturer, men kunde ge otillräckliga
inkomster under lågkonjunktur. Överskott borde därför tillföras statsbudgetens
inkomstsida, medan underskott borde bekostas över statsbudgeten. Sett
över en längre tidsperiod skulle därigenom en 100-procentig finansiering av
statsbidragen med arbetsgivaravgifter uppnås. Något extra uttag av avgifter
1988/89: AU11
91
för uppbyggnad av en fond skulle inte behöva göras. Vidare kunde
uttagsprocenten vara oförändrad under en längre tid, samtidigt som utbetalningarna
garanterades. - Förslaget avvisades emellertid av departementschefen
i proposition 1987/88:114.
Utskottet anser - i likhet med motionärerna - att det med hänsyn till den
överfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen som nu uppenbarligen sker på
nytt bör prövas om intäkterna kan balanseras mot statsbudgeten i syfte att få
ett effektivt utnyttjande av inbetalda medel. Vad utskottet anfört bör med
bifall till motion A276 i nu behandlad del ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande balansering av avgiftsmedel mot statsbudgeten
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: A276 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. Överföring av avgiftsmedel till statsbudgeten (mom. 34)
Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ”Även när”
och på s. 43 slutar med ”denna del.” bort ha följande lydelse:
Som vidare framhålls i partimotionen A276 (c) innebär de förslag som
motionärerna lägger fram inom olika områden i syfte att utveckla och
stimulera arbetsmarknaden att överskottet i arbetslöshetsförsäkringen för år
1989 kan beräknas uppgå till drygt 5 miljarder kronor. Utskottet anser - i
likhet med motionärerna - att arbetsmarknadsavgiften nu inte bör sänkas
utan i stället bör 2 500 milj. kr. som en engångsförstärkning överföras från
berört konto i riksgäldskontoret till statsbudgetens inkomsttitel. Riksdagen
bör således godkänna den i motion A276 förordade överföringen.
dels att utskottets hemställan under moment 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande överföring av avgiftsmedel till statsbudgeten
att riksdagen godkänner vad som förordats i motion 1988/89:A276
yrkande 12 om överföring av avgiftsmedel till statsbudgeten,
39. Överföring av avgiftsmedel till statsbudgeten (mom. 34)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med ”Även när”
och på s. 43 slutar med ”denna del.” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening förefaller arbetsmarknadsläget att förbli gott
under år 1989. Det finns därför anledning att förmoda att efterfrågan på
arbetskraft kommer att öka ytterligare, vilket medför lägre arbetslöshet.
Utskottet anser - i likhet med vad moderata samlingspartiet framhållit i
motion 1988/89:A285 - att den genomsnittliga arbetslösheten för det
kommande budgetåret kan beräknas uppgå till 5,5 dagar per medlem. Detta
medför att kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen kommer att minska
med 1,2 miljarder kronor i förhållande till regeringens beräkning. Med
hänsyn till att överskottet i A-fonden redan är - och kan förväntas bli än mer
1988/89: AU11
92
- betydande bör enligt utskottets mening den ovan beräknade minskningen
av medel tillgodogöras statsbudgeten genom en överföring av medlen.
Riksdagen bör därför godkänna att 1,2 miljarder kronor av avgiftsmedlen
överförs till statsbudgeten.
dels att utskottets hemställan under moment 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande överföring av avgiftsmedel till statsbudgeten
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:A276 yrkande 12
godkänner att 1,2 miljarder kronor av avgiftsmedlen överförs till
statsbudgeten,
40. Ökade egenavgifter m.m. i arbetslöshetsförsäkringen
(morn. 35)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43 börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”och A754.” bort ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att utvecklingen efter 1973 års reformering av
arbetslöshetsförsäkringen på finansieringssidan har inneburit allt större
statliga åtaganden, samtidigt som medlemmarnas egna insatser relativt sett
har sjunkit i motsvarande grad. Enligt utskottets mening bör finansieringen
utgå från att ökade egenavgifter skapar ett mer direkt hänsynstagande till
konsekvenserna för sysselsättningen av löneförhandlingarnas utfall. Inom
ramen för det nu gällande systemet skulle sådana hänsynstaganden kunna få
ökad tyngd genom att man återgår till den finansieringsandel via egenavgifter
som låg till grund för den nyssnämnda reformeringen av försäkringen. Det
bör uppdras åt regeringen att lägga fram förslag härom.
dels att utskottets hemställan under moment 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande ökade egenavgifter m.m. i arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A283 och med anledning
av motion 1988/89: A754 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
41. En allmän arbetslöshetsförsäkring (mom. 36)
Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint
Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c) och Göran Engström
(c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 44 börjar med ”1 samband”
och på s. 45 slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha följande lydelse:
På grund av de strukturförändringar som ständigt pågår inom näringsliv
och förvaltningar och de rörelser som alltid förekommer på en väl fungerande
arbetsmarknad kan man inte ens med omfattande arbetsmarknadspolitiska
insatser helt undvika att människor blir arbetslösa. Därför är en
arbetslöshetsförsäkring ett väsentligt inslag i en fungerande arbetsmarknadspolitik
genom det ekonomiska skydd den ger åt den enskilde vid det
inkomstbortfall som arbetslöshet medför.
I dag är detta ekonomiska skydd fortfarande ofullständigt. Närmare en
1988/89: AU11
93
8 Riksdagen 1988189.18saml. Nr 11
tredjedel av de arbetssökande hos arbetsförmedlingen har inte någon rätt alls
till ersättning. Därtill kommer en del sökande som enbart har rätt till kontant
arbetsmarknadsstöd (KAS). Andelen arbetssökande utan någon ersättningsrätt
eller med endast rätt till den begränsade ersättning som KAS ger har
under åren varit påfallande konstant.
Det system som nu gäller innebär sammanfattningsvis att merparten av de
arbetssökande via arbetslöshetsförsäkringen har ett statsfinansierat ekonomiskt
skydd som täcker en god del av inkomstbortfallet. Men som nyss sagts
är det samtidigt betydande grupper av de arbetslösa som får ersättning enligt
KAS på låg nivå eller inte ens har rätt till sådan ersättning utan är hänvisade
till socialhjälp för sin försörjning. Detta är inte en rimlig uppdelning av de
arbetslösa, och den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen kan därmed inte
sägas uppfylla moderna krav på socialt skydd. En socialförsäkring som
praktiskt taget helt finansieras av allmänna medel bör komma alla till del på
likvärdiga villkor.
Mot den nu angivna bakgrunden anser utskottet att det nuvarande
systemet för ersättningar vid arbetslöshet inför 1990-talets arbetsmarknad
bör ersättas med en allmän arbetslöshetsförsäkring. Ett utredningsarbete
med det syftet bör komma till stånd.
Det är naturligt att den nya utredningen tar till vara ALF-utredningens
synpunkter och förslag. En allmän arbetslöshetsförsäkring bör vara obligatorisk
och således omfatta alla förvärvsverksamma, löntagare såväl som
företagare. Ersättning skall i princip utgå till arbetslösa som inte kan
erbjudas arbete. Ersättningen skall garantera en rimlig grundtrygghet
avpassad efter den inkomst som den arbetslöse hade före arbetslösheten.
Därtill bör prövas möjligheterna till frivilliga tilläggsförsäkringar.
I fråga om finansieringen anser utskottet att en allmän arbetslöshetsförsäkring
inte kan ses som en fristående anordning. Försäkringen skall förbli ett
led i det arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet men får också betydelse
för socialförsäkringssystemet. Därför kommer finansieringsfrågorna att få
behandlas ur ett brett perspektiv.
Den föreslagna utredningen bör vara parlamentariskt sammansatt.
Med det anförda har utskottet i allt väsentligt biträtt de föreliggande
motionsyrkandena. Ställningstagandet bör delges regeringen.
dels att utskottets hemställan under moment 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande en allmän arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A204 yrkande 4,
1988/89:A219 och 1988/89:A285 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
42. En allmän arbetslöshetsförsäkring (mom. 36,
motiveringen)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 44
börjar med ”1 samband” och på s. 45 slutar med ”riksdagens åtgärd.” bort ha
följande lydelse:
De förbättringar som införts när det gäller ersättningarna vid arbetslöshet
är ett steg i rätt riktning, men fortfarande är ersättningssystemet behäftat
1988/89: AU11
94
med allvarliga brister. Man kan bl.a. peka på att omkring en fjärdedel av de
arbetssökande vid arbetsförmedlingen inte har någon rätt till arbetslöshetsersättning.
Därtill kommer en del arbetssökande som enbart har rätt till
kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) och den minimiersättning som den
stödformen ger. Detta motiverar att man inför 1990-talets arbetsmarknad ser
över dagens ersättningssystem.
Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen bygger på principen att den
skall ge kompensation för inkomstbortfall. En konsekvens av detta är att
grupper som ny- och återinträdande på arbetsmarknaden behandlas mycket
snävt i ersättningshänseende. Enligt utskottets mening bör en framtida
försäkring utformas som en social trygghetsförsäkring som täcker alla former
av inkomstbortfall eller oförmåga att skaffa inkomst.
När det gäller ersättningsnivåerna är det som redan antytts en allvarlig
brist i det system som nu råder att KAS ger en ersättning som det inte går att
leva på. Inom arbetslöshetsförsäkringen leder redan högst måttliga inkomstförbättringar
utöver låglönenivåerna till försämringar av kompensationsnivån
i förhållande till vad som gäller inom sjukförsäkringen. Dessa brister kan
rättas genom en kraftig förbättring av KAS och högre dagpenningbelopp
inom arbetslöshetsförsäkringen. En annan, inom ALF-utredningen diskuterad
lösning är att basera ersättningsrätten på ett grundbelopp lika för alla och
per dag motsvarande en hundradel av basbeloppet. Detta belopp skulle
sedan enligt ALF-utredningens modell kompletteras med tilläggsbelopp för
personer som på grund av arbetslösheten går miste om tidigare arbetsinkomst.
För både arbetslöshetsförsäkringen och KAS gäller att ersättningstiden är
begränsad. När denna tid har löpt ut blir den utförsäkrade hänvisad till att
söka socialbidrag för sin försörjning. Begränsningen kan måhända ha varit
motiverad under den tid då kostnaderna för kassornas verksamhet huvudsakligen
betalades av medlemmarna själva. Detta motiv kvarstår inte i en allmän
försäkring som finansieras på annat sätt. Begränsningar av ersättningstiden
bör sålunda slopas på sikt. Ett annat problematiskt inslag i dagens system är
reglerna om avstängning vid s.k. självförvållad arbetslöshet. Detta tvångsinslag
hör inte hemma i ett socialt trygghetssystem och bör utmönstras.
Statens kostnader för arbetslöshetsförsäkringen har sedan 1970-talet till 65
% täckts av arbetsgivaravgifter. Med nuvarande regler är försäkringen helt
och hållet finansierad på detta sätt, bortsett från det tillskott som lämnas av
kassamedlemmarna avgiftsvägen. I ett framtida försäkringssystem som
omfattar alla i arbetsför ålder får kostnaderna förutsättas bli helt täckta av en
skatt på produktionen utan den delfinansiering genom höjda egenavgifter
som skisseras i några av de borgerliga motionerna.
Sammanfattningsvis anser utskottet att en utredning om en allmän
arbetslöshetsförsäkring på sikt bör komma till stånd. Ett sådant utredningsarbete
bör ha den inriktning som utskottet ovan angivit. De nu föreliggande
motionsyrkandena om utredning har emellertid andra utgångspunkter, vilka
utskottet inte kan godta, och utskottet avstyrker därför motionerna A285,
A204 och A219 i dessa delar.
1988/89:AU11
95
43. Inträde i arbetslöshetskassa (mom. 37)
1988/89: AUU
Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint
Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c) och Göran Engström
(c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ”Vid tidigare”
och slutar med ”motion A215.” bort ha följande lydelse:
Av bestämmelserna i lagen om arbetslöshetsförsäkring följer att var och en
som arbetar inom en arbetslöshetskassas verksamhetsområde har rätt att bli
medlem utan att samtidigt vara fackligt ansluten. Det har emellertid i
praktiken visat sig att arbetstagare som inte är medlemmar i en facklig
organisation kan få avsevärda svårigheter att vinna medlemskap i kassan.
Likaså är servicen till dessa medlemmar många gånger otillräcklig.
Eftersom kassornas verksamhet i stort sett helt finansieras av allmänna
medel borde det vara ett oavvisligt krav att alla arbetstagare behandlas på ett
likvärdigt sätt. Med hänsyn härtill bör det ankomma på regeringen att uppdra
åt AMS att göra sådana ändringar i anvisningarna för kassornas verksamhet
att ansökningsförfarandet underlättas för sådana sökande som endast önskar
medlemskap i arbetslöshetskassa, t.ex. genom att arbetsförmedlingen tillhandahåller
en blankett för ändamålet.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A215 (m, fp, c) bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande inträde i arbetslöshetskassa
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:A215 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. Rekryteringsstöd (morn. 38)
Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med ”Även
utskottet” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående konstaterat att arbetsmarknadsläget för
närvarande är gynnsamt och att arbetslösheten totalt sett är låg i Sverige. I
denna situation anser utskottet att möjligheterna att bredda arbetsmarknaden
och skapa fler arbetstillfällen - särskilt med hänsyn till de svårplacerade -bör tas till vara. I enlighet med förslag i centerpartiets motion A276 bör det
nuvarande rekryteringsstödet bibehållas och 100 milj. kr. reserveras för
detta ändamål.
Vad utskottet har anfört med tillstyrkan av motion A276 (c) i aktuell del
innebär att propositionen i motsvarande del bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande rekryteringsstöd
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A276 yrkande 8 avslår
propositionen i fråga om begärt godkännande av att avveckla rekryteringsstödet
för svårplacerade,
45. Statsbidrag till sysselsättningsskapande åtgärder
(morn. 39)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”föreliggande del” bort ha följande lydelse:
En stor del av AMV:s resurser har använts för beredskapsarbeten trots att
traditionella offentliga beredskapsarbeten sällan ger den enskilde arbetslöse
möjlighet till fast anställning. Formen beredskapsarbete kan dock motiveras
bl.a. av sociala skäl.
Som anförs i motion A285 (m) bör dock kommuner och andra som får
arbeten utförda genom beredskapsarbete svara för minst halva kostnaden.
Generellt bör statens bidragsandel minskas till högst 50 % för sysselsättningsskapande
åtgärder i AMV:s regi.
Utskottets ställningstagande, som sålunda innebär en tillstyrkan av motion
A285 i aktuell del, bör delges regeringen.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande statsbidrag till sysselsättningsskapande åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: A285 yrkande 19 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. Landskapsvård i samband med arbetsmarknadspolitiska
insatser (mom. 42)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Sorn ovan”
och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:
Som tidigare anförts är det riksdagens uppfattning att vård av kulturlandskap
är ett av de områden inom kulturmiljövården som skall prioriteras för
ökade insatser.
Enligt utskottets uppfattning måste samhället känna sitt ansvar inför
kommande generationer och bevara det äldre odlingslandskapet. Beredskapsarbete
är en del av de statliga resurserna för detta ändamål. I takt med
arbetsmarknadslägets förbättring har dessa resurser emellertid minskat,
vilket har hämmat arbetet med att bevara odlingslandskapet. I likhet med
motionärerna i kommittémotion A205 (fp) anser utskottet att samhället har
en viktig uppgift med att prioritera långsiktigt angelägna ändamål som t.ex.
restauration av äldre odlingslandskap. Regeringen bör snarast komma
tillbaka till riksdagen med förslag om hur vården av kulturlandskap kan
förstärkas och samtidigt bli mindre beroende av de arbetsmarknadspolitiska
medlen.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A205 bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande landskapsvård i samband med arbetsmarknadspolitiska
insatser
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:A205 samt med avslag
på motion 1988/89: A407 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
1988/89:AU11
97
47. Starta-eget-bidrag till jordbrukare (morn. 47)
Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill peka på att den omställning som pågår inom jordbruket
kommer att innebära att många jordbrukare måste minska ned eller helt sluta
sin verksamhet inom jordbruket. Intresse kan då finnas att starta ny eller
kompletterande verksamhet till den egna gården. Förutsättningen för att
kunna få starta-eget-bidrag är i dag att man är berättigad till a-kassa eller
KAS. Jordbrukarna i allmänhet uppfyller emellertid inte detta krav.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att inom ramen för
åtgärdsprogrammet för Norrlandsjordbruket kan jordbrukare i de sju
nordligaste länen få bidrag för att starta verksamhet som kompletterar deras
sysselsättning inom jordbruket. Reglerna bör nu ändras så att jordbrukare i
hela landet kan få sådana bidrag. Utskottet delar uppfattningen i motion
Jo214 (c) att en utvidgning av starta-eget-bidraget till jordbruket skulle
innebära stora fördelar för landsbygden genom de utökade möjligheterna till
sysselsättning. Detta är ett förslag som ligger väl i linje med landsbygd
90-kampanjen. Motion Jo214 i förevarande del tillstyrks sålunda av utskottet.
Det bör uppdras åt regeringen att återkomma med förslag i denna fråga.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande starta-eget-bidrag till jordbrukare
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Jo214 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
48. Översyn av möjligheterna att förlänga tiden för starta-egetbidrag
(mom. 48)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med ”Sorn
utskottet” och slutar med ”motion A202” bort ha följande lydelse:
Starta-eget-bidrag kan för närvarande utgå under sex månader. Som
påpekas i motion A202 (fp) är det svårt att få ett nystartat företag lönsamt på
så kort tid som sex månader. Statens industriverk har visat att antalet
konkurser har stigit kraftigt de senaste åren samt att den övervägande delen
är att hänföra till enmansföretag eller företag med få anställda. Flertalet av
företagen som gick i konkurs var nystartade.
Utskottet delar därför den uppfattning som förs fram i motion A202 att
man bör undersöka möjligheterna att förlänga den tid under vilken bidraget
kan utgå. Det bör uppdras åt regeringen att överväga denna fråga och
återkomma med förslag i nästa års budgetproposition. Vad utskottet med
tillstyrkan av motion A202 anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande översyn av möjligheterna att förlänga tiden för
starta-eget-bidrag
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: A202 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
1988/89: AU11
98
49. Reglerna för strukturstöd för byggnadsarbetare (mom. 49)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ”Utskottet
anser” och på s. 56 slutar med ”bör avslås” bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Galaxenverksamheten är ett värdefullt komplement till
övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dock bör tillämpningen av regelverket
stramas upp i enlighet med statsmakternas intentioner. I förordningen
(1986:421) om strukturstöd inom byggarbetsmarknaden stadgas att strukturstöd
får lämnas med högst 75 % av hela lönekostnaden under högst tre år
för samma arbetstagare. I RRV:s uppföljningsrapport beskrivs den nuvarande
tillämpningen på följande sätt:
”För närvarande utgår fullt bidrag, dvs 75 % för samtliga personer som
anställts i Galaxen. Avsikten är visserligen att bidragsstorleken skall stå i
proportion till arbetsprestationerna hos de anställda. Någon genomgående
prövning av detta slag görs dock uppenbarligen inte i anpassningsgrupperna.
”
Med hänsyn till det anförda och till det nuvarande goda konjunkturläget
anser utskottet i likhet med motion A285 (m) att statsbidraget till Galaxen
successivt bör trappas ner. För nästa budgetår bör bidraget fastställas till
högst 50 %, varvid Galaxen skall kunna disponera bidraget flexibelt så att det
i största möjliga utsträckning motsvarar den faktiskt nedsatta arbetsförmågan
i varje enskilt fall. Vad utskottet anfört med tillstyrkan av motion A285 i
aktuell del bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande reglerna för strukturstöd till byggnadsarbetare
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:A285 yrkande 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
50. Medelsanvisning till Sysselsättningsskapande åtgärder
(mom. 51)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 45 och 49
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom moderata samlingspartiets
förslag om statsbidrag på maximalt 50 % av lönekostnaden till kommunala
beredskapsarbeten och andra former av sysselsättningsskapande åtgärder i
AMV:s regi liksom till strukturstöd till byggnadsarbetare. Med hänsyn härtill
och till det goda läget på arbetsmarknaden tillstyrker utskottet förslaget i
motion A285 (m) att anslaget till sysselsättningsskapande åtgärder bör uppgå
till 1 523 000 000 kr.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande medelsan visning till Sysselsättningsskapande åtgärder
att
riksdagen med bifall till motion 1988/89: A285 yrkande 20 samt med
1988/89: AU11
99
anledning av propositionen i motsvarande del till Sysselsättningsska- 1988/89:AU11
pande åtgärder för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag
på 1 523 000 000 kr.,
51. Lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m. (mom. 52)
Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Mona Saint
Cyr (m) och Charlotte Branting (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”aktuella motionerna” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till uppfattningen i partimotioner från moderata
samlingspartiet (A217) och folkpartiet (A259) samt i motionerna A287 (m)
och A459 (m) att lagen om byggnadstillstånd är ett ineffektivt instrument och
därför bör avskaffas. Förutom att regleringen leder till utökad byråkrati och
ineffektivitet i resursanvändningen har bostadsbyggandet inte kunnat ökas
avsevärt över bottennivån för ett par år sedan. Dessutom tillämpas inte lagen
längre utanför Stockholms samt Göteborgs och Bohus län. Detta är enligt
utskottet ett belägg för att det finns andra instrument för de arbetsmarknadspolitiska
övervägandena i sammanhanget.
I likhet med vad moderata samlingspartiets och folkpartiets företrädare
har anfört i finansutskottets betänkande 1988/89:FiU20 anser utskottet att
det är fel att bromsa produktiva investeringar med regleringar. Dessa
investeringar är naturligtvis till gagn för hela landet oavsett var de kommer
till stånd. Ingrepp av detta slag strider även mot regeringens i andra
sammanhang nyväckta intresse för avreglering.
Enligt utskottets mening bör således riksdagen biträda det i ovannämnda
motioner framförda kravet på att lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd
m.m. skall avskaffas. Detta bör ges regeringen till känna. Med utskottets
ställningstagande tillgodoses även syftet i motion A231 (m).
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:A217,1988/89:A259,
1988/89:A287 och 1988/89:A459 samt med anledning av motion
1988/89:A231 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
Särskilda yttranden
1. Sammansättningen av AMS styrelse (mom. 4)
Elver Jonsson och Charlotte Branting (båda fp) anför:
Enligt vår uppfattning talar flera skäl för att en trepartssamverkan mellan
staten samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna avspeglas i AMS
styrelse. En lämplig sammansättning av styrelsen kan därför enligt vår
bedömning vara att dessa parter får samma tyngd och representation. 100
2. Sammansättningen av AMS styrelse (mom. 4)
1988/89: AU11
Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anför:
Rent principiellt måste utgångspunkten vara att korporativt sammansatta
styrelser inte skall förekomma. Med tanke på den mycket omfattande
verksamhet som AMS bedriver borde det enligt vår uppfattning övervägas
att ge styrelsen en klar parlamentarisk sammansättning.
Om man likväl accepterar en ordning där parterna på arbetsmarknaden
ingår i styrelsen borde denna ha en sammansättning där paritet råder mellan
arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter.
3. Nya riktlinjer för flyttningsbidragenm.m. (mom. 12)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anför:
Det är i och för sig rimligt att en arbetslös som vill ta arbete på annan ort inte
hindras av ekonomiska svårigheter på grund av flyttningen.
Från vpk:s sida anser vi emellertid att det är viktigare att ge människor
bättre möjligheter till arbete på hemorten snarare än att betala deras
flyttning till annan ort. En sådan flyttningskarusell kan - som vpk vid flera
tillfällen tidigare pekat på - gynna den kortsiktiga profitjakten. På längre sikt
är detta dock inte något bra alternativ för människorna eller samhället.
4. Avskrivning av den årliga studiemedelsavgiften (mom. 15)
Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anför:
Regionalpolitiska kommittén har enligt sina direktiv (dir. 1987:48) att
undersöka behovet av och lämna förslag som kan underlätta rekryteringen av
kvalificerad arbetskraft till regionalpolitisk! prioriterade områden. Det
förslag som ligger i motion 1988/89: A489 (c) om avskrivning av studiemedelsavgiften
som en åtgärd att främja rekryteringen av kvalificerad arbetskraft
till stödområden ligger således inom ramen för kommitténs uppdrag.
Kommitténs förslag i fråga om åtgärder för att främja sådan rekrytering bör
enligt vår mening avvaktas.
5. Avveckling av tillfälligt sysselsättningsbidrag (mom. 55)
Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anför:
Centerpartiet behandlar i sin motion 1988/89:N305 om tekopolitiken bl.a.
frågan om det framtida sysselsättningsläget för de anställda inom tekoindustrin.
Vi hänvisar till förslagen i den motionen, som behandlas i näringsutskottet.
101
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs att 6-8 och 23 §§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6§
Rätt till ersättning vid arbetslöshet föreligger, för försäkrad som efter
senaste inträdet i arbetslöshetskassan,
1. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft sin
huvudsakliga försöijning genom avlönat arbete för annans räkning, eller
under minst 24 månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning som
självständig företagare (medlemsvillkor),
2. under en ramtid av tolv måna- 2. under en ramtid av tolv månader
omedelbart före arbetslöshe- der omedelbart före arbetslöshetens
inträde utfört förvärvsarbete i tens inträde utfört förvärvsarbete i
minst fem månader (arbetsvillkor). minst 75 dagar fördelade på minst
fyra månader (arbetsvillkor). Endast
dag då förvärvsarbete har utförts
i minst tre timmar får härvid
räknas in.
Föreligger särskilda skäl får arbetsmarknadsstyrelsen medge att medlemsvillkoret
bestäms till tolv månader för försäkrad, som haft sin huvudsakliga
försörjning som självständig företagare.
Arbetsmarknadsstyrelsen får
medge att tid då förvärvsarbete
skall vara utfört beräknas i annan
tidsenhet än månad.
Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en gång för
uppfyllande av arbetsvillkoret.
7 §2
Med tid under vilken en försäkrad enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete
jämställs tid då den försäkrade
1. genomgått arbetsmarknadsut- 1. deltagit i och, om inte särskil
bildning
eller yrkesinriktad rehabi- da skäl hindrat det, fullföljt arbets
litering
för vilken statligt utbild- marknadsutbildning eller yrkesin
ningsbidrag
utgått, riktad rehabilitering för vilken stat
ligt
utbildningsbidrag utgått,
2. fullgjort värnplikt eller åtnjutit 2. fullgjort värnplikt eller åtnjutit
föräldrapenning enligt lagen föräldrapenningförmån enligt lagen
(1962: 381) om allmän försäkring, i (1962: 381) om allmän försäkring, i
båda fallen dock tillsammans högst båda fallen dock tillsammans högst
två månader, två månader,
1988/89: AU11
Bilasa 1
1 Lagen omtryckt 1982:432.
2 Senaste lydelse 1986:409.
102
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3. haft semester, eller
4. eljest varit ledig av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring
eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön.
8§3
Vid bestämmande av ramtid enligt
6 § inräknas icke tid då försäkrad
varit hindrad att arbeta på
grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
vuxenutbildning,
yrkesinriktad rehabilitering,
nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande
på kriminalvårdens område
eller vård av eget barn eller
adoptivbarn som ej fyllt två år, i
den mån sådan tid ej enligt 7 §
jämställes med tid under vilken förvärvsarbete
utförts.
Vid bestämmande av ramtid enligt
6 § räknas inte tid då försäkrad
varit hindrad att arbeta på grund av
/. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildning som den försäkrade
har avslutat efter fyllda 25
år eller som har föregåtts av sammanhängande
förvärvsarbete på
heltid i minst fem månader,
3. nykterhetsvård på anstalt,
4. frihetsberövande på kriminalvårdens
område,
5. vård av eget barn eller adoptivbarn
som inte har fyllt två år.
Detsamma gäller tid då försäkrad
har åtnjutit föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller varit hindrad
att arbeta på grund av
1. värnpliktstjänstgöring,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad rehabilitering,
i den mån sådan tid inte enligt 7 §
jämställs med tid under vilken förvärvsarbete
har utförts.
23 §
Är någon arbetslös under del av vecka i annat fall än som avses i 22 §,
utgår ersättning med det antal dagpenningbelopp per vecka som svarar mot
den arbetslöshet som skall ersättas enligt tabell som avses i 22 § första
stycket.
Vid beräkning av arbetslöshet
enligt första stycket tages icke hänsyn
till bisyssla som försäkrad före
arbetslöshetens inträde varaktigt
utfört vid sidan av heltidsarbete,
om bisysslan ej utvidgas under arbetslösheten
och ej hindrar den försäkrade
från att antaga erbjudet
lämpligt arbete samt ej heller omfattar
mer än fem timmar under
dag som vanligen varit arbetsfri i
den försäkrades ordinarie arbete
före arbetslösheten.
Vid beräkning av arbetslöshet
enligt första stycket tages icke hänsyn
till bisyssla som försäkrad före
arbetslöshetens inträde varaktigt
utfört vid sidan av heltidsarbete,
om bisysslan ej utvidgas under arbetslösheten
och ej hindrar den försäkrade
från att antaga erbjudet
lämpligt arbete.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
1988/89:AU11
Bilaga 1
3 Senaste lydelse 1982:432.
103
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973: 371) om kontant
arbetsmarknadsstöd
Härigenom föreskrivs att 7, 8 och 30§§ lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§2
Med tid under vilken sökanden enligt 6 § skall ha utfört förvärvsarbete
jämställs tid då sökanden
1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att
sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,
2. genomgått arbetsmarknadsut- 2. deltagit i och, om inte särskil
bildning
eller yrkesinriktad rehabi- da skäl hindrat det, fullföljt arbets
litering
för vilken statligt utbild- marknadsutbildning eller yrkesin
ningsbidrag
utgått, riktad rehabilitering för vilken stat
ligt
utbildningsbidrag utgått,
3. fullgjort värnplikt eller åtnjutit 3. fullgjort värnplikt eller åtnjutit
föräldrapenning enligt lagen föräldrapenningförmån enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i (1962:381) om allmän försäkring, i
båda fallen dock tillsammans högst båda fallen dock tillsammans högst
två månader, två månader,
4. haft semester, eller
5. eljest varit ledig av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring
eller barns födelse med helt eller delvis bibehållen lön.
Vid bestämmande av ramtid enligt
6§ inräknas icke tid då sökanden
varit hindrad att arbeta på
grund av styrkt sjukdom, värnpliktstjänstgöring,
vuxenutbildning,
yrkesinriktad rehabilitering,
nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande
på kriminalvårdens område
eller vård av eget barn eller
adoptivbarn som ej fyllt två år, i
den mån sådan tid ej enligt 7 § jämställes
med tid under vilken förvärvsarbete
utförts. Den tid som
inte räknas in i ramtiden får dock
inte överstiga två år.
Vid bestämmande av ramtid enligt
6 § räknas inte tid då sökanden
varit hindrad att arbeta på grund av
1. styrkt sjukdom,
2. heltidsutbildning som den sökande
har avslutat efter fyllda 25 år
eller som har föregåtts av sammanhängande
förvärvsarbete på heltid i
minst fem månader,
3. nykterhetsvård på anstalt,
4. frihetsberövande på kriminalvårdens
område,
5. vård av eget barn eller adoptivbarn
som inte har fyllt två år.
Detsamma gäller tid då sökanden
har åtnjutit föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller varit hindrad
att arbeta på grund av
1988/89: AU11
Bilaga 2
1 Lagen omtryckt 1982:433.
2 Senaste lydelse 1986:410.
3 Senaste lydelse 1984:514.
104
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1. värnpliktstjänstgöring,
2. arbetsmarknadsutbildning,
3. yrkesinriktad rehabilitering,
i den mån sådan tid inte enligt 7 §
jämställs med tid under vilken förvärvsarbete
har utförts.
Den tid som inte räknas in i ramtiden
får dock inte överstiga två år.
30!
Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd
göres skriftligen hos
länsarbetsnämnden i det län där
sökanden är bosatt. Vid ansökningen
skall fogas intyg av arbetsgivaren
om sökandens arbetsförhållanden
samt de uppgifter i övrigt som
behövs för bedömande av hans rätt
till stöd. Kan sådant intyg endast
med stora svårigheter införskaffas,
får arbetsförhållandena och övriga
uppgifter styrkas på annat sätt.
Arbetsgivare skall på begäran utfärda intyg som avses i första stycket
enligt formulär som fastställes av arbetsmarkndsstyrelsen.
Ansökan om kontant arbetsmarknadsstöd
görs skriftligen hos
länsarbetsnämnd som regeringen
bestämmer. Vid ansökningen skall
fogas intyg av arbetsgivaren om sökandens
arbetsförhållanden samt
de uppgifter i övrigt som behövs för
bedömande av hans rätt till stöd.
Kan sådant intyg endast med stora
svårigheter införskaffas, får arbetsförhållandena
och övriga uppgifter
styrkas på annat sätt.
Utbetalning av kontant arbetsmarknadsstöd
göres av den allmänna
försäkringskassa i vilken sökanden
är inskriven.
Utbetalning av kontant arbetsmarknadsstöd
görs av den allmänna
försäkringskassa i vilken sökanden
är inskriven.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.
Ärenden som vid utgången av juni 1989 kommit in till länsarbetsnämnderna
men ännu inte avgjorts handläggs enligt äldre föreskrifter.
1988/89:AU11
Bilaga 2
4 Senaste lydelse 1984:514.
105
Innehållsförteckning 1988/89: auii
Sammanfattning 1
Propositionen 4
Motionerna 5
Utskottet 11
Uppgifter om arbetsmarknadsläget 11
Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken 12
Propositionen 12
Motionerna 13
Utskottets överväganden 14
Arbetsmarknadspolitikens inriktning 15
Propositionen 15
Motionerna 16
Utskottets överväganden 18
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader 20
Arbetsmarknadsverkets organisation m.m 21
Arbetsförmedlingens verksamhetsinriktning m.m 23
Medelsanvisning 26
Arbetsmarknadsservice 26
Utredningskostnader 27
Flyttningsbidrag 27
Inlösen av egna hem m.m 29
Medelsanvisning 29
Arbetsmarknadsutbildning 30
Arbetsmarknadsutbildningens allmänna inriktning 31
Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning 33
Elevsocial verksamhet 35
Arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet
m.m 36
Yrkesförberedande praktik inom försvaret 36
Bidrag till utbildning i företag m.m 37
Medelsanvisning 38
Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag 38
Lagändringar m.m 39
Medelsanvisning 40
Arbetslöshetsförsäkringen 42
Sysselsättningsskapande åtgärder 45
Allmänna frågor 46
Beredskapsarbeten 48
Demografiska databasen och excerperingscentralerna i Pajala,
Jokkmokk och Jörn 51
Bidrag till arbetslösa för att starta egen verksamhet 53
Strukturstöd för byggarbetsmarknaden m.m 55
Insatser för flyktingar och invandrare 56
Medelsanvisning 57
Lagen (1971:1204) om byggnadstillstånd m.m 57
Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer 59
Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning 59 !06
Tillfälligt sysselsättningsbidrag för textil- och konfektionsindustrierna 60 1988/89: AU 11
AMU-gruppen: Uppdragsverksamhet 60
AMU-gruppen: Bidrag till vissa driftutgifter 61
AMU-gruppen: Investeringar 61
Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar 61
Utskottets hemställan 62
Reservationer 66
Förutsättningar för arbetsmarknadspolitiken (reservationerna
1-2) 66
Arbetsmarknadspolitikens inriktning (reservationerna 3-7) .... 69
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (reservationerna
8-17) 74
Arbetsmarknadsservice (reservationerna 18-24) 80
Arbetsmarknadsutbildning (reservationerna 25-32) 83
Kontant arbetsmarknadsstöd och utbildningsbidrag (reservationerna
33-43) 89
Sysselsättningsskapande åtgärder (reservationerna 44-51) 96
Särskilda yttranden 1-5 100
Lagförslag bilaga 1 och 2 102
107
gotmb 88404, Stockholm 1989