Dir. 1987:2
Beslut vid regeringssammanträde 1987-01-29.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Wickbom, anför.
Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att ge ut en översiktlig
historik över Sveriges regeringar och regeringskansli. Framställningen
bör koncentreras på tiden från och med år 1840 då regeringskansliet
indelades i departement.
För beredning av regeringsärenden skall det enligt regeringsformen
finnas ett regeringskansli. I detta ingår departement för skilda
verksamhetsgrenar. Regeringen fördelar ärendena mellan departementen.
Statsministern utser bland statsråden chefer för departementen (7 kap. 1
§). Indelningen i departement och ärendefördelningen mellan dessa anges
i departementsförordningen (1982:1177). Där finns också bestämmelser om
organisation, arbetsformer m.m. I förhållandevis stor utsträckning är
dock arbetet inom regeringskansliet inte reglerat närmare genom
föreskrifter.
Regeringskansliet svarar mot det tidigare Kungl. Maj:ts kansli. Det
kungliga kansliets historia går tillbaka till medeltiden. Först i början
av 1600-talet gavs dock kansliet en fastare organisation. Efter
åtskilliga större och mindre förändringar genomfördes 1840 en
genomgripande reform av kansliets politiska ställning, den s.k.
departementalreformen. Kansliet indelades därvid i ett antal
departement, och cheferna för dessa fick ställning av statsråd. Genom
reformen stärktes statsrådens ställning som rådgivare till konungen, som
emellertid även fortsättningsvis hade att själv fatta regeringsbesluten.
Sedan tiden för denna reform har både samhället och riksstyrelsen
ändrats i grunden. Demokrati och parlamentarism har införts.
Statschefens uppgift att styra riket har övertagits av regeringen. En ny
regeringsform tillkom 1974. För regeringskansliet har uppgifterna
vidgats och organisationen byggts ut.
Utvecklingen av regeringskansliet fram till år 1840 har behandlats i
Oscar Wieselgren m.fl., Kungl. Maj:ts kanslis historia, del I och II,
1934--1935. Verket utgavs i anledning av firandet av 300-årsminnet av
1634 års regeringsform. Någon motsvarande framställning av 1840 års
departementalreform och tiden därefter intill modern tid har inte givits
ut.
Enligt min mening är det naturligt att departementalreformens
150-årsminne år 1990 uppmärksammas genom att regeringskansliets historia
under de senaste 150 åren belyses. Jag anser att uppdraget bör ges åt en
särskild kommitté med vetenskaplig inriktning.
En naturlig utgångspunkt för kommitténs arbete är att utgå från den
konstitutionella utvecklingen och särskilt då regeringens förhållande
till riksdagen samt förhållandet mellan statschefen och statsråden.
Samarbetet mellan regeringens medlemmar och mellan departementen är
också av intresse. Regeringens ställning som högsta instans i
förvaltningsärenden är av betydelse bl.a. med hänsyn till
decentraliseringssträvandena. Kansliets organisation och arbetsformer
bör också kunna behandlas mot bakgrund av bl.a. den samhällsutveckling
som har varit. Förändringar i personalhänseende är ytterligare ett ämne
för studier. Även en redogörelse för kansliets lokaler kan vara
motiverad.
Arbetets huvudinriktning bör alltså vara de konstitutionella och
organisatoriska frågorna. Kommittén bör dock ha frihet att även behandla
andra frågor. Exempel på sådana frågor är regeringens styrformer och den
politiska beslutsprocessen på regeringsnivå samt samspelet med
organisationer och massmedier.
Arbetet bör vara forskningsbaserat och inriktas mot en framställning som
i första hand vänder sig till en intresserad allmänhet. Ämnets
omfattning medför naturligtvis att framställningen måste göras
översiktlig. Kommittén bör dock ha frihet att mera ingående behandla
vissa frågor, som den bedömer vara av särskilt intresse.
Vid Stockholms universitet, statsvetenskapliga institutionen, har
nyligen inletts ett forskningsprojekt om den svenska regeringen och dess
kanslis utveckling som ett kollektiv efter departementalreformen.
Projektet berör de ämnesområden som omfattas av kommitténs uppdrag men
syftar till ett djupare vetenskapligt studium än vad som ligger i
kommittéuppdraget. Kommittén bör bedriva arbetet i samverkan med detta
projekt.
Kommitténs uppdrag omfattar inte de frågor som utreds av maktutredningen
(Ju 1985:02) (Dir. 1985:36).
Kommitténs arbete bör bedrivas så att den historiska framställningen kan
publiceras år 1990.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar chefen för justitiedepartementet
att tillkalla en kommitté -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119)
-- med högst tre ledamöter för att ge ut en historik över
regeringskansliet under de senaste 150 åren,
att utse en av ledamöterna att vara ordförande,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde till
kommittén.
Vidare hemställer jag att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns
utredningsanslag.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Justitiedepartementet)