Riksdagens protokoll 1987/88:137

Torsdagen den 9 juni

Kl. 09.00

1 § Justerades protokollet för den 1 innevarartde mårtad.

2 § Föredrogs och härtvisades

Proposifiort

1987/88:108 till näringsufskottet

3 § Föredrogs och hänvisades

Förslag

1987/88:24 fill finansutskottet

4 § Föredrogs men bordlades åter Socialförsäkrirtgsutskoffefs befärtkartde 1987/88:29 Närirtgsutskotfefs betärtkandert 1987/88:42 och 44

5 § Föredrogs

konsfitutionsutskottets betänkande

1987/88:41 om uppskov med behandlirtgert.av vissa ärertdert och

jusfifieutskoffets betänkanden •

1987/88:41 om den europeiska kouvcrtfiortert fiU förhindrande av forfyr m. m. . (prop. 1987/88:133), 1987/88:49 om upphävande av viss förordning.

Vad utskotten hemställt bifölls.

6 § Föredrogs

finansutskottets betänkartde

1987/88:30 om de allmänrta riktlirtjerna för den ekonomiska politiken och för

budgefreglerirtgen m.m. (prop. 1987/88:150 bil. 1, 3 och 6 samt prop.

1987/88:100 bil. 9).

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

Den ekonomiska politiken m. m.

AnL 1 LARS TOBISSON (m):

Herr falmau! Redan i finartsdebatfert i börjart av mars konstaterade jag aft världsekonomin utvecklades bättre än vad man allmänt hade väntat efter fjolårets börskrasch. Prognoserrta för 1988 revideras rtu upp på de fiesta håll. Deu goda konjunktur som rått sedan början av årtiondet vägrar att ge sig. En väsentlig förklaring härfill är atf flertalet industriläuder sätter inflafiortsbe-kämpningert främst. Det gör aft mart inte riskerar den överheffnirtg av ekortomin med åtföljande uppdrivning av lönekostnaderna och räntenivån som leder fill omslag i investeringarna och recession - som regel förstärkt av en felaktig fidsanpassad sfabiliseringspolitik.

USA kan tjäna som ett exempel på atf fillväxten fack vare skattesänkningar och ufbudssfimulerande åtgärder består trots alla förutsägelser om föresfåeude avmaffrtirtg. På rtärmare håll är dert brittiska ekortomirt särskilt framgångsrik. Tillväxten är god, irtflafionen kan trots stora löneökrtirtgar hållas nere med hjälp av en god produkfivifetsufvecklirtg, och arbetslösheten sjunker månad för månad. I viss mån utgör def tidigare underlandet Tyskland en kontrast. Där har man infe på samma sätt lyckats sänka skatteuttaget och mjuka upp försfelnade marknader genom privafisering och avskaffartde av subveutiouer. Det visar atf länder - även med regeringar av samma färg - kan vara olika framgårtgsrika när det gäller aff driva en fillväxffrämjande polifik. Här i Nordert ser vi för övrigt hur Finland, som fram fill för bara några år sedan brukade befraktas som något av eu fattig kusin från landet, nu har den mest dynamiska ekonomirt och med rådande tendertser om rtågra år kommer aft förvisa Sverige fill dert rtordiska jumboplatseu vad gäller bruttonationalprodukt per invånare.

Herr talman llnfemirtsfden reviderade firtartsplanen visar atf def finns gott om orosmoment i Sveriges ekortomi just nu. Frågan är ändå om inte def allra största problemet måsfe anses vara aff def redan vid en årlig tillväxttakt på ertdast 2 % framträder tydliga överheltrtirtgssymptom. Det kart syrtas starkt att Sverige trots den långsamma produkfionsöknirtgert har ert så låg arbetslöshet. Mert andra sidan av detta förhållande är aff produkfivitefsför-bätfringeii är minimal. Detta är i sirt fur en följd av omfattningen på den offenfiiga sekforrt, där produktivitetsutvecklingen tidvis t. o. m. varit negafiv. Det slutliga beviset för atf den tredje vägens polifik misslyckats är aff Sverige trots en lägre tillväxttakt än OECD-gertomsniffet åter brottas med växande underskott i bytesbalansen. Fastän råoljepriset är nere på samma nivå som för fio år sedan, dvs. före den andra oljekrisen, går vi från plus 7 miljarder 1986 fill minus 10-15 miljarder i år.

Nu som tidigare är kruxet deu snabba kosfnadssfegringen. Finansmirtis-ferrt satsade i firtansplartcn i januari på aff lönerrta i år infe skulle sfiga med mer än 4 %. Han visade också med all önskvärd tydlighet atf om lönesteg-ringeri skulle bli 7 %, stod Sverige inför en snar katastrof. I den moderata parfimofionert gjordes dert bedömrtirtgert atf med de förutsäftuiugar som rådde - främst regerirtgens underlåtenhet aft med skattelättnader bädda för måttfulla lörteökningar - skulle den genomsrtitfliga löneökrtirtgert srtarare hamna över än under 7 %. I den reviderade finartsplartcrt, som lades fram i

april, fick regerirtgert erkänna atf mart irtte klarar de örtskade 4 proccrtfcrt. Progrtosen var där 6.%. Men i överensstämmelse med vad vi motiortsvis hävdat har finansutskottets socialistiska majoritet sedan tvingats skriva upp siffran fill 7. Därmed har mart medgivit aft lörtcbildrtirtgert följer kafasfrofal-ferrtafivet, något som vi redan i jartuari förutsäg skulle ske.

Och def är iute rtog med detta. Gertom avfalerts kortsfruktion blir det ett kraftigt överhäng till nästa år. De flerårsavtal som slutits ger dessutom betydUgt större höjningar än de 3 % som artges i freårskalkylerna och som där betecknas som ert förufsättrtirtg för aft lartdets kortkurrenskraff infe helt skall fördärvas. Sanningen är aff arbetskraffskostnaderrta sfiger åtskilliga procertfenheter fortare här hemma än i våra konkurrertflärtder både i år och rtästa är.

Detta får rtaturligtvis sitt gertomslag på prisstegringen. I januari ansåg regeringen att priserna skulle stiga med drygt 3 % under 1988. Vi hävdade aff en realistisk inflafiortsprogrtos snarare borde hamna över än under 5 %. Här måste jag nog medge att vi var väl optimistiska. I partimotionen i maj höjde vi siffran till 6 %, och firtansufskoffefs majoritet har sedermera frångått regeringens lägre bedömnirtg och artslufit sig fill deu uppfaftnirtgert. Dert senast redovisade prismätnirtgert talar för aff infiafionsfakfen dert närmaste fiden kommer atf stiga över 7 % på årsbasis.

Den främsta orsaken till såväl den snabba lörtesfegringen som dert höga irtflafiortsfakfen är dert forfgåcrtde skärpningert av skattetrycket. Trots allt tal frän regeringerts sida om aff skaffefaket har nåtts och aff skattekvoten egenfligert borde föras ned från dagerts 56 % fill bara drygt 50 %, kommer skattehöjningarna slag i slag. Det senaste är aff oljeskaften skall höjas på ett sätt som ger både småhusägare och dem som bor i lägenhet ert försmak av de rtya pålagor som vänfar, när taxeringsvärdena sfiger, skattevillkoren försämras ytterligare och kärnkraffsavvecklingen får betalas med kraftigt höjda uppvärmnirtgskosfnader.

Trots de förebråelser som firtartsmirtisterrt fidigare riktat mot bl. a. oss moderater för aff vi föreslagit margirtalskatfeläffrtader redart 1989, aviserar han nu själv åtgärder av detta slag. Meu def är typiskt aff regerirtgert trots aff def är val om fre mårtader irtfe vill redovisa sitt förslag, vidare aff förändringen skall göras beroende av överläggrtirtgar med arbetsmarkrtaderts parter och aff särtkrtirtgen av skattesatser, som fill stor del endast kommer aft kompensera för infiationert, fullt uf skall betalas med höjningar av andra skatter. I det här sammanhanget vill jag, herr talman, varna för def numera så utbredda talet om aff nyckeln till en skattereform ligger i en breddning av olika skattebaser. Risken är stor aft basbreddriingert blir beståcrtde, medart nedsättningen av skattesatserna redan från början blir otillräcklig och sedan snabbt äts upp av inflation och andra orsaker. Efter den basbreddning som skedde den underbara nafteu har skattetrycket sfigit rekordsrtabbt, och kvar är egerttligen bara avdragsbegränsuingen. Det kanske går an atf slopa avdrag och likställa kapitalvinster med kapitalinkomster, när som i USA marginalskatten normalt är 15 % eller som i Storbrifanrtien 25. Men i Sverige, där enbart den kommunala delen av inkomstskatten är betydligt högre än så, är det rtödvärtdigt aff vara mera rtoggrartrt rtär def gäller aft bedöma vilkert skattekraft ert viss inkomst representerar.

Prot; 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

Redan med nuvarande skatteregler finrter många innehavare av småhus och bosfadsräffslägenhefer atf de infe har råd att flytta. Trots aff de kanske egentligen skulle föredra en mirtdre bostad, ser de sig rtödsakade aft bo kvar i sin latenta skatteskuld. Detta minskar omsättrtirtgert på bosfadsmarkrtadert, vilket ytterligare driver priserna i höjden.

Den avdragsbegränsnirtg som andra partier nu vill skärpa har också ett tydligt samband med raset i hushållssparandef. En sparkvot på minus 3,7 % -det är vad finansplarten säger gäller för vår del - irtnebär aft Sverige intar en särställning vid en internationell jämförelse. Trots allt fal om aft det aldrig varit mera fördelaktigt än nu aft spara, verkar def bara bli värre och värre. Den grundläggande orsaken är naturligtvis att det hårda skaftetrycket inte ger människor mycket kvar aff spara av. Dessutom har de lärt sig aff def de sparat kan fas ifrån dem genom en pensionsskaff eller liknande irtgripanden.

Vi moderater har under senare år hårt drivit kravet på atf det sparartde som krävs för näringslivefs utbyggnad skall ske hos hushållen och infe i deu offerttliga sektorn. Vi var därför glada över den formulering i den reviderade finansplanert som sade aff def infe längre är möjligt atf kompcrtsera ett försämrat hushållssparande med en uppgång i det offerttliga sparartdet, som åstadkoms med ett höjt skatteuttag. Denrta dörr, som öppnats litet på glänt av regeringen, slås dock igen med en smäll av finansutskottets socialdemokrater, som skriver:

"Även om en förbättring av hushållens finartsiella sparartde skulle komma fill stånd är det infe realisfiskt aff förutsätta aff deuna förbättring av sparandet skulle svara mot de krav som en utbyggnad av industrin kräver. Utskottet anser därför att ett ökat finartsiellf offerttligt sparartde är en nödvändighet."

Jag måsfe fråga finansutskottets ordförande: Varför förordar Arne Gadd och hans kamrater en fortsatt och t.o.m. skärpt överbeskattnirtg av medborgarna, när självaste överskattmäsfaren Feldt har uttalat atf en sådan bör undvikas?

Jag måste, herr falman, rtäsfart be om utsäkt för aff jag än en gång påminner om en förutsägelse i den moderata partimofionen i januari som nu har slagit in. Vi förutspådde då att regeringen fill följd av sin passivitet skulle tvingas ingripa senare under året med ett improviserat och brådskande åtgärdspaket enligt def mönster som kommit aff formas uuder senare år. Årets "Feldf-slag" mot konsumenter och närirtgsliv består bl. a. av skaftehöj-rtirtgar och likvidifefsindragnirtg.

Som vi redovisat många gånger tidigare artser vi atl detta är fel väg att gå. Def är irtte skatterrta som behöver höjas utart de offerttliga utgifterna som måsfe bantas. Produkfionen i näringslivet behöver öka. Den privata konsumficmert är inte hög jämfört med andra indusfriläuders kortsumfiou. Def gäller emellertid atf skapa utrymme för den genom återhållsamhet från def allmärtrtas sida. Vill man snabbt öka def privata sparandet är en metod att försälja offentligt ägda tillgångar, t. ex. aktier i statliga företag.

"Feldf-slagens" karaktär av srtabba improvisafiorter framgår av aft varkert motiveringar eller konstruktion tycks ha huurtif tänkas igenom ordentligt. Likviditetsindragningen beskrevs först som ett sätt att bestraffa storföretagen för aft de ägnar sig åt att köpa upp varaudra i stället för aff irtvesfera. Mert

när så stafiiga PKbankerts köp av Carnegie Fondkommissiort kom emellart, fick def i stället heta aff företagert skulle tviugas aft trärtga uudan allmänheten från bartkerrtas lårtediskar. Gertom aff som bas för irtdragrtirtgert välja ert post i balartsräkrtingert får dessutom åtgärdeu ett stort drag av godtycke. Likvida medel säger irtgerttirtg om likviditet, eftersom de fullt uf och mer än så kan uppvägas av korta skulder. Mängden likvida medel just vid årsskiftet kan också bero på tillfälligheter, t. ex. en lageruttömnirtg efter julhaudelrt.

Likvidifefsirtdragrtirtgeri påmirtrter vad avser fillkomsfhisforiert om dert utvidgade omsättuingsskatfert på värdepapper - gemertligcrt kallad valpskat-fen. Motivet för denrta ■ angavs vara att motverka svängrtirtgar på de finansiella marknaderna, men resultatet blir uppenbarligen del motsatta. Det är också egendomligt att när andra länder funnit skatter av detta slag vara så skadliga aft de bör avvecklas, så går Sverige i en tid av allt friare kapitalrörelser över grärtserrta motsatt väg.

Frårt borgerligt håll har vi lärtge hävdat aft regerirtgens bristande vilja och förmåga atf gertom offerttliga utgiftsbegräusrtirtgar strama åt firtartspolifikert lägger ert alltför stor börda på pertrtirtgpolitikert. Detta bekräftades rtär. riksbartksfullmäkfige dagen efter den reviderade firtartsplanens framläggande fann sig föranlåten aft genomföra en höjrting av den redan höga svertska rärttertivårt. Tydligen hade man lärt av vad som härtde för tre år sedan, då besvikelsen på marknadert över ert svag komplefferirtgsproposifiort efter rtågra veckor framfvirtgade ett krispaket med bl. a. en ränteuppdragrtirtg med 2 procertfenheter. Så till vida får operatiortcrt i år betecknas som lyckosam, eftersom ränfeuppgången vid detta fillfälle startuade under 1 %.

Även den mindre vidgningen av räntediffereusen mot utlandet som därav blev följden skapar problem för både penningpolitikert och statsskuldspolitiken. När inflödet på dert privata kapitalbalansert är större än underskottet i byfesbalansert, får riksgäldskontoref parera detta genom aff dra ned statens utlandsskuld. Det kan i och för sig låta bra, men def medför en kraftigt höjd upplånirtgskosfnad. I stället föratt låna kort utomlands t. ex. 6 %, får staten betala ca 5 procertfenheter mer för irthemsk upplåuirtg mot sfatsskuldväxlar, vilka köps av företag som lånar utomlands och tillgodogör sig mellanskill-naden.

Normen atf staten inte skall neftplåna utomlands skall ligga fast, om infe
annat så av rent självdisciplirtära skäl; Det kart dock irtfe vara rimligt aff
riksgäldskorttoret i en fid av växande bytesunderskoff skall amortera ned
statens utlandsskuld med förhöjda kostnader för skattebetalarna som
resultat. Landets totala utlandsskuld måste' ju äudå under dessa omstän
digheter allfid växa. i. ■ . ■ .

Förufsäftuingarna för staferts upplåning har undergått en kraffig förändrirtg jämfört med för några år sedan. Behovet av nya lån är litet. Bl. a. inbetalningert av pertsiortsskaft under 1987 medförde t. o. m. en neddragrtirtg av stocken av sfatsskuldväxlar, så aft riksbanken uu anser sig ha brist på material för sina markrtadsoperafiorter. I detta sammarthang skapar alle-manssparandet problem. För staten är def ert dyr upplåuirtgsform, över vilken man har dålig kontroll.'Pertgar flyter irt, oavsett om de behövs eller irtfe. Upplåningert är extremt kort till sirt karaktär, eftersom medlen omedelbart kan återfås mot en obetydlig uttagsavgift.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonorijiska politiken m. m.

Prot. 1987/88:137 Allemanssparandet hos riksgäldskontoret infördes i en tid då staten hade
9 juni 1988 ett stort si)arartdeurtderskotf och rtäringslivet ovanligt nog ett överskott,

tiken

m. m.

~ 7 - ~. ~ varför hushålleus sparartde borde kartaliseras fill statsskulden. Def var då
,;i.„ ™ ™ rationellt aff lyfta uf såväl inlånirtg som stafsobligatiorter frårt bankernas

balansräkningar och låta hushållen placera sina sparmedel direkt i riksgäldskorttoret. Mert i dagsläget, när def offentliga sparandet visar ett stort överskott och de icke-finansiella företagert fill följd av ökade irtvesteringar har ett negativt sparande, uppkommer besvärliga störningar. Def skaftegyn-rtade sparandet bör under dessa omstärtdighefer i stället styras fill näringslivet. Jag vill understryka vårt mofionskrav aff man vid den föresfåertde översyrtcrt av riksgäldskorttoret skall fa upp den tydliga målkonfiikf som här föreligger.

Def mest effekfiva sättet aff sänka det höga ränteläge som häller tillbaka den för lartdets framfida välfärdsökrtirtg nödvärtdiga utbyggrtadert av produk-fiortskapacifetert är aft avskaffa valufaregleriugen. Defta yrkande, som än en gäng framförs gemensamt av de fre borgerliga parfierna, får betecknas som en grundsten i den ekonomiska polifik vi vill föra efter ett regeringsskifte i höst. Vi moderater förordar dessutom en svensk anknytning till def europeiska monetära samarbetet, EMS, vilket vi bl.a. ser som ett sätt att knäcka inflationen genom att öka trovärdigheten hos vår fasta växelkurspolitik. :

Med detta är jag, herr falman, inne på det åtgärdsprogram som de borgerliga partierna vill genomföra och som kommer fill uttryck i våra reservationer. Väl kända sedart fidigare är våra plarter på aff avskaffa lörtfagarfonderrta och stoppa artdra socialiserirtgsframsföfar, t. ex. femte AP-fortdeti. Vid sidan av valufaregleriugerts avskaffande är den viktigaste offensiva åtgärden,af t sänka skattetrycket, i första hand befräffartde hushällens inkomster och sparande. Def är en förutsättning för aft tendertsert fill Srtabbare kostrtadssfegrirtg här ärt ufomlauds skall kunna brytas. Utrymme för skatfesäuknirtgar skapas gertom aff de offerttliga utgifterua hålls tillbaka. Utöver sänkta offentliga utgifter och lägre skatter sikfar vi pä borgerligt håll till en avreglering av olika marknader. Valufaregleriugerts slopartde har jag redart nämnt. Därfill gäller def aff avlägsna de många föreskrifter och förbud som gör atf vikfiga sektorer av vår ekonomi är så höggradigt förkalkade. Det gäller inte minst på bostadsområdet, där den bristande rörligheten i sin tur är en väsenfiig förklaring till stelheten på arbetsmarknaden.

Nyligen har expertgruppen för studier i offentlig ekonomi publicerat en kritisk granskrting av olika slags subvenfioner. Def genomgående temat är atl dessa ingripanden, som sägs ha till syfte aff motverka vad man kallar marknadsfel, i själva verket skapar äurtu större reglerings- eller sfyrningsfel. Studien anknyter fill en utredning som för någon fid sedan utfördes av statens pris- och kartellnämnd. Men def räcker infe, herr firtartsmirtister, aft lägga fram intressanta utrednirtgsresultat - de rtyvuurta insikterna måsfe också leda fill handlande från firtartsminisferns sida.

Ett sätt aff reducera stafeus irtblandning i det ekortomiska livet är rtaturligtvis att privatisera statliga företag. De borgerliga parfierua har här arbetat fram en plan för hur detta bör gå till. Def skall gärna medges aff

regeringert under senare fid har tagit små steg i rätt riktning, men i ett interrtafiouellf perspektiv ter sig detta alldeles ofillräckligt. Def är inte mycket vunnet med aff avbryta reduktionen av statens andel när mart närmar sig 50 %, somi fallet PKbankert ellerrtuseiiasf NCB. Förutsätt ningen för aft PKbankerts förvärv av Carnegie Fondkommission skall bli en lyckad affär är att såväl mäklare som kunder stannar, och då måste man löpa linan fullt ut och privafisera resten också.

Men kravet aft mjuka upp stela artärer häuför sig irtte ertbart till det ekonomiska livet i trängre mening. Inom barnomsorg, utbildning och vård gäller det aft bryta de offenfiiga tjänstemonopolert och skapa möjligheter till privata alterrtafiv. Det ger ökad valfrihet och större behovstillfredsställelse för såväl konsumertlerrta av dessa tjänster som de yrkesverksamma inom berörda områden.

Herr talman! Sammanfalfrtingsvis måste jag konstatera att resultatet av sex års socialdemokratisk ekonomisk politik - under gynrtsamma irtlerrtalio-nella förhållanden - har blivit atl Sverige är på väg in i nya svåra obalanser.

Det är inte bara så aff de gruudläggande problemen kvarstår, trots aff perioden har uppvisat goda befingelser för en genomgripartde restaurering av ekonomin, utan därfill har nya svårigheter tillkommit, t. ex. geuom att skattetrycket nått en ny rekordnivå. Situafionen är på väg att bli verkligt allvarlig. Detta borde finartsmirtisferu själv medge, eftersom löne- och prisstegringarna nu pekar rätt in i def katasfrofalteruafiv som han så enständigt har varnat för.

Ingenfing är enklare än aff, som skett, kortsiktigt i någon mån ordna ekonomisk tillväxt med hjälp av inhemsk konsumtion, privat och offentlig. Men i längden är detta förödande för en liten öppen ekonomi. Så var det i mitten av 1970-talef före def borgerliga maktövertagandet, och så är def också nu.

Efferfrågeläget i den inferrtafionella ekonomin medför inga hinder för en uthålligt högre tillväxttakt här hemma i Sverige. Restriktionerna finrts i stället på utbudssidan - Sverige plågas av besvärliga flaskhalsproblem.

Det är infe svårt aft med devalveringar lyfta ekonomirt från ett lågt kapacifetsutnyfljande, som 1982, och skapa tillväxt under så goda yttre villkor som vi sett uuder 1980-falef. Problemen och def verkliga testet på om den ekonomisk-polifiska strategin håller kommer vid fullt kapacifetsufnytf-jaude. Då bestäms om man kan uppuå en god uthållig tillväxt. Def är detta som den s. k. tredje vägens ekonomiska polifik har misslyckats med.

Nu ropas def på skattehöjningar för aff dämpa den privata konsumtionen, som sägs öka för snabbt. Som vanligt - i linje med min inledande krifik -kommer nu rapporter om att innart dessa åtgärder ens safts in håller konsumtionen på att avta. Def är återigen eu felaktig fidsanpassad sfabiliseringspolitik. Vissa av de "Feldf-slag" som vi skall behandla i dag går uf på just skattehöjningar. Men vi måsfe ändå ha klart för oss att dagens överhettnings-tendenser och flaskhalsproblem i grunden beror på faktorer som återfinns på ekonomins utbudssida snarare än på efferfrågesidan.

Uppgiffert för dert ekortomiska politiken måsfe vara aff angripa orsakerna till svårigheterna snarare än symptomen. Atf bara reflexmässigt höja skatterna försvagar utbudssidan ytterligare och är därmed direkt skadligt.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988 .

Den ekonomiska politiken m. m.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

Def finns ingert ertkel metod för aft lösa de problem som dert socialdemokratiska politiken har ställt lill med. Vad som under alla omständigheter krävs är alt den tredje vägen överges och all den ekonomiska politiken läggs om i enlighet med vad bl: a. moderata samlingspartiet förespråkar. Och de åtgärder sorn vidtas på kort sikt måste stämma med den långsikfiga strategin.

Fria kapitalrörelser och en fast växelkurs ger en yttre ram för stabiliseringspolitiken. Eiärmed anges spelreglerna för bl. a. arbetsmarkrtaderts parter i lörteförhartdlirtgarrta och för företagen vid prissäftnirtgert. Alla skall veta aft devalverirtg:>vägert är stärtgd. Regerirtgerts lirtje; med delvis bibehällert valufaregleriug och nuvarande valutakorg, ger intrycket atf devalveringsdör-ren står på glänt, precis som Brookings-ekortomerrta rekommertderade.

Men det räcker inte med aft bara lägga fast den yttre ramen och de övergripande spelreglerna. Den ekonomiska polifiken måste också medverka till atf dessa förutsättningar faktiskt utnyttjas.

Mest angeläget är atf sänka skattetrycket. Det förutsätter aff statens och kommunernas utgifter hålls tillbaka genom atf offentliga monopol bryts upp och privata alternativ släpps fram; Ökad konkurrens och valfrihet befrämjar både effektivitet och kvalitet. Dessutom måsfe näringslivet avregleras och hushållens sparande stimuleras.

Def är dags, herr falman, aff slutligt underkänna och avsluta def experiment som går under befecknirtgen den tredje vägens polifik. Nu krävs en ny ekouomisk-poUfisk strategi av def slag som de borgerliga parfierua i allt väsentligt är överens om. Det är således dags aff i höst byta regering.

Med del anförda yrkar jag, herr lalman, bifall lill de reservatiorter som de moderata ledamöterna i finansufskoftef står bakom.

AnL 2 ANNE WIBBLE (fp):

Herr falmau! Dert ekortomiska politikert debatteras mårtga gånger om året här i kammaren. Jag har för folkpartiet kritiserat regerirtgen för atl den inle har någort riktig strategi för att lösa de grundläggartde strukturella proble-rnen. I den gemensamma reservafionert 1 till firtartsutskoffets befärtkartde 30 har folkparfiet, centern och moderaterrta i år liksom under flera tidigare år beskrivit hur vi anser att dert ekonomiska politiken skall läggas upp för aff få större framgång: I år har folkpartiet, centerrt och moderaterna i ett annat betänkartde dessutom en gemertsam reservatiort om rikflirtjer för sparartde-polifikert.

Def grundläggande problemet är aff den konkurrensufsaffa sektorn är för liten för aff skapa balans i de utrikes betalningarna vid full sysselsättning. Här har det infe skett rtågon vidare förbättring under de sex socialdemokrafiska regeringsåren. Defta trots aff socialdemokraterna har haft mycket god draghjälp av oavbruten internafionell högkonjunktur, halverad oljenoia, gynnsamma växelkursförändringar etc. I detta avseende - ett grundläggande avseende - har den ekonomiska politiken klart misslyckats. Detta misslyckande beror till största delen på alt pris- och löneökningarna hela liden har varit alldeles för stora.

Regeringen medger själv atf polifiken har misslyckats. Varje år skriver man i finartsplaner m.m. aff def viktigaste målet för den ekonomiska polifiken är att få ner pris- och kostnadsökningarna fill den nivå som råder i

Den ekonomiska poUtiken m. m.

omvärlden. Varje är upprepas detta påstående, ibland flera gånger om året. Prot. 1987/88:137 Detta är ett direkt underkännartde av den egna politikert..Om dert hade 9 juni 1988 lyckats, skulle ju iute påsfåertdet behöva upprepas.

Av detta misslyckande syns rtu två huvudresultaf. Det första är att tillväxten i Sverige sackar efter i förhållande till övriga OECD-lärtder. Ertligt stafisfikert ligger Sverige femma frårt boffert blartd 13 OECD-lärtder rtär def gäller fillväxfert av bruffonafionalprodukteu under 1980-falet. Tidigare låg vi betydligt bättre framme.

Ju lägre tillväxten är, desto svårare kommer def aff bli att framöver få bukt med prisöknirtgarrta. För varje misslyckat år bli det ärtrtu litet svårare aff lösa problemet uästa år. Aff rulla problemen framför sig - vilket är socialdemokraternas ertda syrtliga strategi - är alltså aft förvärra dem. Sverige kommer irt i ert ortd cirkel. Detta är ert dålig strategi.

Def artdra resultatet av den misslyckade långsikfiga polifiken är den överhettning som finrts i dag. Signalerna är tydligare än på mycket länge. Priserna sfiger, löner och andra kostnader sfiger, befalnirtgarrta gentemot utlandet ligger på minus och underskottet ökar. Räntan är på tok för hög.

Om den ekonomiska polifiken hade varit mer framgårtgsrik - om den poUfik som folkparfiet under eu följd av år har förordat hade följts - skulle ' dagerts överheftrtirtgsproblem vara väserttligf mirtdre. Mert som läget rtu är måste överhettningen motverkas.

Detta kan man göra på två sätt. Def ena är aff strama åt finartspolitiken genom atf begränsa ökrtingen av konsumfiouert. Den fillväxt Sverige under senare tid har haft har ju varit nästan helt konsumfionsledd, och när man då måste strama åt bör def gälla just i fråga om konsumfionen. Då blir det mer utrymme för irtvesferirtgar och export. Då ökar möjlighetert aff komma ikapp i tillväxt, och mart kan komma in i en god cirkel. Den vägen har regeringen inte valt.

Den vägen skulle inrtebära aff mart vidtar sådarta kortsiktiga åtgärder som stämmer med vad som är långsiktigt korrekt. Det är vad vi i folkpartiet vill göra.

Regeringert väljer i stället def andra sättet. Def är högräntepolifikerts väg. Genom atf ni i regeringen gör alldeles för litet - nästan ingenfing - åt finanspolitiken tvingas penningpolitikert dra ett alltför tungt lass. Riksbanken måste gripa in och strama åt pertrtirtgpolitiken, vilket innebär högre räntor.

Detta är alltså regeringerts väg - aft bedriva en högrärttepoUtik. Då blir def ärtrtu svårare aft lösa de långsikfiga strukturproblemen. Det är återigen fråga om en ond cirkel.

Några dagar efter det atf den reviderade finansplarten hade presertterafs uttalade sig riksbartkschefen på ungefär följande sätt: Frårtvarort av ert fillräcklig finanspolitisk åtsframnirtg gör def rtödvärtdigt med ert pennirtgpoli-lisk åtstramrtirtg, trots atf detta dämpar den nödvändiga kapacitefsutbyggua-den i den konkurrensufsaffa sektorn, trots att def leder fill ett oörtskaf stort valutairtflöde och trots atf det leder till ökad lönsamhet i rena finansiella transaktioner.

Herr falman! Låt mig litet utförligare beskriva några nackdelar med denna
socialdemokrafiska högränfepoUtik. 11

Prot. 1987/88:137 För det första bromsas den nödvärtdiga kapacifefsutbyggnaden i den

9 juni 1988 kortkurrenskraftiga sektorn. Vad betyder det? Jo, aff den höga räntan slår

~ hårt mot invesferirtgarrta. Irtvesferirtgar har alltid en osäker avkastning - def

e ono apoi- ijaf,gjbra,def kart gå mirtdre bra. När mart artvärtder lånade pengar kan mart

'"''"■ emellerfid vara alldeles säker på en sak, nämligert att ränfart måsfe betalas. Ju

högre rärtta, desto mer måste betalas uf. Ju högre ränta, desto mer kan man

vara säker på aff behöva betala ut och desto mer behöver man i irttäkter och

desto färre investeringsprojekt klarar dert kalkylert.

Rärttarts nivå är särskilt betydelsefull för de mindre och medelstora företagen, som ju infe har så stora egrta hopsamlade virtstmedel och som dessutom ger sina invesferirtgar mindre ofta och därför ibland lika gärna kan vänta rtågot år fill. Dessa irtvesferirtgar blir helt crtkelf irtte av rtär räntart är för hög.

Rärtfarts nivå blir därmed särskilt betydelsefull för alla de nya företag och nya investeringar som måste tillkomma inom industri och tjänstesektorn, kanske särskilt tjänstesektorn. Del är ju i hög grad i Ijäustesekforn som den framtida tillväxtert och expartsiortCrt ligger.

Genom den högräntepolitik som socialdemokraterna för hindras alltså den framfida tillväxten.

För det andra leder högränfepolifikert fill hög avkasfrtirtg på rent finansiella fransakfiorter. Avkastningen på penrtingplaceringar blir mycket högre än avkasfningert pä irtvesferirtgar som görs i syfte atf öka produkfiousförmå-gart. Def är infe så konsfigt om def då sker fler firtansiella placeringar och färre investeringar i ökad produktionskapacitet.

Framför allt märks detta i ökat valufaiuflöde från utlandet. Räntediffereusen gentemot utlandet blir allt större - för närvarartde handlar det om flera procentenheter. Vilket företag kan låta bli aff lårta pertgar ufomlauds fill t. ex. 6 % ränta och placera dem i Sverige fill 11 % och alltså rakt av tjäna ■ 5 %!

Metoden att undvika sådana effekter är inte aff dra in likviditet på det egendomliga och principvidriga sätt som regerirtgert föreslår. Vad som behövs är en finartspolitik som möjliggör en lägre svensk ränfertivå.

Får jag i detta sammarthartg också passa på att säga att socialdemokraterrtas iver aft gynna "de egna" aldrig förnekar sig. T. o. m. rtär det gäller likvidifetsindragnirtgarrta gör man särskilda undartfag för sig rtärsfåertde orgartisafioner, i detta fall HSB och Riksbyggen.

Valufainflödet har i år varit mer än 10 miljarder kronor, just på gruud av den högre räntenivån i Sverige än i utlandet. Det är ett bekymmer för riksbartkert i dess strävart atf föra ert restriktiv penningpolitik. En hög ränfertivå behövs ju för aft dämpa efterfrågan i Sverige rtär finanspolitiken är otillräcklig och alldeles för svag. Samtidigt leder en hög räntenivå fill alt pengar flyter in i landet så atf tillgången på peugar ökar och räntan därigenom tenderar att pressas ned. Regeringens polifik ställer fill en hel del trassel även för möjligheterna aft bedriva en.effekfiv penrtirtgpolitik.

För def tredje är dert nuvarande högränfepolifikert ytterligare ett tecken på

hur regeringen skjuter problemen framför sig. På grund av räntedifferensen

far företagen ufländska lån. Qm någort fid förfaller dessa lån fill befalnirtg.

12 Def kartske är om 3 månader, om 6 månader eller om 12 månader. Då får

man artfirtgen ett stort valutautflöde eller också måsfe man även då hålla PrOt. 1987/88:137

uppe deu svenska rärtfenivån. Irtfe medverkar detta till atf lösa rtågot 9juni 1988

problem, tvärtom permartentas problemet. n i ■ , ,■

f ' t f Den ekonomiskapoli-

För def fjärde, slufligeu, irtrtebär högränfepolifiken aft boendekosfrtadert ...

ökar, framför allt för dem som infe bor i hus med statliga lån med låg

garartferad ränta. För dem som bor i hus som har sädana statliga lån, dvs.

med räntebidrag, inrtebär högrärttepolifikert pä kort sikt mindre. Däremot

betyder deu aff statens utgifter för bostadssubvenfioner ökar kraftigt.

Bostadssubventionerna är den post i de statliga utgifterna som ökar allra snabbast, med ca 11 % realt per år enligt längfidsbudgefert. På en rad ställen i den reviderade firtansplartcrt påpekas def olämpliga i dertrta utvecklirtg och örtskvärdhetert av aft minska bostadssubventiouerua. Den rtuvaraude hög-rärttepolifiken leder åt precis motsatt håll.

En annart utgiftspost som ökar av samma skäl är statsskuldsräutorrta och kostrtaderrta för allemartssparandet. Beräkrtirtgar har gjorts som tyder på aff den högre ränfertivårt irtnebär atf kosfrtaderna för allemanssparandet ökar med uugefär en halv miljard kronor per år.

Sammartfattrtirtgsvis kan man alltså kortsfafera aff dert valda högrärttepolifikert leder alldeles fel. Regerirtgen klarar infe atf angripa de grundläggartde problemert utan väljer dert crtklasfe lösrtirtgert, rtämligert aff skjuta dem framför sig. Efter ett tag blir de ackumulerade effekterna av regerirtgerts oförmåga sä stora atf riksbartkert måste irtgripa. Därav högrärttepolifikert.

Lösrtirtgert, herr talmart, ligger på två plart.

För def första atf sätta i gång en strukturpolitik värd namnet. Folkpartiet har upprepade gånger beskrivit vad detta innebär. Lägre marginalskatter, minskade offenfiiga utgifter, slopad pris- och valufaregleriug, mera konkurrens och mindre statlig detaljstyrning i den sociala tjänsteproduktionen, bättre och stabila förutsättnirtgar för avtalsrörelsen och mycket annat.

Pä denna punkt gäller i regerirtgerts polifik det dubbla budskapefs filosofi.

Efter sex års regerande erkänner nu finansministern aff lägre marginalskatter behövs. I varje fall i ord. Och i varje fall ibland. Meu några förslag lägger hau infe fram. De förslag som andra lägger fram går han emot. Resultatet är aft marginalskafferrta stiger.

I ord erkärtrter finartsministern atf skatterrta är för höga och bör särtkas. I varje fall i prirtcip. Och i varje fall "sedart". Mert några förslag lägger hau iute fram. De förslag som artdra lägger fram går hart emot. Resultatet är aff skattetrycket sfiger.

T. o. m. statsministern har nu sagt aft skatterna skall sänkas. När tänker regeringen börja med det? Def första steget är ju att åtminsforte sluta höja skatterrta. När avser firtartsmirtisterrt sluta med skaftehöjrtingspolifiken?

I ord erkänner finausministern aft kortkurreus är bra. Då blir produktionen effektiv. Men infe när det gäller produkfiouert av sociala tjärtsfer som vård, omsorg och utbildrting. Då skall def vara monopol, och offenfiiga monopol.

I ord erkärtrter firtartsmirtisterrt att hushålleus sparande är för litet. I varje
fall när han talar på mötert ordrtade av sparbartker och likrtartde. Mert
firtansufskoffet säger aft målet är aff öka det offentliga, def kollekfiva
sparartdet. Och firtartsminisfern lägger fram förslag som ökar def kollekfiva -

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

sparandet och det kollekfiva ägandet, nu senast om en femte AP-fortd. Redovisade mofiv där hartdlar om rtäringslivefs riskkapitalförsörjnirtg och tryggartdet av pensionerrta. De är rent ut sagt en bluff. Det egenfliga mofivet är atf fortsätta kollekfivisera ägandet av rtäringslivet, lönfagarfondssystemefs forfsäftrtirtg helt ertkelf.

I ord säger firtartsmirtisterrt aff mart irtfe skall lägga rtya skatter på företagert för att betala ökad privat kortsumfiou. Mert kortkret föreslår hart just detta, s. k. valpskatt och höjd ATP-avgift skall betala just för ökad privat kortsumfion.

Valpskaffen har karakteriserats som finansministerrts irtfellektuella haveri. Ökade arbetsgivaravgifter skall man infe ha för def försvårar avtalsrörelsen. Så står det i den reviderade firtartsplartcrt och i firtartsutskoffets befärtkartde. Det är alldeles sartt. Ordert är rikfiga. Men ändå kommer sådana förslag gång efter artrtan. Ett är säkert - så länge nya reformer finansieras med nya skatter kommer skattetrycket aldrig aft sjunka.

Herr talrnan! Def dubbla budskapefs filosofi gäller även i fråga om dert kortsikfiga stabiliseringspolitiken.

.Finartsmirtisferu säger att det behövs en stramare finanspolitik. Det låter bra och är i dagsläget helt korrekt. Men def firtrts irtga förslag.

Alla irtser aff dert privata kortsumfiorten infe år efter år kan öka mer äu produktionen. Det är nödvändigt med en dämpnirtg. Som rtäsfan enda åtgärd föreslår då regerirtgert ert höjrtirtg av tobaksskatfert med ert halv miljard krortor. Var och ert irtser aff detta är helt otillräckligt.

Folkpartiet har gjort samma bedömrting som alla andra, aff ekonomirt i dag är överhetf.id och att åtstramrting behövs. Som enda parti har vi också lagt fram .konk:reta förslag om finanspolitisk åtstramrtirtg. Vi har föreslagit ytterligare reduceringar i bostadssubventionerna, ytterligare reducering av statsbidragen till arbetslöshetskassorna, sartiordrtirtg av arbetsskade- och sjukförsäkringarna. Redan tidigare hade vi av hänsyrt lill ertergiförsörjrting-ert och miljön föreslagit höjd olje- och kolskaff. Tillsammans irtrtebär våra förslag en åtstramning på ca 3 miljarder kronor mer än regeringens.

Jag vill poängtera att dessa förslag inte lagts fram i någon sorts illvilja utan därför aff de är rtödvärtdiga. Alternativet - utan åtstramning - är rnycket värre. I freårskalkylerna i regeringerts komplefferirtgsproposifiort beskrivs vältaligt vad som artnars händer. Tillväxten sjunker till mindre än 1 % om året, priserna sfiger ännu mycket mer äu i dag, arbetslösheten mer än fördubblas.

Så småningom insåg även socialdemokraterna aft regeringens sfabilise-ringspolifik var dålig. De valde då aff ansluta sig fill folkparfiets förslag om höjd oljeskaft. Det är visserligen bra aff de ändrar sig när de inser atf polifiken är fel. Men samtidigt är def typiskt aff def är just förslaget om höjd oljeskatf som väljs. Våra förslag om samtidiga skaffesänkrtiugar, främst marginalskatfesärtkrtirtgar, avvisas. Våra förslag om besparirtgar i de offerttliga utgifterna, avvisas.

Besparirtgarrta avvisas av fördelrtirtgspolitiska skäl, säger utskoftsmajoritefen. Det skulle vara intressartt aft höra ufskottets ordförande förklara hur han kommer fram fill aff det är de rika, infe de fattiga, som drabbas värst rtär priserrta stiger, aff det är de rika, irtte de fattiga, som drabbas värst rtär

arbefslöshefert sfiger, att def är de rika, irtfe de fattiga, som drabbas värst rtär den ekonomiska tillväxten och reallönerna sjunker.

Sanningen är ju den aff det är de sämst ställda som drabbas allra värst av regeringens politik. Det är de som blir utan jobb som drabbas när arbetslösheten mer än fördubblas. Def är de som har svårt atf redan i dag få pengarrta all räcka till som drabbas mest när priserna sfiger. Det är de som i dag har låga löner som drabbas mest när utrymmet för lönehöjningar försvinner. Och det blir resultatet av regeringens polifik, enligt vad ni själva skriver.

Folkpartiet vill ha en politik som främjar tillväxt, framåtskridande och högre välfärd för alla. I vär parfimofion och de reservafioner som folkparfiet underfeckrtaf finns denna politik väl beskriven.

I fråga om budgetpolitiken innebär våra förslag besparingar på netto ca 6 miljarder kronor på helår. Därav använder vi ca 3 miljarder kronor för aft sänka skatterna, främst genom lägre marginalskatter och återinfört infla-fionsskydd. Lika mycket, dvs. uugefär 3 miljarder krortor, anvärtds för ert rtödvärtdig firtartspolifisk åtstramrtirtg.

Herr talmart! Folkpartiefs partiordförartde Bengt Westerberg ställde för några veckor sedan i en tidningsartikel tre frågor fill Kjell-Olof Feldt. Finansministern har infe svarat på dem. Nu har han 40 minuters talefid framför sig. Jag vill därför upprepa frågorna:

1. När skall socialdemokraterna sluta höja skattetrycket? När tänker rti artträda marschen mot def lägre skattetryck som Ingvar Carlsson ufiovat?

2. Vilket är det egenfliga motivet för dert femte AP-fortdert? Är def irtfe sä aff def bara är ärtrtu eu åtgärd i syfte att kollekfivisera ägandet av närirtgslivet, en första forfsäftrtirtg på lörtfagarfortdssysfemef?

3. Är det riktigt atf den socialdemokratiska riksdagsgruppen motsätter sig en stram firtanspolifik av def slag regeringen i ord förordar i den reviderade firtartsplartcn? Eller avstår regerirtgert av taktiska skäl med hänsyrt till det stundande valet?

Herr talman! Jag yrkar bifall till alla reservationer som uudertecknats av folkpartiet och i övrigt fill utskottets hemställan.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

AnL 3 GUNNAR BJÖRK (c):

Herr talman! När vi i januari läste finansplanen kunde vise aff firtartsmirtisterrt angav mycket bestämda förutsättnirtgar för ert hygglig utveckling under detta år och några år framöver. Dessa byggde bl. a. på små kostrtadsförärtd-rirtgar. Nu har en del av året gått, och vi kan se aff de förutsäftuiugar som gällde förhållandena här hemma inte har infriats. Prisöknirtgarrta kan för 1988 komma aff hamna på över 6 %. Def'är eri oroande utveckling jämfört med vara konkurrentländer. Samfidigt kan vi rtotera aft vi har viss hjälp frårt dert irtterrtationella utvecklingen ytterligare en tid, mert vi kominer ärtdå aldrig undan våra egna problem.

Vi har i Sverige en alltför snabb kostnadsutveckling i förhållande fill omvärlden och våra konkurrertflärtder. Vi har för litert kapacitet i irtdusfriu. Vi har för stora regiortala obalanser, som också förstärks. Vi har för liten flexibilitet i ekonomin - inte mirtsf i dess offerttliga del. Mart förstår att TCO-ekortomerna nu ropar atf loppet är kört vad gäller kostnadsutveckliug-

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken rn. m.

en och lönekostuadsutvecklingen för 1988/89. Meu det vore fel atf instämma i den körert, mertar jag. Vår uppgift är en annan. Vi måsfe konstatera aft mycket har gått snett för socialdemokratins strategi, men samtidigt måste vi ställa frågan: Vad skall vi göra nu? I måuga avseendert påminner situationen om den vi hade i mitten av 70-talet. Vi har en för snabb kostnadsutveckling, och hushållskonsumtionen utvecklas snabbare än ekonomin tål. Vi riskerar aft på sikt få problem på de infernatiortella markrtaderna. Kommer en internationell lågkonjunktur, slår detta igenom med kraft på den svenska ekonomin, sysselsättningen, byfesbalansert m.fl. områden. Defta får infe ske.

I mitten aiv 70-talet kombinerades för höga löneavtal med kostnadsdrivart-de skatteökrtirtgar, dvs. främst arbetsgivaravgifter. Nu kombirteras de höga lörteavfalen med en finanspolitisk åtsframnirtg i form av höjd oljeskatf. Det är verkligert tvivelaktigt om detta är vad svcrtsk ekortomi just uu behöver. Däremot är det av energipolifiska skäl nödvärtdigf med en skafteomläggrtirtg, frårt irtkomstskaffer fill ertergi- och rtaturresursskatfer. Eu höjning av grundavdraget med 1 500 kr. skulle ha kuunat finartsieras gcrtom ert höjrtirtg av oljeskaftcrt. Gör mart en sådan omläggrtirtg skulle man kunna skapa eu fördelningspolitisk grund, en bra grund, för avtalsrörelsen 1989. Def går således, herr falman, att i detta fall slå fiera flugor i eu smäll. Men det går också aff, som mart kanske gör nu, bomma fullständigt.

Herr talman! Den ekonomiska politikens mål har länge varit full sysselsättrtirtg, stabilt pcrtrtirtgvärde, hög ekortomisk tillväxt, jämrt fördelrtirtg av levrtadsstandardert och balans i ufrikesbetaluiugarua. Från centerns sida menar vi att dessa mål är riktiga. Men de måste kompletteras med mål som ren miljö, lesurshänsyn och regiortal balans. För atf vi skall ha en långsiktig ekonomisk utveckling måste också dessa krav beaktas i fortsättningen.

Den regionala balansen är i dag infe tillfredsställande. Folkvartdrirtgert till de överhettade regiorterna fortsätter, med de inbyggda problem som finns i detta: bostadsbrist, hög löneglidnirtg och dåligt utnyttjande av de samhällsresurser som finns i utflyffrtirtgsorfer. Def är i dag enbart bristerna i bostadspolifiken som ytterligare håller tillbaka koncertfraliorten. För denna brist pä planering är del bl. a. ungdomar som får betala ett dyrt pris i form av bostadsbristen.

Det måste också slås fast aft en ökad ekonomisk standard inte är samma sak som ökad livskvalitet. Ofta kan värdet av en arbefsfidsförkortnirtg, bättre arbetsmiljö, trygghet på arbetsmarkrtadert, orörd natur liksom värdet av aff själv få välja bostadsort ge en högre välfärd äu en ekonomisk standardhöjning.

Centerrt menar därför att miijöhänsynert måsfe fä slå igertom i dert ekonomiska polifiken. Den som kortsumerar och den som producerar måste få känna de verkliga kostnaderna för produkfionert. En sådart irtriktrtirtg kan också vara ett vikfigt inslag i dert ekonomiska polifik vars syfte är att begränsa konsumtionen.

Andra får i dag bära kostnaderrta för miljöförorertirtgar som leder till mirtskad skogsfillväxf, vårdkosfrtader, korrosionsskador och produktionsbortfall. Vi anser aff man genom miljöavgifter skulle kuuna belasta produktionen, för att därigenom fä fram def rätta ansvaret. Marknadspriset

kommer då aft på ett bättre sätt spegla de verkliga produktiouskosfnaderrta. Jag mertar aff detta vore ett sätt att använda kombinationen mellan ekonomi och ekologi för aff minska samhällets kostnader för miljöförstöring pä lång sikt, eftersom utsläppen rimligen borde minska. En sådan inriktning borde ge förutsättningar för en varaktig ekonomisk tillväxt. Också algkatasfrofen på västkusten visar sambandet mellan ekonomi och ekologi.

Vid behandlingen i finansutskottet har ett intressant nytänkande på delta område börjat. Om man läser reservation 8 av folkpartiet och moderaterna kan man konstatera att de idéer som centern länge haft nu börjar föranleda eu eftertanke i dessa båda parfier. Denrta utvecklirtg tycker jag är intressant och hoppfull, även om den har gått sakta. Men jag vill äudå erkänna aff folkpartiet och moderaferna har börjat länka på miljöfrågorna i ell bredare sammanhang. Vad gör då socialdemokraterna?

Socialdemokraterna har slagit klackarna i marken. Ingenting får förändras. Trols alt stora delar av svensk arbetarrörelse vill ha framåtskridande i miljöpolitiken står socialdemokraterna kvar, förbisprungna t.o.m. av moderaferna i firtartsufskottel. Man frågar sig vad de radikala krafterna inom socialdemokratin säger om detta, om de nu finns kvar.

Socialdemokraterna har klackarna i marken, skygglapparna på och Birgitta Dahls linje framför sig - den linje som inrtebär aff inget får ske, och om något skall göras, skall Birgitta Dahl fa def personliga inifiativet i något slags allmän Ebbe-anda. Men dessa initiafiv, herr talman, har vi väntat på. Kärtrts det irtte srtopet för socialdemokraterrta i firtartsufskoftet och i regeringen atf ni just på denna punkt, i eu övergripande miljöfråga, blir omsprungrta t. o. m. av moderaterrta? Är det irtte litet genant, herr finartsmi-rtisfer, aft gå till val med defta framför ögonen?

Det är socialdemokraternas lojhef på miljöområdet som ger en felakfig bild av dert initiativkraft som verkligen finrts här i riksdagert när def gäller miljöfrågor, åtminstone från centerns sida. Centern formar sin politik på marknadsekonomins gruud för aff komma de välfärdspolifiska målen så nära som möjligt. Def irtnebär att centerrt i de konflikter som skall lösas inom vardagspolitiken ställer sig på låginkomsttagarnas och småföretagarnas sida och på miljörts sida. Vi vill slå vakt om barnens och de äldres rättigheter. Vi vill arbeta för regional balans. Vi kräver rättvisa mellan landets olika delar.

Flera parfier i riksdagen säger sig också stå bakom dessa mål. Mert hur ser def uf i verklig haudlirtg? Socialdemokraterrta har irtiagit den roll där man hela liden talar öm irtkomstborlfallsprirtcipcrt - det verkar vara dert övergripande hållningen i de flesta ställningstaganden. Man bortser därigenom automatiskt från ungdomar, kvinrtor som har varit hemarbelartde och irtte kommit irt i de rtormala syslemert, arbetslösa, långtidssjuka som utstämplasoch undantagandepertsiortärerrta - som mart t.o.m. försöker straffa därför att de på 60-falef hade en åsikt som man artser var felaktig.

När t. ex. dert socialdemokrafiska regerirtgert rtu i vår skulle betala tillbaka den sista biten lill pénsiortärerrta, fick de med full ATP mest och de utau nästan ingenting alls. Folkpartiet ville inte ge kompertsatiort och moderaterrta stödde regerirtgert. För certferrt var def rtafurligf att i stället höja de lägsta pertsionerna.

Mart bör fråga sig: Vart fog egerttligen safsnirtgen på skolart vägen? De

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

uttalanden som statsministern gjorde pä den socialdemokrafiska kongressert verkar ha kommit på avyägar. Varför röstar man t. ex. ned förslag från centerrt om bättre läromedel och mirtdre klasser? Varför använder olika parfier just skolan som spårområde?

Och hur går def med den regionala balansen? Vad säger socialdemokrater, moderater samt folkpartister ute i landet om den politik som man nu för och som ensidigt gynnar koncentrafionsorterna?

Skattetrycket måste hållas nere och på sikt sänkas rejält. Detta var vi från de icke-socialisfiska partierrta övererts om i mars här i kammarert. Uppgörel-sert mellan folkpartiet och socialdemokraterna vad beträffar oljeskatfen är naturligtvis ett steg i anrtart riktnirtg, precis som när socialdemokraterna och folkparfiet i fjol höjde bensinskatten för att finansiera försvarspakten.

Def är på skatteområdet helt nödvändigt, tror jag, aft det finns något parfi i riksdagen som företräder låg- och mellaninkomsfgrupperna samt de mindre företagarna. Annars riskerar de aft få betala reformer och förändrirtgar i stället föl att få sänkt skaft.

Skallepolitiken måste vara ett aktivt led i lönerörelsen för är 1989. Regeringerts aviserade förslag om en sänkt marginalskatt med 3-4 % för heltidsarbetande är svårt atf värdera inrtart vi har fått ell fullsläudigf klarläggande av de fördelrtirtgspolitiska effekterna, och de visar sig först när vi får klart för oss vilken finansieringsform man har vall.

Margirtalskatfert måste särtkas. Ert skaffereforrti för 1989 förutsätter sådarta justerirtgar aft rtya fördelrtirtgspolitiska spänningar inle uppslår. Detta syfte uppnås, menar vi från centerns sida, genom höjt grundavdrag och sänkning av de högsta kornmunalskatierrta samt särtkt mafskatf. Tas irtfe sådana hänsyn, riskerar man att försvåra avtalsrörelsen- inte underlätta den.

Grundavdraget bör höjas med 1 500 kr. lill totalt 11 500 kr. En sådan skattesäukniug - lika för alla - skulle kunna finansieras med höjd oljeskatt, vilken också skulle kompensera effekterna i deu kommunala ekonomin. Dessutom bör sänkt matskatt utgöra en central del i en skatleomläggnirtg med fördelrtirtgspolitisk profil.

Det största skatteproblemet för år 1989 är emellerfid kommunalskafterna. Behovert av aft utveckla och förstärka insatserna inom vård, omsorg och skola är stora. Inte minst 1988 års lönerörelse kommer alt driva upp kommunernas och landstingens kostnader utan att skapa ny verksamhet. I detta läge finns en allvarlig risk för aff kommunalskatterna år 1989 höjs kraffigt. Detta är def allvarligaste hotet mot såväl marginalskaffesärtkrtirtgert som fördelrtirtgspolifikcrt.

Dert starka kosfrtadsökrtirtg som drabbar kommunerna fill följd av ett högt löneavtal motsvaras av höjda skatteintäkter. Men med den ordning som nu finns kommer dessa inle kommunerna till del förrän först efter tvä år. Under tiden kan komrtiunerna t. o. m. ha Ivirtgats höja skattcrt för alt klara ut situationen. Delta är ingen, bra ordnirtg. Regerirtgert bör därför pröva förutsättningarna atl skapa ett mer omedelbart samband mellan löneutveckling och kommunernas skatteintäkter.

Centerpartiet vill ha lägre skatt på arbete och högre skaft på råvaror som uran, olja och kol. Det föreslår vi i vårt budgetalternativ fråu januari.

Def förekommer i debatten en övertro pä aft man kan finansiera sänkta

marginalskatter med höjda indirekta skatter. Def finns anledrting atf varrta Prot. 1987/88:137

för dcrtua övertro, eftersom t. ex; borttagande av de undartfag som firtns från 9 juni 1988

mervärdeskatt i dag fill mycket stor del skulle drabba villaägare, boende och n i- k oli

massmedia bl. a. ...

tiken m. m. Det blir ]u en skaffedebaff senare i dag, och jag kommer därför irtfe att gå

ytterligare irt på detta. Mert på ett område vill jag säga rtågra ord.

Finansministern har alldeles nyss gjort en helomvändning i frågan om matmomsen. Han har sagt atf han kan tänka sig en sänkt matmoms. Det är ju bra. Vi i centerparfiet tror emellerfid inte på uttalanden i pressen, utan vi tror mera på koukref handling. En fråga som kräver ett klargörande under de 40 minuter som står fill finartsmirtisferrts förfogande här i dag är därför frågan om tilläggsdirektiv till kommittén om indirekta skatter.

Direktiven fill utrednirtgen om indirekta skatter är mycket omfattande. Finansminister Feldt gjorde i princip ett ertda undantag: kommittén får inte utreda en differentiering av momsen när def gäller matskaffen. Def är därför glädjande atf höra finartsmirtisferrts uffalaude, att eu särtkrting av mafmom-sert i dag är fekrtiskt möjlig. Så sertt som i marsdebatfert här i kammaren artsåg finartsministern aft problemet med sänkt matskaft var att def förelåg tekniska hinder. Därmed är alltså def tyngsta argumentet mot sänkt skaft på mat Urtdartröjt. Jag förutsätter därför aff firtartsminisfern i dag ger besked om huruvida det kommer några tilläggsdirektiv fill utredrtirtgert om indirekta skatter eller infe.

Beträffande centerns förslag om en sänkt skaft på basmat ned till t. ex. byggmomsrtivå och ert ökad skaft på sällartköpsvaror med hög imporfartdel firtns det anledrting atf säga något.

Vi har lagt fram dessa idéer och är beredda att diskutera den närmare utformuiugeu med dem som är intresserade. Vi har inte då det t. ex. gäller sällartköpsvaror irtom certferparfiet fattat rtågot beslut om vilka varor som skall tas med. Def enda jag säkert kan tala om är aff centern infe har någon tanke på att ta med böcker i en sådan grupp med höjd moms. Eftersom centern ju slagits extra hårt för aff få eu vettig avvägning på kulturområdet, kommer vi självklart inte att ha detta med.

Som exempel vill jag nämna centerrts hårda satsning på folkbibliotek, ufsfällningsersäffrting samt bidrag till folkbildniugsförbunden och deras kultursatsningar- områden där vi här i riksdagen ibland har fått vara ganska ensamma om atf kämpa.

För oss i centerpartiet är det självklart aft peka på de inhemska obalanserna med överhettning och hög arbetslöshet som motpolerna i arbetsmarknads- och regionalpolitikert.

Regiortalf sett är def i dag allt större skillrtader mellan regioner, och def
firtrts allt svårare överheftrtirtgsproblem i kortcerttrafionsområdena. Detta
skapar problem för såväl märtrtiskor som ekortomi. Köerrta på bosfadsmark
rtadert och i frafikert, miljöproblem, t. ex. vad gäller luft och buller, kris i vård
och omsorg- detta är frågor som infe kan lösas utan en bättre regionalpolifik.
Bristerna på arbetsmarknader med uttunnad service är andra regioners
problem. Den överhettade arbetsmarkrtaderts lörtcglidrtirtg smitfar av sig.
Def skapar en flykt av människor med specialistkompetens från glesbygd,
likaväl som alltför många av dem som arbetar med vård och omsorg i "

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

storsfadsregionerrta söker sig till artdra sektorer på grund av löuesituatiouen.

I den socialdemokratiska regeringert går mart t. o. m. så lårtgt atf mau försöker skapa en bUd av atf mart heU har lyckats få kontroll över arbetsmarknadssituationen - trots aff ett flertal regioner har en ganska stor undersysselsäftniug. Jag skulle nog vilja rekommendera regeringen och socialdemokraterna aft bläddra ytterligare något i arbetsmarknadsstatistiken, när man nu fortsätter att föra den här propagandan.

Vidare gäller def aft komma fill rätta med orättvisorna mellan mänrtiskor. I dert struktur som vi uu har finns orättvisor som leder till kompensafionsfärt-kartde. En skattereform enbart för höginkomsttagare är därför utesluten. Insatserna på det sociala området måste ha en grundtrygghetsinriktning.

Dessutom gäller def rättvisan - ett annat område där vi i centern också har förslag- mellan stora och små företag. Aft småföretagare och egenföretagare betalar mer i skatter och avgifter än stora företag irtnebär totalt sett en förlust för dert svertska ekortomirt. Ufvecklirtgsmöjlighefer tas infe fill vara. Def innebär att goda idéer inom små och medelstora företag inte kan reaUseras.

Centerns politik går ut på aff staten, för aff få fart på ekonomirt också regionalf, satsar på vägar, på vägunderhåll och på en utvecklirtg av järrtvägert, så aff dertna kart bli ert hela svertska folkefs järnväg. Vi föreslår också aft statens resurser och kapital omdispoueras.

I ert gemertsam reservation säger vi från de icke-socialisfiska partiernas sida aff staten bör sälja uf den del av företagert och de tillgårtgar som andra kan sköta bättre. Då frigörs resurser som gör det möjligt att utveckla den infrastruktur som har regionalpolifiska förteckert.

För aff vi skall klara framtidens industripolitik är def också augelägef atf vi är med och utvecklar morgondagerts teknik. Kunskaper om högteknologi är en av förufsättningarrta för aft en Uten natiort som Sverige skall kuuna vara konkurrenskraftig i framtiden. På det indusfripolitiska området har dock regerirtgen infe varit särskilt aktiv. När det gäller irtdustripolitikeu som helhet finns del, efter sex socialdemokratiska regeringsår, inte särskilt mycket att yvas över. Om man tittade litet grartd i backspegelrt och befraktade rtågot vad som hände under de icke-socialisfiska åren, skulle man finna aft det då var mer av nytänkande och mer av satsnirtgar på ert rad stora projekt, som fortfarartde ger jobb och sfimulaus inom svenskt närirtgUv.

Dert arbetsbörda som åvilar irtdustriminisferrt tycks irtfe vara särskilt stor, eftersom hart rtumera får sköta två departement.

I en annan icke-socialistisk reservation tar vi reservartter upp frågan om löntagarfonderna. Vi menar aft de styr åt fel håll. De styr nämligert i rikfrtirtg mot ett certtralisfiskt ekortomiskt system. Det irtrtebär att de centrala institutionerna fär bestämma över den ekortomiska ufvecklirtgert. I stället borde man styra mera i rikfrtirtg mot ett persortligf ägartde. Då skulle de enskilda människorna kunna påverka sin egen situation och få möjUgheter fill ett direkt ägande i företagen.

Vårt förslag om ert awecklirtg av lörtfagarfonderna för atf på def sättet stimulera hushållens sparande skall ses som en helhet. Varje medborgare skulle rtämligert fä möjlighet aft sätta av ert hurtdralapp i månaden fr. o. m. nu och två år framöver. Alla skulle få möjUghet aft delta i lönfagarfondsavveck-lingen.

Sparartdet behartdlas i ett särskilt betärtkande. Mert def firtrts artledrting aft säga aft dert försämrirtg i hushållens sparande som har ägt rum uuder de senaste årert egenfligert infe borde ha överraskat, eftersom dert utgjorde en fortsättning på den rtegafiva utvecklirtg som har pågått alltsedan 60-talef. Nedgången bromsades upp under de icke-socialistiska regeringsåren, då en rad viktiga sparfrämjande åtgärder vidtogs. Efter socialdemokraternas återkomst i regeringsställrtirtg har def dock blivit ert kraftig försämrirtg. Det måsfe således fill en konsekvertt sparpolifik på ert rad områdert.

Vi i certferrt mertar aff persortliga irtvesterirtgskonfort kuude utgöra en vikfig del av sparpolitiken. Sådana skulle kunna bli en vikfig källa för utvecklingen av den svenska ekortomirt i decerttralisfisk rikfrtirtg. Vår idé är atf def skall vara möjligt aff avsätta medel motsvarartde ett halvt basbelopp per år för persortliga investeringar. Def skulle möjliggöra personligt sparande för boende och studier, för skapande av en pertsiortsfrygghet eller ett startkapital för dert som vill bli egert företagare.

När def gäller allt reformarbete i detta sammarthang understryker vi i centern vikfen av att man i allt större utsträckning tänker på de utsatta gruppernas behov.

Herr falman! Jag vill sammanfatta centerns krifik mot den ekonomiska polifiken på följande sätt:

o Gertom regerirtgerts polifik kommer vårt kostrtadsläge - beroertde på lörteöknirtgarrtas storlek samt därigertom orsakade kosfnadsstegringar, jämfört med kortkurrenflärtderrta- aft vara ogyrtrtsamt för Sverige. Detta kart på sikt skapa problem för svensk exportindustri.

o Regeringens ovilja mot aff ha ett miljömål i den ekortomiska politikert är förvånansvärd. Det är ytterligare ett bevis för den konservafisrn som präglar regeringerts miljöpolifik, något som jag beklagar.

o Dert fördelningspolitiska profilen, som förr var ett socialdemokratiskt adelsmärke, visar aft man hela fiden bortser fråu de utsatta gruppernas behov. Def gäller då grupper som på grund av sjukdom, dåligt försäkringsskydd eller oceutralt boende drabbas extra hårf.

o Dert höjrtirtg av oljeskatfen som regeringert nu fillsammans med folkpartiet genomför hade kunnat accepteras av centerrt, om åtgärden hade parats ihop med en fördelrtirtgspolitisk profil som irtrtebär att man ocksä hade höjt grundavdraget i skatteskalan.

o Centerns ekonomiska förslag är ett väl avvägt alternativ till regeringerts budget. Vad som kännetecknar centerns förslag är att vi iuom olika sysfem gör omfördelnirtgar med ert fördelrtirtgspolitisk profil.

o Vi särtker sjukförsäkringsavgifterna för småföretagare och höjer avgifterna för de större företagen. Därigenom gynrtar vi de mirtdre och medelstora företagert.

o Vi sänker momsen på livsmedel. Men vi kan tänka oss en höjning av momsen pä s. k. sällartköpsvaror med hög importandel. Med detta förslag vill vi gynna barnfamiljer och inkomsttagare i låg- och mellartirtkomsflägert. Det firtrts nu material som styrker def faktum aft man i lägre inkomstlagen betalar en större procentuell andel av sin irtkomst i mervärdeskatt.

Pröt. 1987/88:137 9juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Deri ekonomiska politiken m.m.

När det gäller våra reservatiorter firtns def anledrting aft särskilt nämrta
några. '.

- Reservafion 1 är gemensam för de icke-socialisfiska parfierna. Här visar vi på ett brai alternativ för den svenska ekonomiska polifiken.

I reser\'afion 9 tar vi upp kravet på ert privafiserirtg av staterts fillgårtgar.

Vidare behartdlar vi i olika reservatiorter frågor som dert gemensamma lönebildningert och prisreglerirtgen.

I reservafiort 14 behandlas skattepolifiken. LJrtder mom. 14 finrts olika reservafioner, men i tre av dessa firtrts en gemensam grundsyrt, som skulle kunna utgöra ett underlag för en slagkraftig icke-socialistisk firtartspolifik. På en rad vikfiga punkter är vi alltså samstämmiga, vilket jag tror är vikfigt.

Jag viU avsluta anförandet med aft rikta fre frågor fill socialdemokraterna, i första hand till finansmirtistern:

1. Konimer def tiliäggdirektiv till utredrtirtgert om irtdirekta skatter, så att vi kart utreda frågau om särtkt moms på baslivsmedel?

2. Vilka effekter för svertskt rtärirtgsliv, villaägare samt artdra boertdekate-gorier kommer det höga rärtteläget att få?

3. Vilka effekter kommer de prisstegrirtgar som vi rtu upplever aff få för sveusk ekortomi och för de svertska lörtfagarrta under de närmaste åren?

Med defta, herr falmau, yrkar jag bifall till reservationerna 1,3,6, 9, 11, 15, 19, 25 och 29.

AnL 4 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk):

Herr talman! I dag kommer vi aft få höra finansutskottets ordförande, finansministern och statsministern i fur och ordning berömma sig av den tredje vägens polifik. Man kommer aft hävda att regeringen är exempellöst skicklig i sin ekonomiska politik. Med hänvisrtirtg fill bl. a. def srtabbt sjunkande budgefunderskoffet och dert mirtskartde arbefslöshefert kommer man att göra jämförelser med den borgerliga regerirtgsperiodert och visa på de posifiva skillrtaderrta.

Jag vill redart rtu erkänna aff def finns flera posifiva inslag i den ekortomiska ufvecklirtgert. Vårt lartd har surfat på en högkonjunktur som varat mycket längre än ekortomiska bedömare kuurtaf förutse. Meu finns det då bara beröm att ge? Är det den enda sanna bilden?

Nej, herr talman! Jag skall i mitt anförartde dessutom ägna mig åt några mycket viktiga saker som socialdemokraterna förmodligen inte kommer aff ta upp i sina anföranden. Det finns en helt annan sida av den förda ekonomiska politiken som också måste lyftas fram.

Sverige har alltså under 80-falef haft goda ekonomiska konjuukfurer. Produktiort och sysselsättrtirtg har ökat. Lartdets företag har fått kraffiga virtsfökrtirtgar - de största vinsterna på decertrtier. Virtsterrta är skapade av de arbetande, men kapitalisterna bestämmer hur de anvärtds. De stora vinsterna har utgjort eu vikfig förutsättning för kapitalexport och transrtatiortalise-rirtg. Spekulatiortsinslagen i ekonomin har ökat. Snabba klipp, uppköp av företag, fusioner, nedläggnirtgar och en ansamlirtg av makt på aUt färre härtder är också resultat av deu tredje vägerts politik. Firtanskapifalisterrta har kunnat lägga beslag pä mycket stora tillgångar.

Men uu kommer def märkliga: Samtidigt som storföretag och överklass har

berikat sig påstås vårt land sakrta fillgårtgar för ert rikfig utvecklirtg av Prot. 1987/88:137

sjukvård, omsorger, skola och en rad andra områdeu som behöver rustas- 9juni 1988

upp. Def hör vi dagligen i diskussiouer om resurserua på dessa områdert. [ ~

Kapifalägarrta har fiofaldigaf sirta irtvesferirtgar utomlands, meu det fiurts " '"

. . „.,, , , tiken m. m.

Irtfe pertgar till skolart.

Börsspekulatiorten har mångdubblats, meu kulturen går på svältkost.

Storbolagen vältrar sig i vinstpengar, men vikfiga samhällsinvesteringar måste skjutas upp.

Miljonärer och miljardärer har ökat i antal, meu de som arbetar ihop vinsterna får lära sig atf hålla igen på sina krav.

Detta har också ägt rum under marscheu efter dert tredje vägert. Socialdemokratirt har burtdit sirt polifik till kapifalismerts och markrtadseko-uomius utveckling och dess fortsatta bestånd. Kapitalägarna tilläts att i alltför hög grad föra en egen ekortomisk politik, där irtvesferirtgsplarter och satsnirtgar avgörs av dem. Kampartjert för EG-artslufrting pågår för fullt, styrd av starka kapitalirtfressen. Samhället och de arbetande har bara atf rätta sig därefter.

Regeringen - och ännu värre de borgerliga parfierua - vacklar i försvaret av def ekortomiska självbestämmandet gentemot såväl inhemska som ufländska finansirttressen. Avregleringar och läffrtader irtom kredit- och valutapolitik har gjort det lättare för sforfiuartsen. Dert s. k. harmortiseringert fill EG diskuteras och släpps fram gauska okrifiskf. Storfirtartserts vilja presenteras som en nödvändighet.

I detta läge växer rtaturligtvis behovet av eu alternativ ekonomisk polifik, vars uppgift är aff bekämpa klassklyftor, spekulation och mygel. En sådan ekonomisk polifik kan aldrig formuleras av de borgerliga partierna eller av borgerligt tänkande politiker. Här behövs en ideologisk diskussiou, som i sin tur kan bana vägen för en annan ekonomisk polifik. Ekonomi är infe bara ekonomiska och matematiska samband. Deu polifiska ekonomin handlar också om moral och rätt, orri vem och vad som skall främjas, och vem som skall betala. Den ekonomiska politiken är, för aft använda ett slitet ord, en del av klasskampen.

Valet mellan srtöd virtrting och social och ekonomisk rättvisa borde infe vara svårt. Det finrts irtgert motsättning mellan rättvis fördelrtirtg och god ekonomisk utveckling. Tvärtom är en rättvis fördelning en förufsättrtirtg för en bra ekonomi, aff alla skall få del av de värden som produceras. Om de enskildas ekonomi utvecklas, utbildningen kan förbättras och infrasfrukfu-reu förstärkas, är det förutsättningar för eu allmän'Och, i nästa steg, ärtrtu bättre ekortomisk utveckling.

Herr talman! Den kompletterirtgsproposifion som har lagts fram och soin i dag behandlas skiljer sig infe särskilt mycket från fidigare förslag från regerirtgen. Samtidigt som man berömmer sig för de vackra siffrorna, som är faktiska, målar man upp en hotbild av framfiden - vilket man har gjort gartska lärtge. Mart fortsätter att koncentrera intresset krirtg olika katastrofteorier, där ert bättre löneutveckling än den som regering och storfinarts kart tärtka sig gertast skall kasta landet och dess arbetande folk i fördärvet. ■

Eftersom vi redan har hört de borgerliga företrädarna vet vi atf de
understödjer den diskussion och den analys som regeringen för fram. 23

Prot. 1987/88:137 Efter ett decennium av sjunkande reallöner och stillastående hushållsin-
9 juni 1988 komster h,ir lönerrta nu undan för undan förbättrats. Om katastrofteorierna

~----------- ; ~ hade varit verkliga, skulle katastrofen ha varit här sedan ett par år fillbaka.

Den e onom p Trots aff lörteutvecklirtgert rtu är bättre fortsätter virtsterrta atf öka. Och trots

■ ' aft lörterrta alltid framhålls som orsakert fill irtflafionert och som ett framtida

hot, kart mart se atf lörterrtas andel av förädlingsvärdet inom irtdusfriu har mirtskaf och virtsferrtas artdel ökat uuder eu tioårsperiod.

Irtget av de borgerliga partierrta har talat om virtsterrta. Alla har bara talat om dert fö:rdärvliga lörteufvecklingen. Atf ökade löner på vinsternas bekostnad är både möjliga och nödvändiga, som jag sade fidigare, tiger de om.

Regerirtgert och socialdemokratirt har för sirt del numera övergått till atf i skrifter och betänkanden nämna löner och priser, vilket ju är ett litet steg på vägen, även om def irtte motsvaras av något omfänkartde i det praktiska handlandet. Såvitt jag försfår och kan läsa mig till väntas nämligen nya utgiffsbegränsrtirtgar och lönefak på dert statliga sidart rtästa år.

Def vore enligt.vpk:s mening hög fid för regeringen aft försöka säga något också om de fördelningspolitiska följderna av attackerna mot lönerna och framsläppandet av vinsterna på det sätt som sker. I stället har socialdemokraterna vid utskottsbehartdlirtgeu ökat bördorna för de vanliga människorna geuom aft hoppa på ett folkpartistiskt förslag om eu ännu större oljebeskaftning än vad regeringen föreslagit. Pengarna dras iute in för något annat ändamål ärt för aft mirtska kortsumtionsutrymmet - def kallas stabiliserings-politik.

Vi kan nu se hur en ojämnt fördelad privat kortsumfion utvecklas pä den offentliga konsumtionens bekostnad, dvs. på skolans, vårdens, trafikens, kulturens och miljövårdens bekosfrtad. Och det är rtaturligtvis oroande att konsumficrtcrt är orättvist fördelad. En rejäl omfördelning skulle behövas, men regenngeus sfabiliseringspolitik, som läggs fram i kompletteringspropo-sifiortcrt, har irtget fördelrtirtgspolifiskf inrtehåll i dert menirtgert. De beräkrtirtgar och de alterrtafiv för dert framfida ufvecklirtgert samt motivert för de åtgärder som föreslås sakrtar def fördelrtirtgspolitiska alternativet.

När skall de människor som ligger efter i utveckling och levrtadssfartdard få sin chans att komma ifatt om de hela tiden får höra att det är överhettning och aff de skall hålla igen?

När skall dert offenfiiga sektorn få utvecklas på viusferrtas bekostnad?

När är läget tillräckligt gott för aft en rikfig omfördelnirtgspolifik skall kuuna för;is?

Eller skall det alltid vara så aff de som ligger sist skall nöja sig med smulorna?

Detta är några vikfiga frågor som socialdemokrafin bör svara på i denrta debaft, för aff komma litet längre i sina analyser av den framfida utvecklingen, som jag kallar kafasfroffeorierna.

De borgerliga, som satsar pä skattesärtknirtgar som huvudmål i deu
ekonomiska politikert, kommer om de får igertom sirta förslag aff ytterligare
förbättra köpkraften för dem som har def hyfsat, medan det allmännas
inkomster sjunker. För de vanliga människorrta, för vilka dert gemensamma
sektorn är så otroligt viktig, innebär def en försämrirtg av läget, eftersom dert
24 gemertsamma sekforrt.då infe kan utvecklas.

Def vore här av värde om socialdemokratin i debatten också kunde fala om hur mau på sikt skall förhindra en successiv privafisering av den offerttliga sektorn, om den inte tillåts utvecklas och förbättras så att den kan möta alla de rättmätiga krav som människor ställer på den.

Def vore också på sin plats atf socialdemokraterna sade något om hur de har tänkt sig ett ökat samhällsinflytande - def som de talar om i sina partiprogram - och hur def går ihop med den hittillsvarande utvecklingen med en gradvis kommersialisering av samhället, introduktionen av statliga företag på börsen, insläppandet av finanshajar i statliga banker och avregleringar av ekonomirt fill förmårt för markrtadskrafferrta.

Och hur skall ni komma åt de regionala problemen, om ni irtfe vill röra vid makfert och beslufauderätfen över investeriugspolifiken?

Det finns också skäl - och def blir kanske en något större och svårare diskussion - atl börja fundera över hur den exporlledda ekonomiska tillväxten skall klara av de framtida problem som kan komma, rtär USA:s ekortomiska problem blommar uf för fullt. Såvitt jag kan se handlar det om atf främja irthemsk tillväxt och produkfiou i vårt land. Men def är också fråga om aff sprida handel och ekonomiskt beroende på fler länder än dem som man i dag är så hårf knuten till. Deu tredje vägen kart artrtars sluta i en djup återvändsgränd.

Herr falman! Dert rtya politikert behöver formas rtu. Den kan infe vänta. Vi kan infe vänta på ännu bättre fider för kapitalägarna för aff vi skall göra något. Och här var def intressant att höra inlägget från folkpartiets företrädare - hur det talades om de sämst ställda, de lågavlönade, och hur def fördes fram eu omsorgstanke om de små människorna - något som jag tyckte skorrade väldigt falskt. Man skall ha ökad tillväxt, man skall ha ökade resurser för aff man skall få någonting aft dela på. Det är tydligen infe alls så aft man skall kritisera rikedomar som har skapats, utan det är tvärtom så att blir def bra tillväxt, då kau alla få def bättre. Def ligger rtaturligtvis rtågorttirtg i detta, atf en ökad fillväxt är förufsäffuingen för att mart skall få det bättre. Men vad gör man i nuläget, när det gäller den tillväxt som hittills skett och som har skapat sådana enorma rikedomar. Och här drabbar kritiken alla de andra parfierua också. Vad har man för omfördelningsförslag för atf se fill att vinsterna används på ett riktigt sätt - för att utveckla den gemcrtsamma sekforrt, för alt se lill att de vartliga märtrtiskorrta får def bättre, för att möjliggöra aft lönerna ökar på vinsterrtas bekostnad? Ja, def förslag som nu firtns och som accepterats av utskottet är ju, som jag sade, en höjd hyra på grund av höjd oljeskatt. Def är folkparfiets omsorg om de små människorna.

Vad finns def då för alternativ när def gäller inriktningen av den ekortomiska politikert, i enlighet med vad vpk föreslår?

Först och främst måste man bekämpa kapitalmakten. Man måste stoppa spekulafionert. Mert def kräver ingrepp mot kapitalägarnas fåtalsvälde. I stället för atf släppa in storfinansen i statliga banker borde man exempelvis låta samhället överta de privata bartkerrta.

Mart måste fillåta rättvisa. Mart måste kuuna pressa matpriser och hyror. Man måste föra en konkret och hård omfördelnirtgspolifik. Det måste ske en omfördelningfrån privata kapitalägare till den gemensamma sektorn, från de välsituerade till dem som har def knapert. Detta är ganska lösliga begrepp.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

men det finns stora skillnader i vårt samhälle som def går aff analysera fram. Från en uppdriven vinst- och spekulationsekonomi måste det vidare ske en .omfördelrtirtg till det socialt nyttiga och det nödvändiga. Man kan skapa rättvisa i skattepolitiken - införa skaft efter bärkraft, slopa matmomsen.

Man måste försvara dert gemertsamma sektorn geuom atf motverka privatisering. Den gemertsamma sekforrt kan och måsfe utvecklas. Deu har stor betydelse för rättvisan och för dem som har det sämst i samhället. Def finns pengar för utveckling av den gemensamma sektorn, mert pengarna Ugger i fel fickor.

Man måste motverka fransrtatiortaliserirtgert av ekortomirt: Kapitalets international styr över de enskilda länderna. Här behövs en medveten politik för aff möta detta. Det går infe aff bara godkänna uflandsirtvesferirtgar och godkärtna fusioner mellan svenska och schweiziska bolag, vilka bUr världsledande på olika områden, varvid både det fackliga och det ekonomiska självbestämrriartdet försvinner från vårt land. Galoppen med utlandsirtvesfe-ringar måsfe motverkas, och mart måsfe granska sådana invesferirtgar noga, innan de släpps fram.

Man måste förbättra regiortalpolifikert och styra irtvesferirtgarrta samt sätta stopp för rtaturförsförelsen. Utan mycket stor varsamhet med miljön, utan resursbevaraude politik kan irtgen framtida ekortomisk fillväxt eller välfärd byiggas. Aff förstöra miljört, def är att förstöra ekortomirt. Detta är två sidor av samma sak. Ert bättre miljö- och resurspolitik ligger väl i lirtje med ert bättre regionalpolitik. Mart måste låta samhällsekonomiska värderingar vara vägledande för samhällets åtagandert på alla områdert. Jag tycker att certferrt far litet för lätt på den här frågan genom atf tala om miljöavgifter. Sådana avgifter betyder aff de marknadsekonomiska instrumenten finrts kvar och atf om bara produkfionen är tillräckligt lönsam, så kan man förstöra miljön. Ett gott råd till centerrt är aft mart skall överge tanken på avgifter när def gäller förstörelsen av miljön. Här måsfe det fill en konkret och grundläggartde lagstiftning.

Och så, herr falman, några ord om de mera konkreta förslagert i komplefteririgsproposi tionen, som regeringert har lagt fram ochsom vpk har vissa synpunkter på.

Det viktigaste förslaget, som har stabiliseringspolitiskt syfte, är utan tvekart förslaget om aff dra irt likviditeter frårt näringslivet. 10 miljarder kronor skall in på bankkortto, och pertgarna skall återbetalas om några år. Vänsterpartiet kommunisterna har ju under flera år argumenterat för och föreslagit ett utnyttjande av företagens likviditeter i samhällsbygget.

Vi anser ,att dessa resurser måsfe anvärtdas, men en irtdragning bör utformas som en skaft och alltså inte återbetalas. Sedan 1980 har kommuner och landsfing förlorat mer än 40 miljarder kronor fill följd av regeringarrtas indragrtirtgar och förärtdrade förufsätfrtirtgar. Detta har skett medart storkapitalet gått fritt frårt allvarligare beskatfrtirtg- trots ert ertaståertde virtst- och likviditetsufveckling. Def är nu hög fid att börja återbetala en del av dessa pengar till den gemensamma sektorn. Det är inte mer än rätt om medlen tas från de stora vinsferrta som skapas av de arbetande märtrtiskorna och av oss alla i samhälleUg verksamhet. Men pengarna disponeras äv en handfull kapitalägare.

10 miljarder kronor, som föreslås, kan vara en lämplig summa aff börja med. För framfideu bör enligt vår menirtg en extra vinstskaff av ungefär samma storlek fas ut årligen. Vi anser atf dessa pengar behövs- som jag sade förut - för vården, omsorgerna, skolan, bildningen, kulfuren. Regiortala irtsatser måsfe göras med inriktning på miljö-, energi- och irtfrasfrukfur. Def här är också sfabiliseringspolitik, men med ert rtågot artuorlunda inrikfuiug. Här används ju pengarna för viktiga samhällsmål i stället för aft Ugga och bära ränta i banken samt återbetalas.

Medan jag tangerar skattepolitikens område finrts det skäl atf beröra en fråga som redan varit uppe i debatten. Därvidlag fanns infe rtågot förslag i komplefterirtgsproposifiortcrt, men def förekom en aviserirtg i fråga om den framfida skaftepolitiken. Det som sagts och gjorts har ju utlöst eu ganska omfaftartde debatt om bl. a. mafmomsert.

Utgårtgslägef är följande: Regeringen och de borgerliga partierna vill sänka marginalskatterna. I en debattartikel lät finansministern förstå aff han kunde tänka sig en momshöjning för att betala kalaset. AUa skulle alltså drabbas av dyrare varor och dyrare inköp över huvud taget för aff de som har de högsta inkomsterna skulle få lättnader via marginalskattesänkning.

Många protesterade och sade aft det här kan väl irtfe vara riktigt. Irtte mirtsf vi i vpk mertar aff inkomstbeskaffnirtgen måste bli mer progressiv, dert måste återföras till sirt gamla inriktnirtg, medan kommunalskatt och moms -indirekta skatter över huvud taget - måsfe hållas tillbaka. Def gäller särskilt matmomsen; vi har ju också i dag ett förslag om atf den skallavskaffas.

Def dröjde inte så länge förrän finansmirtistern i - som jag upplevde det -kryptiska former, och i varje fall med eu viss tveksamhet, eftersom han irtfe kommertterade frågorna i anslutning fill vad han hade sagt, lät förstå aff han kunde tänka sig lägre moms på maten än pä andra varor. Här uppstod då naturligtvis en väldig förvirring.

Frågorna kvarstår. Jag ser atf finansministern finns i kammaren och skall delta i debatten. Det här är ett alldeles utmärkt fillfälle aft fala om, hur def förhåller sig och vad finansmirtislérrt egerttligen vill - vilka idéer och vilka förslag han ämnar föra fram. Jag kan ansluta mig fill Gunnar Björks fråga: Finns def en avsikt att lägga fram tilläggsdirektiv fill de utrednirtgar som sitter och se om mart kan sänka momsen på mat? Jag har ju deltagit i eu sådan utredning tidigare, och min uppfattning är atf det är fullt möjligt och fördelningspolifiskf riktigt. Detta vore en angelägen reform i en omfördel-ningspolifik.

För vår del är saken klar. Slopa matmomsen! Börja redan i år genom att använda livsmedelssubventioner för att sänka matpriserna'. Redart dert 1 juli skulle detta kuurta ge effekt på matpriserna.

När det gäller skattepolitiken i övrigt säger vi: Ge en skatterabatt fill lågavlörtade. Skärp skaffert för de högre irtkomsterrta. Återgå fill arbetarrörelsens gamla idéer om skatt efter bärkraft och progressivitef i inkomstskatterna. Då kan vi få en omfördelning av den konsumfiort som finansmirtisferrt är så rädd skall öka.

Herr talmart! Det finns mycket som borde föras fram i en sådan här debatt, infe minst med fartke på att alla försöker göra allting fill valdebaff. Men det skulle föra för långt, om vi redovisade alla förslag som finns inom dert ekortomiska polifikerts område.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

AnL 5 ARNE GADD (s):

Herr falman! Hans Peterssort i Hallstahammar tyckfes vara missrtöjd med mycket av dert politik som socialdemokratirt har fört. Dert skulle ha förts -om jag rätt uppfattade vad han sade - på kapitalets villkor. Men tycker Hans Petersson verkligen så när allt kommer i fråga? Varför skulle då exempelvis Lars Tobisson vara så missnöjd med polifiken? Och vad mera är: Varför har Hans Petersson i Hallstahammar som regel i utskottet och här i kammaren varit så hygglig aff han stött deu polifik som vi socialdemokrater fört?

Herr talman! I finansutskottets betänkande 30 behandlar utskottet regeringens förslag till rikflinjer för den ekortomiska politikert och för budgetreg-lerirtgert. Till utskottets befärtkartde har fogats 30 reservatiorter och två särskilda ytfrartdert.

I ett härtsecrtde har ufskotfef förmått ena sig i en samstämmig bedömning, och det gäller def inferrtafiortella läget, som ju i väsertfliga sfyckert utgör förufsättningarrta för den ekortomiska politikert.

Av den svenska varuprodukfiouen går i runda fal hälften på export fill andra länder. 80 % av denrta export går fill de ekortomiskt avartcerade OECD-lärtderrta. De rtordiska lärtderrta tagrta tillsammarts svarar för 20 % och Förburtdsrepublikeu Tysklartd likaså 20 %.

Självfallet är vi beroende av den ekonomiska politik som förs i vår omvärld. Det är ett beroende som infe blir mindre under nu överblickbar tid. I def sammanhanget kan kort och gott hänvisas fill def som sades här i kammaren uär regeringerts proposifiort om Sveriges kontakter med EG debatterades härförleden.

Den ovartligf lårtga högkonjunktur som vi haft i stora delar av världen har självfallet varit fill gagn för Sverige. Tack vare bl. a. den har vi förmått sanera landets ekonomi i de flesta hänseertdert. Till skillrtad frårt regeringarna i praktiskt taget alla andra länder har den socialdemokrafiska regeringen i Sverige lyckats bryta en utveckUng mot allt större arbetslöshet, som även vi rtödgades notera under årert 1976 till 1982. Prisstegringarrta i Sverige har dämpats väserttligf jämfört med samma tidsperiod, och rtäringslivefs irtvesteringar har skjutit kraftigt i höjden.

Obalanserna mellan de fre ekortomiska stormakferrta USA, Japart och Väsftysklartd består emellertid och utgör ett hot mot den pågående högkonjunkturen. I värsta fall skulle det kunna leda tiU en allvarlig ekonomisk tillbakagång.

Förenta Staternas budgetunderskott är fortfarande farligt stort. 1986 var underskottet 220 miljarder dollar. Def fogs rter fill 150 miljarder dollar 1987. Mert irtrtevarande år lär underskottet komma aft stanna på 1987 års nivå.

Def är givetvis rertt barockt aft världens rikaste land sedart mårtga år nu varit världens största låntagare - aff USA lever på lån.

Japart har bedrivit ert expansiv finans- och penningpolitik för atf bidra fill

en förändrirtg i de irtterrtationella obalanserrta.

Västtyskland avstår dock fortfarande från att vara det lokomotiv för en mer balanserad utveckUng som så många skulle önska aft Västtyskland valde atf vara.

Den ekortomiska avmatfnirtgert i dert övriga delen av OECD-området verkar självfallet återhållande på dert svertska ufvecklirtgert, och där har de svåra urtderskotten i bytesbalartserrta i såväl Dartmark som Norge större betydelse ärt rtog mårtga föreställer sig. 20 % av Sveriges totala export går ju fin de nordiska lärtderrta.

Mert, herr falman, enigheten i utskottet tar slut när det kommer till förhållandena här hemma. Enigheten upphör när utskottet skaU ta itu med sirta egertfliga arbetsuppgifter.

Huvuddelen av kompletteringsproposifionert handlar

dels om "de allmänrta rikflirtjerrta för den ekonomiska politiken", dels om "budgefreglerirtgen".

När riksdagen debatterat just de allmänna rikflinjerrta för den ekonomiska politiken alltsedan regimskiftet 1982 så har undantagslöst de fre borgerliga partierna varit eniga. Def är ju rtormalf inte svårt, eftersom det i dessa sammanhartg gäller uttalartden så där i största allmänhet utan större konkrefionskrav. När man kommit till de mer påtagliga frågesfällningarrta, om hur statens budget skall disponeras eller hur "budgetregleringen" borde bli, då har enighefert allfid förbyffs i sin motsats.

Denna gång har oenighetert brutit uf redan när det gäller "de allmänna rikflinjerrta för den ekonomiska politiken". Infe ens i de allmänrta ordala-gerts sammarthartg förmår de borgerliga partierrta nå enighet.

Jag hävdar, aff nu är den borgerliga oenighetert närmast total.

Vi har i utskottsmajoritefens skrivning framhållit huvudsak följande:

Jämför man budgefpropositioncrts bedömrtirtgar av dert svertska ekorto-mirts utsikter vid årets börjau med dert progrtos som gjorts i april, firtrter mart att bilden bUvit betydligt ljusare.

De uppgifter som finrts fillgärtgliga visar dock att de avtalsmässiga lörteökrtirtgarrta ligger högre ärt vad som artfagifs i propositiorten.

Finansufskoftef utgår därför från def material som kortjurtkturirtsfitutet ställt samman och drar den slutsatsen atf lörteökrtirtgarrta kommer att uppgå fill 7 %. Dessa lönearttagartden får konsekvertser för bedömningarna av prisutvecklingen under 1988.

Mycket talar för atf prisökningarna uuder loppet av 1988 kan komma atf uppgå till 6 %. Detta är en oroande utveckling. Det är nämligen en väserttligf kraftigare höjning av prisnivån än den som kan förutses för de ur Sveriges synvinkel viktigaste OECD-länderrta.

Den privata konsumtionen steg mellan 1985 och 1987 med 8,5 %, vUket är nästan dubbelt så mycket som hushållens köpkraft steg mätt i hushållens disponibla inkomster.

Det innebär aff sparandet sjönk från en sparkvot på plus 1 % - redan det en alltför låg siffra för hushållens sparande - fill minus 3 %. Denna utvecklirtg kan fill en stor del förklaras av de ökade låne- och kreditmöjligheterna för hushållen som avregleringen av kredifmarknaderna efter 1985 gett.

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Dén ekonomiska politiken m. m.

Prot. 1987/88:137 Investerirtgskönjunkturen för näringslivet var mycket stark under 1987,
9 juni 1988 De investeringsenkäter som statistiska centralbyrån producerat i februari i år

; ~ tyder på atl konjunkturen fortsätter starkt under 1988 - åtminsforte för

indusfrirt, Eiefta är glädjartde. Def är också nödvändigt atf den svenska industrikapaciteteu ökas, eftersom de katastrofalt låga nivåer på näringslivets investeringar som noterades under åren 1976 till 1982 skulle ha gjort det helt närmast omöjligt för def svenska folkhushållef att klara sina stora utlandsskulder utan avsevärda standardsänknirtgar för stora delar av vårt folk,

Dert optimism irtför framtidert som det svertska rtärirtgslivets investeringar nu är ett uttryck för skall vi ta fill oss med glädje, även om den på kort sikt tillsammans med den kraftiga stegringen av den privata konsumtionert kan komma aff leda fill svåra stabiUseringspoUtiska krav på regering och riksdag.

ByfesbalEiusen - alltså nettot för det svenska folkhushållets ekonomiska relationer med uflandet - uppvisar ett underskott på 5 miljarder år 1987, vilket innebär en försvagning med ca 12 miljarder jämfört med år 1986.

Underskottet i den svertska bytesbalansen får ses som ett resultat av den utveckling som Sverige genomgick 1976 till 1982. Vi betalar nu räutor på våra utiandslårt med 20 miljarder kronor. Utan dessa räntebetalningar som vi dragit på oss skulle vi alltså ha haft ett kraftigt överskott i befalnirtgarna med utlandet.

.Utskottets slutsats är att trots en hög investerirtgsakfivitet är dert svertska irtdustrin för liten för atf ett permanent överskott skall kunna uppnås i bytesbalansen ens vid fuUf kapacitetsutnyttjande och full sysselsättnirtg. Mycket tyder alltså på atf regering och riksdag borde anvärtda "hårdhand-skarrta" såväl mot hushållerts konsumtion som mot näringslivefs investeringar, för atf hålla den samlade efferfrågart inom de ramar som tillgängUga resurser ger möjligheter till.

Regeringen har valt en försiktig väg och föreslår riksdagert dels ert måttlig höjning av tobaksskatten, dels en lika så måttlig höjning av oljeskatten, dels en måttlig i ndragning av likvida medel från de mest expansionsstarka svenska företagen. Utskottet kan i stora drag acceptera regerirtgerts val av strategi. Skälet fill def återfirtns bl. a. i konjunkturinstitutets majrapport: "Det relativa kostnadsläget är visserligen änrtu förhållandevis gynnsamt för svensk konkurrensufsatt produkfion. Men sårbarhetert och riskerrta för allvarliga störrtingar i produkfion och sysselsättnirtg då dert irtternafiortella kortjuukfu-ren dämpas, ökar successivt som följd av inflafionsufvecklirtgen i Sverige."

Vi kan alltså sammanfatta det så: Den svenska efferfrågeufvecklingen inger skäl till oro, och det i sig motiverar åtstramningar. Vi anser därför atf en något större åtstramning bör göras än vad som föreslås i komplefteringspro-posifiortcrt. Dessutom föreslår vi aff oljeskatfen höjs med ytterligare 125 kr. Osäkerheten i den internationella konjunkturen - inte minst utifrån obalanser i det interrtatiortella finartsiella systemet - ger artledrting fill aff för dagen vara försikfig med alltför kraffiga och snabba åtstramningsåtgärder. Skulle den nu ovanligt långa perioden av ekonomisk högkonjunktur gå över i en period av svagare ekonomisk konjunktur, är det klokt aff tills vidare inta en försikfig attityd. 30

Om allt detta är mart irtom oppositiortCrt oense - infe bara med oss socialdemokrater utau också irtferrtt.

I den stora borgerliga reservationen nr 1, som fogats fill firtartsutskoffets betänkande, anför moderaferna, centern och folkparfiet sin traditionella och mer långsiktiga strukturella polifik. Vi har diskuterat denrta polifik fidigare, och jag nöjer mig här med atf kort och gott räkna upp dess ingredienser.

1. En långsikfig omläggrtirtg av skattepolitiken.

2. En allmärtt stram firtanspolifik.

3. Avmonopoliserirtg av dert offerttliga sekforrt.

4. Avskaffande av regleringar och s. k. ortödig byråkrafi.

5. Irtcifamenf fill ert bättre furtgerartde lörtebildnirtg.

I och för sig är innehållet i dessa fem punkter värda att diskuteras återigen. En sak kan vi vara eniga om: I reservafionert i fråga rör def sig egentligen infe på någon punkt om stabiliseringspolitik. Detta gäller framför allt de åtgärder som på kort sikt skall hålla den totala efferfrågart i lartdet som hushåll och företag svarar för inom de ramar som de samlade ekonomiska resurserna medger. Slutsatsen måsfe bli aff de tre borgerliga partierna inte alls förmått enas om något som ens skulle kunna befraktas som ett embryo fill en samlad och alternativ borgerlig stabiliseringspolitik.

Låt mig, herr falman, illustrera def som framkommit i finartsufskottefs betänkande 30 uär def gäller:

- behovet av ytterligare stabiliseringspolifiska åtgärder,

- irtvesteringsfonder,

- skattepolitiken,

- likvidifefsiudragniugar,

- sfatsskuldspolitiken,

- det valufapolifiska samarbetet i Europa och -miljön.

När det gäller behovet av ytterligare StabiUseringspoUtiska åtgärder har regeringen föreslagit direkt åtstramande ekortomiskt-polifiska åtgärder som rör tobaksskatten, oljeskatfen och likviditefsirtdragrtirtgar.

Folkparfiet fartn regeringens förslag otillräckliga, och i stället föreslog folkpartiet atf oljeskatten borde höjas med 200 kr. per kubikmeter i stället för med 75 kr., som-regerirtgen avsåg. Utöver detta ville folkparfiet också särtka stödet till boertdet med 200 milj. kr. Mart ville sänka stödet till arbetslöshets- och sjukförsäkringarna med 150 milj. kr. och höja egenavgifferna fill arbetslöshetsförsäkringen med belopp som skulle sänka statsutgifterna med 800 milj. kr. Allt defta i stabiliseringspolitiskt syfte!

Vi socialdemokrater i utskottet fann aff folkpartiets irtställrtirtg fill höjrtirtgert av oljeskaften var väl motiverad av just stabiUseringspoUtiska skäl, mert vi kan inte acceptera de övriga förslagen, eftersom deras verkan får oacceptabla fördelningspolifiska effekter.

Vad gör moderater och centerpartister? Jo, de accepterar inget av folkpartiets förslag som lämpliga stabiliseringspolitiska åtgärder, utan nöjer sig med aff värtda sig fill regeringert för aft frårt den få förslag om ytterligare stabiliseringspolitiska åtgärder, dvs. sänkrtirtgar av ökningarna i de offenfiiga

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska poU-tikenm. m.

utgifterna. Detta framgår av reservation 1.

Vi socialdemokrater tackar för förtroendet. Men vilka åtgärder vill moderaterna skall vidtas? Sänkningar av försvarsufgifterna, kartske? Och. vad har certferparfiet i kikarcrt? Mindre stöd till jordbruket, kanske?

Men ingen vågar komma med något konkret. Har moderata samlingspartiet tröttnat på att för egen del stå för ett "systemskifte"?

I fråga Orti irtvesferirtgsfortder vill jag peka på aft folkpartiet och moderata samlirtgspartief vill släppa dem helt fria. För rtärvarande är dessa fonder partiellt frisläppta, eftersom de kan anvärtdas för byggirtvesferirtgar utanför storstädsområderta, och irtom stödområderta kart de också artvärtdas för irtvesferirtgar i maskirter. Def som moderaterrta och folkparfiet vill är centerrt infe alls med på, och man kart förstå varför.

Befräffartde skaftepolitikert talar alla rtu om aft deu bör läggas om. Citerar mart ert menirtg ur folkpartiets reservafiort får mart veta följartde: "Utskottet", alltså i detta fall folkpartiet, "artser emellertid aft certterparfiets krav irtte är tillräckligt omfaftartde och aff moderata samlirtgspartiets krav mot bakgruud av finansierirtgskravert är aUtför lårtgfgåcrtde." Vad vill mart egertfligert?

När def gäller likviditefsirtdragrtirtgar föreslår regerirtgert att 15 % av förefagcrts likvida fillgårtgar utöver 50 milj. kr. skall iubefalas på ett räntebärande konto i riksbanken. Defta sätter sig folkpartiet och moderata samlirtgspaifiet emot - certferrt accepterar förslaget.

De argument som folkpartiet och moderata samlingspartiet ursprungligen anförde i sina motioner gäller likviditetsindragnirtgarrtas karaktär av retroaktiv beskatfrtirtg och strider, enligt deras uppfattning, mot grundlagen.

Utskottet lät sända lagförslaget på remiss fill lagrådet, trots den uppenbara risken aft remissert skulle kuurta allvarligt försena riksdagsarbefet i år. Enligt socialdemokraternas mening i utskottet skall det firtrtas mycket starka skäl irtrtart ert begärd remiss lill lagrådet skall röstas rted av ert majoritet i utskottet. Vi tycker att en minoritet infe borde begära ert lagrådsremiss om irtfe starka skäl föreligger för en sådan remiss. När nu lagrådet påpekar att det redan vid två fidigare fillfällert bedömt likvidifefsirtdraguingar av det nu aktuella slaget som helt förenliga med vår grundlag, bör riksdagen rtöja sig med def. Det är min förhoppning aft vi infe skall rtödgas fråga lagrådet en fjärde gäng om just denna fråga.

Självfallet är likvidifefsindragningen avsedd som ert sfabiliseringspolitisk åtgärd. Avsikfert är infe att den skall leda till Srtedvridrtirtgar i konkurreusert företagen emellan. Om exempelvis företag eller orgartisafioner, som t. ex. Kooperafiva förbundet, gertom sirt administrafiva struktur skulle komma i ett sämre konkurrensläge än exempelvis den privata handeln, är regeringen i sin fuUa rätt all via dispeus likställa de olika förelagsgrupperrta.

Herr talmart! Genom de justeringar i deu aktuella lagfexfeu som lagrådsre-missert gett utskottet anlednirtg aft vidta har ett rent språkligt syffrtirtgsfel uppstått. Ert språklig korrigerirtg är därför av nöden, och den korrigeringen skall ha presenterats på ett rättrtingsblad som är utlagt på ledamöternas bord. Jag yrkar bifall fill utskottets hemsfällan inkl. den justeriugcrt.

Vad beträffar stafsskuldert framgår det av reservafiort 22 atf moderata samlingpartiet och folkpartiet gillar allemanssparartdet bara rtär de vill lösa

och omplacera löntagarfonderna. I def här sammanhanget har man glömt Prot. 1987/88:13/

dertrta sirt irtställrtirtg och vill ersätta sparformert i fråga med ert stafsskuldspo- 9 Jum 19öö

litik som bygger på sfatsskuldsväxlar och riksobligafiorter. Den ekonomiska poli-

Certterrt följer irtfe de två artdra borgerliga partierrta heller i def avseertdef. tiken m m

När det gäller valutasamarbetet i Europa kan ett direkt citat illustrera den borgerliga oenighetert. I reservatiort 19 av folkpartiet och certferrt heter def:

"I mofion Fi22 (m) förordas en svensk anknytrtirtg till def europeiska monetära systemet (EMS). Den rtuvaraude svenska växelkurspolitiken innebär aft kronans kurs knyts till ett genomsrtiff av omvärldens valutor, den s.k. korgen. Utskottet" - i det här fallet centerpartiet och folkpartiet - "anser aff frågan om en svensk artkrtyfrtirtg till det europeiska mouefära samarbetet för rtärvarartde irtte är aktuell."

Så snoppar folkpartiet och centern av moderata samlingsparfiet i en certfral valutapolitisk fråga. Var fiurts dert borgerliga politikert i det sammarthartget?

Certterpartiet vill se frågorna om en god miljö som en central ekonomisk-' polifisk frågesfällnirtg. Dert uppfaftrtingen delas irtfe alls av moderata samlirtgspartief och folkpartiet.

Herr talman! Om mau inte är enig när def gäller sfabiliserirtgspolifikert, när def gäller skaftepolifikert, när def gäller Ukvidifetsindraguingarna, näi- det gäller statsskuldspolitiken och det privata sparandet, riär det gäller det valufapolifiska samarbetet i Europa, när det gäller invesferingspolifikert och när def gäller miljöfrågornas betydelse i dert ekortomiska politikert, vad är mart då ertig om?

Klarare ärt i finansutskottets betänkande 30 kan def nog infe illustreras hur djupt oenig den borgerliga oppositiorten är om landets ekonomiska politik, bara drygt fyra månader före valet fill riksdagen.

Defta är de borgerliga partiernas grundläggande brist, tycker jag.

Regeringert har med sirt ekonomiska polifik alltsedan maktskiftet 1982 i handling visat atf def går aft föra en framgårtgsrik politik, mert def förutsätter bl. a. aft man har kraften aff nå politisk enighet.

Vi ser def i dag genom aft vårt land har lyckats uä målet om eu full sysselsättning av sin arbetskraft. Vi ser det genom den optimism som präglar näringslivets invesferirtgsvilja. Vi ser def gertom aff reallörterua åter börjat stiga.

Den politik som skall föras skall klara vår internafionella konkurrenskraft och också forfsättrtirtgsvis ha hela folket i arbete. Allt detta går irtfe atf rtå utart sammarthållrtirtg och förmåga aft arbeta konkret.

Finartsutskoftef hemställer aft riksdagert ger sitt fortsatta stöd fill den förda politiken.

Herr talman! Jag yrkar bifall fill finartsufskottefs hemsfällau i befärtkartde 30, i alla dess delar.

AnL 6 LARS TOBISSON (m) repUk:

Herr falman! Jag tycker att def var ovanligt litet sting i Gadd i dag. Men så tvingades han också redovisa att lönerna kommer aff sfiga med 7 % i år, mot av finansministern och av finansutskottet i februari utlovade 4 %. Likaså tvangs han medge att priserrta i år stiger med 6 %, aft jämföra med drygt 3 enligt vad man ursprungligert färtkt sig.

3 Riksdagens protokoll 1987/88:137

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

Detta är siffror som ligger precis på kafastrofalteruafivet. Äudå kan Gadd stå här säga aft def är ganska lyckosamt och ser bra uf, och det här skall vi klara på \anligt sätt, Def ertda problemet är att de borgerliga är sä oeniga.

Är det inte något som Arne Gadd reagerar på rtär hart får redovisa aff priserrta ser ut att sfiga i dubbelt så hög takt som mau hade hoppats? Ärtdå skaU hart försvara förslag frårt regeringert som går uf på atf ytterligare höja irtflafiortsfakfen i landet med hjälp av höjda irtdirekta skatter, t. ex. dert höjda oljeskaftcrt.

Jag tycker aft mart från socialdemokrafiskt håll någort gång måste erkänna atf def inte går aff hejda inflatiorten med skatfehöjrtirtgar. Sanningen är ju atf skaffehöjnirtgar allfid driver på irtflafionen. Def kan ske direkt, som i fallet med oljeskatfen, och det kan ske irtdirekt rtär def gäller skatter på produkfiou, t. ex. inkomstskaft och löneskatt.

Jag skulle vilja rädda ert pikartt detalj undan glömskan. Ett av årets , Feldf-slag i komplefferingsproposifiorten var atf höja just oljeskatfen med 75 kr. Folkpartiet föreslog en större skaltehöjnirtg, med 200 kr. I ett yltrartde till skatleulskoffef deu 19 maj fartrt firtartsulskollels socialdemokrater atf propositionens förslag var väl avvägt och avstyrkte folkpartiets längre gående höjning. Men i finansutskottets betänkande den 26 maj, bara en vecka senare, var def plötsligt folkpartiefs förslag om 200 kr. som var väl avvägt.

Gadd talar om aft vi borgerliga skulle vara oeniga. Här är tydligen socialdemokraterna i finansutskottet, inkl. herr Gadd, oeniga med sig själva, med några dagars mellanrum.

Vad var def som hände uuder dessa fatfiga sju dagar som motiverade en ytterligare skaftehöjning med en dryg miljard? Var def helt enkelt så atf man upptäckte möjligheten till parlamentarisk majoritet för en fortsatt skärpning av det skaftetryck som man i mera högfidliga sammanhang säger sig vilja sänka?

AnL 7 ANNE WIBBLE (fp) replik:

Herr talman! Arne Gadd tog upp oljeskatfen, och det har gjorts också av flera fidigare talare. Jag tycker atf def vore bra om Arne Gadd och andra ibland tog sig fid aff läsa motioner som hänvisats fill andra utskott än det egna utskottet. Då kunde han och andra i eu mofion fråu folkpartiet, väckt den 22 mars med anledning av regeringens energipolifiska proposition, ha läst det förslagom höjd olje- och kolskatt som rtu förefaller samla en bred majoritet.

När regeringens kompletteringspropositiort lades fram ert dryg mårtad senare, låg detta förslag på riksdagens bord. Def hade, om den socialdemokratiska riksdagsgruppen eller regeringen varit intresserade av det, fuurtifs rikliga tillfällen att i denna proposifion fala om vad mart artsåg vara lämpligt. Inte ett ord om energipolitik, infe ett ord om miljöpolitiska effekter!

När finansutskottet behandlade mofioncrt var den, som Lars Tobisson sade, försi: infe alls irtfressartt. Def artsågs vara gartska olämpligt förslag.

Fem dagar senare, vid skaffeutskottefs behandling, var förslaget plötsligt väl avvägt, och sedan ändrade sig ävert socialdemokraterrta i firtartsufskoftet i rask takt efter detta.

Jag försfår aft firtansufskoffefs socialdemokrater har ett mycket starkt oirttresse för energipolifik och för miljöpolifik och att motståndet mot

finanspolifiska effekter av olika förslag är så stort atf det tar väldigt lång fid innan man kommer till skott.

Jag rtoterade också att def framfördes i debatfert aft certferparfiet har föreslagit ert oljeskatfehöjrting med 500 kr., infe 200 kr. Det var intressant.

Arne Gadd gjorde sig litet lustig över att de borgerliga parfierna hade skrivit ihop sig om en gemertsam reservafiort, som hart beteckrtade som ord utan rtågot större innehåll. Jag måste säga aft det tycker jag var eu mycket allvarlig utsago av finartsufskottefs ordförande. Är def så att de ord som Arne Gadd står bakom i utskottets betänkande helt saknar mening? Är det bara ord som liksom väller fram och som infe betyder någortfing? För oss i folkpartiet har ord som vi skriver i betänkanden, mofioner och reservationer en mycket stark mening, och för dem står vi. Det vore syrtd om alla ord i majorifefstexfen helt sakrtade merting. Def står ert del intressanta saker där, bl. a. aff skattetrycket infe får öka och atf reformer skall betalas geuom aft andra utgifter minskas.

Jag försfår atf Arrte Gadd aldrig mertat ett ertda av dessa ord. Han skriver dem år efter år, samtidigt som han godkänner förslag från regeringert och lägger fram förslag som går i helt motsatt rikfrtirtg. Def beror på atf orden i finartsufskottefs majorifefsfexfer irtte har rtågort betydelse.

Det är djupt beklämmande.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

AnL 8 GUNNAR BJÖRK (c) repUk:

Herr talman! Arne Gadd gjorde stor affär av något slags oenighet inom oppositionen. Sanningen är ju atf de icke-socialistiska partierna på en rad punkter, som är av väsentUg betydelse, har gemensamma sfällnirtgsfagan-dcrt. Def gäller stramhet i ekortomirt, privatiseringen, ett sänkt skattetryck på sikt, prisreglerirtg, sparartde, lörtebildrtirtg. Vi är t; o. m. rtäsfan helt överens om def miljöpolitiska målet. Däremot har socialdemokraterna på den punkten den mest konservativa irtsfäUrtirtg. Hur är def med deu socialistiska enigheten, Arne Gadd? Varför har vpk tvingats lämna elva reservationer tUl finansutskottets betänkande? Är def något mått på enighet inom def socialistiska blocket?

Innart mart kräver enighet av de icke-socialisfiska partierna kanske man skulle rannsaka sina egna "njurar."

Det är ändå så aff vpk utgör den "navelsträng" som vår regering för närvarartde i alltför hög grad är beroertde av. Vore det då irtte rimligt att man inför väljarna redovisade ett socialistiskt alternafiv inrtart mart kräver motsvarartde av artdra?

Och hur är det med den socialdemokrafiska interna enigheten? Vi var några stycken som häromkvällen lyssnade på Bo Södersten. Inte fick jag då en kärtsla av aff det råder kompakt ertighet i alla frågor.

Jag tycker aff irtrtan man går vidare på def torgmötestal som Arrte Gadd höll om dert borgerliga oenigheten, bör han medverka fill aff under sommarert lägga fram ett socialisfiskt regerirtgsalferrtativ. Därefter kart jag irtbjuda Arne Gadd aft diskutera den oenighet som eventuellt finns.

Hur är det då med centerns budgetalternativ? Def verkar som om Arne Gadd inte läst på ordenfiigt - def kan jag förstå; han har nafurligtvis mycket att göra. Men om hart läst def budgetalternativ vi lade fram i januari skuUe han ha funnit förslag om en gartska betydartde irtkomsfförsfärkrtirtg gertom ert

Prot. 1987/88:137 urauskatt. Detta har tydligert gått firtartsutskoffets ordföraude förbi.

9 juni 1988 Jag vill kortstatera att man av ordföranden i firtartsufskoftet borde kuurta

Den ekonomiska politiken m.m.

förvänta s.ig en deklaration om den svenska ekonomin och om hur finansutskottets ordförande ser på den framöver, men på den punkten är tystnaden talande.

AnL 9 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk) replik:

Herr talman! Arne Gadd började med att vara missnöjd över att jag är missnöjd. Om han hade lyssnat ordentligt skulle han hört aft jag inlédrtirtgsvis sade - för jag vet aff debatfert om missrtöje aUtid kommer upp - att det finns positiva skillnader mellan de borgerliga och socialdemokraterna. Men det ensidiga berömmandet av sig själv för den utveckUng som varit är infe nog. Det finns också en artnan bild, som jag redovisat.

Vad skall en ekonomisk-politisk debatt vara om mart irtfe far fram de saker som måste ändras och bli bättre? Om man bara står och berömmer sig, vart leder det?

Vem skulle tala för de mest utsatta, de lågavlönade och för den offenfiiga sektorns utveckling om inte vpk fanns i riksdagen? Vem skulle motsätta sig lönetakef, som de andra partierna är överens om? Def enda ni diskuterar är vUken nivå det skall ha.

Vem skulle fala om skatteskalor som har något gemensamt med arbetarrörelsens ursprungliga idéer om skatt efter bärkraft, om inte vpk?

Vem skulle drivit frågan om matmomsen fill den plats den har i dag, om irtte vpk Urtder srtart 20 år hade stridit i dert frågart?

Def sorti Arrte Gadd kallar missnöje behövs verkligen, och det är rikfigt.

Till frågan huruvida polifiken skett på kapitalefs villkor: När mart gör ert värderirtg av dert ekortomiska politikert måste mart fuudera över vad som har främjats, vad som har stärkts, vad som har urtderlättats och vad har försvårats, Dert privata makfert har förstärkts, virtsterrta har ökat utau aff användas på def sätt jag menar är fördelningspolitiskt riktigt. Marknadseko-rtomirt hai förstärkts, och trartsnafionaliseriugeu har ökat. En återblick på denna regeringsperiod visar att mau kan säga att det har varit kapitalets väg. Att sedan de borgerliga vill gå änrtu längre och piskar och driver på för aft få kärran atf gå snabbare mot den avgrund där den borgerliga ekonomiska polifiken finns, inrtebär bara atf vi på vår sida får försöka bromsa och artdra irtriktningen på def socialdemokrafiska ekipaget.

Arne Gadd försökte göra ett nummer av aff vi skulle stödja den socialdemokratiska politikert. Men när alla andra förslag fallit och def bara finns kvar ett förslag från moderaterna och ett från socialdemokratin, då måste vårt parti ta ansvar för att ändå förhindra atf förändrirtgarrta går så snabbt och sker så omfattande som moderaterna vill. Men det inrtebär irtte att vi moraliskt eller idémässigt utgör stöd för socialdemokratirt.

Med all respekt för vpk:s insatser tror jag uppriktigt sagt aft om det enbart vore vpk som utgjorde garanfirt för aft de sämst ställda skulle få siua irttressert fillgodosedda här i riksdagen, då skulle det vara illa ställt för dem.

TUl Anne Wibble: Tomma ord? Nej, vi socialdemokrater hävdar aff när vi uttalar oss om de allmänna rikflinjerna hänger def sammart med vad vi uttalar om budgetregleringen. I och för sig är det enkelt när man är ett parfi och ett enigt parfi. Så har det inte varit med de tre borgerliga parfierna under dessa år. De har skrivit sig samman i de s. k. allmärtrta rikfUnjerrta och sedan försökt kombinera dessa utsagor med det som folkpartiet, det som moderata samlingspartiet eller det som centern var för sig hävdat i sina förslag till budgetregleringar. Man förstår snart hur svårt ni haft att koppla ihop alla åsikterna. Hade ni kunnat göra det skulle ni aldrig ha behövt ha heh ohka inställningar till budgetregleringen. Det var detta jag ville framhålla.

Gunnar Björk beklagar aft jag inte läste certtermotiorterrta, och det är klart aft de förtjänar flitigare studium än vad jag står för. Men låt mig fa ett exempel: centerns enorma insats för atf stärka finartspolitikert gertom en uranskatf.

Jag har faktiskt för mig att centerparfiet över huvud taget infe vill att vi skall bryta och använda uran i Sverige, Noll gånger centerns procentsats i uranskatt är lika med noll. Någon särskild förstärknirtg av firtartspolifikert innebär infe certterrts motiorter på detta område, om man skall ta centerns energipolitik på allvar, och det tycker jag vi skall göra ärt så länge,

Lars Tobisson valde att göra ett nummer av aff finartsufskottefs socialdemokrater skulle ha bytt åsikt mellart dert fidpuukt då vi sände vår remiss till skafteutskottet och den då vi avfattade vårt eget betänkartde, I vår remiss underströk vi atf def mycket väl kan bli nödvändigt aff använda sig av en oljeskatt i sfabiliseringspolifiskt syfte. Vi gjorde bedömnirtgert atf en sådan höjning tills vidare infe var nödvändig. Senare har def visat sig föreligga parlamentarisk möjlighet aft genomföra denna åtgärden i fråga; ett borgerhgt parfi ställde sig bakom förslaget. Def är självklart atf vi då tog vara på chansen.

ProL 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m..

AnL 11 LARS TOBISSON (m) replik:

Herr falman! Arne Gadd bestred aff ufskottets socialdemokrater har bytt åsikt.

Den 19 maj sade alltså socialdemokraterrta i firtartsufskoftet att eu höjning av oljeskatfen med 75 kr. var väl avvägd, och man avstyrkte förslaget om en höjrtirtg med 200 kr. Dert 26 maj skrev socialdemokraterrta i det befärtkartde som vi rtu diskuterar att en höjning av oljeskatten med 200 kr. är en väl avvägd höjrtirtg. De frångick därmed regeringens förslag om eu höjning med 75 kr. Är infe detta aff byta åsikt?

Oni infe Arne Gadd artser aff defta hartdlartde är ett åsiktsbyte är hart faktiskt inte särskilt väl skickad atf diskutera åsikfsskillnaderrta mellart de borgerliga partierna. De skillnaderna befinrter sig på ett lårtgt mera moderat plan.

Arne Gadd hade också i sitt artförartde ert utläggning om likvidifefskontort. Hart tycktes arttyda atf det är ett oskick av borgerliga partier, ert minoritet i utskottet, att begära lagrådsremiss. En sådan begäran skall ju infe avslås av

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

majoriteten, sade han så flott, och därför hade socialdemokraterna gått med på ett sådant förfarande. Då fick de bekräftat aff förslaget irtfe hade karaktär av retroaktiv beskattning.

Detta kanske inte var så ädelmodigt; det har rtämligert många gånger tidigare hänt aff socialdemokraterna har avslagit borgerliga krav på lagrådsremiss.

Denna gång var socialdemokraterna själva närmast angelägna om att få en lagrådsrerniss fill stånd. Vi moderater sade att ett sådartt förfarartde infe var en så stor fråga, eftersom vi ändå tänkte yrka avslag på förslaget om Ukvidifefsindragningar. Emellerfid hade def framkommit sä många detaljer som visade aft förslaget var illa genomtänkt aff vi litet försynt undrade om def infe vore klokt aff be om lagrådets yttrande. Utskottets socialdemokrater anslöt sig då fill vårt förslag.

När resultatet av lagrådefs granskrtirtg kom fill ufskotfef visade def sig atf det fauns en hel rad irtvändningar mot förslaget; det förelåg behov av ändringar i texten för att förslaget över huvud taget skulle hänga ihop. Arne Gadd får stå här i talarstolen i dag, långt efter det af t utskottet har justerat sitt betänkande, och ändra vad majoriteten fidigare har sagt. Nog var det befogat aft få en lagtekrtisk grartskrting av ett så dumt förslag som detta är!

I mitt första anförande ställde jag en fråga fill Arne Gadd. Jag undrade varför han gav Kjell-Olof Feldt bakläxa; finansministern hade ju i komplette-ringsproposifiorten avvisat en uppgång i det offentliga sparandet, uppnådd genom ett högre skatteuttag. På anrtat sätt ärt som ett avståndstagande kan mart ju inte tolka finansutskottets uttalande i betänkandet om att det infe är realistiskt att tänka sig en förbättring av hushållens finartsiella sparartde som skulle kunna klara industrins utbyggnad.

När finartsufskottefs socialdemokrater i defta sauimarthartg säger att ett ökat offerttligt sparartde är rtödvändigt, då betyder det - om jag försfår saken rätt - att def är def allmänna som skall dra in skattemedel och satsa dem i form av investeringar i närirtgslivet - alltså en fortsatt vandrirtg irt i socialismen. Är def detta som Arrte Gadd är ute efter? Det skiljer sig fråu vad Kjell-Olof Feldt i kompletteringsproposifionert säger är aktuellt och möjligt att åstadkomma.

AnL 12 ANNE WIBBLE (fp) replik:

Herr talman! Ja, visst har. vi oUka åsikter i frågan om behovet av åtstramningar och hur de skall gå fill, Arne Gadd. Bara folkpartiet har framlagt konkreta förslag i deuna fråga. I def sammanhanget är Arne Gadd i skön förening med flera partier som han irtte brukar förena sig med. Jag tycker aff defta är beklagligt.

Fakta och verklighet har på något sätt ert viss irtrteboertde kraft. Resultatet av dert bnsfartde åtsframrtirtgert blir def som jag androg i mitt artförartde, nämligen högräntepolifik; ert polifik som leder till hög rärtta, som försvårar framfida tillväxt och minskar framsfegskraffen och som försvårar möjligheterrta att få rted inflafionsfakfert - allt detta som Arrte Gadd rimligert borde veta är rtödvändigt atf åstadkomma.

Jag ställde en enda fråga till Arrte Gadd: Hur kan han av just fördelningspolifiska skäl ogilla besparingar, som han säger? Utart besparirtgar får vi lägre

tillväxt och lägre irtkomsiökrtirtgar, mert däremot högre prisöknirtgar och högre arbetslöshet.

Jag bad hortom i gartska vartligt tortfall försöka förklara varför det av fördelrtirtgspolitiska skäl skulle vara bra att få högre prisöknirtgar och högre arbetslöshet. Jag förstår mycket väl atf Arne Gadd infe vill försöka sig på en förklarirtg: def firtns ju ingen! Sanrtirtgcrt är ju den aff def förhäller sig tvärtom.

Jag tycker att man skall underlåta atf anföra sådana mofiv när def i själva verket förmodligert hartdlar om någortfirtg helt artrtat.

Med det syrtsäff som Arrte Gadd representerar tar man allfid till skattehöjningar då den ekonomiska politikert på ett eller artrtat sätt behöver korrigeras.

Herr talmart! Avslutningsvis skall jag upprepa det som mänga har sagt tidigare: Hur går det då med de löften som Arne Gadd har avgivit -visserligert i ord som kanske infe har så stor betydelse mert som står tryckta i finartsufskottefs betärtkande? Löftena har också uttalats av firtartsmirtisterrt och av statsministern, och de löfterna rör skattetrycket.

Mårtga har frågat: När skall socialdemokraterna börja infria löftet om lägre skattetryck? Det har inte givits rtågot svar. I kammarert i förra veckan i samband med debatten om basbeloppet frågade Daniel Tarschys likaså om skatfelöftet. När skall löftet fill skattebetalarrta börja infrias? Socialdemokraternas falesmart dä, Doris Håvik, svarade infe, men hort gav ert direkt härtvisrtirtg fill dagerts debaft. Arrte Gadd måste rimligen avge ett svar på frågan! När skall stafsminisferris löfte till skattebetalarna börja infrias? Ett uteblivet svar måste jag tolka så, aff socialdemokraterna struntar i statsministerns och andras löften.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonorniska politiken m.m.

AnL 13 GUNNAR BJÖRK (c) replik:

Herr talmart! Av Arne Gadds inlägg framgick att hart irtte läst certterns ekonomiska mofion, men def framstår också klart aff hart infe heller har läst vår energipolifiska motion.

Uranskatten var ju inte direkt tänkt som en skaft på brytrtirtg. Avsikfert med skaften är jii aff man vid användandet av uran i kärrtkraftverk skall betala skatt för det urau som mart artvärtder.

Det firtrts fakfiskt artledrtirtg aft fuudera litet över aff socialdemokraterna går emot förslaget om uranskatf. Centerpartiet menar att vi skall avveckla kärnkraften med förnuft. Uuder hela 1990-falef kommer det därför med vårt förslag att firtrtas pertgar härtförliga fill uranskaften som tillför statskassan medel. Det vore också ett aktivt led i avveckUngen av kärnkraften.

Jag frågar mig: Om socialdemokraterna går emot förslaget om införande av uranskaft, står de då verkligen kvar vid det löfte som de har givit svenska folket att avveckla kärnkraften på det sätt som de har förbundit sig till? Tänker ni infe fullfölja er linje i folkomröstningen, eftersom ni rtu darrar på manschetten t. ex. i fråga om uranskaften? Def krävs faktiskt aft rii ger orderttligt besked på dertrta punkt och eu förklaring.

Vi har fidigare diskuterat miljöpolifiken. På detta område intar socialdemokraterna snart sista platsen. Ni blir t. o. m. omsprungna av moderaferna, som ju aldrig direkt har framstått som några miljökämpar. Men plötsligt har

AnL 14 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk) replik:

Herr talmart! Debatfert mellart Arrte Gadd och mig utvecklar sig till atf hartdia mer om vad mart talar om ärt om inrtehållet i def som sägs.

När vpk framlägger förslag som gyrtrtar de sämst ställda och dert offentliga sektorn, är def progressiva förslag som ligger i linje med vad arbetarrörelsen under decennier har kämpat för. Jag anser det vara något beklagligt att man firtrter socialdemokraterna i en position där de möjligen kan tärtka sig att försvara rtågort framgårtg som har vurtnits fidigare, mert visar mycket litet av progressivitef, framtidstro och utveckling.

När det gäller kritiken av fusionsekortomin, kortcertfrafiortcrt av makt och kapital och dess betydelse för regiortalpolitik och trartsrtafionaliserirtg kart mart i ert del frågor faktiskt hitta centern fill vänster om socialdemokratin. Def är illavarslande, artser jag.

Ett artrtat exempel pä vad som mertas med ert omfördelrtirtgspolifik är ju hur man inom de olika parfierna ser pä likviditefsirtdragningarrta. Vi i vpk mertar aff den indragrtirtg som socialdemokraterna nu föreslår skall utformas som eu skaft. Den skall artvärtdas för ert progressiv utveckling iuom vården, där man - som vi vef - brottas med stora problem. Inom defta område kan mart efter överläggrtirtgar med Lartdsfirtgsförbuudet artvärtda åtskilliga miljarder för atf förbättra och utveckla vårdeu på def sätt som är nödvändigt.

Barnomsorg och äldreomsorg behöver betydande resurser om t. ex. barndaghemmen skall kunna byggas ut i deu omfattning som riksdagen har fattat beslut om.

Skola och utbildning kräver stora insatser för renovering av lokaler, för tillgårtg till böcker, för åstadkommartde av mirtdre klasser - där firtrts det hur myckel som helst att satsa på.

Vidare behövs det stora safsrtingar på regionalpolitikens område.

Därför är det nu efter alla dessa år av indragningar från kommuner och landsting en riktig polifik att man drar in på likviditetert och använder pengarrta för dessa ärtdamäl, men man skall irtte betala tillbaka dem fill storfirtartsen, som socialdemokrafin har för avsikt.

Att def firtrts pertgar som kan användas för dessa ändamål bevisas av den enorma tillväxt av sponsring som sker iuom kulturen och iuom idrottsrörelsen. Det visar också de försök till privatiseringar av samhällelig verksamhet som hela fiden försiggår.

Så Srtart def uppstår eu brist, ett behov eller rtågort artrtan situation som går att profitera på, så är kapitalet blixtsrtabbf där och vill orgartisera verksamhetert privat. Def vitfrtar om aff def firtns pengar och att de är fillgärtgliga för samhället och för samhällelig styrning. Socialdemokraterna borde gå in för åtgärder i dertrta riktrting.

AnL 15 ARNE GADD (s) repUk: Prot. 1987/88:137

Herr falman! Till Lars Tobisson vill jag säga atf vi uär def gäller 9junil988

laerädsremissen fick värdefulla synpunkter frän lagrådet. Vad jag sade om T ', T] ~

- A a , 'A -,, C ' u , „ Den ekonomiska poh-

artvartdartdet av lagradsremiss galler frågart om mart om och om igert skall ta .,

upp frågor som gäller retroakfivitet. Det var vad jag avsåg med mitt inlägg.

Vidare har varken regeringen eller de socialdemokrafiska ledamöterna i finansutskottet några som helst skilda uppfattningar om att det privata sparandet måsfe ökas. Vad utskottet skriver i betänkandet är att def är helt orealistiskt atf tro att def offentUga sparandet - som nu ligger på en rtivå omkrirtg 20-30 miljarder - i ett huj skulle kuuna ersättas med privat sparande. Någonting annat har infe utskoliet skrivit.

Anne Wibble påstår atf vi socialdemokrater skulle ha sagt aft bl. a. prishöjningar skulle vara önskvärda ur fördelningspolitisk synpunkt. När vi säger att vi infe kan acceptera folkpartiefs alla förslag i stabiliseringspolitiken, åsyftar vi indragningarna av resurser till sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och till bostadssubventiorter. Försfår irtte Anne Wibble aff dessa indragnirtgar har fördelrtirtgspolitiska aspekter, kart jag bara beklaga detta. Jag har försökt aff förklara vad vi åsyftar, och detta står också mycket klart aft läsa i utskottets skrivning.

Gunnar Björk är nu med på en avveckling av kärnkraften med förnuft. Det

gläder mig atf centerpartiet har kommit med på den linjen - på linje 2. Vad jag kommenterade, Guurtar Björk, var förslaget om urartskaff - det stora numret i en finanspoUfisk satsning som centerparfiet skulle stå för. De som vill avveckla med förnuft inser aft vi i framtidert irtfe kommer aff ha rtågot uran atf beskaffa och aft centerpartiets förslag därför infe innebär någon finanspoUfisk insats. Försök inte aft dra in energipolitiken i denna debatt! Infe heller behövs def rtågot högt röstläge. Så dåliga kart väl era ertergipolifiska och finanspolifiska argument ändå infe vara, Gunnar Björk!

Till Hans Petersson i Hallstahammar vill jag säga att jag tror aff var och en som far de sämst ställdas situation på allvar och som inser aff vi behöver en stark offerttlig sektor i det här lartdet för atf kurtrta lösa de sämst ställdas problem förstår att det krävs någonting mycket mer än vpk för att klara av det. Med all respekt för vpk:s irtsatser vill jag säga att de dock inte på något sätt varit avgörande för utvecklingen i def här sammanhartget. Mert som stöd för en progressiv polifik har vpk ibland varit rikfigt bra.

AnL 16 Finansmirtister KJELL-OLOF FELDT:

Herr falman! Oppositionens talesmän har helt enligt ritualen förklarat aft deu tredje vägens ekonomiska polifik har misslyckats. Men man gjorde det rtärmast pliktskyldigt och utau större geist, måste jag säga.

Om oppositiorten låter litet avslagen i dag torde det bero på aff den känner aff def inte alldeles går att förneka verkligheten. Det är svårt aff måla uf en ganska blomstrande ekonomi som om den bara bestod av tistlar och törnen. Fakta tyder nämligert på atf Sveriges ekortomi befirtrter sig i ett bättre skick ärt dert har gjort sedart mer ärt ett decertrtium. Jag vill irtfe trötta kammarens ledamöter med en alltför lång exercis i delta ämne. Men "siffror sparkar", sade en gäng Gunnar Myrdal. Så jag skall låta dem sparka en stund.

Vi har nu möjlighet aft jämföra den svertska ekonomirts utvecklirtg över 41

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

tolv år Urtder två olika regeringar. Under sexårsperioden 1976-1982 styrdes vårt lartd av de borgerliga partierna, låt vara i olika kombinationer under fyra regeringar. Under de sertaste sex åren, 1982-1988, har regeringen varit socialdemokrafisk. Låt mig därför göra några enkla sifferjämförelser för atf ställa' utvecklingen i den svenska ekonomin under dessa två perioder mot varandra. En entydig bild tonar då fram.

o Bytesbalansen visar resultatet av alla Sveriges löpande affärer med uflandet. Får den ett underskott är def farUgt i längden, eftersom det betyder aft landet lever över sirta fillgårtgar och måste täcka detta med utlandsupplåning.

Under perioden 1976-1982 försämrades bytesbalansens saldo med nästart 15 miljarder kronor. I år beräknas bytesbalansens saldo bli över 11 miljarder kronor bättre äu det var 1982. o Industriproduktionen är viktig. I hög grad är def dess utveckling som avgör vår levnadsstandard. Det är ocksä framför allt med industrivaror Sverige konkurrerar på de internatiortella markrtaderna.

Mellan 1976 och 1982 mirtskade irtdustrius produktion med över 6 %. Mellan 1982 och 1988 beräknas den däremot öka med över 22 %. o Investeringarna är vad vi sätter åt sidart för aff moderrtisera lartdet, bygga bostäder och vägar m, m,, allt för atf kunrta hålla uppe vår konkurrenskraft och få ett bättre liv i framtiden. Om investerirtgarna faller betyder det att vi förbereder oss dåligt inför framtida utmanirtgar och problem.

Under åren 1976-1982 föll industrins investeringar med hela 39 %. Mellan 1982 och 1988, däremot, ökade indusfriinvesferingarna med infe mindre än 70 %. o Arbete åt alla är def viktigaste målet för dert socialdemokratiska regerirtgens ekonomiska politik. En hög arbetslöshet skapar orättvisor, sociala klyftor och fattigdom. Dessutom är arbetslösheten ett enormt slöseri med resurser, då den inrtebär aft arbetsföra mänrtiskor inte får arbeta.

Mellan 1976 och 1982 ökade arbetslöshefert i Sverige med 61 000 persorter. Urtder åren 1982-1988 minskar arbetslösheten däremot med 4l 000 personer. o Inflationen är för hög - där har de borgerliga rätt. Men vad de glömmer atf säga är aff den har sjuukit rejält. Under perioden 1976-1982 var inflafiortcrt i gertomsrtitt 10,5 % per år. Urtder årert 1982-1988 har dert i genomsrtiff varit 6 % om året. o De borgerliga klagar på atf skatterrta har höjts i lartdet, mert de talar irtte om det viktiga - rtämligen vad som har hänt med märtniskors köpkraft efterskott. Def kan man förstå. De reala disponibla inkomsterna, dvs. det som blir kvar av lön och bidrag efter skaft och inflafiort, mirtskade uuder årert 197i5-1982 för gertomsrtiffssvensken med 1,5 %. Mellan 1982 och 1988 sfiger de realt disponibla irtkomsterrta med över 10 %. Så rtär Lars Tobissort försöker förklara ert sänkning av sparandet med att realinkomsterna har sjunkit i Sverige ljuger han, eller också är hart grovt okunnig. o Också reallönen - dvs. vad lönert är värd efter det aft prissfegrirtgarrta tagit sitt - har utvecklats på ett sätt som mau har artledrtirtg aff begrunda.

Mellan 1976 och 1982 föll reallönen för den genomsnitfliga löntagaren med 6,5 %. Mellan 1982 och 1988 stiger reallönen med över 4 % -någonfing för Hans Petersson i Hallstahammar att notera. o Slutligen: Stora budgetunderskott kan vara farliga, eftersom de ofta leder till högre inflation och högre räntor, när stafert måste täcka underskottet genom att ge sig ut och låna. Hur ser då den statistiken ut?

Mellan 1976 och 1982 försämrades statens budgetsaldo med 77 miljarder kronor. I år beräknas budgetsaldot bli 83 miljarder kronor bättre än det var 1982.

Alltså: Investerirtgarna och lönerrta föll kraffigt under den borgerliga tiden. Under den socialdemokratiska regeringsfidert har irtvesteringar och reallöner ökat. Arbetslösheten steg då, mert sjunker nu. Stafsfinanserrta försämrades under den borgerliga fiden, mert har förstärkts under den socialdemokratiska regeringstiden. Och inflationen har näsfart halverats.

Detta är fakta. Jag menar aft de talar för atf de borgerliga regerirtgarrta vanskötte landet. Den socialdemokratiska regeringen har på väsenfiiga punkter sanerat Sveriges ekortomi efter det borgerliga vartstyret, och på alla purtkter står Sveriges ekonomi starkare i dag än den gjorde för sex år sedan.

Men, då säger de borgerliga parfierna: Allt def där beror på fur. Ni socialdemokrater har haft turen aff regera i en period då världskonjurtkfuren var bra. Vi, däremot, tvangs regera i ett läge med en dålig internationell ekonomi.

Där har de borgerliga delvis rätt. Världsekonomin har gått bättre efter 1982 ärt Urtder deras tid; Men det räcker infe, herr talmart, för aft förklara skillnaden. Faktum är nämligen att den svenska ekortomirt under åren 1976-1982 utvecklades sämre än omvärldens, medan den därefter utvecklats bättre ån ekonomin i de flesta andra länder.

Ändå har vi problem i den svenska ekonomin i dag, och säg den epok som varit problemfri. Kompletteringspropösitionen pekar uf problemen. Inflatiorten är fortfarande för hög, hushållssparandef för lågt och industrin behöver bygga ut sin kapacitet mer.

Frågart är då hur dessa problem skall kunna lösas. Regeringert har redovisat sin bedömning. Nu hävdar oppositionert atf vi måste "ge besked" på ert rad punkter. Def kravet är svårt aff förstå. Vi hargmt besked om vilken polifik vi vill bedriva de närmaste åren, dels i budgetpropositionert, dels i kompletterirtgspropositionen och i ert rad särpropositiorter som har lagts fram under våren. Där har vi, på område efter område, detaljerat och genomarbetat, redovisat den ekortomiska polifik som vi socialdemokrater viU föra.

Låt mig sammanfatta den i några punkter. Budgetpropositionen lades fram efter börsfallef förra hösten. De underliggande obalanserna i världsekonomin som var en del av förklaringen fill börskraschen - framför allt underskottet i den amerikanska bytesbalansert - skapade stor osäkerhet om framtidert. Efter börsfallet kännetecknades prognoserrta om det rtärmaste årets utveckling av ökad pessimism hos prakfiskt taget alla bedömare både i Sverige och utomlands.

Mot den bakgrunden utformades finartspolitiken försiktigt. Den var stram.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

men inte starkt åtstramande. Syftet var att hålla budgetunderskottet konstant vid ert lägre lönesfegringstakf och därmed också långsammare ökrtirtg av staterts skatteirtfäkter.

I ccrttrum för vår analys stod lönerrta. Lärtge hoppades vi på att lörtestegrirtgstaktert i år skulle kurtrta hållas rtere vid 4 %. Mert så blev def, alltså irtfe. 1 april såg vi framför oss en lörteökrtirtg i år på uugefär 6 %, och i dag ser den uf att bli ytterligare en halv procentenhet högre. Def är den ena stora skillnaden jämfört med läget i januari.

Deu andra är att börsfallet inte tycks ge så stora negativa effekter som man först befarade. I stället visade sig den ekonomiska fillväxten i slutet av 1987 och början av 1988 bli betydligt starkare ärt värttat, både irtterrtafiortellt och i Sverige. Dessutom har vi gynnats på exporfsidan av förbättrade terms of trade, vilket konkret bl. a. betyder atl den svenska skogsindustrin får mer betalt för sin export.

Arbetsmarknaden fortsätter att förstärkas. Sysselsäffnirtgsökrtingen var över 50 000 persorter bara uuder första kvartalet i år. Irtvesferingarua fortsätter att sfiga. Konsumtionsöknirtgert är stark, mert vi börjar rtu se tecken på att den håller på att dämpas.

Tre problem träder i def här läget fram:

o Pris- och lönesfegringert är fortfarande "snabbare än vad som på sikt är

hälsosamt för vår ekonomi och sysselsättning. o Deu privata konsumfionen har ökat kraftigt, och hushållssparandef är för

svagt. o Bristande kapacitet hämmar möjligheterna att öka produkfionen i vår

indusfri.

Regeringen har av detta dragit slutsatsen aff fre slags åtgärder behöver sättas in:

1. Vi måsfe hålla fillbaka lånefirtansierad kortsumfion och öka sparandet, framför allt i hushållssekforu.

2. Vi måsfe påverka lönebildnirtgert och dämpa dcrt rtomirtella lörtestegrirtgstaktert.

3. Vi måsfe förbättra ekortomirts fuukfioussätt, framför allt för atf sfimulera investeringar, som bygger ut vår produktionskapacitet.

Och, märk väl, detta skall ske utan atf arbetslösheten ökar. I kompletleringspropositionen och i särskilda tilläggspropositioner föreslår vi nu ganska omfattande ingrepp på just dessa punkter.

1. Mot konsumtiortsökningert har vi föreslagit aff tobaksskatfert och oljeskaften höjs, aff konfanfirtsafsert blir större vid avbetalrtirtgsköp, atf möjligheter ges till extra irtsäffrtirtg på allemartssparandet, aft ett särskilt ungdomsbosparande inrättas och att 10 miljarder kronor av storföretagens likviditet dras in fill riksbankert. Vi artser också atf dert statliga grundskat-fert bör särtkas nästa år och därmed värdet av underskoffsavdragen begränsas.

Riksbanken har följt upp regeringens åtgärder genom atf höja diskontot, införa kassakrav på finansbolag och höja kassakraven på bankerrta och

gcrtom aft vidta operafiortcr på markrtadert för att höja ränfertivårt.

2. De alltför stora rtomirtella lörteökrtirtgarrta vill vi motverka gcrtom aff med hjälp av likviditefsirtdragrtirtgarrta dämpa lörteglidrtirtgen, genom aft de sänkta inkomstskatterna skall göra reallöneökuingar möjliga vid lägre nominella lönepåslag och gertom aff ert lörteufgiftsram för staten gäller även 1989 års avtalsrörelse.

3. För aff förbättra ekonomirts fuukfiortssäff är def vikfigt atf långsiktigt förstärka konkurrertskraftert gertom bättre utbildning, ökad effektivitet i den offenfiiga sektorn och geuom eu rejäl skattereform, som sfimulerar arbefe och sparande samt motverkar spekulation på kreditfagnirtg. En sådan skattereform bör kunrta gertomföras under nästa mandatperiod, och den föregås av en omläggning av skatfeskalorrta redan 1989.

Defta är huvuddragen i vår polifik. Vi tycker atf den är klar och tydlig och aff den fullföljer den tredje vägens strategi. Vi menar aff den är väl anpassad fill det ekonomiska läget och vår strävart efter full sysselsättning och en rättvis fördelning.

De borgerliga parfierua vill äveu i detta val erövra regeringsmakfen. Det är en högst legitim strävan för politiska parfier i opposition. Men man vill infe acceptera de krav def ställer på dert politik mart saluför i valrörelseu.

De borgerliga partierrta säger sig vara beredda atf irtom mindre än fyra månader bilda regering och därmed överta ansvaret för Sveriges ekonomi. Men vad skulle då deurta regerirtg göra för atf t. ex. minska inflatiortcrt, hålla stafsfirtanserrta i balarts, driva på tillväxtert, öka sparartdet och reformera skattesystemet?

På dessa frågor får man anfirtgen svar utan-innehåll eller alltför måuga, sinsemellart motstridiga, svar frårt de tre parfierna.

Som vanligt har de borgerliga samlat sig till en gemensam reservafion i finansutskottet om det som kallas de allmärtrta riktlirtjerna för dert ekortomiska politikert. Där upprepas - också som vauligt - att regerirtgert irtfe har attackerat diverse s. k. tillväxfhinder i ekonomin, dock utan aff de nämner ett ord om aft sådana centrala fillväxthirtder som t. ex budgetunderskottet, nedgårtgert i irtvesteringarrta och irtdustrins dåliga lönsamhet har eliminerats genom den förda politikert. Samfidigt redovisar de olika partierrta helt skilda kortkreta förslag till hur de vill tackla de fillväxthirtder som de själva anger som viktiga. Därmed är det också sagt att denna allmänrta reservafion är innehållslös fill meningslöshet.

Denrta reservafion följs sedan av ett antal resevationer, som också de gäller de allmänna riktlinjerna. Där avslöjas hyckleriet i talet om en gemensam ekonomisk politik. Först kommer én reservafiort av moderater och centerpartister, i vilken def yrkas på aft de offentliga utgifternas ökningstakt skall dämpas, men det sägs infe ett ord om hur det skall gå till. Sedau kommer en reservation från folkparfiet, som faktiskt har kortkreta förslag i ärertdet. Mert dert reservafiortert var tydligert alltför hartdlirtgskraftig för bröderrta i certferrt och moderata samlirtgspartief, så den går de emot.

Men det är infe slut med def. För sedan har centerrt ert egert reservafiort, som rör själva målert för dert ekortomiska politiken. Centern har andra mål äu moderaterna och folkpartisterna. Alltså måste koalifionsbröderrta i

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

reservationer bekämpa varartdra i stället för dert som de utmålar som sin gemensamma fiende, dvs. socialdemokrafin.

De borgerliga har faktiskt samlat sig fill en gemensam reservation om lönepolitikert. Men den irtnehåller infe mycket mer än kravet på atf regerirtgert skall redovisa sin syn på vilket det samhällsekonomiska utrymmet för löneökningarna är. Jag kan försäkra er atf ni skall få def beskedet i sinom tid. Men om ni anser att det skall redovisas nu måste jag fråga: Varför gör ni def då infe själva? Jag vUl fråga Lars Tobisson, Anrte Wibble och Gunnar Björk: Vilket anser ni vara det samhällsekonomiska utrymmet för löneökrtirtgar rtästa år? Har rti besked atf lämna på den punkten, och har ni en gemensam uppfattning? Om ni har def, så redovisa det! Om ni inte kan redovisa def, är def då särskilt meningsfullt aff kritisera regeringen för att den infe har redovisat någon uppfattning i dag?

Sedan fortsätter grälet. I fråga om skaftepolitiken och budgetpolitiken finns def sex olika linjer från de borgerliga parfierna. De har fre skatteförslag och tre förslag till budgetpolitik. Centern skriver att det största skatteproblemet är kommunalskatferrta. Om detta har folkpartiet och moderaterrta irttet gott atf säga. Moderaterrta för sirt del säger aft stora margirtalskafte-särtknirtgar står främst. Folkparfiet sopar undan både centerpartiet och moderaterna genom aft skriva atf "centerpartiets krav inte är fillräckligt omfattande och atf moderata samlingsparfiets krav mot bakgruud. av finansierirtgskravert är alltför lårtgtgående". Och då avvisar man både centerrts och moderaterrtas politik.

På den här punkten är i och för sig meningsutbytet mellan de borgerliga representanterna i finansutskottet hovsamt jämfört med den debatt som nu förs mellan folkparfiet och moderaterna i pressen. Bengt Westerberg skrädde ju infe orden i vintras, när han sade aff moderaternas skaftepolitik var ett hot mot välfärdert. På sertare tid är det Artne Wibble som kommit i krakel med moderaterna när hon, helt berättigat, påpekat atf debet och kredit inte går ihop i den moderata budgetpolitiken utan aft den leder fill växande budgetunderskott. I Svenska Dagbladet har kanslichefen i den moderata riksdagsgruppen hävdat att Anne Wibble genom att avslöja detta tar "skamgrepp". På tidnirtgens ledarsida påstås samfidigt aft folkparfiet "sakrtar strategi i dert ekortomiska politikert" och atf detta medför ett "borgerligt trauma".

Den medicinska definitionen på trauma är häftig psykisk påfrestning. Def är under detta fillstånd som de borgerliga ledamöterna debatterar här i dag. Mert def är inte bara borgerligheten som skulle råka ut för eu häffig psykisk påfrestning om denna polifik skulle försöka förverkligas. Det skulle bli en sådan påfrestning även för medborgarna och för landefs ekonomi.

Det visade sig sedan att de borgerliga också är oense om grunderna för Sveriges valutapolitik. Moderaterna vill föra in Sverige i EG:s mortefära system, medart certferrt och folkparfiet säger rtej därfill. Då är det Utet underligt att de borgerliga i sina reservafioner kräver klara besked och fasta spelregler i den ekortomiska politikert. Vad har rti aft säga fill rtärirtgslivef om den svenska valutapolitiken under en borgerlig regering? Skall Sverige vara med i EMS eller skall Sverige stå utanför? Detta kan bara besvaras med ja eller nej. Jag uppmanar er att ge besked i dag. Är svaret ja, dvs. att ni vill att

Sverige skall gå in i EMS, eller är svaret nej, dvs. rti vill aff Sverige skall stå utartför EMS? Här har rti irtga möjligheter atf fortsätta med dunkla kompromisser.

Det är redan uppenbarat atf moderaterna och folkparfiet säger nej fill likviditefsirtdragrtirtgarrta, medart centerrt stödjer dem. Efter ett förfluget uffalaude av Olof Johansson var centerrt tydligert tvungen aff ställa sig bakom dem. Samma splittring mellan centern å ena sidan och de andra borgerUga parfierna å den artdra finns också när def gäller irtvesferirtgsfortder.

Dert mest gapande klyftan mellan de borgerliga finrter mart rtär mart grartskar de kortkreta förslagen om stafsbudgeferts utgifter. Moderaterna vill hålla ökningstakten nere vid 1/2 % per år, något som de övriga borgerliga partierna infe går med på. Folkpartiet föreslår direkta nedskärningar av den sociala välfärden. Centerpartiet däremot springer i väg åt ett heh anrtaf håll och redovisar ert lårtg katalog av åtgärder som otvivelaktigt irtrtebär ökade offerttliga utgifter - pensionssystemet och familjepolifiken bör få ett "förstärkt grundskydd", friåret i sjukvården bör behållas, pensionärer med låg ATP bör få förbättrade villkor, i sjukvården skall personalens situation förbättras, mjölksubvenfionerna skall ökas, bostadsbidragen skall höjas, ett stimulansbidrag fill bostadsbyggandet skall införas, studiebidragen skall höjas, skolart och forskrtirtgen skall få utökade resurser, skatfeufjämnings-sysfemet skall förbättras, def skall ske en "kraftfull utbyggnad" av regionalpolitiken, det skall ske en "utveckling" av väg- och järnvägsnätet och en "rejäl safsnirtg" på småförefagssamhefen.

Gurtrtar Björk! Jag tror infe atf ni har glömt någort. Ni har delat uf håvorua fill alla. Och def skall då finartsieras genom en sänkning av momsen på maten. Jag tycker aft defta är en ekvilibrisfik i den ekonomiska politiken som centerrt lyckligtvis är ertsarti om.

Herr talmart! Def firtus en allvarUg sida av detta. Dert sertaste fidert har borgerligheterts falesmärt artvärtt mårtga stora ord för aft kräva moral och respekt för sartrtirtgen i polifiken. Och def skall man göra. Men def är svårt atf se deras uppträdande den här våren som något annat än ert polifisk svindel som saknar konkurrens från någort artuau s. k. affär. Vad ni försöker göra är aff lura svenska folket när det gäller de grundläggande trygghets- och frihefsfrågorna rtär rti påskiner aff ni skulle kunrta få ihop en fungerande ekonomisk polifik av defta sammelsurium.

Sanningen är aft det vore utomordentUgt farligt för Sveriges ekonomi om höstens val skulle resultera i ett regeringsskifte. Def är irtfe bara så att vi mirtrts irtkompetertsen, splittrirtgert och lårtgbärtkarna frårt dert förra borgerUga regerirtgsperiodert, utau def framstår bara alltför klart vad ett rtyft experimertt aff koka soppa med dessa kockar skulle leda fill. Det förefaller ofrårtkomligf att statsfinanserna, styrkan i ekonomirt, skuldsäffnirtgert och så smårtingom arbetslösheten och ert fallartde levrtadssfartdard skulle bli resultatet. Ni har stakat uf ett antal vägar som, när man försöker fösa ihop dem, leder oss uf i ett nytt ekonomiskt moras. Dessutom skulle den här politiken, trots allt vad ni hävdar om skaftesärtkrtirtgar, leda till försämrad privat ekortomi för ett stort antal medborgare. Jag utgår från aff en borgerlig regering skulle domineras av moderata samlingspartiet, eftersom def är def största partiet och def ideologiskt mest aggressiva borgerliga partiet. Nu

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

innebär moderaternas politik ert mycket långtgående omfördelning, vilket de inte döljer, från låg- och medelinkomsttagare fill människor med höga inkomster och förmögertheter. Moderaterrta vill sänka inkomstskafterna kraftigt, men bara för de högst avlönade. De lägst avlönade får inga skaftesärtkrtirtgar alls, tvärtom. De får skatfehöjrtirtgar. Skaffesärtkrtirtgarrta skall firtartsieras genom nedskärningar i kommuner och lartdsfirtg. Ertbart dert första etappen i moderaternas skattereform förutsätter att man drar in 7 miljarder kronor från kommunerrta. Till det skall läggas de 4 miljarder i irtdragrtirtgar frårt kommunerna som skall finartsiera def s. k. vårdnadsbidraget.

År 1985 begick moderaterna enUgt sin egert mening det misstaget att tala om hur kommunerna skulle spara peugar. I år är de för fega för atf göra det. Men att sjuka, gamla och vårdbehövande kommer att drabbas är väl ofrånkomligt.

Man vill alltså skära rted kommuuerrtas inkomster med netto 7 miljarder. Samtidigt säger man atf kommunalskatterna icke får höjas. Staten skall lagsfifta om kommunalf skatfesfopp. Kommunernas enda alternativ är då atf minska verksamheten eller höja avgifterna. Väljer man vägen att höja avgifterna för aff finartsiera oförändrade utgifter, är def främst barnens och de gamlas välfärd som måsfe ransoneras. Anrtan kommunal verksamhet, t. ex. el, gas, vatten och avlopp, är nämligert i dag redan finartsierad fill 100 % med avgifter, och dessa får ertligt lag irtfe höjas ytterUgare. De ertda avgifter som kommunerna skulle kunrta höja är alltså de som fas uf för kommunala tjänster i form av barnomsorg och äldreomsorg.

Och det är infe små avgiffshöjnirtgar som def är fråga om. För närvarartde fär kommunerrta irt 2 1/2 miljard frårt barrtomsorgsavgiffert. Med det borgerliga vårdrtadsbidraget skulle avgiften höjas med ytterligare 4,3 miljarder. Def betyder en höjnirtg frårt normalt ungefär 12 000 kr. om året till 25 000 kr. om året per daghemsplats. För många blir höjningen relafivt sett naturligtvis ännu större.

Jag frågade i finartsdebatfert i mars Lars Tobissort hur de återstående 7 miljarderna skulle firtartsieras av kommunerna. Jag fick inget svar, mert jag skulle kurtrt.a hjälpa Lars Tobissort på travert genom aff ge några exempel som han kan välja mellan.

Om beloppet enbart skulle fas ut geuom höjda barnomsorgsavgiffer, skulle daghemsfaxan normalt bli ungefär 45 000 kr. om året för ett barn. Skall def tas ut genom höjda avgifter i den kommunala hemtjänsten skulle avgiften behöva fiofaldigas. I Stockholm skulle hemhjälpstaxan behöva höjas från 340 kr. fill 2 300 kr. per månad.

Skall kommunerrta i stället lägga ned verksamhet, får de ta fill rejält för aff spara den summa som moderaterrta vill dra irt. Utöver det som krävs för aft betala vårdrtadsbidraget skulle kommurterna behöva avstå frårt aff bygga 110 000 daghemsplafser, fa ifrån 270 000 pensionärer deras hemhjälp eller stänga samtliga ålderdomshem i Sverige.

Nu, Lars Tobisson, har def gått flera mårtader sedart rti lade fram era ekortomisk-poUfiska motiorter. Kart ni nu kanske ge besked om vilket av dessa alferrativ eller vilket anrtat alterrtafiv som bör genomföras i kommunerna? Jag tror att både väljarna och ett antal kommunalpolitiker, inkl. de

moderata kommunalpolitikerna, vore intresserade av det svaret.

Infe minst är jag intresserad av aff höra vad t. ex. Gunnar Björk tycker om def här och om den moderata fördeluiugspolifiken i stort. Certtern vill ju gärrta framställa sig som småfolkets försvarare, och def gjorde också Guurtar Björk här i dag med stor emfas. Mert ni skall samtidigt bilda regering med moderaterna och folkpartiet. Därför måsfe jag fråga Gunrtar Björk: Vad är def i moderaternas program som ni accepterar resp. infe accepterar?

Moderaterna säger att Sverige har råd med aff sänka marginalskafferrta mycket kraftigt för dem som har höga irtkomster. Moderaterna säger vidare aff Sverige har råd med aft sänka förmögenhets- och aktiebeskaffuingen liksom med aff särtka skaffert på stora arv och gåvor. Sverige skulle dessutom ha råd med atf slopa de begräusrtirtgar i urtderskottsavdragert som vi nu har i värt skattesystem. Men samfidigt säger moderaterna: Sverige har infe råd med en rättvis sjukförsäkring, infe heller med den delpensiortSrtivå som vi har gertomförf. Sverige skulle iute heller ha råd med dagerts trygghet vid arbetslöshet, dvs. med de arbetslöshetsersätfrtirtgar som i dag utbetalas, och infe heller med en rad artdra utgiftsposter.

Jag vill fråga Guurtar Björk: Är det infe dags atf centerparfiet börjar ställa några villkor gentemot moderaterrta? Ni skäller på socialdemokraterrtas fördelnirtgspolitik, och det må rti göra, mert när skall ni fa moderaferna i nackskirtrtet och fala om för dem vilka villkor rti i räftvisarts rtamrt ställer för atf gå in i samma regering som Lars Tobisson och Carl Bildt?

Ni har ju erfarenheter från tidigare regeringsperioder. År 1976 vågade Thorbjörn Fälldin ställa villkor. Han var visserligen infe så uthållig när def gällde aff hålla fast vid dem. Def underlättar ändock läget. Jag tror infe att det skapar någon trovärdighet bland lågirtkomstfagarna och andra i detta land om Olof Johansson och Gunnar Björk, från någon grop där de har grävt ner sig till vänster i geografin, avskjuter rtågot slags irtterkortfirterttala missiler som hartdlar om rättvisa, rtär ni aldrig vågar stiga upp och tala om vem som skall hantera denna vapenarsertal.

Fru talman! Jag tror aft en ny borgerlig regering skulle vara farlig för Sverige. Den skulle genom en blandnirtg av oförmåga och spliffrirtg bli ert fara för lartdets ekortomi, för sysselsättrtirtgert och för dert ekortomiska balartsen. Gertom moderaterrtas domirtans och dert reaktionära polifik de faktiskt för, skulle den också bli ett allvarligt hot mot rätfvisart och trygghefert i vårt lartd.

Sverige behöver förvisso ert regerirtg ävert efter def här valet. Def måsfe emellerfid vara ert regering som har kraft och förmåga aft både göra ekonomin stark och fördelningen rättvis. I dag är socialdemokrafin def enda politiska alternativ som kart klara de uppgifferua.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

misslyckats. Den byggde pä att löner och priser skulle hållas nere. År 1988 skulle lönerna få stiga högst 4 %. Vi vef nu aff def blir katastrofalterrtafivef på 7 %. Priserna skulle få stiga med drygt 3 %. Inflationstakten är nu över 6 %. Till skillnad frårt vad som var fallet uuder dert borgerliga regerirtgstidert är detta långt över vad som gäller konkurrenflärtderrta. Def är den relevanta jämförelsert.

Syftet var aff ersätta underskottet i byfesbalansert med ett överskott. Vi går nu mot växartde byfesurtderskott på 10-15 miljarder krortor i år. Vad var def för ett citat finansmirtisferrt artvände? Siffrorna sparkar, def går bra att begrunda det.

Finartsministern hävdar att vi moderater skulle vara ekonomiskt lättsinniga genom aff vi infe skulle betala de skattesänkningar som vi föreslår. Vad han egertfligert krifiserar oss för är aff vi infe vill godta de skatfehöjrtirtgar som regeringen föreslår. Regeringert vill infe erkänna hur farligt det är för svensk ekonomi aft fortsätta atf höja skattetrycket. Man vill irtfe erkärtrta aft den egentliga orsaken till atf vi nu åter får balansproblem är aft vi har för höga skatter - irtte för låga.

I jartuari lade vi fram vårt koukreta budgetalternativ, där bäde skattesänkningar och besparingar finrts redovisade. Vi föreslog ett budgetsaldo som låg flera milj.arder uuder regerirtgens. Def har vi också dessförinrtart gjort under en lång följd av år. Hur kau firtartsmirtisterrt hävda aff detta skulle vara ett uttryck för ekonomiskt lättsinne?

Kjell-Cllof Feldt måsfe bestämma sig uu. Antingen är vår polifik lättsinnig eller också leder den till aff välfärden i Sverige avskaffas, vilket han också sade. Han anklagar oss för att vilja ta ifrån 270 000 pensionärer deras hemhjälp. Han säger aff vår polifik skulle innebära aft samfliga ålderdomshem måste stängas. Mert vart leder regeringens egen politik? Firtansdeparfemenfet har räknat uf att de löneökningar som nu blir verklighet leder fill atl kommunerrta kommer aft förlora 12 miljarder år 1989, jämfört med om lörterna bara hade sfigit med 4 %. Def är defta som skapar problem för kommunerna. Def är problem som är långt värre än dem som Kjell-Olof Feldt beskyller oss moderater för att eftersträva.

Med den moderata poUfiken hade detta kunnat undvikas. Lägre marginalskatter hade gjort def lättare atf åstadkomma rimliga löneavtal, och def hade hållit tillbaka kostnaderna i kommunerrta.

Def gäller aff sopa rent framför egen dörr, Kjell-Olof Feldt, inrtart man ger sig uf i alltför vidlyftiga retoriska svängar.

framsteg som nu ändå har skett. För fullständighetens skull tycker jag att Prot. 1987/88:137
detta skall filläggas. 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

Finansministern gjorde sedan, ungefär som Arne Gadd brukar göra - jag blev litet ledsen, eftersom jag hade värttat mig bättre -, ett stort nummer av aff folkparfiet var alltför handlingskraftigt för moderater och centerpartister. Ja, def kan mart tycka, mert jag måsfe säga aff den kritiken återfaller även på finansministerns eget parti; Vi har uppenbarligert varit alldeles för hartdlirtgs-kraffiga ävert för det socialdemokrafiska partiet. Ni avvisar ju t. o. m. fauken på en firtartspolifisk åtstramrting genom begränsning av de offentUga utgifterna. Moderater och certferparfister har åtminsforte förstått tanken och instämmer i dert, även om de infe vill vara lika hartdlirtgskraffiga som vi. Mert socialdemokraterrta har alltså uppeubarligert irtte ens förstått tanken.

Finansministern slutade med atf varna för borgerlig inkompetens. Därmed menade han - rtaturligtvis irtdirekt - att han själv och hans parti var kompetenta att driva svensk ekortomi i rätt rikfrtirtg framöver.

Mart får gissa sig till vilket slags kompetens det skall handla om. För min del får jag fram några linjer av den gångna utvecklingen. Kompetens att höja skatterna - def har firtartsmirtisterrt. Kompeterts att föra fram förslag om kollektiviserirtg av ägandet - det har han, eller i varje fall harts regerirtg, uppenbarligen också. Kompetens aft använda sig av pris- och valutareglering och liknartde - det firtns i alltför hög grad. Kompetens att bevara offenfiiga monopol och motarbeta enskilda alterrtafiv inom social fjänsteprodukfiort -det firtrts också i alltför stor utsträckning.

Vi i folkpartiet betackar oss fakfiskt, Kjell-Olof Feldt, för denna kompetens. Sverige skulle må mycket bra av aff få en låug period utan sådan kompetens.

AnL 19 GUNNAR BJÖRK (c) replik: . '

Fru talman! Firtartsmirtisterrts fal präglas av ert rätt stor porfiort självgodhet. I mycket påmirtrter talet om Arrte Gadds tal. Framför allt handlade det om ungefär samma tema.

Finartsministern verkar uttrycka en misstro i fråga om de argument som t. ex. centern har använt beträffande regeringens förmåga att driva ekonomisk politik. Jag fick just i min hand ett pressmeddelande från statens industriverk, där mau skriver:

"Infe ens på vår närmarkuad i de nordiska grannländerna kan svertsk
exportirtdustri hålla ställrtirtgarna gentemot flera vikfiga konkurrentländer.
Verkstadsindustrin förlorar terräng i Norden ".

På punkt efter punkt visar detta aff den beskrivning som Kjell-Olof Feldt gör innebär atf han tar i litet för mycket.

Varför säger socialdemokraterrta t. ex. ingenting om de långsiktiga strukturella problem söm vi har framför oss på en rad irtdustriområdeu? Det verkar som om def är något man håller på att sopa under mattan. Def kanske dyker upp om ett halvår.

Vi är bättre, säger Kjell-Olof Feldt, än de tidigare regeringarna var. Ja, hur
är det med det? Sanningen är väl den att de regerirtgar som fartrts 1976-1982 i
allmärthet var bättre ärt regerirtgarna i omvärlden i fråga om sysselsättningen,
medan det 1982-1988 under socialdemokrafisk regering oftast har varit 51

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

sämre än i omvärlden. Det är skillnaden, som socialdemokraterna hela fiden förtiger. Med en icke-socialistisk regerirtg var vi bättre än omvärlden, och i dag är man hela fiden sämre än omvärlden. Det går irtte aff sficka under stol med detta.

Hur är det med defta att inflationen har halverats? Under de senaste åren som vi hade en icke-socialistisk regering var inflationert 5 1/2 %, medan vi i dag har en inflafion på över 6 %. Även på denna punkt tycker jag att Kjell-Olof Feldt har fel.

När Kjell-Olof Feldt krifiserar centerns förslag säger han aft centern tydligen har kommit ihåg alla. Ja, det är finessert med certterns politik - den är heltäckande. Vi vill omfördela inom olika sysfem. Kjell-Olof Feldt har fel när han anser att centerns sänkning av matskatten skall betala förslagen - det är inte alls så. Vi har finansierat bl. a. genom en uranskatt, som skulle dra in ett par miljarder. Den fördelning vi gör beträffande mervärdeskatten gör vi inom systemet.

Jag är rtiyckef besvikert på Kjell-Olof Feldts fal. Efter de uttalanden som han har gjort om mervärdeskatt hade vi förväntat oss aff han skulle ge besked om aff direkfiv skall lämnas fill utredningen om indirekta skatter, så aff den kommittén får utreda frågan om en sänkning av matskatten. Jag vill upprepa min fråga: När kommer filläggsdirektiv fill utredrtingen om irtdirekta skatter? Ge också besked före valet om hur socialdemokraterna har tänkt finartsiera ert framfida skaftereform. Det vore kartske hög tid att tala om def nu.

AnL 20 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk) replik:

Fru talman! Då har vi alltså kommit fill akt 2 i den här berömmelserts föreställning. Akt 3 kommer när statsministern skaU tala.

Inledningsvis noterade finansministern aft reallönerna har ökat den senaste fiden. Det sade han med speciell adress till mig, men då vill jag fästa finansministerns uppmärksamhet på atf jag nämrtde defta i mitt irtledrtirtgs-artförartde - det var en väsentlig skillnad mellart årert 1975-1985 och årert därefter.

Siffror sparkar - def är ett slående talesätt. Det finns ganska mycket siffror som sparkar som man skulle kunna ta upp.

Omsättningen på börsen var t. ex. 1,9 miljarder 1979 och 125 miljarder 1987, efter en nedgång från rtär def var som högst i oktober 1986. De samlade förmögenheferna på börsen låg på 50 miljarder 1979 och är rtu uppe i 550-560 miljarder, och sedau finrts def åtskilligt med förmögertheter utauför börsen som har ökat i värde.

Vi har fått 31 nya miljardärer, varav 18 firtrts atf hämta i ert krets som har anknytrtirtg till bygg- och bostadssektorrt. Samtidigt ökar hyreskostnaderna dramatiskt i vårt land.

Antalet familjer som äger mer än 100 miljoner var 26 stycken 1982 och 163 stycken år 1988.

Också defta är siffror som sparkar och som är värda aff notera, och jag tycker atf de måste lyftas fram när man värderar den tredje vägens politik.

Precis som Gunrtar Björk efterlyser jag ett besked frårt finansmirtistern om hur han ser på frågart om matmomsen. Det besked som kom ut i pressen för någOrt månad sedan var ju ganska kryptiskt och förvirrat. Nu är faktiskt

tillfäUet aff säga något. Atf inte säga någonting i den frågart rtu skulle vara förfärligt - allmänheten har rätt atf fä informafiort, och vi som sysslar med polifik vUl rtaturligtvis också ha irtformafion. Jag kan nämna atf vpk har lagt fram ett förslag i den siftartde utredningert om atf frågart om mafmomsert skall fas upp där.

Finansmirtisferrt krifiserade moderaterrta kraftigt, och jag tycker aft det är ert bra krifik - dert behövs, och den är saklig. Han krifiserade irtkomstskaffe-politikert och sade att de lägst avlönade infe får några skaftesärtkrtirtgar med moderat politik. Mert då måste jag tala om - det är tydligert mirt uppgift i dag aft redovisa det som irtte sägs - att de lägst avlörtade irtfe heller med socialdemokratisk politik får rtågra särtkrtirtgar av irtkomstskatten. De som tjänar mindre än 80 000 kr. om året har sedart 1985 fått ert skärprtirtg av skaffert med mellan 3 och 5 %. Def betyder 1 400 kr. i skärpt beskattning. Från detta får man dra ett ökat grundavdrag - som minskar intäkferrta för kommuuerrta - och rtetfoeffekfen är därmed 600-700 kr. Den socialdemokratiska skattepolifiken är alltså likadan.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

AnL 21 Finansmirtister KJELL-OLOF FELDT:

Fru talmart! Anrte Wibble sade atf de borgerliga regeringarrta hade lagt ert fast grund, som den socialdemokrafiska regeringen kunde bygga på. Anne Wibble är lyckligtvis infe verksam i byggrtadsbrartschert. Det fartrts rtämligert ert del avgrundsdjupa hål i den kortsfrukfion som vi fick överta. Men på sätt och vis har hon rätt i aft vi stod på fast gruud: Vi stod på boftnert. Nu har vi kommit upp fill ytan, och vi tänker irtfe låta de borgerliga partierrta dra rted oss igert.

I sitt irtledrtirtgsanförartde riktade Artrtc Wibble hårda angrepp på regeringens finanspolitik. Hon uppehöll sig vid aff den leder fill en högränfepoUtik därför atf finanspolifiken är för svag. Såvitt jag förstår är skillnaden mellan folkpartiefs och regeringerts firtanspolifik att folkpartiet vill skärpa firtartspolifikert med ytterligare 1,7 miljarder- 1 700 milj. kr. Det motsvarar 0,4 % - 4 %o - av statsutgifferua. Jag vill därför fråga Artne Wibble:

Hur mycket kan räntart sänkas, om vi skulle dra in ytterligare 1 700 milj. kr., alltså 0,4 % av statsutgifterna? Vidare: Om Aurte Wibble är krifisk mot atf regeringert för en alltför svag firtanspolifik, varför infe fa i litet mera och föra koalifionsbröderrta här in på den rätta vägert? Deras firtartspolifik är oerhört mycket svagare ärt regerirtgerts. Det gäller kanske framför allt centerparfiets.

Lars Tobissort hävdade aft def klaraste teckrtet på atf vår polifik har misslyckats är att vi har uuderskoff i bytesbalartsert. Nu är underskottet ganska litet och bereder oss inga akuta bekymmer. Meu vi har kortsfaterat atf vi lårtgvarigf irtfe kart fortsätta erts med underskott på den rtuvarande rtivårt.

Mert frågart är vad som blir följden av det alternafiv som moderaterna anvisar när def gäller dert ekonomiska politiken. Lars Tobisson säger atf stora skaftesärtkrtirtgar skall gertomföras. Detta skall firtartsieras med irtdrag-ningar inom den kommunala sektorn. Ålderdomshem och barndaghem svarar emellerfid inte för mycket import, Lars Tobissort. Mert def gör dert privata kortsumfiouen. Er uppläggning innebär atf ni far resurser fråu den offenfiiga konsumtionen och för över fill den privata. Den enda effekten av

Prot. 1987/88:137 detta måste bU ytterligare kraffig öknirtg av importen och försvagnirtg av
9 juni 1988 byfesbalansert.

--------- ■----- Lyckligtvis tycks moderaterrta ha övergett def man drev under rätt många

Den ekonomiskapoli- jg tänkte föra en polifik ä la Reagan, dvs. aff man trodde att stora
tiken m.m. skattesänkningar skulle finartsiera sig själva. Men moderaternas, irtriktrtirtg

leder verkligert irtte fill aff Sveriges ufrikesbalaus förbättras, utau till att den kommer atf försämras.

I stället för att svara på mina frågor om kommunernas ekonomi säger Tobisson aitt de löneöknirtgar som kommunerna har gått med på är mycket värre än moderaternas indragning. Låt vara atf def kanske är litet skillnad på löneökningar som man har kommit övererts om med sirta artställda och aft stafert drar irt statsbidrag. Men nu är dessa löneökningar ett faktum. De åberopas ofta av moderata talesmän. Betyder detta atf moderaferna nu är av den uppfattningen aff kommunerna inte har råd atf både betala de höjda lörterna och sedan avvara 7 eller 11 miljarder kronor i statsbidrag? Om lörteökrtirtgarrta är för stora i kommunerrta, ärtdrar rti då er uppfattning? Eller tänker ni vidhålla atf det ovanpå dessa stora löneöknirtgar skall göras nedskärningar i statsbidragen med 11 miljarder kronor?

Lars Tobisson anser att jag skall bestämma mig om moderaternas polifik, om den antingen är lättsinnig eller om den leder fill social nedrustning - inte miUtär. Jag kanske för säkerhets skull skall påpeka att den leder till miUtär upprustning, men till social nedrustning. Svaret är att den moderata politiken enligt min mening är både läffsinrtig och orättfärdig. Lätfsirtrtig därför att dert försämrar stafsfirtanserna och utsätter, oss för stora risker när def gäller utrikesbalartsen. Orättfärdig därför aff den finansierar enligt min menirtg överdrivet stora sänkningar av skatterna för de högavlönade och förmögenhetsägarna med nedskärningar som definitivt måsfe drabba de svagare i sanihället.

Anne Wibble upprepade Bengt Westerbergs frågor fill mig. Hort frågade bl. a. rtär vi färtker sänka skattetrycket. Eftersom jag sägs ha lidit intellektuellt haveri, skall jag anlita en fristående tärtkare för aff svara på Artne Wibbles fråga, nämUgert förra veckarts rtummer av Affärsvärlden. I en arfikel i denna tidskrift anförs följande:

"De borgerUga anklagar nu socialdemokraterna för att ständigt höja skatterna. I själva verket var def de borgeriiga regeringarna som under sirta sex år kraftigt ökade de offenfiiga utgifternas andel av BNP. Den offerttliga sekforrt ökade då med omkring 15 procertt av BNP, vilket i dag motsvarar 150 miljarder kronor." - Def gjorde ni, säger Affärsvärlden. Man fortsätter:

"Under den efterföljande socialdemokratiska regeringstiden har utgifts-artdelert i stället minskat med omkring fem procentenheter - dvs omkring 50 miljarder kronor i dagens penningvärde.

Man brukar skilja mellan uf giftstryck och skattetryck, men alla försfår
sambandel. Def är förstås utgiffsfrycket som bestämmer skattetrycket. Atf
de borgerliga regeringarna formellt höjde utgifterna men infe skatterna
betyder ju inle att någon annan - t.ex. jultomten - har ryckt in och betalat
kalaset.
I själva verket kan man alltså säga" - avslutar Affärsvärldeu - "aff def yar
54 de borgerliga som kraftigt byggde uf den offenfiiga sekforrt och därmed höjde

skattetrycket, medan socialdemokraterna efteråt har sänkt det." Prot; 1987/88:137

Låt mig i all blygsamhet säga att jag infe kuride ha sagt det bättre själv. 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

Vår linje är aff först skall utgiffsfrycket ued, sedan skall skattetrycket sänkas. Deu polifik som ni har virraf omkring med här i dag leder, såvitt jag förstår, till aff detta infe kommer aff kunua inträffa.

När ni angriper våra skatfehöjrtirtgar- vilket rti rtaturligtvis får göra - måsfe man ändå i sanrtirtgens namn påpeka att ni själva använder en rad av de skatfehöjrtirtgar som rti rtu försöker slå politiskt myuf av aff krifisera. Ni har artvärtt er av dem i dertrta riksdag för aff finartsiera era förslag fill ökade utgifter. Def seuasfe exemplet kan jag hämta från trafikufskoftefs betärtkande 1987/88:20. Där skriver ni borgerliga och kommunister fillsarnmans: "En stor del av de insatser som anges i den trafikpolifiska proposifionen avser åtgärder på vägar i skogslänen. Dessa ökade satsnirtgar möjliggörs genom

höjnirtgert av bensinskaffert som riksdagert tidigare beslutat om ." Mert rti

gick ju alla fre emot höjuingert av bertsirtskatfert. Det var vpk som faktiskt ställde upp för deu.

Ni gick emot höjrtirtgert av bertsirtskatfert, sedart sitter rti rtågra veckor efteråt och berömmer er av atf ha pertgar som rti kart satsa på skogsvägarrta. Vad är det för moral i politikert? I rimligheterts namrt skall rti väl säga rtej fill utgifter som ni infe har pengar fill och som leder fill skattehöjningar som ni sedan tänker använda i valrörelsen för atf beskriva hur hemska vi är. Det handlar om den kompeterts som Anrte Wibble infe ville atf vi skulle behöva uppleva igen. Var glad aft den kompefensert finns, annars hade partiväurter-rta i frafikutskottet infe haft några pengar att satsa på vägar i skogslänen. Då hade Gunrtar Björk fått stå där med skägget i brevlådan och tala om för sina glesbygdsvärtrter aff det infe blev någonfing, eftersom certtern sade nej fUl bensinskaffehöjningen. Men det tiger ni om.

Jag skall svara på en fråga som Hans Petersson i Hallstahammar och Gunrtar Björk har ställt och som är mycket lätt atf besvara. De frågade om rtär mervärdeskaffekommittért kommer aff få filläggsdirekfivert om aft utreda eu differenfierad moms. Svaret är atf dessa direkfiv kommer i dag. Regeringert har i dag fattat beslut om tilläggsdirektiv. Ni får väl läsa dem, så aft ui får klart för er vad vi vill göra.

Gunnar Björk sade att industripolifiken var framåtsträvande under de borgeriiga åren, mer framätsfräyande än vad den har varit sedan 1982. Han menar att många stora industriprojekt som då sattes i gäng fortfarande ger jobb. Jag måsfe fråga: kan Gunnar Björk ge rtågot exempel på sådarta projekt som Åslirtg, eller vem def rtu var, startade och som i dag ger jobb?

Slufligert vill jag kortstatera atf Gunrtar Björk faktiskt har ert charts att tala om för Lars Tobisson vad det är han infe accepterar i den moderata fördelningspolitikert.

Jag observerade atf Guurtar Björk var litet förvårtad över aff Arrte Gadd och jag hade samma tema i våra artförartdert. Det är klart att def måste kännas ovant atf möta partirepreserttartter som följer en linje.

Lars Tobisson har här anvärtt uttryck från insekfsvärldert - gaddar, sting och sådant. När jag ser på den borgerliga polifikert färtker jag på de där beskedliga djureu som har ull och springer omkring på en äng åt olika håll.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

AnL 22 LARS TOBISSON (m) replik:

Fru talman! Jag upprepar: Ni socialdemokrater tar resurser fråu kommunerna genom en ekonomisk politik som driver fram större lörtehöjrtirtgar än vad som krävs med vår polifik. Def är ni som försämrar servicert för barnfamiljer och äldre.

Def firtrts ert tumregel som har hållit i många år nu: När'firtartsmirtisterrt artger vissa siffror för lörter och priser i firtansplauen, så blir det dubbelt upp i verklighefert. Jag skall irtfe återge de siffror som jag fidigare artvärtde mig av. Jag har förresten börjat undra - det där citatet från Myrdal skall väl inte vara "siffror sparkar" utau, om jag mirtrts rätt, "fakta sparkar", en variant av den gamla beskrivrtiugen av verklighefert som socialdemokraterrtas värsta fiertde.

Def måisfe ju vara förargligt atf allfid komma med för låga prognoser för löner och priser. Dessutom är def naturligtvis skadligt när politiken baseras på felakfiga förutsättnirtgar. Då blir def krispaket, sådana där "Feldf-slag" mot kortsumertter, småhusägare, företagare, som geuom aff de kommer så sent måsfe bestå av skatfehöjrtirtgar som kart sättas irt direkt, i stället för, vad vi förordar, utgiffsbegrärtsrtirtgar som kräver rtågot lärtgre tid för atf gertomföras. Och vad som verkligert är svårförklarligt är ju hur mau kart tala om aft irtfe höja skattetrycket och ärtdå fortsätta att steg för steg, slag för slag höja skatterna.

Kjell-Olof Feldt har frågat mig: Var skall moderaterna spara? Det har vi redovisat i våra mofioner - def går bra aft läsa dem. Jag har flera gånger frågat: Var skall ni socialdemokrater spara för att komma ned till ett skattetryck på drygt 50 %, dvs. ungefär 60 miljarder, siffror som verkligen är någonfing aft bita i? Då har Kjell-Olof Feldt någon gång, frärtgd på dertrta punkt, svarat atf det skall vi ta av tillväxten. Men problemet är, som jag framhöll då och återkommer till nu, aff def infe blir någon tillväxt så lärtge man fortsiitter atf höja skatterna. Om infe Sveriges ekonomi klarar mer än 2 % fillväxt utart aft def blir överhettning, som förartleder rop på åtstramning och skatfehöjrtirtgar, då behöver vi rtågot av ert ufbudsekouomisk revolution.

Sverige utmärker sig infe irtfernafiortellf gertom ert stor privat kortsumfion - däremot genom en stor offerttlig kortsumfiou, ert hög artdel offerttliga utgifter i ekonomin. Den köpfest som konsumenterrta nu sägs ägua sig åt är ingenfing jämfört med det långvariga partaj för att infe säga den orgie som socialdemokrater i stat och kommun håller i gäng. Def går irtfe i längdert aft låta polifikerrta och medborgarna prioritera var sitt slag av konsumfiort. Följdert blir ofrårtkomligf högre inflationstakt. Vad som behövs är avreglering, som får olika marknader alt fungera bättre och därmed sänker kostnaderna i Sverige.

fartke som firtrts i finausufskotfets betänkartde och har fuunifs i mårtga år. Icke desto mirtdre lägger firtansminisferrt och harts regerirtg fram förslag som irtrtebär aff ökade utgifter, nya reformer, betalas med nya skattehöjningar. Jag tänker rtärmast på den s. k. valpskaffen och den höjda ATP-avgiften.

Jag vill fråga: Om finansministern ändå mertar atf def ligger rtågot i denna tanke och han också står fast vid det som sagts om skattetryckets utvecklirtg framöver, är det då meningen atf vi skall fortsätta på samma sätt som hitfills, dvs. aft vi skall minska på de utgifter som rör offerttlig och kollektiv kortsumfion, sjukvård, undervisnirtg, försvar, räftsväsert, kommuuikafiorter m. m.? Def är rtämligert på de områderta som utgiffsmirtskrtirtgar har skett. De utgifterua har mirtskaf med uugefär fyra procertfenheter. Alternativet är aff minska på ett eller anrtaf bidrag. Så har nästart inte alls skett. Det väcker ert kolossal kärtslomässig upprördhet uär sådarta förslag debatteras. Def förekommer titt och tätt, eftersom folkpartiet lägger fram sådarta förslag. Jag artser för mirt del aft det är lårtgt vikfigare för bevarad och ökad välfärd atf man ger resurser fill sjukvård, undervisning, rättsväsen och liknande än att varje i dag existerande bidrag förblir oförärtdraf. Om mart infe gör den avvägnirtgert, herr finartsminisfer, så kommer mart aldrig aft kunna infria det löfte som statsministern har givit fiU skattebetalarna, nämligert om ert återgång fill def skattetryck som fanrts vid socialdemokratins återgång fill regeringsmakten. Jag tycker aff det borde stämma till eftertanke.

Firtartsmirtisterrt pratade också om irtvesferirtgar och sade ert del irtfressartta saker. Tyvärr drog hart irtfe dert naturliga slutsatsen, nämligert aft ert stramare firtanspolifik skulle vara bättre, eftersom mau därmed kan undvika dagens högränfepoUtik. I stället gav sig finansministern på ett litet enkelt knep.

Sartrtirtgen är ju den atf kraven på def parfi som innehar regeringsmakten är något större, allra helst som den regeringens finartsminisfer gör anspråk på atf vara den enda persort som kart bedriva ekortomisk polifik som är bra för Sverige. Då är de besked som man kräver frän en sådan finartsmirtister faktiskt gartska viktiga.

Lät mig till slut, fru falmau, örtska finansministern en glad sommar och en lång ledighet uuder hösfeu.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

AnL 24 GUNNAR BJÖRK (c) repUk:

Fru falmau! Först vill jag säga aft när det gäller skaffehöjrtirtgarrta är det gerterartde atf finansmirtistern inte lämnar korrekta uppgifter. Bensinskaffehöjningen nämndes - centern föreslog en oljeskaftehöjniug. I fråga om det som skrivits i trafikufskoftets betänkartde förekom ett sakfel - certferrt förespråkade aff mart skulle fa pengar från luftfartsverket. Det är kanske litet gerterartde att firtartsministern på ert rad sådarta här purtkter artvärtde felakfiga argumeuf.

När det sedart gäller de satsningar på industrin som gjordes uuder de borgerliga regeringarna skall jag gärna rtämrta safsrtirtgar som jag själv kom i kontakt med:

Energisnåla bussar, ett projekt som Volvo Flygmotor startade men som nu motarbetas av regeringen.

Värmepumpssafsningar.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

Rymdirtdusfrisidart, där regerirtgert rtu intar en hållning som innebär atf Sverige näst Irlartd har den lägsta andelen i europeiskt rymdsamarbete.

Saab 340, privat och civilt flygplan, kom fill tack vare en progressiv satsning av en borgerUg regering med ert irtdusfriminisfer som heter Åslirtg.

Flera satsnirtgar i svertsk flygirtdustri.

Jag kan också nämna det som är Syeriges genom tiderna största irtdustripo-litiska projekt, JAS-sysfemet, om yjlkef socialdemokraterna av feghet infe vågade fatta beslut före valet. Detta är bara ett exempel på stora projekt som tillkom fack vare progressivt tänkande av en indusfriminisfer som, rtär mart nu filtar i backspegeln, framstår som en mycket stor irtdusfriminisfer. De senare har ju fid aff ha fler departement, och det visar vilken kraft de ägnar åt sitt ämbete.

Sedart artvärtder Kjell-Olof Feldt mycket,fid för aff kritisera de borgerliga alternativen. Men hur är det rned hans egna socialisfiska alternativ? Vad har han för plarter gemertsamt med vpk? Ni bygger på varandras hjälp. Den svaga regering som vi har haft nu uuder en rad år lever helt och hållet på vpk:s rtåd. Innan man, kräver en redogörelse av de andra partierna skulle det vara ganska firtt om man talade om vad man själv har för målsättningar gemensamt med def parti som man är helt beroende av.

Kjell-Olot Feldt är oroad och irriterad över att centern ligger till vänster om honom i en rad frågor när def gäller fördelningspolitik och miljöpolifik. Är def aff undra på när man har ert firtansmirtister som går och talar om atf hart rtäsfart var erbjuden aff bli finansmirtister åt Reagart? Då är det väl irtte konstigt om kloka parfier i Sverige förefaller Ugga till vänster. Def kan väl också firtrtas artledrtirtg att fundera över varför Kjell-Olof Feldt har kommit så långt fill höger.

Slutligen vill jag säga att det här med direkfiven om momsen.var bra. Det visar aff Kjell-Olof Feldt kan göra helt om på två månader. Def finns alltså anlednirtg aff fuudera över deu karskhet som firtartsmirtisterrt visar rtu i eu rad frågor. Han kanske ändrar sig redart om ert vecka rtär det gäller skatterrta -vad vef man? När def gäller differentierad moms har han tack och lov ärtdrat sig. Def var jättebra. Trevlig sommar!

AnL 25 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk) replik:

Fru falman! Apropå aff göra helt om i momsfrågau kart jag upplysa Gunnar Björk om aft centern har gjort helt om på tre år. Ni var ju med i den majoritet som avstyrkte vpk:s förslag i den utredning som jag satt i och som gick av stapeln 1984. Då var def väldigt hårda direktiv, som jag upplevde som mycket styrande för resultatet. Det kändes i den utredningen som om man visste atf det skulle bli avslag vad man ärt sade. Certtern var emot. Då ville ni irtte ha differertfierad moms eller särtkt matmoms.

Det här är naturligtvis ett genombrott för vpk och för den kamp som har drivits sedan slutet av 60-falef och som började i Smålaud med ett upprop mot matpriserna. Sedan kom Skärholmsfruarua i början på 70-falef. Så kom regeringen med livsmedelssubventioner, som har ökat och minskat uuder årens lopp och nu snart är borta.

Nu skall man studera frågan igen. Och man skulle naturligtvis infe studera deu igen så snart efter den förra utredrtirtgert, om mart irtte trodde atf mart

skulle komma fram lill något nytt. På def viset är det en mycket vikfig Prot. 1987/88:137
milstolpe i kampen för sänkta matpriser, fru talman. 9juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

I en sådan här debatt är det svårt att hålla många bollar i gårtg. Mart skulle vilja prata om så många olika saker och få svar på så många olika frågor. Mert eftersom firtansminisfern apropå Affärsvärlden sade aff han irtfe kunde ha sagt def bättre själv, skall jag gå till en dagstidning. Det gäller en avdelning som heter "Pengar & jobb", där man talarom regeringens polifik, som gynnar industriägarna. "Kakan har fördubblats de senaste fio åren" lyder en rubrik. Jag skulle inte kurtrta säga det bättre själv, när man skriver:

'Tndusfriägarna har vunrtit mest på regeringens ekonomiska politik.

På fio år har de mer än fördubblat sin andel av förädlingsvärdet. Samtidigt
har löntagarnas del av kakan minskat i samma grad ."

EnUgt firtansdepartementets prognos kommer industrirts vinstandel att ligga kvar på denna nivå under 1988 och 1989.

Man säger vidare:

"Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, konjunkfurråd beskriver i en analys 1988 regeringens situation så här:

'Det har helt uppenbart varit svårt för regeringspartiet att kombinera ett
tradifionellf fördelningspolitiskt budskap med inriktningen på den faktiska
ekonomiska politiken. I stället har regeringspolitiken blivit att parallellt med
de stora stabiliseringspolitiska åtgärderna genomföra ett antal fördelnings-
poUfiska symbolhandlingar-- ."' Som sådana nämner man löntagarfon
der, valpskatf och förbättringar av vissa pensioner.

Nu vill jag säga att visst har det blivit en del förbättringar av fördelningen när det gäller pensioner, arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring. Dessa förbättringar skall noteras och försvaras. Men var är den stora omfördelande politik som borde ha plats i det ekonomiska läge som vi nu har? Hur bra skall det gå för storfinansert innan regeringert lägger fram förslag om en rikfig fördelnirtgspolitik?

AnL 26 Finansminister KJELL-OLOF FELDT:

Fru talman! Lars Tobisson säger att man ägnar sig åt partajer och orgier ute i kommunerna. Det måsfe vara ganska irtfressant aft höra för dem som står i värdköerna, för dem som väntar på plats på dagis och för dem som behöver komma in på ålderdomshem. Jag tror inte aff de upplever att de är i färd med något mer orgiastiskt partaj i varje fall. Däremot tycker jag att det här språkbruket avslöjar moderaterna. Det är er syn på den sociala välfärden som kommer fram i sådana här fraser.

I de borgerliga partiernasförsök att beskriva socialdemokratins ekonomiska politik som ett misslyckande ingår ju också att den bara har bestått av tur. Dessutom har vi hanterat furen så oskickligt atf det har gått sämre för Sverige under de här åren än det har gått för länder omkring oss. Det hävdar bl. ä, Gunnar Björk.

Ser vi på Sveriges andel av världsmarkrtadert - ett uttryck för industrins konkurrertskraff och slagkraft - firtrter vi aft Sverige mellart 1976 och 1982 förlorade uugefär 1 % av sina marknader. MeUan 1982 och 1988 har svenska företag vunnit över 3 % i marknadsandelar. Det tyder på aft vår industri har blivit effekfivare än andra länders industrier. Defta kan man ha olika

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

synpunkter på, men det går inte att hävda att det gått sämre för svertsk irtdustri. Vi har förbättrat vår relativa posifiort under de här åren. Den försämrade:; mellan 1976 och 1982.

Under den borgerliga regeringsperioden steg industriproduktiortert i Västeuropa med 4 %. I Sverige sjönk den med 6 %. Den svenska utvecklingen var alltså mycket svagare än genomsrtitfet i Europa. Mellan 1982 och 1987 ökade industriproduktionen i Europa med 12 %. Def var mycket bra. Men industriproduktionen i Sverige ökade, med 20 %. 'Vi hade en bättre UtveckUng, Gunnar Björk, än vad man hade genomsrtiftligf i dert västeuropeiska irtdustrirt.

Def firtns någortfirtg som heter."elärtdesirtdex" och som mart jobbar med i journaUstik, Jag har t, o, m, träffat på professorer i ekonomi som använder def. Man lägger ihop arbetslöshet, infiafion, byfesbalartsunderskoff och underskott i de offentliga finanserna. Då får man ett index, som kan ses som ett slags matt på hur pass problemfria eller problemfyllda länderna är i förhållande fill varandra.

Med defta sätt att mäta låg Sverige bäst till av alla västländer år 1976, när vi hade regeringsskifte. År 1982, när ni lämnade regeringsmakten, hade Sverige halkat ned från första till åttonde plats. Eländet hade växt. I fjol hade vi segat oss upp på andra plats. Def vara bara Japan som hade mindre elärtde än Sverige. Det var alltså en kraftig försämring mellan 1976 och 1982 pch en näsfan lika kraftig förbättring därefter.

Nu kan man säga att det här infe är så alldeles seriöst; man lägger ihop många ohka saker. Men det är nästart bara rti borgerliga politiker som fortsätter atf hävda atf def har gått sämre för Sverige än för omvärlden.-Utomlands har mart den precis motsatta uppfattningen - att Sverige är ett land av relativ lycka i en värld fylld av gartska mycket elärtde; Och de flesta oberoertde bedömare i vårt lartd har samma uppfattrtirtg.

Detta har också ert viss bäring på den fråga som delvis har spelat huvudroUen i dag. De borgerliga partierna motsätter sig skattehöjningar och vill ha skaffesänkrtiugar. Frågan är: Varför kan ni i dag över huvud taget använda ordet skattesänkning? Vad ni ärt försöker komma undan när det gäller ansvaret för den polifik som fördes under de borgerliga regeringsåren, så kan ui ald;rig komma undan er budgetpolitik. Precis som ni gör uu gjorde ni 1976. Då kom ui med stora löften om skattesänkningar. Samtidigt hade ni ingen kontroll över utgifterna, vilket betydde aff Sverige måsfe börja låna utomlands i stor skala. Budgetunderskottet exploderade.

Det här slutar med den moderna svenska historiens största skaftehöjnirtg vid den urtima riksdag som ni beslutade om 1980. Det blev resultatet av alltihop: den största skattehöjning som någortsirt har genomförts i Sverige vid ett enda fillfäUe drev den borgerliga majoriteten igertom vid urtima riksdagert 1980.

Def är först rtu, när vi har sanerat stafsfirtanserrta, som rti på nytt kan börja tala om att skatterna skall sänkas. Låt oss fortsätta ett tag till, så skall också det bli möjligt!

Gunnar Björk, jag måste säga att som exempel på framgångsrik industri-polifik vill jag inte sätta JAS-projektet i första rummet. Def finartsieras heh med skattebetalarnas medel och är helt styrt och dirigerat av försvarets

behov. Dessutom vet nog Gunrtar Björk.lika väl som jag atf som industriell framgång och lönsam utveckling är def här projektet i dag en relafivt diskutabel affär.

Gunnar Björk vill också berömma sig av att centerpartiet i dag tjänstgör som borgerlighetens vänsfergerilla. Låt mig då bara påminna om atf högern -i alla länder - vill ha en reguljär armé, som marscherar i takt och enligt de traditionella värdena, med svenska flaggan främst. VänstergeriUan brukar de utplåna när de väl får makfen - tänk på def, Gunnar Björk!

Vi har diskuterat ekonomisk polifik och den borgerliga spUffrirtgen i den frågan. Men det blir inte mindre allvarligt av att även på andra områden, framför allt där Gunnar Björk har hoverat här i talarstolen, är läget precis lika allvarligt.

Riksdagen har i veckan beslutat om miljöpolitiken inför 90-talet. Det var en förfärlig oreda på borgerligt häll. Def fartns 159 reservationer fill utskottets betänkartde - bara 6 av dem var gemensamma borgerliga.

Riksdagen har också beslutat om energipolitiken inför 90-talet. Där fanns def 196 reservafioner -r 196 olika meningar. Infe ep enda punkt hade de borgerliga kunnat enas om!

Detta gör atf ni på för landets framtid oerhört grundläggande områden saknar någon polifik.

Jag vill säga en sak tiU Hans Petersson: Jag tycker vpk har ett allvarligt ideologiskt problem. Ni vill bekämpa kapitalismen genom atf beskatta närirtgslivet till döds. Jag kan inte se atf defta är en renhårig polifik erts mot era egna medlemmar och väljare. Om ni vill avskaffa kapitalismen, måsfe ni göra def på def sätt som kommunisterna brukar göra, nämUgen ta över och inte slå ihjäl rtäringslivet, för annars har ni ingertting kvar att finartsiera era sforsfåfliga reformlöftert med. Hur ni skall ta er ur denna knipa och undvika aff bU ett rent missnöjesparti är ert problem, men fundera allvarligt på det!

Artrte Wibble sade att jag berömmer mig för atf vara dert ertda person som kan driva ekonomisk politik i det här landet. Jag tror jag kan säga att förufsättrtirtgert för dert ekortomiska politik som har kuunat bedrivas är att def har varit ett enigt parfi och en samlad kraft bakom den politik som har bedrivits. Hade det bara varit jag som hade stått för dert politiken och hade jag ensam försökt åstadkomma detta, så hade resultatet blivit noll. Förutsättningen är atf svensk arbetarrörelse och många andra människor har ställt upp för den här politiken, känt förtroende för den och arbetat för de mål jag har ställt upp.

Fru talman! Jag har blivit tillönskad en glad sommar - det var mycket vänligt. Jag vill avsluta med att läsa upp den första strofen ur en av de vackraste sommarpsalmer som finns i den gamla psalmboken, nr 476, som lyder som följer:

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

Förste vice talmannen anmälde aft Hans Petersson i Hallstahammar, Anne Wibble och Gunrtar Björk arthållit att till protokollet få arttecknat atf de infe ägde rätt till ytterligare repliker.

AnL 27 CARL BILDT (m):

Fru talman! Att efterträda finansministern i talarstolen har sina rent praktiska problem. Vi moderater är för variation och valfrihet, och def gäller även längden på landets politiker.

Ämnet på föredragnirtgslisfan i dag är den ekonomiska polifiken. Def är dert som har stått i centrum för debatten under de senaste nästart fyra timmarna. .Ändå är det väl för de flesta av oss i dag andra frågor som tränger sig på. Det handlar orn rättsordningen, om affärerna, om dubbelmoralen. Det handlar om den fråga många ställer sig: Vart är vårt Sverige egenfligen på väg?

Den senaste veckan har varit en dramafisk vecka. Det erta avslöjartdet har lagts ovanpå det andra, det ena erkännartdet har kommit efter det andra. I förrgår fick den tredje justitieministern sedan 1982 lämna.irt sirt avskedsansökan.

När vidden av skartdalert först blev klar för mig i fredags eftermiddag, sade jag att jag personligen upplevde def som höll på att ske som plågsamt. Jag har sedan noterat att Ingvar Carlsson har försökt aft ironisera över detta.

Det vi såg; var att vår rättsväsende skakas av en djup kris. Vi såg en justifieminister och ändra höga befattningshavare som undvek att redovisa sanningen. Vi såg lagar och bestämmelser sättas åt sidan. Vi såg hur regeringsmakten sanktionerade och stödde en piratpolisverksamhef, som utvecklades till ren brottslighet.

Defta var plågsamt för mig. Jag tror det var plågsamt för var och en som tar Sverige som en rättsstat på allvar. Men det kom att förvåna mig alltmer och mer för varje-dag som gick att det tydligen inte var plågsamt alls för statsminister Ingvar Carlsson. Såväl före som efter justitieministerns avgång har han närmast bagatelliserat det inträffade. På statsministern har def låtit som om jusififieminisfern gjort föga mer än att på sin höjd gå mot röd gubbe när hon hade bråttom. Och detta, har han menat, är inte så förfärligt mycket aft föra oväsen om.

Genom detta vidgas förfroendekrisen till en förfroendekris också för statsministern och för hans respekt för Sverige som ett rättssamhälle och en rättsstat.

Det som hänt är dén allvarligaste skandal som skakat vårt rätfsväsertde Urtder årtiortden. En justitieminister har - vid sidan av lag och ordnirtg - drivit fram och sartktiorterat ert privaffirtansierad polisverksamhet som urartat till def som n\\ år föremål för polisens och åklagarnas utrednirtg.

Stafsmirtisferrts oförmåga aft inse vidden av det som hänt gör def

nödvändigt - nödvärtdigf för värnet av vårt rättssamhälle - aft ge rättsfrågor- Prot. 1987/88:137

na eu central plats i dagens debaft. 9 juni 1988

Grunden för den grundlag som är garanten för vår fria demokrafi är , . , ,.

" " " Den ekonomiska poli-

regeriugsformens första kapitels första paragraf. I den slås fast: "Den .,

offentliga makten utövas under lagarna."

Lagen gäller oss alla. Den gäller för varje enskild individ och för varje ertskilf företag i vårt länd. Den gäller för riksdagen, och dert gäller för regerirtgert - och den gäller för var och en av regeringens ledamöter.

Lagen gäller alla. Ingert står över lagen.

Frårt socialdemokrafisk sida har rrian uuder de senaste dagarrta talat om aff mordet på Olof Palme gör def rtödvärtdigt atf artvärtda s. k. okortvertfiortella metoder.

Alla vef förvisso aff mart infe jagar mördare eller terrorister med lapplisor. Alla vef aff vi i Sverige därför har ett polisväsende och ett rättsväsende som i vissa situationer har möjlighet att ta till t. o. m. sådana för vårt fria samhälle i grundert främmande metoder som avlyssnirtg av ertskilda människors felefo-ner. Alla vef aft ert del av vårt polisväsertde därför arbetar under stor sekretess. Man har t. o. m. möjlighet aft föra register över enskilda mänrtiskor.

För mig är def oerhört väserttligf aff allt detta sker inom de mycket strikta gränser som landefs lag fastställer. När jag rtu hör ropeu i debatfert på s. k. okonvenfionella metoder, tycker jag mig också höra rop på metoder som ligger bortom de grärtser som lartdets lag faktiskt sätter.

Ärtdamålef helgar medlert - defta sägs dock sällan rakt ut. Men visst är def dertna fartke som ligger i boffert rtär def gäller åtskilligt av det som har sagts fill försvar av dert omdömeslöshef och de direkta överträdelser som Artrta-Greta Leijort som justifiemirtisfer gjorde sig skyldig till! I ett rättssamhälle får ärtdamålef aldrig helga medlert.

I slutet av april redovisade deu s. k. EdertmartkommissiortCrt resultatet av sin och juristkommissionens granskning av omständigheterna kring mordet pä statsminister Olof Palme och det arbefe i spaningarna efter mördaren, eller mördarna, som sedan dess har bedrivits.

Kommissionen var enig. Dert slog med stor kraft fast att lagar, förordningar och bestämmelser måste följas. För det första är det en förutsättning för aff man skall kunrta rtå framgårtg i arbetet med aft hitta mördarert, eller mördarrta. För det artdra är def också en förutsättning för aft rättssamhället skall kunna bevaras. Kommissionen skrev bl. a. så här:

"Även i artdra uppmärksammade broffsutredrtirtgar kan befattningshavare inom räffsväsertdet känna sig utsatta för starkt tryck från bl. a. allmärthefert och massmedia aff lösa fallet. Det är då viktigt atf de har kurage atf rätt tillämpa de regler som uppställts fill skydd för deu enskilde även om defta skulle vara till nackdel för utredningert om brottet."

Detta sades i april - och urtderteckrtades även av Ivar Nordberg, socialdemokraternas gruppledare, som nu finns här i kammaren - och def borde gälla för socialdemokraterna också nii i juui.

Dert som tillåter aff ändamålet helgar medlen, som ropar efter okonvenfio-
rtella metoder och som uttrycker sig p ett sådartt sätt atf mart skulle kuurta
tro atf vissa brott fakfiskt irtte borde bekämpas, äverttyrar de facto grunderna 63

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska poUtiken m. m.

för rättsordningen och därmed faktiskt också grunderna för vår demokrati.

I dag är det kanske någon invandrargrupp som med s. k. okonventionella metoder skall avlyssnas enligt principert om att ärtdamålef helgar medlen. I morgon är det kanske en annan grupp som med s.k. okonventioneUa metoder skall utsättas för någortfirtg artrtat. En vacker dag gäller det kanske oss alla, om den här sortens resonemang tillåts. Vi har sett exempel på def förr ute i världen. Ett samhälle som tolererar atf vissa står över lagens begränsning.ar riskerar snabbt att bli ett samhälle där alla förlorar lagens skydd.

Det är nödvändigt att vi diskuterar om rättsväsendets resurser är tillräckliga och om polis, åklagare och domare verkligen har de resurser som krävs för att de skall kunna klara sina svåra uppgifter. Vi moderater har som bekant år efter år sagt i denrta kammare aft mart inte har fillräckliga resurser för atf klara av det som man skall klara av. Vi har sagt atf socialdemokraternas poUtik har lett till den poliskris som i mårtga delar av vårt lartd håller på atf bli en rättskris och en direkt frygghetskris för de människor som drabbas av de allt fler brotten. Men rtär de som i dertrta kammare motsätter sig tillräckliga resurser fill poUsen tycker aft def är O.K. med privatfinansierade pirafopera-tioner i, eller t. o. m. bortom, lagens utmärker, handlar det om en upplösnirtg icke bara av rätfsmedvefartdet utan faktiskt också av den politiska moralen. Gruudlagsexperfeu Erik Holmberg - om jag infe missminner mig var han huvudsekreterare i gruudlagberedningert - sade i TV häromkvällert aff hart tyckte sig se ert allmärt upplösning av räffsmedvetandet irtorn ledande kretsar. Del finns all anledrting atf fa de orden på stort allvar.

Vi i Sveriges riksdag måste också vara beredda atf diskutera om rättsväsendets befogenheter är fillräckliga för att klara terrorism, mord eller andra allvarliga brott. Även om jag i denna kammare genom åren har hört långt fler röster från sådana som velat begränsa möjUgheterna fill telefonavlyssning än från sådana som har velat ge ökade möjligheter fill hemlig avlyssning av individer, är det gränserna för denna typ av verksamhet som skall fastställas i lag här i Sveriges riksdag och infe på rtågot artrtat ställe.

Atf gå vid sidart av domstol, av polisen och av lagen och aff åstadkomma egna, mer eller mindre omfattande organisafiortcr för dold avlyssrting av svenska medborgare eller andra människor i vårt land är atf direkt utmana Sverige som rättssamhälle.

I går lyssnade jag på LO-chefen Stig Malm i radion. Han lät meddela aff hau anade en konspiration från poUsen. Han sade aff det nog var ett fips från def hållet som ledde till aff tullen i Helsingborg kom på rätt spår den ödesmättade natten för en vecka sedart.

Jag har irtte dert blekaste arting om hur det fakfiskt är med dert säkert. Men ett vet jag mycket säkert: Det är polisens uppgift att uppdaga och aft förhindra brott. Ett allvarUgt brott - olaglig avlyssrtirtg - förbereddes genom ett annat allvarligt brott, nämligert smuggling.

Dert som attackerar dem som irtgriper mot brott får firtrta sig i aff bli misstärtkf för aff vilja tolerera just brottslighet. När LO-chefen kuude uttrycka sig på def sätt som han gjorde i radion i går befinner sig filltron till rättssamhället i kris. Även LO-chefen är en av de fre i den socialdemokrafiska vallednirtgert.

Nu har Anna-Greta Leijon avgått som justitieminister. När hon tillträdde sade hon aft hennes brist på juridisk kunskap infe var något problem, eftersom hon hade så mårtga bra medarbetare i sitt deparfemertt atf lyssrta till. Mert i ert alldeles avgörartde del av hartdläggrtirtgert av dert kartske allra viktigaste frågart på henrtes bord - frågan om jakten på Olof Palmes mördare - lyssnade hon mera på ävertfyrare i socialdemokrafirts och lagcrts utmärker ärt t. o. m. på sirt egert statssekreterare. Därmed var dert plågsamma vägert mot katastrofen utstakad.

Artrta-Greta Leijort har rtu efferfrätts som deu främsta polifiska företrädaren för det svenska räffsväsertdet av Thage GPefersort. Han har, såvitt jag försfår, tillsafts enligt principert man fager vad man haver. Men defta är iute acceptabelt. En regering med anspråk på aff kunna leda landet kan infe harttera räffsfrågorrta som vore de en vänsferhartdsuppgiff eller låta dem ligga i träda ens en vecka och äurtu mindre en månad eller eu sommar.

Sverige behöver eu justitieminister med kunnighet, kraft och kompefens. Det hade Sverige under de borgerliga åren, mert def har Sverige sakrtaf uuder de senaste åren.

Den valdebaff vi nu går in i skall ge medborgarrta besked om vad vi vill göra för aft göra Sverige bättre i framtidert. Valet hartdlar om framtidert, och vi skall ge besked om framfidens frågor. Men fill dessa hör utan tvivel värnet av räffssfaten och rättssamhället - det står allt klarare efter dessa dagar.

För oss handlar def om tre gruudläggande principer.

För def första: Dert offerttliga makten utövas under lagarna. Det gäller självfallet alla oss i denna kammare. Det gäller självfallet landefs regering. Def gäUer varje befattningshavare iuom t. ex. polismyndigheten.

För def andra: Ingen står över lagens begränsningar. Vi får aldrig ge utrymme för något slags Ram bo-filosofi, där ändamålet helgar medlen eller där s. k. okonvertfiortclla metoder glorifieras.

För det tredje: Irtgert står bortom lagerts skydd. Om det är en kronobergare eller ert kurd gör i def här sammanhanget ingen som helst skillnad. Förlorar deu ene sitt skydd, förlorar dert artdre i det lårtga loppet också sitt.

Uftalartdert och resortcmartg från socialdemokratins sida under de sertaste dagarrta har skapat ett irtfryck som gör att jag tycker aff def vore befriande och skulle rensa luffen inför den valdebaff som skall följa, om statsministern i dagens debatt klart och entydigt kunde ansluta sig till dessa principer och ta avstånd från det ufomorderttligt dunkla resonemartg om rtågot slags Rambo-filosofi i rätfsstatert som har cirkulerat i debatten uuder de senaste dagarna.

Fru falman! Höstens val blirenförfroendeomrösfniug, infe bara vad gäller medborgarnas förtroende för politiker, utan också vad gäller den polifik som skall föras; om def skall vara eu polifik med förtroende för medborgarna eller infe.

Vi har lagt fram vär polifik för väljarnas granskning.

Moderata samlingspartiet, folkpartiet och centern har på flera områden litet skilda förslag - vi förblir tre olika partier. Men samtidigt har vi under detta riksdagsår, både i konkreta förslag och i handläggning av polifiska kriser, visat vår förmåga fill ett samfällt agerande och aft lägga fram klara och konkreta förslag för att göra def bättre för Sverige och för oss svenskar på olika områden.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

Prot. 1987/88; 137 Det firtrts en stark vilja till samarbete, en ömsesidig respekt och en
9 juni 1988 grundläggartde värderingsgemertskap rtär def gäller vad vi vill göra av

Den ekonomiska poli tiken m.m.-

Sverige. Vi ber om väljarrtas förfroertde för en polifik där man kärtrter förfroertde för väljarna.

Def handlar om aff skapa klara spelregler. Man skall veta vad som gäller, mert man skall också veta aff det firtrts ett så stort utrymme för eget beslutsfattande som def över huvud taget är möjligt.

Man skall ha rätten att spara för tryggheten på äldre dagar, utan atf drabbas av plötsliga engångsskatter.

Mau skall ha rätten atf kunua gå i pension eller aff fortsätta arbeta om man vill det.

Man skall ha räftert atf själv kunna välja sin vård och att kunrta välja mellan aff bo hemma, på servicehus eller t. o. m. på ålderdomshem.

Det handlar om rätten aff kunna välja efter eget huvud,.utan vare sig förbud eller pekpinnar, i alla de viktiga vardagsbeslut som betyder så mycket för vår individuella och personliga välfärd.

Def hartdlar om att kunua välja sina radio- och TV-program utan ett monopol, atf kunna välja sirta barrts skola, utan aff behöva betala två gånger, att kunna välja sin läkare, sin fartdläkare eller sirt sjukgymnast.

Detta är kort sagt en poUtik där vi känrter förtroende för människor som vill välja själva, och vi vill också ge dem denna möjlighet.

Vi vill också vända på en utveckling som har inneburit aft alltmer av makt och ägande koncentreras.

I morgon skall denrta riksdag fa ställrtirtg till förslaget om irträttande av en femte AP-fond. Def är ett förslag som är ett utslag av exakt samma sociaUstiska ambitioner som ledde fill den uppbyggnad av lörtfagarfortdssysfemef som fortfarartde pågår. Med nya medel skall def statliga ägandet av små och medelstora företag i detta land utökas. Def är ett hot mot sysselsättrtirtg, mol tillväxt och mot företagartde. Vi måste se fill atf det beslutet infe fattas. I den mån det fattas blir vi garanterna för aft det ändras.

Socialdemokraterna har i den frågan visat aff de står fast vid de socialistiska tankar.om fondsamhället som har dominerat under de senaste åren.

Respekt och förtroende är ledorden när det gäller de två viktiga frihetsfrågor som vi kommer aff fa ställrtirtg till i höst, i diskussioner om familjepolitiken och om skattepolifiken.

Familjepolitiken, som kan bli föremål för en av de allra viktigaste reformerna under de kommande åren, genom det gemensamma borgerliga förslaget,, handlar just om förtroendet för de enskilda märtrtiskorrta och familjerrtas förmåga aff välja själva.

Med vårdnadsbidragef, med avdragsräffen för barrtfillsynskostnader och med den förändrade och posifiva inställningeu till nya alternafiv och idéer fas de avgörande stegen i riktnirtg mot att def infe är vi politiker sorti skall bestämma hur märtrtiskorrta skall ha def, utan atl del är vi poUfiker som skall skapa förutsättuingar för aft människor skall få bestämma själva.

Vi vef aft måuga människor djupt inne i socialdemokratins egna led hyser stora förhoppningar om aft eu borgerlig valseger skall innebära en annan 66

familjepolitik - en familjepolitik som ger dem möjligheten atf forma sitt liv på det sätt som de själva väljer.

Det är samma sak med skattefrågan. Vi moderater har givit klart besked om vår skattepolifik. Det handlar om att ge ökat ekonomiskt utrymme för individer och familjer, för deras oberoertde och deras självstärtdiga besluts-fatfaude. Det haudlar också om aft ge bättre möjligheter för värt Sverige att utvecklas.

Skattetrycket i Sverige måsfe sänkas. Vi moderater har föreslagit atf marginalskatterna redan 1989 skall särtkas med 4-5 procentenheter. Det är första steget i en stor skattereform som sätter ett fak vid 50 % och som leder fill att de allra flesta får en margirtalskatf på 35-40 %.

Vi kan visa, som har framgått under de senaste timmarna, oerhört starka argument för denrta polifik.

Det sveper en våg av skaftesärtkrtirtgar över hela världert. Om Sverige då fortsätter atf höja sirta skatter bromsas lartdets möjligheter atf utveckla eller att t.o.m. bevara siu välfärd i frartifiden.

Vi kan visa hur höjda skatter leder till att Sverige halkar efter alltmer i den irtternafiortella konkurrensen. Vi kan visa på det spm alla i grundert vet är ert självklarhet, rtämUgcrt att sänkta skatter sfimulerar arbefe, sparande och företagande.

Allt defta är viktiga skäl för atf sänka skaften, men viktigast förblir det jag nämnde först, nämligen friheten och oberoendet för de enskilda. Vi vill öka vanliga mänrtiskors och vartliga familjers möjligheter att själva forma sitt liv. Därför har vi lagt fram våra förslag.

Socialdemokraterrta har inte lagt fram några som helst konkreta förslag vad gäller skaften för de kommande åren. De diskuterar några olika alternafiv utau atf ge kortkreta besked. Samtidigt bedrivs i slutna rum - utan atf klara besked ges före valet - utrednirtgar som kau komma atf leda fill aff märtniskors ekonomi och framfid plötsligt och dramatiskt bara kastas över ända. Vilket besked vill socialdemokratin ge till alla dem som har ränteutgifter för sina hem och för sina frifidshus? Vad får de för besked uär def gäller om avdragsräffen skall vara kvar eller ej? Inget alls! Vad har alla de som bor i bostadsrätter, och har investerat i dessa för sin framtid, fått för besked om everttuella förärtdringar av principerna för beskattning av deras hem? Inget alls!

Vi befirtrter oss nu återigen i samma situation som så många gånger förr. Väljarna får inga besked från socialdemokraterna. Samtidigt anar väljarna att det plötsligt efter valet - om socialdemokraterna kan vinrta - kart komma dramatiskt förärtdrade spelregler, som de facto slår sönder deras familjeeko-rtomi, deras hushållsekouomi och därigenom kanske t. o. m. deras framfid: Så får det inte gå fill. Respektert för väljarna kräver fasta spelregler. De skall veta vad som gäller, och def skall vi ge besked om före valet.

Fru falman! Socialdemokrafin brukar säga atf den har givit Sverige stabiliteten och -tryggheten åter. Jag tror emellertid aff allt fler under denna vår har kärtt ihåligheten i det budskapet. Rättskriserna har avlöst varandra. Dubbelmoralen har blivit alltmer påtaglig. Den har blivit intimt förknippad med socialdemokrafins polifik. Socialdemokratin verkar säga ett och göra ett annat.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

Prot; 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

Def handlar också om sådant som är vikfigare än detta. Det handlar t. ex. om sprickorna i välfärden. Vi får inte låta vårddebatfen dö bara för atf den inte förekommer på tidningarnas förstasidor längre. Det handlar om de försummaide möjligheterna som ligger i en poUfik som begränsar framväxten av de nya alfernafivert och variafiorten i barrtomsorg, i vård och i omsorg om de äldre. Def handlar också om idélöshef hos en socialdemokrafi som näsfart allfid bara blickar bakåt, mert som oerhört sällart säger något om framfiden. Vi vet aff socialismen som framfidsidé befinner sig i en snabb och global avvecklingsfas. Hos oss i Sverige lever dert fortfarande kvar i socialdemokrafins stora maskiner och i dess makfambitioner.

Det haudlar vidare om vår ekonomi. Def är vikfigt atf vi infe kommer på efferkälkert i en period av snabb internafiortell utvecklirtg. Def handlar om att vi skall få en offertfUg sektor som fungerar. Del handlar om att vi skall få ett försvar som förmår att värna om våra grärtser och irtger respekt för Sveriges territoriella integritet.

Vi har angett vägarna för framfiden på alla dessa områden. Vi skall lösa problemen och ta fill vara möjligheterna. Vi säger inte att vi har patent på aU klokskap i den polifiska debatten. Vi lyssnar ofta och gärna. Vi engagerar oss i ert dialog, framför allt med de artdra borgerliga partierna, om vilken polifik som är bäst lämpad för att skapa bättre villkor för Sverige.

Vi är dock fast övertygade om aff Sverige måsfe bryta upp fråu ert socialdemokrafisk polifik, som under deu sertaste fidert mest har gett oss affärer, dubbelmoral och dimbartkar. Samtidigt har dert varit fullt upptagen med aft stoppa, hejda och förbjuda alternativ och allt det nya som håller pä att växa fram.

Vi begär infe förtroende för makten atf styra, ställa och ordna för varje detalj i människors och familjers liv. Vi begär tvärtom förtroende för en politik som litar på människors sunda förnuft och på deras goda omdöme. Det är eu jiolifik som strävar efter atf återupprätta räffssfaten - den rättsstat som är den svenska frihetens yttersta förutsättning.

AnL 28 BENGT WESTERBERG (fp):

Fru falman! De år som gått sedan det förra valet har varit ovanligt härtdelserika.

Ert härtdelse överskuggar för oss svenskar alla andra: mordet på Sveriges statsminister. Saknaden efter Olof Palme känrts av naturliga skäl särskilt stark för hans familj och för harts parfivärtrter. Mert def brutala mordet har efterlämrtaf djupa spår i hela nafionert.

Skotten på Sveavägen riktades mot en enskild person, men också mot den svenska demokrafin och mot def öppna samhället. Det är ett styrkebevis för den sammanhållning och den värdegemenskap som finns i Sverige aft demokrafin och öppenheten bestått detta prov.

Ingenting har skakat oss som enskilda och som nafiort på samma sätt som defta mord. Ingen annan händelse låter sig jämföras med den.

Men de gångna åren har rymt andra härtdelser, tragiska och glädjartde, hotfulla och hoppingivande, utmanande och uppmuntrartde. Jag färtker på kärrtkraffsolyckan i Tjernobyl som ödelagt en hel stad och fått konsekvenser ända uppe i norra Sverige, på de första dödsfallen i aids i Sverige, på avtalet

mellan Sverige och Sovjet om gränsdragningen i Östersjön och avtalet mellan Prot. 1987/88:137

stormakferrta om borffagartde av medeldisfartsrobotar i Centraleuropa. 9juml988

Detta är bara några exempel. Den ekonomiska poli-

Den irtfernafiouella ekonomin har utvecklats överraskande posifivt. Vem i .,

tikenm.m.

deuna kammare hade, uär vi återsamlades efter valet 1985, kunnat ana atf oljepriserna skulle halveras och att dollarn skulle sjunka till under 6 kr. och bidra fill en rtedskrivning av den svertska krortart med kanske uppåt 10 %.

Denna interrtatiortella iitveckling har gynrtat svertsk ekonomi och bidragit fill atf budgetunderskottet näsfan försvunnit. Jag vill iute heller förneka att regeringen har häff någon del i den positiva ekonomiska utvecklingen.

Men uär def gäller deu mer strukturella ekonomiska utvecklingert har ytterligare uågra små steg tagits på vägen mot def socialistiska samhället.

Socialavgifter har införts på individuella vinst artdelar i företag i syfte att stoppa andel-i-virtsf-sysfem. Lörtfagarfortdssysfemef har byggts på med ert femte AP-fortd. Beslutet om den s. k. pensiortsskaffert visade aff socialdemokraterrta är beredda aff när det passar kringgå grundlagens refroaktivifefsför-bud. Och socialdepartementets tolkning av gällartde sfafsbidragsregler inom barnomsorgen har definitivt saft stopp för enskilda förskollärare som vill driva dagis i egen regi.

Men def fiurts, fru falmau, också beslut uuder deu gårtgna mandatperioderi som inte minst vi i folkpartiet har särskild artledrtirtg aff vara rtöjda med. Den socialdemokrafiska regeringert har på vissa områden visat lyhördhet, om av övertygelse eller av takfiskaskäl låter jag vara osagt. Det finns flera exempel på detta.

Man har stoppat de planer på aft exploatera Edängeforsert som mart hade. Mart har ärtfligert givit upp sitt lårtga kompakta motstånd mot miljöavgifter. Man hoppade snabbt på vagnen för atf sätta stopp för läroboksskandalen. Mart har accepterat ålderdomshemmert efter att under en tid ha drivit på nedläggningen.

Man har efter år av segslitet motstårtd lagt rter kampen mot de tvä enskilda Göteborgsgymnasierna, Göteborgs högre samskola och Sigrid Rudebecks gymnasium. Man har efter exempellös tröghet accepterat höjd alkohol- och tobaksskatt.

Ibland har mart också gjort uttalanden som antytt aff ett nyfänkartde skulle kunua vara på väg, men uttalandena har inte följts av handlirtg. Exempel på det är när Kjell-Olof Feldt säger att def är viktigt att sänka marginalskatterna, eller när Irtgvar Carlssort säger aff hart t. o. m. vill särtka det totala skattetrycket. Om detta är mer ärt ord vef ärtrtu irtgen.

Alla dessa ståndpunkter skulle socialdemokraterna infe ha irtfagit, och dessa uftalartdert skulle de infe ha gjort, om de hade varit ensamma i svensk politik. Deras agerande är frukten av en infertsiv opirtionsbildnirtg, irtte mirtst från folkpartiets sida, och av en viss vindkänslighef hos socialdemokratirt.

Detta är självfallet positivt frårt våra och från medborgarnas utgångspunkter. Vad def visar är aff vi kan påverka den politiska utvecklingert också i oppositiortsställrtirtg. Tack vare oppositionen far regeringen ibland små steg även i rätt riktnirtg.

Men, fru talman, def är en defensiv polifik socialdemokraterrta för på de här områderta. När deras egrta idéer får styra handlar förslagen om nya

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.-

fonder, nya skatter och nya regleringar. Om socialdemokraterna skulle få starkare stöd får också sådana idéer ökat inflytande.

För alla de väljare som vill sätta stopp för dessa idéer, som infe vill fortsätta socialiseriiigsmarschen och som inte rtöjer sig med ert sådart här defensiv polifik utan som vill ha en offensiv polifik som sätter Sverige på en ny kurs, finns det bättre alternativ.

Fru talman! Folkpartiet erbjuder ett alternafiv som inrtebär ökad safsnirtg på en resursskapande polifik, som bättre än i dag far fill vara den skapande kraften hos enskilda människor.

Människor har förvisso olika drivkrafter. Många drivs av idealitet, men def är alldeles uppenbart atf också möjlighetert aff tjäna litet pengar är viktig för mårtga.

Om det kärtrts som om dert vägert är stärtgd genom aff avkasfnirtgert på varje extrairtsafs eller varje framgång går näsfart helt fill skaft, är det många som avstår från de extra artsträngnirtgar som vi så väl skulle behöva. Därför måste vi sänka marginalskatterna. Vi har helt enkelt inte råd atf låta bli.

Vi vill ha en skattereform som sänker marginalskatten till 40 % för den stora majoriteten och taket fill 50 %. Minst hälften av en inkomstökrtirtg eller extrairtkomst skall alla få behålla! Def får irtfe vara så aff det bara är Lotto och V 65 s;om lörtar sig - det måste lörta sig aff arbeta också!

Vi viU frårt folkpartiefs sida stoppa marschert mot mer sociaUsm. Vi vill skrota lörtfagarfortder av alla slag och i stället uppmuntra individuella andel-i-vinstsystem. Vi vill förstärka grundlagsskyddet mot retroaktiv skattelagstiftning. Och vi vill upphäva det som i prakfien ofta är ett rtäringsförbud för kvirtrtor som vill starta eget inom vård, omsorg och utbildning.

Vi vill rusta upp infe bara lärobokssfandarden utan hela den svenska skolan. Vi vill ha mindre klasser och mer kunskaper. Vi vill särtka ålderrt för skolstart fill sex år och återge lärarna deras folkbildarroll. Nu skall vi lägga grurtdert för ert skola för 2000-falet.

Fru talman! Folkpartiet erbjuder ett alternativ som innebär att människor får göra också de verkligt vikfiga valen själva, som innebär välfärd med valfrihet.

Vi vill erbjuda människor valfrihet på ålderdomcrt. Dert som vill bo kvar hemma skall kunrta göra det, den som vill bo på ålderdomshem eller i servicehus skall ha den möjligheten.

Och, framför allt, den som lever på institution skall ha deu självklara rätfen att bo i ett eget rum. Fortfarande är det tiotusentals människor som inte har den räftert.

Vi vill öppna möjligheter för fler ungdomar atf själva få välja vilken skola de vill gå i, infe bara i Göteborg. Med hjälp av en skolpeng som följer eleven kan elevert tillsammarts med sirta föräldrar besluta vilken skola, offenfiig eller enskild, som passar bäst.

På samma sätt vill vi skapa möjligheter för småbarnsföräldrar aff välja den barrtomsoig de själva örtskar. Med hjälp av vårdrtadsbidrag och utbyggd barnomsoig vill vi göra valfrihetert reell för Sveriges barnfamiljer.

Fru talman! Folkpartiet erbjuder ett alternativ som innebär ökad solidaritet med def glömda Sverige och med kommande generationer.

Alkoholmissbruket är vårt lands största sociala problem. Del kostar

ofanfiigt i märtskligt lidartde och förrtedrirtg men också i skadegörelse, brottslighet och vårdkostnader.

Skall vi kunna minska missbruket måsfe vi minska konsumfionen. Därför skall alkohol vara dyr och omgärdad med restriktioner, inte för atf krångla fill def i ortödart utau av solidaritet med dem som drabbas av alkoholens vådor.

Vi vill använda prisirtsfrumeufet mer aktivt och förbättra informafionen i ert irtfensifierad kamp mot drogmissbruket;

Vi är från folkparfiets sida fast beslutna att slå vakt om våra orörda älvar. Medan Birgitta Dahl lovar aff bygga uf Råueälvert bara socialdemokraterrta får egen majoritet och Sfig Malm förespråkar lokal folkomröstning om utbyggnad av Kalixälven lovar vi aff kämpa för aff de orörda älvarrta skall få förbU orörda.

Och vi skall se fill atf infe miljöavgifterna nu fastnar i utreduingskvärnen. Vi måsfe sätta pris på miljön för aff skynda på den tekniska utvecklingen och minska utsläppen.

Fru talman! Det finns ett alterrtafiv som irtnebär en ansvarsfull ekonomisk polifik. Vi tycker fråu folkpartiets sida aft def är vikfigt att föra eu akfiv konjuukfurpolitik. Def innebär en expansiv polifik för aff klara sysselsättrtirtgert rtär def kärvar i ekortomirt. Politiskt sett är det dert ertkla delert av kortjunkturpolitiken.

Def politiskt svåra är aft föreslå åtsframnirtg rtär ekonomirt är överhettad -som rtu. Regerirtgerts komplefferirtgsproposifiort var i def avseendet en besvikelse. Sida upp och sida uer talar mart om behovet av åtstramning - men sedan kommer inga förslag.

Komplefferirtgsproposifiorten som skulle vara regeririgeus stolta facit över sex år av den tredje vägens ekonomiska politik blev i stället ert martifesfatiort i kraftlöshet och bristande mod.

I ett läge där konsumfionen för tredje året i följd ökar snabbare ärt produktionen är def nödvändigt aft minska öknirtgstakfert för dert privata köpkraften, och det bör infe ske genom srtabbare prisstegrirtgar. Visserligen är det kanske infe opporfuut aft fre mårtader före ett val gå uf och säga det tUl väljarua. Mert om det krävs för att ekortomirt irtte skall gå över styr och sysselsättrtirtg och välfärd ävcrtfyras, så är def ärtdå en skyldighet för varje ansvarskännande parti att göra def.

Men, fru falman, ert artsvarsfull ekonomisk poUfik kräver mer än så. Den kräver aff reformer kart betalas. Hur angelägna förbättringar vi än viU genomföra så kvarstår det faktum atf de måste finartsieras.

På sikt ger oss tillväxtert resurser aff förverkliga måuga av våra mål, både polifiskt och privat. Men def vi vill göra nu, def som iute kan vänta, kräver aft vi vågar prioritera. Vi måste våga fala om aft vissa saker är så vikfiga aft vi får vänta med eller avstå från andra.

Socialdemokraterna har numera sagt att skattetrycket skall sänkas. Då borde de rimUgen finansiera nya utgifter med uedskärnirtgar på artdra områdert eller värtta till dess tillväxten medger att de genomförs. Men det klarar de infe. Och så höjer de skattetrycket i stället.

SfafSrtiinisferrt har sagt i ert debatt likrtande denna aff målet för socialdemokrafin är atf sänka skattetrycket till 51,5 %. Det är ett mål med berömvärd precision, vill jag gärna säga. Jag kan förstå aff det kan vara svårt

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

pen ekonomiska poUtiken m. m.

att ange vilket år det målet skall rtås. Mert frågart är vilket år socialdemokraterrta, Orti de får fortsätta atf bestämma, skall sluta höja skattetrycket.

Snart skall socialdemokraterna presentera sitt förslag till utbyggd föräldraförsäkring. Jag skall irtfe pressa statsmirtisfern på rtågra detaljer utau väntar tålmodigt fills förslaget kommer om några dagar. Meu får jag fråga Ingvar Carlsson: Kan statsministern lova att förslaget inte innebär att den utbyggda föräldrahirsäkringen skall finansieras med en ytterligare höjning av skatterna?

Fru talman! För partier i opposifion kan det vara frestartde aft sfruuta i det hämmartde sambandet mellan utgifter och irtkomster. Vi har i folkpartiet värjt oss-mof dert fresfelscrt. Vi har krävt av oss själva att vår politik skall duga bortom paroller och valaffischer, aft deu skall gå aft gertomföra i regeringssitälluiug.

Vår filosofi äv den här: Väljarna är bäst betjänta av klara och ärliga besked. Får de veta hur eu reform skall finansieras, kan de också fa ställning fill om de tycker aft den är värd priset. Ofta är det också vår uppgift som politiker atf övertyga dem både om aff reformerna är rättfärdiga och om aff finansieringen är rimlig. Och ofta handlar def om aft mer vädja till människors förnuft och solidaritet än till deras egoism.

På punkt efter punkt presenterar vi ett offensivt alterrtafiv till den defensiva socialdemokratiska politiken. Def är ett socialliberalf alternativ som bygger på skapande, valfrihet och solidaritet. Def står i skarp kontrast till regeringens politik, som hämmar skapande, motarbetar valfrihet och har lättare att solidarisera sig med stora, välorganiserade grupper äu med de allra svagaste, med dem som lever i def glömda Sverige.

Fru talman! Vi som fillhör opposifionen i riksdagen har två centrala uppgifter. Den crta är aft tillhandahålla alternativ till regeringspolitiken. Jag har just i grova drag skissat folkpartiets socialliberala alternafiv. Den andra uppgiften är atf granska regeringens görandert och låfartden. Den uppgiften har fått en alldeles särskild aktualitet under deu gångna veckan.

Alla regeringar och statsråd, socialdemokrafiska som borgerliga, kart förvisso göra misstag. Ert del är mirtdre betydelsefulla och lätta atf överse med. Andra är allvarligare och måste leda till konsekvenser av ett eller annat slag, i vissa fall till att statsrådet lämnar sin post. Med justitieminister Wickboms avgång skapades en praxis som är hälsosam för en rättsstat.

Den diskussiou om deu s. k. Ebbe Carlsson-affären som har ägt rum mellan regerirtg och opposifion under den senaste veckan visar på en djup klyfta i synen på rättssamhället. Det oroande är atf de skilda bedömrtirtgarna grurtdar sig på samma fakta:

Ingvar Carlsson och Anrta-Greta Leijon har byggt upp tre fronter i sitt försvar för vad hon har gjort.

Den första är aff Artrta-Greta Leijort själv varit utsatt för hot fråu terrorister och aff hon varit starkt engagerad i kampen mot våld och terrorism och i jakten på Olof Palmes mördare. Allt detta skulle vara en ursäkt för att hort handlat på ett, som def heter, okonverttiortellf sätt.

Detta är rtaturligtvis bara en dålig undartflykt, ett gertomskirtligt irtdigna-fiortsrtumrtier av landets statsminister i syfte atf avleda uppmärksamheten frän vad saken gäller. Saker och ting kallas infe längre vid siua rätta namn.

Olaglighefer blir okonventionella metoder.

Del är självklart att varje justitieminister i Sverige måsfe vara engagerad i motståndet mot våld och terrorism och angelägen att finrta Olof Palmes mördare.

Jag utgår ifrån att Sten Wickbom infe var och att Thage Peterson infe är mirtdre ertgagerad ärt Artrta-Greta Leijort i dessa frågor, även om ingert av dem mig veterligt har varit utsatt för allvarliga terrorhof. Jag utgår också ifrån aff engagemanget inte bara gäller justitieministrarna i den socialdemokratiska regeringert utau alla statsråd, irtkl. statsmirtisferrt själv. Och jag kart försäkra Irtgvar Carlsson att def engagemartget irtte är mirtdre i de borgerliga partierrta. Varje antydan om motsatsen är eu ren oförskämdhet.

Men Artrta-Greta Leijorts engagemartg i de här frågorrta är ingert ursäkt för de fel hon har begått. I synrterhef ert justitieminister som är hårt engagerad i kampen mot våld och terrorism måsfe själv hålla sig till lagarna. Anrtars underminerar hon grunden för siu egen kamp.

Den andra frontert i Artrta-Greta Leijorts försvar utnyttjade hon flitigt i en intervju i Magasinet i TV i förrgår kväll.

I stället för atf svara på frågor gled hon undan med hänvisrtirtg till aff allt irtfe kuude sägas. Hon ville med def antyda att def faurts goda skäl för hertrtes hartdlande som hon var förhindrad att redovisa. Ebbe Carlssort hade, menade hon, intressanta teorier och informationer.

Det är infe i dag möjligt aft värdera dessa teorier och informatiorter. Däremot vet vi atf ert av föruudersökrtirtgsledarrta, efter att under sex ä sju fimmar ha lyssnat på Ebbe Carlssons utläggningar, kunde konstatera att def inte hade framkommit någortfirtg som var rtyft för brottsufredrtingen.

Då måste man fråga sig: Hur kuude Anna-Greta Leijon, och kanske också rikspolischefen Nils-Erik Åhmanssort, bli så intresserade av Ebbe Carlssons teorier som de uppenbarligen blev? Min gissning är aft det berodde på att de -av naturliga skäl - infe var insatta i allt def material som finns i förundersök-ningeu.

Meu oavsett def gäller, låt mig än en gång understryka def, aft ändamålet infe helgar vilka medel som helst. I stället för aff hjälpa fill i spaningsarbefet har det nya sjabblet blivit till nytt grus i maskineriet.

Den tredje frontlinjen i statsministerns och Anna-Greta Leijons försvar har varit aft försöka bagatellisera henrtes misstag. Hort har bara gjort ett litet misstag, ett litet formellt fel, har mart sagt. Def är oppositiortCrt som har varit småaktig och irtte kunnat förlåta henrte det.

I Magasinetirttervjurt fick Leijon frågan vilket def lilla misstaget egentligen var. Hon svarade då aff def fanns en olycklig formulering i brevet, men ville irtfe precisera vilkert formuleriug hort syftade på. Däremot sade hon atf "om formuleringen hade varit en artrtart så hade situafionen varit helt annorlunda uär def gällde bedömningen av deu formella statusen på brevet".

Jag måste fråga statsministern: Delar Ingvar Carlsson Anrta-Greta Leijons uppfattnirtg att hcrtues enda misstag var en viss formulering i rekommendationsbrevet? Och vilken var i så fall den olyckliga formuleringen?

Fru talman! Enligt min bestämda uppfattning har Anna-Greta Leijon gjort en serie mycket allvarliga fel.

Hon har - som framgår av rekommendationsbrevet - uppdragit åt sin vän

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

Prot, 1987/88:137 Ebbe Carlssort aft för hennes räknirtg samla in fakta i samband med mordet
9 juni 1988 på Olof Palme. Hort har vidare bemyrtdigat honom aft i kontakter med

Den ekonomiska poli tiken m. m.

utländska myndigheter besvara alla frågor om mordspariingen.

Här är def infe fråga om någon olycklig formulering. Def vi kritiserar är brevefs syfte och innehållet i sak. Anna-Greta Leijon har till en crtskild persort i prakfikert givit polismans befogenheter.

Ett sådant uppdrag kan landets jusfifieminisfer infe ge på egen hand. Det kräver regeringsbeslut - om nu def räcker. Jag är tveksam om ens regeringen har möjlighet aft besluta om ett sådaut uppdrag.,

Om justifieministern hade berett ärendet på vanligt sätt, hade lagkunniga iuom departementet, t.ex. hennes statssekreterare, kunrtaf upplysa henne om detta. Def är en allvarlig underlåtenhet atf infe inför ett så viktigt beslut samråda med någon enda person. ,

De lagkurt niga hade också kunrtaf erirtra hertrte om att det irtte är hort som är förurtdersökrtirtgsledare utan åklagarert och om atf både juristkommissio-rtcrt och EdcrtmartkommissiortCrt starkt har understrukit detta.

Hade ärendet beretts på ett korrekt sätt, så hade de lagkunniga dessutom kunnat upplysa henne om skyldighetert atf diarieföra utgåeude hartdlirtgar. Att Artrta-Greta Leijort har urtderlåtit aff göra det är svårt aff tolka på annat sätt äu aft hon velat dölja vad hon höll på med.

Den tolkningert uudersföds dessutom av henrtes mycket remarkabla uppträdande då riksåklagaren och förundersökrtirtgsledaren den 11 maj på förekommen anledning tillfrågade heurte om Ebbe Carlssorts status. Hon uppgav då aft han endast uppträder som privatperson. Det skedde alltså en vecka efter def aft rekommendationsbrevet utfärdats.

Detta måste uppfatfas som en misstroendeförklaring av justitieministern mot myndighetspersoner på verk som är underställda heurte. Om def hade funnits någon grund för ett sådant misstroende, borde hon i stället för aft gå bakom ryggen på dem ha utnyttjat regeringerts utrtämningsmakt och bytt uf de artsvariga cheferna.

Jag måste fråga Ingvar Carlsson: Vidhåller stafsminisferrt aff def Artrta-Greta Leijon har gjort är ett bagafellartaf misstag? Vidhåller statsmirtisferrt aff den kritik som framförts bara är ett uttryck för "småakfighet"?

Fru talman! Jag vill, som Carl Bildt också gjort, påminna om vad som sägs i regeringsforrnerts första paragraf: "Dert offerttliga makfert utövas under lagarna." Det,gäller också när den utövas av socialdemokrafiska statsråd.

Irtgvar Carlssort har påstått aff vi från opposifionshåll driver den här frågan av valtakfiska skäl. Inget kunde vara felaktigare. Vi har infe bett om den här affärert. Vi har irtte irtifierat dert. Vi i folkparfiet vill att valdebaffen skall handla om sakfrågor. Mert vi skulle svika vår uppgift som oppositionspartier och som räffsstafens försvarare om vi inte påtalade de övertramp som faktiskt har skett.

Det kan naturligtvis finnas en och anrtan som tycker atf dert här
grartskrtingen av Anna-Greta Leijons handlartde och Ingvar Carlssons syn på
def är formell och pefig. Def kart också firtrtas några som tycker att del är
onödigt attströ salt i såren. Men grartskrtirtgert är rtödvärtdig. Det Artrta-
Greta Leijon har gjort är allvarligt. Mert dert rtonchalans och ytlighet som
74 hon och Ingvar Carlsson visat inför krifiken är kanske änrtu allvarligare.

Med sfigartde förvåning och växande obehag lyssnade jag i förrgår på Pröt. 1987/88:137

Ingvar Carlssons förklaringar. Genom aff vifta bort den välgrurtdade kritikert 9 juni 1988

mot aft hans iusfifieminister - som Harts Görart Franck uttryckte det - T ] 7~, 77

Den ekonomiska poli-"handlat utanför de regler som gäller enligt lag och grundlag" visar han ert .,

brisfartde respekt för värdert som jag i mirt ertfald trodde delades av oss alla.

På ert punkt har jag stor förståelse för Ingvar Carlssons situatiort. Jag vef av persortlig erfarenhet aff det känns oerhört tungt, ja smärtsamt, rtär ert nära vän och värdefull medarbetare i partitoppert gjort sådarta misstag aff hon eller han måsfe lämna sin post. Men om vi skall kuuna upprätthålla respekfeu för de lagar som stiftas i dertna kammare, finns def ibland inget artrtat alternativ.

Fru falman! Anna-Greta Leijon är säkert värd uppskattrting av många skäl, men inte för det hon har gjort i deuna affär. När statsministern efter den allvarliga krifik som framförts fortsätter att hylla Anrta-Greta Leijort som rättssamhällets främste försvarare och skyUa def som inträffat på oppositionen, känns det som om man förflyttats fill en Orwellsk värld, där fel har blivit rätt och rätt har blivit fel.

Ingvar Carlssons uppträdande i detta ärende upplever jag både som en personlig besvikelse och som ett hot mot rättssamhället. Def är därför nödvändigt atf gå fill botten med dert här historien. Trots allt har jag änrtu inte gett upp hoppet om att Irtgvar Carlssort skaU komma fill insikt om krifikens verkliga innebörd och på det sättet kunrta medverka till atf rensa den luff som plötsUgt känns Utet kvav att andas.

I defta anförartde instämde Hugo Bergdahl, Gudrun Norberg, Lars De Geer, Ulla Orring, Sigge Godin, Isa Halvarsson, Lars Errtestam, Lars Sundin, Olle Grahn, Leif Olsson, Ingela Mårtensson, Erling Bager, Margareta Fogelberg, Jörgen Weibull, Haus Petersson i Röstånga, Karin Ahrland, Kjell-Arne Welin, Bengt Harding Olson, Lennart Alsén, Ingrid Hasselström Nyvall, Ingrid Ronne-Björkqvist, Carl-Johan Wilsort, Karl-Görart Biörsmark, Börje Stertssort, Kjell Johartssort, Ingemar Eliasson, Barbro Sandberg, Artrte Wibble, Birgit Friggebo och Jart-Erik Wikström (alla fp).

AnL 29 FÖRSTE VICE TALMANNEN:

Jag får meddela att anslag nu har satts upp om aft detta sammanträde skall fortsätta efter kl. 19.00.

AnL 30 OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Mordet på Olof Palme har kastat lårtga skuggor över Sverige. Det har präglat stämnirtgen i landet, påverkat människors sinrtcrt. Det ouppklarade brottet har ställt krav på sammanhållnirtg, aff irtfe ge ökat utrymme åt missfäuksamhet och misstro.

För centerparfiet har det varit självklart att efter förmåga medverka fill att spaningsarbefet kan genomföras effektivt, utan störningar utifrån eller inifrårt. Vi gav vårt stöd fill stafsmirtisferrts artsfrängrtirtgar aff få ordning på Palmeufredningert, när arbetet allvarligt stördes av motsättningarna mellan

dåvarande spanirtgsledare och åklagarsidart. Vi kritiserades då för atf ägna .

75 oss af "samlingsregerande".

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

Vi markerade då liksom nu, hur vikfigt def är aff vi politiker infe lägger oss i polisens och åklagarnas uppgifter. Däremot måsfe vi naturligtvis medverka till aft skapa bästa möjliga förutsättningar för att dé svåra arbetsuppgifterna skall kuuna genomföras. Def var viktigt aft lära av erfarenheterna, rätta fill misstagen. Därför tillsattes en juristkommission och dessutom Edeumän-kommissioiien med betrodda lekmän;

Vi har dert sertaste veckan fått uppleva händelser som vi infe trott vara möjliga i vårt land. Socialdemokraterna, som i den polifiska debatten vill framställa sig som det enda regeringsdugUga partiet, har åter fått vidkännas en allvarlig "affär". Landets justitieminister, deu tredje i ordrtirtgert sedan 1982, har fått avgå efter aff ha ägnat sig åt uppgifter som infe är förcrtliga med justitieministerns ansvar för ett rättssamhälle.

En särskild grupp, närstående socialdemokrafin, har uppenbarligen av justifieministern bedömts mera lämplig för vissa utredande uppgifter ån polisen själv. Lokaler har anskaffats, verksamheten har finartsierafs med ett privat bidrag från en firtansman, och en av de inblartdade i grupperts verksamhet grips av tullen i Helsingborg misstänkt för försök aff smuggla olaglig avlyssnirtgsufrusfrtirtg till Sverige.

Def har varit självklart för oss att försöka hålla Palmeufredningert utanför partipolitikert. Lika självklart - så självklart att det irtte borde behöva rtämnas - är att allt som sker ävert i defta sammarthartg måste ske under lagarna.

Det allvarligaste i ett större sammanhang är att denna regerirtg som irtgert annan fidigare har misslyckats med uppgiften aff med auktoritet hävda rättsstaten och slå vakt om människornas förtroende för rättssamhället. De fre skiftena på jusfifieministerposfen markerar i själva verket ett alldeles unikt misslyckande, som mau ingälurtda kan vältra över på de avgångna. Konsekvertserrta blir också lårtgtgående.

Tyvärr går det infe längre aff bestrida atf förfroertdet för räftsmaskirteriet ute bland människorna håller på att bli anträtt på allvar. En rad affärer m.m. har medverkat fill defta, och jag påstår inte aff regeringert bär artsvaref för allt. Mert regeringert har helt misslyckats med uppgiffeu aff återställa förtroertdet och auktoritefert för räftsmaskirteriet. Här ligger enligt min bedömnirtg ert ufomorderttligt viktig framtidsuppgift.

I ert rättsstat kan aldrig accepteras eu inställning att "ändamålet helgar medlen". När så sker, måsfe defta stävjas och beivras. Det gäller regeringsledamöter, det gäller andra. När det bekräftas att regler har överträtts, har rättsväsendet siu givna uppgift. När def gäller den polifiska nivån har riksdagen - och dess konstitutionsutskott - ett självklart granskrtirtgsartsvar. Det artsvaref gäller infe minst i förhållande till medborgarrta. Det artsvaret gäller oavsett partipolitisk tillhörighet.

Def borde vara än mer angeläget för ett regeringsparti atf se fill aff granskningen kommer till stånd. Därför är konstitutiousutskotfets majoritetsbeslut obegripligt och upprörande. Det är verkligen att göra en allvarUg fråga fill en partipolitisk stridsfråga. Det tvirtgar helt ertkelf opposifiortspar-fierrta atf redovisa sin krifik och sin syn inför folket i val utan tillgårtg till all irtformafion.

Fru falman! Till fidigare omdömeslöshef fogas nu artsvarslöshef mot vårt

samhälles grurtdläggartde regler, mot vår förfaftrting. "Okonvertfiortella metoder" utanför lagarna kan aldrig accepteras i eu rättsstat. Infe heller kart accepteras atf sartrtirtgert avsiktligt undanhålls väljarna i val.

Def firtrts mot dertrta bakgruud anledning atf i dagens debatt ställa följande frågor fill stafsmirtister Irtgvar Carlssort: Varför firtrts irtte lärtgre viljan atf granska, aff få fram sanningen, aft sätta gränser, att värna lagar och förfaffnirtg? Den viljan fauns ju när jurist- och Edenmankommissionerna fillsattes. Varför infe nu? Finns det en socialdemokrafirt rtärsfåertde grupp med polisiär inriktnirtg? Finrts det fier projekt, vid sidan av den rtu avslöjade gruppen, som har "okonventionell" verksamhet på programmet, med "okonventionell inriktrtirtg" och "okortvertfiortell firtartsierirtg"?

Vi har förmårtCrt aff leva och verka i ert demokrafi. Då är en huvuduppgift att värna och stärka vårt demokratiska styrelseskick, atf hävda rättssäkerhet och likabehandling under lagarua. Def hartdlar om samhällets grundval.

Vi har som polifiska partier en skyldighet atf se fill aff kraven inför framfideu kommer, fram så aff inte revision och gransknirtg far över redovisnirtgcrt av de politiska hartdlirtgslirtjerrta och alferrtafiven.

Ingen kan vara oberörd av miljöhofert, tillsammarts med fredsfrågart avgör miljört vår framtid. Miljön kräver aft vi far ansvar för framtiden. Miljön berör allt, miljön är helheten. Därför måsfe miljökravert gcrtomsyra allt samhällsarbete. Därför kräver miljört både rtafiortellf och irtfernafiortellf samarbete. Därför ställer miljört krav på energipolitiken, på industripolitiken, jordbruks- och trafikpolitiken.Miljön och dess värdering mäste bli en integrerad del av ekonomirt. När vi skadar miljön får allfid någort betala, frågart är bara rtär och vem. Därför måsfe vi sätta pris på miljört, miljöavgifter behövs som ett komplement till safta tillsfåndsgrärtser. Utsläpp som skadar nafureu måste stoppas. Förändringar som värnar miljön måsfe sfimuleras så aft vi anvärtder bäsfa möjliga fekrtik och så lårtgt som möjligt förebygger skador.

Mål måsfe ställas efter vad rtafuren tål, vi måste ständigt pressa oss själva till atf ta ansvar också för kommande gcrterafioner. Def måsfe bli slut på atf se miljökrav som hiuder och resfrikfiorter. De är i stället förutsättningar för en uthållig utveckling. God miljö är också eu avgörande förutsätfning för ekonomisk utveckling.

Miljön kräver handling. Östersjöns och Västerhavets salar kan inte överleva gertom nya utredningar. Västerhavet kan infe räddas utau inferrta-fiortell hartdlirtg och samverkart. Därför krävs en Nordsjökommission med ert förplikfartde överertskommelse med klart angivna mål och medel, t. ex. krav på miljöavgifter på alla utsläpp från alla kuststater, från stater som genom floder berör Västerhavet. Det krävs förnyelse av de nordiska staternas miljöplaner, och inte förhalrtirtg som def hittills varit, samt gemertsamt hartdlande inom den rtordiska lärtderkretsert.

Def är djupt beklagUgt att socialdemokraterrta uuder den gångna valperioden, bekräftat genom miljöpropositiorten och ställnirtgsfagartderta i artsluf-rtirtg fill dertna, etablerat sig som återhållande kraft i miljöpolifiken. Såväl verklighefert som dert politiska utvecklirtgert har rusat ifrån er. Ni har vaknat sent. Ni missade t. o;m. sista vagnen i tåget, men miljön väntar infe.

Vi har just nu en stark högkonjurtkfur. Arbetslösheten är glädjande låg. Deu irtterrtationella konjuukfurutvecklingen, de låga oljepriserna m.fl.

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

Prot: 1987/88:137 inferrtafiortella faktorer gynnar dert svenska ekonomirt. Många svenska
9 juni 1988 • företag bedriver en mycket framgångsrik verksamhet. Def är infe bara

—------- ----- ~ irtterrtafiorteU dragkraft som ger Sveriges ekonomi styrka. Många företag har

Den ekonomiska poli- yj j verksamhet och inriktning på ett imponerande sätt under de
tikenm.m. senaste tio åren.

Men totalt finrtS ändå problem. Den svenska industrin har inte kunnat öka sin produktionsförmåga lika snabbt som exempelvis Japart och mårtga artdra industriländer. Det beror på för låga tidigare investeringar. Vi har en akut brist på bosfäder, främst ungdomsbostäder, i landet. Det beror på ett alltför lågt bostadsbyggande under 1980-talet och dessutom på de regionala obalartserna, som irtrteburit kortcenfration till de områden i landet där bostadsköerna redan är lärtgst. Om 1982 års nivå i bostadsbyggandet upprätthållits under hela tiden fram tiU nu skulle vi haft ca 60 000 fler lägenheter än vi har just nu.

Den socialdemokrafiska regeringen får fa på sig ansvaret för den akuta bostadsbrist som nu råder i stora delar av landet och som är särskilt allvarlig i de överhettade storstäderna. Där drabbas ungdomar och inflyttade i första hand, en direkt följd av den regionala obalansen. Dessutom pågår ständigt en borfsanering av smålägerthefer och ävert korttorisering, som tar hand om resurser för byggande.

När industrirts produktionskapacitet infe kan öka tillräckligt snabbt stiger priserna. Priserna stiger också på grund av aft regerirtgert irtte kuude bädda för en lugn avtalsrörelse. Det kunde ha skett genom införande av differenfierad moms med sänkt skatt på maten.

Sveriges inflafiortstakt stiger nu oroväckande snabbt i förhållande fill världen i övrigt. Av industriländerna är det i stort sett endast Australien och Norge som har en Srtabbare inflafiortstakt.

Dert här utvecklingen beror fill stor del på aft penningpolitiken fått bära en alltför stor del av ansvaret i den ekonomiska politiken i landet under läng tid. Räntorna har tvingats upp på en alltför hög nivå. Dert tredje vägerts ekonomiska polifik har också inneburit kraftig koncentration av makt och inflytande och förmögenheter i rtärirtgslivef.

I dag publiceras i Paris OECD:s vårrapport Ecortomic Outlook. OECD lyfter fram en allvarlig bild av Sverige.

1. Överhettning, främst inom byggnadsbrartschert

2. Sjunkande hushållssparande - hög privat konsumtion
3. Fortsatt negafiv externbalans, stigande import

4. Kraffig inflafionsökning och ökat skaftetryck

5. Det stora gapet mellan den internationella och den svenska ränfertivårt gör aff sparkvotert förblir låg

6. Våra löner ökar snabbare än i konkurrenfiänderna - vår konkurrenskraft minskar

7. Minskad konkurrenskraft innebär förlorade marknadsandelar och ökat externt underskott

Endast vår arbetsmarknad ges av naturliga skäl ett posifivt omnämnande.
Def är alltså iute så aft utlandet bara talar väl om svensk ekonomi, något som
78 firtartsmirtisterrt påstod här fidigare i dag.

Den s. k. klippekonomiu har skapats i ett läge där många företag värderat avkastningen på korta affärer och snabba "klipp" högre än avkastningen på investerat kapital. I många företag har likviditétsplaceringert blivit vikfigare äu invesferingsplaneringen. Def är därför vi föreslagit irtdragrting från överlikvida storföretag.

Def behövs uu en stramare finartspolitik, ert ökad sfimulaus fill uytörefa-gartde, ökat sparartde och en ekonomisk politik som ger grurtd för ökade produkfiva irtvesteringar. Det behövs också ert klarare regionalpolifisk målsättning i den ekonomiska polifiken. Hela Sverige skall ha chansen att leva och utvecklas! Det förutsätter förbättrade utbildningsmöjligheter inte minst på högskoleområdet med ökad tillgång till forskning vid de mindre högskolorna. Def har vi också föreslagit i ett freparfiförslag till avveckling till löntagarfonderna, som vi är överens om. Det förutsätter också satsningar i kommunikationssystemet med en upprustning av järnvägar, länsvägar och datanät. Vi har genom förslag aff sälja en del statliga företag visat på en väg att firtartsiera nödvärtdiga irtvesferirtgar utan atf höja skatterna.

De mindre och medelstora företagen möjliggör sysselsättnirtg och utveckling i hela landet, också i mindre orter.

Centerrt kräver därför gyrtrtsammare skatteregler och särtkta arbetsgivaravgifter för srnåföretagen. Vi inleder med ett konkret första steg med sänkrtirtg av arbefsgivaravgifferrta med 10 000 kr. för egeuföretag och 25 000 kr. för småföretag. Kostnadcrt bärs av de större företagen. Därutöver måsfe särskilt nyföretagandet gynnas. Centern vill bl. a. inrätta invesferirtgskorttort för långsiktigt personligt sparande som syftar till nyföretagande.

Centerparfiet föreslår sänkt moms på matert i ett system med differertfierad mervärdeskatt, där kapitalvaror eUer sällartköpsvaror har en högre momssats. Naturligtvis har det ett samband med riksdagsmajorifefens beslut aft fördyra matert genom avveckling av Uvsmedelssubvenfiouerua fill konsumenterna.

Vårt huvudförslag är aff halvera momsen på maten fill ungefär den rtivå där byggmomsert rtu ligger, dvs. 12,85 % i stället för 23,46 %. Om man vill finansiera en omläggning helt inom nuvarande momssystem så skulle det förutsätta en höjd moms på kapitalvaror med ca 5 procenfertheter. Den pågående momsufreduingen har som bekant i uppgift att se över momssyste-mets övriga delar, varför detaljerna infe bör låsas rtu. Vi har dock pekat på aff def inte är några ekonomiska problem aff sänka momsen på maten; Man kart finansiera en omläggrtirtg irtom momssysfémet.

Höjs momsert på kapitalvaror så mirtskar köpert av kapitalvaror rtågot. De är fill betydande del importvaror, varför effekten på byfesbalansert blir positiv. Momsert kan bli ett viktigt sfabiliseringspolifiskt instrument, meu den är ur räffvisesyupunkt omöjlig atf använda såsom systemet är utformat i dag med världens högsta mafskatf.

Samtidigt är en momssänkning på vardagsmaten en av de viktigaste fördelningspolitiska åtgärder vi kan genomföra i landet. Den fördelrtirtgspolitiska effekten har dokumenterats enligt uppgifter från momsskatteutred-rtirtgert;

Det firtrts ett starkt gensvar hos allmänhetert för denna fördelrtirtgspolifiskf motiverade reform. Def finrts ett starkt stöd i de fackliga orgartisationerna för

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

förslaget, och flertalet EG-länder har redan differenfierad moms.

Från en del krafter som saknar förståelse för fördelrtirtgspolifik möts förslaget av motstånd. De som inte insett atf växande ekonomiska klyftor är ett hot mot sammanhållrtiugen i ett samhälle kallar förslaget för populism, ett försök att fiska efter popularitet. Jag har svårt att förstå deuna kritik. Det tycks nu, trots allt som sagts, finnas en viss begynnande insikt om värdet av sänkt mafskatf också inom socialdemokrafin. Vi ser det som en framgårtg om utredrtirtgert om irtdirekta skatter nu får de tilläggsdirektiv som aviserats.

Låt mig slå fast att en kommande skattereform måsfe ha en rättvis fördelningspolitisk profil för atf kunna accepteras i breda lager. Det betyder att alla skall få del av skattesänkningar på inkomster av arbefe. I vårt alternafiv föreslås i stället höjda skatter på energi och råvaror. Def haudlar om urau, olja och kol; om avgifter på s. k. miljöufsläpp, även om detta inte är inkomstkällor på lårtg sikt, men de är direkt kopplade fill sänkt skaft på arbefe och måste så vara, bl. a. av konkurrensskäl. Marginalskaffesänkning-ar kan infe ses isolerade frårt skatterrta i övrigt. Def skulle bara medföra aff de som tjänar mest får skattelättnader som betalas av dem som har låga eller vanUga inkomster.

Det är därför vi ser det nära sambartdet med kommuual skaffeufjämnirtg , mellart fatfiga och rika kommuner, där skillnadert i skatteuttag i dag som mest är 7 kr. per beskatfrtirtgsbar hundralapp. Geuomsuiffligt är utdebiteringen 30:56 per "hundrakrona". Def är ju detta som gör våra marginalskatter så höga, uär ovanpå de kommunala skatterna läggs en statlig inkomstskafteska-la. Då kan man nafurligtvis infe bortse från skillnaderna i denna bastanta bofteukloss i skatteskalan.

Mart kart irtfe heller bortse frårt mervärdeskatferts fördelrtirtgspolitiska effekter. Därför behövs ert differentiering med sänkt skaft på maten just som ett inslag i en skattereform. Observera atf def i båda fallert handlar om omfördelrtirtg. Firtartsminisferns utfall tidigare i dag om aft vi skulle åstadkomma eu svagare finanspolitik den vägen är grundlöst. Det måsfe bero på att Kjell-Olof Feldt är utomordentligt litet intresserad av omfördelning och fördelningspolitik för atf skapa rättvisa. Därför kan han tänka sig atf t.o.m. ge sig på sänkrtirtg av gruudavdraget för aff särtka skaffert för dem som tjänar mest, Def är emellerfid att ge sig på folk med låga inkomster, deltidsarbetande, ofta kvinnor, feriearbefande uugdomar etc.

För centerpartiet är solidaritet infe bara ett vackert ord, för oss är def ett förpliktande ord! Därför kan vi infe heller tänka oss aff höja momsen generellt för aft finansiera skaftesärtkrtirtgar för höginkomsttagare.

Barnomsorgert kommer aff bli ert av de viktigaste frågorrta i årets val. Här går de tre icke-socialisfiska partierrta fram med ett gemensamt förslag. Vårt förslag fill vårdnadsbidrag med 15 000 kr. per år för alla barn mellart 1 och 7 år kombinerar valfrihet med rättvisa. Def gäller både mellan olika delar av Sverige och mellart olika familjer med oUka förutsättningar.

Socialdemokraterna har infe något alternativ. De fortsätter envist att hävda aff det enbart behövs eu utbyggd kommunal barnomsorg. Visst måsfe vi bygga boit köerna fill barnomsorgen. Men det räcker infe. Vi måste ge rättvisa till alla dem som av olika skäl infe kan eller vill ha kommunal barnomsorg. Dagens sysfem för barnomsorg är stelt och svårhanterligt.

Barnomsorgen är fill för aff ge barnep eu bra start i livet. Socialdemokra-     PrOt, 1987/88:137
temas avvisande av vårduadsbidraget lyder på atl de inte tänker på alla barn,     9 juni 1988
samtidigt som socialdemokraterna i övrigt begränsar föräldrarnas valmöj-      rj    ekonomiska noU
"gheter,                                                                                          tikenm.m.

Tillsammans med centerrts förslag fill särtkt skaft på matert ger vårdrtadsbidraget ert radikal förbättrirtg av barrtfamiljerrtas ekonomiska situation.

Förra hösten höll socialdemokraterna parlikortgress. Vi kunde alla ta del av statsministerns ord fill ombuden. I den svenska skolan skall eleverna ha egna böcker. De skall ha god och rtyffig mat. Lokalerna skall vara trevliga, hette det i talet fill parfikongresscrt.

I talet fill riksdagert den 21 oktober sade statsmirtisferrt, aft "eftersom det går bättre för Sverige, kan vi rtu åter fuudera på vad vi offensivt vill satsa på".

Under hela den innevarande riksdagsperioden har vi frårt centerrts sida hävdat atf skolan skall undantas från besparingar. Vi ser skolan som den vikfigaste framfidsiuvesteringert och prioriterar därför irtsatser för ert förbättrad utbildning. Skolan borde, enligt vår mening, fått förfoga över 760 milj. kr. mer än vad regeringen och vpk tillät uuder innevarande budgetår. För nästkommande är har vi föreslagit drygt 640 miljoner mer ärt vad regerirtg och riksdag rtu beslutat om.

Nu blir def tyvärr fortsatta neddragningar. Det är detta som utgör skillnaden mellan ord och handling pä skolområdet. När vi från certterrts sida säger: max. 25 elever i klassen i grundskolan, fier egna läroböcker, upprusfnirtg av skolorrta, skolmålfider med kvalitet samt förbättrad lärarutbildning, då är vi också beredda atf anvisa resurser för det.

Visst kan effektiviseringar och förbättringar göras i kommunerna. Visst kan ökat självstyre frigöra resurser, men mertar mart allvar, så krävs def ävert rtya resurser. Jag beklagar djupt aft iute fier kommit till denna insikt.

Antalet elever som fått se gymnasieskolarts dörrar stängas framför sina ögort har ökat. Förra läsåret var det 3 700 stycken 16-17-åringar, och innevarartde läsår har siffrart ökat fill 7 000. Irtför rtästa läsår visar de prelimirtära intagningarna atf 11 000 saknar plats. Def som vi har i dag är ingen gymnasieskola där alla får plats. Frårt certterrts sida vill vi öka antalet iufaguingsplafser. Defta är viktigt, infe minst för atf ge eleverrta större möjlighet aft komma in på siua förstahandsval.

Under 1987 utlovades en proposifion med satsning på de yrkesförberedande lirtjerrta. De skulle äntligen reformeras och bli treåriga. Resultatet vef vi i dag. Def blev eu vauffumme.

De egna läroböckerna då? Här har återigen riksdagens majoritet röstat nej till centerus förslag på ett statligt stimulansbidrag till kommunera för läromedelsinköp. Bättre fillgång fill läroböcker skulle behandlas i en skolproposifion som utlovades i finansplanen. Den skulle komma under våren, men ingen skolproposifion har kommit. Detta är ännu ett område där regeringen verkar ha svårt att få fram några förslag.

Under vårriksdagen har sjukvårdens situation blixtbelysts när Radium
hemmet i Stockholm visade vad resursbristen ledde fill. Här försökte
statsministern gå fill offensiv och skyllde på Stockholms läns landsfirtg. När
allt fler lartdsfirtg visade hur resursbrist, personalkris och den statUga
NUU-nämnden lade krokben för sjukvården tystnade statsministern. Fi- °

6 Riksdagens protokoll 1987/88:137

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

nansministern talade om att vårdsektorn skulle hålla sig inom ramar på 1 %, Statsministern sade infe emot. Till detta lades ett lönefak. Def var regeringens ursprungliga medicin mot vårdkrisen.

Från certterrts sida har vi under låug tid betonat aff sjukvården måsfe ges en ökad artdel av våra samlade resurser. Vi måste geuomföra fler operatiorter för att få bort köerna, ge våra äldre en trygg och bra vård och ge alla rätt att träffa doktorn oavsett var i landet man bor. Då behövs också organisatorisk förnyelse, ökad decerttraliserirtg och ett större irtflytande för persortalen.

Det krävs en satsrting på personalert, ert lårtgsikfig safsrtirtg. Det avtal som rtu träffaifs för vårdpersonalen är bra, men det räcker irtfe. Vi måste lårtgsiktigf uppvärdera vårdyrket. Vi måsfe satsa på utbildrtirtg, fortbildrtirtg och sfimulartser för vår persortal i vårdert. Dert gör ett bra jobb. Vi rtiåste också se över arbetstider och minska helgarbetet. Vi har dessutom anvisat hälsobefrämjande irtsatser som miljöavgifter, tobaks- och alkoholskatt som möjlig finansiering.

När pensiortärerna för sex år sedan fick ett löfte, som återupprepades i förra valrörelsen, om återställning av pensionerrtas värde vet vi hur det gick. Nu har man skjutit fram återställningen av pensionerna till nästa mandatperiod - fill den 1 januari 1989. Regerirtgert gör sig med artdra ord ingen brådska aff infria vallöftena. Dessutom har man mot centerns aktiva motstånd beslutat ta bort friåref i sjukvården för alla pensiortärer fr. o. m. nästa år. Def fas på def sättet nästan en miljard frårt pertsiortärerrta i ökade vårdavgiiter varje år. ■

Fru talmart! Centerrt värnar om rättssamhället. Def är därför vi fäster så stor vikt vid aff kohsfitutiortsufskotfet omedelbart kau starta sirt grartskrtirtg av dert affär som lett fram fill justitieministerns avgång. Som jag framhållit fidigare finns många frågor som måsfe besvaras. Hela samhället vinner på atf de kan besvaras, kan besvaras så sanningsenligt som det över huvud taget är möjligt. För defta krävs en granskning också i konstifufiortsutskoffef.

Ävert i övrigt måste rättssamhäUef värrtas. Def gäller kampen mot våldet och brottsligheten. Def gäller stödet fill broffsoffren, def gäller dert enskildes rätt gentemot mäktiga ekonomiska irtfressen - irtte mirtsf på miljöområdet -liksom dert enskildes rätt emot samhället när konflikter uppstår.

Detta gör man bäst i ett decertfraliserat samhälle där de mårtga märtrtiskorrta kan påverka sin situatiort, delta akfivt i kulturlivet och där hela lartdet utvecklas. Def kan man inte göra i ett centraliserat samhälle som styrs av inflytelserika kretsar eller rtågra få ekonomiska maktsfärer.

Det är också i ett decentraliserat samhälle som rtiart varaktigt kart förbättra miljön och leva i överensstämmelse med de gränser som naturen själv sätter.

AnL 31 LARS WERNER (vpk):

Fru talmart! I sex år hade vi borgerUga regerirtgar som pressade tillbaka lörtfagarrtas reallöner, sänkte de högavlönades skatter, lät priser och hyror öka, som bedrev en omfattande ekonomisk omfördelning och social nedrust-rtirtg.

Uuder åren i opposition kritiserade socialdemokraterna den borgerliga polifikert. Mart lovade väljarrta ert radikalt ärtnorlunda politik om man återfick regeringsmaktcrt.

I sex år har vi nu haft socialdemokratiska regeringar, och def går atf jämföra de olika regeringarrta med varartdra, vilket också socialdemokraterrta gärrta gör.

Urtder de borgeriiga åren ökade arbetslösheten. Vi har minskat den, säger socialdemokraterna. Under de borgerliga åren raserades stafsfinartserua. Vi återställde dem, säger socialdemokraterna. Uuder de borgerliga åren pressades irtflafionen upp. Vi pressade ner den, säger socialdemokraterna. Vi har fått ordning på den svenska ekonomin. Sverige är på rätt väg. Vi är de enda som kan regera landet, heter def i den socialdemokratiska propagandan.

Ingen kan, med facit i hand, förneka skillnaderrta mellart de sex åren med borgerliga och de sex årert med socialdemokratiska regerirtgar. Detär ett sätt aft se på säkert, ett sätt aff bedöma utvecklingen i Sverige.

Men man kart ju också jämföra de gårtgrta sex årerts politik med de löftert socialdemokraterna gav uuder opposifionsåreu och med de förhoppningar och de förvänfnirtgar mart skapade. Det var förhoppnirtgar och förvärttrtirtgar om ert ny och radikalt annorlunda polifik.

Socialdemokraterna lovade en rättvisare ekonomisk fördelning. Meu de ekonomiska klyftorna har inte minskat, utan de har fortsatt atf växa. Skillnaden mellan en hög- och lågavlönad är större i dag än deu var uär ni tillträdde 1982.

Socialdemokraterna lovade aff återställa den sociala grundtryggheten och atf sätta fart på den offentliga sekforrt. Men den offerttliga sektorn är i dag en krisbransch med stora problem. På sjukhusen växer köerna. Hemtjänsten fungerar inte som dert borde. Daghemsköerrta blir allt lärtgre.

Mert de förhoppningar och de förväntningar socialdemokraterna skapade, deu politiska förnyelse de utlovade - därav blev intet. I stället överfogs stora delar av den borgerliga politik som mau tidigare kritiserat så hårt. Kanske kan man drista sig till atf säga att socialdemokraterna är bättre än de borgerliga på aff bedriva borgerlig regeringspolitik.

Nu håller socialdemokraterna upp statistik för att visa oss hur framgångsrika de varit. Man pekar på nedåtgående kurvor som man vänt upp och tvärtom. Meu def finns också en verklighet bortom alla tabeller och diagram, en verklighet som man iute allfid talar om. Där finns de långfidsarbetslösa. Där finns de unga som infe kart få arbete eller bosläder. Där firtrts de gamla som irtte får dert hemtjärtst de behöver. Där firtrts de sjuka som tvingas vänta i åratal på atf få bli opererade. Där finns de handikappade och socialt utslagna som det aldrig finns pengar för.

Def är naturligtvis skillnad på de sex åren med borgerliga regeringar och de sex åren med socialdemokrafiska regeringar, och det är inte bara en fråga om

Prot: 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988 ■

Den ekonomiska politiken m.m.

tur och konjunkturer, som de borgerUga ibland påstår. Regeringen talar gärrta om hur framgångsrik den tredje vägerts polifik har varit. Mert def är framför allt ett resultat av arbetares och fjärtstemärts hårda slit. Def är ett resultat av de arbetslösas, de ungas och de gamlas tålmodiga uppoffringar.

Nu säger man atf den ekonomiska krisen är övervuurtert. Ja, dert är egerttligen mer än så, om man bara mäter i antalet rriiljonärer, som aldrig varit så stort som i dag. Numer har vi t.o.m. en miljardärklubb! Banker, försäkringsbolag och storföretag har aldrig någortsin haft så mycket pertgar som de har i dag. Börsen flödar över av kapital. Spekulationen breder ut sig fill ständigt nya föremål och områden.

Min fråga är: Är detta verkligert en rättvis fördelningspolifik? Var def vad socialdemokraterna eftersträvade regeringsmaktcrt för? Är def det mart vill ha folkets stöd för också uuder de kommande tre åren?

Fru talman! Sedan mordet på Olof Palme har vårt land fått uppleva ett antal olika "affärer", och den allra senaste föranledde justitieministerns avgång för bara två dagar sedan. Atf döma av debatten här i dag kommer uppertbarliigert dessa affärer spela ert stor roll i valdebatfert.

Jag sade i förra årets debatt - på fal om alla "affärer" som tycks vara huvudfrägau i svertsk politik - atf def säkert är måuga mänrtiskor som irtfe längre känrter igen sig i Sverige, som känrter oro över atf sådant över huvud taget kan inträffa i vårt land. Jag sade vidare aff "många känner inte igen socialdemokratin och dert socialdemokrafiska regerirtgspolitikert. Vilken profil vill socialdemokraterna ha i dag?"

Nu har det gått ett helt år och vi står mitt uppe i eu ny s. k. affär, där regerirtgen i hög grad spelar en huvudroll. Jag tror infe att oron och osäkerheten har minskat under året som gått.

När skaU man från socialdemokratiskt håll ta itu med byken och storfväffen när det gäller de olika affärerna? Måsfe inte den moral som vi inom arbetarrörelsen i olika sammanhang säger oss hylla gälla i alla sammanhang utan undantag?

Socialdemokraterna talar om fred och nedrusfuirtg, men säljer sedan vapen till länder som Indien och Gambia, som enligt svensk lag rimligen inte borde få köpa svenska vapen. Man talar om jämlikhet och rättvisa, mert säger rtej till kravert på låglönesafsrtingar. Man krifiserar och angriper s. k. finartsvalpar och finanskapitalister i förstamajtalen, bara för atf dagen efter göra stora affärer med dem. Man talar om rättvis fördelning, men tycker atf det är viktigare atf sänka skatterna för de högavlönade än aff sänka matpriserna genom atf slopa momsert på matert. Mart framför i olika sammarthartg stark krifik mot säkerhetspolisen och dess märkliga verksamhet. Men när skall rti påbörja upprensrtirtgert av dertna organisation?

Jag tycker aff socialdemokraterna i allmänhet än dukfiga på aff geuomlysa de borgerliga parfierrtas polifik. Man gör det många gånger på ett både underhållande och effekfivt sätt. Det är lätt atf dra ner skrattsalvor över dert borgerliga oenighetert och varrta för följderna av en borgerlig valseger. Ibland får man också ett irtfryck av aff deras ertda argumertt är aff varrta för hur illa det skulle bli med en borgerlig regerirtg, i sfället för atf kortkret fala om vad de vill använda regeringsmakfert till om de virtner valet.

Vi artser aff regerirtgen bedriver en borgerlig ekonomisk fördelnirtgspoli-

fik, och den blir t. o. m. kritiserad från värtster av certferrt. Det säger ert hel del om dagerts regerirtgspolitik!

Olof Johartssort har argumeuterat mycket vältaligt i dag för ett slopartde av momsert på maten. Än ert gång måsfe jag uttrycka min glädje över alla syndare som omvänder sig. Men tänk vilken geuomslagskraff dessa ord hade fått om Fälldin, när han var stafsmirtister, hade sagt de ord Olof Johansson har sagt här i dag. Välkommen! Vi kommer aft bli flera, och vi kommer att genomföra detta.

Höstens val är ett vägval irtför framtidert. Vi kan konstatera att högervrid-rtirtgen av dert socialdemokrafiska polifikert har fortsatt. Dert radikala debatt om ägandets och maktens betydelse som startades av Meidner på 70-falef är i dag helt försvunnen. Resultatet är i stället atf polifiken har inrteburit ökade förmögenhefsklyftor i samhället. Spekulationsekonomin har blomstrat. Handeln med aktier och värdepapper har slagit rekord, och antalet miljardärer bara ökar. I dagens Sverige blir man rik på spekulation, spel och dobbel, infe på arbefe. PKbankens affär med Erik Penser är ett falande exempel på hur regeringert har artanimaf delar av ett borgerligt ekonomiskt tänkande.

Allt defta har betalats av framför allt lönfagarrta. Deras artdel av kakart har mirtskaf. Def har gått så lårtgt så aft Stig Malm, som irtfe spelade ert särskilt framträdartde roll i själva avtalsrörelsen, efteråt gick ut och sammanfattade avtalsrörelsen med att den hade gett löntagarna för mycket. Jag tycker att Sfig Malm skall tillsammans med riksdagsmänrtcrt åka till Norrbotfert rtästa vecka. Han skall åka fill malmfälten och förklara för dessa mänrtiskor atf de har fått för mycket i årets avtalsrörelse!

Nyligert kunde man höra den nye SJ-chefert hylla def borgerliga förslaget om privafisering av SJ. Def är mig veterligt, i vart fall så länge jag har varit med, första gångert som en statUg verkschef- jag höll på aff säga en borgerlig, mert jag kart rtog säga def - gör ett sådartt uffalaude. Det är irtte kortstigt om SJ:s anställda undrar om def är väl använda pengar aft ha en sådan verkschef. De är med och betalar hans topplön, 125 000 kr. i månaden, som är en årslön för många mänrtiskor i detta land.

Def är infe underligt aff allt fler kärtner sig främmande irtför denrta utveckling, som sker med socialdemokraterna i regeringsställrtirtg. De tvivelaktiga affärerrta och dert för arbefarrörelsert främmartde ekonomiska politiken oroar och framför allt förvirrar många. Några säger lättsinnigt att vi tjänar på detta i vpk och att vi borde glädjas över detta. Det är möjligt, men mart kan infe se polifikert så srtävt. Vi menar atf def är mer allvarligt att denna polifik skadar arbetarrörelsens anseende och trovärdighet. Def är särskilt allvarUgt eftersom framfidens problem ställer stora krav just på arbetarrörelsen.

Den stora utmaningen inför framfiden gäller atf skapa ett samhälle där kraven på ert god miljö och arbete åt alla förenas. Vi menar atf det är bara arbetarrörelsen som kan klara denna utmaning. Men det måsfe vara ert socialistiskt irtriktad arbetarrörelse. Med dert rikfrtirtg som socialdemokratirt har stakat uf är det rtödvärtdigt med ett starkare vpk både i och utauför riksdagert efter valet i höst.

Vem om irtte arbetarrörelserts parfier skall ta ansvar för miljön, för de

Prot..1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

Prot. 1987/88:137 svaga och utslagna i detta samhälle i vårt land? Vem om inte arbetarrörelsen
9 juni 1988 lll ta ansvar för en rättvisare värld och för fred?

;--------------------- Av detta märks iute mycket i den rtuvaraude regerirtgspolitikert. Var firtrts

tiken m. m:

Den ekonomiska poli- redert över klassamhällets orättvisor? Var firtns viljart att förärtdra, att spränga ramarna för def rådande ekortomiska systemet? Var firtns soUdarite-tert och visiorterna? Vi hävdar aff def behövs eu förnyelse av svensk arbetarrörelse. Vi måste forma ett rtyft ekonomiskt tänkande, ett tänkande där rörelsen återerövrar sirt historiska roll som bärare av ett samhälleligt alterrtafiv till kapitalismen.

Vi rikfar en hård kritik mot den socialdemokrafiska regeringspoUfiken. Mert vi vill samfidigt deklarera aft det är eu krifik som har sin utgångspunkt i omsorgen om arbetarrörelsens ideal och värderingar. Det inrtebär irtfe att vi gör gemensam sak med de övriga oppositiortspartierrta. Tvärtom! Vi vet var rågången går i svensk polifik och i deu kommande valrörelsen. Den går mellart arbetarrörelsen och borgerligheten. Vi vef också - och def vef även ni som sitter här i kammaren - att den främsta garartten för atf hindra ert borgerlig valseger och en borgerlig regering är ert framgårtg för vårt parfi i valet. Def vef alla.

De borgerliga artgriper arbetarrörelsens ideal och talar ofta om deu trista och grå uiuformerade jämlikheten. De försöker reducera solidaritet lill ett uttryck för avundsjuka och ett försök tiU likriktning av samhället. Kommer de borgerliga fill makten vet vi atl deras politik kommer all rasera de landvinningar som arbetarrörelsen i lång kamp erövrat; Vi ser redart i dag hur mart går till artgrepp mot de rättigheter som fackförcrtirtgsrörelsert har tillkämpat sig på arbefsplatserrta. En borgerlig regering inspirerad av nyliberala krämarfeorier, inspirerad av Thatchers Englartd, Kohls Västtyskland och Reagans USA, vore förödande för folkfierfalef i defta land.

Arbetarrörelsen får infe huka sig inför de borgerUga angreppen. Om arbetarrörelsen för ert borgerlig politik är riskert för ert borgerlig valseger som störst. I stället måsfe blickert lyftas framåt. Man måste forma en målmedveten och kraftfull jämlikhetspolitik och skapa nya solidariska och mer demokratiska samhällsstrukturer. Då först kan arbetarrörelsen återta initiativet, skapa entusiasm och eugagemang. Då kart 90-talet bli arbetarrörelserts och socialismerts årtiortde.

Det får irtte råda något tvivel inför arbetarrörelsens inriktnirtg. Det måsfe bli ett slut på alla tvivelaktiga affärer. Alla smutsiga bykar måsfe tvättas, vare sig det gäller vapenhandel eller säpos märkliga verksamheter.

Vi kommunister gör infe anspråk på aff besitta alla lösningar eller på aff vara de enda som kan förändra samhället. Vi vef aff def finns många människor, breda samhällslager, som liksom vi inser behoven av en förnyelse och som vill kämpa för den här och nu. Morgondagens verklighet formas i dag och-inte i morgon.

Vi mertar aft ert rty polifik för arbefarrörelsert bör ha följartde irtriktrtirtg:

Ert rty ekortomisk politik

- som artgriper de ekortomiska orättvisorna och spekulafionsekonomirt,

- som gör matert' billigare gertom ett slopartde av mafmomsert.

- som drar irt förefagcrts övervinster och använder pengarna till investering-___ Prot. 1987/88:13/ ar i den offerttliga sekforrt, 9 juni 1988______

- som förärtdrar skattesystemet, så atf principen skaft efter bärkraft Den ekonomiska doU-återuppräftas och tikenm.m.

- som inför en produktionsbeskatfniug.

En ny miljöpolifik

- som gör de nödvärtdiga invesferirtgarrta i miljövärtlig kollektivtrafik,

- som ärttligert börjar kärnkraffsavvecklirtgert och

- som gör Sverige fill ett föregårtgslartd irtom miljöpolifikert.

En ny bostadspolitik

- som angriper spekulafionert i mark och fasfigheter,

- som sätter stopp för hyreshöjningarna och

- som gör bostaden fill en social rättighet, vilket vi hävdade redart för 50 år sedart.

En ny kulfur- och utbildnirtgspolitik

- som förbättrar kulturarbetarnas situafion,

- som rustar upp skolbyggnaderna, inför fria läromedel och ger bättre skolmat,

- som irtför studielön och bygger uf vuxeuufbildningert och

- som bryter dert sociala snedrekryterirtgert.

Andra viktiga mål för arbetarrörelsens förnyelse menar vi måsfe vara:

- atf fördjupa demokrafin,

- att angripa maktkoncentrationen i närirtgslivet,

- aff utvidga de anställdas fackliga rättigheter,

- att förändra löntagarfortderrta, så atf de ger arbetare och fjärtsfemän ett verkligt irtflytartde över produktionen och investeringarna,

- atf skapa ett Sverige i regional balans,

- atf inrätta en rtordisk kärrtvapertfri zort,

- atf särtka militärulgifterrta och stärka def civila försvaret,

- atf stoppa vapertexporfert,

- aft slå vakt om alliartsfrihetert och avvisa alla smygförsök fill ett svertskt medlemskap i EG,

- aft satsa på barrten och garantera alla barn ert daghemsplats,

- atf bygga uf föräldraförsäkringen,

- aff ta de första stegen mot sex fimmars arbetsdag och

- aff föra eu verklig jämställdhetspolifik,

- aft infria alla de löften som har getts till de sämst ställda pertsionärerna,

- aft satsa pä hemfjärtstcrt och sjukvårdeu,

- atl ge våra gamla möjlighet att själva bestämma var de vill bo.

Det är i ett kortcertfrat def alterrtafiv som värtsterpartief kommurtisferrta
represertterar och som vi menar borde känneteckna en arbetarmajorifets
polifik. Def är också den polifik vi menar aff Sverige förtjänar att ha efter
höstens val. 87

Prot. 1987/88:137 AnL 32 Statsminister INGVAR CARLSSON:

9 juni 1988 Fru talman! Igår morse lyssnade jag som vanligt på Dagens eko. Man hade

Den ekonorniska poli liken m. m.

där ett inslag som jag har nedtecknat. Det började med en ingress som lät på följande sätt:

Anna-(ireta Leijon hade hunnit göra sig populär som justitieminister, åtminsfore inom delar av polisen, kriminalvårdert och domstolsväsertdef. Det firtns flera som artser aft hort var dert bästa justitieminister vi har haft på mycket länge.

Sedan följde intervjuer och referat av intervjuer. Deu första frågart fill förre rikspolischefert Holger Romartder gällde just om hon var den bästa justitieminister som vi har haft. Han svarade:

Ja, det är hon. Det har fuurtifs artdra mycket bra justitieministrar också. Ingen har varit dålig. Men jag tror atl det var mycket lyckligt att vi fick Anna-Greta Leijon som justitieminister, infe minst från polisens synpunkt.

Sedau fortsatte man från Ekot:

Också chefen för kriminalvårdsstyrelsert Björrt Weibo hävdar att stora delar av befolkningen varit kritisk mot kriminalpolitikert, framför allt mot halvtidsfrigivrtirtgert, och aft Artua-Greta Leijon nu fångat upp dessa stämrtirtgar.

Ävert inom domstolsväsertdef, refererar Ekot, har Artrta-Greta Leijort hurtrtit bli populär under sina 230 dagar som justitieminister.

Jusfifierådet Olof Höglund, ordförande i högsta domstolen, betonar, precis som förre rikspolischefen Romander, vikten av att Anna-Greta Leijon har en stark ställrtirtg i regerirtgen. Vi fick mer gehör i justitiedepartementet för våra propåer sedan hon tillträdde, säger Olof Höglund. Hon kallade t. ex. genast alla domstolschefer fill en hearirtg. Det har ingen justitieminister gjort fidigare. Dessutom kom domsfolsfrågorna litet mer fram i ljuset, annars har vi ofta hamnat i bakvatten.

Ja, detta stämmer, fru talman, med min bild av Anna-Greta Leijon - en populär, kompetent och handlingskraftig justitieminister. Därför hade jag förtroende för Anna-Greta Leijon i hennes arbete, och därför ville jag gärna behålla Anna-Greta Leijon som justitieminister. Men en majoritet av de borgerliga parfierna och vpk tyckte annorlunda, och irtför detta faktum bestämde sig Anna-Greta Leijon för aft avgå.

I dag har vi från de borgerliga partierna fått höra att rättssamhället är i allvarUg fara. Men framstående represerttartter för just detta rättssamhälle har alltså redovisat - rikspolisen, domstolsväsendet och kriminalvården - hur väl Anna-Greta Leijon har företrätt deras intressen.

Det ouppklarade mordet har varit plågsamt för Anna-Greta Leijon liksom för alla oss ,irtdra. När hort blev justifiemirtisfer kärtde hort ett utomordentligt starkt ansvar för att från sina utgångspunkter underlätta det arbete som skulle bedrivas av polis och åklagare. Även med hänsyn fill det fel som Anna-Greta Leijon har begått, lyssnade jag med häpnad på Carl Bildt, som beskrev Sverige, med utgångspurtkf i def irtträffade, som aft def skulle vara på väg irt i ert polissfat. Jag måsfe säga aff det väl ärtdå måste firtnas gränser och proportioner i en allvarlig debaft som denrta. Carl Bildts parfivärt Artders Björck har uuder gårdageu uttalat att hau redart - i fråga om detta firtrts del två uppgifter - i februari eller i mars skulle ha hört rykten om att Ebbe

Carlssort bedrev egna spaningar om Palmemordet och att hau därför velat ta upp frågan i konsfifutionsutskoffef. Mot bakgrund av Carl Bildts påståenden här om hur oerhört allvarlig denna fråga är frågar jag: Varför kunde moderaferna då infe övertyga sina egna borgerliga värtrter i kortsfitufiortsut-skoffet när frågan först kom fill Anders Björcks kännedom? Varför interpellerade inte moderaferna i riksdagen? De kuude åtminstone ha ställt eu fråga. Varför tog moderaternas represerttant i Edertmartkommissiortcrt irtte upp frågart där? Och varför tog moderaterrtas represertfartt i rikspolissfy-relsert irtfe upp frågau i just rikspolissfyrelsert? Med fartke på Carl Bildts beskrivrtirtg av detta som bl. a. det mest fruktansvärda som har drabbat Sverige uuder hela efferkrigsfiden borde väl moderaferna i all sirt dar inte ha rtöjt er med aft ni inte kunde övertyga konsfifufionsufskoffef. Ni hade åtminsforte fyra andra alterrtafiv aff förhindra denrta utvecklirtg mot eu polissfat, men rti sade aft kortstitufiortsufskoffet inte var intresserat av det här och att ni därför fick lägga det på hyllan, åtminstone fills vidare. Vilken fantastisk irtställrtirtg!

Jag vill deklarera att vi socialdemokrater anser atf man skall hysa en ovillkorlig respekt för lagar och förordnirtgar. Def får icke finrtas mirtsta tvivel på dertrta puukf. ■ ■•

Jag tycker ärtdå aff vi med hänsyrt till det arbefe som vi uuder årfionden har utfört i kommuner, i landsfing och i riksdagen för att göra Sverige till ett bra land aff leva och bo i förtjänar ett något aunorlurtda omdöme ärt det som Carl Bildt utdelade.

Visst kart mart begå misstag i svåra skedert. Jag vill infe förneka aff vi socialdemokrater har gjort def då och då. Till aff ufifrån defta göra våldsamma utfall av def slag som Carl Bildt ägnade sig åt i talarstolen, är steget oerhört långt. Jag tyckte aff Carl Bildt överskred alla anstärtdighefs-grärtser.

Carl Bildt sade också aff jag hade försökt ironisera över ett uttalande som han hade gjort. I sitt tal i dag sade han följande: "När vidden av skandalen först blev klar för mig i fredags eftermiddag, sade jag att jag personligert upplevde def som höll på aft ske som plågsamt." Det var emellertid icke så Carl Bildt uttalade sig. Han sade ordagrant i Aktuellt i lördags: "I går var jag mycket skakad av det som jag var med om, och som vi såg växa fram successivt. Jag tyckte aff det var def plågsammaste jag har varit med om."

Jag tillät mig då atf säga aff jag tror aft svenska folket tyckte att mordet på landets statsminister var betydligt plågsammare. Jag anser atf det illdåd som planerades mot Anna-Greta Leijon och som förpestade hennes fillvaro uuder lång fid, trots allt var betydligt plågsammare än det fel som Anna-Greta Leijon begick.

Fru falman! Inledningsvis vill jag också gärna svara på Bengt Westerbergs frågor. Def rekommcrtdatiortsbrev som Artrta-Greta Leijort skrev irtrtebär ett klart fel. Def har redart framgått av vad jag har sagt. Def var icke ett bagafellartaf fel. Irtnehållet var icke acceptabelt. Brevet borde dessutom ha diarieförts.

Som jag uppfattade våra överläggrtirtgar var det pä grundval av detta brev som de borgerliga oppositionsledarna begärde Anna-Greta Leijons avgång i fredags kväll. Jag har icke haft uppfattningen aff defta brev infe skulle

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

Prot, 1987/88:137 inrtebära ett fel. Jag drog emellerfid ert artrtart slutsats, nämligen aft def icke
9 juni 1988 behövde föranleda justitieministerns avgång.

------------------ ~ Med okonventiortella medel mertar jag t. ex. regerirtgerts beslut att utfästa

Den ekonomiskapoh- bejöning på 50 milj. kr. Jag anser icke att det är acceptabelt att använda
tikenm. m. okonvertfionella metoder som icke ligger irtom lagerts ram. Jag tar bestämt

avsfårtd från olaglighefer.

Bengt Westerberg, jag har för mirt del icke gått ut och riktat kritik mot de borgerliga partierua för atl de skulle komma aft fa upp frågan eller göra valtakfik av den. Jag fick en fråga om jag trodde att defta kan bli en del av valrörelsert och därvid komma aff ufuytfjas valtaktiskt. Jag svarade då aff def irtfe kart uteslutas. Det är eu helt anrtart sak ärt att själv försöka föra irt frågart i valrörelsert på def sättet, eller i dert rtuvaraude debatten.

Jag har infe uttalat mig om andras vilja och engagemang på dert här punkten. Jag kan bara konstatera atf vi som parfi har drabbats mycket brutalt. Jag hoppas att mau i en sådan här fråga skall kuuna få en så stark nationell enighet som möjligt, dvs. i bekämpandet av terrorismen och av def fruktansvärda som har drabbats oss.

När Anna-Greta Leijon fick information om Ebbe Carlssons verksamhet, Bengt Westerberg, hade han redart korttakt med .rikspolischefert. Hart hade lämnat information och uppgifter om def som på polishåll befraktades som ett utomordentligt intressant spår. Def har t.o.m. sagts aff det var dert irttressanfaste teorin. Det var därför uteslutet att regeringen skulle gå in och avbryta detta arbefe.

Olof Johanssort ställde rtågra frågor. En av dem gällde om det finns någon socialdemokrafin närstående grupp med polisiär inriktning. Nej, självfallet inte!

En anrtart av Olof Johartssorts frågor lydde om def firtrts fler projekt vid sidan av den uu avslöjade gruppeu som har eu okonverttiortell verksamhet på programmet, med okortverttiortell irtriktrtirtg och okortvertfiortell firtartsierirtg. Nej, det firtrts irtgerttirtg som jag känrter till. Däremot hoppas jag naturligtvis att man från polisens och åklagarnas sida arbetar okonvertfio-rtellt. Def skall dock givetvis ske irtom ramen för de lagar och regler som existerar.

Olof Johanssort ställde vidare frågart om varför mart infe skall gä in och göra en KU-granskning i sommar. Konstitutionsutskottet har att fatta sina beslut utan irtblartdrtirtg frårt regeringens sida. Utskottet har nu beslutat att det är den n]fva\da riksdagerts konstitutionsutskott spm skall granska denna fråga. Utskottet har emellerfid uttalat att def är angeläget aff material redart rtu begärs in. För regeringskansliets del kan jag deklarera aft vi självfallet kommer att medverka fill att klarlägga vad som har hänt i dertna fråga. Regeringert har allt intresse av atf detta sker och det så snart som möjUgt, dvs. långt före valdagen.

Får jag sedan, fru talman, svara på ytterligare en fråga innan jag går in på det som skulle vara mitt artförartde. Med dert falarordrtirtg vi har med två timmar för oppositiortCrt och sedart 30 mirtufer för regeringen hinner jag numera sällan presentera socialdemokratins polifik.

Får jag ärtdå med artledrtirtg av Bertgt Westerbergs kritik mot skattetrycket
90 citera senaste numret av fidrtirtgen Affärsvärlden. Där sägs följande, mycket

irtfressartta saker: "De borgerliga artklagar rtu socialdemokraterna för aff ständigt höja skatterna, I själva verket var def de borgerliga regeringarna som under siua sex år kraftigt ökade de offenfiiga utgifternas andel av BNP. Den offenfiiga sektorn ökade då med omkring 15 procent av BNP, vilket i dag motsvarar 150 miljarder kr."

I själva verket kan mart således säga atf def var de borgerliga som kraftigt byggde uf deu offenfiiga sektorn och därmed ökade skattetrycket, medan socialdemokraterna efteråt har sänkt def. I artikeln sägs också följande: "Under den efterföljande socialdemokratiska regeringstiden har utgiffsau-delert i stället mirtskaf med omkring fem procentenheter - dvs. omkring 50 miljarder kr i dagens peurtirtgvärde."

Fru falmau! Kjell-Olof Feldt har belyst den period av sex borgerliga och sex socialdemokratiska år som vi har bakom oss. Man kan väl enkelt säga att fakta talar för sig själv. Under de borgerliga åren drabbades Sverige av oerhörda problem - problem, som man infe lyckades lösa. Utvecklingert har rtu vänt. På område efter område har vi som nation och som enskilda människor, som löntagare och som pensionärer, kunnat notera betydande framgångar och förbättringar.

Det vikfiga är nu aft diskutera, även en sådan här dag, vad som ligger framför oss. Jag skall använda den senare delen av min falartid till atf göra det. Det är vikfiga år som ligger framför oss. Def är viktiga uppgifter som en svensk regering kommer att ställas inför efter valet i höst - miljön och planeringen av aweckUngen av kärnkraften, ekonomin och skatterna, sysselsättningen och arbetslivet, välfärden och en rättvis fördelnirtg, ett vidgat Europasamarbete och en fortsatt fast utrikespolitik.

Socialdemokratin har ett samlat program för miljön. Vi är beredda att se till att vi uppnår de mål som vi har saft upp. Det kommer att krävas många vikfiga och, med all säkerhet, svåra beslut om miljön under de kommande åren. De besluten får definitivt inte vänta, utan de måsfe fattas.

De erfarenheter vi skaffar oss i miljövårdsarbetet i vårt eget land blir också basen för det som är den riktigt stora mjljöutmaningert: att gå i spetsert och vara pådrivartde för ert offensiv, internationell miljöpoUfik.

När Sverige t. ex., som första land i världen, förbjuder anvärtdrtingert av freorter är det ett viktigt steg också i det irtfernationella arbetet. Vi kan visserligen inte ertsamma så att säga täppa till ozorthålet, mert vi kart klart bidra till ert hoppfullare utvecklirtg.

När det gäller kärrtkraffert har socialdemokraterna givit ett klart besked: Kärnkraftsavvecklingen inleds 1995 och 1996. Vi har presenterat ert hand-Urtgsplart för hur omställningen skall gå till och hur vi skall klara def svenska energisystemet i framtiden.

Den ekonomiska krisen - och dert framgångsrika och samtidigt oerhört påfrestande krispoUtiken - har givit oss full insikt om vad en stark ekonomi betyder för vårt land. Vi står i dag betydligt bättre rustade än för sex år sedan, men alla svårigheter är förvisso inte undanröjda. Det blir de aldrig. En regerirtg får aldrig tappa taget om ekonomin, för då klarar man inte heller de övriga arbetsuppgifterna.

Vi har rtu, fack vare de senaste årens positiva utveckling, möjligheter att gå vidare med välfärdspolifiken. Angelägna områden har fått stå tillbaka, när krisen tvingade fram återhållsamhet.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

PfOt, 1987/88:137 De närmaste åren är det sjukvården, familjepolifiken och äldreomsorgert
9 juni 1988 sorn behöver ökade resurser. Vi socialdemokrater är beredda aff ta fram

--------- ~ dem, och vi skall göra def i deu takt som resurserna skapas. Några

Den ekonomiska po i- äyenfyriighefer med rtya budgefuuderskott färtker vi infe ge oss in på. Då

tiken m.m. riskerar vi hela vår välfärd, det vet vi sedan de borgerliga åren. Vi måste hela

tiden ha beredskap för aff en rty konjunkfurrtedgårtg kart drabba oss. Den

måsfe vi klara på samma sätt som vi tagit oss igenom den akuta ekonomiska

krisen under 80-talet - utan att rusta ned välfärden.

Redan nästa år skall def fattas beslut om en stor och genomgripande skattereform. Vi vet vad vi vUl uppnå med den reformen: lägre skattesatser och rimligare beskattning av kapitalinkomster, enklare skafteregler, bättre kommunal skaffeufjämnirtg, rättvisare fördelrtirtg av skaffebördart och minskat utrymme för fiffel och fusk. Inte minst det senaste är en angelägert åtgärd, rtär man hör om de redan välbeställda mänrtiskor som ägrtar sig åt en högst avancerad skatteplanering.

Sverige har, tack vare den socialdemokrafiska ekonomiska polifiken och arbefsmarkuadspolifikeu, en internafioneUt seff unikt låg arbetslöshet. Jag har konstaterat, inte minst nu när jag har äkt omkrirtg i Europa, aff mau häprtar rtär man hör aff vi i Sverige har en arbetslöshet som är så låg. Vi vet vad def betyder för vår framtida ekortomi, för vår välfärd och för människors frihet och möjligheter att skapa sig ett gott liv. Atf det fiurts arbete åt alla är rtågot så oerhört grundläggande. Här släpper en socialdemokrafisk regering aldrig taget. Det kart jag försäkra.

Mert för ft amfidert krävs också en beredskap för atf def kan uppstå brist på arbetskraft, framför allt i vissa brartscher. Bäsfa sättet aft möta ert sådart situation är att gå vidare och reformera arbetslivet. Vi har fortfarande många arbetsmiljöer där människor riskerar sin hälsa, och där buller, smuts och enformighet gör arbetet ansträngande och otrivsamt. Många jobb kan bli mer meningsfulla, om de anställda får större infiytartde och större artsvar. Givetvis har utbilduingspolifikert, alltifrårt ungdomsutbildrtirtgen fill vidareutbildning och återkommande ufbildnirtg, en oerhört väsenfiig uppgift uär def gäller aft möta behovet av arbetskraft.

Det talas uu mycket om att ungdomen flyr industrijobb och vårdyrken. Jag är övertygad om att det är samma grundproblem som Ugger bakom denna flykt. Det har ingenting aff göra med atf def ena är privat och def andra offentUg verksamhet.

Skall vi fä folk fill de områden där jobben finrts, och där behovert av arbetskraft Éir stora, måste vi ge de anställda mer infiytartde över sitt arbefe, bättre möjligheter till vidareutbildning, som jag nämnde, mer meningsfuUa arbetsuppgifter och en bättre arbetsmiljö. För oss socialdemokrater är Sverige och Europa en vikfig framtidsfråga. Vi vill medverka i ett utvidgat Europasamarbefe. Vi vill att detta samarbete skall existera på så många områden som möjligt. Vi vill ha ett samarbete som kan skapa ett Europa i fred, där ingen längre med våld försöker dominera vår världsdel.

Vi vill åstadkomma ett Europa utan hindrartde grärtser, där man i stället

underlättar resande och kortfakter och utbyte mellan länder. Vi vill ha ett så

92 rtära samarbete med EG som möjligt, på alla områden, med självklara

undantag för utrikes- och försvarspoUfikeu.

För en socialdemokrafisk regering kommer det att förbli en huvuduppgift aff föra eu aktiv utrikespolitik. Vi skall fortsätta atf verka för aft undartröja hotet frårt kärrtvaprtcrt. Vi skall varrta räftert fill självbesfämmartde, och reagera mot ofrihet. Vi skall slå vakt om folkrättert.

Sverige är och skall vara ert rteufral och alliansfri stat. Vi har inga artdra aff lita till rtär det gäller aft slå vakt om vårt oberoertde. Vi har vårt eget försvar och den irtterrtationella rätten. När den rätten åsidosätts i andra delar av världert, skall vi säga ifrårt. Ty detta hartdlar också om aft varrta vikfiga, svertska irttressert. I dert uppgiffeu kommer socialdemokrafin aldrig aft svika.

Vi kommer inte heller aff tveka att försvara vårt eget territorium med alla fill buds stående medel. Kränkrtingar av Sveriges grärtser kommer aldrig aft accepteras.

Så ser de stora och vikfiga uppgifterna ut som eu regering måste klara de närmaste åren. Så vill vi lösa dem. Det kräver en stark och handlirtgskraftig regerirtg, som har förmåga aft fatta beslut. Jag kau irtte komma ifrårt aff jag, av praktisk erfarerthef, upplever def som aff de borgerliga parfierna saknar den förmågan. Deras bestående oenighet leder nu till att de infe kan ge väljarna något besked före valet om vad en borgerlig regerirtg skulle uträtta. Om de kommer i regeringsställning, är risken uppenbar aff de icke kan regera i de vikfiga sakfrågorrta.

Två av de stora frågor som ligger framför oss har fidigare fällt borgerliga regerirtgar: ertergirt och skatterrta.

I fråga om energirt är förvirrirtgert fortfarartde total.

Olof Johartssort och certtern tycker atf kärnkraffsa-wecklirtgeu måste gå snabbare äu regeringen föreslagit - centerrt vill aff all kärnkraft skall avvecklas under 1990-talet.

Carl Bildt och moderaterna menar aft regerirtgert har alldeles för bråttom. Moderaterrta vill irtfe erts påbörja awecklirtgert uuder rtästa årtiortde.

Folkpartiet vill, i och för sig, se kärrtkraffen avvecklad senast år 2010, mert poUtikerrta skall irtte lägga sig i rtär eller hur eller i vilkeu ordrting avvecklingen skall ske. Det skall marknadskrafterna sköta. Nog låter det Utet äventyrligt.

Får centerrt sitta kvar i ert borgerlig regerirtg om mart framhärdar 1 sirt uppfattning atf kärnkraftert skall avvecklas srtabbare än vad folkparfiet och moderaterna vill? Det är en fråga som det skulle vara intressant aft få veta svaret på före valet. Kommer centern atf vika sig än eu gäng, eller är def ett oeftergivligt villkor från centerparfiets sida, aff driva siu kärnkraftspolifik?

Hur skall en ny borgerlig regering kunna samla sig till eu skattereform? På snart sagt varje punkt är de fre partierna på kollisionskurs.

Def gäller synert på avdragsbegränsrtirtgcrt, där viljorrta spretar åt olika håll. Def var just deu frågart om fällde den tredje borgerliga regeringert 1981. Därför blir def ju nästan patefiskt, när Cari Bildt står här och varnar för vad som kan hända med avdragen med en socialdemokratisk regering. Men vad händer om det blir en borgerlig regering? Vill Carl Bildt gå upp och tala om vad eu borgerlig regering kommer atl bedriva för avdragspolitik? Del vore utomordentligt intressant att höra. Vi kommer inte att göra några förändrirtgar utau aft särtka margirtalskafterrta. Då kan man också begränsa

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

avdragen. Det skulle som sagt vara utomordentligt irtfressartt aff höra vad ert borgerlig regerirtg kommer att göra.

Det gäller syrtCrt på inkomstskaften, där folkpartiet vill höja skaffert för lågirtkomstfagarna, medan centern vill sänka den. Moderaterrta vill särtka skatten lite t för dem med små inkomster och mycket för dem som fjärtar stora pertgar.

Def gäller syrten på kommunalskaften, där moderaferna föreslår åtgärder som ökar de redan alltför stora skillnaderrta i kommunalskatt med 5 kr. Centerrt,har ert utjämning av kommunalskatterna som sitt viktigaste mål. Kommer moderaferna att kunna vara med och bilda en borgerlig regerirtg, om mart irtte får igenom sina hjärtefrågor på skatteområdet? ■ När det gäller sjukvårderts behov av resurser står de borgerliga lika splittrade.

Bengt Westerberg har sagt aff sjukvården skall få ökade resurser. Carl Bildt är av en annart uppfattrtirtg. Hart säger aff vi irtte löser sjukvårdeus problem med atf "kasta pertgar på dom". Moderaterrta prioriterar sänkt skatt i en rad landsfirtg framför ökade resurser fill värdeu. Kart folkparfiet kompromissa med moderaferna i denna fråga? Bengt Westerberg har gjort ganska bra uftalartdert om sjukvårdeu. Mert vad härtder om dessa ställs emot moderaternas krav på sänkta skatter?

Så ser det uf i stort, när vi lägger sex socialdemokratiska och sex borgerliga år bakom oss - här vill jag också hänvisa till finansministerns redovisning -och i valet den 18 september skall bestämma färdriktningen för de kommande tre åren.

Herr falmau! Vi vef att det kommer aft krävas förändringar och en kraftfull polifik på en rad områden. Men med en socialdemokrafisk regering kan vi hoppas på en posifiv utveckling. Med en borgerlig regerirtg kan det fa vägen vart som helst. Eller troligare, bli på stället marsch medan problemen hopar sig igeu.

AnL 33 CARL BILDT (m) replik:

Herr talman! Jag hade hoppats aff statsmirtisferrt skulle fa tillfället i akt och i dertrta debatt för det första ge besked om socialdemokraterrtas polifik efter valet och, för def artdra, räta ut alla de frågetecken som under den senaste veckan har uppstått beträffande regeringens och sitt eget agerande i Ebbe Carlsson-affären.

På den första punkten sade han ingertfirtg. Harts artförande var i detta avseende en upprepning av de tirader över borgerligheten som numera tiUhör standardiugredieuserna i ett Ingvar Carlsson-tal.

På den andra punkfert sade hart rtågot, men inte allt. Ingvar Carlsson sade aft jag hade uttryckt farhågor för en polissfat. Det är fel. Def är infe däri som mirt oro ligger, och def var irtfe def som jag sade. Vad jag sade är aff jag är djupt oroad över aft def från framträdande håll inom landets största parti förs resonemang som visar aff man infe har full respekt för lagar, rätt och ordnirtg och där man glorifierar s. k. okonvertfiortella metoder och operatiorter i eller

bortom lagerts utmärker. Detta är oroande. Del är inte fråga om ert polisstat. Det är ert rättslös stat, som drabbar alla och prakfiskt taget urskilluiugslösf.

Jag menar att vi har ett gemensamt ansvar för rättssamhället och dess värderingar. Därför blir man oroad, uär statsministern är tyst, när LO-chefen säger sådana upprörande saker som han gjorde häromdagen och när den socialdemokrafiske parfisekreferarert - som gärrta kan läggas fill församlingen - svävade sä tydligt pä målet när hau fick frågan om huruvida ändamålet helgar medlen.

I dag går statsministern något längre i sin krifik av Anrta-Greta Leijort. Hart arttyder nu aff brevet i dess helhet var felaktigt. Jag noterade aff statssekreteraren Sten Heckscher i ett offentligt uttalande i gär sade atf brevet var ett grovt fel. Jag tror inte atf def i modern fid i Sverige finns något exempel på att en statssekreterare offentligt har kritiserat sitt statsråd så hårt som i detta fall. En fråga som inställer sig är om det verkligen var statsministerns menirtg aff som högste politiska företrädare för rättssamhället Sverige behålla ert persort som hade begått grova fel, också ertligt uftalandert av hennes egen statssekreterare.

Brevet var dokumentet som visade på uppdraget fill Ebbe Carlsson och def som band regeringert till dertrta operatiort i lagens utmärker. Därmed kom det aft handla om ministerstyre, åsidosättande av räflegångsbalkert och om all åsidosätta alla slutsatser från EdertmankommissiortCrt. Det handlar därmed om atf det i dag har uppstått en förfroendekris i fråga om socialdemokrafins uppslutnirtg kring rättsstaten.

Jag noterar med tillfredsställelse aft statsmirtisferrt - ävert om detta borde vara ert självklarhet - säger att def skall firtnas ovillkorlig respekt för alla lagar, regler och förordnirtgar. Mert om det skall råda ovillkorlig respekt -och def skall gälla alla i detta samhälle - kunde han då verkligert tolerera ert justifiemirtisfer som begick vad som även med statssekreterarens ord var grova fel? Och detta i den kanske allra viktigaste fråga som detta statsråd hade att handlägga, nämligen organisationen av jakten på dem som mördade statsminister Olof Palme. Det är förvånande aft statsministern fortfarande far så lätt på def som faktiskt har inträffat..

Också jag tillhörde dem som förra hösten hade mycket posifivt aff säga om Anna-Greta Leijon, det vef Ingvar Carlsson. Det hade jag också, ävert detta kärtrter stafsminisferu fill, vid de två interna överläggningar vi hade - Ingvar Carlsson var bara med på en av dem. Jag Utade på rtågot sätt på hertue. Def var också därför som min'personliga besvikelse blev så stor i fredags, när jag insåg vidden av det som fakfiskt hade hänt. Visst hade hon, som statsministern sade, börjat antyda atf mau skulle avskaffa det fullständigt huvudlösa systemet med halvlidsfrigivuiug inom kriminalvården. Vi moderater var för övrigt del enda parti som var emol det rtär detta förslag frårt dert socialdemokratiska regeringen gick igenom i denrta kammare 1983. Det var hög tid atf vi fick en justifieminister som något begrep hur felaktigt detta var.

Men vi måste samtidigt konstatera all krisen för deu svenska rättsstaten har fortsatt aft fördjupas sedan 1982. Man har inte gett polisen fillräckliga resurser. År efter är har man försvagat polisert. Mart har genom halvtidsfri-givning och anrtat förflackat krimirtalpolitikert. Därför blir jag indigrterad, rtär jag firtrter atf mart i ert situation där rättsväsendet verkligen behövs tar sirt

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

tillflykt också lill privalfirtartsierade operatiorter av närmast pirafkarakfär i lagens utkanter. Def är fråga om eu kris för vårt samhälle.

Jag tycker aft statsministern kanske hade kunnat vara ännu tydligare. Hade han verkligen varit beredd atf som främste politiske representant för vårt rättssamhälle tolerera en persou som enligt stafssekreteraren hade begått grova fel när det gäller den allra viktigaste fråga som hon och den regering och den statsminister hon företrädde hade att hartdlägga?

Om vi irtte begär aff ett statsråd som begår grova fel får fa kortsekvertserna, kan vi infe heller begära att de medborgare som begår grova fel får fa konsekvens;erna.

AnL 34 BENGT WESTERBERG (fp) replik:

Herr talman! Jag har en känsla av aff Ingvar Carlsson änfligert börjar inse vidden av de fel som hans förra justitiemirtisler begick. Irtgvar Carlssort vill inte längre bagatellisera de fel som hort gjorde sig skyldig till. Därmed utgår jag ifrån atl han inte heller längre vill kalla def för småaktighef från vår sida, när vi drev saken på det sätt som vi gjorde.

Jag tycker aft det är klokt av statsmirtisfern alt så entydigt som han här ändå gjorde ta avsfårtd från inrtehållet i hela brevet och irtte hävda aff def bara var rtågOrt :Formulering i brevet som det var fel på. Det var faktiskt vad Anna-Greta Leijon själv hävdade så sertt som i förrgårkväll i Magasirtcf-programmet, då hon fick möjligheter atf utförligt lägga uf texten om hur hon såg på de här sakerna. Till det kommer den omständighet som jag påtalade förut, nämligert atf hort försökte dölja det hort höll på rtied. Hort diarieförde infe handlingen. Jag tolkar det så, aff hon infe ville visa upp för någort artrtart vad hon sysslade med. Aff hon - som jag också påpekade - då riksåklagaren besökte henne den 11 maj, ert vecka efter det atf brevet hade utfärdats, rtekade till aff Ebbe Carlsson var någortfing artuat än en privatperson tyder också på aft hon ville dölja det hon höll på med.

Ingvar Carlsson sade att rikspolissfyrelsert redart hade kortfakt med Ebbe Carlssort när Anrta-Greta Leijon fick kontakt med honom. Det är alldeles riktigt aft en sådan kontakt hade föregått konfakfert mellan Ebbe Carlsson och Artrta-Greta Leijort i def här ärertdet, men def gör det ju ännu mer förvånande atf Anna-Greta Leijon pä detta sena stadium, i börjart av maj, irtgrep och själv utfärdade ett rekommendationsbrev, om hon menar atf kontakten mellan spauiugsledningert och Ebbe Carlssort redart var etablerad.

Till allt defta kommer ytterligare en omständighet som jag infe berörde i mitt huvud anförande, nämligen atf Anna-Greta Leijon vid minst två tillfällen vilseförde ena gångert mig personligert och andra gången partiledarna. Vid def senare tillfället var för övrigt Ingvar Carlsson själv med. Det är klart aff det inrtebär ett betydartde grurtdskott mot det förfroertde som firtrts i partiledarkrefscrt, om vi infe skall kunna lita på de besked som vi får från statsråden. Det är viktigt att vi kan ha öppna och förtroliga samtal. Jag tror inte att Ingvar Carlsson över huvud taget kau ge rtågra exempel på atf vi på ett felakfigt sätt har art vänt de förtroendert som vi har fått. Därför har vi också valt aff lita på statsråden, vilket jag - felakfigt nog - gjorde efter det aff jag hade fått besked av Anna-Greta Leijon förra onsdagcrt.

Så till ett artrtat ämrte, herr falman! Statsministern fog upp energifrågan i

sitt anförartde och hävdade aff det skulle vara äventyrligt aff låta energipro-ducertterna själva bestämma om rtär kärrtkraffverken skulle stängas av. Jag tycker atf def är långt mer äventyrligt att, som regeringen är beredd att göra, överiåfa prisbildningen till marknaden. Jag tycker nämligen aff just priset i det här skedet är det viktigaste instrumentet vi har till vårt förfogande för att stimulera hushållning och sparande på energiområdet och utveckling av ny energisnål teknik. Detta instrument avhänder sig socialdemokraterna och säger aff det får marknaden sköta - def enda beslut vi tar är atf två reaktorer, av skäl som man infe kan redovisa öppet, skall stängas av 1995 och 1996. Ingvar Carlsson antydde all det förhållandet aft man stänger av dem tidigare än vad man rtågortsirt har plarteraf skulle innebära aft det blir lättare atf klara omställningen. Jag kanske får be Ingvar Carlsson aff närmare utveckla det argumentet, för jag förstår def uppriktigt sagt inte.

Så fill skatterna. Jag ställde en fråga till Irtgvar Carlssort som jag irtte fick något svar på. I stället läste Ingvar Carlsson ur en artikel i Affärsvärlden som säkeri är mycket intressant men som i sammarthanget var föga relevant. Den fråga som jag ställde var denrta: Kart Irtgvar Carlsson lova aft den utbyggnad av föräldraförsäkringen som socialdemokraterna har aviserat skall komma i valmanifesfef om några dagar inte kommer atf firtartsieras med höjda skatter?

Jag ställer dert frågan mot bakgrund av aff Ingvar Carlsson i en debatt som vi hade här i kammarert för irtfe så lärtge sedan sade aft målet för socialdemokraterna är aff sänka skattetrycket, mätt som skatternas andel av BNP, från dagens nivå på drygt 55 % ned till 51,5 %. Sedan Ingvar Carlsson gjorde def uttalandet har alla steg som tagits gått i motsatt riktning. Därför är def naturligtvis intressant aff veta när socialdemokraterna tänker sluta höja skaften. När skall vägen mot 51,5 % i skattetryck anträdas? Det skulle vara intressartt för kammarert och irtte mirtsf för väljarna att få besked på den punkten.

För atf man någonsirt skall kunna nå def målet är def naturligtvis viktigt aff . man inte gertomför dyra reformer som kostar flera miljarder krortor och firtartsierar dem skattevägen. Därför vill jag upprepa frågan fill Ingvar Carlsson: Kan Ingvar Carlsson lova atf den reform som rtu plaueras irtfe skall firtartsieras med höjda skatter?

Sedart vill jag lill sist gratulera Ingvar Carlsson fill atf i sitt anförartde på ett utmärkt sätt ha sammanfattat de borgerliga parfiernas skattepolitik: lägre skattesatser och rimligare beskaffning av kapitalinkomster, enklare skatteregler, bättre kommunal skaffeutjämuiug, rättvisare fördelning av skattebördan och minskat utrymme för fiffel och fusk.

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

Prot. 1987/88:137 Mot dessa spelregler har def syndats gång efter artrtan i Palmeufredningen.

9 juni 1988 Den här debatten för vi ju infe för ro skull. Vi har försökt iute atf ha

Den ekonorniskapoU tiken m. m.

överseende med regelbrotten meu aft söka samverkan. Vi har t.o.m. anklagats för att ha samlingsregerat när vi har försökt undanröja problem för den utredningsverksamhet som är svär men som måste genomföras i spaningen efter Olof Palmes mördare. Vi har alltså från certterrts sida velat undvika att ta strid, en strid som drar in denna nationella tragedi i den polifiska kampen mellan partierna. Men då det mer än två år efter mordet kommer fram sådana här saker, all justitieministern arrangerar egen spaning vid sidan av den ordinarie förundersökningen, med anUtande av privatpersoners peugar, utfärdar ett rekommendationsbrev som i realiteten är ett uppdragsbrev, då finns del inte längre några ursäkter, då måsfe man sätta stopp.

Jag skall gärna erkänrta aff jag liksom mårtga artdra beurtdrade Irtgvar Carlssorts sätt att klara dert svåra kriscrt efter mordet på Olof Palme, men jag har haft mindre förståelse för Irtgvar Carlssorts agerartde i den här saken. Jag skall inte här upprepa vad jag redan har sagt, utan jag vill i stället värtda sökarljuset mol dert socialdemokratiska riksdagsgruppeu och värtslerpartiel kommunisterna och deras uppträdande uu i konsfifufionsufskottet. Uppriktigt sagt förstår jag def inte. Om vi har en öppenhet och en vilja till samförstånd i vårt samhälle, där vi försöker klara av svåra problem och där t. o. m. deu socialdemokrafiske parfiordförandert säger aft regerirtgskanslief är berett att ställa allt material till förfogartde för konstitutionsutskotfef och aft göra def omedelbart och långt före valet, varför är man då rädd för att åstadkomma en gransknirtg? Def är obegripligt. Den kritiken är dock infe riktad mot Ingvar Carlsson, för def är inte i det här sammanhanget Ingvar Carlsson som statsminister som skall ge order. Men rtär partiordföranden säger defia här, så borde väl en och anrtan i denrta kammare fa intryck av det. Och det vore bra om vi senare i den här debatten fick klart för oss hur landet ■ ligger.

Det är naturligtvis viktigt aft statsministern också i rollen som parfiordförande är beredd aff skapa klarhet, ta kommandot, se till atf all privafdeckar-verksamhet med okonvenfionella metoder - eller var def nu handlar om -inom eller utanför lagens råmärken undanröjs. Därför vill jag uppriktigt säga att jag är glad över de besked som statsministern här lämnade på de frågor som jag ställde. Han svarade ett klart nej - och bekräftade därmed sirt partisekreterares uttalande - när def gäller polisiär verksamhet i socialdemokratisk regi. Och han sade klart nej, med tillägget "irtte vad jag vet", rtär det gällei annart verksamhet av likrtartde karaktär. Jag rtoterade slufligert, som sagt, atf han vill ha ett klarläggande - så lårtgt def slår i regerirtgskartsliels makt - långt före valdagen.

Jag vill nu gå in på andra saker som också har berörts i stafsmirtisferrts irtledrtirtgsartförartdé. Jag lyssrtade rtaturligtvis också på deu fidigare debatfert med artledrtirtg av firtartsufskotfefs befärtkartde. När man berömmer sig av aff deu svenska ekonomirt är så stark i dag, så stämmer alltså irtte detta med vad dert irtlernalionella organisationen OECD har sagt så sent som i dag fråu Paris. Jag utgår naturligtvis ifrån aff det är baserat på uppgifter här

98 hemifrån. Som jag sade i mirt irtledrting sammanfattade mart situafionen så,

atf def fanns väldigt många problerii - överhettning, sjunkande hushållssparande, negafiv exterubalans, inflafiortsökrtirtg, ökat skattetryck, stort gap mellan svensk och interrtafiortell rärtta, srtabbare ökning av löuekosfnaderrta ärt i kortkurrerttlärtderrta, och därmed minskad konkurrenskraft och förlorade marknadsartdelar. Def som man lyfte fram är alltså den höga sysselsäffningert, den låga arbetslösheten. Och som def sagts här i dag är naturligtvis 1,5 % oerhört litet i ett infernafionellt perspektiv.

Mert def går irtfe aff gcrterellf vara så posifiv. Irtgvar Carlssort sade aft fakta talar för sig själva krirtg ekonomirt. Låt mig knyta ihop de här två debatterna med atf säga att det vore bra om samma synsätt kunde prägla hela den polifiska verksamheten.

AnL 36 LARS WERNER (vpk) rephk: , Herr talman! Det är självklart aff affärert Ebbe Carlsson och alla andra affärer kommer att debatteras i valrörelsen. När det gäller den senaste affären står det helt klart aff Anna-Greta Leijon handlat i strid mot lagen -och därav kravet på hennes avgång. Def fanrts egertfligert inget anrtaf alterrtafiv. Och def var bra; tycker jag, atf regerirtgert sertt omsider irtsåg detta och irtte drev frågart till förfroertdeomröstrtirtg i riksdagert.

Däremot firtrts def mårtga artdra frågor som behöver svar i dert här härvan. När de borgerliga parfierna yill driva fram en granskrtirtg i kortsfitufiortsut-skoffet före valet, menar jag atf de har fel. Den här affären har så många förgreningar att den måste bli föremål för en grundlig, djupgående konstitutionell granskrtirtg. Ert ytlig grartskrtirtg under stor tidspress, bl. a. på grund av valrörelsen, tror infe jag skulle främja en sådan grurtdlighet. De kortsfifufio-rtella frågorrta är så viktiga atf valtakfiska skäl irtfe får bestämma hur en granskning skall genomföras. Jag tycker atf def kart vara klokt atf irtfe blartd ihop den polifiska granskningen, som görs i valrörelsen, med den konstitutionella granskrtirtgen.

Vårt parfi medverkar gärrta till aff mart uuder sommaren- samlar in material, så atf granskningen kan börja direkt rtär den nya riksdagert och dess utskott kommit i gång. Jag tycker atf def är självklart aff def är den riksdageu och del kortstifutionsutskoffet som skall svara för grausknirtgcrt. Varför då kräva grartskrtirtg före valet, om irtte just av valfaktiska skäl? Jag kau infe komma ifrån aft valtaktiken då spelar en större roll ärt själva sakfrågan. Och vi vill iute ställa upp på delta valtakfiska spel.

Det finns emellertid många oklara punkter som vi måste få klarhet i. Vilken roll spelar egentligen polisen, och framför allt säkerhetspolisen, i utredningen om mordet på Olof Palme? Jag tycker all del är alldeles uppenbart att regeringen har bristfällig kontroll över och insyrt i säpos verksamhet.

Och vilkert insyrt har ledamöferrta frän riksdagert i rikspolissfyrelsert? Jag tycker aff mart gårtg på gårtg upplever - och läser i massmedia - aft rti kommer i efterhand när det gäller att fä informatiorter. För det mesta förklarar ni er nöjda - eller säger att rii skall ta upp det rtästa gång; Är ni inte litet passiva, ni från riksdagen som sitter i rikspolisstyrelsen?

Vissa krafter iuom säpo tycks ha ambitionen atf spela en roll som en stat i stafert-. Det är mycket allvarligt för demokratin och landets säkerhet.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m."

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

100

Ihärdiga uppgifter från olika håll talar om motstående fraktioner iuom säpo -å ena sidan de s.k. karolinerrta, som gör ett lojalt fjärtsfemartrtaarbete, å artdra sidan de s. k. bysaufinerna, som är irtvecklade i ett irtfrigspel och också har relatiorter med främmartde lärtders säkerhetsfjärtsfer.

Hur det än må vara med den säkert, uppstår frågau om det bara var ert fillfällighet aff Ebbe Carlsson-affären exploderade några veckor inrtart den Lidbomska utredningert skulle komma. Finrts def krafter irtom säpo som vill omöjliggöra ett gertomförande av utredningens förslag, som kau tänkas få tråkiga följder för en del inom säpo? Jag konstaterar också atl tidningen Expressen i går på ledarplats krävde alt Lidbom skulle frånfräda sitt utredning:suppdrag.

Sedart firtrts def ert mer prirtcipiell fråga, som jag tycker skall ställas i debatfert både fill dem som försvarar s. k. okonventionella metoder och fill dem som är motståndare till dem. Anser ni att okonvertfiortella metoder skall få artvärtdas bara resultatet blir posifivt? Är def resultatet som är avgörande för om mau får eller infe? Hade Ebbe Carlsson och alla de som han har dragit med sig i den här soppan gått fria, om mordet på Olof Palme hade klarats upp med de här metoderna? Eller är def så, att lagar och rättegångsbalkar måsfe gälla under alla förhållanden? Om infe, var går i så faU gränsen? Är det så illa atf vi har en säkerhetspolis som regeringen bara delvis litar på? Vad gör man i så fall åt detta?

Cari Bildt talade tidigare här om aff det finns register hos polisen. Ja, det finns def säkert. Men jag tror infe aft Carl Bildt fiurtS i säkerhefspoliserts register. E>e namrt det här gäller har mart skaffat på artrtat håll.

Mert rti från moderata samlingspartiet har ju aldrig varit så intresserade av aff granska säkerhetspolisens metoder här i landet. Skall jag ta Carl Bildts inlägg här ,i dag som ett tecken på atf han uu har ett stort intresse av aff vi skall få ert pålitlig säkerhetspolis - ert säkerhetspolis som svertska folket kart lita på?

Vi har tidigare exempel på justifiemiuistrar som förgäves har försökt få ordning på säpo. Är vi nu där igen? Ja, frågetecknen är många. Jag vill fråga Ingvar Carlsson om hart vill medverka till aft försöka räta ut dessa frågeleckert. Jag vill också fråga de borgerliga: Är ni lika angelägrta all söka svaren om säpo och säpos verksamhet som rti är att grartska Artna-Grela Leijort?

, AnL 37 Statsminister INGVAR CARLSSON:

Herr talman! Jag tvingas konstatera atl Carl Bildts irtsals i dagcrts debatt blir mer och mer besyrtrtcrlig. 1 sin inledning sade Carl Bildt följande: I dag är det kanske någon invandrargrupp som med s. k. okonventionella metoder skall avlyssnas, enligt principen all ändamålet helgar medlen. I morgon är del kanske någon annan grupp som de s.k. okonvenfionella metoderna skall tillämpas på. En vacker dag kanske del gäller oss alla.

Då är det en polisstat det handlar om, Carl Bildt! Del är del rätta ordet, och jag förslår inle varför Carl Bildt hade denna beskrivrtirtg om hau inle avsåg all framkalla just denna bild, och dessutom som ett resultat av eu socialdemokratisk politik.

Del är ein oförskämdhet, Carl Bildt! Vi har byggt det här samhället och

gjort ett och annat misslag, meu beskyll oss icke för all åstadkomma en polisstat!

Och Carl Bildt fortsätter i ganska uppskruvat tempo all tala om rättssamhället.

Men jag ställde faktiskt en fråga. Den ledamot av denna kammare som förmodligen före någon annan - enligt egen utsago - kärtde till all Ebbe Carlssort hade ertgagerats i privaispaning var Artders Björck. Varför skedde irtgerttirtg när Anders Björck inte fick igcrtom ert grartskrtirtg i kortslilulions-ulskollet? Del var ju enligt er egen beskrivning hela rättssamhället som höll pä all rämna! Sitter ui med armarna i kors rtär rättssamhället håller på all rämrta?

Del får väl ändå vara någon konsekvens, någon rim och reson när man i Sveriges riksdag riktar den här typen av anklagelser.

Bengl Westerberg, jag har inte bagatelliserat - såvida irtte Bertgt Westerberg menar all jag sade alt det är mänskligt att göra ett fel. Del tycker jag nämligen. Jag är litet orolig över utvecklingen - man kanske kommer atl uppleva det så atl politiker måste i varje del vara ofelbara. Del kommer vi aldrig all klara - och jag är t.o.m. litet rädd för människor som är helt ofelbara. Jag tror atl vi måste respektera eu viss mänsklighet i politiken, men givetvis får det icke - jag understryker detta - begås brott mot lagar och förordningar. Därför var def så vikfigt för Anna-Greta Leijon atf konstatera att den verksamhet som eventuellt skulle ske fråu Ebbe Carlssons sida skulle ske på polisens ansvar, och åklagarna måste informeras.

Så över till kårnkraften.

Del stora bekymret med folkpartiels linje är all den kommer alt innebära all alla aggregaten kommer atf avvecklas omkring är 2006-2008, och def kommer att bli totalt kaos med energipolitiken om ni väljer dert lirtjen. Marknadskrafterna klarar inte av eu så stor omställning som det innebär atf ställa om hela värt energisystem.

I fråga om skatterna: Om ni i folkpartiet tycker som socialdemokraterna, är def naturligtvis utmärkt, för då har vi eu stabil parlamentarisk majoritet. Men vi tycker inte som moderaterrta i skatlefrågart. Vi har aldrig kommit överens med dem i skattefrågor - vi kommer infe aff göra def i frågan om den kommunala skatteutjämuingen, t. ex. - och då kvarstår med förnyad styrka: Hur skall en borgerlig regering kunna komma överens om skattepolitiken?

Till den fråga som Bengl Westerberg ställer igen är rriill svar, där jag refererade fråu Affärsvärlden: Under den efterföljande socialdemokratiska regeringstiden har ulgiftsaudelen minskat med omkring 5 procentenheter, dvs. omkring 50 miljarder kronor i dagens penningvärde. Naturligtvis måste man skilja mellan ulgiflstryck och skattetryck. Vi får betala råntor på 50-60 miljarder kronor för borgerliga låneskulder, och därför är def klart atf vi har haft det besvärligt med skattekvoten, men långsiktigt tror jag vi kommer aff kunna sänka den.,

Till def konkreta förslaget om våra åtgärder när del gäller föräldraförsäk-ringert skall vi återkomma.

Herr talman! Vi har alltså tre månader till valet, då medborgarna skall välja mellan en socialdemokratisk eller en borgerlig regering. Nu har vi den avslutande riksdagsdebatten, då vi rimligen borde få beskeden. Men vilka

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

101

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

102

besked får vi fråu den borgerliga sidan? Jo, att man är emot socialdemokratin, att man vill avveckla löulagarfonderna, att man vill införa vårdnads-bidrag.

Riskerna med en borgerlig majoritet börjar redan på ett annat plan, redan dagen efter valdagen, då man skall börja diskutera: skall vi ha en trepartiregering; en tvåpartiregering eller en enpartiregering? Sedan skall man börja diskutera vem som skall bli statsminister, och Gösta Bohman har ju redan angivit tonen geuom atl säga alt blir uioderaferiia största parti skall de ha 'slalsrninisterposten. Och sedan skall rtiart börja träta om departementen, om vem som skall sitta där och vem som skall sitta där. Så skall inan förhandla om energipolitiken, skatterna - som man redan har börjat med här i dag -, bostadspolitiken, försvarspolitiken, regiortalpolitiken, sjukvårdspolitiken, matmomsen, jordbrukspolitiken - för atl bara nämna några av de viktigaste sakfrågorna. Allt detta skall ni klara av innan ui den 4 oktober lägger fram ert regeringsdeklaration,-där ni ju rimligen måste behandla de här frågorna.

På den ■:iden,,skall ni alltså bilda regering, utse statsminister och komma överens om alla de här frågorna, för ni har gjort precis del som borgerliga tidningar har varnat för: ni har skjutit allt detta framför er och tänker skjuta del över valdageu ocksä.

Sedau skall ni den 1 december ha budgeten klar. - Det blir som under de tidigare sex åren då ni satt där, atl ui kommer all skjuta alla svåra problem framför er- och det är den sämsta av alla lösrtirtgar.

Det är ju nästan symboliskt atl deborgerliga partierna kallar sig de icke-socialistiska partierna, som strävar efter en icke-socialistisk regering. Man saknar alltså ell eget, positivt alternativ. Därför blir del en icke-politik. Detta är det faktiska resultatet av hela er uppläggning.

Samtidigt är.det någouliug positivt den här gången, alt för första gångert i moderrt svensk historia kan väljarna jämföra sex borgerliga år rned sex socialdemokratiska, och detta är naturligtvis socialdemokratins stora tillgång i deuna valrörelse: 1976-1982, då vi hade underskott, då vi hade inflation, då vi hade arbetslöshet, då vi hade,otrygghet, pessimism och attacken mot välfärdssamhället, som skulle drabba pensionärer, arbetslösa och de grupper som hade det sämst i samhället. Periodeu 1982-1988 kart sammanfattas i ord som ökade industriinvesteringar, starkare ekonomi, höjda reallöner, rekordlåg arbetslöshet och reformer för ökad .trygghet - ta bara delpensionen, vilken oerhörd frihetsfråga för många arbetare och tjänstemän i del här landet! - reformer som har ell sä stort värde iute bara socialt utan också för aft skapa frihet för människorna och framtidstro.

Borta är ju alla tankar om atf Sverige höll på atf.bli en andra rangens industrination. Det sjuder av verksamhetslust, oplimism och framtidstro. T.o.m. viira ideologiska motståndare, som de stora företagarna oftast är, säger, om de får göra del i hemliga SIFO-undersökrtingar: Del är nog säkrast med en socialdemokratisk regering - inle därför all de tycker om vår fördelrtirtgspoliiik,.utan därför alt de vet atf Sverige kommer att skötas på ett bra sätt och atl Sverige komnier all kunna utvecklas på ett bra sätt om vi har ansvaret. .

Herr talman! I min inledning har jagalltsä redovisat hureu socialdemokratisk regering vill arbeta vidare. Nästa vecka kominer det socialdemokratiska

Den ekonomiska politiken m.m.

partiet atl lägga fram sitl valmauifest och därmed ytterligare precisera vårt PrOt. 1987/88:137 partis politik för framliden, hur vi vill förvalta ett eventuellt förtroende från 9 juni 1988 de svertska väljarnas sida.

Jag tror att debatten precis som i dag kommer all handla om socialdemokratins politik. Del tycker vi är utmärkt, det visar vilken betydelse även våra polifiska motståndare tillmäter våra förslag. Det visar inte bara att vi haren ideologi som människorna är intresserade av utan också aft mau upplever aff del är vi som har preciserat hur vi vill driva arbetet vidare.

Ändå vore det ju irtlressartt om vi här, i dertrta avslutaude debatt inför ett val, kunde få höra ell enda ord om vad som är ett borgerligt alternativ. När vi uu går in i eu valrörelse har jag icke hört - och jag tror inte någon har gjort det - ett enda ord om vad deu samlade borgerligheten står för. Det är, herr talman, någonting ganska fantastiskt!

AnL 38 CARL BILDT (m) replik:

Herr talman! Sin vana trogen ägnade sfafsministerrt en myckel stor del av liden ål all tala om de borgerliga regeringsåren och borgerlig politik. Jagskall inte gå in på den diskussionen. Deu har vi fört vid måuga tillfällen i denna kammare - den är en av de raspigaste skivorna i statsministerns samling.

Jag-vill bara säga en sak: Under de borgerliga åren hade vi irtga rättsskandaler, inga affärer och ingenfirtg av dert dubbelmoral som så mycket har försänkt oss i dimbankar uuder dessa socialdemokrafiska regeringsår.

Eu polisstat - för aft återvända till den frågart - är nästan detsamma som att förstärka poUseu in absurdum. Att ge denna polis extraordinära befogenheter är infe vad mart kart artklaga socialdemokraterna för, och def har jag infe heller gjort. "Vad socialdemokraterna har gjort sedan 1982 är ju all man har försvagat polisen, kriminalvården och de demokratiska iusfrumeui som skall upprätthålla lag, rätt och ordning. Därför är del så myckel mera oerhört att man i en situation som denna börjar förlita sig pä operationer utauför polismakfen, rättsordningen och delvis också lagens råmärken. Def är ju vad def hela haudlar om.

Visst har polisen ratt all under extraordinära betingelser fastlagda i lag och beslutade i demokratisk ordning i denna kammare t. o. m. avlyssna människors telefoner. Detta är uågoutiug oerhört. Meu vi har gett polisen den fullmakten i extraordinära lägen, efter beslut av domstol.

Det som höll pä att inträffa i det här sammanhartget var all ert politiskt faktiskt sartktionerad grupp - delvis med regeringsmaklens sanktion och utrustad med ett rekouimendatiortsbrev utfärdat av justitieministern och rikspolischefen - gav sig in pä avlyssniugsförberedelser, vid sidan av lag och rätt. Detta hotar rättsordningert. Detta har irtte med polisstaten att göra, utan del har atf göra med andra saker som är minst lika allvarliga mert som faktiskt är av artrtan karaktär. Stafsminisferrt borde kuurta se skillnaden.

Låt mig bara göra ett tankeexperimertl. Vad tror rti hade härtt i höst med
dertrta lilla grupp kring Ebbe Carlsson och med del sanktionsbrev som han
bar på sig? Tänk om denna grupp hade gått upp lill en borgerlig justitieminis
ter och sagt: Här är vi som har hemlig utrustning och hemliga lokaler. Här är
vi som har bedrivit lagslridiga aktiviteter. Tror någon atf man hade gjort det?
Svaret är nej. Med en sådan grupp hade vi riskerat att få om äu inte eu hemlig 103

Prot. 1987/88:137 stat så ändå en dold organisation i vårt samhälle. Det är del oerhörda som
9 juni 1988 höll på att inträffa och som delvis var sanktionerat, även om det urartade och

Den ekonomiska politiken m. m.

senare blev uppdagat.

Jag ställde eu fråga lill Ingvar Carlsson, och jag vill faktiskt fortfarartde ha ert antydan lill svar på densamma: Var det verkligen Ingvar Carlssons mening all som den främste politiske företrädaren för rättssamhället Sverige behålla Anna-Greta Leijon, efter de grova och allvarliga fel som hon begått - också om mau får tro vad t. o. m. hennes egen statssekreterare säger?

Så till de uppgifter som cirkulerat tidigare. Jag nåddes inte av dessa. Men hade jag nåtts av uppgiften om alt Ebbe Carlsson bedrev privatspaningar, hade jag i och för sig iute blivit förvånad. Det är inget fel i det. Såvitt jag förstår bedriver också Herbert Söderström privalspaningar. Det är alltså inte det som ,:ir upprörande, utan vad som är upprörande är den officiella sanktionen av detta - möjligtvis också tillgången lill hemliga handlingar och kanske t.o.m. information som tillhandahålls genom telefonavlyssning. Dessutom har vi det faktum all detta degenererat i ett direkt lagbrott på ett sätt som faktiskt hotar grunderua för räffssartihället. Def är för mig oerhört upprörande när man håller på aff skapa hemliga organisationer för dold avlyssning av svenska medborgare och uär detta på siua håll bemöts mer eller mindre lätfsiurtigt.

Vi går till val om tre månader. Ingen av oss har något irttresse av att dessa affärer hänger kvar. Men vi måste diskutera och även gå lill roten med dessa. Annars kommer alllsanimaus bara all upprepas gång på gång, på samma sätt som tidigare under dessa socialdemokratiska regeringsår.

Vi skall diskutera skatten, vården, vårdbidragen, barnfamiljerrta, för-svarspolitikert, Europapolilikert osv. Mert samtidigt måste vi, som sagt, gå lill rolert med detta. Vad mart äu kan säga om den politik som Sverige behöver under de kommande tre åren - alltså den mandatperiod som valet deu 18 september gäller - är en sak alldeles klar: Vi behöver inte rtier av dessa affärer, dertrta rällskris och denna dubbelmoral som de facto har kommit att i mycket stor utsträckning sätta sin stämpel på den socialdemokratiska regerirtgsperiodert under senare år. Ytterligare en mandatperiod med detta elände klarar vi faktiskt inte!

AnL 39 BENGT WESTERBERG (fp) replik:

Herr talman! Statsministern säger att det är mänskligt att göra fel. Del är lätt atl irt;iiämma i delta utlalartde. Jag känner samma oro som han för ofelbara politiker, om del över huvud laget finns några sådana. Men del hindrar inle alt vi alla måste vara beredda all i vissa situationer la konsekvenserna av vårt hartdlartde. Dårför tycker jag atl Slert Wickbom gjorde räll när han avgick, atl Karl Erik Eriksson gjorde rätt när han lämnade riksdagen och atf det var rätt av Anna-Greta Leijon alt avgå. Men skillnadert mellart de här olika fallcrt är atf Artrta-Greta Leijort inle avgick därför aft hort irtsåg aft hon hade gjort ett fel som innebar alt hon borde avgå, ulan därför all hon kändt: sig tvingad av en majoritet här i kammaren all göra del.

Det viktiga som har tillkommit i dagens debatt är enligt min mening atl

Ingvar Carlsson efter några dygns betänketid har visat atl han nu förslår alt

104 det som Anna-Greta Leijon gjorde inte var ett bagatellartal misstag. Del var

alltså inle ett utslag av småaktighef uär vi i oppositionen påtalade det och Prot. 1987/88:137

ställde våra krav, utan Anna-Greta Leijon gjorde sig faktiskt skyldig till 9 juni 1988

ganska grova övertramp, fill grova fel. Därför var def riktigt att hon lämnade 'Z 7 77 T~

jobbet som justitieminister. .,

' ' tikenm.m.

Så, herr talman, till de sakfrågor som har fått om äu iute särskilt stort men ändå något utrymme i dagens diskussion.

Irtgvar Carlsson säger aft folkpartiets energipolitik skulle innebära aff kärnkraftverken stängdes av någort gårtg mellart 2006 och 2008 - återigert dertrta berömvärda precisiort från stafsminisferns sida. Iblartd försfår jag fakfiskt inte varifrån han får alla sina siffror. Jag för min del vågar infe säga exakt när reaktorerna skall stängas av. Def avgörande för mig är att alla reaktorer skall vara avstängda senast 2010, alltså vid den tidpunkt då vi har bestämt atf kärnkraftsparentesen skall avslutas. Fram till dess vill vi föra en politik som innebär atf möjligheterna ökar när det gäller aff spara och atf hushålla med energi samt aff utveckla alternafiv för både produkfion och användning av energi.

Den politik som regeringen nu har fått igenom i riksdagen ger inte tillräckliga förutsättningar för energihushållning och utveckling av energisrtål fekrtik.

Sedan till skatterna. Skälet till alt jag och för övrigt vem som helst i dertna kammare - utom möjligen Lars Werner och harts parfivärtrter- kart irtsfämma i det som sägs i det lilla avsnitt i Ingvar Carlssons huvudanförande som haudlar om hur en skattereform skall utformas är aff skrivningen är så allmänt utformad aft vem som helst kan ansluta sig fill den. Den ger ingen som helst inforrtiafiort. Det var def som var mitt besked. Irtgvar Carlssort ger alltså inte någon informafion alls före valet om skattereformens irtrtchåll.

"Lägre skattesatser" - vad betyder def, Irtgvar Carissort? Hur laga skall skattesatserna vara?

"Rimligare beskattning av kapitalinkomster" - betyder def högre eller lägre skatter på kapitalinkomster?

"Enklare skafteregler" - ge ett exempel på eu enklare skatteregel som skall införas, Ingvar Carlsson!

"Bättre kommunal skaf teutjämnirtg" - vad irtrtebär def? Skall def bli större eller mindre skillnader mellan kommunerrta? Skall skillnaderrta mellan kommunerrta avskaffas, eller skall kommunal beskattningsrätt accepteras i forisältnirtgert?

"Rättvisare fördelrting av skattebördan" - vad betyder det? Innebär del att Ingvar Carlsson är beredd att utlova en skattereform som infe ger större skattelätfnader för personer med högre inkomster än för personer med lägre irtkomster? Def är ett förslag som hart krifiserar moderaterna för litet längre fram i anförartdet.

De skisser som Kjell-Olof Feldt hittills har redovisat pä detta område har
precis samrtia profil som de moderata förslagert. Det beror irtfe på att
Kjell-Olof Feldt skulle vara särskilt okänslig för fördelrtirtgspolitiska argu
ment, utan del beror naturligtvis på aff Kjell-Olof Feldt, som alla andra -
också Ingvar Carlsson, hoppas jag - begriper atf eu marginalskaffereform
måste kortsiktigt innebära större skattelättnader för personer med högre
inkomster än för personer med lägre inkomster. 105

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken rn.m:

Skälet till aft vi ändå förordar en sådart reform är naturligtvis iute aff vi tycker atf de som har höga inkomster är i särskilt behov av mer pengar, utau aft vi tror att def på det sättet kan skapas dynamik i ekonomin, sä alt kakan växer och resurserua ökar och därmed allt det kan genomföras som vi är överens pm all gertomföra på sjukvårdsområdet, inom barnomsorgen och på det sociala området.

Man kan inte, som Lars Werner gör, räkna upp alla grupper som finns i samhället - helst två gånger - och säga all alla skall få mer, mert i praklikert förorda ert politik som irtte formerar resurserua. Del är ingen tillfällighet att människor i alla kommunistländer är fattigare än mänrtiskor i unarknadseko-nomier. Det är precis den framtiden som Lars Werner vill utlova åt svenska folket.

Herr falman! Ingvar Carlsson säger att han i denrta debatt inte har fått några besked om borgerlig politik. Del beror i så fall på all han lyssnar dåligt - vi kan nog ge precis lika klara besked som socialdemokraterna. Jagslällde just, utan atl ens ha samrått med mina parliledarkolleger, i utsikt all alla skulle kunna ställa sig bakom Irtgvar Carlssons mycket allmänrta formule-rirtgar om skatterrta. Mert def ger iufe.någof alldeles klart besked från oss och infe heller fråu Ingvar Carlsson.

På en rad purtkter har vi under denna vår givit klara besked om vad borgerlig politik innebär. Def är en rad åtgärder för att öka valfriheten, generösare :;tafsbidrag fill fria skolor, statsbidrag också till enskilda daghem, vårdrtadsbidrag, stimulanser av bostadsrätter, rättvisare reaviustbeskaffuing av bostadsriiffer, osv. Def är en rad åtgärder för aff stärka den enskildes rätt, atf ta bort generalklausulen och bevissäkringslageu, grundlagsskydd för äganderätt, förbud mot kollektivauslufnirtg, osv. Def är åtgärder mot våld och missbruk samt till skydd för miljört.,

Jag kan infe räkna upp alla de gemensamma reservationer och förslag som vi har lagt fram, men där har Ingvar Carlsson embryot till det regeringsprogram som vi skall presentera i oktober.

Socialdemokraternas viktigaste argument i valrörelsen är de borgerliga åren. Def är verkligen ett underbetyg åt det egna valmanifeslet, all som viktigaste aigument ta en egen vrångbild av vad som hände för tio år sedan. Bättre upp, Ingvar Carlsson, annars blir del definitivt opposition i höst!

106

AnL 40 OLOF JOHANSSON (c) replik:

Herr talman! Jag vill också gärna inleda med atl konstatera att slalsmirtisterrt när del passar överser med att Sveriges riksdag har ett flerpartisystem. Del är ganska självklart aft vi i varje parti talar om vår egen polifik i första hand. Def inrtebär infe aff vi är omedvetna om kravet på samverkan i politiken. Def finrts irtget parfi i denrta kammare som haregert majoritet-def är rtog irtgen som egenfligen tror atl ell parti skall få det efter valet heller.

Med anledning av ett par saker som har varit aktuella i debatten vill jag gärna säga att del är en viktig uppgift, i samband med händelseutvecklingen på rättsområdet, att hålla nära kontakt med den säpoutreduirtg som pägär. Jag utgår också frårt - och jag vet atf så är fallet - att de parlarticrttariker som delfar där mäste ha full iusyrt och ta sin uppgift på myckel stort allvar. Del kräver naluiliglvis betydande insatser atl även sluten verksamhet skall kunrta

granskas parlamentariskt och visa öppenhet. Prot. 1987/88:137

En annan sak som har varit uppe i debatten och där jag noterade aft vad 9 juni 1988
som sagts i dag står i gauska klar motsats fill fidningsuftalaudert som har „ , ■ k oU

gjorts fidigare gäller avdragsbegränsnirtgar i skatterrta, som Irtgvar Carlssort ., berörde. Hart tycks irtte vara beredd aff gå vidare med avdragsbegrärtsrtirtgar artnat än i fråga om de som följer av marginalskaffesänkningar.

Revolutionären Erik Åsbrink, som alltså vill göra skatterevolution, uttalar sig på ett annat sätt i Expressen, där följande fråga sfä|ls:

"Men om avdragseffekfen minskas från 50 fill troliga 25 procent kommer lånekosfrtaden plötsligt aff sfiga kraftigt. Slår infe detta för hårt för villaägare med stora lärt?"

Erik Åsbrirtk svarar: "Mart får irtfe härtga upp sig på lånekostnaden. Det är nettoresultatet, vad som blir kvar när skatten är dragert, som räkrtas."'

Här är det alltså mycket klara dissortartser. Det är väl ett av de besked som vi kart begära frårt socialdemokratiskt håll rtär def gäller irtrikfrtirtgert av skaftepolifikert.

Ertergipolifikcrt oroar också Irtgvar Carlssort. Jag skall ge ert eloge, i slutet av.debatfert - def gäller atf vara gcrtcrös inför sommaren. Jag tycker att socialdemokraterna har utvecklats i rätt riktning - det skall sägas rakt ut.

Nu är def inte lärtgre fråga om aft bygga uf kärnkraft, utan socialdemokraterrta har kommit till den artdra fasert, som irtrtebär atf kärrtkraffert skall . avvecklas. Def är bra. Alla går därmed i samma riktrting. Alla har också lovat aff respektera folkomrösfningsresulfafet, varför vi aldrig kan hamna i den turbulens som uppstod 1976-1978 och som jag saft mitt i, därför aff jag fick det uppdraget. Def är eu väldig styrka och eu helt ny situafion partipolitiskt, och jag hoppas aff alla är klara över den inriktningen. Def gäller uu att skapa förutsättningar för kärnkraftens avveckling, och def skall vi göra.

Låt mig konstatera att vi i certferparfiet arbetar; för aft skapa ett decentraliserat samhälle och för aff värna rätfssfaten, rtågot som jag har varit inne på fidigare i dag, dvs. ett samhälle med rättvisa.

Solidaritet är ett förpliktande ord, och solidaritefert måsfe gälla atf def skapas likvärdiga levnadsförhållandcrt i hela lartdet och rättvisa mellart rika och fatfiga kommuner. Differenfierad moms med sänkt skatt på maten kan vara ett sådant irtslag. Def betyder mest för dem som lägger i stort seff hela sirt irtkomst på konsumfiort av nödvändighetsvaror.

Vi måste värna om de svaga i samhället. Vi är alla svaga när hälsart sviktar, och därför måsfe vården ges nödvändiga resurser och vårdpersonalens villkor förbättras.

Barn behöver omsorg, i första hand av sina föräldrar, efter föräldrarrtas eget val, med rättvisa mellart föräldrar med olika ekonomiska förutsättnirtgar eller olika situationer på arbetsmarkrtadert samt möjligheter aff få ta del av den kommunala barnomsorgert. Självfallet skall def vara full behovsfäckrtirtg för den kommunala barnomsorgen.

De äldre måste ha trygghet och social gemenskap även när de har lämnat arbetslivet. De skall ha en rättvis del av sfandardutvecklingert. Solidaritet är också i det sammanhanget ett förpliktande ord.

Skola och kuuskaper är den viktigaste irtvesterirtgert i framfiden, både för
barn och ungdomar och för samhället som helhet. Högre utbildning och 1"'

108

AnL 41 Statsminister INGVAR CARLSSON:

Herr talrnan! När det gäller kärnkraftsfrågan rör vi oss alla i samma rikfrtirtg, säger Olof Johartsson generöst. Ja, problemet är ju aft moderaterna tänker infe röra sig på 80-talet, de tänker inte röra sig på hela 90-talel. Jag måste säga atf en snigel är som ett snälltåg i jämförelse med Carl Bildt uär det gäller alt röra sig i riktning mot avveckling av kärnkraften. Så skall Olof Johanssort invänta den framfarten, då blir han inte någort pådrivartde kraft när det gäller atf se till atl kärnkraftert avvecklas.

Vi har ett embryo till regeringsprogram, säger Westerberg. Hundra dagar före valet har man ett embryo till regeringsprogram. Ja, det var inle så atl Westerberg gav uttryck för självhävdelse precis! Jag kau instämma. Det är fråga om ett embryo, och def är defta som oroar mig. Det är därför ui inte kommer aft ha något regerirtgsprogram klart, och då uppslår hela den process som jag redovisade tidigare.

Så skatterna..-

Bättre kommunal skatfeutjämning betyder för oss socialdemokrater minskade skillnader mellan kommunerrta. Det trodde jag Bengt Westerberg förstod, meu uu är beskedet givet.

När det gäller marginalskatfesänkuiugar vill moderaterna för en 300 000-krortorsirtkomsttagare ge uugefär 50 000 kr. i skaffesärtkrtirtg. Om vi vill göra en margiualskatteföräudriug i takt med inflationert av detta belopp hartdlar def om fiortdedelcrt i dertna riktning i skattesänkning. Det går alltså aft utläsa skillnaderrta i skaftepolifikert, om man vill.

Bengl Westerberg frågade: Varför kan mart uttala så preciserat atf avstärtgning kommer aft äga rum i slutet av den här perioden? Jo, självfallet därför aff orn mau låter marknadskrafterna bestämma, så kör de rtaturligtvis kärnkraftverken så länge som möjligt - det är ju lönande. Det är en given sak aff då komrner alla att lägga avstängningen så sent som möjligt.

Sedan var det väl ändå att fa i, när jämförelsen med Karl Erik Eriksson gjordes. Jag understryker, herr falman, aff jag aldrig har tagit upp deu debatten. Vi socialdemokrater har varit utomordentligt återhållsamma. Men när Bengl Westerberg vill göra detta till eu merit i deu nuvarande debatten, så konstaterar jag bara atl den förre vice talmannen, som representerade folkpartiet, avgick först när hovrättens dom hade fallit. Det är ingen dom som har fallit över Artrta-Greta Leijort ärtnu. KU-granskrtiugen har som bekant inle påbörjats. Del är en oerhörd skillnad, Bengt Westerberg.

Jag skulle också vilja säga några ord lill Carl Bildt.

Bakgrurtdert till del som har härtt dert sertaste tidert är ju mordet på laudets statsminister. Jag tycker aff det var fantastiskt när Cari Bildt gjorde en

jämförelse mellan perioden 1976-1982 och def som har hänt de senaste åren. Har Carl Bildt inte ens denna bakgrund klar för sig, då förstår jag till en del de märkliga inlägg som kommer fråu hans sida.

Och den andra delen av anförandet blev iute bättre, när Carl Bildt sade att om def skulle bli en borgerlig regerirtg i höst och def här irtte hade avslöjats, då hade denna grupp fortsatt som en hemlig grupp. Vilken oerhörd anklagelse mot landets rikspolischef - atl hau alltså icke då skulle ha talat med justitieministern i en borgerlig regering, precis på samma sätt som han talade med Anna-Greta Leijon!

När del gäller delta med Artders Björck svarade Carl Bildt äntligen. Han säger atl det var en privalspanirtg, så del var irtget problem. Mert Björck ville ju dra upp def i KU. Dä måste def rimligen ha varit något problem. Om det är pä samma sätt med Herbert Söderström - detta är ert rtyhet för mig - så varför inte kalla också Herbert Söderström till KU i konsekvenserts rtamrt, om båda sakerrta är lika oskyldiga? Del är irtgertling som går ihop i Cari Bildts irtlägg, det är irtgert konsistens i det hela. Och för varje inlägg som Carl Bildt gör här blir det hela mer och mer osammanhärtgaude.

Jag gör, herr talman, eu reflexion efter den här vårriksdagen-eu reflexion som delvis är av ganska dystert slag.

Jag anser atf den här riksdagen har uträttat mycket positivt, mycket gott för märtrtiskorrta, vilket vi har anledrtirtg atf vara stolta över. Men det som har rtått märtrtiskorna av riksdagens arbete och av politiken under våren, det är ju i stor utsträckning debatten om vapenexport, smuggling, påståenden om medverkan härvidlag av regering och tjänslemärt. Ävert dert delert av riksdagsarbelel har skötts. KU har gjort sirt grartskrtirtg, och vi kan jämföra spekulationerna med vad som faktiskt har hänt. Mau skulle kuuna uttrycka def så, aft det var mycket skrik för litet ull.

Nu är def en annan affär som dominerar, och def förekommer vilda rykten och spekulationer om vad som faktiskt hänt. Def påmirtrter mig om samtal som jag ganska ofta hade med Tage Erlander om hans första fid som regerirtgschef. Det återfinns, för deu som är intresserad, i hans memoarer-def gäller de s.k. räftsröfeskaudalerna i börjart pä 50-talet. Jag kommer särskilt ihåg ert episod, där fre främståertde författare - def var för resten Ivan Oljelund, Vilhelm Moberg och Ture Nerman - bestämt påstod aff statsråd var delaktiga i mord, och aft regeringert avsiktligt hemlighöll detta. Def var faktiskt en diskussiou som fördes på fullt allvar. Detta visar att .det vi upplever i dag i och för sig iute är någonting helt nytt, även om takten i utvecklingen och genomslaget via massmedia i dag av naturliga skäl.är mycket starkare.

Meu jag skulle vilja varna för atl det kan uppslå ett visst klimat, en drivhuseffekt, där spekulationer och rykten skruvas upp fill fullständigt orimliga proportioner. Och jag skulle fakfiskt vilja mana fill ert viss besirtrtirtg och fill eftertanke. Def är trots allt ett ganska bra land vi lever och bor i - ett land som har oerhörda värden för människorna, meu där vi tyvärr har drabbats av eu fruktansvärd händelse i vars spår det har inträffat saker som vi kan beklaga. Mert detta får irtfe artdra helhefsbildcrt av vårt Sverige.

Jag hoppas atf vi rtu skall kunna få utrymme för atl redovisa vad vi villgöra för framliden. En utbyggd föräldraförsäkrirtg vill socialdemokratirt gertomfö-

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

109

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

ra för föräldrar och för barrt: Gcrtom ert utbyggd baruomsorg vill vi skapa en trygghet föf och en möjlighet lill sådart omsorg. Vi hoppas alt genom ett studiestöd som kommer allt fler uugdomar till del skall alla kunna skaffa den utbildning de önskar. Med full sysselsättning skall ungdomar bli efterfrågade i stället för ratade. Och rtied dert fulla'sysselsättrtirtgert är vi också i dert sifuafiortCrt nu aft vi kan ge ett rekordstort antal handikappade arbefe på öppna marknaden. I genomsnitt fick nästart 2 000 av dessa personer arbefe varje månad uuder senare tid. Det är den högsta siffran härvidlag någonsirt, och def mertar jag är ett sådartt här glädjeämrte som vi faktiskt i riksdagert har artledrting aff vara stolta över.

Jag vill också säga att det på flera av dessa områden - jag tror aff Bengt Westerberg var inne på detta - har skett en samverkan över blockgräuserna. Och def skall väl ärtdå infe en dag som denna, när del har skiftats hugg mellan partierna, ifå undanskymmas atf def dock har varit möjligt aft även under denna furbulenfa period åstadkomma eu hel del positiva saker. Mot deuna bakgrund bör vi - vare sig del blir eu borgerlig eller en socialdemokratisk regering- i höst kunna handla på ett sätt som gör att landet utvecklas åt rätt häll.

Givetvis är grunden aff vi kan behålla ert ekortorriisk politik som ger en bas för deu övriga verksamheten. Och def är kanske trots allt def viktigaste, om vi får eu minoritetsregering efter valet i höst av def ena eller andra slaget, att vi äudå känner def gemensamma ansvaret aff landefs ekonomi infe urgröps. Eljest hjäljier def inte vilka stolta paroller vi i övrigt har.

Vi måsfe i allt större utsträckning låta miljön genomsyra hela vår polifik. Som ert symbol för defta skulle jag vilja citera Stefau Edmart, som för ert fid sedan skrev följande om den svenska naturen i försommartid - och det får för min del bli avslufuingen på denrta debatt: "Vi behöver def, infe minst för aft återerövra känslan av mening, livslust och framtidstro. Sannerligen, det äreu del av välfärden, av vår heliga 'levnadsstandard'."

Att slå vakt om en god miljö i ordets bästa mening är en annan viktig gemensam uppgift uär vi uu fillsammans går ut fill en svensk sommar;

Jag vill tillönska er alla en skört sommar!

110

Tredje vice talmartrtcrt artmälde aff Carl Bildt, Bertgt Westerberg och Olof Johartssort arthållif aff fill protokollet få antecknat atf de infe ägde rätt fill ytterligare repliker:

AnL 42 NILS G ÅSLING (c):

Herr falman! Jag ber kammaren om överseende om jag efter denna debaft i de högre politiska sfärerna vänder fillbaka till vad statsministern kallade för basen för nationens utveckling, nämligen ekonomin. Den debatt som förts i kammaren i dag om finanspolitiken och sparandet har även ett långsiktigt perspektiv. I allmänhet har de långsikfiga konsekvertserrta av den förda politiken kommit aff - vilket har varit fallet även i dag - spela ert uuderordnad roll i debatfert. Def är de mera rtäraliggande perspektiven, i synnerhet ett valår, som fångar uppmärksamheten. Så fill vida är dagens debatt infe unik för de 18 riksdagar vid vilka finausufskoffet framlagt sina betänkartdert. Jag skall irtte här göra rtågort värderirtg av utskottets irtsatser. Jag vill dock gärna

säga aft samhällsekonomin, sådan den avspeglas i finans- och penrtirtgpoliti- Pröt, 1987/88:137

ken, har utvecklats i eu riktning som' vi, som deltog i besluten, inte förutsåg 9 jUni 1988 '

när den nu gällande riksdagsordnirtgen artlogs. En brist i riksdagens r, i. - i. r

beslutsprocess är atf riksdagens beslut iute mer direkt i sina skilda aspekter .,

tiken m. rn.

relateras fill deu samhällsekonomiska utvecklingen i stort. Jag har för övrigt

lill delta riksmöte motionerat om hur man bättre skulle kunna tillåta

finansutskottet aff spela siu roll som summerande och sammanhållartde

beredningsorgan, i vad avser de samhällsekonomiska konsekvenserna av

skilda politiska beslut. Den frågan har i samband med överläggnirtgen om

riksdagerts ulskollsorgartisatiort behandlats i särskild ordning, och jag skall

för min del därför inte nu kommentera deu frågan.

De centrala samhällsekouomiska problemen är ändå infe i första hand betingade av riksdagens beslutsprocess meu väl av en förskjutning av hela det ekonomiska perspektivet under de 18 år som finansutskottet verkat.

Låt mig, herr talman, göra en kort rekapitulation av händelseutvecklingen under de 18 år som finausulskollel funnits i arbete.

■1970-talel inleddes med en stark expansion av svensk industri och från samhällets sida en fortsalt reformpolitik med snabb uppbyggnad av den offentliga sektorn. Mandatperioden 1973-1976 präglades vad gäller riksdagen framför allt av den mandatmässiga jämvikten mellan blockert i kammarert, vilket i hög grad främjade strävart atl kortservera dcrt s. k. överbrygg-uingspolitiken. Del var en brett förankrad strävan all i god keynesiansk anda utnyttja samhällets resurser för atl dämpa kortjunklursvänguingarna. Del var en polifik av gammal, god svensk tradition, med social rättvisa, aktiv fördelningspolitik och ell kraftfullt hävdande av sysselsällniugsmålén söm' främsta kännetecken. Men det var också en polifik som effektivt avskärmade oss fråu de ekonomiska realiteterna i vår omvärld, som med växande styrka skulle komma atf göra sig gällande under de närmaste åren. Sveriges position som modern industrination hade stärkts, och därmed hade också vårt beroende av deu internationella ekonomin och av främmande marknader ökat markant.

Den s. k. överbryggningspolifikeu och vår allmänna svenska självuppta-geuhet i detta avseende ledde till ert förödartde och ackumulerad kostnadsexplosion 1975 som, förstärkt av internationella krisfenomen, fick eu fullkomligt förödande effekt på svenskt närirtgsliv. Varkert förr eller senare i moderrt fid har det svertska rtärirtgslivef som kollektiv, inkluderande alla branscher och verksamhetsgrenar, redovisat ett negativt resultat. Detta skedde 1977, som alltså var ett fotalf förlustår i detta ords egentliga bemärkelse för hela den svenska industrin. Trots detta hölls arbetslösheten nere på en irtterrtafiortellt sett sertsafiortell rtivå, om mau erinrar sig dåtida vittnen. Del var resultatet av en stark samhällsinsats för all hjälpa irtdustrin all i ordnade former klara siua strukturproblem, men också genom atf fillåta eu fortsall expansion av den offerttliga sektorn ökade antalet anställda högst väsentligt under denna period.

Detta från inlerrtalionellt beteende helt avvikande mönster kunde hävdas
genom uuderbalauseriug av statsbudgeten. Deuna starka underbalartserirtg
skapade i siu luren omfaltartde likviditet, som närvärldskortjurtktureu väude
i 80-lalets börjart, förstärkt av ett par svertska devalverirtgar, ledde fill ert 111

Prot, 1987/88:137 markartt och lårtgdragcrt högkonjuukfur, Sveusk industri stod då väl rustad

9 juni 1988 att återta tidigare förlorade marknadsandelar och erövra nya. Så till vida har

; 7 denna variant av överbryggnadspolitikcrt lyckats som alt budgetsiiuationen

Den ekonomiska poli- jjjj jj tillväxten i den svertska ekonomirt också väsentligt har kunnat förbättras, äveu om styrkan i konjunkturen ger en starkare budget i dag än som motiveras av underliggande strukturförändringar i samhällsekonomin. Min slutsats är all gamla, fundamentala problem i den svenska ekonomin alltså visar det sig nämligen möjligt aft bemästra kosfnadsutvecklirtgert och hålla den på eu nivå jämförbar med dert för artdra aktörer pä världsmarkrtadert. Nu sfiger på nytt inflationen i vårt land, och nu ökar kostnaderna i näringslivet. Det är nafurligtvis för tidigt aff änrtu summera erfarenheterna av årets avtalsrörelse, men den ger en obehaglig känsla av att den till sina samhällsekonomiska effekter på sikt får besvärande konsekvenser, för aff uttrycka sig milt.

Vi kommer därmed på nytt in i ett skede i den ekonomiska debatten som aktualiserar eu diskussiou om arbetsmarknadens parters ansvar för samhällsekonomirt kontra regeringens möjligheter aff bedriva en statlig inkomstpolitik. Måhända är jag efter mina år i finansutskottet pessimistisk beträffande de reella möjligheterna all på nationell bas klara anpassningsproblemen lill världsmarknaden och dess förutsättningar. Om vi skall undvika all fortsättningsvis dramatiskt och brutalt åka ekonomisk berg- och dalbana och undvika de starka påfrestningar som del medför, måste världsmarknadens förutsättningar tillmätas en avgörande betydelse i hanteringen av den svenska ekortomirt. Def är ett ödesdigert memento aft svenska företag i så hög grad fiyttar uf verksamhet till andra länder i den uttalade avsikten alt minska beroendet av den svenska ekonomin och vinna en bättre och säkrare anpassrtirtg till världsmarkrtaderts förutsättrtirtgar. Det är ert tankeställare i första hand för dem som har ansvaret för regeringspolitiken.

Sedd i ett större sammanhang har alltså den ekonomiska politiken i värt land starka drag av "provinsialism", samtidigt som vårt beroeude av del internationella skeendet blir allt större.

Den utveckling vi uuder de senaste sex åren kunnat bevittna, med en allt större del av deu ekonomiska aktiviteten med riksdagsmajoritetens medverkan koncentrerad till vissa tillväxfcentra i landet, har högst väsentligt bidragit fill aft öka \år samhällsekortomiska sårbarhet. Med dertrta koncerttratious-process har följt ökat irtflatiortstryck, eftersom del uppstått nafiortella inflationshärdar, och def har i sin tur medfört svåra anpassningsproblem på arbetsmarkrtadert. Märkligt rtog ägrtas fortfarande dessa problem snarast bara eu förströdd uppmärksamhet, infe ertbart av riksdagerts majoritet utan även av ekonomer och facket. Äudå är brister i den regiortala balartscrt tecken infe bara på slöseri med samhällets resurser utan även pä aff deu s. k. tredje vägens polifik misslyckats i vissa fundamentala avseenden.

Herr talman! Om vi i fortsäffrtiugen vill undvika dramafiska konvulsioner och anpassningsprocesser av typen 1976-1977, och för all del hösten 1982, måsfe svensk samhällsekonomi, och därmed också finarts- och pennirtgpoliti-kert, brirtgas i harmorti med dert ekonomiska utvecklingen i våra viktigaste avnämar- och kortkurrcrttlärtder.

112 Dessutom gäller det aff mer målmedvetet än hittills ta hänsyn fill

effekterna på ekonomins struktur och funktion på mikroplanet av t. ex. del nu eftersatta hushållssparandel och naturligtvis av del skattesystem som måste reformeras. Vad jag talat om är ju deu lilla uafionalstatens urtiversella problem. Harmoniserirtgen med den europeiska gemenskapen, iute bara handelspolitiskt utan även arbetsmarknads-, finans- och penuiugpolitiskl, framstår därför som ert ofrånkomlig nödvändighet, om Sverige vill behålla sin position som framstående industrinaliou och aktör på deu iuternalionella marknadert. Del är signifikativt atl en summering av den ekonomiska debatten i Sveriges riksdag denna dag måste ske med hänvisning till den internationella utvecklingen. Informationssamhället är trots allt ett världssamhälle, och inle heller det ekonomiska livet känner längre till några gränser i realiteten.

Herr talman! Därmed ber jag alt få tacka för år av angcrtäm, kollegial samvaro i denna kammaren.

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

AnL 43 JÖRN SVENSSON (vpk):

Herr talman! Det är obestridligt atl 1980-talel pä de ekonomiska synsättens område har inneburit en frammarsch för de borgerliga och nykapitalis-tiska idéerna. Många fragment av dessa idéer har trängt iu också i deu svenska arbetarrörelsens ledning. Man hör ävert därifrårt ofta samma språk och samma fraser som frårt de borgerliga bankekonomerna. ,

Det är emellertid min uppfattning, som jag här kort vill redovisa - all del vore bra, om den svenska arbetarrörelsen beredde sig på all del kommer en annart lid och att dert sanrtolikt kommer under uästa årtionde. Jag grundar inte del på någon from förhoppning eller någon subjektiv oplimism, utan snarare på de tendertser man kart se i dert objektiva verklighet som kommer alt möta vår nation och mänskligheten de kommande decenrtierna.

Deu kapitalistiska ekonomin bygger på en form av fragmentisering. Varje enhet fungerar för sig själv, bedömer subjektivt siu verksamhet utifrån siua egna interna resultat, formar sin framlid utifrån vilka vinstchanser man bedömer att verksamheten har.

Trenden i det industriella samhället i denrta uya fas som del är inne i är dert rakt motsatta. Samhället fragmertliseras inle. Ekonomin fragmentiserasinte, uppdelas inte i mindre enheter, självstärtdigare och självstärtdigare frårt varartdra. Trendert är dert motsatta: all sammanhangen och det inbördes beroendet kraftigt ökar. Då kan man inle i längdert ha ert orgartisatiort av produktion och ekonomi som bygger pä ett fragmenliseral synsätt, för det leder oundvikligen lill alt ingen egentligen har något grepp över helheten, ingen kan förutsäga utvecklingen, ingen kau med någon effekt avvärja hotande problem och katastrofer.

Tvärtom mertar jag all just de växaude irtbördes beroertdena i ekonomin gör del nödvändigt att bygga denna icke pä ett kapitalistiskt lönsamhetsbegrepp ulan på vilka externa effekter som varje enskilt förelags verksamhet har för ekonomin och samhället som helhet. Då måste någon göra deuna helhelsbedömuiug. Del måste finnas ett sådant helhetsartsvar. Dert kapitalistiska orgartisaiionert tillåter icke utvecklandet av ett sådant helhetsansvar. Def kan bara någon form av socialism och socialisfiskt ansvar göra.

Vidare förhärligas i den borgerliga nationalekonomin konkurrensen som

113

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

114

ekonomisk princip och som livsprincip. Konkurrenssamhällets och klassamhällets principer ställs mol jämlikhets- och solidarilelssamhällels, och man vill göra gällande alt konkurrens- och klassamhället, byggt pä eliters makt öch eliters uppstigande, är del mest effektiva och välsignelsebringande.

1900-talel borde ha lärt oss artrtorlunda, och vi kommer att bli tvungna alt underkasta oss logikeu i dessa lärdomar. Konkurrensen är ett krig - ett krig mellan människor, mellan individer, ett krig mellart företag och arbetsplatser, ett k rig mellan nationer och finansgrupper. Och det är också i sista baud en verksamhet som behöver det militära kriget. Det är ingen tillfällighet atf kampen om resurser och marknader är det som har drivit fram de två stora världskrigcrt under 1900-talet.

Jag tror inle alt någon, om mau verkligen vill vara seriös, tror all mau kau bygga någon högre form av civilisation på detta inbördes bekrigande och dertrta strävan efter att lägga beslag på och utnyttja andras resurser och skaffa sig makt över andras liv.

Sedan kan man fråga sig: Är klassamhället och eliten av samhälle det mest effektiva samhället? Det är ju vad som påslås. Om det också har andra nackdelar, säger man, är det ätminstorte det ekortomiskt mest effektiva; Vi kommer också all upptäcka aft så är det inte alls. För vad är det konkurrens-och klassamhället leder till? Jo, fill aft bara ett fåtal.stiger upp fill positioner där de verkligen får utlopp för sin skapande förmåga, medan däremot den stora massan hålls i en underordrtad position och får rätta sig éfler de andra.

Jämlikhetens samhälle betyder däremot - eftersom all strävan och kamp för jämlikhet innebär atf de nedtryckta strävar efter aft höja sig - att mycket fler människor dras in i den skapande processen, att det sker en väldig mobilisering av outnyltjade mänskliga resurser. Det är också ur effektivitetssynpunkt den bästa typen av samhälle. Där försvarar jämlikhelstartkeu i eu ny form och i en ny miljö verkligen sin klassiska position i arbetarrörelsens ideologi.

Därutöver vet vi att de stora kapitalen koncentreras alltmer. Del är eu oundvikUg process i den kapitalistiska världsekonomin. De blir alltmer svåråtkomliga för de demokratiska instilutionerrta och för nalioualsiaterna, eftersom storkapitalet organiserar sig i multinationella enheter. Del kommer att leda till en motsättning och en kamp mellan å ena sidan demokratin och dess krav och ä artdra sidan den stora mullinaliortella kapilalmakterts krav atl få breda uf sig.

Detta kommer atf påverka människorna i deras tankeprocesser, därför att de kommer aft se hur mulfikapitalef urholkar deu reella makten hos deu begränsade demokrati som vi trots allt nu har. De kommer i ökad utsträckning också att göra slut på ett syslem där makten har denna koncentrerade karaktär, där den urholkar demokratin, där makten ligger i avlägsna centra som är oåtkomliga för det stora flertalet medborgare och som hotar atl förvandla de demokratiska idéerna till ett sken.

Jag tror, kort sagt, på goda grunder och med den här reella problematiken i minne, aft människornas och världens svära existentiella problem i vår lid, denna farofyllda tid, kan lösas bara med någon form av socialism. Det blir med all säkerhet irtte ert socialism av del gartila traditionella slaget men väl däremot eu ny socialism, byggd på de traditionella värderingar som den

socialistiska arbetarrörelsen i vär del av världen står för.'

Låt mig, herr talman; på de minuter jag har kvar, kommentera också något
av det som tidigare har sagts. Egentligen är ju detta eu finanspolitisk debatt,
meu som i många andra fall tränger sig en del stora elefartter irt, sorti iute
vanligtvis deltar i det normala mödosamma politiska arbetet, och pratar om
helt artdra saker än det tema som egentligen gäller. De har talat mycket om
fru Leijon och hennes förehavanden och de allvarliga konstitutionella frågor
som krisen i jusiiliedeparlemeulets leduing väckte. ' '

Nu är de stora elefanterna gångna - till sina kaffebord förmodligen - men det är möjligt att någon av dem hittar vägen lill något obskyrt protokoll, och jag skulle gärna vilja ge dem ett par ord som de möjligen någon gång av slump kau läsa.

Dä riktar jag mig till ledarrta för dert socialdemokratiska delert av arbefarrörelsert, och det är ell antal varrtirtgar jag skulle i all blygsamhet vilja utfärda, för jag tycker att deu socialdemokrafiska ledningen spelar ett högt spel just nu.

Deu första varuingert är: Kom infe och utuämrt, irtför politiskt medvefrta och kunniga människor, Anna-Greta Leijon fill den bäsfa justitieminister vi har haft! Den bäsfa justitieminister vi har haft under den fid som jag har varit verksam i parlameutet var Lertnarl Geijer, eu människa styrd av en human och social syn på brottslighet och behandling av brottslingar.

Anna-Greta Leijon står för en helt motsatt syn, den som Lennart Geijer bekämpade. Försök irtte upphöja, ni socialdemokrater, hennes syn till någonfing bättre än Lenrtart Geijers, för då sviker ni grundläggande delar av vad som bör vara en socialistisk och ocksä en socialdemokrafisk människosyn.

Jag läste en insändare i Aftonbladet - på insändarsidart slår ju niycket
skräp - som lojaliserade- sig med justitieministern och som gjorde del på
följande sätt: De som försöker sabotera Ebbe Carlssons arbete är egentligen
lika dåliga som terroristerna. -

Jag vill för det ändra varna den socialdemokratiska partiledningen för att försöka bygga en valkampanj på den typen av vulgära stämningar.

Den tredje varningen som jag vill utfärda är: Sprirtg inte omkring och tro, ni som tillhör regeringen, alt Ebbe Carlssons undersökningar hade något som helst värde för föruudersökniugen rörande mordelpå OlofPalme. "luforma-tioueu" beslår inte av någouliug annat än värdelösa skrörtor, skvaller och fjärdehandsuppgifier, av vilka de flesta redan var kända långt innan Ebbe Carlsson gav sig ut på. siua odysséer i världen.

Det som dömer Anna-Greta Leijon, förutom eu hel del andra konstitutionella fel och hennes förhållningssätt till den lagliga rättsordningen i Sverige, är all hon är så okunnig om föruudersökniugen, så.okunnig om Palmemor-dels bakgrund, atl hon värderar skvaller och lösliga teorier på del sätt som hon tydligen gör.

För del fjärde finns del.nog anledning att säga också: Sprid inte myten aft Ebbe Carlsson och Anna-Greta Leijon var ute för aft på något säil.rensaupp iuom säpo. De lierade sig i stället med eu av flera fraktioner inom säpo, och de lierade sig med deu fraktion som ville återuppliva def s. k. PKK-spåret, som så grundligt havererade! ett tidigare skede av ulredniugen.

Prot„1987/88:137 9junil988: '

Den ekonomiska politiken m.m.

115

Prot, 1987/88:137 För det fernle skulle jag vilja varna för atl bygga upp några hypoteser och
9 juni 1988 försöka driva dem om att det finns ett nytt PKK-spår i kombirtafiort med de

1 7 irartska furtdamenfalisterrta. Något sådartt existerar i verklighelert irtte.

■ / Vad regerirtgert däremot skulle kunna göra som vore positivt för Palmeul-

redningen vore alt utnyttja de kunniga experter som finns på utrikespolitiska sammanhang för atl lära uågontirtg och försöka gertomskåda dert väv av desirtformation som har lagts uf frän olika håll krirtg defta mord och krirtg mordutredningen.

Lär man sig genomskåda denrta desinformatiort, kart mart faktiskt börja spåra var dert verkliga lösrtirtgert eventuellt kan ligga. Vi vef atf i alla mera uppmärksammade fall av polifiska mord som har inträffat på senare år spelar den desinformatiortskampartj som frårt olika dunkla sidor allfid sätts i gång en utomordentligt stor roll. Den är ett intressant studieobjekt.

Jag skall inte här utveckla detta mera - det är inte fillfälle fill def - meu genom att studera just var desinformationen har sitt ursprung och vad den består i kan mart få vissa arttydrtirtgar om vad dert ursprungligen var avsedd aff dölja.

AnL 44 ALF SVENSSON (c):

Herr falman! Jag måste ärligt tillstå aff jag hade glömt atf i debatten om firtartsutskoffets betänkande 30 kan mart, som Jörrt Svertsson snuddade vid, ta upp i stort sett precis vad som helst. Jag har naturligtvis haft svårt att rikfigt förstå vilken koppling Ebbe Carlsson har fill finausufskotfets betänkande 30, möjligtvis med def undartfaget aft utskottet väl förvärtfar sig gåvoskatt på beloppet som Fischer ställt till förfogartde.

Jag måste också få säga, herr talmart, att jag tycker aff def är något uppseeudsväckaude och vill gärna ha det fill protokollet, att vi har ell etermediamouopol som följer deu här debatten i sju timmar och tjugo minuter - så lång tid har monopolet sänt debatten - men nu har kamerorna ■släckts. I och för sig säger jag det med gott humör, för jag är van vid det, men det kan ju också ha med rältsstalcrt alt göra aff monopolet ser fill att vara så allsidigt som möjligt i siu bevakning. Def hade om inte annat, herr falmau, varit nog så värdefullt atf def sista Jörn Svenssort sade här hade förmedlats uf i etern.

Herr talman! Urtder dert här veckart har vi i kammaren debatterat miljöfrågor och energipolitik. I dag behandlas dcrt ekortomiska politikert. Vi kristdemokrater har lärtge reagerat över aff dert ekortomiska politiken sä lätt frikopplas fråu andra politiska områdeu. Jag menar aff miljöförsförelsert, slöseriet rned jordcrts begrärtsade naturresurser, den orättvisa fördelrtirtgcrt mellart i- och u-lärtderrta, dert regiortala obalartscrt, de sociala problemert samt den bristande valfriheten för dert enskilda människan och kriserna i syrtrterhet inom vårdsektorn måste komma in i och kopplas fill dert ekortomiska debatten i betydligt större utsträckning. Den ekortomiska politikert får aldrig fastrta i ert diskussion om hur våra plånböcker skall bli tjockare.

Vi kristdemokrater vill sälla människan i centrum för den ekonomiska

politiken. Människovärdet måste helt enkelt bli viktigare än penningvärdet.

116 Det är just därför så absolut vikfigt aft vårt samhälle får uppleva eu efisk och

moralisk renässans. Jag tycker aff det är uppenbart atl del behövs för både statsminister och statsråd och naturligtvis för oss alla. Respekten för människan, och respekten för människovärdet existerar infe i något etiskf-moraliskf vakuum. Etik och moral, som ju nu alla talar om, måsfe relateras fill något - dessa begrepp svävar infe fritt. De måste kuuna avstämmas mot något. Börschefen och för övrigt folket i näringslivet talar numera mycket om etik, behovet av etik och behovet även irtre kompass. Jag tycker aft def är ett irtfressant fal. Men, som sagt, mart måste också våga tala om vilkert filosofi eller vilkert livsåskådrtirtg som etik och moral skall stämmas av emot.

De ekonomisk-politiska åtgärderna måste därför hela fidert sträva mot de övergripartde mälcrt: ert god livsmiljö, artsvarigt förvalfartde av jorderts resurser, meningsfullt arbefe åt alla, internationell solidaritet, étt decentraliserat samhälle och ökad livskvalitet för den enskilde individen.

Det är därför vi kristdemokrater i olika mofioner har föreslagit aff en god fysisk och psykisk miljö skall införas som ett mål för den ekonomiska polifiken. Vi vill genom atf använda skärpta gränsvärdert för utsläpp, punktskatter, utsläppsavgifleroch miljöskyddsförsäkringar styra utvecklingen mot ett miljövänligt samhälle, men vi vill också intressera oss för människors inre miljö. Bl. a. därför är vi så måna om att få slut på våldet som spys uf över våra barn och ungdomar via videogram.

Genom sänkta skatter pä arbete och höjda skatter på energi och råvaror kan vi naturligtvis minska resursslöseriet och miljöförslörelsen.

Herr talman! Vi kristdemokrater har föreslagit eu höjnirtg och effektivise-rirtg av u-hjälpeu, en kraftfullare regionalpolitik och en mer radikal fördelningspolitik. Vi vill ge småbarnsföräldrar ökad valfrihet genom beskaffad vårdlön och sänkt skaft för barnfamiljerna. Vi vill ge friskolor bättre ekonomiska möjligheter och släppa in enskilda alternativ som komplement fill offenfiig verksamhet.

De kollektiva löntagarfonderna vill vi avveckla och överföra deras medel till sjukvården, där det behövs resurser, och till pensionssystemet för att säkra de framfida pensionerna. I stället för centralistiska fonder vill vi ha företagsankrtutna viustdelningssystem, sådana som finns på 'Volvo, Åkermans i Eslöv osv: På område efter område skulle de kristdemokratiska förslagen innebära stora och små förändringar, som i vissa fall märks snabbt och konkret, i andra fall först på längre sikt - det gäller förändringar som är nödvändiga om vi vill skapa ett människovärdigt och miljövänligt samhälle. Jag tror atf vi i den ekonomiska debatten springer ifrån den realitet som råder irtom vårdsektorrt. Där behövs pertgar. Där står vi inför ett vägskäl, men i stället för atl tala om varifrån de nya resurserna skall tas, talar vi vitt och brett om privafisering eller möjlighet atf överföra peugar fråu primärvård till specialistvård. Herr talman! Jag tror iute alls att def är någon lösning.

Självfallet är en förutsättning för välfärden aft vi har en stabil ekonomi med ett konkurrenskraftigt närirtgsliv. Klarar vi inte av atl lösa de akuta problemen för svensk ekonomi kommer vi iute heller alt kunna lösa andra problem. Men det är viktigt atl de åtgärder vi vidtar slår i samklang med de mål vi sätter upp för samhällsulvecklingert.

Den internationella högkonjunkturen och def stegrande privata konsumtionen har lett fill att ekonomirt rtu är överhettad. Orderböckerua hos

Prot. 1987/88:137 9juni 1988

Den ekonomiska politiken m.m.

117

Prot. 1987/88:137 företagen är fulltecknade, konkurreusert om arbefskraffcrt hårdnar, särskilt
9 juni 1988 " ' välutbildade i sforsfadsregiouerua. Detta leder till att lörterna drivs

---------------------- upp. Hushållssparandef minskar och är sedau ett par år fillbaka negativt, och

Den ekonomiska poli- byfesbalansert försämras i rask takt. Det höga kapacifetsuiuylljandet i
tikenm.m. näringsli\el och bristen på arbetskraft förhindrar den exportökning som-

skulle krävas för atl kompensera den stigande importen.

Under eu följd av år har kostnaderna för svenskt näringsliv stigit snabbare ärt i omvärlden. Sedan 1983 har lönerna varje är ökat 2 procentenheter snabbare i Sverige än i våra 14 viktigaste kortkurreutlärtder. Del som gjort atl rtärirtgslivets konkurrertskrafl irtte försvagats mer än som varit fallet är eu rad lyckliga omständigheter, del kan inte förnekas. Firtartsmirtisterrt' har säkerligert skänkt Reagan och oljeshejkerua eu tacksamhetens tanke för sänkta dollarkurser och oljepriser.

Problemen som svensk ekonomi brottas med förvärras ytterligare av de löneavtal som ingåtts under våren 1988. Enligt firtansutskoltels med fleras bedömning stannar 1988 års löneökningar, inkl. löneglidning, på 7 %, alltså samma nivå som finartsmirtistern artsåg vara kalaslrofallerrtalivet i sirt finartsplau i januari. Dessutom har vissa avtalsmässiga lönehöjningar lagts i slutet av året, vilket håller tillbaka löneökrtirtgarna i år men bildar gruud för lörteökrtirtgarrta 1989.

Herr lalman! Den ekonomiska situationen är bekymmersam. Nu, milt uuder eu högkonjunktur, borde vi ta tillfället i akt och rätta lill de obalanser vi har i ekonomin. Det är nu vi skall skapa ett sådant ekonomiskt läge atl vi kan betala igen utlandsskulderna. I sfället lever vi över våra tillgångar. Vi konsumerar i en allt snabbare takt samtidigt som vi skjuter problemen framför oss. Regeringen verkar handlirtgsförlamad när det gäller atf plocka fram åtgärder. Man skjuter problemen på framtiden, och det är förslås valet i höst som .avgör det. Priset för deuna senfärdighet riskerar svenska folket aff få betala genom ökade obalanser i ekonomin som i sin förlängrtirtg kart leda oss in i ett läge motsvarartde def vi hade i mitten av 1970-falet, som det sfärtdigt talas så mycket om. Vi vef vilka problem som då uppstod. Vi krisfdertiokrafer menar att situationen är så allvarlig att resoluta åtgärder måsfe vidtas snarast. Ekonomin måste kylas,ned. Det krävs helt enkelt en stramare finanspolitik. Infe efter valet, eller nästa år, utan nu. Riksbankens panikålgärder genom höjningen av räntorna nyligen är ett exempel pä all firtartspolifikert är för svag. Dessutom krävs också aktiva åtgärder för atl . underlätta avtalsrörelsen 1989; Men samtidigt är det viktigt att de åtgärder soru vidtas är i samklang med'de långsiktiga mål för den ekonomiska politiken som-vi i kds anser vara angelägen.

Den överheffnirtg vi upplever i dert svertska ekortomirt beror till stor del på
dert uuder flera år ökande privata konsumtiorten. Stigande import och
sjunkande hushållssparande har blivit resultatet av den köpfest som pågått.
Vi kristdemokrater anser def nödvändigt med en temporär momshöjning för
aff dämpa den privata konsumiiouen och därmed också dämpa importen och
förbättra vär bytesbalaus. En förulsätinirtg för detta är dock all rtiomsen
differertlieras. En temporär momshöjrtirtg måste könibiueras med en sänkt
matmoms med minst 10 procentertheter. En ytterligare differentiering kan
118 också övervägas så all en högre moms las ul på s. k. umbärliga varor. Så snart

det stabiliseringspolifiska läget så medger skall deu generella momsen sänkas.

För att underlätta avtalsrörelsen 1989, motverka löneglidningen framöver och därmed bidra till en balanserad ekonomisk utveckling måste marginalskatterna sänkas. Fördelniugspolitiska skäl och del slabiliserirtgspoliliska lägel talar för skallesärtkrtirtgar i de inkomslskikt där de flesta löntagare finns och där en marginalskatlesänkning fär viss effekt på ränteavdragen. Därför föreslår kds all marginalskatten sänks lill 45 % i inkomster upp till 150 000 kr. Detta innebär också all ränteavdragert mirtskar i värde frän 50 % till 45 %. Detta innebär att den skatteskala för nästa år som vi kristdemokrater föreslår i vår motion både bidrar till en lugnare avtalsrörelse och till att minska hushålleus skuldsättning.

Fördelningspolitiska, skäl talar dessutom för all särskilda åtgärder bör vidtas för att sänka marginalskatten förde barnfamiljer med barn uuder 16 år som har en deltids- eller hemarbelartde make/maka, den s. k. tudeluingsre-formen. Det innebär atl makarna får slå ihop siua inkomster och dela dessa mitt itu och skatta för hälften var. Del innebär alt om familjen har enbart en förvärvsinkomst skall man når man deklarerar ha rätt att tudela deuna inkomst. Överföringen från den ena maken lill den andra begränsas till fyra gånger basbeloppet. Reformen innebär en marginalskatlesänkning för de familjer som är mest i behov av en skattesänkning.

Herr lalman! Artdra skattepolifiska åtgärder vi föreslår är eu viss sänkrting av arbetsgivaravgifterna och eu höjnirtg av energiskatterna. Av miljö- och stabiliseringspolitiska skäl stöder vi kristdemokrater därför utskottets förslag till höjd olje- och kolskaff. Det stabiliseringspolifiska läget talar för atf också näringslivet är med och finansierar marginalskatfesärtkrtirtgen och fudel-rtingsreformen, varför vi föreslår att dert s. k. vinsfdelningsskafteu bibehålls under 1989, trots atf löufagarfouderna enligt vår mening skall avvecklas. Vinstdelniugsskatfen får ses som en temporär åtgärd för aff finansiera skattesänkningarna under 1989.

Herr falman! Förutom de mer akuta åtgärder som jag har redovisat är det viktigt atf mer långsiktigt minska den privata konsumtionen av importerade varor. Del kan ske genom en verklig sfimulaus av hushållssparandef och ökad valfrihet för den enskilde på det sociala serviceområdet. Därigenom blir den privata konsumtionen av importerade varor mindre, och del sker eu större konsumtion av inhemska varor. Dessutom skulle en differentiering av momsen innebära atl importerade varor skulle bli relativt sett dyrare, varför mycket lyder på all importen skulle dämpas.

Del är också intressartt atf rtotera de beräkningar som gjorts på uppdrag av den parlamentariska skatleufredniugen. Dessa visar att de som har def sämst ställt, dvs. de 10 % som har deu lägsta inkomsten, använder en större andel av sin disportibla inkomst till att betala moms än de som har del bättre ställt. En sänkning av matmomsen har därmed också ett viktigt fördeluiugspolifiskf syfte.

Herr talman! En viktig faktor som förklarar det sjunkande hushållssparau-detoch deu höga lånefinansierade kortsumfion som skapar så stora stabiliseringspolifiska problem för svensk ekonomi är attilyderna lill sparande och pengar. Den generatiort som växt upp efter andra världskriget och ofta tillhör

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

119

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Den ekonomiska politiken m. m.

de köpstarka grupperna i samhället har nog inle pä samma sätt som den äldre generationen vant sig vid atl hushälla med pengar och spara för framliden. Detta kan- dels bero på den höga materiella standard som utvecklats, dels på det ogynnsamma klimat som gällt för ertskilf sparartde. Dessutom har staten tagit på sig uppgiften all spara ål den enskilde för ålderdomen och för oförutsedda händelser som kau inträffa.

För atl vända utvecklingen mot ett ökat enskilt sparande måste marginalskatterna sänkas. Det är viktigt atf slä vakt om def sociala skyddsnät vi har. Men samtidigt finns del anledrting all försöka finna mer direkta kopplingar mellan det offentliga sparandet och det privata. Vinstdelningssystem på företagen i stället för kollektiva löntagarfonder är ell exempel på detta. Def är också nödvändigt aff skola och samhälle bidrar fill atf skapa opinion för vikten av ett personligt sparande. Samhällsekonomin och de enskilda människornas privatekonomi är i behov av detta.

Herr lalman! Kds ser del som angeläget att Sverige under goda är av högkonjunktur gör del möjligt atl amortera på landets stora utlandsskuld. Förbättrad bytesbalans, som skulle uppnås med de åtgärder som kds förordar i sin motion, skapar utrymme för detta. Regeringens ekonomiska politik verkar inte ha den ambiiiortcu. Det beklagar jag som kristdemokrat.

Med anledning av vad jag här har sagt skulle jag vilja yrka bifall lill kds motion Fi27 samt till reservationerna 6, 9, 19, 22 och 25.

120

Överläggningen var härmed avslutad.

Mom. 1 (de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken) Grundläggande strukturella åtgärder

Först biträddes reservation 2 av Hans Peterssort i Hallstahammar - som ställdes mot ufskottets hemstållan med deu ändring däri som föranleddes av bifall lill motion Fi27 av Alf Svenssort i motsvarande del - med acklamation.

Härefter biträddes reservation I av Anne Wibble m. fl. med 151 röster mol 18 för reservation 2 av Hans Petersson i Hallstahammar. 147 ledamöter avstod frårt atl rösta.

Slufligert bifölls utskottets hemsfällan med 163 röster mol 152 för reservation 1 av Anne Wibble m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.

FinanspoUfisk åtstramning Hemställan

Först biträddes hemställan i reservalion-3 av Lars Tobissort m. fl. rtied 106 röster mol 46 för hemsfällau i reservatiort 4 av Anne Wibble och Lars De Geer. 163 ledamöter avstod från aff rösta.

Härefter bifölls ufskottets hemställan - som ställdes mot hemställan i reservation 3 av Lars Tobisson m.fl. - genom uppresning.

Motiveri ng

Ulskotlets motivering - som ställdes mot den i reservation 5 av Hans Peterssort i Hallstahammar anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 2 (en god miljö som mål för den ekonomiska politiken) Prot. 1987/88:137

Hemställan 9junil988

Den ekonomiska politiken m. m.

Först biträddes hemställan i reservation 7 av Hans Peterssort i Hallstahammar - som ställdes mot utskottets hemsfällan med den ändring däri som föranleddes av bifall fill hemsfällan i motion Fi27 av Alf Svertssort i motsvarande del - med acklamafion.

Härefter biträddes hemställan i reservation 6 av Gunnar Björk och Rolf Kenneryd med 38 röster mot 17 för hemställan i reservation 7 av Harts Petersson i Hallstahammar. 262 ledamöter avstod från atf rösta.

Slufligen bifölls utskottets hemställan med 260 röster mot 38 för hemsfällan i reservafiort 6 av Gunnar Björk och Rolf Kenneryd. 18 ledamöter avstod frän aft rösta.

Motivering

Utskottets motivering - som ställdes mot den i reservation 8 av Anne Wibble m. fl. anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Mom. 3 (privafisering eller nafionalisering av tillgångar)

Först biträddes reservation 9 av Anrte Wibble m. fl. med 153 röster mot 18

för reservatiort 10 av Harts Peterssort i Hallstahammar. 145 ledamöter avstod

frän all rösta. Härefter bifölls ulskollels hemställan - sorri ställdes mol reservation 9 av

Anne Wibble m.fl. - geuom uppresning.

Mom. 4 (lönebildningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 11 av Anne Wibble m.fl., dels reservation 12 av Hans Petersson i Hallstahammar -bifölls med acklamation.

Mom. 5 (skattepolitiken)

Ulskotlets hemställan - som ställdes mol dels reservation 13 av Lars Tobisson m. fl., dels reservation 14 av Anne Wibble och Lars De Geer, dels reservation 15 av Gunnar Björk och Rolf Keurtcryd, dels reservatiort 16 av Hans Petersson i Hallstahammar, dels utskottels hemställan med deu ändring däri som föranleddes av bifall lill motion Fi27 av Alf Svensson i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 6 (momseffekten på livsmedel)

Utskottets hemställan bifölls med 292 röster mot 17 för reservafion 17 av Hans Petersson i Hallstahammar. 2 ledamöter avstod från atf rösta.

Mom. 7 (höjning av vinstskatfen)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservafion 18 av Hans Peterssort i Hallstahammar -- bifölls med acklamatiort.

Mom. 8 (kredit- och valutapolitiken)

Utskottets hemställan - som ställdes mot dels reservation 19 av Anne
Wibble m. fl., dels reservatiort 20 av Lars Tobissort m. fl., rfe/5 reservatiort 21 121

Prot. 1987/88:137 av Hans Petersson i Hallstahammar, dels ulskotlets hemställan med den
9 juni 1988 ändring däri som föranleddes av bifall fill motion Fi27 av Alf Svensson i

~~~~ motsyarand-5 del - bifölls med acklamatiort.

Mom. 9 (stalsskuldspolitikert)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservatiort 22 av Artrte Wibble m. fl. - bifölls med acklamatiort.

Mom. 10 (irtbefalrtirtg på likvidifetskortfo)

Utskottets hemställart - som ställdes mot dels reservatiort 23 av Artrte Wibble m; fl., dels reservation 24 av Hans; Peterssort i Hallstahammar -bifölls med acklamatiort.

Mom. 11 (prisreglerirtgar)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservatiort 25, av Anne Wibble m.fl. - bifölls med acklamafion.

Mom. 12 (irtvesferirtgsfortder)

Utskottets hemsfällart - som ställdes mot reservatiort 26 av Artrtc Wibble m. fl. - bifölls med acklamatiort.

Mom. 14 (de allmänna riktlinjerna för budgetregleringen)

Först biträddes reservafion 28 av Artrte Wibble och Lars De Geer - som ställdes mot dels reservafiort 29 av Gunnar Björk och Rolf Kenneryd, dels reservafiort 30 av Harts Peterssort i Hallstahammar, dels utskottets hemställart med den ändring däri som föranleddes av bifall fill motiort Fi27 av Alf Svertssort i motsvarande del - med acklamafion.

Härefter biträddes reservatiort 27 av Lars Tobisson m. fl. med 70 röster mot 45 för reservafion 28 av Anne Wibble och Lars De Geer. 197 ledamöter avstod från aft rösta.

Slufligen bifölls utskottets hemställan med 145 röster mol 72 för reservation 27 av Lars Tobisson m.fl. 97 ledamöter avstod frårt all rösta.

Övriga momenl Utskottets hemsfällart biföUs.

7 § Befräffartde de på föredragrtirtgslisfart närmast upptagna ärendena, finansutskottets betänkande 1987/88:21 och skatfeufskoftefs betänkande 1987/88:40, beslöt kammaren på förslag av tredje vice talmannen medge aff voteringarrta fick äga rum i ett sammanhang sedan debatten i båda ärendena avslutats.

Föredrogs finansutskottets betänkande

1987/88:21 om ungdomsbosparande och sparstimulerande åtgärder (prop. 1987/88:150 bil. 3) samt 122

AnL 45 RUNE RYDÉN (m):

Herr talman! Sparandet i Sverige är lägre än någonsin. Den s.k. sparkvoten är negativ,,minus 3,7 %. Den verkliga bristen på sparande kan dessutom sägas vara större än dert syrtliga, eftersom irtvesferirtgsrtivån fortfarartde är för låg med härtsyrt till rtärirtgslivets utbyggrtadsbehov. Mart kart fråga sig varför det har blivit så och vad man kan göra åt def.

Skälet fill aff denna situation har uppstått är anfagligert aff dert kraffiga utbyggnaden av de kollekfiva skyddsnäten i Sverige har medfört aff många enskilda hushåll dragit slutsatsen atf de iute själva behöver svara för framtida behov. Motiven för hushållen aff spara blir färre, när det offerttliga överfar ert allt större del av ansvaret för den enskildes försörjning. Att spara fill pensiortcrirtg, sjukdom, arbetslöshet, oförutsedda påfrestningar m. m, är infe nödvändigt när staten garanterar den framfida trygghefert. Ett eget sparartde kart tvärtom i mänga fall leda fill väsenfligt sämre förmåner än eljest. Def är sannolikt aft utbyggnadert av de kollektiva försäkrirtgssystemen och socialpolitikerts utformning har bidragit till aft frendmässigt särtka hushålleus sparaude i Sverige uuder de sertaste årtiondena.

Hushållens möjligheter aft spara har också påverkats av aff de disponibla inkomsterna utvecklats'dåligt sedan mitfert av 1970-talet. Def firtns en tenderts aff vilja upprätthålla ert rtågorlunda jämn konsumfionsökuing med åtmirtsforte rtågort procertt frårt år till år. Sker infe mirtst motsvarande öknirtg av dert disponibla inkomsfert, går det ut över sparandet. Detta innebär att den kraftiga höjningen av skattetrycket, vilken syftar till att ta i anspråk konsumtionsufrymme för deu offentliga sektorns räkning, har motverkats genom atf hushållen har dragit ner sitt sparande. Även den uppbromsning av uäringslivets utvecklirtg som skett sedan mitten av 1960-talef, med åtföljande dämpnirtg av samhällets totala irtkomsfökrtirtg, har rtcgafivt påverkat hushållens inkomster och därmed minskat sparartdet.

Till stor del sammarthänger således den trendmässiga försämringen av sparandet med utbyggrtadert av dert offentliga sektorn och def höga skattetrycket.

Raset i sparkvoten under 1980-falet förklaras också av atf det materiella sparartdet - främst hushållens bostadsinvesterirtgar - har mirtskaf kraftigt; Bakom dertrta utvecklirtg återfirtns bl. a. begränsningert av räftert för avdrag fill bocrtderärtfor som gertomfördes uuder perioden. Lärdomen av dertna utveckling är aff ytterligare begränsningar torde sänka sparkvoten än mer. Den försämring som under de allra senaste åren har inträffat kan dessutom förklaras av att avregleriugert på kredifmarknadert ökat tillgångert på krediter för hushållen, uågot som tillsammarts med höga margirtalskatfer

123

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Ungdomsbosparande och sparstimulerande åtgärder

124

gjort lårtefinausierad konsumtion mindre kostsam än vad den annars skulle ha varit. För aft hushållens sparaude skall öka, krävs förutom varaktigt ökade realinkomster också en efter skatt god realavkastning på sparande. Det måste helt enkelt löna sig bättre aff spara än aff lårta.

Ert artuan faktor bakom def dåliga sparandet är aff hushållen tenderar aff tillfälligt minska sparandet när det sker en oväntad nedgång i infiatiouslak-len, vilket skedde under 1986 till följd av fallande irtterrtatiortella råvarupriser. En bestående låg inflationstakt har däremot en gynnsam inverkan på sparandet.

Ytterligare en viktig orsak fill def dåliga hushållssparandet är den osäkerhet om sparandets framfida avkasfnirtg som dert socialdemokratiska regerirtgerts politik framkallar. Som exempel kart rtämrtas de mårtga försäm-rirtgar av aktiebeskaftrtingert som genomförts, liksom genomdrivandet av pensiortsskatfen och beslutet atf kraftigt höja beskattningen av förefagsanknutna vinstartdelssystem, vilket ytterligare kart ha försämrat sparandet.

Nej, herr talman, för aft mänrtiskor verkligert skall våga spara långsikfigt krävs aft spelreglerna ligger fast över tiden. Detta är mycket viktigt och måsfe ertligt mirt uppfattning vara eu bärande prirtcip, vilket socialdemokraterrta tycks ha alldeles glömt bort.

Den totala brist på sparande som vi för närvarande har i den svenska ekortomirt är därför ett allvarligt problem. Dert syrtliga sparartdebrist som kommer fill uttryck i bytesbalartserts urtderskoli ökar rtu åter. Meu eftersom irtveslerirtgsiiivån i svertskt näringsliv alltjämt är för låg, är deu verkliga sparaudebrislen i ekonomin långt större. Detta är klart oroande. Vad tänker socialdemokraterna göra för aff vända denna oroväckande utveckling?

För socialdemokraterna var ju en vikfig utgångspunkt i den s.k. tredje vägens polifik aff öka sparandet och kapitalbildningen. Men detta har inte inträffat. Det enda som har skett sedan regeringsskiftet 1982 är alt de tidigare underskotten i de offentliga finanserna har omvandlats lill sparandeunderskott i deu enskilda sektorn.

Del dåliga hushållssparaudel, som det i och för sig finns förklaringar till, utgör därför en viktig orsak till det totala sparandeproblemet i svensk ekonomi både stabiliseringspolitiskt och strukturellt. Utfallet för 1987 är det lägsta som noterats i modern tid. Regeringen beräknar hushållens sparkvot -summan av bushållens reala och finansiella sparande i förhållande till den disponibla inkomsten-fill minus 3,7 %. Def innebär atf hushållen fortsätter aft låna och aft fa av sirta sparmedel för atf konsumera. Så kan det ju inte fortsätta så länge till.

Den totala sparandebristen i den svenska ekonomirt är ertligt mirt merting alltså ett myckel allvarligt problem. Detta skapar ytterligare problem. När invesferirtgarrta irtom rtärirtgslivef ökar, och def behöver de göra, kart företagert nämligert irtte själva finansiera dessa fullt ut, utan är beroeude av kapitaltillförsel ufifrån. Historiskt sett har detta kapitalbehov i huvudsak täckts genom ett sparandeöverskott hos hushållen. Nu, när något sådant inte firtrts, återstår anfingen atf bygga upp ett sparaudeöverskotl i den offentliga sektorn, alt stimulera till ell ökat enskilt sparaude eller kapitalimporl utifrån. Den socialdemokratiska politikens uttalade syfte är all skapa beslående överskott i den offentliga sektorn. Det har vi fåll måuga bevis på. Denrta väg

leder mot ett successivt överförande av ägande fråu deu privata till deu offentliga sektorn, vilket skulle innebära en fortgående socialisering av ekonomin. Def kan vi moderater irtfe acceptera.

Vidare visar ufvecklirtgert att def irtfe nämnvärt går aff öka hushållens sparande med hjälp av skattemässiga styrätgärder, som t. ex. i allemanssparandet. Utan långsiktig biudnirtg leder sådarta arrartgemartg mest fill aff märtrtiskor flyttar sparmedel frårt ett kortto till ett artnat. Vi moderater anser därför aff sparartdet på allemartskonfot främst bör uppmuntras då det sker via allemansfond, dvs. i aktier.

Vi tycker att ur riksgäldskontorets synvinkel är allemanssparandet dessutom en dyr upplåningsform, som kontoret har dålig kontroll över på gruud av dess mycket kortfristiga karaktär. Riksgäldskontoref kan genom att ge uf sfatsskuldsväxlar och riksobligationer på marknadsmässiga villkor klara statens lånebehov fill en betydligt lägre kostrtad. Dessutom är def ju sä aff ett skaftegyuuaf sparande i statsskulden ger egendomliga störande konsekvenser, när def som i dagsläget är sä atf def offentliga sparandet visar ett stort överskott och de icke-finansiella företagen har ett negativt sparaude fill följd av ökade investeringar.

Irtte heller, herr talmart, utgör den typ av påkostade annortskampanjer som spardelegatiortcrt genomför någort effektiv sparpolifik. Därför artser vi att spardelegafioncrt bör avskaffas.

Nej, herr talmart, def bäsfa för hushållens sparaude vore eu generell ekonomisk polifik som främjar varakfig fillväxt genom skatfelätfuader, återinförande av fasta spelregler och avveckling av löntagarfonderna. Då skulle vikfiga förutsättningar för hushällssparaudets återhämtning föreligga. Men förmodligen räcker det inte med detta, utau man behöver ocksä säkerligert vissa selekfiva sparsfimulauser för aff premiera lårtgsikfigt bundet sparande och även sprida ägartdet av bostäder och aktier till fler märtrtiskor.

Vi har i vår motion Fi613 utvecklat våra synpunkter och följt upp dem i reservationer fill def betänkande som vi just nu debatterar.

Låt mig, herr talman, bara sammanfatta de synpuuker som vi i moderata samlingspartiet vill alt en framsyrtl sparandepolilik bör bygga på.

För det första bör det firtrtas stabila regler. Dert osäkerhet som regerirtgert skapat gertomde många försämringarna för aktiesparandet - pertsionsskaf-fen och skärpt skatt för sparartde i företagsartknutua viustaudelssystem - får motsatt verkan.

För det andra bör det föras en ekonomisk politik som långsiktigt ökar hushållens disportibla irtkomster genom ökad tillväxt och lägre skattetryck och som höjer avkastnirtgert efter skall på sparartdet. Sänkta marginalskatter gör det t.ex. mer lönsamt aff spara och mindre lönsamt aff låna. Def är särskilt viktigt aft stimulera långsiktigt bundet sparaude samt aff sprida ägandet av bostäder och aktier. Inorn dessa områden finns det därför anledning atl föreslå särskilda åtgärder.

För det tredje föreslår vi därför all långsiktigt sparande bör stimuleras genom atl startsparaude införs, som gör del möjligt för föräldrar och släktingar atl, med vissa skattefördelar, bygga upp ett startkapital för barn och ungdomar. Vidare bör pensionssparartdet breddas, så aft det också kart ske i bartk med liknartde skattefördelar som gäller för det rtuvaraude försäkrirtgssparaudet.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Ungdomsbosparande och sparstimulerande åtgärder

125

Prot: 1987/88:137 9 juni 1988

Ungdomsbosparande och sparstimulerande åtgärder

För def fjärde bör försäkriugssparandet främjas gertom att gertomförda försämrirtgar för kapitalförsäkringar återfås och genom aft möjligheter till nya försäkringskortsfrukfiorter öppnas.

För def femte är,en breddrtirtg av bosfadsägartdet det bästa sättet att åstadkomma ert jämnare fördelning av förmögenhefsfillgångarrta. Särtkta inkomstskatter och slopandet av både nuvarande avdragsbegränsrtirtg och fastighetsskatt är viktiga inslag i en moderat polifik för aft öka bosfadsägan-det. Omvandling av hyreslägenheter till bostadsrätt och även ägarlägenheter bör uuderläftas. Ett målinriktat bosparande i bank bör stödjas med statliga premier.

För def sjätte är def i en marknadsekonomi särskilt angeläget att aktiesparandet är väl spritt bland medborgarna. Det enskilda aktiesparandet har under låug fid straffbeskaftats, vilket lett fill aff hushållen sålt uf betydande aktieinnehav till institutioner. Denna utveckling måsfe vändas, vilket förutsätter atf nuvaraude skattemässiga diskriminerirtg av privatpersoners aktieägande upphör. Därför bör, som jag sagt fidigare, bl. a. följande åtgärder vidtas:

Löntagarfonderna avskaffas och tillgångarna anvärtdas som sparsfimulaus så aft eu majoritet av den vuxua befolkningen kau bli aktiesparare, reavinstreglerrta för aktierna förenklas och mildras, dubbelbeskattningen av akfieufdelrtiirtgar avskaffas, faxerirtgsvärdet vid arv, gåvor och förmögerthets-beskaftrtirtg särtkas, omsäffrtirtgsskaffert på akfier avskaffas och artsfälldas andel-i-virtstsystem premieras och utvidgas.

Herr falrnau! Med defta yrkar jag bifall fill samfliga reservafioner till finansutskottels betänkande nr 21 där det finns moderata företrädare.

126

AnL 46 LARS DE GEER (fp):

Herr talman! Ett omhuldat tema i alla socialdemokratiska inlägg i den ekonomiska debatten har varit alt de icke-socialistiska partierna infe kau enas om en gemensam ekonomisk polifik. På område efter område har under senare tid.eiiighef uppnåtts mellan folkparfister, moderater och centerpartister. Låt mig peka på familjepolifiken med vårdnadsbidrag, lörttagarfortder-nas avskaffande med tillhörartde premierat sparprogram samt ert gemertsam lirtje då def gäller utförsäljningen av statliga företag och av mark för jordbruk och skogsbruk. Tidigare i dag har de gemensamma riktlinjerna för den ekonomiska politiken också redovisats.

Till dessa fyra viktiga områden kan vi i dag lägga eu gemensam syn på hur hushållssparandef i landet skall främjas. I reservation 1 lämnas en fullständig plan för hur detta bör gå till, bl. a. geuom införande av startsparaude, investeringskoufon, långsikfigt bundet sparande i bank, målsparande fill egert bostad, sparpremiering i samband med löufagarfouderuas avskaffande, borttagande av skatten på andel-i-viust-sysfem, skattefria omplaceringar av aktieportföljer, successivt minskande av dubbelbeskattningen på aktieutdelningar samt utförsäljning av staflig mark och statliga akfier.

Den sammanlagda effekfert av denrta gemensamma sparpolitik bör bli atl minskningen i hushållens sparande kart vändas. Mot bakgruud av årets sparkvot - där vi nått det för ett industriland unika värdet minus 3,7 % -

framstår eu sådan vändrtirtg sorti absolut nödvärtdig. Def är genpm en ökning av hushållssparandef som vi måsfe åstadkomma jämvikt i landefs bytesbalans mot utlandet - inte genom en ökning av def offentliga sparandet, som ju som regel kräver eu ytterligare höjning av skattetrycket och som resulterar i,ett ökat kollekfivt ägande.

Urtder påskveckart i år ordnades ett symposium om sparandets problem. Ert japansk professor redovisade där varför sparandet i Japan var så högt och eu tysk varför så var fallet äveu i Västtyskland. Mellan raderna i bägge anförandena kunde man notera alt bägge talarna framhöll fasta spelregler såsom väsentliga faktorer för ett positivt sparande. Här har vår regering i dag ett stort ansvar. Ändrirtgen - gertom ett enkelt riksdagsbeslut - av räntan på allemanssparartdet, ertgångsskaften på pensionssparandet, boi-ffagandef av läffrtaden på beskaffrtirtgcrt av aktieutdeluirtgar, skaffert på artdel-i-vinsfsy-sferti, höjnirtgar i två steg av aktieomsäffrtirtgsskaftert och irtförartdet av valpskatleu, allt är exempel just på frånvaron av fasta spelregler.

De icke-socialistiska partierna är också överens om all del är viktigt och önskvärt alt öka ägandespridningen i värt lartd. Då socialdemokraterna har chansert all bidra härtill har de förfuskat deu. Ulförsäljnirtgen av aklierrta i Procordia var orgartiserad på ett sådartt sätt all aktierna blev nästa oåtkomliga för den breda allmänheten. PKbankens köp av Carnegie Fondkommission med betalning i egna aktier är ett anrtaf praktexempel på hur staten kan sälja ut akfier i statliga företag utan. alt på minsta vis eftersträva ökad ägandespridning. Den bistra sanningen är naturiigtvis deu, aff socialdemokraterna inte har def minsta irttresse av atf åstadkomma ägartdespridning. Kollektivt ägande, senast exemplifierat ay förslaget om ert femte AP-fond, är regeringens målsättning. Här går den verkliga vaffertdela-ren mellan socialistisk och icke-socialistisk politik.

I reservatiort 11 har folkpartiet yrkat aff skafteläftrtadert för "ideellt sparande" bör gälla utöver skattelättnader på vanligt allemanssparartde. Vi är glada över aft prirtcipen om skaffeläffuad för ideella gåvor nu accepterats, men vi anser atf lättnaden bör gälla på ett fördubblat högsta belopp. Def gäller ju en insats för ett allmänrtyftigf ärtdamäl - infe någon lättnad för en enskild persons skaffesifs.

Herr falmau! Jag yrkar bifall fill de gemensamma icke-socialisfiska reservationerna 1, 7, 8, 9 och 10 samt lill folkpartiets reservation 11.

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Ungdomsbosparande och sparstimulerande åtgärder

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Ungdomsbosparande och sparstimulerande åtgärder

128

AnL 47 TORE CLAESON (vpk):

Herr talman! Jag tänker i mitt irtlägg uppehålla mig vid ungdomsbostads-sparandet och bosätfuingslåneu, men först vill jag säga några ord med anknytrtirtg till det som har sagts i debatten om allemanssparartdet.

Genom denrta sparform har verkligert skapats möjligheter för dert som kart spara och spara regelbuudef. Därmed förbättras på sikt spararrtas ekortomi samtidigt som sämre bemedlade tvingas in i ert fördyrartde lårtekonsumfion.

Det är bra aft regeringen nu har börjat uppmärksamma de sociala avigsidor som kan uppkomma för enskilda hushall som i större utsträckning tvingas atf låuefinansiera sin konsumtion. Jag hoppas atf det snabbt kommer förslag fill åtgärder som kan förändra och förbättra dessa förhållanden.

Enligt min uppfaffuing måste uu främst sådana åtgärder genomföras som gör aff fler hushåll får möjlighet att spara en del av inkomsten - infe åtgärder som irtrtebär atf vi premierar dem söm redart har sparat.

Olika sparsfimulartser har uuder senare år införts för att underlätta ungdomars sparande till eu egen bostad, och def har i olika sammanhang sagts att chansen för de ungdomar som saknar en egcrt bostad atf erhålla ert sådan blir större om de kan köpa en bostadsrätt.

Def sparande som skett har varit knutet fill allemanssparandet, och uugdomar har därvid rätt aft erhålla s. k. bosparlån av korttoförartde bank. Dessutom ihar uuder åren 1985 och 1986 getts möjligheter atf knyta ungdomars bosparaude i HSB och Riksbyggert till allemartssparartdef.

Ett nytt ungdomsbosparande i enlighet med regeringerts och finausufskotfets majoritefsförslag kau visserligen komma aff få betydelse för en liten del av de uugdomar som över huvud taget har någon möjlighet atf spara och på den vägen underlätta eu lösning av deras bostadsfråga, men problemet för dert stora majoriteten av uugdomar i dag består infe främst i att det finns för få sparformer för ungdomsbosparande. Problemet för de hundratusenfals ungdomar i vårt land som köar för en bostad är brislert på bostäder och de höga hyrorna. Problemet är att nybyggandet av bostäder minskade kraftigt under flera år samtidigt som ungdomskullarua växte, atf byggkosfrtader och hyror ökat betydligt mer än vad löner och priser i övrigt ökat och att efterfrågan på bosfäder åt uugdomar kommer att öka med omkring 10 000 per år de närmaste åren.

Måuga orter och regioner kart irtfe garantera bl.a. nyinflyttade och nybildade hushåll eu egen bostad, och kommunerna klarar iute sitt ansvar mot sina invånare, Deu grova spekulationen på bostadsmarknaden, framför allt i sforsfcidsområdena, har fortsatt att öka. Det gäller omvandlingen av hyreslägenheter fill andels- och insatslägeuhefer, miljonpriser vid försäljning av bostadsriiffer och småhus, handel med hyreslägenheter osv. Ungdomarna varken vill eller kau konkurrera om bosfäder på denna marknad. Det hjälper infe aff införa eu ny sparform med viss bouusränfa för ungdomar mellan 16 och 25 år!

Hundrafuscrtfals bostadslösa uugdomar söker i dag ert hyreslägcrthef, och de åtgärder som skall vidtas för atf förbättra de ungas ställning på bostadsmarknaden måsfe främst inriktas på andra åtgärder än dem sorti nu föreslås. Def finns för få hyreslägenheter, def byggs för litet och hyrorna är

för höga. Def är problemen, och def är utifrån detta som åtgärder måste sättas iu.

Vpk har i olika sammanhang uuder senare är framfört en rad förslag som snabbt skulle förbättra ungdomarnas ställning på bosfadsmarknadert, förslag som tyvärr, rtied rtågra smärre uudarttag, har avvisats av övriga partier. Resurssvaga hushåll och framför allt ungdomar som söker siu första bostad drabbas hårdast av nuvarande förhållanden. Del är bra om uugdomar med god inkomst deltar i någon form av sparande, meu det stora flertalet ungdomar i åldern 16-25 år har mycket begränsade möjligheter lill detta, och många saknar helt egen inkomst.

Herr lalman! Det bäsfa stödet för aff lösa ungdomarnas bostadsbehov är atf bygga fler och billigare hyresbostäder och frigöra smålägenheter, bl.a. alla de lägenheter som inte bebos permanent, dvs. där det inte finns någon mantalsskrivert boertde. Dessutom måste alla hushåll, dvs. även ungdomar som nu inte omfattas av uugdomsbostadsslöd, få rätt fill bostadsbidrag. Den nya sammanblartdrtirtgen av bostadsbidrag och studiemedel mäste upphöra och bostadsbidragen förbättras. Hyrorna kan minskas geuom eu sänkning av den garanterade räntan, och hyreshöjningarna kan stoppas genom att årliga upptrappnirtgar av rärtlart bromsas på sätt som vpk har föreslagit: geuom riklat stöd lill de allmännyttiga bostadsföretagen.

Jag har velat uppehålla mig vid dessa frågor därför aft utgängspiankfert för diskussionen om aft underlätta för ungdomar aff erhålla en bostad och klara av sina bostadskostnader är helt felakfig när det gäller de åtgärder som mau här föreslår. Förslagen kommer aff få ytterst marginell betydelse. Därför är def viktigt aff åtgärderna i stället irtrikfas pä aff vi skall komma ifrårt rtuvarande förhållandert.

I def betänkande vi nu diskuterar behandlas också frågan om återinförande av bosätfuingslåneu. Förslag om återinförande har tagits upp i tre motioner, dels i en partimofion fråu vpk, dels i två socialdemokratiska motioner. Bosätfuingslåneu upphörde den 1 januari 1982 geuom beslut av en borgerlig riksdagsmajoritet. Riksdagen beslutade år 1983, med anledning av vpk- och s-motioner, att bosälluingslånen skulle återinföras i någon form. Detta gavs regeringert lill kärtrta. Som bekant har bosälluingslånen trots detta ännu inle återinförts.

Bosättuiugslänen hade stor betydelse för ekortomiskt svaga hushåll, inte bara för uugdomar som satte bo. Lånen fyllde också ett stort behov, nämligen aff ge hushåll med små ekonomiska förhållanden möjligheter atf få lån fill förmånlig ränta och med goda amorteringsvillkor. Lånen fyllde en social funktion och var ingen dålig affär för staten. Avvecklingen av lånen ledde också till mycken krifik från bl. a. sociala myndigheter, från konsumentverket och riksbanken och innebar irtgert reell besparing för samhället.

Det har under de senaste åren i ert rad vpk- och s-motioner framförts argument för ell återinförande, och även finansutskottet har så sent som i betänkande 1986/87:24 noterat atl uugdomar som är i särskilt behov av stöd till bosätlrting kan hamna vid sidan av uuvaraude möjligheter till stöd. Mart artsäg därför aff regerirtgert rtoggraut borde följa utvecklingen och ta de initiativ som kan visa sig erforderliga. Del är nu dags alt la de initiativen! Det är nödvändigt atl nu underlätta för både uugdomar och andra personer med

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Ungdomsbosparande och sparstimulerande åtgärder

129

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Ungdomsbosparande och sparstimulerande åtgärder

130

resurssvaga hushåll alt klara sin bosättning geuom aff återinföra bosättnings: lånert. Lårten skall självfallet liksom tidigare ges med bra villkor beträffartde amorteringstider och med låg rärtta samt i övrigt med sådarta villkor atf irtfe Urtga nybildade hushåll utestängs från lårtemöjlighefert.

Herr talmart! Jag yrkar bifall fill vpk-reservatiorterrta rtr 6 om ungdomars bosparande m. m. och nr 14 om åferirtförartde av bosättrtirtgslårt.

I detta anförande instämde Paul Lestander, Lars-Ove Hagberg, Jan Jertrtehag, Björrt Samuelson, Alexander Chrisopoulos, Jörn Svensson, Bo Hammar, Margö Ingvardsson och Inga Lantz (alla vpk).

AnL 48 ROLAND SUNDGREN (s):

Herr falman! Det har fidigare i debatten här i dag av bl. a. finausministern framhållits att en av de vikfigaste ekonomisk-politiska åtgärderna just nu är att försöka dämpa deu lånefinartsierade konsumtionen och aff öka sparandet, infe mirtsf hushåjlssparartdef.

I firtansufskoffefs befärtkartde 21, som vi nu har aff diskutera och fatta beslut om, presenteras några förslag om hur mau kan sfimulera hushållssparandef. Det har i andra sammanhang diskuterats åtgärder för atf dämpa den lånefinansierade konsumfiortCrt, i syrtuerhef den som sker med konfoköp genom krediter. Vi har också fidigare i dag beslutat om likviditetsindrag-rtirtgert.

Som Tore Claeson sade har det tillsatts en utredning som skall undersöka både de ekonomiska och de sociala konsekvertser dert ökade upplånirtgert kart medföra för vissa hushåll. Utredningen skall arbeta snabbt, och resultatet skall vara färdigt i höst.

De två förslag fill sparstimulanser som behandlas i detta betänkande är för det första extrainsäftningar fill allemanssparande i samband med årsskiftet -det är ju dä som de sista pengarrta lösgörs ifrårt det s.k. skaffefortdssparartdet som irtfördes Urtder de borgerliga årert. Urtder tre mårtader krirtg årsskiftet firtUS det möjlighet aff sätta iu ytterligare 5 000 kr. Samtidigt höjs dä beloppet för den högsta neftoinsätfningen från 60 000 kr. fill 75 000 kr.

Def andra sparstimulerande förslaget är ett förslag till ett nytt ungdoms-sparande, som är knutet fill banker och sparkassor. Delta sparande skall utgöra ett komplement till det ungdomssparande som nu finns inom allemaussparandefs ram. Båda dessa förslag tillstyrks av utskottsmajorifeten, Vi ser dem som viktiga åtgärder när det gäller att öka hushållssparandet.

Jag kau i mycket stor utsträckning hålla med om slutsatserna av Rune Rydéns analys om varför hushållssparandef nu är lägre äu någonsin. Han nämnde här några orsaker som det finns anledning att håUa med om, t. ex. att def måsfe finnas rejäla, ordentliga motiv fill aff spara och aft de i viss mån kan vara svagare i Sverige ärt i ert del artdra lärtder. Det beror bl. a. på aff vi kommit mycket lårtgt med aff i def här lartdet bygga upp ett trygghetssystem. Vi har kommit långt med utbyggnaden av välfärdsstaten. I stort sett har alla svenska medborgare eu trygghet vid sjukdom, arbetslöshet och på ålderns dagar.

Rune Rydén nämrtde vidare atf realirtkomsferrta uuder ett autal år har minskat, vilket också är en av anledningarna.

En annan orsak är def avtagande småhusbyggandet som även minskar def reella sparandet. Dessa iakttagelser är riktiga, och dessa förhållartdert har således bidragit fill aff hushällssparartdef har sjurtkif.

Mert Rune Rydén glömde en sak som finns med i moderaternas reservafion och som är det främsta skälet-till minskrtirtgert av hushållssparandef uuder de två senaste åren. Det är ju den avreglering som har skett och som har inneburit aft hushållen under 80-talef ökat sina förmögenheter geuom aff fä fill vara de förbättrade länemöjligheterna. Det är väldigt viktigt atf vi för in detta i diskussionert när det gäller hushållssparandet.

Man kan mäta hushällssparartdef på mårtga olika sätt, och i spardelegatiortcrt diskuterar vi hur hushällssparaudet egentligen borde mätas. Jag läste i Näringslivets ekonomifakta atf man också där har tagit upp deu frågan. När vi mäter hushållssparandef, mäter vi det löpande sparandet. Det inrtebär att om värdet på sparobjektert förärtdras - som def nu har gjort gauska kraftigt uuder 80-falet i fråga om bostäder och aktier -, så räknas infe detta som sparaude. Naturligtvis har sådana förmögenhetsef fekt er en stor betydelse för sparandet, och därför går det infe aff förbigå de stora värdestegringar som har skett på fasligheter och aktier, särskilt som hushållen genorii avregleringen i slutet av 1985 har fått möjligheter alt låna och därnied i viss utsfräckrting kunnat använda dessa till en ökad konsumtion. Detta visar atf om man i sparkvotert skulle räkna in värdeförändrirtgarna på småhus och akfier, så har hushålleus nettosparande i procent räknat av den disponibla inkomsten aldrig varit så högt som nu, ca 17 %. Vi kommer så småningom att komma in på deuna diskussion.

En utredning inom spardelegationen arbetar för närvarande med frågan om hur mau skall få eu bättre statistik uär def gäller sparandet i landet. Just under år 1986,och 1987 kan man utläsa aft sparandet i bank, allemanssparande o. d. irtfe har mirtskaf, utau def är upplåningert som har ökat väserttligf. Som vi räknar hushällssparande har detta då inneburit en minskning av hushållssparandef så atf def nu är negativt, dvs. mau konsumerar mera än vad mau löpande sparar.

Till defta betänkande finns fogade 15 reservafioner, och def beror på att vi i betänkandet också behandlar några mofioner från den allmänna mofionsfiden.

När det gäller de två förslagen lill sparstimulerande åtgärder som det sertare i dag skall fatfas beslut om är det främst reservatiorterrta 2 och 3 som tar upp de extra iusäffnirtgsmöjligheferrta fill allemartssparartdef. Folkpartiet och moderaterna vill att möjligheten skall begränsas tiiratt endast avse insättning till allemansfond. Vi finner def litet underligt aff parfier som i andra sammanhang brukar diskutera valfrihet, i detta sammanhang t. o. m. förmenar alleuianssparare frihetert att själva välja vilkert sparform irtom allemartssparartdef de vill ha för sirta pertgar - bartksparartde eller aktiesparande.

Reservationerna 4, 5.och 6 far upp invändningar mot ungdomsbosparandet. Moderaterna och folkpartiet avvisar förslaget. De vill alt man i stället skall artvärtda sig av redan existerande syslem i bankerna. Men särskilt för uugdomar med lägre inkomster och låga marginalskatter blir just delta sparaude myckel förmånligt. Jag yrkar därför avslag på reservation 4.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Ungdomsbosparande och sparstimuleraride åtgärder

131

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Ungdomsbosparande och sparstimulerande åtgärder

Centern godtar förslaget lill ungdomsbosparande meu vill alt sparformen skäll slå öppen äveu för deu som vill spara i aktiefonder. Men syftet med deuna sparform är just alt del skall vara ett stabilt och riskfritt sparande i bank eller sparkassa; Jag yrkar avslag på reservation 5.

Tore Claeson log upp frågan om atl del kanske finns andra åtgärder är nya sparformer som är mer angelägna all genomföra när del gäller ungdomens situation pä bostadsmarknaden. Jag kan hålla med hortom om del. Många av de situafioner som Tore Claeson fog upp haudlar om möjligheterna aff över huvud taget få en bostad. Det är naturligtvis viktiga frågor, meu vi har infe tagit upp dem i detta befärtkartde.

I reservation 6 avvisar vpk förslaget om def nya ungdomsbosparandet. Däremot föreslår man i reservafion 14 aff de statliga bosäffningslånen skall återirtföras. I ett tidigare befärtkartde har utskottet anfört aff def är viktigt atf dessa frågor följs upp. Speciellt gäller defta de problem som många ungdomar med inga eller låga inkomster kan ha beträffande möjligheterna att ordna rtied eu hygglig bostad. Utskottsmajorilelen anser ändå inte all dessa förslag på rtågot sätt gör del sämre för ungdomarna, ulan som jag sade tidigare är dessa förslag särskilt gynnsamma för uugdomar med låga inkomster.

I denna grupp ungdomar finns del många som är myckel konsumtiousslar-ka. Del är viktigt atf vi på olika sätt gynnar sparandet för dessa uugdomar, för vilka bosfadert är ett sparmål. Vi får rtaturligtvis följa upp dessa frågor om det ändå skulle finnas problem aft lösa.

Def tidigare statliga bosäffuingslårtef var irtfe så mycket lill hjälp för de ungdomar som inle hade några inkomster alls eller låga sådarta. Kravert på belalrtirtgsförmåga var myckel stora. Detta bevisas av atl lårtcrt återbetalades rtäslart lill 100 %. Kredilprövniugarna var alltså gauska hårda. Skall man införa stöd för uugdomar med små ekonomiska tillgångar bör man nog söka sig andra vägar. Av betänkandet framgår det atl del finns behov av alt följa upp denna fråga.

Jag skall inte kommerttera de övriga reservationerna. De lar upp sparpolitiken i stort. Jag har delvis varit inne på det området. Reservationerna tar upp målen för hushållssparandef, en ökad ägarspridning och ett antal förslag om hur hushållssparandet kau stimuleras. Gemensamt för alla dessa förslag är atf de kostar statskassan mycket pengar. Infe i något fall finrts det någort uppgift om hur mycket pengar det kau röra sig om.

Herr falman! Jag yrkar bifall fill hemsfällau i finansutskottets betänkande 21 och avslag pa alla de 15 reservationerna.

AnL 50 TORE CLAESON (vpk) replik:

Herr talmart! Sorn jag sade i mitt inlägg, och som även Roland Sundgren berörde i sitt inlägg, har regeringert understrukit aff situationen inte är tillfredsställande för ungdomar som har låga eller inga inkomster i sambaud med aft de skall sätta eget bö. Roland Sundgrert sade emellertid rtågot som gav mig artledrting ätt begära replik, nämligen aff ungdomsbosparandet för ungdomar mellan 16 och 25 år är särskilt gynnsamt för de ungdomar som har låga inkomster.

Jag skulle vilja påstå aff deuna sparform endast är särskilt gynrtsam för ungdomar med goda inkomster. De ungdomar som har låga irtkomster eller sakrtar irtkomster har irtte samma möjligheter att utrtyftja dertrta rtya sparform. Def är detta vi har påtalat och värtt oss emot. Dessa uugdomars problem skall mart emellerfid i stor utsfräckriing kunna fillgodose genom ett återinförande av statliga bosätfniugslån. Självfallet skall dessa lån - och def har vi påpekat i olika sammanhartg - ha sådarta villkor beträffartde kreditprövningen aff ungdomar som infe har goda inkomster skall kunrta få lårt. Kredifprövningert måsfe självfallet, om det skall vara rtågort vits med dessa lårt, och som jag har framhållit i mirta irtlägg, vara mycket gcrtérös.

Även om man infe skall överbeforta detta och ävert om ungdomsbosparandet kommer atf fä viss betydelse för en del ungdomar, behövs dessa statliga bosättningslån med ungefär den utformning de hade tidigare men med en större gerterosifet då def gäller kredifprövrtirtgert. Dessa lärt behövs för aft lösa de problem som mårtga urtga hushåll och uugdomar har i dag. Jag hoppas att den uppmärksamhet som man nu kommer aft ägna defta problem kommer aft kunna kopplas fill frågan om sparformer, som man nu skall studera över huvud taget.

Även om vi i dag infe får ett beslut som innebär ett nytt uttalande från riksdagens sida om återinförande av bostadsbidragen, så hoppas jag att frågan ändå skall ha fallit ett steg framåt.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988 . ,

Ungdomsbosparande
och sparstimulerande
åtgärder i

firtausiellf sparande. Riksbanken låuar billigare och bättre genom sfatsskuldväxlar och sparobligafiouer och har därigenom också möjlighet att påverka kreditmarkuaden på del,sätt mart vill.

Herr talmart! Eftersom jag glömde atl yrka bifall lill reservatiort 3 i mitt artförartde, ber jag atf få göra det rtu.

AnL 52 ROLAND SUNDGREN (s) replik:

Herr falmau! Rune Rydén sade atf det är viktigt med fasta spelregler för sparartdet.

Det som jag upplever som ett problem som de borgerliga har är all mau ser sparandet på olika sektorer väldigt isolerat: ett hushållssparande, ell offentligt sparande, ett företagssparande osv. Om det är så att hushållen, trots alla stimulanser och trots att det nu är kanske mer gynrtsamt än def någon gång har varit atf spara, ändå inte sparar, är def ju viktigt aft se fill aft sparaudenivån ändå hålls uppe i samhället. Det som det uu är viktigt att understryka är atf uppgången i det offentUga sparandet har mer äu väl kompenserat nedgången i hushållssparandef. Genom aft se fill atf def offenfiiga sparandet ökar kan man få ett tillräckligt sparaude för den nödvändiga utbyggnaden inom exempelvis näringslivet, för invesferirtgar osv. - genom löntagarfonder, fjärde och femte AP-fonden och ett ökat offentligt sparande.

Ofta är det här ett mycket rationellare sparande ur samhällets synpunkt,
eftersom det går aft styra till angelägrta invesferirtgar. Def gär också på ett
smidigare sätt aff artpassa fill de olika kortjunkfurer som finns i samhället, där
def i bland gäller att sfimulera eller dra iu kortsumfiou, iblartd aff sfimulera
investeringar. , , ,

Detta är också ett demokratiskt sparande. I sitt inlägg före pausen fog Lars De Geer upp frågan om ägarspridrting. Här är det just fråga om ägarspridning. Vi hävdar aft det här verkligen är en spridnirtg, rtär vi alla tillsammarts är med och äger och gemertsamt ocksä beslutar om en del av sparandet.

134

AnL 53 RUNE,RYDÉN (m) replik:

Herr talman! Till Roland Sundgren vill jag bara säga att de borgerliga partierna visst infe ser sparandet som en isolerad företeelse.

Roland Sundgren vill spara bara i.den offentliga sektorn - det fick vi klart för oss av hans senaste inlägg. Sparartdet där skall öka. Del vill vi pä dert borgerliga sidart, och framför allt vi moderater, irtte, därför att def på lårtg sikt leder fill ert ökad socialisering av samhällets ekonomi. Och det är en väg som irtfe är särskilt framkomlig; det tror jag Roland Sundgren kan förstå i dagsläget, när sparandet har nått lägre nivåer än någortsirt.

Def är fakfiskt så aft vi i dag inte har något positivt sparande utan ett rtegativt, dvs. vi förfär av det kapital som vi har. Sparkvotert är minus 3,7 %. Def tycker jag är ett tecken så gott som något på att den socialdemokrafiska sparpolitiken har misslyckats kapitalt.

AnL 54 LARS DE GEER (fp) replik:

Herr talman! Def sparande som Roland Sundgren accepterar och talar för ger ett kollektivt ägande genom fonder, verk och statliga företag. Det ger

alltså en socialiserad ekonomi. Precis som Rune Rydén nyss har sagt, är vi i     Prot. 1987/88:137
folkpartiet för en marknadsekonomi, och vi vill alltså ha ägandespridning     9juni 1988
genom sparandet, inte sparande i den offerttliga sektorrt.               , Ungdomsbosparande

och sparstimulerande
AnL 55 ROLAND SUNDGREN (s) replik: åtgärder

Herr talman! Här bevisade faktiskt Rune Rydén att han såg hushållssparandel som en isolerad del. Hau säger så här: Vi har def lägsta sparande som vi någonsin har haft i Sverige. Meu def är ju irtte på def sättet, - vi har ett lågt hushållssparaude. Defta kart dock kompertseras med artrtat sparartde, exerripelvis ett ökat sparande inom dert offerttliga sekforrt.

Sparandet är i däg högre än def var exempelvis 1982, eftersom vi då hade ett byfesbalansurtderskoff på 23 miljarder kronor. Vi har ändå under tre år sedan dess haft ett överskott i byfesbalansert - även om def var lågt def senaste året och även om vi just för innevarande år ser ut atf få ett underskott i bytesbalansen. Då är def ju augelägef aff se till atf sparandet ökar, och vi är också angelägna atf se fill att hushållssparandet ökar.

Jag är medveten om att vi här rör oss med olika värderingar när det gäller hur vi skall spara: När man frårt borgerligt håll talar om ert socialisering, kan mart lika väl anvärtda ordet demokratisering. Vi menar ju aff det är en demokratisering av def ekonomiska livet om man får ett sparande som omfattas av fler människor. Det kan organiseras på olika sätt, bl. a. genom ett kollekfivt sparande. Ett sparartde ufifrån de borgerliga värderingarna, som bygger väldigt mycket på ett individuellt sparaude och på ett företags-sparande, leder ju till en ekortomisk maktkoncenfrafiort och fill stora klasskillrtader i samhället.

Jag fartrt ett irttressanfauförande av Henry Kaufman, som ju är eu ryktbar guru fråu Wall Street, när hau talade på eu konferens i Göteborg. Han påpekade att ett stort iusfifufionellf sparande betydde mycket när det gällde aff hantera den börskrasch som vi hade i höstas. Deu har inte drabbat samhällsekonomin så hårt i form av kraffiga svängningar och nedgångar just på grund av aff vi har mera av ett instifufiouellf och gemensamt sparande i vårt samhälle.

AnL 56 GUNNAR BJÖRK (c):

Herr falmau! Redan i mitt anförande på förmiddagen tog jag upp en del frågor krirtg sparartdet. Dels därför, dels med härtsyrt fill artgelägenhetert av aff i tid avsluta riksmötet ber jäg att få nöja mig med atf yrka bifall till reservafionerrta 1, 5, 7, 8, 9, 10 och 12.

Överläggningen i defta ärende var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debatten om skatteutskottets betänkande 40.)

Kammaren övergick till att debattera skatteutskottets betänkande 40 om vissa skattefrågor med anlednirtg av komplefferirtgsproposifiortert m.m.

135

ProL 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning av kompletteringspropositionen m. m.

136

Vissa skattefrågor med anledning av kompletteringspropositionen m, m.

AnL 57 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Dagerts debatt har gett vid handen all det finns en djup oenighet mellan statsministern och finansministern när det gäller den framlida skallepolitiken, Statsministeru valde att vid flera tillfällen under dagens debatt kritisera del moderata förslaget om sänkt marginalskatt. Hau utgick då från all en sånkuing av margirtalskallerna leder till större skattesänkuingar i kronor räknat för högre iukomstlagare.

Jag vill med anledrting härav citera både vad finartsminister Kjell-Olof Feldt säger och vad som redovisas i boken "Samtal med Feldt", som kom ul för några år sedan: "Den dynamik, som ligger inbyggd i de positiva förändringar av folks beteende som sänkta marginalskatter medför och som med största sannolikhet skulle komma hela folkhushållel lill godo." Det är alltså angeläget att sänka marginalskatterna.

Vidare säger finansministern följande:

-"Jag vet alt deu här pedagogiken är svår eftersom det blir marginalskatte-sårtkrtingarna i de relafivt höga iukomstlägena, som sticker i ögorten. Höginkomsttagarna gödslas med skattegåvor, säger man. Men poängen är alt vi sänker inte marginalskatterna på de höga irtkomsterrta för högirtkomsi-tagarrtas skull utan för att kunna åstadkomma lättnader för medelinkomsttagarna. Den ena justeringen förutsätter den andra. Om vi bara sänkte rtiarginalskatterrta på mellannivåerna utau att samtidigt justera ner dem på de högre nivåerna, skulle ju resultaten bli fullkomligt orimliga och katastrofala däremellan."

Detta tycker alltså finansministern, och i del avseendet har hau faktiskt rätt. Jag hoppas all statsministern så småningom kommer atl lära sig detta, om nu finansministern lyckas med den här pedagogiskt svåra uppgiften - en uppgift som uppenbarligen är ännu svårare i en socialdemokratisk regering.

Regeringen har, till skillnad från oss moderater, inte getl något besked om skatterna för 1989, trots att exempelvis skalteutskoltets ordförande Jan Bergqvist lovat det i en TV-debatt för några veckor sedan. Inte heller har man getl besked om inriklningeu av den skattepolitik som socialdemokraterna vill föra, om de även efter höstens val är i regerirtgsslällrtirtg.

Vi modcrater har gett klara besked: Vi vill sänka skattetrycket. Vi vill när del gäller inriktuingeu av skallesäukuiugsutrymmel salsa på sänkta marginalskatter iibx alla irtkomstlagare. Moderat politik innebär således sänkt skatt för alla.

Vad regeringen har gjort är all den för 1989, i samband med preseutatio-neu av kompletteringspropösitionen, redovisat två alternativ till inkomsl-skaltesäiiknirtgar för 1989.Detta skall kompertseras, ertligt finansministern, genom höjd mervärdeskatt. De sammantagna effekterna av förslaget skulle bli atl alla inkomsttagare som har inkomster på upp till drygt 90 000 kr. år 1989 får höjd skatt. Enligt finansdepartementets egna tabeller skulle socialdemokraternas skiss beträffande skalieomlägguingert för 1989, om del förslaget förverkligas, leda till att nästan 4 miljoner - eller 60 % av alla inkomsttagare - får höjd skall. 40 % av dem som har de högsta inkomsterna skulle däremot få sänkt skatt. Del är deu politik som statsuiinistern slår för.

Jag vill att kammaren skall notera detta.

Särskilt hårt skulle naturligtvis de pensionärer drabbas som i dag inle betalar någon skatt alls men som alltså ändå tvingas stå för de ökade kostnader som blir följden av eu höjd mervärdeskatt.

Herr talman! Del här räkneexemplet, som är helt korrekt, visar vad effekten blir av all socialdemokraterna iute är beredda atl sänka skattetrycket. Om mau anser sig vara tvingad atf sänka marginalskatterna för aff öka effektiviteten i samhällsekonomin och om man samtidigt skall ha ett oförändrat skattetryck, tvingas man höja andra skatter. Det betyder alt någon får betala den skallesäuknirtg som vissa artdra kommer i åtrtjufartde av.

Dessutom finns def ett egenvärde i skafiesänkningeu som sådan. I dag betalar den svenske industriarbetaren uugefär 63 % av sin arbelsersältnirtg i skatt. Om rtian skulle minska skalleuttaget, är del alldeles uppenbart atl valfriheten skulle öka. Industriarbetaren skulle dä få eu chaus atf själv redan från början disponera över en större del av sina egna inkomster.

Ett minskat skattetryck ger ökad valfrihet - man kart särtka margirtalskallerna för alla inkomsttagare ulan atl någon får höjd skatt till följd av andra skattehöjningar - och eu skalleomlägguiug kan inte ge tillräckligt positiva effekter för samhällsekonomin, om inle skattetrycket också minskas. Mot bakgrund av vad Lars Tobisson har sagt tidigare i debatten är del alltså nödvändigt att vi,i Sverige får tillräckligt många positiva signaler för att kurtrta åstadkortirtia ett ökat arbetsutbud och ett ökat sparaude. På det viset kau vi öka fillvåxtfakfen. För atf kunua garaufera välfärden är det viktigt atf vi inte fortsätter all halka efter andra nationer. Del är bl.a. mol den bakgrunden som vi moderater avvisar förslaget om höjd oljeskall.

I det betänkartde från skatleulskollel som vi nu diskuterar behandlas för övrigt eu hel mängd motioner och förslag om en ändrad energibeskattning. Måuga av förslagen har tidigare tagils upp lill behandling, och därför går jag inte närmare in på dessa.

Vidare avvisar vi moderater tanken på en reducering av avdragsrätlen när det gäller mervärdeskallen i sambaud med representation. Vi menar, till skillnad från regeringen, all den nuvarande generalklausulen inle fungerar och alt den för rättssäkerhetens skull bör snarast avskaffas.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservationerna 1, 10, 15 och 22. Del innebär all jag inte-yrkar bifall lill enbart moderata reservationer. Jag vill emellertid spara kammarens lid och dessutom är jag, beklagligt nog, förvissad om all inte tillräckligt många kommer aff yrka bifall till våra reservafioner.

Till slut ber jag Jan Bergqvist - som, som sagt, är skatteutskottets ordförande - att nu uuder dessa sista skälvande limmar av riksmötet och äveu av denna mandatperiod försöka ge väljarrta besked om vad socialdemokraterna faktiskt vill göra. Vi vet atl ni planerar att ytterligare begränsa avdragsrälten för bl. a. bostadsränlor. Men om ni gör del, kommer det atl drabba många människor mycket hårt. Tala därför om nu före valet vad ni tänker göra efter valet! Jag vet alt del är svårt för er all ge besked - det är ju inle tradition hos er alt ge sådana! Men försök ärtdå all för ert gårtgs skull upplysa väljarrta om vilkert skattepolitik ni avser alt föra, om ni till ävertlyrs skulle vinna höstens val!

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning av kompletteringspropositionen m. m.

137

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Vi55a skattefrågor med anledning av kompletteringspropösitionen m.m.

138

AnL 58 KJELL JOHANSSON (fp):

Herr talman! Det är inle lätt all känna den rätta stimulansen rtär vi i skatteutskottet nu, med deu här formen av, skulle jag vilja säga, uppsam-liugsheaf skall fortsätta dagens debatt. Jag hoppas dock att debatten iute skall förorsaka något sådant trauma som finansministern nämnde, dvs. nägon häftig psykisk påfrestning.

Jag är litet betäuksam.när det gäller kommittén för indirekta skatter. Mau vet ju infe hur det går för den. Def finns visserligen utredningsdirektiv för kommittén, men i stort sett, skall deu utreda sådant som ert märtgd utredningar har gått bet på under de sertaste fio femfort årert. Dessutom får mau uu tilläggsdirektiv om aft utreda frågan om en sänknirtg av matmomsen. Pä deu punkten tror jag dock aff risken för trauma är stor.

Siffror sparkar, sade Kjell-Olof Feldt - för atf rtågot kommerttera dagens debatt. Jag tycker aff Kjell-Olof Feldt på ett ganska genant sätt beskrev de senaste två regeringsperioderna, som ju omnämnts vid några tillfällen här i riksdagert.

I årets koinpletteringsproposition kan man beträffande långtidsbudgeten läsa om viklen av all vi nöjer oss med en utveckling som innebär att lönerrta stiger med 3 %,,urtder de kommartde årert; Om dert siffran fördubblas, får vi eu för landet synnerligen ogynnsam utveckling med växande budgetunderskott och en ökad arbetslöshet. Men finansministern skäms inte över atf stå här och jämföra de olika perioderna - trots atf socialdemokraternas sista insats före 1976 bestod i aff man höjde löuekosfnaderrta 1974, 1975 och 1976 med i storleksordningen 10-20 %.,Def våren kostnadsexplosion försvensk industri, som Nils Åsling i dag mycket riktigt påtalade, och denrta slog så atl säga kollektivt ut deu svertska irtdustrirt. Sedart kom deu djupaste lågkonjunktur som vi någonsin har upplevt. Def ärgenerande att lyssna till denna av finansministern sä förenklade analys av situationen under de aktuella perioderna.

Nu kau man, som Anne Wibble också gjorde, rikta en mycket berättigad krifik mot regeringen för att den har misslyckats med atf hålla lörtekosfnader-na och därmed prisutvecklingen i schack. Def har kosfat oss som nation en gauska rejäl summa peugar, genom all den ekonomiska tillväxten och den ekonomiska utvecklingen i landet inte har blivit vad den borde ha blivit.

Till delta har också dert socialdemokratiska skattepolitiken bidragit. Genom brist på framsyrtthet har dert drivit på dert negativa utvecklingen. Om socialdemokraterna hade lagt ner en tiondel av den energi som de har använt för att höja och hitta på nya skatter fill att i stället modernisera och anpassa def svenska skattesystemet fill den irtterrtatiortella utvecklingen på området, hade situationen inte varit den som den är i dag. Vi hade inte behövt notera de välfärdsförluster som strejker och andra oroligheter på arbetsmarkrtadert har förorsakat.

.Folkpartiets mål är ert särtkrting av skattetrycket. Men vi lovar iute stora
och snabba skattesänkuingar i samband med en skaftereform, bl. a. därför atl
vi vill klara den sjukvård som vpk här.i förmiddags anklagade oss för att-
rasera. -

Herr talman! Del är inle likgiltigt hur skatterna tas ut. Vissa skaller är skadligare för ekonomi och tillväxt än andra. Irtkomstskaffer tillsammans

med iukomsiprövade socialförsäkringssystem, med de kraftiga marginalef
fekter som vi har. haft i Sverige under en lång följd av år, är en särklassigt
skadlig kombinafiort. ,.,

En skaltereform måste enligt folkpartiets menirtg omfatta minst tre områden, och det är för del första självklart att den måste omfatta en reformering av inkomstskatten.

Del måste löna sig att arbeta - det har vi i folkparfiet sagt i många år. Jag vill fillägga aff def måste löna sig aft arbeta mera också, aff utbilda sig för mera kvalificerade uppgifter, aff fa ansvar och satsa på företagande. Efter eu långsiktig skattereform skall ingen behöva betala mer än 50 kr. av en nyintjänad hundralapp i skatt. Det absoluta flertalet, 98-99 % av inkomst-' tagarna, skall betala högst 40 %. i marginalskatt enligt folkpartiets förslag. Nära nog alla-inkomsttagare skall alltså få behålla minst 60 kr. äv en nyintjänad hundralapp. Dessa exempel avser en kommunalskatt öm 30 kr. Skatteskalorna skall också inflafionsskyddas.

Def andra området som skall omfattas av eu skattereform är kapitalbe
skattningen. Folkpartiet föreslog för några år sedau i en parfimofion aff de
fre inkomsfslagen inkomst, av annan fastighet, inkomst av kapital och
irtkomst av tillfällig förvärvsverksamhet skulle slås ihop till ett inkomstslag. 1
ett replikskifte med mig här i kammaren förklarade Kjell-Olof Feldt att hart
tyckte aft del var ett ganska intressant förslag. Nu är förslaget utredningsdi
rektiv. Det är bra atf socialdemokraterna tar våra förslag - egentligen borde
de ta alla. ■ '

Skattesatsen på detta uya inkomstslag skall enligt folkpartiet vara 40 %, dvs. detsamma som marginalskatfesatseu för det absoluta flertalet heltidsarbetande. Geuom denna utformnirtg undviks s.k. skattearbitrage, dvs. aft inkomster geuom skatfeplanerirtg omvartdlas frårt ett fill ett annat, mera lågbeskaffaf inkomstslag och därigenom undgår skatt.

I konsekvens med skaftesatsen 40 % föreslår vi en fortsatt avdragsbegränsrtirtg för de 1 å 2 % av inkomsttagarna som har de högsta inkomsterna. Vi accepterar med andra ord en viss fortsatt avdragsbegränsning för att vinna en ökad symmefri i kapitalbeskaffrtirtgcrt. Relaterad fill skaftesatsert är dock avdragsbegränsniugen i folkpartiets förslag betydligt mindre äu deu var tidigare - det är också betydligt färre människor som kommer atf omfattas.

Def tredje området som vi vill skall innefattas i en långsiktig skattereform är inkomst av rörelse. Jag avstår av tidsskäl fråu aff gå iu på detaljer. Däremot kan jag försäkra, att om folkpartiet får ett avgörande inflytande efter höstens val skall förmögenhetsskatten på arbetande kapital omgående avskaffas, och i samma andetag ändras de diskriminerande regler som gäller för barrt och medhjälpartde maka i mirtdre företag.

Herr talmart! Jag skall säga rtågra ord om reservatiorterrta. I folkpartiets ertcrgimofiort har vi artgeff viktert av aft de som har mindre anläggningar för aft producera energi skall ha rätt aft sälja denna kraft till någon kraftdisfribu-tör. Lika vikfigt som detta är aff olämpliga tröskeleffekfer för utnyff jartdet av de små virtd- och vattenkraftverken undviks. Därför yrkar jag bifall till reservation 10.

Reservation 15 avser bensin för drift av flygplan. Vi stödjer där fartkert att bensin som säljs vid en flygdrivrtiedelsartläggrtirtg på ert flygplats skall vara

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning av kompletteringspropösitionen m. m.

139

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning av kompletteringspropösitionen m.m.

skattefri. Jag yrkar bifall till denna reservation.

Då def giiller de allmärtna principerna för energibeskattningen har vi från
folkpartiels sida i reservation 18 anslutit oss till tanken atl energiområdet
skall inordnas uuder mervärdeskatten. Vi har känt en viss tvekan genom
äreu, därför all detta inte har varit möjligt utau att ävert purtktskatfer
används. Nu föreslås i reservationen att det görs en kombination med
avgiffsbeläggnirtg av olika miljöfarliga utsläpp, såsom utsläpp av svavel,
kväve och olika tungmetaller. Reservationens syfte kan sägas vara,uppfyllt,
geuom att energiverket i den rapport som kom för inte så länge sedan redan
har förordat en sådan lösning som folkpartiet föreslagit. Jag yrkar bifall fill
reservation 18. ,

Slutligen föreslås i reservation 22 atf generalklausulen, dvs. lagen mot skatteflykt, inte skall förlängas: Lagen uppfyller infe rättssäkerhefskraven, och den är ineffektiv. Deu har enligt en utvärdering tillämpats i eu del mycket triviala fall, som har avsett fastighetsöverlåtelse inom familjen m. m. Den har över huvud tagel inte haft dert mirtsta effekt då det gällt att undvika de verkligt besvärande fallen av skatteplanering eller skatteundandragande som skett över årsskiften genom användande av kommanditbolag o. d.

Firtansminisfern har också som svar på eu fråga frårt mig förklarat detta vid ert utfrågrtirtg i utskottet om rättssäkerhefert i skaffeprocesscrt.

Däremot -bör mart ta fasta pä den enskildes rätt. Med den mycket komplicerade skaltelagstiff ning som vi har i Sverige kan människor oförskyllt räka i sådana situationer dår lagstiftarens intertlioner irtte längre fullföljs. Dä bör del firtnas en gcrteralklausul genom vilken den ertskildes rätt kart las till vara. Jag yrkar således, herr talman, bifall till reservationerna 22 och 24.

140

AnL 59 STIG JOSEFSON (c): .

Herr talman! I skalteutskoltets betänkande nr 40 som berör frågor-i anslutning till komplelleriugsproposilibnen behartdlas bl.a. regeringens förslag om eu höjrting av skatten på olja med 75 kr. per m'. Motivet är atl åstadkomma en viss åtstramning av ekonomin. I skatteutskottet har det ovanliga inträffat alt socialdemokratenä har övergett förslaget i propositionen på denna punkt ochhelf anslutit sig till en motiort frårt folkpartiet. 1 denna motion föreslås ert höjning av skatten på olja med 200 kr.

I och för sig kan eu höjning av skatten på olja vara motiverad, men i så fall bör det ske en sänkrting av någon anrtan skall eller avgift.

Centerrt har tidigare i vår föreslagit en höjning av oljeskalteu, men detta
förslag har bundits samman med en samtidig höjning av grundavdraget vid
iukomstbeskallning frårt rtuvarande 10 000 kr. till 11 500 kr. Vårt förslag
skulle inte påverka def totala skatteuttaget. Socialdemokraterna sade nej lill
detta förslag, och under sådana förhåUauden kan vi inle acceptera utskofts
majoriteten;, förslag om ert skaffehöjrtirtg pä 200 kr., vilket vi framhåller i
reservatiort 2. ■

Skaften på kol bör anpassas till skattenivån på olja, och i anslutning härtill yrkar vi också avslag på utskottets förslag och bifall till reservafion 5.

I reservation 9 artgåertde kortdertskrafls- och krafivärmeprodukiiort har bl.a. artförts alt dert rtuvaraude utformningen av beskattningen innebär atl kondenskraflverk som enbart producerar elkraft får avräkna ingående

energiskatt helt, uiedau kraftvärmeverk endast får avräkna deu skatt som häuför sig till produktion av elkraft. Spillvärmen i kondenskraflverk undgår beskatluiug medan samma värme i kraflvärmeverk träffas av beskattning trots atf den kommer till nyttig användrtirtg. Enligt vår mening måste eu förändring av energibeskaftningert gertomföras, bl.a. för aft främja eu effekfivare bränsleartvärtdrtirtg. Dert rtuvaraude ogynrtsamma beskallnirtgeu av kraflvärme jämfört med koudenskrafl bör avvecklas. Detta bör ges regeringert lill kärtrta.

I reservatiort 10 berörs frågart om små vind- och vattenkraftverk.

I flera länder, bl. a. Danmark, har eu myckel större satsning skett på en utbyggnad av vindkraftverk. Många anser aft man med dertna typ av vindkraftverk kan skapa förutsättningar för eu betydande produktion av energi lill ell lågt och fullt konkurrenskraftigt pris. Del är därför angelägel alt beskattningen utformas så, att den inle genom olämpliga tröskeleffekler hämmar ett effektivt ulnylijartde av små virtdkraflverk. Samma sak gäller små vattenkraftverk. Därför begär certlerrt i reservation 10 en höjrtirtg av effeklgrärtsen och ell boltenavdrag för små vind- och vattenkraftverk.

I reservation II föreslår centern alt en skall på uran införs. Vi anser all energibeskattningen bör utformas så, all den förmånliga behandling som kärnkraftsproducerad el har i dag i skatlehäuseeude successivt avvecklas. Ett led i en sådan avveckling är införandet av uranskatf vid produktion av kärnkraftsel. Utgångspunkten bör vara en skatt som las ul per kWh insatt bränsle. Fördelen med denna utformning av beskattniugeu är atl deu träffar hela bräusleinsalsen lill skillrtad fråu deu nuvaraude kärukraftselavgiften som endast tas ut på ullevererad el.

Verkningsgraden vid kärrtkraftverk är ertligt uppgift från riksskatteverket ca 33 %, och eu skall med 1 öre per kWh på urart beräkrtas ge ert årlig irttäkl på ca 2 miljarder. Också detta förslag bygger på förutsältrtirtgeu all andra skaller eller avgifter sänks.

I reservation 13 berörs frågan om gasol för motordrift. Gasol är ju i jämförelse med bensin ett miljövänligt bränsle, och därför bör mau sträva efter all skapa förutsättningar för en ökad användning av gasol för motordrifl. Vi reservanter är angelägna om alt åtgärder vidtas för atl stimulera lill ökad artväuduing av gasol för motordrifl.

1 reservation 14 berörs frågan om etanolen. Enligt reservanternas syn bör etanol producerad på svenska råvaror liksom andra inhemska bränslen befrias från skall. Ett större utuyltjaude av etanol som drivmedel skulle innebära många fördelar inte bara från miljösynpunkt utan också i försörj-uingsmässiga och sysselsättuingspoliliska avseenden. Vi anser därför alt det är angeläget atf stimulera en introduktion av etanol. Framför allt är def viktigt aft landefs första fullskaleauläggnirtg för efartolprodukfiort srtarast befrias frårt skatt. Detta skulle vara äguat aft samla irtfressenter kring ytterligare satsningar på en sådan tillverkning. I dag finns def fullt fillräckligt uuderlag för regeringen aff framlägga förslag om skallebefrielse för etanol. Vi begär därför all regeringen snarast vidtar åtgärder och kommer med förslag.

1 reservation 16 föreslår vi reservanter åtgärder för atl stimulera småhusägare och bosladsrällsinnehavare alt göra frän samhällets synpunkt värdeful-

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning av kompletteringspropösitionen m. m.

141

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning av kompletteringspropositionen m.m.

142

la investeringar i energibesparande utrusfnirtg., Vi föreslär avdragsräft för irtvesferirtgar som leder till effektivare ertergiartvärtdning och lill anvärtdrtirtg av förrtybara ertergikällor. Avdragsräll bör också omfatta ertcrgihushållande investeringar som bl. a. lilläggsisolering.

I reservation 19 framför vi reservanter certterrts syrt på allmärtrta prirtciper för energibeskallniugen och menar att importerade miljökrävande energirå-varor.såsom kol och olja bör ha eu euergilikformig beskattning. Importerade miljövänliga energikällor bör kunua få en viss "miljörabaff", inrtebärartde atf skaffert sätts lägre ärt vad ert energilikformig beskattnirtg skulle motivera. Inhemska bränslert och alternativa drivmedel producerade av inhemska råvaror bör ej beskattas,

Enligt var mening bör skaft fas uf på råvaror, dels för aft minska efferfrågart på sådarta råvaror vars exploaferirtg och artvärtdrtirtg är riskabel ur miljösynpunkt, dels för aff begränsa utnyttjandef av knappa naturresurser, Råvariiskaff bör först införas för energi.

Miljöavgifterna och skaften, pä råvaror och energi bör anvärtdas till aff finartsiera eu sänknirtg av skaffert på arbete. Skalle- och avgiflsinstrumeulel bör användas i ökad utsträckning för att miljön och hushållningen med energi och råvaror skall förbättras. Detta bör- riksdagen som sin mening ge regeringen fill känna.

I reservation 23 berörs frågan om lagen mot skatteflykt. Enligt vår mening bör denna lag ändras och utformas i enlighet med de ursprungliga reglerna. Som vi vet gjorde socialdemokraterna efter sitt regeringsövertagartde ert ärtdrirtg. Vi anser.alt man skall återgå till de ursprungliga reglerna. Skulle delta yrkande avslås, kommer vi fråu centern atf stödja reservation 22 om ett direkt slopande av lagen mot skatteflykt.

1 samband med aft komplefterirtgsproposifiortert avlämrtades aviserade finansministern en eventuell förändring av iukomstskaffereglerna för år 1989. Något konkret förslag framlades dock infe. Äveu oppositionspartierna har avstått från aff framlägga konkreta förslag. Detta har medfört aff frågan om skattepolitikens framfida utformning i sin helhet kommit aff behandlas i finausufskottet, vilket ärganska egendomligt, eftersom def i vartliga fall är ert fråga som behartdlas av skatfeutskoffet. Def har iute ställts rtågot direkt yrkartde, och def firtrts irtget utformat förslag. Därför har frågan denna gång behandlats av finansufskoftef.

Trots detta vill jag - helt kort - slå fast centerns syn på den framlida utformningen av skattepolitiken.

Centern anser atl vi bör införa en differentierad moms med lägre skatt på basmat och högre skatt för s. k. sällartköpsvaror. Detta är ett sysfem som tillämpas i mårtga artdra lärtder, bl.a. inom EG-området. Nuvaraude förhållande med världens högsta skaft på basmafen är orimligt.

Centern har iute ändrat ståndpunkt sedan frågan var uppe i utredningert, mert dert gimgert utgick vi från - och def sades också i utredningen - aff om man vill sänka momsen fill viss del är systemet med Uvsmedelssubvenfiouer giyetvis det enklaste sättet. När nu moderater och socialdemokrater far bort livsmedelssubveufionerna anser vi aft det är nödvärtdigf atf gå eri anrtan väg. Eftersom vi infe får återbetalning av,momsen på de mest nödvändiga livsmedlen, via livsmedelssubvenfioner åt kortsumenterna, är det nödvärtdigf

att försöka få en differentierad moms på maten.

Finansrninistern har ju under dert sertaste tidert arttytt ert rtågot uppmjukad iuställuiug. Hau har i dag sagt atf utredningen om indirekta skatter skulle ha fått tilläggsdirektiv att också se över denna fråga. Det hälsar vi givetvis med tillfredsställelse. Mau ställer sig frågan om det verkligen har skett eu sinnesändring inom det socialdemokratiska partiet när def gäller inställningen i denna fråga. Är man nu beredd atf akfivt medverka till att så snart som niöjligt få till stånd ert differerttierad mervärdeskatt pä baslivsmedel? Jag vill gärrta ställa deu frågan till skatteutskottets ordföraude Jan Bergqvist.

Det kan finnas två skäl till atf föra den här frågan till utredningen. Dels kau det vara praktiskt alt få bort deu från den aktuella debatten, dels kan del som jag sade ha skett en sinrtcsärtdrirtg så atl rtiart verkligert vill åstadkomma någonting.

Jag ställer frågan framför allt därför atl jag har sett hur etanolfrågan har malls i utreduingskvarnen år efter år utan alt komma därifrån. Därför är det värdefullt om vi kan få ell klart besked på denna punkt och del helst redan i dag.

Skattetrycket i Sverige har ökat under åren sedan 1982 med nära sju procentenheter och måste sänkas. Certlerrt föreslår all margirtalskatfert särtks ytterligare. Margirtalskatfert bör vara högst 45 % i de vanligaste inkomstläge-na och irtte för rtågort överstiga 65 %. Brytpurtktert bör ärtdras till 45-procenlsgränsen, vilket får ert automatisk effekt på avdragen.

Grundavdraget skall finnas kvar och bör höjas fill 11 500 kronor, som vi föreslagit i vår motion. Skatteuttaget skall inte få förändras på grund av inflationen. Atf vi håller så hårt på grundavdraget beror på aff om man gör eu radikal förändring av marginalskatten och man skall skydda de lägre inkomsttagarna, finns det prakfiskt taget ingert artrtart väg att gå ärt att höja grundavdraget. Def är också så man har gjort i länder där man har företagit en betydande sänkning av marginalskatterna.

.Också företagsbeskattningen är föremål för översyn, och här måste uppmärksammas atf särskilda regler mäste utformas för egenföretagarna. I annat fall är def stor risk för aft denna grupp inte får någon del av de posifiva effekterna som mau diskuterar atf def uya förslaget skall innehålla men väl drabbas av alla negativa effekter. Vi har också föreslagit att arbetsgivaravgiften för egenföretagarna bör sänkas och alt sjukförsäkringsavgiften sänks med fem procentenheter pä eu lönesumma upp till 500 000 kronor. Vidare bör inle egenavgiftert las ut på en irtkomst motsvarartde ett basbelopp, nu något över 25 000 kronor.

Def största skatteproblemet inför 1989 är, kommunalskatten. Först och
främst behövs en bättre komrtiuual skatleuljämning. Kommunerna har
drabbats av stora kostnadsökningar, inte minst genom årets lönehöjningar.
Behovet alt utveckla och förstärka insatserrta irtom vård, omsorg och skola är
också stort. . ,

Kommurtalskatten är för de allra flesta irtkomstlagare dert största delert av skaften, eu sak sorn vi ofta glömmer bort. Ända upp till inkomster pä omkring 350 000 kronor är kommunalskatten deu största biten.

Herr talman! Skallefrågorna utreds.uya förslag förväntas läggas fram vid årsskiftet 1988-89. Men före 1989 måste också vissa förändringar göras. En

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning av kompletteringspropösitionen m. m.

143.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning av kompletteringspropösitionen m. m.

skatteomläggning för 1989 måste omfatta alla inkomsttagare. Den måste utformas så all också de lägre inkomsttagarna får del av de positiva effekterna av en skatteomläggning och inte - som vissa förslag innebär -endast får bära eu betydande del av kostnaderna.

Momsen på basmat bör sänkas. Vi måste få en bättre kommunal skatteuljämiiiug. Marginalskatten bör sänkas. Företagsbeskalluiugen måste utformas så att skatleutlaget blir likvärdigt i stora och små förelag.

Herr talman! Jag har med detta inlägg velat klargöra centerns inställning till de frågor som behandlas i ulskotlsbelänkaudet, samtidigt som jag vill slå fast min och centerns syn på den framtida skattepolifiken.

Jag yrkar bifall fill de reservationer där mitt namrt förekommer och i övrigt till utskottets hemställart.

Detta är det sista anförartde jag håller i riksdagen - kanske jag får någon replik. Låt mig säga ett varmt tack till alla - meningsfränder och motståndare - för det förtroende, den välvilja och den förståelse jag mött och som gjort dessa 23 år i riksdagert till ert oförglömlig fid för mig.

144

AnL 60 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr talmart! Jag vill också passa på tillfället att tacka Sfig Josefsort för ett trevligt och givande arbete under de år som vi har verkat tillsammans i skatteutskottet, och jag önskar Stig lycka lill i forisäiiuingen.

Med anledning av hans anförande vill jag litet grand förtydliga folkpartiets politik. Stig Josefson sade att centern inte vill acceptera en skattehöjning. Det vill egentligen infe vi heller, och den totala effekten av folkparfiets samlade förslag blir en skattesänkrtirtg.

Tar mart de förslag vi lade fram i jartuari, blir dert totala skatlesärtkuiugen 3 miljarder. Ocksä om man räknar iu oljeskatlen, skulle det med folkpartiels förslag totalt sett bli en skatlesänkuing, även om den iute är så stor.

I deu situation som uu råder har vi ansett def viktigt aff höja oljeskatfen. Under dert borgerliga regeringsfidert särtktes oljans andel av vår energiför-brukrtirtg från 70 till 50 %, och del var ert åtgärd som kostade väldigt stora pengar. Vi vill inte rasera de insatser som då gjordes genom atl, med den prisrelatiou som uu gäller, stimulera människor atl gå tillbaka till atl elda med olja.

Centern delar såvitt jag förstår vår bedömnirtg på den punkten. Ni har ju själva föreslagit en höjning av oljeskatten med 500 kr. per kubikmeter, alltså två och en halv gårtg så myckel som vi har sagt.

Mert certlerrt villkorar då delta med ert höjrting av grundavdraget. Det har riiart uttryckt i ett särskilt yttrande som jag infe riktigt förstår. Det slår alt skatiesänkrtingar skall ske på ell fördelnirtgspolitiskf riktigt sätt, men jag förstår infe innebörden.

Def står atf ert höjning av grundavdraget med 1 500 kr. motsvarar en skaffesärtkrtirtg för alla irtkomstlagare med 750 kr., mert sä är det ju inte. Skattesänkningen blir mer än dubbelt sä stor för dem som har den högsta marginalskatten, jämfört med hur det blir för dem som har den lägsta. Jag vill rätta lill den totalt felaktiga uppgiften i betänkandet.

AnL 61 STIG JOSEFSON (c) replik:

Herr talman! Jag skall först kommentera del Kjell Johansson sade sist. En represertlartl för folkpartiet sade tidigare här i dag att sänker mart margirtal-skalleu, blir det alltid de som har högst inkomst som får ut mest. Kjell Johansson och hans partikamrater har alltså redan slagit fast alt så måste det bli.

Men faktum är alt höjer man grundavdraget, ger man alla chans all fä del av eu skattesäukniug. Del kan iute Kjell Johansson förneka, och del är.därför vi för fram det förslaget. I Amerika, i Västtyskland och i andra lärtder, där mart gör ert kraftig särtkrtirtg av marginalskatten, är man också beredd alt höja grundavdraget.

När det gäller oljeskaften har jag inte angripit folkpartiet utau bara konstaterat fakta. Vad jag har velat betona är atf när vi kan acceptera en höjning av skatten på olja, är del under förutsättning all del sker motsvarande sänkning av andra skaller och avgifter. Del har varit vår linje, och jag tror att det hade varit värdefullt om folkpartiet intagit samma ståndpunkt. Då hade man kuunat förverkliga något av vad vi fråu borgerlig sida har sagt, nämligen atl man skall sänka del totala skattetrycket.

AnL 62 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr lalman! Jag har nyss sagt atl deu totala effekten av folkpartiels samlade förslag blir en sänkning av skallelrycket, så där är vi överens med centern.

Däremot har-vi iute funnit del rimligt atl villkora vårt förslag. Det är en ovanlig metod, och jag tror all det skulle leda lill niycket stora svårigheter överhuvud taget i arbetet i riksdagen, om man skulle på det sätt som centern här gör villkora vartenda förslag.

Sedan ville jag bara påpeka atl det är fel sorti det står i det särskilda yttrandet, atl ett grundavdrag på 1 500 kr. ger alla en skallesänkning med 750 kr. Del är inle alls på det sättet. Deu som har den lägsta margiualskatlert, på ert beskatlrtirtgsbar inkomst om upptill 70 000 kr., fåren sänkning pä 525 kr., medan de som har högsta marginalskatten, de högsta inkomsttagarna, får en sänkning på 1 125 kr. Delta är exakt samma effekt som man får genom alt sänka marginalskatten. Del ger samma utslag, eftersom det är sainma skattesatser def gäller.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anlednirig av kompletteringspropösitionen m.m.

AnL 63 STIG JOSEFSON (c) replik:

Herr talman! Def är mycket märkligt alt inte Kjell Johansson har fattal all en höjning av grundavdraget innebär eu skatlesänkuing fråu första början. Sänker man marginalskatterna i del högsta inkomstlaget får iute inkomsttagarna med de lägsta inkomsterna någonfirtg alls.

Aft def skulle vara fel aft villkora ett förslag tycker jag också är ganska förvånansvärt. Skall mau kunna fritt diskutera olika alternativ för att komma till rätta med skatte- och avgiftssystemet, då tycker jag del är en mycket naturlig väg att gå, för del innebär atl man kan bestämma att del totala skattetrycket inte får höjas.

Jag trodde faktiskt att Kjell Johansson var med på delta efter det myckna

145

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning av kompletteringspropösitionen m.m.

lal jag har hört från folkpartiels sida oui all man inte skall höja det totala skattetrycket.

Tredje vice talmannen anmälde alt Kjell Johansson anhållit atl lill protokollet få antecknat alt han inte ägde rätt lill ytterligare replik.

AnL 64 TOMMY FRANZÉN (vpk):

Herr talman! Det kanske är fel att diskutera andra frågor än de som las upp i betänkandet. Utan tvivel är det andra frågor än de som ryms i delta betänkande som är de iutressartta när del gäller skallepolitiken. De har också, om än kortfattat, berörts i komplellerirtgspropositionert av finansmirtistern.

Sakbehandlirtgen som sker på euergiskalleområdet kan jag återkomma till. Jag tänkte däremot först ta upp vad som är substansen i de fyra raderna i kompletterirtgspropositiorten om skatterna i framtiden. Jag avser främst 1989 - även detta år ligger ju i framtiden.

Om man i gör en litert tillbakablick på hur det har sett ul när del gäller iukomstskatterna kan mau konstatera t. ex. att Wigforss modell på irtkomsi-skallepolitik var att mau skulle ha en skatt efter bärkraft. Wigforss hade som utgärtgspunkt för sin skattepolitik att de stora inkouislskillnaderua skulle i vart fall någorlunda utjämnas genom en progressiv inkomstbeskaltnirtg.

På dert tidert då Wigforss verkade hade också den statliga delen av inkomstskatten en väsentligt större betydelse i del totala skatleuttagef äu vad den har i dag. Den var t.o.m. dominerande. 1 dag har def progressiva inslaget blivit eu närmast obetydlig del. Tittar man på utvecklingen av avdragssyfiteuiet kan mau knappast finna något kvar av utjämnande inslag, av progressivitef i skattesysfemel. Detta gäller i vart fall gertomsnillligl i de olika inkomstskikfen.

Detta ål- en utveckling som ägt rum sedan Wigforss lid, uuder Sträng och fram fill dagens finansminister Feldt. Uuder de borgerliga regeringsåren agerade ifrån de borgerliga partierna budgetminislrar som månade om all i mesta möjliga mån få bort progressiva delar i beskattniugeu.

Genomsnittligt i de olika inkomslskikleu har vi i.dag ell skattesystem på iukomstskaltesidan som nära nog är proportionellt, i vart fall vad gäller den faktiska skaltebelastningeu såsom den ser ut efter olika avdrag m. m. Vi ifrån vänsterparfiet kommunisterna tycker alt detta är helt oacceptabelt. Vi mertar, i likhet med Wigforss, all ett inkomstskaltesyslem i ett klassamhälle också skall vara inkortistutjämuande. Del skall vara progressivt. Detta går emot vad både de borgerliga partierna och dagens socialdemokrati slår för uär del gäller beskattningen. Det som hänt är all de proportionella kommunalskatferrta men också de indirekta skatterna, som lill största delen är regressiva, har ökat medan den statliga, progressiva inkomstskaften har minskat.

Med dagens sysfem kan man som lägst komma ned fill 35,5 % beskattning, genomsrtiftligf i landets kommuner. Kommunalskatten ligger i botfen, och 5 % statlig skaft kommer in efter grundavdrag och schablonavdrag.

Detta är enligt vårt förmenande för högt redan när mau komrtier irt i

skattesystemet. Del är därför vi också vill ha en anrtart typ av beskattrtirtg. Vi vill lösa upp den största skattedelen för flertalet människor, nämligert kommunalskatten, så alt man kan få inkomstskatter som är väsentligt lägre äu 35 % för de grupper som har låga arbetsinkomster.

Kapitalinkomsterna skall självfallet iute inrymmas i den liudringcrt av beskatfningen.

Grundavdraget har diskuterats, och man kan ha olika synpurtkter pä dess utformning och i vad mån det är ett stöd för låginkomsttagare eller också kommer höginkomsttagare till godo.

Självklart är grundavdraget ett stöd både för låginkomsttagare och för höginkomsttagare uär det gäller kommunalskatten. Meu uär det gäller den statliga skaften är grundavdraget utan tvivel mera gynrtsamt för dem med höga irtkomster och utan avdrag äu för dem med låga inkomster. Det kan diskuteras om mau infe på sikt bör se över def hela och gå tillbaka fill vad som gällde i fidigare sammanhang, uär vi hade olika ortsavdrag, det som nu kallas grundavdrag, som som gjordes enbart i den kommurtala irtkomstbeskaff-rtirtgert.

I föregäertde debatt, i artslufuirtg till firtartsutskotlets befärtkartde, har nämrtts atf sparandet är negativt, och def stämmer. Jag vill påstå atf en av orsakerrta fill defta är de utau tvivel mycket gynnsamma avdragsreglerna för rärttor. Med ert förändrirtg pä deu punkten är jag också övertygad om att en förändring i sparkvoten skulle komma till stånd. Det skulle inle längre vara lika attrakfivt aft låna, och det skulle möjligen gynna sparkvoten så aff den skulle bli posifiv.

I sambaud med aff komplefferirtgsproposifiortert lades fram skickade firtausdeparfemenfef ut ett pressmeddelaude, som mart väl kart säga var rtågot av sidokortfekt fill de fyra raderrta i kompletterirtgspropositionen. Pressmeddelandet gällde ett förslag om en forlsällrtirtg av särtkrtirtgarrta av margirtalskallerna. Det handlade även om pä vilket sätt man ville finartsiera särtkrtingert av marginalskatterna, nämligen genom en höjnirtg av de indirekta skatterna, eventuellt mervärdeskatten.

Det är klart att finansministern när han går den vägen, så går han dert borgerliga skattepolitiken till mötes, åtminstone uär del gäller marginalskat-tesänkniugarua. Socialdemokraterna vill alltså sänka skatten för dem som har höga inkomster. Meu för dem som har inkomster upp till drygt 80 000 kr. skulle def innebära en skärpning av beskattningen, dels nafurligtvis geuom det ökade skattetrycket med artledrtirtg av löneökningarna för 1988-1989, dels genom den ökning av mervärdeskatten och andra indirekta skatter som sker för all finansiera detta syslem.

Vi från vänsterpartiet kommunisterna har i vär skrivning sagt all vi inle kan tärtka oss atl gå med på någon momshöjnirtg. Utart alt djupare gå iu på varför vi inte kan göra del, kan jag konstatera atl våra erfarenheter från 1982 års momsuppgörelse inte precis ger oss anledning all ansluta oss till en uppgörelse. Tvärtom är del en anledning för oss att vara på vår vakt beträffande den här typen av uppgörelser. Den främsta anledningen fill aff vi inte går med på defta förslag är emellerfid aft vi är motståndare till de indirekta skatterna och deras regressiva verkan. En höjning av momsen skulle ju äveu innebära eu höjning av matmomsen.

Prot,-1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning av kompletteringspropositionen m. m.

147

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning av kompletteringspropösitionen m. m.

148

När det stod klart för finansministern atf han inte skulle få eu majoritet för förslaget om en höjning av momsen för all därigenom firtartsiera vissa kommartde margirtalskaltesänkuiugar, hoppade socialdemokraterna så atl säga på deu folkpartistiska oljeskattevagnen. I stället för att höja skatten på olja med 75 kr., som regeringen hade föreslagit i propositionen, anslöt sig socialdemokraterna lill folkpartiets förslag om eu höjning av oljeskatten med 200 kr. och en motsvarande höjning av skatten på kol, vilket sammantaget ger eu iukomslförslärkning på 1,3-1,4 miljarder kronor, kanske mer. Jag vet inle om detta kändes besvärande för Kjell Johansson, men jag tyckte all hart hade litet svårt med förklarirtgarna i debattert med Stig Josefson.

Bl. a. Bertgt Westerberg sade i dagerts partiledaromgång alt folkpartiet ville sänka skattetrycket. Meu trots detta skjutsar folkpartiet regeringen på siu egen skaffevagn och far iute konsekvertserrta av aff def handlar om en helhet. Det är inte helheten som regeringspartiet ställer sig bakom, utan det är bara eu litert del. I detta fall plockade regerirtgspartiel russinen ur kakan.

För vår del är del viktigt atl slå fast att deu här typen av skattepolitik, oavsett om dert bedrivs av de borgerliga partierrta eller av socialdemokraterrta, irtnebär en skärpning av beskattniugeu för människor med låga inkomster.

Som exempel kan jag nämna sjukvårdsbiträdena, som det förvisso inte är så lätt aff få tag i nu för tiden, eftersom de har gauska dåliga löner. Infe så sällan är dessa kvinnor, som def oftast är, ensamstående med barn och utnyttjar kanske rätten att arbeta sex timmar per dag - en rättighet som jag tycker all de skall anvärtda sig av. Sjukvårdsbiträdena är en grupp som hamnar i dessa inkomslskikt och som kommer alt fä en skärpning av beskattniugeu medan höginkomstiagarua, som utau tvivel har räd atl bära högre skatter, får skattelindringar.

Bo Lundgren sade att industriarbetaren betalar ungefär 65 % av siu lön i form av olika skatter. Jag kau bara konstalera atl Bo Lundgren har tagit sig au Skattebetalarnas förenings mycket tvivelaktiga kampanj och för fram denna förenings argument som siua egna här i kammaren; Det hade jag inte trott om Eo Lundgren. Jag tycker nämligen alt Skattebetalarnas förening och deras kampanjer är allt annat äu seriösa. Och äveu om jag har en annan uppfattuirig om skallepolilikeu än Bo Lundgren, har jag äudå inle upplevt Bo Lundgren som oseriös, ulan hau har stridit seriöst för siua högerförslag.

Herr talman! När det gäller 1989 års skatter har vi från vpk föreslagit en skatterabatt på 2 000 kr. för människor med inkomster upp till 140 000 kr. Vi har också föreslagit ytterligare skärpnirtg av marginalskatten för dem som har inkomslet över 250 000 kr. För ett sjukvårdsbiträde skulle defta förslag innebära en skaffesärtkrtirtg på uugefär 1 500 kr., vilket självfallet skulle vara till nytta lör henrte, i stället för ert skatlehöjrtirtg.

Jag kart notera atl det under den senaste liden har skett en vändning inom socialdemokratirt uär det gäller synen pä malmomsen. Matmomsen har redan diskuterats vid flera tillfällen i dag. Men jag måste säga all del är bra all fler och fler partier ansluter sig till uppfattningen all del är nödvändigt att sänka matkoslnaderrta. Enligt tillgänglig statistik har livsmedelspriserna ulan tvivel ökat mer än konsumentpriserna i övrigt under den senaste femårsperioden. Livsmedelspriserna har i stort sett ökat mer än konsument-

priserna i övrigt varje år sedan mitten av 1970-talet. Det finns olika orsaker till detta. Stig Josefson nämnde bl. a. aff en av orsakerna är miuskningen av livsmedélssubvertfiorterrta.

Om mart ser fillbaka på dert senaste femårsperioden kan mau konstatera all de för många arbetarfamiljer nödvändiga livsmedlen har ökat med 50-60 % mer än kousumeulpriserna i övrigt. Del är möjligt all del är fråu dessa utgångspunkter som också socialdemokraterna kan tänka sig atf minska matskaffen och än en gång vara med och utreda ett sådaut förslag.

Herr talman! Slufligen vill jag säga något om energiskatterna. Man kart säga aft den svenska energipolitiken och energiskaflepolilikeu utan tvivel lider brist på framsynthet och konsekvens. Kärnkraftsprogrammel har tillåtits rycka sörtder möjligheterrta lill ert kortsekvcrtt och framålsyflartde prispolilik. Del är artdra faktorer ärt ertergi- och miljöpolitiska som har anvärtts för all läcka behov av tillfälliga inkomstkällor, bl.a. bensinskatle-höjuiugen och oljeskallehöjningeu.

Utvecklingen av alternativa förnybara inhemska och andra energikällor motarbetas på olika sätt. Bindnirtgen till kol, olja och kärnkraft har ökaf'i stället för atf minska geuom regeringerts agerande i olika sammarthartg. Vi vill frårt vpk:s sida satsa på alferrtafiven och radikalt minska anvärtdandet av olja och kol, och rtaturligtvis även användandet av kärnkraft. Vi vill alltså avveckla kårnkraften och göra det väsentligt mycket snabbare än vad regeringen vill. För aft möjliggöra detta krävs att mau ändrar pris- och skaftepolifikert inom energiområdet. Vi har därför lagt fram ett förslag som fill en del kart verka för ert framsyrtf ertergipolifik, där ertergibeskaftrtiugeu utformas sä aft användningert av miljövärtlig, förrtybar ertergi sfimuleras pä bekostnad av miljöförstörande bränsle som olja, kol och uran. Från vpk:s sida ser vi energibeskatfnirtgert som ert helhet, som infe skall präglas av ryckighel och anvärtdas som firtartsierirtgskälla rtär olika behov knackar pä dörren.

Jag skall bara la några exempel på dessa olika frågor. Jag skall inte beröra alla reservatiorter på energiskatleområdel, utan bara nämna all del är viktigt alt mau ser lill all man får en artnart skattepolitik rtär def gäller kortdertskraf-len kontra kraftvärmeu. Atl man som i dag i beskattniugeu främjar slöseri och spill med värme, kan vi inle acceptera. Vi menar atl man måste se lill all förändra beskattniugeu och göra deu neutral, i varje fall när del gäller kondeuskrafl kontra värmekraff. Naturgasen är en bra, viktig och miljömässig crtergikälla som är på framrtiarsch. Vi måste därför ha en lägre skallesals på del området. Den bör ligga på uugefär 25 % av oljans per energieuhet.

Herr talman! Med del anförda yrkarjagbifall lill de reservationer där mitt namn finns med. Jag vill dessutom yrka bifall lill reservation nr 10. Geuom ett förbiseende i hanteringen i utskottet komm jag iute all stå med på den reservafionert. Del skulle då ha blivit ert majoriletsskrivning. Reservationcrt berör frågart om de rtuvaraude effeklgrärtserrta och de tröskeleffekler som firtrts rtär det gäller små vind- och vattenkraftverk.

Herr lalman! Jag yrkar således äveu bifall lill reservation ur 10.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning av kompletteringspropositionen m. m.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning av. kompletteringspropösitionen m. m.

AnL 65 KJELL JOHANSSON (fp) replik:

Herr lalman! Del känrts pä något sätt litet avigt uär Tommy Franzén anklagar oss i folkpartiet för atl inle hålla på vår politik. Vpk överger ju praktiskt taget alltid sin egen politik och tjänstgör som ett rent transportkompani för socialdemokraterna här i kammaren. Jag tycker att det uttalandet var litet galet, särskilt som Tommy Franzén sedart började tala om att man radikalt skulle minska anvärtdningen av olja och kol.

Egenfligen begärde jag inte ordet med anlednirtg av defta. Jag begärde ordet långt inrtart Tommy Frartzért kom så lårtgt. Jag gjorde det för att tacka Tommy Franzén för deu tid som vi har arbetat tillsammans i skatleulskoltet. Av naturliga skäl har vi infe varit överens om tagen, men vi har haft ett intressant meningsutbyte både i och utauför plenisalen. Jag önskar Tommy Franzén lycka fill i hans fortsalla verksamhet.

150

AnL 66 JAN BERGQVIST (s):

Herr lalman! Del är med visst vemod jag i dag konstaterar att tvä av skatteutskottets ledamöter deltar i sin sista riksdagsdebatt. Stig Josefson kom till bevillnirtgsutskoliel 1969. Hau har sedan varit def utskottet och skatteutskottet trogert. Tommy Frartzén kom forsla gångert lill skatteutskottet 1977. Jag vill lacka Stig Josefson och Tommy Franzén för deras insatser i skafteutskottet. Ni har skickligt och kunnigt företratt era partier i skattefrågorna. Def har liksom hört fill att ni har medverkat i alla viktiga skatledebat-ler här i kammarert. Jag vet alt jag talar å hela utskottets väguar, rtär jag nu lackar er för gott samarbete och för alla de konstruktiva bidrag som ni har gett till ulskotlets arbete.

Herr talman! När de borgerliga partierna förslår alt de kommer all avkrävas besked om vilken gemensam politik deras regeringsallerualiv skulle innebära har de några typiska standardreaktioner som är väl kända vid del här laget. De ställer t, ex. intensiva frågor och anklagar oss socialdemokrater för all iute ge besked om den exakta politiken i olika delfrågor. Det gäller ofta sådana frågor som är föremål för utredning. De gör också ulfall mol socialdemokraterna och påslår atl vi skulle våra synnerligen splittrade i en rad frågor. Det har faktiskt sitt intresse atl se hur detta mönster kommer igen nästan varje dag nu för liden i riksdagens debatter.

Bo Lundgren gjorde ett rtärmast patetiskt inlägg om vad han kallade en djup oenighet mellan statsministern och finansministern. Försöken att skyla över den borgerliga oenigheten blir tydligen alltmer desperata. Både statsministern och finansmirtisferrt har i dag i mycket skarpa ordalag kritiserat moderaternas skaffeförslag. Moderaterrtas förslag innebär atf mau sänker skatten kraftigt för personer med de högsta inkomsterna. Samtidigt får folk i vanliga inkomstlägen bereda sig på att det kan bli fråga om höjda kommunalskatter, höjda kommunala taxor och försämrad service pä olika sätt.

Vi skall ha en helheisreform när det gäller skatterna, där marginalskatterna skall ses som en del i del stora sammanhanget. Bo Lundgren talar om att del är ofrånkomligt alt uiargiualskaltesänkningar leder till att den som har höga inkomster får mera räknat i kronor. Ja, det ar klart all om mart skulle bryta loss eu del av skatlereformert och bara se lill själva uiarginalskalteför-

ändringen skulle del få den effekten. Det moderata förslaget innebär emellertid atl de som har låga inkomster får eu marginalskatlesänkning med 0,5 %. De som har höga inkomster får en rtiargirtalskallesärtkrting med 5 %. Moderaterrta ger ju inle bara i kronor räknat mera till de rika om mau har samma procentuella sänkning av marginalskatterna, utan de ger procentuellt tio gånger mer fill de rika än till de fattiga.

Jag vill fråga Stig Josefson vad centerpartiet egéntligert anser om det förslaget. Jag var' litet förvårtad över atl Stig Josefson inle närmare kommenterade detta förslag i sitt anförartde.

Bo Lurtdgrert och moderaterna bedriver vad som närmast kan betecknas som en skräckpropaganda om avdragen. Jag vill därför erinra om all under v-år tid i regerirtgsslällrtirtg har vi ökat sparavdragel, vi har rättat till reseavdraget med 1 000 kr., vi har irtfört ett fackförertirtgsavdrag för lörttagare, vi har höjt grurtdavdraget och vi har ökat schablortavdraget för inkomslerts förvärvande. Vi går bestämt emot de borgerliga partierna, när dé vill ta bort 1 000 kr. från löntagarnas schablonavdrag. Det skulle sänka standarden för hundratusentals människor. Def skulle också innebära aff många irtfe skulle kunua använda den förenklade sjalvdeklarafioneu utan få lov atf gå fillbaka fill de mera krångliga blanketterna. Vi kommer atl genomföra eu total skattereform, där vi tar hänsyn fill alla skatteeffekter, när det gäller såväl avdrag och skattesatser som andra inslag i skaftepolitiken,

Kjell Johansson anklagade förmiddagens debattörer för atf göra-en förenklad analys. Sedan gav han sig själv irt på aft artalysera verklighefert. Det skulle möjligcrt kuuna finnas anledning för Kjell Johanssort atf själv fuudera över aff något förfina sin analys. När Kjell Johansson talade lät def som om de sex åren 1976-1982 hade utplånats från Sveriges historia. Hur var det, Kjell Johansson, sänktes skaften uuder dessa är? Nej, den höjdes. Pä förslag av folkpartiefs budgefminister beslutade riksdagen år 1980 om den största ertskilda skatfehöjrtingen i modern tid.

Stig Josefson hade frågor beträffande utredningert om irtdirekt beskatf-niug. Han undrade om baslivsmedel kommer aft skiljas ut. Jag kan inte svara på deu frågan, eftersom den får behandlas av utredningen. Mau jag noterar att centern har lämnat definitionen av baslivsmedel. Era förslag har på sistortc hartdlal om obearbetade livsmedel, sorn gryn och potatis, men inle t. ex. bakat bröd och andra beredda produkter.

Till Tommy Franzén vill jag säga atl också jag beundrade Wigforss. Men det har ju skett stora förändringar i den ekonomiska strukturen sedan hau var finansminister. Dä var den totala skattekvoten 10-20 % av natiortalprodiik-fert. Om man lar hänsyrt lill de reala priserrta kart man peka på all det har skett en ökning av progressivitelen i vissa sammanhang. Del står också klart atf i ett läge där man lar ul sä mycket större andel av den samlade produktionen i skatter och sociala avgifter, är del ofrånkomligt atl alla medborgare måste vara med och bära bördan - de rika räcker inle lill för del.

I förrgår log riksdagen ställrtirtg till crtcrgipolitikert. Del var ell historiskt beslut om kärrtkraflert, hushållning med energi och en internationellt sett unik salsrtirtg på förnybara och miljövänliga ertergikällor. I arbetarrörelscrt har vi haft eu bred diskussion, och därefter har vi samlat oss till beslut. Det betyder att den som röstar fram en socialdemokratisk regering vet all den

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning av kompletteringspropösitionen rn. m.

151

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning av kom-pleiieringspropositio-nenrn. m.

152

regeringen kommer atl arbeta enligt de riktlinjer som riksdagen drog upp i tisdags.

När vi nu diskuterar skallen på energi får vi nya exempel på hur de borgerliga splittras på tre oförenliga linjer. De kan vara överens om all hugga mol socialdemokraterna, men de är inte överens om hur deras gemensamma sakpolitik skall se ut.

De borgerliga partierna har varsin molslridaude reservation om principerna för energibeskattningen. Moderaterna sätter i fråga om det alls är meningsfullt atl använda skatter som ett energipolitiskt instrument. Centern kräver däremot att skatter och avgifter skall användas kraftfullt för atf påverka energihushållningen. Till skillnad frårt de tvä andra partierna kräver certtern också en särskild råvaruskatt för euergi.

I fråga om oljan har folkpartiet ett förslag som innebär 1 780 milj. kr. meri skall, vilket också har blivit utskottets förslag. Moderaterna motsätter sig varje höjning, medan centern vill höja olje- och kolskaileu med sammanlagt 5 miljarder för nästa år. Med ,de pengarna vill centern kraftigt höja grundavdraget, vilket väl snarast innebär motsatsen till folkpartiets politik, där man vill gå i motsatt riktning och snarast sänka grundavdraget. Centern vill för sirt del ta ut 2 miljarder i urauskatl, men del ställer iute folkpartiet och moderaterna upp på.

När de borgerliga lägger särskilda förslag i skatleulskoltet gör de det gemensamt bara i tre fall, och i femton fall presenterar de splittrade reservationer. Orn energifrågan kau mau säga att de borgerliga verkar var lika splittrade i dag som 1978, när deu borgerliga regeringen sprack på grund av inbördes molsättniugar i den frågan. Om skattefrågan måste man säga alt de borgerliga i dag är klart mer splittrade än 1981, när deras regering sprack på grund av oöverstigliga motsättningar i deu frågan.

Jag har faktiskt ägnat mig åt att närniare studera de borgerliga skalteförsla-geu uuder de senaste åren.

Våren 1979 hade de borgerliga 30 splittrade reservationer inom skattepolitiken. Vår;n 1982 hade de 26 splittrade reservatiouer. Våren 1985 var de uppe i 77 splittrade reservationer. 1 vår har artialel växt till ett historiskt rekord: de borgerliga går fram med iute mirtdre äu 190 splittrade skaitereser-valioner. Det är inte ell uttryck för alt antalet detaljer skulle ha ökat i skattepolitiken, utan här är det fråga om rejäla kollisioner i niånga av de helt centrala skaftefrågorna.

Oenigheten gäller inriktuingeu av skattepolitiken, skatteskalorna, synen på moms, kommunalskatten, grundavdrag, principerna för energibeskattningen och många av skattepolitikens verkliga kärnfrågor. I rättvisans namn måste sägas alt de borgerliga är övererts om alt beröva lörtlagarna 1 000 kr. i schablonavdrag och ge kapitalägarna en rad förmåner, ochdet finns också en del andra frågor där de har kuunat samla sig.

Låt oss la två riksmöten före allmänna val, 1984/85 och 1987/88, och jämföra dem. Mellan de tvä riksmötena fördubblades antalet splittrade borgerliga reservatiouer från 96 till över 200. Samtidigt minskade antalet gemensamuia borgerliga reservationer med drygt en fjärdedel, från 70 lill 48. Mellan dessa två riksniöten som har föregått allmärtt val har artdelen gemensamuia borgerliga reservationer minskat frårt drygt 40 % lill mindre

äu 20 %. Inle ens vart femte förslag soui de borgerliga för fram i skallepolitiska reservatiouer numera är gemensamma. Jag har gått tillbaka till mitten av 70-talet, men inte något år har jag kunnat finna en så katastrofalt låg artdel gemensamma borgerliga förslag som nu inför höstens val.

I detta perspekfiv blir det närmast rörande uär de borgerliga anklagar socialdemokraterna för aff inte lämna besked om alla konkreta detaljer i regeringens framtida skaftepolitik, speciellt som vi har olika utredningar på gång. Vi socialdemokrater kommer aft fortsätta att sänka irtkomstskatten. Vi skall med kraft driva förenklingarna vidare. Vi skall se lill all beskattnirtgen av kapitalvinsterna blir effektivare. Vi skall bredda basen för momsen och för företagsbeskattningen. Vi vill tränga tillbaka skatteflykt, bl.a. genom att göra generalklausulen bättre. Vi skall utveckla skatterna sä all de mer stimulerar arbete och sparande och gör det mindre lockande att spekulera och konsumera på kredit.

Skatterna är del pris som vi betalar för atl kunna bevara och utveckla värt unika välfärdssystem. För första gången i modern historia försöker vi nu ta ett samlat grepp över hela skattesystemet. Själv är jag optimistisk. Jag tror aft vi har goda förutsäftuiugar atf få både enklare och rättvisare skatter. Låt oss ta väl vara på denna chans lill en rejäl och bra skallereforni. Dä lar vi också väl vara på det svenska folkhemmet.

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning av kompletleringspropositionen rn. m.

AnL 67 STIG JOSEFSON (c):

Herr lalman! Jag känrter faktiskt infe igen Jan Bergqvist och socialdemokraterna uär jag lyssnar till hans anförande. Vi är fem partier i riksdagen - jag trodde att det var alldeles självklart. Det finns fem parfier som är uppbyggda på demokratisk gruud. I varje fall vi i centern har en stark förankring i folkrörelsen. Vi för dess talan och dess politik. Def finns alltså infe rtågot samlat borgerligt eller socialistiskt block. Jag trodde aft vi kunde utgå från det.

Jag kan iute minnas alt socialdemokraterna under de år jag har varit med förlorat voteringar så ofta som i år, på grund av all vpk har röstat med de borgerliga. Men jag har aldrig sagt att här skulle finnas endast fvä partier. Jag respekterar atf def finns fem partier. Det föreligger alltså infe någon splittring eller oenighet, eftersom vi är fem partier. Varje parti utgår från siu ståndpunkt, och det är den ståndpunkten vi har atl föra fram i kammaren. Hur de andra partierna sedan röstar blir deras sak. Del finns ingenting som binder sammart partierrta på delta sätt.

Qm det blir så atl socialdemokraterna efter valet känrter sig nödsakade all finrta Crt plattform för en majoritet för en regering får mau resonera med andra partier. Det har socialdemokraterna insett vid tidigare tillfällen. Men del verkar som om man totalt har glömt bort del i dessa ständiga klagomål mot de borgerliga partierna och talet om den borgerliga splittringen.

Vi är tre borgerliga partier som har räll all vara självständiga i arbetet i riksdagen, lika väl som varje parti bygger på olika väljargrupper. Jag tycker att vi skall respektera det. Det skulle höja debattens nivå väsentligt om vi kunde undvika dertrta diskussion om splittring inom olika grupperingar vilka inte existerar. Det är i stället fråga om all mau försöker träffa eu kompromiss och komma fram till en majoritet.

153

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning av kompletteringspropositionen rn. m.

Jart Bergqvist undrade varför jag inte angrep Bo Lundgrert när det gäller moderaternas skaffeförslag. Jag angrep infe någon när def gäller inkomsf-skalleförslaget. Jag deklarerade centerns syn på skattefrågorna. Eftersom vi kom litet vid sidan om i dagens debatt ville jag infe fa upp någort direkt debatt om de olika skaffesystemcrt. Jag fog ändå tillfället i akt atf presentera och understryka centerrts syrt pä de olika skaffefrågorrta.

Vi har irtfe ärtdrat oss rtär def gäller frågan om moms på baslivsmedel. Vi har framfört atf vi vill ha en lägre skatt på basmaf. Vi har inte preciserat hur denna skatt skall utformas. Alldeles givet är att det är lättare om man drar gränsen för baslivsmedel så tidigt som möjligt i produktionsleden. Om mau drar gränsen i det sista ledet blir det svårare. På den punkten har kanske ett missförstånd uppstått. Jag vill säga fill Jan Bergqvist aft vår tidigare ståndpunkt står fast. Vi vill ha lägre moms på baslivsmedel. När vi hade subvenfionerna gällde de råvaror, och då var def lättare aff uppnå ett effektivt resultat ur fördelningspolitisk synpunkt. Det är detta jag hoppas att utredningen kommer aff studera.

Jag beklagar atf jag inte fick något svar på frågan om def skett någon sinrtcsärtdrirtg hos socialdemokraterrta och om man verkligen är beredd atf försöka fä ifram ett förslag om lägre moms på baslivsmedel. Jag vill gärna upprepa den frågan. Jag tror aft det skulle vara värdefullt för oss alla om vi fick veta detta. Det kau väl inte vara ert sä förfärligt stor presfigesak, om mau verkligen är beredd att göra en irtsats för att komma fram lill ett förslag om differerttierad moms.

Def är gartska orimligt aff ha dertrta höga skaft på de rtödvärtdigaste livsmedlert. Jag svävade här mellart stora förhopprtirtgar och något tvivel när jag lyssnade till finansmirtisferrt. Jag hoppas verkligen att defta inte bara är ett försök att föra bort frågan från den dagsaktuella debatten, utau atf def är ett ärligt mcrtaf försök från socialdemokraterna aff hjälpa fill atf få fram ett system som är mer likartat det man har i artdra delar av världen och som syftar till aff åstadkomma en rimlig beskattning av de mest nödvändiga livsmedlen.

154

AnL 68 BO LUNDGREN (m):

Herr talman! Med tanke pä den sena timmen kommer jag infe att begära fler repliker, oavsett om jag skulle bli frestad aft göra det, vilket jag säkert blir rtär Jan Bergqvist varit uppe i talarstolen en gång fill.

Jag vill inledningsvis instämma i de ord Jan Bergqvist riktade till Stig Josefson och Tommy Franzén och också för egen räkning, efter drygt tolv år i skaffeufskotfef, tacka för gott kamratskap. Eftersom jag iute får replikera på Tommy Franzén vill jag bara fill kammaren lämna sakupplysuiugen aff industriarbetaren av sin totala arbetsersättning fakfiskt betalar 63 % i arbetsgivaravgift, inkomstskatt och andra skatter.

Jan Bergqvist använde ordet patetiskt om mitt inlägg. Det kau möjligtvis vara röstläget som gjorde det. Men del är i så fall ärt mer patetiskt att höra Jan Bergqvist gång efter gång i debatt efter debatt infe säga ett ord om vare sig inriktning eller detaljer uär def gäller socialdemokratisk skaftepolitik. Nu vet vi ändå hur det blir. Vi vef att man höjer skattetrycket. Det harskeff under alla år med socialdemokratisk regering. Under de år vi hade borgerliga regeringar var skattetrycket i stort sett oförändrat. Det minskade t.o.m.

något, om man räknar bort de skattehöjningar som beslöts 1976 av riksdagens socialistiska majoritet och som vi inte kuude fa bort fullt ut på den korta tid vi hade regeringsmakfen - oktober-december 1976. Dessutom sjönk det statliga skattetrycket, med tanke på att kommunalskatteuttaget, som är eu del av det totala skattetrycket, ökade uuder den fiden. Def var alltså ett minskande statligt skattetryck uär vi hade borgerlig regering. Det om något visar den skillnad i rörelseriktning som finns mellan socialdemokratin och de fre borgerliga parfierua, uär man har majoritet i riksdagen.

Atf vi frårt de borgerliga partierna har olika reservationer i många frågor -vi skiljer oss ibland åt i detaljer, andra gånger är skillrtaderrta mer lårtgfgåcrtde - irtnebär infe något annat än aff vi har samma inriktning när def gäller aft sänka skattetrycket. Det framgick inte minst av Stig Josefsons anförartde här tidigare. Vi vill särtka margirtalskatterna om än i olika takt. Vi vill se till aft öka rättssäkerheten rtär det gäller beskatfrtiugeu. Vi har på förefagsskatteområdet en mängd gemensamma förslag. Meu socialdemokraterna säger ingenfing.

Jan Bergqvist säger att vi moderater vill sänka marginalskatten med endast 0,5 % för dem som tjänar under 70 000 kr. och med 5 % för dem som tjänar över 190 000 kr. Men i de skisser för nästa års skatter som socialdemokraterna har lämnat föreslås ingen margiiialskatfesäukning alls för dem som tjänar under 70 000, och man föreslår eu sänkning med 4 % för dem som har inkomster över 190 000. Socialdemokraterna vill infe ge ett öre i skattesänkning till låginkomsttagarna, medan vi vill sänka skatten för alla. Dessutom skall socialdemokraterna finartsiera sirt skatteomläggrting geuom eu höjning av mervärdeskatten, vilket irtrtebär atl de som irtte får rtågort inkomslskatle-särtkrtirtg - bl.a. pcrtsiortärer och dellidsarbetartde - får betala via sirt kortsumfion. Socialdemokrafisk fördelningspolitik innebär höjd skaft för låginkomsttagare och pensionärer och sänkt skaft för dem som tjänar mer. Detär nämligen resultatet av det förslag som presenterades i ett pressmeddelande för någon månad sedan.

Vi vill sänka skatten för alla. Vi vill införa kommunalt skattestopp, vilket innebär aff det inte blir rtågra kommuualskaffehöjuiugar.

Def är patetiskt aft höra hur Jan Bergqvist försvarar det orättvisa schablonavdraget, det avdrag som innebär aff deu som har hög skatfeförmå-ga kan få en skatfesänkrting, medan den som har lägre skatfeförmåga irtfe får någon skattesänkning alls. Däremot är Jan Bergqvist inte beredd atl ge några löften uär det gäller rätten till avdrag för bosfadsrärtfor, rtågot som betyder så mycket för miljortfals märtrtiskor. Def betyder framför allt mycket för de hushåll som har barn, eftersom de ofta bor i småhus.

Socialdemokraterna vill inte ge besked. Vi vef vad som kommer atf hända. Vinner de valet, blir det fortsatt höjt skattetryck, framför allt genom skärpt avdragsbegränsnirtg och andra skatter som är tyngst riktade neråt, mot lågiukomstfagarua.

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning av kom-pletteringspropositio -nen m. m.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning av korn-pletteringspropositio-nenm.m.

helhet också får eu progressiv utformning, eller kommer den atf följa den utveckling som har varit eu trend efter Wigforss lid?

Såvitt jag förstod sade sig Jan Bergqvist också tycka om Wigforss skattepolitik. Även om skattekvoten, som Jan Bergqvist sade, då uppgick till mellan 10 och 20 %, kuude ju huvudparten hänföras lill deu statliga iukomstbeskattnirtgen. Det betyder atf omkring 50 % av skattekvoten ändå utgick fråu en progressiv beskaftningsprincip.

I dag är skattekvoten visserligen högre. Men dess värre är ju enbart 12-13 % av skattekvoten progressiv. Det är utau tvivel fråga om eu mycket klar tillbakagång.

Jan Bergqvist sade vidare att de rika i dag inte räcker till för att ge de högre skatfeomtäkfer som behövs. Def skall väl erkäurtas aff de irtte heller gjorde def på Wigforss tid. Mert vi kart väl ärtdå konstatera, Jan Bergqvist, alt del firtrtS alt ta av blartd de rika, om man med begreppet rika kanske inte bara menar fysiska personer. Visserligen finns del, som har framhållits tidigare i debatten här i dag, miljardärer och miljonärer. All höja skatterna för dem kanske i sig inte ger sä mycket. Men vi har ju bolagen, inte minst försäkringsbolagen, och situationen.där känner ju Jan Bergqvist till. Vidare handlar det om spekulationert i aktier m.m., reavinster etc', och inte minst förmögenheter. Om mau i begreppet rika inrtefatlar ävert delta, skulle del räcka lill för all i vart fall göra eu väsentlig omfördelning, om man nu skulle vilja del.

De skatte r som vi fär in av det som jag här har räknat upp utgörs ju iute av mer äu uugefär 20 miljarder kronor av samhällets totalt 450-500 miljarder kronor i skatteintäkter. Med eu omfördelniugspolitik där man plockar iu pengar på dessa områden räcker i vart fall de rika till ganska väl.

Jag konstaterar atl Bo Lundgren och jag i denrta sista skälvande stund lill stor del är överens. Det gäller den kritik som Bo Lundgren nyss framförde till Jan Bergqvist beträffande Kjell-Olof Feldts debattinlägg, eller vad mau skall kalla del pressmeddelande om 1989 års skatter som kom i sambaud med kompletterirtgspropositionen. Bo Lundgren sade atl socialdemokratisk skattepolitik innebär alt mau höjer skatten för låginkomsttagarua och sänker den för höginkomsttagarna. Om deuna analys är Bo Lundgren och jag helt överens.

Kjell Johanssort mertade att vpk var ell irartsportkompani för socialdemokraterna. Ja;J skall inle dra i gång någon debatt om detta. Jag vill i stället bara konstatera atl uär Kjell Johansson och hans bröder på den borgerliga sidan nu har röstat bort vårt förslag, har vi tvingats aft stödja det näst bästa.

Jag vill slutligen, eftersom delta är milt sista inlägg i kammaren över huvud taget, få tacka för de välgångsönskningar som har framförts till mig. Jag vill även tacka kamraterna i skatteutskottet för de intressanta debatter som vi har kuunat föra och def kamratskap som vi har haft. Jag vill via kanslichefen i skafteufskoffet, framför allt rikta ett lack lill utskottets personal, som jag uuder alla år har haft ett myckel gott samarbete med. Tack skall ni ha!

Han började med alt kort räkna upp några avdrag som socialdemokraterna hade infört. Sedan använde hau fem sex minuter till aff fala om aft det rådde splittring beträffande våra reservationer, vilket han tydligen hade lagt ued ett ganska omfattande arbefe på för att kunna konstatera. Varför infe artvända tiden bättre, Jan Bergqivst, och litet grand försöka klura ut hur den socialdemokratiska skattepolitiken skall utformas?

Jan Bergqvist gav faktiskt fyra besked. Det första var atl socialdemokraterna skulle fortsätta med atf sänka inkomstskaften. Men hur mycket och pä vilket sätt, def står skrivet i det blå.

Han sade också att kapitalviusfbeskatfningen skall göras effekfivare. Men hau talade inte om ifall detta skulle innebära höjning eller sänkning av skaften.

Vidare gav hau besked om aff socialdemokraterna skulle bredda momsen. Men han talade inte om huruvida defta skulle innebära skattehöjnirtg eller skaftesänkuiug.

Def fjärde beskedet var aff vi skulle fä en bättre generalklausul. Om rättssäkerheten därmed skulle förbättras eller försämras sade hau ingenting om. ,

Jan Bergqvist attackerade mig för deu analys jag har gjort. Pä deu korta fid jag här förfogar över kau def infe bli fråga om någon utförligare analys. Men nog är det förbryllande atf 3 % i löneökrtirtgar är vad vi tål i dag, medart vi Urtder årert 1974, 1975 och 1976 tålde 15-20 % utau aff def för den skull påverkade den svenska ekonomin. Defta faller ju på sin egen orimlighet.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning''av kom-pletteringspropositio-nenm. m.

AnL 71 JAN BERGQVIST (s):

Herr falman! Sfig Josefson kritiserade min beskrivning av den borgerliga splittringen. Själv sade han att def inte finrts rtågot samlat borgerligt block. Def skall gudarna veta atf ni iute är! Men ni gär ut och förklarar att ni har för avsikt aft bilda en gemensam borgerlig regering, om ni skulle få tillräckligt stöd i valet.

Def är nu bara fre måuader kvar fill valet. Det är därför iute orimligt att begära besked om vad eu sådan regering kau tänkas föra för politik. I eu del sammanhang säger ni att ni har kommit fram till hur def skall vara. Meu min genomgång av er polifik på skafteområdet visar emellertid att väljarna kan frukta nya konvulsioner och uya problem i en handlingsförlamad borgerlig regering.

Bo Lundgren började så intensivt med att ställa frågor och menade aff man aldrig får några besked. Meu någon sekund senare sade han att ni vet hur det blir. Meu varför ställer hau dä dessa frågor så oerhört intensivt, om han nu vef hur def blir?

Det visade sig vid uärmare befraktande atf han ärtdå irtte riktigt visste hur det skall bli, eftersom han fortsatte med moderat skräckmåluiug och på ett felaktigt sätt beskrev konsekvenserna av vär polifik.

När det gäller avdragsräffen för bosfadsränfor vill jag säga aff de som har sådana kostnader med en socialdemokratisk skattepolitik lugnt kau bo kvar i sina hus. Det är inget tvivel om den saken.

Dert stora skillnadert mellan en socialdemokratisk sänkrting av marginalskafterrta och ert moderat sänkrtirtg är ju all moderaternas skala glider uppåt.

157

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Vissa skattefrågor med anledning av kompletteringspropositionen m. m.

Deu börjar med en sänkning med 0,5 % för låginkomsttagarua, fortsätter med 4 % för mellanskiktet och går upp till 5 % för dem som har de allra högsta inkomsterna. Detta visar precis vad ni har för intresse i fördelnirtgspo-lilikert. Era förslag irtrtebär ju dessutom atl ni kraftigt kommer aff höja kommunalskatten för vanligt folk.

Tommy Franzén föll bildligt talat i armarna på Bo Lundgrert i ett sammanhang. Def var ju i och för sig intressant aff notera atl delta kan förekomma.

Beträffande den fråga som Tommy Franzén ställde vill jag framhålla all vår totala skattereform syftar till rättvisare och enklare skafteregler samt en bättre och rättvisare beskattning i förhållandet mellan arbefe och kapital.

Kjell Johansson ansåg atf mitt anförande var avslöjande. Det var också avsikten med min beskrivrtirtg av dert borgerliga politikert.

Kjell Johartsson hade också rätt i aft vi vill särtka irtkomstskatfert. Kapitalviustbeskaffuingeu kommer vi aft höja på de områden där den nu är för dålig. Meu vi kommmer aft göra den likformig, och def innebär atf def i vissa lägen ocksä kommer atf bli fråga om sänkrtirtgar,

Breddrtingert av momsert irtrtebär självfallet ert skaffehöjrtirtg pä de områdert till vilka rtiart rtu utsträcker deu genomsnittliga momsen.

I fråga om generalklausulen är vi,helt övertygade om aff det går atf utvidga effekten av den med fullt bevarande av rättssäkerheten.

158

AnL 72 STIG JOSEFSON (c):

Herr talman! Jag är mycket förvånad över aff socialdemokraterna är så rädda för aft fala om sin egen polifik, vad deras egen politik syftar till. Jag har suttit här och lyssnat på def mesta som har sagts i kammaren i dag. I de stora debatterna har def talats om vad som skedde under åren 1976-1982 och 1982-1988. Def som hände dä har ältats fram och fillbaka. Vad som skall ske efter 1988 och fram till sekelskiftet har det talats ytterst litet om.

I kvällens debaft har man på nytt fått uppleva samma sak och höra den ständiga frågart: Vad vill de borgerliga partierrta? Är det infe Utet väl mycket begärt, Jan Bergqvist, atf yi skall ha ett regeringsprogram liggande färdigt uu, uär inte ens socialdemokraterna, som är ett parti, har någortfirtg atf säga om hur de vill utforma exempelvis inkomsfskatteförslaget, hur de vill utforma en eventuell förändring av mervärdeskatten? Jag tycker att mau bör har litet självkritik och infe bara ställa krav på artdra - dessutom ett ganska orimligt och oberättigat krav att tre skilda partier här skall binda upp sig för ett regeringsprogram fre månader före valet.

Om ni, som fortsätter arbetet här, skall få en god atmosfär i riksdagen, är en förutsätt ning härför aft ni respekterar vad jag trodde var självklara regler. Vi är fem partier. Respektera oss som fem partier! För diskussionert med det utgårtgslägef och gör iute rtågra kortsfruktiortcr som irtrtebär aft mart binder samman vissa partier! Vi har inte gjort det när det gäller socialdemokraterna och vpk, och jag vädjar till socialdemokraterna och hoppas all ni skall inse det omöjliga i all föra en debatt på det sättet.

Överläggningen i detta ärende var härmed avslutad.

Kammarert övergick fill aff fatta beslut i de förevarande ärendena.

Finansutskottets betänkande 21 Prot. 1987/88:137

Avsnittet Inledning 9junil988

Utskottets yttrande godkändes med 163 röster mot 150 för def i reservation 1 av Anne Wibble m.fl. föreslagna yttrandet. 1 ledamot avstod fråu aft rösta.

Mom. 1 (allemanssparandet)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 2 av Lars Tobisson m.fl., dels reservation 3 av Anne Wibble och Margitta Edgren -bifölls med acklamation.

Mom. 2 (ungdomars bosparande m.m.)

Först biträddes reservafion 5 av Giinuar Björk och Anna Wohlin-Artderssort med 39 röster mot 18 för reservation 6 av Hans Petersson i Hallstahammar. 256 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter biträddes reservafion 4 av Artue Wibble m. fl. med 114 röster mot 36 för reservation 5 av Gunrtar Björk och Anrta Wohlin-Artderssort. 165 ledamöter avstod frän-aft rösta.

Slutligen bifölls utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 4 av Anne Wibble m. fl. - genom uppresning.

Mom. 3 (ökad ägandespridrtirtg m. m.)

Utskottets hemställan bifölls med 164 röster mot 151 för reservation 7 av Anne Wibble m.fl.

Mom. 4 (mäl för hushållssparandef)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 8 av Anne Wibble m. fl. - bifölls med acklamatiort.

Mom. 5 (persortliga irtvesterirtgskorttort m. m.)

Utskottets hemställart - som ställdes mot reservafiort 9 av Artrte Wibble m. fl. - bifölls med acklamatiort.

Mom. 6 (startsparande)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 10 av Anne Wibble m. fl. - bifölls med acklamation.

Mom. 7 (ideellt sparande)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 11 av Anne Wibble och Margitta Edgrcrt - bifölls med acklamatiort.

Mom. 8 (sparavdrag)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Gunrtar Björk och Artrta Wohlin-Artderssort - bifölls med acklamation.

Mom. 9 (försäkriugssparande)

Utskottets hemställan - som ställdes mol reservation 13 av Lars Tobisson

m. fl. - bifölls med acklamation.

159

Prot, 1987/88:137 Mom. 10

9 juni 1988 Utskottets hemsfällan bifölls.

Mom. 11 (bosättuirtgslårt) Hemslällart

Utskottels hemslällart bifölls med 284 röster mot 24 för hemställan i reservation 14 av Hans Petersson i Hallstahammar. 2 ledamöter avstod från atl rösta.

Motivering

Ulskollels motivering - som ställdes mot deu i reservation 15 av Anne Wibble m.fl. anförda motiveringen - godkändes med acklamation.

Skatteutskottets betänkande 40

Morn. 1 (olja) Hemsläl lan

Först biträddes hemställan i reservafionerrta 1 av Knut Wachtmeister m. fl. och 3 av Tommy Franzén i motsvarande delar-som ställdes mot hemställan i reservation 2 av Sfig Josefson och Karl-Anders Petersson i motsvarande del -med acklamation.

Härefter bifölls utskottets hemsfällan med 200 röster mot 90 för hemställan i reservafionerrta 1 av Knut Wachtmeister m. fl. och 3 av Tommy Franzén i motsvarande delar. 23 ledamöter avstod från atf rösta.

Gurthild Bolartder och Agrtc Hartsson (båda c) anmälde atf de avsett alt avstå från all rösta men markerats ha röstat ja.

Motiveri rt g Utskottets motiverirtg godkärtdes.

Mom. 2 (kol) Hemsfällart

Utskottets hemsfällan - som ställdes mot dels hemställan i reservationerna 4 av Knut Wachtmeister m. fl. och 6 av Tommy Franzén i motsvarande delar, dels heuistiillau i reservation 5 av Sfig Josefson och Karl-Anders Petersson i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Motivering Ufskottets mofivering godkändes.

Mom. 3 (en prisutjämuingsfond för olja)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 7 av Tommy Franzért - bifölls med acklamation.

Mom. 4 (naturgas)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Tommy Franzén i motsvarande del - bifölls med acklamafion.

160

Mom. 7 (kondcrtskrafts- och kraftvärmeprodukfiou) Prot. 1987/88:137

Utskottets hemslällart bifölls med 265 röster mol 49 för reservatiort 9 av 9 juni 1988
Stig Josefsort m. fl. '

Morn. 8 (små vind- och vattenkraftverk)

Utskottets hemställan bifölls med 161 röster mol 150 för reservation 10 av Knut Wachtmeister m.fl. 3 ledamöter avstod fråu alt rösta.

Mom. 9 (urart)

Utskottets hemslällart - som ställdes mol dels reservatiort 11 av Stig Josefsort och Karl-Artders Peterssort, dels reservatiort 12 av Tommy Franzén - bifölls med acklamafion.

Morn. 10 (gasol för motordriff)

Utskottets hemstälan - som ställdes mot reservation 13 av Stig Josefson m. fl. - bifölls med acklamafion.

Morn. 11 (etanol)

Utskottets hemställan bifölls med 259 röster mot 54 för reservation 14 av Stig Josefson m. fl. 2 ledamöter avstod från aff rösta.

Mom. 12 (bensin för drift av flygplan)

Ufskottets hemsfällau - som ställdes mot reservation 15 av Knut Wachtmeister m. fl - bifölls med acklamation.

Mom. 13 (avdrag för tilläggsisolering)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 16 av Sfig Josefson och Karl-Anders Petersson - bifölls med acklamafion.

Morn. 14 (allmänna principer för energibeskattningen)

Utskottets hemställan - som ställdes mol dels reservation 18 av Britta , Bjelle och Leif Olsson, dels reservation 19 av Sfig Josefson och Karl-Anders Petersson, dels reservafion 20 av Tommy Franzért - bifölls med acklamafion.

Mom. 16 (fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt)

Utskottets hemslällart - som ställdes mol reservafion 22 av Knut Wachtmeister m. fl. i motsvarande del - bifölls med acklamation.

Mom. 17 (ett återinförartde av de fidigare reglerna mot skatteflykt)

Utskottets hemställan - som ställdes mot reservafion 23 av Stig Josefson och Karl-Anders Petersson - bifölls med acklamation.

Mom. 18 (en omvänd generalklausul)

Utskottefs hemsfällau - som ställdes mot reservation 24 av Knut Wachtmeister m. fl. - bifölls med acklamation.

Övriga momenl
Utskottets hemställan bifölls. 11

11 Riksdagens protokoll 1987/88:137

162

Föredrogs finausutskottefs betänkanden 1987/88:24 om statliga betalningar och placering av statligt förvaltade medel

(prop. 1987/88:150 bil. 1), 1987/88:31 om statliga gararttier (prop. 1987/88:150 bil. 1) samt

skatteutskottets betänkanden

1987/88:44 om föriusfavdrag i stafiiga bolag (förs. 1987/88:17),

1987/88:46 om beskaffning av barnpension.

Först upptogs till behandling firtansutskoltels betänkartde 24 om statliga betalrtirtgar och placerirtg av statligt förvaltade rtiedel.

Statliga betalningar och placering av statligt förvaltade medel

AnL 73 HUGO HEGELAND (m):

Herr talman! I dessa furbulenfa fider där def är högsta rtiode atf vara okonventionell, tänker jag uppmana riksdagens ledamöter alt före er sedvanliga aftonbön i kväll läsa deu gemensamma borgerliga reservationen som är fogad till finausufskotfets betänkande 24. Ni kommer omedelbart aff första varför jag så oreserverat yrkar bifall till denna utomordentliga reservafion:

AnL 74 LISBET CALNER (s):

Herr talmart! Det verkar som om jag har hamrtat rätt. Jag färtkte säga atf jag.betraktar moderaterrtas motiort om statliga betalrtirtgar som en följetong. Skillnadert är bara atl rtärman läser en följetong brukar det bjudas på något nytt i nästa nummer. Så är inle fallet här.

Denna gång har även folkpartiet motionerat om ett bättre handhavande av de statliga betalningarna. Én reservation, som äveu centern har anslutit sig fill, har avgivits. Vi har som sagt diskuterat dessa frågor åtskilliga gånger i utskottet, och jag vill hänvisa fill den utomordentliga skrivning i betänkandet som utskottets majoritet står bakom. Med dessa ord yrkar jag bifall fill hemsfällau i finansutskottets betänkande 24 och avslag på reservationen.

Överläggnirtgen i detta ärertde var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debatten om skatteutskoffefs betänkande 46.)

Kammaren övergick till aft debattera finausufskotfets betänkande 31 om stafiiga garanfier.

Statliga garantier till näringslivet'

AnL 75 FILIP FRIDOLFSSON (m):

Herr falman! Till detta betänkande som behandlar frågan om statliga garantier till närirtgslivet har fogats fyra reservafiorter. Bakom två äv dessa står utskottets moderata och folkpartistiska ledamöter. Med härtvisning fill de argument som är framförda i reservafionerna vill jag begränsa mig till att yrka bifall till reservationerna 1 och 3 i firtartsutskoffets betänkande nr 31.

Prot:,1987/88:137 9 juni 1988

Statliga garantier tid näringslivet

Förlustavdrag i statliga bolag

AnL 76 ARNE GADD (s):

Herr falrrian! Med hänvisning till såväl till de motiveringar som återfinns i de reservatiouer som är fogade till firtartsutskoffets betärtkande 31 som fill de motiveringar som finns i själva uf skottsskri vnirtgert, firtns det bara ett yrkande som är rimligt, närtiligcrt aft yrka bifall fill ufskottets hemsfällan och avslag på reservafionerna.

AnL 77 HANS PETERSSON i Hallstahammar (vpk): Herr talman! De långa debatterna manar fill eftertanke. Det firirts irtte mycket mer aft säga ärt atf def är klart aft man skall ställa kräv på närirtgsUvet. Mert man måsfe också i olika sammanhang ha ett litet vidare bedömningsbegrepp när def gäller de statliga gararttierrta. Argumenten och mofiven för ett sådant ställnirtgsfagartde firtrts i reservafion 2, till vilken jag yrkar bifall.

Överläggrtirtgert i detta ärertde var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debatten om skatteutskottets betänkande 46.)

Kammaren övergick till att debattera skatfeutskottefs betänkande 44 om föriusfavdrag i statliga bolag.

Förlustavdrag i statliga bolag

AnL 78 MARGIT GENNSER (m):

Herr talman! Jag avser infe atf begära votering i detta ärende. Detta ärende är ett okouvenfiortellf ärende. Det är riksdagens revisorer som har begärt en förändring i skattereglerna rtär det gäller förlustavdrag för statliga bolag. Mart skulle då hamna i eu principlös situation, och därför har vi från den moderata gruppen i skaffeufskotfef avvisat denna förändrirtg i skatfe-lagsfiffningen. Däremot behöver def ske ändringar i uäringspolitikert. Jag yrkar bifall till reservationen i skatfeutskottefs yttrande, men jag kommer infe aff begära votering.

163

Prot. 1987/88:137 AnL 79 GUNNAR NILSSON (s):

9 juni 1988

Beskattning av barnpension

Herr talman! Med tanke på atf man infe avser atf begära votering i detta ärende nöjer jag mig med atf yrka bifall fill utskottets hemställan.

Överläggningen i defta ärende var härmed avslutad.

(Beslut fattades efter debatten om skalleulskollets betänkande 46.)

Kammaren övergick till att debattera skatfeutskottefs betänkande 46 om beskattning av barnpension.

Beskattning av barnpension

AnL 8Ci KJELL JOHANSSON (fp):

Herr t;ilman! Så sent som för ett par månader sedart när riksdagert behartdlade irtkomstbeskaftrtingert diskuterades frågan om barnpensionen. Riksdagen avslog då bl.a. en folkpartimotion av Kenth Skårvik och Lars Ernestam. Med hänvisrtirtg till dert debatfert och med härtvisrting till riksdagens ansträngda tidsschema inskränker jag mig fill att yrka bifall fill reservationen.

164

AnL 81 MARIANNE ANDERSSON (c):

Herr falman! Jag vet aff def iute är särskilt populärt aff fala så länge här i kväll. Men jag tänker ändå säga det jag hade tänkt aff säga, eftersom jag faktiskt tycker aft detta ärende är viktigt.

Skatteutskottets betänkande ur .46 behaudlar en motion av Martin Olssort och Gunhild Bolander med yrkandet atf riksdagen skall begära en utredrtirtg och förslag för atf skatfemässigt jämställa barn som har barnpension med övriga barn.

Motionärerna har sedan 1983 framfört samma yrkande utan atf vinna gehör hos utskoffsmajorifefeu.

Bakgrunden till motionen är enkel. Def barn som har förlorat en eller båda sirta föräldrar får barrtpertsiort. Det är bra och nödvändigt. Men därmed kan man infe rned bäsfa vilja i världen påstå aff detta barn har def bättre ån andra barn, varken ekonomiskt eller på annat sätt. I stället är def tvärtom. Om föräldern varit i livet hade barnet naturligtvis fått del av dennes inkomster -utan några som helst skaftekonsekvenser för barnet.

Ett barn som mist eu eller båda föräldrarna har naturligtvis lika stort eller t. o. m. större behov av inkomsterna frän feriearbeie.

Genom den inkortsekverts som firtrts irtbyggd i rtuvaraude syslem med total beskattrtirtg av barrtpertsiort uppstår oacceptabla orättvisor.

Om två kamrater får sommarjobb och fjärtar lika mycket - säg 10 000 kr. -så får dert som lyckligen har båda sina föräldrar i livet med allt positivt det irtrtebär behålla alltihop. Dert som däremot mist ert av eller båda sirta föräldrar och på många sätt är i en sämre situation måste betala ungefär 3 500 kr. i skatt och får därmed endast behålla 6 500 kr. Var finns rättvisan i detta?

För oss i centern är detta en marginalskatfefråga så viktig som någon - och dessutom en vikfig fördelrtingsfråga.

Utskottets majoritet skriver att det finns fördelningspolifiska komplikationer med de olika alternativ till skattebefrielse som motionärerrta pekar pä, eftersom de skulle ge de största fördelarua till de barrt som har de största inkomsterna. Dä måste jag ställa frågan fill Gunnar Nilsson: Är def infe så aff inkomstskafteufreduiugeu har i uppdrag aft åstadkomma sänkta marginalskatter? Åstadkommer man def, så mirtskar ju defta problem.

Eller är det sä, Gunnar Nilsson, att socialdemokraterna i sin rädsla för aff gynrta rtägort rtågot mer helt bortser frårt dert majoritet av barrt som inte har rtågOrt artrtart irtkomst? Deras marginaleffekter vid feriearbete blir hela 35 % högre än för de barrt som har sirta föräldrar i livet. Är det socialdemokratisk räftvisepolifik? Jag hoppas irtfe det!

Certterrts utgångspunkter i skaffepolifikeu innefattar eu marginalskatte-säukuing för alla och en absolut vilja aff slå vakt om de svaga i samhället. Barn som mist sina föräldrar måsfe höra fill de svaga - eller hur?

Utskottet hänvisar också till den pågående inkomstskaffeufredniugeu med en av de mest fill intet förpliktande skrivningar jag seff på länge. Mau säger aft utredrtirtgert an leda fill att problemet med dert brislartde enhellighetert vid beskattrtirtg av barrt kommer i ell rtyti läge och därmed skulle komma rtärmare sirt lösrtirtg. Någort vilja alt rtu på rtågot sätt uttala sig för atl deu här orätfvisart skulle lösas visas inte alls. Med tanke på fidigare behandling av frågan tror vi faktiskt inte aft något nytt läge uppstår.

Frågan har prövats tidigare. 1972 års skaffeutreduirtg hade syrtpurtkfer som gick uf på atf samma beskattningsregler skulle gälla med avstod fråu atf lägga fram förslag i frågan med hänsyrt fill atf stödet till ensamstående föräldrar utreddes dä. Pensionskommittén, som lämnade sitt betänkande 1981, ansåg inte aff problemen med beskattnirtg av ferieirtkomsfer var så stora aff def motiverade rtågort förärtdrirtg så aff barrtpertsiort helt eller delvis skulle befrias från skaft. Bl. a. hänvisades lill kostnadsaspekterna. Senast i april i är avslogs en motion med hänvisning till alt propositionert om efterlevande-skyddet skulle läggas fram och man därför irtte kuude ta någon ställrtirtg då. Men frågan löstes iute heller i och med denna proposition - undra sedau på atl vi inte riktigt vill vänta på fier utredningar.

Jag måste säga all jag tycker hänvisningen till kostnadsaspekterna är märklig. Enligt senaste uppgifter skulle en helt skattefri barnpension innebära en skatleminskning med 90 milj. kr. Med ell visst belopp skattefritt skulle beloppet förstås bli lägre. Detta är väl dessa dagar, uär marginalskatterna är mer på tapeten äu någortsirt fidigare? Def är ert struntsumma för atf minska margiualskillnader på 35 % för människor med samma inkomst;

Mofionärerna har.i år pekat på flera tärtkbara lösrtirtgar som mart vill ha utredda:

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Beskattning av barnpension

Prot. 1987/88:137 Herr talman! Jag vill med detta uppmana socialdemokraterna att ansluta

sig fill vårt yrkande såsom moderater och folkpartister gjort, så aff vi på det
sättet kart fatta ett beslut som skulle undanröja eu av de orättvisor i samhället
som drabbar de svagaste: de barn som har mist en av eller båda sina föräldrar.
Med detta yrkar jag bifall till reservationen, i ,

Beskattning av barnpension

9 juni 1988

AnL 82 GUNNAR NILSSON (s): '

Herr falman! I betänkandet behandlas en cenfermotiort av Martirt Olssort och Gunhild Bolander. Motionärerrta föreslår atf riksdagert begär ert skyrtdsam utredning angående förutsättningarna aff skapa lättnader i de nuvaraude beskaftnirtgsreglerrta för barrtpertsiort.

Som skäl för ert förärtdring framhåller motionärerrta def förhållandet atf redan den lägsta nivån, i barnpensionen överstiger grundavdraget, varefter övriga inkomster som dessa uugdomar får, t.ex. av feriearbete, blir skattepliktiga - detta i motsats till andra uugdomar som kart ha ferieirtkomsfer upp till grurtdavdraget irtuan skatteplikt inträder.

Frågan har aktualiserats vid fidigare fillfällen och varit föremål för utredning.

I pensiortskommifférts slufbefänkartde (SOU 1981:61) -en utredning som
arbetade uuder den borgerliga regeringsperioden - konstaterar kommittén
efter noggrant övervägande att det inte var motiverat att genomföra någon
förändring som innebar aff barnpeusionert helt eller delvis befriades frårt
skaft. Kommittén anförde såväl principiella som ekonomiska skäl för sitt
ställningstagande; Man påpekade bl. a. att problemen med beskattnirtgert av
feriearbeie irtte var så allvarliga atf det motiverade en så vittsyftaude reform
som eu inskränkning av skaffeskyldighefen för barnpertsion över hela linjen
skulle innebära. Jag vill åter poängtera atf def var én borgerlig utredrtirtg som
konstaterade detta. ■

I pensionsufredrtirtgens delbefärtkartde om efferlevartdeskyddet, som vi
kommer att ta ställrtirtg till i morgon, föreslår en enhällig utrednirtg
förbätfrirtgar av barnpertsiorten och förlängd utbetalning vid studier. Angå
ende beskattningen har samtliga partier anslufit sig till de synpunkter som
pensiouskommittén fidigare redovisat, och rtågra förändrirtgar av skattereg
lerna föreslås infe. , ■

Ertligt utskottets mening bör problemet med eu bristande enhetlighet vid beskattningen av barn kuurta beaktas vid den förestående reformeringert av irtkomstbeskaffrtirtgen. Blartd de frågor som inkomstskatfeutredningen har atf behandla finns också reglerna för underhållsbidrag och reglerna om extra avdrag för folkpeusiouärer. I arbetet pä aft åstadkomma ett enklare och rättvisare skattesystem bör även frågor om bristande enhetlighet i beskattniugeu komma i ett annat läge och få eu acceptabel lösning.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan och avslag på reservafionert.

Def här ärendet har varit föremål för översyn i så många fidigare utrednirtgar då mart med vaga motiverirtgar irtte har gjort rtågorttirtg, och rtär mart rtu härtvisar till irtkomsiskafteutreduiugeu gör defta aft vi faktiskt inte tror på aff def kommer ske någon förändring i den här utredningen heller. Därför vill vi ha åtminstone eu viljeyttring, för vi tycker aff det här är en vikfig rättvisefråga just för de svagaste i samhället, som alltså är de barn som har förlorat sina föräldrar.

Oavsett om nu barnpensionert förärtdras och förbättras- vilket vi tycker äf mycket positivt kvarstår just det förhållandet atf barnpertsiortert beskattas hos barrtet, rtiedart de barrt som har sirta föräldrar i livet får delav deras irtkomster utau att drabbas av några som helst skattekonsekvenser. Det är detta som vi vill ändra på, Gunnar Nilsson.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Beskattning av barnpension

AnL 85 MARTIN OLSSON (c):

Herr falman! Den fråga som vi uu behaudlar tog jag upp första gångert 1979 i eu motion, och alltsedan 1983 har Gunhild Bolander och jag årligen motiortcraf i defta ärertde. Syftet med motiorterrta är att åstadkomma ert rättvis behartdlirtg ur skaffesyrtpunkt rtär det gäller barn som har förlorat en av eller båda föräldrarna. Det gäller alltså barn som uppbär barnpension.

Att jag har engagerat mig i denna fråga beror på att jag upplever atf dessa barn behandlas mycket orättvist. Meu def beror nog också på atf jag själv blev faderlös vid två och ett halvt års ålder. Visserligen utgick def ingen barnpension på deu fiden. Mert jag kart i varje fall bättre tänka mig irt i de här barrtcrts sifuafiou.

Jag skall mycket kort beskriva sitiiafiortcrt för dessa barrt. Barrtpeusionert överskrider def grundavdrag som gäller vid faxeringert, alltså 10 000 kr. Om mart slår ihop ferieinkomsfer och barnpertsiortCrt vid beskaftrtirtgen, komrtier alla ferieirtkomsfer aft beskattas. Det barrt som har förlorat ert förälder och som tjänar exempelvis 10 000 kr. under eu sommar betalar minst 3 500 kr. i skaft, medan det barn sorri har förmårtCrt atf ha bada föräldarna i livet får behålla de 10 000 kr. som han eller hon har fjärtat uuder sommareu. Detta gäller alltså för barrt upp till 19 års ålder, och det är ju väldigt vartligt atf gymnasieelever arbetar på sommaren, vilket är både rtytfigt för dem och bra ur ekonomisk synpunkt.

Meu för de barn som uppbär barnpension är det meningslöst aft arbeta, om de bara får behålla knappt två tredjedelar av ferieiukomsferna - vilket alltså skall jämföras med de barrt som har både far och mor i livet.

Det här är således en anmärkningsvärd orättvisa. Som Marianne Andersson nämnde har vi i våra motioner föreslagit olika lösningar på problemet. Men varje gårtg frågan har behandlats - utom 1979, då det var borgerlig majoritet och mau hänvisade lill en utredning - och socialdemokrater och kommunister har varit i majoritet har dessa avvisat motionerrta; med härtvisrtirtg till dert crta eller dert andra utredrtirtgert. En gång hänvisade mari

167

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Beskattning av barnpension

t. o. m. fill eu proposifion om änkepensionerna, som sedau drogs fillbaka. 1 april i är hänvisade man till den proposition som då var under utarbetande, nämligen propositionen om efterlevandepensionen. Denna proposifion har ju varit föremål för behandling under våren och i morgon komnier deu att slutbehandlas här i riksdagen. Nu har mau hittat ännu eu sak att hänvisa till, nämligen utrednirtgen om en reformerad inkomstbeskattning.

Meu det kommer ju alltid aft finnas utredningar som socialdemokrater och kommunister kan härtvisa fill. Anlednirtgen till att man hänvisar till sådana är aft mau inle vill lösa problemet. Det finns ju infe någon som helst viljeinriktning vare sig i detta betänkande eller i Gunnar Nilssons anförande. Socialdemokrater och vpk-are är okänsliga när det gäller den skatteoräftvisa som drabbar barn som har förlorat någon av föräldrarna.

Jag skall infe förlänga debatten ytterligare genom atf ställa frågor, eftersom jag utgår från aff eventuella svar infe kommer att ge någouliug. Jag bara konstaterar atl de socialistiska partierna infe vill lösa problemet. Man vill alltså ba kvar denna orättvisa. Det är,bara om vi får en annan majoritet till hösten uär vi åter samlas som def finns en möjlighet aft lösa frågan.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen.

. Överläggningen i detta ärende var härmed avslutad-Kammaren övergick till aft fatta beslut i de förevarande ärendena.

Finansutskottets betänkande 24

Mom. 1 och 2 .Utskottets heniställau bifölls.

Mom. 3 (statliga betalningar)

Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mol 148 för reservationen av Artrte Wibble m.fl, 1 ledamot avstod frårt all rösta.

Finansutskottets betänkande 31

Mom. 1 (allmärtna riktlinjer för stöd lill näringslivet)

Först biträddes reservation 1 av Anne Wibble m. fl. med 112 röster mol 17 för reservation 2 av Hans Petersson i Hallstahammar. 183 ledamöter avstod från att rösta.

Härefter bifölls utskottets hemsfällau med 190 röster mot 113 för reservation 1 av Anne Wibble m.fl. 4 ledamöter avstod frän aff rösta.

Morn. 2 (lag om avgifter för vissa statliga gararttier)

Utskottets hemställart - sorti ställdes mot reservation 3 av Anne Wibble m. fl. - bifölls med acklamatiort.

Mom. 3 och 4 Utskoff(;fs hemsfällart bifölls.

AnL 86 PER STENMARCK (m):

Herr talman! Pä få andra områdert märker mart hur irtformatiortssamhället så snabbt vinner terräng sorp just inom teletekniken. Sedan några år tillbaka går utvecklingert utomordentligt snabbt. Defta har fill stor del varit möjligt genom aff gränsen mellan tele- och dataområdena alltmer har suddats ut. Till kopplings- och överföringsfunktionerrta för kommunikafionsfjäusfer har lagts eu läng rad andra funktioner.

Tyngdpunfen hos världens feleförefag har gradvis förskjutits mot sammansatta informationssystem, där tal, data, text och bild har integrerats. Därmed har de olika tjänster som tillhandahållits iuom telenätet blivit allt svårare att skilja fråu varandra.

Teleteknik är samtidigt ett område där svenska företag ligger utomordentligt väl framme. Därigenom har dessa också gynnats geuom uppkomsten av allt friare telemarknader, där eu lång rad företag tävlar om att erbjuda konsumenterna nya och bättre produkter.

En följd av revolutionen inom feleteknikert är atf fidigare rtafiortella företag, ofta med ert mortopolUknartde ställrting, har förlorat sin fidigare så dominerande roll. Defta är en utveckling som har kuunat följas i länder som USA, Japan och Storbritannien,

De politiska beslut som där tagits har varit en direkt konsekvens av den tekniska utvecklingen, och de har också möjliggjort för def egua lartdets företag atf forfsättrtirtgsvis hänga med i en alltmer dynamisk omvandlingsprocess.

Också i Sverige kau vi se en likartad artpassrtirtg av de politiska beslufcrt fill den tekniska utvecklingen, även om besluten här mer haft karaktären av ett nödvärtdigf ortt, sett frårt dert polifiska majorifeterts sida.

Dert artpassrtirtg av det svertska televerket fill omvärldcrts krav som skett Urtder 1980-talet har varit nödvändig. Lika nödvändigt är def aft deuna utveckling får sin fortsättning på sätt som utvecklats i ett antal borgerliga reservationer.

Televerkels verksamhet drivs både inom det statliga affärsverkets ram och

169

Prot, 1987/88:137 9 juni 1988

Inriktning av telepolitiken

170

i bolagsform, Avsiklert är att de olika bolagen skall utgöra ett komplement till televerkets egen verksamhet. Till största delen styrs bolagsdelert via Teleirtvesf AB. De ertda uudarttagen utgörs av utvecklingsbolaget Ellemfell och satellit företaget Nordiska Telesatellit AB. Inom Teleinvest AB skall utvecklas affärsidéer och verksamheter som är förenliga med feleverkskon-cernens affärsstrategi.

Herr talman! Tre delar ay def betänkartde som vi nu behandlar förtjänar en extra kommentar.

1. Genorn de beslut som riksdagen nu skall fatta försvinner alltrher av feleverkets monopolställning. Televerkets anslufuirtgsmortopol pä abort-rterttväxlar och mynfapparater för allmänt bruk kommer successivt aff upphävas. Detta är positivt. Atf defta är eu långsiktig process framgår också av att televerket tidigare i år har upphävt monopolet på så kallade modem för höga hasfigheter. Ytterligare steg i dertua utveckling kan tas genom ett bifall till reservafion 11.1 dertrta har moderaterrta och folkpartiet föreslagit aff s. k. tredje parts trafik skall fillåtas, dvs. möjlighetert aft hyra uf ledningar i andra hand. Defta ligger som jag ser det också väl i linje med vad feleverket själv föreslagit.

2.1 flera år har vi från rrioderat håll framhållit dét olämpliga i aff televerket
både fillverkar utrustning och därefter godkänner infe bara sina egna utan
också konkurrertterrtas produkter. Genom statens telenämnd som uu
inrättas försiviuuer denna olyckliga dubbelroll! Detta är klart ett steg i rätt
riktning. Genom att bifalla reservafionerna 8 öch 9 skulle vi dessutom låta
statens feleiiämrtd vara dert myndighet som dels föreskriver säkerhetskrav,
dels verkar för konkurrerts irtom teleorrirådet och dels också är tillsf åndgivare
av radiofrékvertser. '

3. Def är positivt att televerkets tillverkrtirtgsverksamhet fill allt större del lagts Urtder bolag. Def gör aff verksamhetert får en smidighet som anrtars irtfe skulle ha varit möjlig. Möjligheferi fill kortkurrens med företag i andra länder har därmed ökat. Men det firtris samtidigt skäl'atf gå lärtgre. Televerkets bolagssektor är i dag helt domirterahde på utrustningsmarknadén för felemateriel. Detta är en sfällnirtg sorri stafert irtfe bör ha i ert kommersiell verksamhet

I reservafiortCrt 4, gemertsam för moderaterrta och folkpartiet, föreslår vi därför att akfierna i Teleinvest AB bör säljas ut.

Herr taluian! Jag ber med detta, som bakgrund attfå yrka bifall till reservationerna 4, 5, 6, 8, 9 och 11, fogade till betänkandet.

AnL 87 OLLE GRAHN (fp):

Herr talman! Folkpartiet här under en rad år i och utanför riksdagen drivit frågan.om en avmonopqlisering av:felepmrådef. Ert del smälek har vi fått ta emot, mert vi har fortsatt aff tala för vad vi mcrtar leder fill ert telemarkrtad med socialt ansvar. Vi har, nu i rtågort mån fått gehör. Regerirtgens felepropositon ansluter sig till vår huvudprincip om avmouopöliseriug. Men vi tycker atf man vågar för litet. Flera av de viktiga frågorna lämnar man fill fortsatt utredning. Och den stora frågan om liberalisering av telenätet, deu törs man inte alls beröra.

Vi är i folkpartiet övertygade om aff telekommunikation erbjuds bäst i ett sysfem av konkurrens. Varför skall t. ex. faksimiltjänsfer få erbjudas bara av en enda part? Vi har också upprepat befönirtgert av det social artsvaref. Det är , ertligt vår mertirtg fundamentalt att vikfiga teletjänster kan erbjudas över hela vårt land. Vi arbetar för eu telemarknad med artsvar för såväl avlägsrta som certtrala delar av landet.

Telekommunikation av olika slag äger rum i ett telesystem som i ökande grad kommer aft utgöra en samverkan mellan def statliga allmänna telenätet och ett antal privata nät. Def är viktigt aft företrädare för dessa olika rtäf kan, verka på lika villkor. Sveusk telepolitik bör därför, på samma sätt som sker i en rad andra länder, söka skapa goda förutsättningar för en verklig rtätkoukurreus mellan jämbördiga parter.

Det skall vara ertkelf att använda felefoni. Vi vill öka effekfivifefert och rtå lägre-taxor gertom ätt låta olika företag sköta tekrtiken i stället för ett enda. För allmärthefert blir defta i prakfiken helt enkelt eri fråga om aff betala räknirtgcrt fill det företag som ger bäst service. Mart rirtger fortfarartde med samma apparat och på samma sätt som rtu.

Dert goda ufvecklirtgsmiljön bör också röra artdra områdert, Vattertfalls, Sydkrafts, SJ:s och försvarets telenät. Den svenska telemarknaden bör dessutom vara öppen för interrtatiortella rtäfföretag.

De mål som formuleras i proposifionen bygger på kontakter med ett antal berörda parter på telemarknaden - dock inte allmänheten som därmed har saknat deu insyrt som vore motiverad.

I flera fall firtns artledrtirtg fill komplefferirtgar och förärtdrirtgar. Def gäller t. ex. rtär det i proposifionen talas om atf "stafert skall artsvara för aff det firtrts ett sammarthållet och öppet felertäf, som täcker hela lartdet", Dert "sammarthållrtirtg" som texfert stundom talar om passar infe in i dert "öpprta" kortkurrertsmiljö som uppmärksammas i audra delar av proposifionen, Deu nödvändiga balansen mellan samhällshänsyrt och markrtadshärtsyrt som behövs, lämnas i proposifionen fill fortsatt utredning. Detta utredningsarbete hade mycket väl kunnat initieras tidigare i anslutning til! fidigare väckta folkparfimofiouer i riksdagen.

Def firtrts artledrtirtg att särskilt betona vikten'av förbättrad säkerhet i våra felertäf. Det rtuvaraude nätsysfemet kart anses som ytterligt sårbart i krislägen av kris. Därför bör förbättrad rtäfsfatistik fas fram. Vidgade artsträrtgningar bör också göras för att dubblera vikfiga länkar och delsystem som har fundamental betydelse för helheten. Ny teknik som är säkrare än gammal kan prioriteras.

Def råder bred enighet om atf de ■ uppgifter som anges för statens telenämnd motiverar att den inrättas. Det kunde ha uttryckts tydligare atf nämrtdcrt aktivt bör verka för effektivare kortkurrens och balans på telemarknadert och infe bara "biträda NO och SPK med teknisk expertis".

Statens telenämrtd måste få möjlighet aff verka självsfärtdigt i förhällartde till parferrta på telemarkrtaden. Därför måsfe deu personal som skall anställas hos nämnden få arbeta helt fristående.

Def firtrts artledrtirtg betona aft den inledda avmonopoliserirtgcrt av modemer Ortiedelbarf bör gertomföras fullt ut, alltså även för de högsta hasfigheterna.

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Inriktning av telepolitiken

171

Prot. 1987/88:137 Fri tredjepartstrafik är eu förufsättrtirtg för utveckling av fjänsfemarkrta-

9 juni 1988 dert. Regeringert förefaller här fa avstånd från marknadens möjligheter och

[ ~ vilja bevara televerkets nuvaraude dominans. Riksdagen bör omedelbart

nri ning av p fatta prirtcipbeslul om all del praktiska monopolet på tredjepartstrafik på det

allmänna telenätet skall avskaffas.

Den nya konkurrensutsafta verksamhefeu för televerket kräver ertligt proposifionert fortsatt höga irtvesterirtgar och ert ökad effektivitet. Enligt vissa uationella och interuationella bedömare kart marknaderts efterfrågan på telekommurtikafiouskapacitef under 1990-falef komma att öka långsammare än ökningen i marknadsutbudef. Propositionen tycks iute ha fäst avseende vid detta när man anger förväntad omsättningsökning för koncernen som helhet fill 30 % för tiden 1988-199L

Def finns anledning atf anpassa televerkets utbygguadsfakt för dess anläggningar till en situation där en mer försiktig marknadsutveckling finns med i bilden. Förutsättningarna för telemarknadens utveckling i Sverige bör vara sådana att konkurrenter till televerket finner goda skäl att träda in på marknaden.

Liberalisering av telemarknaden kan utföras med eller utau privafisering. Privatisering innebär emellerfid förbättrade möjligheter till spridning av inflytande och kontroll och leder till ökad effekfivitet.

Konkurrensfrämjande åtgärder för nya nätföretag är motiverade uuder en övergångstid, för atf den svenska feleuätskonkurreusen skall bli verklig och deu önskvärda konkurrensbilden uppnås. Goda konkurrensförutsättningar för uya företag kan skapas via åtgärder för aktiv standardisering, riktade ufbilduiugsålgärder och samhälleliga forskningsbidrag och demonsfrafious-system som l:"inausieras av både näringsliv och stat.

På detta vis främjas en bra konkurrens rörande tjänster som anvärtder nätsysfemet.

Televerkels nuvarande ansvar för förvaltning av statens felenät ger verket en utomordentligt dominerande position; I anslutning till den flerfald av telenät som främjas i andra länder finnsdet därför anlednirtg artalysera en uppdelrting av statens nuvarande gruudnät. Delningen bör göras med hänsyn till att möjligheterna till lönsamhet är mer gynnsamma i de södra och mellersta delarrta av lartdet ärt i de norra.

Vi är medvetna om aff omorganisafiort av gruudnätet i vårt lartd rymmer praktiska och tekniska svårigheter. Det bör därför uppdragas åt teleutredningen aff genomföra en analys och komma med förslag fill genomförande. Målsäffnirtgeu bör vara aff nä fram fill låga taxor och fullständig laudstäck-ning med bästa möjliga effektivitet för sveusk. telekommuuikatiou som helhet.

Herr falmau! Vi har i reservationer som är fogade till betänkandet framfört våra förslag, och jag ber att få yrka bifall till dessa reservatiouer. Del gäller alltså reservatiorterrta nr 4, 5, 6, 7, 8, 9, 11, 12, 14 och 15.

AnL 88 ANNA WOHLIN-ANDERSSON (c):

Herr talman! Det är en regerings privilegium att tillsätta utredningar. Det

tillhör också regeringens privilegier atf bestämma vilka direktiv utredningen

172 skall ha. Det är naturligt atf oppositionen kan ha en åsikt om detta, och det

har vi haft i våra motioner T108 och T201. PrOt. 1987/88:137

Motionerrta har följts upp i reservation 2, där vara huvudprinciper för 9juni 1988

Inriktning av telepolitiken

feleverkets regionalpolitiska och sociala uppgifter redovisas. Helt naturligt

yrkar jag bifall lill den reservationeri. I reservation 16 vill centerus ledamöter i utskottet att statskassan skall få

litet mera pengar av televerket. Anledningen härtill anges i reservationen,

och jag yrkar bifall lill reservation 16.

Så ett par ord om del särskilda yttrandet. Det är naturligtvis tacknämligt

aft Rune Thorén här följt upp motiousförslaget om en bättre telefonkatalog

för abonuenferua i Östergötlands län. En får täcke, som en säger i

Östergöfland. Def är helt enkelt ett försök atf få droppen aff urholka stenen,

dvs. att någon gäng få televerket alt använda förnuftet och se lill kundernas

krav på eu adekvat telefonkatalog för vårt län.

• AnL 89 VIOLA CLAESSON (vpk):

Herr lalman! Statsanställdas förbund orduade rtyligert en debatt i Trollhättan pä temat affärsverkens framtid. Ordförandert i SF-distriktet i Västsverige sade bl. a. följartde tärtkvärda ord:

"Urtder flera är har vi som är artställda inom de statliga verken levt med en ständig oro. Framför allt de borgerligas fal om privatiseringar och nedskärningar har hotat våra jobb. Men även våra kamrater iuom arbetarrörelsen har tagit upp dessa idéer. Vi har också märkt aff affärsmässighet och konkurrens kommit i förgrunden medan samhällsansvaret och samhällsnytta alltmer fått stå fillbaka."

Telekommunikationer och informationsbehandling hör fill de mest expansiva branscherrta i irtdusfrivärldeu. En revolution har skett med elektronikens hjälp, och en rad rtya teletjänster har sett dagens ljus uuder 80-falet. De transnatiönella bolagen har infe missat chansen aff kasta sig över denna marknad. Upplösnirtgert av det svertska mortopolet har påverkats av dessa mäkfiga företag. Mert det drabbar de s. k. hushållskuuderna, de vanliga medborgarna, hårdast.

Maktkampen på USA:s felemarknad förskräcker. "Allt som avreglerats i det här landet under 80-talét''har varit en katastrof för fackföreningsrörelsen", säger en mart från def amerikanska teleförbuudef. Def gäller flyget, åkerinäringen, felekommurtikafiorterrta och mycket artnat. Den fria konkurrensen har samtidigt lett fill serviceförsämringar och betydligt dyrare lokaltaxor. Gå långsamt fram med avregleringar och skydda nätet, säger de amerikanska fackföreniugsmänrtcrt som ett gott råd fill svertska politiker och felemyrtdighefer. Men tyvärr tycks def vara få som lyssnat. Vpk är i praktiken i dag det enda parfi som vill stoppa uppluckringcrt av televerkets mortopol.

Ertligt EG:s s. k. Gröna bok kommer kommunikationerna under de få år som återstår av 1900-falef atf växa från 2 till 7 % av BNP: Det betyder atf de, näst sjukvårdeu, kommer aft bli det största verksamhetsområdet i industriländerna i väst. USA är deu självklara huvudkraflen i denna utveckling.

1980 hänvisade socialdemokraterna i opposition här i Sverige till Thatchers England som ett skräckexempel - men faktum är att USA ligger närmare lill i den vägen. I Förenta Staterna hävdade propagandan atl konkurrens skulle gynna kunderna. Eu stor process drogs i gång mol monopolet på teleområ-

173

Prot. 1987/88:137 9 juni 1988

Inriktning av telepolitiken

det. Resultatet blev visserligen aff långdisfanssamfalen blev billigare, meu i övrigt steg priserna. Den sociala hänsynen har minskat och servicen försämrats i samma takt. Liksom socialdemokraterna gjorde 1980 vill också jag anföra exempel från länder som har hunnit längre i utvecklingen.

Men utvecklingen är här, lika litet som på övriga områdeu, odesbunden eller "framtvingad av den tekniska utvecklingen", lika litet här som i USA eller England. I stället måsfe det vara så aff de polifiskt ansvariga tillsammans med dem som mest berörs skall ha greppet över den tekniska utvecklingen.

Låt mig fa ett exempel som berör alla människor i Sverige och som därför har väckt en viss debaft: myntapparaferuas vara eller inte vara på olika orter. Monopolet på mynfapparater skall slopas. Vad innebär det? Finns def enligt majoritetens mening ingen som helst social funkfiort med dessa telefortap-parafer? Regeringen har uttryckt det i orden "förlusten på myntapparater får infe bli orimlig". Vad menas med def? Hur värderar Birger Rosqvist ett liv som kanske kan räddas med hjälp av en fillgänglig telefonkiosk, t. ex. på en badplats? I vårt klimat kan en sådan myrttapparat rtäppeligert ge rtågra inkomster annat än under badsäsongen, eller hur? Vilken privatkapitalist har ekonomiskt intresse av en badplafsfelefort?

Redart i dag är automater för plastkort privatiserade. Plastkorfsfvångef gör aff de flesta av oss irtfe kart artvärtda felefonerrta. De firtus på garanterat vinstgivartde platser där jef-sef-gängeu och affärsmärtrten håller fill. Jag tycker aft def är orättfärdigt aft tillåta sådarta safsrtirtgar på bekosfrtad av dert sociala rtyffart. Dert flåshurfiga kommersialiseringen av alltmer av vardagslivets servicebehov ökar klassklyfforna i samhället.

Televerket har hittills haft monopol på kontorsväxlar. Def finns redan i dag stora driftsproblem med växlar, kontra nät. Nu finns risk för aff problemen blir ännu svårare om företag och feleverk skall äga skilda delar av sysfem och nät. Jag vill fråga Birger Rosqvist: Vem skall ha ansvaret om och när def irtfe fungerar när irtgert har ett helhetsgrepp eller helhetsartsvar?

Svert Hulterström har utlovat en granskning om televerkets roll och av hur statens regionalpolifiska och sociala artSvar på teleområdet furtgerar. Denna granskning .skulle aldrig ha initierats om inte kritiken mot olika funktioner varit så besik. Vpk tycker aff def är bra aff feleverkets och statens ansvar utreds. Men varför har då.regerirtgen så bråttom med aft driva igenom förärtdrirtgar som ytterligare mirtskar detta artsvar inrtan deu parlamentariska utredrtirtgert erts kommit i gårtg med sitt arbete?

Birger Rosqvist! Jag vill ha ett klart besked om varför vi infe först skall utreda och därefter diskutera mål och rikflinjer. Vem eller vilka är det som tvingar fram deuna forcering? Antag atf utredarna kommer fram fill aff den s. k. kortkurrensen och uppluckrirtgen av feleverksmonopolet allvarligt har skadat vikfiga servicefunkfiorter för allmänheten. Får riksdagen i så fall möjlighet att på nytt göra förärtdringar för atf återupprätta monopolet och ansvaret?

För min del anser jag att vi måste vänta på dert parlamerttariska utredningert irtnart vi beslutar om mål och irtriktning för telepolitiken.

Herr talman! Jag yrkar bifall fill vpk-reservationerrta nr 1 om utrednirtg före beslut, nr 3 om huvudansvaret kontra konkurrensen, nr 10 om avveck-

Urtgert av mortopolet på kontorsväxlar och mynfapparater samt rtr 13 om Prot. 1987/88:137
kabel-TV-di visionen. 9 juni 1988

(forts. prot. 138) "~~ ; ; TT"

Inriktning av telepolitiken 14 § Kammaren beslöt atf förhandlirtgarna skulle fortsättas vid morgortdagerts sammanträde;

15 § Anmäldes och bordlades Förslag

1987/88:23 Riksdagerts revisorers förslag artgående disposifiortCrt av statliga myndigheters överskottsmaterie!

16 § Kammarert åtskildes kl. 22.56. Irt fidem

TOM T:SQN THYBLAD

/Olof Marcusson

175

Prot. Förteckning över talare

1987/88:137 (Siffrorna avser sida i protokollet)

Torsdagen den 9 Juni

Förste vice falmartnen 75

Andersson, Marianne (c) 164, 166

Bergqvist, Jan (s) 150, 157

Bildt, Cari (m) 62, 94, 103

Björk, Gunnar (c) 15, 39, 51, 57, 135

Calner, Lisbet (s) 162

Carissort, Irtgvar, stafsmirtister 88, 100, 108

Claeson, Tore (vpk) 128, 133

Claesson, 'iola (vpk) 173

De Geer, Lars (fp) 126, 133, 134

Feldt,, Kjell-Olof, finansminister 41, 53, 59

Franzén, Tommy (vpk) 146, 155

Fridolfsson, Filip (m) 163

Gadd, Arne (s) 28, 36, 41, 163

Gennser, Margit (m) 163

Grahn, Olle (fp) 170

Hegeland, Hugo (m) 162

Johartsson, KjeU (fp) 138, 144, 145, 150, 156, 164

Johansson, Olof (c) 75, 97, 106

Josefson, 5'.tig (c) 140, 145, 153, 158

Lundgrert, Bo (m) 136, 154

Nilssort, Guunar (s) 164, 166, 167

Olsson, Martin (c) 167

Petersson, Hans, i Hallstahammar (vpk) 22, 36, 40, 52, 58, 163

Rydén, Rurte (m) 123, 132, 134

Stcrtmarck, Per (m) 169

Surtdgren, Rolartd (s) 130, 134, 135

Svenssort, Alf (c) 116

Svenssort, Jörn (vpk) 113

Tobisson, Lars (m) 4, 33, 37, 49, 56

Werner, Lars (vpk) 83, 99

Westerberg, Bengt (fp) 68, 96, 104

Wibble, Anne (fp) 10, 34, 38, 50, 56

Wohlirt-Andersson, Anrta (c) 172

Åsling, NUs G (c) 110

176 gotab Stockholm 1988 15542