^{Regeringens
proposition}

1987/88:8

om delegerad beslutanderätt i vissa

domstolsärenden, m. m. Prop.

, 1987/88:

Regeringen föreslår riksdagen att anla det förslag som har lagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel den 24 september 1987. På regeringens vägnar

Kjell-Olof Feldt

Anna-Greta Leijon

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås alt beslutanderätten i vissa enklare domstolsärenden skall kunna delegeras lill icke lagfaren personal vid lingsrällerna.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den I januari 1988.

Propositionens lagförslag Prop. 1987/88:8

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:799) om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden

Härigenom föreskrivs alt 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden i paragrafens lydelse enligt lagen (1987:799) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§'

Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej annat följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava den sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigl,

om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angår

1. tillstånd till äktenskap enligl 2 kap. 2 § äktenskapsbalken,

2. talan mot överförmyndares beslut,

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller lillslånd lill vinstutdelning i bolag eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd lill viss förvallningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i delta stycke.

1 fall som avses i andra stycket skall rätten bestå av en lagfaren domare och nämndemän, när ärendet skall prövas enligt äktenskapsbalken, lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem eller föräldrabalken, och annars av minst tre och högst fyra lagfarna domare. När nämndemän ingår i rätten, skall 14 kap. 17 § äktenskapsbalken tillämpas.

Regeringen får för andra fall än Regeringen får för andra fall än

som avses i andra stycket föreskri- som än som avses i andra slyckel va all ärenden som avser förord- föreskriva all tjänstemän som inte nande eller entledigande a v förmyn- är lagfarna får handlägga ärenden dåre eller god man eller inskrivning som är av enkel beskaffenhet och av förmynderskap eller godman- som avser

skåp får handläggas av en tjänste- 1. förordnande eller entledigande
man som inle är lagfaren. av förmyndare eller god man,

2. inskrivning av förmynderskap eller godmanskap,

3. avträdande av egendom till förvaltning av boutredningsman och

förordnande eller entledigande av boutredningsman.

' Senaste lydelse 1987:799. 2

Justitiedepartementet Prop- 1987/88:

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 september 1987.

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist. G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Leijon

Proposition om delegerad beslutanderätt i vissa domstolsärenden, m. m.

1 Inledning

Regler om vem som får fatta beslul i mål och ärenden hos tingsrätterna finns i olika lagar och andra författningar. I allmänhet bygger reglerna på att en eller flera lagfarna yrkesdomare deltar i handläggningen. 1 fråga om vissa slag av mål och ärenden finns dock möjlighet atl delegera beslutanderätten till tingsnotarier eller icke rätlsbildade tjänstemän (dom-slolsbilräden).

Domstolsverket har utrett möjligheterna och lämpligheten atl delegera beslutanderätt lill notarier och domstolsbilräden även i vissa slag av mål och ärenden, där sådan delegering för närvarande inte är tillåten. Utredningen har redovisats i domstolsverkels rapport (1986:3) Beslutsdelegation i mål och ärenden vid tingsrätt.

Rapporten överlämnades i augusti 1986 till regeringen. Domstolsverket hemställde därvid om sådana författningsändringar alt beslutanderätt skall kunna delegeras till lingsnolarier och domstolsbilräden i vissa typer av ärenden. Den delegering som sker lill biträden bör enligl verkel till en början ges formen av en försöksverksamhel.

Jag skall i det följande ta upp de frågor om delegering av beslutanderätt som omfattas av domstolsverkets hemställan och som kräver lagstift-ningsbeslul av riksdagen. Frågorna rör endast delegering lill domstolsbiträden.

Om mitt lagförslag godtas kommer jag senare alt föreslå regeringen förordningsbestämmelser som närmare reglerar hur delegering skall ske. För riksdagens information kommer jag dock att redan i detta ärende översiktligt redovisa vilka avgränsningar som bör göras.

Till protokollet bör som bilaga 1 fogas utredningens sammanfattning av rapporten i de delar som jag nu avser atl la upp. Utredningens lagförslag i dessa delar bör fogas till protokollet som bUaga 2.

Rapporten har remissbehandlats. Remissyttranden har avgetts av riksåklagaren, statskontoret, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norriand, Sollentuna tingsrätt, Nyköpings tingsrätt, Västerås tingsrätt, Mora tingsrätt, Norrköpings lingsräft, Eksjö fingsrätt, Kalmar tingsrätt, Krisfianslads tingsrätt, Malmö lingsräft, Halmstads tingsrätt, Göteborgs fingsrätt, Sjuhäradsbyg-dens fingsrätt, Sandvikens lingsräft, Sundsvalls lingsräft, Östersunds tingsrätt, Umeå lingsräft, Luleå tingsrätt, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund, Föreningen Sveriges statsåklagare, Centralorganisationen SACO/SR saml Tjänstemännens Centralorganisation (TCO). TCO har överiämnat eft yftrande från Statstjänstemannaförbundet (ST). En sammanfattning av remissyttrandena har upprättats inom juslitiedepartementel och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (2425-86).

Prop. 1987/88:8

2 Föredragandens överväganden

Mitt förslag: Domstolsbilräden vid tingsrätt skall i den utsträckning som regeringen föreskriver få handlägga och avgöra ärenden som avser avträdande av egendom lill förvaltning av boutredningsman, förordnande eller entledigande av boutredningsman, förordnande av bodelningsförrättare eller skiftesman vid arvskifte saml vissa ärenden enligl lagen (1927:85) om dödande av förekommen handling.

Domstolsverkets förslag: Överensstämmer i stort sell med mitt förslag.

Remissinstanserna: Förslaget fillstyrks av nästan alla remissinstanser. Från någol håll ifrågasätts om förslaget innebär några rationaliseringsvinster.

Skälen för mitt förslag: Delegering av handläggaruppgifter till domstolsbilräden har redan skell i fråga om flera slag av mål och ärenden vid tingsrätt. Här kan särskilt nämnas sådan delegering som avser handläggning av inskrivningsärenden (jfr prop. 1979/80:100 bil. 5 s. 45, SFS 1980:553), mål om betalningsföreläggande Qfr prop. 1983/84:78, JuU 15, rskr.152, SFS 1984:133 och 184) och förmynderskapsärenden (jfr prop. l984/85:4,JuU7,rskr.7l,SFS 1984:1032och 1985:35). Ddegeringen har alllid inletts i form av försöksverksamhet.

Domstolsverket har utvärderat den hittills genomförda verksamheten med delegering lill domstolsbiträden. Utvärderingen har redovisats i

rapporterna (1982:6) Delegationsreformen inom inskrivningsväsendel Prop. 1987/88:8 resp. (1987:2) Beslulsddegation i betalningsföreläggande och förmynderskap. Av utvärderingarna framgår all delegeringen har gett övervägande positiva erfarenheter.

För egen del vill jag inledningsvis framhålla atl delegering av arbetsuppgifter kan vara ell verksamt säll atl rationalisera domslolsarbelet. Detta är självfallet av stor belydelse i del rådande statsfinansiella läget med knappa resurser. Men delegering skall inle bara ses som en rafionali-sering i besparingssyfte. Domarpersonal kan genom delegering avlastas mer eller mindre rutinbelonade arbetsuppgifier samtidigt som andra personalkategorier får mer ansvarsfyllda uppgifter. Som riksdagen nyligen har uttalat (JuU 1986/87:25 s. 5, rskr. 202) är delegering därigenom en personalutvecklande åtgärd, ägnad all ge alla berörda personalgrupper större arbetstillfredsställelse. Genom atl domarpersonal kan avlastas enklare uppgifter och rutinbelonade göromål och i stället kan inrikta sig på de arbetsuppgifier som kräver mer ingående juridisk sakkunskap har delegeringen också ell värde från rättssäkerhetssynpunkt.

När arbetsuppgifter delegeras måsle givetvis del delegeringsbara området begränsas lill sådana mål och ärenden och verksamhelen utövas under sådana former atl kvalitén i rättskipningen och rättsvården i övrigt kan behållas på hittillsvarande höga nivå.

Mol bakgrund av dessa överväganden finns del enligl min mening skäl atl nu gä vidare på den inslagna vägen och undersöka om arbetsuppgifter kan delegeras även på andra områden än de hittills prövade.

Domstolsverkels förslag innebär att domstolsbiträden bör ges möjlighet att, i den utsträckning regeringen bestämmer, handlägga och fatta beslul i ärenden som avser

- avträdande av egendom till förvaltning av boutredningsman och förordnande eller entledigande av boutredningsman,

- förordnande av skiftesman vid bodelning eller arvskifte,

- dödande av vissa lyper av förkomna handlingar och dödande av vissa slags inteckningar utan alt handlingarna kan företes.

Förslaget berör ärenden som avses i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden (ärendelagen). Enligl 6 § ärendelagen är fingsrätten vid handläggningen av dessa slag av ärenden domför med en lagfaren domare. Om ärendet är tvistigl eller om del annars finns särskild anledning skall dock rätten bestå av tre eller fyra lagfarna domare. 1 vissa fall skall nämndemän medverka.

En lingsnolarie med minsl ett år och sex månaders tjänstgöringstid får förordnas att handlägga sådana ärenden enligl ärendelagen som kan avgöras av ensamdomare. Förordnandet får dock inle avse ärenden som är vidlyftiga eller svåra eller som av någon annan orsak kräver särskild erfarenhet (19 § förordningen /1979:572/ med lingsrältsinstruktion, omtryckt 1986:206).

I del följande skall jag närmare behandla de ärendelyper som domstolsverket har föreslagit atl domstolsbilräden skall kunna få förordnande att handlägga.

2.1 Förutsättningar för delegering Prop. 1987/88:8

2.1.1 Boutredningsman

Regler om avträdande av egendom till boutredningsman finns i 19 kap. I § ärvdabalken (ÄB). Reglerna innebär alt rätten på begäran av en dödsbodelägare eller en testamentsexekutör skall förordna alt egendom skall avträdas till förvaltning av boutredningsman. Rätlen skall vidare utse någon atl i egenskap av boutredningsman handha förvaltningen. Under vissa förutsättningar är även vissa andra personer än de nyss nämnda ansökningsberätligade. Någon ovillkorlig räll all utverka elt beslut om boets avträdande till förvaltning av boutredningsman har dessa emellertid inle.

Enligl min mening bör del kunna anförtros åt domstolsbilräden all falla beslut i fråga om sådana ärenden som avser ansökningar gjorda av dödsbodelägare eller testamentsexekutör. I dessa fall innefattar rättens ställningstagande ingen närmare prövning av behovet av förvaltning genom boutredningsman. Den föreslagne boulredningmannen bör vara känd för tingsrätten och genom tidigare förordnanden ha erfarenhet från sådana uppdrag. Är den som föreslås advokat eller anställd som jurist vid advokatbyrå bör det i aflmänhet inle råda någon tvekan om lämpligheten.

Självfallet får det inte råda någon oenighet om personvalet. I så fall är ärendet tvistigl och får inle handläggas av ensamdomare.

Från delegering bör undantas ärenden där kravet på särskild kompelens hos boutredningsmannen är framträdande eller där ärendet på grund av internationell anknytning eller av annan anledning typiskt sett kan vara komplicerat. Om dödsboet är av större omfattning och flera boutredningsman behöver förordnas är del heller inle lämpligt att lägga avgörandet på biträdespersonal. Detsamma gäller sådana fall när interimistiska beslul erfordras.

I likhet med domstolsverket anser jag därför atl delegering bör kunna ske under följande särskilda förutsättningar:

- ansökan skall göras av dödsbodelägare eller testamentsexekutor,

- förordnandet får avse endasl en boutredningsman,

- det måsle slå klart all den föreslagne boutredningsmannen är lämplig för uppdraget,

- den avlidne var vid dödsfallet svensk medborgare och hade hemvist i Sverige,

- interimistiska förordnanden får inle vara påkallade.

En boutredningsman som har slutfört sitt uppdrag får ansöka hos rätten om all bli entledigad (19 kap. 15 § ÄB, ändrad senast genom SFS 1987:231). Om boutredningsmannen därvid pastarätt uppdraget är slutfört och ingen av dödsbodelägarna invänder mol delta kan rätlen normalt bifalla framställningen utan närmare prövning. Liksom domstolsverket anscrjag atl handläggningen av sådana ärenden bör kunna delegeras lill domstolsbilräden.

2.1.2 Bodelningsförrättare och skiftesman Prop. 1987/88:8

Skiftesman kan förordnas av rätlen i samband méd bodelning (13 kap. 1 § giftermålsbalken, omtryckt 1978:854) eller arvskifte (23 kap. 5 - 7 §§ ÄB).

Den 1 januari 1988 ersätts giftermålsbalken av den nya äktenskapsbalken; prop. 1986/87:1, LU 18, rskr. 159, SFS 1987:230 (ÄktB). Samtidigt träder vissa ändringar i 23 kap. ÄB i kraft (SFS 1987:231).

ÄktB innebär vissa ändringar i reglerna om bodelning. Bl.a. avskaffas institutet boskillnad. Som följd därav kommer bodelning i anledning av boskillnad inte längre alt förekomma. Däremot skall bodelning liksom hittills ske när ell äktenskap upplöses (1 kap. 5 § och 9 kap. 1 § ÄklB). Benämningen skiftesman ändras lill bodelningsförrättare. Förfarandet vid förordnande av bodelningsförrättare motsvarar vad som redan nu gäller i fråga om förordnande av skiftesman. Del innebär alt om makarna inte kan enas om bodelningen har vardera maken en ovillkorlig rätt atl begära atl en bodelningsförrättare förordnas (17 kap. 1 § ÄktB).

Om delägarna i etl dödsbo inle kan enas om arvskifte får rätten förordna en skiftesman pä begäran av en dödsbodelägare. Hinder mol all förordna en skiftesman i ett dödsbo föreligger dock om boel slår under förvaltning av boutredningsman eller testamentsexekutör eller om delägarna har slutit avtal om sammanlevnad i oskiftal bo (23 kap. 5 § och 24 kap. 6 § ÄB).

Bestämmelser om bodelning finns också i lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem. Enligl dessa regler skall bostad och bohag som är gemensamma för en ogift kvinna och en ogift man som bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden under vissa förutsättningar fördelas mellan samborna genom bodelning. Beträffande förordnande av bodelningsförrättare hänvisar lagen (20 §) till reglerna i ÄklB. Lagen träder i kraft den Ijanuari 1988. Samtidigt träder lagen (1987:813) om homosexuella sambor i kraft (prop. 1986/87:124, LU 24, rskr. 350). Enligt den lagen skall vad som gäller om sambor enligt bl.a. lagen om sambors gemensamma hem tillämpas även på personer som bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande.

Jag anser liksom domstolsverket all ärenden om förordnande av skiftesman (bodelningsförrättare) vid upplösning av äktenskap och vid arvskifte lämpar sig väl för delegering lill domstolsbilräden, förutsatt atl ärendena är okomplicerade, parterna ense om atl skiftesman (bodelningsförrättare) skall förordnas och personvalet otvistigl. De uttalanden om dokumenterad kompetens som jag gjorde i avsnillet om boutredningsman är självfallet tillämpliga även i dessa fall. Under motsvarande förutsättningar bör enligt min mening delegering kunna ske i ärenden enligl de nyss nämnda lagarna om sambor. Dessa lagar har ju tillkommit efter utarbetandet av domstolsverkets rapport och har därför inte kunnat beaktas av verket.

Även om det inte finns anledning alt befara all de ändringar på famil
jerättens område som jag nu har nämnt kommer alt komplicera hand
läggningen av eller försvåra bedömningen i de ifrågavarande ärendena,
anscrjag det dock vara lämpligt atl avvakta en lid med all öppna möjlig- „

hel till delegering lill domstolsbilräden i ärenden som rör samboförhäl- Prop. 1987/88:8 landen. Av praktiska skäl bör det emellertid redan i detta lagstiftningsärende göras en sådan ändring i ärendelagen att delegering blir möjlig. Jag kommer alt uppmärksamt följa tillämpningen av de nya samboreglerna och avser alt för regeringen anmäla frågan om en ändring i lingsrättsinslruktionen avseende även den typen av ärenden, när tillräckliga erfarenheter vunnits.

Från området för delegering bör undantas sådana ärenden där kravel på kompelens hos skiftesmannen (boddningsförrätlaren) är särskilt framträdande eller där inlernationell anknytning kan göra forumfrågan svårbedömd (jfr 10 kap. 9 § rättegångsbalken). Jag anser således, i likhet med domstolsverket, alt domslolsbilrädens beslutanderätt i dessa fall bör begränsas lill områden där det endasl är fråga om all utse en skiftesman (bodelningsförrättare) samt minst en av makarna (samborna) vid ansökningstillfället har fast hemvist i Sverige och bägge makarna (samborna) är svenska medborgare.

2.1.3 Dödande av handlingar m.m.

Regler om dödande av förkomna handlingar m. m. finns i lagen (1927:85) om dödande av förkommen handling (omtryckt 1981:770). Enligl I § (ändrad senast 1984:658) får vissa i paragrafen angivna slag av fordringshandlingar dödas på begäran av den som har förlorat handlingen under förutsällning att det kan antas all handlingen har förstörts eller kommil bort. Handläggningen innefattar dels en sannolikhetsprövning av om handlingen är förkommen, dels etl kungörelseförfarande. Prövningen kan i regel göras summarisk.

Merparten av de ärenden som gäller dödande av förkommen handling avser pantbrev eller vilandebevis på grund av inteckning i fast egendom eller tomträtt. De kan också avse inlecknade fordringshandlingar av motsvarande slag. Handlingarna är normall lätta att identifiera eftersom de finns registrerade i inskrivningsmyndigheternas (tingsrätternas) fas-tighelsböcker, tomträttsböcker och inskrivningsregister (jfr 22 kap. 5 och 15 §§ jordabalken) resp. det vid Malmö tingsrätt förda förelagsinteck-ningsregistrel (jfr 4 kap. I § lagen /I984:649/ om förelagshypotek). Jag delar domstolsverkels uppfattning atl delegering av beslutanderätten till domstolsbilräden bör kunna ske i dessa fall.

Delegering bör däremot inte komma i fråga när ärendet rör andra slag av handlingar såsom växlar och konossemenl. I dessa fall kan svårigheter uppslå vid handläggningen. Del krävs också tämligen ingående juridiska kunskaper för att rätt kunna bedöma till vilken typ av fordringshandling som en viss handling är atl hänföra.

Ell dödningsförfarande av delvis annal slag än dét nyss beskrivna
regleras i 13 § lagen om dödande av förekommen handling. Bestämmel
serna innebär bl. a. atl om det inle är känt var ell pantbrev eller någon
annan inteckningshandling finns och del har förflutit tio år från det atl
handlingen uppvisades för anteckning om innehav eller i övrigt företed
des i ett inteckningsärende, kan den intecknade egendomens ägare ansö- 9

ka om alt inteckningen dödas trots all handlingen inte kan företes. Hand- Prop. 1987/88:8 läggningen innefattar ell kungörelseförfarande och företer stora likheter med förfarandet vid dödning enligt I §.

Som domstolsverket funnit talar goda skäl för alt man öppnar möjlighet atl i okomplicerade fall delegera beslutanderätten också i den här ärendetypen lill domstolsbilräden. Jag biträder alltså förslaget även i denna del.

Om en handling inte har kunnal anträffas vid utmätning eller konkurs, kan den enligt 12 a § dödas på begäran av kronofogdemyndigheten eller konkursförvallaren. Förutsättningen är alt del kan antas alt handlingen undanhålls. Beträffande dödningsförfarandet i dessa fall gäller vissa särskilda regler. Förfarandet är mer komplicerat och innefattar ställningstaganden av juridisk natur. Någon delegering av dessa ärenden bör därför inle äga rum.

Jag vill också framhålla att vissa ärenden, bl.a. sådana som gäller inteckningar i luftfartyg och skeppsbygge, kan kräva kvalificerade juridiska bedömningar. Liksom domstolsverket anscrjag atl beslutanderätten i sådana ärenden bör ligga kvar hos juristpersonalen.

Utrymmet för delegering till domstolsbilräden bör därför enligt min mening begränsas lill ärenden som avser inteckning i fast egendom eller tomträtt eller företagsinteckning.

2.1.4 Andra typer av mål och ärenden

I domstolsverkels rapport diskuteras en delegering även av vissa andra typer av mål eller ärenden, bl.a. mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan och om vårdnad. Verkel har dock funnit all delegering inte bör ske i dessa fall. Bedömningen har delals av fierlalel remissinstanser. Även jag anser det lämpligt att för närvarande - bl.a. med tanke pä det förestående ikraftträdandet av den nya äktenskapsbalken - begränsa ut-. vidgningen av delegeringsmöjligheterna lill de ärendetyper som domstolsverket har föreslagit. Jag vill emellertid samtidigt tillägga all jag inte är främmande för tanken atl längre fram öppna möjlighet för domstolsbilräden all avgöra exempelvis enkla mål om äktenskapsskillnad. Härför krävs emellertid yllerligare överväganden.

2.2 Det delegeringsbara områdets gränser

Som jag redan anfört krävs del en ändring i ärendelagen för alt åstad
komma den utvidgade delegering som jag nu redogjort för. Liksom i
tidigare fall bör man i ärendelagen la in en uppräkning av de ärendelyper
där delegering skall kunna förekomma. Dessutom bör del redan av lagen
framgå atl en grundläggande förutsättning för delegering är alt det gäller
ärenden av enkel beskaffenhet. En bestämmelse av della innehåll bör
därför nu införas i lagen. Härigenom åstadkoms ingen faktisk ändring
vad gäller förutsällningarna för när delegering fär ske; även vid tidigare
utvidgningar av delegeringsmöjligheterna har endasl ärenden av enkel
beskaffenhei kommil i fråga. 10

En lagreglering av del delegeringsbara området kan av naturliga skäl Prop. 1987/88:8 inte göras alllför detaljerad. Därför bör, efter mönster av vad som hittills tillämpats, de begränsningar i delegeringsmöjligheterna som jag har beskrivit i anslutning lill de olika ärendetyperna närmare preciseras genom regler i förordning. Där bör vidare tas in en bestämmelse som ansluter lill lagtexten och som innebär all delegering får ske endast i enkla ärenden och således inte i ärenden som är av vidlyftig eller svår beskaffenhet eller vars handläggning av annan orsak kräver särskild kunskap eller erfarenhet. Vidare bör föreskrivas all delegering får ske endasl lill domstolsbilräden som har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Genom sådana föreskrifter skapas en garanti för all delegering inle sker när del kan äventyra rättssäkerheten.

Jag vill erinra om atl bestämmelserna i ärendelagen om all tvistiga ärenden m.m. skall handläggas av lagfarna domare innebär en inskränkning i den behörighet som kan delegeras lill elt domslolsbilräde. Bestämmelserna medför all ell biträde inle får avgöra t. ex. ell ärende där en motpart har framställt invändningar mot ansökningen.

2.3 Genomförande, utbildning m. m.

Innan permanenta regler om delegering införs bör, som domstolsverket har föreslagit, förfarandet prövas i form av en försöksverksamhet pä sätl som skett tidigare vid utökad delegering till domstolsbilräden. De grundläggande bestämmelserna om delegering i de ärendelyper som jag behandlat i detta lagstiftningsärende bör, som jag nyss framhållit, las in i ärendelagen. Ärendelagens 6 § har nyligen i annat sammanhang ändrats med ikraftträdande den 1 januari 1988 (prop. 1986/87:86, LU 26, rskr. 247, SFS 1987:799).

Bestämmelser om försöksverksamheten bör utfärdas av regeringen i förordningsform. Förordningen bör bl.a. innehålla föreskrifter om de begränsningar i delegeringsmöjligheterna som jag beskrivit i del föregående. Om försöksverksamheten faller ut väl bör förordningen så småningom kunna ersättas av permanenta regler i lingsrätlsinstruklionen.

Redan nu arbetar domstolsbilräden i slor utsträckning med domstolsärenden genom att på olika säll bereda ärendena för avgörande och bl. a. sätta upp förslag till beslut. Innan de anförtros alt handlägga ärenden självständigt bör dock, som domstolsverket anfört, de biträden som kommer i fräga för delegering genomgå särskild utbildning. Del är en uppgift för domstolsverket atl svara för den utbildningen. Den av verkel utarbetade handboken Ärendehandbok -Tingsrätt, som redan i dag används vid tingsrätterna, bör kunna ulgöra elt gott underlag såväl för utbildningen som för del praktiska hanterandet av de delegerade ärendena. Kostnaderna för utbildningen torde rymmas inom befintliga medelsramar.

Domstolsverket har beräknat del totala antalet ärenden vid tingsrät
terna som lagändringen skulle omfatta lill ca 7000 per år. Därav avser ca
3000 förordnande eller entledigande av boutredningsman, ca 1000 för
ordnande av skiftesman och ca 3 000 dödande av förkommen handling. 11

Anlalet ärenden som skulle komma i fråga fördelegering till domstolsbi- Prop. 1987/88:8 träden är givetvis lägre redan med hänsyn till de föreslagna begränsningarna i delegeringsmöjligheterna. Del är vanskligt atl räkna med några direkta besparingar för domstolsväsendet som en följd av förslagen. Effekterna torde i första hand bli etl rationellare personalulnytljande, en snabbare handläggning och en större arbetstillfredsställelse hos de personalkategorier som berörs.

Den nu förordade ändringen i ärendelagen är av sådan beskaffenhet atl lagrådels hörande skulle sakna belydelse (jfr prop. 1984/85:4 s. 5).

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1987:799) om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.

4 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen atl anla del förslag som föredraganden har lagt fram.

Bilaga 1 Prop. 1987/88:8

Sammanfattning av domstolsverkets rapport (1986:3) Beslutsdelegation i mål och ärenden vid tingsrätt

Under senare år har beslutsbefogenheterna vid tingsrätterna i viss utsträckning delegerats till biträdespersonal. Erfarenheterna av detta har varil myckel goda både när del gäller kraven på kvalitet i avgörandena och på tingsrätternas effektivitet.

De goda erfarenheterna har gjort all DV har beslutat all en inventering skall göras vid tingsrätterna för alt undersöka om ytterligare grupper av mål och ärenden kan delegeras.

En inventering av områden där delegation kan komma i fråga görs i avsnitt 2i rapporten. Sammanfattningsvis konstateras där att delegation från jurist //// biträde bör övervägas vidare i följande fall.

Domstolsärenden

- Ärenden om dödande av förkomna inteckningshandlingar/panlbrev och dödande av inteckning utan handlingens föreleende, ärenden om förordnande av boutredningsman och skiftesman saml ärenden om entledigande av boutredningsman, dock endasl då uppdraget slutförts.

I avsnitt 3 övervägs närmare i vilka fall det kan vara lämpligt all delegera beslutanderätten. Bl. a. följande allmänna förutsättningar anses böra vara uppfyllda för atl delegation skall vara lämplig (avsnitt 3.1).

- Rättssäkerheten skall bibehållas på hög nivå.

- Kvaliteten i lingsrällernas avgöranden skall vara oförändrat hög.

- Tvistiga mål eller ärenden skall inle delegeras till biträdespersonal.

- Muntliga förhandlingar skall inte hållas av domstolsbilräden.

- I mäl där förlikningsverksamhet eller aktiv processledning kan bli aktuell bör delegation inte komma i fråga.

- Mål eller ärenden där skälighetsbedömningar måste göras bör inte delegeras fill bilrädespersonal.

- Mål eller ärenden som innehåller stora och komplicerade frågor och som ställer krav på särskild erfarenhet skall inle delegeras.

- För alt det skall vara rationellt med delegation bör del röra sig om ell större antal homogena mål/ärenden eller delfrågor som förekommer frekvent.

- Delegation får inle innebära alt notarieulbildningen försämras.

- Delegation bör utgöra en personalutvecklande åtgärd för biträdes-personalen.

- Någon större förändring i personalkategoriernas kompetensområden skall inte ske. 13

Bilaga 2 Prop. 1987/88:8

Domstolsverkets

Förslag till

Lag

om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av

domstolsärenden

Härigenom föreskrivs atl 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden skall ha nedan angiven lydelse.

6 § Underrätt är vid handläggning av ärende domför med en lagfaren domare, om ej annal följer av vad som föreskrives nedan i denna paragraf.

Vid annan handläggning än som sägs i 3 eller 4 § skall rätten hava den sammansättning som anges i tredje stycket,

om ärendet är tvistigl,

om eljest särskild anledning föreligger därtill, eller

om ärendet angår

1. medgivande till äktenskap enligt 2 kap. 2 § giftermålsbalken eller lill
åtgärd beträffande makars egendom enligl 6 kap. 6 § nämnda balk eller
förordnande angående sådan egendoms förvaltning i andra fall,

2. talan mol överförmyndares beslul,

3. nedsättning av bolags aktiekapital eller grundfond eller tillstånd lill vinstutdelning i bolag eller till fusion,

4. förvaltning av stiftelse, eller

5. tillstånd lill viss förvallningsåtgärd i annat fall än som avses ovan i detta stycke.

I fall som avses i andra stycket skall rätten beslå av en lagfaren domare och nämndemän, när ärendet skall prövas enligl giftermålsbalken eller föräldrabalken, samt eljest av minst tre och högst fyra lagfarna domare. Har nämndemän säle i rätten äger 15 kap. 29 och 30 §§ giftermålsbalken motsvarande tillämpning.

Regeringen får för andra fall än Regeringen får för andra fall än

som avses i andra slyckel föreskri- som avses i andra stycket föreskriva

va att ärenden som avser förord- atl ärenden som avser

nande eller entledigande av för- I. förordnande eller entledigande

myndare eller god man eller in- av förmyndare eller god man eller

skrivning av förmynderskap eller inskrivning av förmynderskap eller

godmanskap får handläggas av en godmanskap,

tjänsteman som inle är lagfaren. 2. förordnande eller entledigande

av boutredningsman, 15

INNEHÅLL Prop. 1987/88:8

Sid

Proposition........................................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll...................... 1

Propositionens lagförslag..................................... 2

Utdrag ur regeringsprotokoll den 24 september 1987. 4

1 Inledning........................................................ 4

2 Föredragandens överväganden......... .............. 5

2.1 Förutsättningar för ddegering 7

2.1.1 Boutredningsman.................................. 7

2.1.2 Bodelningsförrättare och skiftesman......... 8

2.1.3 Dödande av handlingar m.m.................... 9

2.1.4 Andra typer av mål och ärenden.............. 10

2.2 Det delegeringsbara områdets gränser............. 10

2.3 Genomförande, utbildning m. m...................... 11

3 Upprättat lagförslag......................................... ... 12

4 Hemslällan...................................................... ... 12

5 Beslul............................................................ ... 12

Bilagor

Bilaga 1 Sammanfattning av domstolsverkets rapport (1986:3) Be
slulsddegation i mål och ärenden vid fingsrätt.......... 13

Bilaga 2 Domstolsverkets lagförslag....................... ... 15