Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel den 17 september 1987.

Pä regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Sten Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås atl de allmänna domstolarna i lag ges skyldighet atl i brottmål underrätta samtliga parter i målet om innehållet i domstolens avgöranden.

Vidare föreslås ell par ändringar av mer leknisk natur i reglerna om domstolarnas underrättelseskyldighet, bl. a. mol bakgrund av atl den s. k. lösningsskyldighelen i domstolsärenden nyligen har slopats.

Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 7

1 Förslag till Prop. 1987/88:7

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs atl 17 kap. 9 § och 30 kap. 7 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap. 9§'

Innan dom beslutas, skall överiäggning hällas.

Då huvudförhandling ägt rum, skall samma eller sist nästa helgfria dag överläggning hållas och, om det kan ske, dom beslutas och avkunnas. Erfordras pä grund av målets beskaffenhet rådrum för domens beslutande eller avfattande, må rätlen besluta anstånd därmed; domen skall dock, om ej synnerligt hinder möter, skriftligen avfattas och meddelas inom tvä veckor efter förhandlingens avslutande. Avkunnas ej domen vid huvudförhandlingen, skall den avkunnas vid annat rätlens sammanträde eller ock meddelas genom atl den hålles tillgänglig ä rätlens kansli; vid huvudförhandlingen skall underrättelse givas om liden och sättet för domens meddelande.

Vad nu sagts om måls avgörande efter huvudförhandling gälle ock, dä mäl avgöres vid sammanträde för muntlig förberedelse.

Avgöres eljest mäl utan huvud- Avgörs i annat fall ett mäl ulan

förhandling, skall, så snart ske kan, huvudförhandling, skall så snart

överläggning hållas samt domen be- som möjligt överläggning hållas

slutas, skriftligen avfattas och med- samt domen beslutas, skriftligen

delas. Meddelandet skall ske ge- avfattas och meddelas. Me.dddan-

nom atl domen hålles tillgänglig å det skall ske genom alt domen hålls

rätlens kansli. Underrättelse om ti- tillgänglig på rättens kansli.
den för meddelandet skall senast
samma dag avsändas till parterna.

Avkunnande av dom må ske genom återgivande av domslutet och skälen jämte meddelande av fullföljdshänvisning.

Har skiljaktig mening förekommit, skall denna meddelas parterna pä samma tid och sätt som domen.

När mål avgjorts, skall skriftlig När e//mål avgjorts, skall par/er-

underrättelse om utgången i målet na snarast underrättas skriftligen
snarast givas parterna. om utgången i målet.

30 kap.

7§=

Innan dom beslutas, skall överiäggning hällas. Ingå nämndemän i rätten, framställe ordföranden eller, om målet beretts av annan lagfaren domare, denne saken och vad lag stadgar därom.

Dä huvudförhandling ägt rum, skall samma eller sist nästa helgfria dag överläggning hällas och, om del kan ske, dom beslutas och avkunnas. Finnes rådrum för domens beslutande eller avfattande oundgängligen erforderiigt, mä rätten besluta anstånd därmed; domen skall dock, om ej synnerligt hinder möter, skriftligen avfattas och meddelas, dä den tilltalade

' Senaste lydelse 1976:567. Senaste lydelse 1976:560.

Avgörs ett mål ulan huvudförhandling, skall så snart som möjligt överläggning hållas saml domen beslutas, skriftligen avfattas och meddelas. Meddelandet skall ske genom all domen hålls tillgänglig på rättens kansli.

Avgöres mål utan huvudförhandling, skall, sä snart ske kan, överläggning hällas samt domen beslutas, skriftligen avfallas och meddelas. Meddelandet skall ske genom alt domen hålles tillgänglig å rätlens kansli. Underrättelse om tiden för meddelandet skall senast samma dag avsändas till parterna.

Avkunnande av dom må ske genom återgivande av domslutet och skälen jämte meddelande av fullföljdshänvisning.

Har skiljaktig mening förekommit, skall denna meddelas parterna pä samma lid och säll som domen.

Underrätts slufiiga beslut skall, i den mån det erfordras, angiva de skäl, å vilka beslutet gmndas. Beslutet må, om det finnes lämpligt, tecknas å den handling som ligger som ligger till grund för ansökan. Avkunnas ej beslutet vid förhandling, skall del meddelas genom atl det hålles tillgängligt å rättens kansli; har beslutet gått emot sökanden eller annan som fört talan I ärendet, skall underrättelse om tiden för beslutets meddelande genom rättens försorg genast avsändas till honom. Rätten skall på begäran lämna den som vill föra talan

Tingsrättens slutliga beslut skall, i den mån det behövs, ange de skäl som beslutet grundas på. Om rätten finner det lämpligt, får beslutet skrivas på den handling som ligger till grund för ansökningen. Om beslutet Inte avkunnas vid en förhandling, skall det meddelas genom all hållas tillgängligt på rättens kansli.

Nuvarande lydelse

mot beslutet underrättelse om vad han har att iakttaga.

Mot underrätts beslut i fråga som avses i 4 § tredje stycket skall talan föras särskill. Beslutet skall lända till efterrättelse utan hinder av att del icke äger laga kraft. Mol hovrällens beslul i fräga som nu nämnts må talan ej föras.

Föreslagen lydelse

Mot tingsrättens beslut i frågor som avses i 4 § tredje stycket skall talan föras särskilt. Beslutet skall gälla även om del inte har vunnit laga kraft. Mot hovrättens beslul i frågor som nu nämnts/år talan inte föras.

Prop. 1987/88:7

Justitiedepartementet Prop. 1987/88:7

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 september 1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om ändring i rättegångsbalken m. m. (underrättelser till parterna om dom m.m.)

1 Inledning

Vår rättegångsordning uppfyller högt ställda anspråk pä rällssäkerhel. Härvidlag är möjligheten att överklaga ett avgörande av stor betydelse. Bl.a. därför är del viktigt att parterna i etl mäl blir underrättade om innehållet i domstolens avgörande av målet. Under senare år har i olika sammanhang väckts frågan om värt regelsystem i della hänseende är lill alla delar tillfredsställande utformat.

Regleringen av domstolarnas underrättelseskyldighet kan även i fortsättningen i väsentliga delar ske i författningar av förordningsnalur. De grundläggande reglerna bör dock liksom hittills ges i lag.

Jag avser atl i det följande ta upp etl par frågor om ändringar i reglerna om underrättelseskyldighet i rättegångsbalken (RB) och lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden (ärendelagen). Om mina förslag godtas, kommer jag att senare för regeringen anmäla frägan om behövliga förordningsändringar, bl.a. i expeditionskungörelsen (1964:618).

2 Gällande rätt, reformkrav m.m.

Brottmål

Enligt 30 kap. 7 § sjätte slyckel RB skall den tilltalade skriftligen underrättas om utgången i etl brottmål. Hur denna underrättelseskyldighet skall fullgöras regleras närmare i förordningen (1978:373) om skyldighet för domstol atl underrätta part om dom i brottmål m. m.

Enligt förordningen skall underrättelse till den tilltalade ske genom alt avskrift av domen, i vad den innehåller uppgift om domstolens namn, domens dag, domens och målets nummer, parterna och domslutet, sänds till den tilltalade i vanligt brev. Reglerna innebär således all den tilltalade inte behöver underrättas om skälen för rättens avgörande.

Underrättelse om målels utgång skall enligt förordningen ocksä lämnas Prop. 1987/88:7 lill en målsägande som för talan om enskilt anspråk. Denna underrättelseskyldighet skall fullgöras genom alt hela domen eller beslutet sänds till målsäganden. Däremot finns del inga regler angående underrättelseskyldighet till målsägande som endast för ansvarslalan eller som inte är part. Det finns i lag eller annan författning inte heller nägon föreskrift om skyldighet för domstolen att underrätta åklagaren eller försvararen om målets utgäng.

Slämpelskatleulredningen föreslog i ddbelänkandel (Ds B 1980:7) Avgifter vid tingsrätt m. m. bl. a. atl domstol i förordning skulle ges skyldighet all sända en kopia av domen i brottmål till parterna. Förslaget remissbehandlades och fick i denna del ell i huvudsak positivt mottagande.

I ddbelänkandel (SOU 1982:25 och 26) Översyn av rättegångsbalken 1 Processen i tingsrätt har rätlegångsutredningen behandlat frågan om domstols skyldighet alt underrätta part om dom och beslut. Utredningen föreslog därvid för brottmålens dd bl. a. alt del i RB skulle föreskrivas dels alt den tilltalade skall tillställas en kopia av domen, dels atl åklagare saml målsägande som fört talan om ansvar skall fä en kopia av en dom som inte har avkunnats. Utredningens förslag har remissbehandlats och har såvitt nu är i fräga bemötts huvudsakligen positivt.

Vidare har domstolsverket i rapport 1984:5 Expediering av domar och beslut i brottmål föreslagit bl.a. atl åklagarens rätt till expedition bör framgå av författning.

I rapport 1985:2 Kungördsekoslnader och ansökningsavgifler m.m. i domstol har domstolsverket föreslagit bl. a. alt domstol genom bestämmelser i förordning skall åläggas att sända parterna i brottmål en kopia av domen. En målsägande som fört talan om enskilt anspråk i brottmål skall dock enligt förslaget inte automatiskt få del av domskälen. Vid remissbehandling av rapporten har förslaget bemötts positivt såvitt gäller alt samtliga parter skall få del av utgången i ell mål. Viss kritik har däremot riktals mot förslaget om att en målsägande i vissa fall inte skall få del av hela domen.

Frägan om den tilltalades rätl atl utan särskild begäran fä hela domen sig tillsänd har flera gånger behandlats i riksdagen. Senast uttalade justitieutskotlet i sill av riksdagen godkända betänkande (JuU 1986/87:25 s. 16) bl.a. följande.

Ulskollel anser all frågan om den tilltalades rätt atl fä del av de skriftliga skäl på vilka han har dömts fill ansvar inte skall behöva kräva särskilt långvariga överväganden. Med nutidens kopieringsutrustningar kan del inte innebära någon allvarligare tidsutdräkt eller arbetsbelastning för domstolarna all kopiera hela domen även till den tilltalade. Tvärtom borde det enligt utskottets mening underlätta expedieringsrulinerna, om samma regler gällde i fråga om expedition av domar lill samtliga parter. Utskottet, som vidhåller atl del här är en fråga om rättssäkerhet, utgär ifrån atl regeringen skyndsamt vidtar den ändring som krävs för atl åstadkomma en bättre ordning. Ändringen kan enligt utskottets uppfattning vidtas av regeringen genom föreskrifter i förordning. Utskottet ulgår ifrån all delta kommer atl ske ulan särskilt tillkännagivande frän riksdagen.

Tvistemål och domstolsärenden Prop. 1987/88:7

I 17 kap. 9 § sista stycket RB föreskrivs atl parterna i etl tvistemål snarast skall skriftligen underrättas om innehållet i rätlens avgörande av målet. De närmare bestämmelserna om expedieringsskyldighelen i tvistemål fmns i förordningen (1976:823) om skyldighet för domstol att underrätta part om dom i tvistemål m. m. Enligt denna förordning skall den i RB stadgade underrättelseskyldigheten fullgöras genom att avskrift av domen, således även domskälen, sänds till parterna i vanligt brev.

Före den 1 juli 1987 gällde i fråga om domstolsärenden en annan ordning än i tvistemål i förevarande hänseende. Sökanden i ett ärende var alltid skyldig all mol avgift lösa ul rättens beslut. Han fick på sä sätt allfid underrättelse om innehållet i beslutet. I övrigt var rätten endast skyldig all underrätta den som beslutet gäll emot om tiden för beslutets meddelande, 9 § ärendelagen. Denna underrättelseskyldighet skall enligl 2 § andra stycket i förordningen om skyldighet för domstol alt underrätta part om dom i tvistemål m. m. fullgöras genom att den som beslutet gått emot tillsänds etl exemplar av beslutet.

Fr.o.m. den 1 juli 1987 har lösningsskyldighelen i domstolsärenden avskaffats (prop. 1986/87:26, JuU 13, rskr. 89, SFS 1987:452). En följd av all sökanden inte längre är skyldig atl lösa rättens beslut i elt domstolsärende har blivit alt det formellt sell inte längre föreligger någon skyldighet för domstolarna all i domstolsärenden underrätta sökanden om alt del har fattats ell beslut med bifall lill hans talan. I de fall där ett beslut gäll någon part emot följer däremot av den nyssnämnda förordningsbeslåmmdsen all parten skall automatiskt tillsändas etl exemplar av beslutet.

Beslutet att slopa lösningsskyldigheten i domstolsärenden grundade sig pä ett förslag av slämpelskatleulredningen i betänkandet (Ds B 1980:7) Avgifter vid tingsrätt m.m. Utredningen behandlade i betänkandet ocksä bl.a. frägan om domstolarnas skyldighet att underrätta parterna om utgången i domstolsärenden och föreslog alt särreglerna om underrättelseskyldighet i ärendelagen skulle upphävas och alt denna skyldighet i stället skulle regleras i samma förordning som skyldigheten all underrätta om utgången i tvistemål och bli i princip lika omfattande. Förslaget fick i denna del ett i huvudsak positivt mottagande vid remissbehandlingen.

3 Föredragandens överväganden Tvistemål och brottmål

Såsom framgått av vad jag anfört inledningsvis omfallar domstols skyldighet enligt lag alt underrätta om utgången i etl mål en vidare krets av personer i tvistemål än i brottmål. Enligt 17 kap 9 § RB skall domstolen underrätta samtliga parter i ett tvistemål om utgången i målet, medan nuvarande regler för brottmål (30 kap. 7 §) stadgar underrättelseskyldighet bara såvitt avser den tilltalade. Gentemot en del av övriga parter i ell brottmål, bl. a. sädana målsägande som för skadeståndstalan, har domslo-

len visseriigen därutöver en i förordning reglerad underrättelseskyldighet. Prop. 1987/88:7 Det finns dock ingen författningsreglerad underrättelseskyldighet gentemot åklagaren eller sådana målsägande som endast för ansvarslalan. Domstolarna torde dock i praktiken regelmässigt underrätta även dessa parter om utgången.

Som jag antydde inledningsvis är det med hänsyn lill rättssäkerheten rimligt all samtliga parter i etl mäl automatiskt och ulan särskild begäran skriftligen underrättas om innehållet i domstolens avgörande. Delta gäller givetvis säväl tvistemål som brottmål. Även om det i praktiken oftast är så att domstolen underrättar samtliga parter i brottmål ulan direkl förfallningsstöd, är del frän formell synpunkt inte alldeles lyckat alt Ivislemåls-och broltmålsreglerna är sä olika. Enligl min mening är principen om underrättelseskyldighet till parterna sä viktig all den bör framgå av lag. Reglerna i 30 kap. 7 § sjätte stycket RB bör ändras i enlighet med vad jag har sagt nu. I samband därmed bör 17 kap. 9 § sjunde stycket RB ändras så all det språkligt överensstämmer med den nya lydelsen av det nyssnämnda lagrummet.

De närmare bestämmelserna rörande underrättelseskyldigheten bör liksom hittills ges i förordning. Som jag tidigare nämnde avser jag atl senare för regeringen anmäla frågan om behövliga förordningsändringar med hänsyn lill de reformer som aktualiserats i enlighet med vad jag nyss redovisade. Jag vill emellertid redan i della sammanhang säga att jag delar den uppfaftning som riksdagen nyligen geft uftryck åt (JuU 1986/87:25 s. 16) i fräga om den tilltalades rätl alt utan särskild begäran fä en fullständig domsutskrift.

I samband med den nyss föreslagna lagändringen bör även en annan justering göras i reglerna om underrättelseskyldighet i 17 kap. 9 § och 30 kap. 7 § RB. Det gäller domstolens skyldighet alt skicka underrättelse om tidpunkten för meddelande av s. k. kanslidom (ijärde stycket sista meningen resp. tredje stycket sista meningen). Skyldigheten enligt dessa lagrum torde regelmässigt fullgöras genom att själva domen skickas samma dag som den meddelas. Det följer nämligen av förordningsbestämmelser om expediering av dom att kanslidomar skall sändas lill parterna samma dag som de meddelas. Förevarande lagregler, som i sig för övrigt har förord-ningskaraklär, har därför numera ingen självständig belydelse. Jag förordar alt de upphävs.

Jag vill avslutningsvis nämna atl frägan om expediering av dom m. m. till sädana målsägande som inte för nägon talan och som således inte är parter i målet har tagits upp i en proposition (prop. 1987/88:1).

Domstolsärenden

Som jag tidigare nämnde slopades den s.k. lösningsskyldigheten i domstolsärenden från den 1 juli 1987. Den reformen ställer ell ökat krav på alt domstolarna pä eget initiativ underrättar parterna om utgången i ärendet. På samma sätt som i t. ex. tvistemål är det givetvis rimligt atl sökanden och hans eventuella motpart får underrättelse om innehållet i avgörandet, oavsett om delta innebär bifall lill eller avslag pä sökandens framställning.

Underrättelsen bör i likhet med vad som gäller i tvistemål i allmänhet Prop. 1987/88:7 avse en fullständig kopia av avgörandet med en redogörelse för eventuella skiljaktiga meningar. Vad nu sagts bör gälla även när ärendet avslutats på annal sätl än genom ell slutligt beslul, t.ex. i ärenden angående lesta-menlsvittnesförhör.

Den närmare regleringen av frägan om domstolarnas skyldighet all underrätta parterna i domstolsärenden om domstolens avgörande bör liksom hittills kunna ske i förordning. Som jag nyss antydde bör i princip samma regler gälla som för tvistemål. För alt förordningsbestämmelserna om underrättelse lill parlema i tvistemål skall bli tillämpliga även i domstolsärenden bör de särskilda bestämmelserna om underrättelseskyldighet i 9 § andra stycket ärendelagen upphävas. I samband därmed bör en språklig modernisering av paragrafen göras.

4 Lagrådets hörande

Med hänsyn till lagstiftningsälgärdernas beskaffenhet anser jag atl lagrådels hörande skulle sakna belydelse.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen all anta förslagen till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anla de förslag som föredraganden har lagt fram.

NorstedtsTryckeri, Stockholm 1987