Regeringen föreslår riksdagen aft anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 22 oktober 1987.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Bengt K. A. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar av kapilaltäckningsbeslämmelserna i bankrörelselagen (1987: 617), fondkommissionslagen (1979: 748) och lagen (1980:2) om finansbolag. Ändringarna innebär att kapifaltäckntngskraven för banker, fondkommissionsbolag och finansbolag utvidgas så att vissa ytterligare åtaganden som dessa institut gör på kapitalmarknaden kommer att omfattas av bestämmelserna om kapitaltäckning.

Motivet till förslaget är att det med bl. a. penningmarknadens framväxt introducerats en rad olika instrument som innebär stora åtaganden utanför balansräkningarna och för vilka enligl nuvarande bestämmelser inga kapilalläckningskrav ställs. Avsikten är alt de kreditrisker som åtagandena kan medföra skall beaktas i kapitaltäckningshänseende.

Bland de åtaganden som avses finns åtaganden i samband med olika certifikatprogram, leveransförbindelser vid överlåtelse av värdepapper, återköpsförbindelser och kreditgarantier vid överlåtelse av värdepappers-portföljer, öppna positioner vid lerminshandel, garantier vid likviditetsförvaltning, vissa åtaganden i samband med remburser och utfästelser i samband med confirming. Till de nämnda åtagandena kommer andra som kan medföra kreditrisk.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen föreslås få räll att utfärda föreskrifter som innebär att ett åtagande kan få tas upp till elt belopp som är lägre än det nominella.

De ändrade bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

Lagförslagen i denna proposition har granskals av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrädsremissen (s. 9), lagrådets yttrande (s. 21) och beslutet om proposition (s. 21).

1 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 45

2. skattkammarväxlar och obli gationer som utfärdals av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighel, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, allmän kassa eller inrättning vars reglemente fastställts av regeringen, kreditaktiebolag eller Nordiska investeringsbanken ,

3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditakliebolag, sådant bankägi aktiebolag som enligt regeringens medgivande får jämställas med kreditakliebolag vid tillämpningen av delta stycke eller försäkringsförelag med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten som anges under A 1 -3,

5. garantiförbindelser för vilka banken erhållit säkerhet i värde-

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighel, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, allmän kassa eller inrättning vars reglemente fastställts av regeringen, kreditaktiebolag, hypoteksinstitut eller Nordiska invesleringsbanken,

3. andra fordringar för vilka slalen, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditakliebolag, hypoteksinstitut, sådant bankägi akfiebolag som enligl regeringens medgivande får jämställas med kreditakliebolag vid tillämpningen av detta stycke eller försäkringsförelag med svensk koncession svarar,

utgörs av värdehandling eller fordran,

5. garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 45

handling eller fordran, som anges för vilka banken erhållit säkerhet i
under A 1-4. värdehandling eller fordran, som

anges under A 1-4. B 1. andra fullgoda obligationer än de som anges under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annal försäkringsföretag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar, därvid fordringar för vilka utländskt bankföretag svarar skall tas upp till en och en halv gånger fordringarnas belopp,

3. fordringar för vilka säkerheten utgörs av värdehandling eller fordran, som anges under B 1 eller 2, eller panträtt i jordbruks-, affärs- eller bosladsfaslighet eller tomträtt till sådan fastighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av den fasla egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

4. garantiförbindelser för vilka 4. garantiförbindelser och andra banken erhållit säkerhet i värde- åtaganden på kapitalmarknaden handling eller fordran, som anges för vilka banken erhållit säkerhet i under B 1-3. värdehandling eller fordran, som

anges under B 1-3. C 1. fordringar för vilka säkerheten utgörs av

a) panträtt i jordbruksfastighet, i bosladsfaslighet med en- eller tväfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilket bostadslån enligt statliga bestämmelser utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om pantvärdet ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till lomräl-len,

b) panträtt i faslighet som hell eller delvis är inrättad för industriell verksamhet eller i tomträtt till sådan fastighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör lill tomträtten, eller

c) förlagsbevis eller aktie, som är inregistrerad vid Stockholms fondbörs,

2. garantiförbindelser för vilka 2. garantiförbindelser och andra
banken erhållit säkerhet i form av åtaganden på kapitalmarknaden
värdehandling eller fordran, som för vilka banken erhållit säkerhet i
anges under C 1, form av värdehandling eller ford-

ran, som anges under C 1,

D. övriga tillgångar och garanti- D. övriga tillgångar, garantiför-

förbindelser ulom sådana som en- bindelser och andra åtaganden på
ligt 9 § fjärde och femte styckena kapitalmarknaden ulom sådana
skall avräknas från eget kapilal och som enligt 9 § fiärde och femte
egna fonder. styckena skall avräknas från eget

kapital och egna fonder.

För placeringar som anges under A gäller inle något kapitalkrav. 1 övrigt uppgår kapitalkravet vid vare lidpunkt till lägst ett belopp som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar som anges under B,

fyra procent av summan av placeringar som anges under C och

åtta procent av summan av placeringar som anges under D.

Placeringar skall tas upp lill följande värden, nämligen

1. fordringar, för vilka reserver som avses i 9 § andra stycket avsatts, lill sitt bruttovärde,

2. övriga tillgångar till sitt nettovärde, 3

Finansbolag får högst låna upp medel med dels ett belopp som svarar mot bolagels kassa och mot vad som innestår hos riksbanken, riksgäldskonloret, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, kreditaktiebolag och postgirot eller utlånats till annat finansbolag, dels ell belopp som svarar mot tolv och en halv gånger det egna kapitalet. Om särskilda skäl föreligger kan bankinspektioen medge högre upplåning, dock högst lill tjugo gånger det egna kapitalel.

Som upplåning anses inte vad som motsvarar av finansbolaget ul-fårdade skuldförbindelser, som för långivaren medför rätt till betalning först efter bolagets övriga borgenärer eller som har garanterats av staten, bankaktiebolag, sparbank eller central föreningsbank. Till upplåningen skall läggas beloppet av de garanliförpliklelser bolaget iklätt sig.

Finansbolag får högst låna upp medel med dels elt belopp som svarar mot bolagels kassa och mol vad som innestår hos riksbanken, riksgäldskontoret, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, kreditakliebolag, hypoteksinstitut och postgirot eller utlånats till annal finansbolag, dels ett belopp som svarar mot tolv och en halv gånger det egna kapitalet. Om särskilda skäl föreligger kan bankinspektionen medge högre upplåning, dock högst till tjugo gånger det egna kapitalet.

Som upplåning anses inte vad som motsvarar av finansbolaget utfärdade skuldförbindelser, som för långivaren medför rätt till betalning först efter bolagets övriga borgenärer eller som har garanterats av staten, bankaktiebolag, sparbank eller central föreningsbank. Till upplåningen skall läggas ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden som innebär en kreditrisk för bolaget. Garantiförbindelser skaU las upp lill sitt nominella belopp. Delsamma gäUer andra ålagaden, om inle regeringen eder, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen i föreskrift angivit etl lägre belopp.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 45

2. fyrtio procent av elt belopp, som svarar mot sådana bolagets reserver som avses i 2 kap. 9 § bankrörelselagen (1987:617), intill ell belopp motsvarande bolagels eget kapital samt

3. kapital, som tillförts bolaget mol av bolaget utfärdade skuldförbindelser som medför rätt till betalning först efter bolagels övriga borgenärer, intill etl belopp motsvarande bolagels egel kapital.

Om det mellan finansbolag råder sådant nära samband som anges i 4 §, kan bankinspektionen i det särskilda fallet föreskriva att upplåningsrätt skall beräknas gemensamt för bolagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

18 Fondkommissionsbolag skall till uppdragsgivarnas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp som är betryggande i förhållande till bolagels tillgångar och tdl garantiförbindelser som bolaget har ingått (placeringar). Del egna kapitalel anses betryggande, om det uppgår till lägst ell belopp som motsvarar sammanlagt tjugo procent av värdet av aktier, emissionsbevis och andelar i aktiefonder med undantag av sådana aktier som innehas som ett led i organisationen av bolagets verksamhel samt sex procent av värdet av övriga placeringar med de undantag som anges i andra stycket. Placeringar, för vilka reserver som avses i tredje slyckel har avsatls, skall såvitt avser aktier tagas upp lill sitt marknadsvärde och såvitt avser utlåning, garantiförbindelser, utländska valutor och obligationer fill sitt bruttovärde. Övriga placeringar skall lagas upp till sill nettovärde.

Egel kapital krävs ej för inneliggande kassa, checkar och postre-missväxlar eller för obligationer och andra fordringar för vilka svarar slalen, kommun, bankinslilul, kreditakliebolag eller försäkringsbolag. Eget kapital krävs ej heller för fordran hos annat fondkommis-

Fondkommissionsbolag skall till uppdragsgivarnas skydd ha egel kapital lill visst lägsta belopp som är betryggande i förhållande till bolagets tillgångar saml ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på kapdalmarknaden som innebär en kreditrisk för bolaget (placeringar). Del egna kapitalet anses betryggande, om del uppgär till lägst elt belopp som motsvarar sammanlagt tjugo procent av värdet av aktier, emissionsbevis och andelar i aktiefonder med undantag av sådana aktier som innehas som ett led i organisationen av bolagels verksamhet samt sex procent av värdet av övriga placeringar med de undantag som anges i andra stycket. Placeringar, för vilka reserver som avses i tredje slyckel har avsatts, skall såvitt avser aktier lagas upp lill sitt marknadsvärde och såvitt avser utlåning, garantiförbindelser, utländska valutor och obligationer till sitt bruttovärde. Övriga placeringar skall las upp till sitt nettovärde. Åtaganden på kapdalmarknaden skall dock tas upp till sill nominella belopp, om inte regeringen eller efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen föreskrift angivit ell lägre belopp.

Egel kapital krävs ej för inneliggande kassa, checkar och postre-missväxlar eller för obligationer och andra fordringar för vilka svarar staten, kommun, bankinstitut, kreditakliebolag, hypoteksinstitut eller försäkringsbolag. Eget kapilal krävs ej heller för fordran hos annat

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 45

sionsbolag på likvid för utförd vär- fondkommissionsbolag på likvid för
depappersaffär. utförd värdepappersaffär.

Som egel kapital skall vid tillämpning av första stycket anses vad som enligt 2 kap. 9 § bankrörelselagen (1987:617) gäller som eget kapital. 1 fråga om fondkommlssionsbolags leserver för aktier får vidare med eget kapital likställas fyrtio procent av skillnaden mellan aktiernas marknadsvärde och deras nettovärde. Från det egna kapitalel skall avräknas nettovärdet av sådana aktier eller andelar i ekonomisk förening som fondkommissionsbolaget har förvärvat med stöd av tillstånd enligt 15 § andra stycket.

Om särskilda skäl föreligger, kan bankinspektionen för viss tid medge alt fondkommlssionsbolags egel kapilal får uppgå lill elt lägre belopp än som anges i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juh 1988.

Finansdepartementet P"""?-1987/88:45

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den I oktober 1987

Närvarande: statsrådet Sigurdsen, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson

Föredragande: statsrådet Johansson

Lagrådsremiss om ändring av kapitaltäckningsbestämmelserna för banker, fondkommissionsbolag och finansbolag

1 Inledning

År 1983 tillkallades en kommitté (Fi 1983:06) med uppdrag att göra en allmän översyn av strukturen på kreditmarknaden. Kommittén antog namnet kreditmarknadskommittén. (Ledamöter: f.d. landshövdingen Nils Hörjel, överdirektören Alf Carling, bankinspektören Stig Danielsson, numera ambassadören Kurt Malmgren och riksbanksdirektören Anders Sahlén).

Kommittén har överlämnat en den 16 december 1986 daglecknad promemoria med förslag till ändring av kapitaltäckningsbestämmelserna för banker, fondkommissionsbolag och,finansbolag. Promemorian har remissbehandlats.

Till protokollet i delta ärende bör fogas dels kommitténs promemoria som bilaga 1, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2.

2 Nuvarande kapitaltäckningskrav

De kapitaltäckningskrav - krav på egel kapital — som ställs på bankerna skall primärt skydda bankernas insätlare. Motsvarande krav på fondkommissionsbolagen skall skydda bolagens kunder och långivare. Kraven på finansbolagen innebär all dessa skall ha etl eget kapital som anses betryggande i förhållande till deras upplåning.

Kapitaltäckningsbestämmelserna för bankerna fick sin nuvarande uppbyggnad i samband med 1968 års samordnade banklagstiftning (prop. 1968:143 s. 132 f. och s. 230 f. BaU 60, rskr. 368). Smärre ändringar har under årens lopp gjorts i dessa regler. Banklagsutredningen gjorde en ingående översyn av bestämmelserna som redovisats i delbetänkandet (Ds E 1978:4) Nya kapitaltäckningsregler för bankerna. På grundval av della belänkande ändrades bestämmelserna så all värderegleringsreserver i viss

utsträckning får inräknas i kapitalbasen. Samtidigt gavs bankaktiebolag Prop. 1987/88:45

och sparbanker möjlighel att med eget kapilal likställa det nominella värdet

av förlagsbevis lill etl belopp som motsvarar del totala egna kapitalet.

Föreningsbankerna hade tidigare haft denna möjlighet. Dessutom gjordes

vissa ändringar i indelningen i riskklasser (prop. 1978/79: 190, NU 49, rskr.

442).

Bestämmelserna har därefter förts in i den nya bankrörelselagen (1987:617) ulan större sakliga ändringar. Enligt bankrörelselagen kan dock kapitalbasen, om det finns synnerliga skäl och efter lillslånd av bankinspektionen, breddas genom atl i basen får räknas in förlagslån upp till en och en halv gånger del egna kapitalet eller de egna fonderna. Vidare har del införts beslämmelser om s. k. konsoliderad kapilalläckning för svensk bank som äger viss andel i utländskt förelag som driver någon form av bankverksamhet (prop. 1986/87: 12 och 142, NU 36, rskr. 356). Möjligheten att räkna in förlagslån upp lill en och en halv gånger det egna kapitalet eller fondema har införts i avvaktan på en mera långsiktig lösning med hänsyn till de banker som har särskilda svårigheter atl anskaffa riskkapital.

Kapilaltäckningskraven på bankerna och fondkommissionsbolagen är relaterade till deras tillgångssida i balansräkningarna, dvs. deras placeringar i form av utlåning och aktieinnehav. Härtill kommer atl ingångna garantiförbindelser skall beaktas. Del ställs därvid olika kapitaltäckningskrav beroende på den kreditrisk som anses vara förknippad med de olika placeringarna.

Kraven på finansbolagen är relaletade till deras upplåning, dvs. skuldsida i balansräkningarna. Till upplåningen skall läggas ingångna garanliförpliklelser.

Bankernas tillgångar är indelade i fyra riskklasser (betecknade A-D i lagtexten). Den lägsta riskklassen (A) omfattar placeringar med ingen eller ringa förlustrisk medan den högsta riskklassen (D) omfattar de mesl risk-betonade placeringarna. Placeringarna i den lägsta riskklassen är helt fria från krav på täckning med egel kapital. Tillgångarna i övriga riskklasser skall täckas med eget kapilal till 1, 4 resp. 8%. För bankernas engagemang i sidobolag, dvs. svenskt eller utländskt förelag som driver någon form av bankverksamhet, gäller med vissa undantag etl kapilalläckningskrav på 100%.

När det gäller kapilaltäckningskravet för nämnda hel- eller delägda ulländska företag finns en kompletteringsregel som, om den svenska banken äger minst 20% av aktierna, innebär alt del ulländska förelagets placeringar skall beräknas gemensamt för moderbanken och de utländska engagemangen. Det samlade kravel på egel kapilal som gäller för en bank beräknas genom att kapitalkraven fi)r de olika placeringarna läggs samman.

En tillgång skall tas upp till bokfört värde och garantiförbindelse som är knuten till kreditgivning till sitt nominella belopp. För övriga garantiförbindelser t. ex. entreprenadgarantier gäll;r dock alt de får las upp lill halva del nominella beloppet.

I detla sammanhang får det egna kapitalet eller de egna fonderna beräk
nas på elt särskilt sätt (kapitalbasen). I kapitalbasen inräknas eget kapilal '*

eller egna fonder. Elt bankaktiebolags egel kapilal delas upp i bundet eget Prop. 1987/88: 45 kapital och fritt egel kapilal eller ansamlad förlust. Under bundet egel kapital las upp aktiekapital, reservfond och uppskrivningsfond. Under fritt egel kapital eller ansamlad förlust tas upp fria fonder, balanserad vinst eller förlust och nettovinst eller förlust för räkenskapsåret. En föreningsbanks eget kapilal är uppbyggt på samma sätt, dock att i bundet eget kapilal skall las upp insatskapital i stället för aktiekapital. En sparbanks egna fonder delas upp i fonder och nettovinst eller förlust för räkenskapsåret. Som fonder redovisas grundfond, reservfond, garanlifond och uppskrivningsfond.

Med eget kapital eller egna fonder likställs dels 40% av bankens obeskattade reserver, de s. k. värderegleringskontona, dels det nominella värdet av upptagna förlagslån. Beloppen i kapitalbasen i form av värderegleringskonlon eller förlagslån får dock var för sig medräknas med högst ett belopp som motsvarar det egna kapitalel eller de egna fonderna. Om del finns synnerliga skäl och efter lillslånd av bankinspektionen kan, som tidigare nämnts, förlagslånen få medräknas med etl belopp som uppgår fill en och en halv gånger det egna kapitalet eller fonderna.

Även fondkommissionsbolagens placeringar är grupperade i olika riskklasser. För sädana aktier som innehas som ett led i organisationen av bolagets verksamhel krävs ell eget kapital uppgående till 100% och för handelslager bestående av aktier m. m. 20% samt för övriga placeringar och lämnade garantiförbindelser 6%. Egel kapital krävs dock inte, med vissa undantag, för sådana placeringar som för bankerna placerats i riskgrupp A.

Fondkommissionsbolagens egna kapilal får beräknas på samma sätl som för bankaktiebolagen. Föriagslän får dock inle ges ut. Till detta kommer belräffande aktier i eget lager atl 40% av skillnaden mellan aktiernas marknadsvärde och nettovärde får räknas in i kapitalbasen.

För finansbolagen gäller alt deras upplåning får uppgå lill högst 12,5 gånger det egna kapitalel. Om särskilda skäl föreligger kan dock bankinspektionen medge alt upplåningen får uppgå lill högst 20 gånger bolagets kapital.

Som egel kapital räknas förutom finansbolagels aktiekapital också fonder, förlagslån m. m. som enligl bestämmelserna för bankaktiebolag får räknas in i kapitalbasen.

De närmare beslämmelserna om kapilalläckning finns för bankerna i 2 kap. 9-11 §§ bankrörelselagen (1987:617), för fondkommissionsbolagen i 18 § fondkommissionslagen (1979:748) och i 7§ lagen om finansbolag (1980:2).

3 Kommitténs förslag

Kommittén har sammanfattningsvis föreslagit att i bankrörelselagens kapi-
laltäckningsbestämmelser införs en möjlighet för regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, bankinspektionen atl utfärda tillämpningsföre
skrifter för inplacering i de olika riskklasserna av vissa åtaganden som inte 11

för närvarande enligt bankrörelselagen kräver kapilalläckning. Motivet lill Prop. 1987/88: 45

förslaget är att det, med bl. a. penningmarknadens framväxt introducerats

en rad olika instrument som innebär åtaganden utanför balansräkningen

från kreditinstitutens sida och för vilka enligt nuvarande beslämmelser

inga kapitaltäckningskrav ställs. Avsikten är all de kreditrisker som dessa

åtaganden kan innebära skall omfattas av kapitaltäckningskrav.

Motsvarande bestämmelser föreslås också bli införda i lagen om fondkommissionsrörelse och i lagen om finansbolag. Det fömlsälts atl utfärdandet av föreskrifterna föregås av överläggningar med berörda institut.

Samtliga remissinstanser ulom Svenska fondhandlareföreningen tillstyrker eller lämnar kommitténs förslag utan erinran. Flera remissinstanser framför dock synpunkter på utformningen av förslaget, på vilka åtaganden som skall omfallas av bestämmelserna och på hur tillämpningen skall ske.

Det kan i della sammanhang vidare nämnas att centralbankscheferna inom ramen för Bank for International Settlements (BIS) i den s.k. 10-gruppen sommaren 1987 enats om all etl förslag lill nya kapitalläcknings-bestämmelser skall arbetas fram. Medlemsländer i 10-gruppen är Belgien, Canada, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien, Sverige, USA och Förbundsrepubliken Tyskland. Förslaget skall grundas på de bestämmelser som vuxit fram i samarbete mellan USA och Storbritannien. Dessa bestämmelser har en annan systematik än de svenska. Placering i olika riskgrupper sker bl. a. med utgångspunkt i vem som är låntagare och beträffande åtaganden utanför balansräkningen med hänsyn till åtagandets löptid. Vidare kan olika kapitalkrav ställas för olika banker. Centralbankscheferna har uppdragit åt en kommitté inom BIS alt i november 1987 lägga fram förslag i ämnet. Såvitt nu kan bedömas kommer det dock att dröja avsevärd tid innan ett sådant förslag kan leda lill lagstiftning i Sverige.

4 Allmän motivering

4.1 Överväganden och förslag

Mitt förslag: Kapilaltäckningskraven för banker, fondkommissionsbolag och finansbolag utvidgas så att vissa ytterligare åtaganden som dessa gör på kapitalmarknaden kommer atl omfattas av beslämmelserna om kapitaltäckning.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen ges rätt att utfärda föreskrifter som innebär att etl åtagande kan få tas upp till ett belopp som är lägre än det nominella.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i sak med milt förslag. Kommillén föreslår dock att även placeringen i de olika riskklasserna skall ske enligt de tillämpningsföreskrifter regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen föreslås få utförda.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak lämnat kommitténs förslag utan erinran. Flera remissinstanser framför dock synpunkter på förslagets utformning och tillämpning.

Bankinspektionen tar upp frågan om ränterisker och framhåller alt in- Prop. 1987/88: 45 spektiotien deltar i det internationella arbete som pågår för att begränsa institutens exponering för dessa risker. Inspektionen kommer atl ta erforderliga initiativ i denna fråga när pågående arbete slutförts.

Fullmäktige i riksbanken redogör för vissa andra risker än kreditrisker, t.ex. ränterisker, valutarisker, likviditetsrisker, affärsrisker och administrativa risker. Beträffande kreditriskerna anser fullmäkfige att förslaget bör utsträckas att också omfatta länelöften och ej utnyttjade krediter i räkning samt att nettoredovisning ej skall ske vid åtaganden i samband med terminshandel. Fullmäktige anser också alt de viktigaste nya "placeringarna" bör anges i lagtexten eventuellt kompletterat med en "övrig" post. Vidare framhålls att det inte får föreligga någon tvekan om huvudinnehållet i de föreskrifter som skall meddelas senare. Fullmäktige är också tveksam till att kapilaltäckningskraven skärps utan att det har gjorts någon värdering av vilka ökade krav som ställs på institutens eget kapilal. Fullmäktige förutsätter att kapitaltäckningsbestämmelserna utreds ytteriigare och all del i propositionen klart uttalas att de föreslagna bestämmelserna är provisoriska.

Hovrätten för Västra Sverige anför tveksamhet mot av kommittén föreslagen delegation till bankinspektionen all utfärda tillämpningsföreskrifter. Försäkringsinspektionen ifrågasätter om den lagulfyllnad som åsyftas av kommittén kan ske i tillämpningsföreskrifter. Inspektionen anser i stället att en bemyndigande kan ges enligt 8 kap. 7 § regeringsformen (RF) i fråga om möjligheten att frångå det nominella beloppet.

Bankföreningen anför alt den genomgång av olika risker och den in-rangering i nägon av de tre riskklasserna som kommittén gjort snarast bör ses som en rekommendation för kommande beslut med slöd av föreslaget bemyndigande. Vidare understryks vikten av att det vid tillämpningen tas stor hänsyn till de marknadsmässiga förutsättningarna och att utfärdande av föreskrifter bör föregås av samråd med bankerna och deras organisationer så all dessa blir konkurrensneutrala och anpassade lill marknadens förutsättningar. Sparbanksföreningen, Föreningsbankernas förbund och Finansbolagens förening anför liknande synpunkter.

Fondhandlareföreningen anser det mindre väl genomtänkt, med hänvisning till del tidigare nämnda beslutet av centralbankscheferna under juli 1987, alt nu lägga fram ett nationellt förslag utan reell förankring i de internationella tendenser som nu gäller. Föreningen anför vidare bl. a. att en försäkringslösning borde utredas. Föreningen motsätter sig aU utfärdande av föreskrifter kan delegeras av regeringen till bankinspektionen.

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa anför att vissa gällande ka-pilaltäckningsbestämmelser bryter mot konkurrensneutraliteten och föreslår att dessa ändras i detta sammanhang.

De närmare ställningstagandena framgår av remissammanställningen (bil. 2).

Skälen för mitt förslag: De kapital krav som gäller för bankers och fond
kommlssionsbolags placeringar samt för finansbolagens upplåningsrätt in
nebär inte att någon exakt avvägning gjorts av den risk som kan vara 13

förenad med de olika placeringarna. Kapitalkravet skall i stället ses som en Prop. 1987/88: 45 allmän bedömning av hur stort kapilal som bör finnas för alt täcka de risker som kan följa av den bedrivna verksamheten.

Bankerna är i sin verksamhet utsatta även för andra risker än föriustris-ker i samband med kreditgivning (jch kapiialkraven avses ge ett skydd även för sådana risker. Kapilaltäckningsbestämmelsernas anknytning till placeringarna är endasl etl sätl alt räkna fram vad som kan anses vara en acceptabel kapitalbas.

I delta sammanhang förtjänar också alt framhållas alt beslämmelserna om kapilalläckning inle är del enda medlet som finns för alt trygga insällarnas medel. Härutöver finns bl.a. bestämmelser om bankernas kreditgivning, vilkas huvudsyfte är atl trygga institutens solvens. Till delta kommer bankinspektionens tillsynsverksamhet, som bl.a. innebäratt inspektionen skall hålla sig underrättad om förhållanden som kan inverka på en banks säkerhet och i övrigl är av betydelse för en sund utveckling av bankverksamheten.

Då kreditgivningen är en banks huvudsakliga verksamhet och också ansetts vara den verksamhel som innefattar den största förlustrisken har del varit naturligt atl anknyta kapitaltäckningsreglerna fill kreditgivningen. Bankerna löper emellertid risker också av andra slag. Kreditmarknadskommittén har i sitt betänkande pekat på likviditetsrisk, affärsrisk och administrativ risk. Exempel på risker som kan hänföras lill dessa definitioner är en snabb avtappning av likvida medel ur banken och en samtidigt inträdande svårighet alt finna alternativ finansiering, risk för förlust genom inbrott och rån samt risk för förlust genom felaktig handläggning. Kravet på egel kapilal skall givetvis ge ett tillräckligt skydd även för sådana risker. Olika regler i banklagarna ulöver kapitaltäckningsbestämmelserna, t.ex. regler om kassareserv, har tillkommit för att förebygga de förlustrisker som kan uppkomma i verksamhelen. En risk som under senare år särskilt uppmärksammats och som också diskuteras av kreditmarknadskommittén är ränterisken. En sädan risk uppkommer dä en bank gjort tidsbundna placeringar lill fasl ränta, vilka finansierats med medel som löper med rörlig ränla. Risken är påtaglig exempelvis i bankernas obligalionsporlfölj eftersom räntebindningen på tillgångssidan ej överensstämmer med ränle-bindningen på skuldsidan.

Gällande kapitaltäckningsbestämmelser grundar sig som beskrivits på bankernas tillgångar samt på de garantiåtaganden som de ingått. Ulvecklingen under de senaste åren har inneburit all banker - såväl i Sverige som utomlands - liksom i viss omfattning fondkommissionsbolag och finansbolag i ökande utsträckning gjort åtaganden som inte redovisas i balansräkningen. Sådana åtaganden kan vara förenade med risker av varierande grad. Kreditmarknadskommittén har konstaterat att det kan ifrågasättas om inle nuvarande kapitaltäckningskrav kan lolkas så att de ifrågavarande åtagandena kan inkluderas i lämnade garantiförbindelser men all bankinspektionen, med hänsyn lill att sådana åtaganden inte förekom då nuvarande bestämmelser tillkom, inte velat göra en sådan tolkning.

De åtaganden som bankerna m.fl. gör utanför balansräkningarna kan
bl. a. härledas till den allt större belydelse som penningmarknaden fått. 14

De budgetunderskott som uppkommit i flera länder har lett till en högre Prop. 1987/88: 45 likviditet på marknaden. Penningströmmarna har i större utsträckning än fidigare kanaliserats vid sidan av banksystemet, då företag med hög likviditet föredragit att själva uppträda som kreditgivare i stället för alt deponera medel i bank. Kreditgivningen har emellertid ofta skett i andra former än de i banksystemet vanligen tillämpade. I stället för all låna mot revers har en låntagare emitterat omsätlningsbara värdepapper av olika slag som placerats på marknaden. För emittenten innebär della en möjlighel all smidigare anpassa sin upplåning éfler behovet och också att avpassa upplåningen fill etl gynnsamt ränteläge. För köparen av värdepapperet ligger fördelen i att han inte behöver binda sig för placeringen under längre tid än hans likvida situation medger.

En sådan marknad som här beskrivits kan emellertid i regel inte fungera utan medverkan av kreditinstitut. En placerare pä marknaden måste kunna lita på att värdepapperet i fråga kan avyttras när han så önskar. Emittenten i sin tur måste kunna vara säker på att det belopp han behöver låna också slår lill förfogande under den lid del bedömts erforderligt. För att säkerställa de båda kontrahenternas intressen har banker och andra kredifinstitut åtagit sig att under vissa förutsättningar upprätthålla en marknad i de emitterade värdepapperen. I vissa fall har detta inneburit att institutet förbundit sig att självt ge krediten i egen portfölj om marknaden inte skulle gå alt upprätthålla. Även för bankerna har det kunnal vara fördelaktigt atl kunna medverka till tillväxten av denna marknad. Motsvarande utlåning direkt i banken skulle i många fall ha mött svårigheter med hänsyn lill kapilaltäckningskravet.

Vad här beskrivits är sådana värdepapper som på den svenska marknaden benämnes företagscertifikat eller marknadsbevis. På den internationella marknaden är benämningarna Note Issuance Facilities (NIF) och Revolving Underwriting Facilities (RUF).

Bland åsyftade åtaganden fmns vidare t.ex. leveransförbindelser vid överlåtelse av värdepapper, återköpsförbindelser och kreditgarantier vid överlåtelse av låneportföljer, öppna positioner vid terminshandel, garantier vid likviditetsförvaltning, vissa åtaganden i samband med remburser och utfästelser i samband med confirming.

Den marknad som utvecklats har för de nämnda kreditinstituten inneburit all de åtagit sig etl allt större ansvar för engagemang som inte framgår av deras balansräkningar.

Tillsynsmyndigheter i den s. k. 10-gruppens länder har sedan år 1975 ell
etablerat samarbete med regelbundna sammanträden i BIS. Samarbetet
har bl. a. till syfte att på ett tidigt stadium söka uppmärksamma problem
som kan uppkomma inom tillsynsområdel och atl söka lösa dessa på ett så
långt möjligt enhetligt sätt. Den ulveckling som ovan beskrivits uppmärk
sammades under år 1984 och blev föremål för analys. Della arbete resulte
rade i en kartläggning av de olika instrument som kommil lill användning
och en bedömning av de risker som ansågs vara förenade med de åtagan
den som gjorts. Karlläggningen avsåg inte endast de nya instrument som
introducerats ulan också andra lyper av åtaganden som ansågs förenade
med likartade risker. 15

Som etl resultat av samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna har fiera Prop. 1987/88: 45 länder infört beslämmelser om kapitaltäckning för en del åtaganden för vilka sådana krav tidigare inte uppställts. Sålunda föreskrev Bank of England under våren 1985 alt tidigare beskrivna NIF och RUF skulle kräva samma kapital som garantier på motsvarande belopp. I Holland infördes liknande krav under hösten samma år, medan Japan, USA och Förbundsrepubliken Tyskland infört regler under år 1986. Regler är under diskussion eller införande i övriga av 10-gmppens länder. Det kan nämnas att utomlands är det i allmänhet tillsynsmyndigheterna som fastställer dessa krav.

Kreditmarknadskommittén har ytterligare analyserat den kreditrisk som kan vara förenad med sådana instrument som förtecknats i bilaga till kommitténs promemoria. Som ett riktmärke för sin analys har kommittén haft alt söka sätta risken i relation till den risk som kan vara förenad med placeringar som kreditinstitutet gjort. Är risken densamma som för en placering skall åtagandet medföra samma krav på kapilalläckning. Har risken bedömts vara av samma karaklär som för en entreprenadgaranli bör åtagandet medföra kapitalkrav för halva sitt belopp. För åtaganden som har lägre riskgrad än en entreprenadgaranli har kommittén inte funnit skäl att ställa kapitalkrav. Kommitténs analys har gjorts med utgångspunkt i den analys som gjorts inom BIS och i nära samarbete med företrädare för bankerna, fondkommissionsbolagen och finansbolagen.

Kommittén konstaterar också att del här är fråga om en marknad som är relativt ny och under utveckling. Del är sannolikt alt utvecklingen kommer att fortsätta och att nya typer av instrument, som nu inte kan förutses, kan tillkomma. Kommittén har därför stannat för alt föreslå att de instrument, för vilka kapitaltäckningskrav med hänsyn till kreditrisken skall uppställas, inte skall som placeringarna särskilt nämnas i lagtexten. Bland de åtaganden som bör omfattas av kapitaltäckningskrav och därvid tas upp med 100% finns leveransförbindelser vid överlåtelse av värdepapper, återköpsförbindelser och garanti för kreditrisk vid överlåtelse av låneportfölj samt öppna positioner vid terminshandel. Bland åtaganden som bör tas upp med 50% finns oåterkalleliga importremburser och bekräftade exporl-remburser, åtaganden i samband med olika emissionsprogram samt utfästelse i samband med s. k. confirming. Därtill kommer placeringar och åtaganden som görs i samband med likviditetsförvaltning.

Av uppgifter som departementet låtit inhämla från bankinspektionen och berörda branschorganisationer framgår att de föreslagna kapilaltäckningskraven främst berör bankaktiebolagen, några större sparbanker och fondkommissionsbolagen. Dessa kommer att under år 1988 behöva förslärka sina kapitalbaser med sammanlaget tre till fyra miljarder kronor. Till detla kommer för bankaktiebolagens del de tidigare beslutade beslämmelserna om konsoliderad kapilalläckning. Dessa träder i kraft den 1 januari 1988 och beräknas medföra alt kapitalbaserna den 31 december 1987 och under 1988 behöver förstärkas med sammanlaget omkring tre miljarder kronor.

Jag gör följande bedömning.

Kapilaltäckningskraven är av central betydelse för säkerheten för insät- 16

tare, långivare och andra kunder hos kreditinstituten. De åtaganden ulan- Prop. 1987/88: 45 för balansräkningarna som instituten i dag gör på kapitalmarknaden, utan all del ställs kapitalkrav, innebär en betydande riskexponering.

Marknaden befinner sig i snabb ulveckling och volymen på verksamheten motiverar därför att det nu snarast införs kapitaltäckningskrav för sådana åtaganden som kreditmarknadskommittén föreslagit.

Ett ytterligare skäl är att man i flera andra länder redan ställt likartade krav på kreditinstitut med en central roll på kapitalmarknaden. Ur inlernationell synvinkel är det viktigt att det pä olika länders banker och andra kreditinsfitul med en verksamhet utanför del egna landet ur konkurrenssynpunkt uppställs likartade krav. Det kan vidare nämnas alt åtaganden utanför balansräkningarna omfattas av det förslag lill nya beslämmelser som skall utredas inom BIS.

Enligl min mening krävs det inte något bemyndigande för regeringen eller bankinspektionen för att hänföra åtaganden till de olika riskklasserna. Detta följer, liksom för andra placeringar, av vilka säkerheter som lämnats för åtagandet. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspekfionen bör däremot bemyndigas atl med stöd av 8 kap. 7 § RF utfärda föreskrifter som innebär alt ett åtagande kan få las upp lill ell belopp som är lägre än det nominella.

Jag anser atl erforderliga lagändringar kan utformas i huvudsaklig överensstämmelse med kommilléns förslag. I de föreskrifter som skall utfärdas bör åtagandena tas upp med de belopp kommittén föreslagit. Om nya åtaganden, som omfattas av kapitalläckningskravet, tillkommer bör bankinspekfionen analysera den kreditrisk de kan medföra och bestämma till vilka belopp de skall beaktas. Det är därvid naturligt all detla föregås av kontakter med berörda kreditinstitut.

Likartade krav bör härvid ställas på de olika inslilutsgmpper som lämnar ifrågavarande åtaganden, dvs. på banker, fondkommissionsbolag och finansbolag.

Det är vidare av betydelse, särskill för institut med internationell verksamhel, att kapitalkraven i den svenska lagstiftningen även utanför landets gränser uppfattas som adekvata. Även om del inle är möjligl alt uppnå enhetlighet i olika länders bestämmelser torde det vara värdefullt alt kunna påvisa alt samma typ av risker blir föremål för - så långt möjligl - samma bedömning.

Som jag tidigare nämnt har flera länder i 10-gruppen redan infört motsvarande beslämmelser, bl. a. beträffande åtaganden i samband med olika emissionsprogram. I den mån nya åtaganden tillkommer bör de krav som ställs i Sverige så långt det är möjligt anpassas till de krav som ställs på kreditinstitut i andra länder i 10-gruppen.

Som ett resultat av de utökade kapilaltäckningskraven kommer flera
bankaktiebolag och någon eller ett par sparbanker alt tvingas öka sina
kapitalbaser med avsevärda belopp. Delta vållar särskilda problem för
sparbankerna eftersom de inle med nuvarande bestämmelser kan tillföras
externt riskkapital. Av redogörelsen i avsnitt I framgår dock atl kapitalba
sen, om del finns synnerliga skäl, kan förstärkas med förlagslån upp till en
och en halv gånger de egna fonderna. Kreditmarknadskommittén har i 17

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 45

uppdrag alt lämna förslag som löser frågan om kapitaltillskott till sparban- Prop. 1987/88:45 kerna på längre sikt. Kreditmarknadskommitténs förslag kommer enligt vad som inhämtats att överlämnas kring årsskiftet 1987/88.

Jag kan instämma i vad fullmäktige i riksbanken anfört rörande behovet av ytterligare utredning av bestämmelserna om kapitaltäckning. Detta är också förutsatt av kreditmarknadskommittén. De föreslagna bestämmelserna bör därför ses som provisoriska. Vid en senare översyn bör de ytterligare risker som fullmäktige redovisat, t. ex. ränterisker, valutarisker, likviditetsrisker, affärsrisker och administrativa risker behandlas. Beträffande de kreditrisker som kan vara förenade med t. ex. lånelöften eller de ytterligare kreditrisker som kan uppstå vid åtaganden i samband med terminshandel vill jag erinra om att det pågår diskussioner på internationellt plan som kan leda lill att även dessa risker kan komma att omfattas av kapitalkrav. Jag anser därför atl även dessa kan behandlas i ett senare sammanhang. I avvaktan på en kommande översyn av kapitaltäckningsbestämmelserna får de risker som inle omfattas av förslaget bevakas av bankinspektionen inom ramen för inspektionens tillsynsverksamhet.

Rörande de lagtekniska synpunkter som framförts av hovrätten för Västra Sverige i fråga om möjlighet för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen att utfärda de tillämpningsföreskrifter som erfordras för inplacering i riskldasserna och att bestämma till vilka belopp åtagandena skall beaktas, är följande att säga.

Enligt 8 kap. 2 § RF skall föreskrifter om enskildas personliga ställning samt om deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes meddelas genom lag. Enligt 8 kap. 3 § RF skall föreskrifter om förhållandel mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, också meddelas genom lag. I 8 kap. 7 § RF stadgas emellertid att regeringen ulan hinder av 3 § kan efter bemyndigande i lag genom förordning meddela föreskrifter om annat än skatt, om föreskrifterna avser något av vissa i 7 § uppräknade ämnen, bl. a. näringsverksamhet.

Det nu föreslagna bemyndigandet innebär att det i föreskrifter kan föreskrivas att elt åtagande vid beräkning av kapilaltäckningskravet kan få las upp lill ett belopp som är lägre än del nominella.

De föreskrifter som enligt mitt förslag kan utfärdas med slöd av bemyndigandet är enligt min mening inte hånförliga till 8 kap. 2 § RF. Föreskrifterna rör i stället sådana förhållanden som avses i 8 kap. 3 § RF. Eftersom det är fråga om näringsverksamhet kan riksdagen med stöd av 8 kap. 7 § RF bemyndiga regeringen atl utfärda föreskrifter i ämnet. Möjlighel till vidare delegering enligt 8 kap. 11 § RF till bankinspektionen bör också ges.

De förslag stadshypotekskassan :Framfört om vissa andra ändringar i berörd lagstiftning har beaktats vid utformningen av lagtexterna. Ändringen i bankrörelselagen är redaktionell. Ändringarna i lagen om finansbolag och i fondkommissionslagen innebäi" alt fordringar på hypoteksinstitutionerna vid beräkning av kapilalläckningskrav jämställs med bl. a. kreditakliebolag.

4.2 Ikraftträdande Prop. 1987/88:45

De utökade kapilaltäckningskraven bör träda i kraft så snart som möjligt. Med hänsyn till atl flera av de berörda kreditinstituten mäste öka sina kapitalbaser med avsevärda belopp föreslår jag att de nya bestämmelserna skall träda i kraft den I juli 1988. Jag är medveten om all också delta datum för ikraftträdande kan vålla problem för vissa banker. De är då i sista hand hänvisade till den möjlighel som finns att ansöka om bankinspektionens tillstånd all räkna in förlagslån upp lill en och en halv gånger det egna kapitalet eller fonderna i kapitalbasen.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med del anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

fill

1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987: 617)

2. lag om ändring i lagen (1980: 2) om finansbolag

3. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979: 748)

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

6 Specialmotivering till författningsförslagen

Förslagen till ändringar i 2 kap. 10 § bankrörelselagen (1987:617), 7 § lagen (1980: 2) om finansbolag och 18 § fondkommissionslagen (1979: 748).

Av föreslagna ändringar framgår att vissa åtaganden som banker, finansbolag och fondkommissionsbolag gör på kapitalmarknaden skall omfattas av kapitaltäckningskrav. Med kapitalmarknaden avses i delta sammanhang marknaden för egel kapital - aktiemarknaden - och marknaden för lånat kapilal — kreditmarknaden. Kreditmarknaden består i sin lur av två delmarknader, marknaden för långt kapital - obligationsmarknaden - och marknaden för kort kapilal — penningmarknaden. Bankernas kreditgivning, både lång och kort, brukar också räknas till kreditmarknaden även om inle bankkrediter i strikt mening är värdepapper som kan omsättas på en marknad.

De åtaganden som avses är sådana som, i likhet med vad som gäller för kapitaltäckningsbestämmelserna i övrigt, kan medföra en kreditrisk. Exempel på sådana åtaganden finns i den allmänna motiveringen.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen
kan utfärda föreskrifter som innebär att ett åtagande får las upp lill etl lägre
belopp än det nominella. Utgångspunkten för bedömningen av lill vilket
belopp ett åtagande skall las upp är den kreditrisk åtagandet kan medföra.
Åtagandena kan därvid t.ex. klassas som innebärande full risk, vilket
motsvarar samma risk som en kredit på samma belopp, halv risk, vilket i
princip innebär samma risk som en entreprenadgaranti samt låg risk,
innebärande en lägre riskgrad än de tidigare nämnda. Vid låg risk kan 19

föreskrivas atl åtagandet skall las upp lill noll. När kraven fastställs Prop. 1987/88:45 måste vidare konkurrensneutraliteten i såväl Sverige som utlandet beaktas. För en riktig bedömning av risker och konkurrens är det lämpligl all prövningen sker efter kontakier med berörda institut.

7 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen lill

1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987: 617)

2. lag om ändring i lagen (1980: 2) om finansbolag

3. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979: 748)

8 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

LAGRÅDET Prop. 1987/88:45

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-10-21

Närvarande: f.d. regeringsrådet Wieslander, regeringsrådet Wadell, justitierådet Magnusson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1987 har regeringen på hemställan av statsrådet Bengt K.Å. Johansson beslutat inhämla lagrådets yltrande över förslag till

1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987: 617),

2. lag om ändring i lagen (1980: 2) om finansbolag,

3. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Samuel Hermelin. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande: statsrådet Johansson

Proposition om utvidgade kapitaltäckningskrav för banker, fondkommissionsbolag och finansbolag

1 Anmälan av lagrådets yttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yllrande (beslul om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 1 oklober 1987) över förslag lill

1. Iag om ändring i bankrörelselagen (1987: 617),

2. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979: 748),

3. lag om ändring i lagen (1980: 2) om finansbolag.

Lagrådet har lämnat lagförslagen ulan erinran. Jag har gjort vissa redaktionella ändringar av lagtexten.

2 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt anla de av lagrådet

granskade lagförslagen med vidtagna ändringar. 21

Författningsförslag Prop. 1987/88:45

Förslag till

Lag om ändring i bankrörelselagen (1987: 000)

Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:000) atl 2 kap. 10 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.                                10 §
Kapitalkravel bestäms i förhål- Kapitalkravet bestäms i förhål
lande till bankens tillgångar och in- lande fill bankens tillgångar, in
gångna garantiförbindelser (place- gångna garantiförbindelser och
ringar). För en central förenings-    andra åtaganden (placeringar). För
bank med anslutna lokala för- en central föreningsbank med an-
eningsbanker bestäms kapital- slutna lokala föreningsbanker be-
kravet gemensamt. Vid beräkning-   stäms kapitalkravet gemensamt,
en av kapitalkravet indelas place-   Vid beräkningen av kapitalkravet
ringarna i följande fyra gmpper, indelas placeringarna i följande fyra
nämligen                             grupper, nämligen

A 1. inneliggande kassa, checkar, poslremissväxlar samt fordringar hos riksbanken och riksgäldskontoret,

2. skattkammarväxlar och obligafioner som utfärdats av staten, kommun
eller därmed jämförlig samfällighel, bankaktiebolag, sparbank, central för
eningsbank, allmän kassa eller inrättning vars reglemente fastställts av
regeringen, kreditaktiebolag eller Nordiska investeringsbanken,

3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämföriig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditaktiebolag, sådant bankägi aktiebolag som enligt regeringens medgivande får jämställas med kreditakliebolag vid tillämpningen av detta stycke eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten utgörs av värdehandling eller fordran, som anges under A I -3,

5. garantiförbindelser för vilka 5. garantiförbindelser och andra
banken erhållit säkerhet i värde- åtaganden för vilka banken erhållit
handling eller fordran, som anges säkerhet i värdehandling eller ford
under A 1 -4. ran som anges under A I -4.

Bl. andra fullgoda obligationer än de som anges under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bainkföretag eller annat försäkringsföretag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar, därvid fordringar för vilka utländskt bankföretag svarar skall tas upp fill en och en halv gånger fordringarnas belopp,

3. fordringar för vilka säkerheten utgörs av värdehandling eller fordran, som anges under B 1 eller 2, eller panträtt i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt till sådan faslighet inom sjuttiofem procent av del uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

4. garantiförbindelser för vilka 4. garanfiförbindelser och andra
banken erhållit säkerhet i värde- åtaganden för vilka banken erhållit
handling eller fordran, som anges säkerhet i värdehandling eller ford-

under B 1-3. ran, som anges under B 1-3.

c 1. för vilka säkerheten utgörs av Prop. 1987/88: 45

a. panträtt i jordbruksfastighet i bostadsfastighet med en- eller tväfa
miljshus eller med flerfamiljshus för vilkel bostadslån enligt statliga be
stämmelser utgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om pantvärdet ligger
mellan sjuttiofem och etthundra procent av det uppskattade värdet av den
fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomt
rätten,

b. panträtt i fastighet som helt eller delvis är inrättad för industriell
verksamhet eller i tomträtt till sådan fasfighet inom femtio procent av det
uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av
byggnad och annan egendom som hör fill tomträtten, eller

c. förlagsbevis eller aktie, som är inregistrerad vid Stockholms fond
börs,

2. garantiförbindelser för vilka 2. garantiförbindelser och andra

banken erhållit säkerhet i form av åtaganden för vilka banken erhållit
värdehandling eller fordran, som säkerhet i form av värdehandling
anges under C 1, eller fordran, som anges under C 1,

D. övriga tillgångar och garanfi- D. övriga tillgångar, garanliför-

förbindelser utom sådana som en- bindelser och andra åtaganden
ligt 9 § Qärde och femte styckena utom sådana som enligt 9 § Qärde
skall avräknas från egel kapital och och femte styckena skall avräknas
egna fonder. från eget kapital och egna fonder.

För placeringar som anges under A gäller inle något kapitalkrav. I övrigt uppgår kapitalkravel vid varie tidpunkt till lägst elt belopp som motsvarar sammanlagt en procent av summan av placeringar som anges under B, fyra procent av summan av placeringar som anges under C och åtta procent av summan av placeringar som anges under D.

Placeringar skall tas upp till följande värden, nämligen

1. fordringar, för vilka reserver 1. fordringar, för vilka reserver som avses i 9 § andra slyckel av- som avses i 9 § andra stycket av-salts, till sitt bruttovärde, satts, lill sill bruttovärde,

2. övriga tillgångar till sitt net- 2. övriga tillgångar lill sitt nettovärde, lovärde om inle annat bestämts i

föreskrift som avses i sista stycket

3. garantiförbindelser, som är 3. garantiförbindelser, som är
knutna till kreditgivning, till sitt no- knutna till kreditgivning, till sill no
minella belopp samt minella belopp,

4. övriga garantiförbindelser till 4. övriga garantiförbindelser till
halva sitt nominella belopp. halva sill nominella belopp samt

5. andra åtaganden lill sitt nominella belopp om inle annal beslämts iföreskrift som avses i sisla stycket.

Med uppskattat värde i första stycket B 3 och C 1 avses del värde, som banken bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt gällande statliga bestämmelser om bostadslån till främjande av bostadsbyggandet sådanl lån beviljats till uppförande av viss byggnad, skall till grund för bedömandet i stället för uppskatlningsvärdel läggas det enligl nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet där denna uppförs om inte särskilda skäl föranleder annal.

Närmare föreskrifter i fråga om
kapdalkrav får meddelas av rege
ringen eller den myndighet rege
ringen bestämmer. 25

Förslag till Prop. 1987/88:45

Lag om ändring i lagen (1980: 2) om finansbolag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980: 2) om finansbolag att 7 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 § Finansbolag får högst låna upp medel med dels ett belopp som svarar mot bolagets kassa och mot vad som innestår hos riksbanken, riksgäldskontoret, bankaktiebolag, sparbank, centralkassa för jordbmkskredit, kreditakliebolag och postgirot eller utlånas till annal finansbolag, dels elt belopp som svarar mot tolv och en halv gånger det egna kapitalet. Om särskilda skäl föreligger kan bankinspektionen medge högre upplåning, dock högst lill tjugo gånger det egna kapitalet.

Som upplåning anses inte vad Som upplåning anses inte vad

som motsvarar av finansbolaget ut- som motsvarar av finansbolaget ut
färdade skuldförbindelser, som för färdade skuldförbindelser, som för
långivaren medför rätt fill betalning långivaren medför rätt till betalning
först efter bolagets övriga borgenä- först efter bolagets övriga borgenär
rer eller som har garanterats av sta- eller som har garanterats av staten,
ten, bankaktiebolag, sparbank eller bankaktiebolag, sparbank eller
centralkassa för jordbrukskredit. centralkassa för jordbrukskredit.
Till upplåningen skall läggas belöp- Till upplåningen skall läggas belop
pet av de garantiförpliktelser bola- pet av de garantiförpliktelser bola
get iklätt sig. get iklätt sig samt andra av bolaget

gjorda åtaganden därvid dock regeringen eller den myndighet regeringen beslämmer får medge all inte någon eller endast viss del av åtagandel skall läggas till upplåningen.

Med eget kapilal avses aktiekapital, reservfond, disposilionsfond och av bolagsstämman fastställd vinslbalans. Med egel kapilal får likställas,

1. garantifond, som bildals genom tillskott av aktieägare i finansbolaget eller förbindelser utfärdade av bankaktiebolag, sparbank, centralkassa för jordbrukskredit eller annan som bankinspektionen godkänt, intill ett belopp motsvarande fem gånger bolagets aktiekapital,

2. fyrtio procent av ett belopp, som svarar mot sådana bolagels reserver som avses i 2 kap. 9 § bankrörelselagen (1987:000), intill ett belopp motsvarande bolagets eget kapital samt

3. kapital, som tillförts bolaget mot av bolaget utfärdade skuldförbindelser som medför räll fill betalning först efter bolagets övriga borgenärer, infill ett belopp motsvarande bolagets eget kapital.

Om det mellan finansbolag råder sådant nära samband som anges i 4 §, kan bankinspektionen i del särskilda fallet föreskriva att upplåningsrätt skall beräknas gemensamt för bolagen.

Nuvarande lydelse

Fondkommissionsbolag skall till uppdragsgivarnas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp som är betryggande i förhållande till bolagets tillgångar och till garantiförbindelser som bolaget har ingått (placeringar). Det egna kapitalet anses betryggande, om det uppgär till lägst ett belopp som motsvarar sammanlagt tjugo procent av värdet av aktier, emissionsbevis och andelar i aktiefonder med undantag av sådana aktier som innehas som ett led i organisationen av bolagets verksamhet saml sex procent av värdet av övriga placeringar med de undantag som anges i andra stycket. Placeringar, för vilka reserver som avses i tredje stycket har avsatts, skall såvitt avser aktier lagas upp till sitt marknadsvärde och såvitt avser utlåning, garantiförbindelser, ufiändska valutor och obligationer till sitt bruttovärde. Övriga placeringar skall tagas upp fill sitt nettovärde.

Föreslagen lydelse

Fondkommissionsbolag skall lill uppdragsgivarnas skydd ha eget kapital till visst lägsta belopp som är betryggande i förhållande till bolagets tillgångar, ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden (placeringar). Det egna kapitalet anses betryggande, om det uppgår till lägst etl belopp som motsvarar sammanlagt tjugo procent av värdet av aktier, emissionsbevis och andelar i aktiefonder med undantag av sädana aktier som innehas som elt led i organisationen av bolagets verksamhet samt sex procent av värdet av övriga placeringar med de undantag som anges i andra stycket. Placeringar, för vilka reserver som avses i tredje stycket har avsatts, skall såvitt avser aktier lagas upp till sitt marknadsvärde och såvitt avser utlåning, garantiförbindelser, utländska valutor och obligationer till sitt bruttovärde. Övriga placeringar skall tagas upp till sitt nettovärde om inle annal beslämts i föreskrift som avses i sisla slyckel.

Eget kapilal krävs ej för inneliggande kassa, checkar och poslremissväxlar eller för obligationer och andra fordringar för vilka svarar staten, kommun, bankinslilul, kreditaktiebolag eller försäkringsbolag. Eget kapital krävs ej heller för fordran hos annat fondkommissionsbolag på likvid för utförd värdepappersaffär.

Som eget kapilal skall vid tillämpning av första stycket anses vad som enligt 2 kap. 9 § bankrörelselagen (1987:000) gäller som eget kapital. I fråga om fondkommlssionsbolags reserver för aktier får vidare med eget kapital likställas fyrtio procent av skillnaden mellan aktiernas marknadsvärde och deras nettovärde. Från det egna kapitalel skall avräknas nettovärdet av sådana aktier eller andelar i ekonomisk förening som fondkommissionsbolaget har förvärvat med stöd av tillstånd enligt 15 § andra stycket.

Om särskilda skäl föreligger, kan bankinspektionen för viss tid medge att fondkommlssionsbolags eget kapital får uppgå till ett lägre belopp än som anges i första stycket.

Linledning Prop. 1987/88:45

I denna promemoria behandlar kommittén de instrument som i allmänhet förekommer på penning- och kapitalmarknaderna och som för deltagarna på marknaden kan innebära förpliktelser eller grunda krav av olika slag. Kommittén har gjort en bedömning av den risk som instrumenten kan antas motsvara. Denna risk har relaterats till risken som är förenad med en kredit - utan atl hänsyn lagils till kredittagaren - eller med annan placering. Bedömningen avser således enbart kreditrisken även om andra lyper av risker, såsom likviditetsrisk, affärsrisk och administrativa risker, i vissa situationer kan ha lika stor betydelse. En särskild typ av risk som inte enbart gäller för poster utanför balansräkningen är ränterisken. Denna risk behandlas under avsnitt 6.

2. Anledningar till marknadens uppkomst och utveckling

Det kan med viss rätt sägas att marknaden bökade skapas redan i och med Eurovalulamarknadens uppkomst i börian av 1960-talet. Vissa nya instrument såg då dagen. Ulvecklingen var dock inle särskilt snabb och det dröjde en bit in på 1980-talet innan marknaden på allvar utvecklades. En starkt bidragande orsak lill en snabbare utveckling var det budgetunderskott som fanns i många länder och som bidrog till ulvecklingen av en penningmarknad, där olika typer av de nya instrumenten lätt kunde omsättas. Några olika skäl som bidragit till en utveckling av marknaden skall här nämnas.

1. Kapitaltäckningen i bankerna. Inflationen har för bankerna bl.a. inneburit att balansomslutningen ökat i snabbare takt än det egna kapitalel. En samtidigt ökande risk i bankens kreditportfölj t.ex. i fordringar på betalningssvaga länder har medfört krav på alt relationen mellan kapitalbasen och balansomslutningen eller kreditportföljen skulle förbäliras. Detta krav har man sökt tillmötesgå genom att öka kapitalbasen och/eller minska kreditporlföljen. I del senare fallet har etl alternativ varil att genom nya typer av låneinslrument kunna tillhandahålla krediler i andra former än de traditionella krediterna t. ex. genom omsättningsbara värdepapper.

2. Kredittagaren har också haft etl intresse av alt en ny möjlighet alt ta upp kredit erbjudits. Genom de nya låneinstrumenten kunde i vissa fall kredittagaren bättre anpassa sin upplåning och många gånger också göra den till elt lägre pris. Marknaden byggde inledningsvis i hög grad på all banker kunde garantera likvidileten i marknaden genom åtaganden alt i vissa situationer själva förvärva instrumenten.

3. Även placerarna hade etl intresse av instrumenten, då de innebar en alternativ placeringsmöjlighel som kunde vara fördelaktigare än andra alternativ.

3. Olika instrument pa marknaden

I bilaga I har katalogiserats elt anlal instrument som innebär olika grader av risker för banker eller andra som tar emol etl sådant instrument. En kortfattad beskrivning av instrumentets funktion har gjorts för sådana som

innebär en likartad risk som en kredit eller annan placering, medan instru- Prop. 1987/88: 45 ment som kan sägas vara förenade med en lägre risk endasl har räknats upp. Till instrumenten, vilka alla kan förekomma såväl på den inhemska som internationella marknaden, kan läggas ell par som huvudsakligen förekommer inom landet. Etl sådant instrument är standardiserade terminskontrakt som innebär att avtal tecknas om priset för en s. k. kontraktsobligation vid viss framtida tidpunkt. Obligationen behöver inte innehas eller levereras och instrumentet kan användas för att skydda en ränteexponering i andra instrument. Ell annat instrument är leveransförbindelse, som innebär att en säljare av ett värdepapper förbinder sig att leverera vid en senare tidpunkt på gmnd av att han inte disponerat över instrumentet då leverans bort ske.

4. Riskbedömningen

Ett försök fill riskbedömning av de olika instrumenten har gjorts på så sätt att varie instrument har jämförts med risken i en kredit. Därvid har instrumenten klassats som innebärande full risk, vilket motsvarar samma risk som en kredit på samma belopp, halv risk, vilkel i princip innebär samma risk som i en entreprenadgaranti samt låg risk, innebärande en lägre riskgrad än de tidigare nämnda.

Av de i bilagan uppräknade instrumenten är de båda första — garantier och accepter - redan nu inkluderade i kapitaltäckningsreglerna. De tidigare nämnda leveransförbindelserna bör nämnas i samband härmed. Dessa förbindelser kan komma till användning vid försäljning av värdepapper. Om säljaren på fikviddagen inte har de sålda värdepapperen tillgängliga t. ex. på grund av att de skall uthämtas ur valv, som endast är tillgängligt vid vissa tidpunkter, lämnas en leveransförbindelse samtidigt som köparen erlägger likvid. En sådan förbindelse anses innebära lika stor risk som om köparen beviljat en kredit på samma belopp till säljaren. Leveransförbindelser förekommer i avsevärd omfattning på marknaden. En karlläggning under vecka 47 visar alt under denna vecka totalt ca 250 leveransförbindelser mottagils av de institut som är verksamma på marknaden. Av dessa leveransförbindelser hade ca 230 mottagits från bank och 20 från fondkommissionsbolag. Det totala beloppet för dessa leveransförbindelser uppgick fill ca 6 miljarder kronor. Förbindelserna är i regel mycket kortfristiga (1 -3 dagar). Sådana leveransförbindelser som avser fordran på bank kräver ej kapitaltäckning vare sig enligt banklagen eller fondkommissionslagen. Leveransförbindelser som avser fordran på fondkommissionsbolag kräver 8 procent kapital enligt banklagen och 6 procent kapital enligt fondkommissionslagen. Sistnämnda slag av förbindelser är såsom framgått fåtaliga. Det har också framgått alt det belopp som förekommer i form av leveransförbindelser är myckel stort och det torde vara en fråga för bankinspektionen att med olika åtgärder söka nedbringa della.

Transaktioner med avtal om återköp förekommer på den svenska mark
naden huvudsakligen i form av transporllån. Sådana har förekommit sär
skilt i tider av kredilrestriktioner då bank som nått gränsen för sin kredit-
kapacitet sålt över vissa lån till annan bank som har utrymme disponibelt. 30

Olika former har tillämpats för sådana tillfälliga överlåtelser, men oftast Prop. 1987/88:45

har förekommit att avtal träffals om att kreditrisken skall ligga kvar hos

den överlåtande banken. Denna kreditrisk torde endasl ha redovisats hos

den överlåtande banken om ansvaret kommit till uttryck genom utfärdande

av garanti. Om kreditrisken ligger kvar hos den överlåtande banken skall

denna risk under alla omständigheter redovisas.

I fråga om odisponerade remburser är risken olika beroende på om den avser export eller import, om den är återkallelig eller ej eller om den är bekräftad eller obekräftad. En med kredit likartad risk anses föreligga i fråga om oåterkalleliga importremburser och bekräftade exportremburser. Då emellertid remburser är genom internationella överenskommelser noga reglerade instmment som avser korta tider kan del anses motiverat att jämställa risken med den som är förenad med en entreprenadgarant, dvs. den behöver i kapitalläckningsavseende endasl tas upp fill halva beloppet. Vad här sagts gäller för finansbolagens del oåterkalleliga utfästelser i samband med confirming.

Andra typer av förpliktelser har indelats i oåterkalleliga och återkalleli-ga. Av särskilt intresse i detta avseende är åtaganden om framtida köp (placeringar), lånelöften och emissionsansvar för vissa instrument.

Terminsledet i avtal om framtida förvärv (repurchase agreement = repo) har stora likheter med terminsköp. Utmärkande för båda dessa typer av avtal är att parterna överenskommit att vid en framtida tidpunkt mol betalning leverera/mottaga ett visst värdepapper. Om motparten inte uppfyller sin del av avtalet förfaller avtalet i övrigt. Därav följer alt någon kreditrisk inte uppkommer t. ex. om motparten går i konkurs. Däremot uppkommer en risk om del värdepapper som förvärvet avser faller i värde eller blir värdelöst. Köparen är därvid bunden alt fullfölja sin del av avtalet, dvs. erlägga likvid och därefter ta emot leveransen. Med hänsyn till att merparten av de värdepapper som kan bli föremål för handel inte torde innebära den kreditrisk som ovan beskrivits anses inle kapitaltäckningskrav behöva läggas på hela denna typ av aktiviteter. En bank kan nämligen ha försålt samma papper vidare och har då elimineral kreditrisken. Det är sålunda endast öppna positioner som skall täckas med kapital och kapital skall ställas för sådana kommande innehav som fordrar kapilal om de ingår i bankens balansräkning.

Olika former av lånelöften förekommer på marknaden. Den icke utnyttjade delen av en checkräkningskredit och samma del av en övertrasse-ringsrätt är exempel på sådana löften. En utfästelse i skriftlig form att vid en framtida tidpunkt bevilja en kredit är också ett påtagligt åtagande från en kreditgivares sida, i synnerhet om den presumtive låntagaren får betala en avgift för löftet.

Dessa företeelser är inte nya på marknaden ulan torde väl alltid ha
förekommit. Även om åtagandena kan anses vara förenade med en viss
risk, synes det inte tidigare ha diskuterats att kräva kapitaltäckning för
dem. Åtagandena torde inte heller under alla förhållanden vara bindande.
En inträffad konkurs hos den, fill vilken löfte givits, medför att avtalet
förfaller. Enligt kommitténs mening bör därför inte krav på kapitaltäckning
uppställas för lånelöften. 31

Ansvaret för emissionsprogram iir mera långtgående och långsiktiga än Prop. 1987/88: 45 de hittills behandlade åtagandena. Sådana program innehåller också instrument som är typiska för den art av åtaganden som diskuteras i denna PM. Det är emellertid en väsentlig variafion i åtaganden som kan vara förenad med emissionerna.

På de inlernationella kredilmarknaderna förekommer Note Issuance Facilities, s. k. NIF:s, och Revolving Underwriting Facilities, s. k. RUF:s, vilka är exempel på låneinslrument genom vilka låntagare kan skaffa sig medelfristig finansiering. En eller flera banker hjälper låntagaren att placera instrumenten på marknaden, eller lar dem i egen portfölj. Ofta garanterar bankerna låntagaren atl denne under låneprogrammets löptid skall kunna ta upp kredit till en förutbestämd ränta, vanligtvis knuten lill en intemationell räntebas, t. ex. Libor.

På den svenska kredilmarknaden motsvaras nämnda instrument av företagscertifikat-, marknadsbevis- eller annat inhemskt låneprogram. Tendensen vad avser svenska certifikatprogram har gått mol en lägre grad av direkta kreditåtaganden från bankers och fondkommlssionsbolags sida att placera certifikat i egen portfölj. Åtagandena har också gjorts mera kortsiktiga.

1 de fall ett bindande åtagande gäller vid såväl internationella som svenska låneprogram att ta en viss del av krediten i egen portfölj bör kapitaltäckningskrav ställas härför Detta krav bör dock kunna begränsas till 50 procent av åtagandet.

Banker och kreditinstitut har på senare fid i växande utsträckning erbjudit tjänster i form av likviditelsför\altning. 1 vissa fall går åtagandet ut på att garantera en viss minimiavkaslning på förvallningsdepåns kapital och givetvis en återbetalning av kapitalet. De placeringar som göres i samband med sådana åtaganden bör fordra kapital på samma säll som om de gjorts inom balansräkningen.

En myckel betydande off-balance-sheel exposure ligger i olika redovisningsrutiner. Denna problematik är emellertid under utredning i en särskild arbetsgrupp, lillsatl på initiativ av bankinspektionen. Gruppen samråder med bokföringsnämnden. Föreningen Auktoriserade Revisorer och andra intressenter.

5. Utvecklingen i utlandet

Kapitaltäckningskrav för åtaganden i form av NIF:s och RUF:s har redan rests av myndigheter i flera länder.

1 England skall sedan april 1985 ;)0 procent av sådana åtaganden medlas i beräkningen av kapilalläckning.

1 Holland gäller delsamma sedan november 1985.

1 Japan måste vissa medel- och långfristiga åtaganden, typ NlF:s, medtas till 30 procent fr. o. m. september 1986.

I USA föreslog myndigheterna i börian av 1986 krav på kapitaltäckning för 30 procent av bindande åtagande av lyp NIF:s. Nya bestämmelser har dock ej trätt i kraft ännu.

I Väst-Tyskland jämförs oåterkalleliga åtaganden genom NIF:s med 32

garantier, och alltsedan 30 juni 1986 krävs kapitaltäckning för 50 procent Prop. 1987/88: 45 av sådana förbindelser.

I flera andra länder pågår utredningar om behovet av kapilalläckning för åtagandena i fråga.

6. Ränterisker

I ett kreditinstituts balansräkning, men också i dess nettoterminsköp av värdehandlingar, kan finnas belydande ränteexponeringar. Sådana kan även föreligga i ett instituts åtaganden i form av räntegarantier för kommande perioder, för vilka ej täckningsaffärer gjorts. För nedskrivningsbehov av tillgångar och motsvarande nedvärdering av framtida åtaganden kan elt krav på kapilalläckning måhända anses vara riktigt. Det torde emellertid i första hand vara en tillsynsuppgift att tillse att institut under fillsyn har en tillfredsställande organisation för att följa utvecklingen av dessa risker och hålla exponeringen inom acceptabla gränser. Någol kapitaltäckningskrav anses därför inle böra ställas upp för sådana exponering-

7. Överväganden

Såsom torde ha framgått ovan finns för närvarande elt slort anlal instrument på marknaden, för vilka kapilalläckningskrav kan diskuteras. Del kan i och för sig ifrågasättas om inte nuvarande kapitaltäckningsregler kan tolkas så att här ifrågavarande instrument kan inkluderas. Med hänsyn till att instrumenten inte användes då kapitaltäckningsbestämmelsen tillkom, har bankinspektionen dock inte velat göra en så extensiv tolkning. Till delta ställningstagande torde också ha bidragit den diskussion som föregick konstruktionen av upplåningsrättsreglerna i lagen (1980: 2) om finansbolag. Mot bakgrund av den osäkerhet som således råder beträffande kapitalläckningsreglernas tolkning har kommittén funnit del erforderligt alt komplettera dessa. Kommittén har därvid utgått från kapitalläcknings-bestämmelsen i den lydelse som anges i förslaget till bankrörelselag (prop. 1986/87:12).

Även om antalet typer av instrument för vilka kapilalläckning har ansetts erforderlig har kunnat reduceras avsevärt, torde del dock vara opraktiskt att i kapitaltäckningsreglerna införa ytterligare en uppräkning av placeringar. Man vågar också anla alt nya instrument som nu inle kan förutses i fortsättningen kommer alt introduceras. I den mån kapilalläckning för dem skulle aktualiseras blir en ändring av banklagarna nödvändig så snart elt nytt sådant instmment kommit till användning. En rationell lösning synes då vara att i kapitaltäckningsreglerna införa en möjlighet för regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen all vid behov utfärda föreskrifter för inplacering av olika tillgångar eller motsvarande i riskklasserna och att bestämma lill vilka värden åtagandena skall upptas. Sådana föreskrifter är atl betrakta som tillämpningsföreskrifter enligt 8 kap. 13 § regeringsformen.

Vid fastställande av kapilalläckningskrav för nu behandlade verksamhe- 33

3 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 45

ter är det nödvändigt att reglerna blir neutrala från konkurrenssynpunkt. I Prop. 1987/88: 45

flera andra länder har, som framgått, regler för kapitaltäckning redan

införts, medan i andra länder diskussioner pågår. I den jämförelsen torde

alltså institut i Sverige träffas av kapilaltäckningskravet, då institut i andra

länder redan arbetar under sådana krav. Vad beträffar svenska institut

sinsemellan är det viktigt att samma typ av placering eller transakfion

träffas av etl lika stort kapitaltäckningskrav oberoende av vilkel institut

som utför transaktionen.

Sammanfattningsvis föreslås atl i banklagarnas kapitaltäckningsregler införs en möjlighet för regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen att utfärda föreskrifter för inplacering i de olika riskklasserna av placeringar som inte är förutsedda i banklagarna. Motsvarande regler föreslås också införda i lagen om fondkomissionsrörelse och i lagen om finansbolag. Det förutsätts all föreskrifterna föregås av överiäggningar med berörda institut.

Bilaga 1.1 Prop. 1987/88:45 Beskrivning av olika instrument

I Garantier och liknande åtaganden

Denna typ av åtagande inkluderar de instrument som i regel betecknas som typiska för åtaganden utanför balansräkningen. De innebär att en bank har påtagit sig ett ansvar för en tredje parts förbindelse och fortlöpande slår risken. Om uppdragsgivaren inte kan infria sin förbindelse får banken hålla sig till eventuell säkerhet som ställts för garantiförbindelsen. Exempel på de mera typiska åtagandena under denna rubrik är följande.

/. Garanti

Elt åtagande från en bank att svara för en förbindelse som tredje man ingått och att infria denna förbindelse om uppdragsgivaren själv inte kan göra detta.

2. Accepl

Ett åtagande att på förfallodagen betala en varu växel.

3. Transaktioner med avtal om återköp

Ell avtal enligl vilket en bank säljer ett lån eller någon annan tillgång lill tredje man med ett åtagande alt fortfarande stå för den risk för förlust som kan vara förenad med lånet (motsv). Avtalet innebär också att den säljande banken åtar sig all vid en bestämd tidpunkt köpa tillbaka lånet eller tillgången. En specialform av här avsedda avlal är sale and lease-back-transactions, som innebär att en bank säljer t. ex. en kontorsfastighet, i vilken banken driver verksamhet, för att omedelbart hyra fastigheten av förvärvaren.

4. Remburser, odisponerade

En utfästelse av en bank atl inom viss tid betala ett avtalat belopp mot att vissa i avtalet angivna dokument överlämnas lill banken. Instrumentet används i regel vid export- eller importaffärer. Rembursen öppnas i de flesta fall av en köpare av en vara. En remburs kan vara oåterkallelig och villkoren i rembursen kan då inte ändras utan samtycke från beneficienlen. En återkallelig remburs däremot kan alertas eller ändras så länge exportören inte erhållit likvid. En remburs är bekräftad när en annan bank än den som öppnat rembursen iklätt sig en oåterkallelig belalningsulfästelse på de i rembursen angivna villkoren.

II Andra typer av förpliktelser Prop. 1987/88:45

Under denna rubrik har samlats elt anlal förpliktelser av innebörd att en bank gjort etl åtagande som vid en framtida lidpunkt kan innebära en kredilexponering för banken. I vissa fall är åtagandet bindande för båda parter och det kan finnas en i förväg bestämd fidpunkt när åtagandet måste infrias eller tas i anspråk. I andra fall kan åtagandet vara bindande endasl för banken medan motparten kan välja om och vad vilken tid åtagandet skall tas i anspråk. Vissa åtaganden innebär att banken skall t. ex. bevilja krediter när andra parter inte är beredda till detta. Slutligen finns åtaganden enligl vilka en bank har givit ett kreditlöfte eller beviljat en kredit i räkning, men förbehållit sig rätten att under vissa omständigheter dra tillbaka sitt löfte.

Oåterkalleliga förpliktelser

1. Åtagande om framtida placeringar innebär alt banken säljer elt lån, värdepapper eller annan tillgång lill tredje man med åtagande att efter viss lid köpa tillbaka samma tillgång. Avtalet kan också innebära att endast köpledel i transaktionen aktualiseras.

2. Överenskommelse om räntenivå å framlida placering

Ett sådant avlal innebär att räntan för en insättning som vid en framtida tidpunkt görs hos en bank skall löpa med i avtalet fastställd ränta.

3. Emissionsansvar för vissa låneinstrument

Under denna rubrik faller många av de nya instrument som introducerats och som används på internationella marknaden och på den inhemska. De vanligaste instrumenten på den inlernationella marknaden är Note Issuance Facilities (NIF) och Revolving Underwriting Facilities (RUF). På den svenska marknaden förekommer förelagscerfifikatsprogram, finansbolagsprogram och obligationsemissioner. Åtagandet för banken kan innebära att en låntagare finansierar sig genom emittering av ovannämnda instrument på marknaden. Om det vid någol fillfälle under en avtalad tid inträffar att instrumenten inte kan placeras på marknaden kan banken (tillsammans med andra avtalsparlners) tvingas lägga instrumenten i egen portfölj.

Aterkalleliga förpliktelser

1. Kredillimiier

En av banken bestämd omfattning för kreditgivning till viss kund. Limiten är inte känd för kunden.

2. EJ disponerad del av kredit i räkning

En möjlighet för en låntagare atl efter egen bedömning lyfta belopp från en

räkningskredit.

3. Lånelöfte Prop. 1987/88: 45

Ett ovillkorat åtagande att bevilja kredit när avtalsparten så påfordrar.

III Valuta-, ränte- och kursrelaterade transaktioner

Dessa åtaganden är i regel överenskommelser om ränta eller kurs för valuta eller värdepapper. De är vanligtvis bindande för båda parter men kan i vissa fall utlösas på ena partens begäran (t.ex. optioner). Med undantag för valutaswappar sker ingen leverans av kapital. Om transaktionen inte är skyddad genom t. ex. motaffär är banken utsatt för risk som härleds från kurs- och ränteförändringar. Oavsett om transaktionen är skyddad eller öppen kan banken löpa en risk att partnern inte kan utföra sin del av avtalet och kan därigenom utsättas för en oväntad och icke planerad förlustrisk. Teoretiskt kan denna förlustrisk betecknas som en risk för förluster på all anskaffa till aktuellt pris den valuta eller motsvarande som avtalsparlnern skulle tillhandahålla. Då den risk som kan uppstå i dessa engagemang är av annan karaktär än de tidigare behandlade göres här endast en uppräkning av de transaktioner som kan förekomma.

1. Terminsaffärer i utländska valutor

2. Valutaswaps

3. Ränteswaps

4. Kombinerade valuta- och ränteswaps

5. Valutafutures

6. Valutaoplioner

7. Överenskommelse om framlida ränta

8. Räntefutures

9. Ränleoplioner

10. Räntegarantier

11. Aktieindex — futures

12. Aktieindex — optioner

13. Finansiella futures

14. Standardiserade terminskontrakt

IV Rådgivnings- och förvaltningsansvar

1. Värdepappersförvaltning, öppna förvar

2. Fullständig kapitalförvaltning

3. Likviditetsförvaltning

4. Förvaringsuppdrag

Bilaga 2 Prop. 1987/88:45

Förteckning över remissinstanserna och sammanställning av yttrandena

Efter remiss har yttrande över kreditmarknadskommitténs promemoria 1986-12-16 med förslag fill ändring av kapitaltäckningsbestämmelserna för banker, fondkommissionsbolag och finansbolag avgetts av bankinspektionen, hovrätten för Västra Sverige, fullmäktige i Sveriges riksbank, försäkringsinspekfionen. Svenska Bankföreningen - med instämmande av PKbanken -, Svenska sparbanksföreningen - till vars yttrande Sparbankernas Bank hänvisat -, Sveriges Föreningsbankers Förbund - med instämmande av Föreningsbankernas Bank -, styrelsen för Stockholms fondbörs. Svenska fondhandlareföreningen. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Finansbolagens förening. Föreningen Auktoriserade Revisorer och Konungariket Sveriges stadshypotekskassa.

Till yttrandet från fullmäktige i Riksbanken har fogats ett särskilt yttrande av Staffan Burenstam Linder.

Remissyttrandena från styrelsen för Stockholms fondbörs, LO, TCO och Försäkringsbolagens riksförbund innehåller i huvudsak endasl alt de i promemorian framlagda förslagen tillstyrks eller lämnas utan erinran.

övriga remissinstanser har i huvudsak anfört följande.

1 Allmänt

1.1 Bankinspektionen

Sammanfattning

Bankinspektionen instämmer i kreditmarknadskommitténs förslag att i bankrörelselagens och fondkommissionslagens kapitaltäckningsregler liksom i finansbolagslagens upplåningsrällsregler införs en möjlighel för regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen att utfärda föreskrifter för inplacering i de olika riskklasserna av placeringar liksom att med upplåning jämställa exponeiingar som inte är förutsedda i banklagarna.

AUmänl

Tillsynsmyndigheter på bankområdet i olika länder har under senare år ägnat stor uppmärksamhet åt kapitalläckningsfrågor för olika riskexponeringar utanför den synliga balansräkningen.

Inspektionen följer fortlöpande den internationella utvecklingen på detta område och välkomnar kreditmarknadskommitténs förslag med hänsyn till svenska bankers, fondkommlssionsbolags och finansbolags förhållandevis stora riskengagemang i exponeringar utanför balansräkningarna. Dessa engagemang är med nuvarande lagstiftning inle föremål för några särskilda kapitaltäckningskrav.

Bankrörelselagen och fondkommissionslagen innehåller kapitaltäck- Prop. 1987/88:45 ningsregler som tar sikte på bankers och fondkommlssionsbolags placeringar. Finansbolagslagen däremot innehåller upplåningsrättsregler som tar sikte på finansbolags finansiering/upplåning. Delta bör beaktas när del gäller att fastställa konkurrensneulrala kapitalkrav för tillämpningen av den nu föreslagna lagstiftningen.

Avsnitt 5. Ulvecklingen i utlandet

Inspektionen vill utöver de exempel på kapitaltäckningskrav avseende riskexponeringar utanför balansräkningar som beskrivits i avsnitt 5 peka på det av fillsynsmyndigheterna i USA (Board of Governors ofthe Federal Réserve System) och England (Bank of England) ijanuari 1987 gemensamt framlagda förslaget till kapitaltäckningsbestämmelser i dessa båda länder. Enligt detta förslag införs kapitaltäckningskrav för ett antal av de engagemang som uppräknats i bilaga I till kreditmarknadskommitténs promemoria.

Avsnitt 6. Ränterisker

Kreditmarknadskomittén anser att något kapitalteckningskrav inte behöver införas för ränleriskexponeringar. Inspektionen kan ställa sig bakom denna ståndpunkt. Samtidigt vill dock inspektionen framhålla, att de kraftiga räntesvängningarna på penning- och kapitalmarknaderna får en allt större betydelse för utvecklingen av bankers, fondkommlssionsbolags och finansbolags riskbärande kapital.

Ränterisken kan beräknas på två sätt. Å ena sidan kan en bank med räntebundna placeringar i exempelvis obligationer som finansieras med traditionell inlåning från allmänheten drabbas av elt försämrat räntenetto om de räntor som påverkar finansieringen stiger, t. ex. genom en diskontohöjning. Delta försämrade räntenetto (ränteriskens inkomstdel) påverkar på längre sikl bankens riskbärande kapilal. Å andra sidan leder dock höjda penning- och kapilalmarknadsränlor lill etl omedelbart nedskrivningsbehov för räntebundna placeringar. Denna ränteriskens inveslmentdel påverkar omedelbart det riskbärande kapitalet och med de slora och snabba ränteflukluationer som under senare år förekommit både i Sverige och i andra länder blir effekten på bankers, fondkommlssionsbolags och finansbolags riskbärande kapital betydande. Inspektionens beräkningar visar all en höjning med en procentenhet av penning- och kapilalmarknadsränlorna över hela den s. k. avkastningskurvan innebäratt det riskbärande kapitalet (bundet och fritt eget kapital samt obeskattade reserver) minskas med 10%. Del förekommer dock kraftiga avvikelser från detta medianvärde. Med nya penning- och kapitalmarknadsinstrument, t. ex. standardiserade terminskontrakt, ränleoplioner och ränteswapar, kan banker, fondkommissionsbolag och finansbolag både skydda sig för ränteförändringar och öka sin riskexponering. Denna utökade riskexponering framgår ej av den hittills synliga redovisningen.

Ränteriskproblematiken och hur man skall kunna uppställa kapitalläck- 39

ningskrav för dessa risker diskuteras i olika sammanhang. Bankinspekiio- Prop. 1987/88:45

nen deltar i dessa diskussioner och kommer att ta de initiativ som betingas

därav. Det kan nämnas atl i det av USA och England i januari framlagda

förslaget till nya kapitaltäckningsregler har krav rests på kapitaltäckning

för ränterisker genom att exempelvis inkludera inhemska statsobligaitoner

i sådana placeringar som kräver kapitaltäckning. Detta förslag lar dock

inte hänsyn till atl ett institut kan utjämna sin ränleriskexponering genom

alt använda olika typer av finansiella instmment såväl inom som utanför

balansräkningen.

1.2 Hovrätten för Västra Sverige

Banklagstiftningens regler om kapitaltäckning för placeringar har uppenbariigen tillkommit främst för atl bereda insällarna skydd. Banklagstiftningens historia visar emellertid alt kapitaltäckningsreglerna gång efter annan ändrats. Dessa ändringar har nästan alltid föranletts av att bankernas låneverksamhet expanderat så kraftigt att kraven på kapitaltäckning blivit allt svårare att uppfylla, och lagstiftaren har genomgående tillskyndat dessa ändringar med motiveringen all bankernas ökade finansiella konsolidering och den erfarenhelsmässiga värderingen av riskerna i bankverksamheten lämnar utrymme för en ytterligare uppmjukning av kapilaltäckningskraven. Bakom dessa överväganden måsle emellertid rimligen ligga bedömningen att en alltför långt driven uttunning av kapilaltäckningskraven kan leda till en situation där bankernas kapitalbaser blir otillräckliga som skydd för insällarna.

Mol denna bakgrund är det uppenbariigen angelägel atl kravel på kapitaltäckning kommer att omfatta varie slag av placering som i någon beak-tansvärd mån innebär en risk för insättarnas pengar. Eftersom det nu framlagda förslaget har just ett sådanl grundläggande syfte, finner hovrätten anledning att hälsa förslaget med fillfredsställelse. Hovrätten anser sig också övertygad av de skäl kommillén anfört för all de ifrågakomna åtagandena hänförs lill olika riskklasser och för att åtagandena inte alltid inräknas i kapitalkravel lill hela sitt nettovärde.

1.3 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Motivet till förslagen är att det med bl. a. penningmarknadens framväxt introducerats en rad olika instrument som innebär åtaganden utanför balansräkningen från kreditinstitutens sida men för vilka kapitaltäckningskrav inte erfordras. Avsikten är nu atl komplettera kapitaltäckningsbestämmelserna med dessa åtaganden så att de bättre fyller avsedda skyddsintressen.

Nuvarande kapitaltäckningsbestämmelser, som varit i kraft sedan 1969
är relaterade till bankernas tillgångssida. Kapitalkrav ställs i lagen med
hänsyn till den kreditrisk som kan anses föreligga för olika typer av
tillgångar. Som kommittén konstaterat finns det emellertid också andra
lyper av risker i bankernas placeringar som kan vara av väl så slor
betydelse som kreditriskerna. Exempel på sådana risker och för vilka 40

kapitaltäckningskrav ej erfordras är ränterisker, valutarisker, likviditets- Prop. 1987/88: 45 risker, affärsrisker och administrativa risker.

Andra risker än kreditrisker

Röriigheten på de finansiella marknaderna och på valutamarknaden har ökat kraftigt. Nya finansieringsformer och instrument har växt fram i snabb takt. Det innebär sannolikt att andra risker än kreditrisker fått ökad betydelse i finansinstitutens verksamhet. Enligt fullmäktiges mening bör detta beaktas i gällande lagstiftning.

Kommittén har dock i sina förslag behållit den tidigare grundsynen all kapitaltäckningsbestämmelserna enbart skall vara ett skydd mol kreditrisker. Övriga risker i bankers, fondkommissionärers och finansbolags verksamhel har kommittén valt alt betrakta som en tillsynsfråga varför några kapitaltäckningskrav inle bör ställas i banklagen.

Enligl fullmäktiges mening synes de administrativa riskerna vara en typisk filllsynsfråga medan den är mera tveksamt huruvida andra risker och inte minsl ränterisken skall behandlas på detta sätt.

Under en lång följd av år har bankerna byggt upp en betydande obligationsportfölj. I sak kan hävdas att hela denna obligalionsporlfölj ulgör en potentiell ränterisk eftersom den till stora delar är fastförränlad medan skuldsidan är ränterörlig. Bankerna har således i sin obligafionsportfölj en betydande riskexponering vars storlek kan åskådliggöras av variationen i bankernas rörelseresultat mellan olika år. Deras rörelseresultat kan beroende på i huvudsak ränteutvecklingen variera med flera miljarder kronor.

Under senare år har dämtöver tillkommit att bankerna i den allt växande options- och terminshandeln också har en icke obetydlig ränleexponering. Inle minst utvecklingen under 1985 och 1986 med tvära kast i räntenivån har visat atl betydande ränteförluster kan uppkomma om placerarna gjort termins- och optionsaffärer. Avsaknaden av begränsningar kan ha bidragit till den starka volymtillväxten i terminsmarknaden under senare år.

Fullmäktige anser alt det finns skäl att söka reglera kreditinstitutens ränteexponering. Del är dock inte självklart att denna reglering bör ske genom kapitaltäckningskrav eller limiter. Innan ett definitivt ställningslagande sker bör dock frågan utredas. Internafionellt har heller ej något ställningstagande gjorts lill hur ränteriskerna skall hanteras men utredningar pågår i flera länder.

Kreddrisker

Belräffande kreditrisker delar fullmäkfige kommitténs uppfattning av de av kommitlén angivna åtaganden bör påläggas kapitaltäckningskrav. Enligt fullmäktiges mening bör dock kraven utsträckas till att omfatta även följande tre områden.

1. Lånelöften ' Prop. 1987/88:45

Traditionellt har alltid förekommit olika lyper av lånelöflen t. ex. i form av outnyttjade krediler i räkning eller en skriftlig utfästelse från långivare att på låntagarens begäran tillhandahålla en kredit. För den skriftliga utfästelsen om kredit erlägger låntagaren normalt en avgift. Kommittén konstaterar nu att eftersom kapilalläckning tidigare inle diskuterats för nämnda åtaganden och att inte under alla förhållanden är bindande bör någol kapitaltäckningskrav ej ställas.

Enligt fullmäktiges mening utgör frånvaro av tidigare diskussioner om kapilalläckningskrav för lånelöften inget skäl till all frågan inte ånyo prövas. Vidare kan kommitténs påstående alt elt kreditlöfle inte under alla förhållande är bindande, knappast utgöra ett motiv för all undanta alla lånelöften från kapitaltäckningskrav.

Enligt fullmäktiges mening bör en viss begränsad kapitaltäckning krävas för lånelöften. Skälet härtill är att lånelöften otvivelaktigt utgör åtaganden från kreditinstituten även om undantag finns när förmånslagaren kommil på obestånd. Kapitaltäckning bör dock inte erfordras för hela volymen utfärdade lånelöften eftersom alla löften inte resulterar i en faktisk utlåning. Dispositionsgraden av t.ex. krediter i räkning varierar endast obetydligt kring 50%.

Fullmäktige medger att del kan vara förenat med vissa svårigheter att definiera lånelöften men för icke utnyttjade krediler i räkning samt lånelöften för vilka förmånslagaren erlägger en avgifl bör viss begränsad kapitaltäckning krävas.

2. Certifikatprogram

Under senare år har allt större volymer av företagscertifikat, marknadsbevis och liknande instrument emitteras på den svenska penningmarknaden. Sådana emissioner sker normalt via bank eller fondkommissionsbolag som för låntagarens räkning söker placera instmmenten på marknaden. Kommissionären är också normalt "markelmaker" och garanterar i princip en andrahandsmarknad. Kapitaltäckning för sådana åtaganden bör enligt kommittén erfordras i de fall åtagandet är bindande från kommissionärens sida att en viss andel av lånevolymen skall tas i egen portfölj. Kapitalkravel föreslås ulgöra 50% av del bindande åtagandet. Kommittén synes inle inkludera kommissionärens medverkan som "markelmaker" i andra emissioner, t. ex. obligationsemissioner.

Enligt fullmäktige är det oklart hur långt kommitténs förslag sträcker sig. Kapitaltäckningskrav bör enligt kommittén ställas när "ell bindande åtagande" alt ta viss del av krediten i egen portfölj föreligger. Men om avsikten är att sådana krav skall ställas endast vid uttryckliga i formell juridisk mening gjorde utfästelser anser fullmäktige förslaget otillfredsställande. Uppenbart är att en bank eller annan fondkommissionär inte längre kan agera "markelmaker" om dess vilja eller förmåga att medverka till en andrahandsmarknad vid egna placeringar ifrågasätts. Varie åtagande som

inkluderar en risk för att banken tvingas ta hela eller delar av ett lånepro-

gram bör omfattas av kapitaltäckningsbestämmelserna. Det bör gälla om Prop. 1987/88: 45 åtagandet i strikt juridisk mening är rättsligen förpliktande eller endast moraliskt eller affärsmässigt.

Fullmäktige medger att det kan vara förenat med vissa svårigheter att definiera vad som är ett åtagande. Detta bör därför värderas närmare i det fortsatta beredningsarbetet inför propositionen.

Internationellt synes också principerna variera enligt kommitténs mycket kortfattade jämförelse. I England och Nederländerna erfordras sålunda kapitaltäckningskrav för 50 % av åtaganden i form av Note Issuance Facilities, (s.k. NIFs) och Revolving Underwriting Facilities (s.k. RUFs). I Japan skall 30% av vissa medel- och långfristiga åtaganden av nämnda typer av instrument vara kapitalläckningsgmndande medan i Västtyskland oåterkalleliga åtaganden genom NIFs till 50% är kapitaltäckningskrävan-de.

Analogt med lånelöften bör dock inte kapilalläckning erfordras på en kommissionärs hela låneprogram eftersom risken får anses som liten att en kommissionär skall tvingas placera samtliga sina låneprogram i egen portfölj. Kapitaltäckning bör därför krävas på endast en viss begränsad del.

3. Terminshandel

I transaktioner med avtal om framtida förvärv av värdepapper föreligger två typer av risker. Förutom den tidigare behandlade ränterisken finns också en kreditrisk eftersom värdepapperet under mellantiden kan minska i värde eller l.o.m. bli värdelöst. Köparen måste ändå fullfölja avtalet. Enligt kommitténs förslag bör kapitaltäckning inte erfordras på hela den volym av värdepapper om vilket avtal tecknats om framtida förvärv. Mofivet härtill är att avtal samtidigt kan ha tecknats om framtida försäljning av värdepapperen och då har kreditrisken eliminerals. Kommitténs förslag är därför att kapitaltäckning endast skall erfordras på den öppna positionen (dvs. nettot mellan köpt och sålt).

Nuvarande kapitaltäckningsbestämmelser liksom i princip all annan bokföring bygger på bmltobokföring. Enligt fullmäktiges mening finns del inga skäl lill att vad avser avtal om framlida förvärv eller försäljning av värdepapper tillämpa nettobokföring. Fullmäktige kan förstå kommitténs synsätt om avtalet om köp respektive försäljning tecknats med samma motpart. Det torde dock vara mera vanligt alt avtal om förvärv tecknas med en motpart och avtal om försäljning med en annan. Om den sistnämnda motparten av olika skäl inte uppfyller sitt åtagande får institutet bära hela kreditrisken. Enligt fullmäktiges mening bör därför inte avtal om framlida försäljning av värdepapper i kapitaltäckningsbestämmelserna få avräknas från avtal om framtida förvärv av värdepapper. Kapilaltäckningskravet bör dock kunna begränsas till endast en viss andel av den på termin sålda respektive köpta volymen värdepapper enär risken synes liten alt samtidigt som del underliggande värdepapperet förlorar i värde motparten hamnar på obestånd.

Värdering av förslagen Prop. 1987/88:45

Kapitaltäckningsbestämmelserna för banker har varit ett aktuellt ämne under många år. Främsl har bankernas möjligheter alt få tillskott av nytt riskkapital diskuterats. Den 13 juni 1985 besvarade t.ex. fullmäktige en remiss angående en framställan från Svenska Sparbanksföreningen om att sparbank skulle kunna tillföras riskkapital även i de fall då del ej erfordrades för att upprätthålla sparbanks verksamhel. Förslaget avvisades men del konstaterades att skäl fanns alt se över nuvarande möjligheter för samtliga bankgrupper om formerna för nytt tillskott av riskkapital. Innan en sådan översyn skett borde dock inga förändringar medges.

Någon översyn av formerna för tillskoll av riskkapital till bankerna har ännu ej skett. Situafionen blev för sparbankerna akut och för någon månad sedan tillstyrkte fullmäkfige etl förslag lill provisorisk lösning för att sparbankerna skulle ha praktisk möjlighet alt uppfylla nuvarande kapitaltäckningsbestämmelser.

Mot denna bakgrund är det enligt fullmäkliges mening otillfredsställande att förslag nu läggs fram som torde innebära ett för de flesta banker ökat kapitaltäckningskrav utan atl några värderingar görs om ytterligare tillskott av riskkapital erfordras för att bankerna i praktiken skall ha möjlighet alt uppfylla kraven. I detta sammanhang bör också erinras om att en proposition (1986/87: 12) framlagts om atl från 1 juli 1987 införa en konsoliderad kapitaltäckning för svenska banker som äger andelar i ulländska bankföretag. Därutöver tillkommer att under det senaste året en betydande överföring av krediler med lågt kapitalkrav skett från banker till bostadsinstitut samtidigt som bankerna tillförts nya krediter med ett högre kapilalkrav. Även om utlåningen således beloppsmässigt är oförändrad har belastningen på bankernas riskkapital ökat. Sammanta-t kan dessa förändringar kräva en betydligt vidgad kapitalbas. Om resultatet blir atl kapitalbasen måste höjas bör den hittills fillämpade metoden alt låta en större andel förlagslån ingå i basen inte komma i fråga. Skulle nämligen en sådan metod tillämpas har de facto föga åstadkommils med de skärpta kapilaltäckningskraven.

Sammanfallande synpunkter

Enligt fullmäktiges mening är nuvarande utformning av kapitaltäckningsbestämmelserna föråldrade och otidsenliga. Det är uppenbart alt slora svårigheter i dag föreligger att upprätthålla syftet med kapitaltäckningsbestämmelserna mot bakgmnd av de stora och snabba förändringar som skett på den svenska kreditmarknaden. Syftet med kapitaltäckningsbestämmelserna är att utgöra elt av de vikfigaste skydden för insättarnas medel. Enligt fullmäktiges mening är det därför angeläget atl i bestämmelserna snarast föra in de nya finansiella instrument som inte varit förutsedda i lagsfiftningen. Fullmäktige delar siiledes i grunden kommitténs syn atl kapilalläckning bör krävas för nämnda åtaganden men anser alt kommitténs förslag inte är tillräckligt långtgående. Skall kapitaltäckningsbestämmelserna svara mot sitt syfte bör också meningsfulla kapitalkrav ställas på

de åtaganden och risker som instituten lar i sin verksamhet. Bestämmel- Prop. 1987/88: 45 serna blir annars innehållslösa även om formellt i lagen etl kapitaltäckningskrav ställs.

Kommittén har haft som ambifion atl lösa frågan om kapilalläckningskrav på riskexponeringen i åtaganden utanför balansräkningen. Sett utifrån de risker som finns i sådana åtaganden synes kommitténs förslag endast innebära marginella kapitaltäckningskrav. Oklarhet råder fortfarande också om hur andra risker och inle minst den kanske största risken, ränterisken, skall hanteras.

Mot bakgmnd av att övriga typer av risker synes väl så betydelsefulla som kreditrisken bör dessa enligt fullmäkliges mening ha en mer framskjuten plats för att skyddsreglerna som helhet skall utgöra etl tillräckligt skydd för insällarna.

Fullmäktige förutsätter alt kapitaltäckningsbestämmelserna och andra regler till skydd för insällarna utreds ytterligare. Härvid bör undersökas hur tidigare inte förutsedda placeringar lämpligen bör inordnas i kapitaltäckningsbestämmelserna på längre sikl. Om nuvarande teknik för dessa bestämmelser bedöms ändamålsenligast bör placeringarna så långl möjligl uttryckligen anges i lagen. Hur andra risker än kreditrisker, t. ex. ränterisker, lämpligen bör begränsas genom bestämmelser i lag bör också undersökas. Vidare bör söka bedömas vilka effekter som förslagen skulle få på behovet av kapitalförstärkning. Ett särskilt problem utgör de begränsade möjligheter som sparbanker och föreningsbanker har atl erhålla tillskott av riskkapital.

Av det ovan anförda framgår alt fullmäktige har invändningar på flera betydelsefulla punkter mot kommilléns förslag. Med de tillägg som fullmäktige förordat bör dock kommitténs förslag leda till lagstiftning.

I proposifionen bör klart uttalas, att de föreslagna bestämmelserna är att betrakta som en provisorisk lösning. Vidare bör klart framgå, att vad fullmäkfige föreslagit beträffande lånelöften, åtaganden vid emissionsprogram och bruttoredovisning av terminshandeln skall lillämpas. Del får inle föreligga någon tvekan om huvudinnehållet i de föreskrifter som skall meddelas senare. Vad däremot gäller ränterisker måste dessa tills vidare behandlas som en fillsynsfräga.

Staffan Burenslam Linder anförde i särskilt yltrande följande.

Utredningen ger intryck av all vara otillräckligt genomarbetad. Fullmäktiges majoritet framför också långtgående kritik men konstaterar all problemen är så stora att det inle finns lid och resurser alt från fullmäktiges sida ange närmare hur lösningarna skall se ul. Jag anser det otillfredsställande att fullmäktige då överlämnar lill finansdepartementet att i viktiga delar på mycket kort tid utforma nya förslag och lagtexter. Särskilda svårigheter måste, som fullmäktige också konstaterar, finnas att överblicka hur bankerna och då inle minst sparbankerna skall kunna anpassa sig lill nya kapitaltäckningsregler. Det hade med hänsyn till betydelsen av dessa frågor varit all föredra alt etl nytt förslag hade kunnal remissbehandlas.

1.4 Svenska Bankföreningen Prop. 1987/88:45

Bankföreningen har i andra sammanhang framhällit att kapitaltäckningen kommil att få slor betydelse i bank\'erksamhelen och kommit att bli en av hörnpelarna i del legala systemet för all tillförsäkra sundhet i denna verksamhet. Kapitaltäckningen är samtidigt av utomordenfiigl stor ekonomisk belydelse i verksamhelen. En bank måste således fortlöpande kalkylera in de stora kostnader som till följd av kapilaltäckningskravet följer med en nödvändig kapitalanskaffning när verksamheten utvidgas. Av bl.a. dessa skäl är det av vikt alt kapilaltäckningskraven å ena sidan fortlöpande anpassas till den verklighet i vilken bankverksamheten bedrivs men å andra sidan att ändringar i reglerna sker med stor varsamhet och efter noggranna överväganden. Sedan bankerna nu under snart elt decennium kunnat verka under ensartade kapitaltäckningskrav har på senare tid oberoende av varandra flera förslag till ändringar av kapitalkraven aktualiserats. Detta har skett genom förslag om s. k. konsoliderad kapilalläckning i prop. 1986/87: 12, låt vara med en fiireslagen övergångstid, genom nyligen framlagt förslag för att - som det angavs - provisoriskt tillgodose vissa sparbanker och genom nu aktuellt förslag. Det kan också förutses att kreditmarknadskommittén kommer att framlägga förslag till vissa ytterligare ändringar i regelsystemet. Härtill kommer att det nu framlagda förslaget avses möjliggöra för regeringen eller bankinspektionen alt framgent göra ändringar inom formellt sett myckel vida ramar.

Mot den skisserade bakgrunden och eftersom de sålunda läll återkommande förslagen alla rör de gmndläggande verksamhetsbetingelserna för bankerna och har inverkan på den långsikfiga verksamhetsplaneringen är del viktigt att de förslag som genomförs så mycket som möjligt anpassas till de ekonomiska och marknadsmässiga förutsättningarna för bankernas verksamhel så att inte dessa förrycks.

Det nu aktuella förslaget syftar lill att inordna vissa hittills av kapitaltäckningen inte omfattade risker i det legala systemet för kapilalläckning och samtidigt möjliggöra för framtida ändringar ulan riksdagens hörande. Bankföreningen vill fill della först :>äga atl del är självklart alt den som i näringsverksamhet utsätter sig för risker skall försäkra sig om all på ell eller annat säll ha ekonomisk täckning för dessa. Viktigast måsle därvid vara atl banker och övriga institut skaffar sig sådana rutiner all företagsledningarna fortlöpande kan bedöma riskerna i den egna verksamheten. Av företagsekonomiska skäl får de sedan ombesörja atl dessa risker täcks in genom anpassning mellan risk och kapital. De svenska bankerna skaffar sig nu allt bättre system för riskanalys i sina verksamheter.

Om lagstiftaren ställer krav på kapilal, vilka motsvarar den riskläckning
som således redan måste förekomma, finns det inte någol atl invända mot
en fortlöpande legal anpassning till den ändrade bankverksamheten. Om
emellertid de legala kraven avviker från vad som är marknadsmässigl
godtagbart kan det verka störande, antingen så atl det - vid för höga krav
- hämmar verksamheten eller sä alt del - vid för låga krav — riskerar ge
falska förespeglingar om atl verksamheten är stabilare än den i själva
verket är. Blir kraven på de svenska bankerna för stora sett från marknads- 4

synpunkt uppkommer omedelbart tendenser till överföring av verksamhet Prop. 1987/88:45 från Sverige lill andra länder med mer marknadsanpassade krav. Detta måste undvikas.

Mot den angivna bakgmnden vill bankföreningen inte motsätta sig all vissa ändringar i kapilaltäckningskraven görs för att anpassa lagen till senare fids utveckling. Därvid synes den nu föreslagna metoden, som öppnar möjlighet för myndighelsingripanden ulan lagändringar, kunna accepteras. Den ger möjligheter till en angelägen marknadsanpassning och smidighet samtidigt som den i sig emellertid bär risker för marknadsstörande ingrepp, om det legala bemyndigandet utnyttjas felaktigt. Bankföreningen ser dock fördelarna med en dylik metod som så påtagliga att föreningen inte vill motsätta sig den föreslagna lagstiftningsmodellen. Detta förutsätter dock att de förutsättningar som anges i del följande iakttas. Bankföreningen vill samtidigt framhålla alt föreningen inle ansett del vara sin sak att bedöma grundlagsenligheten av den långtgående delegering av normgivning som förslaget innebär.

För att den föreslagna ordningen skall kunna godtas måste oundgängligen gälla att de beslut som fattas står i samklang med de marknadsmässiga förutsättningarna. Hänsyn måste tas till konkurrenssituationen dels gentemot andra aktörer på den svenska marknaden, dels genlemot utlandet. För alt detta skall kunna ske måste det samråd med berörda institut före beslut, som kreditmarknadskommittén förordar, i varje situation komma till stånd. Det bör sett från lagstiftarens synpunkt inte finnas några betänkligheter mot att låta instituten få etl infiytande, eftersom del, som nämnts, också ligger i deras intresse all täcka in de risker för vilka de exponerar sig. Det förtjänar påpekas att de svenska bankerna genom egen aktivitet och i flera fall genom ägarkoppling till utländsk bank har goda möjligheter att följa ulvecklingen utomlands i nu aktuella hänseenden.

För all det nämnda samrådet skall fungera på bästa sätt och för att de beslut till utfyllnad av kapiialläckningen som fattas skall bli balanserade är del viktigt att besluten fattas så "nära marknaden" som möjligt. Della bör bäst kunna ske genom alt de erfarenheter och kunskaper som bankinspektionen förvärvat vid sin fortlöpande kontakt med instituten och marknaden tas till vara i detta sammanhang. Bankföreningen anser del därför angeläget atl regeringen utnyttjar den föreslagna rätten att lämna bemyndigande till bankinspektionen atl fatta aktuella beslul.

Om bankerna i samråd med bankinspektionen på angivet säll bevakar riskutvecklingen kan det visa sig att det finns behov av andra riskklasser än de av kommitlén diskuterade (full risk, halv risk och ingen risk). Det skulle kunna visa sig lämpligt alt i någol fall räkna in en riskexponering lill annan procentuell andel än 50 eller 100%. Lagförslaget hindrar inte detta. Bankföreningen anser det dock i första hand lämpligt att de tre diskuterade klasserna får utgöra den huvudsakliga basen för de bedömningar som behöver göras.

Kreditmarknadskommittén föreslår atl den nya ordningen införs för
banker, fondkommissionsbolag och finansbolag. Det är enligl bankför
eningen helt nödvändigt alt, om bankerna skall utsättas för de nya kraven,
också de övriga nämnda instituten på etl konkurrensneulralt sätt åläggs 47

motsvarande krav. Det måste vidare beaktas att vissa av de verksamheter Prop. 1987/88:45 som drivs av institut på den reglerade kreditmarknaden också kan drivas av andra företag. När kapitalkraven bestäms måste detta beaktas så att inte de reglerade kreditinstituten kommer i etl konkurtensmässigl underläge. En sådan effekt skulle för övrigt stå i strid med uttalade strävanden från statsmakternas sida.

Den genomgång av olika risker som förekommer i bl. a. bankernas verksamhet i dag och den inrangering i någon av de tre riskklasserna som kommittén gjort får, såsom bankföreningen uppfattal saken, snarast ses som en rekommendation för kommEinde beslut med slöd av det föreslagna legala bemyndigandet. Bankföreningen vill därför för närvarande nöja sig med atl framhålla att de överväganilen som gjorts av kommittén i huvudsak motsvarar föreningens uppfattning.

Om förslaget genomförs måste det iakttas att vi därmed i Sverige beträder en ny väg i fråga om regleringen av bankernas och vissa andra instituts kapilalkrav. Det är därför viktigt atl tillämpningen blir försiktig och att den noga följs såväl av de berörda instituten själva som av myndigheterna. Åtminstone i ett inledningsskede får man se systemet som ett försök. Det kan efter en tids erfarenhet av den nya modellen vara anledning att överväga om den kan få en vidgad användning och utnyttjas för justeringar också av kapitalbasen. Också andra ändringar i kapitaltäckningsregleringen kan eventuellt göras med stöd av ett sådant legalt bemyndigande. Här kan pekas på att det finns anledning att överväga om det behövs kapitaltäckning för utländska statsobligationer som innehas av svenska bankfilialer, vilka nu kan öppnas utomlands. När sådana obligationer hillills innehafts av en banks dotterbolag i utställarlandel har inte krävts någon kapilalläckning för obligationerna, men om de innehas av en filial, dvs. direkl av den svenska banken, krävs med nuvarande regler täckning för sådana obligationer med eget kapital. En saklig prövning kan visa atl olika krav kan behöva ställas för obligationer utställda av olika stater. Härvid kan den nu diskuterade beslutsmodellen komma lill användning.

Bankföreningen vill således sammanfattningsvis inte motsätta sig den föreslagna lagstiftningen. En förutsättning för detta är dock att tillräckliga garanfier, bl. a, genom samråd med berörda institut, skapas för atl tillämpningen inle på ett störande sätt försämrar de svenska bankernas konkurrensförmåga på marknaden.

1.5 Svenska sparbanksföreningen

Svenska sparbanksföreningen delar den uppfattning, som kommer till uttryck i kreditmarknadskommitténs promemoria, dvs. att kreditmarknaden Utvecklas snabbt och alt denna utveckling med all säkerhet kommer att fortsätta. Det talar för alt ge bankinspektionen en viss frihet att kräva kapitaltäckning för instrument och placeringar, som inte uttryckligen är reglerade i lagstiftningen för de berörda instituten.

Svenska sparbanksföreningen vill emellertid framhålla, atl krav på kapi
lalläckning ulöver det som uttryckligen framgår av lagtext eller allmänl
accepterad tillämpning, är en grannlaga uppgift. Föreningen förulsälter atl 48

berörda parter får redovisa sin uppfattning om placeringarnas risker och Prop. 1987/88:45 den tekniska utformningen av nya instrument i förberedande diskussioner när nya kapitaltäckningskrav aktualiseras. Sådana förberedande diskussioner fyller dels funktionen att kartlägga de verkliga riskerna och dels atl instituten inte i efterhand åläggs kapitalkrav, som inte tidigare kunnat fömlses.

1 övrigt ansluter Svenska sparbanksföreningen sig lill de föreslagna lagändringarna.

1.6 Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF)

SFF ansluter sig till kommitténs bedömning att vissa poster utanför balansräkningarna medför sådana kreditrisker att det är rimligt - med hänsyn fill den sunda utvecklingen av kreditmarknaden - att kapitaltäckningskrav kan uppställas på dem. Den av kommittén valda lagstiftningstekniken kan i och för sig diskuteras men är förmodligen oundviklig med hänsyn till att marknadsutvecklingen är så snabb alt nya typer av instrument ständigt tillkommer.

Med den valda modellen hade det varit önskvärt om kommittépromemorian hade gjorts mer utförlig och innehållit tydligare anvisningar till vägledning för de kommande föreskrifterna. SFF förutsätter emellertid att föreskrifterna kommer att få en sådan utformning att parterna på marknaden får en rimlig möjlighet att anpassa sina positioner till de kommande kraven. SFF vill rekommendera att regeringen lämnar bemyndigande till bankinspektionen - som har erforderlig kompetens på området - att utfärda föreskrifter i ärendet.

1.7 Svenska fondhandlareföreningen

Inledningsvis önskar Föreningen påpeka att lång tid förflutit sedan remissen ursprungligen överlämnades från Kreditmarknadskommittén 1986-12-16. Under denna tid har initiativ tagits från bl. a. utländsk sida i avsikt atl uppnå större internationell enhetlighet i fråga om kapitaltäckningsregler och liknande. Det synes enligl Föreningens mening vara mindre väl genomtänkt att lägga fram ett nafionellt förslag utan reell förankring i de inlernationella tendenser som för närvarande gäller. Enbart av detla skäl kan del ifrågasättas om det är lämpligt att i detta läge lägga de i remissen föreslagna reglerna till grund för kommande lagstiftning.

Föreningen anser, ulöver vad i föregående stycke sagts, att det föreslag
na regelsystemet och däri ingående bestämmelserna till viss del kan ifråga
sättas i sak. Den övergripande frågeställningen är därvidlag om man över
huvudtaget skall arbeta med kapitaltäckningsregler av traditionell typ. Ett
alternativ vore en försäkringslösning av något slag. Ett sådant principiellt
annoriunda angreppssätt på kapitaltäckningsproblematiken borde närmare
utredas. De traditionella kapitaltäckningsreglerna har vid en skärpning
nämligen den nackdelen att de medför en koncentration av aktörerna på
marknaden, vilket i nu aktuellt fall skulle missgynna företrädesvis mindre
företag eller förelag med i huvudsak enskilda, privata ägare. Mångfalden 49

4 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 45

av aktörer på marknaden skulle troligen gynnas av exempelvis en försäk- Prop. 1987/88: 45 ringslösning.

En annan invändning berör förslagets exklusiva hantering av bmlloris-ker. Med de möjligheter som i dag finns att minimera bruttoriskerna borde ändrade regler beträffande kapitaltäckning inrikta sig på att hantera de olika insfitulens nettorisker.

Avslutningsvis har Föreningen uppmärksammat att regeringen nu föreslås få delegera meddelandet av närmare föreskrifter i fråga om kapilalkrav till myndighet som regeringen beslämmer (Bankrörelselagen 2 kap. 10 § och Fondkommissionslagen § 18). Den behörighet och befogenhet som därvid kan fillkomma berörd myndighel synes - vad avser kapitalkrav -ej vara behövlig ur allmän synpunkt, varför Föreningen motsätter sig förslaget i denna del.

2 Lagtekniska synpunkter

2.1 Hovrätten för Västra Sverige

När det gäller den lagtekniska utformningen av kommitténs förslag lill utvidgning av kapilaltäckningskravet har hovrätten förståelse för kommitténs ståndpunkt att lagtexten inte bör innehålla en uppräkning av de ifrågakomna "instmmenten". Lyckligare hade emellertid varit om kommittén använt en annan term än den allmänna beteckningen "åtaganden" som en sammanfattande beskrivning på det som skall lagregleras. Såvitt hovrätten känner till finns ingen specifikt bankrältslig betydelse av denna beteckning. Lagtexten kommer däriör att avse varje förpliktelse som banken på grupd av avlal eller liknande förfarande ådragit sig. Tydligt är emellerfid att kommitlén inle avser att ordet åtagande skall användas i dess vedertagna betydelse utan i en betydelse som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Del kan ifrågasättas om regeringsformen tillåter att riksdagen över huvud delegerar den förordade normgivningsbefogenheten fill regeringen. Så kan ske med stöd av 8 kap. 7 § om fråga är om det lagområde som anges i 8 kap. 3 § men inte om ämnet för lagsliflningsämnet ligger inom det obligatoriska lagområde som anges i 8 kap. 2 §. Genom departementschefens av riksdagen godkända uttalande i propositionen med förslag till lag om finansbolag (prop. 1978/79 s. 145 ff) får kapitaltäckningsbestämmelserna dock anses vara att hänföra till 8 kap. 3 §. Delegering till regeringen mäste sålunda anses möjlig.

Hovrätten tvekar däremot inför kommitténs uttalande av innebörd att
den vidare delegafionen av normgivningsmakten till bankinspektionen
utan vidare är att betrakta som tillämpningsföreskrifter enligt 18 kap. 13 §
regeringsformen. Som departementschefen framhöll vid grundlagsrefor
men är det en förutsällning för att fråga skall vara om verkställighetsfö
reskrifter att den lagbestämmelse som skall kompletteras är så detaljerad
aU inget väsentligt nytt tillförs regleringen. Departementschefen erinrade
vidare om att det i verkställighelsföreskriftens form inte får beslutas om
något som kan betraktas som ett tidigare ej föreliggande ingrepp i enskildas 50

personliga eller ekonomiska förhållanden. Mot denna bakgrund kan det Prop. 1987/88:45 knappast vara riktigt alt, såsom kommitténs promemoria antyder, låta bankinspektionen genom tillämpningsföreskrifter definiera kapitalläck-ningskravets grundläggande och reella innehåll.

Rent språkligt synes formuleringen av vissa tillägg lill 2 kap. 10 § bankrörelselagen oriktig. I den föreslagna lagtexten finns sålunda uttrycket "bankens tillgångar, ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden (placeringar)". Med detta skrivsätt blir en tillgång alt betrakta som ett åtagande, och åtaganden blir synonymt med placeringar vilket inle kan ha varit meningen. Ett disjunktiv "samt" torde därför böra inskjutas före ordet "ingångna".

Den föreslagna delegationsbestämmelsen "Närmare föreskrifter i fråga om kapitalkrav får meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen beslämmer" torde leda längre än vad som synes förutsatt av kommittén. Den befogenhet regeringen föreslås få omfattar ju även redan gällande kapitaltäckningsbestämmelser och inte enbart de bestämmelser som skall reglera de hittills oreglerade "instrumenten". Någon motivering för en så långtgående delegation redovisas inte av kommitlén. I delta sammanhang kan anmärkas att promemorian knappast inte heller innehåller någon motivering för den lill regeringen eller bankinspektionen delegerade rätten att ge kapitalkravsföreskrifter inte endast beträffande "åtaganden" utan också beträffande "övriga tillgångar".

Hovrätten vill slutligen påpeka att beträffande sådana bankaktiebolag som avses i 2 kap. 11 § bankrörelselagen del ej krävs regeringens bemyndigande för att bankinspektionen skall få falla beslut i fråga om kapitalkrav.

2.2 Fullmäktige i Sveriges riksbank

Enligt kommitténs förslag bör de nya typerna av instrument för vilka kapitaltäckningskrav erfordras inte anges i kapitaltäckningsbestämmelserna. Motivet härför är atl om i framtiden nya instrument introduceras måste lagen åter ändras eller kompletteras.

Enligl fullmäktiges mening är antalet nya instrument inte så slort som ofta görs gällande. Många är varianter på ett och samma tema varför det bör vara möjligt alt specificera dem i lagen såsom i dag sker för andra typer av tillgångar. För atl täcka eventuella nya instrument kan som kommitlén föreslagit bestämmelserna kompletteras med all regeringen eller efter regeringens bemyndigande bankinspektionen vid behov kan utfärda föreskrifter för placeringar som inte är förutsedda i banklagarna.

Enligl fullmäktiges mening innebär den av kommittén valda tekniken ett avsteg från bestämmelsernas nuvarande uppbyggnad. Effekten blir också egendomlig eftersom i nuvarande lag en utföriig uppräkning sker av skilda slag av placeringar, hur de skall riskklassas samt hur de skall värderas. Enligl kommilléns förslag skulle sedan följa en övrig post för vilken till-lämpliga bestämmelser inte framgår av lagen utan meddelas särskilt.

Det bör enligt fullmäktiges mening närmare undersökas hur långt del är
möjligl alt ange de viktigaste nya placeringarna direkl i lagen. Det kan inte
uteslutas att det härvid visar sig nödvändigt att också ha en övrig post men 51

den skulle i sådant fall avse mindre betydelsefulla placeringar.

2.3 Försäkringsinspektionen Prop. 1987/88:45

I lagtekniskt hänseende har kommittén föreslagit alt i 2 kap. 10 § den nya bankrörelselagen anges dels alt även inom de fyra riskklasserna andra åtaganden än garantiförbindelser omfattas av kapitalkrav, dels att andra tillgångar än fordringar och andra åtaganden än garantiförbindelser skall kunna genom särskilda föreskrifter tas upp till andra värden än nettovärde resp. nominellt belopp, dels att närmare föreskrifter i fråga om kapitalkrav får meddelas av regeringen eller efter bemyndigande av regeringen av bankinspektionen. Dessa föreskrifter anges i promemorian ha karaktär av tillämpningsföreskrifter enligt 8 kap. 13 RF.

Den föreslagna ordningen innebär således bl. a. att i lagen dels tas in en i och för sig överflödig allmän erinran om möjligheten atl utfärda tillämpningsföreskrifter, dels beträffande värderingsreglerna (tredje stycket) en öppning görs för att i fråga om "övriga tillgångar" (p. 2) och "andra åtaganden" (nya p. 5) i tillämpningsföreskrifterna frångå huvudreglerna i lagen om "nettovärde" resp. "nominellt belopp". Det kan ifrågasättas om den lagutfyllnad som sålunda åsyftas är av sådan art, att den kan ske genom tillämpningsföreskrifter enligl 8 kap. 13 § RF. En annan lösning som i stället bör övervägas är att i lagen la in ett bemyndigande enligt 8 kap. 7 § RF och därvid ange vilka avseenden som omfattas av bemyndigandet. Den i lagförslaget upptagna möjligheten atl frångå nettovärdet i fråga om andra tillgångar än vissa fordringar har inte närmare kommenterats i promemorian. Del är möjligi; att bemyndigandet kan inskränkas till atl avse all belräffande andra åtaganden än garantiförbindelser kunna frångå en värdering till nominella beloppet. Värderingsbestämmelsen bör kunna hänföras lill området för 8 kap. 3 § RF och därmed kunna förenas med bemyndigande enligl 8 kap. 7 § RF.

Ett så givet bemyndigande enligl 8 kap. 7 § RF i förening med möjligheten enligl 8 kap. 13 § RF alt utfärda tillämpningsföreskrifter torde ge önskvärt utrymme för kompletterande föreskrifter. Beslämmelserna i 18 § fondkommissionslagen (1979:748) bör följa det mönster som väljs för bankrörelselagen. Vad gäller 7 § lagen (1980: 2) om finansbolag har bemyndigandet formulerats närmast som en dispensregel för det enskilda fallet i fråga om möjlighel att slippa medräkna åtaganden fullt ut vid beräkningen av tillålen upplåningsram. Det förefaller vara lämpligast att omformulera bestämmelsen lill en bemyndiganderegel om rätl att komplettera med föreskrifter.

2.4 Finansbolagens förening

Föreningen konstaterar att omfattningen hos finansbolagen av den garanli
givning och liknande som skulle kunna träffas av de nu ifrågavarande
bestämmelserna är relafivt blygsam. Emellertid förekommer det numera,
om än i liten skala, viss terminshandel i premieobligationer, lånelöften,
leveransförbindelser m. m. som kan sägas innefatta ett visst risklagande.
Föreningen kan därför finna det motiverat med ell tillägg till upplånings-
rättsregeln av angiven innebörd. 52

Principiella invändningar kan visserligen riktas mot en lagstiftningstek- Prop. 1987/88:45 nik som innebär långtgående bémyndiganden till en regeringen underställd myndighet, men föreningen förutsätter atl bankinspektionen liksom hittills låter eventuella föreskrifter föregås av överläggningar med berörda institut och branschorganisationer.

Det i samtliga författningar använda begreppet "åtaganden" är, språkligt sett, diffust och kan vid tillämpningen komma all förorsaka en del onödiga diskussioner. Med hänsyn lill all "åtagandena", av de anförda exemplena att döma, måste vara tämligen konkreta ifrågasätter föreningen om inte uttrycket "gjorde åtaganden" kunde ersättas med "ingångna förbindelser" e.dyl. - Föreningen föreslår fill sist att en mindre, redaktionell justering görs i det föreslagna tillägget till finansbolagslagen. Enligl kommittéförslaget skall myndigheten undanta en obekant mängd åtaganden från upplåningsbegreppet. Det torde ur både principiell och praktisk synvinkel vara att föredra att myndigheten direkt anger vilka åtaganden som skall ha betydelse i upplåningsrättshänseende. Andra stycket, sista punkten, skulle därför förslagsvis kunna få följande lydelse:

"Till upplåningen skall läggas beloppet av de garantiförpliktelser bolaget iklätt sig. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer äger besluta att även andra av bolaget gjorda åtaganden (ev. ingångna förbindelser) helt eller delvis skall läggas till upplåningen."

Om kommitténs konstruktion bibehålls i princip bör dock hela punkten delas upp i två avsnill, förslagsvis enligt följande:

"Till upplåningen skall läggas beloppet av de garantiförpliktelser bolaget iklätt sig samt andra av bolaget gjorda åtaganden (ev. ingångna förbindelser). Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får dock medge att inte någon eller endast viss del av åtagandet "förbindelsen" skall läggas lill upplåningen."

3 Andra frågor

3.1 Stadshypotekskassan

Kommittén anser att nu gällande bestämmelser om kapitaltäckning behöver kompletteras med regler som gör det möjligt att ta hänsyn lill nya typer av riskåtaganden som aktualiseras genom ulvecklingen på kreditmarknaden. Kommittén framhåller därvid att det är nödvändigt att reglerna blir neutrala från konkurrenssynpunkt och säger: "Vad beträffar svenska institut sinsemellan är det viktigt alt samma typ av placering eller transaktion träffas av ett lika stort kapitaltäckningskrav oberoende av vilket institut som utför transaktionen". Kassan kan instämma i den formuleringen, men vill framhålla att del också finns en annan aspekt pä neutraliteten: om ett institut genomför en viss typ av transaktion eller placering i någon viss form av instrument, bör det ställas inför samma krav på kapitaltäckning oberoende av vilken motparten är, om inte objektiva skäl talar för att riskerna är olika. Med andra ord får inte institutens regler om kapitaltäck-

ning utformas så, att de ger upphov fill en diskriminering mellan konkurre- Prop. 1987/88:45 rande emittenter eller låntagare.

Från den utgångspunkten vill Kassan peka på några fall där de gällande reglerna bryter mot neutraliteten. Bristerna avser alltså inle de tillägg som kreditmarknadskommittén nu föreslagit, men finns i just den lagstiftning som berörs. Det är alltså naturligt att rätta lill dem i detta sammanhang.

Den första punkt Kassan avser gäller fondkommissionslagen (1979:748). I den aktuella 18 § stadgas bl. a. om alt fondkommissionsbolag måste ha en kapitaltäckning om minsl sex procent i eget kapital för placeringar i obligationer och liknande värdepapper, med undantag för en särskild grupp av placeringar där ingen kapitaltäckning alls krävs. I denna undantagsgrupp finns obligationer och andra förbindelser utgivna av bankinsfitut, kreditakliebolag och försäkringsbolag men däremot inle sådana utgivna av Stadshypotekskassan eller andra hypoleksförelag.

Tolkat bokstavligen skulle detta alltså innebära all ell fondkommissionsbolag för att hålla ett lager av ;s. k. Caisse-obligationer eller -certifikat skulle behöva sex procents kapilalläckning, medan det inte krävs någon kapitaltäckning alls för all hålla motsvarande lager av kredilbolagsobliga-fioner eller -certifikat. På en viii fungerande konkurrensmarknad, där marginalerna är pressade, är det uppenbart att en sådan skillnad innebär att Caisse-papperen framstår som behäftade med en extrakostnad jämfört med konkurrenternas. Alt delta är en nackdel för Stadshypotekskassan som eminent är helt klart.

Den påvisade skillnaden i fråga om kapilaltäckningskraven i fondkommissionslagen kan knappast vara avsedd. Jämför man nämligen med banklagstiftningens motsvarande bestämmelser framgår det omedelbart all hy-poteksföretagens obligationer och andra förbindelser där behandlas hell parallellt med kreditaktiebolagens. Båda slagen ingår där i placeringsgrupp A, dvs. den som inte kräver någon kapilalläckning från bankens sida. Någon ändring föreslås inte heller i den nya bankrörelselag som nu behandlas i riksdagen. Troligtvis uppmärksammades den aktuella formuleringen inte alls vid fondkommissionslagens tillkomst eftersom vid den tiden handeln med obligationer m. m. var hell obetydlig. I dagens situation är del emellertid av stor vikt att del kan klarläggas alt del inle skall vara någon diskriminering mellan det konkurrerande mellanhandsinstitutens papper.

Den andra punkten gäller lagen (1980:2) om finansbolag. I 7 § stadgas
där bl. a att någon kapilalläckning inte krävs för belopp som bolaget har
innestående hos vissa finansinstitut eller lånar ut lill annal finansbolag,
medan eljest ett i princip generellt krav på åtta procents kapilalläckning
gäller. I undantagsgmppen, där ingen kapitaltäckning krävs, ingår bl. a
kreditaktiebolag men inte Stadshypotekskassan. Såvitt Kassan förslår be
stämmelsen, kan den t.ex. innebära att del för ett finansbolag krävs
kapitaltäckning för att lämna dagslån till Stadshypotekskassan medan det
inte krävs detla om pengarna i slället lånas ut till ell kreditakliebolag eller
finansbolag. Med tanke på alt bl. a. ett växande antal stora industriföretag
bildat finansbolag för att hantera sin slora likviditet är en sådan diskrimine
ring allvarlig. Kassan vill också betona atl villkoren för Stadshypoleks 54

verksamhet numera är sådana att dagslånemarknaden och andra former för Prop. 1987/88: 45 tillfällig upplåning är av största betydelse. Neutraliteten kräver obetingat att kassan och konkurrerande företag har samma villkor vad gäller lagstiftningen.

I gällande banklagar och i föreliggande förslag lill bankrörelselag finns, som redan framhållits, inte någon sådan olikabehandling av Stadshypotekskassan i förhållande lill kreditaktiebolagen. Kassan vill emellertid peka på att den terminologi som där används kan vara mindre lämplig. Kassan och de övriga hypoteksföretagen innefattas nämligen i 2 kap. 10 § i lokutionen "allmän kassa eller inrättning vars reglemente fastställs av regeringen". F.n. är det visserligen så att reglementet för Stadshypolek fastställs i förordningens form av regeringen, men det har påpekats att detta kan vara en ordning som rimmar mindre väl med regeringsformens nuvarande bestämmelser. Det kan således efter vad Kassan förstått bli aktuellt atl föra över de bestämmelser i nuvarande reglemente som anses principiellt vikliga fill stadshypolekslagen och att ge resterande delar av reglementet en lägre dignitet av interna arbetsregler, som inte behöver fastställas av regeringen. Troligtvis är det också egentligen stadshypolekslagen, där bestämmelserna om Stadshypoleks ändamål, lånesäkerheter och kapilalläckning finns, som avses med formuleringen i den aktuella lagtexten. Det är emellertid angeläget atl den fras som i dag likställer Kassan med kreditaktiebolagen inte genom en rent terminologisk förändring blir missvisande. En klarare formulering skulle således vara att föredra, som kan komma till användning i samtliga de här berörda lagtexterna. T.ex. kan ordet "hypoleksinstitul" prövas.

Kapitalkravel bestäms i förhållande till bankens tillgångar och ingångna garanfiförbindelser (placeringar). För en central föreningsbank med anslutna lokala föreningsbanker bestäms kapitalkravet gemensamt. Vid beräkningen av kapitalkravel indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen

Al. inneliggande kassa, checkar, riksbanken och riksgäldskonloret,

2. skattkammarväxlar och obligafioner som utfärdats av staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, allmän kassa eller inrättning vars reglemente fastställts av regeringen, kreditaktiebolag eller Nordiska investeringsbanken,

3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditaktiebolag, sådant bankägi aktiebolag som enligt regeringens medgivande får jämställas med kreditakuebolag vid tillämpningen av detta stycke eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar.

Kapitalkravel bestäms i förhållande till bankens tillgångar, ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden (placeringar). För en central föreningsbank med anslutna lokala föreningsbanker bestäms kapitalkravet gemensamt. Vid beräkningen av kapitalkravet indelas placeringarna i följande fyra grupper, nämligen poslremissväxlar samt fordringar hos

2. skattkammarväxlar och obligationer som utfärdals av slaten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankakfiebolag, sparbank, central föreningsbank, allmän kassa eller inrättning vars reglemente fastställts av regeringen, kreditakliebolag, hypoleksinstitul eller Nordiska investeringsbanken, 3. andra fordringar för vilka staten, kommun eller därmed jämförlig samfällighet, bankakfiebolag, sparbank, central föreningsbank eller annan under A 1 eller 2 avsedd kassa eller inrättning, kreditaktiebolag, hypoleksinsldut, sådant bankägi aktiebolag som enligt regeringens medgivande får jämställas med kreditakliebolag vid tillämpningen av detla stycke eller försäkringsföretag med svensk koncession svarar,

4. fordringar för vilka säkerheten utgörs av värdehandling eller fordran, som anges under A I -3,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 45

5. garantiförbindelser för vilka 5. garantiförbindelser och andra

banken erhållit säkerhet i värde- åtaganden på kapitalmarknaden
handling eller fordran, som anges för vilka banken erhållit säkerhet i
underAl—4. värdehandling eller fordran, som

anges under A 1-4. B 1. andra fullgoda obligationer än de som anges under A 2,

2. fordringar för vilka utländskt bankföretag eller annat försäkringsföretag än som avses under A 3 eller samfällighetsförening svarar, därvid fordringar för vilka utländskt bankföretag svarar skall las upp till en och en halv gånger fordringarnas belopp,

3. fordringar för vilka säkerheten utgörs av värdehandling eller fordran, som anges under B 1 eller 2, eller panträtt i jordbruks-, affärs- eller bostadsfastighet eller tomträtt lill sådan faslighet inom sjuttiofem procent av det uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör lill tomträtten,

4. garantiförbindelser för vilka 4. garantiförbindelser och andra banken erhållit säkerhet i värde- åtaganden på kapdalmarknaden handling eller fordran, som anges för vilka banken erhållit säkerhet i under B 1-3. värdehandling eller fordran, som

anges under B 1-3. C 1. fordringar för vilka säkerheten utgörs av

a) panträtt i jordbruksfastighet, i bostadsfastighet med en- eller tväfamiljshus eller med flerfamiljshus för vilket bostadslån enligl statliga bestämmelser ulgår eller i tomträtt till sådan fastighet, om panlvärdel ligger mellan sjuttiofem och etthundra procent av del uppskattade värdet av den fasta egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad som hör till tomträtten,

b) panträtt i fastighet som helt eller delvis är inrättad för industriell verksamhet eller i tomträtt till sådan fasfighet inom femtio procent av det uppskattade värdet av den fasla egendomen eller, i fråga om tomträtt, av byggnad och annan egendom som hör lill lomlrällen, eller

c) förlagsbevis eller aktie, som är inregistrerad vid Stockholms fondbörs,

ran, som anges under C I,

D övriga fillgångar och garanti- D övriga tillgångar, garanliför-

förbindelser utom sådana som en- bindelser och andra åtaganden på
ligt 9 § fjärde och femte styckena kapdalmarknaden utom sådana
skall avräknas från eget kapital och som enligt 9 § fjärde och femte
egna fonder. styckena skall avräknas från eget

kapilal och egna fonder.

För placeringar som anges under A gäller inte något kapitalkrav. I övrigt uppgår kapitalkravel vid varie lidpunkt fill lägst ett belopp som motsvarar sammanlagt

en procent av summan av placeringar som anges under B,

fyra procent av summan av placeringar som anges under C och

åtta procent av summan av placeringar som anges under D.

Placeringar skall tas upp till följande värden, nämligen

1. fordringar, för vilka reserver som avses i 9 § andra slyckel avsatts,
lill sitt bmllovärde, 57

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 45

2. övriga tillgångar lill sitt nettovärde,

3. garantiförbindelser, som är 3. garantiförbindelser, som är knutna till kreditgivning, till sitt no- knutna till kreditgivning, till sill nominella belopp samt minella belopp,

4. övriga garantiförbindelser till 4. övriga garantiförbindelser lill halva sitt nominella belopp. halva sitt nominella belopp saml

5. andra åtaganden på kapitalmarknaden tid sitt nominella belopp om inle ett lägre belopp beslämts i föreskrift som avses i sisla stycket.

Med uppskattat värde i första stycket B 3 och C I avses det värde, som banken bestämt på grundval av särskild värdering. Har enligt gällande statliga beslämmelser om bostadslån till främjande av bostadsbyggandet sådant lån beviljats till uppförande av viss byggnad, skall till grund för bedömandet i stället för uppskatlningsvärdel läggas det enligt nämnda bestämmelser fastställda pantvärdet för byggnaden eller den fastighet där denna uppförs om inte särskilda skäl föranleder annat.

Närmare föreskrifter i fråga om tdl vdka belopp åtaganden enligt andra stycket 5. skall las upp får meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

/. beloppet av de garantiförpliktelser bolaget iklätt sig,

2. andra av bolaget gjorda åtaganden på kapdalmarknaden tid sdt nominella belopp om inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen i föreskrift angivit ett lägre belopp.

Med egel kapilal avses aktiekapital, reservfond, dispositionsfond och av bolagsstämman fastställd vinslbalans. Med eget kapital får likställas

1. garanlifond, som bildats genom tillskott av aktieägare i finansbolaget eller förbindelser utfärdade av bankakfiebolag, sparbank, central för eningsbank eller annan som bankinspekfionen godkänt, intill elt belopp motsvarande fem gånger bolagets aktiekapital,

2. fyrtio procent av ett belopp, som svarar mot sådana bolagels reserver som avses i 2 kap. 9 § bankrörelselagen (1987:617), intill ett belopp motsvarande bolagets eget kapital samt

Nuvarande lydelse

7§'

Finansbolag får högst låna upp medel med dels ett belopp som svarar mot bolagets kassa och mol vad som innestår hos riksbanken, riksgäldskonloret, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, kreditakliebolag och postgirot eller utlånats till annal finansbolag, dels etl belopp som svarar mot tolv och en halv gånger det egna kapitalet. Om särskilda skäl föreligger kan bankinspektionen medge högre upplåning, dock högst till tjugo gånger det egna kapitalel.

Som upplåning anses inte vad som motsvarar av finansbolaget utfärdade skuldförbindelser, som för långivaren medför rätt till betalning först efter bolagels övriga borgenärer eller som har garanterats av staten, bankaktiebolag, sparbank eller central föreningsbank. Till upplåningen skall läggas beloppet av de garantiförpliktelser bolaget iklätt sig.

Föreslagen lydelse

Finansbolag får högst låna upp medel med dels ell belopp som svarar mot bolagels kassa och mol vad som innestår hos riksbanken, riksgäldskontoret, bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank, kreditaktiebolag, hypoteksinstitut och postgirot eller utlånats lill annat finansbolag, dels elt belopp som svarar mol tolv och en halv gånger det egna kapitalet. Om särskilda skäl föreligger kan bankinspektionen medge högre upplåning, dock högst till tjugo gånger del egna kapitalet.

Som upplåning anses inte vad som motsvarar av finansbolaget utfärdade skuldförbindelser, som för långivaren medför rätl till betalning först efter bolagets övriga borgenärer eller som har garanterats av staten, bankaktiebolag, sparbank eller central föreningsbank. Till upplåningen skall läggas

18 §'

Nuvarande lydelse

Fondkommissionsbolag skall till uppdragsgivarnas skydd ha eget kapilal fill visst lägsta belopp som är betryggande i förhållande lill bolagets tillgångar och lill garantiförbindelser som bolaget har ingått (placeringar). Det egna kapitalel anses betryggande, om det uppgär till lägst ell belopp som motsvarar sammanlagt tjugo procent av värdet av aktier, emissionsbevis och andelar i aktiefonder med undantag av sådana aktier som innehas som ett led i organisationen av bolagels verksamhet samt sex procent av värdet av övriga placeringar med de undantag som anges i andra stycket. Placeringar, för vilka reserver som avses i tredje slyckel har avsatts, skall såvitt avser aktier tagas upp lill sitt marknadsvärde och såvitt avser ufiåning, garantiförbindelser, utländska valutor och obligationer till sitt bruttovärde. Övriga placeringar skall tagas upp till sill nettovärde.

Egel kapital krävs ej för inneliggande kassa, checkar och postre-missväxlar eller för obligationer och andra fordringar för vilka svarar staten, kommun, bankinslilul, kreditakliebolag eller försäkringsbolag. Egel kapilal krävs ej heller för fordran hos annal fondkommissionsbolag på likvid för utförd värdepappersaffär.

Föreslagen lydelse

Fondkommissionsbolag skall lill uppdragsgivarnas skydd ha eget kapital lill visst lägsta belopp som är betryggande i förhållande lill bolagels fillgångar, ingångna garantiförbindelser och andra åtaganden på kapitalmarknaden (placeringar). Det egna kapitalet anses betryggande, om det uppgår till lägst ett belopp som motsvarar sammanlagt tjugo procent av värdet av aktier, emissionsbevis och andelar i aktiefonder med undantag av sådana aktier som innehas som ell led i organisationen av bolagels verksamhet saml sex procent av värdet av övriga placeringar med de undantag som anges i andra stycket. Placeringar, för vilka reserver som avses i tredje slyckel har avsatts, skall såvitt avser aktier tagas upp lill sitt marknadsvärde och såvitt avser utlåning, garantiförbindelser, utländska valutor och obligationer till sill bruttovärde. Övriga tillgångar skall las upp lill sitt nettovärde. Åtaganden på kapitalmarknaden skall las upp till sitt nominella belopp om inle regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, bankinspektionen i föreskrift angivit etl lägre belopp.

Eget kapilal krävs ej för inneliggande kassa, checkar och poslremissväxlar eller för obligationer och andra fordringar för vilka svarar staten, kommun, bankinslilul, kreditaktiebolag, hypoleksinsldut eller försäkringsbolag. Eget kapital krävs ej heller för fordran hos annal fondkommissionsbolag på likvid för utförd värdepappersaffär.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88: 45

Som egel kapilal skall vid tillämpning av första stycket anses vad som enligt 2 kap. 9 § bankrörelselagen (1987:617) gäller som egel kapital. I fråga om fondkommlssionsbolags reserver för aktier får vidare med eget kapital likställas fyrtio procent av skillnaden mellan aktiernas marknadsvärde och deras nettovärde. Från det egna kapitalet skall avräknas nettovärdet av sådana aktier eller andelar i ekonomisk förening som fondkommissionsbolaget har förvärvat med stöd av tillstånd enligl 15 § andra stycket.

Om särskilda skäl föreligger, kan bankinspektionen för viss tid medge alt fondkommlssionsbolags egel kapilal får uppgå lill elt lägre belopp än som anges i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Innehåll

Proposition ....................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... .... 1

Propositionens lagförslag ...................................... 2

1 lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617) ...... 2

2 lag om ändring i lagen (1980: 2) om finansbolag .. 5

3 lag om ändring i fondkommissionslagen (1979: 748) ..... 7

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den I oktober 1987 .. 9

1 Inledning ......................................................... 9

2 Nuvarande kapitaltäckningskrav ......................... 9

3 Kommilléns förslag ............................................. 11

4 Allmän motivering.............................................. 12

4.1 överväganden och förslag .............................. 12

4.2 Ikraftträdande ........................................... .. 19

5 Upprättade lagförslag ....................................... 19

6 Specialmotivering.............................................. 19

7 Hemställan .................................................... 20

8 Beslul.............................................................. 20

Utdrag ur lagrådels protokoll den 21 oklober 1987 ..... .. 21

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oklober 1987 21

Bilaga 1 Kommitténs promemoria .......................... .. 23

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttandena............ 38

Bilaga 3 De remitterade lagförslagen ..................... 56