Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1987/88:44

om jämkningar i skyldigheten att lämna kontrolluppgifter på räntor, m.m.


Prop.

1987/88: 44


Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 15 oktober 1987.

På regeringens vägnar Kjell-Olof Feldt

Bengt K.Å. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås dels vissa lättnader i fråga om skyldigheten för banker och andra kreditinstitut atl lämna kontrolluppgifter om räntor, dels skattefrihet för vissa räntor.

Enligl förslaget införs fr.o.m. taxeringsåret 1989 en generell belopps­gräns för kreditinstitutens uppgiftsskyldighet. Kontrolluppgift skall inle lämnas om den sammanlagda räntan till en person från olika konton i kreditinstitutet understiger 100 kr. Samtidigt föreslås atl sådan ränla nor­mall blir skattefri. Undanlag gäller för det fall atl borgenären har sådana småränlor i flera kredifinstitut och dessa sammanlagt uppgår till 500 kr. eller mer. I sådant fall gäller således inte skallefriheten.

1 proposifionen föreslås också att det skall bli möjligt atl redovisa konton som innehas av mer än fem personer på ell enklare säll i kontrolluppgifter­na. Vidare föreslås atl bl. a. skogskonton undantas från kontrolluppgifts-skyldigheten. Dessutom föreslås att endast riksgäldskontoret skall bli upp-giftsskyldigl i fråga om sparobligationer. Slufiigen föreslås atl den möjlig­hel alt medge undantag från uppgiftsskyldigheten som riksskatteverket haft i fråga om 1987 års taxering förlängs till att avse även 1988 års taxering.

1    Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 44


1 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623)' dels all 37 § 8 mom. skall ha följande lydelse,

dels atl punkt 4 av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1985:406) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

37 §

Nuvarande lydelse

8 mom.' Till ledning vid inkomsttaxering och förmögenhetstaxering skall varie år ulan anmaning avlämnas kontrolluppgifter för del föregående kalenderåret enligt följande uppställning.


Prop. 1987/88:44


 


Uppgiftsskyldig

Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,

den som yrkesmässigt be­drivit inlåning eller på annat sätt yrkesmässigt ombesörjt att pengar blivit räntebäran­de,

den som gett ul skuldför­bindelse för den allmänna marknaden och

förening som från medlem­mar mottagit pengar för för­räntning.


Vem uppgiften skaU avse

Den som gotlskrivits ränta eller lill vilken ränta utbeta­lats (borgenär).

Undantag:

Bank, hypoteksinstitut, försäkringsanstalt och aktie­bolag samt förening och stif­telse som tilldelats organisa­tionsnummer.


Vad uppgiften skall avse

Ränta som den uppgifts­skyldige sammanlagt gott-skrivit eller utbetalat till bor­genären samt dennes sam­manlagda fordran på den uppgiftsskyldige vid årets ut­gång.

Undanlag:

a)    Ränta som i fråga om värdepapperscentralen inte avser bolagets verksamhet belräffande skuldförbindel­ser för den allmänna markna­den och som i fråga om övri­ga uppgiftsskyldiga inte hän­för sig till sådan verksamhet som avses under rubriken Uppgiftsskyldig.

b)   Ränta som inte ulgör skattepliktig inkomst enligt 3 § lagen (1978:423) om skat­telättnader för vissa sparfor­mer eller lagen (1983:891) om skattelättnader för alle­manssparande.

c)    Ränta och fordran på konto, för vilket inte finns person- eller organisations­nummer och som öppnats före den 1 januari 1985, om räntan för kontohavaren uppgår till mindre än 100 kro­nor. Innehas elt konto av mer än en person, skall upp-


' Lagen omtryckt 1971:399

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773. - Senaste lydelse 1985: 1029.


 


Uppgiflsskyldig


Vem uppgiften skad avse


Prop. 1987/88:44 Vad uppgiften skall avse

gift lämnas för samtliga kon­tohavare, om räntan för nå­gon av dem uppgår fill minst 100 kronor.


I kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt person- eller organisafionsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som borgenären. För dödsbo får i slället för organisafionsnummer den avlidnes personnummer anges. Kan person- eller organisationsnummer inte anges för en borgenär, skall såvitt möjligt dennes födelsetid redovisas eller, om borgenären är en juridisk person, namn och postadress samt personnummer för den som får förfoga över ränta eller fordran.

Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den upp­giftsskyldige.

Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

Bestämmelserna i 2 mom. elfte och tolfte styckena, 4 mom. första och andra styckena samt 5 mom. skall tillämpas på kontrolluppgift enligl detla moment.

Föreslagen lydelse 8 mom. Till ledning vid inkomsttaxering och förmögenhetstaxering skall varie är utan anmaning avlämnas kontrolluppgifter för det föregående kalenderåret enligt följande uppställning.


Uppgiftsskyldig

Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,

den som yrkesmässigt be­drivit inlåning eller på annat sätt yrkesmässigt ombesörit all pengar blivit räntebäran­de,

den som gett ut skuldför­bindelse för den allmänna marknaden och

förening som från medlem­mar mottagit pengar för för­räntning.


Vem uppgiften skall avse

Den som gotlskrivits ränta eller till vilken ränla utbeta­lats (borgenär). Utbetalning av ränla på slatens sparobli­gationer skall anses ha skett av riksgåldskontoret.

Undantag:

Bank, hypoteksinstitut, försäkringsanstalt och aktie­bolag samt förening och stif­telse som tilldelats, organisa­fionsnummer.


Vad uppgiften skall avse

Ränta som den uppgifts­skyldige sammanlagt goll­skrivil eller utbetalat lill bor­genären samt dennes sam­manlagda fordran på den uppgiftsskyldige vid årets ut­gång.

Undantag:

a)    Ränta som i fråga om värdepapperscentralen inte avser bolagets verksamhet beträffande skuldförbindel­ser för den allmänna markna­den och som i fråga om övri­ga uppgiftsskyldiga inte hän­för sig till sådan verksamhet som avses under rubriken Uppgiftsskyldig.

b)   Ränta som inle ulgör skattepliktig  inkomst  enligl


ti    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr44


 


Prop. 1987/88:44

Uppgiflsskyldig                       Vem uppgiften skall avse       Vad uppgiften skall avse

3 § lagen (1978:423) om skat­telättnader för vissa sparfor­mer eller lagen (1983:891) om skattelättnader för alle­manssparande.

c)     Ränta och fordran på
konto, för vilket inte finns
person- eller organisations­
nummer och som öppnats
före den 1 januari 1985, om
räntan för kontohavaren
uppgår till mindre än 100 kro­
nor. Innehas ett konto av
mer än en person, skall upp­
gift lämnas för samtliga kon­
tohavare, om räntan för nå­
gon av dem uppgår lill minsl
100 kronor.

d)    Om borgenärens sam­
manlagda ränta på etl eller
flera konton uppgår lill
mindre än 100 kronor, skall
uppgift inle lämnas om den­
nes ränta och fordran på
kontona. Ränta som enligt
andra bestämmelser i detta
stycke är undantagen från
uppgiflsskyldighel skall inle
medräknas.

e)    Ränta och fordran på
särskill konto i bank etdigt
skogskontolagen (1954:142),
lagen (1979:611) om upp­
hovsmannakonto eller lagen
(1982:2) om uppfinnarkonlo.

I kontrolluppgift skall anges namn och postadress saml person- eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som borgenären. In­nehas ell konto av fier än fem personer får, i slället för uppgifter rörande samtliga innehavare, uppgifter lämnas om en person som förfogar över kontot samt i förekommande fall om den beteckning på innehavarkrelsen som används för kontot. För dödsbo får i stället för organisationsnummer den avlidnes personnummer anges. Kan person- eller organisationsnum­mer inte anges för en borgenär, skall såvitt möjligl dennes födelsetid redovisas eller, om borgenären är en juridisk person, namn och postadress samt personnummer för den som får förfoga över ränla eller fordran.

Innehas elt konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känl för den upp­giftsskyldige. Ifråga om konto för vilkel samtliga innehavare inte redovi­sas enligl bestämmelserna i andra stycket skaU dock den totala räntan och fordran redovisas utan fördelning.


 


Avser en utbetalning också annal än ränta och kan den uppgiflsskyldige     Prop. 1987/88: 44 inte ange hur stor del därav som ulgör ränla, skall i stället för ränta del sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

Bestämmelserna i 2 mom. elfte och tolfte styckena, 4 mom. första och andra styckena samt 5 mom. skall lillämpas på kontrolluppgift enligt della moment. Redovisning av konto som avses i andra stycket andra meningen skall dock lämnas i särskdd uppgiftshandling för varje konto.

Nuvarande lydelse                                           Föreslagen lydelse

4.' I fråga om 1987 års taxering 4. I fråga om 1987 och 1988 års

får riksskatteverket när synnerliga taxering  får  riksskatteverket   när

skäl föreligger på ansökan av upp- synnerliga skäl föreligger på ansö-

giftsskyldig medge undantag från kan av uppgiflsskyldig medge un-

37 §   8   mom.   andra   och   tredje dantag från 37 § 8 mom. andra och

styckena. Riksskatteverkets beslut tredje styckena. Riksskatteverkets

får inte överklagas.                          beslut får inte överklagas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gång­en vid 1988 års taxering. Den nya lydelsen av beslämmelserna i 37§ 8 mom. första stycket d) lillämpas dock första gången vid 1989 års taxering.

Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om svenska slatens sparobligationer från SPAR 72.

' Till 1985: 1029.


 


2 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:44

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs all 19 § kommunalskaltelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

19 §'

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i andra fall än som avses i 35 § 3-4 mom.;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i rikel utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på ulländska premieobligationer, som uppgår lill högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbelsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke er­sättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäk­ring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersältning till sjö­män om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycks­fall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänsi, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäk­ring eller, med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeslåndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skatte­pliktig nalur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fast­ställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgär under de första trettio dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser driflbyggnad på jordbruksfastighet, byggnad på fastighet som avses i 24§ 1 mom., byggnad som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av värdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha infiutit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra lill inläkt av

' Senaste lydelse 1987:121.                                                                6


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                Prop. 1987/88: 44

fasfighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig inläkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörel­se;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på gmnd av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på gmnd av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegal;

ersättning jämlikt lagen (1956: 293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre be­lopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk inläkt, som icke ulgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp;

stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inle ulgör ersättning för arbete som har ulförts eller skall utföras för utgivarens räkning;

studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), inlernatbi-drag, återbetalningspliktiga studiemedel och resekostnadsersätlning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilkel enligl av regering­en eller statlig myndighet meddelade beslämmelser utgår fill deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställ­da, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsells skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag och föriängt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skall enligl lagen (1958: 295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbelslöshelsnämnd med bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, sädan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § samma lag som utgör ersättning för merkostnader samt hemsjukvårdsbidrag, som ulgår av kommunala eller landslingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunall bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om husirutillägg och kommunall bostadsfillägg lill folkpension;

kommunalt bostadstillägg lill handikappade;

bostadsbidrag som avses i förordningen (1976: 263) om statliga bostads­bidrag lill barnfamiljer eller förordningen (1976:262) om slatskommunala bostadsbidrag;

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som - utan alt del skett yrkesmässigt - inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägl andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutils vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar som den skatt­
skyldige själv plockat lill den del intäkterna under etl beskattningsår inte
överstiger 5 000 kronor, såvida intäkterna inte kan hänföras fill rörelse som
den skattskyldige driver eller utgör lön eller liknande förmån;
                     '


 


Nuvarande lydelse

ränla enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskall och gåvoskatt, 69 § I och 2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a § Ijärde stycket upp­bördslagen (1953: 272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § lullagen (1973:670), 20 § lagen (1982: 1006) om avdrags- och upp­giflsskyldighel beträffande vissa uppdragsersätlningar, 5 kap. 13 § lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter eller 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

Föreslagen lydelse

ränta enligl 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 68 § 1 och 2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a § Qärde stycket upp­bördslagen (1953: 272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen (1973:670), 20 § lagen (1982: 1006) om avdrags- och upp­giflsskyldighel belräffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984: 151) om punktskatter och prisregleringsavgifier, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter eller 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,-ränta som enligl beslämmelserna i 37§ 8 mom. c) och d) taxerings­lagen (1956:623) inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under etl beskatt­ningsår sammanlagt inle uppgår tid 500 kronor.

Belräffande vissa försäkringsbelopp som utgår lill lantbrukare, skogs­brukare, yrkesfiskare, renskötare m.fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av anvisningarna till 21 § och i punkl 11 av anvisningarna lill 28 §.

(Se vidare anvisningarna.)


Prop. 1987/88:44


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången vid 1989 års taxering.


 


Finansdepartementet                             Prop. 1987/88:44

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1987

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gus­tafsson, Leijon, Peterson, Bodström, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Feldl

Proposition om jämkningar i skyldigheten att lämna kontrolluppgifter på räntor, m.m.

1 Inledning

I samband med reformen om elt förenklat deklarationsförfarande infördes en skyldighet för bankerna m. fi. att lämna kontrolluppgifter om ränla och kapitalbehållning på inlåningskonton samt innehav av aktier m. m. För alt underlätta genomförandel av den nya rapporteringsskyldigheten gäller vis­sa begränsningar i form av beloppsgränser vid 1987 och 1988 års laxering­ar. Vidare har riksskatteverket (RSV) enligt ikraftträdande- och över­gångsbestämmelserna till en ändring i taxeringslagen (1956:623) TL, rätl att medge undantag beträffande vissa uppgifter såvitt gäller 1987 års taxe­ring. I enlighet härmed har RSV medgivit dispens bl.a. i fråga om konton som innehas av mer än en person, s.k. gemensamma konton. Bankerna tilläts alt lämna begränsade uppgifter om sådana konton t. ex. bara uppgif­ter om en av innehavarna av kontot.

Bankerna har i olika framställningar till finansdepartementet redovisat vissa problem med uppgiftslämnandel och hemställt all den lagfästa kon-Irolluppgiftsskyldigheten ändras i vissa avseenden. Framställningarna har skickals på remiss till RSV, riksgäldskontoret och Företagens uppgiftsläm­nardelegalion.

Akliefrämjandel har i en skrivelse den 29 september 1987 lill finansde­partemenlet framfört vissa synpunkter i fråga om kontrolluppgifter på aktieklubbars aktieinnehav. Dessa synpunkter överensstämmer i allt vä­senlligl med de som bankerna framfört i frågan.

En fullständig utvärdering av uppgiftslämnandet i fråga om 1987 års taxering har ännu inte slutförts. Redan nu står del dock klart atl vissa ändringar behöver vidtas.

Jag avser att i det följande behandla framställningarna och föreslå vissa lättnader i uppgiftsskyldigheten. Ytterligare justeringar kan behöva göras när fler erfarenheter av uppgiftslämnandet har vunnits.


 


2 Föredragandens överväganden och förslag 2.1 Beloppsgräns och skattefrihet


Prop. 1987/88:44


Mitt förslag: Fr. o. m. 1989 års taxering införs en generell belopps­gräns för kreditinstitutens uppgiftsskyldighet. Kontrolluppgift skall inte lämnas i fråga om borgenär vars sammanlagda ränta på konto från kredifinstitutet understiget 100 kr. Sådan ränta på konto blir normalt skattefri. Undantag gäller för del fall att borgenären har sådana småränlor i flera kreditinstitut och dessa sammanlagt uppgår fill 500 kr. eller mer.

Skälen för mitt förslag: Vid 1988 års taxering gäller en generell belopps­gräns för konlrolluppgiftsskyldigheten i fråga om bankräntor. Uppgift be­höver lämnas bara om räntan per kund uppgår till minst 500 kr. Fr. o. m. 1989 års taxering tas 500 kr.-gränsen bort. Vid lagstiftningens tillkomst bedömde jag det vara möjligt att slopa den generella beloppsgränsen efter de inledande'provåren. Alternativet var att de skattskyldiga själva skulle lämna tilläggsuppgifter på småbeloppen i den förenklade deklarationen och att dessa skulle registreras av skattemyndigheterna. Detta ansåg jag vara ett betydligt osmidigare förfarande. Jag framhöll dock att del kunde finnas anledning att på nytt överväga frågan om en beloppsgräns när man vunnit erfarenheter av uppgiftslämnandet (prop. 1984/85:180 s. 99 f.).

Bankerna har hemställt att kontrolluppgift inte skall behöva lämnas i de fall räntan per kund understiger 100 kr. Enligt uppgifter från bankerna uppgår det totala anlalet kunder med ränta under 100 kr. till över 6 miljoner. Bankerna tillämpar själva vissa beloppsgränser när det gäller alt tillställa kunderna ränte- och kapitalbesked. En del banker använder be­loppsgränsen 500 kr. medan andra använder en lägre gräns, 400 eller 200 kr. I konsumentkooperationen finns över 1 miljon medlemmar som uppbär ränta under 100 kr. En uppgiflsskyldighel utan beloppsgräns innebär utan tvekan en betydande merbelastning på kreditinstituten. RSV har inte haft någon erinran mol alt en generell beloppsgräns införs för kontoräntor fr. o. m. taxeringsåret 1989. Mot denna bakgrund föreslår jag att det införs en generell beloppsgräns för kreditinstitutens uppgiflsskyldighel för ränta på konto även efter provären. Denna gräns bör bestämmas lill 100 kr. Uppgår den sammanlagda räntan för en kund hos ett kreditinstitut inte till 100 kr. skall således kontrolluppgift inte lämnas av institutet. 1 della belopp medräknas inle ränta som enHgt andra bestämmelser är undantagen från konlrolluppgiftsplikl. Jag vill understryka atl beloppgränsen bara skall gälla för räntor på medel som innestår på konton, medan räntor på värde­papper o. d. skall anges oavsett belopp.

Enligt min mening kan dock en beloppsgräns införas endast under förut­sättning att man samtidigt vidtar andra åtgärder för att undvika att kompli­cera deklarationsförfarandet och taxeringsarbelel. Effekterna av en be­loppsgräns för kreditinstituten blir annars som jag nämnt atl de skattskyldi­ga själva tvingas lämna tilläggsuppgifter på småbeloppen i den förenklade deklarationen och all dessa skall registreras av skattemyndigheterna. Det


 


besvär och de hanteringskostnader som delta i sin tur medför står inte i rimlig proportion till det intresse som det allmänna har av dessa konton. Det kan inte uteslutas alt den förenklingsvinsl som åsyftats med reformen i någon mån skulle gå förlorad. Myndigheternas huvudinriktning bör vara all följa upp mer komplicerade deklarationer och deklarationer där det kan förekomma mer omfallande skatteundandragande. För att undanta småbe-lopp från hanteringen bör således ränta som inte omfattas av uppgiftsskyl­digheten göras skattefri. Enligt min mening bör man dock, för alt förhindra missbruk, låta skattefriheten gälla endast under förutsättning att sådana småränlor från olika kreditinstitut sammanlagt för borgenären inte uppgår till 500 kr. Bestämmelsen bör göras tillämplig generellt dvs. också på den som lämnar den vanliga deklarationen. Uppgår räntan fill 500 kr. eller mer skall således den skattskyldige redovisa hela beloppet i självdeklarationen. Vad jag här har sagt bör komma lill uttryck i 37 § 8 mom. första stycket d) TL och 19 § kommunalskaltelagen (1928: 370).


Prop. 1987/88:44


2.2 Gemensamma konton

Mitt förslag: I stället för den nuvarande skyldigheten att lämna uppgifter om ränta och fordran på samtliga innehavare av gemen­samma konton skall det vara möjligt att för etl konto som innehas av mer än fem personer lämna uppgifter om total ränta eller fordran på kontot och om den beteckning på innehavarkrelsen som används samt om en av de personer som förfogar över kontot.


Skälen för mitt förslag: 1 fråga om gemensamma konton följer av 37 § 8 mom. andra stycket TL all kontrolluppgifterna i princip skall ange samtliga kontohavare och enligt samma moments tredje stycke alt ränla och fordran skall fördelas lika mellan kontohavarna, om inte annat är känt för den uppgiflsskyldige.

Den vanligaste typen av gemensamt konto är sådant som innehas ge­mensamt av två makar. En annan lyp som enligl bankerna är vanligt förekommande är konto som öppnats i sällskapsklubbs eller kamratför­enings namn, men där kontohavaren inte är juridisk person (t. ex. konto för akfiesparklubb eller skolklass).

För att underlätta uppgiftslämnandet och möjliggöra en mjukare över­gång till del nya systemet infördes för taxeringsåret 1987 möjlighet atl lämna begränsade uppgifter om bl. a. gemensamma konton. Det förutsågs således på elt tidigt stadium att det i inledningsskedet skulle kunna uppstå vissa problem för uppgiflslämnarna. Bankerna fick därför dispens av RSV från skyldigheten all fördela medlen på dessa konton. Dispensbeslutet innebär att ränta och fordran inte behöver fördelas mellan kontohavama utan uppgifterna får i stället redovisas på kontrolluppgift för den som registrerats som huvudman för kontot.

Bankerna har i sin hemslällan om lagändring yrkat att fördelning av ränta och fordran skall behöva ske bara om kontohavarna är två till antalet. I övriga fall skall uppgift lämnas bara angående den som förvaltar


11


 


kontot. Som stöd för detla har åberopats all del i praktiken är omöjligt all    Prop. 1987/88: 44

skaffa fram underiag för alt fullständigt rapportera uppgifter på sätt lagen

kräver. Anlalet kontohavare kan enligt bankerna i vissa fall uppgå lill flera

hundra personer. Fullständiga register över sådana kontohavare kan inle

upprättas. I dessa hänseenden spelar det enligt bankerna ingen roll hur

lång anpassningstid bankerna får.

För egen del får jag anföra följande.

I och med att den förenklade självdeklarationen infördes ställdes vissa nya krav på bl. a. bankerna i fråga om uppgiftslämnande till skattemyndig­heterna. För att belysa vad dessa nya krav egentligen innebär för bankerna i fråga om gemensamma konton är det lämpligt atl inledningsvis peka på vilka ramar som banklagsfiftningen ger bankerna i delta avseende.

Enligt 2 kap. 21 § bankrörelselagen (1987: 617) skall motbok eller annat bevis som en bank utfärdar om tillgodohavande på räkning ställas till viss man. Etl bankkonto, elt banktillgodohavande, är således en fordran på en bank som tillkommer en viss person, bolag e. d. På motsvarande sätt har banken en skuld lill elt visst rättssubjekt. Etl bankkonto som innehas av två makar innebär sålunda all banken stär i skuldförhållande till dessa två personer. Till dessa två personer kan banken betala sin skuld med befrian­de verkan. Ett bankkonto som av banken registrerats på elt kollekliv under någon viss beteckning (t. ex. klass 5 A) betyder inte automafiskt atl del i detta fall finns fiera kontohavare. Den enskilde medlemmen i t. ex. en skolklass torde i praktiken inte kunna göra uttag från kontot. Det torde bara kunna göras av den eller de fysiska personer som registrerats för kontot och som sagt sig representera gruppen. Bankerna torde oftast ha registrerat exempelvis skolklasskonlon på den eller de personer som får göra uttag från kontot med notering om att det gäller skolklasspengar för en viss klass. I allmänhet betraktas dock ett konto som knutits till en sällskapsklubb eller kamratförening, som icke är juridisk person, som elt gemensamt konto.

Det kan sålunda konstateras alt hanteringen av dessa konton försvårats av atl bankerna inte själva alltid gjort klart för sig om den som registrerats som kontohavare är en juridisk person eller en eller rent av flera fysiska personer.

Skallelagstiftningen kan inle ställa krav på uppgiftsskyldighet för ban­kerna som utifrån allmänna utgångspunkter ter sig orimliga eller alltför långtgående. TL ålägger inte bankerna all generellt registrera medlemmar eller delägare i olika former av kollekliv av angivet slag. TL kräver i detta avseende endast uppgift på vem som är kontohavare. TL går således inle utöver de ramar som banklagstiftningen drar upp i fråga om kontohavare De nu aktuella svårigheterna har således sin egentliga grund i annat än skattelagstiftningen. Det gäller dock att finna en lösning på de praktiska problemen så att den registrering som skett i bankväsendet av sammanslut­ningar i sällskaps- och kamratföreningars namn kan hanteras på ett för alla parter smidigt och effekfivt sätt.

Det bör också i fortsättningen vara möjligt för t.ex. en skolklass att
spara pengar i bank utan att skattelagstiftningen skapar extra besvär och
svårigheter som hindrar delta. För att underlätta hanteringen av dessa
       '2


 


konton kan det därför vara lämpligt att bankerna ges möjlighet att lämna Prop. 1987/88: 44 uppgift om gemensamt konto utan att ange samtliga innehavares namn och utan atl fördela ränta och fordran. Den totala räntan eller fordran på ett sådant konto bör i förekommande fall kunna redovisas tillsammans med den beteckning på innehavarkrelsen som används för kontot, t. ex. klass 5 A. En sådan redovisning bör också innehålla uppgift på en person som disponerar kontot samt dennes adress och personnummer. Vad jag nu sagt bör dock inte gälla i fråga om alla gemensamma konton. Den gmpp som innehar ett sådant konto bör enligt min mening inte vara alltför liten för alt ett undantag skall vara motiverat. Den bör i vart fall uppgå till mer än fem personer. TL bör således i dessa fall ge utrymme för en större flexibilitet så att hanteringen av dessa konton underlättas för bankerna, kontohavarna och skattemyndigheterna. Varie sådant konto bör också redovisas för sig för att undvika att kontot sammanblandas med andra personliga konton. Det innebär vid manuellt uppgiftslämnande all endast ett konto redovisas på varie blankett. Vad jag nu har anfört föranleder ett tillägg till bestäm­melserna i 37 § 8 mom. andra, tredje och femte styckena TL.

Det kan i detta sammanhang ifrågasättas om motsvarande regler som nu föreslagits bör införas i fråga om kontrolluppgifter rörande bl. a. aktieinne­hav i värdepappersdepåer hos bankerna. Enligt bestämmelserna i 37 § 1 mom. 4 a TL är bl. a. bankerna skyldiga att lämna uppgifter om bl. a. fysisk person som varit antecknad som innehavare av akfie vid årets utgång. Bankerna gör gällande att de i princip har samma svårigheter all registrera samtliga delägare och hålla registren aktuella som i fråga om gemensamma konton. Enligt min mening fmns dock vissa skillnader. Det finns i fråga om aktier andra intressen än det skatterättsliga som föranlett viss lagstiftning på detta område. Jag kan peka på att en förvaltare som avses i 6§ första stycket 1 lagen (1987:623) om förenklad aktiehantering är enligl 7 § samma lag skyldig att till värdepapperscenlralen lämna uppgift om sådan aktieäga­re som har mer än 500 aktier i samma aktiebolag registrerade i förvaltarens namn. Uppgift om personnummer eller annal identifieringsnummer skall anges i sådana fall. På skatteområdet finns sedan gammall beslämmelser i denna fråga. En förvaltare har sedan år 1971 varit skyldig att lämna kontrolluppgift på aktieutdelningen till skattemyndigheterna. Det som till­kommit i samband med den förenklade självdeklarationen är att aktieinne­havet per årsskifte skall rapporteras. Jag vill också erinra om alt uppgifter­na om akfieinnehav inte skall läggas fill grund för taxeringen utan endasl tjäna som ett kontrollunderlag. De synpunkter som förts fram i denna fråga har inte övertygat mig om nödvändigheten att ändra TL på denna punkt. Jag är därför inte beredd att nu föreslå någon ändring i detta avseende.


 


2.3 Sparobligationer


Prop. 1987/88:44


Mitt förslag: Den nuvarande skyldigheten för bl. a. banker atl lämna kontrolluppgift på sparobligationer som lösts in i respektive bank upphävs. Enbart riksgäldskontoiet blir uppgiftsskyldigt i fråga om ränta och kapital för sparobligationer.

Skälen för mitt förslag: Av 37 § 8 mom. TL följer att riksgäldskontoret är skyldigt att lämna kontrolluppgift på gottskriven ränta och fordran i fråga om ulelöpande sparobligationer samt på ränta på sparobligationer som lösts in hos kontoret. Av momentet följer vidare alt bankerna är skyldiga atl lämna kontrolluppgift på sparobligationer som lösts in i respektive bank.

Sedan uppgiftsskyldigheten infördes har riksgäldskonloret, bankerna och poslen infört nya rutiner för inlösen av sparobligationer. De nya rutinerna har gjort det möjligt för bankerna och posten att snabbare rap­portera inlösta sparobligationer till riksgäldskontoret.

Bankerna har hemställt alt TL ändras så att enbart riksgäldskontoret blir uppgiftsskyldigt beträffande ränta och kapilal för sparobligationer. RSV och riksgäldskontoret har tillstyrkt den föreslagna ändringen ulom såvitt gäller sparobligationer från SPAR 72, vilka förfaller till inlösen den 1 december 1987 och inte är registrerade i riksgäldskonlorets datoriserade sparobligalionssystem. Även jag delar uppfattningen att ändringen bör genomföras. Del innebär att lagstiftningen ändras så att den kommer att överensstämma med de rutiner som redan lillämpas. I fråga om sparobliga­tioner från SPAR 72 bör dock äldre bestämmelser tillämpas. Förslaget föranleder etl fillägg till bestämmelserna i 37 § 8 mom. första stycket TL.

2.4 Uppskovskonton

Mitt förslag: Skogskonto, skogsskadekonlo, upphovsmannakonto och uppfinnarkonlo undantas från kontrolluppgiftsskyldighel enligt taxeringslagen.


Skälen för mitt förslag: Bankerna har hemställt att kontrolluppgiftskyl­digheten enligt 37 § 8 mom. TL slopas vad gäller skogskonto, skogsskade­konto, upphovsmannakonto och uppfinnarkonlo.

I skogskonlolagen (1954: 142) och lagarna om upphovsmannakonto (1979:611) och uppfinnarkonlo (1982:2) finns särskilda stadganden om uppgiftsskyldighet för insättningar på dessa konton. Vidare skall den skall­skyldige fortlöpande i självdeklarationen redovisa uppgifter om tillgodo­havande på dessa konton. RSV har ansett att dessa uppgifter är tillräckliga för kontrolländamål. Jag delar verkets uppfattning atl de angivna kontona bör undantas från uppgiftsskyldigheten enligt TL. Detta föranleder en ny undantagsbestämmelse i 37 § 8 mom. första stycket e) TL.


14


 


I fråga om allmänna investeringskonton har bankerna hemställt att upp­giftsskyldigheten begränsas till att avse ränta. RSV har avstyrkt den änd­ringen med motiveringen atl kapitalbehållningen på allmänt investerings-konto inte är befriad från förmögenhetsskatt. Jag delar uppfattningen att ingen ändring bör göras i detta avseende.


Prop. 1987/88:44


2.5 Dispens

Mitt förslag: Den dispensmöjlighet som anförtroddes riksskattever­ket i fråga om 1987 års taxering förlängs till att avse även taxerings­året 1988.

Skälen för mitt förslag: För att underiätta för uppgiflslämnarna fick RSV, som nämnts, möjlighet atl medge dispens från att lämna fullständiga upp­gifter vid 1987 ärs taxering om det förelåg synneriiga skäl för del. I enlighet härmed medgav RSV dispens bl. a. i fråga om gemensamma konton. Ban­kerna tilläts att lämna begränsade uppgifter om dessa konton, t.ex. bara uppgifter om en av kontohavarna.

RSV har påpekat att såväl uppgiflslämnarna som verkel självt måsle vidta en hel del åtgärder inför 1988 års taxering. Nya blanketter och anvisningar för redovisning av kontrolluppgifter måste fastställas av RSV. Uppgiftslämnare som redovisar uppgifterna på datamedium måste föränd­ra sina mtiner. Längre tid måste även ges för att registrera kontohavare lill gemensamma konton. Av tidsskäl är det enligt verket omöjligt atl hinna med allt detta före årsskiftet. RSV har därför föreslagit att dispens bör kunna ges bl. a. i fråga om gemensamma konton vid 1988 års taxering.

Med hänsyn till de svårigheter som RSV anfört bör enligl min mening den dispensmöjlighet som omfattade det första provårel föriängas lill att avse även taxeringsåret 1988. Delta föranleder ändringar i ikraftirädande-och övergångsbestämmelserna till lagen (1985:406) om ändring i laxerings-lagen (1956: 623).


2.6 Övriga frågor om kontrolluppgifter

Dispositionshavare

Enligt 37 § 8 mom. andra stycket TL skall uppgiftslämnaren, om konto­havaren är en juridisk person för vilken organisationsnummer saknas, om möjligt ange namn och postadress samt personnummer för den som får förfoga över ränta eller fordran. Vid 1987 års taxering fick bankerna dispens från denna skyldighet.

Bankerna har hemställt att kontrolluppgifterna inte skall behöva innehål­la uppgifter om dispositionshavare. Som skäl härför har åberopats att dessa uppgifter inte datalagras.

RSV har avstyrkt förslaget i denna del med hänvisning lill all det från kontrollsynpunkt är viktigt att bestämmelsen behålls men atl, för det fall att flera personer förfogar över kontot, det kunde vara tillräckligt att ange endast en av dessa.


15


 


Jag är för egen del inte beredd att föreslå någon författningsändring. Det Prop. 1987/88: 44 förutsattes redan vid bestämmelsens tillkomst atl det genom ordalydelsen skapades elt visst mått av flexibilitet vid tillämpningen. Denna flexibilitet ger enligt min mening utrymme för atl åsladkomma den av RSV förordade tillämpningen utan alt göra någon lagändring. Enligt mitt förslag förlängs RSV:s dispensmöjlighet till all gälla även 1988 års taxering, varför banker­na får möjlighet lill ytterligare anpassningstid, eftersom uppgifter om dis­positionshavare inryms i RSV:s dispensområde.

Konton utan personnummer

Enligl övergångsbestämmelsen 3 b till 37 § 8 mom. TL skall kontrolluppgift vid 1987 och 1988 års laxeringar lämnas bara om en kunds sammanlagda ränta på konton i resp. bank uppgår lill minst 500 kr. Konton utan person-eller organisationsnummer och som öppnats före den I januari 1985 undan­tas från uppgiftsskyldigheten om räntan uppgår till mindre än I 000 kr. Vid 1989 års taxering ändras 500 kr.-gränsen enligt mitt förslag till 100 kr. och undantaget för ej personnummersatlci konton begränsas till alt gälla konton med ränta som inte uppgår till 100 kr.

Lagens krav innebär all bankerna måsle sammanföra ränta från konton som saknar personnummer med ränta från konton med personnummer. Bankerna har hemställt om en lagändring av den innebörden att skyldighe­ten att sammanlägga uppgifter undanröjs i de fall personnummer saknas på ell eller flera konton i bankens redovisningssystem.

Som skäl för sin framställan har bankerna åberopat att deras redovis­ningssystem inte är så utformade atl uppgifter kan sammanläggas annat än i de fall kundens personnummer finns registrerat för vart och elt av vederbörandes konton i banken. Bankernas strävan är dock att söka förse samtliga konton med personnummer.

Det är givelvis etl omfattande kompletteringsarbete som bankerna har alt ulföra. Uppgiftslämnandel de två första åren gavs därför karaktären av provverksamhet och de uppgifter som då lämnades förväntades inte vara av fullgod kvalitet, varför skattemyndigheterna skulle hantera dem med särskild försiktighet.

Det förutsågs redan vid lagstiftningens tillkomst att ej personnummer-
salta konton skulle skapa särskilda problem för kreditinstituten. Det inför­
des därför en särskild beloppsgräns för dessa konton. RSV har avstyrkt
förslaget med hänvisning främst till risken för att en mängd nya konton
utan personnummer öppnas. Bankernas yrkande medför i praktiken alt det
inle ställs några krav på sammanföring av uppgifter. Det öppnas då möjlig­
het att lämna en kontrolluppgift för varie konto. Enligt min mening är en
sådan ordning inte acceptabel. Det är tvärtom av stor vikt att bankerna i
största möjliga utsträckning försöker komplettera konton med personnum­
mer när sådanl saknas. Genom den nuvarande lagstiftningen har kreditin­
stituten fått viss lid för komplettering. Del kan finnas skäl att erinra om att,
när motsvarande lagstiftning infördes i Danmark, alla konton som inte
försågs med person- eller organisationsnummer spärrades tre månader
efter lagens ikraftträdande och uttag kunde inte göras. Den svenska lag-
   '6


 


stiftningen har nu varit i kraft i över två år. Särskilda lättnader har över-    Prop. 1987/88: 44 gångsvis gjorts för konton med ränta under 1 000 kr. Även om proceduren att förse inlåningskonton med person- eller organisationsnummer är tids­krävande och omständlig anser jag inle alt svårigheterna är av sådan karaktär att jag är beredd att föreslå någon lagändring på denna punkt.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med del anförda har inom finansdepartementet upprättals förslag lill

1.    lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

2.    lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). Förslagen är av sådan beskaffenhet atl lagrådels hörande skulle sakna

betydelse.

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt anta förslagen.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredraganden har lagt fram.


NorstedtsTryckeri, Stockholm 1987


17