Regeringen föreslår riksdagen alt anla de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 15 oktober 1987;

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Sten Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i sekretesslagen.

Enligt förslaget skall uppgifter om enskildas personliga förhållanden, t.ex. bostadsadress, kunna sekrelessbeläggas i vissa myndighetsregister, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående fill honom eller henne lider men om uppgiften röjs.

En viss skärpning av skatlesekretessen föreslås i fråga om uppgifter som har erhållits från utländska myndigheter enligt dubbelbeskattningsavtal e. d. som kräver ett starkt sekretesskydd här i landet för uppgifterna.

Vidare föreslås alt maximitiden för handlingssekretessen hos främst de statliga affärsverken skall förlängas från två till fem år när del gäller villkoren i slutna avlal.

Uppgifter om enskildas personliga förhållanden skall enligt propositionen skyddas av sekretess i ärenden om avskiljande av studerande från högskoleutbildning. Personalen inom hälso- och sjukvården och inom socialtjänsten skall lämna de uppgifter om den studerande som behövs i dessa ärenden. Sådana uppgifter om enskilda som hänför sig till utlandsmyndigheters beredskapsplanering skall vidare kunna sekrelessbeläggas.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den I januari 1988. .

1 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 41

7 kap 15 §

Sekretess gäller i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen, för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller, i den utsträckning regeringen föreskriver det, i annan verksamhel som avser registrering av betydande del av befolkningen.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Lagen omtryckt 1985:1059.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:41

27 §

Sekretess gäller i ärende om avskiljande av studerande från högskoleutbildning för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om del kan anlas att den som uppgiften rör eller någon honom närslående lider betydande men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte beslul I ärendet.

Ifråga om uppgift i allmän hand-Ung gäller sekretessen i högst femtio år.

8 kap.2
10§

Sekretess gäller hos myndighet för uppgift om affärs- eller driftförhållanden för enskild, som i annat fall än som avses i 8 och 9 §§ har trätt i affärsförbindelse med myndigheten, om del av särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sekretess gäller också hos myndighetför uppgift om affärs- eller driftförhällanden för enskild som har trätt i affärsförbindelse med bolag, förening, samfällighet eller stiftelse, som driver affärsverksamhet och vari det allmänna genom myndigheten utövar etl bestämmande inflytande eller bedriver revision, om det kan antas alt den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sekretessen hos en myndighel som bedriver sådan revision gäller dock inte, om uppgiften ingår i beslut av myndigheten.

Har uppgift för vilken sekretess gäller enligt första stycket, lämnats till annan myndighet, gäller sekretessen också där. Sekretessen gäller dock inte, orn uppgiften ingår i beslut av den mottagande myndigheten.

Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikl att uppgiften lämnas.

I fråga om uppgift i allmän hand- I fråga om uppgift i allmän hand-

ling gäller sekretessen i högst tjugo ling gäller sekretessen i högst tjugo
år. Belräffande handling som anger år. Beträffandehandling som anger
villkoren i slulel avtal gäller sekre- villkoren i slulel avlal gäller sekre
tessen dock längst till dess två år tessen dock längst fill dess två år,
har förflutit från det avtalet slöts. eller hos statliga affärsverk och för-

svarets materielverk fem år, har förflutit från del avtalet slöts.

9 kap.

3§

Sekretess enligt 1 och 2 §§ gäller Sekretess enligt 1 och 2 §§ gäller

också, i den mån avlal härom har också, i den mån riksdagen har

träffats med främmande stal, i gorfÄaur avtal härom med främman-

ärende om handräckning eller bi- de stat, i ärende om handräckning

stånd som myndighel lämnar åt eller bistånd som myndighet lämnar

myndighet eller annal organ i den åt myndighet eller annat organ i den

Senaste lydelse 1987:520. 3

Nuvarande lydelse

staten i verksamhel som motsvarar den som avses i nämnda paragrafer.

Föreslagen lydelse

staten i verksamhet som motsvarar den som avses i nämnda paragrafer.

Sekretess gäller, i den mån riksdagen har godkänt avlal härom med främmande stat, hos myndighet i verksamhel som avses i 1, 2 eder 19 § för sådan uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som myndigheten har erhållit enligt avtalet. Föreskrifterna i 14 kap. 1-3 §§ får inle ifråga om denna sekretess tillämpas i strid med avtalet.

Ifråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligl andra stycket i högst tjugo år.

Prop. 1987/88:41

Sekretess gäller hos utrikesdepartementet, inom ulrikesrepresen- , talionen och hos slatens nämnd för inlernationella adopfionsfrågor för uppgift i ärende om ekonomiskt bistånd, biträde i rättslig angelägenhet eller utredning åt enskild, om det kan anlas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inle beslut i ärende om ekonomiskt bistånd.

Sekretess gäller hos utrikesdepartementet, inom utrikesrepresen-talionen.och hos statens nämnd för inlernationella adoptionsfrågor för uppgift i ärende om ekonomiskt bistånd, biträde i rättslig angelägenhet eller utredning eUer annat liknande bistånd åt enskild, om det kan anlas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inle beslut i ärende om ekonomiskt bistånd.

Sekretess gäller hos utrikesdepartementet, inom uirikesrepresen-tationen och hos styrelsen för internationell UtveckUng för uppgift om enskild som hänför sig tid utlands-myndighels beredskapsplanering, om del inte slår klart all uppgiften kan röjas utan atl den enskdde eUer någon honom närslående lider skada eller men.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

1. Denna lag träder i kraft den I januari,1988.

2. I fråga om avtal som avses i 9 kap. 3 § första stycket och som har träffats före ikraftträdandet lillämpas bestämmelsen även om riksdagen inle har godkänt avtalet.

2 Förslag till Prop. 1987/88:41

Lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.

Härigenom föreskrivs atl 7 a § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

- 7a§' Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är hälso- och sjukvårdspersonal skyldig all lämna ut

1. uppgift om huruvida någon visias på en sjukvårdsinrättning, om
uppgiften för särskilt fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet, polis
myndighet, kronofogdemyndighet eller folkbokföringsmyndighet,

2. uppgift som behövs för en rättsmedicinsk undersökning,

3. uppgift som socialstyrelsens 3. uppgift som socialstyrelsens
råd för vissa rättsliga sociala och råd för vissa rättsliga sociala och
medicinska frågor behöver för sin medicinska frågor behöver för sin
verksamhel. verksamhel,

4. uppgift om en studerande som behövs för prövning av etl ärende om avskiljande av denne från högskoleutbildning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988.

' Senaste lydelse 1982:1109.

Av 1 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) framgår all socialnämnden utan hinder av sekretess kan polisanmäla brott som hindrar nämndens verksamhet. Detsamma gäller enligt 14 kap. 2 § tredje stycket samma lag belräffande vissa brott som riktar sig mot underåriga. Av den .sistnämnda bestämmelsen följer också alt sekretess inte hindrar alt uppgift, som angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straffan fängelse i två år, lämnas till en åklagarmyndighet eller polismyndighet.

Från socialtjänsten skall utan hinder av sekretess lämnas uppgift om huruvida någon visias i ett hem för vård eller boende, om uppgiften för särskill fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet, polismyndighet, kronofogdemyndighet eller folkbokföringsmyndighei.

Av 1 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) framgår alt socialnämnden utan hinder av sekretess kan polisanmäla brott som hindrar nämndens verksamhet. Detsamma gäller enligt 14 kap. 2 femte stycket samma lag beträffande vissa brott som riktar sig mot underåriga. Av samma stycke följer också att sekretess inte hindrar atl uppgift, som angår misstanke om brott för vilkel inle är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, lämnas lill en åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har atl ingripa mol brottet.

Från socialtjänsten skall utan hinder av sekretess lämnas

/. uppgift om huruvida någon vistas i etl hem för vård eller boende, om uppgiften för särskilt fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet, polismyndighet, kronofogdemyndighet eller folkbokföringsmyndighei.

2. uppgift om en studerande som behövs för prövning av ett ärende om avskiljande av denne från högskoleutbildning.

Justitiedepartementet Prop- i987/88:4i

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oklober 1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och slatsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellslröm, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om sekretesskyddet för vissa myndighetsregister m. m.

1 Inledning

Den I januari 1981 trädde den nya sekretesslagen (1980:100; omtryckt 1985:1059, ändrad senast 1987:699) i kraft. Med hänsyn till ämnesområdets natur och till lagens vidsträckta tillämpningsområde bevakas fortlöpande uppkommande behov av ändringar i lagen. Jag skall nu la upp flera olika frågor om sådana ändringar som har aktualiserats i skilda sammanhang.

Efter bemyndigande av regeringen tillkallade jag år 1984 en kommitté (Ju 1984:06) som antog namnet data- och offentlighetskommittén (DOK). Kommittén fick samma år genom filläggsdirektiv (dir. 1984:48) i uppgift att utreda de problem som är förenade med offentlighetsprincipens tillämpning på upptagningar för automatisk dalabehandling (ADB).

DOK har avgett delbelänkandel (SOU 1986:46) Integritetsskyddel i informationssamhället 2. I belänkandet föreslås en ändring av sekretesslagens bestämmelser om den s.k. folkbokföringssekretessen. (Ledamöter vid betänkandets avgivande var kammarrättspresidenten Carl Axel Petri, ordförande, f.d. riksdagsledamoten Lilly Bergander, riksdagsledamoten . Birgit Friggebo, ombudsmannen Hans-Eric Holmqvist samt riksdagsledamöterna Gunnar Hökmark, Kent Ove Johansson, Olof Johansson och Bo Hammar). DOK:s lagförslag och en sammanfattning av kommitténs betänkande i den nu aktuella delen bör fogas till protokollet som bilaga 1 och 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna bör fogas lill protokollet som bilaga 3. En inom justitiedepartementet upprättad remissammanställning beträffande det här aktuella förslaget finns tillgänglig i ärendet (dnr 2645-86).

Jag behandlar DOK:s förslag i avsnitt 2.

Inom justitiedepartementet har upprättats promemorian (Ds Ju 1987:3) Vissa ändringar i sekretesslagen. I promemorian behandlas tre frågor, nämligen sekretesskydd inom svenska kyrkans församlingsarbete, sekretess för uppgifter från utländska myndigheter och organ samt regleringen av de undantag från meddelarfriheten som gäller av hänsyn till rikels säkerhet.

Jag avser all i avsnill 3 ta upp frågan om sekretess för uppgifter från Prop. 1987/88:41 utländska myndigheter och organ. Frågan om sekretesskyddet inom svenska kyrkan har anknytning till bl. a. kyrkoförfattningsutredningens förslag i betänkandet (SOU 1987:4, 5) En ny kyrkolag m.m. vilkel nu övervägs inom regeringskansliet. Den bör därför beredas i det sammanhanget. Frågan om vilka undantag som bör göras från meddelarfriheten av hänsyn fill rikets säkerhet är av principiellt intresse från de synpunkter som ligger till grund för meddelarfriheten och rör samtidigt vitala säkerhetsintressen. Spörsmålet bör därför enligt min mening övervägas mera allsidigt än vad som har varit möjligt i den aktuella departementspromemorian. Jag avser att senare förorda att regeringen överlämnar den delen av promemorian jämte remissyttrandena över den lill den kommitté för en översyn av säkerhetspolisen som jag har aviserat och som jag inom kort ämnar föreslå regeringen alt besluta om.

Promemorians lagförslag och en sammanfattning såvitt gäller den här aktuella delen av promemorian bör fogas till protokollet som bdaga 4 och 5. Departementspromemorian har remissbehandlats. En förteckning över . remissinstanserna bör fogas till protokollet som bilaga 6. En sammanslällning över remissyttrandena har gjorts inom justitiedepartemenlet och finns fillgänglig i ärendet (dnr 87-385).

Försvarets materielverk (FMV) har i en framställning begärt ändring av sekretesslagens bestämmelser om s. k. upphandlingssekretess. Framställningen bör fogas till protokollet som bdaga 7. Den har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna bör fogas till protokollet som bilaga 8. En remissammanställning som upprättats inom jusfitiedepartementet finns tillgänglig i ärendet (dnr 3285-86).

I avsnitt 4 behandlar jag FMV:s framställning. Även en annan framställning från FMV, som avser meddelarfriheten och som bör fogas fill protokollet som bilaga 9, tar jag upp i det avsnittet.

Med anledning av att en särskild nämnd för avskiljande av studerande från högskoleutbildning skall inrättas (prop. 1986/87:100 bil. 10 s. 198 ff.) behandlar jag i avsnitt 5 bl. a. frågan om att införa ett sekretesskydd för uppgifter i sådana ärenden.

Slutligen tar jag i avsnitt 6 upp frågan om en ändring i sekretesslagen när det gäller uppgifter om enskilda som hänför sig till bl. a. utlandsmyndigheternas beredskapsplanering.

Regeringen beslutade den 1 oktober 1987 att inhämta lagrådels yttrande över förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) m. fl. lagar. De till lagrådet överiämnade förslagen överensstämmer, frånsett vissa redaktionella ändringar, med de lagförslag som jag avser att lägga fram nu. Lagrådet har i sitt yttrande, som bör fogas till protokollet, som bilaga 10, lämnat de remitterade förslagen ulan erinran.

Mitt förslag: Uppgifter om enskildas personliga förhållanden, t.ex. namn och hemadress, skall i vissa fall skyddas av den s. k. folkbokföringssekretessen också i myndighelsregister som endasl omfattar elt begränsat urval av befolkningen. Regeringen bemyndigas all meddela föreskrifter om i vilka myndighetsregister sekretessen skall gälla.

DOK:s förslag: All myndighelsregistrering "av befolkningen" skall omfattas av folkbokföringssekretessen ulan alt regeringen föreskriver särskill om det.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har uttalat sig om en utvidgning av folkbokföringssekretessen är justitiekanslern (JK), hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i Sundsvall, Malmö tingsrätt, datainspektionen, riksförsäkringsverket, riksskatteverket, länsskatlemyndigheterna i Stockholms, Jönköpings och Örebro län, tekniska högskolan i Stockholm, centrala studiestödsnämnden, centralnämnden för fastighetsdala, statskontoret, statisfiska centralbyrån, statens person- och adressregisternämnd, Malmö kommun, DAFA Dala AB samt riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige.

De flesta av dessa remissinstanser är positiva till förslaget. Hovrätten för Västra Sverige och kammarrätten i Sundsvall anser dock att ett genomförande av förslaget bör övervägas ytterligare. Statistiska centralbyrån anser sig ha svårt alt överblicka alla konsekvenser som den föreslagna utvidgningen för med sig. Malmö tingsrätt ställer sig tveksam till om en så omfattande utökning av sekretessen verkligen kan leda till ett effektivt skydd mot förföljelse.

Skälen för mitt förslag: I 7 och 9 kap. sekretesslagen finns beslämmelser om sekretess för uppgifter om enskildas personliga förhållanden. I detta uttryck inbegrips bl. a en persons adress (prop. 1979/80:2 Del A s. 84). Det stora flertalet av dessa sekretessbestämmelser är försedda med s. k. skaderekvisit. Som förutsättning för att sekretess skall gälla för en uppgift ställs då ett krav på all elt utlämnande av uppgifter kan leda lill en viss angiven risk för men för den enskilde. Del är mera sällan som en uppgift om en persons adress är så känslig all den inte får lämnas ut.

Det fmns emellertid en bestämmelse som direkt tar sikte på all skydda också denna lyp av uppgifter, nämligen 7 kap. 15 § sekretesslagen. Där föreskrivs om sekretess för uppgifter inom folkbokföringen m.m. Enligt denna bestämmelse gäller sekretess i verksamhet, som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen, för uppgifter om enskildas personliga förhållanden. En förutsättning för att sekretessen skall gälla är att det av särskdd anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närslående lider men, om uppgiften röjs. Delta skaderekvisit innebär att sekretesskydd ges såväl ät uppgifter av särskill ömtålig art som

ti Riksdagen 1987/88. I saml. Nr41

åt normalt harmlösa uppgifter vilka på grund av speciella omständigheter Pröp. 1987/88:41 är skydd.svärda.

I regel gäller således inle nägon sekretess enligl denna paragraf för uppgifter om t.ex. namn eller adress. Det måste föreligga någon särskild anledning för atl sådana uppgifter skall få hemlighållas. Som exempel på situafioner då adressuppgifter inte bör lämnas ut anges i förarbetena till sekretesslagen fall då personförföljelse kan befaras (prop. 1979/80:2 Del A s. 211). En särskild anledning bedöms följaktligen i praxis föreligga om en kvinna begär atl hennes kyrkobokföringsadress inle skall lämnas ut t.ex. till hennes tidigare make, eftersom hon fruktar att han skall utsätta henne för trakasserier. Ofta krävs del dock i sådana fall atl det finns någon form av intyg från t. ex. polismyndighet eller socialnämnd atl hon är i behov av att ha "hemlig" adress.

Bestämmelserna om folkbokföringssekretess gäller i första hand inom den egentliga folkbokföringen, dvs. för uppgifter i register som förs för kyrkobokföring och mantalsskrivning. Paragrafen är tillämplig också i fråga om andra befolkningsregister som baserar sig på uppgifter från folkbokföringsmyndigheterna, som t. ex. det centrala statliga person- och adressregistret (SPAR).

Även om ett befolkningsregister inte omfattar hela landet utan bara befolkningen i ett visst område, t. ex, i etl län eller en kommun, är bestämmelserna i 7 kap. 15 § sekretesslagen tillämpliga.

Folkbokföringssekreiessen omfattar däremot inte uppgifter orn enskilda i stafiiga och kommunala register som omfattar etl begränsat urval av befolkningen. För en del av dessa register gäller dock sekretess enligt , andra bestämmelser i sekretesslagen. Som exempel pä sådana register, som omfattar en rejafivt stor andel av befolkningen, kan nämnas följande. Statistiska centralbyråns register omfattas t.ex. av statisliksekretessen enligt 9 kap. 4 § och riksskatteverkets centrala skalleregister av skatlesekretessen enligl 9 kap. I §. För riksförsäkringsverkets register kan gälla sekretessen i socialförsäkringsärenden (7 kap. 7 §), om folkbokföringssekretessen inte är fillämplig. Kommunernas bosladsbidragsregisler omfattas av den sekretess som är föreskriven i 7 kap. 25 §. Vidare tillämpar centrala studiestödsnämnden 9 kap. 5 § andra stycket på sitt register för administration av studiemedel. Slutligen kan här nämnas att uppgifter i del stafiiga lönesystemet (SLÖR) och det personaladministrafiva systemet (Pl) kan vara sekrelessbelagda enligt 7 kap. 11 §.

Det finns andra register där uppgifter för närvarande saknar sekretess trots att de omfattar en ganska stor del av befolkningen. Exempel på sådana register är trafiksäkerhetsverkets centrala körkorts- och bilregister och rikspolisstyrelsens centrala passregister. Beträffande bil- och körkortsregistren finns emellerfid den möjligheten att registrera annan adress än kyrkobokföringsadressen om särskilda skäl föreligger. Härigenom kan ett visst skydd uppnås i prakfiken.

Som beslämmelserna om folkbokföringssekretessen är utformade skall
de tillämpande myndigheterna normalt kunna utgä från att uppgifter i de
aktuella registren inte är sekrelessbelagda. För alt säkerställa att en sär
skild sekretessprövning verkligen sker i de fall del behövs har man för 10

vissa register en speciell form av varningssignal. Av riksskatteverkets Prop. 1987/88:41 allmänna råd för handläggning av särskild sekretessprövning i folkbokföringen framgår att länsskatlemyndigheterna rekommenderas föra in en markering om särskild sekretessprövning i de fall där man bedömer att uppgifter om en person kan bli föremål för sekretess enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen. Begäran att så skall ske kan komma antingen från den registrerade själv eller från någon myndighet. En sådan markering innebär atl uppgifter om personen inte lämnas utan att en särskild prövning har gjorts. De register, där folkbokföringssekreiessen är fillämplig, aviseras sedan om att en spärrmarkering har gjorts.

Enligt uppgift från riksskalteverkel var det år 1986 ca 1 600 personer som med stöd av folkbokföringssekretessen skyddades genom en särskild spärrmarkering. Del är således förhållandevis få fall där man har bedömt omständigheterna vara så allvariiga atl 7 kap. 15 §.sekretesslagen skulle kunna vara tillämplig. Ofta har beslutet föregåtts av polisutredning eller ingripande från någon socialnämnd.

Tanken bakom den nuvarande regleringen där uppgifter om en persons adress e. d. kan hällas hemlig i vissa register men inte i andra torde vara att elt sådanl sekretesskydd bör ges bara i undantagsfall och då i fråga om de register där det i praktiken ligger närmast till hands all försöka få reda på en sådan uppgift. Ju större del av befolkningen i hela landet eller en del av detla registreringen avser, desto mera närliggande är det givetvis att söka uppgiften där.

Mot denna bakgrund är det naturiigt att sekretessen i första hand gäller för uppgifter i de register som avser hela befolkningen och inle för innehållet i mindre omfattande förteckningar. Del är också så att det i ett öppel ■ samhälle som vårt är svårt, för atl inle säga omöjligt, all i varie sammanhang ge sekretesskydd åt t. ex. en adress.

Å andra sidan finns det ett antal register som förs av myndigheter och som innehåller uppgifter om så stora grupper av befolkningen atl det ter sig inkonsekvent atl uppgifter i dessa register inle omfattas av samma sekretess som uppgifter i befolkningsregi siren. Del torde vara nästan lika näraliggande all forska efter en adress i t. ex. pass- och körkorlsregistren som i folkbokföringsregistren eller SPAR.

Skillnaden i sekretesshänseende mellan dessa register framstår som en brist i regleringen. Så t.ex. har i skilda sammanhang uppmärksammats behovet av skydd för kvinnor som förföljs och hotas av sina tidigare makar eller sambor. Samhällets stöd till denna grupp bör givetvis i första hand ta .' sig andra uttryck än att utvidga möjligheten alt sekretessbelägga pei;spn-uppgifter, och en utvidgad sekretess på området kan aldrig erbjuda något heltäckande skydd. Men varje rimlig möjlighel att förbättra skyddet måsle naturiigtvis tas tillvara.

Antalet personer som på gmnd av förföljelse e. d. kan ha anledning att
hemlighålla sin adress är myckel begränsat i förhållande till alla dem som
registreras i de nu åsyftade registren. Möjligheten till insyn i registren
skulle därför begränsas endasl marginellt och del viktiga intresset av
offentlighet knappast trädas för när, om nu avsedda uppgifter sekretessbe
läggs. Starka skäl talar enligl min mening för en viss utvidgning av sekre- .11
tessen i det här behandlade hänseendet.

Visseriigen finns den möjlighet som irafiksäkerhetsverket utnyttjar, Prop. 1987/88:41 nämligen atl registrera en annan adress än kyrkobokföringsadressen. Det kan dock vara svårt alt tillämpa en sådan ordning i praktiken. Det krävs alt den som vill ha hemlig adress själv uppmärksammar myndigheten på sitt behov av skydd. Registermyndigheten, som oftast själv har etl behov av alt kunna nå den som är registrerad, måste hela tiden bevaka den rikliga adressen. Etl informellt samarbete behöver därför bedrivas mellan länsskatlemyndigheten, som aviserar uppgifter i registren, och verket. Förfarandet med atl uppge en alternativ adress är följaktligen en krånglig melod. Sekretessfrågan bör därför om möjligt lösas på etl bättre säll.

Jag delar därför DOK:s och de flesta remissinstansernas uppfattning att de nuvarande sekretessbestämmelsernas tillämpningsområde är för begränsat. Jag tolkar den tveksamhet som kommer till uttryck i vissa yttranden som ett tecken på att del inle uppfattas som helt klart vilken räckvidd komrhitténs förslag har. Jag återkommer strax till den frågan. Möjligheterna att sekretessbelägga uppgifter i register om var en enskild person finns bör alltså enligt min mening utvidgas.

En grundtanke bakom offentlighets- och sekretessregleringen är att sekretess inle skall gälla för uppgifter, om del inle verkligen behövs. Krav på nya sekretessregler, särskilt inom verksamheler där sekretess inte tidigare har gällt, bör prövas med stor restriktivitet. I prop. 1975/76:160 om nya grundlagsbestämmelser angående allmänna handlingars offentlighet uttalade föredragande statsrådet (s. 73) belräffande offentlighetsprincipen alt det särskill bör mana lill försiktighet att intresset av hemlighållande i visst fall är lätt gripbart, medan vådorna av en begränsning av den fria insynen i myndighelens materiel kommer i dagen först vid en bedömning på längre sikt och som en samlad följd av ett flertal sekretessbestämmelser.

Enligt DOK kan man inte hävda all offentlighelsintresset väger tyngre när del gäller normala folkbokföringsuppgifter i de personregister som för närvarande inte omfallas av folkbokföringssekretessen än i dem som gör del. För min del ärjag emellertid inle övertygad om atl del finns tillräckliga skälför all begränsa offentlighetsprincipen och sekretessbelägga uppgifter om enskildas personliga förhållanden i samtliga personregister som förs av myndigheter, såväl statliga som kommunala.

Dessutom anscrjag del - som antytts - någol osäkert hur långt DOK velat gå med sitt förslag som i den lagändring kommittén har förordat har formulerats så att sekretess skall gälla i verksamhel som avser registrering "av befolkningen". Kommitténs överväganden förefaller närmast la sikte på den typ av relativt omfattande myndighelsregister som jag har varil inne på tidigare. Förslaget kan emellertid också uppfattas så att det avser alla myndighetsregister.

Konsekvenserna av en så långtgående utvidgning av sekretessen som
skulle följa av sislnämnda lolkningsallernaliv går dock knappast alt över
blicka. Jag är också tveksam till hur effektivt skyddet skulle bli i praktiken. -
Det skulle vara svårt atl få ell i praktiken fungerande system i vilket olika
myndigheter aviserar varandra om spärrmarkeringar. Vidare måste man
nog räkna med att den som sekretessen skall skydda inte känner till alla de
myndighetsregisler där vederbörande är registrerad och att han eller hon 12

därför får svårt att själv uppmärksamma dessa myndigheter på sill behov Prop. 1987/88:41 av sekretesskydd.

Till de nämnda praktiska svårigheterna kommer att man har anledning tveka om värdet av en sådan utvidgning av sekretessen även för det fall att en lagstiftning efter dessa linjer skulle kunna fungera i praktiken. Försöker någon verkligen systematiskt alt få en upplysning om en adress, lyckas denne sannolikt förr eller senare på ett eller annal sätt, även om han inle kan få fram uppgifterna genom någol myndighetsregister.

Enligl min mening bör man rikta in sig på de register som innehåller ett förhållandevis slort urval av befolkningen, något som också får uppfattas som DOK:s huvudtanke. Det är framför allt för dessa register det finns elt praktiskt behov av en utvidgad sekretess samtidigt som det går alt överblicka effekterna av en regeländring. Jag förordar därför atl en utvidgning av sekretessen sker beträffande sådana register men inle i fråga om alla myndighelsregister.

Den sekretess som nu gäller enligl 7 kap. 15 § sekretesslagen förutsätter att det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. DOK har föreslagit atl samma rekvisit skall gälla för den utvidgade sekretess som kommitlén har förordat. Med hänsyn till atl del behov av utvidgad sekretess som gör sig gällande framför allt hänför sig till fall då personförföljelse kan befaras kunde del som elt alternativ övervägas atl i stället utforma rekvisitet på samma sätt som i 9 kap. 8 § tredje stycket andra meningen sekretesslagen. Där föreskrivs del alt sekretess gäller hos postverket för uppgift om enskilds adress om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men. En sådan lösning skulle dock le sig mindre följdriktig med hänsyn till den ordning som redan har valts för folkbokföringssekretessens del. Jag godtar därför DOK:s förslag i denna del.

Enligl min mening är det vidare en fördel om det klart framgår vilka myndighelsregister som skall omfattas av den nya sekretessen, så att denna fråga inte skall behöva bli föremål för osäkerhet och lolkningsspörs-mål i praxis. Del är dock svårt att finna någol lämpligt sätt att direkt i lagtexten ange vilka register som avses. Alla register som innehåller personuppgifter om landets invånare och som inle omfattar hela befolkningen avser ju ell urval av denna. All tillräckligt tydligt ange hur pass stort urvalet skall vara låter sig knappast göra. Härtill kommer åll registrens andel av totalbefolkningen kan komma att ändras och nya viktiga register kan tillkomma.

Jag anser det därför lämpligt att man utnyttjar en teknik som har använts i andra bestämmelser i sekretesslagen (t.ex. 8 kap. 6 § och 9 kap. 4 §), nämligen all regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som närmare anger tillämpningsområdet för sekretessbestämmelsen (jfr 2 kap. 2 § andra stycket TF). Som förutsättning för alt regeringen skall få meddela sådana föreskrifter bör gälla atl registren innehåller uppgifter om en betydande del av befolkningen.

För att den föreslagna sekretessbestämmelsen i 7 kap. 15 § skall kunna
tillämpas för uppgifter i ell myndighelsregister bör alltså krävas all rege- 13

ringen meddelar föreskrifter om att sekretess skall gälla i just detta register. Jag avser all återkomma med förslag om ändring i sekrelessförordning-en (1980:657; omtryckt 1985:950, ändrad senast 1987:867) med anledning av det föreslagna bemyndigandet i denna paragraf.

Jag vill emellertid redan nu redovisa vilka register jag för närvarande har i åtanke. Sådana register som bör omfattas av sekretessbestämmelsen är enligt min mening för det första de av DOK och mig nämnda körkorts-, bil-och passregislren. Andra myndighetsregisler som jag anser bör kunna sekrelessbeläggas i denna begränsade utsträckning är fastighelsdalasyste-mel hos centralnämnden för fastighetsdala, som är mycket omfattande, men också faslighetsregistren hos kommunerna eftersom det ligger mycket nära till hands alt söka efter en adress i just dessa register. Räddningsverkets register över civilförsvarsplikliga och värnpliktsverkets register över försvarsmaktens personal är också sådana atl de bör ingå bland de register i vilka vissa adressuppgifter m. m. bör skyddas av sekretess. Även socialstyrelsens register över hälso- och sjukvårdspersonal tillhör denna kategori liksom statens löne- och pensionsverks pensionsregister.

Jag vill framhålla atl det inte är fråga om att hemlighålla dessa register annat än i den ringa omfattning som det här är fråga om. Det är bara adresser m. m. för personer som riskerar personförföljelse och andra uppgifter som är av del slaget atl det finns särskild anledning atl hålla dem hemliga som omfattas av den nya sekretessen. .

Avslutningsvis vill jag påpeka vikten av att de rutiner sorn finns som stöd för folkbokföringssekretessen med spärrmarkering kontinuerligt ses över och även anpassas till en utvidgad sekretess. För att skyddet skall fungera väl i praktiken krävs också etl gott samarbete mellan de myndigheter som är berörda.

Prop. 1987/88:41

fionen, försäkringsinspekfionen, riksskatteverket, kemikalieinspektionen, Prop. 1987/88:41 statens slrålskyddsinstitut, statens kärnkraftinspekfion, justitieombudsmannen Gunnel Norell Söderblom (JO), Sveriges Industriförbund, Sveriges Kemiska Induslrikontor, Skånes handelskammare, Allmänhetens pressombudsman, Sveriges Radio AB och Pressens Samarbetsnämnd..

De flesta remissinstanser har inle haft någon erinran mot förslaget.

De remissinstanser som representerar näringslivel och massmedierna avstyrker dock förslaget eller är tveksamma fill detta på den grund att de anser att en uppgifts sekretessbehandling bör vara beroende av dess art och inte av dess geografiska ursprung. Det är enligt deras mening principiellt betänkligt att uppgifter som kommer från utlandet får ett bättre skydd än uppgifter som härstammar från Sverige.

Skälen för mitt förslag: I många av de avtal som Sverige ingår med andra stater på olika områden fmns klausuler om utbyte av uppgifter mellan länderna. Ofta finns det i dessa avtal också bestämmelser om hur ett land skall behandla den informafion som erhålls enligt avtalet. Det kan gälla regler om sekretess, om de ändamål för vilka uppgifter får utnyttjas m. m.

Särskilt på senare tid har del i samband med utformningen av nya avtal (t.ex. del s.k. multihandräckningsavtalet inom Europarådet) satts i fråga om Sverige med hänsyn lill sin nationella lagsfiftning på sekretessområdet alltid kan ge det sekretesskydd e.d. som i andra stater ses som en fömtsättning för ett uppgiftslämnande. Detta gäller bl.a. uppgifter som med slöd av dubbelbeskattningsavtal skall lämnas till svenska myndigheter från utlandet och som ofta har ett bättre sekretesskydd där än i Sverige. Med anledning härav har frågan om en eventuell ändring i sekretesslagen aktualiserats.

Det internationella samarbetet är mycket viktigt och enligt min mening bör man därför sträva efter atl försöka underlälla ett uppgiftsutbyte med ulländska stater genom etl ökat svenskt sekretesskydd. Den svenska sekretesslagen bör inte i onödan försvåra för Sverige atl erhålla sekretessbelagd information från utlandet.

De svenska gmndlagsreglerna om allmänna handlingars offentlighet ger de ramar inom vilka del är möjligl att tillgodose önskemål i utlandet om sekretess för uppgifter som lämnas hit enligt internationella avtal. En första förutsättning för ett ökat sekretesskydd är att det är fräga om en begränsning av offentlighetsprincipen som fillgodoser något av de intressen som anges i 2 kap. 2 § första stycket tryckfrihetsförordningen (TF, omtryckt 1982:941), de s. k. sekrelessgmnderna.

Så t.ex. får enligt 2 kap. 2 § första stycket 1 TF rätten att ta del av
allmänna handlingar begränsas, om det är påkallat med hänsyn till rikets
förhållande till annan stat eller mellanfolklig organisation, och en häremot
svarande bestämmelse finns i 2 kap. 1 § sekretesslagen. I vissa fall torde
denna sekretessgrund vara tillämplig i fall när Sverige har ingått etl avtal
med en annan stat och avtalet innebär att Sverige åtar sig att inte sprida
uppgifter som erhålls med stöd av avtalet. Det kan ju otvivelaktigt sägas
störa Sveriges mellanfolkliga förbindelser, om vi inte följer ett internatio
nellt avtal. Enligt min mening kan man dock inte generellt göra gällande att
varie uppgiftslämnande i strid med ett intemalionellt avtal uppfyller vare 15

sig TF:s krav eller de s.k. skaderekvisit som gäller enligt 2 kap. 1 § Prop. 1987/88:41 sekretesslagen, vilket någon remissinstans hävdar.

Även om sekretessgrunden "myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn" (2 kap. 2 § första stycket 2 TF, jfr 4 kap. sekretesslagen) ibland kan vara aktuell ger inte heller den tillräckliga möjligheter till sekretess i här avsedda fall.

Ett större tillämpningsområde i de här aktuella fallen bör då den sekretessgrunden ha som tillåter sekretessbéläggning av hänsyn lill skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Den enskilde kan här vara en svensk medborgare eller juridisk person lika väl som en utländsk sådan. För skyddet av den enskilde kan del knappast ha betydelse från vilket land en uppgift härrör. Bland de sekretessbestämmelser i sekretesslagen som skyddar enskilda förekornmer det s. k. absolut sekretess, dvs. någon risk för skada behöver inle föreligga för att en uppgift skall vara hemlig. Sekretess som är absolut är särskill ägnad att tillgodose ett önskemål atl den svenska lagstiftningen skall vara lika sträng som en utländsk reglering. Det bör därför i viss utsträckning vara möjligt att ge ett sådant sekretesskydd som den utländska staten vill ha för att lämna känsliga uppgifter fill Sverige, om det kan bedömas påkallat av hänsyn till skyddet för enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden.

Även en annan begränsning i Sveriges möjligheter all binda sig för ett långtgående sekretesskydd för information som erhålls från utlandet följer emellertid av 2 kap. 2 § andrastycket TF. Enligt den bestämmelsen skall en begränsning av rätten alt ta del av allmän handling anges noga i sekretesslagen eller i en (svensk) lag till vilken sekretesslagen hänvisar. Tanken bakom denna ordning är - förutom att riksdagen skall bestämma om begränsningarna i handlingsoffentligheten - alt man skall kunna utläsa av sekretesslagen i vilka fall en allmän handling är hemlig.

I avtal som är under utarbetande finns del klausuler som säger atl sekretesslagstiftningen i del land varifrån uppgifter lämnas skall tillämpas i stället för bestämmelserna i mottagarlandet, om ursprungslandels lagstiftning ger ett bättre sekretesskydd. Skall Sverige kunna åta sig en avtals-förpliktelse av detta slag, måste vår interna lagstiftning vara utformad så alt en tillräckligt sträng sekretess föreskrivs i sekretesslagen eller någon annan svensk lag vartill den lagen hänvisar. Att hänvisa till ufiändsk lag är inte möjligt. Inte heller går det att enbart utanför sekretesslagen införliva en sekretessklausul i l.ex. etl dubbelbeskattningsavtal med svensk räll, om man vill uppnå en begränsning av handlingsoffenfiigheten.

Normall gäller enligt beslämmelserna i sekretesslagen att det för att sekretess skall gälla förutsätts en viss risk för skada, om uppgifter lämnas ut. Det är högst antagligt all denna konstruktion gör att sekretesskyddet i Sverige i många fall är svagare än i andra stater som vi kan tänkas vilja ingå avtal med.

På del område där den här behandlade typen av avtal är särskilt vanlig,
nämligen skatteområdet, är dock dei: här behandlade problemet mindre än
på andra områden. Det finns dessutom här redan en paragraf i sekretessla
gen som direkl lar sikte på de aktuella situationerna och som saknar
motsvarighet i lagen i övrigt. Det är 9 kap. 3 § sekretesslagen som innehål- 16

ler bestämmelser om sekretess i ärenden om handräckning eller bistånd Prop. 1987/88:41

som svensk myndighet lämnar en utländsk myndighel, om Sverige har

slutit avtal härom med den främmande staten. Bestämmelserna i 9 kap. 3 §

hänvisar fill 9 kap. 1 och 2 §§, där sekretessen med två undantag är

absolut. De två undantagen avser uppgifter hos tullverket och i skatlepro-

cessen hos domstolar, där ett omvänt resp. rakt skaderekvisit gäller.

Sekretesskyddet enligl 9 kap. 3 § avser ärenden där Sverige biträder en annan stal med att dit lämna information som eventuellt har anskaffats särskilt för delta ändamål. Är det fråga om uppgifter som Sverige har fått från en annan stat för att användas för beskattningsändamål här i landet är däremot 9 kap. I och 2 §§ fillämpliga, alltså den vanliga skattesekretessen.

På motsvarande sätt gäller att uppgifter som en svensk myndighet har fått från utlandet och som skall användas i den myndighetens verksamhet faller under samma sekretessbestämmelser som informafion som har svenskt ursprung.

Det som jag hittills har sagt lar sikte i första hand på sekretessen genlemot enskilda. Sekretess enligl sekretesslagen innebär emellertid också en begränsning i myndigheternas möjligheter att lämna ut uppgifter till andra myndigheter (1 kap. 3 § sekretesslagen). I princip är det nämligen så att sekretess gäller mellan myndigheter i samma utsträckning som i förhållandet till enskilda. När det gäller förhållandel myndigheter emellan innehåller dock sekretesslagen vissa särskilda undantag som gör det möjligl för en myndighel atl lämna ul uppgifter till en annan myndighet, trots atl uppgifterna omfattas av sekretess.

Fömtom de möjligheter som kan följa av att tillämpningen av etl skaderekvisit i en sekretessbestämmelse kan utfalla olika beroende på om en uppgift skall lämnas till en myndighel eller en enskild, innehåller framför allt 14 kap. sekretesslagen vissa beslämmelser som möjliggör ett friare uppgiftslämnande i relationen myndigheter emellan än i förhållande lill en enskild. Bl.a. förhåller det sig så alt en skyldighet för en myndighet att lämna information till en annan myndighet har företräde framför sekretessen, om skyldigheten föreskrivs i en lag eller förordning (14 kap. 1 §). Vidare ulgör sekretess i de flesta fall inte hinder mot att sådana uppgifter lämnas som angår misstanke om brott, som inte är av lindrig beskaffenhet (14 kap. 2 § fjärde stycket). I 14 kap. 3 § finns del en s.k. generalklausul som innebär alt det ofta är tillåtet all lämna ul en normalt sekretessbelagd uppgift till en annan rriyndighet efter en inlresseavvägning.

De beslämmelser i 14 kap. sekretesslagen som jag nu har nämnt rör
uppgiflsulbytel mellan svenska myndigheter. I 1 kap. 3 § tredje stycket
sekretesslagen finns en föreskrift som reglerar uppgiftslämnandet lill ul
ländska myndigheter. Uppgifter som omfattas av sekretess får enligl denna
föreskrift inte röjas för en utländsk myndighet annat än om utlämnandet
sker i enlighet med en särskild föreskrift i en lag eller förordning eller om
uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas till en svensk myndighel och
det står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften
lämnas till den utländska myndigheten. Denna bestämmelse ger utrymme
för del uppgiftslämnande från Sverige som kan vara föreskrivet i ett avtal
med en annan stat. Den kan också vara tillämplig på uppgifter som Sverige 17

n Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 41

har fått enligt etl sådanl avtal, när det är fråga om vidarespridning lill tredje Prop. 1987/88:41 land av uppgifterna.

Sekretessen mellan myndigheter regleras inte i TF:s kapitel om allmänna handlingars offentlighet. I princip skulle del därför räcka alt ett avtal med ett annat land som innehåller regler som begränsar uppgiftslämnandet mellan svenska myndigheter införlivas med svensk rätt utan att delta kommer till uttryck i sekretesslagen. Sekretesslagen (1 kap. 3 §) är dock så utformad att det även i delta fall skall finnas en koppling mellan lagen och ■ föreskrifter på annat håll som reglerar uppgiftslämnandel mellan myndigheter. Bestämmelserna i 14 kap. 1-3 §§ sekretesslagen om begränsningar kan utgöra en sådan koppling. Om man tar exemplet med sådana klausuler i dubbelbeskattningsavtal som reglerar vidarespridning av uppgifter inom mottagarlandet och som har införlivats genom svenska föreskrifter, så kan dessa föreskrifter ofta anses innebära att generalklausulen i 14 kap. 3 § första stycket sekretesslagen inte blir tillämplig (se paragrafens andra stycke). De kan vidare tolkas som inskränkningar i en annars gällande uppgiflsskyldighel enligt någon lag eller förordning, vilkel gör att 14 kap. I § sekretesslagen inte kan åberopas som stöd för uppgiftslämnande. Likaså bör i ett sådanl fall bestämmelsen i I kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen som tillåter uppgiftslämnande lill utländska myndigheter sältas ur spel.

Det är dock mera tveksamt hur sådana föreskrifter förhåller sig fill

14 kap. 2 § sekretesslagen, som gör det möjligl att lämna sekrelessbelagda uppgifter, t. ex. angående misstanke om allvarligare brott. Sannolikt får regleringen anses innebära att en svensk myndighet inte på egel initiativ kan lämna ut uppgifter med stöd av 14 kap. 2 §, om utlämnandet skulle strida mot en föreskrift som t. ex. inkorporerar ett åtagande i etl internationellt avtal all inte utnyttja uppgifter annat än på vissa angivna sätt. För det fall en annan svensk myndighel begär att få uppgifterna kan däremot

15 kap. 5 § sekretesslagen lolkas så all uppgifterna skaU lämnas ut utan hinder av den föreskrift som har meddelats i enUghel med avtalet (jfr prop. 1983/84:142 s. 27).

Sammantaget innebär det nu anförda atl man för atl uppnå en tillräckligt sträng sekretess för uppgifter som härrör från utlandet kan vara hänvisad lill att dels föreskriva om sekretess utan skaderekvisit, dels i klarhetens intresse göra undantag från tillämpligheten av i varie fall 14 kap. 2 §, om och i den utsträckning det skulle strida mol elt internationellt avtal som Sverige är bundet av och som inte tillåter sådant uppgiftslämnande som avses i den paragrafen. För att del inle skall leda till några missförstånd bör i tydlighetens intresse även 14 kap. 1 och 3 §§ tas med i en sådan undantagsregel.

Behovet av alt få ta del av sekretesskyddade uppgifter från utlandet är i
vissa fall mycket slort. Del fmns emellertid, som också anförs av några
remissinstanser, principiella och, praktiska betänkligheter mot att särbe
handla uppgifter som kommer från utlandet så att de skyddas bättre än
motsvarande inhemska uppgifter.. Konkurrensförhållandena mellan ut
ländska och svenska företag skulle t. ex. kunna snedvridas om sekretessen
skärptes så att uppgifter om utländska företag fick etl bättre skydd än
motsvarande uppgifter öm svenska företag. .18

Ytterligare en svårighet som är förenad med ett utökat sekretesskydd är. Prop. 1987/88:41 atl ange vilka verksamhetsområden en sekretess av det här diskuterade slaget skulle avse. Alt införa en sekretess som skulle gälla generellt utan någon sådan begränsning av tillämpningsområdet skulle enligl min mening föra för långt. Ett centralt område är givetvis skatteområdet men där är problemen mindre än på, andra områden, eftersom redan sekretessen för "svenska" uppgifter normall är absolut.

_ Mot bakgmnd av vad jag anfört anscrjag att det knappast är lämpligt atl

införa etl starkare sekretesskydd i alla de här aktuella situationerna. Jag
har försökt utreda på vilka områden del kan anses möjligt och lämpligt att
införa en absolut sekretess i här avsedda fall för vissa myndigheter. En
remissinstans anser t. ex. att ett förstärkt skydd behövs inom upphand- '

lingsverksamhet och informationsutbyte och att skyddet skall gälla också svenska anbudsgivare. Enligt min mening finns det emellertid inte tillräckligt underlag för att nu ta ställning till ett eventuellt utökat sekretesskydd på dessa områden. En förlängd sekretesstid hos vissa myndigheter för villkor i slutna avtal, vilket förstärker sekretessen inom upphandlingsom-rådet, föreslås dock redan nu i avsnitt 4.

Remissinslanserna i övrigt har inte kunnat visa på någol större behov av . starkare sekretesskydd för ulländska uppgifter inom sina respektive verksamhetsområden. Jag anser därför att det för närvarande finns tillräckliga skäl för en reglering av här diskuterat slag bara på skatteområdet. Behovet av uppgifter från ufiandet är på della område så starkt att de svenska sekretessbestämmelserna bör ges en sådan utformning att de inte hindrar inhämtande av sådana uppgifter.

Jag föreslår därför att sekretessen för uppgifter från utlandet görs absolut också i de fall där del för närvarande gäller skaderekvisit på skatteområdet. I första hand åsyftas då sekretessen hos tullverket och skattedomstolarna (9 kap. 1 § sekretesslagen). Också indrivningsverksarnheten (9 kap. 19 §) bör i detla sammanhang behandlas på samma sätt som beskattningsverksamheten. Vidare bör, som en remissinstans föreslår, denna bestämmelse om absolut sekretess för ulländska uppgifter gälla ocksä i den verksamhet som avses i 9 kap. 2 § dvs. för vissa särskilda typer av skatteärenden.

Mitt förslag är atl en bestämmelse av denna innebörd las in som elt nytt andra stycke i 9 kap. 3 § sekretesslagen. Sekretessen, som alltså bör vara absolut, skall gälla i beskattnings- och indrivningsverksamhelen för uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. En förutsättning för sekretess bör emellertid vara att del skall vara fråga om elt internationellt avtal som riksdagen har godkänt, eftersom det annars ofta . skulle ligga i regeringens hand att åstadkomma ett sekretesskydd (jfr 10 kap. 1 § regeringsformen). Vidare måste givetvis förutsättas att det är fråga om uppgifter som har erhållits med tillämpning av avtalet och att detla innehåller en klausul om att uppgifterna inle får lämnas vidare i det aktuella fallet. Beslämmelserna i 14 kap. 1-3 §§ bör, i enlighet med vad jag lidigarehar sagt, inte få tillämpas i den mån det skulle strida mol avtalet.

Enligl ett par remissinstanser kan det ibland finnas ett mycket stort 19

behov av all, trots atl uttryckligt stöd saknas i godkänt avtal, överlämna ■ Prop. 1987/88:41 uppgifter till en annan myndighel och alt ett undanlag från tillämpligheten av 14 kap. 1-3 §§ därför inte bör göras kategoriskt. Jag anser alt man i sådana situationer - om avtalet medger del — får vända sig till den ulländska myndigheten och försöka få tillstånd lill alt uppgifter lämnas vidare till en annan svensk myndighel och på så sätl undanröja det sekretesshinder som annars skulle ha förelegat.

Några remissinstanser finner det hell omotiverat alt tillåla sekretessge-nombrolt för uppgifter som härstammar från Sverige men atl förbjuda sådana genombrott för samma lyp av uppgifter om de har inhämlals från ullandel. Jag delar i och för sig deras ståndpunkt att en uppgifts sekretessbehandling bör vara beroende av dess art och inte av dess geografiska ursprung. För min del anscrjag dock all, även om man kan rikta principiella betänkligheter mol detta förhållande, man häremot får väga intresset av all genom inlernationella avtalsbestämmelser över huvud tagel få del av sekretesskyddade uppgifter från utlanidel. Såvitt jag kan bedöma kan några konkurrenssnedvridande eller liknande effekter av betydenhet svåriigen göra sig gällande på skatte- och indrivningsområdet.

Däremot kan sådana effekter uppstå om uppgifterna skulle spridas till andra myndighetsområden. För all förhindra detta kan del finnas skäl att begränsa tillämpningen av den nya strängare sekretessen så att den inle gäller utanför skatte- och indrivningsområdet. Någon regel om överföring av sekretess till utanförliggande myndighetsområden bör alltså inle finnas.

I och för sig kan man överväga att begränsa tillämpningsområdet ytterligare för att motverka de problem som kan uppstå inom den statliga och kommunala förvaltningen med att härleda en uppgifts ursprung och som las upp av några remissinstanser. Enligt dessa torde det vara omöjligt att i alla situationer veta om man har att göra med en uppgift av svenskt eller utländskt ursprung. För egen del harjag dock svårt atl tro alt den föreslagna bestämmelsen på beskattnings- och indrivningsområdel i prakfiken skulle komma alt vålla några större svårigheter. I de allra flesta fall kan man räkna med all uppgifterna från ufiandet når en svensk myndighet genom en handling, vari det framgår .alt uppgifterna har lämnats med slöd av ett visst avlal som innehåller beslämmelser om sekretess. Del bör vidare kunna ingå i rutinerna hos de myndigheter som ofta kommer i kontakt med sådana uppgifter, alt i största möjliga mån försöka "öronmär-ka" uppgifterna, så att det inte behöver uppslå någon osäkerhet om vilka sekretessregler som skall gälla. Jag vill därför inte förorda någon ytterligare begränsning av tillämpningsområdet för den nya sekretessen.

Sekretessen för uppgifter i allmänna handlingar bör upphöra efter 20 år (jfr de sisla styckena i 9 kap. 1, 2 och 19 §§).

I konsekvens med mitt ställningstagande att den nya sekretessen bör
gälla bara under förutsättning att avtalet i fråga har godkänts av riksdagen
förordar jag atl det också i första stycket i 9 kap. 3 § föreskrivs som
förutsättning för sekretessen atl riksdagen skall ha godkänt det inlernatio
nella avtalet om handräckning eller bistånd. En sådan uppstramning av den
sekretessbestämmelsen kan visserligen leda till att avtal som i dag inle
skulle behöva godkännas av riksdagen hädanefter måste föreläggas riksda- 20

gen för godkännande. Delta får emellerfid anses stämma bättre överens med gmndlagsregleringen av handlingsoffentligheten än nuvarande ordning.

Görs ingen ändring av bestämmelserna i 16 kap. 1 § sekretesslagen om vilka lystnadsplikter som har försteg framför meddelarfriheten med den här angivna lösningen blir meddelarfriheten begränsad också i fråga om den nya sekretessen. Redan i dag finns nämligen 9 kap. 3 § med bland dessa tystnadsplikter. I sak innebär detta dock en förändring bara på indrivningsområdet, eftersom uppgifter i beskattningsverksamheten nu är undantagna från meddelarfriheten till skillnad mol uppgifter inom exekutionsväsendet.

Jag har i denna del samrått med chefen för finansdepartementet.

Prop. 1987/88:41

FMV:s framställning: Verkel har begärt att sekretesstiden i fråga om villkor i slutna avlal generellt utsträcks till längst fem år, räknat från det att avtalet slöts. Om synnerliga skäl föreligger skall en myndighet ha rätt att besluta att föriänga sekretesstiden lill längst tio år.

Remissinstanserna: Kriminalvårdsstyrelsen, postverket, televerket, statens järnvägar, vägverket, luftfartsverket, byggnadsstyrelsen, domänverket, affärsverket FFV; statens vattenfallsverk. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet och Sveriges Industriförbund tillstyrker framställningen eller lämnar den utan erinran. JK, kammarrätten i Sundsvall, justitieombudsmannen Sigvard Holstad (JO) och Pressens Samarbetsnämnd har ingen erinran mol en föriängning av sekretessliden lill fem år men avstyrker förslaget om den tioåriga sekretesstiden. Kammarrätten anser atl det bör övervägas att begränsa lagändringen lill atl avse sådana verksamhetsområden där omständigheter av det slag som FMV anfört påkallar del. JK och JO anser att man bör begränsa ändringen till upphandlingsärenden avseende försvarsmateriel. Riksrevisionsverket avstyrker förslaget helt.

Skälen för mitt förslag: I sekretesslagen regleras den s. k. upphandlings-sekretessen i flera paragrafer. Enligt 6 kap. 2 § gäller sekretess för uppgifter som hänför sig fill ärende angående förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om del kan antas alt del allmänna lider skada om uppgiften röjs. Utgör en upphandling en del av en myndighets affärsverksamhet gäller sekretess enligt 6 kap. I § för uppgifter om myndighetens affärs- eller driflförhållanden, om det kan antas alt någon som driver likartad rörelse gynnas på myndighetens bekostnad om uppgiften röjs. Om ett ärende angår upphandling får uppgifter

som rör ett anbud inte lämnas ut till dess ell avtal har träffats. Någol s. k. Prop. 1987/88:41

skaderekvisit lillämpas inle i så fall, utan sekretessen är vad som brukar

kallas absolut. Bestämmelserna i 8 kap. 10 § ger skydd åt enskilda, som

har trätt i affärsförbindelse med en myndighel. Sekretessen enligt den

paragrafen avser uppgifter om den enskildes affärs- eller driftförhållanden

och gäller endast om det av särskild anledning kan antas alt den enskilde

lider skada om uppgiften röjs.

Huvudregeln är enligt alla de tre nämnda paragraferna att sekretesstiden för uppgifter i allmänna handlingar är längst 20 år. Men i 6 kap. 2 § och 8 kap. 10 § finns en regel om atl sekretessen för uppgifter som anger villkoren i ett slutet avlal dock skall gälla längst lill dess två år har förflutit från det avtalet slöts.

be nuvarande 20- och 2-årstiderna går tillbaka på motsvarande äldre regler. Redan genom 1937 års sekretesslag bestämdes sekretesstiden för handlingar som angav villkoren i slutna avtal lill två år från det avtalet slöts (eller i vissa fall fullgjordes eller upphörde alt gälla) medan andra handlingar kunde hållas hemliga i högst 20 år. År 1962 föriängdes sekretessliden för de statliga affärsdrivande verken från två till fem år. Tvåårsgränsen fanns dock kvar för övriga myndigheter.

I förarbetena lill den nuvarande sekretesslagen fann föredragande statsrådet alt reglerna om sekretessliden behövde förenklas och att det skulle räcka med en tvåårig sekrelesstid räknat från den lidpunkt då ett avtal slöts som elt undantag från huvudregeln om 20-årig maximitid (prop. 1979/80:2 Del A s. 149). Riksdagen gjorde ingen erinran mot denna ståndpunkt (KU 1979/80:37).

När man skall bedöma behovet av sekrelesstid för uppgifter i allmänna handlingar som rör upphandling hos det allmänna bör man enligt min mening beakta att huvudregeln är all uppgifter kan hållas hemliga i 20 år, om gällande skaderekvisit är uppfyllt. Det är bara handlingar som anger' villkoren i slutna avtal som omfattas äv den kortare fiden. Vidare bör man hålla i minnet att det för uppgifter i upphandlingsavtal som har bäring på en myndighets affärsverksamhet enligt 6 kap. 1 § sekretesslagen gäller den 20-åriga sekretessliden. Påverkar t. ex. kostnaden i ett upphandlingsärende priset på en vara eller tjänsi, som myndigheten tillhandahåller i konkurrens med någon annan, kan således denna sekrelesstid gälla också för avtalsvillkor.

Den framställning som FMV har jyort har således begränsad räckvidd och avser inle hela sekretessen i upphandlingsärenden ulan enbart vissa handlingar som innehåller avtalsvillkor.

Som konstaterades redan i 1937 års lagstiftningsärende är det en myckel svår avvägning mellan offentlighets- och sekrelessintresset som måste göras belräffande myndigheternas verksamhet i sätViband med upphandling och andra affärsuppgörelser. Ell mycket starkt sekretessbehov står här i direkl motsats till ett inte mindre betydande offentlighetsintresse.

Min grundinställning är att största möjliga öppenhet liksom hitfills bör
gälla i myndigheternas handläggning av ärenden inom upphandlingsområ
det. Behovet av insyn och kontroll på de områden inom den offentliga
verksamheten där stora ekonomiska intressen står på spel är givetvis stort. 22

Jag finner det därför angeläget att allmänheten i största möjliga mån får Prop. 1987/88:41 möjlighet att följa upphandlingarna och får insyn i myndigheternas förvaltning av allmänna medel. Del är också av slor betydelse från rättssäkerhetssynpunkt att anbudsgivarna kan bedöma skälen för upphandlingsbeslutet, eftersom statliga upphandlingsbeslut inle får överklagas (24 § upphandlingsförordningen 1973:600, omtryckt 1980:850). Etl avsteg från denna princip kan vidare underlätta uppkomsten och spridandet av rykten om maktmissbruk och gynnande av enskilda från myndigheternas sida vid handläggning av upphandlingsärenden. Offentlighetsprincipen är således på detta område av central betydelse. Detta intresse av största möjliga offentlighet ligger bakom regeringens ställningstagande i prop. 1986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen i fråga om krav på utvidgad affärssekretess, nämligen atl det underlag som fanns i det ärendet inte var fillräckligt för alt skärpa sekretessen till skydd för affärsversamheten hos de affärsdrivande verken (a. prop. s. 112 f.). Delta ställningstagande föranledde inte någon erinran vid riksdagsbehandlingen av propositionen (KU 1986/87:29, rskr. 226).

Även om det finns ett belydande intresse av offentlighet i myndigheternas upphandlingsverksamhet bör dock insynen inle få sträcka sig så långt alt det skadar det allmänna eller enskilda företag som är parter i upphandlingsärenden. FMV:s framställning och remissbehandlingen av denna får anses ge vid handen att nuvarande sekretesstid på två år för uppgifter i handlingar som anger villkoren i slutna avtal är väl kort ibland.

Offentlighet hos handlingar i upphandlingsärenden kan leda till att del allmänna kommer i etl dåligt läge vid senare likartade uppgörelser. Att anbudsgivarna känner till de priser som konkurrenterna har offererat vid en föregående förhandling kan ha en prisuppdrivande effekt och kan även sägas strida mot principerna i vår konkurrenslagstiftning. Vidare innebär de nuvarande sekretessbestämmelserna all utvecklingsavtal och optioner (stående anbud) i avtal blir offentliga redan efter två år, fastän avtalen kan behöva hållas hemliga en längre tid. Ett annat problem är att presumtiva anbudsgivare kan, för att vilja ge etl anbud eller för att våga erbjuda det senaste och bästa de har i tekniskt hänseende, fordra all sekretess för längre än två år skall gälla äveri efter del att ärendet har avgjorts. Kan detta krav inle tillgodoses, avstår de från alt ge elt anbud. De enskildas och det allmännas ekonomiska intresse sammanfaller alltså här.

De skäl jag nu redovisat talar enligl min mening för en viss förlängning av sekretesstiden på två år. Jag har då också beaktat all bara en remissinstans ställer sig helt avvisande till FMV:s framställning. Å andra sidan anser jag att remissutfallet knappast ger stöd för uppfattningen att det behövs någon sådan förlängning hos alla myndigheter. De remissinstanser som kan sägas företräda offentlighelsintresset menar all en föriängning bör ske bara i de verkligt motiverade fallen. Vidare har flera av de instanser som kunde förväntas hävda sekretessbehovel inle gjort några särskill starka uttalanden i den riktningen.

Med hänsyn lill det sagda gör jag den samlade bedömningen av sekre
tesstidsfrågan att en föriängning av den tvååriga sekretesstiden till fem år
är motiverad men endasl för vissa myndigheters del. En lämplig lösning 23

anscrjag vara att man i huvudsak återställer det rättsläge som gällde enligt 1937 års sekretesslag, dvs. att det hos de.affärsdrivande verken skall gälla en sådan femårsfid. Vidare bör FMV, som onekligen får bedömas ha särskilda problem med den nuvarande tvåårstiden, kunna tillämpa den längre sekretesstiden. 1 övrigt bör ingen förlängning ske. Jag kan anmärka atl en motsvarande uppdelning på olika sekretessfider redan förekommer i sekretesslagen (8 kap. 9 §).

Vid denna bedömning harjag tagit hänsyn till att regeringen enligt 8 kap. 10 § tredje stycket sekretesslagen för särskilda fall kan förordna om undantag från sekretessen, om den finner del vara av vikt att uppgifter lämnas ut. Regeringen kan också - om sekretess anses gälla enligt 6 kap. 1 eller 2 § - använda sig av sin dispensmöjlighel enligt 14 kap. 8 § sekretesslagen.

Beträffande tanken atl en myndighet skall ha rätl att, om synnerliga skäl föreligger, besluta atl förlänga sekretesstiden till tio år anser jag, i likhet med en delav remissinslanserna, atl en längre sekrelessfid än fem år inte bör komma i fråga. Alt låta avgörandet om sekreiesstidens längd ligga hos myndigheten överensstämmer inle heller med kravel i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen att begränsningar i handlingsoffentligheten skall anges noga i lag. Jag är således inle beredd alt förorda något bemyndigande fill myndigheter all besluta om en sådan ytterligare förlängning av sekretessliden.

Som jag nämnde inledningsvis har FMV i en särskild framställning begärt att 8 kap. 10 § sekretesslagen skall las upp i den s. k. katalogen i 16 kap. 1 § 3 över de tystnadsplikter s;om har företräde framför principen om meddelarfrihet.

För min del anser jag att FMV inte har anfört tillräckliga skäl för en avvikelse från den ståndpunkt som intogs vid sekretesslagens tillkomst. Då avvisades nämligen förslag från FMV att 8 kap. 10 § skulle ges ett sådant företräde framför meddelarfriheten (prop. 1979/80:2 Del A s. 366, Del B s. 539). Jag vill också nämna alt regeringen i prop. 1986/87:151 om ändringar i tryckfrihetsförordningen m. m. har uttalat sig mot alt man nu gör någon ändring av gränsdragningen mellan de meddelarfrihetsbrylande tystnadsplikterna och de andra (a. prop. s. 134 ff., jfr s. 186 f.). Med beaktande härav anscrjag del inle finns tillräckliga skäl att nu la med 8 kap. 10 § i katalogen över de s. k. kvalificerade tystnadsplikterna.

Prop. 1987/88:41

Skälen för mitt förslag: Enligt en ändring i högskolelagen (1977:218) har Prop. 1987/88:41 regeringen bemyndigats alt föreskriva om avskiljande av studerande från högskoleutbildning (prop. 1986/87:100 bil 10, UbU 15 och 18, rskr. 155 och 157, SFS 1987:201). Ändringen, som trädde i kraft den 1 juli 1987, innebär all en studerande kan hindras atl vidare genomgå utbildning inom högskolan, om det föreligger en påtaglig risk för att han kan komma att skada annan person eller värdefull egendom under utbildningen. De studerande för vilka frågan om sådant avskiljande kan beslutas är de som lider av psykisk sjukdom eller psykisk abnormitet, missbmkar alkohol eller narkotika eller har gjort sig skyldiga till allvariig brottslighet.

En för högskolan gemensam nämnd skall pröva frågor om avskiljande. Nämnden skall utnyttja universitets- och högskoleämbetets kansliresurser. Dess beslut skall kunna överklagas till kammarrätten.

Jag har inhämtat atl chefen för utbildningsdepartementet avser att senare denna dag föreslå regeringen alt besluta en förordning med föreskrifter om avskiljande av studerande från högskoleutbildning i enlighet med de uttalanden han har gjort i prop. 1986/87:100 bil. 10 (s. 198-210).

För att högskolans avskiljandenämnd skall kunna pröva frågor om avskiljande på ett tillfredsställande sätt måsle den se lill att ärendena blir tillräckligt utredda. Även om nämnden själv avses kunna föranstalta om läkarintyg och höra den studerande muntligen bör den ofta ha behov av uppgifter från främst hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Nämnden kan för sin prövning vidare behöva ha tillgång till utdrag ur allmänt kriminalregister.

Det är alltså fråga om uppgifter om den enskilde som ofta kan vara av myckel ömtålig natur. Sekretessreglerna för hälso- och sjukvårdsområdet och socialtjänstområdet innebär atl sekrelessbelagda uppgifter om enskilda personer i princip kan lämnas fill någon annan myndighet bara om del föreligger en skyldighet atl lämna uppgiften enligl lag eller förordning (14 kap. I § sekretesslagen). Den s. k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen, som tillåter att i och för sig sekrelessbelagda uppgifter lämnas lill en annan myndighel efter en avvägning mellan intresset av att uppgiften lämnas ul och del intresse som sekretessen skall skydda, är nämligen inle tillämplig på uppgifter inom dessa områden. Detsamma gäller uppgifter i allmänt kriminalregister.

Visserligen kan högskolans avskiljandenämnd få tillgång till sekrelessbelagda uppgifter om den studerande från myndigheter ifall denne ger sill samtycke till informationsutbytet. Nämnden får dock sannolikt svårt att söria för behövlig utredning, om den helt skulle vara beroende av den studerandes samtycke. En enskild har dessutom inte någon rätl att förfoga över sekretess till skydd för honom när det gäller uppgifter i kriminalregister.

Det är myckel angeläget all nämnden i ärenden om avskiljande får
tillgång till all information som är av betydelse för ärendenas prövning.
Därför förordas alt nämnden ges möjlighet all införskaffa behövlig utred
ning. Intresset av att nämnden får information från andra verksamhetsom
råden i de mycket speciella ärenden del här gäller bör anses väga över
intresset av skydd för den personliga integriteten. Frågan om avskiljande 25

uppkommer ju främst i de fall då någon studerande bedöms utgöra fara för Prop. 1987/88:41 liv och hälsa för personer som de kommer i kontakt méd under utbildningen.

Särskilda föreskrifter behövs följaktligen som möjliggör det önskade
uppgiftslämnandet. Bestämmelserna bör innebära en skyldighet för hälso-
och sjukvårdens personal och personalen inom socialtjänsten att lämna '
sådana uppgifter om den studerande som nämnden kan behöva vid sin
prövning om avskiljande. På så sätt kan nämnden utan hinder av den
sekretess som annars gäller få de uppgifter den behöver. Jag föreslår att
bestämmelserna om skyldighet att lämna ut uppgifter till nämnden tas in i
lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. (änd
rad senast 1986:1182) och i socialtjänstlagen (1980:620; ändrad senast
1987:380).

Som tidigare nämnts kan nämnden ibland behöva få fillgång till kriminalregisterutdrag. Enligl 7 kap. 17 § sekretesslagen skall om utlämnande om uppgift som har tillförts allmänna kriminalregistret gälla vad som är föreskrivet i lagen (1963:197) om allmänl kriminalregister (ändrad senast 1983:357) och i kriminalregisterkungörelsen (1973:58; ändrad senast 1981:1238). Där anges i vilka fall utdrag av registret skall lämnas. Jag avser alt senare föreslå regeringen atl kriminalregisterkungörelsen ändras så att utdrag ur kriminalregisler skall lämnas också lill högskolans avskiljandenämnd för utredning i fråga om den som prövningen gäller i ett ärende där.

Om nämnden i den här angivna omfattningen får tillgång till dessa många gånger mycket känsliga uppgifter, aktualiseras förstås frågan om sekretess med hänsyn lill skyddet för den enskildes personliga förhållanden i ärenden om,avskiljande.

Huvudregeln är att sekretessen inte följer med en hemlig uppgift utanför det s. k. primära sekretessområdel, om del inte finns en särskild regel om della. De uppgifter som nämnden inhämtar kommer atl sakna sekretessskydd hos nämnden, eftersom det ini:e finns någon regel om överföring av sekretess och inte heller någon annan bestämmelse som omfattar uppgifter i ärenden om avskiljande av studerande från högskoleutbildning.

Den bestämmelse som finns i sekretesslagen om sekretess inom högsko- ■ leutbildningen (7 kap. 9 § tredje stycket) gäller endast uppgifter som hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och uppgifter om enskilds personliga förhållanden hos psykolog, kurator eller studievägledare.

Enligt andra stycket i nämnda paragraf gäller sekretess i ärenden om ■
fillrättaförande av en elev och om skiljande av en elev från vidare studier
inom det obligatoriska skolväsendet och gymnasieskolan. 1 förarbetena lill
sekretesslagen uttalade föredragande statsrådet atl det starka insynsinlres-
set som förelåg i fråga om disciplinära åtgärder mot offentliga funktionärer
knappast fanns i ärenden om lillrättaförande av elev, medan å andra sidan
de berörda elevernas ungdom och bristande mognad var starka skäl för etl
sekretesskydd. Han anförde vidare att det inte fanns skäl att föreslå någon
motsvarighet till den sekretess som gällde i ärenden om lillrättaförande av
en elev eller skiljande av en elev från vidare studier för utbildningsverk
samheten i övrigt, dvs. bl.a. högskoleutbildningen (prop. 1979/80:2 Del A 26
s. 197 f.).

Även om de intressen som bär upp offentlighetsprincipen gör sig starkt gällande också i ärenden om avskiljande, bör del enligt min mening finnas vissa möjligheter lill sekretessbeläggning. Det rör sig ju regelmässigt om myckel ömtåliga uppgifter, om den studerandes personliga förhåjlanden. Det skulle bl. a. vara mycket otillfredsställande, om sekrelessbelagda uppgifter, som enligt mitt förslag skall lämnas till nämnden från hälso- och sjukvården och socialtjänsten, helt skulle sakna skydd i ärenden om avskiljande.

Inte heller skulle det finnas något skydd för de uppgifter som den studerande lämnar muntligen inför nämnden och för de uppgifter som framkommer vid sådan läkamndersökning som nämnden själv föranstalter om, fastän dessa uppgifter kan. vara lika känsliga som uppgifter som lämnas från hälso- och sjukvården eller socialtjänsten.

Jag anser dock atl del starka insynsintresset gör att huvudregeln bör vara offentlighet och alt sekretess skall gälla endast om det kan anlas alt den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider betydande men om uppgiften röjs. Genom atl skaderekvisitet utformas på detta sätt når man enligt min mening en lämplig avvägning mellan önskemålet om sekretess och det intresse av insyn som föreligger i dessa ärenden. Sekretessen bör alltså avgränsas till del mest nödvändiga området. Den kommer i så fall atl omfatta uppgifter av det slag som kan utgöra gmnd för avskiljande: uppgifter om psykisk sjukdom eller abnormitet, missbmk av alkohol eller narkofika eller allvarlig brottslighet, allt under fömtsättning att del skärpta skaderekvisitet kan anses uppfyllt (jfr prop. 1986/87:3 s. 14). En uppgift om att en studerande är föremål för prövning av avskiljandenämnden bör dock inle i sig anses medföra sådant betydande men, om den röjs, att den skall kunna sekrelessbeläggas.

Jag har i denna del samrått med. cheferna för social- och utbildningsdepartementen.

Prop. 1987/88:41

En svensk ufiandsmyndighel skall enligl 37 § de allmänna föreskrifterna Prop. 1987/88:41 för utrikesrepresenlalionen (AFUR) underrätta utrikesdepartementet, när den får kännedom om alt en person som är bosatt i Sverige avlider på en ort inom myndighetens verksamhetsområde. Utrikesdepartementet får därigenom möjlighet atl bl.a. underrätta anhöriga i Sverige. Utlandsmyndigheten skall även underrätta departementet om dödsorsak och omständigheterna kring dödsfallet. Vid olyckor och naturkatastrofer som inträffat utomlands är utlandsmyndigheterna och utrikesdepartementet också engagerade i all söka ta reda på vilka svenska medborgare som kan ha drabbats.

I den nu angivna verksamheten får utrikesdepartementet och ullands-myndigheterna ofta sådan information om enskilda personer som är av känslig nalur. Något uttryckligt stöd för att sekretessbelägga uppgifter av detta slag saknas nu i sekretesslagen, trots att en sekretessbeläggning i många fall framstår som klart befogad.

Vad först beträffar uppgifter om personer som avlidit utomlands kan konstaleras att de inle sällan är av den natur atl den avlidnes närslående kan lida men, om uppgifterna lämnas ut. I överensstämmelse med vad som gäller allmänl vid tillämpning av sekretesslagen kan sekretess också gälla till förmån för den avlidne. Uppgifter om personer som drabbats av t. ex. olyckor bör av samma skäl också kunna skyddas av sekretess.

Med hänvisning härtill föreslår jag alt den nuvarande sekretessbestämmelsen i 9 kap. 11 § kompletteras så att det blir möjligt för utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna atl hemlighålla sådana uppgifter om enskilda som hänför sig till verksamhet som avser sådant bistånd i samband med dödsfall, olyckor o.d. som inträffat utomlands och som till sin nalur ligger nära den form av bistånd som i dag nämns i paragrafen. Förslaget innebär att ett rakt skaderekvisit skall tillämpas också i denna typ av ärenden, vilkel innebär atl presumtionen vid sekretessprövningen skall vara för offentlighet. Förutsättning för att seki;etess skall gälla är alltså att elt utlämnande typiskt sett kem vara ägnat att medföra skada för den enskilde. Uppgifter som genomsnittligt sett måste betraktas som harmlösa faller alltså utanför sekretessen, om det inte finns någon särskild anledning atl hålla uppgifterna hemliga

Enligt gällande föreskrifter som utfärdats av utrikesdepartementet är svenska utlandsmyndigheter i länder med mindre stabila förhållanden skyldiga atl föra en så fullständig namn- och adressförteckning som möjligt över svenska medborgare som är bosatta inom verksamhetsområdet. En sådari förteckning skall också föras, om det finns risk för lokala kriser eller om förteckningen behövs av annan anledning. Avsikten med förteckningen är att utrikesdepartementets och utlandsmyndigheternas beredskapsplanering för krissituationer skall underlättas. Förteckningarna kan behövas, om det blir nödvändigt att evakuera svenska medborgare. De är också viktiga, om naturkatastrofer, l.ex. stora jordbävningar, inträffar. I sådana situationer behöver utrikesdepartementet och vederbörande utlandsmyndighet ofta lokalisera svenska medborgare som kan befinna sig i ett katastrofområde.

Del torde vara uppenbart att del är angeläget att förteckningarna sekre- 28

tesskyddas. Det kan nämligen inle uteslutas att förteckningarna kan ut- Prop. 1987/88:41

nyttjas t. ex. av främmande makt på ett sådant säll att det blir till men för

den enskilde om uppgifter i förteckningen röjs. Elt sådant men kan i vissa

fall uppkomma även långt efter det att en förteckning upphört att vara

aktuell. Det finns också en risk för alt andra som kommer över en sådan

förteckning kan använda den för all skada svenska medborgare utomlands.

Förteckningar av det nämnda slaget torde tidigare ha kunnat sekrelessbeläggas med stöd av 3 § i 1937 års sekretesslag. När den s. k. utrikessekretessen i den nya sekretesslagen utformades blev möjligheterna atl hålla uppgifter av det här aktuella slaget hemliga hos utrikesdepartementet och utrikesmyndighelerna mindre på grund av den avfattning 2 kap. 1 § sekretesslagen fick. Denna konsekvens av den nya lagstiftningen lär inte ha varit avsedd. Visserligen har i rättstillämpningen 9 kap. II § ansetts tillämplig på förteckningar av detta slag. Till skillnad från den äldre regleringen är presumtionen som framgått dock enligt den paragrafen för offentlighet, medan utgångspunkten tidigare var den motsatta, nämligen att uppgifterna i princip var hemliga.

Det torde vara ganska uppenbart att uppgifter i beredskapsförteckningarna bör få lämnas ut bara om det står klart att det inte skadar den enskilde. Annars kan förteckningarna lätt bli utnyttjade på ett sätt som är rakt motsatt syftet med dem. Insynsinlresset måste anses vara förhållandevis litet i beredskapsplaneringen.

Jag förordar därför atl del i 9 kap. 11 § tas in etl nytt andra stycke som ger sekretess för uppgifter om enskilda som hänför sig till en utlandsmyndighets beredskapsplanering. Sekretessen bör gälla hos utrikesdepartementet, inom utrikesrepresenlalionen och hos styrelsen för internationell utveckling. Av 1 § instruktionen (1967:83, omtryckt 1982:845) för utrikesrepresenlalionen framgär alt denna består av beskickningar, delegationer vid mellanfolkliga organisationer samt lönade och olönade konsulat. Av utrikesdepartementets föreskrifter följer också all bislåndskontor ingår som en del av vissa lönade utlandsmyndigheter.

En förutsättning för sekretessen bör vara att det inte står klart alt uppgifterna kan röjas utan alt den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgifterna röjs (s. k. omvänt skaderekvisit). I första hand kommer denna sekretess att skydda sådana uppgifter om fysiska personer som adresser osv. Även uppgifter om juridiska personers förhållanden kan emellertid skyddas, t. ex. uppgifter om var svenska företag är verksamma i ell land;

Del ligger i sakens natur atl skaderekvisitet i allmänhet är uppfyllt på de
orter där listor upprättats av beredskapsskäl. Det bör emellertid påpekas
alt del är ganska vanligt atl utlandsmyndigheterna - oavsett reglerna för
de myndigheter som är verksamma i länder med mindre stabila förhållan
den — har förteckningar över svenska medborgare i sina resp. statione-
ringsländer. Skälet är här att det finns ett intresse både för utlandsmyndig
heten och för svenskarna i landet att kunna upprätthålla kontakter med
varandra. I länder med stabila förhållanden bör det normall anses kunna
slå klart att sådana förteckningar kan lämnas ut utan risk för skada eller
men. 29

I sammanhanget bör också betonas att sekretessen för uppgifter i för- Prop. 1987/88:41 teckningarna ofta inte bör anses gälla i förhållande till svenska myndigheter som vänder sig till utrikesdepartementet eller till en utlandsmyndighet med begäran om t. ex. en adressuppgift i etl konkret ärende hos myndigheten. Skulle sekretess anses gälla, får frågan lösas med ledning av sekretesslagens allmänna bestämmelser, främst den s. k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen. .

Jag har i denna del samrått med chefen för utrikesdepartementet.

7 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har del inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), y.

2. lag om ändring i lagen (1980:11) om fillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.,

3. lag om ändring i socialtjänsfiagen (1980:620).

Förslagen 2 och 3 har upprättats i samråd med chefen för socialdepartementet.

8 Specialmotivering

8.1 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

6 kap. 2 §

Ändringen i andra stycket har behandlats i avsnitt 4. Den nya maximitiden skall tillämpas även i de fall ell avtal har slutits före lagändringens ikraftträdande. Med de statliga affärsverken avses för närvarande postverket, televerket, statens järnvägar, luftfartsverket, statens valtenfallsverk, domänverket och affärsverkel FFV.

7 kap. 15 §

Genom det nya tillägget i denna paragraf kan uppgifter om enskildas
personliga förhållanden, t. ex. om hemadress, hållas hemliga i vissa rhyn-
dighetsregister som endast omfattar ett urval av befolkningen. Ändringen
har kommenterats i avsnitt 2, där också de register som avses har redovi
sats. . .

Med hänsyn till hur rekvisitet om sekretess har formulerats torde det . sällan eller aldrig i praktiken kunna bli aktuellt att uppgifter av här aktuellt slag hålls hemliga i förhällande till ofienlliga myndigheter eller eljest när deras utlämnande begärs i ett behörigt syfte.

På samma säll som enligt första meningen gäller även enligt andra
meningen all etl befolkningsregister som inte avser hela landet ulan endasl
ett visst område omfattas av föreskriften. Kravet på att del skall vara fråga 30

om en betydande del av befolkningen blir då att hänföra fill det område Prop. 1987/88:41 som är aktuellt. Regeringen kan alltså föreskriva om sekretess för ett register som omfattar en betydande del av befolkningen i t. ex. en kommun eller ett landsfingsområde.

7 kap. 27 §

Paragrafen, som är ny, har behandlats i avsnitt 5.

Bestämmelsen är inte begränsad till uppgifter om personliga förhållanden hos den studerande som prövningen om avskiljande gäller utan också hos annan person, t. ex. en anhörig. Det finns dock fog att anta att i de allra fiesta ärenden förekommer bara uppgifter som rör den studerande själv.

I och med att sekretessen gäller i ärenden om avskiljande kommer sekretessen, fömtom hos högskolans avskiljandenämnd, också att gälla hos kammarrätten och regeringsrätten vid ett överklagande av nämndens beslut.

8 kap. 10 §

Ändringen i fjärde stycket har behandlats i avsnitt 4. Den nya maximifiden skall tillämpas även i de fall elt avtal har slutits före lagändringens ikraftträdande.

9 kap. 3 §

Paragrafen har behandlats i avsnitt 3.

Enligt första stycket krävs hädanefter riksdagens godkännande av del internationella avtalet om handräckning eller bistånd.för att uppgifterna skall skyddas av sekretess. Denna nya förutsättning avser enligt en särskild övergångsbestämmelse bara avtal som sluts i framtiden och inte sådana avtal som redan har slutits men som inte har godkänts av riksdagen.

Genom del nya andra stycket gäller sekretess inom beskattnings- och
indrivningsverksamheten för uppgifter om enskildas personliga och ekono
miska förhållanden, som har erhållits med tillämpningen av ett internatio
nellt avtal. Sekretessen är absolut. De skaderekvisit som gäller i fråga om
"svenska" uppgifter hos tullverket, skattedomstolarna och inom indriv
ningsverksamheten är alltså inle tillämpliga på "ufiändska" uppgifter. En
förutsättning för sekretessen är dock att riksdagen har godkänt det interna
tionella avtalet och atl det innehåller en klausul om att uppgifterna inle fåt:
lämnas vidare i det aktuella fallet. Avtal där bestämmelsen kan vara
tillämplig är t.ex. handräckningsavtal och dubbelbeskattningsavtal. Om
det skulle strida mot avtalet gäller inte de bestämmelser som finns i 14 kap.
1-3 §§ om vissa begränsningar i sekretessen. 31

9 kap. II § Prop. 1987/88:41

Paragrafen har behandlats i avsnill 6.

I första stycket har gjorts etl tillägg så att sekretess skall gälla också för uppgifter om enskild som hänför sig lill utlandsmyndighets verksamhet som avser bistånd i samband med dödsfall, olyckor o.d. som inträffat utomlands.

Genom det nya andra stycket sekretesskyddas uppgifter om enskilda som hänför sig till en utlandsmyndighets beredskapsplanering.

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.

, Den nya punkten 4 i 7 a §, som har behandlats i avsnitt 5, innebär att personal inom hälso- och sjukvården skall lämna de uppgifter om studerande som behövs för att högskolans avskiljandenämnd skall kunna pröva ärenden om avskiljande från högskoleutbildning på ett tillfredsställande sätt. Nämnden ges alltså inte någon generell tillgång fill uppgifter inom hälso- och sjukvården utan bara till uppgifter om de studerande som är aktuella för en prövning i nämnden. Det gäller framför allt uppgifter i patientjournaler om den studerande. Bestämmelsen ger också kammarrätten och regeringsrätten stöd för alt vid ett eventuellt överklagande begära in ytteriigare uppgifter i ärendet.

8.3 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)

Ändringen i 66 § andra stycket, som har behandlats i avsnitt 5, innebär atl personal inom socialtjänsten är skyldig att lämna de uppgifter om en studerande som behövs för avskiljandenämndens prövning. De uppgifter som kan bli aktuella alt lämna ut är t. ex. uppgifter om vård och behandling av den studerande för alkohol- eller narkotikamissbruk. Nämnden får inte någon generell tillgång till uppgifter inom socialtjänsten, ulan bara till uppgifter om de studerande som är aktuella för en prövning i nämnden. Bestämmelsen ger också kammarrätten och regeringsrätten rätl att vid ell överklagande begära in ytterligare uppgifter i ärendet.

Första stycket har anpassats till en tidigare ändring (SFS 1984:316) i 14 kap. 2 § sekretesslagen.

9 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i sekretessfagen (1980:100),

2. lag om ändring i lagen (1980:11) om lillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.,

3. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620). 32

Sekretess gäller i verksamhel som avser folkbokföringen eller annan liknande registrering av befolkningen, för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas all den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

I fräga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Sekretess gäller i verksamhet som avser folkbokföringen eller annan registrering av befolkningen, för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Bilaga 2 Prop. 1987/88:41

Data- och offentlighetskommitténs sammanfattning av betänkandet (SOU 1986:46) Integritetsskyddet i informationssamhället 2 i här aktuell del

I vårt arbete har vi funnit alt en persons adress kan vara sekretessbelagd i vissa myndigheters ADB-regisler men inte i andra trots atl sekretesskyddet kan vara lika behövligt. Detla beror på alt den s. k. folkbokföringssek; retessen (7 kap. 15 § sekretesslagen) bara gäller i den egentliga folkbokföringen och i annan liknande registrering. Begreppet annan liknande registrering utesluter att bestämmelsen tillämpas på uppgifter i register som omfattar ett bestämt urval av befolkningen t.ex. körkortsregistret. Vi anser inte alt utformningen av bestämmelsen är väl avvägd. Vissa urval kan t.ex. omfatta nästan hela befolkningen. Det behöver inte heller vara svårare att hitta en person, som man känner till, i ett register som innehåller ett begränsat urval än i sådana som omfattar hela befolkningen. Vi föreslår därtor att all myndighelsregistrering ay befolkningen skall omfattas av folkbokföringssekretessen i 7 kap. 15 § sekretesslagen.

Bilaga 3 Prop. 1987/88:41

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över data- och offentlighetskommitténs betänkande (SOU 1986:46) Integritetsskyddet i Informationssamhället 2

Remissyttranden har avgelts av justitiekanslern (JK), hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i Sundsvall, Malmö tingsrätt, domstolsverket, datainspektionen, postverket, televerket, trafiksäkerhetsverket, arbetarskyddsstyrelsen, statens lantmäteriverk, centralnämnden för fastighetsdata, patent- och registreringsverket, riksskatteverket, statskontoret, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån, statens person- och adressregisternämnd (SPAR-nämnden), Länsstyrelsernas organisationsnämnd, länsstyrelserna i Stockholms och Kristianstads län, länsskaltemyndigheterna i Stockholms, Örebro, Jönköpings och Jämtlands län, riksförsäkringsverket, socialstyrelsen. Statens Bakteriologiska Laboratorium, luftfartsverket, universitet- och högskoleämbetetet, centrala studiestödsnämnden, slämpelskatleulredningen, justitieombudsmannen Per-Erik Nilsson, Svenska kommunförbundet, Göteborgs kommun, Malmö kommun. Landstingsförbundet, Landsorganisafionen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centalorganisationen SACO/SR, Företagens uppgiftslämnardelegalion, Sveriges Industriförbund, DAFA Data AB, Upplysningscentralen UC AB, Svenska Dataföreningen, Svenska direktreklamföreningen (SWEDMA), riksorganisafionen för kvinnojourer i Sverige, Svensk Socialmedicinsk Förening, Delegationen för vetenskaplig och leknisk informationsförsörjning, Svenska Inkassoföreningen, Esselte Soliditet AB saml Näringsfrihelsombudsmannen.

Universitets- och högskoleämbetet har bifogat yttranden av Stockholms universitet. Lunds universitet, tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola och Sveriges lantbruksuniversitet.

Sekretess enligl 1 och 2 §§ gäller också i den mån avtal härom har träffats med främmande stat, i ärende om handräckning eller bistånd som myndighel lämnar ål myndighel eller annal organ i den slalen i verksamhel som motsvarar den som avses i nämnda paragrafer.

Sekretess enligt 1 och 2 §§ gäller också, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med främmande stat, i ärende om handräckning eller bistånd som myndighel lämnar åt myndighet eller annat organ i den slaten i verksamhet som motsvarar den som avses i nämnda paragrafer.

Sekretess gäller, i den mån riksdagen har godkänt avlal härom med främmande stat, i verksamhel som avses i 1 eller 19 § för sådan uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som har erhållits enligl avtalet. Föreskriften i 14 kap. 1—3 §§ gäller inle i fråga om denna sekretess.

Ifråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen enligl andra stycket i högst tjugo år.

Bilaga 5 Prop. 1987/88:41

Departementspromemorians (Ds Ju 1987:3) Vissa ändringar i sekretesslagen sammanfattning i här aktuell del

I fråga om sekretess för uppgifter från utländska myndigheter och organ behandlas i promemorian möjligheterna alt underiätta Sveriges uppgiftsutbyte med ufiändska stater genom ett ökat svenskt sekretesskydd för uppgifter från utlandet. En ny bestämmelse skall enligt förslaget införas i sekretesslagen. Den skall ge s.k. absolut sekretess på hela beskaltnings-och indrivningsområdel för uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden av delta slag, i den mån så sträng sekretess krävs till följd av etl avlal som Sverige har ingått med en annan stat.

Bilaga 6 Prop. 1987/88:41

Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över departementspromemorian (Ds Ju 1987:3) Vissa ändringar i sekretesslagen

Remissyttranden har avgetts av justitiekanslern, (JK), hovrätten för Övre Norriand, kammarrätten i Jönköping, riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, styrelsen för internationell utveckling (SIDA), kommerskollegium, överbefälhavaren, försyarets materielverk, riksförsäkringsverket, socialstyrelsen, televerket, generaltullstyrelsen, försäkringsinspekfionen, riksskatteverket, kemikalieinspektionen, statens strålskyddsinsfitut, statens kärnkraftinspekfion, justifieombudsmannen Gunnel Norell Söderblom, Sveriges Industriförbund, Sveriges Kemiska Industrikontor, Svenska kyrkans centralstyrelse. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Svenska kyrkans personalförbund. Allmänhetens pressombudsman, Sveriges Radio AB, Pressens Samarbetsnämnd och Svenska kyrkans diakon-och diakonissförbund. Kommerskollegium har bifogat ett yllrande av Skånes handelskammare.

Ang. sekretess för vdlkoren i slutna avtal

Från näringslivets företrädare framföres allt oftare krav på sekretess för uppgifter av belydelse för deras företags konkurrensförmåga såväl inom som ulom Sverige. Den kommersiella sekretessen är för svenskt näringsliv av så vital betydelse, att man inte är beredd att delge stafiig myndighel uppgifter om sina senaste rön, om inte dessa uppgifter kan hemlighållas under så lång lid som uppgifterna har inverkan på konkurrenssituationen. Detta inverkar menligt på försvarels materielverks möjligheter att för slalens räkning förvärva materiel och tjänster, där utvecklingens senaste landvinningar tillvaratagits. För att möjliggöra för de myndigheter, vilkas verksamhet är huvudsakligen inriktad påförvärv av kvalificerat avancerad materiel, däribland särskilt försvarets materielverk, att få del av teknikens senaste rön och få dessa utnyttjade i de produkter som köps, är det därför nödvändigt, att nuvarande perioder för sekretesskydd av kommersiellt hemliga uppgifter väsentligt förlängs.

Enligl såväl 6 kap. 2 § som 8 kap. 10 § sekretesslagen gäller, atl handling som anger villkoren i slutet avtal får hemlighållas längst till dess ivå år förflufit från del avtalet slöts.

Redan i 1937 års sekretesslag bestämdes denna tid lill två år från del avtalet slöts. För villkoren i slutna avtal, där myndighel stod som säljare av vissa förnödenheter medgavs sekretess till dess två år förflutit från det avtalet fullgjorts eller upphört atl gälla. (34 §)

I samband med tillkomsten av 1937 års lag citerades i prop 1937:107 s 91 vad 1933 års upphandlingssakkunniga anfört:

"Telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen hade också i sina yttranden till upphandlingssakkunniga framhållit, atl en långt driven offentlighet kunde vara ägnad att omintetgöra konkurrens vid slatens upphandlingar ... Även avsaknaden av bestämmelser, som medgåve hemlighållande av ingivna ritningar, kartor, prov, modeller och dylikt efter del avtal slutils eller ärendet eljest slutförts, torde i vissa fall ha föranlett leverantörer att icke deltaga i tävlan om leveransen eller arbetet. Men om alltså en ändring av nuvarande bestämmelser i ämnet kunde anses påkallad, borde ä andra sidan kraftigt understrykas angelägenheten av all allmänheten ägde möjlighet att följa upphandlingarna, där detta kunde ske utan eftersättande av statens intresse. Offentligheten i upphandlingsärenen vore nämligen den bästa garantien för all rykten om mannamån från myndigheternas sida vid handläggning av upphandlingsärenden icke skulle spridas och vinna tilltro."

Vidare sägs i propositionen: Prop. 1987/88:41

"Dock lärer icke böra ifrågakomma att utsträcka den lid under vilken handlingar som angiva villkoren i slutna avtal skola kunna hemlighållas utöver vad år 1935 föreslagils. Del förbises icke atl olägenheter i vissa fall kunna uppkomma för staten eller kommunen genom offenlligblivande av exempelvis leveransavtal redan efter två år. Men skulle fiden förlängas, torde den konlroll som offentligheten är avsedd att medföra alltför mycket föriora i effektivitet......"

Den avvägning mellan å ena sidan enskildas och det allmännas intresse av att vissa handlingar hemlighölls och å andra sidan offentlighetsprincipen skedde före andra världskriget. Sedan dess har dels den tekniska utvecklingen inom skilda områden, inte minst dataområdet, ägt rum i en alltmer ökande takt och dels det kommersiella spionaget såväl inom landet som från andra länder intensifierats i en utsträckning, som knappast kunde förutses före 1937. Behovet av ökat sekretesskydd har därför också ökat såväl i den svenska industrins intresse som för tillgodoseende av FMV:s och andra myndigheters behov av att förvärva bästa möjliga produkter för de skattemedel, som ställts till förfogande. Detta motiverar omprövning av de lagliga förutsättningarna för sekretesskydd åt uppgifter av kommersiell natur.

Försvarets materielverks verksamhet avser i stor utsträckning anskaffning av tekniskt avancerad materiel åt försvarsmakten. Verkels avtal rör i många fall uppdrag att utveckla och nykonstmera materiel på gmndval av senaste rön inom vetenskap och forskning. Utvecklingen inom särskilt försvarsmaterielområdet går framåt i accelerande takt och det är av stor betydelse för vårt lands förmåga att följa med i omvärldens tekniska utveckling, att försvarsmakten vid ■beställningstidpunkten kan tillvarata all den kunskap och produktionsförmåga, som då föreligger.

Materielverket har emellertid erfarenhet av.att leverantörer anser den sekretesstid efter avtals slutande, som enligt gällande bstämmelser kan medges, vara alltför kort för att ge erforderligt skydd för leverantörernas kommersiella hemligheter. Det har förekommit, att leverantör uttryckligen förklarat, att FMV inte kan erbjudas det allra senaste och bästa ur teknisk synpunkt, därför alt konkurrensläget kräver långvarigare skydd för vissa uppgifter av framför allt teknisk natur, vilka har betydelse för leverantörens förmåga att hävda sig i konkurrensen. Inför risken atl konkurrenterna två år efter avtalels slutande skulle kunna från öppna allmänna handlingar få del av sådana uppgifter, väljer leverantören atl erbjuda leverans av materiel av mindre modernt slag eller att inte inge något anbud alls.

Hemlighållande av svenska leverantörers affärshemligheter är inle bara
ett intresse för dem i deras konkurrens med andra svenska leverantörer
utan även ett intresse för vårt land i dess helhet ur nationalekonomisk
synpunkt. Det är angeläget, att inte utländska tillverkare genom att ta del ■
av svenska förelags forsknings- och utecklingsresultat redovisade i allmän
na handlingar skall kunna konkurrera ut svensk industri på världsmarkna
den. Många gånger är tekniska och andra uppgifter ingående i ärenden
angående upphandling äv aktuellt värde. under ett flertal år, men med .
nuvarande bestämmelser är myndighetema nödsakade aft utlämna sådana 41

uppgifter efter två år från avtalets ingående, någol som försvårar de kom- Prop. 1987/88:41 mersiella relationerna. När del gäller ulländska leverantörer är det än svårare för myndigheterna atl förklara den svenska offentlighetsprincipen. Stundom har i förhållande lill utländska anbudsgivares ingivna handlingar åberopats 2 kap. 1 § sekretesslagen, varigenom deras affärshemligheter beretts sekretesskydd under betydligt längre tid än vad som är möjligt, när anbudsgivaren är svensk. Detta försätter svensk industri och svenska anbudsgivare över huvud tagel i en sämre ställning än utländska anbudsgivare, något som bidrar lill svenska anbudsgivares obenägenhet att lill statliga myndigheter delge sina senasle rön och sin modernaste produktion.

FMV tecknar inte sällan avtal innefattande både ulveckling och tillverkning. Dessa avlal kan ha myckel lång varaktighet. Det är inte ovanligt alt det kan förflyta mellan 5 och 10 år från det avtalet slöts till dess leverans skett. FMV leverantör kan komma all teckna avlal med underleverantörer senare än två år efter del avlal med FMV slöts. Vid en förhandling med underleverantören är det lill nackdel för leverantören om avtalet med FMV blir offenfiigt.

Vid större avlal önskar parterna, ofta atl uppgifter om kommersiella villkor förblir hemliga så länge all dessa inte kommer atl åberopas som förhandlingsargument av annan med vilken endera parten skall träda i affärsförbindelse. Om uppgifter om priserna blir offentliga alltför tidigt kan det komma atl medföra en större obenägenhet alt, även undantagsvis, acceptera en ändring av offererat pns.

I samband med avlal om utveckling av en ny produkt beställs inte alltid serietillverkning av den utvecklade produkten. Istället lämnar leverantören en option (stående anbud) på serietillverkningen. Optionen innehåller priser och andra kommersiella villkor. Inför serietillverkningen kan beställaren, under förutsättning alt han har rätt att nyttja det tekniska underlaget leverantören tagit fram, inhämta anbud även från andra fillverkare för att genom konkurrens kunna sänka priset vid serietillverkning. När dessa anbud inhämtas får inte oplionsvillkoren vara kända. Då omintetgörs fördelarna med konkurrens. Två års regeln medför alt oplionsvillkoren anses offentliga redan efter två år, trots all oplionsklausulen inte skall utlösas förrän senare.

För atl kunna i enlighet med upphandlingsförordningens föreskrifter få fram de för slalen förmånligaste anbuden vid varje anskaffningstillfälle är det för materielverket nödvändigt att kunna uppfylla leverantörernas krav på kommersiell sekretess för uppgifter rörande även villkoren i slutna avtal.

Större förutsättningar för att uppnå della skulle finnas, om lagen medgav
längre sekrelesstid än den nuvarande på två år från det avtalet slöts. En
möjlighet all om skäl föreligger kunna hemlighålla sådana uppgifter i slutna
avlal under längst fem år skulle förbättra slatens läge som part i kommande
avtalsförhandlingar och upphandlingar. I somliga fall förekommer uppgif
ter om gmndkonstmklioner och andra data av central betydelse för en viss
teknisk lösning, kring vilka sedan successivt sker variafioner och utveck
ling av nya produkter, där dock grtindlösningen alltjämt är av väsentlig 42

belydelse och därför kräver sekretesskydd under en längre följd av år. Prop. 1987/88:41 Därför behöver finnas en möjlighel för myndigheten atl, efter prövning av om synnerliga skäl lill längre skyddslid föreligger, besluta om förlängning av skyddstiden, dock längst tio år från avtalets ingående.

Liksom en handling innehållande dels öppna och dels hemliga uppgifter skall - i den mån så kan ske - utlämnas i de delar, som är öppna, medan de hemliga delarna skall undanhållas offentligheten genom övertäckning eller på annat tillfredsställande sätt, så borde skilda delar av en handling och ett ärende kunna hemlighållas olika lång tid. Sålunda borde myndighet kunna inom en marginal på förslagsvis fem resp tio år kunna, när utlämnande begärs, besluta om sekretessens varaktighet under olika lång tid för olika uppgifter.

Under åberopande av vad ovan anförts hemställer försvarets materielverk, att regeringen för riksdagen framlägger proposition av innehåll, all i 6 kap. 2 § 2 st 2 p och 8 kap. 10 § 4 st 2 p liden två år ändras fill fem år och att myndigheten bemyndigas atl, om synnerliga skäl föranleder det, besluta, atl sekretessen skall gälla under längre fid, dock längst till dess tio år har förflutit från del avtalet slöts, varefter nämnda båda punkter får följande lydelse:

"Beträffande handling som anger villkoren i slutet avlal gäller sekretessen dock längst till dess fem år har förflutit från del avtalet slöts. Om synneriiga skäl föranleder det, får dock myndigheten besluta, aft sekretessen skall gälla under längre tid, dock längst till dess tio år har förflutit från det avtalet slöts."

Vid ärendets slutliga handläggning har närvarit undertecknad generaldirektör, Börie Gahnberg, Ingalill Json Ågren och Alice Nilsson, den sistnämnda föredragande.

FÖRSVARETS MATERIELVERK

Carl-Olof Ternryd

Alice Nilsson

Bilaga 9 Prop. 1987/88:41

FÖRSVARETS MATERIELVERK

Regeringen (Ju)

Angående meddelarfrihet belräffande enskilds ekonomiska förhållanden

Enligt 2 kap. 2 § 1 st 6. tryckfrihetsförordningen får rätten atl taga del av allmänna handlingar begränsas, om det är påkallat med hänsyn lill skyddet för enskilds ekonomiska förhållanden. Sådan begränsning skall enligl andra stycket i samma paragraf anges i särskild lag.

Kommersiell sekretess i den enskildes intresse behandlas i 8 kap. 10 § SekrL.

De uppgifter, som detta lagrum avser att skydda, är i 16 kap. I § inte undantagna från meddelarfriheten, innebärande att sådana uppgifter kan utlämnas, om detta sker till något massmedium och inle sker genom utlämnande av allmän handling som ej är fillgänglig för envar (16 kap. I § 1 st SekrL jfrd med 7 kap. 3 § 1 st. 2. TF).

Del har framkommit, alt leverantörer ansett sig inte kunna delge FMV uppgifter av främst teknisk men även ekonomisk natur, vilka bedömts vara av vital betydelse för leverantörernas konkurrensförmåga på marknaden, eftersom meddelarfriheten innebär risk för atl uppgifterna kommer till deras konkurrenters kännedom.

Det förefaller inte rimligt, atl upphandlingsförordningens principer med krav på utnyttjande av konkurrensmöjligheter och på iakttagande av affärsmässighet skall motverkas av meddelarfriheten. Dessa principer är ytterst avsedda all främja tillvaratagande av de svenska skattebetalarnas intresse av att skallemedlen används för erhållande av bästa möjliga produkter och arbeten fill lägsta möjliga kostnad. Därför bör inle det med 8:10 SekrL avsedda skyddet för enskilds förhållanden kunna äventyras genom möjligheten att med utnyttjande av meddelarfriheten sprida uppgifter, som kan vara fill skada för den enskilde, eftersom denne, så länge nämnda risk finns, undviker att delge FMV resultatet av senaste forskning och tillverkning. Upplysningar om de förhållanden, som skall skyddas enligt 8:10 SekrL, till massmedia kan nämligen medföra svåra skador för den enskilde, utan alt denne gjort sig skyldig till något som kunde förtjäna kritik inför offentligheten.

Försvarets civilförvaltning, palentenheten, har i brev lill FMV den 12 februari 1987 förklarat sig anse, alt även 8 kap. 10 § SekrL bör ingå bland undantagen från meddelarfriheten i 16 kap. SekrL.

I såväl det allmännas som den enskildes intresse bör därför de uppgifter,
som enligl 8 kap. 10 § SekrL skall vara skyddade, skyddas även mot
offenfiiggörande med stöd av meddelarfriheten. 45

Bilaga 10 Prop. 1987/88:41

Lagrådet .,

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-10-08

Närvarande: f. d. regeringsrådet Nordlund, justitierådet Freyschuss, regeringsrådet Bouvin.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1987 har regeringen på hemslällan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådels yltrande över förslag till

1. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

2. lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.,

3. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620).

Förslagen har inför lagrådet föredragils av kammarrättsassessorn Åsa Sydén. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Innehållsförteckning Prop. 1987/88:41

Sid.

Propositionen.................................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll............................... ..... 1

Propositionens lagförslag ................................................. ..... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1987 . 7

1 Inledning .................. \....... ....:..:................... .•......... 7

2 Sekretesskyddet för uppgifter i niyndigheters personregister .... 9

3 Sekretessen för uppgifter från utländska myndigheter och organ 14

4 Den s. k. upphandlingssekretessen m. m...................... 21

5 Sekretess m. m. i ärenden om avskiljande av studerande från högskoleutbildning 24

6 Sekretessen för uppgifter i utlandsmyndigheternas beredskapsplanering m.m 27

7 Upprättade lagförslag ...................................... :.......... 30

8 Specialmolivering ........................................................ 30

8.1 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen . ......... 30

8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl. ........................................................................ 32

8.3 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) ... 32

9 Hemställan ............................................................. '...' 32

10 Beslut........................................................................... ... 33

Bilaga 1 Dala- och offentlighetskommitténs lagförslag i

SOU 1986:46 ................................................... 34

Bilaga 2 Dala- och offenfiighetskommitténs sammanfattning .... 35

Bilaga 3 Remissinstanser ......................................... 36

Bilaga 4 Lagförslag i departementspromemorian (Ds Ju 1987:3)

Vissa ändringar i sekretesslagen..................... 37

Bilaga 5 Departementspromemorians sammanfattning 38

Bilaga 6 Remissinstanser ......................................... .. 39

Bilaga 7 Framställning från försvarets materielverk om sekretess

för villkoren i slutna avtal ............................... .. 40

Bilaga 8 Remissinstanser ......................................... 44

Bilaga 9 Framställning från försvarets materielverk om meddelar
frihet ............................ '................................... 45

Bilaga 10 Lagrådels yttrande ....................................... 47

NorstedtsTryckeri, Stockholm 1987 48