Regeringens proposition 1987/88:40

med förslag om vissa ändringar i lagen

(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från 1987/88- 40

arbetsgivare, m.m.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 22 oktober 1987.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

G. Sigurdsen

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i systemet för uppbörd av arbetsgivaravgifter. Ändringarna innebär bl. a. att årsuppgift skall avlämnas endast efter anmaning och att skattemyndigheternas skyldighet atl meddela fastställelsebeslut begränsas. Dessutom föreslås en komplettering av arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet belräffande inbetalda medel till semesterkassa.

Vidare görs en mindre följdändring i lagen (1981:691) om socialavgifter med anledning av redan beslutade ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

Lagstiftningen i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 9), lagrådets yttrande (s. 48) och föredragande statsrådets ställningslagande till lagrådets synpunkter (s. 51).

Den som vill la del av samtliga skäl för lagförslagen mäste därför läsa alla tre delarna.

Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 40

Propositionens lagförslag Prop. 1987/88:40

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare' dels att 14 och 36 §§ skall upphöra att gälla, dels att 2, 10-12, 15-17, 28, 31 och 32 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

I denna lag förslås med

lön: sädan lön eller annan ersättning enligl 2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter på vilken arbetsgivaravgifter skall beräknas;

uppbördsdeklaralion: sådan uppbördsdeklaration som anges i 54 § 1 mom. uppbördslagen (1953: 272);

månadsavgift: de arbetsgivaravgifter som skall redovisas enligt 4 §;

utgiftsår: det kalenderår för vilket arbetsgivaravgifter skall betalas;

årsuppgift: en arbetsgivares re- årsavgift: summan av de arbets-

dovisning för utgifisåreis arbetsgi- givaravgifter som belöper på ut-

varavgifier; giftsåret;

årsavgift: summan av de arbets- årsuppgift: en arbetsgivares upp-

givaravgifter som belöper på ut- gift om den. lön på vilken årsavgift

giflsåret; skall beräknas;

redaravgift: de arbetsgivaravgifter som avser lön för vilken sjömansskatt skall betalas;

kvarstående avgift: det belopp i en årsuppgift med vilkel årsavgiften överstiger summan av inbetalda och tdl beicdning ålagda arbetsgivaravgifter;

överskjutande avgift: del belopp i en årsuppgift med vilkel summan av inbetalda och till betalning ålagda arbetsgivaravgifter överstiger årsavgiften;

restdutionsränta: ränta enligt 24 §; anståndsränta: ränla enligt 54 -\.

10 § Den lokala skattemyndigheten skall fastställa månadsavgiften och i förekommande fall älägga betalningsskyldighet för arbetsgivaren om denne har

1. underläfil atl lämna redovisning enligt 4 §;

2. lämnat oriktig uppgift och månadsavgiften på grund därav blivit för låg; eller

3. ingetl ny uppbördsdeklaralion 3. redovisat för hög månadsavför rättelse av tidigare redovisad gift och beslul om restitution eller månadsavgift. avkortning skall meddelas.

' Senaste lydelse av 14 § 1987:563. :

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:40

Betalningsskyldighet skall också åläggas arbetsgivaren för avgiftsbelopp som har redovisats i uppbördsdeklaration men inte betalats. Belopp för vilket betalningsskyldighet ålagts får omedelbart drivas in.

Kan på grund av brister i arbetsgivarens uppgifter, bokföring eller anteckningar om utgiven lön underlaget för den månadsavgift som skall fastställas inte beräknas tillförlitligt, skall del uppskattas av den lokala skattemyndigheten efter vad som bedöms vara skäligt med hänsyn fill föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och omfattning.

Beslut enligt denna paragraf får Månadsavgift får fastställas
inte meddelas efter den 1 mars årel även ifall då avgifl för samma må-
efter utgifisårel. nad tidigare fastsläUis. Beslut en-

ligt denna paragraf får inle meddelas om årsavgift har fastställts.

11 P

En arbetsgivare skall lämna års- Den lokala skattemyndigheten

uppgift senasl den 1 mars året efter får anmana en arbetsgivare att
utgifisårel inom den lid som angetts i anma-

ningen lämna årsuppgift.

1. om årsavgiften skall beräknas
tdl annal belopp än som arbetsgi
varen betalat eller ålagts betala för
utgiftsåret och skillnaden uppgår
till minsl 100 kronor eUer

2. om den lokala skattemyndig
heten begär del.

Arsuppgiften skall lämnas till Anmaning enligl denna paragraf

den länsskaltemyndighel tid vilken får också utfärdas av riksskattever-

uppbördsdeklaralionen skall läm- ket eller länsskaltemyndighelen.

nas. Har uppbördsdeklaration läm- Har uppbördsdeklaration lämnats

nåls under särskilt redovisnings- under särskilt redovisningsnummer

nummer skall årsuppgift lämnas un- skall årsuppgift lämnas under sam-

der samma nummer. ma nummer.

12 §
I arsuppgiften skall anges

1. arbetsgivarens namn och postadress, personnummer, organisationsnummer eller särskilda redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272);

2. under utgifisårel utgiven lön, dock inräknat del belopp som avses i punkl3;

3. det belopp med vilkel avdrag har gjorts enligt 6 §;

4. den lön på vilken årsavgiften 4. den lön på vilken årsavgiften beräknas; beräknas.

5. årsavgiftens belopp;

6. summan av de arbetsgivaravgifter som har betalats enligt lämnade uppbördsdeklaralioner och de avgifter som arbetsgivaren har ålagts betala för utgifisårel;

■ Senasle lydelse 1986:1388.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:40

7. kvarstående avgifl eller överskjutande avgifl.

Öretal som uppkommer vid beräkningen av årsavgiften bortfaller.

Ärsuppgift skall avges på heder och samvete på blankett enligt fastställt formulär.

15 §-' En arbetsgivare som är uppgifts- En arbetsgivare som lämnat skyldig enligl 11 § första slyckel ofullständig årsuppgift får anma-punkt 1 och som underlåter all läm- nas alt komplettera den. na årsuppgift får anmanas all komma in med uppgiften. Om arsuppgiften är ofullständig, får arbetsgivaren anmanas alt komplettera den.

Efter anmaning är arbetsgivare och arbetstagare skyldiga att inom den tid som har angetts i anmaningen meddela de upplysningar som behövs för kontroll av avgiflsskyldigheten.

Arbetsgivaren och arbetstagaren skall efter anmaning också förete alla handlingar som behövs för kontroll av avgiflsskyldigheten såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning eller kvitto.

Anmaning enligl denna paragraf lår utfärdas av riksskatteverket, läns-skattemyndigheten eller den lokala skallemyndigheten.

Beslämmelserna i 54 § 3 mom. Beslämmelserna i 54 § 3 mom.

uppbördslagen (1953:272) om upp- andra slyckel och tredje stycket
bördsdeklaration skall tillämpas på första meningen uppbördslagen
årsuppgift. (1953:272) om uppbördsdeklaralion

skall lillämpas på årsuppgift.

16 §

Om arbetsgivare eller arbetstaga-        Om arbetsgivare eller arbetstaga
re inte hörsammar en anmaning en-        re inle hörsammar en anmaning en
ligt 15 § första eller andra stycket ligt 15 § första eller andra stycket
får vite föreläggas. Om en arbetsgi-        får vite föreläggas. Om en arbetsgi
vare inte hörsammar en anmaning          vare inte hörsammar en anmaning
enligl II första stycket punkt 2 får enligl 11 får den anmanande myn-
den lokala skallemyndigheten vid digheten vid vite anmana denne alt
vite anmana denne alt inkomma   inkomma med årsuppgift inom viss
med årsuppgift inom viss tid. Be- tid. Bestämmelserna i 83 § upp-
slämmelserna i 83 § uppbördslagen        bördslagen (1953:272) om vite gäl-
(1953:272) om vite gäller därvid i ler därvid i tillämpliga delar,
tillämpliga delar.

17 §

Den lokala skallemyndigheten skall efter den 1 mars året efter utgifisårel fastställa årsavgiften för arbetsgivaren

I. om årsavgiften enligl årsupp- I. om en arbetsgivare i årsupp-

gift uppgår lill större belopp än gift eller annal meddelande har

' Senaste lydelse 1986:1388.

5. om fall föreligger som avses i 19 §; eller

6. om den lokala skallemyndigheten finner att en arbetstagares kostnader bör beräknas till lägre belopp än som följt av beslut enligt 6 § tredje stycket.

6. om den lokala skattemyndigheten finner att en arbetstagares kostnader bör beräknas fill lägre belopp än som följt av beslut enligt 6 § tredje stycket och årsavgiften inle tidigare fastställts.

Fastställelse eriUgt första stycket
I, 2, 4 och 5 får ske även ifall då
årsavgift tidigare fastställts. Fast
ställelse enligt första stycket 1, 2
och 4—6 får underlåtas om belop
pet att återfå eller som återstår att
betala understiger 100 kronor.
Fastställelse enligt första slyckel Fastställelse enligt första slyck-

punkt3 får avse endast avgiftsbe- et 3 får avse endast avgiftsbelopp lopp som inte tidigare fastställts. som inte tidigare fastställts. Yrkan-Yrkandet skall ha kommit in till den det skall ha kommit in till den lokalokala skattemyndigheten före ut- la skaltemyndigheten före utgången gången av andra året efter utgifts- av andra året efter utgiftsåret, året.

Uppgär de arbetsgivaravgifter som återstår att betala till minst 100 kronor, skall arbetsgivaren åläggas betalningsskyldighet för dem. Öretal som uppkommer vid beräkningen bortfaller. Elt belopp för vilkel betalningsskyldighet ålagts får omedelbart drivas in.

Fastställelse enligt denna paragraffår underlåtas om fastställelse av månadsavgift meddelas enligt 10 §.

28 §

Föreslagen lydelse

andra stycket eller 54 §, utgår restavgift och tilläggsavgift enligt 58 § I mom. uppbördslagen (1953:272). Därvid skall bestämmelserna i 58 § 2 mom. första stycket samma lag lillämpas.

Nuvarande lydelse

beslämts enligt 7 §, 19 § andra stycket eller 54 §, utgår restavgift och tilläggsavgift enligl 58 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272). Därvid skall bestämmelserna i 58 § 2 mom. samma lag tillämpas. Vad som har sagls nu skaU tiUämpas också på kvarstående avgifl som inle har betalats inom föreskriven tid.

Uppbördslagens bestämmelser om indrivning, avkortning, avskrivning och antagande av ackordsförslag skall också tillämpas i fråga om belopp på vilkel denna lag är tillämplig. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum.

Prop. 1987/88:40

32 §'

Bestämmelserna i 1-30 §§ gäller också redaravgift, om inte annat följer av vad som föreskrivs i andra stycket eller i 32-37 §§.

I stället för tidsangivelsen den 1 mars året efter utgiftsåret i 10, 11, 14 och 17 §§ skall i fråga om redaravgift gälla den 30 april året efter utgiftsåret.

Bestämmelserna i 1-/3 och 15— 30 §§ gäller också redaravgift, om inte annat följer av vad som föreskrivs i andra stycket eller i 32-i5 och 37 §§.

I slället för tidsangivelsen den 1 mars året efter utgiftsåret i 17 # skall i fråga om redaravgift gälla den 30 april året efter utgiftsåret.

7 mom. Vid kontrolluppgift, som lämnas enligt 1 mom. punkt 1-3, 3b-3f eller 8 skall fogas särskild uppgift (sammandrag av kontrolluppgifter). I sådant sammandrag skall anges namn, postadress och personnummer eller organisationsnummer för den uppgiftsskyldige, antalet lämnade kontrolluppgifter samt det sammanlagda beloppet av de skatteavdrag som har verkställts för preliminär A-skatt under året före taxeringsåret. Har den uppgiftsskyldige tilldelats särskilt redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) skall detta anges i slället för personnummer eller organisationsnummer. Om den uppgiftsskyldige har gjort avdrag för en arbetstagares kostnader enligt 2 kap. 4 § 6 lagen (1981:691) om socialavgifter, skall denna kostnad också anges i sammandraget.

7 mom. Vid kontrolluppgift, som lämnas enligt 1 mom. punkt I -3, 3b-3f eller 8 skall fogas särskild uppgift (sammandrag av kontrolluppgifter). I sådant sammandrag skall anges namn, postadress och personnummer eller organisationsnummer för den uppgiftsskyldige, antalet lämnade kontrolluppgifter saml det sammanlagda beloppet av de skatteavdrag som har verkställts för preliminär A-skatt under året före taxeringsåret. Har den uppgiftsskyldige fill-delats särskilt redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) skall detta anges i stället för personnummer eller organisationsnummer. Om den uppgiftsskyldige har gjort avdrag för en arbetstagares kostnader enligt 2 kap. 4 §6 lagen (1981:691) om socialavgifter, skall denna kostnad också anges i sammandraget. / sammandraget skall också anges det sammanlagda beloppet av semeslerme-del som har betalats ln tdl en semesterkassa och som den uppgiftsskyldige inte skall redovisa i kontrolluppgift.

3 Förslag till Prop. 1987/88:40

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs atl 2 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 4§' Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inle uppgått lill I 000 kronor,

2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,

3. ersättning fill arbetstagare vid 3. ersättning lill arbelslagare vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukdom eller ledighet för vård av barn eller med anledning av barns barn eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen födelse, till den del ersättningen motsvarar sjukpenning eller föräld- motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare får rapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap. 16 § eller uppbära enligt 3 kap. 16 § eller

4 kap. 20 § lagen (1962:381) om all- 4 kap. 18 § lagen (1962:381) om all
män försäkring, män försäkring,

4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har erlagts enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetstagare haft att täcka med ersättningen,

7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligl 47 § tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74), i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpenning,

8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, fill den del denna inte räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring,

9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet är av utländsk nationalitet,

10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 4 eller 5 § lagen
(1984:947) om beskattning av ulländska forskare vid tillfälligt arbete i
Sverige inte ulgör skattepliktig intäkt,

11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring.
Bestämmelsen i första slyckel 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan

beräknas uppgå till minst 10 procerit av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under utgifisårel. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kostnader i viss verksamhel.

I fråga om inkomst från fåmansföretag skall föreskrifterna i punkl 13 av anvisningarna lill 32 § kommunalskaltelagen (1928:370) lillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. ' Senaste lydelse 1986:1139.

Socialdepartementet Prop. 1987/88:40

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den I oktober 1987

Närvarande: statsrådet Sigurdsen, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Lagrådsremiss med förslag om vissa ändringar i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, m. m.

1 Inledning

Den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål finansieras, förutom genom bidrag över statsbudgeten, genom socialavgifter. Avgifterna skall betalas av arbetsgivare, arbetsgivaravgifter, samt av den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning, egenavgifter. De grundläggande bestämmelserna om socialavgifter finns i lagen (1981:691) om socialavgifter. En arbetsgivare skall betala arbetsgivaravgifter, beräknade på de löner och andra ersättningar för arbete han utgett under årel.

Genom tillkomsten av lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare reformerades avgiftsuppbördssystemet. De nya reglerna, som innebär en samordning med det system som gäller för uppbörden av innehållen preliminär skatt enligt uppbördslagen (1953:272), trädde i kraft den Ijanuari 1985.

Riksskatteverket har i skrivelse den 18 december 1986 till socialdepartementet hemställt om vissa ändringar i lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare för atl åsladkomma lättnader och förenklingar i arbetet med fastställelse av arbetsgivaravgifterna och behandlingen av årsuppgift. Riksskatteverket har lill sin skrivelse fogat en promemoria med lagförslag m. m.

Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 1 fogas riksskatteverkets skrivelse och promemoria med undantag av verkels lagförslag och specialmotivering.

Riksskatteverkets skrivelse och promemoria har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden bör fogas till protokollet i detta ärende som bdaga 2.

Utöver riksskatteverkets förslag kommer jag att behandla en fråga om uppgiflsskyldighel för medel inbetalda till semesterkassa samt en smärre justering i lagen (1981:691) om socialavgifter till följd av redan beslutade ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

2 Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter Pp. 1987/88:40 från arbetsgivare

Uppbörden av arbetsgivaravgifter regleras i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, USAL, som trädde i kraft den 1 januari 1985. Avgiftsuppbördssystemet innebär i huvudsak följande.

Uppbörden av arbetsgivaravgifterna knyter an till de löpande löneutbetalningarna och är samordnad med det syslem som gäller för uppbörden av preliminär A-skatt enligt uppbördslagen (1953:272), UBL. En arbetsgivare redovisar varje månad den under föregående månad faktiskt utgivna lönen och räknar ut den avgift (månadsavgift) som belöper på lönesumman. — Med lön avses även vissa naturaförmåner och andra ersättningar för arbete på vilka arbetsgivaravgifter enligl lagen (1981:691) om socialavgifter skall beräknas. — Arbetsgivaren lämnar redovisningen i en uppbördsdeklaralion som innefattar såväl innehållen skatt som avgifter. Skattebeloppet och månadsavgiften belalas till länsskallemyndighetens skattepostgirokonto samtidigt som redovisningen lämnas. En samlad redovisning för avgifterna (årsuppgift) för hela utgifisårel skall lämnas i särskilt angivna fall. Systemet innebär att de arbetsgivaravgifter som månadsvis redovisas och betalas under uppbördsåret för de allra flesta arbetsgivare blir definitiva.

Avgiftsuppbördssystemet administreras av de lokala skattemyndigheterna, länsskatlemyndigheterna och rikiiskatteverket.

3 Överväganden och förslag

3.1 Inledning

Den med innehållen preliminärskatt samordnade uppbörden av socialavgifter från arbetsgivare har fungerat i snart tre år. Enligt riksskatteverket är det allmänna omdömet alt denna uppbörd fungerar mycket väl och att den nya ordningen har mottagits positivt av såväl arbetsgivare som skattemyndigheter.

Vissa inslag i uppbördsregleringen har dock vållat skattemyndigheterna större problem än som kunnal förutses när lagstiftningen infördes. Dessa problem är enligt riksskatteverket hänförliga dels lill USAL:s krav på fastställelse av arbetsgivaravgifterna i vissa fall, dels lill hanteringen av årsuppgifler. Enligt verkets mening har den löpande kontrollen och revisionsverksamheten fått slå tillbaka på grund av den kraffiga arbetsbelastning som dessa problem givil upphov lill.

Riksskatteverket har nu föreslagit vissa ändringar i USAL för att komma fill rätta med de nämnda svårigheterna. Ändringarna innebär i huvudsak all skyldighet för arbetsgivaren att lämna årsuppgift skall föreligga endast efter anmaning och att skyldigheten för skattemyndighet att fastställa månadsavgift med anledning av ändrad uppbördsdeklaration begränsas.

Samtliga remissinstanser är i huvudsak positiva till riksskatteverkets
förslag. Ett par remissinstanser menar atl ytterligare ändringar skulle
kunna göras. Några remissinstanser anser att vissa andra frågor borde 10

lösas i detta sammanhang. Det gäller framför allt frågan om straffrättsliga sanktioner. Slutligen framför elt par remissinstanser önskemål om en fortsatt översyn av avgiftsuppbördssystemet.

För egen del vill jag anföra följande. Den nya lagstiftningen på avgifts-uppbördsområdet som alltså har varit i kraft snart tre år innebär väsentliga förändringar i förhållande lill den dessförinnan gällande ordningen. Det kan synas något tidigt att redan nu dra bestämda slutsatser hur detta nya system fungerar. Å andra sidan är del angeläget att snabbt utnyttja de erfarenheter som tillämpningen hittills har givit och vidta de åtgärder som dessa kan föranleda när det kan ske utan att den principiella uppbyggnaden av systemet påverkas. Detta är särskill angelägel när det gäller ett system som berör etl stort antal arbetsgivare och ulgör en betydande del av skattemyndigheternas arbete. Att begränsa uppgiftslämnandet och alt motverka låsning av stora administrativa resurser vid onödiga rutiner är helt i linje med de förenklingsslrävanden som på senare år präglat skalteförvaltningen.

De ändringsförslag riksskatteverket lagl fram medverkar enligt min mening till atl ytterligare betona avgiftsuppbördens uppbyggnad kring månadsredovisningen och ändrar inte uppbördens konstruktion i sak. De ändringar som nu kommer ifråga kan alltså sägas vara av mindre genomgripande karaktär. På några punkter finner jag ändå skäl att utforma reglerna med viss avvikelse från riksskatteverkets förslag. Jag anser mig därigenom tydligare uttrycka månadsredovisningens betydelse. Eventuella ytterligare ändringar bör anstå till dess det finns tillräckligt underlag för den översyn av lagstiftningen som kan bli aktuell sedan en längre fids erfarenheter av tillämpningen erhållits.

Frågan om straffrättsliga sanktioner på avgiftsområdet behandlades i BRÅ-rapporlen (1983:6) Uppbördsbrott. Åtgärder mot det likvida fusket. I ett samordnat system för uppbörd av källskatter och arbetsgivaravgifter bör de straffrättsliga och administrativa sankfionsbestämmelserna så långt möjligl vara enhetliga. Behandlingen av frågan om straffsankfioner på avgiftsområdet bör därför tas upp i samband med det arbete som pågår inom regeringskansliet med utgångspunkt i den nämnda rapporten och skaltetilläggsutredningens betänkande (SOU 1982:54) Översyn av det skalteadministraliva sanklionssystemel 2. Jag vill i detta sammanhang endasl nämna att Svea hovrätt i dom (DB 32) den 13 mars 1987 behandlat frågan om skattebedrägeri vid underlåten redovisning av arbetsgivaravgifter.

Jag övergår nu till att närmare behandla riksskatteverkets förslag i dess olika delar.

Prop. 1987/88:40

Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Prop. 1987/88:40

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker riksskatteverkets förslag. Länsskaltemyndigheten i Västerbollens län anser atl ordningen med årsuppgift bör kunna avskaifas helt.

Skälen för mitt förslag: Del fr. o. m. år 1985 införda systemet för uppbörd av arbetsgivaravgifter bygger på principen att arbetsgivaren redovisar och betalar sina avgifter för utgifisårel månad för månad, varvid avgifterna beräknas direkt på under föregående månad utgiven avgiftspliktig lön och annan avgiftspliktig ersättning. I förarbetena fill reformen (prop. 1983/84:167 om nya regler för uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, m.m.) förutsågs att en arbetsgivare t.ex. i samband med arbetet med arbetstagarnas kontrolluppgifter, vid bokslut eller vid inkomsldekla-rationen kunde komma atl fmna all han måsle justera eller komplettera de uppgifter som lämnats för utgifisårel i de månadsvisa uppbördsdeklarationerna. På grund härav ansågs föreligga behov av en möjlighet för arbetsgivaren att lämna redovisning i en årsuppgift. Den reglering som infördes innebar en skyldighet för arbetsgivaren alt under vissa förutsättningar lämna årsuppgift. Skyldighet alt lämna årsuppgift föreligger sålunda om årsavgiften (summan av de arbetsgivaravgifter som belöper på utgiftsåret) skall beräknas till annat belopp än som arbetsgivaren betalat eller ålagts betala för utgiftsåret och skillnaden uppgår till minst 100 kr. Sådan skyldighet föreligger vidare om den lokala skattemyndigheten begär att arbetsgivaren skall lämna årsuppgift. Skyldigheten att lämna årsuppgift beräknades komma att beröra en liten del av det totala antalet arbetsgivare.

Årsuppgift skall lämnas senast den 1 mars året efter ulgiftsårel. Tidsgränsen sammanhänger med bestämmelserna om fastställelse av månadsavgift, dvs. beslut i anledning av arbetsgivarens månadsvisa redovisning. Sådana beslut får inle meddelas efter den 1 mars året efter utgifisårel. Beslul som fattas därefter skall avse åisavgiflen, dvs. beslut avseende hela utgifisåreis avgifter.

Riksskatteverket hävdar i sin framställning att avgränsningen mellan beslul om månadsavgift och beslul om årsavgift vållar ett flertal problem. Ell av dessa gäller skattemyndighetens möjligheter att fatta beslul före den 1 mars. Har arbetsgivaren underlåtit att betala en månadsavgift enligt redovisningen i uppbördsdeklaration skall myndigheten rätteligen ålägga arbetsgivaren betalningsskyldighet för resterande belopp. Om myndigheten inte hinner med delta före den 1 mars årel efter utgiftsåret är myndigheten hänvisad till alt fatta beslut avseende årsavgift. Innan etl sådant beslut fattas måste myndigheten dock kontrollera om arbetsgivaren fullgjort sin skyldighet att lämna årsuppgift. Ett krav mot arbetsgivaren på resterande arbetsgivaravgifter fördröjs härigenom avsevärt.

Systemet med en årsuppgift omfallar inte redovisning och betalning av
innehållen skatt. Beslul om betalningsskyldighet för redovisad men obe
tald innehållen skall kan därför alltid meddelas så snart uppbördsdeklara
tion kommit in. Riksskatteverket menar alt det är förvirrande för arbetsgi
varen alt elt krav på arbetsgivaravgifter i vissa fall kommer senare än ett
krav på inbetalning av avdragen skatt när arbetsgivaren inte betalat någol
men lämnat redovisning för både skatt och avgifter i en och samma hand- 12

ling.

För egen del vill jag anföra följande. Det samordnade uppbördssystemet Prop. 1987/88:40 fungerar i stort sett fillfredsställande för både arbetsgivare och skaltemyndigheter. Antalet lämnade årsuppgifler är dock högre än vad som hade kunnal förväntas. Sålunda avlämnades för utgifisårel 1985 ca 82000 och för 1986 ca 69000 årsuppgifler. I dessa redovisades kvarstående avgifter med ca 433 milj. kr. resp. 450 milj. kr., medan överskjutande avgifter redovisades med ca 150 milj. kr. resp. 708 milj. kr. (1986 års siffror preliminära). Av detta begränsade underlag kan möjligtvis dras en försikfig slutsats alt en viss minskning av anlalel årsuppgifler kommer atl ske. De belopp som redovisats i årsuppgifterna har dock ökat. Huruvida detta beror på en osäkerhet som följd av att det gamla uppbördssystemet hade en särskild obligatorisk slutredovisning eller på ett medvetet utnyttjande av arsuppgiften som korrigeringsinstrument eller på något annat torde inte gå att utröna. Jag anser det emellertid angeläget alt förhindra atl en icke avsedd användning av arsuppgiften utvecklas till normal rutin. Jag vill peka på atl en utbredd användning av årsuppgift kan tyda på att noggrannheten vid den månatliga redovisningen i uppbördsdeklaralion har eftersatts. Risk finns också för att en förskjutning av tyngdpunkten mot årsredovisning skulle kunna innebära en medveten senareläggning av betalningen av arbetsgivaravgifterna.

Uppbördssystemels princip om månadsredovisning i uppbördsdeklaration och betalning i anslutning till denna bör ytterligare betonas. Ett avskaffande av arsuppgiften skulle göra denna princip tydligare. För en sådan åtgärd föreligger dock inle tillräckligt underlag. Det är emellertid synnerligen vikfigt att skattemyndigheterna inte åsamkas onödigt merarbete på grund av den formella uppbyggnaden av systemet ulan all de på ett rationellt och snabbt sätt kan fatta nödvändiga beslul. Jag anser därför atl skyldigheten för arbetsgivare att lämna årsuppgift bör kunna avsevärt begränsas. Arsuppgiften kan istället utformas som etl kontrollinstrument för skattemyndigheterna. En skyldighet för arbetsgivare atl lämna årsuppgift bör uppkomma först sedan skattemyndighet uppmanat denne att lämna sådan. Mitt förslag innebär all en arbetsgivare som upptäcker att han har redovisat en för låg eller en för hög månadsavgift inle längre kan rätta redovisningen genom att lämna en årsuppgift. Arbetsgivaren skall istället rätta den felaktiga uppbördsdeklaralionen. Jag vill framhålla atl mitt förslag inte avser all öppna en möjlighel all senarelägga en månadsredovisning eller att utnyttja sisla uppbördsdeklaralionen för utgifisårel som en korrigeringshandling. Därför skall restavgift även fortsättningsvis kunna påföras vid en försenad redovisning och betalning.

Arsuppgiften kommer enligt milt förslag alltså att byta karaktär och bli
elt instrument för skattemyndigheterna vid avgiftskontrollen. Elt behov av
årsuppgift kan t.ex. föreligga när en arbetsgivare har rätt att göra kost
nadsavdrag enligt 6 § USAL och den lokala skallemyndigheten bestämt
hur kostnaderna skall beräknas. Arbetsgivaren skall visserligen i kontroll
uppgiftssammandrag enligt 37 § 7 mom. taxeringslagen (1956:623), TL,
lämna en redovisning för de i uppbördsdeklaralionerna gjorda avdragen
men del kan stundom vara lämpligl atl den lokala skaltemyndigheten
särskilt följer upp de beslut den fattal angående kostnadsavdrag. Del kan 13

också tänkas atl behov av en samlad redovisning i årsuppgift uppkommer om arbetsgivarens redovisning under utgiftsåret varit oregelbunden och skälet härför inte ulan vidare kan förstås.

För avgiftsuppbördssystemet ulgör de kontrolluppgifter enligl 37 § 1 mom. TL, som en arbetsgivare skall lämna till ledning för bl.a. inkomsttaxeringen, det viktigaste instrumentet för avstämnings- och kontrollförfarandet. Med hänsyn bl. a. till. de skillnader som i vissa avseenden finns mellan underlagen för avgifter och underlagen för skatt ger kontrolluppgifterna dock inte alllid tillräckligt besked för en granskning av avgiftsskyldigheten. För avgiftskontrollen finns för närvarande bestämmelser i 15 § USAL som ger skattemyndigheterna vissa befogenheter när en arbetsgivare inle fullgör sin uppgiflsskyldighel eller upplysningar behövs. Härutöver anser jag att det är lämpligt att det finns en möjlighel för skattemyndigheterna att få arbetsgivarens uppgifter om utgiftsårets avgiftsunderlag i den form som skall gälla för årsuppgift.

Rätl att anmana arbetsgivare atl lämna årsuppgift bör fillkomma den lokala skattemyndigheten samt riksskatteverket och länsskattemyndigheterna. Det får förutsättas atl riksskalteverkel på lämpligt sätt utformar sådana rutiner som förhindrar att arbetsgivaren utsätts för krav på årsupp-giftsredovisning från fler än en myndighet för ett och samma ulgiftsår.

Prop. 1987/88:40

3.3 Fastställelsebeslut m. m.

Mitt förslag: Skyldigheten för lokal skattemyndighet att meddela fastställelsebeslut avseende månadsavgift begränsas. Beslut om månadsavgiften skall kunna fattas så länge beslut om fastställelse av årsavgift inte meddelats.

Förutsättningarna för fastställelse av årsavgift ändras endasl i den utsträckning som behövs lill följd av årsuppgiflens ändrade karaktär. Årsavgiften behöver dock inte fastställas om beloppet atl betala eller återfå understiger 100 kr.

Riksskatteverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: Samtliga lillstyrker verkets förslag. Några remissinstanser ifrågasätter om man inte kan gå ännu längre i begränsningen i skyldighet att meddela fastställelsebeslut. Näringslivets företrädare understryker att kravet på rättssäkerhet inte får efterges och framhåller atl godtagna redovisningar inte får ändras i höjande riktning annat än under klart angivna förutsättningar.

uppbördsdeklarationen och även betalar in rätt framräknade månadsavgif- Prop. 1987/88:40 ter fattas inte några beslut av skattemyndigheterna. I vilka situationer beslut om fastställelse och åläggande av betalningsskyldighet skall meddelas anges genom en uppräkning i USAL. Lokal skattemyndighet är sålunda skyldig fastställa månadsavgift och i förekommande fall ålägga betalningsskyldighet bl. a. om arbetsgivaren inger ny deklaration för rättelse av tidigare redovisad månadsavgift. Detta gäller oavsett om rättelsen avser en höjning eller sänkning av avgiften.

Riksskatteverket vill med sitt förslag begränsa de situationer i vilka myndigheterna skall fatta beslut och uppger att myndigheterna uppfattar vissa beslul som meningslösa och att dessa beslut även framstår som obegripliga för arbetsgivarna.

Jag delar verkets uppfattning att man bör sträva efter att rensa bort sådanl som, utan alt systemets effektivitet påverkas, kan avvaras. Givetvis får inte rättssäkerheten sättas i fara.

Enligt riksskatteverket förekommer det ofta att en arbetsgivare, sedan han upptäckt att han i fidigare lämnad deklarafion redovisat en för låg avgift, gör den behövliga rättelsen i ny deklaration.

Del kan onekligen uppfattas som en byråkratisk omgång alt medelst ell särskilt fastställelsebeslut så atl säga lämna en bekräftelse på arbetsgivarens rättade redovisning när den kan godtas, särskilt i de fall arbetsgivaren samfidigt betalar in felande belopp.

Jag anser därför alt det går att undvara fastställelsebeslut i de fall en arbetsgivares redovisning i rättelsedeklarafion i höjande riktning godtas. Har arbetsgivaren däremot i rättelsedeklaralionen lämnat oriktig uppgift skall givetvis ett sådant konstaterande mynna ut i ett beslut om fastställelse av månadsavgift såsom sker i dag. Godtas å andra sidan den rättade redovisningen men arbetsgivaren underlåter att betala in den ytterligare avgift han enligl den rättade uppbördsdeklarationen uppgivit sig vara skyldig betala skall myndigheten dock ålägga honom betalningsskyldighet för belopp som redovisats men inte betalats.

En arbetsgivare kan även medelst en ny deklaration rätta en tidigare för högt redovisad månadsavgift. Enligl nuvarande regler skall månadsavgift fastställas även i sådanl fall. Det bör enligt riksskatteverket också ske fortsättningsvis. Nägra remissinstanser har ifrägasatt om inte fastställelsebeslut kan undvaras även i detla fall.

Det kan noteras alt ett godkännande av arbetsgivarens redovisning när denne vill rätta en tidigare för högt redovisad avgifl i allmänhet leder till återbetalning. Jag anser att grunden för en sådan återbetalning bör dokumenteras i särskilt beslut varigenom månadsavgiften faslslälls. Jag vill i delta sammanhang framhålla det angelägna i alt lokal skattemyndighet innan fastställelsebeslut fattas noga kontrollerar redovisade uppgifter eller, när sådana uppgifter är bristfälliga eller saknas, på lämpligt sätt undersöker arbetsgivarens avgiftsunderlag.

Riksskatteverket har vidare redovisat atl den situationen inte är ovanlig
atl rättelsedeklaration inkommer sent under uppbördsåret och även däref
ter och att myndigheten då på grund av den tidsgräns - den I mars årel
efter utgifisårel - som anges i lagen är förhindrad att fatta beslut om ny 15

månadsavgift. Myndigheten tvingas istället på grund av denna tidsgräns Prop. 1987/88:40

överväga fastställelse av årsavgiften, dvs. beslut på årsbasis. Med mitt

förslag om alt arsuppgiften tas bort som redovisningshandling finns det

inte lika starka skäl som nu att i allai delar göra en skarp avgränsning i tid

beträffande beslut på månads- resp. årsbasis. Jag anser därför, i enlighet

med riksskatteverkets förslag, atl möjlighet bör skapas för myndigheterna

all fatta beslut om betalningsskyldighet för månadsavgift jämväl efter den 1

mars årel efter utgifisårel.

Riksskatteverket har föreslagit atl tidsgränsen den 1 mars året efter utgiftsåret inte skall behällas för andra fastställelsebeslut än de beslut som föranleds av oriktig uppgift eller underlåten redovisning. Del kan.onekligen såsom riksskatteverket anfört ses som en praktisk och hanleringsmäs-sig fördel att i vissa fall vid en viss tidpunkt alltid övergå från fastställelse på månadsbasis till fastställelse på årsbasis. Med hänsyn till att de uppgifter lokal skattemyndighet erhåller efter uppbördsårets utgång i allmänhet avser hela utgifisårel kan del finnas skäl för en sådan ordning vid beslut som föranleds av oriktig uppgift eller underiålen redovisning. Det torde å andra sidan även förekomma alt en oriktig uppgift eller en underlåten redovisning avseende en enda månad upptäcks så sent atl beslul om fastställelse av månadsavgift inle hinner fattas före den 1 mars årel efter ■ utgifisårel. Del finns enligt min mening inle anledning kräva att ifrågavarande beslut efter nämnda tidpunkt alltid skall avse årsavgiften. Det är en av systemets huvudprinciper att betalning eller, när sådan inte skell, krav på betalning skall göras i nära anslutning lill den månad till vilken avgifterna hänför sig. Jag anser därför alt alla slags beslut om månadsavgift skall kunna fattas även efter den 1 mars årel efter utgifisårel. Har etl beslut om hela utgifisåreis avgifter fattats skall det dock inte vara möjligt alt besluta angående en enskild månad. Finner exempelvis lokal skattemyndighet i december månad femte årel efter ulgiftsårel all en arbetsgivare lämnat oriklig uppgift i uppbördsdeklaralionen för april månad under ulgiftsårel skall detla kunna leda fill atl månadsavgiften för april månad fastställs under förutsättning att årsavgiften dessförinnan inte fastställts. Den yttersta tidsgränsen skall givetvis fortfarande vara den sjuåriga preskriptionslid som finns i USAL. Mitt förslag innebär således den förändringen att den lokala skaltemyndigheten skall kunna begränsa sitt beslut till all avse en enskild månad i stället för att besluta om hela årets avgifter efter en viss tidpunkt.

Årsavgift

Såsom framgått av min tidigare redogörelse bygger avgiftsuppbördssyste- ■ mel på att arbetsgivaren ulan anmaning redovisar och betalar sina arbetsgivaravgifter för utgifisårel löpande månad för månad. Endast i den mån skaltemyndigheterna finner fel i redovisning eller betalning eller då arbetsgivaren lämnar ny redovisning för rättelse av en tidigare lämnad redovisning skall de falla särskilda beslut varigenom avgiften faslslälls.

Tidpunkten när beslul om fastställelse av avgifter fattas är avgörande för
vilken form beslutet skall ha. Beslut som meddelas senast den 1 mars året 16

efter utgiftsåret skall avse endast månadsavgift, medan beslut därefter Prop. 1987/88:40 alltid skall avse årsavgift. Detta sammanhänger med alt arbetsgivaren för närvarande i vissa fall är skyldig att avge särskild redovisning, årsuppgift, avseende hela utgiftsårets arbetsgivaravgifter. Denna ordning har valts för att skapa reda i systemet.

Jag har nyss föreslagit att arsuppgiften ges en annan karaktär än hittills. Jag har även föreslagit atl den skarpa gränsen - den 1 mars året efter utgiftsåret - modifieras, framför allt av praktiska skäl.

Även om man, såsom jag föreslagit, tillåter beslut avseende månadsavgiften även efter den 1 mars är det lämpligt att därutöver bibehålla en ordning som möjliggör en övergång från fastställelse på månadsbasis fill fastställelse på årsbasis vid en viss fidpunkt. Denna tidpunkt bör fortfarande vara den 1 mars året efter utgiftsåret.

Jag har nyss föreslagit att månadsavgiften skall kunna fastställas av lokal skattemyndighet oavsett grunden för beslutet så länge beslut om årsavgift inte fattats. Detta kommer i en del situationer medföra att det uppkommer en valmöjlighet för den lokala skattemyndigheten mellan fastställelse av månadsavgift och fastställelse av årsavgift. Detta torde dock inte medföra några olägenheter vare sig för myndigheten eller arbetsgivaren.

Beslut om månadsavgift torde även framdeles meddelas i huvudsak under utgiftsåret eller i nära anslutning till delta. Ju längre tid som förflyter desto mer sannolikl är det att de uppgifter lokal skattemyndighet erhåller och som tyder på att ett avgiftsbeslut skall meddelas är av sådan art och omfattning att ett beslut om årsavgift ter sig lämpligast. Detta gäller exempelvis när det framkommer att arbetsgivarens samtliga uppbördsdeklarationer för året är felakfiga eller när arbetsgivaren helt underläfil att redovisa för ulgiftsårel.

Riksskatteverket uppger att det råder osäkerhet huruvida fastställelse av årsavgift måsle göras i fall då de avgifter, som återstår att betala för arbetsgivaren på grund av ett sådant beslut, understiger 100 kr. Jag anser därför som riksskatteverket att det uttryckligen bör föreskrivas att fastställelsebeslut får underlåtas om belopp alt återfå eller betala understiger 100 kr.

Riksskatteverket har vidare föreslagit att en arbetsgivare skall kunna åläggas betalningsskyldighet för vad han redovisar i en årsuppgift utöver vad han redovisat i uppbördsdeklarationerna utan att årsavgiften dessförinnan behöver fastställas.

Del är enligt min mening inte möjligl att grunda elt betalningsåläggande enbart på arbetsgivarens uppgifter i en årsuppgift om tidigare redovisade belopp. Hänsyn måsle tas till gjorda betalningar och betalningsålägganden. På grund härav och eftersom ett uppgiftslämnande i dessa delar uppenbarligen uppfattats av arbetsgivarna som komplicerat och medfört många felakfiga redovisningar, bör det istället ankomma på den lokala skattemyndigheten att göra erforderliga beräkningar. Beräkningarna bör göras i samband med ett fastställelsebeslut avseende årsavgiften. Med hänsyn till vad som sagts nu anscrjag slutligen att arsuppgiften inte längre behöver innehålla andra uppgifter än som krävs för att bestämma avgiftsunderlaget.

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 40

Mitt förslag: En arbetsgivare som har betalat in medel till en semesterkassa men som inte är skyldig att redovisa inbetalda belopp i kontrolluppgifter skall lämna uppgift om det sammanlagda beloppet i kontrolluppgiflssammandraget.

Skälen för mitt förslag: Arbetsgivare inom vissa branscher, t.ex. byggbranschen, betalar in semestermedel för de anställdas räkning till en särskild semesterkassa. Kassan betalar ut medlen till de anställda i samband med semestern. Förfarandet reglera;? i kollektivavtal för resp. bransch.

Inbetalningen av medel till en semeslerkassa kan ske enligl två olika system. Enligt del ena skall arbetsgivaren vid inbetalningen fill kassan redovisa och betala såväl den innehållna skatt som de arbetsgivaravgifter som hänför sig fill semestermedlen. Enligt det andra systemet skajl arbetsgivaren redovisa och betala endast avgifterna. Skatteavdrag görs i detta fall av semeslerkassan när medlen belalas ut till de anställda. I förstnämnda fall skall arbetsgivaren redovisa till kassan inbetalda belopp i de kontrolluppgifter han är skyldig att lämna enligl 37 § 1 mom. TL. I det andra fallet åligger det semeslerkassan alt lämna kontrolluppgift för utbetalda belopp.

Nuvarande ordning har visat sig medföra olägenheter för både arbetsgivare och skattemyndigheter i de fall semestermedlen inte skall redovisas i arbetsgivarens kontrolluppgifter. Vid avstämningen av redovisade arbetsgivaravgifter mot kontrolluppgifterna ser det ut som om arbetsgivaren har redovisat ett för stort avgiftsunderlag. Skattemyndigheten behöver i dessa fall ta kontakt med arbetsgivaren för atl få uppgift om avgiftsunderiagets storlek. Della medför extra arbete för både arbetsgivare och skattemyndigheter.

En lösning på förevarande problem angavs redan i socialavgiftsutredningens betänkande (Ds S 1983:7) Samordnad uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgift. Där föreslogs all en arbetsgivare som har betalat in medel lill en semesterkassa, men som inle är skyldig att redovisa beloppen i kontrolluppgift, skall åläggas atl lämna uppgift om det sammanlagda beloppet i det kontrolluppgiflssammandrag som han skall lämna enligt 37 § 7 mom. TL. Under remissbehandlingen framkom inget som hindrar en sådan lösning. Jag anser alt den av utredningen föreslagna ordningen bör genomföras nu.

Mitt förslag: Som en följd av beslutade ändringar i 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring görs viss ändring av lagleknisk natur i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Skälen för mitt förslag: I 2 kap. 4 § första stycket 3 lagen (1981:691) om socialavgifter finns en föreskrift om att avgiftsunderlaget skall bestämmas med bortseende bl. a. från ersättning lill arbetstagare vid ledighet för vård av barn eller med anledning av barns födelse, fill den del ersättningen motsvarar föräldrapenning som arbetsgivaren får uppbära enligl 4 kap. 20 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL. Efter förslag i prop. 1984/85:78 om förbättringar inom föräldraförsäkringen, havandeskapspenningen och vissa regler inom sjukpenningförsäkringen beslutade riksdagen (SfU 12, rskr. 125) bl. a. om ny lydelse av 4 kap. AFL. Ändringen innebar bl. a. en omredigering av kapitlet så att huvuddelen av bestämmelserna i 20 § togs in i 18 §. I det sammanhanget förelogs emellertid ingen ändring av den nämnda hänvisningen till 4 kap. 20 § AFL i socialavgiftslagen . En följdändring bör nu göras så att hänvisningen kommer att avse 4 kap. 18 § AFL.

4 Administrativa effekter m.m.

Mitt förslag om förenklingar i avgiftsuppbördssystemet påverkar i första hand de lokala skattemyndigheternas och länsskattemyndigheternas arbete.

Administrativt torde förslagen innebära lättnader både för skaltemyndigheterna och för arbetsgivarna.

Vid den samordnade uppbördens genomförande tillfördes skatteadministrationen ytteriigare resurser bl. a. för all intensifiera och vidareutveckla arbetsgivarkontrollen. Samtidigt har under de senaste åren nya arbetsuppgifter tillkommit för skaltemyndigheterna. Belastningen har medförl all resurserna inte i fillräcklig utsträckning kunnal utnyttjas för den offensiva arbetsgi varkontrollen.

Del är min uppfattning all nu föreslagna ändringar möjliggör etl bättre resursutnyttjande hos skattemyndigheterna. De frigjorda resurserna bör så myckel som möjligt användas lill fördjupad konlroll av källskatten och arbetsgivaravgifterna.

Visst informationsmaterial m. m. behöver tas fram av riksskatteverket. Det ankommer även på verkel alt vidta nödvändiga ändringar i formuläret för årsuppgiftsblanketten och kontrolluppgiflssammandraget.

5 Upprättade lagförslag Prop. 1987/88:40

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Förslaget under 2 har upprättats i samråd med chefen för finansdepartementet. Förslagen bör fogas lill protokollet i detta ärende som bdaga i.'

6 Specialmotivering

6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

2§

I paragrafen anges innebörden av vissa termer som förekommer i lagen. Som framgått av den allmänna motiveringen föreslås arsuppgiften ändra karaklär. Med hänsyn härfill har definitionen ändrats och lill följd därav har en redaktionell ändring gjorts. En arbetsgivare skall vidare inte längre vara skyldig att via årsuppgift redovisa bristande överensstämmelse mellan årsavgift och summan av inbetalda och till betalning ålagda arbetsgivaravgifter. Det föreligger därmed inle längre något behov av att använda begreppen kvarstående resp. överskjutande avgift i lagen. Förklaringen av dessa termer har därför fått ulgå.

10 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om fastställelse av månadsavgift och åläggande av betalningsskyldighet m. m.

Lokal skattemyndighet är enligt gällande lydelse skyldig alt fastställa månadsavgift bl. a. om arbetsgivaren kommer in med en ny deklaration för rättelse av en tidigare redovisad månadsavgift. Ändringen i första stycket tredje punkten innebär en begränsning av denna skyldighet till de situationer då beslul om restitution eller avkortning skall meddelas. Förutsättning skall vara atl månadsavgift har redovisats. Det vanligaste fallet torde bli atl arbetsgivaren inger ny uppbördsdeklaration för rättelse av en tidigare för högt redovisad månadsavgift. Initiativet lill fastställelsebeslut kan givelvis även komma från lokal skattemyndighet som finner att redovisad månadsavgift blivit för hög. Här avses inle felräkning eller misskrivning. Sådana ändringar skall även framdeles åtgäidas ulan fastställelsebeslut.

' Lagförslag 3 överensstämmer helt med det lagförslag med samma nummer som är

fogat till propositionen och har därför här uteslutits. 20

Sista styckets begränsning i tid för skattemyndigheten alt meddela be- Prop. 1987/88:40 slut enligt 10 § har ändrats. Istället skall gälla atl beslul om månadsavgift inte skall kunna meddelas om årsavgift har fastställts. Därutöver skall möjligheten att fatta beslul om månadsavgift inte begränsas på annal sätt än genom regeln i 20 § om all betalningsskyldighet för etl utgiflsårs avgifter skall åläggas en arbetsgivare inom sju år efter utgifisåreis utgång.

11 §

Paragrafen reglerar skyldigheten för en arbetsgivare att lämna årsuppgift. Den nya lydelsen innebär all sådan skyldighet skall föreligga endasl efter anmaning från skattemyndighet. En anmaning bör lämpligen inte utfärdas förrän efter uppbördsårets utgång. I vart fall kan den tidpunkt vid vilken arbetsgivaren senasl skall efterkomma anmaningen inte bestämmas till tid dessförinnan.

Riksskatteverket har föreslagit att konlroll av gjorda kostnadsavdrag via årsuppgift skall kunna ske genom all arbetsgivaren anmanas lämna årsuppgift senasl den 1 mars årel efter utgiftsåret. Annan konlroll av avgiftsskyldigheten via årsuppgift föreslås kunna ske även efter nämnda fidpunkt. Enligt min mening föreligger inte något behov av särskild reglering av tidpunkten.

En anmaning kan bli aktuell sedan en lokal skattemyndighet meddelat beslut beträffande kostnadsavdrag enligl 6 §. Det kan då finnas ett behov av att följa upp ett beslut om kostnadsavdrag ur kontrollsynpunkt. När sådant behov uppkommer kan det ofta vara naturligt att kräva årsuppgift i nära anslutning till ulgiftsårel. Något hinder att jämväl senare begära årsuppgift med anledning av en önskan att kontrollera kostnadsavdragen har dock inte föreskrivits.

Det är möjligt alt lokal skattemyndighet anser sig redan när beslut om kostnadsavdrag meddelas kunna avgöra om den senare avser meddela sådan anmaning. Om kostnadsavdragsbeslul fattats i börian av ulgiftsårel kan visserligen skattemyndigheten på lämpligt sätt redan då meddela arbetsgivaren att han skall lämna årsuppgift. Den formella anmaningen bör dock anstå till en senare tidpunkt då risk annars kan föreligga alt anmaningen bortglöms. Anmaningsbestämmelsen kan vidare bli fillämplig om en arbetsgivare för ulgiftsårel lämnat en oförklarligt oregelbunden redovisning eller om skattemyndigheten av annal skäl vill ha en samlad redovisning av hela utgifisåreis avgiftsunderiag. Det är alltså tillräckligt atl föreskriften utformas som en generell möjlighet att kräva uppgifter om utgifts-årets avgiftsunderlag i årsuppgiflens form.

Befogenhet att utfärda anmaning bör tillkomma förutom lokal skatte
myndighet riksskatteverket och länsskattemyndighet. Det måsle anses
ligga i sakens natur alt arsuppgiften skall inges till anmanande myndighet.
Det ankommer dock givetvis fortfarande på lokal skattemyndighet atl fatta
erforderliga beslut i anledning av de uppgifter som arbetsgivaren lämnat
om utgifisåreis avgiftsunderlag i årsuppgift även om arsuppgiften lämnats
efter anmaning av riksskatteverket eller en länsskaltemyndighel. 21

12 § Prop. 1987/88:40

Paragrafen innehåller beslämmelser om de uppgifter som arsuppgiften skall innehålla. Såsom framgått av den allmänna mofiveringen ändrar arsuppgiften karaktär från redovisningshandling till kontrollinstrument. Med hänsyn härtill föreligger inle behov av sådana uppgifter som för närvarande anges i första stycket punkterna 5, 6 och 7. Dessa punkter har därför fått utgå. Då årsavgiften inle skall anges i arsuppgiften föreligger inle heller behov av andra stycket. Ellanketten för årsuppgift används för närvarande även som elt poslgiroinbetalningskorl. Årsuppgiflens framlida funktion utesluter sådan användning. Del ankommer på riksskatteverket att vidta nödvändiga åtgärder i anledning härav.

14 §

Paragrafen upptar i gällande lydelse en föreskrift om betalning senast den 1 mars året efter utgifisårel av den kvarstående avgifl en arbetsgivare redovisat i årsuppgift. Med hänsyn till årsuppgiflens ändrade användning finns det inte längre någol behov av föreskriften, som följaktligen föreslås upphävd.

15§

Paragrafens första stycke har anpassats till den föreslagna ordningen att skyldighet att lämna årsuppgift skall föreligga endasl efter anmaning. Sådan anmaning föreslås reglerad ill §. I förevarande paragrafs första stycke kvarstår därför anmaningsmöjligheten endast såvitt avser komplettering av ofullständig årsuppgift. Även paragrafens sisla stycke har anpassats lill alt årsuppgift endasl kan komma ifråga efter anmaning.

16 §

Paragrafens bestämmelser om vitesföreläggande har anpassats lill de ändrade anmaningsbestämmelserna i 11 §.

17 §

Paragrafen reglerar de situationer i vilka årsavgiften skall fastställas och när betalningsskyldighet i samband därmed skall åläggas.

Arsuppgiften kommer som framgått av den allmänna motiveringen atl få karaktären av elt kontrollinstrument men kan givetvis även i fortsättningen utgöra underlag för lokal skattemyndighets bedömning av huruvida det fmns anledning atl fastställa årsavgift för arbetsgivaren.

Föreslagen ändring i 10 § innebär att beslut om månadsavgift kan med
delas även efter den tidpunkt som för närvarande gäller, nämligen efter den
1 mars året efter utgiftsåret. Beslul om månadsavgift torde dock även i
fortsättningen i allmänhet meddelas under ulgiftsårel eller i nära anslutning
lill det. Skälet lill att den möjligheten skapats är att skattemyndigheterna 22

stundom inte hinner att fatta beslut om månadsavgift inom den föreskrivna Prop. 1987/88:40 tiden, t.ex. när arbetsgivaren inger ny, rättad, uppbördsdeklaralion strax före den 1 mars. Det kan då vara praktiskt att beslutet får fattas på månadsbasis i stället för på årsbasis. Frågan om beslut bör fattas enligt 10 § eller 17 § bör avgöras efter omständigheterna i det enskilda fallet. Det kan dessutom finnas anledning att även lång tid efter uppbördsårels utgång besluta om månadsavgift när exempelvis arbetsgivaren inger rättad upp-bördsdeklarafion och det klart framslår såsom onödigt att ifrågasätta övriga månadsredovisningar. Har beslut en gång fattats enligt 17 § kan dock 10 § inte tillämpas därefter.

De förutsättningar som för närvarande gäller och som anges i paragrafens första stycke 1-6 har ändrats i den utsträckning som behövs för att anpassa föreskrifterna till den ändring som föreslagils beträffande skyldigheten att lämna årsuppgift. Uppgifter som visar att årsavgiften är större än vad arbetsgivaren betalat eller ålagts betala för utgiftsåret kan framkomma i årsuppgift eller annan uppgift, t. ex. en rättad uppbördsdeklaration, som arbetsgivaren lämnat. I årsuppgift skall årsavgiften inte längre anges.

Såsom framgått av den allmänna motiveringen måste det beslut om betalningsskyldighet som skall fattas av skattemyndigheten alltid innefatta ett beaktande av den betalning arbetsgivaren gjort och de betalningsålägganden myndigheten kan ha beslutat. Eljest riskeras atl arbetsgivaren krävs på betalning för belopp för vilket han redan ålagts betalningsskyldig-hel. Om enbart redovisningen från arbetsgivaren skulle läggas fill grund för vad denne skall betala när han lämnat av en ny redovisning i årsuppgift skulle det vidare kunna inträffa att han undgår att åläggas betalningsskyldighet trots att han inte betalat i enlighet med redovisningen i uppbördsdeklaration och inte heller blivit ålagd betalningsskyldighet för beloppet. De uppgifter arbetsgivaren lämnat om årets avgiftsunderlag kan alltså sedan hänsyn tagits lill betalning och betalningsålägganden utvisa att årsavgiften blir högre än summan av vad arbetsgivaren har betalat och ålagts att betala för utgiftsåret. Ett sådant konstaterande skall komma till uttryck genom att årsavgiften fastställs och arbetsgivaren åläggs betalningsskyldighet för resterande belopp. En föreskrift härom har tagits in i första punkten.

Första stycket punkterna 3 och 4 har anpassats lill årsuppgiflens ändrade karaklär och fill alt avgränsningen mellan fastställelse av månadsavgift och årsavgift modifierats.

I ett nytt andra stycke har intagits en föreskrift om att fastställelse enligt första stycket I, 2 och 4-6 får underlåtas om beloppet att restituera eller för vilket betalningsskyldighet skall åläggas understiger 100 kr. Sådana beslut kan anses onödiga eftersom de inte leder fill någon åtgärd. Uppkommer fråga om avkortning bör dock beslut alltid fattas oavsett beloppets storlek.

Ändringen i nuvarande andra stycke är av redaktionell art.

Som framgått tidigare kan i vissa fall en valmöjlighet behövas för lokal
skattemyndighet så att beslul avseende månadsavgiften kan väljas framför
beslut om årsavgiften. I etl nytt sista stycke har därför tagits in en före
skrift av innebörd atl fastställelsebeslut avseende årsavgiften får underlå- 23
tas om beslut om månadsavgift i stället meddelas.

28 § Prop. 1987/88:40

Med årsuppgiflens nya syfte att vara elt renodlat kontrollinstrument kommer avgifterna inte alt betalas i form av kvarstående avgift. Paragrafen har anpassats härtill.

32 §

Ändringen är en konsekvens av alt länsskaltemyndighel bereds möjlighet att anmana arbetsgivare atl lämna årsuppgift.

36 §

Paragrafen upphävs till följd av ändringen i 11 §. Har arbetsgivare som redovisar redaravgift anmanats lämna årsuppgift skall uppgiften på grund av bestämmelsen i 33 § lämnas till sjömansskatlekontoret.

Ikraftträdandet

De nya beslämmelserna skall gälla fr. o. m. den 1 januari 1988. Till följd av att den under vissa förutsättningar obligatoriska arsuppgiften avskaffas skall de arbetsgivare som enligl nuvarande regler skulle ha behövt lämna en årsuppgift för justering eller komplettering av uppgifter i utgiftsårets uppbördsdeklarationer, istället rätta den felaktiga uppbördsdeklarationen.

6.2 Förslaget till lag om ändnng i taxeringslagen (1956:623)

I 37 § 7 mom. TL föreskrivs all arbetsgivare vid avlämnande av kontrolluppgift skall foga en särskild uppgift, sammandrag av kontrolluppgifter.

Myndigheternas konlroll bör underlättas vad gäller en maskinell avstämning av redovisade arbetsgivaravgifter mot avlämnade kontrolluppgifter. Vidare bör arbetsgivarna få möjlighet att lämna de uppgifter som behövs på ell enkelt sätt. Detta kan uppnås om kontrolluppgiflssammandraget också skall innehålla uppgift om det sammanlagda beloppet av semestermedel som har betalats in till en semesterkassa och som inbelalaren inte skall redovisa i kontrolluppgift.

Skyldigheten att lämna nu förevarande uppgift har reglerats i 37 § 7 mom. TL.

6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Som framgått av den allmänna motiveringen görs en följdändring i 2 kap.
4 § första stycket3 socialavgiftslagen med anledning av redan beslutade
ändringar i AFL. 24

Bilaga 1 Prop. 1987/88:40 Bilaga 1

RIKSSKATTEVERKET 1986-12-18

Uppbördssektionen Regeringen

Socialdepartementet

Angående ändringar i lag (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Sedan lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare trädde i kraft den 1 januari 1985 har det visat sig alt lagen fått vissa, icke förutsedda, negativa konsekvenser för främst de lokala skattemyndigheterna och länsstyrelsernas uppbördsenheter. Dessa konsekvenser är i första hand hänförliga till lagens krav på fastställelse av arbetsgivaravgift och lill dess regler om skyldighet att lämna årsuppgift. Såväl arbetet med fastställelse av arbetsgivaravgifter som behandlingen av årsuppgifterna har tagit ansenliga resurser i anspråk hos de berörda myndigheterna. Detla arbete har skett framför allt på bekostnad av den fördjupade arbetsgivarkonlrollen. På grund av att riksskatteverket (RSV) inte bedömer de nämnda konsekvenserna som övergående och då de berörda myndigheterna från 1987 kommer att belastas med ytterligare arbetsuppgifter av icke obetydlig omfattning, har inom RSV upprättats en promemoria med förslag lill vissa ändringar i lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Lagförslag ingår i promemorian, som biläggs denna skrivelse.

Lagförslaget avser att snabbt åstadkomma vissa lättnader och förenklingar i arbetet med fastställelse av arbetsgivaravgifter och i behandlingen av årsuppgift. Förslaget innebär inga betydande principiella förändringar i det nuvarande regelsystemet.

Beslut i detla ärende har fattats av undertecknad generaldirektör. Vid den slufiiga handläggningen har dessutom deltagit skaltedirektören Malmberg, biträdande skalledirektören Allert och byrådirektören Johnsson, föredragande.

Lennart Nilsson

Stina Johnsson

RIKSSKATTEVERKET PM Prop. 1987/88:40

Uppbördssektionen 1986-12-15 Bilaga 1

Angående vissa ändringar i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Kortfattad redogörelse för det nuvarande regelsystemet

Från och med 1985 genomfördes den samordnade uppbörden av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter. Den samordnade uppbörden innebär atl arbetsgivaren varie månad i en handling, uppbördsdeklaralion (UBD), skall lämna en definitiv redovisning och betalning av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter.

I proposifion (1983/84:167) om nya regler för uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, m. m. uttalade departementschefen:

"Utbetalda löner och andra ersättningar kan fortlöpande hänföras till den redovisningsperiod under vilken de betalats ul. Det är då enligt min mening följdriktigt att redovisningen och inbetalningen av arbetsgivaravgifterna grundas på detta förhållande. Avgifterna bör således redovisas och belalas efter samma principer som gäller källskatt."

"Ett uppbördsförfarande med löpande inbetalning av arbetsgivaravgifterna på grundval av under perioden gjorda löneutbetalningar kan byggas upp helt självständigt eller i samordning med källskattesystemet. En samordning med källskattesystemet framslår som naturlig redan av det skälet att det i båda systemen är fråga om i slort sett samma arbetsgivare. En samordning öppnar också möjlighet till rationaliseringar i flera avseenden. Som exempel på detta kan nämnas följande. Arbetsgivaravgifter och innehållna skatter kan uppbäras i ett system som i alla väsenfiiga delar regleras av gemensamma bestämmelser. Arbetsgivarna får i det samordnade systemet la ställning till frågor om avgiftsskyldighet i nära anslutning lill utbetalningen. Redovisning och inbetalning av avgift och skatt kan ske genom ett enda dokument (uppbördsdeklaralion) och vid ett och samma tillfälle. Gemensamma redovisningsperioder förbättrar jämförbarheten mellan underiagen för skatt och avgifl. Samfiiga uppgifter rörande skatt och avgift kan registreras i del centrala skalleregistrel."

Del nya uppbördssyslemet för arbetsgivaravgifter bygger på alt arbetsgivaren under del löpande avgiftsåret skall redovisa arbetsgivaravgifterna per månad, månadsavgift. När utgifts- och uppbördsåret är lill ända skall arbetsgivarens korrigeringar av arbetsgivaravgiften göras i en speciell handling, arsuppgiften (ÅU), som endast upptar avgifterna och inte skatt. Efter den 1 mars året efter ulgiftsårel beräknas arbetsgivaravgifterna på årsbasis, årsavgift (ÅA).

I socialavgiftsulredningens delbetänkande (Ds 1982:3), som låg till
grund för propositionen om nya regler för uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare, uttalades angående arsuppgiften: "Utrymmet för att redovi
sa arbetsgivaravgifter i årsuppgift som kvarstående avgift har skapats
främst med tanke på de fall i vilka en arbetsgivare enligl systemet har rätt
atl redovisa avgiftsunderlaget först i arsuppgiften. Utredningen tänker
härvid på de fall då en arbetsgivare under utgiftsåret utbetalat lön som inte 27

uppgått lill 5000 kr. Möjlighet atl betala arbetsgivaravgifter i form av Prop. 1987/88:40 kvarstående avgift har också ansetts böra finnas när en arbetsgivare på Bilaga 1 grund av särskilda omständigheter inte haft möjlighet att redovisa ett riktigt avgiftsunderlag förrän i arsuppgiften."

Sedan rätten att förskjuta redovisningen av lön, som inte uppgått till 5000 kr., till ÅU borttagits i del slutliga förslaget uttalade departementschefen i propositionen: "Det nya systemet för uppbörd av arbetsgivaravgifter bör som jag tidigare sagt bygga på principen alt arbetsgivaren betalar sina avgifter för utgiftsåret månad för månad direkl beräknade på avgiftspliktig lön eller annan avgiftspliktig ersättning. Det kan emellertid enligt min mening förutses att en arbetsgivare i samband med arbetet med arbetstagarnas kontrolluppgifter, bokslut eller inkomstdeklaration kan komma att finna att han måste justera eller komplettera de uppgifter som lämnats för utgiftsåret i uppbördsdeklarationerna.. Skyldigheten att lämna årsuppgift bör dock komma att beröra endast en myckel liten del av det totala antalet arbetsgivare. För det helt övervägande antalet arbetsgivare kommer uppbörden att vara avslutad i och med att den sista uppbördsdeklara-fionen avlämnats."

I och med alt arbetsgivaren lämnat sina UBD för året har han i normalfallet fullgjort sin redovisningsskyldighet för arbetsgivaravgifter för ulgiftsårel. Om han, efter det att han i januari lämnat den sista UBD, finner att han betalat för mycket eller för lite arbetsgivaravgifter och belopp att återfå eller betala överstiger 100 kr., är han dock skyldig att lämnat en ÅU. Denna skall avse hela summan av de på utgifisårel belöpande arbetsgivaravgifterna. Avgörande för huruvida skyldighet att lämna ÅU föreligger är inte om redovisningen ulan om betalningen fullgjorts.

Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) skiljer på begreppen "fastställelse" och "åläggande av betalningsskyldighet". 1 USAL avses med fastställelse att storleken av arbetsgivarens sammanlagda avgift för månaden eller årel bestäms. Med åläggande av betalningsskyldighet menas alt arbetsgivaren görs betalningsskyldig för en ej betald, redovisad eller oredovisad avgift.

Reglerna om fastställelse av såväl månads- som årsavgift har tolkats så alt fastställelsen kan ske utan alt man ålägger betalningsskyldighet, liksom alt man kan ålägga betalningsskyldighet för en ej fastställd månadsavgift. Ell åläggande av betalningsskyldighet för årsavgift förutsätter dock att årsavgiften fastställts eller atl den fastställes samtidigt med åläggandet av betalningsskyldighet.

Beslut om fastställelse och åläggande av betalningsskyldighet meddelas av den lokala skattemyndigheten (LSM) i det fögderi där arbetsgivaren är registrerad som arbetsgivare.

Länsstyrelsens och den lokala skattemyndighetens handläggning

Under del löpande utgiftsåret ser LSM inte själva redovisningshandlingen.
UBD registreras och arkiveras hos uppbördsenheten på länsstyrelsen
(LST). I USAL stadgas alt månadsavgiften skall fastställas om arbetsgiva
ren inkommer med ny UBD för rättelse av tidigare redovisad månadsav- 28

gift. På grund av atl de flesta rättningsfallen initieras av kompletteringar av Prop. 1987/88:40 tidigare insänd UBD, och arbetsgivaren i den rättade UBD endast anger Bilaga 1 den felande nettoavgiften, upptäcker inte alltid LST att månadsavgiften skall fastställas. Likaså kan det vara svårt, på grund av att redovisning sker fidigt eller sent i månaden, att hänföra redovisningen fill rätt uppbördsmånad. I mån av tid och upptäckt översänder dock LST kopia av rältelse-UBD till LSM för fastställelse av ny månadsavgift.

Har arbetsgivaren redovisat avgiften men inte helt betalt det redovisade beloppet, anmanas han att betala beloppet. Inkommer inte betalning inom i anmaningen angiven tid, ålägger LSM arbetsgivaren betalningsskyldighet för det felande beloppet. Arbetsgivaravgiften fastställs således inte i dessa fall.

Har arbetsgivaren underläfil att lämna UBD anmanas han maskinellt att lämna UBD. Inkommer ändå ingen redovisning skall LSM rätteligen fastställa månadsavgiften. Eftersom underlag saknas såväl vad det gäller att konstatera alt den försumlige är arbetsgivare som vad det gäller storleken av utbetald lön har LSM inte fastställt månadsavgiften i många fall. Fastställelse fill O kr. har ansetts som icke ändamålsenlig och omständig. LSM har möjlighet att uppskatta underlaget efter vad som kan bedömas som skäligl med hänsyn till verksamhetens art och omfattning. Riksskatteverket (RSV) har dock uttalat att uppskattning inte bör äga rum, om inte LSM dels vet att verksamheten bedrivs med anställd personal och dels kan uppskatta löneunderlaget någorlunda riktigt, t. ex. på grundval av deklarerat underlag föregående månad. (Se "Arbetsbeskrivning inom uppbördsområdet lit. 4.6".)

LSM skall också fastställa månadsavgiften då arbetsgivaren lämnat oriktig uppgift och månadsavgiften på grund därav blivit för låg. Denna fast-ställelsegrund torde på månadsbasis endast bli aktuell i dé fall revision företagits hos arbetsgivaren.

Har arbetsgivaren redovisat arbetsgivaravgiften men LSM ändå skall fastställa avgiften, exempelvis på grund av rättelse-UBD och LSM godtar arbetsgivarens redovisning skickas inte någol beslut ut lill arbetsgivaren. LSM fastställer avgiften genom alt på en kopia av UBD skriva all avgiften fastställs, datum och underskrift av behörig tjänsteman.

Efter den 1 mars året efter utgiftsåret får inte månadsavgift fastställas. Avgiften skall istället fastställas på årsbasis, årsavgift.

Reglerna om när årsavgiften skall fastställas fmns i 17 § USAL. Årsavgiften skall fastställas om

- det finns betalningsbrist den 1 mars

- avgiften blivit för låg på grund av oriktig uppgift eller underlåtenhet att lämna föreskriven uppgift

- arbetsgivaren yrkar atl avgiften skall fastställas fill elt lägre belopp än vad som följer av UBD

- beslul om restitution eller avkortning skall meddelas

- oriktigt underlag på grund av felräkning, felskrivning etc. eller på grund av förändringar i den pensionsgrundande inkomsten har ägt rum

- kostnadsavdraget skall beräknas till ett lägre belopp än som fidigare

beslutats om på månadsbasis 29

LSM skall sålunda besluta om fastställelse av årsavgiften i ett flertal fall, Prop. 1987/88: 40.
exempel på situationer där LSM skalll besluta är Bilaga 1

- för sent inbetald avgift via ÅU

- begäran om återbetalning av för mycket erlagd avgift

- arbetsgivaren har underlåtit atl redovisa månadsavgift och inte lämnat ÅU men har dock lämnat KU

- arbetsgivaren har underlåtit att lämna UBD och ÅU och har inte heller lämnat KU, arbetstagaren har dock tagit upp beloppet under inkomst av Ijänst

- felskrivningar eller felräkningar

- nedsättning av avgiften t. ex. på grund av dom

- all kostnadsavdraget skall beräknas enligt annan grund än arbetsgivaren yrkat.

Arbetet med årsavgiften är en tidsödande uppgift som, bl. a. på grund av reglerna om årsavgift, medför atl LSM kan bli tvingade att, för en och samma arbetsgivare besluta om årsavgiften elt flertal gånger under de sju år efter utgiftsårels utgång som detta är möjligt.

Problemområden

Det allmänna omdömet om den samordnade uppbörden är att den fungerar mycket väl. De genomförda ändringarna har mottagits positivt av såväl arbetsgivarna som LSM/LST. Uppbördsresultalet under löpande år har varit mycket goH.

Vissa stadganden i USAL har dock vållat LSM/LST större problem än vad man kunnat förutse. Dessa problem är hänförliga dels till lagens omfattande krav på fastställelse och dels till hanteringen av ett slort antal ÅU. I och med att konsekvenserna av USAL:s regler innebär en kraftigt ökad arbetsbelastning på redan tungt belastade funktioner hos LSM/LST har såväl den löpande kontrollen som revisionsverksamheten fått stå tillbaka för bl. a. fastställelsebeslut som inle inneburit någon ändring i förhållande lill den lämnade redovisningen.

Fastställelse

LSM och LST ställer sig mycket tveksamma till USAL:s krav på fastställelse. LSM/LST önskar även i della hänseende en överensstämmelse med uppbördslagens (UBL:s) regelsystem för avdragen skatt. I UBL talas endast om åläggande av betalningsskyldighet.

LSM har under den hittills gångna tiden funnit alt fastställelsen av årsavgiften är det största problemet.

I 10 och 17 §§ USAL anges i vilka fall avgiften skall fastställas. Myndigheterna anser atl fastställelsebeslutet i de flesta fall endast är formalia, dvs. elt konfirmerande av lämnade uppgifter. Detta beslut skickas i många fall inte ens ut till arbetsgivaren.

LSM är också tveksamma inför vilka konsekvenser ell fastställelsebe
slut kan få, vad gäller möjligheten a:tl i framtiden återkomma med nyll
fastställelsebeslut (res-judicata effekten). 30

Behandlingen av arbetsgivaravgifter kan, som fidigare nämnts, bli ett Prop. 1987/88:40 långdraget förfarande, som börjar i och med avlämnandet av UBD och som Bilaga 1 kan pågå upptill 7 år (efter utgiftsårets utgång). Under denna period kan ell antal fastställelsebeslut bli aktuella:

- fastställelse av månadsavgiften

- fastställelse av årsavgift på grund av för sent inkommen ÅU eller ÅU med överskjutande avgift

- ändring av årsavgift/ändring av fastställd årsavgift på grund av ändringar av kontrolluppgift

- ändring av årsavgift/ändring av fastställd årsavgift på grund av förändringar av den pensionsgrundande inkomsten

- ändring av årsavgift/ändring av fastställd årsavgift på grund av revision

- ändring av årsavgift/ändring av fastställd årsavgift på grund av kostnadsavdrag.

Flera av de ovan uppräknade orsakerna till fastställelse kan dessutom återkomma.

Den beloppsgräns, som finns angiven i 17 § USAL, gäller endast för åläggande av betalningsskyldighet. Beträffande fastställelsen stadgas att årsavgiften skaU fastställas i de uppräknade fallen. Med hänsyn till att fastställelse skall ske såväl vid betalningsbrist som vid för hög eller för låg redovisning torde, enligl RSV:s uppfattning, uppskattningsvis ca 80 % av alla arbetsgivares arbetsgivaravgiftsredovisning behöva fastställas (ca 185000 st).

Arsuppgiften

Det nya uppbördssystemet bygger på principen alt arbetsgivaravgifterna skall redovisas med sina definitiva belopp månaden efter den fill vilken avgifterna hänför sig. Upptäcks felaktigheter sedan den sista UBD:n för utgiftsåret lämnats har arbetsgivaren en skyldighet att justera tidigare lämnade uppgifter genom att lämna en ÅU. Arbetsgivaren har dock i princip ingen rätt att förskjuta någon del av redovisningen och betalningen av månadsavgifterna fill ÅU.

Avgränsningen i 10 §, jämfört med 17 §, mellan månadsavgift och årsav
gift vållar LSM ett flertal problem. Ett av dessa är atl LSM ofta inte hinner
ålägga betalningsskyldighet eller fastställa månadsavgift för obetalda re
spektive oredovisade månadsavgifter före den 1 mars året efter ulgiftsårel.
På grund av stadgandet i 10 § USAL får beslut enligt denna paragraf inte
meddelas efter den 1 mars året efter utgiftsåret. Detta stadgande gäller
således inte bara fastställelse utan även åläggande av betalningsskyldighet.
Innan beslut om redovisad men inle betald avgift därefter kan meddelas på -
årsbasis, måste LSM kontrollera om arbetsgivaren fullgjort sin skyldighet
att lämna ÅU. Etl krav på arbetsgivaravgiften fördröjs härigenom avse
värt. Det kan också verka förvirrande för arbetsgivaren alt kravet på
arbetsgivaravgift kommer senare än kravet på avdragen skall. Han har ju
dock redovisat dem gemensamt på en och samma handling. Förvirringen
blir,inte mindre av att avgiftsbeslutet omfattar hela årel medan den lämnde
redovisningen omfattade endast månaden. 31

Skyldigheten att lämna ÅU är knuten till betalningen och inte fill redo- Prop. 1987/88: 40 visningen. Det är svårt att hos arbetsgivaren vinna förståelse för att redovi- Bilaga 1 sade avgifter ännu en gång skall redovisas i ÅU. Det naturliga för honom är att skyldigheten att lämna ÅU knyts till hans redovisning och inte till betalningen.

I de fall ÅU inkommer skall LSM lastslälla årsavgiften vid återbetalning eller vid för sen inbetalning. LSM skall även fastställa årsavgiften när redovisningen i ÅU bhvit felaktig. På grund av arbetsgivaravgiftens utformning med två eller fler decimaler, avrundningseffekter m. m. uppkommer elt stort antal fel vid upprätlEindet av ÅU vilka således leder till fastställelse. Det har även visat sig all det s. k. avräkningsbeloppet på ÅU vållat arbetsgivarna åtskilliga problem, vilkel i sin tur förorsakat LSM och LST avsevärt merarbete. Olyckligt är också alt registreringen av ÅU hos LST inträffar under en tidsperiod då arbetsbelastningen är myckel hög.

Ambitionen hos LSM/LST är att återbetalning av för mycket inbetald avgift skall göras så fort som möjligt efter det att ÅU inkommit. För att man inte skall behöva betala ut restitutionsränta skall återbetalning ske före den 1 juli året efter ulgiftsårel. Någon omfattande undersökning av arbetsgivarens avgiflsskyldighet är därmed inte möjlig. Mol kravet på snabb fastställelse och återbetalning slår önskemålet all, för undvikande av res judicata-effekten, avvakta med fastställelsebeslut intill dess taxeringsperioden för arbetstagarna gått till ända.

Utgångspunkter för ändringsförslaget

RSV delar LST:s/LSM:s slutsatser angående de negativa följderna av vissa stadganden i USAL samt gör den bedömningen att dessa i stor utsträckning kan förväntas kvarstå även sedan de inledande övergångsproblemen lösts.

På grund av vad som antecknats angående konsekvenserna för såväl arbetsgivarna som LST'/LSM av vissa av USAL:s stadganden finner RSV det vara mycket angelägel atl vissa justeringar av USAL, i avvaktan på en eventuell framtida översyn, snabbt kommer till stånd. Ändamålet med det nedan framlagda ändringsförslaget är alt förenkla, samordna uppbörden av skatt och avgift så långt som möjligt även efter uppbördsårels utgång, underlätta förståelsen för uppbördssystemet saml hos LSM frigöra resurser för offensiv verksamhet.

Genom att avskaffa onödigt uppgiftslämnande och begränsa antalet fall då fastställelse skall ske förenklas, förfarandet för såväl arbetsgivarna som myndigheterna samtidigt som det strida pappersflödet minskas betydligt.

Genom att möjliggöra rättelser av avdragen skatt och arbetsgivaravgifter med en och samma handling även efter uppbördsårels slul saml genom att ett och samma beslut kan omfatta biide avdragen skatt och arbetsgivaravgift har samordningen av uppbörden gått ell steg framåt vilket i sin tur innebär att förståelsen för uppbördssystemet ökar hos såväl arbetsgivarna som LST/LSM.

' Med LST avses även de fr. o. m. 1 januari 1987 inrättade länsskatlemyndigheterna. 32

De föreslagna ändringarna kan inte förväntas innebära några förluster i Prop. 1987/88:40 uppbörds verksamheten. Flertalet arbetsgivare kommer, som nu sker be- Bilaga 1 träffande avdragen skatt, alt justera sin avgiftsredovisning vartefter eventuella felaktigheter upptäcks. De som inte frivilligt korrigerar sin redovisning kommer som idag att upptäckas i LSM:s manuella och maskinella kontroll.

Redan i dagsläget har den extra belastning, som de nytillkomna arbetsuppgifterna med den samordnade uppbörden medfört, inneburit att väsentliga resurser hos LST/LSM lagils i anspråk. Under 1987 tillkommer för dessa myndigheters vidkommande ytterligare uppgifter för vilka någon resursförstärkning inte kan förväntas. Bland dessa uppgifter märks främst förhandsbesked i socialavgiftsfrågor, förenklad taxering med laxerings-meddelande omfattande såväl lön som avdragen skatt redan under sommaren laxeringsåret och del nya omprövningsinstitutet enligt förvaltningslagen. Resurser för de nyfillkomna arbetsuppgifter som den samordnade uppbörden medfört har under 1985 och 1986 i stor utsträckning tagits från den offensiva arbetsgivarkontrollverksamheten. De nedan föreslagna ändringarna medför att resurser alertas för den offensiva verksamheten och att resurser frigöras för de nytillkommande arbetsuppgifterna. Förutom framtagandet av vissa blanketter och information till arbetsgivarna, medför förslaget inga ytterligare kostnader för statsverket.

Ändringsförslaget innebär att

1) redovisningen blir avgörande för myndigheternas skyldighet att fastställa såväl månads- som årsavgift

2) redovisningen och fastställelsen frikopplas helt från betalningen och åläggandel av betalningsskyldighet

3) årsuppgift skall lämnas endasl efter anmaning

4) fastställelsebeslut, som inte innebär någon ändring av redovisad avgift,
slopas

1. T och med att arbetsgivarens redovisning och inte betalningen blir avgörande för LSM:s skyldighet att fastställa månads- och årsavgift uppnås alt bl. a. felräkningar inle medför fastställelse.

För arbetsgivaren bör etl regelsystem där fastställelsen av avgiften knyts till den av honom angivna redovisningen vara enklare all förstå än det nuvarande, i vilket arbetsgivaren kan erhålla ett fastställelsebeslut som är beloppsmässigt lika med den av honom lämnade redovisningen. Den föreslagna principen får också anses bättre överensstämma med UBL:s och UBF:s synsätt i detla avseende (jfr möjligheten att alltid betalningsanmana på redovisade belopp).

2.1 och med att redovisningen blir avgörande för frågan om fastställelse, kan åläggande av betalningsskyldighet helt frikopplas från fastställelsen. Detta innebär att redovisade månadsbelopp inte behöver fastställas som årsavgift endast av den anledningen att de är obetalda 1 mars året efter utgiftsåret. Redovisade avgifter på månadsbasis kan således behandlas som månadsavgifter även efter nämnda datum.

3. Genom att göra ÅU till en redovisningshandling, som bara skall inges
efter anmaning från myndighel, betonas månadsredovisningens betydelse
ytterligare. I och med att även redovisningen av bilförmåner skall ske på 33

3 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 40

månadsbasis (fr.o.m. 1987) är principen om månadsredovisningen hell Prop. 1987/88:40
genomförd. Bilaga 1

Rättelse på årsbasis skall forlsältningsvis, i flertalet fall, ske på motsvarande sätt som nu sker beträffande avdragen skalt, dvs. att arbetsgivaren, i den mån han finner all summan av de lämnade månadsredovisningarna är för låg, skall lämna redovisning och betalning för del felande beloppet medelst en ny uppbördsdeklaration för berört ulgiftsår. I den mån arbetsgivaren finner att summan av de lämnade månadsredovisningarna är för hög skall han till LST/LSM, lämna en skrivelse i vilken han begär återbetalning och redogör för hur felet uppstått saml i förekommande fall bifoga nya rättade kontrolluppgifter. Arbetsgivaren får således möjlighet att i en och samma handling rätta såväl avdragen skalt som arbetsgivaravgift.

Erfarenhetsmässigt har konstaterats att redovisningsfel vad gäller avdragen skatt och vad gäller arbetsgivaravgift ofta återfinns samtidigt hos samme arbetsgivare. Det nuvarande förfarandet vid rättelse av avdragen skalt har fungerat smidigt och problemfritt sedan 1981. En rättad kontrolluppgift, det mest frekventa incitamentet till ändring av arbetsgivaravgiften, innefattar ofta ändring av både skatt och avgiftsunderlag, vilket även detla talar för ett samordnat rältelseförfarande.

4. En av huvudprinciperna i USAL är alt arbetsgivarens redovisning godtas ulan prövning. För månadsavgiften finns dock två undantag: dels fastställelse vid underlåten redovisning dels fastställelse i de fall då arbetsgivaren rättal tidigare lämnad redovisning. I det lämnade förslaget renodlas denna huvudprincip ytterligare genom att endast avvikelser från arbetsgivarens redovisning samt sänkning av tidigare redovisad avgift skall föranleda fastställelse.

Bilaga 2 Prop. 1987/88:40 Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över riksskatteverkets skrivelse och promemoria den 18 december 1986 ang. ändringar i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden kommit in från riksförsäkringsverket (RFV), kammarrätten i Stockholm, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), länsskattemyndigheterna i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Malmöhus och Västerbottens län. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Småföretagens Riksorganisation, Sveriges industriförbund, Kooperativa förbundet (KF), Sveriges köpmannaförbund, Föreningen auktoriserade revisorer (FAR) och Svenska revisorsamfundet SRS. SAF och Sveriges industriförbund har avgivit ett gemensamt yttrande.

Länsskattemyndigheterna har bifogat yttranden som de har inhämtat från lokala skattemyndigheter.

1 Allmänt

Samtliga remissinstanser är i huvudsak positiva till riksskatteverkets förslag, dvs. vissa ändringar i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (USAL) som innebär förenklingar i redovisningssystemet. Ett par remissinstanser menar alt ytterligare ändringar skulle kunna göras. Några remissinstanser anser alt vissa andra frågor borde lösas i detta sammanhang. Del gäller framför allt frågan om straffrättsliga sanktioner. Slutligen framför ett par remissinstanser önskemål om en fortsatt översyn av avgiftsuppbördssystemet.

RFV tillstyrker förslaget men uppger atl förslaget inte får någon direkt belydelse för den handläggning av ärenden om arbetsgivaravgifter som fortfarande ombesöris av verket.

Kammarrätten i Stockholm som pekar på att den i många sammanhang framhållit att skalle- och avgiflslagstiftningen är alldeles för invecklad och lung att tillämpa, hälsar förslaget med tillfredsställelse då del synes innebära en viss — om än mycket begränsad - förenkling.

Statskontoret stödjer riksskatteverkets ändringsförslag och framhåller
att genom lättnader i reglerna gällande årsuppgift skapas förutsättningar
för ytterligare samordning mellan källskatt och arbetsgivaravgift. Dessut
om begränsas uppgiftslämnandet mellan myndigheter och arbetsgivare,
vilket bl. a. underlättar arbetsgivarens förståelse för uppbördssystemet. -
Statskontoret förordar vidare att arbetet med att förenkla systemet och
hanteringen fortsätter. Enligt statskontorets bedömning finns det ett behov
av att förenkla beräkningen av arbetsgivaravgifterna. De många felaktiga
redovisningarna och betalningarna av socialavgifter, som bl. a. föranlett
riksskatteverkets ändringsförslag, kan också vara en signal om alt reglerna 35

för beräkning av arbetsgivaravgifterna fortfarande är för krångliga. Ett sätt Prop. 1987/88:40 att förenkla kan vara att låta samma underlag ligga till grund för beräkning- Bilaga 2 arna av arbetsgivaravgifter och källskatt.

RRV anser atl riksskatteverkets förslag lill ändringar i USAL innebär välbehövliga förenklingar i arbetet med arbetsgivaravgifterna trots att riksskatteverket inte närmare utrett vad det egna förslaget kommer att få för konsekvenser vad avser t. ex. storleken på de resurser som frikopplas för den offensiva verksamheten eller uppbördsresultatet.

Länsskattemyndigheten i Stockholms län anser atl grundtanken i förslaget att förenkla och jämställa hanteringen av avgifterna med skatterna är ett steg i rätt riktning. Det är utomordentligt viktigt att det inom riksskatteverket avsätts resurser att snarast genomföra motsvarande förenklingar inom det tekniska området som inom det materiella. Den tekniska hanteringen är väl så resurskrävande som den materiella hanteringen av årsuppgifler och beslut.

Länsskattemyndigheten i Västerbottens län tillstyrker förslaget om lagändringar i den omfattning som föreslagits men förordar fortsatt utredning om möjligheten att gå ännu längre i förenklingar.

Svenska kommunförbundet tillstyrker förslaget, då det syftar till en effektivisering av offentlig verksamhel.

Landstingsförbundet som tillstyrker förslaget uppger att genom de föreslagna ändringarna och förenklingarna i uppbördssystemet kan resurser i stället användas för mer angelägna ändamål hos både arbetsgivarna och de stafiiga myndigheterna.

LRF, som åberopar etl utlåtande från Lantbrukarnas skattedelegation, uppger sig inte ha något att erinra mol det framlagda förslaget.

SAF och Sveriges industriförbund som i huvudsak är posifiva till de aktuella förslagen anför att hanteringen av skatte- och avgiftsuppbörden är synnerligen resurskrävande för arbetsgivarna och innebär miljardkostnader. Kraven på precision i redovisningen är stora. Misstag leder till sanktioner. — Regelsystemen har blivit alltmer komplicerade. Nya svårbemästrade uppgifter har lagts på företagen. Organisationerna avvisade därför förslaget om den samordnade uppbörden och även förslagen i betänkandet Naturaförmåner II om alt socialavgifter och preliminärskalt generellt skall tas ut på naturaförmåner. — Det är dessutom en närmast katastrofal felsyn om man tror sig åstadkomma samhällsekonomiska vinster genom en övervältring av arbetsuppgifter inom skatte- och avgiftsområdet från myndigheter till företagsamheten. Att kostnadsbesparingar uppnås på myndighetssidan innebär givetvis inte att kostnaderna "försvinner". De läggs primärt på företagen men kommer slutligen att innebära en belastning på samhällsekonomin i sin helhet. - I det fortsatta arbetet på skatte- och avgiftsområdet bör därför alla möjligheter till förenklingar och lättnader på företagsnivå tas tillvara.

Småförelagens Riksorganisation tillstyrker riksskatteverkets förslag un
der förutsättning att de av organisationen påtalade bristerna i fråga om
rättssäkerheten blir beaktade. Organisationen anför vidare att redovisning
och inbetalning av skatter och avgifter tar betydande resurser i anspråk
och upplevs ofta som onödigt krångliga av de avgiftsskyldiga. De samman- 36

tagna effekterna av förändringarna av uppbörden på skatte- och avgiftsom- Prop. 1987/88:40 rådet har medfört en avsevärd höjning av företagens kostnader. - Del är Bilaga 2 ett oavvisligt krav att dessa omständigheter beaktas vid förändringar av uppbördsreglema.

KF tillstyrker riksskatteverkets förslag och framhåller att systemet med samordnad uppbörd fungerar bra. De negativa erfarenheter som redovisas i promemorian tycks främst beröra skattemyndigheterna och bör givetvis så långt möjligt åtgärdas. KF kan inte finna annat än atl de föreslagna förenklade förfarandena i fråga om fastställelse av arbetsgivaravgift och skyldighet att lämna årsuppgift skulle ge åsyftat resultat.

Sveriges köpmannaförbund har, med viss reservation beträffande effekterna av ett minskat antal fastställelsebeslut, ingen erinran mot de av RSV framförda förslagen. Förbundet anför vidare att företagens arbete med redovisning och inbetalning av skatter är omfattande. Det är angeläget att detta arbete underlättas. Som ett led i denna strävan har statsmakterna infört en samordnad uppbörd av avdragen skatt och arbetsgivareavgifter. Detta har emellertid inneburit en omfattande indragning av likviditet från företagen, vilket särskilt för de mindre företagen har skapat stora problem. Ett fortsatt reformarbete i syfte att underlätta och förenkla uppbörden av skilda skatter måste ske med beaktande också av de ekonomiska effekterna för de berörda företagen.

FAR tillstyrker förslaget och anser att det är ägnat att främja en förenkling utan att arbetsgivarens möjligheter till rättelse av lämnade uppgifter går förlorade. Svenska revisorsamfundet SRS tillstyrker med liknande motivering.

2 Ändrade förutsättningar för att lämna årsuppgift

RRV anför att verkets erfarenheter, vilka bl. a. samlats genom förvaltningsrevisioner, går i samma riktning som de slutsatser riksskatteverket drar. Det är viktigt att skatteuppbörd sker så "nära källan" som möjligt, dvs. varje månad. Den månadsvisa redovisningens betydelse bör ytterligare stärkas. Det är av stor vikt att den månadsvisa redovisningen inte försämras i förhållande till nuläget eftersom RRV utnyttjar riksskatteverkets s. k. månadsrapporter som en av utgångspunkterna för prognoser av statsbudgetens löpande inkomster från inkomstskatter och lagstadgade socialavgifter.

Länsskaltemyndighelen i Stockholms län uppger att tveksamheten till
arsuppgiften, och dess utformning, som generellt korrigeringsinstrument
för avgifterna var mycket stor redan inför den samordnade uppbörden
1985. Det är därför naturligt att göra förändringar som innebär att årsupp
giflens roll och betydelse tonas ner samt att årsuppgiflens utformning
ändras till att avse både avgifterna och den preliminära A-skatten. -
Länsskattemyndigheten är övertygad om att flertalet felaktigheter i arbets
givarnas skatte- och avgiftsredovisning upptäcks i samband med att arbets
tagarnas kontrolluppgifter upprättas. Behovet av korrigeringar, efter upp
bördsårets utgång, från arbetsgivarnas sida skulle minska till ett marginellt
antal om tidpunkten för kontrolluppgiftslämnandet knöts fill fidpunkten att 37

lämna uppbördsdeklarafion för december månad. Man skulle därigenom Prop. 1987/88:40 uppnå effekten all de flesta justeringar skulle göras i en uppbördsdeklara- Bilaga 2 tion. Tidpunkten borde ligga mellan den 18:e och sisla januari året efter ulgiftsårel. En yllerligare effekt vore all lokala skattemyndigheten skulle få en viss tidigareläggning av beredningen och registreringen av kontrolluppgifterna. Med hänsyn till alt alla som lämnar s. k. förenklad deklaration skall få ett taxeringsbesked redan ijuni under taxeringsåret så torde alla lidsinbesparingar vara välkomna. En sådan här förändring går utmärkt att kombinera med grundtanken om att årsuppgift endast skall lämnas efter anmaning av lokal skattemyndighet. - För arbetsgivarnas del torde det totalt sett innebära en förbättring genom atl årsavstämningsarbetel sker parallellt med att underlaget för uppbördsdeklaration avseende december och kontrolluppgifterna tas fram. Inte minst på lång sikl torde anlalel kontakter med skaltemyndigheterna minska. — Länsskaltemyndigheten förutsätter slutligen att möjligheten att ge vissa kategorier av arbetsgivare dispens att betala i årsuppgift bibehålls.

Länsskaltemyndighelen i Malmöhus län anser att den största nackdelen med att slopa årsuppgiflen/årsavgiften är handläggningen vid ändring av flera månadsavgifter efter utgifisåreis utgång, dvs. efter den 18 januari. -Ell sätt att lösa detta problem är att lägga samtliga ändringar på den sista uppbördsmånaden under utgiftsåret. En liknande regel som finns i mervärdeskattelagens 34 § bör införas i USAL. - Att lägga ändringar hänförliga till flera månader på den sista uppbördsmånaden bör gälla oavsett om ändringarna kan hänföras till rätt månad eller inte. Emellertid bör, då ändringarna kan hänföras till rätta månader, specifikafion lämnas till beslul som visar korrekt redovisning resp. månad.

Länsskattemyndigheten i Västerbottens län framhåller atl i och med att
den obligatoriska arsuppgiften enligl förslaget avskaffas, bortfaller arbets
uppgifter både hos arbetsgivare och berörda myndigheter. Länsskaltemyn
dighelen delar den uppfattningen, all del är av stort värde atl frigöra så
myckel resurser som möjligl för fördjupad kontroll. - De föreslagna
ändringarna förväntas inle enligt promemorian medföra några förluster i
uppbördsverksamheten, eftersom - enligt promemorian - flertalet arbets
givare kommer, som nu sker beträffande avdragen skatt, all justera sin
avgiftsredovisning varefter eventuella felaktigheter upptäcks. De arbetsgi
vare, som inte frivilligl korrigerar sin redovisning, kommer att upptäckas i
den lokala skattemyndighetens kontrollverksamhet. Länsskaltemyndighe
ten anser det också vara sannolikt, att det inte torde uppslå stora förluster i
uppbördsverksamheten genom all arsuppgiften inle obligatoriskt inläm
nas, utan endast efter anmaning. En avslämningsmöjlighelimellan inlämna
de kontrolluppgifter ifrån arbetsgivare och föregående års uppbördsdekla
rationer är enligl länsskallemyndighetens uppfattning av värde för kontroll.
av den samordnade uppbörden. Det är därför viktigt, att tekniska förutsätt
ningar skapas för en möjlighet till avstämning mellan kontrolluppgifter och
uppbördsdeklarationer så tidigt som möjligt. - Länsskaltemyndigheten
anser att förslagen inte gått tillräckligt långt och menar atl systemet med
årsuppgift bör kunna avskaffas hell. De felaktigheter, som arbetsgivaren
exempelvis vid årsslutet konstaterar för uppbördsåret, kan med lätthet 38

korrigeras i en uppbördsdeklaration för januari månad. Eventuellt kan Prop. 1987/88:40 deklarafionsblankelten förses med utrymme speciellt för denna typ av Bilaga 2 korrigering. Tiden för inlämnande av januari månads uppbördsdeklaration bör i sådana fall kunna förlängas till den 31 januari. En sådan lagändring torde ulan större svårighet kunna anpassas bl. a. till reglerna om restavgift m. m., som för närvarande är föremål för översyn hos riksskatteverket.

3 Fastställelsebeslut

Länsskaltemyndigheten i Stockholms län ifrågasätter om man inle kan gå ell steg längre och ta bort också vissa andra fastställelsebeslut.

Länsskaltemyndigheten i Göteborgs och Bohus län anser utöver vad riksskatteverket föreslagit alt fastställelsebeslut bör kunna slopas även i de fall ändrade redovisningar innebär sänkning av tidigare redovisning när ändringen godtas. — Alla "onödiga" beslut bör undvikas. När arbetsgivare inkommer med ändrad redovisning och begär att få tillbaka för mycket inbetalt belopp, bör länsskattemyndigheten efter sedvanlig kontroll med den lokala skaltemyndigheten acceptera redovisningen och göra återbetalning. Det finns i allmänhet ingen anledning all misstro arbetsgivare, som frivilligt vill ändra sin redovisning.

Enligt länsskattemyndighetens i Västerbollens län mening bör vidare utredning göras angående möjligheten att slopa kravet på fastställande av såväl årsavgift som månadsavgift. I enlighet med mervärdeskattelagen borde införas möjlighet fill automatiskt beslut, och om besvär anförs av arbetsgivaren, slutligt beslut. Detta skulle medföra både förenklingar och inbesparande av arbete för främst de lokala skattemyndigheterna.

SAF och Sveriges industriförbund vill understryka att ändringarna inte får ge upphov ull ökad rättsosäkerhet för berörda arbetsgivare. Den enda rimliga ordning som kan tillgodose såväl myndighetssidans intresse av en fungerande och effektiv kontroll som arbetsgivarsidans självklara krav på rättssäkerhet är att en godtagen redovisning av avgifter inle skall få ändras i höjande riklning med mindre än att arbetsgivaren lämnat en oriktig uppgift som följts vid avgiftsberäkningen. Det skall för att dra en parallell med inkomsttaxeringen vara fråga om eflertaxeringsskäl. Detta bör självfallet gälla oberoende av om den av arbetsgivarna lämnade deklarationen godtas utan formella myndighelsbeslul eller i det fall då ett fastställelsebeslut meddelas. Den nu gällande perioden för åläggande av betalningsskyldighet - sju år efter utgiftsåret - är också betydligt längre än vad som kan motiveras utifrån konlrollskäl, särskilt som perioden kan föriängas i samband med skattebrott.

Småföretagens Riksorganisation uppger atl den inte vill motsätta sig
den föreslagna förenklingen av hanteringen såvitt gäller fastställelsebeslut.
Organisationen vill dock framhålla att en minskad användning av faststäl
lelsebeslut inte får leda till att de avgiftsskyldigas rättsskydd mot höjning
av avgiften urholkas. Det måste klargöras att del i detta avseende inte är
någon skillnad i de fall en redovisning godtas utan ett formellt beslul om
fastställelse och här ett fastställelsebeslut har fattats utan någon egentlig
prövning. - Enligt Småföretagens Riksorganisations mening bör en god- 39

tagen redovisning inle få ändras med påförande av högre avgift annal än Prop. 1987/88:40 under klart definierade förutsättningar. Ändring bör aldrig komma ifråga i Bilaga 2 andra fall än när den avgiftsskyldige har lämnat en oriktig uppgift i redovisningen. Beslämmelser av denna innebörd bör införas vid uppbörden av socialavgifter.

Sveriges köpmannaförbund är något tveksamt till vilka de yttersta effekterna av ett kraftigt minskat anlal fas;tställelsebeslut om socialavgifter kan bli från rättssäkerhetssynpunkt. F.n. kan en företagare räkna med att fastställda socialavgifter också är de som han slutligen skall ha betalt. En framtida avsaknad av fastställelsebeslut skulle kunna leda till atl skattemyndigheterna under en lång period, inemot sju år, skulle ha ökade möjligheter att återkomma och genom etl fastställelsebeslut avkräva en företagare ytterligare avgifter, även i situationer då arbetsgivaren har lämnat de uppgifter som han har kunnat till grund för beskattningen. Förbundet anser därför alt det i lagstiftningen nu uttryckligen bör anges att höjning av redovisade avgifter som godtagits enbart skall få ske när arbetsgivaren har lämnat oriktiga uppgifter som grund för avgiftsberäkningen.

4 Övrigt

Länsskaltemyndigheten i Stockholms län anser att den ytterligare samordning som förslaget innebär kommer än mer atl belysa en viktig skillnad mellan avgifts- och skatteområdet, nämligen beträffande bestämmelserna om restitutionsränta. Det måste te sig märkligt för en arbetsgivare atl han endasl får ränla på avgifterna, speciellt som det i framtiden kommer att bli vanligare att skatt och avgift återbetalas samtidigt.

Länsskaltemyndigheten i Malmöhus län som åberopar vad som angavs i departementspromemorian Samordnad uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgift om straffrättsliga sanktioner och efterlyser bestämmelser i USAL i denna fråga. Länsskaltemyndigheten hävdar att nuvarande regler och föreslagna ändringar i USAL belräffande fastställelse av årsavgift/månadsavgift innebär att skattebrotlslagens regler endast i undantagsfall kan tillämpas, då arbetsgivare lämnat oriktig uppgift. Om motsvarande skett exempelvis vid redovisning av mervärdeskatt och skatteavdrag, hade skattebrottslagens bestämmelser varit tillämpliga. Detta förhållande är otillfredsställande ur enhellighelssynpunkt. Länsskaltemyndigheten anser således atl del är viktigt att USAL kompletteras med regler som gör det möjligl all använda straffrättsliga sanktioner mot arbetsgivaren som lämnar oriktig uppgift vid redovisning av arbetsgivaravgift.

Även länsskaltemyndighelen i Västerbottens län tar upp frågan om straffrättsliga sanktioner och anser del önskvärt alt kompletterande lagregler införs. Länsskatlemyndigheten framhåller vidare att många anmaningar att insända uppbördsdeklarationer görs efter varje uppbördsmånad till arbetsgivare, som tillfälligtvis inle har utbetalat löner. Även sådana arbetsgivare borde ha skyldighet att inlämna en s. k. 0-UBD, varefter någon anmaning inte behövde utsändas till dessa.

KF föreslår att tidpunkten för den sista uppbördsdeklarafionen flyttas
fram lill den 31 januari, dvs. samma datum som gäller för avlämnande av 40

kontrolluppgifter, eller i vart fall till den 25 januari. Detta förslag grundar Prop. 1987/88:40 sig på de rutiner KF har för avstämning av löneredovisning/arbetsgivar- Bilaga 2 uppgift/kontrolluppgift i anslutning fill årsbokslutet och som inte möjliggör en fullständig avstämning till den 18 januari. KF förmodar att många företag är i samma situation och därför måste redovisa eventuella rättelser i efterhand, dvs. efter del att den sista uppbördsdeklarafionen avgivits. En framflyttning av tidpunkten skulle alltså radikalt reducera antalet rättelseuppgifter.

Sveriges Köpmannaförbund vill peka på ett annat problem med uppbördsrutinerna kring bl.a. socialavgifter. Dessa är sådana att även en ursäkfiig betalningsförsummelse av ringa omfattning raskt kan få mycket drastiska följder för den berörda arbetsgivaren. Ärenden lämnas till kronofogde för indrivning och detta kan publiceras och får vid spridning. En ändring är här påkallad.

41 4 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 40

Bilaga 3 Prop. 1987/88:40 Bilaga 3

Lagrådsremissens lagförslag 1 och 2 1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare' dels atl 14 och 36 §§ skall upphöra alt gälla, dels att 2, 10-12, 15-17, 28 och 32 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

I denna lag förstås med

lön: sådan lön eller annan ersättning enligt 2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter på vilken arbetsgivaravgifter skall beräknas;

uppbördsdeklaralion: sådan uppbördsdeklaration som anges i 54 § 1 mom. uppbördslagen (1953: 272);

månadsavgift: de arbetsgivaravgifter som skall redovisas enligt 4 §;

utgiftsår: det kalenderår för vilkel arbetsgivaravgifter skall betalas;

årsuppgift: en arbetsgivares re- årsavgift: summan av de arbets-

dovisning för utgiftsårels arbetsgi- givaravgifter som belöper på ut-

varavgifter; giflsåret;

årsavgift: summan av de arbets- årsuppgift: en arbetsgivares upp-

givaravgifler som belöper på ut- gift om den lön på vilken årsavgift

giftsåret; skad beräknas;

redaravgift: de arbetsgivaravgifter som avser lön för vilken sjömansskatt skall belalas;

kvarstående avgift: det belopp i en årsuppgift med vilkel årsavgiften överstiger summan av inbetalda och till betalning ålagda arbetsgivaravgifter;

överskjutande avgifl: det belopp i en årsuppgift med vUkel summan av inbetalda och tdl betalning ålagda arbetsgivaravgifter överstiger årsavgiften;

restdutionsränta: ränla enligt 24 §; anslåndsränta: ränta enligt 54 §■.

10 § Den lokala skattemyndigheten skall fastställa månadsavgiften och i förekommande fall ålägga betalningsskyldighet för arbetsgivaren om denne har

1. underiåtit atl lämna redovisning enligl 4 §;

2. lämnat oriklig uppgift och månadsavgiften på grund därav blivit för låg; eller

' Senaste lydelse av 14 § 1987:563. 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:40

3. ingett ny uppbördsdeklaration        3. redovisat för hög månadsav-     Bilaga 3
för rättelse av tidigare redovisad     gift och beslut om restitution eller
månadsavgift.                              avkortning skad meddelas.

Betalningsskyldighet skall också åläggas arbetsgivaren för avgiftsbelopp som har redovisats i uppbördsdeklarafion men inle betalats. Belopp för vilket betalningsskyldighet ålagts får omedelbart drivas in.

Kan på grund av brister i arbetsgivarens uppgifter, bokföring eller anteckningar om utgiven lön underlaget för den månadsavgift som skall fastställas inte beräknas tillförlitligt, skall det uppskattas av den lokala skattemyndigheten efter vad som bedöms vara skäligt med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och omfattning.

Beslut enligt denna paragraf får Beslul enligt denna paragraf får
inte meddelas efter den 1 mars året inte meddelas om årsavgift har
efter utgiftsåret. fast ställts.

11 §

En arbetsgivare skall lämna års- Den lokala skattemyndigheten

uppgift senasl den 1 mars året efter får anmana en arbetsgivare att
utgiftsåret inom den tid som angetts i anma-

ningen lämna årsuppgift.

1. om årsavgiften skall beräknas
tiU annat belopp än som arbetsgi
varen betalat eller ålagts betala för
ulgiftsårel och skillnaden uppgår
tdl minst 100 kronor eller

2. om den lokala skattemyndig
heten begär det.

Arsuppgiften skall lämnas till Anmaning enligl denna paragraf

den länsskaltemyndighel tdl vilken får också utfärdas av riksskatlever-

uppbördsdeklaratlonen skall läm- ket eller länsskaltemyndigheten.

nas. Har uppbördsdeklaration läm- Har uppbördsdeklaration lämnats

näts under särskill redovisnings- under särskilt redovisningsnummer

nummer skall årsuppgift lämnas un- skall årsuppgift lämnas under sam-

der samma nummer. ma nummer.

12 §
I arsuppgiften skall anges

1. arbetsgivarens namn och postadress, personnummer, organisationsnummer eller särskilda redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272);

2. under utgiftsåret utgiven lön, dock inräknat del belopp som avses i punkt 3;

3. det belopp med vilket avdrag har gjorts enligt 6 §;

4. den lön på vilken årsavgiften 4. den lön på vilken årsavgiften beräknas; beräknas.

5. årsavgiftens belopp;

6. summan av de arbetsgivaravgifter som har betalats enligt lämnade uppbördsdeklarationer och de avgifter som arbetsgivaren har ålagts betala för ulgiftsårel;

Senaste lydelse 1986:1388. 43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:40

7. kvarstående avgift eller över- Bilaga 3

skjutande avgift.

Öretal som uppkommer vid beräkningen av årsavgiften bortfaller.

Årsuppgift skall avges på heder och samvete på blankett enligl fastställt formulär.

15 §'

En arbetsgivare som är uppgifts- En arbetsgivare som lämnat skyldig enligl 11 § första stycket ofullständig årsuppgift får anma-punkt 1 och som underlåter att läm- nas atl komplettera den. na årsuppgift får anmanas atl komma in med uppgiften. Om arsuppgiften är ofullständig, får arbetsgivaren anmanas att komplettera den.

Efter anmaning är arbetsgivare och arbetstagare skyldiga att inom den tid som har angetts i anmaningen meddela de upplysningar som behövs för kontroll av avgiftsskyldigheten.

Arbetsgivaren och arbetstagaren skall efter anmaning också förete alla handlingar som behövs för kontroll av avgiftsskyldigheten såsom kontrakt, kontoutdrag, räkning eller kvitto.

Anmaning enligt denna paragraf får utfärdas av riksskalteverkel, länsskaltemyndigheten eller den lokala skattemyndigheten.

Bestämmelserna i 54 § 3 mom. Bestämmelserna i 54 § 3 mom.

uppbördslagen (1953:272) om upp- andra och tredje styckena upp
bördsdeklaration skall tillämpas på bördslagen (1953:272) om upp-
årsuppgift. bördsdeklaration skall fillämpas på

årsuppgift.

I5§
Om arbetsgivare eller arbetstaga- Om arbetsgivare eller arbetstaga
re inte hörsammar en anmaning en-        re inte hörsammar en anmaning en
ligt 15 § första eller andra stycket            ligt 15 § första eller andra stycket
får vite föreläggas. Om en arbetsgi-         får vite föreläggas. Om en arbetsgi
vare inte hörsammar en anmaning           vare inte hörsammar en anmaning
enligt 11 % första stycket punkt 2 får      enligt 11 § får den anmanande my ti
den lokala skatieniyndigheten vid            digheten vid vite anmana denne att
vite anmana denne att inkomma              inkomma med årsuppgift inom viss
med årsuppgift inom viss lid. Be-              lid. Bestämmelserna i 83 § upp-
slämmelserna i 83 § uppbördslagen         bördslagen (1953:272) om vite gäl-
(1953:272) om vite gäller därvid i             ler därvid i tillämpliga delar,
tillämpliga delar.

17 § Den lokala skattemyndigheten skall efter den I mars året efter ulgiftsårel fastställa årsavgiften för arbetsgivaren

1. om årsavgiften enligt årsupp- 1. om en arbetsgivare i årsupp-

gift uppgår lill större belopp än gift eller annan uppgift har lämnat

' Senasle lydelse 1986:1388. 44

3. om en arbetsgivare yrkar att en inte tidigare fastställd årsavgift skall bestämmas till lägre belopp än som följer av uppgifterna i uppbördsdeklarafion;

4. om beslut om restitufion eller avkortning skall meddelas;

3. om en arbetsgivare yrkar att en inte tidigare fastställd årsavgift skall bestämmas till lägre belopp än som följer av uppgifterna i uppbördsdeklaration eUer årsuppgift;

4. om beslut om restitution eller avkortning skall meddelas efter nämnda dag;

5. om fall föreligger som avses i 19 §; eller

6. om den lokala skattemyndigheten finner att en arbetstagares kostnader bör beräknas till lägre belopp än som följt av beslut enligt 6 § tredje stycket.

Fastställelse enligl första stycket 1, 2 och 4-6 får underlåtas om beloppet alt återfå eller som återstår att betala understiger 100 kronor.

Fastställelse enligt första stycket punkt 3 får avse endast avgiftsbelopp som inte fidigare fastställts. Yrkandet skall ha kommil in till den lokala skattemyndigheten före utgången av andra året efter utgiftsåret.

Fastställelse enligt första stycket 3 får avse endast avgiftsbelopp som inte fidigare fastställts. Yrkandet skall ha kommit in fill den lokala skattemyndigheten före utgången av andra året efter ulgiftsårel.

Uppgår de arbetsgivaravgifter som återstår att betala till minsl 100 kronor, skall arbetsgivaren åläggas betalningsskyldighet för dem. Öretal som uppkommer vid beräkningen bortfaller. Ett belopp för vilket betalningsskyldighet ålagts får omedelbart drivas in.

Fastställelse enligt denna paragraffår underlåtas om fasl ställelse av månadsavgift meddelas enUgt 10 §.

28 §

Har arbetsgivaravgifter som skall betalas som månadsavgift inte betalats i den tid och ordning som är föreskriven i denna lag för betalning av sådan avgift eller som har beslämts enligt 7 §, 19 § andra stycket eller 54 §, utgår restavgift och tilläggsavgift enligt 58 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272). Därvid skall bestämmelserna i 58 § 2 mom.

Har arbetsgivaravgifter inte betalats i den tid och ordning som är föreskriven i denna lag för betalning av sådan avgifl eller som har beslämts enligt 7 §, 19 § andra stycket eller 54 §, utgår restavgift och tilläggsavgift enligt 58 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272). Därvid skall bestämmelserna i 58 § 2 mom. samma lag lillämpas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:40

samma lag lillämpas. Vad som har Bilaga 3

sagts nu skall tillämpas också på kvarstående avgifl som inle har betalats inom föreskriven tid.

Uppbördslagens bestämmelser orn indrivning, avkortning, avskrivning och antagande av ackordsförslag skall också tillämpas i fråga om belopp på vilkel denna lag är tillämplig. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum.

32 §"

Länsskaltemyndighelens behö-         . Länsskattemyndighetens behö
righet enligt 15 och 54 §§ tillkom-       righet enligt 11, 15 och 54 §§ lill-
mer länsskaltemyndigheten i Göte-      kommer länsskaltemyndigheten i
borgs och Bohus län. I fråga om          Göteborgs och Bohus län. I fråga
åtgärder som avses i 28 § andra         om åtgärder som avses i 28 § andra
stycket meddelas beslut av läns-        stycket meddelas beslul av läns
skaltemyndigheten i det län där må-    skattemyndigheten i det län där må
let om indrivning av avgiflsford-          let om indrivning av avgiftsford
ringen är anhängigt.             ringen är anhängigt.

Med allmänl ombud enligt 30 § avses det allmänna ombudet enligt 24 § lagen (1958:295) om sjömansskatt.

Denna lag träder i kraft den I januari 1988 och tillämpas första gången på lön som utges efter ikraftträdandet. De nya föreskrifterna om årsuppgift och årsavgift tillämpas dock även på årsuppgift och årsavgift avseende ulgiftsårel 1987.

Senasle lydelse 1986:1388. 46

7 mom. Vid kontrolluppgift, som lämnas enligt I mom. punkt 1 -3, 3b-3f eller 8 skall fogas särskild uppgift (sammandrag av kontrolluppgifter). I sådant sammandrag skall anges namn, postadress och personnummer eller or-ganisafionsnummer för den uppgiftsskyldige, antalet lämnade kontrolluppgifter samt det sammanlagda beloppet av de skatteavdrag som har verkställts för preliminär A-skatt under året före taxeringsåret. Har den uppgiftsskyldige tilldelats särskilt redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272) skall detta anges i stället för personnummer eller organisationsnummer. Om den uppgiftsskyldige har gjort avdrag för en arbetstagares kostnader enligt 2 kap. 4 § 6 lagen (1981:691) om socialavgifter, skall denna kostnad också anges i sammandraget.

7 mom. Vid kontrolluppgift, som lämnas enligt 1 mom. punkt 1 -3, 3b-3f eller 8 skall fogas särskild uppgift (sammandrag av kontrolluppgifter). I sådant sammandrag skall anges namn, postadress och personnummer eller organisationsnummer för den uppgiftsskyldige, antalet lämnade kontrolluppgifter samt det sammanlagda beloppet av de skatteavdrag som har verkställts för preliminär A-skatt under året före taxeringsåret. Har den uppgiftsskyldige tilldelats särskilt redovisningsnummer enligt 53 § I mom. uppbördslagen (1953:272) skall detta anges i stället för personnummer eller organisa-fionsnummer. Om den uppgiftsskyldige har gjort avdrag för en arbetstagares kostnader enligt 2 kap. 4 §6 lagen (1981:691) om socialavgifter, skall denna kostnad också anges i sammandraget. Detsamma gäller det sammanlagda beloppet av semestermedel som har betalats in till en semesterkassa och som den uppgiftsskyldige inte skaU redovisa i kontrolluppgift.

Lagrådet Prop. 1987/88:40

Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 1987-10-19

Närvarande: f.d. regeringsrådet Nordlund, justitierådet Freyschuss, regeringsrådet Bouvin.

Enligl protokoll vid regeringssammianträde den 1 oktober 1987 har regeringen på hemställan av statsrådet Sigurdsen beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

2. Iag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av regeringsrättssekreteraren Birgitta Ganling.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

10 och 17 §§

Vissa grupper av förvaltningsbeslui tillerkänns samma principiella orubblighet som domstolars domar och kan inte omprövas utan uttryckligt författningsstöd. En sådan grupp ulgör beskattningsbesluten. Eftersom arbetsgivaravgifter utgör skatter (se prop. 1973:90 s. 220 samt RÅ 83 1:85 och RÅ 86 ref 158) vinner beslut om arbetsgivaravgift rättskraft.

Enligl 17 § första stycket 3 skall den lokala skattemyndigheten fastställa årsavgiften för en arbetsgivare om denne yrkar att en inte tidigare fastställd årsavgift skall bestämmas lill lägre belopp än som följer av uppgifterna i uppbördsdeklaralion. Fastställelse enligt denna punkt får avse endast årsavgift som inte tidigare fastställts. Motsällningsvis ger denna bestämmelse intrycket att fastställelse får ske i övriga punkter, även om årsavgiften tidigare fastställts. 10 § hindrar inle all månadsavgift, innan beslut om årsavgift fastställs, kan fastställas även för det fall månadsavgift fidigare fastställts. Fastställelsebeslut får belräffande etl utgiftsårs avgifter meddelas inom sju år efter utgiftsårets utgång.

10 och 17 §§ inrymmer alltså möjligheter för skattemyndigheten att inom en sjuårsperiod ompröva beslut om månadsavgift eller årsavgift.

Pä samma sätt som vid eftertaxering (114 § taxeringslagen) bör i lag anges under vilka förutsättningar redan fastställda avgifter får omprövas.

Vad gäller 10 § bör de förutsättningar som anges däri kunna föranleda fastställelse av även tidigare fastställda månadsavgifter. I paragrafen bör införas en bestämmelse som lagfäster möjligheten att ompröva fidigare fastställd månadsavgift.

I fråga om 17 § bör de förutsättningar som anges i första stycket punkter
na 1, 2, 4 och 5 kunna läggas fill grund för en omprövning av redan 48

fastställd årsavgift. Skäl föreligger däremot inte att arbetsgivaren, som har Prop. 1987/88:40 tillgång till underlaget för årsavgiften, skulle få en fastställd årsavgift omprövad annat än i samband med besvär. Punkten 6 bygger på den förutsättningen att lokala skattemyndigheten gjort en bedömning förhandsvis beträffande de avdragsgilla kostnadema. Om myndigheten av någon anledning fastställer årsavgiften, bör beslutet alltid omfatta en prövning av nyss nämnda bedömning. Skäl saknas att medge ytterligare en omprövning beträffande de avdragsgilla kostnaderna. Av paragrafen bör framgå i vilka fall omprövning får ske av tidigare fastställelsebeslut.

Mot bakgrund av det anförda förordar lagrådet att 10 § sista stycket inleds med en mening av följande lydelse: "Månadsavgift får fastställas även i fall då avgift för samma månad tidigare fastställts." Lagrådet förordar vidare att 17 § första stycket punkten 6 kompletteras så att texten kommer att lyda på följande sätt: "om den lokala skattemyndigheten finner att en arbetstagares kostnader bör beräknas till lägre belopp än som följt av beslut enligt 6 § tredje stycket och årsavgiften inte tidigare fastsläUis." Slutligen förordas att 17 § andra stycket i förslaget inleds med en mening av följande lydelse: "Fastställelse enligt första stycket 1,2, 4 och 5 får ske även i fall då årsavgift tidigare fastställts."

15 och 28 §§

I den föreslagna nya lydelsen av 15 § sista stycket anges att bestämmelserna i 54 § 3 mom. andra och tredje styckena uppbördslagen om uppbördsdeklaration skall tillämpas på årsuppgift. De bestämmelser till vilka sålunda hänvisas innehåller, att en förseningsavgift om 200 kronor skall påföras den som anmanats att lämna uppbördsdeklaration men inte fullgjort denna skyldighet i tid, att förseningsavgift får helt efterges av länsskatlemyndigheten, om särskilda skäl föreligger, samt atl närmare föreskrifter härom meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

I den föreslagna lydelsen av 28 § anges att restavgifi och tilläggsavgift enligt 58 § 1 mom. uppbördslagen utgår om arbetsgivaravgifter inte betalats i föreskriven tid och ordning. Vidare föreskrivs i paragrafen att bestämmelsema i 58 § 2 mom. samma lag skall tillämpas.

58 § 2 mom. uppbördslagen innehåller i första stycket en regel om att befrielse från restavgift får meddelas, om särskilda omständigheter föranleder det. I andra stycket bemyndigas riksskatteverket att meddela föreskrifter i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga restavgift. Bestäm- . melserna i uppbördslagen om restavgift skall tillämpas även i fråga om tilläggsavgift. Med stöd av 54 § 3 mom. och 58 § uppbördslagen samt 67 § uppbördsförordningen (1967:626) och 3 § förordningen med instruktion för riksskatteverket (1970:752) har riksskatteverket meddelat föreskrifter och anvisningar om restavgift, tilläggsavgift och förseningsavgift (RSFS 1983:33). Beträffande befrielse från dessa avgifter anges i föreskrifterna bl. a. vilka omständigheter som kan föranleda befrielse, när nedsättning av avgifterna kan komma i fråga och till vilka lägsta belopp nedsättning får ske.

Bestämmelser om befrielse från restavgift utgör sådana bestämmelser 49

om uppbördsförfarandel som enligt ett uttalande i prop. 1973:90 med Prop. 1987/88:40 förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m. m. (s. 302) bör räknas till föreskrifter om skatt, i den mening detta uttryck används i 8 kap. regeringsformen (RF). Härav följer atl ett efter regeringsformens ikraftträdande lämnat bemyndigande för riksskatteverket att meddela föreskrifter om befrielse från restavgift strider mot 8 kap. 3 och 7 §§, om bemyndigandet avser andra föreskrifter än föreskrifter om verkställighet av lag Gfr RÅ 1987 ref 21).

Bestämmelserna i 58 § 2 mom. uppbördslagen fill vilka hänvisas i det remitterade lagförslaget kom fill före 1974 års RF. De äger därför enligt punkt 6 av övergångsbestämmelserna fill RF fortsatt giltighet utan hinder av att de inte tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av RF. Det bemyndigande för riksskatteverket som innefattas i 58 § 2 mom. uppbördslagen får med stöd av samma övergångsbestämmelse utnyttjas även efter regeringsformens ikraftträdande. Det medför att riksskatteverkets föreskrifter om restavgift och tilläggsavgift är tillämpbara bl.a. vid arbetsgivares försummelse alt inbetala innehållen preliminär skatt. 54 § 3 mom. uppbördslagen har fått ny lydelse genom lagen 1979:489 om ändring i uppbördslagen. Del däri intagna bemyndigandet för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om eftergift av förseningsavgift kan därför endast gälla sådana verkställighetsföreskrifter som avses i 8 kap. 13 § RF.

Bestämmelserna i det remitterade lagförslaget är att hänföra till föreskrifter om skatt i den mening detta uttryck används i 8 kap. RF. Det får därför inte innehålla sådana bémyndiganden för riksskatteverket att meddela föreskrifter som avser annat än verkställighetsföreskrifter. Härför behövs emellertid inle någon bemyndigande i lag.

Mot bakgrund av det anförda förordar lagrådet att hänvisningarna till uppbördslagen i 15 och 28 §§ i det remitterade lagförslaget ändras så att de inte omfattar bemyndigande för riksskatteverket att meddela föreskrifter. För den händelse det anses angeläget att, även när del gäller uppbörd av arbetsgivaravgifter, närmare reglera villkor och begränsningar i fråga om befrielse från förseningsavgift, restavgift och tilläggsavgift får denna reglering ges formen av föreskrifter i lag.

31 §

I anledning av att 14 och 36 §§ upphör att gälla genom det nya förslaget och att i 10 och 11 §§ tidsangivelsen den 1 mars året efter utgiftsåret borttages medför detta följdändringar i 31 §, som bör ges följande lydelse:

"Bestämmelserna i 1 -13 och 15-30 §§ gäller också redaravgift, om inte annal följer av vad som föreskrivs i andra stycket eller i 32-35 och 37 §§.

I stället för tidsangivelsen den 1 rnars året efter utgiftsåret i 17 § skall i fråga om redaravgift gälla den 30 april året efter utgiftsåret."

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen ulan erinran. 50

Socialdepartementet Prop. 1987/88:40

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1987

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Proposition med förslag om vissa ändringar i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, m.m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 1 oktober 1987) över förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

2. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Lagrådet har i anslutning till 10 och 17 §§ påpekat att det, på samma sätt som beträffande eftertaxering, bör anges i lag under vilka förutsättningar omprövning av redan fastställda avgifter får ske.

Min avsikt med de förslag jag tagit upp i lagrådsremissen beträffande fastställelse av månadsavgift och årsavgift har inte varit att ändra den ordning som kan anses gälla i fråga om möjlighel till omprövning. Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning alt det kan vara av värde att det kommer lill direkt uttryck i 10 och 17 §§ i vilka fall omprövning får ske av tidigare fastställelsebeslut. Dessa paragrafer bör således kompletteras i enlighet med vad lagrådet föreslagit. Dessutom bör göras en redaktionell ändring i 17 § första stycket 1.

Lagrådet har vid sin granskning också kommit in på vissa hänvisningar
fill uppbördslagen som sedan tidigare finns i USAL (15 § sista stycket och
28 § första stycket) och som i lagrådsremissen har berörts enbart genom en
konsekvensändring. Hänvisningarna avser 54 § 3 mom. och 58 § 2 mom.
uppbördslagen, som upptar bl.a. bémyndiganden för riksskatteverket att
meddela föreskrifter om förseningsavgift, restavgift och filläggsavgift. Ef
tersom lagrådsremissens bestämmelser i USAL är att hänföra till föreskrif- 51

ter om skalt får enligt lagrådet lagförs;laget inle innehålla sådana bemyndi- Prop. 1987/88:40 ganden för riksskatteverket atl meddela föreskrifter som avser annal än verkställighelsföreskrifter. För verkställighetsföreskrifter behövs dessulom inle något bemyndigande i lag. Lagrådet förordar därför att hänvisningarna lill uppbördslagen i 15 och 28 §§ lagförslaget ändras.

Jag har ingen erinran mot vad lagrådet anfört i den normgivningsfråga som lagrådet har tagit upp med anledning av hänvisningarna till uppbördslagen. Spörsmålet synes inle ha uppmärksammats vid USAL:s tillkomst för några år sedan. Det bör vara lämpligt atl i nu förevarande sammanhang anpassa regleringen enligt lagrådets förslag så atl de diskuterade hänvisningarna inte längre kommer alt omfatta bemyndigandena för regeringen eller riksskatteverket att meddela föreskrifter.

Med den nu förordade utformningen av lagförslaget kommer sådana föreskrifter från riksskatteverket som inte kan anses som verkställighetsföreskrifler inle att kunna läggas fill grund för avgöranden på arbetsgivaravgifternas område angående eftergift av förseningsavgift eller befrielse från restavgift eller tilläggsavgift. Frågan om atl lagstiftningsvägen närmare reglera villkor och begränsningar i sådana ärenden får prövas i ett senare sammanhang, samordnat med överväganden rörande uppbördslagens regler.

Vad slutligen angår 31 § bör vissa följdändringar göras i enlighet med vad lagrådet angett.

övrigt

I förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) bör göras en ändring av redaktionell karaktär.

2 Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslär riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Innehåll Prop. 1987/88:40

Sid

Propositionen...................................................... .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll........................ .... 1

Propositionens lagförslag....................................... .... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den I oktober 1987 .. 9

1 Inledning......................................................... .... 9

2 Lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare . 10

3 överväganden och förslag................................... .. 10

3.1 Inledning..................................................... .. 10

3.2 Ändrade förutsättningar för alt lämna årsuppgift. 11

3.3 Fastställelsebeslut m.m.................................. .. 14

3.4 Uppgift om inbetalning av medel till semesterkassa 18

3.5 Viss följdändring i lagen (1981:691) om socialavgifter 19

4 Administrativa effekter m. m................................ .. 19

5 Upprättade lagförslag ....................................... 20

6 Specialmofivering.............................................. .. 20

6.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984: 668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare ...................................................... .. 20

6.2 Förslaget fill lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) 24

6.3 Förslaget fill lag om ändring i lagen (1981:691) om social
avgifter...................................................... .. 24

7 Hemställan....................................................... .. 25

8 Beslut............................................................. .. 25

Bilaga 1 Riksskatteverkets skrivelse och promemoria .. 26

Bdaga 2 Sammanställning av remissyttranden.......... .. 35

Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag 1 och 2 ........ .. 42

Utdrag ur lagrådets protokoll den 19 oktober 1987..... .. 48

Utdragurprotokoll vid regeringssammanträde den 22 oklober 1987 . 51

Norstedts TrYCkeri, Stockholm 1987 53