Regeringen föreslär riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 oktober 1987.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Bo Holmberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas efter hörande av kyrkomötet regeringens förslag till reformer med anledning av förslag från 1982 års kyrkokommitté och kyrkoförfaltningsutredningen.

Kompetensfördelningen mellan församlingar och pastoral ändras så att ansvaret för alla mera kostnadskrävande församlingsangelägenheter -underhåll av fast egendom, skötseln av begravningsplatser, personal -läggs på pastoraten.

Obligatoriska stiftssamfälligheter bildas med kompelens all sköta vissa för stiftels församlingar gemensamma angelägenheter. Stiftsfullmäktige väljer en stiftsstyrelse. Den får överta förvaltningsuppgifter från bl.a. domkapitlet. Biskopen är självskriven ordförande. Domkapitlen behålls för ärenden rörande kyrkans lära och del kyrkliga ämbetet. Lekmannale-damöterna i domkapitlet väljs av stiftsfullmäktige. En obligatorisk nämnd hos stiftssamfälligheten — egendomsnämnden — ersätter de nuvarande stifts- och boställsnämnderna och övertar deras uppgifter. Stiftssamfälligheten skall hålla stiftsorganen med elt gemensamt kansli.

Rätten atl besluta om ändringar i församlingsindelningen och pastorats-indelningen m. m. delegeras till kammarkollegiet respektive de nya stiftsstyrelserna. De senare får också besluta om samfällighetsbildning och ändringar i kontraktsindelningen.

Den präsleriiga tjänsteorganisationen förenklas. Prästvalen ersätts av tillsättning genom kyrkorådet eller - i flerförsamlingspastorat — en lillsättningsnämnd, sedan domkapitlet prövat de sökandes behörighet och yttrat sig över de sökande. Domkapitlens s. k. tredjegångslillsältning av kyrkoherdar behålls. Flertalet arbetsgivarfunktioner för prästerna flyttas över

1 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

från domkapitlen till de nya stiftsstyrelserna, som också får besluta om Prop. 1987/88: 31 inrättande av prästtjänster i pastoraten. Inrättande av tjänster som stiftsoch kontraklsadjunkter beslutas av svenska kyrkans centralstyrelse. Regeringen fastställer en ram för antalet prästtjänster i rikel. Centralstyrelsen bestämmer årligen del totala antalet prästtjänster i varje stift.

Statens kostnader för domkapitlen upphör. Kyrkofonden lämnar allmänl uljämningsbidrag lill pastorat och samfälligheter. Församlingarna i flerförsamlingspastorat får inte längre rätl till sådant bidrag. Sfiftsbidrag ur kyrkofonden skall utgå till stiftskansliernas verksamhel m. m. Ur fonden kan också betalas dels sådant bidrag som sliflsstyrelsen kan dela ut fill pastoral och kyrkliga samfälligheter med särskilda behov av stöd för sin verksamhet, dels bidrag till underhåll av kulturhistoriskt värdefulla kyrkobyggnader.

Normgivningen i fråga om det kyrkliga ämbetet förs över lill kyrkomötets kompetensområde.

Domkapitlens och ansvarsnämndens för biskopar beslut i frågor om atl skilja någon från del kyrkliga ämbetet eller om alt för viss tid förklara någon obehörig att utöva ämbetet får överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd.

Reformerna, som medför ändringar i bl.a. regeringsformen och lagen (1982:942) om svenska kyrkan, avses träda i kraft under år 1989.

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs atl punkterna 9, 10 och 12 övergångsbestämmelserna till regeringsformen' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9. Grundläggande föreskrifter om svenska kyrkan som trossamfund och om kyrkomötet som en församling av valda ombud för svenska kyrkan meddelas i lagen om svenska kyrkan. Denna lag stiftas på samma säll som huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. Innan lagen stiftas skall yttrande av kyrkomötet inhämtas.

Föreskrifter om medlemskap i svenska kyrkan meddelas genom lag, som stiftas av riksdagen med samtycke av kyrkomötet.

Prop. 1987/88:31

Grundläggande föreskrifter om prästerUga tjänster i svenska kyrkan och om stiftsmyndigheter saml andra föreskrifter om kyrkomötet än som avses i första stycket meddelas i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. Detsamma gäller grundläggande föreskrifter om organisationen av myndigheter under kyrkomötet och om den kyrkliga egendom som är avsedd för svenska kyrkans verksamhet. Föreskrifter som innebär ändring av del ändamål för vilkel den kyrkliga egendomen är avsedd meddelas dock genom lag, som stiftas på samma säll som lagen om svenska kyrkan.

I fråga om ändring eller upphävand styckena gäller vad som är föreskrivet

Grundläggande föreskrifter om prästtjänster i svenska kyrkan och om biskopar och domkapitel samt andra föreskrifter om kyrkomötet än som avses i första stycket meddelas i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. Detsamma gäller grundläggande föreskrifter om organisationen av myndigheter under kyrkomötet och om den kyrkliga egendom som är avsedd för svenska kyrkans verksamhet. Föreskrifter som innebär ändring av det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd meddelas dock genom lag, som stiftas pä samma sätl som lagen om svenska kyrkan.

e av lag som avses i första-tredje om stiftande av sådan lag.

10. Kyrkomötet fär med slöd av föreskrifter i lagen om svenska kyrkan genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i följande ämnen:

svenska kyrkans lära.

svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar, kollekler,

central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni,

kyrkomötets arbetssätt samt verksamheten hos myndigheter under kyrkomötet.

' Regeringsformen omtryckt 1985:866.

svenska kyrkans lära, del kyrkliga ämbetet, svenska kyrkans böcker,

svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar, kollekler.

central verksamhel för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni.

Bemyndigar riksdagen kyrkomötet alt meddela föreskrifter i elt visst ämne, kan riksdagen därvid medge alt kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överiåter ål myndigheter under kyrkomötet all i sådan kungörelse meddela bestämmelser i ämnet. I fråga om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar saml kollekler kan riksdagen också medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter ål stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter att meddela bestämmelser.

kyrkomötets arbetssätt samt verksamheten hos myndigheter under kyrkomötet.

Bemyndigar riksdagen kyrkomötet alt meddela föreskrifter i etl visst ämne, kan riksdagen därvid medge alt kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter åt myndigheter under kyrkomötet alt i sådan kungörelse meddela bestämmelser i ämnet. I fråga om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar saml kollekler kan riksdagen också medge atl kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överiåter åt domkapitel, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter att meddela bestämmelser.

2 Förslag till Prop. 1987/88:31

Lag om ändring i lagen (1982: 942) om svenska kyrkan

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:942) om svenska kyrkan dels att 7 § skall ha följande lydelse,

dels atl det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 12-18 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§' Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i följande ämnen:

1. svenska kyrkans lära, I. svenska kyrkans lära,

2. svenska kyrkans böcker, 2. det kyrkliga ämbetet,

3. svenska kyrkans sakrament, 3. svenska kyrkans böcker,
gudstjänst och övriga handlingar,

4. kollekler, 4. svenska kyrkans sakrament,

gudstjänst och övriga handlingar,

5. central verksamhel för evange- 5. kollekler,
lisation, mission och övrigt ullands-
arbete saml diakoni,

6. kyrkomötets arbetssätt samt 6. central verksamhel förevange-
verksamheten hos myndigheter un- lisation, mission och övrigt utlands-
der kyrkomötet. arbete saml diakoni,

7. kyrkomötets arbetssätt saml verksamheten hos myndigheter under kyrkomötet.

Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse överlåta åt svenska kyrkans centralstyrelse atl i sådan kungörelse meddela föreskrifter om kollekler. Kyrkomötet får också genom kyrklig kungörelse överlåta åt domkapitel, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter all meddela föreskrifter om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekler.

Föreslagen lydelse

12 § Frågor om en prästkandidats inträde i det kyrkliga ämbetet prövas av domkapitlet i det stift där kandidaten söker en anställning som präst. I andra fad prövas frågorna av domkapitlet i det stift där kandidaten är kyrkobokförd eller, om han inte är kyrkobokförd inom rikel, av domkapitlet i Uppsala stift.

13 § En präst, som genom lagakraftägande dom eller beslut har blivit avskedad från sin anställning som präst, kan skiljas från prästämbetet eder för viss tid, som inte överstiger ett år, förklaras obehörig atl utöva detta. Detsamma gäller för den präst, som inte innehar eller uppehåller en prästtjänst och som på grund av sitt levnadssätt eller annars har i avsevärd mån skadat det anseende en präst bör ha.

14 § En präst, som genom lagakraftägande dom eller beslut har ålagts diciplinpåföljd, kan förklaras obehörig att utöva prästämbetet för viss tid,

' Senaste lydelse 1985:868. 5

Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:31

som inte överstiger ett år, om han i anslutning till domen eller beslutet på grund av sin sinnesbeskaffenhet har erhållit tjänstledighet. Under tiden får han inte utöva sin tjänst. Detsamma gäller för den präst som innehar eller uppehåller en prästtjänst och som genom lagakraftägande dom funnits ha begått brott.

En präst kan även förklaras obehörig att utöva prästämbetet under den tid då han är avslängd från sin anställning som präst.

15 § En präst som har övergett svenska kyrkans lära skall skiljas från prästämbetet. Den som innehar en anställning .som präst får dock skiljas från ämbetet först sedan han har slutat sin anställning.

16 § Frågor om att skilja någon från det kyrkliga ämbetet ellerför viss tid förklara denne obehörig atl utöva ämbetet prövas enligt följande:

Innehavare Prövas av

1. biskopar ansvarsnämnden för biskopar

2. andra präster än biskopar

a) präster som är kyrkobokförda
i Sverige

— präster som är anställda i etl domkapitlet i det stift där prästen stift har sin anstädning

— präster som tjänstgör i svensk domkaphlet i Uppsala stift församling i utlandet

— präster som är anställda inom domkapdlet i Uppsala stift Svenska kyrkans stiftelse för

rikskyrklig verksamhet eller av styrelsen för Svenska kyrkan i ullandel

— övriga präster domkapitlet i det stift där prästen

är kyrkobokförd

b) präster som inte är kyrkobok- domkapitlet i Uppsala stift
förda i Sverige

17 § Domkapitlets och ansvarsnämndens för biskopar beslut I ärenden
enligl 16 § gäller omedelbart.

Besluten får överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd. Besvärsnämndens beslut får inle överklagas.

18 § Domkapitlen skall se tid all den för svenska kyrkan gällande
ordningen med avseende på svenska kyrkans lära, böcker, sakrament,
gudstjänst och övriga handlingar iakttas i församlingarna. Domkapitlen
skad vidare ha tillsyn över hur innehavarna av del kyrkliga ämbetet
förvaltar detta och efterlever sina angivna vigningslöflen.

Ytterligare föreskrifter om domkapitlen och deras uppgifter finns i lag eller annan författning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

4 Förslag till Prop. 1987/88:31

Domkapitelslag

Härigenom föreskrivs följande.

Domkapitlet och dess uppgifter

1 § I varje stift skall det finnas ett domkapitel.

Domkapitlet skall ulföra de uppgifter som enligt lagen (1982:942) om svenska kyrkan eller annan författning ankommer på det.

Ledamöter och suppleanter

2 § Domkapitlet beslår av följande ledamöter:

1. biskopen som ordförande,

2. domprosten eller, där det inte finns någon domprost, en av regeringen för sex år i sänder bland stiftels kyrkoherdar förordnad ledamot som vice ordförande,

3. en präst vald av stiftets präster,

4. tre lekmän valda av stiftsfullmäktige.

För ledamöterna enligt första stycket 3 och 4 skall det finnas lika många suppleanter. De utses på samma säll som ledamöterna.

Vid handläggning av de ärenden om del kyrkliga ämbetet som enligt 16 § lagen (1982:942) om svenska kyrkan ankommer på domkapitlet, skall dess sekreterare ingå som ledamot.

Sekreteraren

3 § För domkapitlet skall det finnas en sekreterare. Stiftsstyrelsen för
ordnar sekreteraren efter yttrande av domkapitlet.

Behörig att vara domkapitlets sekreterare är den som är medlem av svenska kyrkan och har avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen.

Personal och lokaler m. m.

4 § Stiftssamfälligheten skall tillhandahålla domkapitlet sekreteraren och annan personal, kontorslokaler, inventarier, materiel saml det som i övrigt behövs för att domkapitlet skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Valbarhet

5 § Valbar fill prästledamot eller suppleant för denne är den som innehar
en anställning som präst inom stiftet.

Valbar till lekmannaledamol eller suppleant för denne är den som är kyrkobokförd inom stiftet, är medlem av svenska kyrkan och som är myndig på valdagen.

Om en ledamot eller suppleant inle längre är valbar, upphör hans uppdrag genast.

Valet av prästledamot och suppleant för denne

Rösträtt vid valet

6 § Rösträtt vid val av präslledamot och suppleant för denne har den

präst som innehar en anställning som präst inom stiftet och som är behörig Prop. 1987/88: 31 atl utöva prästämbetet.

Valperiodens längd m.m.

I § Valet av prästledamoten och dennes suppleant gäller för en lid av sex
år räknat från och med den 1 januari året efter det år valet har skell. Valet
sker vid möte med stiftets präster inför biskopen som valförrättare. Kan
inte möte med stiftets präster sammankallas före en valperiods utgång, får
valet förrättas på det sätt som anges i andra stycket.

Om ledamoten eller suppleanten avgår under tjänslgöringsfiden och mer än sex månader återstår av denna, skall fyllnadsval förrättas för den återstående fiden. Valet förrättas kontraktsvis med kontraktsprosten som valförtällare.

Kungörelse om valet

8 § Tid och plats för valet beslutas av domkapitlet. Kungörelsen om
beslutet skall i god lid före valet tillställas de röstberättigade genom kon
traktsprostarna.

Förfarandet vid valet

9 § Valet sker med slutna sedlar. Vid lika röstetal avgörs utgången av
valet genom lottning.

10 § Röstberättigad som är förhindrad att personligen närvara vid valet
får sända in sina valsedlar till valförrätlaren i slutna kuvert. Kuverten skall
förses med egenhändigt undertecknad, av två vittnen styrkt påskrift om
innehållet. Valsedlarna för valet av ledamoten respektive suppleanten
skall läggas i olika kuvert.

De insända kuverten öppnas vid valförrättningen. Valsedlarna tas ut, utan att läsas, och blandas med de valsedlar som lämnats personligen vid valtillfället. Sedan räknas rösterna samman.

II § Protokoll skall föras över valet. I detta anges vilka röstberättigade
som lämnat sina valsedlar personligen vid vallillfället och vilka som sänt in
sina valsedlar. Protokollet justeras samt skrivs under av valförrätlaren och
minst två röstberättigade. Det skall sedan omedelbart sändas till domkapit
let.

Röstsammanräkning

12 § När valet förrättas på möte med stiftets präster, tillkännager valför
rätlaren valets utgång efter det atl rösterna har räknats samman. Om valet
förrättas kontraklsvis, skall domkapitlet räkna samman rösterna på den
dag som angetts i kungörelsen om valet och tillkännage valels utgång
genom anslag. Genom tillkännagivandet är valet avslutat.

Förvaring av valhandlingar

13 § Valsedlar och annal valmalerial skall förvaras på betryggande säll
lill dess alt valet har vunnit laga kraft.

Valet av lekmannaledamöter och suppleanter för dessa Prop. 1987/88:31

Tidpunkt för valet

14 § Stiftsfullmäktige skall snarast efter sin valperiods början förrätta val
av lekmannaledamöter och suppleanter för dessa. Valet gäller lill dess all
stiftsfullmäktige förrättar nytt val under sin näsla valperiod.

Om en ledamot eller suppleant avgår under tjänstgöringstiden och mer än sex månader återstår av denna, skall fyllnadsval förrättas för den återstående fiden.

Förfarandet vid valet

15 § Valet skall ske på samma sätl som val av ledamöter i stiftsstyrelsen.
Om suppleanterna inle väljs proportionelll, skall del vid valet även

bestämmas i vilken ordning de skall inkallas lill tjänstgöring.

16 § Sedan protokollet över valet har justerats skall det omedelbart sän
das till domkapitlet.

Hur man överklagar valen

17 § Val av präsfiedamot och suppleant för denne får överklagas hos
kammarrätten. Skrivelsen med överklagandet skall ges in lill domkapitlet
inom tio dagar efter del all valet avslutades.

Domkapitlet skall infordra valförrällarens förklaring över överklagandet samt valsedlar och övriga valhandlingar. Domkapitlet skall sända dessa handlingar och överklagandet med egel yltrande till kammarrätten. Bestämmelserna i 27 och 28 §§ förvaltningslagen (1986:223) om omprövning av beslut skall inle tillämpas. Kammarrätten prövar om skrivelsen med överklagandet har kommit in i rätt tid.

Den som har valls lill präslledamot utövar sitt uppdrag utan hinder av atl valet har överklagats. Om valet ändras, skall den nya ledamoten inta sin plats så snart ändringen har kungjorts. Vad som nu har sagls om ledamot gäller också för suppleant.

Bestämmelserna om inhibition i 29 § förvaltningslagen gäller inle beslut som avses i denna paragraf.

18 § Val av lekmannaledamöter och suppleanter för dessa får överklagas
enligt 13 kap. församlingslagen (1988: 000).

Förhinder för biskopen

19 § När biskopen är förhindrad att utöva sin tjänst eller när biskops
tjänsten är ledig får domkapitlet

1. utse kontraktsprostar och vikarier för dessa,

2. besluta om vem som skall fullgöra de uppgifter som biskopen får lämna över till annan,

3. anlita annan biskop för prästvigning och de övriga ämbetsuppgifler som måste fullgöras av biskop.

Hovkonsistoriet

20 § I Stockholm skall det finnas ett hovkonsistorium. Detta skall ha
samma befogenheter med avseende på hovförsamlingen som domkapitlen

har mol församlingarna. 10

21 § Hovkonsistoriet består av följande ledamöter: Prop. 1987/88:31

1. överhovpredikanten som ordförande,

2. de ordinarie hovpredikanterna,

3. två lekmän utsedda av konungen efter förslag av hovförsamlingens kyrkostämma.

För lekmannaledamöterna skall på samma sätt utses lika många suppleanter.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

2. Genom lagen upphävs

Kungl. Maj:ts instruktion den 28 juni 1681, varefter dess consistorium aulicum vid de där förefallande ärender skall hava sig att rätta, samt lagen (1936: 567) om domkapitel.

3. Uppdraget för prästledamöter och suppleanter för dessa som har utsetts enligl äldre bestämmelser gäller till och med utgången av sjätte årel efter valet.

4. Uppdraget för lekmannaledamöter och suppleanter för dessa som har utsetts enligt äldre bestämmelser upphör när stiftsfullmäktige har valt lekmannaledamöter och suppleanter enligl de nya bestämmelserna och valet har vunnit laga kraft.

5 Förslag till Prop. 1987/88:31

Kyrkofondslag

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Genom kyrkofonden skall kostnader för svenska kyrkans verksamhet fördelas enligl bestämmelserna i denna lag.

2 § Vad som i denna lag sägs om pastorat skall tillämpas på

1. lerritoriella pastorat,

2. pastoratssamfälligheter,

3. flerpasloraissamfälligheter.

Regeringen får förordna atl lagen skall tillämpas också på icke-territoriella pastorat.

3 § I lagen avses med

bidragsår det år under vilket bidrag betalas ut enligt 13-18 §§,

skatteunderlag antalet skallekronor enligt taxeringsnämnds beslut om taxering lill kommunal inkomstskall årel före bidragsäret, minskal med del anlal skallekronor som har påförts andra skattskyldiga än sådana som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

skattekraft skatteunderlaget per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före bidragsåret,

medelskatlekraft skalleunderiaget för riket per kyrkobokförd invånare vid ingången av året före bidragsäret.

Statistiska centralbyrån fastställer medelskattekraflen senast den 31 december året före bidragsäret.

Kyrkofondens styrelse och förvaltning

4 § För kyrkofonden skall del finnas en styrelse. Denna skall bestå av en
ordförande och sex andra ledamöter.

Ordföranden och tre av de övriga ledamöterna ulses för tre år av regeringen.

Tre ledamöter utses av kyrkomötet. Dessa ledamöter väljs för kyrkomötets valperiod snarast efter valperiodens början. Valet gäller till dess att kyrkomötet förrättar nytt val under nästa valperiod.

För styrelsens ledamöter skall del finnas lika många ersättare. De utses på samma sätl som ledamöterna.

5 § Regeringen får meddela föreskrifter om förvaltningen av kyrkofon
den.

Hur kyrkofonden tillförs medel

6 § Till kyrkofonden betalas

1. allmän och särskild kyrkoavgift enligl 10-12 §§,

2. statsbidrag som beviljas för ändamålet.

Till kyrkofonden skall även föras avkastning och ersättning från fondens tillgångar och från andra kapitaltillgångar enligt regeringens bestämmande.

7 § Om det behövs får kyrkofonden ta upp lån i den omfattning som 12
regeringen bestämmer.

Hur kyrkofondens medel används Prop. 1987/88:31

8 § Ur kyrkofonden betalas

1. allmänl och extra utjämningsbidrag enligl 13-16 §§,

2. stiftsbidrag och kyrkobyggnadsbidrag enligl 17-18 §§,

3. kostnader för avlöningsförmåner till biskopar och sådana präster som är anställda i de svenska utlandsförsamlingarna,

4. kostnader för pensionsförmåner till präster eller efterlevande till präster enligt föreskrifter som regeringen meddelar eller enligt avtal samt för försäkringsförmåner som enligt statlig grupplivförsäkring utgår för präster eller andra kyrkomusiker än skolkantorer,

5. kostnader för kyrkomötet och dess myndigheter enligt regeringens bestämmande,

6. kostnader för arvoden och annan ersättning till ledamöter och suppleanter i domkapitlen enligl regeringens bestämmande,

7. förvaltningskostnader enligl regeringens bestämmande för ärke
biskopsämbetet och departement eller myndigheter där kyrkliga frågor
handläggs,

8. kostnader för verksamhet, som bedrivs av Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel, enligt regeringens bestämmande,

9. andra kostnader för kyrkliga ändamål enligt regeringens bestämmande,

10. kostnader för kyrkofondsstyrelsens kansli och kyrkofondens förvalt
ning i övrigt.

9 § Ur kyrkofonden får lån lämnas för åtgärder som syftar till alt rationa
lisera driften av löneboställen eller präsllönefondsfasligheler. Lån får ock
så lämnas för förvärv av jordbruksfastighet som löneboslälle eller prästlö-
nefondsfastighel, om förvärvet syftar till en rationalisering av det kyrkliga
jordinnehavet i stiftet.

Lån fär också lämnas om ett löneboställe eller en präsllönefondsfastig-het skall belastas med kostnader till följd av fastighelsbildningsförrällning eller företag enligl lagen (1939:608) om enskilda vägar, anläggningslagen (1973:1149) eller vaftenlagen (1983: 291).

Regeringen får meddela föreskrifter om lån ur kyrkofonden.

Kyrkoavgifter

Allntän kyrkoavgift

10 § Pastoraten skall varje år betala allmän kyrkoavgift lill kyrkofonden. Avgiften beräknas på skalleunderiaget och är 16 öre per skallekrona.

11 § Vid beräkningen av den allmänna kyrkoavgiften enligt 10 § skall det antal skattekronor som hänför sig till personer som inte är medlemmar av svenska kyrkan minskas med 70 procent.

Särskild kyrkoavgift

12 § Pastorat som har lönetillgångar skall varje år också betala särskild
kyrkoavgift lill kyrkofonden. Pastoratens lönelillgångar är löneboställen
och prästlönefonder saml andelar i präsUönejordsfonder och präsllöne
fondsfasligheler.

Särskild kyrkoavgift beräknas

1. för egendom som taxeras enligt fastighelslaxeringslagen (1979:1152)
lill två procent av taxeringsvärdet, ]3

2. för aktier och andelar i aktiefonder lill två procent av marknadsvar- Prop. 1987/88: 31 del,

3. för obligationer, förlagsbevis och konvertibla skuldebrev till åtta procent av marknadsvärdet,

4. för bankmedel och andra fordringar till åtta procent av det nominella värdet.

Till den del taxeringsvärdet enligl andra stycket 1 beslår av skogsbruksvärde skall i stället för vad som där sägs gälla att avgiften skall beräknas till sex procent av skogsbruksvärdel.

Underlaget för avgiften bestäms med hänsyn till förhållandena den 31 december året före det år som närmast föregår bidragsåret.

För lönetillgångar som utgörs av andel i fast egendom skall avgiften beräknas i proportion till andelslalel.

Utjämningsbidrag

Allmänt utjämningsbidrag

13 § Pastoraten och sfiftssamfälligheterna får ett allmänl utjämningsbidrag om skatteunderlaget understiger det skatteunderlag som motsvarar den garanterade skattekraften enligt 15 §. Bidraget ulgår med ett belopp som motsvarar produkten av det enligt 14 § beräknade tillskottet av skatteunderlag och skattesatsen för bidragsåret.

14 § Tillskottet av skatteunderlag utgör skillnaden mellan del skatteunderlag som motsvarar den garanterade skattekraften enligt 15 § och skatteunderlaget.

För kyrkliga samfälligheter skall tillskottet av skalteunderiag utgöra summan av de tillskott som utgår eller skulle ha utgått till de i samfälligheten ingående pastoraten enligt första stycket.

Tillskottet av skalteunderiag avrundas lill närmaste hela tusental skattekronor, varvid 500 skattekronor avrundas uppåt.

15 § För pastoralen och stiftssamfälligheterna gäller som garanti följande
skattekraft i procent av medelskattekraflen.

Pastoraten och stiftssamfälligheterna i Garanterad skattekraft

Stockholms län	98
Uppsala län	95
Södermanlands län	95
Östergötlands län	95
Jönköpings län	95
Kronobergs län	95
Kalmar län utom Mörbylånga och
Borgholms kommuner	95
Mörbylånga och Borgholms kommuner	98
Gofiands län	104
Blekinge län	95
Kristianstads län	95
Malmöhus län	95
Hallands län	95
Göteborgs och Bohus län	95
Älvsborgs län	95
Skaraborgs län	95
Värmlands län	95

Pastoraten och stiftssamfälligheterna i Garanterad skattekraft Prop. 1987/88:31

Örebro län 95

Västmanlands län 95

Kopparbergs län 98

Gävleborgs län 98

Väslernorrlands län 101

Jämtlands län 104

Västerbottens län utom Dorotea, Sorsele,

Slorumans, Vilhelmina och Åsele

kommuner 107

Dorotea, Sorsele, Slorumans, Vilhelmina

och Åsele kommuner 110

Norrbottens län:

Bodens, Haparanda, Kalix, Luleå, Piteå

och Älvsbyns kommuner 107

Arvidsjaurs kommun 110

Arjeplogs kommun 113

Gällivare, Jokkmokks, Kiruna, Pajala,

Överkalix och Övertorneå kommuner 116

Extra utjämningsbidrag

16 § Kyrkofondens styrelse får bevilja pastorat och stiftssamfälligheter
extra utjämningsbidrag enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Övriga bidrag

Stiftsbidrag

17 § Kyrkofondens styrelse fär enligl föreskrifter som regeringen med
delar bevilja stiftssamfälligheter bidrag ur kyrkofonden (stiftsbidrag) för
betalning av följande kostnader:

1. domkapitlets, stiftsstyrelsens och egendomsnämndens förvaltningskostnader,

2. lönekostnader för sekreterare till biskopen,

3. lönekostnader för stiftsadjunkter, kontraklsadjunkter, pastorsadjunkter, garnisonspastorn i Boden och kyrkoherdar för samer,

4. arvoden till kontraktsprostar samt till praktikanter och handledare för dessa,

5. kostnader i samband med möte med stiftets präster,

6. kostnader för särskilda bidrag (strukturbidrag) som sliflsstyrelsen
skall fördela mellan pastoraten för särskilda behov.

Kyrkobyggnadsbidrag

18 § Kyrkofondens styrelse fär bevilja elt pastorat bidrag till koslnads-
krävande underhåll och restaurering av församlingskyrka enligt föreskrif
ter som regeringen meddelar.

Övriga bestämmelser

Fördelning av bidragsbelopp vid indelningsändring

19 § När elt beviljat bidrag behöver uppdelas på flera mottagare lill följd
av en indelningsändring, skall kyrkofondens styrelse besluta om bidragets

fördelning. 15

Inskränkning av utjämningsbidrag Prop. 1987/88:31

20 § Kyrkofondens styrelse får bestämma atl ell beviljat utjämningsbi
drag skall sällas ner eller upphöra atl ulgå, om utbetalningen av bidraget
kan leda lill en sänkning av elt pastorats utdebitering av församlingsskatt
under en nivä som fastställs av regeringen. Nivån får inte med mer än 20
öre översliga medeluldebiteringen av församlingsskatt i rikel.

Hur tillskott av skatteunderlag samt allmän och särskild kyrkoavgift faststäUs

21 § Kyrkofondens styrelse fastställer för varje pastorat tillskottet av
skalteunderiag saml vad som skall utgå i allmän och särskild kyrkoavgift.
Styrelsen skall meddela dessa uppgifter senast den 25 januari bidragsåret.

Till ledning för det kyrkokommunala budgetarbetet skall kyrkofondens styrelse senast den 10 september året före bidragsäret meddela pastoralen och sfiftssamfälligheterna preliminära uppgifter om tillskott av skatteunderlag, stiftsbidrag saml belopp för allmän och särskild kyrkoavgift.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1989.

2. Genom lagen upphävs lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader.

3. Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya föreskriften.

4. Beslut som har meddelats enligt äldre bestämmelser om att ur kyrkofonden skall betalas kostnader för avlöningsförmåner till stifts-, konlrakls-och pastoralsadjunkler, mililärpaslorer, garnisonspaslorn i Boden och kyrkoherden för samer samt för prosllillägg och vissa bidrag till andlig vård vid sjukvårdsinrättningar gäller till utgången av juni 1989.

5. Vid bestämmande av stiftsbidrag enligl 17 § skall lill utgången av juni 1991 med pastorsadjunkt också försläs pasloratsadjunkt.

6. Beslut som har meddelats enligl äldre bestämmelser om förvaltningskostnader för domkapitel, stiflsnämnd och boslällsnämnd gäller lill utgången av juni 1989.

7. Till stiftssamfälligheter lämnas inga allmänna eller extra uljämningsbidrag för år 1989.

8. Kyrkofondens styrelse skall senast den 10 september 1988 meddela pastoraten de preliminära uppgifter som anges i 21 § till ledning för del kyrkokommunala arbetet med 1989 års budget.

6 Förslag till Prop. 1987/88:31

Lag om förvaltningen av kyrklig jord Härigenom föreskrivs följande.

Definitioner m. m.

1 § Kyrklig jord är sådan fast egendom eller tomträtt

1. vars avkastning är avsedd för avlöning ål kyrkoherde eller komminister i visst pastorat {löneboslälle),

2. där tjänstebostad är anvisad ål en kyrkoherde eller komminister (prästgård),

3. vars avkastning är avsedd för en församlingskyrkas behov {församlingskyrkas fastighet),

4. som förvärvats för medel ur prästlönefonder från flera pastorat och vars avkastning är avsedd för avlöning åt kyrkoherde eller komminister i dessa pastoral (prästlönefondsfastighet),

5. vars avkastning tillförs kyrkofonden {kyrkofondsfastighet),

6. vars avkastning är avsedd för en domkyrkas behov (domkyrkas fastighet), eller

7. där tjänsteboslad är anvisad åt en biskop (biskopsgård).

Om tjänstebostad inte längre är anvisad på en prästgård blir denna löneboställe.

Vid tillämpning av 21 och 23 §§ skall även sådan fast egendom på vilken en församlingskyrka eller domkyrka av stiflelsekaraklär är uppförd anses som församlingskyrkas fastighet respektive domkyrkas faslighet.

2 § Bestämmelser i lag eller annan författning om fast egendom eller tomträtt som tillhör staten tillämpas inte på kyrklig jord.

3 § Vad som enligl lag eller annan författning åligger fastighetsägare skall fullgöras av den som förvallar den kyrkliga jorden.

Den som förvallar den kyrkliga jorden företräder denna om annat inle sägs i denna lag.

Egendomsnämnden

4 § I vatje stiflssamfällighel skall det finnas en egendomsnämnd. Nämnden skall ha hand om de uppgifter i fråga om kyrklig jord inom stiftet som ankommer på nämnden enligt denna lag eller bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen.

5 § Ledamöter och suppleanter i egendomsnämnden väljs av stiftsfullmäktige till det anlal som fullmäktige bestämmer. Antalet ledamöter får dock inle vara mindre än fem. Antalet suppleanter bör vara minst lika stort som antalet ledamöter.

Om suppleanterna inle väljs proportionellt, skall det vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till ijänstgöring.

6§ Följande bestämmelser i församlingslagen (1988:000) tillämpas på egendomsnämnden:

7 kap. 8 § om rätl till ledighet för uppdraget,

7 kap. 10 § om ordförandeskapet,

7 kap. 11 § om sammanträden, 17

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

7 kap. 12 § om suppleanternas tjänstgöring, Prop. 1987/88: 31

7 kap. 13 § första slyckel om beslulförhel,

7 kap. 14 § om val av särskild avdelning samt krav på beslul och protokoll, 7 kap. 15 § om mottagande av framställningar m. m., 7 kap. 17 § om reglemente, 7 kap. 21 § om förvaring av arkivhandlingar,

7 kap. 22 § första slyckel om ersättning till ledamöter och suppleanter, 9 kap. 4 § om valbarhet, 9 kap. 5 § om valperiodens längd. Därvid skall följande gälla.

1. Bestämmelserna om stiftsstyrelsen skall avse egendomsnämnden.

2. Bestämmelserna om församlingen, kyrkofullmäktige och kyrkostämman skall avse stiftssamfälligheten och stiftsfullmäktige.

3. Regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer får besluta att egendomsnämndens protokoll och andra arkivhandlingar får förvaras på annat säll än i kyrkoarkiv.

Förvaltningen

Allmänna bestämmelser

7 § Pastoratet skall förvalta löneboställen och församlingskyrkors faslig
heter, med undantag av tillhörande skog, saml prästgårdar.

Församlingen skall förvalta skogen på församlingskyrkas fasligheter.

Egendomsnämnden skall förvalta präsllönefondsfasligheler, domkyrkas fastigheter och biskopsgården samt skogen på löneboställen. Lunds domkyrkas fastigheter skall dock förvaltas av elt särskilt domkyrkoräd enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Kammarkollegiet skall förvalta kyrkofondsfasligheler. Egendomsnämnden skall dock förvalta en kyrkofondsfastighel, om kammarkollegiet beslutar att överlämna förvaltningen av fastigheten åt nämnden. Kammarkollegiet kan också överlämna förvaltningen åt någon annan förvaltare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får efter ansökan av den som förvallar den kyrkliga jorden besluta all denna skall förvallas på annat sätt.

Särskdda bestämmelser om prästgårdar och biskopsgårdar

8 § Vid förvaltningen av prästgårdar och biskopsgårdar skall naturvår
dens och kulturminnesvårdens intressen beaktas i skälig omfattning.

Egendomsnämnden får meddela bestämmelser för vården och användningen av prästgårdar som ulgör en särpräglad miljö. Delsamma gäller sådana byggnader på prästgårdar som har ett särskilt värde som exempel på en viss tids byggnadsskick.

Vad som sägs om prästgård i första och andra styckena skall även gälla vid förvaltningen av ett löneboslälle, som tidigare har varit prästgård.

9 § Har etl pastoral enligt 48 § prästanslällningslagen (1988:000) anvisat
kyrkoherden eller en komminister tjänsteboslad pä en prästgård, skall pas
toratet anordna prästgården.

Pastoratet skall underhålla prästgården och vid behov bygga nya hus på den. Pastoratet svarar för prästgårdens skötsel, om delta inte enligl föreskrifter som regeringen meddelar eller enligl avtal skall ankomma på innehavaren av Ijänstebostaden.

10 § Egendomsnämnden skall svara för löpande underhåll, skötsel och Prop. 1987/88:31
uppvärmning av biskopsgärden, om detta inte enligl avtal skall ankomma

på någon annan. Behöver husen på biskopsgården byggas om eller en ny biskopsgård byggas, skall egendomsnämnden föreslå det hos regeringen. För biskopsgården i Lunds stift gäller dock de bestämmelser som regeringen meddelar.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kammarkollegiet får meddela ytterligare föreskrifter om hur egendomsnämndens åligganden enligt första stycket skall utföras.

Särskilda bestämmelser om annan kyrklig jord

11 § Förvaltningen av löneboslällen, församlingskyrkors fastigheter, präsllönefondsfasligheler, domkyrkors fastigheter och kyrkofondsfaslig-heter skall inriktas på all egendomens avkastningsförmåga las tillvara på ekonomiskt bästa sätt. Naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen skall beaktas i skälig omfattning.

12 § Etl pastoral får endasl efter medgivande av egendomsnämnden företa en mera omfattande värdebesländig rationalisering med avseende på ett löneboställes jordbruk. Delsamma gäller i fråga om nybyggnad eller väsentlig ombyggnad av hus på ell löneboställes jordbruk.

Innan egendomsnämnden avgör en fråga om sådant medgivande, skall nämnden begära in yttrande från lantbruksnämnden och bereda kommunen där egendomen finns tillfälle all yttra sig, om det inte är obehövligt.

13 § När elt löneboställe eller en församlingskyrkas faslighet skall upplåtas på jordbruksarrende, skall egendomsnämnden bestämma villkoren för upplåtelsen. När en arrendenämnd eller en domstol handlägger frågor om sådana villkor företräds den kyrkliga jorden av egendomsnämnden.

14 § Rätt lill jakt på kyrklig jord upplåts av den som förvaltar egendomen, om inte annat följer av andra slyckel.

Egendomsnämnden upplåter rätt lill jakt på ett löneboslälle, om nämnden förvaltar skogen på fastigheten. Pastoratet får dock med egendomsnämndens medgivande besluta om upplåtelse i fråga om sådan mark som inte är skogsmark och som ligger avskilt i förhållande lill skogen. Sådant medgivande får inte lämnas om det med hänsyn till jaktvården finns skäl för gemensam upplåtelse.

15 § Räll lill fiske i vallen som hör till kyrklig jord upplåts av den som förvallar egendomen. Pastoratet upplåter dock rätt till fiske i vallen som hör lill ett löneboställe eller en församlingskyrkas faslighet.

16 § Egendomsnämnden skall företräda kyrklig jord med undantag för kyrkofondsfastigheter i ärenden om upplåtelse av följande rättigheter:

1. nyttjanderätt till mark för församlingsändamål, kommunall behov, bostadsbebyggelse, industri eller annal liknande ändamål,

2. tomträtt,

3. räll lill annan nalurlillgäng än vattenkraft,

4. servitut.

Detsamma gäller ärenden som rör ledningsrält eller vägran samt, om
regeringen inte föreskriver alt annan myndighet skall företräda den kyrkli
gajorden, ärenden som rör byggnadsminnen, naturvårdsområden, naturre
servat, naturminnen eller bestämmelser till skydd för djuriivel. 19

17 § Kammarkollegiet skall företräda kyrklig jord i ärenden som rör Prop. 1987/88:31 upplåtelse av rätt till vattenkraft.

18 § En dispositionsändring, som inte avser en sådan upplåtelse eller sådant godkännande som anges i 16 eller 17 §, skall i fråga om löneboställe prövas av egendomnsnämnden och för annan kyrklig jord av den som förvaltar egendomen. Föranleds ändringen av atl ell självständigt jordbruk inte längre är bärkraftigt eller kan ändringen leda lill att etl sådant jordbruk inle kan beslå, skall frågan alltid prövas av egendomsnämnden.

19 § Den vinst eller förlust som uppkommer vid förvaltningen av präsllönefondsfasligheler skall egendomsnämnden fördela på pastoraten i förhållande till deras andelar i fastigheterna. Detsamma gäller för vinst eller förlust vid förvaltningen av skogen på löneboställena.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur andelarna skall beräknas.

Tillsynen över förvaltningen

20 § Egendomsnämnden skall ha tillsyn över sådan förvaltning av kyrklig
jord som pastoraten och församlingarna enligt 7 § första och andra stycke
na har hand om. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm
mer får dock i enskilda fall besluta att sådan egendom inte skall slå under
nämndens tillsyn.

Försäljning eller byte av kyrklig jord

21 § Försäljning eller byte av kyrklig jord får ske

1. för alt tillgodose bostadsbehovet i orten,

2. för atl bilda lämpliga enheter för jordbruk eller skogsbruk,

3. för att främja annat syfte liknande det som avses i I eller 2,

4. för all fillgodose ändamål som avses i 2 kap. expropriationslagen (1972:719), eller

5. när jorden på grund av särskilda omständigheter inle lämpligen bör behållas för sitt ändamål.

Kyrklig jord får endasl överlåtas om del kan ske ulan olägenhet för del allmänna och om del sker mol ersättning som, om annal inle föreskrivs särskilt, motsvarar fastighetens marknadsvärde.

Om del finns särskilda skäl får sådan överlåtelse av kyrklig jord ske som medför att denna blir kyrklig jord av annal slag.

22 § Frågor enligt 21 § skall prövas av kammarkollegiet eller egendoms
nämnden enligl föreskrifter som regeringen meddelar.

Om prästlönefonder m. m.

23 § Ersättning för kyrklig jord på grund av försäljning, expropriation,
upplåtelse av naturtillgång eller liknande skall fonderas. Avkastningen
skall användas för samma ändamål som jorden har varit avsedd för.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket skall ersättning som härrör från löneboställe eller präsllönefondsfastighet användas lill betalning av sådant lån ur kyrkofonden som upptagits för lönebostället eller prästlöne-fondsfastigheten.

Regeringen får meddela föreskrifter om undanlag från skyldigheten alt
fondera medel. Frågor om sådana undantag prövas efter regeringens be- 20

stämmande av kammarkollegiet eller egendomsnämnden.

24 § Ersättning som skall fonderas enligl 23 § och som kommer från elt Prop. 1987/88: 31
löneboställe eller en prästgård skall ulgöra präsllönefond för pastoratet.

Även annan fond vars avkastning är avsedd för avlöning åt en kyrkoherde eller komminister utgör präsllönefond.

Präsllönefonderna skall förvaltas av pastoraten. De skall göras räntebärande på samma säll som föreskrivs om omyndigs medel. Regeringen får meddela föreskrifter om att fondernas tillgångar används pä annat sätl. Frågor om sådana undantag prövas efter regeringens bestämmande av kammarkollegiet eller egendomsnämnden.

Av medel ur prästlönefonder från flera pastoral får prästlönejordsfond bildas för inköp av präsllönefondsfasligheler. Präsllönejordsfonderna skall förvaltas av egendomsnämnderna.

25 § Ersättning som skall fonderas enligl 23 § och som kommer från en
präsllönefondsfastighet får behållas i en prästlönejordsfond i stiftet och
användas till köp av fast egendom, om det kan antas att köp kan komma lill
stånd inom en nära framtid. Bestämmelser om sådant köp finns i 28 §.

I annat fall än som avses i första stycket skall sådan ersättning som anges där tillföras pastoralens prästlönefonder i förhållande till pastoralens andelar i fastigheten.

26 § Ersättning som skall fonderas enligl 23 § och som kommer från en
församlingskyrkas eller en domkyrkas fastighet utgör fastighetsfond för
församlingskyrkan respektive domkyrkan.

Ersättning som skall fonderas enligl 23 § och som kommer från biskopsgården i Lunds stift skall tillföras faslighetsfonden för Lunds domkyrka.

Församlingskyrkas faslighetsfond förvaltas av pastoratet. Domkyrkas fastighetsfond förvallas av den som förvaltar domkyrkan.

En församlingskyrkas eller domkyrkas faslighetsfond skall göras räntebärande pä samma sätt som föreskrivs om omyndigas medel. Regeringen får meddela föreskrifter om atl fondernas tillgångar används på annal säll. Frågor om sådana undantag prövas efter regeringens bestämmande av kammarkollegiet eller egendomsnämnden.

27 § Ersättning som avses i 23 § och som kommer från en kyrkofondsfas
tighel eller från annan biskopsgård än biskopsgårdarna i Lunds och Visby
sfifl skall tillföras kyrkofonden.

Köp av fast egendom eller tomträtt

28 § Kammarkollegiet eller egendomsnämnden skall enligt bestämmelser
som regeringen meddelar pröva frågor om köp av fast egendom eller
tomträtt för medel ur prästlönefond, prästlönejordsfond eller församlings
kyrkas faslighetsfond saml frågor om ur vilka präsllönefonder medel skall
tillskjutas till prästlönejordsfond.

Överklagande m. m.

29 § Pastoratets och egendomsnämndens beslul enligl denna lag får över
klagas hos kammarkollegiet. Egendomsnämndens beslut enligt 13 § fär
endast överklagas av den som förvallar egendomen.

Kammarkollegiet får överlämna etl ärende till regeringens avgörande, om kollegiet anser alt särskilda skäl motiverar det. Kammarkollegiet skall då bifoga eget yttrande i ärendet.

7 Förslag till Prop. 1987/88:31

Prästanställningslag Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde m. m.

1 § Denna lag är tillämplig på biskopar och andra präster i svenska
kyrkan som har anställning i territoriella pastorat och stiftssamfälligheter.

Avlöningsförmånerna i prästernas anställningar fastställs under medverkan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (statligt reglerade anställningar).

Prästtjänsternas antal och fördelning

2 § Regeringen fastställer hur många statligt reglerade prästtjänster som
fär finnas inrättade i riket.

Svenska kyrkans centralstyrelse skall årligen besluta hur många prästtjänster som får finnas inrättade i varje stift.

Pastoratstjänster

3 § I varje pastorat skall del finnas en tjänst som kyrkoherde. I det
pastorat där stiftets domkyrka är belägen skall del i stället finnas en tjänst
som domprost, om inte regeringen bestämmer annat. Domprosten är kyr
koherde i pastoratet.

I ett pastorat får del också finnas tjänster som komminister.

Tillsättning av pastoratstjänster

Tjänster som domprost

4 § Tjänster som domprost tillsätts av regeringen.

En tjänst som domprost söks hos domkapitlet. Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och ge kyrkoråden i varje församling i pastoratet tillfälle att yttra sig över dessa.

Domkapitlet skall därefter med eget yttrande lämna över handlingarna avseende behöriga sökande lill regeringen.

Tjänster som kyrkoherde

5 § Första och andra gången av tre, när en tjänst som kyrkoherde blir
ledig i ett pastoral, tillsätts den i elt enförsamlingspastorat av kyrkorådet
och i ell flerförsamlingspastorat av en tillsättningsnämnd, om inle annal
följer av 10 eller 12 §.

En tjänst som kyrkoherde söks hos domkapitlet; Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och sedan med egel yltrande lämna över ansökningshandlingarna från dessa till kyrkorådet eller tillsättningsnämnden.

Kyrkorådet eller tillsättningsnämnden skall underrätta stiftsstyrelsen om sina tillsättningsbeslut. När elt beslul har vunnit laga kraft, skall stiftsstyrelsen utfärda ett anställningsbevis för den som har fåll tjänslen.

6 § Finns det inte tre behöriga sökande till en tjänst som kyrkoherde, får

kyrkorådet eller tillsättningsnämnden tillsälta tjänslen eller lämna över

tillsättningsärendet lill domkapitlet. Domkapitlet får därvid tillsätta tjäns- Prop. 1987/88: 31 ten eller besluta att tjätsten skall hållas vakant, om inte annat följer av 21 § tredje stycket.

7 § 1 varje flerförsamlingspastorat skall det finnas en tillsättningsnämnd.
Kyrkorådet i varje församling i pastoratet väljer inom sig ledamöter i

nämnden. Antalet ledamöter och hur många av dem som varje församlingskyrkoråd skall utse bestäms genom överenskommelse mellan kyrkoråden. Varje kyrkoråd skall dock välja minst en ledamot. Om församlingarna inte kan enas avgörs frågan av stiftsstyrelsen. För ledamöterna i nämnden skall väljas lika många suppleanter.

Val av ledamöter och suppleanter i nämnden skall ske på samma säll som val av ledamöter i församlingskyrkoråd. Om suppleanterna inte väljs proportionelll, skall det vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

Belräffande tillsättningsnämnden tillämpas i övrigt bestämmelserna om kyrkoråd i 7 kap. 8 §, 9 §, 10 § första stycket tredje meningen, 11-13 §§, 14 § andra slyckel samt 21 och 22 §§ församlingslagen (1988:000).

8 § Var tredje gång tjänsten som kyrkoherde blir ledig i elt pastorat
tillsätts den av domkapitlet, om inle annat följer av 10 eller 12 §. Innan
tjänslen tillsätts skall kyrkorådet i varje församling ges tillfälle atl yttra sig
över de behöriga sökandena.

Domkapitlet skall underrätta stiftsstyrelsen om sina lillsältningbeslut. När etl beslul har vunnit laga kraft, skall stiftsstyrelsen utfärda ell anställ-ningsbesvis för den som har fått tjänsten.

Tjänster som komminister

9 § Tjänster som komminister tillsätts på del sätt som enligl 5 och 6 §§
gäller vid tillsättning av tjänster som kyrkoherde.

Tillsättning av tjänster genom förflyttning

10 § En präst som innehar en tjänst som komminister får av stiftsstyrel
sen förflyttas lill en annan sådan tjänst. Förflyttning får ske endast om den
tjänst prästen innehar dras in eller när det annars finns synnerliga skäl för
det.

Det nu sagda gäller också en präst som innehar en tjänst som kyrkoherde. Synneriiga skäl får dock åberopas bara när det annars är domkapitlet som enligt 8 § skulle ha tillsatt den kyrkoherdetjänst till vilken förflyttningen avses ske.

11 § Stiftsstyrelsen skall bereda kyrkorådet eller fillsältningsnämnden i
berörda pastorat tillfälle atl yttra sig i en fråga om förflyttning.

Tjänster i satnarbetskyrka

12 § Tjänster som komminister i en samarbetskyrka mellan svenska kyr
kan och annal samfund eller liknande tillsälls av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.

Stiftstjänster

13 § I varje stift skall del finnas en tjänst som biskop. I Uppsala stift är 24
ärkebiskopen biskop.

I en stiftssamfällighet får del finnas tjänster som stiftsadjunkt, kontrakts- Prop. 1987/88: 31 adjunkt och pastorsadjunkt.

Tillsättning av stiftstjänster

Tjänster som biskop

14 § Val av biskop förrättas enligl bestämmelserna i lagen (1963:633) om
biskopsval.

Enligl lagen (1982:942) om svenska kyrkan utnämner regeringen fill biskop en av de tre som har föreslagits vid biskopsvalet.

Tjänster som stifts-, kontrakts- och pastorsadjunkt

15 § Tjänster som stiftsadjunkt, kontraktsadjunkl och pastorsadjunkt till
sätts av stiftsstyrelsen.

Tjänsterna som stiftsadjunkt och kontraktsadjunkl söks hos domkapitlet. Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och sedan med egel yttrande lämna över ansökningshandlingarna från dessa lill sfiflssty-relsen.

Domkapitlet prövar också vilka som är behöriga till en tjänst som pastorsadjunkt.

Tillsättning av vikariat

16 § Vikariat på tjänster som domprost, kyrkoherde, komminister, stifts
adjunkt och kontraktsadjunkt tillsälls av stiftsstyrelsen. Långtidsvikariat
som domprost tillsätts dock i samma ordning som tjänsten.

Vikariaten söks hos domkapitlet. Domkapitlet skall pröva vilka sökande som är behöriga och sedan med egel yttrande lämna över ansökningshandlingarna från dessa till stiftsstyrelsen.

Vikariat på tjänster som komminister fär tillsättas endast efter begäran av pastoratet, om regeringen inte föreskriver någol annal.

Behörighet och befordringsgrunder

17 § Av lagen (1982: 942) om svenska kyrkan framgår att endast den som
bekänner svenska kyrkans lära får tillsättas på en prästtjänst.

En prästtjänst får tillsättas endasl med den som får utöva det kyrkliga ämbetet.

18 § Av regeringsformen följer atl svenskt medborgarskap gäller som särskilt villkor för innehav och utövande av tjänst som biskop.

19 § Regeringen fär meddela föreskrifter om de särskilda villkor som i övrigt skall gälla för behörighet till annan prästtjänst än biskopstjänst.

20 § Vid lillsältning av en prästtjänst skall avseende fästas endast vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Bland de grunder som sålunda skall beaktas skall skickligheten sällas främsl, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

Närmare föreskrifter om vad som sägs i första stycket meddelas av regeringen.

Kungörelse om ledig prästtjänst, ansökan och behörighetsprövning Prop. 1987/88: 31

21 § Prästtjänster och vikariat på sådana tjänster skall av domkapitlet
kungöras lediga lill ansökan. Regeringen får meddela föreskrifter om un
dantag från denna skyldighet.

Ansökan skall ges in till domkapitlet inom föreskriven tid. Om del finns särskilda skäl, får dock domkapitlet vid sin prövning av de sökandes behörighet även beakta ansökningar som har kommit in för sent.

Har en tjänst som kyrkoherde, vilken skall fillsätlas i den ordning som anges i 5 och 6 §§, eller en tjänst som komminister kungjorts ledig till ansökan, skall den kungöras ledig ytteriigare en gång om det inle finns tre behöriga sökande till tjänsten och om kyrkorådet eller tillsättningsnämnden begär det.

Vad som nu har sagts gäller inte tjänst som biskop eller, såvitt avser första och andra styckena, tjänst som pastorsadjunkt.

Anställningsformer

22 § Tjänst som biskop tillsätts med fullmakt. Övriga prästtjänster saml vikariat lillsätts med förordnande.

23 § Förordnanden gäller tills vidare ulan tidsbegränsning. Förordnanden får dock tidsbegränsas om det föranleds av arbetets särskilda beskaffenhet eller om anställningen gäller vikariat.

Har ett förordnande meddelats i strid med vad som sägs i andra stycket, skall förordnandet på talan av prästen förklaras gälla tills vidare utan fidsbegränsning.

Inrättande av prästtjänster

24 § Frågor om inrättande av tjänster som biskop och domprost prövas
av regeringen.

Frågor om inrättande av tjänster som stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt prövas av svenska kyrkans centralstyrelse. Enligl föreskrifter som regeringen meddelar prövar centralstyrelsen också frågor om inrättande av personliga tjänster för präst eller tjänster för präst med tjänstgöring i flera stift.

Frågor om inrättande av tjänster som kyrkoherde, komminister och pastorsadjunkt prövas av stiftsstyrelsen.

Vakanthållning och indragning av prästtjänster

25 § När en prästtjänst blir ledig, skall stiftsstyrelsen pröva om den
behöver tillsältas.

Om tjänsten inle behöver tillsättas skall den hållas vakant eller dras in. I fråga om en domproslljänst ankommer prövningen.dock på regeringen.

26 § När sliflsstyrelsen finner atl en tjänst som stiftsadjunkt eller kon
traktsadjunkl bör dras in, skall stiftsstyrelsen föreslå det hos svenska
kyrkans centralstyrelse.

Disciplinansvar m. m.

Disciplinpåföljd

27 § Om en präst uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad som 26

åligger honom i hans anställning och felet inte är ringa, får disciplinpåföljd Prop. 1987/88: 31 åläggas honom för tjänsteförseelse.

Disciplinpåföljd får inle i någol fall åläggas en präst därför alt han har deltagit i strejk eller därmed jämförlig stridsåtgärd.

28 § Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag.
Mer än en disciplinpåföljd får inte åläggas samtidigt.

Löneavdrag får göras för minsl en och högst trettio dagar. Om storleken av löneavdrag föreskriver regeringen.

29 § Innehåller kollektivavtal någon bestämmelse som avviker från 28 §
eller från regeringens föreskrifter om löneavdragets storlek, gäller i stället
den bestämmelsen för präster som är sysselsatta inom del område som
avtalet avser.

Avskedande

30 § Om en präst har begått brott, som visar alt han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställning, fär han avskedas.

31 § Har en präst genom annan gärning än brott begått grov tjänsteförseelse som visar atl han uppenbarligen är olämplig alt inneha sin anställning, får han avskedas i stället för att åläggas disciplinpåföljd. Delsamma skall gälla, om en präst, som ålagts disciplinpåföljd, inom Ivå år därefter i anställning inom samma stift på nytt har begått tjänsteförseelse och därigenom visat sig uppenbarligen olämplig atl inneha sin anställning.

32 § En präst som har rätt till slallig pension men inte har uppnått pensioneringsperiodens nedre gräns fär inle avskedas enligt 30 eller 31 §, om han har begått brottet eller tjänsteförseelsen under infiytande av själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken och han lämpligen kan förflyttas eller annars omplaceras till en annan prästtjänst som är förenad med sädan pensionsrått.

33 § Avskedande får inte grundas enbart på omständigheter som stiftsstyrelsen har känt lill mer än en månad före prövningen.

När frägan om avskedande prövas av ansvarsnämnden för biskopar fär avskedande inte grundas enbart på en omständighet som den myndighel biskopen lyder under har känl lill mer än två månader före prövningen.

Första och andra styckena gäller inle när beslutet om avskedande begärs av riksdagens ombudsmän eller justitiekanslern inom sex månader efter det atl omständigheten har inträffat.

Åtalsanmälan

34 § En präst som är skäligen misstänkt för alt i tjänsteutövningen ha begått brott enligt 20 kap. 1 -3 §§ brottsbalken eller annat brott varigenom han har åsidosatt åligganden i tjänsteutövningen, skall anmälas till ätal, om fängelse är föreskrivet för brottet eller om det finns anledning anla att talan om enskilt anspråk kommer alt föras.

35 § I fråga om allmänfarlig vårdslöshet som avses i 13 kap. 6 § första stycket brottsbalken får regeringen medge undanlag från anmälningsskyldigheten enligl 34 §.

Avstängning och läkarundersökning Prop. 1987/88:31

36 § Inleds enligl denna lag ett förfarande som syftar till att avskeda en
präst, får han avslängas från arbetet.

Vidlas en åtgärd för atl anställa åtal mot en präst, får han avslängas från arbetet, om gärningen i fråga kan anlas medföra uppsägning eller avskedande.

En avstängning enligt första eller andra slyckel gäller längst till dess alt anställningen upphör.

37 § Om en präst inte fullgör sina arbetsuppgifter tillfredsställande, får
han avstängas från sitt arbete, om den bristande tjänstduglighelen beror på
sjukdom eller därmed jämföriigl förhållande.

Saknas tillräcklig utredning om att den bristande tjänstdugligheten beror på sjukdom eller därmed jämförligt förhållande men framstår detta ändå som sannolikt, får prästen åläggas att låta sig undersökas av läkare som anvisas honom.

Följer prästen inte åläggandet får han avstängas från arbetet.

38 § Upphör grunden för avstängning enligt 36 eller 37 §, skall avslängningen omedelbart hävas.

39 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av 36 och 37 §§ meddelas av regeringen.

Handläggningen av frågor sotn avses i 27—39 §§

40 § Bestämmelserna i 14 kap. lagen (1976:600) om offentlig anställning skall tillämpas vid handläggningen av frågor enligt 27—39 §§.

41 § Beslämmmelserna i 11-14 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall inle tillämpas i fräga om beslut som meddelas med stöd av 27-39 §§.

Beslutande tnyndighet

42 § Frägor om disciplinansvar, avskedande, åtalsanmälan, avstängning
och läkarundersökning prövas av stiftsstyrelsen i det stift där prästen har
sin anställning.

För biskopen prövas dock frågorna av ansvarsnämnden för biskopar.

43 § Bestämmelser om rätl för riksdagens ombudsmän och för justitie
kanslern atl göra anmälan i ärenden om disciplinansvar, avskedande eller
avstängning och om handläggning av sådana ärenden finns i 6 § lagen
(1986:765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6 § lagen
(1975: 1339) om justiliekanslerns lillsyn.

Ansvarsnämnden för biskopar

44 § Ansvarsnämnden för biskopen beslår av fem ledamöter. Ledamöterna skall vara medlemmar av svenska kyrkan. Ordföranden skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. Av de övriga ledamöterna skall en vara biskop. De återstående ledamöterna skall vara lekmän som är förtrogna med del kyrkliga församlingslivet.

Närmare bestämmelser om nämndens sammansättning och verksamhet 28

meddelas av regeringen.

Ansvar för avlöningsförmåner m. m. Prop. 1987/88: 31

45 § Stiflssamfälligheten skall svara för följande kostnader:

1. avlöningsförmåner till stifts- och kontraklsadjunkter, vikarier pä sädana tjänster samt pastorsadjunkter,

2. arvoden lill praktikanter och handledare för dessa,

3. prosllillägg.

46 § Pastoratet skall svara för kostnader för avlöningsförmåner lill innehavare av prästtjänster i pastoratet och vikarier på sädana tjänster samt för tjänstebiträden åt präster.

47 § Stiftsstyrelsen skall bestämma hur kostnaderna för en prästs avlöningsförmåner skall fördelas mellan pastoralen, när prästen tjänstgör i flera pastorat eller i ett pastorat och stiftssamfälligheten.

Stiftsstyrelsen skall pröva frägan om tillämpningen av föreskrifter om skyldighet atl utöva en annan tjänst.

Tjänstebostäder

48 § Regeringen får besluta all innehavaren av en biskopstjänst skall
anvisas tjänsteboslad.

I fråga om innehavaren av en tjänst som kyrkoherde eller komminister får pastoratet besluta att prästen skall anvisas tjänsteboslad. Om tjänsten är lillsatl fär pastoratet meddela eller upphäva etl sådant beslut endast med samtycke av den som innehar tjänslen. Pastoratet skall underrätta domkapifiet och egendomsnämnden om beslutet.

Kostnaderna för en tjänstebostad ät en kyrkoherde eller komminister skall betalas av pastoratet.

Egendomsnämnden fastställer hyran för Ijänstebostaden. Hyran tillfaller pastoratet.

49 § När en tjänsteboslad har anvisats är prästen skyldig att bo i den.
Beslut om befrielse från skyldigheten alt bo i tjänsteboslad fallas av

regeringen om beslutet rör en biskop och i andra fall av domkapifiet.

Domkapitlet skall medge en ansökan om befrielse om pastoratet har tillstyrkt den eller om del på grund av prästens eller någon familjemedlems hälsa eller bostadsförhållanden eller andra särskilda omständigheter framstår som skäligt.

Tjänstgöringsföreskrifter

50 § Stiftsstyrelsen skall meddela tjänstgöringsföreskrifter för andra
präster i stiftet än biskopen, i den män regeringen inle bestämmer annat.
Därvid skall i fråga om pastoratspräsler beaktas vad domkapitlet har
föreskrivit om gudstjänslhållningen i pastoratet.

Rättegång och överklagande m. m.

51 § Den som är missnöjd med en myndighels beslul om förflyttning,
lidsbegränsning av förordnande, disciplinpåföljd, avskedande, avstäng
ning eller läkarundersökning får väcka talan hos tingsrätten eller arbets
domstolen enligt bestämmelser i lagen (1974:371) om rättegången i ar
betstvister.

52 § Talan som avses i 23 § tredje stycket skall väckas senast två måna- Prop. 1987/88: 31
der efter förordnandetidens utgång.

Om en präst vill söka ändring i elt beslut om förfiyilning, disciplinpåföljd, avskedande eller läkarundersökning, skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag han fick del av beslutet.

Väcks inte talan inom den föreskrivna tiden, är rätten till talan förlorad.

53 § I fråga om rätt för riksdagens ombudsmän och justitiekanslern att söka ändring i beslul om disciplinansvar, avskedande eller avstängning tillämpas bestämmelserna i 16 kap. 3 § lagen (1976:600) om offentlig anställning.

54 § Bestämmelserna om skadestånd i 38, 41 och 42 §§ lagen (1982: 80) om anställningsskydd skall tillämpas, om en myndighet i ärenden om disciplinansvar, avskedande, avstängning eller läkarundersökning bryter mot nägon av följande bestämmelser:

1. 40 §, såvitt gäller tillämpningen av 14 kap. 1 eller 3-9 § lagen
(1976:600) om offentlig anställning,

2. 42 §,

3. föreskrifter enligl 39 § om handläggning av ärende om avstängning eller läkarundersökning.

1 fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 § lagen om anställningsskydd tillämpas 2 § andra slyckel samma lag.

55 § Beslut om förflyttning eller avskedande får inte verkställas förrän beslutet har prövats slutligt efter talan som avses i 51 § eller förrän rätten till sädan talan har förlorats.

56 § Beslut om avstängning gäller omedelbart. I tvist om avslängningen får domstolen dock för tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger bestämma, att avslängningen tills vidare inte skall gälla.

57 § Kyrkorådels, tillsättningsnämndens eller stiftsstyrelsens beslut enligl denna lag får överklagas enligt bestämmelserna i 13 kap. 1-7 §§ församlingslagen (1988: 000), om inte annat följer av 51 eller 59 §.

58 § Domkapifiets beslut enligt 49 § får överklagas hos kammarkollegiet. Kammarkollegiets beslut får inle överklagas.

Domkapitlets beslut i övrigt enligl denna lag får överklagas hos regeringen.

Domkapitlets beslul om tillsättning av en prästtjänst får överklagas endasl av den som har sökt tjänsten. Överklagandet skall ha kommit in lill domkapitlet inom tre veckor frän den dag då beslutet fillkännagavs genom anslag på domkapitlets anslagstavla.

59 § Svenska kyrkans centralstyrelses och stiftsstyrelsens beslut om in
rättande eller indragning av en prästtjänst får inte överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

2. Genom lagen upphävs lagen (1957: 577) om präslval.

3. Om förfarandet för lillsältning av tjänst som avses i denna lag har påbörjats före den 1 juli 1989 skall tillsättningsärendet handläggas enligt äldre bestämmelser.

4. Den turordning som enligt äldre bestämmelser varil avgörande för hur Prop. 1987/88: 31 en kyrkoherdetjänst tillsälls ändras inte genom denna lag.

5. Utan hinder av bestämmelserna i denna lag får regeringen var tredje gäng en kyrkoherdetjänst är ledig i elt pastoral tillsätta tjänsten genom att lill denna förflytta en präst som är anställd med fullmakt. Sådan förflyttning får ske endast om det är nödvändigt av organisatoriska eller andra synnerliga skäl. Vid tillsättning som nu sagls skall i övrigt alltjämt tillämpas bestämmelserna i 37—39 §§ lagen (1957: 577) om präslval.

6. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid tillsättning av tjänster som präst i icke-lertiloriella pastorat.

7. Den som med fullmakt innehar en statlig tjänst som kyrkoherde för döva skall utöva sin tjänst genom alt fullgöra motsvarande arbetsuppgifter hos Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel.

8 Förslag till Prop. 1987/88: 31

Församlingslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

Kyrkliga kommuner tn. m.

1 § Denna lag gäller för församlingar och kyrkliga samfälligheter inom svenska kyrkan. Dessa är kyrkliga kommuner.

2 § Riket är indelat i församlingar (lerritoriella församlingar).

Om ändring i församlingsindelningen finns bestämmelser i kyrkliga indelningslagen (1988: 000).

I rikel finns även icke-territoriella församlingar. Denna lag gäller i till-lämpliga delar också för sådana församlingar.

Församlingsangelägenheter

3 § En församling får själv eller i samverkan med andra församlingar
sköta sina angelägenheter.

Med församlingsangelägenheter avses frågor om

1. främjande av kyrkans gudstjänstliv och undervisning saml diakoni och evangelisation,

2. anskaffande och underhåll av lös egendom som, utan att vara byggnadstillbehör, är avsedd för kyrkobyggnad, församlingshus och andra församlingslokaler eller annars för kyrkliga ändamål,

3. anskaffande och underhåll av kyrkobyggnad, församlingshus och andra församlingslokaler,

4. anskaffande och underhåll av andra byggnader och lokaler samt annan mark för kyrkligt ändamäl än som anges i 3,

5. anskaffande av lös egendom, som inte är byggnadslillbehör, för kyrkligt ändamål lill de byggnader och lokaler som anges i 4,

6. anläggande och underhåll av begravningsplatser, om inle regeringen för särskilt fall beslutar att uppgiften skall ankomma pä en borgerlig kommun, och underhåll av kyrkotomt,

7. avlöningsförmåner för arbetstagare hos församlingen.

Om vissa angelägenheter som ankommer på församlingarna finns särskilda bestämmelser.

Församlingar i enförsamlingspastorat

4 § När en församling ulgör elt pastorat (enförsamlingspastorat), sköter
församlingen själv de församlingsangelägenheter som anges i 3 § andra
slyckel. Församlingen skall också sköta de angelägenheter som annars
enligl lag eller annan författning ankommer på pastoratet.

Församlingar i flerförsamlingspastorat, pastoratssamfälligheter och Prop. 1987/88: 31

flerpasloraissamfälligheter

5 § När flera församlingar ulgör ett pastorat (flerförsamlingspastorat)
sköter varje församling själv de församlingsangelägenheter som anges i 3 § .
andra stycket I och 2.

De församlingsangelägenheter som anges i 3 § andra stycket 3-7 skall skötas av en kyrklig samfällighet, som beslår av samtliga församlingar i pastoratet (pasloralssamfällighet). Sliflsstyrelsen får dock besluta att angelägenheterna skall skötas av en sådan kyrklig samfällighet som anges i 6§.

Pastoralssamfällighelen skall ocksä sköta de angelägenheter som annars enligt lag eller annan författning ankommer på pastoratet.

6 § En pasloralssamfällighel kan även få sköta de ekonomiska försam
lingsangelägenheter som anges i 3 § andra stycket 1 och 2 (total paslorals
samfällighel).

Församlingarna inom flera pastorat får bilda kyrklig samfällighet för atl sköta en eller flera av de ekonomiska församlingsangelägenheter som anges i 3 § andra stycket 1-7 (flerpasloralssamfäliighel) eller alla sådana angelägenheter (total flerpastoratssamfällighet). Sådana samfälligheter får även bildas för angelägenheter som annars enligl lag eller annan författning ankommer på pastoraten.

Överlämnas en eller flera av de ekonomiska församlingsangelägenheter som anges i 3 § andra stycket 1-7 till en flerpasloralssamfäliighel, får ändå en total pastoralssamfällighet bildas eller bestå för alt sköta de återstående ekonomiska församlingsangelägenheterna.

Kyrkliga samfälligheter som avses i andra stycket får inle ha hand om sädana angelägenheter som skall skötas av stiflssamfällighelen.

Bestämmelser om hur de olika pastoralssamfälligheterna bildas finns i kyrkliga indelningslagen (1988:000).

7 § En kyrklig samfällighet får inte besluta om ändringar i kyrkorummet
utan att församlingen först har godkänt dessa.

En församling får hos samfällighelen väcka ärenden om underhåll eller andra åtgärder avseende kyrkobyggnad, församlingshus och andra församlingslokaler.

Stiftssamfälligheter

8 § De territoriella församlingarna inom ell stift skall utgöra en kyrklig
samfällighet (stiflssamfällighel) för att sköta följande gemensamma för
samlingsangelägenheter:

1. främjande av församlingslivets utveckling inom stiftet.

2. främjande av församlingsarbete bland finskspråkiga och samer, andlig vård vid sjukhus och andra större vårdinrättningar samt vid kriminalvårds-anstalter och militära förband i fredstid,

3. avlöningsförmåner för arbelslagare hos sliflssamfälligheten.

Stiftssamfälligheten fär även ha hand om andra ekonomiska angelägen- t

3 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 31

heter än som avses i första stycket 2 och 3, om de är gemensamma för Prop. 1987/88: 31 församlingarna inom stiftet. Etl förslag om sådan utvidgad verksamhet skall, om del inle förkastas av stiftsfullmäktige, på yrkande av minsl en tiondel av dess ledamöter vila tills näsla nyvalda stiftsfullmäktige sammanträder. Utan hinder av delta kan stiftsfullmäktige anta förslaget, om minsl två tredjedelar av de röstande enar sig om beslutet.

Om vissa angelägenheter som ankommer på stiftssamfälligheter finns särskilda bestämmelser.

Åven en icke-terriloriell församling får ingå i stiftssamfälligheten, om den beslutar del.

Beslutanderätten i församlingar och kyrkliga samfälligheter

9 § I en församling utövas beslutanderätten av kyrkofullmäktige eller på
kyrkostämma, om inle annal följer av 10 §.

I församlingar med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar skall beslutanderätten utövas av kyrkofullmäktige.

Om antalet röstberättigade kyrkomedlemmar i en församling med kyrkofullmäktige har gått ned till 500 eller därunder, skall beslulanderätlen fortfarande utövas av kyrkofullmäktige. Fullmäktige får dock besluta all församlingens beslutanderätt skall utövas på kyrkostämma.

Kyrkostämman får uppdra beslutanderätten ål kyrkofullmäktige. Förslag om atl upphäva elt sådant beslul får inle väckas i kyrkofullmäktige förrän tre är har förfiutit sedan ledamöterna i fullmäktige började sin Ijänstgöring.

10 § Om en församling med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar ingår i en total pastoralssamfällighet eller en total flerpastoratssamfällighet, får sliflsstyrelsen besluta atl församlingens beslulanderäll skall ulövas av etl direklvall kyrkoråd, om församlingen begär det.

11 § Beslul om alt införa eller avskaffa kyrkofullmäktige enligl 9 § eller alt beslutanderätten skall ulövas av elt direklvall kyrkoråd skall tillämpas från och med årel efter det år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige förrättas näsla gång. Beslutet skall fattas före utgången av mars månad valåret. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet, liksom stiftsstyrelsen vid beslul enligl 9 §.

12 § I en paslorals- eller flerpasloralssamfäliighel utövas beslutanderätten av församlingsdelegerade eller, om samfälligheten är total, av kyrkofullmäktige.

I en stiflssamfällighel ulövas beslutanderätten av stiftsfullmäktige.

Förvaltningen och verkställigheten I församlingar och kyrkliga samfälligheter

13 § I en församling ankommer förvaltningen och verkställigheten på

kyrkorådet och övriga nämnder. Nämnderna bereder även ärenden som 34

skall avgöras av fullmäktige eller stämman. För en sådan uppgift kan Prop. 1987/88:31 fullmäktige tillsätta en särskild beredning beslående av en eller flera personer.

Fullmäktige eller stämman får uppdra åt kyrkorådet eller nägon annan nämnd alt i fullmäktiges eller stämmans ställe fatta beslul i vissa grupper av ärenden, om inle nägol annal följer av lag eller annan författning. Elt sådant uppdrag fär inte avse ärenden som är av principiell beskaffenhei eller i övrigt av större vikt.

14 § 1 annan samfällighet än stiftssamfällighet ankommer förvaltningen och verkställigheten på kyrkorådet och övriga nämnder.

I en stiflssamfällighel sköts dessa uppgifter av stiftsstyrelsen och övriga nämnder.

Nämnderna bereder även ärenden som skall avgöras av fullmäktige eller församlingsdelegerade. Bestämmelserna i 13 § om en särskild beredning och om uppdrag atl i fullmäktiges eller kyrkostämmans ställe falla beslut i vissa frågor tillämpas även i samfällighelen.

2 kap. Kyrkofullmäktige i församling

Grundläggande bestämmelser om val av kyrkofullmäktige

1 § I lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval och om val av kyrkoråd i
vissa fall finns bestämmelser om

1. indelning i valdistrikt,

2. valdag, röstlängd, förrättande och avslutande av val,

3. utseende av suppleanter saml

4. förfarandet när en ledamot i fullmäktige har avgått under tjänstgöringstiden och när en suppleant har inträtt som ordinarie ledamot i fullmäktige eller av annan anledning har avgått som suppleant.

Antalet ledamöter och suppleanter

2 § Kyrkofullmäktige fastställer antalet ledamöter i fullmäktige. Antalet
skall bestämmas till elt udda tal och till minst

15 i församling med 5 000 röstberättigade kyrkomedlemmar eller därunder,

19 i församling med över 5 000 lill och med 10000 röstberäUigade kyrkomedlemmar,

25 i församling med över lOOOO röstberättigade kyrkomedlemmar.

När fullmäktige skall utses första gången, beslutar kyrkostämman om antalet ledamöter i fullmäktige. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Vid tillämpningen av första stycket skall som röstberättigad anses den som har upplagils i gällande röstlängd.

Beslutar fullmäktige om ändring av anlalet ledamöter, tillämpas beslutet
först när val i hela riket av fullmäktige förrättas nästa gång. Beslutet skall
fallas före utgången av mars månad valåret. Länsstyrelsen skall genast
underrättas om beslutet. 35

3 § För ledamöterna skall suppleanter ulses lill det anlal som kyrkofull- Prop. 1987/88: 31 mäktige bestämmer. Länsstyrelsen skall genast underrällas om besluiel.

Anlalel skall ulgöra en viss andel, dock högst hälften, av det anlal platser som varje parti får i församlingen. Om del därvid uppkommer ell brutet tal, avrundas delta till närmast högre hela tal.

Beslutar fullmäktige om ändring av anlalel suppleanter tillämpas 2 § fjärde slyckel.

När fullmäktige skall ulses förslå gången, beslular kyrkostämman om anlalet suppleanter. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Rösträtt vid vedel

4 § Rösträtt vid val av kyrkofullmäktige har den som är kyrkobokförd i församlingen, är medlem av svenska kyrkan och som är myndig på valdagen. Den som inle är svensk medborgare har rösträtt endasl om han har varil kyrkobokförd i riket den 1 november de tre åren närmast före valåret. Varje röstberättigad har en röst.

Den som är kyrkobokförd i en icke-territoriell församling har inte rösträll vid val av ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige i annan församling.

Frågan om rösträll enligl första och andra styckena föreligger avgörs på grundval av en före valet upprättad röstlängd.

Valbarhet

5 § Ledamöter och suppleanler väljs bland dem som har rösträtt enligt
4§.

Den som innehar tjänst som biskop är inte valbar till ledamot eller suppleant. Kyrkoherde eller annan präst som är ledamot i församlingens kyrkoråd samt den som är anställd hos församlingen och som i egenskap av föredragande hos kyrkorådet eller på grund av andra uppgifter som hör lill tjänsten har den ledande ställningen bland församlingens tjänstemän är inte heller valbar.

Om en ledamot eller en suppleant inle längre är valbar upphör hans uppdrag genast ulan särskilt beslul. Kyrkofullmäkfige skall befria en ledamot eller en suppleant från uppdraget, om han vill avgå och särskilda skäl inle talar emol del.

Rätt tdl ledighet för uppdraget

6 S Ledamöter och suppleanler i kyrkofullmäktige eller beredning har
räll lill den ledighet från anställning som behövs för uppdraget.

Valperiodens längd

7 § Ledamöter väljs för tre år räknat frän och med den I januari ärel efter del år då valet har skett. Suppleanler ulses för samma lid.

Ordförandeskapet Prop. 1987/88: 31

8 § Kyrkofullmäktige väljer bland sina ledamöter en ordförande och en
eller två vice ordförande. Fullmäktige bestämmer tiden för uppdragen. Till
dess valen har förrättats utövas ordförandeskapet av den som har varit
ledamot längst tid. Om två eller flera har varit ledamöter lika länge, har den
som är äldst företräde.

Om varken ordföranden eller någon vice ordförande kan närvara vid etl sammanträde, utser fullmäktige en annan ledamot att för tillfället vara ordförande.

När sammanträdena skall hållas m.m.

9 § Kyrkofullmäktige sammanträder enligt den ordning som fullmäktige
bestämmer med iakttagande av föreskrifterna i andra stycket samt i 10 kap.
4 § och 11 kap. 6 § om tid för handläggning av vissa ärenden. Sammanträ
de skall även hållas, när kyrkorådet eller minst en tredjedel av fullmäktiges
ledamöter begär det eller ordföranden anser atl del behövs.

Vid sammanträde före december månads utgång förrättas val till de befallningar inom församlingen som blir lediga vid årets slul. Del år då val i hela riket av fullmäktige har ägt rum skall valen förrättas av de nyvalda fullmäktige. Dessa förrättar även andra val som ankommer pä fullmäktige och avser lid efter utgången av del nämnda ärel.

Hur sammanträdena kungörs

10 § Ordföranden utfärdar kungörelse om när kyrkofullmäktige skall sammanträda.

Kungörelsen skall innehålla uppgift om tid och plats för sammanträdet samt om de ärenden som skall behandlas. När sammanträde skall hållas första gången, sedan beslutanderätten har uppdragits ål fullmäktige, utfärdas kungörelsen av den senast valda ordföranden i kyrkostämman.

Kungörelsen skall anslås minst en vecka före sammanträdesdagen på församlingens anslagstavla. Den skall inom samma lid lillslällas varje ledamot och suppleant pä lämpligt sätt.

Uppgift om tid och plats för sammanträdet saml, om fullmäkfige har bestämt det, uppgift om de ärenden som skall behandlas skall minst en vecka före sammanträdesdagen införas i en eller flera ortstidningar. Vid sammanträde före december månads utgång avgörs för del följande kalenderåret i vilken eller vilka tidningar sådana tillkännagivanden skall införas. Därvid bör sådana tidningar väljas som genom sin spridning inom olika grupper av församlingsmedlemmar når så många som möjligl. Om ell förslag om att införa uppgiften i en viss ortstidning får minst en tredjedel av rösterna, skall uppgiften införas i den tidningen.

Om ett ärende fordrar så skyndsam handläggning att del inle hinner kungöras på det sätt som föreskrivs i andra och tredje styckena, skall kungörelsen med uppgift om ärendet anslås senast vardagen före samman-Irädesdagen. Dessutom skall kungörelsen inom samma tid på lämpligt säll tillställas varje ledamot och suppleant.

Suppleanternas tjänstgöring Prop. 1987/88:31

11 § Om en ledamot är förhindrad att inställa sig lill ell sammanträde
eller alt vidare della i ell sammanlräde, inlräder i hans slälle den suppleant
som enligt den för suppleanterna bestämda ordningen står i tur alt tjänstgö
ra. Vad som har sagts om ledamot gäller även suppleant som har kallals alt
tjänstgöra eller som tjänstgör i stället för ledamot.

En ledamot som inställer sig under pågående sammanträde eller lill fortsatt sammanträde, har räll all tjänstgöra även om en suppleant har inträtt i hans ställe. En ledamot som har avbrutit tjänstgöringen vid ett sammanlräde på grund av annal hinder än jäv, får dock därefter under samma dag inte tjänstgöra vid sammanträdel.

En suppleant som har börjat tjänstgöra med slöd av första stycket har företräde framför en annan suppleant, även om denne står i lur atl tjänstgöra enligt den för suppleanterna bestämda ordningen. En suppleant som på grund av atl han är jävig i etl ärende avbryter tjänstgöringen vid sammanträdet, får åter tjänstgöra sedan ärendet har handlagts.

Om samtliga suppleanler för en ledamot är förhindrade all inställa sig lill ell sammanlräde eller atl vidare della i ell sammanlräde, inträder i ledamotens slälle den suppleant som enligl den för suppleanterna bestämda ordningen stär i lur alt tjänstgöra för den ledamot som har fått den första platsen för partiet. Om en sådan suppleant inte kan tjänstgöra, inräder den suppleant som står i tur atl tjänstgöra för den ledamot som har fått den andra platsen för partiet och så vidare efter samma grund.

Beslutförhet

12 § Kyrkofullmäktige får handlägga ärenden endast om mer än hälflen
av ledamöterna är närvarande. Fullmäktige kan dock föreskriva all inler-
pellalioner och frågor får besvaras även om antalet närvarande är lägre än
vad som nu har sagts.

Om en närvarande ledamot enligl 13 § eller II kap. 2 § är jävig i ell ärende, fär fullmäktige handlägga delta även om antalet deltagande på grund av jävet inte uppgår lill vad som föreskrivs i första stycket.

Jäv

13 § En ledamot får inte della i handläggningen av elt ärende som personligen rör honom själv eller hans make, föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närstående. Bestämmelser om jäv i samband med revision finns i 11 kap. 2 §.

beredning vid handläggning av ärenden som har beretts av nämnden eller Prop. 1987/88: 31 beredningen och vid besvarande av inlerpellafioner eller frågor som har framställs till ordföranden i nämnden eller beredningen,

3. ledamot i kyrkorådet vid besvarande av en interpellation som enligt 24 § tredje slyckel har överlämnats för alt besvaras av honom,

4. revisor hos församlingen vid behandling av revisionsberättelsen för den verksamhet som hans uppdrag avser,

5. sädan tjänsteman hos församlingen som avses i 5 § andra stycket, samt

6. i den mån kyrkofullmäktige har beslutat det, ledamot eller suppleant i kyrkorådet, annan nämnd eller beredning.

Fullmäktige får kalla tjänstemän hos församlingen eller särskilda sakkunniga för all meddela upplysningar vid ett sammanträde.

Ärendenas art och beredning

15 § Kyrkofullmäktige skall besluta i ärenden som väckts av

1. kyrkorådet eller annan nämnd, om inte någol annal är föreskrivet i lag,

2. ledamot genom motion,

3. regeringen, central förvaltningsmyndighet, länsstyrelsen, domkapitlet, stiftsstyrelsen eller egendomsnämnden,

4. revisorerna, om ärendet avser förvaltning som har samband med revisionsuppdraget, eller

5. beredning, om fullmäktige har föreskrivit det.

16 § Elt ärende skall beredas av den nämnd eller beredning dit ärendet
efter sin beskaffenhet hör eller av en beredning som kyrkofullmäktige
särskill har utsett för ändamålet.

Om ett ärende har beretts av någon annan än den nämnd eller beredning dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, skall nämnden eller beredningen få tillfälle att avge yttrande i ärendet innan det avgörs. Kyrkorådet skall alltid få tillfälle att yttra sig i elt ärende som har beretts av någon annan än rådet.

Val får förrättas utan föregående beredning. Beredning behövs inle heller för ärenden som avser ändring av antalet ledamöter eller suppleanler i kyrkorådet eller annan nämnd eller avsägelse från uppdrag som ledamot eller suppleant i fullmäktige, i rådet eller i annan nämnd eller som revisor eller revisorssuppleant.

17 § En motion bör beredas så, atl kyrkofullmäktige kan fatta beslut om
den senast inom ett år frän del att motionen väcktes. Om beredningen inte
kan avslutas inom denna lid, skall detta och vad som har framkommit vid
beredningen anmälas till fullmäktige vid sammanträde inom den angivna
liden. Fullmäktige får dä avskriva motionen från vidare handläggning.

Opinionsundersökningar Prop. 1987/88:31

18 § Kyrkofullmäktige får besluta att det som ett led i beredningen av ett ärende som tillhör fullmäktiges handläggning skall inhämtas synpunkter från röstberättigade i församlingen. Detta kan ske genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Därvid får valnämnden i kommunen anlitas, om nämndens verksamhet i övrigt inle hindras och om kommunfullmäktige beslutar del. Kommunen har rätl alt få ersållning för de kostnader som föranleds av att en församling anlitar valnämnden.

Avbrutna sammanträden

19 § Om elt sammanträde inte kan slutföras på utsatt dag, skall del forisätta genast eller vid en senare tidpunkt. Om sammanträdel skall fortsätta vid en senare tidpunkt, bestämmer och tillkännager ordföranden genast tid och plats för det fortsatta sammanträdet.

Om fortsättande och avslutande av valförrättning, när valet är proportionellt, finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m. m.

Bordläggning

20 § Ell ärende skall bordläggas, om del begärs av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. För bordläggning i fråga om val eller av etl tidigare bordlagt ärende krävs beslut av kyrkofullmäktige med enkel majoritet.

Om bordläggning beslutas, bestämmer och tillkännager ordföranden innan sammanträdet avslutas till vilken dag ärendet skall uppskjutas.

Ärendenas avgörande m. m.

21 § Ordföranden leder sammanträdena och föredrar ärendena. Ordfö
randen skall se till att elt ärende inte avgörs utan att föreskrifterna i 10 §
om kungörelse och i 16 § om beredning har iakttagits.

Elt ärende som fordrar skyndsam handläggning fär, även om föreskrifterna i 10 § om kungörande inte har iakttagits, avgöras vid sammanträdet, om samtliga närvarande ledamöter beslutar del. Etl sådant ärende fär, även om föreskrifterna i 16 § om beredning inle har iakttagits, avgöras vid sammanträdet, om samtliga närvarande ledamöter är ense om beslutet.

22 § Kan kyrkofullmäktige inte,enas i ett ärende, lägger ordföranden
fram de olika förslag till beslut som har väckts. Varje förslag läggs fram så
att del kan besvaras med antingen ja eller nej. Sedan ledamöterna har tagit
ställning lill förslagen, anger ordföranden vad som enligl hans uppfattning
har beslutals. DeUa blir beslutet, om inte omröstning begärs.

Om omröstning begärs, skall den verkställas efter upprop och ske öppet
utom i ärenden som avser val eller tillsättning av tjänst. Vid öppen omröst- 40

ning får dock omröslningsapparat användas. Utgången bestäms genom Prop. 1987/88:31 enkel majoritet, om inle någol annat är föreskrivet för särskilda fall. Vid lika röstetal har ordföranden ulslagsrösl utom i ärenden som avser val eller tillsättning av tjänst, där avgörandet sker genom lottning.

Proportionella val

23 § Val av ledamöter och suppleanler i församlingsdelegerade, kyr
koråd, annan nämnd och beredning, av elektorer och deras ersättare för
val av stiftsfullmäktige samt av revisorer och revisorssuppleanter som
avses i 11 kap. 1 § skall vara proportionellt, om del begärs av minst så
många ledamöter som motsvarar den kvot som erhålls om antalet närva
rande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökal med 1.
Om kvoten är etl brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal.
Bestämmelser om förfarandet vid elt sådant proportionelll val finns i lagen
(1955: 138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfull
mäktige m. m.

Inlerpellationer och frågor

24 § En ledamot får till ordföranden i kyrkorådet, annan nämnd eller
beredning framställa interpellation i ämnen som tillhör kyrkofullmäktiges
handläggning.

Fullmäktige beslutar utan föregående överläggning om en interpellation får framställas. Inlerpellalionen skall vara tillgänglig för varje ledamot, innan fullmäktige fattar ell sådant beslut.

Fullmäktige kan bestämma alt ordföranden i kyrkorådet fär överlämna en interpellation som har framställts till honom alt besvaras av nägon annan ledamot i rådet som på grund av sitt uppdrag har särskilda förutsättningar atl besvara inlerpellalionen.

Om fullmäktige bestämmer det, får en ledamot till ordföranden i kyrkorådet, annan nämnd eller beredning framställa fråga i ämnen som hör lill fullmäktiges handläggning.

Krav på protokollet

25 § Vid sammanträdena skall protokoll föras på ordförandens ansvar.
Av protokollet skall framgå vilka ledamöter som har varil närvarande.
Protokollet skall för varje ärende innehålla en kortfattad redogörelse för
ärendets beskaffenhet, uppgift om de förslag och yrkanden i ärendet som
inle har återkallats och kyrkofullmäktiges beslul i ärendet. Om omröstning
har ägt rum, skall protokollet innehålla en redogörelse för förslagsordning
en och uppgift om hur omröstningen har utfallit. När omröstningen har
skell öppel, skall del i protokollet anges hur var och en har röstat. Om
avvikande mening som avses i 26 § har anmälts, skall protokollet innehålla
uppgift om delta.

Protokollet skall justeras av ordföranden och ytteriigare minst två leda
möter som fullmäkfige för varje gång utser bland de närvarande. Justering- 41

en skall äga rum senasl fjorlon dagar efter sammanlrädesdagen på tid som Prop. 1987/88: 31 ordföranden bestämmer och tillkännager vid sammanträdet. Justeringen får också verkställas av fullmäktige antingen genast eller vid nästa sammanlräde.

Senast på andra dagen efter justeringen skall denna samt uppgift om den plats där protokollet finns tillgängligt tillkännages på anslagstavlan. Tillkännagivandet skall innehålla uppgift om vilken dag del har anslagils. Det får inte avlägsnas före överklagandelidens utgång. Bevis om dagen för anslaget skall tecknas på protokollet eller utfärdas särskill.

26 § Den som vid elt sammanlräde har deltagit i avgörandet av etl ärende får reservera sig mot det fattade beslutet genom atl låta anteckna avvikande mening. Den skall anmälas innan sammanträdet avslutas saml, om den utvecklas närmare, avfattas skriftligen och lämnas senasl när protokollet justeras.

27 § Protokoll och andra arkivhandlingar skall förvaras i kyrkoarkiv. Om kyrkoarkiv finns särskilda bestämmelser.

Offentlighet och ordning vid sammanträdena

28 § Sammanträdena skall vara offentliga. Kyrkofullmäktige får dock
besluta atl överläggningen i elt visst ärende skall hållas inom slängda
dörrar. Suppleanterna får närvara vid en sådan överiäggning.

Ordföranden vakar över ordningen vid sammanträdet. Han kan visa ut den som uppträder störande och inte rättar sig efter tillsägelse. Om del uppslår oordning som ordföranden inle kan avstyra, får han upplösa sammanträdel.

"Ersättning tid ledamöter och suppleanter i fullmäktige eller beredning

29 § Kyrkofullmäktige får besluta atl del lill ledamöter och suppleanler i
fullmäkfige eller beredning skall belalas skäligl arvode saml skälig ersåll
ning för resekoslnader, förlorad arbelsförljänsl och andra utgifter som
föranleds av uppdraget. Arvode skall bestämmas till lika belopp för lika
uppdrag.

Arbetsordningens innehåll

30 § Kyrkofullmäktige skall i en arbetsordning meddela de ytterligare
föreskrifter som behövs för fullmäktiges sammanträden och ärendenas
handläggning.

Arbetsordningen skall innehålla bestämmelser om

1. vem som skall föra ordet till dess tillfällig ordförande som avses i 8 § andra slyckel har utsetts,

2. utsändning av handlingar inför sammanlräde,

3. anmälan av hinder för Ijänstgöring vid sammanlräde,

4. inkallande av suppleanler, 42

1. handläggningen av motioner, Prop. 1987/88: 31

2. handläggningen av inlerpellafioner och frågor,

3. förfarandet vid omröstning samt

4. underrättelser om val av ordförande och vice ordförande i fullmäktige och kyrkorådet.

3 kap. Kyrkostämma

Rösträtt

1 § Rösträtt pä kyrkostämma har den som enligt 2 kap. 4 § har rösträtt
vid val av ledamöter i kyrkofullmäktige i församling.

Ordförandeskapet

2 § Kyrkostämman väljer för tre kalenderår bland de röstberäUigade en
ordförande och en eller två vice ordförande.

Om ordföranden eller nägon vice ordförande avgår under tjänstgöringstiden, väljs en annan för återstoden av denna lid.

3 § I fråga om valbarhet till ordförande och vice ordförande, verkan av
atl valbarheten upphör och rätt till avsägelse tillämpas bestämmelserna i 2
kap. 5 §.

Rätt till ledighet för uppdraget

4 § Ordförande och vice ordförande i kyrkostämman saml ledamöter och
suppleanter i beredning har rätt lill den ledighet frän anställning som
behövs för uppdraget.

Hur bestämmelserna om kyrkofullmäktige i församling tillämpas på kyrkostämma

5 § Beträffande kyrkostämman tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 9 § första stycket första meningen och andra slyckel första meningen, 10 § första-tredje styckena samt 13—17, 19—28 och 30 §§ om kyrkofullmäktige i församling. Därvid skall följande gälla.

1. Om en kyrkostämma skall utöva beslutanderätten i en församling där
den tidigare har utövats av kyrkofullmäktige, skall den senasl valda ordfö
randen i fullmäktige sammankalla kyrkostämman första gängen. Om en ny
församling bildas, i vilken beslulanderätlen skall ulövas på kyrkostämma,
skall stiftsstyrelsen före den 1 juli årel innan församlingen bildas förordna
en person att hälla kyrkostämma för val av ordförande och vice ordförande
samt kyrkoråd.

2. Bestämmelserna om ledamot i kyrkofullmäktige skall i stället avse röstberättigad kyrkomedlem.

3. Kyrkostämma skall hällas när kyrkorådet begär det eller när ordföranden anser att det behövs.

4. Kungörelse om kyrkostämma behöver inle tillställas de röstberättiga-

de i församlingen. Beslul om i vilken eller vilka orlsfidningar kyrkosläm- Prop. 1987/88: 31 mans sammanträden skall fillkännages får fattas för flera kalenderår, dock inle för längre tid än till utgången av det år dä val i hela rikel av kyrkofullmäktige förrättas nästa gång.

5. Om etl ärende fordrar så skyndsam handläggning att kungörande på det säll som föreskrivs i 2 kap. 10 § första-tredje styckena inte hinns med, skall kungörelsen med uppgift om ärendet anslås senast fyra vardagar före stämman.

6. Kyrkostämmans sammanträden skall alltid vara offentliga.

7. Omröstning skall vara sluten även i annal ärende än ärende om val eller tillsättning av tjänst, om nägon röstberättigad kyrkomedlem begär det.

8. Av kyrkostämmans protokoll behöver inte framgå vilka som har deltagit i stämman. Inle heller behövs uppgift om hur var och en har röstat vid öppen omröstning.

9. Arbetsordningen för kyrkostämman behöver inte innehålla bestämmelser som anges i 2 kap. 30 *! andra stycket 2, 3 och 4.

Ersättning tdl ordförande samt lill ledamöter och suppleanler i beredning

6 § Kyrkostämman får besluta att del fill stämmans ordförande samt till ledamöter och suppleanter i beredning skall belalas skäligt arvode samt skälig ersättning för resekoslnader, föriorad arbetsförtjänst och andra utgifter som föranleds av uppdraget.

4 kap. Församlingsdelegerade

Antalet ledamöter och suppleanter

1 § Antalet ledamöter i församlingsdelegerade skall bestämmas lill ell udda tal och till minsl

15 i samfällighet med 5 000 röstberäUigade kyrkomedlemmar eller därunder,

25 i samfällighel med över 5 000 lill och med 20000 röslberätligade kyrkomedlemmar,

35 i samfällighet med över 20000 till och med 40000 röstberäUigade kyrkomedlemmar,

45 i samfällighel med över 40 000 röstberäUigade kyrkomedlemmar.

När delegerade skall utses första gången, bör församlingarna träffa överenskommelse om anlalel ledamöter med ledning av första stycket. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet. Om församlingarna inte kan enas, bestämmer länsstyrelsen antalet ledamöter.

Församlingsdelegerade beslutar själva om ändring av anlalet ledamöter. Etl sådant beslut skall tillämpas från och med årel efter det år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige förrättas nästa gång. Länsstyrelsen skall genast underrällas om beslutet.

Församlingsdelegerade får besluta all suppleanter skall ulses för ledamöterna i delegerade. Suppleanterna skall därvid ulses lill lika stort antal

som ledamöterna. Beslutet skall faUas före utgången av mars månad val- Prop. 1987/88: 31 ärel. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Länsstyrelsen bestämmer, med tillämpning av bestämmelserna i 4 a § första slyckel lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval och om val av kyrkoråd i vissa fall, hur många ledamöter i församlingsdelegerade som varje församling skall utse. Beslutet får överklagas hos valprövningsnämnden. Valprövningsnämndens beslut får inle överklagas.

Val av ledamöter och suppleanter

2 § Ledamöter och suppleanter väljs av kyrkofullmäktige eller kyrko
stämman i varje församling.

Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skall det vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas lill tjänstgöring.

Valbarhet

3 § I fråga om valbarhel lill ledamot eller suppleant, verkan av alt valbar
heten upphör och räll lill avsägelse tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 5 §.
Dessa bestämmelser tillämpas också på den kyrkoherde som är ledamot
och hans ersättare i samfällighetens kyrkoråd.

Rätt till ledighet för uppdraget

4 § Ledamöter och suppleanter i församlingsdelegerade eller ledamöter och suppleanler i beredning har rätt lill den ledighet från anställning som behövs för uppdraget.

Valperiodens längd m. m.

5 § Ledamöter och suppleanler i församlingsdelegerade väljs för tre år räknat från och med den 1 januari årel efter del år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige har förrättats. När val av ledamöter och suppleanler inle äger rum under är då val i hela rikel av fullmäktige förrällas, skall valet dock inte avse längre lid än lill utgången av del år då sådana val av fullmäktige skall äga rum nästa gång.

Om val till kyrkofullmäktige, som har utsett ledamöter och suppleanler i församlingsdelegerade, har upphävts och omval har ägt rum eller om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandatfördelningen mellan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för ledamöterna och suppleanterna tvä månader efter del att omvalet eller sammanräkningen har avslutats. När omvalet eller sammanräkningen har avslutals, skall fullmäkfige förrätta nytt val av ledamöter och suppleanler för återstoden av Ijänsgöringsliden.

Val av ledamöter och suppleanler i församlingsdelegerade förrättas före december månads uigäng årel före del år då tjänstgöringstiden börjar.

Om en ledamot i församlingsdelegerade avgår under tjänstgöringstiden,
förrättas fyllnadsval för återstoden av denna lid. I en samfällighet där 45

suppleanler har utsetts, skall dock för en ledamot som har utsetts vid Prop. 1987/88:31 proportionelll val inträda en suppleant, enligl den ordning mellan suppleanterna som har bestämts vid valet, i ledamotens ställe för återstoden av tjänstgöringstiden.

Hur bestämmelserna om kyrkofullmäktige i församling tillämpas på församlingsdelegerade

6 § Beträffande församlingsdelegerade tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 8—30 §§ om kyrkofullmäktige i församling. Därvid skall följande gälla.

1. Bestämmelserna om kyrkoråd skall avse samfällighetens kyrkoråd.

2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på samfällighetens anslagstavla.

3. När sammanlräde med delegerade skall hållas första gången, utfärdas kungörelse om sammanträdet av ordföranden i kyrkofullmäktige i den försainling i samfällighelen som har fiesl röstberättigade kyrkomedlemmar. Om fullmäktige inte finns i denna församling, utfärdas kungörelsen av ordföranden i församlingens kyrkostämma.

4. Rätt för ordföranden i en församlings kyrkoråd att delta i delegerades överläggningar men inle i besluten föreligger bara vid handläggning av ärenden som angår församlingen särskill. Om samfälligheten omfattar församlingar i flera pastorat tillkommer rätten för kyrkoherde all delta i överläggningarna bara den kyrkoherde som domkapitlet utser.

5 kap. Kyrkofullmäktige i kyrkliga samfälligheter

Anlalel ledamöter och suppleanter

1 § Stiftsstyrelsen fastställer anlalel ledamöter i kyrkofullmäktige. Läns
styrelsen skall genast underrättas om beslutet.

Bestämmelser om kyrkliga samfällighelers indelning i valkretsar och om fastställandel av det antal ledamöter i fullmäktige som skall utses i varje församling finns i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval och om val av kyrkoråd i vissa fall.

2 § För ledamöterna skall suppleanler ulses lill det antal som kyrkofull
mäktige bestämmer. Antalet skall utgöra en viss andel, dock högst hälften,
av del antal platser som varje parti får i samfällighetens fullmäktige eller i
varje valkrets, om valbarheten är inskränkt till valkrets. I det senare fallet
skall andelen vara densamma i alla valkretsarna. Om det därvid uppkom
mer ell brutet tal, avrundas delta lill närmast högre hela tal. Länsstyrelsen
skall genast underrällas om fullmäktiges beslut.

När fullmäktige skall ulses första gängen, fattas beslut enligl första stycket av stiftsstyrelsen, om stiftsstyrelsen inte med stöd av 5 kap. 5 § andra slyckel kyrkliga indelningslagen (1988: 000) har bestämt all beslutanderätten i samfälligheten skall ulövas av indelningsddegerade.

Hur bestämmelserna om kyrkofidlmäktige i församling tillämpas på Prop. 1987/88: 31

kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighet

3 § Beträffande kyrkofullmäktige i kyrklig samfällighel tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 4-30 §§ om kyrkofullmäktige i församling. Därvid skall följande gälla.

1. Bestämmelserna om kyrkoråd skall avse samfällighetens kyrkoråd.

2. Bestämmelserna i 2 kap. 5 § andra stycket om kyrkoherde skall avse den kyrkoherde som är ledamot och hans ersättare i samfällighetens kyrkoråd.

3. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås pä samfällighetens anslagstavla.

4. När sammanträde med fullmäktige skall hållas första gången, utfärdas kungörelse om sammanträdel av den ordförande som anges i 4 kap. 6 § 3.

5. Om samfiiga suppleanter för en ledamot i fullmäktige är förhindrade atl inställa sig till elt sammanträde eller all vidare della i elt sammanträde, inlräder i ledamotens ställe den suppleant som enligl den för suppleanterna bestämda ordningen står i lur atl tjänstgöra för den ledamot som har fått den första platsen för partiet i församlingen eller i en sädan grupp av församlingar som avses i 4 § lagen (1972: 704) om kyrkofullmäktigval och om val av kyrkoråd i vissa fall. Om en sådan suppleant inte kan tjänstgöra, inträder den suppleant som står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fått den andra platsen för partiet och sä vidare efter samma grund. Om etl partis samtliga suppleanler är förhindrade alt i en ledamots ställe inställa sig till ell sammanträde eller atl vidare della i sammanträdet, inlräder suppleant som har utsetts för partiet i en annan församling eller grupp av församlingar efter den grund som nyss har sagls. Därvid har den suppleant företräde som har utsetts i den församling eller grupp av församlingar där partiets röstetal är högst.

6. Räll för ordföranden i en församlings kyrkoråd all delta i fullmäktiges överläggningar men inle i besluten föreligger bara vid handläggning av ärenden som angår församlingen särskilt. Om samfälligheten omfattar församlingar i flera pastoral, tillkommer rätten för kyrkoherde all della i överläggningarna bara den kyrkoherde som domkapitlet utser.

7. Fullmäktige får förvara protokoll och andra arkivhandlingar på annal säll än i kyrkoarkiv, om regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer beslular det.

6 kap. Stiftsfullmäktige

Antalet ledamöter och suppleanter

1 § Stiftsfullmäktige beslutar hur många ledamöter som skall väljas i fullmäktige. Antalet skall bestämmas lill etl udda tal och till minsl 51.

Beslular fullmäktige om ändring av anlalet ledamöter, tillämpas beslutet från och med året efter det är då val i hela rikel av kyrkofullmäktige förrättas näsla gång. Beslutet skall fattas före utgången av mars månad valåret. Den centrala valmyndighet som avses i I käp. 2 § vallagen (1972:620) skall genast underrättas om beslutet.

2 § För ledamöterna skall väljas lika många suppleanter.

Val av stiftsfuUmäklige Valkretsar

3 § För val av stiftsfullmäktige är varje stift indelat i valkretsar. Varje
kontrakl ulgör därvid en valkrets, om inle annat beslutas av länsstyrelsen i
del län inom vilkel konlraklsproslen har sin anslällning som präst. För elt
sådanl beslul fillämpas bestämmelserna i I § andra slyckel.

Anlalel ledamöler i varje valkrels

4 § I varje valkrels skall väljas en ledamol och därutöver så många
ledamöler som belöper på valkrelsen sedan del ålerstående antalet leda
möter fördelats på valkretsarna i proportion till anlalel röstberättigade
kyrkomedlemmar. Anlalel röstberätfigade kyrkomedlemmar beräknas
med ledning av den senasl upprättade röstlängden.

Den centrala valmyndigheten skall före september månads utgång del år dä val i hela rikel av kyrkofullmäktige förältas fastställa det antal ledamöler i stiftsfullmäktige som varje valkrels skall utse. Beslutet får överklagas hos valprövningsnämnden. Valprövningsnämndens beslut fär inle överklagas.

Vilka som väljer ledamöter och suppleanler

5 § Ledamöler och suppleanter väljs av elektorer.

Prop. 1987/88:31

med mer än 16000 men högst 18000 röstberälli! med över 18000 röstberäUigade kyrkomedlemmar 12.

Antalet röstberättigade kyrkomedlemmar beräknas med ledning av den senast upprättade röstlängden.

För elektorerna utses lika många ersättare. Om ersättarna inte väljs proportionellt, skall det vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

Anlalet elektorer utgör för församling

med högst 500 röslberätl med mer än 500 men högst 1 000 röslberätl med mer än 1 000 men högst 2 000 röslberätl med mer än 2 000 men högst 4000 röslberätl med mer än 4000 men högst 6000 röslberält med mer än 6000 men högst 8000 röslberält med mer än 8000 men högst 10000 röslberäU med mer än 10000 men högst 12000 röslberätl med mer än 12000 men högst 14000 röstberälli med mer än 14000 men högst 16000 röslberätl

gade kyrkomedlemmar 1 gade kyrkomedlemmar 2 gade kyrkomedlemmar 3 gade kyrkomedlemmar 4 gade kyrkomedlemmar 5 gade kyrkomedlemmar 6 gade kyrkomedlemmar 7 gade kyrkomedlemmar 8 gade kyrkomedlemmar 9 gade kyrkomedlemmar 10 gade kyrkomedlemmar 11

8 § I fräga om valbarhet lill elektor eller ersättare för elektor, verkan av Prop. 1987/88: 31
all valbarheten upphör och rätl all avsäga sig uppdraget fillämpas bestäm
melserna i 2 kap. 5 § om ledamot och suppleant i kyrkofullmäktige. Den

som är myndig på dagen för elektorsvalet är dock valbar.

9 § Elektorer och deras ersättare skall ulses före utgången av november
det år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige har förrättats.

Protokoll över val av elektorer skall skyndsamt översändas till stiftsstyrelsen.

10 § En elektor har rätt lill skälig ersättning för resekoslnader och andra
utgifter som föranleds av uppdraget. Kostnaderna skall betalas av försam
lingen.

Val av ledamöter och suppleanter

11 § För val av ledamöter och suppleanter i stiftsfullmäktige skall stiftsstyrelsen utse en person i varje valkrels atl vara valförrättare. Efter framställning av denne skall stiftsstyrelsen kalla elektorerna inom varje valkrels lill ell sammanlräde inför honom. Sammanträdet skall hällas före utgången av december del år då val i hela riket av kyrkofullmäktige har förrättats.

12 § Valbar är den som är kyrkobokförd inom valkrelsen, är medlem av svenska kyrkan och som är myndig pä valdagen.

Den som innehar tjänst som biskop är inle valbar till ledamol eller suppleant. Domprosten eller annan kyrkoherde som är biskopens ersättare i stiftsstyrelsen samt den som är anställd hos stiftssamfälligheten och som i egenskap av föredragande hos stiftsstyrelsen eller pä grund av andra uppgifter som hör till tjänsten har en ledande ställning bland sliftssamfällighetens tjänstemän är inte heller valbar.

I fråga om verkan av atl valbarheten upphör och om rätl alt avsäga sig uppdraget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 5 § tredje slyckel om ledamol och suppleant i kyrkofullmäktige.

13 § Val av ledamöter och suppleanter skall ske inför öppna dörrar och
på samma sätt som val av ledamöler och suppleanter i kyrkoråd. Om
suppleanterna inte väljs proportionelll, skall det vid valet även bestämmas
i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

Över förrättningen skall föras protokoll som skrivs under av valförrälla-

14 § Valels utgäng skall kungöras genom uppläsning av protokollet. Därmed är valet avslutat.

Protokollet, valsedlarna och annat valmaterial skall av valförtättaren ulan dröjsmål sändas in lill stiftsstyrelsen, som skall förvara handlingarna på ett betryggande sätt lill dess alt valet har vunnit laga kraft.

4 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 31

15 § För den som har blivit vald till ledamot eller suppleant skall stifts- Prop. 1987/88: 31 styrelsen genast utfärda ett bevis om detta. I beviset anges den valdes namn samt för vilken tid och valkrets ledamoten eller suppleanten har blivit vald. Beviset skall lillslällas den som har blivit vald och stiftsfullmäktiges ordförande. Utdrag ur protokollet från valförrättningen gäller som bevis.

Valperiodens längd m. m.

16 § Ledamöter och suppleanler väljs för tre är räknat från och med den 1 januari årel efter del år då val i hela riket av kyrkofullmäktige har förrättals.

17 § Om en ledamot avgår under tjänstgöringstiden skall ordföranden skyndsamt anmäla della lill stiftsstyrelsen.

Styrelsen skall därefter till ny ledamot i den avgångnes ställe utse den suppleant som står i lur alt tillträda enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen.

Överklagande av val Beslut som får överklagas

18 § Beslut varigenom elektorer och deras ersättare har utsetts fär överklagas endast i samband med överklagande av del beslut varigenom ledamöler och suppleanler har utsetts.

19 § Beslul varigenom ledamöler och suppleanter har utsetts får överklagas hos valprövningsnämnden. Rätl atl överklaga har den som uppfyller villkoren för rösträtt vid kyrkofullmäktigval och som är kyrkobokförd inom valkrelsen. Partier som har deltagit i valet får också överklaga beslutet.

Skrivelsen med överklagandet skall ges in lill sliflsstyrelsen inom tio dagar efter det all valet eller förrällningen avslulades. Har en skrivelse med överklagande kommil in lill valprövningsnämnden inom överklagandetiden, skall den omständigheten atl skrivelsen har kommil lill stiftsstyrelsen först därefter dock inte föranleda all den avvisas. Valprövningsnämnden prövar om skrivelsen har kommil in i räll lid.

Kungörelse om överklaganden m. m.

20 § Stiftsstyrelsen skall snarast möjligt efter utgången av liden för över
klagande samlidigl kungöra samtliga överklaganden och sända skrivelser
na till valprövningsnämnden.

Kungörelsen införs i ortstidning inom valkrelsen. I kungörelsen anges viss kort tid inom vilken förklaring över överklagandena skall ha kommit in lill valprövningsnämnden. Sliflsslyrelsen skall dessulom skyndsamt yttra sig över överklagandena till valprövningsnämnden. Bestämmelserna i 27

och 28 §§ förvaltningslagen (1986: 223) om omprövning av beslul skall inle Prop. 1987/88: 31 tillämpas.

Den som vill överklaga har rätt att hos stiftsstyrelsen genast få utdrag ur protokoll eller annan handling över förrättningen.

Handläggningen av överklaganden

21 § I fråga om handläggningen och prövningen av överklaganden skall 15 kap. 6, 7 och 9 §§ vallagen (1972:620) tillämpas.

22 § Den som har valts lill ledamol utövar sitt uppdrag ulan hinder av alt valet har överklagats. Om valet ändras, skall den nya ledamoten inta sin plats så snart ändringen har kungjorts. Vad som nu har sagls om ledamot gäller också för suppleant.

Bestämmelserna om inhibition i 29 § förvaltningslagen (1986:223) gäller inle beslut som avses i denna paragraf.

Hur bestämmelserna om kyrkofuUmäktige iförsa/nling tillämpas på stiftsfullmäktige

23 § Beträffande stiftsfullmäktige tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 6
och 8-30 §§ om kyrkofullmäktige i församling. Därvid skall följande gälla.

1. Bestämmelserna om kyrkoråd skall avse stiftsstyrelsen.

2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås pä stiflssamfällighe-tens anslagstavla.

3. Om suppleanten för en ledamot i fullmäktige är förhindrad alt inställa sig lill ett sammanlräde eller att vidare della i elt sammanträde, inträder i ledamotens ställe den suppleant som enligl den för suppleanterna bestämda ordningen står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fåll den förslå platsen för partiet i valkretsen. Om en sådan suppleant inte kan tjänstgöra inträder den suppleant som står i lur alt tjänstgöra för den ledamol som har fått den andra platsen för partiet och så vidare efter samma grund. Om etl partis samtliga suppleanter är förhindrade alt i en ledamots ställe inställa sig till ett sammanträde eller atl vidare della i sammanträdet, inlräder suppleant som har utsetts för partiet i en annan valkrets efter den grund som nyss har sagts. Därvid har den suppleant företräde som har utsetts i den valkrets där partiets röstetal är högst.

4. Räll alt della i fullmäktiges överläggningar men inte i besluten har de personer som anges i 12 § andra stycket, ledamöler i sliflsstyrelsen saml ordförande i nämnd eller beredning vid handläggning av ärenden som har beretts av nämnden eller beredningen och vid besvarande av interpellation eller fråga som har framställts lill ordföranden i nämnden eller beredningen, revisor hos stiftssamfälligheten vid behandling av revisionsberättelsen för den verksamhet som hans uppdrag avser saml ordförande i församlings eller kyrklig samfällighets kyrkoråd i ärenden som rör församlingen eller den kyrkliga samfälligheten särskilt. Stiftsfullmäktige får därtill kalla tjänstemän hos stiftssamfälligheten eller särskilda sakkunniga för all meddela

upplysningar vid elt sammanträde. 51

5. Del är då val i hela riket av kyrkofullmäktige har ägt rum förrättas val Prop. 1987/88: 31
till de befattningar inom samfälligheten som blir lediga vid årets slul av de

nyvalda stiftsfullmäktige vid sammanlräde snarast efter valperiodens början. Dessa förrättar även andra val som ankommer pä stiftsfullmäktige och avser tid efter utgången av del nämnda årel.

6. Fullmäktige får förvara protokoll och andra arkivhandlingar på annal
säll än i kyrkoarkiv, om regeringen eller den myndighel som regeringen
bestämmer beslular del.

7 kap. Kyrkorådet och övriga nämnder i församling

Kyrkorådets uppgifter

1 § I varje församling skall del finnas elt kyrkoråd. Kyrkorådet är för
samlingens styrelse.

Två eller flera församlingar fär utse etl gemensamt kyrkoråd för en eller flera angelägenheter.

2 § Kyrkorådet skall ha omsorg om församlingslivet och verka för dess
utveckling, leda förvaltningen av församlingens angelägenheter och ha
tillsyn över övriga nämnders verksamhet. Rådet skall uppmärksamt följa
de frågor som kan inverka på församlingens ekonomiska ställning samt hos
kyrkofullmäktige eller kyrkostämman och övriga nämnder liksom hos and
ra myndigheter göra de framställningar som rådet anser behövs.

Kyrkorådet skall vidare

1. bereda eller yttra sig i ärenden som skall handläggas av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman,

2. ha hand om den ekonomiska förvaltningen och därvid själv förvalta kyrkans och församlingens egendom i den mån sådan egendomsförvaltning inte har uppdragits åt annan nämnd eller annars ankommer på annan,

3. ha hand om medelsförvaltningen i den mån kyrkofullmäktige eller kyrkostämman inte har medgett någon annan nämnd att hell ellerdelvis ha hand om sin medcisförvaltning,

4. verkställa kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans beslul i den mån verkställigheten inle har uppdragits ät någon annan,

5. själv eller genom ombud föra församlingens talan i alla mål och ärenden i den mån delta inte på grund av lag eller annan författning eller beslut av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman ankommer på någon annan,

6. ha hand om församlingens informafionsverksamhet i den mån kyrkofullmäktige eller kyrkostämman inte har uppdragit denna ål någon annan nämnd,

7. verka för sådana förenklingar i verksamhelen som kan underlälla enskildas kontakier med församlingen saml

8. i övrigl fullgöra de uppdrag som kyrkofullmäkfige eller kyrkoslämman har överlämnal lill rådet.

Kyrkorådet skall handlägga de ärenden som enligl särskilda författningar ankommer på rådet.

Kyrkorådet fär infordra yllranden och upplysningar från övriga nämnder 52

och från beredningar och tjänstemän i församlingen, när del behövs för att Prop. 1987/88: 31 rådet skall kunna fullgöra sina uppgifter.

Om beslutanderätten i en församling ulövas av ell direklvall kyrkoråd fillämpas inte andra stycket 1,3-6 och 8.

Ledamöter och suppleanter

3 § Kyrkoherden är ledamol i kyrkorådet.

Kyrkoherden får förordna präst som tjänstgör i pasloratel all vara kyr-
korädsledamot i annexförsamling i stället för kyrkoherden. Förordnandet
skall avse den tid för vilken övriga kyrkorådsledamöler har valts. Kyrko
herden skall underrätta kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans ordföran
de om förordnandet. • '

Om församlingar som tillhör olika pastoral har etl gemensamt kyrkoråd, förordnar domkapitlet en av församlingarnas kyrkoherdar all vara ledamot i rådet och en annan all vara suppleant.

4 § Andra ledamöler än den som avses i 3 § saml suppleanter i kyrkorå
det väljs, ulom i fall som avses i 5 §, av kyrkofullmäktige eller kyrkosläm
man till del antal som fullmäktige eller stämman bestämmer. Antalet valda
ledamöler får dock inle vara mindre än fyra. Antalet suppleanter bör vara
minsl lika slorl som anlalel valda ledamöler.

Om suppleanterna inte väljs proportionellt, skall del vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas till tjänstgöring.

5 § Om beslutanderätten i en församling ulövas av elt direklvall kyr
koråd skall andra ledamöter än den som avses i 3 § och suppleanter ulses
genom direkta val när val i hela rikel lill kyrkofullmäktige förrällas. Röst
rätt vid ett sådant val har den som uppfyller de villkor som anges i 2 kap.
4§.

I lagen (1972: 704) om kyrkofullmäktigval och om val av kyrkoråd i vissa fall finns bestämmelser om

1. indelning i valdistrikt,

2. valdag, röstlängd, förrättande och avslutande av val,

3. utseende av suppleanler samt

4. förfarandet när en ledamot i kyrkorådet har avgått under tjänstgöringstiden och när en suppleant har inträtt som ordinarie ledamot i kyrkorådet eller av annan anledning har avgått som suppleant.

Kyrkorådet beslular hur mänga ledamöler som skall väljas. Anlalel valda ledamöter skall vara jämnt och får inte vara mindre än tio.

Beslular kyrkorådet om ändring av anlalel ledamöler tillämpas beslutet först när val i hela riket av kyrkofullmäktige förrällas näsla gång. Beslutet skall fattas före utgången av mars månad valåret. Länsstyrelsen skall genast underrättas om beslutet.

För de valda ledamöterna skall suppleanler utses till del anlal som kyrkorädel bestämmer. Antalet skall ulgöra en viss andel, dock högst hälften, av del anlal platser som varje parti får i församlingen. Om det

därvid uppkommer ell brutel lal. avrundas detta lill närmast högre hela tal. Prop. 1987/88: 31 Länsstyrelsen skall genast underrättas om kyrkorådets beslut.

När kyrkorådet skall utses första gången, beslutar kyrkofullmäktige eller kyrkostämman om antalet ledamöler och suppleanter.

Kyrkorådet skall före utgången av januari månad varje år till samfällighetens fullmäktige avge en berättelse om sin verksamhet under del föregående årel.

6 § Anlalel ledamöter i ett gemensamt kyrkoråd och del anlal ledamöler i rådet som varje församling skall utse bestäms genom överenskommelse mellan församlingarna. Varje församling skall välja minsl en ledamol. Om församlingarna inte kan enas, bestämmer länsstyrelsen anlalel ledamöler i rådet och det anlal som skall ulses av vatje församling.

Valbarhet m. m.

7 § I fråga om valbarhel lill ledamol eller suppleanl, verkan av att valbarheten upphör och räll all avsäga sig uppdraget fillämpas beslämmelserna i 2 kap. 5 § om ledamol och suppleant i kyrkofullmäktige. Den som är myndig på dagen för valet lill kyrkorådet är dock valbar. Ulöver de personer som avses i 2 kap. 5 § andra stycket får inte heller en tjänsteman som förestår nägon förvaltning som är underställd rådet väljas lill ledamol eller suppleant.

Rätt till ledighet för uppdraget

8 § Valda ledamöter och suppleanter har räll lill den ledighet från an
ställning som behövs för uppdraget.

Valperiodens längd m. m.

9 § Sådana ledamöler och suppleanler som avses i 4 och 5 §§ väljs för tre
år, räknal från och med den 1 januari årel efter det år då val i hela riket av
kyrkofullmäktige har förrättats.

Om valet till kyrkofullmäktige har upphävts och omval har ägt rum eller om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandatfördelningen mellan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för de ledamöter och suppleanter i kyrkorådet som har valls av fullmäktige två månader efter det alt omvalet eller sammanräkningen har avslulals. När omvalet eller sammanräkningen har avslulals, skall kyrkofullmäkfige förrätta nytt val av ledamöler och suppleanler för ålersloden av Ijänslgörings-liden.

Om en sådan ledamot som avses i 4 § och som har utsetts vid proportio
nellt val avgår under tjänslgöringsfiden, inlräder en suppleant, enligl den
ordning mellan suppleanterna som har beslämts vid valet, i ledamotens
ställe för ålersloden av tjänslgöringsfiden. Om en annan av kyrkofullmäk
tige eller kyrkostämma vald ledamot avgår, förrättas fyllnadsval för åter
stoden av ijänslgöringstiden. 54

Ordförandeskapet Prop. 1987/88: 31

10 § Kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman väljer bland kyrkorådels le
damöter en ordförande och en eller två vice ordförande. Fullmäktige eller
stämman bestämmer tiden för uppdragen. Direktvall kyrkoråd och gemen
samt kyrkoråd skall dock själva välja ordförande och en eller två vice
ordförande bland sina ledamöter.

Om varken ordföranden eller någon vice ordförande kan närvara vid ett sammanlräde med kyrkorådet, utser rådet en annan ledamot att för tillfället vara ordförande.

Om ordföranden på grund av sjukdom eller annars för längre tid är förhindrad att fullgöra sitt uppdrag, får kyrkorådet utse en annan ledamot atl som ersättare för ordföranden fullgöra dennes uppgifter.

Bestämmelser om sammanträdena i kyrkorådet

11 § Kyrkorådet bestämmer tid och plats för sina sammanträden. Sam
manlräde skall även hållas, när minst en tredjedel av rådels ledamöler eller
den ledamol som avses i 3 § begär det eller ordföranden anser atl del
behövs.

Kallelse till sammanträde med kyrkorädel skall anslås minsl en vecka före sammanträdesdagen på församlingens anslagstavla. Den skall inom samma tid tillställas varje ledamot och suppleant i rådet på lämpligt sätt. Om elt ärende fordrar så skyndsam handläggning att kallelse inte kan ske på detta sätt, skall kallelsen med uppgift om ärendet anslås senast vardagen före sammanlrädesdagen. Dessutom skall kallelsen inom samma tid på lämpligt sätt tillställas varje ledamol och suppleanl. Det som sägs i della stycke gäller bara när det inle finns föreskrifter om kallelse i reglemente för kyrkorådet.

Kyrkorådet fär till sina sammanträden kalla en ledamot eller en suppleanl i kyrkofullmäktige, ordföranden eller en vice ordförande i kyrkostämman, en ledamot eller en suppleant i annan nämnd eller beredning, en tjänsteman hos församlingen eller en särskild sakkunnig all närvara. Den som har kallats lill ett sammanlräde får, om rådet beslular det, delta i överläggningarna men inle i besluten.

Suppleanternas tjänstgöring

12 § I fråga om suppleanternas tjänstgöring i kyrkorådet gäller i tillämpli
ga delar bestämmelserna i 2 kap. 11 § om suppleanternas tjänstgöring i
kyrkofullmäktige. Delta gäller även när en av kyrkofullmäktige eller kyr
kostämma utsedd ledamot som inle har utsetts vid proportionelll val har
avgått och fyllnadsval ännu inle har ägt rum.

Suppleanterna fär närvara vid rådels sammanträden.

Beslutförhet och jäv

13 § Kyrkorådet får handlägga ärenden endasl om mer än hälflen av
ledamöterna är närvarande.

En ledamol eller någon annan som har alt handlägga ärenden hos rådet Prop. 1987/88: 31 får inte della i eller närvara vid handläggningen av ell ärende som personligen rör honom själv eller hans make, föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närslående.

Val av särskild avdelning eller utskott inom kyrkorådet samt krav pä beslut och protokoll

14 § När kyrkorådet väljer en sädan avdelning som avses i 17 § eller etl
organ bestående av ledamöter eller suppleanler i rådet för beredning av
ärenden som rådet skall handlägga, tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 23 §
om proportionellt val.

I fräga om förfarandet vid fattande av beslul, förande av protokoll, protokollets innehåll, justering av protokoll, tillkännagivande om justering och reservation tillämpas beslämmelserna i 2 kap. 22, 25 och 26 §§ om kyrkofullmäktige. Protokollet får dock justeras på del sätt som kyrkorådet bestämmer av ordföranden och yllerligare minst en ledamot.

Framställningar tdl kyrkorådet m. m.

15 § Kyrkorådet skall på lämpligt sätt kungöra var framställningar lill
rådet las emot.

Delgivning med kyrkorådet sker med ordföranden eller den som enligt reglemente, instruktion eller särskill beslut är behörig att la emot delgivning.

Hur kyrkvärdar, kassaförvaltare och elektorer utses

16 § Kyrkorädel väljer kyrkvärdar bland dem som är röstberätfigade i
församlingen enligt 2 kap. 4 § första och andra styckena. Minst en av
kyrkvärdarna skall ulses bland ledamöterna och suppleanterna i kyrkorå
det. Kyrkvärdarna utses för tre år räknat från och med den 1 januari året
efter del år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige har förrättals.

Kyrkorådet utser för varje kalenderår en kassaförvaltare, om rådets medcisförvaltning inle har ordnats på annal sätl.

Del år då val i hela riket av kyrkofullmäktige förrättals, skall det nyvalda kyrkorådet före december månads utgång utse befattningshavare som avses i första och andra styckena. Det nyvalda kyrkorådet får även före december månads utgång utse elektorer som avses i lagen (1982:943) om kyrkomötet.

Reglemente om kyrkorådets verksamhet m. m.

17 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman får anta reglemente med när
mare bestämmelser om kyrkorådels verksamhet.

Kyrkorädel får, om kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman beslular del,
uppdra åt en särskild avdelning, beslående av ledamöler eller suppleanler i
rådet, ål en ledamol eller suppleant eller ät en tjänsteman hos församlingen 56

att på rådets vägnar besluta i vissa grupper av ärenden. Dessa ärendegrup- Prop. 1987/88: 31 per skall anges i reglementet eller särskilda beslut. Framställningar eller yttranden till fullmäktige eller stämman liksom yttranden med anledning av atl rådets beslut har överklagats får dock beslutas endasl av rådet samfällt.

Första och andra styckena tillämpas också på direklvall kyrkoråd. Därvid skall dock vad som sägs om kyrkofullmäktige eller kyrkostämman i slället avse kyrkorådet.

Beslut som har fatlats med slöd av uppdrag enligt andra stycket skall anmälas fill kyrkorådet, spm bestämmer på vilket säll delta skall ske.

Tdlsättning av nämnder

18 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman tillsätter nämnder för den
förvaltning och verkställighet som enligl särskilda författningar ankommer
på dessa. För sådana nämnder gäller vad som är föreskrivet i författningar
na.

För förvaltning och verkställighet i övrigl får fullmäkfige eller slämman tillsätta de nämnder som behövs. Ledamöter och suppleanter i sådana nämnder väljs av fullmäktige eller stämman lill det antal som fullmäktige eller stämman bestämmer. För dessa nämnder tillämpas beslämmelserna om kyrkorädel i 4 § andra slyckel, 7 och 8 §§, 9 § andra och tredje styckena, 10-15 §§, 16 § andra och tredje styckena saml 17 §.

Handläggningen av vissa ärenden

19 § Kyrkofullmäktige och kyrkoslämman får, om inte något annat är
föreskrivet i lag eller annan författning, besluta all kyrkorådet eller någon
annan nämnd skall

1. ha hand om förvaltning och verkställighet i fråga om egendom som annars förvallas av någon annan nämnd,

2. handlägga frågor om anställning, ledighet, vikariat eller skiljande från anslällning samt andra frågor belräffande arbelslagare som är underställda någon annan nämnd.

Närvarorätt vid sammanträdena m.m.

20 § Kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman får besluta atl en ledamot
eller en suppleanl i fullmäkfige, kyrkorådet, annan nämnd eller beredning
får närvara vid rådels eller nägon annan nämnds sammanlräde, även om
han inte är ledamol eller suppleanl i rådet eller nämnden, och della i
överiäggningarna men inte i besluten saml få sin mening antecknad i
protokollet.

Rätl atl närvara och della i överiäggningen har dock alltid en kyrkoherde eller hans ersättare beträffande de nämnder till vilka kyrkoherden inte är valbar.

Om beslutanderätten i en församling ulövas av elt direktvall kyrkoråd
tillämpas första stycket på sådan församling. Därvid skall dock vad som
sägs om kyrkofullmäktige och kyrkostämma i slället avse kyrkofullmäktige 57

i den samfällighet i vilken församlingen ingår.

Förvaring av arkivhandlingar Prop. 1987/88:31

21 § Kyrkorådets och övriga nämnders protokoll och andra arkivhand
lingar skall förvaras i kyrkoarkiv. Om kyrkoarkiv finns särskilda bestäm
melser.

Ersättning lill ledamöler och suppleanter

22 § Kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman får besluta all det till valda
ledamöter och suppleanter i kyrkorådet samt lill ledamöter och supplean
ter i annan nämnd skall betalas skäligl arvode samt skälig ersättning för
resekoslnader, förlorad arbetsförtjänst och andra utgifter som föranleds av
uppdraget. Detsamma gäller annan ledamol i kyrkorådet, om han har
utsetts lill ordförande. Arvodet skall bestämmas till lika belopp för lika
uppdrag.

Om en församling ingär i en total pastoralssamfällighet eller total flerpas-loralssamfällighet får kyrkofullmäktige i samfällighelen besluta all arvode och ersållning som avses i förslå stycket skall ulgå lill ledamöler och suppleanler i församlingens kyrkoråd. Arvodet skall bestämmas lill lika belopp för lika uppdrag.

8 kap. Kyrkorådet och övriga nämnder i annan kyrklig samfällighet än stiftssamfällighet

Kyrkorådets uppgifter

1 § Kyrkorådet i en kyrklig samfällighel skall leda förvaltningen av sam
fällighetens angelägenheter och ha tillsyn över övriga nämnders verksam
het. Rådet skall uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på samfällig
hetens ekonomiska ställning samt hos samfällighetens fullmäktige eller
församlingsdelegerade och övriga nämnder liksom hos andra myndigheter
göra de framställningar som rådet anser behövs. Beträffande kyrkorådets
uppgifter i övrigl tillämpas beslämmelserna i 7 kap. 2 § andra-fjärde
styckena. Därvid skall dock vad som sägs om församling och kyrkofull
mäktige i stället avse samfälligheten och dess fullmäktige eller församlings
delegerade.

Hur bestämmelserna om kyrkoråd m.m. i församling tillämpas på kyrkorådet och övriga nämnder i annan kyrklig samfällighet än stiftssamfällighet

2 § Beträffande kyrkliga samfällighelers kyrkoråd och övriga nämnder
tillämpas beslämmelserna i 7 kap. 3, 4, 6-15 och 17-21 §§ saml 22 §
första stycket om kyrkoråd m. m. i församling. Därvid skall följande gälla.

1. Bestämmelserna om församling och kyrkofullmäktige skall avse samfälligheten och dess fullmäktige eller församlingsdelegerade.

2. Om samfälligheten utgörs av församlingar som fillhör flera pastorat, förordnar domkapitlet en av kyrkoherdarna all vara ledamot i samfällighetens kyrkoråd och en annan all vara dennes suppleant. Förordnandena

skall avse tiden för de valda ledamöternas tjänstgöringsperiod. 58

3. Vid val av kyrkoråd i samfälligheten bör om möjligt varje församling Prop. 1987/88: 31 bli företrädd i rådet genom minsl en ledamot eller suppleant.

4. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på samfällighetens anslagstavla.

5. Samfällighetens kyrkoråd skall underrätta församlingarna om frågor av större ekonomisk betydelse. Rådet får infordra yllranden och upplysningar från församlingarnas kyrkoråd, när det behövs för atl rådet skall kunna fullgöra sina uppgifter.

6. Samfällighetens kyrkoråd får, om inte samfällighetens fullmäktige eller församlingsdelegerade beslular nägol annal, uppdra ål kyrkorådet eller någon annan nämnd i en församling eller ät ett för församlingarna i etl pastoral gemensamt kyrkoråd all verkslälla beslut av samfällighetens fullmäktige eller församlingsdelegerade eller all förvalta anslag som enligl fastställd budget eller särskilt beslul blivit anvisat åt församlingen.

7. Samfällighetens fullmäktige eller församlingsdelegerade får ge samfällighetens kyrkoråd en annan benämning än kyrkoråd.

8. Protokoll och andra arkivhandlingar får förvaras på annat sätt än i kyrkoarkiv, om regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer beslular del.

9 kap. Stiftsstyrelsen och övriga nämnder i stiftssamfälligheten

Stiftsstyrelsens uppgifter

1 § Stiftsstyrelsen skall leda förvaltningen av sliftssamfällighetens ange
lägenheter och ha tillsyn över övriga nämnders verksamhet.

Stiftsstyrelsen skall uppmärksamt följa de frågor som kan inverka på sliftssamfällighetens ekonomiska ställning saml hos stiftsfuUmäklige och övriga nämnder liksom hos andra myndigheter göra de framställningar som stiftsstyrelsen anser behövs. Beträffande stiftsstyrelsens uppgifter i övrigl tillämpas bestämmelserna i 7 kap. 2 § andra och fjärde styckena om kyrkorådet i församling. Därvid skall dock vad som sägs om församling och kyrkofullmäktige i slället avse stiftssamfälligheten och stiftsfuUmäklige.

Stiftsstyrelsen skall handlägga de ärenden som enligt särskilda författningar ankommer på styrelsen.

Ledamöler och suppleanter

2 § Biskopen är ledamol i stiftsstyrelsen.

Vice ordföranden i domkapitlet är biskopens ersättare.

3 § Andra ledamöter i stiftsstyrelsen än biskopen väljs av stiftsfullmäkti
ge lill del anlal fullmäktige bestämmer. Anlalet valda ledamöler får dock
inte vara mindre än åtta. För de valda ledamöterna skall ulses lika många
suppleanler.

Om suppleanterna inle väljs proporlionelll, skall det vid valet även bestämmas i vilken ordning de skall inkallas lill tjänstgöring.

Valbarhet Prop. 1987/88:31

4 § Valbar lill ledamot eller suppleanl är den som är kyrkobokförd inom
stiftet, är medlem av svenska kyrkan och som är myndig på valdagen.

Utöver de personer som avses i 6 kap. 12 § andra stycket andra meningen får inle heller en tjänsteman som förestår någon förvaltning som är underställd sliflsslyrelsen väljas lill ledamot eller suppleanl.

1 fråga om verkan av all valbarheten upphör och räll till avsägelse tillämpas beslämmelserna i 2 kap. 5 § tredje slyckel om ledamöter och suppleanler i kyrkofullmäkfige.

Valperiodens längd

5 § Sådana ledamöter och suppleanler som avses i 3 § väljs snarast efter
det att stiftsfullmäktiges valperiod har börjat. Valet gäller till dess att
stiftsfullmäktige förrättar nyll val under sin näsla valperiod.

Ordförandeskapet

6 § Biskopen är stiftsstyrelsens ordförande. Bland de valda ledamöterna utser stiftsfullmäktige en vice ordförande.

Hur beslämmelserna om kyrkoråd m. m. i församling tillämpas på stiftsstyrelsen och andra nämnder än egendomsnämnden i stiftssamfälligheten

7 § Belräffande stiftsstyrelsen och andra nämnder än egendomsnämnden fillämpas bestämmelserna i 7 kap. 8 §, 9 § andra och tredje styckena, 11-15 och 17-21 §§ samt 22 § första stycket om kyrkoråd m. m. i församling. Därvid skall följande gälla.

1. Bestämmelserna om församling, kyrkofullmäktige och kyrkoråd skall avse stiftssamfälligheten, stiftsfullmäktige och stiftsstyrelsen.

2. Kungörelser och tillkännagivanden skall anslås på sliftssamfällighetens anslagstavla.

3. Stiftsstyrelsen skall underrätta församlingarna om frågor av större ekonomisk belydelse. Stiftsstyrelsen får begära upplysningar från församlingarnas och de kyrkliga samfällighelernas kyrkoråd, när del behövs för atl sliflsslyrelsen skall kunna fullgöra sina uppgifter.

4. Stiftsstyrelsen får, om inle stiftsfullmäktige beslutar något annat, uppdra åt kyrkorådet eller annan nämnd i en församling eller kyrklig samfällighel all verkslälla beslul av stiftsfullmäktige eller atl förvalla anslag som enligl fastställd budget eller särskilt beslut blivit anvisat ål församlingen eller den kyrkliga samfälligheten.

5. Bestämmelserna om närvaro- och ytlranderätl för kyrkoherde eller hans ersällare skall också avse biskopen och vice ordföranden i stiftsstyrelsen.

6. Protokoll och andra arkivhandlingar får förvaras på annat sätt än i kyrkoarkiv, om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar det.

10 kap. Ekonomisk förvaltning Prop. 1987/88:31

Församlingar

1 § Församlingarnas egendom bör förvaltas sä att förmögenheten inte minskas.

2 § Församlingens medelsbehov skall, i den mån del inle fylls på annal sätt, läckas med skall.

3 § Församlingen skall årligen upprätta budget för näsla budgetår. Budgetåret löper per kalenderår.

Budgeten skall, med ulgångspunkl i ställningen enligl de avslutade räkenskaperna för året före del år dä budgeten upprättas, innehålla en plan för ekonomin under budgetåret. 1 planen skall redovisas de anslag som skall anvisas och täckningen av medelsbehovet med angivande av skattesatsen.

4 § Förslag till budget skall upprättas av kyrkorådet före oktober månads
utgång. Om särskilda förhållanden kräver det, får budgetförslaget göras
upp i november månad. I sådant fall skall kyrkorådet före oklober månads
utgång föreslå skattesats för den församlingsskatt som ingår i preliminär
skatt för inkomst under del följande årel. Kyrkorådet bestämmer när
övriga nämnder senasl skall lämna sina särskilda budgetförslag till rådet.

Kyrkorådet skall samråda med kommunstyrelsen innan budgetförslaget görs upp.

Budgeten fastställs av kyrkofullmäktige eller kyrkostämman före november månads utgång. Om budgelen lill följd av särskilda förhållanden inle kan fastställas före november månads utgång, skall fullmäktige eller stämman ändå fastställa skattesatsen inom denna tid. Budgeten skall därefter fastställas före december månads utgång. Därvid får fullmäktige eller stämman, om det finns särskilda skäl för det, fastställa annan skattesats än som har beslämts tidigare.

Kyrkorådets förslag till budget skall från och med kungörandet av det sammanträde med kyrkofullmäktige eller den kyrkostämma då budgelen skall fastställas vara tillgängligt för allmänheten på plats som tillkännages i kungörelsen.

5 § Beslul om anslag skall även innefatta anvisning av medel föratt läcka anslaget. Kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman kan besluta atl ell särskill anslag, som inte förbrukas under del är för vilkel del har beviljats, får användas för samma ändamäl under det följande året. Ell sådant beslut får därefter fattas för elt är i sänder.

6 § En församling får avsälla medel lill kapitalfonder och driftfonder. Fondmedel fär las i anspråk för annal ändamål än del som fonden avser endasl genom beslul i samband med all budgelen faslslälls.

7 § Församlingen får la upp lån och ingå borgen. Församlingen fär inte Prop. 1987/88: 31
upplåta panträtt i sin egendom lill säkerhet för en fordran. Vid förvärv av

egendom får församlingen överta betalningsansvaret för lån som tidigare har tagits upp mol säkerhet av panträtt i egendomen.

8 § Kyrkorådet skall fortlöpande föra räkenskaper över de medel som
del förvallar.

Andra nämnder som förvallar medel skall föra räkenskaper enligl kyrkorådels föreskrifter och ärligen, inom den tid som kyrkorådet bestämmer, lill rådet lämna redovisning för sin medelsförvaltning under föregående budgetår.

När en sådan redovisning har lämnats, skall kyrkorådet inom den lid som kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman bestämmer sammanfalla och avsluta räkenskaperna.

Gemensamt kyrkoråd skall ärligen senasl den 31 mars lämna redovisning lill de församlingar som har utsett rådet.

9 § Särskilda bestämmelser finns om

1. vård om och förvaltning av kyrka och kyrkoegendom,

2. förvaltning av medel som myndighel har särskill inseende över samt

3. kolleklmedel.

Kyrkliga samfälligheter

10 § Belräffande kyrkliga samfälligheter tillämpas 1-9 §§. Därvid skall
följande gälla.

1. Bestämmelserna om församlingens kyrkofullmäktige samt om dess kyrkoråd och övriga nämnder skall i slället avse samfällighetens kyrkofullmäktige, församlingsdelegerade eller sfiftsfullmäktige saml dess kyrkoråd eller stiftsstyrelse och övriga nämnder.

2. Församlingarnas kyrkoråd skall lämna sina särskilda förslag om anslag för det nästföljande årel tiil samfällighetens kyrkoråd. Detta bestämmer när förslagen skall lämnas.

3. Bestämmelserna om samråd med kommunstyrelsen innan budgetförslaget görs upp skall inte tillämpas på stiftsstyrelsen.

11 kap. Revision

Församlingar

1 § Nyvalda kyrkofullmäktige eller kyrkostämman väljer under år då val i hela rikel av kyrkofullmäktige har förrättats tre eller flera revisorer samt minst lika många revisorssuppleanter för granskning av de tre följande årens verksairihet. Fullmäktige eller slämman får därvid välja revisorer och suppleanter för granskning av viss eller vissa nämnders verksamhel. Antalet revisorer, liksom anlalet suppleanter, för varje nämnd eller grupp av nämnder skall dock vara minsl tre.

Om val lill kyrkofullmäktige har upphävts och omval har ägl rum eller
om rättelse har vidtagits genom förnyad sammanräkning och mandatför- 62

delningen mellan partierna därvid har ändrats, upphör uppdragen för revi- Prop. 1987/88: 31 sorerna och suppleanterna två månader efter del alt omvalet eller sammanräkningen har avslutats.När omvalet eller sammanräkningen har avslutals, skall fullmäktige förrätta nytt val av revisorer och suppleanler för ålersloden av Ijänslgöringstiden.

I fräga om valbarhet lill revisor och revisorssuppleant, verkan av all valbarheten upphör och rätt lill avsägelse skall bestämmelserna i 2 kap. 5 § om ledamol och suppleant i kyrkofullmäktige tillämpas. Den som inte är kyrkobokförd i församlingen är dock valbar. Detsamma gäller den som är myndig pä dagen för valet lill revisor eller suppleanl.

Om en revisor som inle har utsetts vid proportionellt val avgår under Ijänslgöringstiden, fär fullmäktige eller slämman förrätta fyllnadsval för återstoden av denna tid.

Revisorer och revisorssuppleanter har rätt lill den ledighet från anslällning som behövs för uppdraget.

Fullmäktige eller stämman får besluta alt del till revisorer och revisors-suppleanler skall belalas skäligt arvode samt skälig ersättning för resekostnader, förlorad arbetsförtjänst och andra utgifter som föranleds av uppdraget. Arvodet skall bestämmas lill lika belopp för lika uppdrag.

2 § Den som är ledamol eller suppleanl i kyrkorådet eller annars är redovisningsskyldig till församlingen får inle vara revisor eller revisorssuppleant för granskning av verksamhet som omfattas av redovisningsskyldigheten och inle heller delta i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning av sädan verksamhet eller i handläggningen av ärende om ansvarsfrihet för verksamheten. Delsamma gäller make. föräldrar, barn eller syskon eller någon annan närstående lill den redovisningsskyldige. Ordföranden och vice ordföranden i kyrkorådet eller andra nämnder vars verksamhel granskningen gäller får, utan hinder av vad som nu har sagts och även om de inte är ledamöler i kyrkofullmäktige, delta i fullmäktiges eller stämmans överläggning, när revisionsberättelsen som avser granskningen behandlas.

3 S Revisorerna granskar kyrkorådets och övriga nämnders verksamhet. De prövar om verksamheten har utövats på elt ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätl. om räkenskaperna är rättvisande och om den kontroll som har utövats inom nämnderna är tillräcklig.

En revisor har rätt all av en nämnd få de uppgifter och upplysningar som behövs för revisionsarbetet. En revisor får när som helst inventera de penningmedel och värdehandlingar som en nämnd förvaltar saml la del av räkenskaper och andra handlingar som berör nämndens verksamhet.

Vad som har sagls om nämnd gäller även beredning.

4 § Revisorerna utövar, om kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman inle
bestämmer någol annat, själva den förvaltning som har samband med
revisionsuppdragel. Beslut som revisorerna fattar angående förvaltningen
skall upptas i protokoll. I fråga om justering av protokoll och tillkännagi
vande om justeringen tillämpas beslämmelserna i 7 kap. 14 § andra styc- 63
kel.

5 § Revisorerna skall årligen lill kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman Prop. 1987/88:31
avge berättelse med redogörelse för resultatet av den revision som avser

verksamheten under det föregående årel. Av berättelsen skall framgå om anmärkning beträffande den granskade verksamheten föreligger eller inle. Om anmärkning framställs, skall anledningen till den anges i berättelsen. Revisionsberättelsen skall innehålla ett särskill uttalande i frägan huruvida ansvarsfrihet tillstyrks eller inle.

6 § Sedan förklaringar har inhämlals över de anmärkningar som har framställts i revisionsberättelsen, skall kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman vid sammanträde före utgången av ärel efter del år som revisionen avser besluta om ansvarsfrihet skall beviljas eller om talan eller annan åtgärd för alt bevara församlingens rätl skall vidtas. Om talan inte väcks inom ell år från del alt revisionsberättelsen lades fram på sammanträde med fullmäktige eller slämman, anses ansvarsfrihet beviljad. Trots atl ansvarsfrihet har beviljats får talan dock föras beträffande skada på grund av brottslig handling, om inle ansvarsfrihelen uppenbariigen avsåg även den skadan.

7 § Kyrkofullmäktige eller kyrkostämman fär meddela närmare föreskrifter om revisionen.

Kyrkliga samfälligheter

8 § Beträffande kyrkliga samfälligheter tillämpas 1-7 §§. Därvid skall följande gälla.

1. Bestämmelserna om församlingens kyrkofullmäktige saml om dess kyrkoråd och övriga nämnder skall i stället avse samfällighetens kyrkofullmäktige, församlingsdelegerade eller stiftsfullmäktige samt dess kyrkoråd eller stiftsstyrelse och övriga nämnder.

2. Val av revisorer och revisorssuppleanter i en stiflssamfällighel skall förrättas av de nyvalda stiftsfullmäktige snarast efter valperiodens början.

3. Församlingskyrkoråd som förvaltar medel för samfällighetens räkning eller kyrklig samfällighets kyrkoråd som förvaltar medel för sliftssamfältig-helens räkning skall åriigen avge redovisning för sin förvaltning under del föregående kalenderåret. Redovisningen skall lämnas till samfällighetens kyrkoråd eller stiftsstyrelsen, som bestämmer när della skall ske.

12 kap. Församlingsskatt

Församlingar

1 § Bestämmelser om skyldighet atl erlägga församlingsskatt finns i kommunalskaltelagen (1928: 370).

Den som är kyrkobokförd i en icke-lerritoriell församling är inle skyldig all erlägga församlingsskatt lill den lerritoriella församling där han är mantalsskriven.

Särskilda bestämmelser om skattskyldighet finns i lagen (1951:691) om
viss lindring i skallskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan. 64

2 § När budgelen har fastställts, skall kyrkorådet genast underrätta den Prop. 1987/88: 31
kommun där församlingen är belägen om den skattesats som därvid har

beslämts för det följande året.

Om budgeten inle har fastställts före oktober månads utgång, skall kyrkorådet genast underrätta kommunen om rådets förslag lill skattesats. Om budgeten inte har fastställts före november månads utgång skall, så snart skattesatsen har beslämts, kommunen underrättas om denna.

3 § Skattesatsen för församlingsskall bestäms enligt de grunder som
anges i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av skatt, m. m.

Bestämmelser om utbetalning av församlingsskall finns i samma lag.

4 § Länsskaltemyndighelen skall senast den 8 mars till kyrkorådet över
lämna redovisning för det föregäende året över skatt som tillkommer
församlingen och som har betalats ut till denna.

Kyrkliga samfälligheter

5 § Belräffande kyrkliga samfälligheter tillämpas 2-4 §§. Därvid skall
beträffande stiftssamfälligheter beslämmelserna om kyrkoråd i stället avse
stiftsstyrelsen.

Stiftssamfälligheter samt Stockholms territoriella församlingar och kyrkliga samfälligheter

6 § För stiftssamfälligheter saml för Stockholms territoriella församling
ar och kyrkliga samfälligheter gäller också följande.

Stiftsstyrelsen samt varje församlings och samfällighets kyrkoråd i Stockholm skall, sedan budgeten har fastställts, genast underrätta berörda lokala skattemyndigheter, statistiska centralbyrån och riksskatteverket om den skattesats som har beslämts för del följande ärel.

Om budgeten inle har faslsiällls före oklober månads utgång, skall stiftsstyrelsen och kyrkorådet i församling eller kyrklig samfällighel i Stockholm genast underrätta berörda lokala skattemyndigheter och statistiska centralbyrån om stiftsstyrelsens eller rådets förslag till skattesats. Om budgeten inle har fastställts före november månads utgång skall, så snart skattesatsen har beslämts, berörda lokala skattemyndigheter, statistiska centralbyrån och riksskatteverket underrättas om denna.

13 kap. Kommunalbesvär

Hur man överklagar heslut av församling

1 § Kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans beslul fär, om inte något annat är särskilt föreskrivet, överklagas hos kammarrätten. Överklagandet får grundas endast pä omständigheter som innebär att beslutet

1. inle har tillkommit i laga ordning,

2. står i strid mot lag eller annan författning, 65

5 Riksdagen 1987/88. 1 .saml. Nr 31

3. pä annal säll överskrider kyrkofullmäktiges eller kyrkostämmans Prop. 1987/88:31 befogenhet,

4. kränker klagandens enskilda rätl eller

5. annars vilar på orättvis grund.

Skrivelsen med överklagandet skall ha kommil in lill kammarrätten inom tre veckor frän den dag då justeringen av det över beslutet förda protokollet tillkännagavs pä församlingens anslagstavla. Om skrivelsen före överklagandelidens utgång har kommil in till församlingen, skall överklagandet ändå prövas.

I skrivelsen skall anges del beslul som överklagas och de omständigheter på vilka överklagandet grundas. Klaganden får inte anföra någon ny omständighet till grund för överklagandet efter överklagandelidens utgång.

2 § I fråga om överklagande av beslul av kyrkorådet eller annan nämnd
skall bestämmelserna i 1 § tillämpas, om inte något annal är särskilt före
skrivet. Beslut av rent förberedande eller rent verkslällande art får inte
överklagas.

Beslämmelserna i första stycket gäller även beslul som har fallals med slöd av uppdrag enligl 7 kap. 17 § andra slyckel. I fråga om beslul som inle har protokollförts särskilt räknas överklagandeliden från den dag då justeringen av del protokoll, som fördes vid det sammanträde med kyrkorådet eller nämnden dä beslutet anmäldes, tillkännagavs på anslagstavlan. Bestämmelserna i första stycket gäller ocksä i fråga om överklagande av sådanl beslul av revisorerna som avses i 11 kap. 4 S.

3 8 Beslul eriligt I och 2 §S får överklagas av den som är kyrkobokförd i församlingen.

4 § Kammarrätten skall inhämla stiftsstyrelsens yttrande över överklagandet, om det behövs.

Vid tillämpning av förvaltningsprocesslagen (1971:291) anses församlingen som part.

Etl föreläggande enligl 5 § förvaltningsprocesslagen får inte gälla sådan brisl i skrivelsen med överklagandet som består i all denna inte anger den eller de omständigheter på vilka överklagandet grundas. Bestämmelsen i 29 § förvaltningsprocesslagen om rätt atl ulan yrkande besluta lill del bättre för enskild tillämpas inte.

5 § Beslul av kammarrätten som har gäll klaganden emol får överklagas endasl av denne. Elt beslut, varigenom kammarrätten har bifallit ell överklagande eller förbjudit alt det överklagade beslutet verkställs, får överklagas av församlingen och av var och en som sägs i 3 §.

6 § Om beslut av kyrkofullmäktige eller kyrkoslämman har blivit upphävt genom avgörande som har vunnit laga kraft och om beslutet redan har verkställts, skall fullmäktige eller stämman föranstalta öm rättelse av verk-slällighelen i den mån del är möjligl.

Första slyckel tillämpas även i fråga om beslut av kyrkorådet eller annan 66

nämnd eller av revisorerna.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 kap. 3-21 §§ den 1 september 1988, samt i övrigt den I januari 1989.

2. Lagen (1982: 1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter upphävs den Ijanuari 1989.

3. Om del i en lag eller någon annan författning hänvisas lill en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag tillämpas i stället den nya föreskriften.

4. Beträffande icke-territoriell församling tillämpas den ordning som förut gällt, om församlingen beslutar del.

5. En kyrklig samfällighet som har bildals före den 1 januari 1963 och som omfallar alla de angelägenheter som avses i lagen (1930:259) om församlingsstyrelse skall frän och med den I januari 1989 beslå endasl för ekonomiska angelägenheter. Den nya lagens bestämmelser om en församlings rätt att själv vårda sina angelägenheter, om beslutanderätten och om kyrkoråd i församling skall tillämpas på de enskilda församlingarna i samfälligheten. I sådana församlingar skall utan hinder av bestämmelserna i I kap. 8 § beslutanderätten utövas pä kyrkostämma, i församling med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar dock längst till utgången av år 1991. Domkapitlet skall förordna en person att före utgången av december månad är 1988 hålla kyrkostämma för val av ordförande och vice ordförande samt kyrkoråd.

6. Annan kyrklig samfällighel än som avses i 5 och som har bildats före den 1 januari 1989 skall bestå. Om samfälligheten inle omfattar de församlingar och ekonomiska angelägenheter som anges i 1 kap. 5 eller 6 § får den dock bestå längst till utgången av år 1991. I fråga om sädana samfälligheter och församlingar som ingår i dessa tillämpas äldre bestämmelser. Bestämmelserna i kyrkliga indelningslagen (1988:000) tillämpas i fråga om ändring eller upplösning av sådana samfälligheter.

7. I fråga om förulsällningarna för alt en församlings beslulanderäll skall utövas av kyrkofullmäktige tillämpas äldre bestämmelser till utgången av år 1991. Om en församling med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar i vilken beslutanderätten enligt 1 kap. 9 § första stycket skall utövas av kyrkofullmäktige inle har fullmäktige vid ingången av år 1991 och del inte har beslämts alt beslutanderätten skall ulövas av kyrkorådet enligt I kap. 10 §, skall fullmäktige väljas i församlingen della år. Om det före utgången av år 1991 har beslämts alt beslutanderätten i församlingen skall utövas av elt direklvall kyrkoråd skall ulan hinder av bestämmelserna i 7 kap. 5 § sjätte stycket kyrkoslämman besluta om antalet ledamöter och suppleanter i rådet.

8. När stiftsfullmäktige skall utses första gången beslutar domkapitlet

efter hörande av sliftslingel och stiftsavdelningen av Svenska kyrkans Prop. 1987/88:31 församlings- och pastoratsförbund om antalet ledamöter och suppleanter i stiftsfullmäktige. Beslutet skall fattas före utgången av juni 1988. Centrala valmyndigheten skall genast undertältas om beslutet.

9. Vad som i 6 kap. 9, 11, 14, 15, 19 och 20 §§ sägs om stiftsstyrelsen
skall, när stiftsfullmäktige skall ulses första gängen, avse domkapitlet.

10. När sammanträde med stiftsfullmäktige skall hällas första gängen utfärdas kungörelse om sammanträdet av domkapitlet, som ocksä bestämmer i vilken eller vilka tidningar kungörelsen skall införas.

11. Domkapitlet i varje stift skall efter samräd med stiftstinget före utgången av januari 1989 upprätta förslag till stiflsamfällighetens budget för budgetåret 1989. Stiftsfullmäktige skall före februari månads utgång fastställa budgeten för år 1989. Domkapitlets förslag till budget för år 1989 skall från och med kungörandet av det sammanträde med stiftsfullmäktige då budgelen skall fastställas vara tillgängligt för allmänheten på plats som tillkännages i kungörelsen.

12. För varje församling skall kyrkofullmäktige eller kyrkostämman före utgången av december 1988 utse kyrkoråd enligt bestämmelserna i den nya lagen.

13. Förvaltar en församling fonder som avser sådana ändamål som enligl denna lag skall skötas av en pastoralssamfällighet, övertas förvaltningen av samfälligheten.

9 Förslag till Prop. 1987/88:31

Kyrklig indelningslag Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Kyrkliga indelningsenheter m. m.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller rikets indelning i territoriella församlingar och pas
toral samt kontrakl och stift. Lagen gäller ocksä förfarandet vid bildande
av kyrkliga samfälligheter.

Den lokala indelningen

2 § Församlingen är den grundläggande lokala enheten inom svenska kyrkan.

3 § Pastoratet är tjänslgöringsområde för en kyrkoherde. Elt pastorat består av en församling {enförsamlingspastorat) eller fiera församlingar (flerförsamlingspastorat).

Den regionala indelningen

4 § Kontraktet är tjänslgöringsområde för en kontraktsprost. Ell kontrakl beslår av flera pastorat i ett stift.

5 § Stiftet är regional enhet inom kyrkan och tjänstgöringsområde för biskopen.

6 § I rikel finns tretton stift. Dessa är Uppsala stift, Linköpings stift. Skara stift, Strängnäs stift, Västerås stift, Växjö stift. Lunds stift, Göteborgs stift, Karlstads stift, Härnösands stift, Luleå stift, Visby stift och Stockholms stift.

7 § Varje stift omfattar de församlingar som regeringen bestämmer.

Kyrkliga samfälligheter

8 § Kyrkliga samfälligheter bildas av församlingar för vården av gemen
samma ekonomiska angelägenheter.

2 kap. Ändringar i den territoriella församlingsindelningen

Beslut om en ändrad församlingsindelning

1 § Ändring i församlingsindelningen får göras, om ändringen kan antas medföra beslående fördel för en församling eller en del av en församling eller andra fördelar från allmän synpunkt. Därvid får de föreskrifter meddelas som behövs för ändringens genomförande. Har ändringen samband

meden ändringi rikets indelning i kommuner enligt 1 kap. lagen (1979:411) Prop. 1987/88:31 om ändring i rikels indelning i kommuner och landstingskommuner skall den beslutas av regeringen. I andra fall fattas beslutet av kammarkollegiet. När frågan om indelningsändring prövas skall särskild hänsyn las till önskemål och synpunkter från den eller de församlingar som närmast berörs av ändringen. Om en sädan församling motsätter sig en indelningsändring, fär beslul om ändringen meddelas endasl om det finns synneriiga skäl. Särskild hänsyn skall också tas lill befolkningens önskemål och synpunkter.

2 § Behöver församlingsindelningen ändras pä grund av oregelbundenhet
i indelningen eller med hänsyn till fastighelsförhällandena, får kammarkol
legiet besluta om det.

Om de församlingar som närmast berörs av en sådan indelningsändring är ense om denna och ändringen avser församlingar i samma län, får länsstyrelsen besluta om ändringen. Delta gäller dock inte om ändringen föranleder en ekonomisk reglering mellan församlingarna.

3 § Råder det osäkerhet om gränsen för en församlings område, får
kammarkollegiet besluta om gränsens rätta sträckning.

Hur en fråga om ändrad församlingsindelning väcks m. m.

4 § En fråga om ändring i församlingsindelningen får väckas av en för
samling som skulle beröras av ändringen eller av den som är kyrkobokförd
i en sådan församling. Ansökan om en sådan ändring skall ges in lill
kammarkollegiet.

Kammarkollegiet och länsstyrelsen fär självmant ta upp frågor om ändring i församlingsindelningen. En sådan fråga får ocksä väckas av stiftsstyrelsen genom anmälan hos kammarkollegiet.

5 § Om en indelningsändring som länsstyrelsen lar initiativ lill inle är av
den beskaffenheten att länsstyrelsen enligt 2 § andra stycket fär besluta om
ändringen, skall länsstyrelsen överiämna ärendet till kammarkollegiet.

Kammarkollegiet skall till länsstyrelsen överlämna sädana ärenden om indelningsändring som får beslutas av länsstyrelsen enligl 2 § andra stycket.

Utredning m.m.

6 § I ärenden om sådana indelningsändringar som avses i 1 § och 2 §
första stycket skall kammarkollegiet göra den utredning som behövs eller,
när det är lämpligare, överlämna åt länsstyrelsen att göra utredningen. Om
del behövs med hänsyn till ärendets omfattning och beskaffenhei, får
kammarkollegiet uppdra ål en särskild utredare att göra utredningen.

I ärenden om en sädan indelningsändring som avses i 2 § andra stycket skall utredningen göras av länsstyrelsen.

7 § En utredning skall omfatta alla omständigheter som inverkar på frå
gan. Vid utredningen skall samråd ske med de berörda församlingarna och
med stiftsstyrelsen.

Om den ändring i församlingsindelningen som utredningen avser ocksä
bör föranleda en ändring i nägon annan indelning, skall utredningen omfat
ta även en sådan ändring. 70

8 § Statliga och kommunala myndigheter skall i skälig omfattning lämna Prop. 1987/88: 31 upplysningar och hjälp, när det begärs av den som gör utredningen.

9 § När det finns skäl lill del, skall en särskild undersökning göras om befolkningens inställning till en indelningsändring. Om en särskild utredare finner skäl till en sådan undersökning, skall han anmäla detta till kammarkollegiet, som beslular i frägan. Länsstyrelsen beslutar om sådana undersökningar i ärenden som länsstyrelsen utreder.

Undersökningen skall göras av länsstyrelsen. Den kan ske genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Länsstyrelsen fär därvid anlita valnämnden i kommunen, om inte nämndens verksamhel i övrigt hindras därigenom.

10 § Om utredningen visar atl församlingsindelningen bör ändras, skall
ett förslag upprättas lill ändringen samt till den ekonomiska reglering och
de övriga föreskrifter som ändringen kan ge anledning till.

Om även någon annan indelning behöver ändras, skall förslag upprättas också till en sådan ändring.

11 § Den myndighet som har hand om utredningen får besluta huruvida
kostnaden för utredningen skall förskotleras av sökanden eller av allmänna
medel.

Den myndighel som meddelar del slutliga beslutet i ärendet får förordna att sökanden eller en församling som har fördel av indelningsändringen slutligen skall stå för utredningskostnaden helt eller delvis. I den mån etl sådanl förordnande inte meddelas, skall staten svara för ulredningskostna-den.

Till utredningskostnaden hör även kostnaden för valnämndens medverkan i en undersökning om befolkningens inställning till en indelningsändring.

Ekonomisk reglering tn.m.

12 § När en församling delas, skall de inbördes ekonomiska förhållande
na mellan församlingarna enligl den nya indelningen regleras. När en del
av en församling överförs till en annan församling, skall en sådan reglering
ske, om en församlings tillgångar eller förbindelser som kan hänföras till
den delen bör överföras till den andra församlingen eller om del finns
särskilda skäl lill reglering. Regleringen skall ha till syfte alt på elt ända
målsenligt och skäligl sätt fördela församlingens förmögenhet eller en del
av denna.

Regleringen faslslälls av den som beslutar om indelningsändringen, när beslutet meddelas. Om församlingarna är ense om regleringen, bör deras överenskommelse fastställas.

13 § Ansvaret för en förbindelse får överföras från en församling lill en annan även om fordringsägaren inle har lämnat sill medgivande lill det.

14 § Om inle någol annal har beslämts vid den ekonomiska regleringen, övergår en församlings ansvarighet för borgensförbindelser och liknande åtaganden, som berör invånare, fastigheter eller verksamheter inom ell område som skall skiljas frän församlingen, lill den församling som området efter indelningsändringen skall ingå i.

15 § Om fördelningen av tillgångar och förbindelser inte kan följa grunden för regleringen, skall utjämning ske i pengar. Den som beslutar om

indelningsändringen får bestämma aU utjämningsbeloppel skall betalas pä Prop. 1987/88: 31 en gång eller fördelas på två eller fiera år.

16 § När församlingar läggs samman, övergår deras tillgängar och ansvarigheten för deras förbindelser till den församling som bildas genom sammanläggningen.

17 § Om en församlings ekonomiska ställning försämras på grund av en indelningsändring, får den som beslutar om ändringen bestämma alt en annan församling som har fördel av denna skall bidra till den förstnämnda församlingens utgifter i skälig utsträckning. Delsamma gäller om en församling på grund av en indelningsändring får kostnader för alt ordna sin förvaltning, lill vilka den eller de andra församlingar som närmast berörs av ändringen skäligen bör bidra. Bidraget skall utgå på en gäng eller under en viss övergångstid.

När beslut om ändring i församlingsindelningen träder i kraft m. m.

18 § En indelningsändring träder i kraft den I januari det år som bestäms
i beslutet om ändringen. Om ändringen är av sådan omfattning atl en
församling enligl den nya indelningen inle bör företrädas av de gamla
kyrkofullmäktige, träder ändringen i kraft den 1 januari årel efter del är dä
val i hela riket'av fullmäktige har ägt rum. Delta gäller dock inle om ett
förordnande enligt 23 § meddelas.

Ett beslut om indelningsändring enligl 1 § skall meddelas senasl etl år innan ändringen skall träda i kraft. Om det finns synneriiga skäl, får beslutet meddelas vid en senare tidpunkt, dock inle senare än åtta månader före ikraftträdandet. Etl beslut om indelningsändring enligt 2 § andra stycket skall meddelas senasl tre månader innan ändringen skall träda i kraft.

19 § Sedan en indelningsändring har beslutats eller, om indelningsddegerade skall ulses enligt 22 §, sedan delegerade valls, kan en församling enligl den nya indelningen förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter.

20 § Under tiden från beslutet om indelningsändring eller, om indelnings-delegerade skall utses enligl 22 §, frän valet av delegerade och till dess atl ändringen träder i kraft skall den beslutanderätt som tillkommer kyrkofullmäktige, kyrkostämma eller direklvall kyrkoråd utövas av företrädare för församlingen enligt den nya indelningen, när det är fråga om beslul som har verkan efter den nya indelningens ikrafllrädande.

Företrädare för församlingen enligt den äldre indelningen får under samma tid utöva sådan beslutanderätt endast i frågor som uteslutande avser denna församling och som inle har verkan efter den nya indelningens ikraftträdande.

21 § I fräga om rätlen atl företräda de församlingar som berörs av en indelningsändring skall följande gälla. Till dess ändringen träder i kraft skall kyrkofullmäktige i varje församling där beslutanderätten utövas av fullmäktige företräda denna församling enligt såväl den äldre som den nya indelningen, om inle någol annal följer av 22 eller 23 §.

22 § Om en indelningsändring innebär att en ny församling bildas eller om ändringen annars är av sådan omfattning att församlingen inte bör

företrädas av de gamla kyrkofullmäktige, får den som beslutar om ändring- 72

en bestämma atl församlingen enligt den nya indelningen skall företrädas Prop. 1987/88: 31 av indelningsddegerade från del att dessa har valts fill dess all indelningsändringen träder i kraft. Om sådana delegerade finns bestämmelser i lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsddegerade.

23 § Om en ny församling bildas av församlingar som utgör en total
kyrklig samfällighet, får den som beslutar om indelningsändringen förord
na atl samfällighetens fullmäkfige skall vara fullmäktige i den nybildade
församlingen.

Hur man överklagar beslut om ändrad församlingsindelning

24 § Beslut, som under liden frän beslutet om indelningsändring eller, om indelningsddegerade skall ulses enligt 22 §, från valet av delegerade och lill dess atl ändringen träder i kraft fattas av kyrkofullmäktige, kyrkostämman, kyrkorådet eller en annan nämnd, överklagas enligt reglerna i 13 kap. 1-3 §§ församlingslagen (1988:000). Även en annan församling som berörs av indelningsändringen och den som är kyrkobokförd i en sådan församling får klaga över beslutet. Beträffande överklagandet tillämpas i övrigt 13 kap. 4—6 §§ församlingslagen. Ell beslul, varigenom kammarrätten har bifallit överklagandet eller förbjudit atl det överklagade beslutet verkställs, får likaså överklagas även av en annan församling som berörs av indelningsändringen och av den som är kyrkobokförd i en sådan försam-Hng.

25 § Länsstyrelsens beslut enligt 2 § andra stycket får överklagas hos kammarkollegiet.

Kammarkollegiets beslut enligt 1-3 §§ får överklagas hos regeringen. Kollegiets beslut får överklagas även av stiftsstyrelsen. Kollegiets beslul i ärenden som överklagats dit får dock inte överklagas.

3 kap. Ändringar i den territoriella pastoratsindelningen

Hur ändringar i pasloralsindelningen skall ske

1 § Ändring i pasloralsindelningen fär göras, om indelningen därmed blir
mer ändamålsenlig med hänsyn lill pastoralens förmåga att svara för de
angelägenheter som enligl författning eller annars skall ankomma pä dem.
Etl pastorat får inte ulan synnerliga skäl ha färre än 2000 kyrkomed
lemmar eller vara beläget i mer än en kommun.

Om en ändring i pasloralsindelningen beslutar stiftsstyrelsen.

2 § Stiftsstyrelsen skall verka för en ändamålsenlig pasloralsindelning
och får själv ta upp frågor om ändring i indelningen.

En fråga om ändring får också väckas genom en ansökan hos stiftsstyrelsen av en församling eller elt pastorat, som skulle beröras av ändringen.

3 § Om en församling som utgör elt enförsamlingspastorat delas, skall de
nybildade församlingarna tillsammans ulgöra elt pastoral, om inte stifts
styrelsen beslutar nägot annat.

Utredning m.m.

4 § I elt ärende om ändrad pastoratsindelning skall stiftsstyrelsen göra
den utredning som behövs. Om en ändrad pastoralsindelning bör föranleda

bildandet av en total pastoralssamfällighet eller annan ändring av kyrkliga Prop. 1987/88: 31

samfälligheter, skall utredningen omfatta även därmed sammanhängande

frågor.

Ändring får inle göras i pasloralsindelningen utan alt varje församling, kyrklig samfällighel, kyrkoherde och kontraktsprost som berörs av ändringen getts tillfälle att yttra sig.

Ekonomisk reglering m.m.

5 § När etl pastorat delas, skall de inbördes ekonomiska förhållandena
mellan pastoraten enligt den nya indelningen regleras med iakttagande av
vad som föreskrivs i 6 och 7 §§. Fördelningen av tillgångar och förbindel
ser i övrigt skall grundas på vad som är ändamålsenligt och skäligt. De
kyrkliga kommuner som berörs får träffa överenskommelse om hur fördel
ningen skall göras.

Regleringen fastställs av sliflsstyrelsen i beslutet om indelningsändringen. Är de kyrkliga kommunerna inte överens om fördelningen av förmögenheten, skall stiftsstyrelsen göra fördelningen med förhållandel mellan de berörda församlingarnas skatteunderlag som grund.

Tvister i anledning av den ekonomiska regleringen skall avgöras enligt lagen (1929: 145) om skiljemän, om inte de kyrkliga kommunerna kommit överens om någol annat förfarande.

6 § När egendom förvaltas enligl särskild författning, övertas förvalt
ningen av det pastoral som efter indelningsändringen skall svara för de
angelägenheter som egendomen är avsedd för.

Andel i präsllönefondsfastighet eller prästlönejordsfond övertas av det pastoral från vars lönelillgångar andelen härrör.

7 § Betalningsansvaret för en skuld som hänför sig fill en prästgärd eller ell löneboslälle, övertas av den som har övertagit förvaltningen av fastigheten.

8 § Ansvaret för en förbindelse får överföras från ett pastorat till ett annal även om fordringsägaren inle har lämnat sitt medgivande till det.

9 § Om fördelningen av tillgångar och förbindelser inte kan följa grunden för regleringen, skall utjämning ske i pengar. Stiftsstyrelsen fär bestämma att utjämningsbeloppel skall betalas pä en gång eller fördelas på två eller flera är.

10 § När pastorat läggs samman övergår deras tillgångar och ansvarigheten för deras förbindelser till det pastorat som bildas.

11 § I samband med ett beslul om ändring i pastoralsindelningen skall stiftsstyrelsen fastställa den prästerliga tjänsteorganisationen i varje nybildat pastorat.

12 § Stiftsstyrelsen får i beslutet om indelningsändring meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för all ändringen skall kunna genomföras.

I beslutet fär stiftsstyrelsen också bestämma att beslutanderätten i pas
toratet skall utövas av indelningsddegerade enligt lagen (1972:229) om
kyrkliga indelningsddegerade till dess atl indelningsändringen träder i
kraft. 74

När beslut om ändring i pastoratsindelningen träder i kraft m.m. Prop. 1987/88: 31

13 § En ändring i pastoratsindelningen träder i kraft den I januari del är som bestäms i beslutet om ändringen. Om en ändrad pasloralsindelning berör en total pastoralssamfällighet eller en total flerpastoratssamfällighet, skall beslutet dock träda i kraft den 1 januari året efter det år då val i hela riket av kyrkofullmäktige har ägl rum.

14 § Etl beslut om ändrad pasloralsindelning skall meddelas senast ett är innan det skall träda i kraft. Länsstyrelsen skall genast undertältas om beslutet.

Hur man överklagar beslut om ändrad pastoratsindelning

15 § Stiftsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarkollegiet av de
berörda församlingarna, pastoraten och flerpastoratssamfälligheterna.
Kammarkollegiets beslut får inte överklagas. Om ärendet är av principiell
belydelse eller annars av särskild vikl, får kammarkollegiet dock med egel
yttrande överlämna det lill regeringen för avgörande.

Innan kammarkollegiet avgör ell ärende, skall svenska kyrkans centralstyrelse ges tillfälle att yttra sig.

4 kap. Ändringar i kontraktsindelningen

1 § Ändring i kontraklsinddningen får göras om indelningen därmed blir
mer ändamålsenlig.

Om ändringar i kontraktsindelningen beslutar stiftsstyrelsen.

2 § Stiftsstyrelsen skall verka för en ändamålsenlig kontraklsinddning
och får själv ta upp frågor om ändring i indelningen.

En fräga om ändring får också väckas genom en ansökan hos stiftsstyrelsen av en församling eller en kyrklig samfällighel som skulle beröras av ändringen.

3 § Åndring i kontraktsindelningen får inte göras utan att varje församling, kyrklig samfällighel, kyrkoherde och kontraktsprost som berörs av ändringen getts tillfälle atl yttra sig.

4 § Stiftsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarkollegiet av berörda församlingar och kyrkliga samfälligheter. Kammarkollegiets beslul fär inle överklagas

Innan kammarkollegiet avgör ett ärende, skall svenska kyrkans centralstyrelse ges tillfälle alt yttra sig.

5 kap. Bildande av kyrkliga samfälligheter m. m.

1 § Bestämmelser om pastoratssamfälligheter och om vilka församlingsangelägenheter en sådan samfällighet skall sköta saml om flerpastorats-samfälligheter finns i 1 kap. 5 § andra stycket och 6 § församlingslagen (1988:000).

2 § En total pasloratssamfällighet bildas genom samfällda beslut av för
samlingarna i pastoratet. Besluten skall anmälas till stiftsstyrelsen. När de
har vunnit laga kraft skall stiftsstyrelsen fastställa samfällighetsbildningen. 75

En total pasloralssamfällighel kan ocksä bildas genom beslul av stifts- Prop. 1987/88: 31 styrelsen, om det är till övervägande och varaktig fördel för pastoratet som helhet atl pastoralssamfällighelen sköter alla ekonomiska angelägenheter. Elt sädant beslut får inte fallas ulan alt varje församling och kyrklig samfällighel i pastoratet getts tillfälle atl yUra sig.

Stiftsstyrelsen fär själv ta upp en fråga om atl bilda en total pastoralssamfällighet. En sådan fräga får också väckas genom en ansökan hos sfiflsstyrdsen av nägon av församlingarna i pastoratet.

3 § En flerpastoratssamfällighet fär bildas genom beslut av stiftsstyrelsen, om berörda pastorat har samtyckt lill åtgärden eller om den är till övervägande och varaktig fördel för pastoraten.

4 § Sliflsslyrelsen får själv la upp en fräga om all bilda en flerpastoratssamfällighet. En sådan fråga fär också väckas genom en ansökan hos stiftsstyrelsen av en församling eller elt pastorat som skulle beröras av samfällighetsbildningen.

Ett beslul om bildande av en fierpasloratssamfällighet fär inle fattas utan alt varje församling och kyrklig samfällighet som berörs av åtgärden getts tillfälle att yttra sig.

5 § Stiftsstyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för
atl samfällighetsbildningen skall kunna genomföras.

I beslutet får stiftsstyrelsen också bestämma all beslutanderätten i samfälligheten skall ulövas av indelningsddegerade enligl lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsddegerade lill dess all indelningsändringen träder i kraft.

6 § Sedan en samfällighetsbildning har beslutals eller, om indelningsdde
gerade skall utses, sedan delegerade har valls, kan samfällighelen förvärva
rättigheter och ikläda sig skyldigheter.

Ändring eller upplösning av samfälligheter

7 § En kyrklig samfällighel får ändras eller upplösas om sådana ändrade förhållanden inträtt att de angelägenheter samfällighelen har hand om lämpligare sköts på annat sätl.

Vad som anges i 2 och 4 §§ om rätten alt besluta om bildande av samfälligheter och väcka fråga därom samt om skyldighet all bereda församling eller kyrklig samfällighet tillfälle alt yttra sig skall tillämpas även när del gäller ändring eller upplösning.

Ekonomisk reglering

8 § I fräga om den ekonomiska regleringen vid bildande eller ändringar
av kyrkliga samfälligheter skall 3 kap. 5-10 §§ tillämpas.

När beslut om samfällighetsbildning träder i kraft m.m.

9 § Beslut om att bilda en total pastoralssamfällighet eller en total fler
pastoratssamfällighet träder i kraft den 1 januari året efter det är då val i
hela rikel av kyrkofullmäktige har ägt rum.

Beslut om att bilda en annan flerpastoratssamfällighet träder i kraft den 1
januari del år som bestäms i beslutet om samfällighetsbildningen. 76

10 § EU beslut om att bilda en kyrklig samfällighet skall meddelas senasl Prop. 1987/88:31
elt år innan det skall träda i kraft. Om beslutet gäller en total samfällighet,

skall länsstyrelsen genast underrättas om beslutet.

Hur man överklagar beslut om samfällighetsbildning

11 § Stiftsstyrelsens beslul får överklagas hos kammarkollegiet av berör
da församlingar och pastoral. Kammarkollegiets beslut får inte överklagas.
Om ärendet är av principiell belydelse eller annars av särskild vikl, får
kammarkollegiet dock med eget yttrande överlämna det lill regeringen för
avgörande.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989.

2. Intill utgången av juni 1989 skall domkapitlet vidta de förberedande åtgärder som behövs för sådan handläggning som enligt denna lag ankommer på stiftsstyrelsen.

Civildepartementet Prop. 1987/88:31

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oklober 1987

Närvarande: statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande: statsrådet Holmberg

Proposition om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan, m. m.

1 Inledning

Under den lid av mer än tjugo år, fr.o.m. år 1958, då del omfallande uiredningsarbelet i kyrka-statfrågan pågick, rådde i avvaktan på utredningsresultatet nästan totalt stopp för reformer inom den statligt reglerade kyrkliga sektorn. Endasl i fråga om förvaltningen av kyrklig jord genomfördes vissa mera genomgripande förändringar år 1972.

När tanken pä grundläggande förändringar i kyrka—statrelationerna avvisades genom 1979 års kyrkomötesbeslut, fanns elt stort uppdämt behov av partiella reformer på det kyrkliga området. Genom den kyrkomötesreform som trädde i kraft år 1983 har svenska kyrkan utrustats med beslutande och verkslällande organ pä riksplanet. Under åren närmast efter är 1979 tillsattes ell antal utredningar för atl möta önskemål om reformer också på församlingsplanet i kyrkan. Förutvarande statsrådet Bertil Hansson fick i december 1980 i uppdrag alt som särskild utredare (Kn 1980:04) se över organisationen av kyrkomusikernas verksamhel m. m. (dir. 1980:85).

1 december 1980 tillkallades vidare justitierådet Fredrik Sterzel som särskild utredare (Kn 1980:05) för frågan om kyrkofondens användning för ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kommuner, m.m. (dir. 1980:91). Kyrkofondsutredningen avgav i oklober 1981 delbetänkandet (1981:88-89) Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan. Riksdagen beslöt våren 1982 ny lagstiftning om kyrkofonden och den ekonomiska utjämningen (prop. 1981/82: 158, KU 28, rskr. 309).

Sedan f.d. landshövdingen Sven af Geijerstam på chefens för civildepartementet uppdrag tagit fram etl omfattande underlag för bedömning av frågan om hur lillsältning av ordinarie församlingspräsleriiga tjänster m. m. i framtiden skall handläggas,, tillkallades i maj 1982 en kommitté - präst-Ijänstkommittén (Kn 1982:01)'- för översyn av grunderna för den prästerliga ijänsleorganisalionen i pastoraten m.m. (dir. 1982:21).

' Biskopen Per-Olov Ahrén, ordförande, ingenjören Bengt Gustafsson, studierek- 7§

torn Gudrun Persson, överförmyndaren Lars Rydje och komministern Anne Strid.

I samband med att 1982 års allmänna kyrkomöte behandlade del i Prop. 1987/88:31 regeringens prop. 1981/82: 158 framlagda förslaget om kyrkofonden och den ekonomiska utjämningen inom svenska kyrkan anhöll kyrkomötet om en skyndsam utredning av de kyrkliga strukturfrågorna på församlingspla-nel med sikte på atl åsladkomma ekonomiskt mera bärkraftiga enheter. Denna och andra framställningar om utredning av olika delfrågor rörande organisationen på lokalplanet i kyrkan ledde efter regeringsskiftet hösten 1982 lill att en pariamenlarisk kommitté - 1982 ärs kyrkokommitté (Kn 1982:05)' - tillkallades för att utreda frågan om svenska kyrkans struktur på lokalplanet m. m. (dir. 1982: 95). Frågan om den prästerliga tjänsteorganisationen ansågs ha elt så nära samband härmed all även den borde -med fullföljande av de för prästljänslkommillén meddelade särskilda direktiven - utredas av kyrkokommittén. Detsamma gällde de ålerslående frågorna om det ekonomiska utjämningssystemet för kyrkliga kommuner, som kyrkofondsutredningen hade all behandla. Uppdragen för prästtjänst-kommittén och kyrkofondsulredningen återkallades därför.

1982 års kyrkokommitté inledde sitt arbete med all tillsammans med den tidigare nämnda kyrkomusikerulredningen ge ul diskussionsbetänkandel (SOU 1983:55) Församlingen i framtiden, vilkel kommittén själv sände ul på en bred remiss lill församlingar och kyrkliga organ pä olika plan saml en del statliga myndigheter. Ett omfattande studiearbete genomfördes kring betänkandet, som gick ut i 32000 exemplar. Ca 2 500 remissvar kom in och kommittén publicerade en sammanställning av dem i betänkandet (SOU 1984:75) Församlingarna om framtiden.

I sitt fortsatta arbete beaktade kyrkokommittén vad som kommil fram vid remissbehandlingen och ijanuari 1985 avgav kommittén lägesrapporten (SOU 1985: 1) Församlingar i samverkan, där den redovisade sina ställningstaganden i syfte atl få lill stånd en förnyad diskussion, bl. a. vid 1985 års kyrkomöte. Regeringen överiämnade rapporten till kyrkomötet, som ingående behandlade kommitténs förslag och etl anlal motioner i anslutande ämnen (RegÄr 1985:1, KO 10, kskr. 34). Vissa statliga myndigheter, centrala kyrkliga nämnder, personalorganisationer m.fl. lämnade också synpunkter på rapporten till kyrkokommittén. Vid utarbetandet av kommitténs förfallningsförslag har den i stor utsträckning biträtts av kyrkoförfaltningsutredningen (se nedan).

Kyrkokommittén har därefter i mars 1986 avlämnat sill slutförslag lill lokal och regional organisation i svenska kyrkan i belänkandet (SOU 1986: 17 och 18) Framlid i samverkan. En sammanfattning av kyrkokommitténs slulförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Belänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinslanserna och en sammanslällning av deras yllranden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

I nära kontakt med kyrkokommittén har som nämnts kyrkomusikerulredningen (Kn 1980: 04) bedrivit sitt arbete. Den lade i november 1985 fram

- Sakkunnige Sören Ekström, ordförande, riksdagsledamöterna Georg Andersson,
Kari Boo och Wiwi-Anne Cederqvist, direktören Urban Gibson, överförmyndaren
Lars Rydje och konsulenten Göran Åstrand. 79

sitt slutbetänkande (SOU 1985:55) Musiken i svenska kyrkan, vilkel har Prop. 1987/88:31 remissbehandlats. Den 12 mars 1987 lillsattes en arbetsgrupp i civildepartementet (C 1987: A) för all överarbela förslagen i betänkandet i syfte att ge underlag för ell regeringsförslag om en framlida kyrkomusikerorganisation och en reformerad kyrkomusikerulbildning. I avvaktan på resultaten av delta arbete avslår jag ifrån all i della sammanhang beröra de frågor som hänger samman med kyrkomusikerorganisationen i svenska kyrkan.

Kyrkokommittén har i sitt slutbetänkande lagt fram vissa förslag om folkbokföringen. Riksdagen beslutade den 28 oktober 1987 om en ny organisation för folkbokföringen från och med den 1 juli 1991 (prop. 1986/ 87: 158, SkU 1987/88:2, rskr. 2). Därför finns inle anledning aU la upp kyrkokommitténs förslag i fråga om folkbokföringen till övervägande i delta sammanhang.

Kyrkokommitténs övriga förslag har beretts inom civildepartementet.

Regeringen har den 27 maj 1987 (Reg. Skr. 1987: 1) beslutat dels inhämta kyrkomötets yttrande över inom civildepartementet upprättade förslag till domkapitelslag, kyrkofondslag, lag om förvaltningen av kyrklig jord och prästanställningslag, dels bereda kyrkomötet tillfälle alt la del av inom civildepartementet upprättade förslag lill församlingslag och kyrklig indelningslag.

Dessa förslag har upprättats på grundval av kyrkokommitténs slutbetänkande.

Kyrkomötets yttranden (kyrkomötets skrivelse 1987:20 och organisa-tionsutskoltets betänkande KO 1987:3 saml kyrkomötets skrivelse 1987:22 och kyrkolagsutskoltets betänkande KL 1987:5) bör fogas fill protokollet i detta ärende som bilaga 3-6.

Kyrkomötet har i sina yllranden i allt väsentligt godtagit lagförslagen, men framställt erinringar i vissa hänseenden. Jag återkommer lill kyrkomötets yttrande i den allmänna motiveringen angående församling och obligatorisk pastoralssamfällighet (avsnill 3.1.1), församlings- och samfäl-lighetsorganisalionen (avsnitt 3.1.4), stiflstyrdsen och domkapitlet (avsnitt 3.2.5), domkapitlets organisation (avsnitt 3.2.6), riktlinjer för pastoratsreglering (avsnitt 3.3.3), tjänstgöring i annat pastorat (avsnitt 3.4.2), kyrkoherdarna för döva (avsnitt 3.4.3), tillsällningsförfarandet (avsnill 3.5.1), allmänna synpunkter på de ekonomiska konsekvenserna (avsnitt 3.6.1), del allmänna utjämningsbidraget (avsnitt 3.6.3) och förvaltningen av församlingskyrkas fastighet (avsnitt 3.7.3) samt i specialmötiveringen till vissa av lagarna (avsnill 6). I förhållande lill de till kyrkomötet överlämnade lagförslagen kommer jag vidare ätt föreslå några mindre redaktionella ändringar. De är delvis föranledda av yttrandena frän kyrkomötet.

Ijanuari 1983 förordnades kammarrätlspresidenlen Carl Axel Petri till
särskild utredare (kyrkoförfaltningsutredningen, Kn 1982:06) med upp
drag all se över regelbeslåndet rörande svenska kyrkan m. m. (Dir.
1982:88). Utredningen har våren 1987 lagl fram sitt slutbetänkande (SOU
1987:4 och 5) En ny kyrkolag m.m. Betänkandet har remissbehandlats.
Såvitt avser dess avsnill III, Prästämbetet, bör en sammanfattning av
förslaget saml en förteckning över remissinslanserna och en sammansläll
ning av deras yttranden fogas till protokollet i della ärende som bilaga 7. 80

övriga förslag av kyrkoförfattningsutredningen bereds nu i civildeparle- Prop. 1987/88:31 menlel med inriktning på att en proposition om en ny kyrkolag, m. m. -efter hörande av kyrkomötet - skall kunna läggas fram för riksdagen hösten 1988.

Kyrkokommittén har lagt fram vissa förslag om inrättande och tillsättning av prästtjänster i icke-lertiloriella församlingar. Kyrkoförfaltningsutredningen har i sitt slutbetänkande behandlat frägan om medlemskap i dessa församlingar. Jag avser att tillsätta en arbetsgrupp i civildepartementet med uppgift all bl. a. göra en översyn av nu gällande bestämmelser för de icke-territoriella församlingarna. Jag lägger därför inte här fram nägra förslag i dessa frågor.

Regeringen har den 11 juni 1987 (Reg.Skr. 1987:5) beslutat inhämla kyrkomötets yttrande över etl inom civildepartementets upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan. Detta förslag bygger pä kyrkoförfaltningsutredningens slutbetänkande vad gäller prästämbetet.

Kyrkomötets yttrande (kyrkomötets skrivelse 1987:12 och kyrkolagsutskottets belänkande KL 1987:9) bör fogas till protokollet i deUa ärende som bilaga 8 och 9.

Kyrkomötet har tillstyrkt förslaget.

2 Allmänna utgångspunkter

2.1 Kyrkokommitténs utgångspunkt

1982 års kyrkokommitté redovisar i sitt slutbetänkande vissa grundläggande principer som jag inledningsvis vill referera och kort kommentera eftersom de är av betydelse för de konkreta ställningstagandena lill kommitténs förslag i det följande.

Principerna, som kommittén ursprungligen presenterade i lägesrapporten Församlingar i samverkan, grundar sig på överväganden från främst teologiska synpunkter. Utgängspunkten är all svenska kyrkan är ell evangelisk—lutherskt trossamfund, enligt vars bekännelse kyrkan är "de heligas samfund, i vilket evangeliet rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas". Detta måsle då få avspeglas i kyrkans yttre organisation. Kommillén låter också detta komma lill uttryck i konkreta förslag.

2.2 Församlingen är den grundläggande enheten i svenska
kyrkan

Det är i församlingens gudstjänst och församlingslivet i övrigl som evange
lium förkunnas och sakramenten förvallas. Man kan inte tänka sig en
församling utan gudstjänst och en gudstjänstgemenskap, säger kommittén.
Församlingsmedlemmarna har det lokala ansvaret för all församlingslivet
fär denna inriktning och för församlingsverksamhetens utformning. Vilken
ekonomisk samarbetsstruktur man än väljer, kan en församling inte fråntas
eller fränsäga sig sill ansvar på denna punkt. 81

6 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

Detta principuttalande får belydelse för kommitténs ställningstaganden Prop. 1987/88: 31 lill frägan om beslutande och verkställande organ i den enskilda församlingen och lill frågan om församlingarnas storiek. Beträffande den senare säger kommillén alt en övre gräns för en församlings slorlek måsle bestämmas med hänsyn till förutsättningarna för att med befintliga resurser nå de människor som bor inom församlingen. I den mån det finns möjlighel att fira gudstjänst, människor som vill utgöra en gudstjänstgemenskap, tillgång lill funktionärer, anställda eller frivilliga, samt lokaler kan däremot en församling vara nästan hur liten som helst.

Alt församlingen måsle vara den grundläggande enheten i svenska kyrkan understryks starkt i remissyttrandena över kommitténs förslag.

Oavsett om man anlägger ell teologiskt, historiskt eller sociologiskt betrakldsesätl, kan man konstatera att den territoriella församlingen utgör grundenheten i svenska kyrkan. Jag är angelägen atl understryka atl den bör förbli det också i framtiden. Detta fär konsekvenser både för församlingens fortsatta självständighet som egen kommun och förde samverkansformer som jag i det följande föreslår. Del bör ocksä leda till atl samverkan mellan församlingarna i största möjliga utsträckning får bygga pä frivilliga överenskommelser.

2.3 Prästämbetet och den s. k. dubbla ansvarslinjen

Att förkunna evangelium och förvalta sakramenten är kyrkans viktigaste uppgift. Prästtjänsten är därför en förutsättning för församlingsbyggandel. Kyrkokommittén har av remissyttrandena över diskussionsbetänkandel Församlingen i framliden funnit alt man slår vakt om prästtjänsterna och ofta också i detta sammanhang betonar den s.k. dubbla ansvarslinjen i svensk kyrkorätlslig tradition. Den innebär en "kombination av prästerlig ämbetsförvaltning och folkligt förankrad självstyrelse". Annoriunda uttryckt innebär den dubbla ansvarslinjen alt en demokratiskt uppbyggd församlingsorganisation kombineras med ett präsleriigt ämbetsansvar som inte är underställt de demokratiskt valda organen. Motiveringen är att evangeliet och kyrkans lära inte är framsprungna ur en demokratisk process eller kan ändras enligt vanliga demokratiska spelregler.

Organisatoriskt har den dubbla ansvarslinjen i dag kommit fill uttryck
genom atl väsentliga arbetsgivarfunktioner för prästerna utövas av domka
pitlet. Kyrkokommittén betonar emellertid all i stort sett samtliga teologis
ka framställningar om ämbetet i dag har sin utgångspunkt iförsamlingen.
Uppdraget all förkunna och gestalta del kristna budskapet är givet ål hela
kyrkan, varje församling och enskild troende. Med eU sädant synsätt anser
inte kyrkokommittén all dagens präsleriiga tjänsteorganisation med ar-
betsgivarskapet delat mellan domkapitel och pastoral är principiellt nöd
vändig för all säkerställa det som den s. k. dubbla ansvarslinjen anses
garantera. Ett kyrkokommunalt huvudmannaskap för prästerna skulle
också gä alt förena med svenska kyrkans nuvarande ordning i den män
frägor som berör kyrkans lära och prästtjänsternas användning behandlas
för sig. Kyrkokommittén lägger dock inle fram någol förslag i detta avse
ende. 82

Av remissyttrandena framgår klart aU den dubbla ansvarslinjen har Prop. 1987/88:31 starkt stöd i den kyrkliga opinionen. Del anses väsentligt för evangelieförkunnelsens frihet atl prästen i sin ämbetsutövning inte är underställd församlingen och dess organ. Svenska kyrkans karaktär av en episkopal kyrka framhålls. Biskopen är prästernas förman och del är inför biskop och domkapitel som de har all svara för sin lära och ämbetsförvaltning. Av yttrandena om utformningen av prästtjänsterna i framliden framgär också klart all antagningen till präst och prästvigningen anses innebära all prästen träder i hela kyrkans tjänst i elt stift och inte är att betrakta som anställd endast av det pastorat där han eller hon har sin Ijänstgöring.

För egen del är jag angelägen alt understryka att de organisatoriska reformer som jag föreslär i det följande inte avser all förändra svenska kyrkans grundläggande karaklär av en episkopal kyrka där biskopar och präster har ett självständigt ansvar för kyrkans lära, förkunnelse och sakramentsförvaltning. Kyrkomötet (KO 1987:3 avsnitt 3) ansluter sig också till della synsätt. Hur detta sedan skall återspeglas i kyrkans yttre organisation och där balanseras mol församlingarnas folkligt förankrade självstyrelse, som är del andra traditionella huvudmomentet i svenska kyrkans uppbyggnad, återkommer jag till i senare sammanhang. Jag delar emellertid kyrkokommitténs uppfattning aU denna avvägning inle behöver vara beroende av huvudmannaskapet för prästerna.

2.4 Inomkyrklig frihet

Kyrkokommittén erinrar om all även om de senasle årens kyrkopolitiska
reformer har byggt på en polifisk överenskommelse om en bibehållen
balans mellan omfattningen av offentligrättsligt reglerad och frivillig verk
samhel inom svenska kyrkan, så har dock kyrkan även i offentligrättsligt
reglerade frågor fåll en ökad räll atl själv fatta beslut. Kyrkomötesrefor
men har enligt kommitténs bedömning leU lill en ökad inomkyrklig frihet.
Kyrkomötesreformen har gett kyrkan egna beslutande och verkställande
organ pä riksplanet och dessa fär med slalsmaklernas medgivande också
fungera som organ för Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksam
hel, som har lill uppgift au tjäna den frivilliga, icke förfaUningsreglerade
verksamhelen inom kyrkan. Det har tidigare ofta framförts önskemål om
alt staten genom lagstiftning skulle reglera den på frivillig väg framvuxna
verksamhet som numera i samtliga stift bedrivs genom stiflsting och
stiftsräd. Sädana förslag har avvisats, eftersom del inle har ansetts önsk
värt atl utvidga den offentligrättsliga regleringen av kyrkans verksamhel.
Kyrkokommittén har emellertid nu funnit en möjlighel för församlingarna
aU, inom ramen för den vidgade samverkan som kommillén föreslår, lill en
obligatorisk stiftssamfällighet ocksä knyta sådana frivilliga uppgifter som
församlingarna i dag sköter gemensamt genom stiftstingel. Den föreslagna
stiflssamfälligheten och dess organ skulle alltså pä regional nivå kunna bli
en motsvarighet lill den sammanhållna rikskyrkliga organisation som till
kommit genom kyrkomötesreformen. Tillkomsten av en sliftssamfällighel
skapar också förutsättningar för all lill eU represenlafivl kyrkokommunall
organ i sliften flytta över uppgifter som hillills har vilat på statliga myndig- 83

heter.

Kyrkokommitténs reformförslag i denna del har vunnit starkt slöd i Prop. 1987/88:31 remissyttrandena. Förslagen, lill vilka jag i väsentliga delar ansluter mig, innebär enligt kommitténs egen sammanfallande bedömning i dess förutnämnda lägesrapport att "sammantaget ökar - med bibehållande av det grundläggande sambandet mellan stal och kyrka - den inomkyrkliga friheten atl besluta om de resursfrågor som har betydelse för den kyrkliga verksamhelen".

2.5 Decentralisering

De senaste årens samhällsutveckling har präglats av en medveten strävan att decentralisera viktiga delar av förvaltningen och att minska det statliga inflytandet på olika områden. Inte minst i fråga om den kyrkliga förvaltningen har åtskilliga grupper av ärenden flyttats frän regeringen lill underlydande myndigheter, kammarkollegiet eller domkapitlen. Där del har funnits lämpligl har också ramen för de kyrkokommunala organens själv-beslämmande vidgals.

Kyrkokommitléns förslag går vidare på denna väg. Jag har nyss framhällit all förslagen gör det möjligt alt lill kyrkokommunala organ i sliften överföra statliga förvaltningsuppgifter som hittills har handhafts av regeringen eller statliga myndigheter på olika nivåer. En överföring av sådana uppgifter lill de stiftsstyrelser och egendomsnämnder som kommittén föreslår innebär både alt besluten flyttas närmare dem som berörs av dem och att kyrkans egna organ får handlägga förvaltningsuppgifter med stöd av lag som riksdagen stiftar.

Del är enligl min mening angeläget all också inom ramen för ell bevarat samband mellan staten och svenska kyrkan bereda kyrkan ell ökat inflytande på sina egna angelägenheter. Ett fullföljande av kyrkomötesreformen på stiftsplanet ökar förulsällningarna för en ulveckling i sådan riklning. Stiften får nu genom i demokratisk ordning utsedda beslutande och verkställande organ en avsevärt starkare ställning i svenska kyrkan. De kommer all, inom vissa givna ramar, få möjlighel all själva besluta om fördelningen av resurserna för den kyrkliga verksamheten i stiften och långsiktigt utforma denna pä det sätl som man i varje stift anser bäst gagna församlingslivet. Biskopens ställning i den nya stiftsstyrelse som föreslås ger honom också tillfälle atl mera aktivt utöva sin sliflsledande funktion i en nära samverkan med företrädare för stiftets församlingar. Till den konkreta utformningen av ansvarsfördelningen mellan stiftsorganen i olika frågor återkommer jag i del följande.

Mitt förslag: Kompetensen när del gäller församlingsangelägenheterna fördelas i ett flerförsamlingspastorat pä följande sätl. Församlingen svarar för främjande av kyrkans gudstjänstliv, undervisning, diakoni och evangelisation. Församlingen fär ocksä ha hand om den lösa egendom som inte är byggnadstillbehör i församlingens kyrka och i övriga lokaler för församlingsverksamheten.

Församlingen skall godkänna ändringar av kyrkorummets utseende.

Pastoralssamfällighelen skall ha hand om anskaffning och underhäll av församlingskyrkan och dess fasla inredning och annat byggnadslillbehör, liksom anskaffning och underhåll av övriga lokaler för församlingsverksamhet samt dess fasta inredning och byggnadslillbehör. På samfälligheten faller ocksä kompetensen när det gäller anläggande och underhåll av kyrkogårdar och andra begravningsplatser samt personalen och personaladministrationen.

I ett enförsamlingspastorat sköter församlingen samtliga församlings- och pasloralsangdägenheler.

Kyrkokommitténs förslag: Avviker från mitt (betänkandet del 1 s. 62-69, dd 2 s. 7 och 93-97). Kommittén föreslår att i församlingens kompetens också skall ligga fråga om inre underhäll av församlingskyrkan och övriga lokaler för församlingsverksamheten saml för församlingskyrkogårdens underhåll.

Remissinstanserna: Kommitténs grundsyn att pastoratet bör ha del lunga ekonomiska ansvaret delas i huvudsak av remissinstanserna. Flera remissinstanser pekar pä risken i kommitténs förslag för atl det uppstår kompetenskonflikter mellan församling och pastorat. Denna risk betonas framför allt i fråga om den delade kompetensen i fråga om församlingskyrkan och andra byggnader men förs också fram när det gäller förslaget alt församlingen skall ansvara för vissa kyrkogårdar och pastoratet för övriga begravningsplatser.

Skälen för mitt förslag: Församlingarna sköter som regel fierlalel församlingsangelägenheter i dag. Hit hör:

- anskaffande och vård av församlingskyrka och andra lokaler för den kyrkliga verksamheten

- begravningsplatser

- främjande av gudstjänstliv och annan församlingsverksamhet

- församlingskommunalt anställd personal.
Flerförsamlingspasloraten är obligatoriska partiella samfälligheter som

svarar för:

- värden av prästgårdar, löneboställen och andra prästlönetillgångar

- folkbokföringen

- löneförmåner för präster, kyrkomusiker och personal för folkbokföring- Prop. 1987/88: 31 en.

Kyrkokommitléns förslag syftar lill en ökad samverkan mellan församlingar i syfte att uppnå en förbättrad resursanvändning och jämnare kostnadsfördelning mellan dem. Vidare syftar förslagen lill alt stärka den enskilda församlingens möjlighel all ta ansvar för kyrkans gudstjänstliv, undervisning, diakoni och evangelisation.

Även mitt förslag har denna inriktning. Genom det utvidgas kompetensen för de nuvarande obligatoriska pastoralssamfälligheterna. Dessa får del huvudsakliga ansvaret för församlingarnas ekonomiskt och administrativt tyngsta arbetsuppgifier. Därigenom får i flerförsamlingspastorat församlingarnas kyrkoråd möjlighet alt i ökad utsträckning koncentrera sig på del egentliga församlingsarbetet. I samspel mellan de kyrkokommunala organen och frivilliga insatser kan församlingslivet stärkas.

Begreppen lös och fast egendom ger tydligare kompetensfördelning

Jag kan i de grundläggande avseendena ansluta mig till kommitténs förslag. Remissinslanserna har emellertid pekat på aU kompetensfördelningen mellan församling och pastoralssamfällighelen inte är tillräckligt tydlig i kommitténs förslag när det gäller kyrkobyggnader och andra lokaler för för-sandingsverksamheten.

Några remissinstanser har föreslagit aU den modell som tillämpas inom den kyrkliga samfälligheten mellan församlingarna på Gotland skall ligga till grund för fördelningen av kompetensen när del gäller församlingskyrka och andra lokaler för församlingsverksamheten. Gotlandsmodellen har fungerat väl för sitt begränsade ändamål, nämligen ett gemensamt ansvar för församlingskyrkorna inom Visby stift. Kompetensfördelningen på Gotland har angivits genom en detaljerad uppräkning av församlingens respektive samfällighetens uppgifter i fråga om vården av kyrkorna.

En så detaljerad reglering anscrjag emellertid inte vara generellt lämplig. I stället anscrjag, såsom några remissinstanser har påpekat, all man kan använda begreppen lös och fasl egendom och på så säll lägga jordabalkens definition av byggnad och dess tillbehör lill grund för kompetensfördelningen. Pastoralssamfällighelen skall då ha ansvar för byggnaderna, den fasla inredningen och annal som byggnaden försetts med och som är avsett för stadigvarande bruk för byggnaden. Av jordabalkens bestämmelser framgår all ocksä estrad och siltplatsanordning i en byggnad som är samlingslokal skall anses vara avsedda för byggnadens stadigvarande bruk. Tillämpat på kyrkorummet skulle bestämmelserna i jordabalken innebära aU altarrum, predikstol, orgel och bänkinredning hör till sådant som tillhör den fasla inredningen och som pastoralssamfällighelen skall ha ansvar för. Jag förulsäller all pastoratet i frågor om underhåll och restaurering av kyrkobyggnader samråder med församlingen. Det är angelägel alt församlingen känner delaktighet i värden av byggnaden och aU möjlighe-lerna lill frivilliga arbelsinsatser och medverkan i den löpande tillsynen tas till vara.

Samtidigt är det angelägel att församlingen bibehåller sill inflytande över 86

byggnadernas lösa inredning och utsmyckning. Detta säkerställs genom att Prop. 1987/88: 31 församlingarna normalt skall svara för den lösa egendom, som inle är byggnadslillbehör. Församlingen bör också enligl min mening tillförsäkras elt särskilt starkt inflytande över kyrkorummet. Väggars färg, bänkinredning, fönsters och orglars placering m. m. kan vara viktiga för livet i kyrkorummet. Jag föreslår därför en regel om atl församlingskyrkorädel alltid skall godkänna åtgärder som berör kyrkorummets utseende och användbarhet. Jag vill också betona atl den föreslagna kompetensfördelningen inte skall ses som ett hinder för en församling att själv med frivilliga medel och gåvor bekosta den yllerligare utsmyckning som församlingen anser önskvärd. I den män den fasla inredningen berörs kan en förändring inle vidtas utan överenskommelse med pastoratet. Vad jag här har anfört innebär inte någon förändring i fråga om den uppsikt över kyrkobyggnaderna som ankommer pä de antikvariska myndigheterna.

Församlingshem är lokaler för församlingsverksamheten. Det ligger i sakens natur att församlingen själv skall få avgöra i vilken omfattning sådana lokaler skall få användas till annat, eftersom en uthyrning exempelvis inkräktar pä församlingens nyttjande. En uthyrning innebär kostnader både för församlingen och pastoratet. Della medför atl en överenskommelse om fördelning av hyresintäkerna mellan församlingen och pastoratet bör träffas. Annorlunda ställer del sig enligt min uppfattning när delar av sådan faslighet är inrättade för att användas för annat ändamål, exempelvis bostäder. Dä bör pastoratet sköta uthyrningen.

Det ligger också enligt min mening inom pastoralssamfällighetens ansvarsområde att ersätta en kyrka eller gudstjänstlokal som förstörts på grund av brand eller på annat liknande sätt och i övrigl svara för försäkringsskyddet.

Fördelar med samlat ansvar för kyrkogårdarna

Kommittén har föreslagit att församlingen skall ha det ekonomiska ansva
ret för den löpande vården av kyrkogården invid församlingskyrkan medan
pastoralssamfällighelen skall svara för övriga begravningsplatser och för
större investeringar och personalkostnaderna för vården av församlings
kyrkogården. Flera remissinstanser anser alt gränsen mellan församling
ens och pastoratets kyrkogårdsåtaganden är oklar. Kammarkollegiet ifrå
gasätter exempelvis hur man skall lösa konflikten mellan en pastoralssam
fällighet som vill anlägga en central begravningsplats och en församling
som vill fortsätta att underhälla och använda församlingskyrkogården.
Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund framhåller att del är nödvän
digt med en övergripande samordning av verksamheten. Bland de försam
lingar och kyrkliga samfälligheter som har yttrat sig lill svenska kyrkans
centralstyrelse har hälften kommenterat förslaget men endasl en tredjedel
har accepterat det. Svenska kyrkans centralstyrelse och svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund anser att kommitténs förslag skulle
kunna fördyra driften i vissa fall. De föreslär atl ansvaret för begravnings
verksamheten i sin helhet förs över till pastoralsnivån.
Med hänsyn till den tveksamhet inför förslaget om delat ansvar för 87

församlingskyrkogärden som har kommil fram i remissyttrandena föreslär Prop. 1987/88: 31 jag atl det ekonomiska ansvaret för kyrkotomt, kyrkogårdar och övriga begravningsplatser samlas hos pastoralssamfällighelen.

Elt samlat ansvar medverkar också lill ett bättre utnyttjande av den tunga maskinella utrustning som numera används i skötseln av kyrkogårdar. I ett flerförsamlingspastorat finns också etl bättre ekonomiskt underlag än i den enskilda församlingen.

Pastoratet får genom delta förslag hand om den grundläggande planeringen av begravningsplatsens utformning. Jag förutsätter dock att pastoratet, när det gäller utformningen och vården av en kyrkogård i anslutning fill församlingskyrkan visar stor lyhördhet för den enskilda församlingens önskemål. Även i fråga om församlingskyrkogården har församlingen möjlighel att med frivilliga medel och gåvor bekosta skulpturer och liknande. Utsmyckningen fär dock inle medföra ingrepp i pastoratets grundläggande plan för den löpande vården av kyrkogården.

Ett flerförsamlingspastorat skall tillsätta nämnder för den förvaltning och verkställighet som enligl särskilda författningar ankommer på dessa. Fullmäktige eller stämma fär tillsätta de nämnder som i övrigt behövs. En nämnd kan exempelvis tillsällas för den löpande vården av en församlingskyrkogård. Det finns inle nägol som hindrar att pastoratet uppdrar förvaltningen av en kyrkogärd lill kyrkorådet i den aktuella församlingen. På detta säll kan pastoratet, om det är lämpligl, överlåta vissa uppgifter lill en församling. Det är emellertid inle möjligl för pasloratel alt delegera uppgifter som innebär myndighetsutövning, exempelvis upplåtelse av gravrått, lill ett församlingskyrkoräd.

I en utredning (utredare hovrättsrådet Tom Thyblad) om enskildas begravningskostnader som har utförts på uppdrag av kyrkokommittén har det föreslagils att församlingarna skall få stödja verksamheten inom begravningsväsendet. Syftet skall då vara att minska kostnaderna för efterlevande i samband med dödsfall. Utredarens förslag har nu remissbehandlats. Förslaget har tillstyrkts av hälften av remissinslanserna. Domkapitlet i Uppsala stift, svenska kyrkans centralstyrelse och Stockholms eldbe-gängdseförening anser att frågan behöver utredas ytteriigare. Domkapitlet i Lunds stift, som tillstyrkt förslaget, påpekar dock alt det finns risk för atl det uppstår slora skillnader mellan församlingar i fråga om begravningstjänster. Andra förordar en kombination av en allmän begravningsförsäkring och en viss utvidgning av församlingarnas kompetens. Stockholms och Tranås kommuner, som enligt särskilda beslul ansvarar för anskaffande och vård av begravningsplatser, avstyrker förslaget.

Därefter har kyrkomötet i anledning av en motion om enskildas kostnader för transporter vid gravsättning på hembygdens kyrkogård (mot. 1987:98, KL 11, kskr. 33) anslutit sig fill vad kyrkolagsulskottet yUral i saken:

Utskottet ser liksom svenska kyrkans centralstyrelse positivt pä elt infö
rande av begravningstjänslen i den församlingskommunala kompetensen.
Utskottet anser dock liksom centralstyrelsen att hittillsvarande utred
ning inte ger svar på alla frägor om effekterna av förslaget eller om
allernaliva lösningar. 88

Dock anser utskottet alt kyrkomötet med anledning av motionen bör Prop. 1987/88:31 anhålla om atl regeringen i samband med behandlingen av promemorian "Begravningskostnader för enskilda" överväger frågan om ovan nämnda typ av kostsamma transporter bör ingå i begreppet begravningtjänsl.

Efter atl ha tagit dd av remissvaren och vad kyrkomötet anfört ärjag inte beredd alt föreslå en sådan utvidgning av församlingarnas kompelens som anvisats av utredaren.

Fördelar med att personalen anställs hos pastoratssamfälligheten

Kyrkokommittén har föreslagit atl ansvaret för den personal som är anställd i församlingen skall föras till pastoratssamfälligheten i ett flerförsamlingspastorat. Domkapitlet i Göteborg avstyrker förslaget, medan Svenska kommunalarbetareförbundet betonar all del är av särskild vikl att alla personalfrågor lyfts upp till pastoratsnivå. Få församlingar och kyrkliga samfälligheter berör förslaget i yttranden lill svenska kyrkans centralstyrelse. De som yttrat sig har i huvudsak behandlat frågan om arbetsledar-ansvaret. Centralstyrelsen framhåller ocksä att pastoratssamfälligheten endast bör svara för atl personalresurser ställs till församlingarnas förfogande.

Eftersom bäde prästtjänsterna och den personal som utför folkbok-föringsarbelel redan nu är knutna lill pastoratet anser jag i likhet med kommittén atl del framstår som rationellt alt pastoralssamfällighelen också tar över det arbetsgivaransvaret för den personal som är anställd i församlingen. Dit hör exempelvis diakon, församlingsassistent, kyrkvakl-mästare, lokalvårdare och kyrkogårdsarbetare. Personaladministrationen inom svenska kyrkan förutsätter särskild kompetens eftersom skilda avtal skall tillämpas på de olika kategorierna. Pastoratssamfälligheten torde därför ha bättre förutsättningar än den enskilda församlingen all svara för att inrätta och dra in tjänster, besluta om avlöningsförmåner och förhandla med personalorganisationer på del kyrkokommunala området. Jag är dock medveten om all många små pastorat kommer alt behöva stöd i sin handläggning av personalärenden. Jag förutsätter att Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund liksom tidigare kommer atl tillhandahålla sädan service.

En överflyttning av del ekonomiska ansvaret till pastoratssamfälligheten innebär atl den personal som tjänstgör i en församling i stället kommer atl vara anställd hos pastoratssamfälligheten. Della förhällande medger naturligtvis att viss personal ändå kan fä sin tjänstgöring föriagd till en enskild församling och alt församlingen dä får det närmaste ansvaret för arbetsledningen. Frågan om arbetsledarskapet i församlingen övervägs för närvarande av en arbetsgrupp knuten till svenska kyrkans centralstyrelse. Pastoratssamfälligheten bör ocksä enligt min mening kunna uppdra åt församlingskyrkorädel att tillsätta en tjänst när tjänstgöringen skall begränsas till församlingen.

När pastoratet svarar för alt personalresurser ställs lill församlingens
förfogande är del av praktiska skäl lämpligt atl pastoratet också svarar för 89

arbelsmateriden framför allt åt kyrkogårdsarbetare och lokalvårdare. För Prop. 1987/88: 31 övriga personalkategorier kan församlingsarbetets särskilda inriktning mo-. tivera atl församlingen har kompetensen när del gäller sädan materiel.

Fonder

Om en församling förvaltar donationsfonder eller andra gåvomedel som uteslutande är avsedda för ändamål som pastoratet i fortsättningen skall svara för är det enligt min mening skäligt alt pastoratssamfälligheten nu övertar förvaltningen av dessa medel på i övrigt oförändrade villkor. För de donationer som inle omfallas av den övergångsbestämmelse om överföring av fonder till pastoratet som jag föreslår i det följande måste liksom tidigare en ansökan om permutalion göras. Pastoratet bör ta nödvändiga initiativ för att sådana ansökningar skall komma till sländ.

Prövning av kompetenskonflikter

Genom den nu beskrivna ansvarsfördelningen mellan en församling och pastoratet har jag sökt tillmötesgå remissinstansernas önskemål om en tydlig kompetensfördelning. Kammarkollegiet har i sill remissyttrande efteriysl en särskild ordning för prövning av kompetenskonflikler. En sädan torde med de av mig föreslagna avvikelserna från kommitténs förslag inte behövas. En församlings respektive etl pastorals beslul fär överklagas i den ordning som gäller för överklagande av kommunala beslul. Denna prövning går ju ul på att se om kompetensen har överskridils. Det innebär att även en berörd församling kan överklaga pastoratets beslut.

3.1.2 Icke obligatoriska kyrkliga samfälligheter

Mitt förslag: Församlingarna i etl pastoral kan bilda en total pastoratssamfällighet för alla ekonomiska församlingsangelägenheter.

Alla församlingar inom flera pastorat kan ulgöra en flerpastoratssamfällighet för en eller flera ekonomiska angelägenheter eller en total flerpastoratssamfällighet för alla ekonomiska angelägenheter.

Om en total pasloralssamfällighel överlåter endast vissa uppgifter lill en nerpasloratssamfällighel fär den ändå beslå för all skola alla de övriga församlingsangelägenheterna av ekonomisk nalur. En sådan total samfällighel fär också bildas.

ler till en flerpastoratssamfällighet skall få bestå trots att den då blir Prop. 1987/88:31 partiell.

Skälen för mitt förslag: Kyrkokommitténs förslag syftar lill en ökad samverkan mellan församlingarna inom svenska kyrkan samtidigt som församlingarnas självständighet som kyrkliga kommuner skall bevaras. Della syfte kan liksom tidigare tillgodoses genom samverkan i kyrkliga samfälligheter. Jag delar kommitténs uppfattning alt en samverkan i ekonomiska och administrativa frägor förbättrar den enskilda församlingens möjlighel att ägna sig ål de grundläggande församlingsangelägenheterna.

Kommillén har föreslagit förenklade modeller och beslutsvägar för sam-fällighetsbildningar. Alla församlingar inom elt pastorat skall enligt kommilléns förslag fä samverka för alla ekonomiska angelägenheter. Alla församlingar inom flera pastorat kan ulgöra en flerpastoratssamfällighet för en eller flera ekonomiska angelägenheter. Samverkan kan då bl. a. gälla begravningsverksamheten på kommunnivå, olika tjänster på kontraktsnivä och värden av pastoralsangelägenheter, såsom förvaltningen av prästgårdar och löneboställen. Alla församlingar i flera pastoral skall också få ulgöra en total ekonomisk samfällighet. Förslagen i denna del överensstämmer med de former för samverkan som nu finns och har inte föranlett kritik från remissinslanserna.

Kyrkokommittén har i sill förslag ansett all samverkan inom kyrkliga samfälligheter endasl skall fä ske pasloratsvis. Kommillén hänvisar lill att den kyrkliga lokala organisationsstrukturen behöver renodlas. Jag delar den uppfattningen. Partiella samfälligheter mellan endasl några av församlingarna inom ett pastoral skall inle längre få förekomma. Med den fördelning av kostnadsansvaret mellan församlingarna och pastoratet som jag har föreslagit finns det heller inle någol praktiskt behov av sådana partiella samfälligheter. Flera remissinstanser har dock framhållit att del skulle innebära belydande ölägenheter om det krävs en upplösning av en total pastoralssamfällighet som överlåter en del uppgifter till en flerpastoratssamfällighet. Jag anser atl bildandet av flerpastoratssamfälligheter skall ges bästa möjliga förutsättningar. En upplösning av en fungerande total pastoratssamfällighet för atl en flerpastoratssamfällighet skall få bildas motverkar della syfte. Pastoratssamfälligheten bör därför få bestå som en "total samfällighet" för alla församlingsangelägenheter som ligger kvar hos pastoratet. Detta innebär också atl samfälligheten behåller kyrkofullmäktige som beslutande organ. På motsvarande sätl skall del enligt min mening vara möjligt för församlingar, som redan har överlämnal vissa angelägenheter tiil en flerpastoratssamfällighet, all bilda en "total" pasloralssamfällighel för alla återstående ekonomiska församlingsangelägenheter. Delta underlättar slörsla möjliga samverkan i etl pastorat.

Nuvarande begränsade partiella samfälligheter, som kan omfatta endasl
en del av församlingarna inom en eller flera pastorat, splittrar den kyrkliga
organisationsstrukturen. Dessa bör, som jag tidigare nämnt, inle längre
beslå. Denna lyp av samfälligheter avser ofta ansvaret för vissa tjänster
som exempelvis församlingsassistent eller kyrkogärdspersonal. Ansvaret
för samtliga tjänster läggs enligt förslaget pä pastoratet. Vid upplösningen
av dessa samfälligheter utgår jag från atl personalen på samma sätt som 91

Mitt förslag: Om alla församlingar i ett pastorat är överens kan de besluta atl bilda en tolal pastoratssamfällighet. Beslutet skall fastställas av den stiftsstyrelse som jag föreslår i det följande (avsnill 3.2.4).

Sliftsslyrdsen beslular om bildandel av flerpasloraissamfälligheter och meddelar de föreskrifter som behövs för genomförandet.

Stiftsstyrelsen skall ha möjlighel all besluta om bildande av en total pastoratssamfällighet eller en flerpastoratssamfällighet även om inte alla församlingar respektive pastorat samtycker. Samfällighelen måste då vara till övervägande och varaktig fördel för pastoraten.

Stiftsstyrelsen beslutar också om ändring och upplösning av samfälligheter.

Sfiflsslyrdsens beslut får överklagas till kammarkollegiet av en församling eller etl pastoral som berörs av beslutet. Kammarkollegiet får överiämna vissa ärenden till regeringen för beslut.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med milt (belänkandet del 1 s. 72-73, dd 2 s. 57-66 och 140-152).

Remissinstanserna: Flertalet fillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Några anser att det alltid bör vara församlingen som skall ge sitt samtycke lill en samfällighelsbildning.

Skälen för mitt förslag: Regeringen beslutade i samtliga ärenden om bildande av kyrkliga samfälligheter fram lill den 1 januari 1985. I förordningen (1984:979) med bemyndigande för domkapitlen och kammarkollegiet atl besluta i ärenden om samfällighetsbildning delegerade man till domkapitlen alt besluta i ärenden avseende församlingar inom ell pastorat, om de är överens. Erfarenheten av domkapitlens handläggning av dessa ärenden har varil god. Domkapitlets uppgift är i dag alt kontrollera all församlingarna är överens och att rätta församlingsorgan fattat beslutet saml atl avisera berörda myndigheter. Denna kontrollfunktion bör nu föras över lill den nya stiftsstyrelse, som jag föreslär i del följande (avsnitt 3.2.4).

Även ärenden om bildande av flerpasloraissamfälligheter bör i första instans prövas pä en nivä som ligger närmare dem som berörs av besluten än vad som i dag är fallet. Jag delar kommilléns uppfattning atl sfiflsstyrdsen skall besluta i ärenden om bildande av kyrkliga samfälligheter som berör mer än etl pastorat.

Jag kommer senare all föreslå atl stiftsorganisalionen skall få elt övergripande ansvar för den kyrkliga ekonomin i stiftet (avsnitt 3.2 och 3.6). Av della följer alt stiftsstyrelsen bör ges instrument för all främja en utveckling i riklning mot ekonomiskt rationella enheter inom stiftet. Den bör ha

egen initiativrätt i fråga om samfällighetsbildningar. Anlalel samfällighets- Prop. 1987/88: 31

bildningar som hittills ägl rum efter initiativ frän andra organ än den

kyrkliga kommunen har varit få. Jag förutsätter att sliflsstyrelsen med sin

lokala förankring hu fär större förutsättningar alt verka för bildandet av

samfälligheter i stiftet. Betydelsen av den kostnads- och därmed lokala

skatteutjämning som kan uppnås genom all del bildas en samfällighet för

ekonomiska angelägenheter bör därvid betonas.

Det kommer med mitt förslag även i fortsättningen alt vara möjligl alt fatta beslul om samfällighetsbildning, även om inle alla församlingar/pastorat har tillstyrkt. Förutsättningen är då att åtgärden är lill övervägande och varaktig fördel för berörda pastorat. Man bör dock kunna utgä frän atl ärenden som inletts som initiativärenden av sliftsslyrdsen i flertalet fall kommer all avslutas som en samfällighelsbildning om vilken alla inblandade parter är överens.

Nägra remissinstanser har ansett atl del alltid skall vara församlingarna som skall lämna sitt samtycke till att föra över ansvaret för vissa angelägenheter till en samfällighet. I de fall då en total samfällighel mellan församlingarna inom ett pastorat skall bildas bör - såsom kommittén föreslagit - församlingarna besluta detta. Då är det ju församlingarna som lämnar ifrån sig ansvaret till pastoratet.

I de fall då en angelägenhet sköts på pasloratsnivån och del blir aktuellt atl bilda en flerpastoratssamfällighet för den uppgiften är del enligl min mening pastoratels formella samtycke till all lämna ifrån sig uppgiften som skall inhämtas. Församlingarna kommer i sina yllranden i ärendet att få tillfälle alt redovisa sin bedömning av om uppgifterna kan skötas bättre genom samverkan mellan flera pastorat.

Jag förulsäller att alla i dag befintliga samfälligheter som passar in i det nya mönstret beslår. Stiftsstyrelsens kompetens atl ändra och upplösa samfälligheter torde i huvudsak behöva utnyttjas för konsekvensändringar i samband med att samfälligheter nybildas.

I en övergångsbestämmelse bör regleras atl de äldre samfälligheter som nu omfallar alla församlingsangelägenheter efter den 1 januari 1989 endast skall få omfatta ekonomiska församlingsangelägenheter. Delta ligger i linje med min syn på församlingens primära ansvar för församlingsvårdens utformning. I de fall där en församlings självständighet upphört till den grad alt den inle längre har en församlingskyrka eller där förutsättningarna i övrigt för en aktiv församlingsverksamhet upphört anser jag att det bör övervägas om den inte bör läggas samman med en annan församling.

Kommittén har föreslagit att sliflsstyrelsen skall få bestämma alt beslutanderätten i samfälligheten får ulövas av indelningsddegerade lill dess indelningsändringen träder i kraft. När totala pastoratssamfälligheter bildas kan det framstå som omständligt och kostsamt all inrätta indelningsde-legerade med uppgift all förbereda den nya organisationen. I vissa fall har indelningsddegerade endasl lill uppgift att fastställa budgelen. Förfarandet kan enligt min uppfattning förenklas betydligt genom atl sliflsstyrelsen i de fall då det är lämpligl fär föreskriva att nyvalda fullmäktige får börja verka omedelbart efter valet.

Kretsen av dem som får överklaga stiftsstyrelsens beslut i ärenden om 93

samfällighelsbildning bör enligl min mening begränsas till berörda försam-

Mitt förslag: Kyrkoråd skall alllid finnas i en församling. Kyrkofullmäktige skall finnas i alla församlingar med mer än 500 röstberättigade kyrkomedlemmar. I övriga församlingar får det finnas kyrkostämma.

Sliflsstyrelsen (avsnill 3.2.4) kan besluta all etl direklvall kyrkoråd får finnas i en församling som ingår i en total samfällighet. Förutsättningen är dock att församlingen begär det och alt det fmns fler än 500 röstberättigade kyrkomedlemmar i församlingen. Anlalet valda ledamöter i elt direktvall kyrkoråd fär inle undersliga 10. I en församling med direklvall kyrkoråd skall det inle finnas kyrkofullmäktige.

Beslutanderätten i flerförsamlingspastorat och flerpasloraissamfälligheter utövas av församlingsdelegerade eller i totala samfälligheter av kyrkofullmäktige.

De nuvarande särbestämmelserna om samfälligheterna i Stockholm och Göteborg avskaffas.

Kyrkokommitténs förslag: Avviker från mitt genom atl kommittén föreslagit en sänkning av gränsen för inrättande av kyrkofullmäktige till 250 röstberättigade invånare (betänkandet del 1 s. 74-78, del 2 s. 8-9 och 99-101).

Remissinstanserna: Bland yttrandena finns skiftande uppfattningar om förslaget att införa direktvalda kyrkoråd. Vissa instanser anser vidare att en sänkning av gränsen för övergäng från kyrkostämma till kyrkofullmäktige är olämplig. Några har föreslagit atl elt obligatoriskt suppleantsystem för församlingsdelegerade skall införas.

Samfälligheterna i Stockholm och Göteborg förordar att särbestämmelserna för dem behålls.

Skälen för mitt förslag: Jag har inledningsvis (avsnitt 2.2) betonat församlingens grundläggande belydelse för gudstjänstliv och övrig församlingsverksamhet. Denna belydelse markeras genom kommitténs förslag alt etl kyrkoråd alltid skall finnas i församlingen. Jag delar denna uppfattning och föreslår i likhet med kommittén, alt möjligheten atl erhålla dispens från skyldigheten alt ha kyrkoråd i en församling avskaffas.

Jag instämmer i svenska kyrkans centralstyrelses uppfattning att brislen Prop. 1987/88: 31 pä kommunalrättslig förebild för direktvalda kyrkoråd inte spelar nägon störte roll i den kyrkliga organisationen. Eftersom direktvalda kyrkoråd inle skall vara obligatoriska ser jag snarare denna möjlighel som en intressant försöksverksamhet i kommunalt självstyre. Kyrkomötet har i sill yttrande över förslaget till församlingslag (KO 1987:3 avsnill 4.2) gett regeringen lill känna atl direktvalda kyrkoråd bör få finnas i alla församlingar som ingår i en tolal ekonomisk samfällighel. Jag är dock inte beredd att nu föreslå alt också kyrkoslämman skall fä ersällas av ett direktvalt kyrkoråd. De argument som har anförts av vissa remissinstanser mol en sänkning av gränsen för inrättande av kyrkofullmäktige till 250 röstberättigade invånare är relevanta ocksä i detta sammanhang.

De praktiska problem som kan uppstå vid avgång av ledamöter i del direktvalda kyrkorådet och som tagits upp av vissa remissinstanser anser jag lösta genom det obligatoriska suppleantsyslemet för kyrkorådsledamöter. Ell direklvall kyrkoråd skall också redovisa del arbete som utförts under året i en verksamhetsberättelse till samfällighetens fullmäktige.

Kyrkofullmäktige iförsamling med fler än 500 röstberättigade invånare

Flera remissinstanser är tveksamma till kommilléns förslag om en sänkning av gränsen för inrättande av kyrkofullmäktige frän 500 till 250 röstberättigade kyrkomedlemmar. Nägra remissinstanser anser att en utvärdering av den sä sent som år 1983 genomförda sänkningen frän I 000 invånare lill 500 röstberättigade invånare först bör ske. Jag delar den uppfattningen och föreslär därför ingen ändring i förhållande lill vad som nu gäller.

Suppleanter tdl församlingsdelegerade

Nägra remissinstanser föreslär att ett obligatoriskt suppleantsystem i församlingsdelegerade skall införas. Etl fakultativt suppleanlsystem har tidigare i år efter elt förslag från regeringen behandlats av lagrådet, som lämnade förslaget ulan erinran. Jag anser atl ett ställningstagande till frågan om etl obligatoriskt syslem bör anstå tills det fakultativa systemet har genomförts och därefter utvärderats.

Särskilda krav för kyrkokommunala uppdrag

Domkapitlet i Luleå har föreslagit att det skall finnas nägon form av kyrklig
markering för den som låter sig väljas lill kyrkokommunala uppdrag.
Förslag om dop och konfirmation som förutsättning för förtroendepost i
svenska kyrkan har emellertid avvisats av 1963, 1979, 1982 och 1985 års
kyrkomöten. Motiveringen har varil atl så länge dop och konfirmation inte
är en föruisätlning för medlemskap i svenska kyrkan bör ell sådanl krav
inle uppställas för de förtroendevalda. Därför anser inte heller jag att nägot
särskilt kvalifikationskrav bör införas. 95

Inga särbestämmelser för Stockholm och Göteborg

Samfälligheterna i Stockholm och Göteborg förordar aU särbestämmelserna för dessa behålls.

Särbestämmelserna för samfälligheterna i Stockholm och Göteborg kom lill i en lid när dessa städer befann sig i etl expansivt skede och behovet av elt ekonomiskt utjämningssystem gjorde sig särskilt starkt gällande, bl.a. för atl undanröja hinder för en rationell församlingsindelning.

Behovet av etl utjämningssystem är i dag i lika hög grad angelägel som då utjämningssystemen infördes i Stockholms och Göteborgs städer. Andra avgörande skäl har inte förts fram för att bibehålla särregleringen för församlingarna i landels slörsla kommuner. Stockholms kyrkliga samfällighel har en sådan konstrukfion all jag bedömer all den kan bestå som flerpastoratssamfällighet med ansvar för prästers och kyrkomusikers avlöningsförmåner. Även del ekonomiska ansvaret för cityverksamhelen och domkyrkoverksamhelen kan ligga hos Stockholms kyrkliga samfällighet. För närvarande har samfällighelen och församlingarna etl delat ansvar för byggnader och för den församlingsanslällda personalen. DeUa ansvar bör renodlas så att uppgiften i sin helhet ligger på pastoraten eller samfälligheten. Den kyrkliga samfälligheten i Göteborg är idag en total flerpastoratssamfällighet och kan bestå som en sädan. Den samverkan som har åstadkommits-i Göteborg och Stockholm bör således kunna beslå utan någon särreglering.

Prop. 1987/88:31

Om självskrivenheten upphör finns del risk för att det uppstår förhållan- Prop. 1987/88: 31 den, som är olyckliga med hänsyn lill församlingens andliga liv. Om kyrkoherden inle blir vald till ledamot i kyrkorådet kan den situationen uppstå att kyrkoherden fjärmas från kyrkorådels arbete på ell sådanl sätl atl han eller hon inte aktivt tar del i detta. Det finns i sådant fall stor risk för att del andliga livet och den kyrkokommunala verksamheten i församlingen blir åtskilda på etl sätl som slår sönder helheten i församlingen. Detta bör på allt sätt motverkas.

Utskottet anser, att det från kyrklig synpunkt är angeläget alt det självskrivna ledamotskapel kvarstår oförändrat.

I likhet med kommillén anser jag att uppfattningen hos svenska kyrkan i denna fråga bör tillmätas stor betydelse. Mot bakgrund av vad jag tidigare (avsnitt 2.3) sagt om den dubbla ansvarslinjen i svenska kyrkan är del naturligt alt den som har ansvaret för gudstjänsten och förkunnelsen i församlingen är ledamot av församlingskyrkorädel som har till uppgift att främja gudstjänstlivet och församlings vården. Med hänsyn till kyrkoherdens centrala ställning bl. a. som arbetsledare och lill att så mänga viktiga och för församlingsvården väsenfiiga ekonomiska beslul föreslås flyttade lill pastoratsnivån kan också jag finna del rimligt att kyrkoherden blir självskriven ledamot i pastoralskyrkorådet. Ytterligare skäl för mitt förslag är alt en markant skillnad annars skulle uppstå mellan kyrkoherdarna i enförsamlings- och flerförsamlingspastorat i fråga om deras medverkan i beslut av ekonomisk nalur. Mitt förslag överensstämmer därför med kommitténs.

Jag delar också kommitténs uppfattning atl det bör regleras alt kyrkoherden, som självskriven ledamol i kyrkorådet på grund av sin tjänst, inte samlidigl skall vara valbar för elt politiskt parti till del beslutande organet på samma eller lägre nivä. En självskriven ledamot i en styrelse bör ej ingå i de organ som har att välja övnga ledamöler i styrelsen. Genom kommitténs förslag i detta avseende kan det i framtiden undvikas att en obalans uppstår mellan den politiska sammansättningen i fullmäktige och kyrkoråd.

Jag anser också att kyrkoherden som icke vald ledamot inte heller bör vara valbar till personalnämnden, kyrkogårdsnämnden m.fl. nämnder. Eftersom det dock är av väsentlig betydelse för kyrkoherden atl hålla sig informerad om verksamhelen i dessa nämnder föreslår jag alt kyrkoherden eller den präst som ersätter kyrkoherden skall ulan särskill beslul av fullmäktige ha närvaro- och yttranderätt vid sammanträden i sådan nämnd.

Den kyrkoherde som skall vara självskriven i en flerpastoratssamfällighels kyrkoråd bör ulses av domkapitlet i sä god lid före valet all klarhet råder vid tidpunkten för nomineringen.

7 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

Mitt förslag: De lertiloriella församlingarna i varje stift skall utgöra en obligatorisk stiftssamfällighet med kompelens atl sköta följande församlingsangelägenheter:

främjande av församlingslivets ulveckling inom stiftet,

främjande av finskspråkigt församlingsarbete och församlingsarbete bland samer saml andlig vård vid sjukhus och andra större vårdinrättningar, vid kriminalvårdsanstalter och vid militära förband i fredslid, främsl genom att tillhandahålla präster för verksamhelen i församlingen eller vid nämnda institutioner.

Stiftssamfälligheten skall också svara för avlöningsförmåner för arbetstagare hos samfälligheten.

Även icke-territoriella församlingar får ingå i stiflssamfälligheten, om de önskar det.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Kommittén vill dock föra över den finskspräkiga och övriga särskilt angivna verksamheten lill sliftssamfällighetens kompetensområde så snart del är fråga om verksamhel som omfallar hela stiftet eller flera pastorat inom stiftet (belänkandet del 1 s. 97-99). Enligl kommitténs lagförslag skall vidare stiftssamfälligheten endast omfatta de territoriella församlingarna inom stiftet (betänkandet del 2 s. 8 och 97-99).

Remissinstanserna: Allmänt kan sägas all remissinslanserna är positiva till kommitténs förslag till ny regional organisation för svenska kyrkan och ansvarsfördelningen inom denna.

I huvudsak har de också tillstyrkt att sliftssamfällighetens obligatoriska ansvarsområde skall vara det som kommittén har föreslagit. I yttranden från några domkapitel och svenska kyrkans centralstyrelse uttalas dock en oro för den konflikt som enligt förslaget kan föreligga mellan å ena sidan en församlings ansvar i fråga om t. ex. finskspråkigt församlingsarbete och andlig vård vid sjukhus och andra institutioner inom del egna pastoratet och å andra sidan sliftssamfällighetens geografiskt bestämda kompelens beträffande samma verksamhet.

Flera remissinstanser ultaler sig för atl ocksä icke-territoriella församlingar skall kunna ingå i stiflssamfälligheten.

lingslivel i stiften. Behovet av gemensamma insatser för stiftens försam- Prop. 1987/88: 31 lingar har i stället tillgodosetts genom de under senare lid på frivillig väg bildade stiflslingen med stiftsräden som verkslällande organ. Kyrkokommittén har redovisat en rad exempel pä de många verksamhetsgrenar som stiflslingen har tagit sig an. Genom samrådsgrupper, konferenser, konsulenlverksamhel eller direkta anslag stöder man sådan församlingsverksamhet som barn- och ungdomsarbete, kvinnoarbete, invandrararbele, diakoni, arbelslivsstudier, frilidskyrkan, soldathem och sjömanshem, informafion, studiearbete saml utbildning och fortbildning av kyrkliga medarbetare, ofta vid egna kursgårdar.

I avsnitt 2.4 harjag erinrat om atl den nya organisation på riksplanet som svenska kyrkan fick år 1983 innebar atl man fick elt samlat huvudmannaskap för såväl den lagreglerade som den på frivillig väg framvuxna verksamhelen i kyrkan. Den obligatoriska stiftssamfällighet som kommillén nu föreslår skulle pä samma sätl ge kyrkan etl sammanhållet organ pä regional nivå för uppgifter som olika stiftsmyndigheter nu har enligl lag och för den frivilliga verksamhet som i dag bedrivs genom sliftstihgens och stiftsrådens försorg. Jag ser därför förslaget som etl fullföljande på stiftsplanet av den kyrkomötesreform som trädde i kraft år 1983 och som bl. a. syftade fill att utrusta kyrkan med organ som gör del möjligl för den att själv värda sina angelägenheter inte bara på församlingsplanel. Om sfiflstingels verksamhel fär las över av en stiftssamfällighet, kan den i fortsättningen bedrivas i lagreglerade demokrafiska former. Därmed tillgodoses också ell ofta framfört kyrkligt önskemål.

Främjande av församlingslivels utveckling

Mot den nu redovisade bakgrunden anscrjag alt den uppgift som domka
pifien enligt lag har haft nu i stället bör flyttas över som en uppgift inom de
nya sfiflssamfälligheternas kompelens. Med formuleringen "främjande av
församlingslivets utveckling inom stiftet" anges den stödjande funktion
som stiftssamfälligheten därigenom kan ha gentemot församlingarna. Del
är fråga om för församlingarna gemensamma insatser som kan stimulera
församlingsarbetet och pä speciella områden komplettera det med resurser
som en enskild församling inle förfogar över. Syftet är all ulveckla försam
lingarnas möjligheter alt verka inom sitt område och i enlighet med de mål
som församlingen själv ställer upp för sin verksamhet. Stiftssamfälligheten
kan bidra med utbildning av församlingsmedarbetare, konsulenlverksam
hel, personalutveckling m. m. saml tillhandahålla resurser för denna verk
samhet i form av stiftsgårdar och liknande anläggningar. De uppgifter som
för närvarande sköts av stiflslingen torde falla inom ramen för en sådan
beskrivning av den obligatoriska sliftssamfällighetens kompelens. Jag ul
går därför ifrån att de nya stiftssamfälligheterna i inledningsskedet kommer
att besluta all bedriva sådan verksamhel som resp. stiflsting hittills har
bedrivit inom ramen för den befogenhet de fär enligt lag. Så snart beslul
har fallats fär avtal träffas med de olika stiflslingen och berörda personal
organisationer om övertagande av egendom och personal. Nägon över
gångsbestämmelse om en skyldighet för stiftssamfälligheterna i detta hän
seende är varken av konstitutionella skäl möjlig eller i övrigt lämplig. ""

Främjande av viss särskild kyrklig verksamhet Prop. 1987/88: 31

När det sedan gäller de särskilda uppgifter som enligl kommitténs förslag skulle tillhöra sliftssamfällighetens kompetensområde - församlingsarbete bland finskspråkiga och samer samt andlig vård vid vissa instilutioner och vid militära förband - har del i remissyttrandena uttryckts oro för all samfällighetens roll här skulle komma i konflikt med den lokala församlingens ansvar för verksamhel inom sitt egel område. Del visar sig också alt del skulle medföra negativa effekter för bl.a. den finskspråkiga verksamhetens organisation, om man, som kommittén föreslår, låter pastoralsgränsen vara gräns för den lokala församlingens kompelens och hänför all verksamhet som sträcker sig utanför denna lill sliftssamfällighetens kompetensområde. På en del orter med en större finskspråkig befolkning som är fördelad på flera pastorat har man utnyttjat möjligheten all inrätta ett gemensamt kyrkoråd med ansvar för det finskspråkiga församlingsarbetet inom de berörda pastoraten. Denna samarbelsform skulle vid ell genomförande av kommitténs förslag fä upphöra om stiftssamfälligheten skulle ta över ansvaret för verksamheten.

Sliflsrädet i Göteborg påpekar alt när man belräffande sliftssamfällighetens huvuduppgift använder formuleringen "främjande av församlingslivets ulveckling i stiftet", så har delta församlingarna och inle de enskilda församlingsmedlemmarna som målgrupp och innebär således inte någon motsvarande inskränkning av församlingarnas kompetens.

Remissuttalandena i denna del har föranlett mig att förorda samma sakliga och inle geografiska begränsning av sliftssamfällighetens kompetens på dessa speciella verksamhetsomräden som när del gäller församlingslivet i allmänhet. På sliftssamfällighetens lott bör således komma åtgärder som främjar ifrågavarande grenar av den kyrkliga verksamheten, medan församlingarna, pastoraten och andra kyrkliga samfälligheter behåller det lokala ansvaret för att verksamheten bedrivs i den omfattning som deras resurser medger. Samfällighetens stödjande funktion i dessa sammanhang förulsälls dä i första hand vara atl tillhandahälla präster och kanske även annan personal för dessa mer specialiserade kyrkliga uppgifter. Förslaget i denna del innebär all de nuvarande särskill inrättade komministertjänsterna för andlig vård vid sjukhus liksom prästtjänsterna för finskspråkigt församlingsarbete blir tjänster hos stiftssamfälligheten. Andra insatser från sliftssamfällighetens sida kan vara visst ekonomiskt stöd till en verksamhel samt gemensam planering - vilken i fråga om den andliga vården vid instilutioner och militära förband skall ske i nära samarbete med andra trossamfund - kontakt med regionala och centrala myndigheter samt utbildning av personalen. Såsom överbefälhavaren har påpekat i sitt remissyttrande bör sliftssamfällighetens ansvar för andlig vård vid militära förband endast avse verksamheten i fredstid. Möjligheten för sliflssamfälligheten atl i vissa fall överta del ekonomiska ansvaret för delar av den lokala församlingsverksamheten kommer jag alt behandla senare (avsniU 3.2.2).

Av flera remissyttranden framgår klart det angelägna i atl även de icke lerritoriella församlingarna får ingå i stiftssamfälligheten. Karlskrona ami-ralilelsförsamling har alt svara för andlig vård vid militära förband i Karls-

100

krona och Finska församlingen i Stockholm förutsätts av domkapitlet i Stockholm utgöra centrum för stiftets finskspråkiga arbete. Med hänsyn till all de har viktiga funktioner på områden som faller inom sliftssamfällighetens kompetens harjag utformat förslaget lill författningsbestämmelserna så att de icke lerritoriella församlingarna skall kunna få vara med i stiftssamfälligheterna om de önskar det. Undantag får dock göras för Hovförsamlingen, som ju står utanför den ordinarie sliflsorganisafionen.

Begravningsplatser för icke kristna trosbekännare

Ansvaret för anläggande och underhäll av allmänna begravningsplatser åvilar - med några fä lokala undantag - svenska kyrkans församlingar. Svenska kyrkans huvudmannaskap för begravningsväsendet fastslogs senast vid riksdagsbeslut hösten 1982 om ny lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter m. m. (prop. 1982/83: 19, KU 1982/83: 8, rskr. 30). Någol ändrat ställningstagande i denna del har jag inle funnit anledning till vid utarbetandet av milt förslag till ny församlingslag.

När del gäller alt tillhandahålla begravningsplatser för icke kristna trosbekännare, är detta etl relativt nytt problem, som emellertid på sina häll ställer sådana krav alt del är svårt för en enskild församling all svara för uppgiften. Av delta skäl har kyrkokommittén föreslagit att den läggs på den obligatoriska stiflssamfälligheten. Denna kan i sin tur lösa uppgiften genom avlal med enskilt pastorat eller kyrklig samfällighet, där del befinns lämpligt. Jag ansluter mig till kommitténs förslag i sak. Däremot finner jag del inle lämpligl atl i en ny lag som främsl gäller svenska kyrkans församlingar skriva in en bestämmelse som avser förpliktelser mot icke kristna trosbekännare. Föreskrifter om stiflssamfälligheternas ansvar för denna uppgift bör således meddelas i en särskild lag. Jag avser alt återkomma med förslag lill en sådan lag i ett annal sammanhang.

Avlöningsförmåner för personalen

Det är självklart att stiftssamfälligheten svarar för arbets- och anställningsvillkoren för den egna personalen. Jag vill då endasl framhålla atl delta avser inte endast sliftspräslerna, som kommer all närmare behandlas i avsnitt 3.4.1, och sådan övrig personal som är anställd för de uppgifter som stiftssamfälligheten ålar sig, bl.a. sådan personal inom den nuvarande stiftslingsorganisalionen som överläs av stiflssamfälligheten. I avsnitt 3.2.7 föreslår jag alt stiflssamfälligheten skall tillhandahålla kanslipersonal för hela den nya stiftsorganisalionen. Åven denna personal blir sålunda anställd hos en kyrkokommunal huvudman, stiftssamfälligheten.

Prop. 1987/88:31

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag Prop. 1987/88: 31 (betänkandet del 1 s. 99-100, del 2 s. 8 och 98-99).

Remissinstanserna: I nägra yllranden påpekas all kommitténs förslag är otydligt vad gäller skillnaden mellan vad som innefattas i den obligatoriskt givna kompetensen "främjande av församlingslivels ulveckling i stiftet" och vad som sägs om möjligheten atl utvidga verksamhelen lill all omfatta även andra församlingsangelägenheter i stiftet.

Skälen för mitt förslag: När kommittén räknar upp exempel på verksamheler som skulle kunna övertas av det som kommittén valt all kalla en "utvidgad stiflssamfällighel", nämns frilidskyrkoarbele, kyrkligt skol- och högskolearbete, cilyverksamhct, kyrkomusik, industri- och arbelsplatsar-bete, diakonal verksamhel, handikappverksamhet, idefonsjälavård, sjömansvärd, invandrar- och flyktingarbete och viss domkyrkoverksamhet. Del gäller verksamheler som till stor del är gemensamma för församlingarna i stiftet och som församlingarna får anslå medel lill och kan dra nytta av i sin lokala verksamhet. Som sådan verksamhet bör enligt min mening även kunna räknas verksamhel som visserligen lokall hänför sig till vissa enskilda församlingar men som riktar sig lill en vidare krets än enbart församlingsborna och till grupper som inte normalt omfattas av den lokala församlingsverksamheten. Det kan t. ex. gälla verksamhel bland döva och hörselskadade, bland värnpliktiga, studerande ungdom, dagbefolkningen i storstädernas cityförsamlingar eller besökare på turistorter. Del är rimligt atl ansvaret för en kyrklig verksamhet bland sådana grupper inte skall vila enbart på den lokala församlingen. Del mesta av vad kommittén har angett som exempel är uppgifter som i många stift i dag sköts av stiflstingsorgani-sationen och som enligl min mening faller in under beleckningen "främjande av församlingslivels ulveckling i stiftet". Del är sålunda uppgifter som utan vidare ryms inom den obligatoriska sliftssamfällighetens kompetens enligt vad jag har föreslagit i föregående avsnill. En så markerad skillnad som kommittén föreslår mellan en "obligatorisk stiftssamfällighet" och en samfällighel i utvidgad form behöver således inle göras.

Det kan emellertid finnas en del lokall begränsade församlingsangelägenheter som är ekonomiskt betungande för de enskilda församlingarna och där man i etl stift kan anse att den bästa utjämningseffekten för församlingarna nås genom att låta stiflssamfällighelen helt ta över ansvaret för verksamheten.

Stiftssamfälligheten bör därför kunna besluta om atl utvidga sin verk
samhel lill att omfatta ocksä ansvaret för någol som egentligen är försam
lingarnas eller pasloratssamfälligheternas egna ekonomiska angelägenhe
ter. En förutsättning är alt övertagandel av ansvaret kan betraktas som ett
gemensamt intresse för församlingarna i stiftet. Del är här fråga om etl
beslut som syftar längre än lill enbart "främjande" av församlingslivet.
Om stiftssamfälligheten beslutar atl la över en viss församlingsverksam
het, l.ex. ansvaret för den andliga vården vid elt regionsjukhus, betyder
del nämligen att församlingarna eller andra samfälligheter än stiftssamfäl
ligheten inte längre får bedriva samma verksamhet. Vissa regler till skydd
för en minoritet bland församlingarnas representanter måsle därför finnas,
när ell sädant beslut skall fattas av sliftssamfällighetens beslutande organ. 102

Jag anser inle aU det finns nägol behov av den av kommittén föreslagna beteckningen "utvidgad stiftssamfällighet". Termen kan vara vilseledande. Det är ju verksamhetens omfaUning som utvidgas, inte samfälligheten som sådan.

Vidare bör framhållas, aU om sfiftssamfälligheten skall överta uppgifter som tidigare har vilat på en flerpastoratssamfällighet, bör beslutet beredas så atl del kan samordnas med eU beslut av stiftsstyrelsen om att ändra eller upplösa flerpastoralssamfälligheten.

Några remissinstanser har uppfattat kyrkokommitténs förslag så, att om församlingarna i elt pastoral beslutar att fill en flerpastoratssamfällighet eller till stiftssamfälligheten överiåta sin kompetens i fråga om viss eller alla ekonomiska angelägenheter blir den församlingsegendom som hör samman med den berörda verksamheten samfidigt samfällighetens egendom. Kyrkomötet (KO 1987:3 avsniU 4.1) uttalar au församlingslagens bestämmelser om kompelens och samfällighelsbildning inte påverkar äganderäUen fill den fasta egendomen. Kyrkomötet efteriyser dock eU klariäggande på denna punkt. Jag finner därför anledning påpeka aU då en samfällighet bildas finns de ingående församlingarna kvar som kyrkokommuner och självständiga juridiska personer med bibehållen äganderätt också lill den fasta egendomen. DeUa gäller självfallet även om samfälligheten har anförtroUs ansvaret för förvaltningen av församlingens egendom. En annan sak är, att äganderäUen till den egendom som samfällighelen med stöd av sin av församlingarna erhållna kompetens förvärvar blir samfällighetens egendom, om annat inte uttryckligen sägs. Uppgår därefter en sådan samfällighet i en annan samfällighet övergår äganderätten fill den förvärvade egendomen till den nya samfälligheten. (Jfr även den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 10 § kyrkliga indelningslagen).

Prop. 1987/88:31

3.2.3 Stiftsfullmäktige

Mitt förslag: Sliftssamfällighetens beslutande organ skall vara stiftsfullmäktige, som skall bestå av minst 51 ledamöter och suppleanler. Antalet skall fastställas av stiftsfullmäktige.

Församlingarna utser, alltefter anlalel röstberättigade kyrkomedlemmar i församlingen, 1 — 12 elektorer för val av stiftsfullmäktige. Varje kontrakt utgör i princip en valkrets för sliflsfullmäktigvalet. Centrala valmyndigheten skall fastställa del antal ledamöter i stifts-fullmäkfige som varje kontrakl skall utse. Stiftsstyrelsen utser valförrättare i kontrakten.

Mandatperioden för stiftsfullmäktige skall vara tre år räknat från den 1 januari året efter kyrkofullmäktigval i hela riket.

Första gången sfiftsfullmäktige skall väljas bestämmer domkapitlet anlalel ledamöler och suppleanter samt utser valförrättare.

Remissinstanserna: Tillstyrker kommilléns förslag beträffande fullmäk- Prop. 1987/88:31 ligorganisationen. Flera remissinstanser har dock invändningar i fråga om valförtarandel.

Skälen för mitt förslag

Församlingarna bör vara valdistrikt

Sfiflssamfällighetens väsenfiiga uppgift att främja församlingslivets utveckling inom stiftet syftar lill att ulveckla församlingarnas möjligheter att verka inom sitt omräde och för sina egna mål. Jag anser det därför också vara angelägel all församlingar av olika struktur men ocksä olika sidor av församlingslivet och olika kyrkliga verksamhetsgrenar kan bli företrädda i sliftssamfällighetens organ. De hittills vunna erfarenheterna av den nya organisationen av svenska kyrkans arbete pä riksplanet visar på den positiva betydelsen av all man - som är fallet i bl. a. kyrkomötet - har en bred representation. Där finns ledamöter med erfarenhet från såväl kyrkokommunalt arbete som församlingarnas fria verksamhel. Del är mot denna bakgrund naturligt att församlingarna får utgöra valdistrikt vid val av elektorer för sliftsfullmäktigvalen. Därmed markeras dessutom alt stiflssamfälligheten är en samfällighet av församlingarna i stiftet. Även om man skulle vinna vissa fördelar med all pastoraten fick utgöra valdistrikt och med att en samordning med kyrkomötesvalet då kunde ske, är jag ändå inle beredd atl biträda de förslag härom som några remissinstanser har lagl fram.

Kontrakten som valkrels

Eftersom antalet elektorer enligt mitt förslag blir avsevärt större vid slifls-fullmäkligvalet än vid val till kyrkomötet, finner jag det ändamålsenligt att kontrakten som regel får utgöra valkretsar. Jag anser dock i likhet med några remissinstanser, all det med hänsyn till de slora avstånden i de nordligaste stiften bör vara möjligt för närmast berörda länsstyrelse att besluta om delning av etl kontrakl i två valkretsar. Likaså bör länsstyrelsen kunna lägga samman kontrakt fill en valkrets om det behövs för att ge tillräckligt underiag för ett mandal i sfiftsfullmäktige. Eventuellt kan etl sådant beslut behöva fattas i samråd mellan länsstyrelserna i ett par berörda län.

Uppgiften att fördela mandaten i stiftsfullmäktige på de skilda valkret
sarna bör enligl min mening av praktiska skäl ankomma på en central
myndighel. I fråga om mandatfördelningen vid kyrkofullmäkligvalen är det
länsstyrelserna som beslutar. Eftersom stifts- och länsindelningen inle
överensstämmer är de inle lämpliga all ha hand om uppgiften i detta fall.
Jag har därför i likhet med kommittén stannat för att den bör skötas av den
centrala valmyndigheten, d. v. s. riksskatteverket. Beslut av stiftsfullmäk
tige om ändring av antalet ledamöter och beslut av en länsstyrelse om
ändrad valkretsindelning måste alltså i god lid före valet delges riksskalte-
verkd. jQ

Specialbeslämmelser för del första valtdlfädel

Jag finner i likhet med kyrkokommittén alt del lämpligen bör få ankomma på domkapitlet att bestämma anlalet ledamöter och suppleanter i stiftsfullmäktige saml ulse valförrättare, när val till stiftsfullmäktige första gängen skall ske. Innan domkapitlet beslular i ärendet bör yttranden inhämtas från stiftstinget och stiftsavdelningen av Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Beslutet måste fattas före juni månads utgång valåret för atl centrala valmyndigheten i sin tur skall hinna besluta om mandalens fördelning pä kontrakten.

3.2.4 Stiftsstyrelsen och övriga nämnder

Mitt förslag: Förvaltning och verkställighet i stiflssamfälligheten skall ankomma på en stiftsstyrelse och andra nämnder. De fullgör även i övrigl uppgifter som ankommer på kyrkoråd och andra nämnder i församlingarna eller i kyrkliga samfälligheter i övrigt.

Stiftsstyrelsen skall bestå av biskopen som självskriven ledamot och ordförande saml minst åtta andra ledamöler, vilka jämte suppleanler väljs av stiftsfullmäktige. Domprosten -eller annan präst som är vice ordförande i domkapitlet — skall vara ersättare för biskopen i hans egenskap av ledamot. Bland de valda ledamöterna utser stiftsfullmäktige en vice ordförande.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt (belänkandet del 1 s. 101-103, dd 2, s. 35-36 och 121-123).

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker hell förslaget.

Skälen för mitt förslag: Som beredande och verkslällande organ i stiflssamfällighelen skall del liksom i övriga kyrkokommuner finnas en styrelse och andra nämnder som kan behövas för förvaltnings- och verkställighetsuppgifter i samfällighelen.

I likhet med kommittén föreslår jag all sliftssamfällighetens styrande organ skall benämnas stiftsstyrelse. Även om del vid sidan av denna kommer att finnas andra organ med vissa ledningsfunktioner i stiftet, så anser jag dock att tyngdpunkten i del sliflsledande arbetet enligl de förslag som här läggs fram bör ligga hos sliflsstyrelsen och atl benämningen därför

105

är lämplig. Som sliftssamfällighetens beredande och verkställande organ Prop. 1987/88: 31 kommer den alt fä hand om vikliga för stiftets församlingar gemensamma angelägenheter och administrera personal och anläggningar för den gemensamma stiftsverksamheten. Som jag närmare kommer atl redovisa i det följande avses stiftsstyrelsen ocksä fä ta över viktiga förvaltningsuppgifter bl. a. från domkapitlen.

Biskopen som självskriven ordförande

Kommillén föreslår att stiftsstyrelsen skall beslå av minst älta av stiftsfullmäktige valda ledamöler samt biskopen som självskriven ledamot och ordförande. Nägra remissinstanser ifrågasätter biskopens självskrivna ordförandeskap. I denna fräga vill jag anföra följande.

Den dubbla ansvarslinjen i kyrkan, som jag inledningsvis berörde i avsnitt 2.3, har motiverat mitt förslag atl kyrkoherden skall vara självskriven ledamot av församlingens och pastoratets kyrkoråd (avsnill 3.1.5). Jag vill också erinra om all samma synsätt har legat lill grund för all ärkebiskopen enligt lagen (1982: 942) om svenska kyrkan (ändrad senast 1985: 868) är självskriven ordförande i svenska kyrkans centralstyrelse. Biskopen är av älder stiftets ledare i olika avseenden. Han är den främste företrädaren för läroämbetel i stiftet och har kyrkans uppdrag alt vaka över atl rätl lära och god kyrklig ordning iakttas i församlingarna. Han är förman för prästerna i sfiftel och är preses - ordförande — i domkapitlet och chef för denna statliga myndighet. Flertalet biskopar är i dag också ordförande i stifts-nämnden. Härtill kominer att biskopen är ordförande i stiftsräden i samtliga stift utom etl. När dessulom enligt vad jag kommer att föreslå i del följande, viktiga förvaltningsuppgifter kommer atl dels flyttas över från domkapitlet till stiftsstyrelsen som det representativa organet för församlingarna i stiftet, dels delegeras från regeringen till sliflsslyrelsen, finner jag det naturligt atl den av regeringen utnämnde biskopen får vara stiftschef också i den bemärkelsen alt han blir självskriven ordförande i stiftsstyrelsen. Jag vill i detta sammanhang erinra om att landshövdingarna är självskrivna ordförande i de i övrigl av landstingen valda länsstyrelserna.

Jag vill också anföra ytterligare ell skäl för mitt förslag. Den nya organisation som jag föreslår för lokal- och regionalplanel i svenska kyrkan innebär en mycket långtgående decentralisering med starkt ökade befogenheter för de enskilda stiften. Man får då räkna med mindre enhetlighet i behandlingen av olika frägor och en viss försvagning av de sammanhållande faktorerna i kyrkan blir en följd av förslagen. Biskoparna, som bl. a. har all företräda enheten inom kyrkan, är genom sin närvaroplikl vid kyrkomötena och genom olika uppdrag nära knutna lill de rikskyrkliga organen. Jag anser därför alt det är viktigt att de var och en i sitt stift får inta en central position i slifisorganen med möjlighel atl där även anlägga riks-kyrkliga synpunkter på de frågor som de har atl behandla. Det kan slutligen noteras atl biskopen innehar sin tjänst också på grund av val i stiftet, vid vilka församlingarnas företrädare har etl betydande inflytande. Vid framtida biskopsval kan man då la i beaktande all de också avser val av ordföranden i stiftsstyrelsen.

Kyrkomötet (kskr. 1987: 20) ansluter sig till vad jag här förordar. '""

Vice ordförande ulses av stiftsfullmäktige

De skäl som jag anfört för biskopens självskrivenhet som ordförande är däremot inte tillämpliga på domprosten. Jag biträder därför kommitténs förslag att vice ordförande i stiftsstyrelsen skall utses av stiftsfullmäktige bland de valda ledamölerna i stiftsstyrelsen. Jag har inte heller funnit skäl alt tillmötesgä de remissinstanser som anser att domprosten skall ha närvaro- och yttranderätt vid sliftsstyrdsens sammanträden. I några yttranden betonas viklen av prästerlig representation i stiftsstyrelsen. Jag är inte beredd all genom särskilda bestämmelser säkerställa en sädan. Däremot skall del givelvis inle finnas något hinder alt utse präster till ledamöter i stiftsstyrelsen.

Nämnder i stiftssamfälligheten

I stiften finns det i dag inom stiftslingsorganisalionen ofta särskilda arbetsgrupper tillsatta med ansvar för olika grenar av den icke lagreglerade kyrkliga verksamheten i sliften, såsom stiftsgårdsverksamhelen, ungdomsarbetet och frilidskyrkan. Inom sliftssamfällighetens verksamhetsområden kan det i framliden bli aktuellt atl för liknande ändamål tillsätta särskilda nämnder. En obligatorisk nämnd - egendomsnämnden - med särskilda statliga förvaltningsuppgifter behandlas särskill i avsnitt 3.7.1. I övrigt bör sliften vart för sig fritt få bedöma vilket behov de kan ha av särskilda nämnder för olika ändamäl. Någon absolut likformighet mellan stiften i della hänseende behöver enligl min mening inle eftersträvas. Stiftens ekonomiska förutsättningar kan ju vara ganska olika. För stiftsstyrelsen och övriga nämnder bör gälla samma regler som för kyrkoråd och nämnder i en församling.

3.2.5 Stiftsstyrelsen och domkapitlet

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag Prop. 1987/88: 31 (betänkandet del I s. 102-105, dd 2 s. 35, 50, 121 och 135).

Remissinstanserna: Det övervägande anlalel remissinstanser - däribland svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund - finner kommitténs förslag väl avvägt.

När ell anlal remissinstanser, däribland flertalet domkapitel och Svenska kyrkans personalförbund, avstyrker förslaget så är del med hänvisning till den dubbla ansvarslinjen, som har till konsekvens atl väsentliga arbetsgivarfunktioner för prästerna i dag ulövas av domkapitlen. Deras befogenheter vad gäller prästtillsättningar och personalfrågor måsle förbli oförändrade, hävdar man.

Skälen för mitt förslag: Jag har i avsnitt 3.2.1 redogjort för domkapitlens nuvarande skyldighet enligt 13 § lagen om domkapitel atl "verksamt beflita sig om del kyrkliga livets vård och förkovran". Jag har också där redovisat motiven för all denna uppgift enligt min mening lämpligare bör skötas av den nya stiftssamfälligheten. Enligl samma lagrum skall domkapitlen emellertid också tillse all stadgad kyrklig ordning iakttas i stiftets församlingar och ha inseende över prästernas ämbetsförvaltning. De utövar också den disciplinära myndigheten över stiftets präster och kyrkomusiker, beträffande de sislnämnda med slöd av en föreskrift i kyrkomusikerförordningen (1950: 375, omtryckt 1973: 681, ändrad senasl 1987:549). Domkapitlen fullgör även särskilda åligganden med avseende på stiftets kyrkliga angelägenheter enligl föreskrifter i lag och annan författning.

Fördelar med att sanda ledningen av stiftet hos ett organ

I den föreslagna stiftsstyrelsen får stiften etl nytt legalt ledningsorgan med förankring i stiftets församlingar. Det är då enligt min mening viktigt atl undvika en alllför slor uppsplittring av stiftets angelägenheter på skilda organ. Del gäller atl inle skapa en komplicerad byråkrati på del regionala planet i kyrkan, ulan tillse atl ledningen av stiftet kan bli samordnad och effektiv.

Åtskilliga av de frågor som man i stiftsledningen har att ta ställning till -det må vara för stiftet gemensamma församlingsangelägenheter, som sliflssamfälligheten skall ha hand om, eller statliga förvaltningsuppgifter, som delegeras till stiftsnivån - är av sådan art atl de har ell nära samband med varandra. Om man t.ex. vill ta upp en ny verksamhet i stiftssamfälligheten, kan del krävas beslul om ändring i bestående samfällighetsbildningar. Strukturförändringar påverkar i sin tur personalorganisationen. En ändrad tjänsteorganisation kräver nya tjänslgöringsföreskrifter o. s. v. För att kunna utöva en effektiv stiftsledning kan man sålunda behöva ta en serie av sammanhängande beslut. Ärendenas handläggning vinner inte pä atl då bollas mellan skilda myndigheter, i synnerhet inle om ordföranden i de beslutande organen därmed ständigt försätts i en jävssiluation i ettdera organet.

Eftersom sliftssamfällighelsuppgifler inle kan uppdras åt den statliga
stiftsmyndigheten domkapitlet, medan däremot den kyrkokommunala
stiftsstyrelsen genom lag kan anförtros förvaltningsuppgifter som ligger pä 108

en statlig myndighet, är det naturiigt att föriägga tyngdpunkten när det Prop. 1987/88:31 gäller stiftsledningen hos den nya stiftsstyrelsen. Del är alltså hos detta organ under biskopens ordförandeskap som jag anser att man i stor utsträckning bör samla ledningsfunktionen i stiften. Frågan är dä om del ocksä behövs andra ledningsorgan. Jag återkommer senare (avsnitt 3.7.1) till frågan om handläggningen av de nuvarande sliftsnämndsärendena, alltså sådana ärenden som gäller förvaltningen av den kyrkliga egendomen i stiften.

Domkapitlen behålls för vissa speciella frågor

Som remissinslanserna kraftigt framhållit och som jag själv i inledningen (avsnitt 2.3) har betonat bör den sedan gammall tillämpade dubbla ansvarslinjen i svenska kyrkan bevaras, d. v. s. en klar markering skall göras av att biskopar och präster har elt självständigt ämbetsansvar för kyrkans lära, förkunnelse och sakramentsförvaltning. Av denna anledning anscrjag alt domkapitlen alltjämt bör beslå för att la hand om de frågor som har samband med kyrkans lära, utövandet av det kyrkliga ämbetet, gudstjänstlivet och kyrkorummets utformning. Dessa frägor kräver särskild kyrklig sakkunskap. Nägot alternativ som skulle vara bättre än atl låta domkapitlen handha dessa uppgifter har inle förts fram i diskussionen.

Nägra domkapitel har reagerat mol kyrkokommitténs starka understrykande av domkapitlets uppgifter som slallig myndighet och hävdar atl det är ell kyrkligt organ genom vilket staten fullgör sina uppgifter i kyrkans sammanhang.

Till delta vill jag säga, alt en nödvändig konsekvens av de nuvarande relationerna mellan slalen och kyrkan är att statliga myndigheter och andra organ finns för även rent kyrkliga uppgifter. Sålunda är t. ex. kyrkomötet och svenska kyrkans centralstyrelse statliga organ, trots att deras uppgifter är begränsade till den kyrkliga sektorn.

Detsamma gäller domkapitlen. Jag lägger emellertid i det följande (avsnitt 3.2.7) fram förslag som gör dessa helt oberoende av statlig reglering när det gäller den egna personalen och av statliga medel när del gäller verksamheten. Regeringen skall inte heller utse ledamöter i domkapitlen i fortsättningen (avsnitt 3.2.6).

Handläggningen av ärenden som rör prästerliga tjänsteinnehavare

Jag är medveten om alt gränsdragningsproblem mellan slifisorganen kan
uppstå. Med hänsyn till kritiken av kommitténs förslag i många remissytt
randen vill jag särskill beröra frågan om handläggningen av ärenden som
rör de präsleriiga tjänsteinnehavarna. Jag vill här hänvisa lill vad den
teologiska fakultetsnämnden i Uppsala anför i en kritisk kommentar fill
kyrkokommitténs belänkande, nämligen all " sammanblandningen mellan
ämbetssynen - som är teologiskt betingad - och den praktiskt begrunda
de tjänsteorganisationen" inle bidrar till ökad klarhet. Enligl nämnden
vore del en klar fördel att försöka upprätthålla den klassiska distinkfionen
på luthersk mark mellan vad som kan anses leologiskt/konstitutivt och vad 109

som bara är föremål för mänskliga överväganden mot bakgrunden all allt Prop. 1987/88: 31 bör "ärliga och skickeliga" tillgå i den kristna församlingen. Jag delar fakullelsnämndens uppfattning atl del är viktigt att göra en så klar åtskillnad som möjligl mellan anställning och ämbetsutövning och anser alt den kan ge en god vägledning i fråga om ansvarsfördelningen mellan stiftsorganen

Mol den bakgrunden presenterade regeringen ocksä i sin skrivelse 1987:1 lill kyrkomötet följande principförslag lill uppdelning av ansvarsområden mellan domkapitlet och den nya kyrkokommunala sliflsstyrelsen.

Till anställningen hör de många yttre förhällanden av arbetsrättslig natur som för prästens del inte skiljer sig eller bör skilja sig nämnvärt från vad som gäller för andra anställda i sliften eller pastoralen. Regeringen delade därför kommitténs uppfattning att beslut om såväl pasloralsindelningen som den prästerliga tjänsteorganisationen i pastoraten skall ankomma på stiftsstyrelsen. Till denna ville regeringen vidare till skillnad från kommittén bl. a. hänföra sådana beslut som gäller arbetsfördelningen mellan prästerna i pastoratet och beslul som har en arbetsledande funktion, l.ex. beslul om tjänslgöringsföreskrifter för prästerna. Vid fastställande av dessa skulle sfiflsstyrdsen dock ta hänsyn till de föreskrifter domkapitlet meddelar rörande gudstjänslhållningen i församlingarna. Hit borde också höra beslut om tjänsfiedighet och vikarier för prästerna, disciplinpåföljd för tjänsteförseelse, avskedande frän anställningen, åtalsanmälan, avstängning från arbetet och läkarundersökning enligt vanliga arbetsrättsliga regler för präster som är anställda hos stiftssamfälligheten eller i ett pastoral. Sådana beslut borde alltsä ankomma pä sliflsstyrelsen.

I fräga om sin ämbetsutövning är prästen däremot i kraft av sina vid prästvigningen avgivna löften förpliktad alt följa den lära och de ordningar som är antagna för svenska kyrkan och alt i dessa hänseenden rätta sig efter vad biskopen eller andra prästerliga förmän kan ålägga honom. I denna del är prästen inte underställd några kommunala huvudmän. En fråga om atl i disciplinär väg skilja en präst från ämbetet eller all förklara honom obehörig all utöva prästämbetet skall alltså prövas av domkapitlet. Del kunde enligt regeringens bedömning också vara lämpligt att domkapitlet som statlig myndighel får avgöra sådana ärenden där en prästs personliga intressen kan komma all slå i motsättning till de kyrkokommunala, t. ex. i en fråga om en personlig befrielse från Ijänstebosladsskyldighel.

Kyrkomötet har emellertid vid sin behandling av gränsdragningsproble
men uttalat (KL 1987: 5 avsniU 3.3.1) aU utgångspunkten för en fördelning
av uppgifter i slället bör vara den kompelens som respektive organ besitter
samt sambandet med övriga uppgifter. Av betydelse för bedömningen är
ocksä enligt kyrkomötet domkapitlets uppgifter enligl 1 § andra stycket 1
och 2 den föreslagna domkapildslagen. Enligt dessa bestämmelser — som
jag föreslår bör tas in i lagen om svenska kyrkan - skall domkapitlet se till
atl den för svenska kyrkan gällande ordningen med avseende pä kyrkans
lära, böcker, sakrament, gudstjänst och övriga handlingar iakttas i försam
lingarna samt ha tillsyn över prästernas ämbetsförvaltning. Utifrån denna
ståndpunkt ansåg kyrkomötet, i motsats fill vad regeringen hade föreslagit,
atl del skall ankomma på domkapitlet all meddela tjänslgöringsföreskrifter 110

för prästerna, utfärda tjänstgöringsbetyg, besluta i frägor om disciplinan- Prop. 1987/88: 31 svar m. m. för präster saml förordna pastorsadjunkter.

Vid förnyade överväganden av de gränsdragningsproblem som kyrkomötet har aktualiserat har jag emellerfid inle ansett mig böra biträda kyrkomötets framställning i denna del. Jag vill nägol närmare ulveckla skälen härför.

Tjänslgöringsföreskrifterna för prästerna avser lill slor del arbetsfördelningen inom stiftet eller ell pastoral. All stiftsstyrelsen skall utfärda sådana föreskrifter för de hos stiftssamfälligheten anställda prästerna har väl knappast ifrågasatts. När del gäller de i pastoraten anställda prästerna har tjänstgöringsföreskrifterna enligt min mening ell nära samband med den bedömning som stiftsstyrelsen gör i fråga om den prästerliga tjänsteorganisationens storiek i etl pastoral och den hänsyn som därvid .kan las lill förekomsten av andra anställda medarbetare i pastoratet. Stiftsstyrelsen som har all bedöma behovet av prästerlig arbetskraft i ett pastorat bör ocksä vara den myndighet som är närmast till att besluta om arbetsfördelning m. m. i pastoratet. Självfallet har den därvid all rätta sig efter vad domkapitlet för sin del beslutar om gudstjänslhållningen i församlingarna. Det samråd som kyrkomötet förutsatte mellan de båda stiftsorganen i dessa frågor kan enligl min mening likaväl ske vid den ansvarsfördelning som regeringen föreslagit.

I fråga om tjänstgöringsbetyg för prästerna skulle della, enligl regeringens förslag inle - såsom kyrkomötet uppfatlat del - innehålla uttalande om ämbetsförvaltning och leverne. Tvärtom föreslogs det i skrivelsen lill kyrkomötet (s. 35) atl det borde ankomma pä biskopen alt utfärda betyg i sädant hänseende. Vitsord om sättet att fullgöra tjänsten i stift eller församling är däremot en sak som kunde ankomma på stiftsstyrelsen. Enligt förslaget är ju biskopen också här ordförande och kan väl tänkas på delegation få uppgiften anförtrodd ät sig, eftersom han väl torde vara bäst underrättad om prästernas förhållande i tjänslen.

I fråga om disciplinansvaret m.m. för prästerna vidhåller jag min uppfattning att del saknas anledning alt låta domkapitlet handlägga rent arbelsrältsliga ärenden för denna enda kategori av anställda inom kyrkan. Endast i ell fåtal fall torde de åtgärder som sliflsstyrelsen enligl milt förslag skall kunna besluta vara av den art atl det föranleder en prövning ocksä av prästens innehav av det kyrkliga ämbetet. Däremot kan disciplinära ingripanden av olika slag motivera mera allsidiga överväganden om omplacering, tjänslebefridse m. m. som i sin tur har nära samband med förordnande av vikarier och tjänstebiträden etc. som ju stiflstyrdsen ocksä enligl kyrkomötets uppfattning bör svara för.

Vad slufiigen beträffar förordnandet av pastorsadjunkter har även detta ell sä nära samband med resursfördelningen i slort inom stiftet och behovet av att kunna förordna vikarier, atl del bör ankomma på den i dessa ärenden ansvariga sliflsstyrelsen. Även vid handläggningen av dessa frågor lär biskopens personkännedom om de enskilda pastorsadjunkterna i slor utsträckning bli vägledande för stiftsstyrelsens beslut.

111

Huvudsaklig ansvarsfördelning mellan stiftsstyrelse och domkapitel Prop. 1987/88: 31

Mina förslag i det följande syftar således till att åstadkomma en så samlad stiflsförvaltning som möjligl men alt samtidigt bevara del dubbla ansvars-mönstret i kyrkan genom atl de för lära och ämbetsförvaltning väsentliga frågorna alltjämt ligger kvar hos domkapitlet. Den huvudsakliga fördelningen av i lag eller förordning reglerade uppgifter som jag dä har kommit fram lill ser ut pä följande sätt:

Stiftsstyrelsen med dess förankring i församlingarna och ansvar för främjandet av församlingslivet beslutar i ärenden om

- bildande av kyrkliga samfälligheter (jfr avsnill 3.1.3)

- kontrakts- och pastoralsindelning (jfr avsnitt 3.3.5 och 3.3.6)

- den präsleriiga tjänsteorganisationen i pastoral (jfr avsnill 3.4)

- inrättande av pastorsadjunklstjänsler

- tjänslgöringsföreskrifter för präster

- fastställande av tjänsteställe för präst

- ledigförklarande, vakantsältning och indragning av prästtjänster

- tillsättning av stiftspräster

- förordnande av pastorsadjunkter

- tjänstledighet och vikarier för präster

- utfärdande av anställningsbevis och tjänstgöringsbetyg för präster

- entledigande av präster

- disciplinansvar m. m. belräffande präster. Domkaphlet skulle å sin sida få besluta i ärenden om

- prästexamen och antagning av präster i stiftet

- behörighet vid lillsältning av sliflspräsler och pastoratspräsler

- fillsättning av kyrkoherde i pastorat var tredje gång tjänsten är ledig

- tillsättning av präst i samarbetskyrka med EFS eller med ett annat trossamfund

- förordnande av tjänstebiträde åt präster

- skiljande från del kyrkliga ämbetet eller förklaring atl någon är obehörig all utöva ämbetet

- befrielse för en präst från skyldighet att bo i tjänstebostad -förordnande enligl förordningen (1975: 1047) om vigsdförrätlare i vissa fall

- utseende av en kyrkoherde atl vara ledamol i en fierpastoratssamfällig-hets kyrkoråd

- föreskrifter om gudstjänslhållningen i församlingarna

- överklagande i fråga om anteckning i kyrkobok eller beslul av präst enligt religionsfrihetslagen eller angående förrättande av vigsel

- överklagande av kyrkoråds beslul om kyrkas upplåtande.

Jag förordar sålunda alt den s.k. tredjegängstillsättningen av kyrkoherdar alltjämt bör ankomma pä domkapitlen. Förfarandet tillkom som etl komplement lill präslvalen för all ge meriterade präster, som inte lyckades hävda sig i elt val, möjlighet till en rättvis befordran. När jag för alt tillmötesgå en stark kyrklig opinion i det följande (avsnitt 3.5.1) föreslår alt förfarandet behälles även vid övergången lill en nyordning för tjänstetillsättningarna, bör besluten enligt min mening ligga kvar hos domkapitlen som har rik erfarenhet av meritvärdering vid lillsältning av präsleriiga tjänster. Då finns det också möjlighet att genom överklagande få tillsätt-

ningsärendet prövat av regeringen, som därmed även i fortsättningen kan Prop. 1987/88: 31 påverka praxis i fråga om meritvärderingen.

Tillsättningen av präst i en samarbetskyrka har vissa ekumeniska aspekter. Jag bedömer därför all domkapitlen med sin tillgäng lill leologisk sakkunskap är bättre skickade än stiftsstyrelserna att besluta i dessa ärenden. (Se vidare under avsniU 3.5.4).

Med stöd av cirkuläret den 11 oktober 1974 med bestämmelser om vissa vikarier på präsleriiga tjänster och icke prästvigda tjänstebiträden ål präster kan domkapitlen i dag som ell led i utbildningen förordna blivande präster som tjänstebiträden. I likhet med vad kyrkomötet påpekar (mol. 1987:92, KL 5 avsnill 3.4.8) anscrjag atl domkapitlen även i fortsättningen bör förordna dessa.

Domkapitlen bör också, såsom riksantikvarieämbetet betonat, behålla sin funktion som remissinstans i liturgiska frågor med anknytning till kyrkorummets gestaltning.

För närvarande har domkapitlen lillsyn över pastorsämbetenas befattning med kyrkobokföringen inom stiftet. Domkapitlen prövar också överklaganden i ärenden om kyrkobokföring. Dessa uppgifter bör tills vidare skötas av domkapitlen. Som jag tidigare nämnt har riksdagen dock beslutat om en ny organisation av folkbokföringen från och med den 1 juli 1991.

De medellida domkyrkorna är självägande stiftelser. För mänga av dem utgör domkapitlet styrelse. Jag föreslår inte nägon ändring i delta avseende.

Jag delar också kammarkollegiets uppfattning atl förvaltningen av de ät domkapitlen anförtrodda fonderna, som i de flesta fall avser understöd åt präster och deras anhöriga, bör ligga kvar hos domkapitlen. I den mån permutationslagen är tillämplig och omständigheterna i det särskilda fallet talar för att förvaltningen övertas av stiftsstyrelsen kan frågan om en sådan ändring prövas efter särskild ansökan om permutation.

Den bokföring som lill följd av del sagda kan komma all alltjämt åligga domkapitlen kan av praktiska skäl behöva samordnas med den kyrkokommunala sitflsslyrdsens bokföring vid del gemensamma stiftskansli som föreslås i avsnill 3.2.7. Sålunda skulle man kunna vilja tillämpa annal räkenskapsår än det som gäller för statliga myndigheter. För att underiätta en sådan samordning kan riksrevisionsverket dä meddela dispens att lämna bl. a. halvårsredovisning.

Vad jag nu har föreslagit innebär framför allt, alt domkapitlets nuvaran
de arbetsgivarfunktion gentemot prästerna enligl bestämmelser i författ
ningar och avlal lill största delen övergår lill sliflsstyrelsen. Stiftsstyrel
sens beslut i ärenden om disciplinansvar, avskedande m. m. kan över
prövas som arbetstvister i allmänhet, d. v. s. efter talan hos en tingsrätt
resp. arbetsdomstolen enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvis
ter (omtryckt 1977: 530, ändrad senast 1987:438). Andra beslut t. ex. beslut
i ärenden om tjänstledighet och ärenden som enligt kollektivavtal skall
avgöras av arbetsgivaren kan för de arbetstagare som har statligt reglerade
anställningar överklagas förvallningsvägen fill slatens arbetsgivarverk.
Övriga beslul fär överklagas kommunalbesvärsvägen. Ell delat arbetsgi
varansvar i fråga om prästtjänsterna består alltjämt såtillvida, atl pastorat 113
och andra samfälligheter på del lokala planet har all svara för paslorats-

8 Riksdagen 1987/88. 1 .saml. Nr 31

prästernas avlöning och lillhandahällandel av ijänslebostädcr i förekommande fall. Likaså bör i fortsättningen ansvaret för lokaler och andra materiella arbetsmiljöfrågor, säsom kommittén har föreslagit, ligga på pastoratet. Vad jag nu har sagt skall när det gäller sliftspräslerna i molsvaran-de mån ankomma på sliflssamfälligheten.

Biskopsmyndigheten

Till denna sammanfattning av mitt förslag lill huvudsaklig ansvarsfördelning mellan sfiflsstyrdsen och domkapitlet bör fogas att biskopen alltjämt i kraft av sitt ämbete självständigt fullgör vissa myndighetsfunktioner. Han skall visitera församlingarna. Han har uppsikt över prästernas lära och efterievnad av prästlöftena och bör därför lämpligen också vara den som utfärdar betyg ål dem i dessa hänseenden. Han har ensam befogenheten alt prästviga och meddelar predikotillstånd för lekmän (venia concionandi). Han förordnar också kontraktsprostar till sin hjälp med uppsikten över stiftet.

Prop. 1987/88:31

3.2.6 Domkapitlets organisation

Mitt förslag: Domkapifiet skall bestå av biskopen och domprosten som självskriven ordförande resp. vice ordförande saml en präst, som jämte suppleant skall väljas av stiftels präster. Tre lekmannaledamöter och suppleanter för dem skall ulses av stiftsfullmäktige.

Domkapitlet skall ha en sekreterare som har avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen. Vid handläggning av frågor om alt skilja någon från det kyrkliga ämbetet skall denne vara ledamol i domkapitlet.

Hovkonsisloriels sammansättning ändras sä att även två lekmannaledamöter ingår.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt (belänkandet del 1 s. 104-105, del 2 s. 44-45, 50 och 130-135). Utredningen har dock inte behandlat frågan om hovkonsistoriel.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av samtliga som yttrat sig i denna del. Nägra remissinstanser har synpunkter pä hur lekmannaledamöterna i domkapitlet skall utses.

en viss förskjutning kan ibland av olika skäl uppslå. Enligl domkapitels- Prop. 1987/88:31 lagen skall del vid domkapitlen även finnas en av regeringen tillsatt sfifts-sekreterare som skall ha avlagt examen som medför behörighet till domar-befattning. Denne, som är chef för domkapitlets och stiflsnämndens gemensamma kansli, skall ha säle och stämma i domkapitlet vid handläggning av disciplinärenden rörande präster.

Domkapitlets sammansättning

Med hänsyn till de ärenden domkapitlet har att behandla i fortsättningen är den nuvarande sammansättningen av ledamöter enligt min mening lämplig. De speciella frågorna om kyrkans lära och gudstjänst samt utövandet av del kyrkliga ämbetet motiverar det starkare präsleriiga inslaget i delta sliftsorgan genom biskopens och domprostens självskrivenhel och deltagandet av en av stiftets präster vald präst. Denne är i detta sammanhang inte alt anse som en facklig företrädare utan skall tillsammans med biskopen och domprosten företräda kyrkans läroämbele och den leologiska sakkunskapen. Belräff'ande valet av denne hänvisar jag lill specialmofiveringen.

Valet av lekmän

Kommillén har föreslagit all samtliga tre lekmannaledamöter i fortsättningen skall ulses av stiftsfullmäktige. Jag finner inte all de invändningar häremot som har framförts i en del remissytlranden har en sådan tyngd att de motiverar en avvikelse frän kommilléns förslag. Även om - såsom bl.a. statskontoret, TCO och elt par domkapitel förordat - regeringen eller centralstyrelsen skulle ulse en eller ett par ledamöter, skulle de ju hämtas inom stiftet och fick väl dä ändå ulses efter förslag frän stiftsfullmäktige eller stiftsstyrelsen. Något starkt riksintresse av atl kunna påverka sammansättningen av domkapitlet finns heller inte enligt min mening. Viktigare tycks mig vara att åsladkomma enhetlighet i stiftets ledning. Genom att stiftsfullmäktige får utse ledamöterna får dessa indirekt sitt uppdrag från stiftels församlingar, som ju har intresse av alt domkapitlet vakar över den kyrkliga ordningen i stiftet. Jag utgår från alt detta valförfarande ocksä tillgodoser kraven på en sådan förtrogenhet med del kyrkliga församlingslivet som en ledamot av domkapitlet bör besitta. Jag anser del därför inte nödvändigt all längre ha någon föreskrift om särskilda kvalifikationskrav ulöver sädana som gäller för valbarhel vid övriga kyrkliga val. Atl som några remissinstanser föreslagit avkräva ledamöterna någon särskild ed eller lojalitetsförklaring skall enligt min mening inte behövas. Den som låter sig väljas fill ett offentligt uppdrag förväntas vara lojal med de förutsättningar som gäller för uppdraget.

Hovkonsistoriet

I detta sammanhang vill jag också beröra en framställning frän kyrkomötet

(mot. 1987:8, KL 5 avsnitt 3.3.5) om att lekmannaombud jämte supplean- 115

Sekreteraren

Belräffande den juridiskt utbildade sekreteraren hos domkapitlet och dennes inlräde som ledamot vid handläggningen av ärenden som gäller att skilja någon från del kyrkliga ämbetet ansluter jag mig lill vad kyrkokommittén har föreslagit och som överensstämmer med nuvarande ordning (jfr avsnill 4.4).

3.2.7 Gemensamt stiftskansli

Mitt förslag: Stiflssamfällighelen skall tillhandahålla de kansliresurser som behövs för stiftsstyrelsen och övriga nämnder samt biskopen och domkapitlet.

Till ärkebiskopens kansli får särskilda medel anvisas ur kyrkofonden.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt utom med avseende på ärkebiskopens kansli, som inte har berörts i utredningen (betänkan-del del 1 s. 105-106, dd 2 s. 51).

Remissinstanserna: Enighet råder om värdet av en samordning av kansliresurserna på stiftsplanet. Nägra stiftsnämnder påpekar dock att den nuvarande skogsförvallningens affärsdrivande verksamhet bör hållas isär från det övriga förvaltningsarbetet vid ett stiftskansli. Några domkapitel uttrycker oro för att domkapitlets självständighet som statlig myndighet ersätts med beroende av den kyrkokommunala stiflsförvaltningen.

Skälen för mitt förslag: Önskemål har länge förts fram om en möjlighel att skapa etl gemensamt stiftskansli såväl för de legala stiftsmyndigheterna, d. v. s. domkapitel och stiftsnämnd, som för den omfattande frivilliga verksamhet i sliftstingets och stiftsrådels regi som bedrivs vid särskilda kanslier, vanligen benämnda sliflsbyråer, i de olika stiften. På flera häll har ansatser redan gjorts att lokalmässigl samordna verksamheten. I administrativt hänseende finns stora praktiska fördelar alt vinna med all samordna kanslifunktionerna.

116

Ett sammanhållet stiftskansli - Prop. 1987/88: 31

Inom ramen för den nya sliflsorganisation som här föreslås anser jag all stiftssamfälligheterna skall svara för det sammanhållna stiftskansliet. Samfällighelen kommer ju själv alt behöva en kansliorganisation som dels motsvarar de nuvarande stiflstingens icke obetydliga resurser i della hänseende, dels kan fullgöra administrativa uppgifter i samband med de statliga förvaltningsuppgifter som överlämnas ål stiftsstyrelsen. En slor del av dessa uppgifter sköts i dag av domkapitlens och stiflsnämndernas personal. Domkapitlen behöver utöver den juridiskt utbildade sekreteraren i framliden mycket begränsade resurser. Det är då naturligt atl stiftssamfälligheterna åläggs alt tillhandahålla också den personal och de övriga kansliresurser som domkapitlen behöver. Det är emellertid rimligt att domkapitlet får yttra sig vid tillsättandet av den juristtjänst vid stiftskansliet vars innehavare avses vara domkapitlets sekreterare. De kyrkokommunala egendomsnämnderna i stiften, som enligt vad jag kommer all föreslå i del följande skall överta stiflsnämndernas roll i egendomsförvallningen, blir sliftssamfällighetens organ och bör givelvis också betjänas av dess kansli. Etl sädant samlat stiftskansli kan då ställa sina såväl personella som tekniska resurser till hela del centrala stiftsarbelels förfogande. Frågan om anställningsförhållandena för den personal som har knutits till pastoratens skogsförvallning kommer jag att behandla senare (avsnitt 3.7.1).

All personal får kyrkokommunal anslällning

All personal som blir anställd vid det samlade stiftskansliet får enligt milt förslag kyrkokommunal anslällning. Några remissinstanser vill behålla den statligt reglerade anställningen för domkapitlens personal. Jag vill då understryka atl det för framtiden behövs avsevärt mindre personal för dom-kapildsärendenas handläggning. En avsikt med det samordnade stiftskansliet är vidare att personalen skall kunna användas flexibelt inom de olika grenarna av sliflsförvallningen. Jag vill därför inte föreslå nägon specialreglering för en liten grupp av anställda inom stiftskansliet.

Jag förutsätter atl man från sliftssamfällighetens sida i övergångsskedet
kommer att erbjuda anställning för alla som är anställda inom domkapitels
kanslierna och stiftstingsorganisalionen. De anställda bör kunna erbjudas
arbetsuppgifter och anställningsförmåner som i huvudsak motsvarar deras
nuvarande, då funktionerna hos de nuvarande stiftsorganen ju i allt väsent
ligt kommer att återfinnas inom den nya organisationen. Eftersom dessut
om ytterligare uppgifter inom den statliga förvaltningen kommer atl dele
geras lill stiftsslyrelserna, får man räkna med att dessa behöver tillgång till
personal med sådan juridisk och adminislraliv sakkunskap som i dag finns
vid domkapildskanslierna. Även om man bortser från sekreleraruppgiften
i domkapitlet, behövs en kvalificerad juristtjänst vid varje stiftskansli med
chefsansvar för handläggningen av de förvaltningsuppgifter hos stiftsor
ganen som förs över från bl.a. domkapifiet. Det får dock ankomma på
stiftsfullmäktige att själva besluta om den tjänsteorganisation som är lämp
ligast i det enskilda stiftet. 117

För den personal som går över från statlig lill kyrkokommunal anställ- Prop. 1987/88: 31 ning och därför får kommunal pensionsrått bör slaten lämna bidrag lill pensionskostnaderna motsvarande den del som belöper pä liden före den I juli 1989.

I yttrandena från några domkapitel uttalas oro för att domkapitlet som självständig myndighet skall bli ekonomiskt beroende av den kommunala sliflssamfälligheten. Man är rädd att besparingar i första hand får gå ut över den del av kansliet som betjänar domkapitlet och föreslår alt särskilda statsanslag bör anvisas såväl till sekreteraruppgifterna som till domkapitlets del av kostnaderna för lokaler, expenser och annat, eller att domkapitlen skall få belasta kyrkofonden direkt med sina kanslikostnader inom en fastställd budgetram.

Den antydda oron kan jag inte dela. Jag har tidigare nämnt alt domkapitlen i framfiden behöver avsevärt mindre kansliresurser än för närvarande. Jag är också övertygad om all även domkapitlen kommer alt ha praktisk nytta av de rationaliseringsvinster som kan göras genom inrättandet av elt gemensamt stiftskansli. Jag föreslär likväl i del följande (avsnitt 3.6.2) etl säll alt tillgodose de särskilda medelsbehov som domkapitlen kan ha i sin verksamhet.

Biskopens kansliresurser

Såsom framgått av vad jag tidigare anfört (avsnitt 3.2.5) har även biskopen en självständig myndighetsfunktion som innehavare av biskopsämbetet i stiftet. Han behöver ha tillgång fill vissa kansliresurser för detta ändamäl. För närvarande har biskoparna anslag till sekreterarhjälp på halvlid eller i någol fall pä heltid. I övrigl är de hänvisade till de resurser som domkapitlets kansli eller stiftsbyrån kan ställa till deras förfogande. Av praktiska skäl bör kanslifunktionen för biskopsämbetet lösas inom ramen för det gemensamma stiftskansliet. På så sätt ordnar man lättare vikarie vid semester eller annan ledighet för biskopens sekreterare, än om denne var anställd direkl hos biskopen. Jag kommer senare i min framställning (avsnitt 3.6.2) alt redovisa hur jag har tänkt att medelsanvisningen för biskoparnas behov av kansliresurser skall ske för alt trygga deras tillgäng till sädana.

Ärkebiskopens kansli

I della sammanhang bör också nämnas att ärkebiskopen i sitt remissyttrande tagit upp frägan om sill eget kansli. Han ser som en nödvändighet alt kunna förfoga över ett eget kansli främst för atl kunna fullgöra sin och biskopsmötets uppgift atl företräda ämbetslinjen i kyrkan på riksplanet. För närvarande sker medelstilldelningen till ärkebiskopsämbetet från trettonde huvudtitelns anslag F 1. Domkapitlen och stiftsnämnderna m. m.

Vad beträffar ärkebiskopens behov av kansliresurser i framliden bör
givetvis stiftssamfälligheten liksom i övriga stift tillhandahålla honom vad
han behöver för atl fullgöra sin sliflschefsfunklion. Däremot anscrjag atl
del är rimligt att den personal och övriga resurser som behövs för ärkebis- Ui

3.3 Den kyrkliga indelningen

3.3.1 Riktlinjer för församlingsindelningen

Min bedömning: Församlingarnas storlek bör inle regleras i författning utan får bestämmas av de lokala förhållandena.

Kyrkokommitténs bedömning: Överensstämmer med min bedömning (belänkandet dd 1 s. 108-111).

Remissinstanserna: Med få undantag delar remissinstanserna kommitténs ståndpunkt all församlingarnas storiek inle bör bestämmas i en författning. Några, bland dem kammarkollegiet, svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans personalförbund, har invändningar mot kommitténs rekommendation att delning av stora församlingar i första hand bör genomföras med bibehållen pasloratsgemenskap. Kritikerna anser alt en samtidig pasloralsreglering ofta bör göras, bl. a. för att lätta kyrkoherdens arbetsbörda.

Skälen för min bedömning: En bärande princip i mina förslag är atl slå vakt om den historiskt och principiellt motiverade ordningen med församlingen som svenska kyrkans grundläggande enhet. De samlade förslagen är ägnade all stärka församlingen utifrån församlingsverksamhetens behov. Förändringar av den kyrkokommunala indelningen bör enligt min mening kunna tjäna samma syfte. Ett vaktslående om församlingen kan inle fä betyda atl samtliga dagens församlingar förblir oförändrade. De myckel små och de myckel stora församlingarna ulgör enligl min uppfattning problem i den lokala strukturen. För de myckel små församlingarna kan problemet bestå i att de är för små för att en verkligt fungerande församlingsgemenskap skall kunna uppslå. Vidare kan del vara svårt all i mycket små församlingar finna människor som är villiga att åta sig förtroendepos-ler. Dessulom kan de ekonomiska svårigheterna bli överväldigande för sådana församlingar. De mycket slora församlingarna å andra sidan kan vara för stora för att upplevas som församlingsgemenskaper. Del är läll att sådana församlingar blir enbart ell av flera administrativa områden i samhället.

heller invänt mol det. Lokala förutsättningar, säsom församlingsmedlem- Prop. 1987/88: 31 marnas engagemang och vilja till frivilliga insatser, måsle bli del som avgör om en församling är stor nog för atl fungera. Mina förslag lill ansvarsfördelning mellan församling och pastorat torde öka möjligheterna för många små församlingar att bestå som självständiga enheter. Jag förulsäller dock all församlingar och pastorat medvetet analyserar förulsällningarna för de allra minsla församlingarnas fortbestånd. Om förulsällningarna brister, bör dessa små församlingar ta initiativ till nya församlingsbildningar tillsammans med angränsande församlingar som kanske befinner sig i liknande situation.

Sett ur församlingsvärdens synvinkel framstår för mig behovet av en övre församlingsgräns tydligt. Det gäller särskill i de slörsla städerna, där det är angeläget atl åtskilliga alltför slora församlingar delas. Men att i en författning ange den övre gränsen i form av antal kyrkomedlemmar finner jag i likhet med kyrkokommittén och flertalet remissinstanser inte möjligt. De lokala omständigheterna måste även här få påverka församlingsslorle-ken. Elt första steg i etl lokall strukturarbete med inriktningen atl dela de mycket stora församlingarna kunde enligl min uppfattning - i de fall där man inte är beredd all omedelbart genomföra en församlingsdelning - vara all genomföra en dislriklsinddning med etl lokall, om än informellt, verksamhetsansvar hos distrikten. Nya församlingsbildningar bör enligt min mening ofta kunna gä lill sä atl fungerande distrikt blir självständiga församlingar. Skillnaden mellan distrikt och församling kan i en del fall visserligen förefalla liten, nämligen när man har en frivillig förtroendeman-naorganisation med etl s. k. distriklskyrkoräd. Jag anser emellertid att skillnaden är väsentlig för de enskilda församlingsmedlemmarnas möjligheter atl påverka verksamheten. Kyrkorådet i en församling har etl legalt ansvar för församlingslivet. Ledamöterna av ett dislriklskyrkoråd kan endasl la ansvar som frivilliga medarbetare.

Bevarad pastoralsgemenskap vid församlingsdelning

Jag vill samlidigl understryka all sädana församlingsdelningar som jag här har förordat inte behöver bryta sönder den historiska gemenskap som en slor och ofta gammal församling utgör. Ofta kommer denna gemenskap att finnas kvar i pastoratet, som behålls som ell flerförsamlingspastorat med gemensam kyrkoherde för de nya församlingarna. Jag förutsäller nämligen all etl tidigare enförsamlingspastorat vid en församlingsdelning blir en samfällighet för samtliga ekonomiska angelägenheter. Fördelarna med en församlingsdelning kan således uppnäs utan all etl väl fungerande ekonomiskt samarbete upphör.

Såsom några remissinstanser har påpekat är elt starkt argument för
delning av stora församlingar atl kyrkoherdens arbetsbörda blivit för lung.
Jag delar uppfattningen atl en pasloralsddning säkert är motiverad i mänga
av våra allra största pastorat. Däremot är del ingalunda säkert atl proble
met med kyrkoherdens arbetsbörda alltid måste lösas så att ocksä pastora
tet delas. Ibland kan en översyn av arbetsorganisationen inom pastoratet
också leda fram till andra lösningar. 120

3.3.2 Ändringar i församlingsindelningen

Mitt förslag: Kammarkollegiet skall i princip överta regeringens roll som centralt beslutande organ i ärenden om rikets indelning i församlingar. Kollegiet beslular om ändringar i församlingsindelningen och meddelar de föreskrifter som behövs för all genomföra ändringarna. I samband med beslut om ändringar i kommunindelningen skall dock regeringen samtidigt besluta om de ändringar i församlingsindelningen som kan följa härav och meddela de föreskrifter som behövs för genomförandet.

Länsstyrelsens roll i delta sammanhang blir i huvudsak oförändrad.

Kammarkollegiet skall som sista instans pröva överklaganden av länsstyrelsens beslut. Överklaganden av andra beslut av kammarkollegiet skall prövas av regeringen.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer huvudsakligen med mitt förslag utom i frågan om regeringens roll i dessa sammanhang (belänkandet dd 1 s. Ill, dd 2 s. 53-56 och 138-140.).

Remissinstanserna: I huvudsak tillstyrks förslaget eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser. Några vill dock stärka domkapitlets roll i strukturarbetet, bl.a. genom iniliafivrätl, eftersom man anser all domkapitlet bör bestå som prästernas huvudman med ansvar för tjänsteorganisationen.

delningen med slöd av lagen (1970:991) om ändring i kommunal och Prop. 1987/88:31 ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning (omtryckt 1981: 1220). Rätt all väcka en fråga om ändrad indelning har i dag enligt indelningslagen en församling som skulle beröras, enskilda som är kyrkobokförda eller skattskyldiga i församlingen, länsstyrelsen, domkapitlet, kammarkollegiet och regeringen.

Delegering till kammarkollegiet

iag föreslär nu vissa ändringar i den gällande beslutsordningen. Kammarkollegiet skall i princip överta regeringens roll som beslutande i ärenden om rikels indelning i församlingar. Kollegiet skall därvid också få meddela de föreskrifter om bl.a. ekonomisk reglering, indelningsddegerade m. m. som behövs för atl genomföra en indelningsändring.

Mitt förslag överensstämmer med den allmänna strävan atl avlasta regeringen löpande förvaltningsärenden och i stället lägga sådana uppgifter på myndigheter under regeringen. Ärendena hör naturligen hemma hos kammarkollegiet. Enligt 2 § förordningen (1986:600) med inslruklion för kammarkollegiet (ändrad senast 1987:779) är nämligen kollegiet bl.a. central förvaltningsmyndighet för frågor om rikels indelning. Av närmast tekniska skäl kan jag emellertid inte ansluta mig lill kommitténs förslag till generell delegering av församlingsindelningsärenden. När regeringen beslutar om ändrad indelning i kommuner, kan delta föranleda ändring ocksä i församlingsindelningen. Indelningsändringarna bör naturligtvis träda i kraft samlidigl. Del sker enligl min mening enklast genom att samma instans beslutar om bådadera vid samma tillfälle och även meddelar de föreskrifter som behövs för att genomföra ändringarna. Det är fräga om ett myckel litet anlal ärenden där regeringen härigenom behåller beslutanderätten i församlingsindelningsfrågor. Länsstyrelsens roll berörs inle av mina förslag fill delegation.

Vidare föreslår jag, i linje med nyssnämnda strävan atl avlasta regeringen förvaltningsärenden, atl den s. k. tvåinstansprincipen skall tillämpas i samband med församlingsindelning såväl enligt indelningslagen som - i överensstämmelse med vad kammarkollegiet och lantmäteriverket har föreslagit - enligt lagen om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning. Det innebär i milt förslag all kammarkollegiets beslut till följd av överklaganden dit inte får överklagas. Andra beslut av kammarkollegiet får överklagas hos regeringen.

Imliativ lill indelningsändringar

I frågan om vem som får ta initiativ till en eventuell indelningsändring
föreslår jag endast den ändringen att domkapitlets iniliafivrätl tas över av
stiftsstyrelsen, som också träder i domkapitlets slälle som samrädsmyndig-
hel i utredningar om församlingsindelning. Detta är enligt min uppfaUning
en naturlig följd av atl stiftsstyrelsen enligl mina förslag skall ha det
övergripande ansvaret för strukturfrågorna i stiftet. Jag vill i della sam
manhang ansluta mig till kammarkollegiets bedömning i dess remissyllran- 122

de, nämligen all stiftsstyrelsen såsom en församlingskommunal myndighet med ansvar för bl. a. pastoratsindelningen (se avsnitt 3.3.5) bör ha rätt att överklaga kollegiets beslut om församlingsindelningen - en rätt som i nuvarande ordning inle anses tillkomma den statliga myndigheten domkapitlet.

Riksantikvarieämbetet har påpekat atl församlings- och sockenindelningen ocksä representerar stora kulturhistoriska värden och vill därför fä yttra sig över förslag lill indelningsändringar. Jag förutsätter alt kammarkollegiet, liksom hittills, vid behov bereder riksantikvarieämbetet tillfälle all yttra sig över förslag till ändrad församlingsindelning.

Mina förslag berör endast beslutsordningen. Således förblir förutsättningarna för indelningsändringar oförändrade, liksom de villkor som ställs upp i den nuvarande indelningslagen för att en ändring skall få genomföras mot en berörd församlings vilja och som utvecklas närmare i lagens förarbeten.

Prop. 1987/88:31

3.3.3 Riktlinjer för pastoratsreglering

Mitt förslag: Sfiflsstyrdsen åläggs att verka för en ändamålsenlig pastoralsindelning, varvid hänsyn skall tas lill pastoratens förmåga alt svara för de angelägenheter som enligt författning ankommer på dem.

Eu pastorat får inte ulan synneriiga skäl ha färre än 2 000 kyrkomedlemmar eller vara beläget i mer än en kommun.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet del 1 s. 112-116, dd 2 s. 56-57 och 141 -144).

Remissinstanserna: I huvudsak lillstyrker alla remissinstanser kommitténs förslag eller lämnar det ulan erinran, utom i frågan om den föreslagna rollen för stiftsstyrelsen. De som anser atl domkapitlet skall ansvara för den prästerliga tjänsteorganisationen finner det nämligen konsekvent att samma myndighet bär huvudansvaret för den med tjänsteorganisationen förknippade pastoratsindelningen. Om kommitténs bedömningar och rekommendationer råder enighet, dock anser tvä domkapitel och Sveriges kyrkokamerala förening att ett pastorat minst bör bilda underlag för två prästtjänster. Vidare anser Svenska kyrkans personalförbund att det i lag bör bestämmas också etl högsta medlemstal för pastorat, bl. a. av hänsyn till kyrkoherden som arbetsledare.

indelningslagen vid ändringar i pasloralsindelningen. Normgivande för Prop. 1987/88:31 regeringens beslut om pastoralsregleringar är de riktlinjer som riksdagen antog är 1957 (prop. 1957: 153, SU 175, rskr. 388).

En samtidig pastoralsreglering för hela riket genomfördes den 1 januari 1962. Därefter har förändringar av pasloratsslrukluren genomförts fortlöpande, men enligt min uppfattning inte i en omfattning som varit motiverad av de lokala befolkningsförändringarna.

Pastoralen får enligl mina tidigare redovisade förslag utökade ekonomiska uppgifter. Del kräver elt starkare underlag än vad mänga av de minsla pastoraten har i dag. Under de senasle tjugo åren har antalet små enheter i svenska kyrkan ökat. Den 1 januari 1986 var antalet pastorat 1 138, varav 207 hade mindre än 2000 invånare.

Del är mol denna bakgrund som jag nu föreslär normer för pastoratsreglering samt beslutsordning och regler för genomförandet av indelningsändringar.

Riktlinjer för pastoratens storlek

Enligt milt förslag (avsnitt 3.1.1) kommer församlingarna i elt pastorat att gemensamt svara för en rad lunga ekonomiska åtaganden. Syftet med denna obligatoriska samverkan i pasloratel är att bereda de enskilda församlingarna en påtaglig ekonomisk avlastning och underlätta en koncentration på församlingsverksamheten. Pastoratet bör därför ha en sådan storlek all del kan bära sina ekonomiska bördor och åstadkomma denna avlastning.

Vidare menar jag atl ett pastorat helst bör vara av den storleken alt mer än en präst samt dessutom anfingen en diakon/diakonissa, församlingssekreterare eller församlingsassistent jämte församlingarnas kyrkomusiker skall kunna ingå i det arbetslag av anställd personal som i nära samverkan med församlingarnas frivilligt verksamma lekmän och övrig anställd personal har atl arbeta med församlingsvårdande uppgifter.

De normer för en pastoralsreglering som riksdagen antog år 1957 är
enligt min uppfattning lämpliga och bör även fortsättningsvis tillämpas.
Enligl dessa skall ett pastoral omfalla en minsta folkmängd av 2000 perso
ner. Detta tal skulle gälla vid "måttlig areal", i propositionen förtydligat
fill cirka 2 kvadratmil. Jag föreslår alt samma minimigräns anges i den nya
lagen, dock med den skillnaden att den beräknas på anlalel kyrkomed
lemmar i stället för antalet invånare. Det är ju i första hand medlemmarna
som bär upp församlingarnas och pastoratens ekonomi och som därför bör
räknas in i undertaget för svenska kyrkans organisation. 1957 års riksdags
beslut medger dock vissa avvikelser från minimigränsen. Dessa är alltjämt
relevanta men skall som hillills medges endast om synnerliga skäl förelig
ger. Riksdagsbeslutet anger som exempel vissa förhållanden som skulle
motivera alt minimisiffran underskrids: pastorat av slor utbredning, av
glesbygdskaraklär eller med dåliga kommunikationer, växande pastoral
där man kan förutse atl gränsvärdet snart överskrids, pastoral med många
små församlingar där anlalet präster inom den anvisade tjänsteorganisa
tionen inle räcker för all tillgodose behovet av gudstjänster. Det sislnämn- '24

da skälet förlorar i styrka, om man inför den mer fiexibla ordning för Prop. 1987/88:31 fördelningen av prästtjänsterna inom ett stift som jag föreslär i det följande (avsnitt 3.4.4). Jag utgår från att praxis kommer att vara oförändrad, så atl riktlinjerna skall följas under hänsynstagande till lokala förhållanden.

Uppfattningen hos en del remissinstanser, som anser att elt pastoral bör vara stort nog att ge underlag för minst två prästtjänster, har mitt stöd såtillvida att detta skall gälla normalfallet. Det innebär möjligheter til! arbetsfördelning och uppdelning av ledighet. Icke desto mindre kommer enprästpaslorat alt finnas även i framtiden. Jag utgår från atl de närmast berörda — församlingsmedlemmarna, deras företrädare och prästen — dä själva har bedömt atl fördelarna av att bestå som etl litet pastorat väger tyngre än nackdelarna av alt förfoga över endast en prästtjänst. Däremot torde vi med mitt förslag fä färre enprästpaslorat än i dag, genom atl flera mindre pastorat kommer att ombildas.

Jag har övervägt om jag skulle föreslå också en övre gräns för etl paslorals slorlek. I myckel stora pastoral finns liksom i de slora församlingarna en risk alt människornas delaktighet och inflytande i verksamheten minskar kraftigt. Jag avstår emellertid frän alt nu föreslå någon sådan gräns. Jag har flera skäl för det. Elt stort och väl fungerande pastorat som delas skulle enligt min bedömning sannolikt oftast beslå som en total samfällighet omfattande de nya pastoralen. Skillnaden mellan en sådan samfällighet och elt pastoral blir dä tjänsteorganisationen. Antalet prästtjänster kan dock beräknas så atl de inte blir färre i etl odelat pastorat än om pastoratet skulle delas. Ur detta perspektiv skulle således en delning inle vara särskilt befogad. Som Svenska kyrkans personalförbund påpekat är arbetsledningen etl argument för en övre slorieksgräns. Jag har tidigare (avsnitt 3.3.1) framfört den uppfattningen att arbetsledningsprobJemen inte nödvändigt mäste lösas med en pastoratsdelning. Del är enligl min mening vida mer angelägel att alllför stora församlingar delas. Då de fiesta större pastoral är enförsamlingspastorat, skulle en samtidig församlings- och pasloralsddning vara omständligare atl genomföra. Jag befarar alt del skulle kunna hämma det angelägnare arbetet med församlingsdelning.

Pastorats- och kommungränser bör samordnas

Den kyrkliga organisationen skall enligt min uppfattning så långl det är
möjligt följa sociala strukturer och nätverk. Det är därför enligl min me
ning naturligt att pastorals- och kommungränser samordnas. Jag föreslår
en regel i den nya lagen av innebörd atl ett pastorat inte ulan synnerliga
skäl fär vara beläget i mer än en kommun. Undanlag bör bara kunna
accepteras i de fall man hell klart kan konstatera atl människornas sociala
samhörighet pä ell tydligt säll följer den traditionella kyrkliga strukturen
mer än den kommunala indelningen. Om det är så, bör man kanske fräga
sig om kyrkan med en pastoratsreglering som anpassas lill kommungrän
serna skall medverka till en ny social struktur som sammanfaller med den
kommunala. Om man dä inle ser della som en kyrklig uppgift bör man
enligt min mening kunna överväga all inte ändra pastoratsindelningen trots
att den avviker frän huvudprincipen. 125

3.3.4 Översyn av pastoratsindelningen

Min bedömning: Stiftsstyrelsen bör göra en fortlöpande översyn av pasloralsindelningen. Arbetet bör utföras av ett inom sliflsslyrelsen särskill tillsatt utskott.

Pastoralsregleringen bör bygga på frivillighet och samverkan.

Strukturförändringen bör utvärderas före är 2000.

Kyrkokommitténs bedömning: Överensstämmer med min (belänkandet del I s. 114-116).

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har invänt mot kommitténs bedömningar.

Skälen för min bedömning: En översyn av pasloralsindelningen bör bygga på frivillighel och samverkan. Den syftar ju lill all stärka samverkan, att bredda underlaget för gemensamma uppgifter och därigenom förbättra förulsällningarna för församlingsverksamheten.

För en reform av rikets pasloralsindelning kan man välja två olika metoder, antingen en samtidig reform, som år 1962, eller en stegvis genomförd reform. Enligt min bedömning är den senare metoden att föredra, eftersom den gör det lättare att la hänsyn lill de lokala förhållandena. Förändringar är inte lika angelägna för samtliga inblandade församlingar och pastorat vid samma tidpunkt. En framgångsrik pastoratsreglering förutsätter att de som lokall är närmast berörda medverkar i förberedelser och genomförande. De som beslutar om förändringen bör kunna bedöma när och under vilka omständigheter en pasloralsreglering ger de största fördelarna.

förslag lill strukturförändringar som kan förbättra arbetsvillkoren för för- Prop. 1987/88: 31 samlingarna. Utskottet bör samverka lokalt med kyrkoråd i församlingar, pastorat och samfälligheter, kyrkoherdar, personalorganisationer samt andra berörda parter. Denna samverkan bör dä resultera i förslag till pasloralsregleringar, som utskottet överlämnar fill sliflsstyrelsen för beslul. Utskottet bör därvid kunna ta initiativ också till andra samfällighetsbildningar än den som sker inom elt pastorat.

Stiftsstyrelsens första uppgift blir att skapa förutsättningar för atl man snabbi skall kunna nä de mål som riksdagen angav år 1957. De bör också snarast förbereda reglering av de pastoral som är belägna i mer än en kommun. Den fortlöpande uppgiften skall därefter vara ell strukturarbete med de allmänna riktlinjerna för församlings- och pastoratsstorlek som mål. Den nuvarande s. k. rullande pasloratsregleringen skall således fullföljas och effektiviseras. Jag ulgår från atl stiftsslyrelserna kommer att prioritera och stiftsfullmäktige att ställa nödvändiga resurser till förfogande för della arbete, som bl. a. syftar till en verklig avlastning för församlingarna. Avlastningen är enligt min mening nödvändig för atl det skall vara möjligt all ocksä pä läng sikl behålla församlingarna i deras nuvarande omfattning som grundenhet i verksamheten.

Utgångspunkten i strukturarbetet bör vara frivillighel. Stiftsstyrelsens uppgift all verka för en ändamålsenlig pasloralsindelning måste emellertid, enligl min mening, kunna innebära att stiftsstyrelsen skall kunna fatta beslul även om inle berörda församlingar är överens, när ändringen syftar lill att följa de i lagen angivna riktlinjerna. För övriga fall skall vid oenighet bland de berörda församlingarna samma förutsättningar gälla som i motsvarande situation inför en samfällighelsbildning, nämligen att pastoratets fördel av ändringen dels skall väga tyngre än en församlings nackdel därav, dels all denna fördel bedöms bli varaktig. Jag utvecklar detta närmare i specialmotiveringen.

Utvärdering

Jag har goda skäl att tro att det finns en beredskap för och en vilja till sådana förändringar som leder lill uppenbara fördelar. En strukturförändring, som bygger pä frivillighet och samverkan och som är beroende av den förändringsberedskap som församlingarna har uttalat, måste emellertid utvärderas. Del bör enligt min mening ske före är 2000. En sädan utvärdering bör lämpligen ulföras av ett statligt organ som inle har ansvar för någon del av svenska kyrkans verksamhet. Efter denna utvärdering kan riksdagen ta ställning lill om frivillighelen även fortsättningsvis kan fillämpas.

127

Mitt förslag: Stiftsstyrelsen får det övergripande ansvaret för stiftets pasloralsindelning. Den beslular om ändringar i pastoralsindelningen och meddelar de föreskrifter som behövs för genomförandet.

Stiftsstyrelsens beslut får överklagas till kammarkollegiet av berörda församlingar och kyrkliga samfälligheter. Kammarkollegiets beslut får inte överklagas.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt ulom i elt avseende. Kammarkollegiet skall enligl milt förslag inle ha initiativrätt i fråga om pasloralsindelning (betänkandet del 1 s. 114-116, del 2 s. 56-60, 141-144 och 150).

Remissinstanserna: Alla remissinstanser lillstyrker i huvudsak förslaget eller lämnar del utan erinran, ulom i frågan om stiftsstyrelsens roll. De som anser att domkapitlet skall ansvara för den präsleriiga tjänsteorganisationen anser alt samma myndighel också skall besluta om den därmed förknippade pastoralsindelningen. Kammarkollegiet vill få möjlighet all i särskilda fall underställa överklagade pastoratsregleringsärenden regeringens prövning.

Skälen för mitt förslag: För närvarande beslutar regeringen om indelning i pastorat med stöd av lagen (1970:940) om kyrkliga kostnader. Förfaran-del är, som jag förut nämnt (avsniU 3.3.3), i övrigl oregleral men följer huvudsakligen indelningslagens bestämmelser. Vanligen tar domkapitlet initiativ till ändringar genom en anmälan till regeringen, som ofta kan innehålla förslag. Ärendena överiämnas av regeringen lill kammarkollegiet som gör den utredning som behövs och ger regeringen ett förslag till beslut.

Stiftsstyrelsens uppgifter vid indelningsändringar

Ändring av pasloralsindelningen är enligl min mening, till skillnad från ändringar i församlingsindelningen, huvudsakligen en inomkyrklig fråga. Den handlar i hög grad om lokal samverkan för aU effektivisera församlingsverksamheten i de enskilda kyrkomedlemmarnas intresse. Jag finner del därför riktigt atl föreslå atl stiftsstyrelsen, kyrkans eget förvaltningsorgan på stiftsplanet, med god lokal förankring, skall vara beslutande i ärenden om ändrad pasloralsindelning. Häri ligger också att stiftsstyrelsen skall meddela sådana bestämmelser i samband med indelningsändring som regeringen hillills har brukat meddela om den präsleriiga tjänsteorganisationen i del nybildade pastoratet saml ylleriigare föreskrifter som kan behövas i samband med genomförandet. Dit hör atl fastställa den ekonomiska regleringen mellan de berörda pastoralen. Tvister mellan pastoraten om tolkningen eller tillämpningen av den ekonomiska regleringen skall avgöras av skiljemän, såvida inle pastoraten kommil överens om något annat.

Till sliftsstyrdsens skyldighet atl meddela föreskrifter för genomförandet av en pasloralsreglering bör enligt min uppfattning ocksä höra alt

128

fastställa namn för nya pastorat. Här finns i dag en fast regeringspraxis. Prop. 1987/88: 31 Enligt denna erhåller ett nybildal fierförsamlingspastoral de ingående församlingarnas namn. Namnet på den församling där kyrkoherden är stationerad har regelmässigt placerats först. Detta namn har ocksä blivit pastoratels kortnamn. Inom ramen för sin utredning har kammarkollegiet vid behov hört ortnamnsarkivet i Uppsala. Jag förulsäller all stiftsslyrelserna kommer att följa den praxis som jag nu redogjort för. En stiftsstyrelse som överväger atl avvika från den bör enligt min mening höra ortnamnsarkivet i Uppsala i frågan om hur ett namnförslag förhäller sig till gott ortnamnsskick.

Vissa remissinstanser anser att i slället domkapitlet borde ha ansvaret för pastoratsregleringen. I likhet med dessa remissinstanser har jag den uppfattningen atl pastoratsindelning och prästerlig tjänsteorganisation hör samman och skall ligga inom en och samma myndighets ansvarsområde. Jag har emellertid tidigare (avsnitt 3.2.5) utförligt redovisat varför jag valt att föreslå att stiftsstyrelsen skall besluta om den prästerliga tjänsteorganisationen. Det jag nu har föreslagit är således en konsekvens av delta.

Hur beslul om pastoratsindelning får överklagas

Liksom pä församlingsindelningens område föreslår jag atl den s.k. tvåinstansprincipen genomförs i överklagandeärenden. Stiftsstyrelsens beslut om pasloralsindelning skall kunna överklagas av de församlingar och de pastorat och andra kyrkliga samfälligheter som berörs av beslutet. Av skäl som jag utvecklar närmare i anslutning lill mina förslag om prästtjänsternas fördelning (avsnitt 3.4.4) får dock stiftsstyrelsens mddningsbeslul såvitt det rör prästtjänster inte överklagas. Kammarkollegiet skall pröva överklagandena. Kollegiets beslul skall däremot i sin tur inte kunna överklagas. Kammarkollegiet är lämplig överprövande myndighet. Kollegiet är nämligen central förvaltningsmyndighet för frågor om rikets indelning och har dessulom lång erfarenhet av kvalificerade utredningar i ämnet. Med hänsyn till vad jag tidigare sagt om'pastoratsindelningens inomkyrkliga karaktär anscrjag all kammarkollegiet i dessa ärenden bör hämta in yttranden från svenska kyrkans centralstyrelse.

Kammarkollegiet har i sitt remissyttrande föreslagit all kollegiet får
möjlighet all överlämna ell överklagningsärende "av principiell betydelse
eller annars av särskild vikt" till regeringen för avgörande. Kollegiet har
instämt i kyrkokommitténs bedömning atl det inle finns samma skäl -
betydelsen för samhällsfunktioner utanför den kyrkliga verksamheten -
som i fråga om församlingsindelningen atl beslul om pasloralsreglering och
om bildandel av kyrkliga samfälligheter skall överprövas av regeringen.
Dessa strukturförändringar bör så längt möjligt behandlas av kyrkans egna
organ. Men överlämnandemöjlighelen skulle enligl kollegiet finnas för de
fall dä frågor av principiell karaktär förekommer eller då politiskt betonade
problem aktualiseras. I mina överväganden har jag kommil lill samma
ståndpunkt. Därför föreslår jag atl kammarkollegiet med eget yttrande
skall kunna överlämna till regeringen för avgörande ett överklagningsären
de som kollegiet bedömer ha principiell betydelse eller annars vara av 129

9 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 31

Initiativ tdl indelningsändringar

Frågor om ändring i pasloralsindelningen bör enligl min mening kunna väckas av en församling eller ell pastorat som skulle beröras av ändringen. Det skall ske genom en ansökan om ändring ställd lill stiftsstyrelsen. Stiftsstyrelsen skall naturligtvis ocksä kunna ta upp en indelningsfråga pä eget initiativ — det följer av del krav på aktivitet som jag med förslaget vill ställa på stiftsstyrelsen.

Kyrkokommittén har föreslagit alt ocksä kammarkollegiet genom en anmälan till sliflsstyrelsen skall kunna aktualisera en indelningsändring. För egen del anser jag alt delta är olämpligt. Den situationen skulle nämligen kunna uppslå alt kammarkollegiet i samband med en överprövning av stiftsstyrelsens beslut måste ta ställning i ell ärende som kollegiet väckt och därmed inte kunna göra en hell fri och förutsättningslös överprövning. Jag föreslår därför ingen initiativrätt för kammarkollegiet i fråga om pasloralsindelning.

3.3.6 Kontraktsindelning

Mitt förslag: Sliflsslyrelsen övertar regeringens uppgift atl besluta om ändrad kontraktsindelning. Stiftsstyrelsens beslut får överklagas till kammarkollegiet av berörda församlingar och kyrkliga samfälligheter. Kammarkollegiets beslut får inte överklagas.

Kyrkokommitténs förslag: Kommittén har inget förslag med avseende på kontrakten. Kommitténs skäl för det är atl frågan om kontraktens respektive kontraktsprostarnas ställning lämpligen bör övervägas ytterligare inom kyrkans olika organ innan konkreta förslag till åtgärder läggs fram (betänkandet del 1 s. 36).

Remissinstanserna: Ingen har kommenterat kommitténs slutsals ulom domkapitlet i Härnösand. Domkapitlet har framfört alt det medför stora problem när kontrakts- och kommungränser skär varandra och att det därför är viktigt att kontraktsindelningen ses över.

Skälen för mitt förslag: Kontraktet är tjänslgöringsområde för kontraktsprosten i hans eller hennes egenskap av biskopens medhjälpare i uppsikten över stiftet. Biskopen utser kontraktsprostar. Under kontraktsprostens ledning samlas prästerna i församlingarna inom kontraktet för samråd och viss fortbildning. På många håll har dessutom inom kontraktets ram vuxit fram en samverkan mellan församlingarna i mer eller mindre fasl organiserad form.

130

Kontraktsprostarnas uppgifter, liksom det nyss nämnda samarbetet, är enligl min uppfattning, som delas av kyrkokommittén, av klart inomkyrklig karaklär.

Kontraktet fär enligt mina förslag i fräga om obligatoriska stiftssamfälligheter ytteriigare en funktion, nämligen atl utgöra valkrets för val av stiftsfullmäktige (avsnitt 3.2.3).

Beslut om ändringar i kontraktsindelningen fallas nu av regeringen. Indelningsändringen föranleds vanligen av ändrad pasloralsindelning eller av överväganden om kontraktets lämpliga storlek som arbetsenhet. Jag har tidigare (avsnitt 3.3.2 och 3.3.5) föreslagit alt regeringens ansvar för ändringar i församlings- och pasloralsindelningen skall flyttas över till kammarkollegiet och stiftsslyrelserna. Förslagen ligger i linje med strävandena alt avlasta regeringen löpande förvaltningsärenden och föra beslutsfattandet närmare dem som berörs av besluten. Det är då konsekvent alt föreslå motsvarande förändring i fråga om kontraklsinddningen. Ärendenas inomkyrkliga karaklär gör det enligt min mening naturiigt all be-slulsansvarel skall läggas hos kyrkliga organ. Med tanke på del vanliga sambandet med pasloralsindelningen föreslår jag atl stiftsstyrelserna, som enligt mitt förslag (avsnitt 3.3.5) skall ansvara för pastoratsregleringar, ocksä skall besluta om ändringar i konlraktsindelningen. Även det konl-raktsvisa samarbetet kring församlingsverksamheten gör del naturligt atl sliflsslyrelsen, som skall främja församlingslivet i stiftet, har denna uppgift.

För överprövningen bör även här tvåinstansprincipen införas. Jag föreslår att stiftsstyrelsens beslut skall kunna överklagas lill kammarkollegiet av de församlingar och de pastorat och andra kyrkliga samfälligheter som berörs av beslutet. Med hänsyn lill konlraktsinddningens inomkyrkliga karaklär föreslär jag atl kammarkollegiet skall bereda svenska kyrkans centralstyrelse tillfälle alt yttra sig innan ärendet avgörs. Kammarkollegiets beslut skall inle kunna överklagas. Reglerna om kontraktsindelningen bör enligt min mening föras in i den föreslagna lagen om kyrklig indelning och om bildande av kyrkliga samfälligheter (avsnitt 3.3.7).

Prop. 1987/88:31

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har invänt mol kommilléns för- Prop. 1987/88: 31 slag lill lagleknisk lösning.

Skälen för mitt förslag: Del saknas i dag en gemensam grundläggande författning om rikels indelning i församlingar, pastorat, kontrakt och stift. Kyrkokommittén har föreslagit ändringar i 3 kap. indelningslagen samt en ny lag om pasloralsindelning och om bildandel av kyrkliga samfälligheter. Församlingarnas och samfällighelernas ställning som kommuner skall enligt mitt förslag regleras i en ny lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter. Med kyrkokommitléns förslag skulle den centrala kyrkokommunala lagstiftningen delas upp på tre olika lagar, vilkel enligt min mening skulle vara onödigt krångligt för läsaren. Skälen för en gemensam författningsreglering av borgerliga och kyrkliga kommuners indelningsfrågor har mot bakgrund av mina förslag försvagats. Mitt förslag till beslutsordning vid ändringar i den kyrkokommunala indelningen (avsnitt 3.3.2), nämligen atl kammarkollegiet skall överta regeringens beslutsbefogenheter i första instans, innebär en olikhet i jämförelse med beslämmelserna för den borgerliga indelningen. Vidare är förslaget lill regler för paslorals- och kontraktsindelning utformade med reglerna för församlingsindelningen som förebild. Jag finner det därför naturligt all föreslå en gemensam lag med de bestämmelser som gäller för ändringar i all kyrklig indelning i syfte att ge läsaren en direkl överblick på detta område.

Rikels grundläggande indelning i stift är inte reglerad i nägon författning i dag. Regeringen kan formellt besluta om de ändringar som behövs. Mitt förslag atl de territoriella församlingarna i varje stift skall utgöra en obligatorisk stiflssamfällighel (avsnill 3.2.1) gör del enligt min mening nödvändigt all riksdagen i lag beslular vilka stift som skall finnas. Eftersom stiftsindelningen får ekonomisk betydelse för de kyrkliga kommunerna bör av lagen ocksä framgå hur indelningsändringar skall gä till. Jag föreslår all regeringen bemyndigas bestämma vilka församlingar som skall ingå i de olika sliften. Bestämmelserna om stiflsinddningen bör också ingå i den nya lagen om kyrklig indelning.

Reglerna om ändringar i pasloralsindelningen har nära samband med bestämmelser som rör bildande och ändring av kyrkliga samfälligheter i och mellan pastorat. De olika samfällighelsformerna framgär av den föreslagna lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter. Vissa av dessa, nämligen totala pastoratssamfälligheter och fierpasloralssamfälligheler, kräver särskilda beslut för sin tillkomst. Bestämmelserna härom bör med hänsyn lill sambandet med pasloratsindelningsändringar återges i den nya kyrkliga indelningslagen.

132

Mitt förslag: I ett pastorat kan det förutom kyrkoherde finnas en eller flera komministrar anställda. De avlönas av pastoratet.

Hos stiflssamfälligheten kan stiftsadjunkter och kontraklsadjunkter finnas anställda. Dessa avlönas av stiftssamfälligheten.

I stiflssamfällighelen får dessutom finnas tjänster som pastorsadjunkt, vilka närmast är avsedda för nypräslvigda.

Prästtjänsterna är stafiigt reglerade tjänster. Prästtjänster - frånsett biskopstjänsten - skall inte längre filisättas med fullmakt.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Kommittén har dock föreslagit att en nyprästvigd skall förordnas som pastorsadjunkt med aspiranttjänstgöring endasl under begränsad fid (betänkandet dd 1 s. 118-123, dd 2 s. 66-71, 152-158, 161-162 och 166).

Remissinstanserna: Flertalet lillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran med undantag för förslaget om tidsbegränsad tjänstgöring för nypräslvigda. Detta förslag avstyrks av en klar majoritet.

Skälen för mitt förslag

Innebörden av beteckningarna pastorats- och stiftspräster

Fierlalel präster i svenska kyrkan har i dag statligt reglerad anställning på tjänster som kyrkoherde, komminister eller kyrkoadjunkl i ell pastorat. För särskilda arbetsuppgifier i sliften finns inrättade tjänster som förste stiftsadjunkt, stiftsadjunkt eller kontraktsadjunkl. Domkapitlen kan dessutom inrätta tjänster som pasloratsadjunkt, huvudsakligen för nypräslvigda.

Den förenkling av tjänsteorganisationen som kommillén har föreslagit finner jag ändamålsenlig. Milt förslag är alltså all del i pastoraten endasl skall finnas två tjänstekategorier, kyrkoherde och komminister. Dessa pastoratspräsler, som kommittén betecknar dem, har i dag ordinarie tjänster tillsatta med fullmakt, men dessa bör i framtiden tillsättas med förordnande.

Jag föreslär likaså alt det pä stiftsplanet skall finnas endasl två tjänstekategorier, stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt. Dessa stiftspräster har i dag extra ordinarie tjänster och deras anställningsförhållanden ändras endast såtillvida att de får en ny huvudman i stiftet, nämligen stiftssamfälligheten. Behovet av stiftsadjunkter för viktiga stabsfunktioner inom stiftsarbelel torde vara lika stort inom den nya stiftssamfälligheten som inom den nuvarande frivilliga sliflsorganisafionen. Konlraktsadjunklerna ulgör ett värdefullt komplement till tjänsteorganisafionen på pastoratsplanet, särskill för uppgifter som det enskilda pastoratet har för litet underlag för att kunna bära. Ett exempel på detta utgör del finskspråkiga församlingsarbetet.

133

För nyvigda präster skall tjänster med benämningen pastorsadjunkt få Prop. 1987/88: 31 inrättas. Jag återkommer i det följande lill deras anställningsförhållanden.

Enligl vad jag tidigare föreslagit (avsnitt 3.2.1) skall domkapitlens arbetsuppgifter begränsas. Ansvaret för att främja församlingslivets ulveckling inom stiftet m. m. förs nu över till stiflssamfällighelen. Samfällighelen bör då, som kommittén föreslagit, ocksä ta över ansvaret för de präster som för del ändamålet har uppgifter av övergripande karaklär. Som jag tidigare utvecklat (avsnill 3.2.5) kommer både stiftsstyrelsen och domkapitlet att ha uppgifter med avseende pä samtliga präster i stiftet. Stiftsstyrelsen fastställer exempelvis tjänstgöringsföreskrifter för samtliga präster och domkapitlet har tillsynen över ämbetsförvaltningen beträffande både sfifls- och pasloralspräslerna. De nya beteckningarna innebär endast all del ekonomiska ansvaret för tjänsterna fördelas mellan pastoral och stift. Nu svarar kyrkofonden för vikariekostnader för präster. Jag anser i likhet med kommittén alt pastoraten och stiftssamfälligheterna i fortsättningen bör svara också för kostnaderna för vikarier. I hastigt uppkommande akulsiluationer och vid vakans på kyrkoherdetjänsten är del nödvändigt att stiftsstyrelsen förordnar vikarie. I övriga fall, då vakans uppstår på en komministertjänst bör, med hänsyn fill att pastoratet skall bära kostnaden, en vikarie i regel tillsättas endasl om pasloratel begär all stiftsstyrelsen skall förordna en sådan.

Mitt förslag lill tjänsteorganisation innebär vidare atl Ijänstebenämning-en kyrkoadjunkt avskaffas.

Benämningen kyrkoherde är - såsom kammarkollegiet framhällit — i princip förbehållen pastoralspräst. Del bör dock inle finnas några hinder mol all benämningen kyrkoherde används även för annan tjänst av likartat slag, t. ex. för en stiftspräst med självständigt ansvar för församlingsvård bland samer eller en större grupp av finskspräkiga i ell stift. Likaså bör de särskilda tjänstebenämningarna för garnisonspastorn i Boden och amirali-telspräsler i Karlskrona kunna behållas.

Första anställning för nyprästvigd

Remissinstanserna har tillbakavisat kommitténs förslag att en nyprästvigd skall placeras i etl pastorat för aspiranttjänstgöring under en tid av minsl 6 och högst 18 månader. De flesta har hänvisat lill alt man enligt svenska kyrkans ordning prästvigs till tjänst inom kyrkan och inle ulan vidare bör fråntas möjligheten alt arbeta som präst. Jag anser, med hänsyn till remissopinionen, att förslaget om tidsbegränsning av den första anställningen inte bör genomföras.

Den nypräslvidgde bör därför anställas på en utbildningstjänst i stiftet,
vilken i enlighet med kyrkokommitténs förslag bör benämnas pastorsad
junktstjänst. Beteckningen pastorsadjunkt speglar bättre än nuvarande
benämning — pastoralsadjunkt — all innehavaren biträder pastor och ännu
inte arbetar hell självständigt. Stiftsstyrelsen får bestämma i vilket pas
torat tjänstgöringen skall ske. Utbildningssyftet bör tillmätas stor betydel
se när sliflsstyrelsen fattar sitt beslut om placering. Det motiverar också
enligt min uppfattning alt biskopens bedömning i de enskilda fallen får slor 134

De nuvarande pastoratsadjunktstjänsterna

För närvarande torde även präster, som inle längre kan anses behöva handledning i arbetet, inneha tjänst som pastoratsadjunkt*. På samma sätt som kommittén föreslagit angäende kyrkoadjunktsljänsler anser jag alt även sådana pastoratsadjunklstjänsler som i huvudsak fungerar som förstärkning av den prästerliga tjänsteorganisationen i etl pastorat nu bör omvandlas till komministertjänster. Della bör dock få ske endasl under en övergångsperiod av två år och endast om pastoratet och stiftsstyrelsen är överens om att en sådan tjänst skall inrättas. Nuvarande pastoratsadjunklstjänsler, som inte i fortsättningen skall användas som utbildningstjänster för nypräslvigda pastorsadjunkter och inle heller omvandlas fill komministertjänst i ett pastorat, blir efter övergångsperioden tjänster hos stiftssamfälligheten. Under övergångsperioden bör pastoratsadjunkterna kunna åläggas en skyldighet all frånträda utövningen av sin tjänst för att utöva en tjänst som pastorsadjunkt i stiftssamfälligheten. Detta avviker från förslagen i regeringens skrivelse 1987:1 lill kyrkomötet. Regeringen får därför återkomma i frågan till nästa års kyrkomöte.

Lönereglering av prästtjänsterna

Trots framställningar som under utredningsarbetet har gjorts om en kommunal lönereglering av prästtjänsterna ärjag inte beredd alt nu föreslå en sädan ändring.

3.4.2 Tjänstgöring i annat pastorat

Mitt förslag: Stiftsstyrelsen får besluta atl en präst skall vara skyldig att utöva annan tjänst som pasloratspräst. Stiftsstyrelsen kan också genom ett arbetsledningsbeslut bestämma att en pasloratspräst skall fullgöra kyrkliga arbetsuppgifier i stiftet utanför det egna pastoratet. Sliftsslyrdsen får besluta om den ekonomiska reglering som kan behövas i dessa fall.

Kyrkokommitténs förslag: Avviker från milt. Kommittén föreslär atl Prop. 1987/88:31 olika pastorat skall få träffa överenskommelser om alt en viss eller vissa präster delvis tjänstgör i en närliggande församling i elt annat pastorat. Om en överenskommelse träffas, kan uppgifterna preciseras i tjänslgöringsfö-reskrifler (betänkandet del 1 s. 119).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser är positiva lill atl prästers tjänstgöring skall kunna delas mellan pastoral, alternativt mellan stiftet och ell pastorat. Samtidigt uttrycker man farhågor för atl den av kommittén föreslagna beslutsordningen för denna delning kommer atl medföra praktiska problem.

Skälen för mitt förslag: Det är viktigt all en prästs arbets- och intresseinriktning tillvaratas pä del för det kyrkliga arbetet i stiftet mest förmånliga sättet. Delta kan bl. a. ske genom en flexibel Ijänstgöring som också medger etl utbyte av prästerliga arbelsinsatser mellan olika pastorat. Den delade tjänstgöringen - som är att se som ett beslut om arbetets ledning och fördelning — kan lämpa sig väl för jourljänsler, konfirmandundervisning, regelbunden predikotjänst i nägon kyrka i annat pastorat, tjänstgöring vid kriminalvårdsanstall eller vid etl militärt förband. Del innebär ocksä all en sliftspräsl, vars arbetsuppgifier medger del, kan fä en klar förankring i en lokal församlingsgemenskap.

Stiftsstyrelsen skall fastställa tjänstgöringsföreskrifter för samtliga präster. En delad tjänstgöring skall enligt min uppfattning alllid fastställas i dessa föreskrifter och bör därför också beslutas av stiftsstyrelsen. Initiativet kan dock tas frän berörda pastorat. Särskill i de fall dä en ekonomisk reglering mellan pastoral eller mellan stiftet och ell pastorat blir aktuell är det nödvändigt atl tjänstgöringens omfattning finns dokumenterad på detta sätt. Beslul om ekonomisk reglering bör fallas av sliflsstyrelsen, som ocksä i övrigl är ansvarig för fördelningen av resurser inom stiftet och dessulom beslular om fördelningen av prästtjänsterna (se avsnill 3.4.4.)

Jag föreslår atl det också i fortsättningen skall vara möjligt atl besluta alt en präst under begränsad lid skall vara skyldig all frånträda utövningen av sin tjänst eller alt jämsides med sin tjänst utöva annan prästtjänst och tjänstgöra i ell annat pastorat i samma stift. Della får ske om arbetsbelastningen lillfälligl är särskilt hög där eller om det annars finns synnerliga skäl, exempelvis av social natur, för en sådan tjänstgöring. Regeringens förslag till kyrkomötet var att sliflsslyrelsen skall besluta i dessa ärenden. Kyrkomötet (KL 1987: 5 avsnill 3.4.2) avstyrker förslaget och anser atl del bör ankomma pä domkapitlet att besluta. Denna uppfattning kan jag inle dela. Med hänvisning lill vad jag anfört i avsnitt 3.2.5. om ansvarsfördelningen mellan slifisorganen och stiftsstyrelsens roll när del gäller beslul om arbetsfördelningen mellan prästerna i ett pastorat och i ärenden rörande disciplinansvar finner jag det naturligt all stiftsstyrelsen beslutar också i dessa ärenden. Beslutet får överprövas i den ordning som gäller för arbetstvister i allmänhet, dvs. efter talan hos en tingsrätt eller arbelsdomslolen. Föreskrifter om skyldighet atl utöva annan tjänst kan - så länge frägan inle är reglerad i kollektivavtal — meddelas av regeringen (jfr prop. 1973:90 s. 306).

136

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt (betänkandet del 1 s. 120).

Remissinstanserna: Stockholms domkapitel och kyrkoherdarna för döva anser atl verksamhelen bör vara en stiflsangelägenhct.

Skälen för mitt förslag: För närvarande är landets sju kyrkoherdar för döva knutna till Stockholms domkapitel, som är deras arbetsgivare och utövar tillsynen över verksamhelen. Denna ordning kan inle bevaras när domkapitlets arbetsuppgifter begränsas. Verksamheten bland döva och hörselskadade är indelad i sju distrikt med en tjänst som kyrkoherde i varje distrikt. Distriklsindelningen bygger pä länsindelningen inte stiftsindelningen. Denna indelningsgrund sammanhänger bl. a. med upptagningsområdet för specialskolorna för döva och hörselskadade. Enligl förordningen (1982:633) om kyrkoherdar för döva (ändrad senast 1986: 852) skall dessa meddela konfirmationsundervisning vid skolorna.

Kyrkomötet (KL 1987: 5 avsnitt 3.4.3) menar all övervägande skäl talar för all församlingsarbetet bland döva och hörselskadade blir en angelägenhet för stiftssamfälligheterna på samma sätt som har föreslagils beträffande församlingsarbetet bland finskspräkiga och samer. Såsom kyrkomötet också framhåller kan del i vissa stift föreligga behov av flera prästtjänster medan del i andra stift inte finns underlag för mer än en deltidstjänst. Eftersom en ändring av distriklsindelningen förutsätter en noggrann prövning av behov och lämplig organisationsform anscrjag alt en sådan inomkyrklig översyn i samråd med de dövas intresseorganisationer först bör göras. Om en översyn visar att det är lämpligt alt församlingsarbetet bland döva och hörseskadade blir en angelägenhet för sliflssamfälligheten kan sfiftsfullmäktige sedan besluta om en utvidgad verksamhet på det sätt som kyrkomötet anvisat. Jag anser atl det i vart fall är angeläget alt de dövas intresseorganisationer tillförsäkras ell inflytande i samband med tillsättningen av kyrkoherdetjänsterna. En lösning av denna fråga, som länge har varil aktuell genom framställningar i ärendet och en tidigare utredning, kan enligt min mening bäst uppnäs genom alt ansvaret förs över lill den rikskyrkliga organisationen. Inom Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet — och främsl dä inom dess nämnd för diakoni och samhällsansvar - bedrivs redan i dag verksamhel bland döva. I anslutning till nämnden finns ocksä särskilda organ för att upprätthälla kontakten med de dövas organisationer.

Kyrkoherdetjänsterna för döva är nu statliga tjänster tillsatta med fullmakt. För dessa tjänster krävs därför särskilda övergångsbestämmelser. Allteftersom vakans uppkommer på befintliga tjänster får det bli en uppgift för Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel och dess nämnd för diakoni och samhällsansvar atl se över organisationen.

137

Kyrkokommitténs förslag: Avviker delvis från milt (betänkandet del 1 s. 126-130, dd 2 s. 57-58, 69-70 och 162-165).

Kommittén föreslog i rapporten Församlingar i samverkan som behandlades av 1985 års kyrkomöte, att fördelningen av prästtjänster skulle beslutas av kyrkomötet. I slulbetänkandet föreslogs att svenska kyrkans centralstyrelse borde fördela tjänsterna. Kommillén motiverade sitt ändrade ställningslagande med atl uppgiften borde åvila ett permanent fungerande organ. Kyrkomötet skulle enligt förslaget få en rådgivande funktion när det gäller mål och principer för fördelningen.

Remissinstanserna: Fierlalel anser all ytterligare prästtjänster bör inrättas.

Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund tycker alt det är bra alt fördelningen av prästtjänsterna förs över till kyrkans egna organ. Remissinstanserna har dock delade meningar om hur kompetensfördelningen mellan kyrkomötet och svenska kyrkans centralstyrelse respektive pastoraten skall se ut. Sliflsrädel i Linköping är kritiskt mot all ell fätal stiftstjänster används som styrmedel för alt uppnå en rättvis fördelning av tjänsterna.

Skälen för mitt förslag: Jag delar kommitténs bedömning atl förhållandena inte medger att yllerligare prästtjänster nu inrättas.

Om situationen förändras bör det emellertid vara möjligl för regeringen

138

att ompröva detta. Denna prövning bör dock inle äga rum ärligen utan när Prop. 1987/88: 31 förändrade förhållanden motiverar det.

Centralstyrelsen fördelar tjänsterna mellan stiften

I likhet med kommittén anscrjag all del bör ankomma på svenska kyrkans egna organ att fördela befintliga tjänster mellan stiften.

Jag föreslår att svenska kyrkans centralstyrelse efter framställning från stiftsstyrelserna fastställer hur mänga prästtjänster som högst får finnas i vatje stift.

Inrättande och indragning av de enskilda tjänsterna på stiftsnivå kommer all få återverkningar pä tjänsterna pä pastoratsnivä. Utgångspunkten för antalet tjänster pä de olika nivåerna bör vara nuvarande förhållande. En förändring kan då inledningsvis endast ske genom atl pasloralsljänster omvandlas lill stiftsljänster eller tvärtom. Det bör därför, såsom kommillén föreslagit, vara elt fristående organ ulan egel intresse i denna fördelning som beslutar om inrättande och indragning av stiflsljänslerna. Uppgiften bör ligga pä etl permanent fungerande organ, lämligen svenska kyrkans centralstyrelse. I framställningar lill centralstyrelsen om inrättande av en ny stiftsljänsl kan sliflsstyrelsen bl. a. föreslå alt en redan indragen pasto-ratsljänsl omvandlas lill stiftstjänst. Centralstyrelsen bör med utgångspunkt frän vad som framförs i ärendet om behovet av förstärkning pä stiftsnivån bedöma om ändringen skall genomföras.

Genom att centralstyrelsen enligt mitt förslag får fördela tillgängliga prästtjänster mellan stiften i årliga beslul och också beslutar om inrättande och indragning av prästtjänsterna på stiftsnivån får centralstyrelsen goda förutsättningaratt reglera fördelningen mellan stiften.

Regeringen beslutar om inrättande av präsleriiga övergängsbefattningar med slöd av riksdagens beslut (prop. 1977/78:120 punkt 5, KrU 21, rskr. 262). För närvarande finns del elt femtontal sådana tjänster inrättade. Därutöver finns del en personlig sliftsadjunktstjänst inrättad vid Stockholms domkapitel för ungersk-språkigt församlingsarbete. Adjunktens tjänstgöring fär även omfatta andra stift. Det kommer all finnas behov av en möjlighet att inrätta personliga tjänster även i fortsättningen. Jag föreslår därför att svenska kyrkans centralstyrelse fär använda upp till 1 % av tillgängliga prästtjänster för att inrätta sådana tjänster. Centralstyrelsen skall ocksä besluta om i vilket stift tjänsten skall vara placerad. Innehavarna av dessa tjänster bör också i fortsättningen avlönas ur kyrkofonden.

Vidare bör antagningen av kandidater till prästvigning för stiften redan nu övervägas. Delta gäller framför allt i de stift som kan förutse att stiftsbidraget (avsnitt 3.6.2) inte kommer all läcka kostnaderna för alla de pasloralsadjunktstjänsler som nu finns inrättade i stiftet. Innehavarna av dessa tjänster avlönas frän och med den I juli 1989 av sfiftssamfälligheten.

När en pastoratsadjunklstjänst blir ledig och inle omvandlas till en
prästtjänst i pastoral eller skall användas som en tjänst för nyprästvigd kan
stiftsstyrelsen ansöka hos svenska kyrkans centralstyrelse om all en tjänst
som exempelvis kontraktsadjunkt inrättas. Centralstyrelsen kan inrätta en
sådan tjänst eller besluta alt dra in tjänslen och placera den i ell annal stift 139

Stiftsstyrelsen fördelar tjänsterna inom stiftet

Jag delar kommitténs uppfattning atl stiftsstyrelsen skall besluta om inrättande och indragning av pasloralsljänster. I samband med all regeringen har beslutat i ärenden som gäller nybildning av pastorat har den också fastställt hur många präster som skall finnas i pastoratet. Jag har föreslagit atl sliflsstyrelsen i fortsättningen skall besluta i pastoratsinddningsären-den. Sådana beslul fär överklagas till kammarkollegiet. Kollegiet har påpekat all kollegiets beslut om den prästerliga tjänsteorganisationen i samband med indelningsärenden skulle kunna bli verkningslösa, om ett sådant beslut kan ändras av stiftsstyrelsen genom etl enskilt beslut om att inrätta eller dra in en prästtjänst. Jag vill då erinra om att vid beslut om antalet präster i ett pastorat även annat än förhållandena i det enskilda pastoratet skall vägas in. För vissa uppgifter, som tidigare enbart varit pastoralsbase-rade, kommer del exempelvis all ske en samverkan på stiftsnivå. Stiftsstyrelsens möjlighel alt besluta om delad tjänstgöring för präster har också belydelse, liksom all det finns andra medarbetare än präster i pastoratet. Jag anser all så många faktorer - ocksä ekonomiska - skall läggas fill grund för beslutet, all man inle bör överbelona sambandet med pastoratsindelningen. Kammarkollegiets beslut i elt överklagat pastoratsindelnings-ärende skall därför inte innehålla något beslut om antalet prästtjänster. Det bör ankomma pä stiftsstyrelsen att ensam ha ansvaret för fördelningen av tillgängliga tjänster mellan pastoraten.

Om kammarkollegiet ändrar pastoratsindelningen kan del givelvis finnas skäl för stiftsstyrelsen all pä nytt pröva hur många prästtjänster som bör finnas. Mitt förslag innebär också alt stiftsstyrelsen kan besluta alt hålla en ledig tjänst vakant i avvaktan på en översyn av pasloralsindelningen eller Ijänsleorganisalionen.

3.5 Tillsättningen av prästtjänster 3.5.1 Tillsättningsförfarandet

Kyrkokommitténs förslag: Avviker i följande avseende frän milt. Kommittén föreslår i fråga om tillsättning av pasloralsljänster att domkapitlet efter den allmänna behörighetsprövningen upprättar elt förslag om högst tre sökande. Kyrkorådet eller tillsättningsnämnden får därefter tillsätta tjänsten med någon av dessa tre. Tillsättningsbeslutet fär överklagas av röstberättigade kyrkomedlemmar eller av en präst som förts upp pä förslaget enligt den ordning som gäller för överklagande av kommunala beslul. Domkapitlets förslag till tjänsten får överklagas till regeringen av den som sökt tjänsten (betänkandet del I s. 134-139 och 143-144, del 2 s. 66-70, 152-161 och 164-166).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser kommenterar inle förslaget att alla komministertjänster och en kyrkoherdetjänst vid två tillfällen av tre tillsätts av kyrkoråd eller tillsättningsnämnd i stället för efter val av församlingsmedlemmarna. Några menar dock alt en tillräckligt stark församlingsopinion skall kunna påfordra ett direktval vid tjänstetillsättningen. Andra vill i skiftande omfattning stärka domkapitlets ställning i sammanhanget. Detta gäller särskill tillsättningen av komministertjänster. Justitiekanslern anser all alla tjänster bör tillsältas på samma säll och föreslår atl en tillsättningsnämnd och en överklagandenämnd inrättas i varje stift. Andra föreslår all en inomkyrklig överklagandeinstans bör inrättas. En del menar all en tjänst som domprost bör tillsältas av svenska kyrkans centralstyrelse.

Skälen för mitt förslag: Det var tidigare vanligt att olika tjänster - lärare, polis m.fi. - fillsalles efter ell val. Endasl vid tillsättning av prästtjänster förekommer det ännu atl menighetens val bestämmer vem som skall få tjänsten. Detta system har nu av flera skäl spelat ut sin roll. Tillsättnings-proceduren är långdragen och valdeltagandet ofta lågt. Dessutom sätts valreglerna ofta ur spel genom atl det endast finns en sökande lill en tjänst. Kallelse av en ytterligare präst alt provpredika har, under den period som präslvalsundersökningen (Ds C 1983:9) omfallar, nämligen åren 1974-1980, endasl skett vid 21 tillfällen. Förfarandet med provpredikningar av de präster som förts upp pä förslag av domkapitlet har också kritiserats.

1985 års kyrkomöte (RegÄr 1985:1, KO 10, kskr. 34) tillstyrkte kyrkokommitténs förslag i lägesrapporten (SOU 1985: 1) med följande motivering:.

141

såsom kommittén framhållit har de präslvalslagar som stiftats under 1900- Prop. 1987/88: 31 talet sökl skapa en balans mellan kraven pä alt prästtillsätlning skall ske genom "folkels val" respektive genom "myndighetstillsätlning". Enligt kommitténs förslag skall kyrkorådets ledamöter välja präst två gånger av tre. Det kan måhända ifrågasättas om inle "folkets val" bättre speglas av etl val där den gudsljänstfirande församlingen i vart fall har möjlighet att della. Å andra sidan kan det hävdas atl domkapitlet, som enda tillsättande organ inom stiftet, skulle ha möjlighet atl utarbeta en strategi i tillsättningsärendena med beaktande av sfiftets totala behov av präster. Utskottet har därvid funnit alt kommitténs förslag tillfredsställande torde tillgodose församlingens berättigade krav på alt fä välja präst med utgångspunkt från församlingens och tjänstens särskilda behov.

Regeringen delade den uppfattningen och föreslog i sin skrivelse 1987: 1 lill kyrkomötet alt en kyrkoherdetjänst två gånger av tre tillsälls av kyrkorådet i elt enförsamlingspastorat och av en tillsättningsnämnd i ett flerförsamlingspastorat. Komministertjänster borde däremot vaije gång tillsättas på delta sätt. Med anledning av en i ämnet väckt motion uttalade sig emellertid kyrkomötet (mot. 1987: 18, KL 5 avsnill 3.4.5) för att även komministertjänster var tredje gäng skulle tillsällas av domkapitlet. Jag återkommer i det följande till denna fråga.

Tidsätlningsnämnd

Domkapitlet i Skara har föreslagit alt pastoralskyrkorådet skall tillsätta prästtjänster i ell flerförsamlingspastorat. Jag delar inte den uppfattningen. Pastoratskyrkorädet har i dessa fall elt annat ansvarsområde än försam-lingskyrkoräden, vilkas främsta uppgift är atl ha omsorg om församlingslivet och verka för dess ulveckling. Dess sammansättning garanterar inte heller elt jämlikt inflytande från församlingarna på tillsättningsärendet. För prästtillsättningar i ell flerförsamlingspastorat bör därför, som kommillén föreslagit, finnas en särskild nämnd, lill vilken församlingarnas kyrkoråd inom sig utser representanter. Denna bör inrättas vid mandatperiodens början.

Domkapitlet prövar de sökandes behörighet

Domkapitlet skall även i fortsättningen pröva all de sökande är behöriga till tjänsten innan ärendet överlämnas till kyrkorådet, fillsältningsnämnden eller stiflstyrdsen för beslul.

I kommitténs förslag bibehåller domkapitlet ell inflytande pä lillsätlning-
en av pastoralsljänslerna genom all domkapitlet för upp de mest meritera
de - dock högst tre - på förslag. Etl sådanl förslag fär överklagas till
regeringen. När förslaget vunnit laga kraft överiämnas ärendet lill kyrkorå- .
det eller tillsättningsnämnden, som fär tillsätta tjänslen med en av de
sökande som stär på förslaget. Etl sådant kommunall tillsättningsbeslut får
överklagas till kammarrätten. Mot bakgrund av atl även denna ordning för
tjänstetillsättning kan bli en långdragen procedur harjag övervägt om ell
förbud att överklaga domkapitlets förslag bör införas eller om domkapitlets 142

förslagssällning helt bör avskaffas.

I propositionen om ny förvaltningslag (prop. 1985/86:80, KU 21, rskr. Prop. 1987/88: 31 202) anförde departementschefen följande:

I de fall då en myndighet skall tillsätta en tjänst efter förslag från en annan myndighet måste del i princip vara tillräckligt att den som är missnöjd med förslaget kan framföra sina synpunkter på detta genom att vända sig direkt fill den beslutande myndigheten. I de fall då lillsältningsbeslutet kan överklagas finns ytterligare en möjlighel att göra sina intressen gällande. Endast om tillsättningsmyndigheten är bunden av förslaget — t. ex. så atl den måste välja nägon av de kandidater som har tagils upp i förslaget - bör del vara tillåtet att överklaga detta.

Domkapitlets förslag skulle enligl vad kommittén tänkt sig vara bindande för kyrkorådet eller tillsättningsnämnden. Jag är därför inle beredd att föreslå en ordning, enligt vilken det skulle vara förbjudet atl överklaga ell domkapitelsförslag utan föreslår i stället ett annat tillsättningsförfarande.

Bakgrunden till all domkapitlet har upprättat bindande förslag är i första hand att det varil nödvändigt alt begränsa antalet kandidater inför valet. Provpredikningar av de föreslagna, frågodag och val har lell till atl förfarandet ändå är myckel tidsödande. Sökande som står på förslag lill en tjänst har inte heller rätt att söka annan tjänst medan tillsättningen pägår. Det senare har krifiserats av Göteborgs domkapitel.

Anlalel ärenden hos regeringen som gällt överklaganden av domkapitlets förslag har visserligen varil ringa men när överklagande skett har det inneburit en ytteriigare förlängning av lillsällningsförfarandel.

Om nu förfarandet med provpredikningar och val avskaffas och tillsättningen sker genom beslut av kyrkorådet eller tillsättningsnämnden är det inte lika angeläget som tidigare att begränsa kandidalkretsen. Församlingarnas inflytande i tillsättningsärendet torde stärkas om man får välja bland samtliga behöriga som sökt tjänsten med beaktande av förtjänst och skicklighet hos de sökande. I det till kyrkomötet remillerade förslaget angavs atl det dock borde vara tillåtet för domkapitlet all ge del tillsättande organet visst stöd för bedömningen genom all i elt eget yttrande anlägga oförbindande synpunkter på i vilken inbördes ordning de sökande eller de främsta bland dem enligl domkapitlets mening borde komma i fråga vid tillsättningen.

Kyrkomötet (KL 1987:5 avsnill 3.4.5) uttalar atl det alltid kan vara värdefullt om domkapitlet lill kyrkorådet eller tillsättningsnämnden yttrar sig över de behöriga sökande till en tjänst som kyrkoherde eller komminister. Den ordningen skulle enligt det remitterade förslaget också gälla beträffande tillsättning av sliflspräsler, domprostar och vikarier, framhåller kyrkomötet, som föreslår atl samma ordning bör gälla vid tillsättning av pastoratspräsler.

Jag ansluter mig till vad kyrkomötet har anfört i denna del. Jag vill dock stryka under alt domkapitlets yttrande inle är bindande för tillsättningsmyndigheten. Med denna ordning följer alt de sökande till en prästtjänst har möjlighet atl även söka andra tjänster medan tillsällningsförfarandet pågår.

En förändring av detta slag innebär enligl min uppfattning en betydande
förenkling av tillsältningsproceduren och därmed också en förbättring av 143

befordringsmöjlighelerna för prästerna i svenska kyrkan.

Tillsättningsgrunder Prop. 1987/88:31

Prövningen vid tjänstetillsättningar bör ske enligt sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Främst bör sällas skickligheten, om del inte finns särskilda skäl för nägot annal. I nu gällande prästvalslag anges även — förutom förtjänst och skicklighet - att hänsyn får tas lill tjänstens särskilda behov. Nägon sådan särskild föreskrift behövs dock inte. Faktorer som är av belydelse för all bedöma den sökandes lämplighet för den aktuella tjänsten får nämligen vägas in vid bedömningen av de sökandes skicklig-hel. De särskilda bestämmelserna i den nuvarande präslvalsförordningen (1958:261, ändrad senasl 1982: 1168) om beräkning av tjänsteår bör också avskaffas. Meritvärdet av annan verksamhet än uppehållande av prästtjänst fär således beaktas av lillsältningsmyndighelerna vid prövningen av förtjänst och skicklighet.

Domkapitlet tillsätter kyrkoherdetjänsten en gång av tre

Kyrkomötet (KL 1987:5 avsnill 3.4.5) har i sitt yttrande över regeringens skrivelse ansett att domkapifiet skall tillsätta alla pastoratspräsler en gång av tre, alltså även komministertjänster. Kyrkomötet har tidigare uttalat (RegÄr 1985: 1, KO 10, kskr. 34) all man bör behälla domkapillels möjlighel alt utarbeta en strategi i tillsättningsärenden med beaktande av stiftets behov. Denna planering inom stiftet är enlig min mening väsenfiigen av betydelse endasl vid tillsättningen av kyrkoherdetjänster. Komministertjänsterna kommer i fortsättningen inle alt vara befordringstjänsler. Jag är därför inle beredd all föreslå att de skall tillsättas av domkapitlet en gång av tre. I ärenden om tillsättning av kyrkoherdetjänster bör de berörda församlingarnas kyrkoråd var för sig beredas tillfälle all yttra sig över de behöriga sökande.

Tillsättning av domprost

I likhet med kommillén anscrjag atl tjänster som domprost även i fortsättningen skall tillsättas av regeringen. Domprosten är i många situationer ersättare för biskopen, bl. a. som ordförande i domkapitlet. Tillsällningsförfarandet bör dock, såsom föreslagits av kommittén, förenklas så att valförfarandet slopas och ersätts av yttranden över de behöriga sökandena av berörda församlingars kyrkoråd. Domkapitlet fär sedan med egel yttrande överlämna ärendet till regeringen. Vidare bör nuvarande räll alt söka en domprosttjänst direkl hos regeringen avskaffas. De förenklingar som föreslagils beträffande kyrkoherdetjänsterna, bl.a. avskaffande av förslagssällning och provpredikan, skall självfallet omfalla även domprost-tjänsterna.

Tdlsättning av sliftspräsl

Stifts- och konlraktsadjunkler skall enligt mitt förslag vara anställda av

sliflssamfälligheten. Det bör därför vara sliflsstyrelsen som tillsätter dessa 144

tjänster. Domkapifiet bör dock pröva sökandenas behörighet och yttra sig Prop. 1987/88: 31 till stiftsstyrelsen på samma säU som när kyrkorädel eller tillsättningsnämnden skall tillsäUa en tjänst.

Pastorsadjunkter

Dessa tjänster är avsedda för nypräslvigda. Det innebär atl tjänsterna inte ingår i den fasta tjänsteorganisationen. Stiftsstyrelsen bör i stället verka för att de nypräslvigda placeras i pastorat där det finns lämpliga handledare. Biskopen har under de blivande prästernas utbildningstid personliga sammanträffanden med dem vid flera tillfällen och har ansvaret för all de prästvigs för tjänst i stiftet. Hans bedömning bör därför få väga tungt när beslut fallas om i vilka pastorat de nypräslvigda inledningsvis placeras.

Förfiytlningsskyldighet för präst

Kommittén har föreslagit att förflyltningsskyldigheten för präst skall avskaffas på sikt.

Som jag har framhållit (avsnitt 3.3.4) bör stiftsstyrelsen göra en fortlöpande översyn av pasloralsindelningen. Ändringar i indelningen innebär också ändringar i den prästerliga tjänsteorganisationen. Det behövs därvid en smidig ordning för alt åsladkomma en personalröriighet med fillgodose-ende av anställningstryggheten. Alternativet till möjligheten atl förflytta en präst är uppsägning pä grund av arbetsbrist eller en frivillig uppsägning, varvid prästen själv har att söka en ny anslällning. Jag vill ocksä erinra om att flera remissinstanser med anledning av förslaget om tidsbegränsad anslällning för nyprästvigd har framhållit aU svenska kyrkan inte vill medverka till en ordning där det finns en risk för aU få ell vigt prästerskap som inte innehar prästtjänster. Jag har anslutit mig till uppfaUningen aU en prästvigning innebär alt prästen träder i hela kyrkans tjänst i ett stift (avsnill 2.3). Med detta synsätt anser jag au förflyUningsskyldigheten bör behållas för vissa fall. Det gäller framför allt den situationen aU en kyrkoherdetjänst blir övertalig i samband med en pastoratsreglering. Stiftsstyrelsen bör då ha rätt att förflytta innehavaren av en tjänst som skall dras in lill en annan motsvarande tjänst i stiftet.

Hur man överklagar tiUsätlningsbeslul

En tjänstetillsättning efter val har inte tidigare kunnat överklagas annat än
genom atl valförrättningen överklagas. Jag anser alt elt överklagande av en
tjänslefillsättning av kyrkoräd/lillsäUningsnämnd i den ordning som gäller
för kommunala beslul ger motsvarande garantier för en korrekt handlägg
ning av tillsättningsärendet. Ett sådanl beslut bör dock endast få överkla
gas av den som är kyrkobokförd inom pastoratet eller av en församling i eU
flerförsamlingspastorat. Att, säsom kommittén föreslagit, dels utöka kret
sen som har rätt aU överklaga till aU avse andra sökande till tjänsten och
dels begränsa den fill kyrkomedlem överensstämmer inte med allmänna
principer för vem som får klaga på ell kommunalt beslut. Jag finner inte '*

10 Riksdagen 1987.188. I saml. Nr 31

Prästtjänsterna i icke-terriloriella pastorat

Kommittén föreslog atl regeringen även i fortsättningen borde kunna bestämma om i vilken ordning prästtjänster i icke-territoriella pastorat skall tillsättas. Kommittén ansåg därvid all prästtjänslerna alltid borde tillsättas av församlingarnas kyrkoråd. Kyrkomötet (mot. 1987:92, KL 5 avsnitt 3.4.8) uttalar alt ingen ändring bör ske i förhållande till vad som i dag gäller för dessa prästtjänster. Däremot anser kyrkomötet att reglerna om anställningsformer och disciplinansvar m. m. i den föreslagna prästanslällningslagen bör gälla. Som jag tidigare nämnt avser jag atl tillsätta en arbetsgrupp inom civildepartementet som skall utreda vissa frågor avseende bl. a. de icke-tcrtitoridla pastoralen. Jag lägger därför inle nu fram något förslag om prästtjänsterna i dessa pastoral.

3.5.2 Förnyat ledigförklarande

Mitt förslag: Om högst två sökande har bedömts behöriga till en tjänst fär kyrkorådet eller tillsättningsnämnden begära alt tjänsten ledigförklaras pä nytt. Om efter nytt ledigförklarande inte flera än två sökande har bedömts behöriga, får kyrkorådet eller tillsättningsnämnden välja att tillsätta tjänsten eller atl lämna över ärendet fill domkapitlet. Domkapitlet får i det senare fallet anfingen tillsälta tjänsten eller besluta atl hålla den vakant.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt (betänkandet dd 1 s. 140-141, dd 2 s. 67 och 156).

Remissinstanserna: Den övervägande delen av instanserna har inte kommenterat förslaget. Domkapitlen i Lund och Skära har frän olika utgångspunkter kritiserat det.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare redogjort för skälen lill atl domkapitlet jnte längre skall upprätta bindande förslag vid tjänstelillsätt-ningar. Av delta följer att reglerna för förnyat ledigförklarande av en tjänst redaktionellt niåste utformas pä etl annal sätt än kommittén föreslagit.

Jag har övervägt om kyrkorådet eller tillsättningsnämnden alltid skall kunna begära att en tjänst ledigförklaras på nytt, om det inte finns någon dlerhögst två behöriga sökande. Denna rätt stärker dock kyrkorådets eller fillsättningsnämndens möjlighet alt få en präst som motsvarar tjänstens särskilda behov. Kommitténs förslag förefaller mig därför väl avvägt. I vissa fall kan det emellertid finnas anledning för kyrkorädel eller tillsättningsnämnden och domkapitlet atl samråda angäende förutsättningarna för all få fler sökande lill tjänslen genom eU förnyat ledigkungörande.

146

3.5.3 Behörighet

Mitt förslag: Den allmänna behörighetsprövningen för sökande till prästtjänst avskaffas.

Regeringen får meddela föreskrifter om särskilda villkor för behörighet till annan prästtjänst än biskopstjänst.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämnier med mitt (betänkandet del 1 s. 139-142, dd 2 s. 68 och 159-160).

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissyttrandena berör inte förslagen i denna del pä annat sätt än all några anser att det för vissa tjänster skall fä krävas arbetsledarutbildning eller dokumenterad erfarenhet av arbetsledarskap.

Skälen för mitt förslag

Allmän behörighet

Det ligger i sakens natur att endast den som har rätt att utöva prästämbetet skall vara behörig fill prästtjänst. De allmänna behörighetsvillkoren i nuvarande prästvalslag om att en sökande skall prövas "hava den förmåga och de egenskaper vilka erfordras för tjänstens nöjaktiga bestridande" fyller enligl min mening inte längre nägon funktion. Skolförfatlningsutredningen har för övrigt i betänkandet (SOU 1986: 11) Enklare skolförfattningar föreslagit att de allmänna behörighetsvillkoren för de statligt reglerade lärartjänsterna skall utmönstras. Dessa krav anses ay utredningen kunna tillgodoses utan särskild föreskrift i skolförfaUningarna.

Jag delar kommitténs uppfaUning aU den allmänna behörighetsprövningen måste anses ingå i fillsättningsmyndighelens bedömning av den sökandes skicklighet. Det finns inte någon skyldighet att tillsätta en tjänst med en sökande som inte uppfyller de krav som tjänsten ställer.

eller särskilda språkkunskaper. Sådana särskilda behörighetsvillkor förekommer idag.

Vidare bör krav införas pä atl de sökande lill vissa kyrkoherdetjänster skall ha gått igenom en arbetsledarutbildning med godkänt resultat eller att den sökande pä annat sätt har visat sig lämpad för arbetsledande arbete. I del senare fallet kan ett av biskopen utfärdat intyg tjäna som dokumentation i de fall då en präst söker tjänst i etl annat stift än det egna. I hemstiftel bedöms arbelsledarförmågan i samband med behörighetsprövningen i domkapitlet. Omfallningen och innehållet i en förstärkt arbetsledarutbildning bör bestämmas i samräd mellan sliften och den rikskyrkliga organisationen. Skälen för atl jag pä detta sätl i likhet med flera remissinstanser vill betona kravet på lämplighet för arbetsledaruppgiften i vissa fall, främst kyrkoherdetjänster i flerpräslpastorat eller andra pastoral där arbetsledning utgör en viktig del i tjänsten, är uppenbara. Under läng tid har i den kyrkliga debatten framhållits atl belydande problem uppslår dä förmågan i dessa avseenden brister. Utvecklingen på arbetsmarknaden har under senare år ytteriigare skärpt kraven på dem som är satta alt fullgöra arbetsledande uppgifter. Först sedan man inom den kyrkliga organisationen bestämt innehållet och omfallningen av den arbetsledarutbildning som skall krävas kan bestämmelser om delta las in i förordning.

Även andra särskilda behörighetsvillkor kan komma ifråga. Villkoren bör enligl min uppfattning fastställas av regeringen.

Prop. 1987/88:31

Kyrkokommitténs förslag: Avviker från mitt (betänkandet del 1 s. 138, del 2 s. 67 och 157). Kommittén har föreslagit en lagbestämmelse om atl tjänster som komminister som är inrättade för samarbete med Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen skall tillsältas av domkapitlet. Kyrkoråden i varje församling i pastoratet och den distriktsstyrelse som berörs inom Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen skall yttra sig.

Remissinstanserna: Endasl Evangeliska Fosteriands-Stiftdsen har yttrat sig över delta förslag. Stiftelsen anser det angelägel all den fär behålla ett avgörande infiytande vid fillsätlningen av en sådan tjänst.

Skälen för mitt förslag: Kommitténs förslag begränsar sig lill all avse tjänster som inrättas i samarbete med Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen. Samarbetskyrkor torde redan idag finnas eller planeras även med andra samfund eller sammanslutningar. Regler för tillsättningen av tjänster i samarbetskyrkor bör enligt min uppfattning fastställas av regeringen i en förordning. En sådan tjänst får endast tillsättas med nägon som uppfyller villlkoren för prästtjänst i svenska kyrkan.

Det framslår som självklart att en tjänstetillsättning alllid bör ske i enighet mellan de samverkande parterna. Ett förordnande för ijänstdnne-

148

Kyrkokommitténs förslag: Avviker från mitt i huvudsak i följande avseenden.

Kyrkokommittén föreslär att övergångsvis skall ulgå ett högre extra utjämningsbidrag än vad jag räknar med (se 3.6.5) och att försäkringskostnader skall belalas av kyrkofonden. Övergångsvis skulle därför kyrkokommitténs förslag innebära en ökning av kyrkofondens utgifter med ca 34 milj. kr. i förhållande lill utfallet för år 1986. Denna kostnadsökning finansieras enligl kyrkokommitléns förslag genom en höjning av den särskilda kyrkoavgiften (belänkandet del 1 s. 183-189).

Kyrkokommittén har vidare föreslagit atl man skall anpassa det kyrkliga utjämningssystemet till ell reviderat borgerligt system enligt skatleutjäm-ningskommitténs förslag. Riksdagens beslut i fräga om skatteutjämnings-bidragen lill borgerliga kommuner avviker från skalleuljämningskommil-téns förslag. De minskningar av transfereringarna till de borgerliga kommunerna som riksdagen beslutat om bör fä lill konsekvens motsvarande reduceringar inom det kyrkliga utjämningssystemet.

Remissinstanserna: Betydelsen av ett ekonomiskt utjämningssystem understryks. Synpunkter på detaljer i kommitténs förslag redovisas i de följande avsnitten.

Skälen för mitt förslag: Ell huvudsyfte med reformen är all åsladkomma ekonomiskt bärkraftiga enheter inom svenska kyrkan genom en ökad samverkan mellan församlingarna. Reformen innebär däremot inte nägon utvidgning av den kyrkliga verksamheten.

1982 ärs kyrkokommitté tillkallades efter en framställning frän 1982 års allmänna kyrkomöte om en utredning av de kyrkliga strukturfrågorna på församlingsplanet med sikte på att åsladkomma ekonomiskt mera bärkraftiga enheter. De förslag som jag i föregående avsnitt har lagt fram innebär bl.a. förändringar i fräga om ansvarsfördelningen mellan pastorat och församlingar. Pastoraten får större ansvarsområden än tidigare och därmed också ökade utgifter. Församlingarna avlastas i motsvarande mån kostnader. Jag föreslår vidare en rullande pasloralsreglering och en ökad

149

samfällighelsbildning. Detta innebär en långsiktig besparingsinsals. Ge- Prop. 1987/88:31 nom ökad samverkan och etl effeklivare resursutnyttjande bör de totala kostnaderna kunna reduceras.

Åndringarna av ansvarsfördelningen föranleder vissa ändringar i bidragssystemet. Vidare bör skattekraftsgarantin för kyrkliga kommuner ändras så att en besparing uppnås, som motsvarar minskningen av transfereringarna till de borgerliga kommunerna. Mina förslag om bidrag lill de kyrkliga kommunerna redovisas i avsnitten 3.6.3, 3.6.4 och 3.6.5. ■ I fråga om verksamheten pä stiftsplanet föreslär jag bl. a. atl stiftssamfälligheterna i ökad utsträckning skall kunna få svara för vissa uppgifter som i dag sköts på lokal och central nivä (avsnitt 3.2.1). Som exempel kan nämnas åtgärder för alt främja den andliga vården vid sjukhus och församlingsarbete bland finskspråkiga samt anordnande av begravningsplatser för icke kristna trosbekännare. Beslut om ändringar i pastoralsindelningen, om bildandet av kyrkliga samfälligheter och om fördelningen av vissa kyrkofondsbidrag (strukturbidrag) kommer ocksä enligt mitt förslag atl handläggas av stiftssamfälligheterna (se avsnitt 3.3.5, 3.1.3 och 3.6.2).

Bildandet av ett gemensamt stiftskansli i varje sfifl (avsnitt 3.2.7) innebär all de nuvarande statliga stiftskanslierna försvinner. Kostnaderna för dessa delas mdlan slaten och kyrkofonden. Kostnaderna för de nya stiftskanslierna skall däremot belalas av stiftssamfälligheterna, vilka föresläs få bidrag ur kyrkofonden för bl. a. detta ändamäl.

Även förslagen i fråga om verksamhelen på stiftsplanet motiverar änd
ringar i bidragssystemet. Jag föreslär atl etl nyll stiftsbidrag införs. Förslå- " .
get till stiftsbidrag redovisas i avsnill 3.6.2.

Kyrkokommittén har föreslagit ett nylt statsbidrag till kyrkofonden på 13 milj. kr. motsvarande slalens nuvarande andel i kostnaderna för domkapitlen och stiftsnämnderna. Överförandet av arbetsuppgifter från dessa statliga myndigheter lill de nya stiftsstyrelserna innebär alt svenska kyrkan i ökad utsträckning själv får bestämma över sina angelägenheter. Jag finner del därför naturligt atl kyrkan får la på sig kostnaderna för verksamhelen och är inte beredd all tillstyrka införandel av ell nyll särskill statsbidrag till kyrkofonden.

Kyrkokommittén har vidare föreslagit att kostnaderna för kyrkokommunernas försäkringar av sin egendom skall fiyltas över pä kyrkofonden, som genom central upphandling skulle kunna göra en besparing pä premiekostnaderna med ca 40% enligt kommitténs beräkningar. Med hänsyn lill atl remissinslanserna haft starkt delade meningar om detta förslag lägger jag inle nu fram något förslag i denna fråga. Regeringen har emellertid gett . kyrkofondens styrelse i uppdrag all utarbeta ett mera fullständigt underlag för beslut i frågan.

Sammantaget innebär mina förslag en minskning av kyrkofondens utgifter med för år 1989 ca 93 milj. kr. i jämförelse med kyrkokommitténs förslag.

Belräffande kyrkofondens inkomster föreslår jag bl. a. att den allmänna och den särskilda kyrkoavgiften skall fastställas i lag och alltså beslutas av riksdagen (se avsnitt 3.6.7 och 3.6.8).

Öretalel för den allmänna kyrkoavgiften skall enligt 12 § lagen om kyrkli- 150

ga kostnader bestämmas sä alt kyrkofondens inkomster blir lika stora som dess utgifter. Kyrkofonden har under de senasle åren haft mycket stora underskott och kyrkofondens styrelse har därför för år 1988 föreslagit höjningar av såväl den allmänna som den särskilda kyrkoavgiften.. En höjning av den allmänna kyrkoavgiften bör för närvarande undvikas. Det nuvarande underskottet i kyrkofonden bör i stället sä långt som möjligt läckas genom begränsningar av kyrkofondens utgifter. •

Kyrkomötet (mot. 1987:95, KO 3 avsnitt 6.6) här föreslagit aU kyrkofondslagen skall ändras så att kyrkomötet får utse majoriteten av ledamö-lena i kyrkofondens styrelse. Som en kompromiss kan kyrkomötet länka sig att kyrkomötet fillförsäkras rätlen alt ulse vice ordförande.

Som motivering för inräUandet av en särskild styrelse för kyrkofondeti fr. o. m. den 1 januari 1983 angavs att kyrkan borde ges ett medinflytande över fondens förvaltning (prop. 1981/82:158 s. 32 och 52). Föredragande statsrådet fann det emellertid naturligt att staten fick utse flertalet ledamöter i styrelsen, däribland ordföranden. Vice ordförande väljs bland de ledamöler som regeringen-har utsett. Eftersom kyrkofondens inkomster till större delen består av skattemedel anscrjag inte atl det finns anledning all nu ändra på bestämmelserna om styrelsens sammansättning.

Prop.: 1987/88: 31

Mitt förslag: Ett belopp motsvarande kyrkofondens kostnader för löner m.m. åt stiftsadjunkter, kontraktsadjunkter, pastoralsadjunkler, vikarierande präster samt personalkonsulenter och biträdeshjälp ål biskoparna, samrnanlagt 130 milj. kr., samt statens och kyrkofondens kostnader för stiftsmyndigheterna skall utgå som stiftsbidrag lill sfiftssamfälligheterna och användas till löne- och förvaltningskostnader på stiftsplanet. Lönekostnaderna för pastorsadjunkter beräknas pä grundval av en antagen lika stor andel pastorsadjunkter i varje stift.

I stiftsbidragen skall vidare ingå belopp motsvarande nuvarande lönebidrag inom det särskilda utjämningsbidraget - ca 69 milj. kr. -samt kyrkofondens nuvarande kostnader - ca 12 milj. kr. - för icke prästvigda tjänstebiträden, vilka i fortsättningen skall betalas av pastoralen eller samfälligheterna själva.

Fördelningen av stiftsbidragen skall göras av kyrkofondens styrelse. Därvid skall styrelsen fastställa för varje stift hur slor del äv bidraget som stiftsstyrelsen skall dela ut som.strukturbidrag till pastoral och övriga samfälligheter i stiftet. Denna bidragsdd kan avse både vissa personalkostnader och olika aktiviteter hos kyrkliga kommuner som, beroende på deras struktur, har behov av slöd.

Sfiftsbidraget skall även innefatta medel för sekreterare ål biskopen och för domkapitlen. Kvar på kyrkofonden skall ligga kostnader för ärkebiskopsämbetets kansli och andra rikskyrkliga ändamål, lönekostnader för biskoparna, arvoden m. m. till domkapitlets.ledamöler, pensionsförmåner m. m. åt präster, kostnader för kyrkofondens förvaltning och övergångsvis även vissa kostnader för de svenska utlandsförsamlingarna.

151

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag Prop. 1987/88: 31 (betänkandet del I s. 153-154, del 2 s. 75 och 174).

Remissinstanserna: De flesta som yttrat sig över dessa förslag, lillstyrker införandet av stifts- och strukturbidrag. Dock uttalas en oro för alt modellen på sikl medför försämrade ekonomiska villkor för stiften och pastora-len/samfällighelerna. Sålunda menar vissa remissinstanser alt stiftsbidraget ärligen bör räknas upp efter någon fastställd princip. Andra, bland dem Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, menar alt del föreslagna systemet ger utrymme för godtyckliga bedömningar och efterlyser system med inbyggd automatik. Fler remissinstanser vill att kyrkofonden även i fortsättningen direkl skall svara för kostnaden för bl. a. vikarierande präster.

Skälen för mitt förslag

Beräkningen av stiftsbidragen

Jag har i del föregående utgått ifrån all nuvarande stiftsadjunkter, kontraklsadjunkter, nypräslvigda präster (pastorsadjunkter), sjukhusköm-minislrar, mililärpaslorer samt domkapitlens och stiftsnämndernas personal kan beredas anslällning hos stiftssamfälligheterna. Detta innebär alt stiftssamfälligheterna från och med den 1 juli 1989 skall betala lönekostnaderna för dessa arbelslagare. Vidare bör kostnaderna för uppdragstilllägg ål kontraktsprostar och arvoden till praktikanter saml bidrag lill predi-kohjälp i fortsättningen betalas av stiftssamfälligheterna. Belastningen pä kyrkofonden för uppräknade gruppers lönekoslnader m. m. inklusive sociala avgifter kan uppskattas till ca 160 milj. kr. innevarande år.

Nägra domkapitel har inrättat betydligt fler pasloralsadjunktstjänsler än vad del allmänna kyrkomötet räknade med när man år 1951 diskuterade principerna för inrättande av sådana tjänster. Totalt har antalet pastorats-adjunkter ökal med ca 50% under de senasle fem åren. Andelen pastorats-adjunkter i förhållande fill antalet övriga prästtjänster i sliften varierar för närvarande mellan ca 6 och ca 25 %. De stift som haft möjlighel alt anställa många pastoralsadjunkter bör inle få elt högre bidrag ur kyrkofonden än andra stift som inle varit lika attraktiva och därför har brist på präster. Vid beräkningen av stiftsbidraget bör man enligt min mening därför inle utgå från nuvarande antal pastoralsadjunkler. I slället för nuvarande kostnader för pastoratsadjunkter bör i stiftsbidraget inräknas lönekostnadema för ett anlal pastorsadjunkter motsvarande 10% av det totala antalet övriga prästtjänster i stiftet och beräknade efter den lägsta lönegrad och tjänstetidsklass som gäller för prästtjänst. Detta innebär i förhållande till kyrkofondens kostnader för nuvarande pastoratsadjunkter en besparing på ca 15 milj. kr.

Nellobdaslningen på statsbudgeten för förvaltningskostnader på stiftsplanet är idag ca 14 milj. kr. per år. Bidraget ur kyrkofonden till staten för resterande förvaltningskostnader utgör budgetåret 1987/88 ca 26 milj. kr., varav ca 2 milj. kr. avser kostnader för kyrkoherdarna för döva.

Från kyrkofonden bör utgå bidrag med enligl nuvarande lönekostnadslä
ge ca 145 milj. kr. (160-15 milj. kr.) fill stiftssamfälligheterna för all dessa 152

fortsättningsvis finansierar de överförda gruppernas lönekostnader saml Prop. 1987/88:31 lill förvaltningskostnader på stiftsplanet. För sistnämnda kostnader beräknar jag totalt ca 38 milj. kr. I detta belopp ingår kostnader för personalkonsulenter och sekreterare ät biskoparna.

Beslut om stiftsbidrag

Bidragen, som jag i likhet med kommittén kallar stiftsbidrag, motsvarar i dagslägel till övervägande del lOO-procentiga lönebidrag. Beslul om bidrag bör prövas av kyrkofondens styrelse. Säsom kommittén förutsatte bör -med undanlag för vad jag nyss föreslagit belräffande kostnaderna för pastorsadjunkter- initialt nuvarande bdaslningssiffror ulgöra fördel-ningsgrund. I forlsällningen bör nägon automatik inle förekomma ulan därpå följande år bör kyrkofondsstyrelsen besluta om bidrag där underlaget för bedömningen utgörs av dels stiftsstyrelsens planer över resursbehoven kommande verksamhetsår, dels domkapitlets beräkning av medelsbehovet för sin andel av kansliiesurserna och för den sekreterarhjälp åt biskopen, som skall belalas från stiftsbidraget. I likhet med kommittén anser jag att dessa planer bör åtföljas av yttranden häröver från svenska kyrkans centralstyrelse.

Beslul om bidrag bör fattas året före bidragsäret för atl kunna beaktas vid samfällighelernas budgelbehandling. Genom omläggningen upphör . domkapitlens nuvarande fria dragningsrätt på kyrkofonden för vissa lönekoslnader m. m., vilken har inneburit atl även pastorat med myckel god ekonomi kunnat fä prästtjänster sä gott som helt betalda ur kyrkofonden. Jag föreslår vidare att del särskilda utjämningsbidragel, som även del lill större delen utgått ulan hänsyn till pastoratens ekonomi, avskaffas och atl i stället stiftsstyrelserna fördelar bidrag ur kyrkofonden till de pastoral och övriga samfälligheter som har särskilda ekonomiska behov, framför allt på grund av de bidragsberättigade kyrkokommunernas särskilda struktur.

Strukturbidragen

Bidragen bör kunna ges lill vissa personalkostnader och olika aktiviteter på lokalplanet där behoven är särskilt slora. Anledningen till dessa kan vara en befolkningsstruktur som innebär etl ökal behov av arbelsinsatser eller medför kostnader i övrigl, l.ex. alt en kyrkokommun ligger i etl glesbygdsområde, att det i kyrkokommunen finns större institutioner och arbetsplatser, all del förekommer säsongmässiga befolkningsvariationer genom turism, särskill snabba befolkningsförändringar genom näringslivels utveckling eller en stor andel invandrare. Ell särskill slöd till cityförsamlingar för en verksamhel som riktar sig till en betydande dagbefolkning är också ell ändamål som bör kunna tillgodoses med hjälp av strukturbidraget. Den del av stiftsbidraget som skall gå fill strukturella insatser beräknar jag fill lotall 86 milj. kr. för år 1989.

De sislnämnda medlen bör fördelas pä stiften av kyrkofondens styrelse
med beaktande av hur de av stiftsstyrelserna redovisade särskilda behoven
förhåller sig till sfiftens olika skattekraft. Även om dessa medel ingår i det 153

totala stiftsbidraget bör i kyrkofondens bidragsbeslut särskilt anges hur Prop. 1987/88:31 slor dd av stiftsbidraget som skall användas för strukturella ändamål. Genom den föreslagna decentraliseringen av bidragsgivningen lill stiftsstyrelserna kommer beslut om bidrag till lokala verksamheler alt fattas av instanser som lever i närmare kontakt med de vardagliga problemen i församlingarna och som därför bättre än kyrkofondens styrelse kan bedöma i vilka pastoral och övriga samfälligheter behoven är störst.

Kyrkofondens ansvar för vissa kostnader

I likhet med kommillén anser jag atl de kyrkliga kommunerna i fortsättningen själva bör svara för vikariekoslnaderna för prästtjänster och kostnaderna för ersättningar till icke prästvigda tjänstebiträden.

Nuvarande system, som innebär en i praktiken fri dragningsrätt på kyrkofonden för sådana kostnader, är synnerligen otillfredsställande. Omläggningen innebär att även dessa kostnader i framtiden kommer alt bli föremål för en normal budgelbehandling.

Kostnaderna för biskoparnas löner och resor m. m: samt för ersättning fill domkapitelsledamöter bör säsom kommittén föreslagit belasta kyrkofonden. Enligt min mening är del en praktisk ordning om sliflsslyrelsen har hand om utbetalningen av dessa kostnader, som innevarande år uppgår fill drygl 6 milj. kr. inklusive sociala kostnader. Kammarkollegiet bör därför kunna träffa avtal med respektive stiftsstyrelse om detta. Kollegiet bör i dessa fall en eller ett par gånger per år betala ut för ändamålet erforderliga medel till stiftskanslierna.

Jag delar vidare kommitténs uppfattning all liksom hittills kostnader för pensionsförmåner åt präster och deras efterlevande samt kostnader för grupplivförsäkringar direkl bör belasta fonden. Dessa kostnader kan beräknas lill 66 milj. kr.

Även kostnaderna för ärkebiskopsämbetet bör som jag fidigare anfört (avsnitt 3.2.7) betalas ur kyrkofonden. Regeringen beslutar om anslag lill kyrkomötet och svenska kyrkans centralstyrelse saml fastställer ramarna för bidrag lill rikskyrkliga ändamäl. Del kan därför synas naturiigt all del även i fortsättningen får ankomma på regeringen all anvisa medel för ärkebiskopens kansli (ärkebiskopsämbetet) och de därmed förenade kostnaderna. De olika regeringsbesluten om anslag ur kyrkofonden bör ersättas av ell enda beslut i vilket regeringen fastställer budget för kyrkofonden. Detta togs upp i regeringens skrivelse lill kyrkomötet (s. 74) som inle redovisade nägon erinran mot en sådan ordning.

De förslag som jag har lagt fram innebär att en mängd ärenden kommer
atl överföras till kyrkofondens styrelse. Åtskilliga av dessa bereds i dag i
regeringskansliet. Dessa överföringar kommer all kräva ökade administra
tiva resurser hos kyrkofondens styrelse. Med hänsyn lill iyngden och
omfattningen av de ärenden som i framtiden skall prövas ay styrelsen bör
denna ha tillgång till elt kansli med kvalificerad administrativ arbetskraft
jämte vissa biträdesresurser. Kanslifunktionen ål styrelsen ombesörjs idag
av kammarkollegiets fondbyrå. Denna förvaltar sedan gammall kyrkofon
den och hanterar tillsammans med statistiska centralbyrån del kyrkliga '54

utjämningssystemet inom kanslifunktionens ram. I årets budgetproposition (prop. 1986/87:100 bil. 15 s. 33) föreslår jag bl.a. aU fondbyrån fr. o. m. budgetåret 1987/88 finansieras genom avgifter pä förvaltat stats-och fondkapital. Det utökade kansli som styrelsen behöver kommer främst att arbeta med frägor om den ekonomiska utjämningen i svenska kyrkan. Dessa ärenden har nära samband med fondförvaltningen, innefattande placeringsverksamhel, bokföring, redovisning, kassa- och värdepappers-hantering samt budget och budgetuppföljning m. m. Kyrkofondsslyrelsens kansli bör därför enligl min mening även i fortsäUningen knytas lill kammarkollegiet. Kyrkofondens styrelse bör träffa avlal med kammarkollegiet om hur kanslifunktionerna skall fullgöras och hur ersättning för de därmed förenade kostnaderna skall utgå.

Kyrkofonden svarar i dag för vissa kostnader för de svenska utlandsförsamlingarna. Som exempel kan nämnas kostnaderna för löner m. m. till kyrkoherdar och pastoralsadjunkler i de svenska utlandsförsamlingarna. Kyrkomötet (KUt 1987:1) har godkänt ett förslag att Svenska kyrkan i utlandet skall överta huvudmannaskapet för all verksamhet som svenska kyrkan har bland svenskar utomlands. Organisationsförändringen kommer att genomföras successivt och jag räknar därför med atl vissa kostnader för utlandsförsamlingarna tills vidare som hittills direkt skall belasta kyrkofonden.

Kostnaderna för kyrkoherdarna för döva belalas nu ur det under trettonde huvudtiteln uppförda anslaget Fl. Domkapifien och sliftsnämnderna m. m. Dessa tjänster bör som jag föreslagit i avsnitt 3.4.3 föras över lill den rikskyrkliga organisationen och avlönas av Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhel. Medelsbehovel för kyrkoherdarna för döva får beaktas när regeringen beslutar om bidrag ur kyrkofonden till stiftelsen.

I Stockholms stift finns en tjänst som stiftsadjunkt för ungerskspräkiga. Denna tjänst omfattar verksamhet även i andra stift. Jag föreslår därför all kostnaderna för tjänsten även i fortsättningen får belalas ur kyrkofonden. Även kostnaderna för andra prästtjänster, för vilka verksamhetsområdet omfattar flera stift, bör fä betalas ur kyrkofonden. Det bör ankomma på regeringen att meddela närmare föreskrifter härom.

Kostnaderna för personliga tjänster, som inrättas av arbetsvårdsskäl, bör också kunna betalas ur kyrkofonden. Delta bör gälla säväl prästtjänster som kyrkomusikertjänster. Svenska kyrkans centralstyrelse bör ha rätt att inrätta sädana tjänster till elt antal som, tillsammans med tidigare av regeringen inrättade sådana tjänster, motsvarar högst I % av det totala antalet prästtjänster i riket.

Prop. 1987/88:31

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt ulom i all utjäm- Prop. 1987/88: 31 ningsbidrag enligl kommittén bör ulgå även lill församlingar i fierförsamlingspastoral. Kommittén förutsatte en anpassning fill ett reviderat borgerligt syslem enligt skatteuljämningskommitténs förslag (SOU 1985:61) med vissa undanlag (betänkandet del 1 s. 150-151, del 2 s. 73-74 och 173).

Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna delar kommitténs uppfattning om betydelsen av del kyrkliga utjämningssystemet öch anser atl det allmänna utjämningsbidragel ulgör en av grundpelarna i detta. Vissa av remissinslanserna är kritiska mol den föreslagna generella sänkningen av skatlekraflsgarantin och menar atl inle minsl de små och skatlesvaga enheterna kan komma all drabbas. Andra remissinstanser, som ligger inom områden där skatlekraflsgarantin med hänsyn till lokala förhållanden föreslås sänkt, ullalar även kritik häremot.

Kammarkollegiet föreslår en förenkling av systemet, som innebär alt uljämningsbidrag endasl skall ulgå lill pastorat och övriga samfälligheter.

Skälen för mitt förslag: Enligt mitt tidigare redovisade förslag kommer de tyngre ekonomiska åtagandena alt bäras av pastorat och samfälligheter. Församlingarna kommer däremot i framtiden endast att svara för jämförelsevis ringa kostnader i den totala kyrkokommunala budgeten. Mitt förslag till ändringar av ansvarsfördelningen mellan pastoral och församling gär längre än kommitténs. Redan kommilléns förslag har föranlett kammarkollegiet atl föreslå att utjämningsbidrag i fortsättningen bara skall utgå till de kyrkokommuner som bär det hell dominerande ekonomiska ansvaret, d. v. s. pastoral och samfälligheter. Jag anser mig med desto starkare skäl kunna ansluta mig lill kollegiets förslag i denna del, i synnerhet som den förändrade ansvarsfördelningen medför all församlingarnas skalleuldebi-tering i framtiden måste minskas drastiskt. Härigenom skulle utjämningsbidragen till församlingarna i flertalet fall automatiskt komma alt bli för- ■ sumbart små genom systemets knylning bl. a. till kyrkokommunernas skattesats. Genom den föreslagna omläggningen uppnäs också en väsentlig förenkling av skatteutjämningssyslemet.

Kyrkomötet (KO 1987: 3 avsnitt 6.2) har ullalat att del allmänna utjämningsbidragel lill församlingarna skall bibehållas. Som motivering har bl. a. angetts att kyrkomötet avstyrkt ell överförande av folkbokföringen från kyrkan lill staten. Kyrkomötet räknar på grund av detta ställningstagande med atl kyrkan kommer att ha kvar kostnader för folkbokföringen och uttalar farhågor för de mindre församlingarnas och pastoratens ekonomi om utjämningsbidraget till församlingarna slopas. Riksdagen har emellertid beslutat om en ny organisation för folkbokföringen från och med den 1 juli 1991. Jag saknar därför anledning att frångå regeringens förslag lill kyrkomötet alt skatteutjämningssyslemet fill de kyrkliga kommunerna skall förenklas genom att utjämningsbidragen lill församlingarna slopas..

Jag vill i detta sammanhang erinra om att kyrkomötet uppdragit åt
svenska kyrkans centralstyrelsen atl fortlöpande i kontakt med regeringen
bevaka frågor som sammanhänger med skatlekraflsgarantin. Del är natur
ligt all man vid bevakningen av dessa frågor även ser på andra delar av
skatteutjämningssyslemet och atl de totala effekterna av systemet beaktas.
Jag räknar ocksä med atl kyrkofondens styrelse kommer all studera effek- 156

terna av de beslutade ändringarna i skalleutjämningssystemet och att utvecklingen av ekonomin för de flerförsamlingspastorat som har etl dåligt skalleunderlag därvid särskilt kommer att observeras.

Jag vill också framhålla att församlingarna i flerförsamlingspastorat har möjlighet alt bilda totala ekonomiska samfälligheter och all uljämningsbidrag dä beräknas pä den sammanlagda utdebiteringen lill församlingarna och pastoratet.

Del allmänna utjämningsbidragel baseras pä att de kyrkliga kommunerna garanteras en viss skattekraft i procent av medelskattekraflen i rikel. Systemet överensstämmer i princip med vad som gäller för borgerliga kommuner.

Vid införandet av det kyrkliga utjämningssystemet förutsattes att man skulle anpassa detta till en framlida revision av del borgerligt kommunala systemet. Skatlekraflsgarantin för kyrkliga kommuner ligger nu fyra procentenheter under den för borgerliga kommuner gällande skatlekraflsgarantin. Med hänsyn till den beslutade minskningen av transfereringarna lill de borgerliga kommunerna föreslär jag atl skatlekraflsgarantin för kyrkliga kommuner sänks med i genomsnitt ca 3 procentenheter.

Med tanke på att de kyrkliga kommunerna för närvarande har en mycket god ekonomi anser jag all en sädan sänkning av skattekraflsgaranlin inte skall behöva innebära alltför stora ölägenheter för pastoralen.

Nuvarande nivåer för skatlekraflsgarantin och mina förslag redovisas i följande sammanställning.

Prop. 1987/88:31

Kyrkliga kommuner i	Garanterad skattekraft
	i procent av
	medelskattekraflen:
	Nu	Förslag
Stockholms län	101	98
Uppsala län	98	95 .
Södermanlands län	98	95
Östergötlands län	98 ■	95 ■
Jönköpings län	98	95
Kronobergs län	98	95
Kalmar län utom Mörbylänga och
Borgholms kommuner	98	95
Mörbylänga och Borgholms kommuner	101	98
Gotlands län	104	104
Blekinge län	98	95
Kristianstads län	98	95
Malmöhus län	98	95
Hallands län	98	95
Göteborgs och Bohus län	98	95
Älvsborgs län	98	95
Skaraborgs län	98	95
Värmlands län	98	95
Örebro län	98	95
Västmanlands län	98	95
Kopparbergs län	101	98
Gävleborgs län	101	98
Västernorrlands län	104	101
Jämtlands län	107	104
Västerbottens län ulom Dorotea, Sorsele,
Slorumans, Vilhelmina och Åsele kommuner	110	107

157

110

116

Dorotea, Sorsele, Slorumans, Vilhelmina och
Åsele kommuner 110

110	107
113	■' 110
116	113

Norrbottens län: Bodens, Haparanda, Kalix, Luleå, Piteå och Älvsbyns kommuner

Arvidsjaurs kommun

Arieplogs kommun

Gällivare, Jokkmokks, Kiruna, Pajala,
Överkalix och Övertorneå kommuner. 119

3.6.4 Det särskilda utjämningsbidraget

Skälen för mitt förslag: Del särskilda utjämningsbidragets utformning liksom bedömningsgrunderna för .detta är ett provisorium som endast var tänkt att fungera fram till år 1985. Såsom kommillén redovisade i rapporten (SOU 1985: 1) Församlingar i samverkan har bl. a. vid behandlingen av nuvarande utjämningssystem i kyrkofondsutredningens betänkande (SOU 1981:88) Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan och i remissvaren på detta angetts atl det särskilda utjämningsbidragel i dess framlida utformning borde innehålla mer förfinade komponenter, som grundade sig på en närmare analys av de kyrkliga kommunernas verkliga kostnader. Kyrkokommittén avvisade tanken pä en sådan utredning med hänvisning till atl en tillförlifiig finansstatisfik saknas på del kyrkliga området. Vidare menade kommittén alt en kostnadsanalys dessutom skulle ta alltför lång lid i anspråk för att rymmas inom kommitténs fidsplan. Jag delar kommitténs bedömning av svårigheten all göra en sädan utredning och ifrågasätter om detta överhuvudtaget är möjligl innan de kyrkliga kommunerna infört sinsemellan jämförbara bokföringsrutiner. Med hänsyn härtill finner jag det lämpligt all -såsom kommillén föreslagit - det särskilda utjämningsbidraget las bort från del ordinarie centrala utjämningssystemet och aU i

158

3.6.5 Det extra utjämningsbidraget

Mitt förslag: Det extra utjämningsbidragel behälls med oförändrad konstrukfion men bör i fortsättningen endast utgå lill pastorat och samfälligheter. Bidraget räknas upp beloppsmässigt sä atl kyrkofondens styrelse kan stärka den grund för utjämning som själva utjämningssystemet utgör och särskilt i övergångsskedet mildra oönskade effekter som kan uppstå vid förändringarna av utjämningssystemet.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom i atl utjämningsbidrag enligt kommittén även bör ulgå fill församlingar i flerförsamlingspastorat (betänkandet del I s. 152, del 2 s. 75 och 173-174).

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks i remissyttranden frän etl par domkapitel och stiftsnämnder och lämnas i övrigt utan erinran. Domkapitlet och stiflsnämnden i Härnösand understryker att det extra utjämningsbidraget fär stor betydelse för glesbygdssliften. Domkapitlet i Lund anser atl sliflsstyrelsen pä något sätt borde få medverka vid fördelningen av bidragen.

Skälen för mitt förslag: I likhet med kommittén anser jag atl nuvarande extra uljämningsbidrag bör finnas kvar och under en övergångsperiod förstärkas.

Detta bidrag är systemels säkerhetsventil. Del ger möjlighet att rätta fill oformligheler som kan drabba vissa enskilda kyrkokommuner. För år 1987 har i kyrkofondens budget lagils upp 7 milj. kr. alt fördelas efter ansökan hos fondens styrelse som extra utjämningsbidrag. Sådana kan också ges av kyrkofondens styrelse utan särskild ansökan och kan då beräknas genom maskinella rufiner. För år 1987 fördelas ca 21 milj. kr. pä delta sätt som kompensation för utebliven skatt från juridiska personer. Kyrkofondens styrelse har räknat med att denna form av kompensation kommer all försvinna år 1988.

Den generella sänkningen av skatlekraftsgarantin och slopandet av del särskilda utjämningsbidragel innebär försämringar av utjämningseffekten. Å andra sidan kan en förbättrad utjämningseffekt uppnås dels genom en ökad samverkan mellan de kyrkliga kommunerna, dels genom bildandel av stiftssamfälligheter och dels genom de redan nämnda strukturbidragen.

159

Som kommittén föreslagit bör det dock finnas en reserv för icke förutsedda övergångskostnader. Resurser bör därför finnas så att kyrkofondens styrelse - om den anser atl det behövs - kan stärka den grund för utjämning som själva utjämningssystemet utgör och i övergångsskedet ge della en ökad effekl genom extra bidragsgivning. Kommillén bedömde behovet av medel för eU sådanl övergångsvis beviljat extra bidrag lill ca 60 milj. kr. ulöver det extra bidrag om 12 milj. kr. som kommittén kalkylerade med för är 1989. Jag finner bl. a. i jämförelse med nuvarande belastning dessa kalkyler tilltagna i överkant och anser att del bör vara fullt fillräckligt att beräkna del extra utjämningsbidragel för är 1989 till 42 milj. kr.

Som redan framgått av det tidigare anförda anscrjag alt fördelningen av extra utjämningsbidrag bör göras av kyrkofondens styrelse säsom den instans, som har den bästa totala överblicken över utjämningssystemets effekter för landets pastorat och samfälligheter.

Domkapitlets i Lund förslag alt sliflsstyrelsen på något sätt borde få medverka vid fördelningen av bidragen bör enligl min mening inle tillgodoses på annat sätt än att kyrkofondens styrelse - när den finner behov därav - bör kunna inhämta yttranden från stiftsstyrelserna i vissa enskilda ärenden.

Prop. 1987/88:31

Kyrkokommitténs förslag: Kommittén föreslår atl slalsbidragsmedd fill kyrkofonden - lill aU börja med 31 milj. kr., motsvarande vad som ulgår i kompensafion för bortfall av skall från juridiska personer - skall kunna delas ut som bidrag till mera kostnadskrävande underhåll av kyrkobyggnader. Kommittén skisserar också en länkbar handläggningsordning, enligt vilken kyrkofondens styrelse beslular om den åriiga bidragsramen. Efter ansökan och beredning inom en till kyrkofonden knuten kyrkobyggnadsnämnd beslutar kyrkofondens styrelse om bidrag (betänkandet del 1 s. 154-156, del 2 s. 75 och 174-175).

Remissinstanserna: De remissinstanser, som har berört detta förslag, fillstyrker det. Dock menar några att det föreslagna beloppet är för litet. Domkapitlet i Karistad vill atl bidragsgivningen inte skall begränsas bara till kyrkobyggnader ulan även omfatta kulturhistoriskt värdefulla prästgårdar och miljöer. Bl. a. Svenska kyrkans försarnlings- och pastoralsförbund anser att det av kommillén skisserade ansöknings- och prövningsförfarandel ger intryck av elt alllför obearbetat förslag.

Skälen för mitt förslag: Underhåll och restaurering av kyrkobyggnader är en tung post i den kyrkokommunala budgeten. Som ell led i utjämningssystemet bör kyrkofondens styrelse ges möjlighet att bidra till mera kostnadskrävande underhäll av kulturhistoriskt värdefulla församlingskyrkor.

160

Atl i dag uppskatta del ärliga behovet av bidrag ulan någon närmare inventering är inle möjligl. Del bör ankomma pä kyrkofondens styrelse all med beaktande av fondens ekonomi bestämma den ärliga ramen för dessa bidrag. Dä det dock fär anlas alt meddslillgången för dessa ändamål kommer att vara mycket begränsad, bör bidrag ges efter ungefär samma principer som då regeringen fördelar bidrag lill underhåll av domkyrkor, d.v.s. ell bidrag inom en ram av 20-80% av de totala kostnaderna. Avgörande för storleken pä bidraget bör vara den bidragssökande kyrkokommunens ekonomi. Jag är inle beredd atl utvidga bidragsgivningen till atl omfatta andra byggnader än kyrkor.

Liksom vissa remissinstanser anscrjag atl den av kommittén skisserade handläggningsordningen är alllför omständlig. Riksantikvarieämbetet bör efter samråd med svenska kyrkans centralstyrelse kunna lämna förslag till kyrkofondens styrelse om sädana bidrag. Därigenom åstadkoms på elt enklare säll än del kommittén föreslagit en allsidig belysning av bidragsbehoven. Kostnaderna för denna beredning av ärendena bör belalas av medel inom den av kyrkofondsslyrdsen fastställda bidragsramen.

Jag räknar med atl medel även kan erfordras för förebyggande åtgärder, t.ex. i form av en förstärkt rådgivning i syfte atl åstadkomma bättre kunskaper om kyrkobyggnadernas skötsel.

Prop. 1987/88:31

3.6.7 Den allmänna kyrkoavgiften

Mitt förslag: Den allmänna kyrkoavgiften som betalas av pastoraten behålls. Avgiftens slorlek skall anges i lag.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i slorl med milt förslag (belänkandet del I s. 157, del 2 s. 73 och 172).

Remissinstanserna: Den allmänna kyrkoavgiften accepteras av remissinslanserna som en av grundpelarna i utjämningssystemet.

Skälen till mitt förslag: Den allmänna kyrkoavgiften belalas i dag av pastoraten. Jag delar kommitténs uppfattning all det inle föreligger någol skäl alt ändra pä detta, eftersom pastoralen enligl förslaget ännu mera än tidigare kommer all bli de enheter som har hand om de lunga delarna av kyrkokommunens ekonomi. Betalningen av allmän kyrkoavgift är ell åläggande för pastoraten. Av konstitutionella skäl bör därför enligt min mening storleken på denna i forlsällningen anges i lag och sålunda beslutas av riksdagen. Som jag tidigare framhållit (avsnitt 3.6.1) räknar jag inte med någon åndring av den allmänna kyrkoavgiften med anledning av de förslag som jag nu lägger fram.

11 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

161

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (betänkandet dd 1 s. 157-159, dd 2 s. 73 och 172-173).

Remissinstanserna: Vissa remissinstanser föreslår alt den särskilda kyrkoavgiften hell eller delvis skall få disponeras av del egna stiftet. Andra är kritiska mol bäde nuvarande melod och kommitténs förslag fill beräkning av avgiften och menar att avgiftssystemet bör ta större hänsyn till egendomens verkliga avkastning. Nägra ifrågasätter om den särskilda kyrkoavgiften bör användas som medel för styrning av de olika formerna för placering av boställsegendomen.

Skälen för mitt förslag: Pastorat som innehar löneboställe, präsllönefond, andel i prästlönejordsfond eller präsllönefondsfastighet skall betala särskild kyrkoavgift till kyrkofonden. Den särskilda kyrkoavgiften beräknas efter viss procentsats pä de lönelillgångar pastoraten hade den 31 december 1981. För fasl egendom beräknas avgiften pä 1980 års taxeringsvärde.

Kyrkofondens styrelse har föreslagit atl den särskilda kyrkoavgiften skall höjas genom att avgiften för år 1988 bestäms med utgångspunkt från vilka tillgångar pastoraten hade den 31 december 1986. I samband därmed har vissa justeringar gjorts av avgifternas storiek. Bl. a. har föreslagils att avgifterna på fasl egendom sänks för all mildra övergången lill aktuella taxeringsvärden.

Regeringen uppdrog våren 1986 ät kyrkofondens styrelse all närmare utreda vilkel förmögenhelsvärde boställsegendomen representerade, vilken avkastning denna lämnar i dag och om åtgärder bör vidtas i syfte att erhålla en bättre avkastning. Enligl vad jag har inhämtat torde utredningen med hänsyn till sin omfattning dock inle kunna väntas vara slutförd förrän under slulel av år 1988. Frågan om hur den särskilda kyrkoavgiften skall beräknas bör prövas pä nylt när utredningen är klar. Av samma skäl som angetts för den allmänna kyrkoavgiften bör avgiftssatserna bestämmas i lag.

Kyrkokommittén har föreslagit att den särskilda kyrkoavgiften för aktier och andelar i akfiefonder samt för obligationer, föriagsbevis och konverfibla skuldebrev skall beräknas pä anskaffningsvärdet. En sådan beräkningsmetod skulle innebära slora orättvisor och jag föreslår därför all den särskilda kyrkoavgiften för dessa tillgångar beräknas på marknadsvärdet.

All såsom vissa remissinstanser har föreslagit låta den särskilda kyrkoavgiften disponeras inom del egna stiftet skulle i inte ringa män motverka systemels utjämningseffekt. Jag finner därför inle skäl att ändra på nuvarande ordning all den särskilda kyrkoavgiften helt skall utgå till kyrkofonden.

162

Kyrkokommitténs bedömning: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Kyrkokommittén har dock inte räknat med någon central arbetsgrupp (betänkandet del 1 s. 189).

Remissinstanserna: Flera remissinstanser understryker behovet av organisationskommittéer i varje stift för atl förbereda genomförande av den nya organisationen. Nägra föreslär också att stiftssamfälligheternas obligatoriska uppgifter skall bekostas ur kyrkofonden år 1989, eftersom stiftssamfälligheterna då inte uppbär några uldebiterade medel.

Skälen för min bedömning: Genomförandel av den nya organisationen förbereds av en arbetsgrupp inom civildepartementet, till vilken knufits representanter för kammarkollegiet, biskoparna. Nämnden för församlings- och pastoralsförvaltning, domkapitlen, sliftsnämnderna, Rikskommillén för stiftslingen och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Genomförandet bör ocksä förberedas av organisationskommitlér i de olika stiften. För arbetsgruppen och organisationskommittéerna erfordras medel för alt betala sammanlrädeskoslnader och ersättning lill sekreterare m. m.

Genomförandel av den nya organisationen innebär mycket stora förändringar pä lokal och regional nivä. Jag räknar därför med atl del kommer all behövas en omfallande rådgivningsverksamhet till de kyrkliga kommunerna. Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet kommer genom sin nämnd för församlings- och pastoralsförvallning atl svara för en sådan rådgivningsverksamhet. Kostnaderna för denna bör i första hand betalas av pastoralen. För utbildning av ell tillräckligt anlal kunniga rådgivare fordras emellertid vissa utbildningsinsatser, för vilka bidrag bör utgå ur kyrkofonden.

Personalulvecklingsålgärder i form av bl. a. ett antal seminarier planeras

163

förde personer som i de olika stiften har huvudansvaret för övergången lill Prop. 1987/88: 31

den nya organisationen. Della medför kostnader för konsultmedverkan

m.m.

Kostnaderna för dessa förberedelseåtgärder har för kyrkofondens del beräknats lill ca 6 milj. kr. Jag finner del svårt atl närmare ange medelsbehovel men ulgår frän att kostnaderna skall kunna täckas genom besparingar i fräga om andra ändamål som betalas ur kyrkofonden.

Sliflstingen kommer sannolikl atl finnas kvar för nuvarande uppgifter under ålminslone första halvåret 1989. Sliftslingsavgift kommer därför all på samma säll som hillills behöva erläggas för år 1989. Stiflslingen har möjlighet att genom bidrag stödja verksamhelen i de nya sfiftssamfälligheterna. Della kan vara motiverat med hänsyn lill att någon utdebitering lill stiftssamfälligheterna inle äger rum under är 1989. Stiftssamfälligheternas förvaltningskostnader för är 1989 bör i övrigt kunna läckas genom en friare disposition av stiftsbidragen under detta är.

Kostnaderna för uppbyggandet av de nya stiftskanslierna bör kunna nedbringas genom alt en del kontorsinventarier som finns hos de nuvarande slifisorganen får användas i den nya organisationen.

3.7 Egendomsförvaltningen

3.7.1 Egendomsnämnden

Mitt förslag: Sliftsnämnderna och boställsnämnderna avskaffas. För alt bl.a. fullgöra deras nuvarande uppgifter skall del i vatje stiftssamfällighet finnas en obligatorisk kommunal nämnd, egendomsnämnden.

Egendomsnämndens ledamöter och suppleanler skall väljas av stiftsfullmäktige för varje valperiod. Anlalel ledamöter skall vara minsl fem och anlalel suppleanler minsl delsamma som anlalel valda ledamöter.

Kyrkofondens fastigheter skall förvaltas av kammarkollegiet.

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer huvudsakligen med mitt förslag (betänkandet dd 1 s. 163-164, del 2 s. 77-87 och 179-185).

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas ulan erinran av flertalet remissinstanser. De som avstyrker förslaget gör del främsl med hänvisning till alt del statliga intresset i den specialreglerade egendomsförvallningen enligl förslaget förblir oförändrat och atl della bäst tillgodoses av en statlig förvaltningsmyndighet. Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund anser all pastoraten själva skall bestämma arrendevillkoren för de jordbruk de förvallar och föra sin egen talan i arrendetvister. Ett par instanser ifrågasätter behovet av en egendomsnämnd i Stockholms stift.

Bakgrunden till mitt förslag: Kammarkollegiet är central förvaltningsmyndighet med ansvar för den specialreglerade kyrkliga jorden, d.v.s. kyrklig jord enligl lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord.

164

Regionall har sliftsnämnderna och boställsnämnderna, som är statliga Prop. 1987/88:31 myndigheter, förvaltningsansvar för denna egendom. Sliflsnämnder finns i varje stift utom i Stockholms. Biskopen eller någon annan som regeringen-förordnar är ordförande. Därutöver finns fyra av regeringen utsedda ledamöter. Förutom förvaltningen av viss kyrklig egendom skall nämnden ha tillsyn över all specialreglerad kyrklig fast egendom i stiftet samt handlägga ärenden om köp och försäljning. Stiflsnämnden skall också företräda pastoraten i artendelvister. I stiften finns fiera boställsnämnder bestående av en ordförande och tvä andra ledamöler utsedda av länsstyrelsen. Boställsnämnderna är självständiga myndigheter med beslutskompetens och med rådgivande funktion gentemot pastoraten och stiftsnämnden i främst jordbruksfrågor. En central uppgift för dem är att bestämma villkoren för arrendeupplåtelse av löneboslällenas jordbruk.

Kyrklig jord är förutom prästgård och biskopsgård följande faslighels-slag:

— löneboställe, jord vars avkastning är avsedd fill avlöning av församlings
präster i ell visst pastoral.

— präsllönefondsfastighet, jord som förvärvals för medel ur flera pasto
rats präsllönefonder och vars avkastning skall bidra till lön åt försam
lingsprästerna i dessa pastoral. Prästlönefonderna förvaltas av pastora
ten och beslår av medel frän försäljning av löneboställen.

—kyrkofondsfastighet, jord vars avkastning tillförs kyrkofonden.

—församlingskyrkas faslighet, }ord vars avkastning är avsedd för församlingskyrkas behov.

—domkyrkas fastighet, jord vars avkastning är avsedd för domkyrkans behov.

Ansvaret för fastighetsförvaltningen är fördelat på följande säll. Stiftsnämnden förvallar löneboställes skog, präsllönefondsfasligheler, kyrkofondsfastigheter, domkyrkas fasligheter — ulom i Lund - och biskopsgärden. Pastoratet förvaltar löneboställes jordbruk saml prästgårdar. Församlingen förvaltar församlingskyrkas fastigheter.

Förvaltningen av den kyrkliga jorden skall inriktas pä att egendomens avkastningsförmåga tillgodogörs på ekonomiskt bästa sätt. Därvid skall naturvårdens och kulturminnesvårdens intressen beaktas i skälig omfattning. De förvallande organen skall dels verka för en rationalisering av den kyrkliga jorden, dels medverka i arbetet med strukturrationalisering av landets jord- och skogsbruk. Jag vill erinra om all kyrkofondens styrelse den 30 april 1986 fick regeringens uppdrag att utreda möjligheterna alt öka avkastningen av den kyrkliga egendomen.

Kritik har i olika hänseenden förts fram fram mol lagstiftningen om
förvaltningen av kyrklig jord. Som etl led i en strävan att förenkla förvalt
ningen av den kyrkliga egendomen upprättades i civildepartementet en
promemoria (DsC 1984: 13) om öveisyn av bestämmelserna om förvaltning
av kyrklig jord. Sedan denna remissbehandlats lämnade regeringen hösten
1986 en proposition till riksdagen med förslag bl. a. om vissa förenklingar
av förvaltningen (prop. 1986/87:13). Förslagen hade tillstyrkts av 1986 års
kyrkomöte. Nägra av dessa förslag, däribland införande av den s. k. två
instansprincipen i överklagningsärenden, träder i kraft den I januari 1988 165

(prop. 1986/87:13, KrU 8, rskr. 113). Därmed harjag fillgodosetl kommil- Prop. 1987/88: 31 tens förslag om en förenklad besvärsordning, som vunnit allmänt stöd vid remissbehandlingen. Ytterligare förenklingar har genomförts genom ändringar i förordningen (1971: 860, ändrad senast 1987: 831) om förvaltning av kyrklig jord.

Elt av förslagen i propositionen syftade lill all minska del stora anlal myndigheter som har atl befatta sig med den kyrkliga jordförvallningen. Regeringen föreslog nämligen alt boställsnämnderna skulle avskaffas och deras förvaltningsuppgifter övertas av respektive förvaltare av de olika slagen av kyrklig jord. Sålunda skulle församlingarna och pastoralen själva få bestämma villkoren för arrendeupplåtelse pä de fasligheter som de förvallar och även föra talan i arrendetvister. Härigenom skulle det kyrkokommunala inflytandet över förvaltningen av den specialreglerade kyrkliga egendomen öka. Sliftsnämnderna. skulle överta boställsnämndernas fillsynsuppgifter. Emellertid avstyrkte kulturutskottet i sin hemslällan förslaget (KrU 1986/87:8). Utskottet ansåg alt del inte fanns skäl atl föregripa den allsidiga prövning av svenska kyrkans organisation som riksdagen får göra med anledning av den vänlade propositionen med förslag om ny lokal och regional organisation i svenska kyrkan. Riksdagen biföll ulskpltets hemställan.

Skälen för mitt förslag: Genom de föreslagna obligatoriska stiftssamfälligheterna får svenska kyrkan en kyrkokommunal organisation pä stiftsplanet som representerar församlingarna (avsnitt 3.2). Stiftssamfälligheterna har miöjlighet all bygga upp en sammanhållen förvaltningsorganisation för bäde gemensamma kyrkokommunala angelägenheter och de statliga förvaltningsuppgifter som överlämnas åt samfälligheten. Flera statliga förvaltningsuppgifter förs enligl milt förslag över bl.a. från domkapitlen till stiftsstyrelserna (avsnill 3.2.5). Den nya sammanhållna organisationen bör också kunna sköta de frågor som nu stiftsnämnden och boställsnämn-. derna svarar för. Jag ansluter mig därför till kommilléns förslag all sliftsnämnderna och boställsnämnderna avskaffas och ersätts med en obligatorisk kommunal nämnd i varje stift: egendomsnämnden. Ledamöter och ersättare skall väljas av stiftsfullmäktige för varje valperiod. Anlalel ledamöler skall vara minst fem och antalet suppleanter minst delsamma som anlalet ledamöler.

Egendomsnämnderna övertar stiftsnämndernas och boställnämndernas uppgifter

Den remissbehandling av departementspromemorian (Ds C 1986: 13) som
föregick den förut nämnda propositionen (prop. 1986/87: 13) stödde försla
get alt avveckla boställsnämnderna. Uppfattningarna gick däre.mot isär i
frågan om vart deras uppgifter skulle föras. Jag stannade för en lösning
som skulle öka det lokala ansvaret för förvaltningen av den kyrkliga
jorden. Under riksdagsbehandlingen framfördes synpunkter som har mo
tiverat nya överväganden. Bl. a. uttalades farhågor för all pastoraten inle
skulle komma all bestämma arrendevillkoren pä elt tillräckligt enhetligt
och kompetent säll. Jag ansluter mig därför till kyrkokommitténs förslag 166

atl egendomsnämnderna skall överta samtliga de uppgifter som enligt lagen Prop. 1987/88: 31 (1970:939) och förordningen (1971:860) om förvaltning av kyrklig jord ankommer pä de nuvarande stifts- och boställsnämnderna. Jag vill då särskilt framhälla all de nya egendomsnämnderna till skillnad från sliftsnämnderna är kommunala organ, vars ledamöter väljs av företrädare för samtliga stiftets kyrkliga kommuner. Mitt förslag gär därför enligl min mening ändå dem till mötes som efterlyst ell ökal lokalt inflytande över förvaltningen pä stiftsplanet av den kyrkliga jorden. Samtidigt skapas förutsättningar för en enhetlig och kompetent behandling av arrendevillkor m. m. Förslaget stöds med fä undantag av de remissinstanser som yttrat sig över kyrkokommitléns förslag i denna del. Kyrkomötet har i sill yttrande (KL 1987:5 avsnitt 3.5.2) inte haft någol att erinra mol förslaget i denna del.

Samråd om arrendevillkor

Jag förutsätter atl de förslag till arrendevillkor, som egendomsnämnden skall ta ställning till, utarbetas efter samräd med de kyrkliga arrendatorer-na. Egendomsnämnden har att själv bestämma hur etl sådant samråd skall gå lill. Sådan samverkan förekommer enligl vad jag inhämtat regelmässigt och i skiftande former bl. a. inom fastighetsförvaltningarna hos nägra kommuner och universitetet i Uppsala. Jag delar också den bedömning av del stora värdet av etl organiserat samräd mellan jordförvaltare och arrendatorer, som uttrycks i en skrivelse i frågan frän Sveriges jordbruksarrendato-rers förbund. Ell sådant organiserat samråd kommer lättare till ständ i egendomsnämndens än i de enskilda församlingarnas eller pastoratens regi.

Löneboställenas avkastning ett kyrkokommunalt intresse

Några remissinstanser, bland dem kammarkollegiet, har mot förslaget att
en kommunal nämnd skall ha del regionala förvaltningsansvaret invänt alt
del statliga intresset inte ändras och att det bäst tillvaratas av en statlig
myndighet. Jag delar inle hell den uppfattningen. Innan reformen av syste
met för ekonomisk utjämning mellan församlingar och pastorat genomför
des är 1983 hade staten etl intresse av alt för kyrkofondens räkning bevaka
atl löneboställena gav skälig avkastning och atl kapitalel inle minskades.
Del fanns en nära anknytning mellan pastoralens prästlönetillgängar och
finansieringen av lönekostnaderna. De avgifter som pastoraten nu har att
betala till kyrkofonden på grundval av sill egendomsinnehav baseras när
det gäller löneboslällen på taxeringsvärden och är inte beroende av avkast
ningen. Denna är numera en allmän inkomstpost för pastoraten, som
påverkar deras ekonomi, inle kyrkofondens. Därför överväger enligl min
mening del kyrkokommunala intresset. Slalens intresse begränsar sig lill
en allmänTcontroll över alt kyrklig egendom inle förfars eller används till
andra ändamäl än del ursprungligen avsedda. Jag bedömer att statens
behov av överinseende tillgodoses med lagstiftningens riktlinjer för för
valtningen och den roll som kammarkollegiet har som överprövande myn- 167
dighet.

Kammarkollegiet skall förvalta kyrkofondsfastigheterna Prop. 1987/88: 31

Kammarkollegiet anför i sitt remissvar i fråga om kyrkofondsfastighelerna att slaten har ett behov av insyn i förvaltningen som blir svårt alt tillgodose med kyrkokommitténs förslag. Jag delar denna bedömning. Statlig förvaltningsrevision sker inte i kommunal förvaltning. I kyrkofonden finns elt kyrkokommunall men även etl betydande statligt intresse. Jag föreslår därför atl kammarkollegiet, som är förvaltare av kyrkofonden, övertar stiftsnämndernas förvaltningsansvar för kyrkofondsfastighelerna. Kammarkollegiet bör dock få en möjlighel alt uppdra ål en egendomsnämnd eller nägon annan förvaltare alt sköta den löpande förvaltningen. Jag förutsätter alt kammarkollegiet utnyttjar denna möjlighel. I samband med övertagande av dessa arbetsuppgifter bör kammarkollegiet fä räll att använda kyrkofondsmedel för att betala kostnader för utredningar i ärenden om köp och försäljning av kyrklig jord.

Egendomsnämndernas uppgifter i stort

Egendomsnämnden får med mitt förslag i huvudsak följande uppgifter:

- förteckna och ha lillsyn över den kyrkliga jorden i stiftet,

- förvalta löneboslällens skogsinnehav, präsllönefondsfasligheler, domkyrkas fastigheter och biskopsgård,

- företräda den kyrkliga jorden i ärenden om upplåtelse av vissa nyttjanderätter m. m.,

- besluta om arrendevillkor vid upplåtelse av kyrklig jord på arrende för jordbruk,

- handlägga ärenden om tillstånd till köp, försäljning och byte av kyrklig jord.

De grundläggande föreskrifterna om egendomsnämnderna och om förvaltningen av den kyrkliga jorden bör ges i en ny lag om förvaltning av kyrklig jord. De nuvarande principerna för förvaltningen av kyrklig jord påverkas inle av mitt förslag.

Ingel hindrar enligl min bedömning all sliflssamfälligheten drar nytta av egendomsnämndens särskilda kompetens och uppdrar åt den att förvalta även kyrkokommunall ägd fasl egendom som är gemensam för stiftet, t.ex. en stiftsgård.

Egendomsnämnd även i Stockholms stift

Även Stockholms stift fär enligt mitt förslag en egendomsnämnd. Dess
egendomsförvaltning sköts nu för Stockholms stifts räkning av sliftsnämn
derna i Uppsala och Strängnäs. När enligt förslaget det kyrkokommunala
inflytandet över förvaltningen stärks, är del självklart atl stiflssamfällighe
len i Stockholms stift måste göra della gällande genom en egen egendoms
nämnd. Det är visserligen riktigt, som nägra remissinstanser påpekar, atl
den kyrkliga jorden i stiftet har liteii omfattning och fordrar mindre förvalt
ningsresurser än i övriga stift. Men som jag nyss anmärkt kan egendoms
nämnden få i uppdrag alt förvalta även annan egendom. Jag förulsäller att
stiflssamfälligheten i Stockholms stift anpassar egendomsnämndens orga- 168

nisafion till de behov man har, t.ex. genom samverkan med grannstiftens Prop. 1987/88: 31 egendomsnämnder.

Egendomsnämnden har elt självständigt ansvarsområde

Egendomsnämnden blir enligl milt förslag en obligatorisk kommunal nämnd tillsatt enligt en särskild lagsfiftning. Den fär specialreglerade uppgifter, som den har ett självständigt ansvar för. Den får egna beslutsbefogenheter. Med valet av ledamöter och i viss män genom sina anslag till den organisation som den specialreglerade förvaltningen kräver kan stiftsfullmäktige utöva inflytande över verksamhetens inriktning. Däremot kan stiftsfullmäktige inle ingripa i egendomsnämndens myndighetsutövning på det specialreglerade omrädet. Dit hört. ex. nägot så grundläggande som att fastställa årsplan för förvaltningen av den kyrkliga jorden och att besluta om fördelning av vinst och förlust i skogsförvallningen. Stiftsnämndernas kompetens och rutiner förs sålunda oförändrat över till den nya organisationen.

Enligt gällande bestämmelser skall ledamöterna i stiftsnämnderna ha insikt i jordbruk eller skogsbruk eller eljest vara förfarna i allmänna värv. Flera remissinstanser har liksom kommittén föreslagit alt motsvarande krav skall ställas på ledamölerna i de föreslagna egendomsnämnderna. Jag är emellertid inte beredd atl i lag ange nägra särskilda kompetenskrav för ledamöterna i egendomsnämnden, som är en kommunal nämnd. Jag vill dock gärna framhålla att dagens stifts- och boställsnämnder representerar en myckel bred sakkunskap och personlig erfarenhet när det gäller jord-och skogsbruk och därmed sammanhängande tekniska och ekonomiska frägor. Med de uppgifter som egendomsnämnderna övertar frän den nuvarande nämndorganisationen och med de ytterligare angelägenheter som stiflssamfällighelen kan tänkas anförtro dem är behovet av kunnande och erfarenhet av de frågor som nämnden har alt sköta oförminskat. Del är enligl min uppfattning av avgörande belydelse för fastighetsförvaltningens fortsatta resultatutveckling atl den hitfillsvarande höga kompetensnivån kan bibehållas. Jag utgår därför från dels att sfiftsfullmäktige beaktar della behov när man utser ledamöter och suppleanler i sina egendomsnämnder, dels att nämnderna i sin verksamhel på olika sätt i möjlig män söker knyta till sig expertis av det slag som finns hos de nuvarande boställsnämnderna.

Personalen hos sliftsnämnderna får kyrkokommunala huvudmän

Slaten är idag arbetsgivare och stiftsnämnderna huvudmän för all personal
inom stiftsnämndernas verksamhetsområde. Stiflsjägmäslare, biträdande
sliftsjägmästare och viss annan kanslipersonal avlönas från statliga anslag.
Inläklerna av förvaltningen av bl. a. pastoratens skogar finansierar främst
personalen i skogsbruket men också ell antal administrativa tjänster. Jag
ulgår från all de anställda hos stiftsnämnderna kan beredas anställning i
den nya organisationen. Personal som nu avlönas från stafiiga anslag bör
därvid få stiftssamfälligheten som huvudman. De som idag och fortsätt
ningsvis avlönas med medel frän pastoratens skogsförvaltning fär natur
ligen egendomsnämnden som huvudman. All personal blir kyrkokommu- 169
nalt anställd.

Kyrkokommittén har inle behandlat denna fråga.

Skälen för mitt förslag: Bestämmelser om hur pastoratens andelar i präsllönefondsfasligheler och i den gemensamma förvaltningen av löneboställenas skog skall beräknas meddelas av regeringen. Dessa regler upptar en slor dd av förordningen (1971:860) om förvaltning av kyrklig jord. Stiftsnämnden skall enligl lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord fördela vinst eller förlust pä förvaltningen i förhållande till anddslal som nämnden enligt samma förordning har atl fastställa med tillämpning av där angivna beräkningsregler. Båda besluten kan överklagas till kammarrätten. Under årens lopp har kritik riktals mol såväl beräkningsreglerna som ordningen för överprövning av stiflsnämndens beslul.

Regeringen bör enligl min uppfattning inle belastas med atl utfärda de detaljerade föreskrifter som del här är fråga om. Jag föreslär därför en sådan reglering att regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer i fortsäUningen skall meddela bestämmelser för anddsberäkningen. Regeringen bör uppdra åt kammarkollegiet såsom central tillsynsmyndighet för den kyrkliga jordens förvaltning atl utfärda de närmare tillämpningsföreskrifterna. Kollegiet bör överta de nuvarande reglerna om andelsberäkning, som finns intagna i förut nämnda förordning, oförändrade i sak. Regeringen bör ge kammarkollegiet i uppgift alt bearbeta och förenkla dessa bestämmelser.

Egendomsnämndens kompelens all besluta om anddslal och om fördelning av vinst eller förlust i verksamheten skall i enlighet med grundlagen grundas på en bestämmelse i lag.

Beträffande överprövningen föreslår jag atl egendomsnämndens beslul skall få överklagas lill kammarkollegiet. Tvåinstansprincipen bör gälla även här, varför kollegiets beslut inte skall kunna överklagas. Kammarkollegiet har det centrala fillsynsansvaret för kyrklig jord, besitter hög kompelens på området och skall enligl mina förslag pröva överklaganden av andra beslul av egendomsnämnden enligt lagen och förordningen om förvaltning av kyrklig jord. Kammartätterna däremot har vid prövningen av dessa ärenden ofta fält lita till kammarkollegiets utlåtanden. Milt förslag innebär att kammarrätterna inte längre skall överpröva dessa beslut. Genom förslaget uppnäs ell enhetligare prövningsförfarande i frågor som rör förvaltningen av den kyrkliga jorden.

Vad jag nu har föreslagit kan enligt min mening innebära ytterligare etl steg i riklning mot enklare och klarare regler.

170

Kyrkokommitténs förslag: Avviker frän mitt (betänkandet del 1 s. 164, del 2 s. 79-80 och 181) i del avseendet atl skogen pä församlingskyrkofastigheter enligt kommitténs förslag skall förvallas av egendomsnämnden.

Remissinstanserna: Tillstyrker kommilléns förslag eller lämnar del ulan erinran. Några berörda församlingar avstyrker kommittéförslaget och förslår att församlingen som hittills skall förvalta all fast egendom som tillhör församlingskyrkan.

Skälen för mitt förslag: Församlingskyrkas fastighet förvaltas idag i sin helhet av församlingen. Avkastningen är avsedd för församlingskyrkans behov. Jag har tidigare (avsnitt 3.1.1) föreslagit att pastoratet skall ansvara för anskaffning och underhåll av församlingskyrkan, dess fasta inredning och annal byggnadsfillbehör, liksom för anskaffning och underhåll av övriga lokaler för församlingsverksamhet samt dessas fasta inredning och byggnadstillbehör. Pastoratet skall enligl milt förslag ocksä ansvara för anläggande och underhäll av kyrkogårdar och andra begravningsplatser samt för all personal och personaladministration.

I linje med den sålunda föreslagna formella ansvarsfördelningen mellan församling och pastorat föreslår jag all också förvaltningen av församlingskyrkas fastighet med ell undantag skall anförtros pastoratet. I konsekvens med ansvarsfördelningen bör pastoratet även förvalla fondmedel som härrör från försäljning av en församlingskyrkas faslighet. Det nämnda undantaget gäller skogen på församlingskyrkas fasligheter, som jag nu föreslår liksom hillills skall förvallas av församlingen. Skälen för delta skall jag utveckla i det följande.

I sin skrivelse till.kyrkomötet 1987: 1 föreslog regeringen i likhet med kyrkokommittén att förvaltningen av församlingskyrkornas skogsfaslighe-ter skulle överläs av egendomsnämnden, som lill skillnad från pastoraten kommer atl ha personal och utrustning för elt aktivt skogsbruk. I sill yttrande till regeringen över detta förslag föreslår emellertid kyrkomötet (KL 1987:5 avsnitt 3.5.3) att förvaltningen av församlingskyrkas skog oförändrat skall skötas av församlingen.

För egen del konstaterar jag att del mindre antal församlingar, främsl i Värmland, vars församlingskyrkor äger del mesta av landels kyrkskogar, förfogar över väl fungerande skogsförvaltningar. Då sä är fallet och eftersom frågan om kyrkskogarnas förvaltning inle är av nägon avgörande principiell betydelse vill jag inle motsätta mig den lösning i fråga om skogsförvallningen som kyrkomötet har föreslagit. De församlingar som av olika skäl finner att de inte vill bära förvaltningsansvaret för sin församlingskyrkas skog har möjlighet all hos regeringen eller den myndighel som regeringen bestämmer begära att förvaltningen ordnas på nägol annat lämpligl säll.

171

Kyrkokommitténs förslag: Överensstämmer med milt förslag (betänkandet dd 1 s. 207-208).

Remissinstanserna: Betonar vikten av förberedelsearbete i stiften och alt tillräckliga resurser ställs lill förfogande för detta.

Skälen för mitt förslag: Kyrkokommittén har lagt fram en detaljerad lidsplan för genomförandel av de omfattande reformer som kommittén har föreslagit och som jag i del föregående i allt väsentligt har anslutit mig lill. Under remissbehandlingen har inle kommil fram någol som ger mig anledning atl frångå den lidsplan som kommillén gjort upp.

Det är emellertid klart atl det under vären 1989 är nödvändigt all fatta en mängd grundläggande beslut och träffa viktiga avlal som berör de anställda såväl inom den statliga som den enskilda sektorn av stiftsförvallningen. Del är viktigt alt ell grundligt förberedande arbete har gjorts i sliften för all övergången skall kunna ske i god ordning och i en positiv anda.

Jag är medveten om all del finns oro pä många håll i stiften för de problem som kan uppstå i samband med genomförandet av de slora organisationsförändringar som jag föreslår. Jag har emellertid erfarit atl organisationskommittéer redan har tillsatts i stiften och atl en beredskap inför förändringarna häller pä all byggas upp. Under statskontorels medverkan genomför man pä initiativ av domkapitlet i Uppsala en förstudie i syfte alt bl. a. skissera modeller för den framfida organisationen och administrationen i stiften.

Jag har också tidigare (avsnitt 3.6.9) redogjort för den arbetsgrupp som regeringen beslutat tillsätta inom civildepartementet för atl fungera som ell

172

centralt samordnande organ för de rådgivnings- och informafionsinsatser Prop. 1987/88: 31 som kan behövas vid ett genomförande av reformen. Jag nämnde då ocksä atl vissa kostnader för genomförandeåtgärder - bl. a. personalutveckling m. m. - i de olika sfiflen avses kunna betalas ur kyrkofonden.

Genom de åtgärder som jag nu har redovisat bör goda förutsättningar finnas alt i samtliga sfifl förbereda övergången till den nya organisationen så all den skall kunna gä smidigt och utan större omställningsproblem för den personal som får ändrade anställningsförhållanden lill följd av reformen. Jag vill ocksä i detta sammanhang framhälla, alt även om huvudmannaskapet för förvaltningen ändras, så kommer de förvaltningsuppgifter som personalen vid stiftskanslierna i dag sysslar med alt i stor utsträckning vara likartade, om inle identiska, efter reformens genomförande.

Av specialmofiveringen lill de lagförslag som kyrkomötet haft del av och som jag lägger fram i del följande framgär när de olika moment som reformen omfattar avses träda i kraft.

Förutom de ändringsförslag lill lagar som jag nu lägger fram förutsätter reformen en rad ändringar i andra lagar och förordningar. Jag avser all snarast återkomma till regeringen med förslag till en proposition om följdlagstiftning lill kyrkoreformen. Frågan om förordningsändringar behandlas av den inom civildepartementet inrättade kyrkoförordningsgruppen (C 1986: F). Den beräknas lämna sill slutbetänkande senare i år.

4 Det kyrkliga ämbetet

4.1 Inledning

Fördelningen av normgivningskompetensen mellan staten och kyrkan sker genom atl riksdagen med stöd av punkt 10 övergångsbestämmelserna till regeringsformen delegerar normgivningskompelens lill kyrkomötet. Detta sker genom föreskrifter i lagen (1982:942) om svenska kyrkan (ändrad senasl 1985:868).

De principer som har legal till grund för bestämmandet av kyrkomötets normgivningskompelens är bl. a. följande. Pä områden där del kan finnas starka önskemål om bestämmaderält från såväl statens om kyrkans sida bör bestämmanderätten överlämnas till kyrkan endasl i de fall där kyrkans och statens intressen sammanfaller när del gäller reglernas innehåll. Om staten och kyrkan däremot har skilda uppfattningar, kan frågan inte undandras slalens bestämmanderätt (prop. 1981/82:77 s. 30, KU 36, rskr. 263; KU 1982/83: l,rskr. 1).

I den anförda propositionen — som behandlar den kyrkliga lagstiftningens anpassning lill regeringsformens huvudprinciper om normgivning - slogs fasl atl föreskrifter i fräga om kyrkans ämbeten och tjänster bör beslutas av riksdagen eller regeringen.

Kyrkomötet, svenska kyrkans centralstyrelse och biskopsmötet har vid
skilda tillfällen hos regeringen hemställt om en översyn av bestämmelserna
om obehörighet att utöva prästämbetet och om skiljande av präst frän
ämbetet. Regeringen har överlämnat framställningarna till kyrkoförfalt- 173

ningsutredningen.

Kyrkoförfaltningsutredningen har i sitt slutbetänkande föreslagit änd- Prop. 1987/88:31 ringar i regeringsformens övergångsbestämmelser som gör det möjligl för riksdagen alt i lagen om svenska kyrkan till kyrkomötet delegera rätten all meddela föreskrifter i fråga om prästämbetet. Utredningen har närmare angivit innebörden och föjderna av sitt förslag pä följande sätt (betänkandet dd 1 s. 106):

Behörigheten till det andliga ämbetet

1 ämnet prästämbetet ligger atl kyrkomötet får bestämma behörighetsvillkoren för inträde i ämbetet. Det är givet att kyrkomötet därvid måste ta hänsyn till bl. a. alt innehav av ämbetet är etl behörighetskrav för prästtjänst. Slaten kan t.ex. inle acceptera alt reglerna utformas så, all jämställdheten mellan könen skulle äventyras vid tillsättningen av prästljäns-ter. Riksdagen kan i den män del uppstår konflikter ingripa genom all meddela föreskrifter i lagen om svenska kyrkan.

Förslaget innebär all bestämmelserna i 19 kap. 1686 ärs kyrkolag om prästvigning och andra villkor för inlräde i prästämbetet kan upphävas och erätlas av inomkyrkliga bestämmelser. Detsamma gäller bestämmelserna om prästexamen och befrielse från sådan examen. Dessa bestämmelser finns nu i förordningen (1884: 13 s. 1) angäende förändrade bestämmelser om prästexamen, förordningen (1884:13 s. 2) om prästexamen och kungörelsen (1889:60) angående befrielse i vissa fall från avläggande, för inträde i prästämbetet, av prästexamen eller annat prov. Det kan dock finnas skäl att överväga en fortsatt statlig reglering av de bestämmelser om prästexamen som tar sikte på prästens allmänl samhälleliga uppgifter, t. ex. kunskaper om folkbokföring.

I ämnet prästämbetet ingår också frägan om villkoren för innehav av biskopsämbetet. Vid utformningen av eventuella regler måste kyrkomötet beakta att den som i dag får en biskopstjänst ocksä kan räkna med all automatiskt få bli vigd till ämbetet. En inomkyrklig reglering av behörigheten till biskopsämbetet får inte medföra nägon ändring i delta hänvseende.

Den statliga regleringen saknar bestämmelser om biskopsvigningen som etl villkor för utövande av biskopsämbetet, om detta inle möjligen kan anses följa av 19 kap. 1 § 1686 års kyrkolag. Bestämmelserna i 21 kap. 1686 ärs kyrkolag om vigningsakten hör redan till kyrkomötets normgivning.

Prästämbetets innehåll

Kyrkomötet bör ocksä fä föreskriva vad som enligt gällande rätt är alt anse som biskopars och andra prästers ämbetsplikt. Det är fräga om de religiösa och etiska krav som kyrkan ställer pä prästerna. Ämbetsplikten framgår av de löften som prästkandidaten avger vid prästvigningen saml av olika bestämmelser i 1686 ärs kyrkolag. Vi vill särskilt peka på prästernas skyldighet enligt 1 kap. 1 § hålla sig lill den lära och trosbekännelse som närmare anges i paragrafen, och på förbudet i 1 kap. 2 § mot atl sprida villoläror.

Förlust av prästämbetet m.m.

I ämnet prästämbetet ingår slutligen också frågan om skiljande från ämbetet och andra disciplinära åtgärder mot innehavare av ämbetet.

174

Kyrkoförfattningsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (betänkandet del I s. 59-110, del 2 s. 5-7). Utredningen - som inle behandlat frägan om diakonalel - har begränsat sill förslag till all avse normgivningen i fråga om prästämbetet.

Remissinstanserna: Utredningsförslaget tillstyrks av alla remissinstanser utom en. Några instanser menar dock atl kyrkomötets normgivningskompelens inte skall begränsas lill prästämbetet utan i stället avse det kyrkliga ämbetet. På detta sätt skulle normgivningskompetensen komma alt omfatta inle bara det traditionella präst- och biskopsämbetet utan även diakona-lets ställning i svenska kyrkan.

Skälen för mitt förslag: Förhållandel mellan staten och kyrkan är grundat på elt ömsesidigt förtroende. Normgivningsförddningen måste bygga på detta förtroende och ske utifrån praktiska överväganden om de enskilda frågornas natur och ursprung. Annars kan kyrkans bestämmanderätt lätt komma att bli illusorisk. Fördelningen av normgivningskompetensen kan då ocksä riskera att bli oförenlig med de intentioner som låg bakom 1982 års kyrkomötesreform.

Kyrkomötesreformen har, som kyrkoförfattningsutredningen påpekat, medfört atl normgivningen om prästämbetet, dvs. det andliga uppdrag som ges av kyrkan genom prästvigning, undandragils kyrkans tidigare inflytande och hell lagts under slallig beslutanderätt. Del är ostridigt att vissa stafiiga intressen gör sig gällande pä grund av det nära sambandet mellan prästämbetet och den statligt reglerade anställningen som präst. Innehav av prästämbetet är nämligen ell av behörighetsvillkoren för prästtjänst och ämbetet ulövas i de flesta fall i en anslällning som präst. Del är samfidigt uppenbart atl del med rätta finns ell starkt kyrkligt intresse atl genom inomkyrkliga bestämmelser fä reglera den för kyrkan så viktiga fräga som ämbetet utgör. Att ämbetet och tjänsten normall är förenade med varandra behöver inte nödvändigtvis förutsätta atl slalen reglerar båda områdena. Slalens intresse bör i praktiken vara koncentrerat till om en präst uppfyller de villkor som i allmänhet gäller för arbetstagare i offentlig anställning. Att sädana villkor iakttas garanteras på ett tillfredsställande sätl genom de behörighets- och ansvarsregler som gäller för anslällning som präst. Normgivningen pä delta område måste ocksä i fortsättningen ligga pä riksdagen eller regeringen.

När det gäller kyrkans andliga ämbete som sådant bör staten däremot i

175

princip vara neutral. Från kyrkligt häll har också uUryckts ell starkt Prop. 1987/88:31 önskemål om atl kyrkan ensam fär bestämma på detta område. Vissa frågor om behörigheten lill ämbetet som framslår som rent kyrkliga kan givetvis också beröra principiella frågor som jämställdhet mellan könen och vissa andra rätlvisekrav. Bl. a. av detta skäl har hovrätten för Västra Sverige avstyrkt atl normgivningskompetensen förs över lill kyrkans egna organ. Del ligger dock uppenbarligen i kyrkans intresse atl innehavaren av ämbetet motsvarar de krav som staten i sin tur har på innehavaren av en anslällning som präst eller biskop. Kyrkomötets breda representativitet och demokratiska förankring ser jag som en särskild garanti i delta sammanhang.

Statens och kyrkans uppfattning om utformningen av prästämbetet synes under nuvarande förhållanden i stort sammanfalla. Jag kan därför inte se atl några vikliga statliga intressen skulle trädas för när genom alt kyrkomötet får befogenhet att reglera ämbetsfrågan. Till della kommer all kyrkan i praktiken alltid har haft ett stort inflytande på frågor som rör ämbetet. Situationen torde därför inte på något märkbart sätt förändras genom alt den formella beslutsrätten förs över till kyrkomötet.

I likhet med kyrkoförfaltningsutredningen föreslår jag sålunda all kyrkomötet får utfärda föreskrifter om behörigheten till inträde i prästämbetet och om hur biskopsämbetet ges lill en person. Vidare fär det ankomma pä kyrkomötet alt inom vissa ramar fastställa prästämbetets innehåll, dvs. vad som skall höra till biskoparnas och övriga prästers ämbetsplikt. Slutligen bör kyrkomötet också få bestämma om disciplinära åtgärder avseende ämbetet. Detta är således de frågor som ligger inom ämnet prästämbetet och som kommer alt omfattas av kyrkomötets utökade normgivningskompelens. Utanför ämnet faller t. ex. frägor om beslutande myndighel (se avsnitt 4.4).

Frågan om diakonatei i svenska kyrkan har legal utanför kyrkoförfaltningsutredningens uppdrag. Någon stafiig reglering av diakonatei finns inte. Dess ställning har emellertid behandlats i olika inomkyrkliga utredningar och har aktualiserats vid fiera kyrkomöten under senare år; Med hänsyn härtill har nägra remissinstanser ifrågasatt den begränsning lill prästämbetet som kyrkoförfatlningsulredningens förslag innebär, även om delta enligl utredningens tolkning ocksä inkluderar biskopsämbetet i kyrkan.

Domkapitlet i Visby förordar all kyrkomötets normgivningskompelens skall bestämmas till atl avse "det kyrkliga ämbetet" och motiverar sitt förslag med atl delta ämbetes innehåll och utformning i våra dagar är föremål för viktiga ekumeniska samtal och överväganden på inlernationelll plan. Mot den bakgrunden och med hänsyn lill den fortgående debatten om. diakonalets ställning i svenska kyrkan måste del, enligl domkapillels mening, anses olyckligt, om kyrkomötets normgivningskompelens för framfiden begränsas till del traditionella präst- och biskopsämbetet. Svenska kyrkanscentralstyrdse menar atl uppenbara svårigheter skulle uppstå, om kyrkomötet endasl får kompelens alt meddela föreskrifter om en del av det som uppfattas som kyrkans ämbete.

Frågan om diakonatei ulgör en del av del kyrkliga ämbetet är huvudsak- 176

ligen av leologisk natur. Den har närmast karaktären av en lärofråga som Prop. 1987/88: 31 del bör få ankomma på kyrkan att själv ta ställning till.

Sedan är 1920 har det emellertid funnits ritualer i den svenska kyrkohandboken för diakonvigning och diakonissvigning. Sådana ritualer eller ordningar ankommer det numera på kyrkomötet att besluta om genom kyrklig kungörelse (7 § lagen om svenska kyrkan). 1987 års kyrkomöte (KE 1987: 8, kskr. 31) har också inom ramen för en ny kyrkohandbok för svenska kyrkan antagit nya ordningar för biskopsvigning, prästvigning samt diakon- och diakonissvigning. I kyrkohandboken uttalas belräffande dessa vigningshandlingar följande:

Kyrkans vigningshandlingar är ell uttryck för atl Kristus genom Anden inom Guds folk för evangeliets skull kallar människor fill livslång tjänst. Denna kallelse bekräftas genom kyrkans vigning.

Vigningarna lill biskop, präst och diakon är likvärdiga uttryck för evangeliets fullhel och för kyrkans uppdrag utifrån delta evangelium, som skall gestaltas i säväl ord som handling.

Av tradition används ordet ämbete i vår kyrka för uppgifterna alt vara präst och biskop. Andra termer som uppdrag, kall, tjänst avser all i sak uttrycka samma Kristi kallelse atl vara tjänare åt hans evangelium.

Som jag tidigare har nämnt ställer sig kyrkomötet utan erinran bakom regeringens förslag om det kyrkliga ämbetet (Reg. Skr. 1987: 5, KL 9, kskr. 12). Kyrkolagsulskottet ansluter sig i sill belänkande lill vad som läronämnden har yttrat i ärendet:

Läronämnden hälsar med tillfredsställelse det framlagda förslaget att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse skall fä meddela föreskrifter i fräga om det kyrkliga ämbetet. Det är bäde följdriktigt och naturiigt atl kyrkomötets kompelens även omfattar det kyrkliga ämbetet, eftersom delta i grundläggande avseenden bestäms av svenska kyrkans lära som redan tillhör kyrkomötets normgivningskompelens.

Jag uppfattar kyrkomötets båda nu nämnda beslut som elt uttryck för en sammanhållen syn, där man inom det i regeringsskrivelsen 1987: 5 förslagna begreppet del kyrkliga ämbetet jämställer de delvis fill sitt innehåll olika men genom vigningen anförtrodda livslånga uppdragen som biskop, präst och diakon. Kyrkomötets uppfattning stämmer överens med min.

De vigda diakoner och diakonissor som i dag är anställda i församlingarna och pastoraten har olika typer av rent kyrkokommunala tjänster. Deras anställningar är alltså inte slalligl reglerade till skillnad frän vad som i regel gäller för prästerna. Någol statligt intresse som medför aU slaten bör ha beslutanderätten i fråga om vilka bestämmelser som skall gälla för antagning och vigning av diakoner och diakonissor i svenska kyrkan eller för deras anställningar finns inle.

Del bör sålunda enligl min mening ges möjlighet för kyrkomötet all på
grundval av inomkyrkliga överväganden även kunna meddela föreskrifter
om del i dag oreglerade diakonalel. Kyrkomötets normgivningskompelens
bör därför ges en vidare ram än den som anges av kyrkoförfaltningsutred
ningen. Till kyrkomötets normgivningskompelens bör enligl mitt förslag 1

12 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 31

4.3 Behörigheten till och förlusten av prästämbetet

Mitt förslag: Gällande ordning om behörigheten till och förlusten av prästämbetet behålls till dess kyrkomötet utfärdar egna föreskrifter i ämnet.

Kyrkoförfattningsutredningens förslag: Överensstämmer med milt förslag (betänkandet del 1 s. 95—110). Utredningen föreslär dock att den nuvarande statliga regleringen upphävs i samband med införandel av den nya kyrkolag som utredningen föreslagit.

Remissinstanserna: Remissinslanserna har inte någon erinran mol förslaget.

Skälen för mitt förslag: Kyrkomötet bör enligl den nya ordningen som jag föreslär i avsnitt 4.2 få kompetens atl genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter om del kyrkliga ämbetet. I avvaktan på inomkyrkliga föreskrifter om det kyrkliga ämbetet föreslår jag all inga sakliga ändringar görs i den nuvarande ordningen. Della innebär alt bestämmelserna i 19 kap. 1686 ärs kyrkolag om prästvigning och andra villkor för inlräde i prästämbetet finns kvar. Vidare kvarstår ocksä bl.a. förordningen (1884:13 s. 2) om prästexamen. I fräga om förlust av prästämbetet gäller t.ex. all en präst som har övergett svenska kyrkans lära fär skiljas frän ämbetet. Har prästen ålagts disciplinpåföljd, kan denne förklaras obehörig att utöva ämbetet för viss lid (13 § 3 och 4 mom. 1936 års domkapildslag). De nu gällande föreskrifterna om föriust av prästämbetet föresläs tillsj'vidare bli överförda till lagen om svenska kyrkan. Detta behandlas närmare i specialmotiveringen lill den lagen (avsnitt 6.2).

Kyrkomötet (KL 1987: 5 och 9) har inle någon invändning i sak utan för endast fram vissa lagtekniska synpunkter. En del av dessa tar jag upp särskill i specialmofiveringen till präslanställningslagen (avsnitt 6.7).

4.4 Beslutande myndigheter

Kyrkoförfattningsutrednings förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Utredningen har ocksä föreslagit att beslut i frägor om inträde i prästämbetet skall vara överklagbara (betänkandet del 1 s. 95-110, del 2 s. 7 och 8).

Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks av alla remissinstanser utom en. Några remissinstanser har framhållit att kyrkomötets besvärsnämnd bör få en sådan kompetens och sammansättning alt den fyller kraven på en slufinslans.

Skälen för mitt förslag

Beslutsordtdngen

Enligt gällande ordning prövas för biskopar frägor om föriust av ämbetet av ansvarsnämnden för biskopar. För övriga präster prövas frågorna av domkapitlen. Frägan är oreglerad för diakoner och diakonissor.

Beslutsordningen och därmed sammanhörande frågor har enligl min mening ett visst samband med normgivningskompetensen. Jag föreslår därför alt föreskrifter om de organ som beslutar i frågor om inträde i och förlust av prästämbetet tas in i lagen om svenska kyrkan.

I samband med förslaget lill kyrkomötet om ändrad normgivningskompelens beträffande det kyrkliga ämbetet lade regeringen - med hänvisning fill all kyrkomötets yttrande över regeringens skrivelse 1987: 1 om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan först borde föreligga - inle fram nägol särskill förslag om beslutsordningen vid handläggningen av dessa frägor. Kyrkomötet har med anledning av en i frägan väckt motion (mot. 1987: 93, KL 9, kskr. 12) anfört följande:

Först sedan normgivningskompetensen beträffande det kyrkliga ämbetet genom nödvändiga grundlagsändringar och ändringar i lagen om svenska kyrkan har förts över till kyrkomötet kan delta ämbetes innehåll och utformning definieras i en kyrklig kungörelse. Delta kräver i sin tur noggranna överväganden. Innan så har skett bör lagregleringen av instansordningen begränsas lill alt avse del traditionella präst- och biskopsämbetet.

Domkapitlen får således även framgent en särskild sakkunskap i kyrkliga Prop. 1987/88: 31 frägor. En naturlig konsekvens av förslaget om ändrad normgivningskompelens är alt domkapitlen, inom ramen för av kyrkomötet meddelade föreskrifter om det kyrkliga ämbetet, får pröva frågor om inträde i och förlust av ämbetet även för de innehavare som fillhör diakonatet. Jag förutsätter dock all kyrkomötet i anslutning lill atl det beslular om förskrifter om del kyrkliga ämbetet också uttalar sig om vilken beslutsordning del finner lämplig även för innehavare av diakonatet. Jag lägger därför inte nu fram något förslag i frågan.

Överprövande instans

Ansvarsnämndens för biskopar och domkapitlens beslul i ämbetsfrågor överklagas enligl gällande föreskrifter hos kammarrätt och i sista instans hos regeringsrätten.

Regeringen lade inte heller fram någol förslag till kyrkomötet om instanser vid överprövning av frågor beträffande det kyrkliga ämbetet. Kyrkomötet behandlar frågorna om inträde i och förlust av ämbetet med anledning av några i ämnet väckta motioner (mot. 1986: 71, KL 1987: 2, kskr. 11 och mot. 1987:93, KL 9). Kyrkomötet pekar härvid på atl nuvarande instans-ordning inle är tillfredsställande och föreslär alt beslut om alt skilja en präst eller biskop frän prästämbetet eller atl för viss lid förklara en präst eller biskop obehörig all utöva prästämbetet skall få överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd. Besvärsnämndens beslul skall inle få överklagas.

Del måste enligt min mening i första hand vara etl inomkyrkligt intresse alt avgöra om en innehavare av det kyrkliga ämbetet inle längre skall få inneha ämbetet. Detta måste även gälla när innehavaren av ämbetet har en slalligl reglerad tjänst. Med denna utgångspunkt bör även beslut i samma frågor överprövas av en instans som har stor kyrklig kompetens och som är utsedd av kyrkans egna organ.

Frän och med år 1986 finns kyrkomötets besvärsnämnd som en myndighet under kyrkomötet. Nämndens uppgifter beslår i dag endast av alt överpröva beslut av svenska kyrkans centralstyrelse. Beslut om alt skilja någon från det kyrkliga ämbetet eller om atl för viss lid förklara denne obehörig att utöva del kyrkliga ämbetet bör också enligl min mening lämpligen kunna överprövas av den till kyrkomötet knutna besvärsnämnden. Jag föreslär all bestämmelser om detta tas in i lagen om svenska kyrkan. Besvärsnämndens beslut i dessa frågor bör som en följd av tvåinstansprincipen inle få överklagas.

Kyrkoförfatlningsutredningen har också föreslagit atl frägor om inträde i prästämbetet skall få överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd. Kyrkomötet behandlar även denna fräga (KL 1987: 9) och yttrar därvid följande:

Inträde i prästämbetet beslutas enligt den ordning som i dag gäller av biskopen och domkapitlet genom antagning och prästvigning. Biskopens och domkapitlets beslul kan inte överklagas. När del gäller återinträde i prästämbetet fallas beslutet av domkapitlet.

Domkapitlet är i sådana ärenden beslulförl endasl om biskopen är närva
rande. Delade meningar råder i frägan om beslul om återinträde i prästäm- 180

betet kan överklagas. Frågan kräver utredning och noggranna övervägan- Prop. 1987/88: 31 den. I avvaktan härpå bör nägra förslag i ämnet inte nu läggas fram.

Jag delar i allt väsenlligl kyrkomötets uppfattning. Det får närmast ankomma på kyrkans egna organ att överväga om det är behövligt och önskvärt all få överklaga beslut om inträde i det kyrkliga ämbetet. Jag lägger därför inle fram något förslag i denna fråga.

Kyrkomötets besvärsnämnd

Kyrkomötets besvärsnämnd består av en ordförande, som skall vara eller ha varil ordinarie domare, och fyra inom kyrkomötet valda ledamöler. Kyrkoförfatlningsutredningen lade inle fram något eget förslag belräffande besvärsnämndens sammansättning och arbetsformer.

Kyrkomötet lar dock med anledning av en i ämnet väckt mofion (mol. 1987:93) upp vissa frågor som rör besvärsnämnden.

I fråga om besvärsnämndens sammansättning anför kyrkolagsulskoUel (KL 1987:9) följande:

Enligt utskottets mening är det av stor belydelse att besvärsnämnden får erforderlig juridisk och leologisk kompetens för alt som slutinstans handlägga frågor om förlust m.m. av prästämbetet. För atl tillförsäkra nämnden en sådan kompelens bör kyrkomötet kunna välja ledamöler även utanför kretsen av kyrkomötesledamöter.

Med hänsyn fill karaktären av de ärenden besvärsnämnden har all handlägga bör krävas att ledamöterna fillhör svenska kyrkan. Några andra valbarhelskrav, förutom atl ordföranden skall vara eller ha varil ordinarie domare bör inte ställas upp. Enligt utskottets mening får del förutsättas alt kyrkomötet väljer ledamöter så atl nämnden får den kompelens som behövs.

För atl fä nödvändig kontinuitet på ordförandeposten anser utskottet atl besvärsnämnden bör ha en vice ordförande som är ledamot av nämnden. För vice ordförande bör — i likhet med vad som nu gäller för ersättaren för ordföranden - gälla samma valbarhetskrav som för ordföranden. För atl nämnden skall kunna fä en sä bred kompelens som möjligt bör nämnden utöver ordföranden och vice ordföranden bestå av yllerligare fyra ledamöter, för vilka väljs lika många ersättare.

Utskottet ansluter sig alltså till förslaget i motion 93 att valbarhelskraven för ledamöler och ersällare skall vara desamma som för ledamöter och ersällare i svenska kyrkans centralstyrelse. Därutöver föreslår utskottet att i nämnden väljs en vice ordförande, fyra andra ledamöler samt lika mänga ersättare. Förslaget kräver ändringar i lagen om kyrkomötet.

Kyrkomötet anhåller om sädana ändringar i lagen om kyrkomötet alt besvärsnämnden väljs i enlighet med vad ulskollel anfört.

Jiiridiska fakullelen vid universitetet i Uppsala föreslår atl i besvärs
nämnden skall ingå en biskop, i likhet med vad som gäller för ansvars
nämnden för biskopar. Även om jag finner vad fakulteten anfört tänkvärt
vill jag inte motsätta mig kyrkomötets förslag. De förändringar kyrkomötet
föreslär ulgör enligt min mening riktiga kompletteringar av kyrkoförfalt
ningsutredningens förslag. Jag förutsätter liksom kyrkolagsutskottet att 181

kyrkomötet vid sitt val av ledamöler ocksä tillgodoser det krav på leologisk kompetens som måste krävas av besvärsnämnden som slutinstans vid prövning även av frägor om del kyrkliga ämbetet. Jag föreslär därför alt kyrkomötets besvärsnämnd skall beslå av sex ledamöter som samtliga skall kunna väljas även utom kyrkomötet. Ledamöterna skall dock tillhöra svenska kyrkan. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varil ordinarie domare.

Kyrkomötet (KL 1987: 6, kskr. 24) föreslår ocksä atl beslämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken skall tillämpas vid omröstning då nämnden prövar överklaganden av frägor om att skilja en präst eller biskop från prästämbetet eller om atl för viss lid förklara en präst eller biskop obehörig att utöva prästämbetet. Jag vill även här ansluta mig till kyrkomötets förslag, som innebär alt den lindrigaste meningen skall gälla vid lika röstetal vid prövning av frägor om ämbetet. Ordningen överensstämmer med den som redan gäller för ansvarsnämnden för biskopar vid omröstning i motsvarande frågor.

Jag vill erinra om alt regeringen i proposition 1987/88: 5 om följdlagstiftning till förvaltningslagen på kyrkans område även lar upp vissa frågor som kyrkomötet väckt och som rör verksamheten hos besvärsnämnden.

Prop. 1987/88:31

Kyrkoförfattningsutrednings förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag (betänkandet del 1 s. 131-132).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har inle haft någon erinran mot förslaget.

Skälen för mitt förslag: Den föreslagna ändringen i lagen om svenska kyrkan (jfr avsnitt 6.2) beträffande normgivningen om del kyrkliga ämbetet förutsätter som framgått en ändring i punkl 10 övergångsbestämmelserna fill regeringsformen. Grundlagsändringen bör träda i kraft den 1 januari 1989. I regeringens lill kyrkomötet remitterade förslag om ändring i lagen om svenska kyrkan angavs atl ändringen borde träda i kraft den 1 juli 1989.

Lagen om svenska kyrkan skall stiftas, ändras eller upphävas på samma sätt som riksdagsordningens huvudbestämmelser, dvs. antingen genom tvä beslul av riksdagen med elt mellanliggande riksdagsval eller också genom endasl ett beslul fattat med kvalificerad majoritet. Vidare krävs atl yltrande av kyrkomötet har hämtats in. Riksdagen kan nu, om den sä önskar, som vilande anla förslaget till ändringar i lagen om svenska kyrkan. I sådanl fall kan riksdagen fatta det andra beslutet under hösten 1988 efter del alt riksdagen slutligen antagit de föreslagna ändringarna i övergångsbestämmelserna till regeringsformen.

Kyrkomötet (KL 1987:2, 6 och 9) uttalar dock all det saknas anledning atl avvakta grundlagsändringen för en ändrad inslansordning när del gäller att överklaga beslut om att skilja en präst eller biskop frän prästämbetet.

182

Kyrkomötet föreslår därför all lagändringarna i den delen träder i kraft Prop. 1987/88: 31

redan den 1 januari 1988. Jag är på denna punkt inte beredd att biträda

kyrkomötet.

Jag vill i detta sammanhang notera att kyrkomötet i ett antal punkter efterlyst kompletteringar beträffande kyrkomötets besvärsnämnds sammansättning saml vissa handläggningsfrägor och regler om bl.a. omröstningen i nämnden. Nägra av de önskade kompletteringarna avser grundläggande föreskrifter om nämndens organisation (dvs. sammansättning, beslutförhet, omröstning o.d.) varför de kräver ändringar i lag. Genom de förslag jag har lagt fram (avsnill 4.4) blir kyrkomötets önskemål i denna del i allt väsenlligl tillgodosedda. I några punkter kommer det dock an pä kyrkomötet självt att meddela de för besvärsnämndens verksamhet erforderiiga föreskrifterna genom kyrklig kungörelse (jfr prop. 1984/85:36 s. 14). Sådana föreskrifter kan kyrkomötet tidigast besluta om i augusti 1988.

Jag finner sammanfattningsvis att en lämplig tidpunkt för ikraftträdandet av ändringarna i lagen om svenska kyrkan är den 1 juli 1989.

Nägra särskilda övergångsbestämmelser föreslär jag inle. Della innebär enligl allmänna regler atl pågående ärenden hos kammarrätt och regeringsrätten skall lämnas över lill kyrkomötets besvärsnämnd efter ikraftträdandet.

De nya föreskrifter om del kyrkliga ämbetet som kyrkomötet kan komma atl meddela kräver vidare en särskild samordning med bl. a. de föreskrifter om ämbetet som nu föresläs bli intagna i lagen om svenska kyrkan. Föreskrifterna i lagen mäste således upphävas när de av kyrkomötet meddelade bestämmelserna om ämbetet träder i kraft. Ett speciellt spörsmål är också om de nuvarande föreskrifterna fortsättningsvis skall tillämpas i pågående ärenden. Detta är i sin lur beroende av hur kyrkomötet utformar sina föreskrifter och hur dessa förhåller sig till den enskildes intresse av atl fä bli bedömd enligt de nya eller äldre bestämmelserna. En lösning på dessa frägor går inle att få förrän kyrkomötet har meddelat sina föreskrifter. Jag måste alltså återkomma lill frågorna i ett senare skede.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom civildepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i regeringsformen,

2. lag om ändring i lagen (1982: 942) om svenska kyrkan,

3. lag om ändring i lagen (1982: 943) om kyrkomötet,

4. domkapitelslag,

5. kyrkofondslag,

6. lag om förvaltningen av kyrklig jord,

7. präslanslällningslag,

8. församlingslag,

9. kyrklig indelningslag.

Del under 1 angivna förslaget har upprättats i samråd med jusfitieminis
tern. 183

Vissa av förslagen innehåller föreskrifter som normalt bör granskas av Prop. 1987/88: 31 lagrådet. Emellertid är lagstiftningsfrågan av sädan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Vidare skulle lagrådets hörande fördröja lagstiftningsfrågans behandling sä alt avsevärt men skulle uppkomma. Lagrådets yttrande bör därför inte inhämtas.

6 Specialmotivering

6.1 Förslaget till lag om ändring i regeringsformen

Föreskrifterom medlemskap i svenska kyrkan meddelas genom lag, som stiftas av riksdagen med samtycke av kyrkomötet.

Grundläggande föreskrifter om prästtjänster i svenska kyrkan och om biskopar och domkapitel samt andra föreskrifter om kyrkomötet än som avses i första stycket medddas i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. Detsamma gäller grundläggande föreskrifter om organisationen av myndigheter under kyrkomötet och om den kyrkliga egendom som är avsedd för svenska kyrkans verksamhet. Föreskrifter som innebär ändring av det ändamål för vilkel den kyrkliga egendomen är avsedd meddelas dock genom lag, som stiftas pä samma sätt som lagen om svenska kyrkan.

I fråga om ändring eller upphävande av lag som avses i första-tredje styckena gäller vad som är föreskrivet om stiftande av sådan lag.

Denna punkt innehåller bestämmelser om hur lag stiftas i vissa ämnen på det kyrkliga området.

Enligt gällande lydelse av tredje stycket skall grundläggande föreskrifter
om bl. a. stiftsmyndigheter meddelas i lag som stiftas av riksdagen efter
yUrande av kyrkomötet. Av förarbetena lill lagrummet framgår att med
begreppet stiftsmyndigheter avses biskopsämbetena, domkapitlen och
sfiftsnämnderna (prop. 1981/82: 77, KU 36, rskr. 263, KU 1982/83: 1, rskr.
1). Dessa är statliga f�