Regeringens proposition 1987/88:26

om ändring i rättegångsbalken

(advokatfrågor) l'987/88:26

Regeringen föreslår riksdagen atl anta del förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel den 8 oktober 1987.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Sten Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås några ändringar i rättegångsbalkens regler om vilka som fär bli ledamöter av Sveriges Advokatsamfund.

Advokatsamfundels styrelse föreslås få rätt att medge undantag från kraven på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för den som vill bli svensk advokat. Det nuvarande ovillkorliga kravet på svensk juridisk examen behålls däremot.

Enligt förslaget skall styrelsen också kunna tillåla att en advokat som upphör alt vara svensk medborgare får kvarstå som ledamot av samfundet.

Det nuvarande kravet på att ha uppnått 25 års ålder för att få inträde i Advokatsamfundet föreslås slopat.

Slutligen föreslås en justering av de i rättegångsbalken uppställda kraven på atl den som vill bli advokat skall ha genomgått viss utbildning utöver att ha avlagt juridisk examen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

1 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 26

Till ledamot av advokatsamfundet får endasl den antas som är svensk medborgare, har hemvist inom riket och fyllt tjugufem år samt avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov och förvärvat sådan praktisk utbildning, som föreskrivs i samfundets stadgar. Han skall ha gjort sig känd för redbarhel och även i övrigt bedömas lämplig att utöva advokatverksamhet.

Till ledamot av advokatsamfundet får endasl den anlas som /. är svensk medborgare,

2. har hemvist / Sverige,

3. har avlagt de kunskapsprov som är föreskrivna för behörighet till domarämbete,

4. har genomgått för advokatverksamhet erforderlig praktisk och teoretisk utbildning,

5. har gjort sig känd för redbar-hel, och

6. även i övrigt bedöms lämplig att utöva advokatverksamhel.

Advokatsamfundets styrelse får i enskilda faU medge undanlag från antagningskraven såvitt gäller första stycket 1 och 2.

Den som är omyndig eller försatt i konkurs får inte antas lill ledamot. Inte heller får den antas lill ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354) otn förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m. m. är förbjuden att utöva rådgivningsverksamhet.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får inte antas fill ledamot; inle heller den som annars är anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos annan enskild än advokat, om inte advokatsamfundels styrelse medger undanlag. Vad som nu sagts gäller dock inle befattningshavare vid allmän advokatbyrå.

7 §2

Advokat, som i sin verksamhel uppsåtligen gör orätt eller som eljest förfar oredligt, skall uteslutas ur advokatsamfundet. Äro omständigheterna mildrande, må i stället varning tilldelas honom.

Åsidosätter eljest advokat de plikter, som åvila honom som advokat, må varning eller erinran meddelas honom. Äro omständig-

En advokat, som i sin verksamhel uppsåtligen gör orätt eller som annars förfar oredligt, skall uteslutas ur advokatsamfundet. Är omständigheterna mildrande,/år i stället varning tilldelas honom.

Åsidosätter en advokat annars sina plikter som advokat, får varning eller erinran meddelas honom. Är omständigheterna synnerligen

Nuvarande lydelse

heterna synnerligen försvårande, må han uteslutas ur samfundet.

Tilldelas advokat varning, får han, om särskilda skäl föreligger, även åläggas all utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtonlusen kronor.

Föreslagen lydelse

försvårande, får han uteslutas ur samfundet.

Tilldelas en advokat varning, får han, om det finns särskilda skäl, även åläggas att utge en straffavgift lill samfundet med lägst ettusen och högst femlonlusen kronor.

Prop. 1987/88:26

Upphör advokat att vara svensk medborgare eller Inträder belräffande honom sådan omständighet, atl han enligl 2 § andra eller tredje stycket icke må antagas lill ledamot av samfundet, vare han skyldig alt genast utträda; gör han del ej, förordne styrelsen om hans uteslutning. Samma lag vare, om advokat flyttar ur riket och styrelsen ej medgiver, att han må kvarstå såsom ledamot av samfundet.

I beslul, varigenom någon uleslu-fits ur samfundet, må förordnas, atl beslutet genast skall gå i verkställighet.

Brott mol tystnadsplikt enligt 4 § första stycket tredje meningen må ej åtalas av annan än jusfitiekanslern. Åtal må väckas endast om del är påkallat från allmän synpunkt.

Inträder beträffande en advokat sådan omständighet atl han enligl 2 § tredje eller fiärde stycket inle får antas till ledamot av samfundet, är han skyldig all genast utträda ur samfimdet. Om han inte gör det, skaU styrelsen förordna om hans uteslutning. Detsamma gäller, om en advokat upphör att vara svensk medborgare eller flyttar ur riket och styrelsen inte medger atl han får stå kvar som ledamot av samfundet.

I beslul varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas att beslutet genast skall verkställas.

Brott mol lystnadsplikt enligl 4 § första slyckel tredje meningen får inte åtalas av annan än justitiekanslern. Åtal/år väckas endasl om det är påkallat från allmän synpunkt.

Justitiedepartementet Prop. 1987/88:26

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 september 1987

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Leijon

Lagrådsremiss om ändring i rättegångsbalken (advokatfrågor)

1 Inledning

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund har i skrivelser lill justitiedepartementet den 7 februari 1985 och den 14 maj 1987 hemställt om vissa ändringar i 8 kap. 2 och 7 §§ rättegångsbalken (RB). Ändringsförslagen innebär bl. a. atl man slopar den nedre åldersgränsen för inträde i Advokatsamfundet, som är 25 år, och att samfundets styrelse ges möjlighet alt meddela dispens från kraven på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för alt bli advokat. Styrelsen har vidare hemställt om fastställelse av vissa ändringar i 3 och 48 §§ i samfundets stadgar.

1985 års framställning har remissbehandlats. Yttranden har avgelts av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), domstolsverket, slatens invandrarverk, Svea hovrätt, Uppsala tingsrätt, Norrköpings fingsrätt, Göteborgs tingsrätt, länsrätten i Stockholms län, Sveriges domareförbund och JUSEK. RÅ har bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholms åklagardistrikt och Göteborgs åklagardistrikt saml från länsåklagarna i Älvsborgs län och Värmlands län.

Frågan om alt slopa kravet på svenskt medborgarskap för alt bli advokat har även övervägts av diskrimineringsulredningen (A 1978:06), som i delbetänkandet (Ds A 1984:6) Om utlänningars rättsliga ställning föreslog atl kravel på svenskt medborgarskap för bl. a. advokater skulle avskaffas. Utredningens förslag remissbehandlades och lades till grund för en proposition (prop. 1985/86:7) om utlänningars rättsliga ställning. Under hänvisning till förevarande lagstiftningsärende förklarade föredraganden, slalsrådel Gradin, alt hon inle var beredd alt föreslå några ändringar med anledning av utredningens förslag när det gällde advokaterna (prop. s. 26).

Jag avser all nu la upp de frågor i Advokatsamfundets förslag som kräver lagstiftning. Jag kommer all senare för regeringen anmäla frågan om all fastställa de stadgeändringar som samfundet beslutat om.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels styrelsens skrivelse den 7 februari 1985 med bilagor som bdaga 1 , dels utdrag ur Advokatsamfundets fullmäktiges protokoll från sammanträdel den 30 maj 1986 med bilagor som

2 Allmän motivering

2.1 Utgångspunkter

RB:s reglering av advokatväsendel bygger på att advokatverksamhel är en fri yrkesutövning. Syftet med regleringen är alt fillgodose allmänhetens behov av kvalificerade ombud och rällegångsbiträden. För atl uppnå delta syfte har föreskrivits alt del skall finnas etl allmänl advokatsamfund med stadgar fastställda av regeringen och således med en offenfiigrätlslig karaktär. Endasl den som är medlem i Advokatsamfundet får kalla sig advokat. För medlemskap uppställs vissa kompetenskrav. Tillsyn över ledamöternas verksamhet utövas i princip av medlemmarna själva genom styrelsen och en disciplinnämnd. Men även JK har viss lillsyn över advokatverksamheten och får ingripa om han anser att en advokat har brustit i sina skyldigheter som advokat. Mot styrelsens och disciplinnämndens beslut kan i vissa fall talan föras i högsta domstolen.

Alt advokatkåren uppfyller högt ställda krav på omdöme och kunnighet är en viktig del av vår rättssäkerhet och ofta en förutsällning för människors skydd i rättsliga angelägenheter. De kompetenskrav som en inträdes-sökande måsle uppfylla för alt få inträde i Advokatsamfundet syftar lill atl säkerställa atl endast den som besitter tillräckliga kunskaper och i övrigt är lämplig för advokatyrkel skall få bli advokat. På motsvarande sätl skall reglerna om disciplinära åtgärder medverka fill alt den som är advokat på ell tillfredsställande sätt sköter sin uppgift att tillhandagå allmänheten.

Samtidigt som kraven på den som vill bli eller är advokat således syftar till alt i den rätlssökande allmänhetens intresse upprätthålla en hög kvalitet inom advokatkåren får villkoren inte utformas på sådant sätt att någon som i och för sig är lämpad atl vara advokat onödigtvis uteslängs från advokatyrket. I detta sammanhang kommer också den av diskrimineringsulredningen behandlade frågan om i vilka fall det är befogal all ha särbestämmelser för utländska medborgare in i bilden.

2.2 Medborgarskap och hemvist

Mitt förslag: De generella kraven på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för den som vill antas till ledamot av Advokatsamfundet behålls. Samfundels styrelse får dock rätt att medge undantag från dessa antagningskrav. En advokat som upphör alt vara svensk medborgare skall i princip vara skyldig atl utträda ur samfundet. Om han inte gör det skall han uteslutas, såvida inte styrelsen medger att han får stå kvar som ledamot av samfundet. Motsvarande regler gäller redan i dag för en advokat som flyttar ur riket.

Gällande ordning: I dag råder ett ovillkorligt krav på svenskt medborgar- Prop. 1987/88:26 skåp och hemvist i Sverige för den som anlas till ledamot av Advokatsamfundet (8 kap. 2 § första stycket RB). Upphör en advokat att vara svensk medborgare är han skyldig att genast utträda ur samfundet. Om han inte gör del skall styrelsen utesluta honom. Den omständigheten att en advokat flyttar utomlands och alltså upphör att ha hemvist i Sverige innebär däremot inte ovillkorligen all han är skyldig att utträda ur samfundet. I detta fall kan styrelsen medge att han får slå kvar som ledamot (8 kap. 7 § femte stycket RB).

Enligt 8 kap. 8 § RB får den som vägrats inträde i Advokatsamfundet eller uteslutits ur del föra talan mot beslutet vid högsta domstolen. Besvär anses dock inle kunna föras över alt styrelsen vägrar dispens från antagningskrav enligt t.ex. 8 kap. 2 § RB och inte heller över all styrelsen vägrar advokat alt kvarstå i samfundet trots alt han flyttat utomlands (lagrådet i NJA II 1943 s. 84 och NJA 1957 s. 629).

Även rättegångsombud skall vara svenska medborgare med hemvist i Sverige (12 kap. 2 § RB). Dessa krav är dock inte ovillkorliga utan rätlen får tillåta även andra atl vara ombud om del är lämpligt med hänsyn till målels beskaffenhei och övriga omständigheter.

Till offentlig försvarare skall förordnas en advokat som är lämplig fill det (21 kap. 5 § RB). Om det föreligger särskilda skäl får rätlen dock utse en annan lämplig person, som avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov.

Tidigare förslag: Diskrimineringsulredningen (A 1978:06) föreslog som jag tidigare nämnt i betänkandet (Ds A 1984:6) Om utlänningars rättsliga ställning att kravet på svenskt medborgarskap för advokater skulle avskaffas. Ett villkor för att en utländsk medborgare skulle kunna bli advokat föreslogs dock vara atl denne vid tiden för-ansökningen ägde fast hemvist i Sverige sedan minst tre år. Vidare föreslog utredningen dels att endasl den som är svensk medborgare skulle få förordnas lill offentlig försvarare i mål som rör rikels säkerhet och liknande mål, dels att samtliga ledamöter i rättshjälpsnämnd - av vilka två skall vara advokater — skulle vara svenska medborgare. Utredningen föreslog inle några ändringar i fråga om övriga antagnings villkor som bl.a. innebär atl den som vill bli advokat måste ha avlagt svensk juridisk examen.

Förslaget alt avskaffa kravel på svenskt medborgarskap för advokater fick ett blandat mottagande under remissbehandlingen. Flertalet av de remissinstanser som gick in på frågan var negativa. Sålunda avstyrkte bl.a. domstolsverket, RÅ, Advokatsamfundet och kammarrätten i Jönköping förslaget.

I propositionen 1985/86:7 om ufiänningars rättsliga ställning anförde föredragande statsrådet i denna del följande.

För att bibehålla medborgarskapskravet för advokater som huvudre
gel talar bl. a. den centrala roll som advokaterna spelar inom det svenska
rättsväsendet. Det behov som kan finnas av all låta utländska medborgare
bli advokater i Sverige är inle så starkt att det bör medföra att detta krav
helt avskaffas. Behovet skulle i stället, som några remissinstanser också
påpekat, kunna tillgodoses genom att möjligheter lill dispens införs.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund har i en den 1 mars 1985 till Prop. 1987/88:26 justitiedepartementet inkommen skrivelse hemställt om ändringar i rättegångsbalken och, under förutsättning av fullmäktiges beslut, om fastställelse av ändrad lydelse av stadgarna för samfundet. Förslaget innebär bl.a. att advokatsamfundels styrelse skall kunna medge undanlag från kravel på svenskt medborgarskap och bosättning inom riket. Framställningen bereds f. n. i departementet.

Frågan om hur en dispensregel närmare bör vara utformad kommer atl övervägas inom jusfifiedeparlemenlet under den fortsatta beredningen med anledning av advokatsamfundets skrivelse. Därvid får även behovet av eventuella följdändringar i fråga om reglerna för offentliga försvarare och i rättshjälpslagen (1972:429) prövas. Jag är därför inte beredd att nu föreslå några ändringar med anledning av utredningens förslag i de delar som här har berörts. Det kan nämnas att utredningens förslag till ändringar i rätishjälpslagen även omfattas av rällshjälpskommilténs förslag till lag om rättshjälp i dess betänkande (SOU 1984:66) Den allmänna rättshjälpen, vilket f. n. övervägs inom justitiedepartementet.

Advokatsamfundets förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: De flesta har ingenting att erinra mot Advokatsamfundets förslag. Ett par instanser är dock posifiva endast såvitt avser möjligheten att dispensera från kravet pä hemvist i Sverige men anser att det ovillkorliga kravet på svenskt medborgarskap för advokat bör behållas. Svea hovrätt anser sig inle utan stöd av närmare utredning kunna ta ställning till frågorna om dispens från kravet på svenskt medborgarskap och hemvist inom riket i sådana fall då den inträdessökande både är utländsk medborgare och har hemvist utom riket. Hovrätten har däremot ingenting att erinra mot en dispensmöjlighet för en svensk medborgare som saknar hemvist i Sverige eller mol att en utländsk medborgare som stadigvarande vistas i Sverige får inträde i samfundet. Länsrälten i Stockholms län avstyrker att kravel på svenskt medborgarskap för ledamot av samfundet slopas och ställer sig tveksam till att en dispensmöjlighet införs från kravet på att en inlrädessökande har hemvist i Sverige då en ansökan prövas.

Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande ordning kan den som inte är svensk medborgare eller som saknar hemvist i Sverige inte bli ledamot av Advokatsamfundet. Så snart det brister i den ena eller båda av dessa förutsättningar saknar det således helt belydelse om en person i övrigt uppfyller de krav som uppställs för att bli advokat, t. ex. att ha avlagt en svensk juridisk examen.

Med den utvidgning av de intemafionella kontakterna som skett under senare år kan de nuvarande reglerna om medborgarskap och hemvist ha nackdelar i vissa fall.

En invandrare kan ha starka personliga motiv för att behålla sitt medborgarskap i ett annat land även om han har skaffat sig en svensk utbildning och avser atl vara yrkesverksam här.

Det blir vidare allt vanligare att svenska advokater som sysslar med
inlernationell affärsjuridik söker sig utanför det egna landels gränser. Det
är då ibland ett önskemål för de svenska advokaterna att bli antagna som
ledamöter av ett utländskt advokatsamfund, något som i sin tur kan aktua- 7

lisera frågan om ömsesidighet i regelsystemen.

En utländsk medborgare som har avlagt en svensk juridisk examen och Prop. 1987/88:26 är verksam på en svensk advokatbyrås filialkontor utomlands kan också ha ett intresse av att få bli svensk advokat. Del kan alltså inte uteslutas all det finns fall där det är ändamålsenligt all även en utlänning som saknar hemvist i Sverige får bli svensk advokat.

När del gäller kravel på hemvist i Sverige kan det givetvis också förekomma atl en person med svenskt medborgarskap, som stadigvarande är bosatt utomlands och arbetar på ett filialkontor till en svensk advokatbyrå, önskar bli medlem i det svenska advokatsamfundet. Del nuvarande kravel på hemvist i Sverige medför atl en inträdessökande som tjänstgör som biträdande jurist vid etl filialkontor i ullandel måste återvända till Sverige i sådan tid atl han hinner få hemvist här innan hans ansökan om inträde behandlas i samfundet.

Dessa exempel visar enligt min uppfattning att det finns anledning atl överväga om det finns tillräckligt starka skäl för att behålla de ovillkorliga kraven på svenskt medborgarskap och hemvist i Sverige för den som vill vinna inträde i Advokatsamfundet.

I propositionen om utlänningars rättsliga ställning framhölls atl den centrala roll som advokater spelar inom del svenska rättsväsendet talar för atl kravet på svenskt medborgarskap för advokater behålls som huvudregel. Jag delar den uppfattningen. Det behov som kan finnas av alt låta utländska medborgare bli advokater i Sverige är inte så starkt atl det bör medföra atl detta krav helt avskaffas.

Motsvarande kan sägas i fråga om det nuvarande obligatoriska kravet på hemvist i Sverige. Atl en advokat har hemvist här är av belydelse bl.a. med hänsyn till att han härigenom får svara i rättegångar inför svensk domstol. Atl generellt slopa kravet på hemvist skulle därför kunna medföra processuella nackdelar för bl.a. klienterna till advokater med hemvist utomlands. Samtidigt finns det inle heller något praktiskt behov av alt generellt slopa hemvislkravet.

Det behov som finns av alt i vissa fall låta utländska medborgare eller personer med hemvist utomlands bli ledamöter av Advokatsamfundet kan i stället - som samfundet föreslår - tillgodoses genom en möjlighet för samfundet atl vid behandlingen av en inlrädesansökan ge dispens från kravel på svenskt medborgarskap och/eller svenskt hemvist.

Det är å andra sidan varken behövligt eller lämpligt att personer utan varje anknytning till Sverige blir ledamöter i Sveriges Advokatsamfund. Redan kravet på svensk juridisk examen för att få bli advokat - etl krav som det inle är aktuellt att rubba på — utgör givetvis en viss garanti för att sökanden har anknytning lill Sverige. Det bör dessutom krävas alt sökanden i del enskilda fallet även i övrigt kan visa sådan anknytning lill Sverige all del är sakligt befogat alt han blir svensk advokat trots bristen på svenskt medborgarskap och/eller hemvist. Som exempel på fall där del kan övervägas att bevilja dispens får jag hänvisa till de situationer jag nyss nämnt.

Ett par remissinstanser har varil negativa vad gäller att öppna en möjlig
het att samtidigt dispensera från såväl kravet på svenskt medborgarskap
som kravet på hemvist i Sverige. Man ifrågasätter dels behovet av en I

sådan dispensmöjlighel, dels samfundets styrelses möjlighet att utöva lill- Prop. 1987/88:26 syn över en i utlandet bosatt utländsk ledamot.

Den som ansöker om inträde i Advokatsamfundet och blir ledamot åtar sig frivilligt att följa samfundets stadgar och därmed också atl underkasta sig eventuella disciplinära åtgärder. För möjligheterna att komma lill rätta med ett indisciplinärl handlande av en advokat har det knappast någon avgörande belydelse om advokaten är svensk eller ufiändsk medborgare. Inle heller kan den omständigheten att advokaten är bosatt utomlands i sig vara avgörande, så länge han har kvar någon form av anknytning till Sverige; del bör i del sammanhanget påpekas att Advokatsamfundet redan i dag har möjlighet att medge en advokat som flyttar utomlands atl kvarstå i samfundet.

Jag vill understryka att del endasl sällan torde förekomma fall då en utländsk medborgare som är bosalt utomlands har en svensk juridisk examen och har en sådan anknytning lill Sverige atl det är motiverat att han får bli ledamot av Advokatsamfundet. Med hänsyn till vad jag tidigare anfört angående del krav på ömsesidighet som kan komma att väckas för att svenska advokater skall få bli ledamöter i ulländska samfund kan det emellertid inte uteslutas alt en sådan dispensmöjlighet kan ha etl värde. ; Alt göra undantag för dessa situationer skulle dessutom komplicera regleringen på ett säll som knappast är motiverat. Jag delar därför samfundets uppfattning all dispensmöjlighelen bör omfatta även utländska medborgare med hemvist utomlands.

Som jag nämnde nyss kan Advokatsamfundet - genom sin styrelse -redan nu medge alt en svensk advokat som flyttar utomlands får kvarstå som ledamot i samfundet. Som en följd av den nu föreslagna möjligheten att som ledamöter anta utländska medborgare med svenskt eller utländskt hemvist bör styrelsen i fortsättningen även kunna medge att en advokat som inte längre är svensk medborgare får fortsätta atl vara ledamot i samfundet. Möjligheten att medge den som förlorar sitt svenska hemvist att fortsätta vara advokat bör i fortsättningen även gälla en advokat som är utlänning och som flyttar från Sverige till utlandet.

Som påpekats tidigare anses den dispensprövning som förekommer redan nu helt åvila Advokatsamfundets styrelse. Styrelsens beslut i en dispensfråga får sålunda inle överklagas till högsta domstolen. Även frågan om en advokat som flyttar utomlands skall få kvarstå som ledamot i samfundet är undantagen från högsta domstolens prövning. Enligl min mening saknas del anledning att inta någon annan ståndpunkt när det gäller den nu föreslagna dispensprövningen. Liksom i de redan nu förekommande dispenssiluationerna bör det ankomma uteslutande på samfundels styrelse alt göra de nödvändiga avvägningarna. Inle heller i dessa fall bör således frågan om att bevilja dispens eller frågan om undanlag från huvudregeln om uteslutning ur samfundet vid flyttning utomlands kunna bli föremål för prövning i högsta domstolen.

Om det blir möjligl alt dispensera från kraven på svenskt medborgarskap
och hemvist i Sverige saknas del anledning alt föreslå någon ändring vad
beträffar möjligheten alt uppträda som ombud i rättegång. Redan i dag får
den som är utlänning och saknar hemvist i landet vara rättegångsombud 9

om rätlen med hänsyn till målels beskaffenhei och övriga omständigheter Prop. 1987/88:26 anser det lämpligt (12 kap. 2 § andra slyckel RB).

Enligt 21 kap. 5 § första stycket RB skall till offentlig försvarare förordnas "advokat, som finnes lämplig därtill". Diskrimineringsulredningen ansåg, som jag tidigare nämnde, att den föreslagna möjligheten för utlänningar att bli advokater krävde elt uttryckligt förbud för utlänningar att vara offentliga försvarare i bl. a. mål som rör rikets säkerhet.

Liksom diskrimineringsutredningen anscrjag all det i sådana mål som är känsliga med hänsyn till rikels säkerhet i allmänhet är olämpligt alt en utländsk medborgare är offentlig försvarare med den möjlighet att la del av hemlig information som etl sådant förordnande medför. Enligt min mening är det emellertid inle nödvändigt med en uttrycklig reglering i detta hänseende. Redan den nuvarande lydelsen av 21 kap. 5 § första stycket RB ger tillräckliga möjligheter för domstolen alt låta bli atl förordna en utlänning som offentlig försvarare i sådana mål där det skulle vara olämpligt med hänsyn till rikets säkerhet.

Diskrimineringsutredningen ansåg vidare atl den som inte är svensk

medborgare inle bör vara behörig som ledamot i rättshjälpsnämnderna och

.besvärsnämnden för rättshjälpen. Enligt utredningen gör dessa organs

domstolsliknande funktion all ledamolskap i dem bör förbehållas svenska

medborgare.

En rättshjälpsnämnd beslår av en ordförande som skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv, saml fyra andra ledamöter. Av dessa skall två vara advokater medan de övriga två skall vara svenska medborgare och myndiga. Besvärsnämnden för rättshjälpen består av ordförande och sex andra ledamöter. Ordföranden och ytterligare en ledamot skall vara lagfarna och erfarna i domarvärv. Av övriga ledamöter skall två vara advokater och de ålerstående tre vara svenska medborgare och myndiga.

Möjligheten alt meddela dispens från kravel på svenskt medborgarskap för advokater kan anlas komma alt utnyttjas i så begränsad omfattning alt det enligl min uppfattning saknas anledning atl nu uppställa ett krav på att advokatledamöterna i rättshjälpsnämnderna eller besvärsnämnden skall vara svenska medborgare.

Advokater får, liksom biträdande jurister på advokatbyråer, bevilja allmän rättshjälp i vissa angelägenheter. Atl bevilja allmän rättshjälp är en sådan förvaltningsuppgift som enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen kan överiämnas till en enskild individ. Eftersom det är fråga om en uppgift som innefattar myndighetsutövning skall detta ske med stöd av lag. Lagstödet finns i rätishjälpslagen (1972:429).

Enligt min mening utesluter inte den nämnda bestämmelsen i regeringsformen att en förvaltningsuppgift överiämnas till en enskild individ som inle är svensk medborgare. Så har redan skett exempelvis i fråga om biträdande jurister på advokatbyråer, som inte behöver vara svenska medborgare för atl få bevilja rättshjälp, och i fråga om notarius publicus, som får ta upp växel- och checkprotester.

Av anförda skäl anser jag inte att möjligheten att dispensera från svenskt
medborgarskap kräver någon ändring såvitt avser rätten för advokat all
bevilja allmän rättshjälp. 10

2.3 Åldersgränser

Mitt förslag: Det nuvarande kravel på att ha uppnått 25 års ålder för alt få inträde i Advokatsamfundet slopas.

Advokatsamfundets förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft någonting att erinra mot all den nedre åldersgränsen avskaffas.

Skälen för mitt förslag: Genom en lagändring år 1973 (prop. 1973:30, JuU 17, rskr. 168, SFS 1973:239) togs del tidigare kravet på minst 25 års ålder bort beträffande lagfarna domare. Regeln ansågs inte längre fylla någon praktisk funktion (prop. s. 66).

När del gäller advokater innebär redan de uppställda kraven på juridisk och annan utbildning att inträde i samfundet i allmänhet inte kommer i fråga för andra än personer som uppnått 25 års ålder. Det finns emellertid knappast anledning att för denna yrkeskategori behålla den uttryckliga åldersgränsen. Jag instämmer därför i Advokatsamfundets uppfattning, vilken lämnats utan erinran vid remissbehandlingen, atl åldersgränsen kan slopas.

I sin ursprungliga framställning ville Advokatsamfundet att en övre åldersgräns för inträde i samfundet skulle införas. I denna del bemöttes förslaget i huvudsak negativt av remissinstanserna. Samfundets fullmäktige har också i sitt beslut förkastat förslaget om en övre åldersgräns. Jag har ingen anledning att på eget initiativ ta upp frågan om en övre åldersgräns för inträde i Advokatsamfundet.

2.4 Utbildningskrav

Mitt förslag: Det nuvarande kravet på att den som antas till ledamot av Advokatsamfundet skall ha genomgått "sådan praktisk utbildning, som föreskrivs i samfundels stadgar" ändras till ett krav på alt sökanden skall ha förvärvat "erforderiig praktisk och teoretisk utbildning".

preciserat vilken form av utbildning som avses, dels atl endast kurser i Prop. 1987/88:26 advokaletik och liknande bör komma i fråga som obligatoriska.

Skälen för mitt förslag: Del nuvarande i lag uppställda kravet på praktisk utbildning motsvaras av den i stadgarna (3 § första slyckel 4) angivna förutsättningen atl lill ledamot får antas endast den som "under minst fem år på fillfredsställande sätt utövat praktisk juridisk verksamhet, varvid han under minsl tre år skall hava ägnat sig ål att yrkesmässigt tillhandagå allmänheten antingen såsom biträde hos advokat eller å rättshjälpsanstalt eller för egen räkning".

Advokatsamfundet anordnar sedan många år tillbaka regelbundet prepa-randkurser angående bl. a. advokatelik och advokatekonomi. Enligl samfundet är värdet av dessa kurser allmänt omvittnat. All göra dessa kurser obligatoriska för dem som önskar inträde i Advokatsamfundet har därför från samfundets sida bedömts som en åtgärd som är ägnad all främja en god standard på advokatkåren.

Med hänsyn till det allmänna intresset av en yrkesskicklig, omdömesgill och rättrådig advokatkår delar jag samfundels uppfattning atl del för alt upprätthålla en god advokalslandard är lämpligt att uppställa krav även på viss teoretisk utbildning ulöver den juridiska universitetsutbildningen. Behovet av kurser i advokatyrkets etik och teknik har utan tvivel ökat under senare år till följd av att många som söker inträde i samfundet inte har fullgjort den praktiska utbildningen vid någon advokatbyrå utan bedrivit egen juridisk verksamhel.

Av regeringsformen följer all normgivande verksamhel inte kan delegeras fill andra än regeringen och myndigheter. Advokatsamfundet är inte att jämställa med en myndighet, och det är därför numera inle möjligl att i lag uppdra åt samfundet atl i sina stadgar föreskriva viss utbildning som villkor för ledamolskap. Villkoren bör således framgå av lagen. Jag föreslår därför atl det i fortsättningen i RB anges att den som vill bli ledamot av samfundet skall ha genomgått erforderlig praktisk och teoretisk utbildning.

Del åligger samfundets styrelse att vid prövning av om en sökande skall få bli advokat ta ställning till om han uppfyller lagens krav på utbildning. För atl uppnå en enhefiig och förutsebar tillämpning av lagens krav i detta hänseende bör samfundet, liksom hillills, i sina stadgar kunna precisera vilken utbildning man anser all en sökande bör ha för att uppfylla kravet på erforderlig praktisk och teoretisk utbildning.

Den av mig föreslagna regleringen innebär den praktiska skillnaden gentemot dagens konstrukfion att den som blir vägrad inträde i samfundet på den grunden att han enligt samfundets mening inle uppfyller kraven på utbildning kan överklaga samfundels beslut till högsta domstolen. Högsta domstolen får då la ställning lill om de av samfundet uppställda kraven kan anses stämma överens med lagens krav på utbildning.

2.5 Lagtekniska frågor Prop. 1987/88:26

Reglerna i 8 kap. 2 och 7 §§ RB bör ändras i enlighet med det sagda. Dessutom bör vissa språkliga ändringar göras i paragraferna.

3 Ikraftträdande

De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1988. Några särskilda övergångsbestämmelser torde inle behövas.

4 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

lag om ändring i rättegångsbalken. *

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4 .

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådels yttrande inhämtas över förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Lagrådet Prop. 1987/88:26

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-09-30

Närvarande: f.d. jusfitierådel Hult, justitierådet Freyschuss, regeringsrådet Bouvin.

Enligl protokoll vid regeringssammanträde den 24 september 1987 har regeringen på hemslällan av statsrådet Leijon beslutat inhämta lagrådels yttrande över förslag lill lag om ändring i rättegångsbalken.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ann-Louise Eksborg.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

Enligt rättshjälpslagen (1972:429) får allmän rättshjälp i vissa rättsliga angelägenheter beviljas av advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå. Fråga är här om en ål enskilda individer överlämnad förvaltningsuppgift, som tillika innefattar myndighetsutövning.

I lagrådsremissen har föredraganden funnit att möjligheten att dispensera från kravet att advokat skall vara svensk medborgare inle kräver någon ändring i rätishjälpslagen beträftande rätten för advokat atl bevilja rättshjälp.

Regeringsformens huvudstadgande, när det gäller möjligheten atl anförtro förvaltningsuppgifter åt andra än svenska myndigheter, återfinns ill kap. med rubriken Rättskipning och förvaltning. Enligt 11 kap. 6 § tredje stycket kan förvaltningsuppgift överlämnas lill bolag, förening, samfällighet, stiftelse eller enskild individ. Innefattar uppgiften myndighetsutövning skall det ske med stöd av lag.

Av betydelse i sammanhanget är emellertid också vissa bestämmelser i 10 kap. med rubriken Förhållandet till andra stater. Enligl 10 kap. 5 § tredje stycket kan rättskipnings- eller förvaltningsuppgift, som inte direkt grundar sig på regeringsformen, genom beslul av riksdagen överlåtas till annan stat, till mellanfolklig organisation eller lill utländsk eller internationell inrättning eller samfällighet. Riksdagen får också i lag bemyndiga regeringen eller annan myndighet all i särskilda fall besluta om sådan överlåtelse. Innefattar uppgiften myndighetsutövning, skall riksdagens förordnande ske genom ett beslut, varom minsl tre fjärdedelar av de röstande förenar sig. Riksdagens beslut i fråga om sådan överlåtelse kan också fattas i den ordning som gäller för sfiflande av grundlag.

I belysning av innehållet i 10 kap. 5 § tredje stycket synes 11 kap. 6 § tredje stycket innebära, att överlämnande av förvaltningsuppgift kan ske fill enskild individ även i fall där denne inte är svensk medborgare. Så synes också ha skett beträffande exempelvis konsuler, notarii publici och biträdande jurister på advokatbyråer; i dessa fall har inle uppställts något krav på svenskt medborgarskap hos den som anförtros förvaltningsuppgift.

Från nu angivna utgångspunkter delar lagrådet föredragandens uppfatt
ning, att rättshjälpslagen inte behöver ändras i förevarande sammanhang.
Även i övrigt lämnar lagrådet det remitterade förslaget ulan erinran. 14

Justitiedepartementet Prop. 1987/88:26

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 1987

Närvarande: statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om ändring i rättegångsbalken (advokatfrågor)

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslul om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 24 september 1987) över förslag lill

lag om ändring i rättegångsbalken.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

I lagrådsremissen uttalades alt möjligheten att dispensera från kravel atl advokat skall vara svensk medborgare inle förulsälter någon ändring i rätishjälpslagen belräffande rätlen för advokat att bevilja rättshjälp. Lagrådet har efter en ingående redogörelse för vad regeringsformen föreskriver när det gäller möjligheten att anförtro förvaltningsuppgifter åt andra än svenska myndigheter sagt sig dela uppfattningen atl rätishjälpslagen inte behöver ändras i förevarande sammanhang. Även i övrigt har lagrådet lämnat förslaget utan erinran.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen att anla del av lagrådet granskade förslaget med en ändring av redaktionell nalur.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att anla del förslag som föredraganden lagt fram.

Bilagal Prop. 1987/88:26 Till Juslitiedeparlementet

Sveriges Advokatsamfunds styrelse får härmed hemställa om ändring av bestämmelserna i 8 kap. 2 § och 7 § 5 stycket rättegångsbalken avseende antagande av ledamot av advokatsamfundet.

Ärendets hlttdlsvarande behandling inom advokatsamfundet

Antalet personer som söker inträde i Sveriges Advokatsamfund har ökat markant under senare år. Det kärva arbetsmarknadslägel för nyblivna jurister har fått som följd att en allt större del, numera drygl fio procent, av de sökande saknar erfarenhet från arbete vid domstol eller advokatbyrå. De har sålunda inte den traditionella grunden i form av notariemeritering och genomgången praktik vid advokatbyrå. Detta har ingivit betänkligheter och har föranlett advokatsamfundet att överväga vilka åtgärder som kan vidtas för atl upprätthålla en god advokalslandard. Etl väsentligt led i sådana strävanden har varil alt tillse alt kraven på dem som söker inträde i samfundet får en lämplig avpassning samt att prövningen av deras inträdesansökningar grundas på en tillfredsställande utredning. I samband därmed har även en allmän översyn av antagningsreglerna befunnits behövlig.

En inom samfundet tillsatt kommitté (inlrädeskommiltén) med uppdrag all företa översyn av reglerna för antagande av ledamot av advokatsamfundet redovisade i belänkande den 3 februari 1982 sill arbete till samfundets styrelse. Kommittén förordade atl viss skärpning av inträdeskraven skulle eftersträvas och all man samlidigl från samfundets sida borde söka lämna blivande sökande hjälp att nå erforderliga kvalifaktioner. Vid sin behandling av kommilléns förslag beslöt styrelsen att, till den del kommitténs överväganden berörde ändringar i rättegångsbalken eller samfundets stadgar bordlägga ärendet med uppdrag till presidiet atl överväga behovet av ytterligare utredning.

Den 8 april 1983 beslöt styrelsen på förslag av presidiet utse en arbetsgrupp bestående av advokaterna Claes Beyer, Sture Larsson och Torslen Roos, som skulle överväga förslag lill ändringar i vissa närmare angivna hänseenden i antagningsreglerna i rättegångsbalken och advokatsamfundets stadgar. Arbetsgruppen framlade resultatet av sill arbete för styrelsen den 14 december 1984.

Av inträdeskommilténs betänkande och arbetsutskottets skrivelse framgår att följande ändringar i antagningsreglerna är påkallade.

1. I bestämmelsen om hur den treåriga kvalifikationstiden skall fullgöras (3 § första stycket punkt 4 i samfundets stadgar) bör orden "såsom biträde hos advokat" ersättas med formuleringen "som anställd hos advokat", vilket skulle klargöra att regelrätt anställning fordras.

2. I nyssnämnda bestämmelse bör ulrycket "rältshjälpsanstalt" ändras lill "allmän advokatbyrå" i anslutning till rättshjälpslagens terminologi.

3. Möjlighet bör öppnas för styrelsen atl medge dispens från kravet i 3 § 17

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 26

första stycket i stadgarna atl sökanden yrkesmässigt skall tillhandagå Prop. 1987/88:26

allmänheten i rättsliga angelägenheter vid tidpunkten för ansökningens

prövning.

4. En övre åldersgräns av 60 år bör införas för dem som söker inträde i samfundet. Nuvarande nedre åldersgräns av 25 år bör avskaffas.

5. Möjlighet för styrelsen att lämna dispens från kravet på att inträdessökanden skall vara svensk medborgare bör införas.

6. Möjlighet för styrelsen all lämna dispens från kravet på hemvist inom rikel bör införas.

7. Införande av krav på alt inträdessökanden skall ha genomgått av samfundet anordnade preparandkurser.

I samtliga hänseenden krävs ändringar i samfundets stadgar (3 §). Förslagen under punkterna 4—7 förutsätter dessutom ändring av 8 kap. 2 och 7 §§ räUegångsbalken.

Terminologiska ändringar i 3 § samfundets stadgar

För närvarande föreskrivs i 3 § första stycket punkt 4 i samfundets stadgar att sökanden under minst tre år skall ha ägnat sig åt atl yrkesmässigt tillhandagå allmänheten "antingen som biträde hos advokat eller å rältshjälpsanstalt ellerför egen-räkning". Alternativet "som biträde hos advokat" bör istället formuleras "som anställd hos advokat". Härigenom skulle bättre än för närvarande klargöras att det inle kan godtas att treårstiden upptas av Ijänstgöring på advokatbyrå utan regelrätt anställning.

I 3 § första stycket punkt 4 i stadgarna bör vidare uttrycket "rättshjälps-anstalt" ändras lill "allmän advokatbyrå" för anpassning lill rättshjälpslagens terminologi.

Kravet på atl sökanden "yrkesmässigt lillhandagår allmänheten"

Av bestämmelserna i 3 § första stycket i samfundets stadgar följer att sökanden skall yrkesmässigt tillhandagå allmänheten vid lidpunkten för ansökningens prövning.

Bestämmelsen har vållat praktiska svårigheter för sökande som tidigare, varil ledamot och som önskat uppta egen advokatverksamhet i direkt anslutning lill återgången från annan juristtjänst. För atl uppfylla ifrågavarande krav i stadgarna har vederbörande sökande hittills varit tvungen atl först antingen ta tillfällig anställning som biträdande jurist under ansökningens behandling eller att öppna juridisk byrå ulan alt kunna använda advokattiteln.

Arbetsgruppen har iakttagit att sökande, som bör vara klart berättigade all vinna inträde, drabbas av ifrågavarande regel. Förhållandel utgör en formell komplikation som bör undanröjas.

Åldersgränser vid inträde i samfundet

För vissa statliga och kommunala uppdrag finns en övre åldersgräns vid 70

år. Så t. ex. är den som uppnått sådan ålder inte valbar till nämndeman vid 18

domstol. Med hänvisning därtill har ibland från domslolshåll uttalats att Prop. 1987/88:26

förordnande som försvarare eller dylikt inte bör ges ål advokat som fyllt 70

år.

Del kan erinras om att samfundets stadgar fram lill år 1944 under 3 § upptog en bestämmelse av följande lydelse: "Den som infill 55 års ålder ägnat sig huvudsakligen åt annat än advokatverksamhel rnå ej ulan synnerliga skäl antagas till ledamot".

Det föreslås all en övre åldersgräns av 60 år införs för den som söker inträde i advokatsamfundet. Samfundets styrelse bör emellertid ha möjlighet atl lämna dispens från ålderskravet. Dispensmöjligheten bör huvudsakligen tillämpas för den som tidigare varit ledamot av samfundet. Även andra fall kan tänkas där dispens skulle kunna lämnas. Det förutsätts emellertid att dispensmöjligheten kommer alt tillämpas restriktivt. Den nya regeln bör införas i 8 kap. 2 § rättegångsbalken (förslagsvis som elt nylt andra stycke) och i 3 § första stycket i samfundels stadgar.

Det framslår som lämpligt att i detta sammanhang slopa det nuvarande kravet på 25 års ålder för inträde. Denna undre åldersgräns har visat sig inte fylla någon praktisk funktion.

Samma motivering anförde departementschefen i del förslag som ledde till att ålderskravel för domare avskaffades (prop. 1973:30 sid. 66).

Skulle införandel av den föreslagna nya åldersgränsen i 8 kap. 2 § rättegångsbalken ske på del redaktionella sätt som föreslås i bilaga 1 härtill, påkallar åtgärden en följdändring i 8 kap. 7 § femte stycket rättegångsbalken.

Kravet på att inträdessökanden skall vara svensk medborgare

På senare tid har i skilda sammanhang framförts uppfattningen att tiden är mogen att slopa kravet i 8 kap. 2 § rättegångsbalken och 3 § samfundets stadgar på alt advokat skall vara svensk medborgare. När del gäller person med medborgarskap i annal nordiskt land kan kravet på svenskt medborgarskap framstå som opåkallat. För inle så länge sedan fann sig en norsk jurist förhindrad atl vinna inträde i samfundet trots atl hon väl behärskade svenska språket, hade svensk examen och uppfyllde inträdeskraven i övrigt.

Ell totalt slopande av kravel på svenskt medborgarskap skulle enligt samfundets mening leda för långt. Samfundets styrelse bör ha möjlighet all efter prövning i varje enskilt fall medge dispens från medborgarskapskravet. Del kan i sammanhanget konstateras att de nordiska ländernas advo-katorganisalioner har ovillkorliga krav på inhemskt medborgarskap.

Del blir allt mer vanligt atl advokater med verksamhet inom internatio
nell affärsrätl söker sig utanför del enga landets gränser. Inom EG-länder
na diskuteras sedan länge villkoren för advokats etablering inom annat
medlemsland. Svenska advokater har upprättat filialer i bl.a. England,
Frankrike, Nederländerna, Schweiz och USA. I dessa sammanhang är det
ibland ett önskemål för berörda svenska advokater att bli antagna som
ledamöter av utländsk advokatorganisation. Detta aktualiserar i sin tur
ofta frågan om reciprocitet i regelsystemen för berörda länders advokater. 19

Med hänsyn därtill är det att föredra all kravet på svenskt medborgarskap Prop. 1987/88:26 bibehålls men görs dispensabelt. På så sätt har advokatsamfundet lättare att stödja sina medlemmars expansion på den utländska marknaden.

Kravel på hemvist inom riket

De nämnda bestämmelserna i rättegångsbalken och samfundels stadgar upptar kravet på att inträdessökande skall ha hemvist här i landet.

Som nyss nämnts bedriver åtskilliga svenska advokatbyråer verksamhet vid filialkontor i utlandet. En inträdessökande, som tjänstgör som biträdande jurist vid något av dessa kontor, måsle med hänsyn lill nu gällande regler återvända till Sverige i sådan lid att han hinder la hemvist där innan hans ansökan om inträde behandlas i samfundet. Av praktiska skäl bör del sålunda föreligga möjlighet för styrelsen atl medge dispens från kravel på hemvist inom riket.

Som jämförelse kan här nämnas att bestämmelsen i 8 kap. 7 § femte stycket rättegångsbalken medför skyldighet för advokat som flyttar ur riket att utträda ur advokatsamfundet, såvida dess styrelse inte medger atl han får kvarstå som ledamot av samfundet. För den som antagits till ledamot av samfundet finns sålunda redan möjligheten till dispens.

Införande av krav på alt inträdessökande skall ha genomgått av samfundet anordnade preparandkurser

Advokatsamfundet anordnar sedan många år tillbaka regelbundet preparandkurser angående advokatelik och advokatekonomi samt angående försvararuppdragel. En ny kurs av samma karaklär i ämnet "Äktenskapsrätt" för blivande advokater har nyligen introducerats. Nyttan av atl genomgå dessa kurser är allmänl omvittnad. Att göra dessa kurser obligatoriska för dem som önskar inlräde i advokalsamfundet har därför bedömts vara en åtgärd som är ägnad att främja en god advokatstandard.

Kurserna anordnas för närvarande två gånger per år. Avsikten är atl alla som önskar genomgå kurserna skall kunna beredas plats vid dessa. Kursavgifterna hålls på en nivå så alt de inle skall kunna avskräcka någon från dellagande.

Självfallet kan situationer uppkomma där inträdessökanden visar sig ha tillägnat sig de baskunskaper som förmedlats vid kurserna på annat sätt än genom deltagande i dem. Med hänsyn därtill bör del föreslagna kravet på atl sökanden skall ha genomgått av samfundet anordnade preparandkurser göras dispensabelt.

Om den föreslagna ändringen i antagningsreglerna genomförs bör kostnaderna för preparandkurserna fortsättningsvis bäras av samfundet.

SpråkUga justeringar

Det synes lämpligt att samtidigt med ovan föreslagna sakliga ändringar även företa terminologiska och andra språkliga ändringar i 8 kap. 2 § rättegångsbalken.

Enligt 52 § i samfundets stadgar ankommer det på samfundets fullmäkli- Prop. 1987/88:26 ge all besluta om stadgeändringar. Innan sådant beslut fallas skall tillfälle beredas samfundels avdelningar all på avdelningsmöte behandla föreliggande förslag och avge yltrande däröver. För att fullmäktiges beslut om stadgeändring skall vinna omedelbar giltighet förutsätts atl det fattats med kvalificerad majoritet.

Styrelsen avser atl förelägga fullmäktige de här ovan angivna förslagen till ändringar i stadgarna för behandling vid årets ordinarie sammanträde den 31 maj 1985. Stadgeändring som då beslutas av fullmäktige skall för alt bli gällande fastställas av regeringen. Sladgeändringsfrågan är denna gång kopplad till frågan om ändringar i rättegångsbalken. Med hänsyn därtill och lill den tid en sådan lagstiftningsfråga kan väntas kräva tillåter sig samfundet att redan nu hos regeringen aktualisera förevarande ärende.

Styrelsen får sålunda anhålla om regeringens åtgärder för vidtagande av de ändringar i 8 kap. 2 och 7 §§ rättegångsbalken som framgår av bilaga 1 härtill. Vidare anhåller styrelsen, under förutsättning av fullmäkfiges bifall till ändringsförslagen, om fastställelse av 3 § i stadgarna för Sveriges Advokatsamfund i den lydelse som framgår av bilaga 2 härtill.

Stockholm den 2 februari 1985

FÖR SVERIGES ADVOKATSAMFUNDS STYRELSE

Sven Harald Bauer

Bengt Bergendal

3 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 26

BU.l Prop. 1987/88:26

Förslag till ny lydelse av 8 kap. 2 § och 7 § femte stycket rättegångsbalken

2§

Till ledamot av advokatsamfundet får anlas endast den som avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov och förvärvat sådan utbildning som föreskrivs i samfundels stadgar. Han eller hon skall ha gjort sig känd för redbarhel och även i övrigt finnas lämplig all utöva advokatverksamhel. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får inle anlas till ledamot.

Såvida advokatsamfundets styrelse inte medger undanlag får lill ledamot anlas endast den som är svensk medborgare och bosall inom riket och som inte har fyllt 60 år.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får inte anlas lill ledamot. Den som annars är anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos annan enskild än advokat får inte antas till ledamot såvida inte advokatsamfundets styrelse medger undanlag. Vad som nu sagls gäller dock inle befallningshavare vid allmän advokatbyrå.

(Femte stycket:) Upphör advokat att vara svensk medborgare eller inträder beträffande honom sådan omständighet, alt han enligl 2 § icke må antagas lill ledamot av samfundet, vare han skyldig alt genast utträda; göre han det ej, förordne styrelsen om hans uteslutning. Samma lag vare, om advokat fiyttar ur riket och styrelsen ej medgiver, att han må kvarstå såsom ledamot av samfundet.

Bd.2 Prop. 1987/88:26

Förslag tid ny lydelse av 3 § stadgarna för Sveriges Advokatsamfund

Till ledamot av samfundet må antagas allenast den som yrkesmässigt lillhandagår allmänheten i rättsliga angelägenheter och

1. är svensk medborgare med hemvist inom rikel,

2. ej fyllt 60 år,

3. avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov,

4. därefter under minst fem år på tillfredsställande sätt utövat praktisk juridisk verksamhet, varvid han under minst tre år skall hava ägnat sig åt att yrkesmässigt tillhandagå allmänheten antingen som anställd hos advokat eller å allmän advokatbyrå eller för egen räkning,

5. genomgått av samfundet anordnade preparandkurser för inträdessökande samt

6. gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt finnes lämphg att utöva advokatverksamhet.

Om särskilda omständigheter därtid föranleda må tid ledamot antagas sökande, som icke utövar eller utövat praktisk juridisk verksamhet av sådant slag eller under sådan tid som i första stycket punkt 4 sägs. Delsamma gäller den som icke uppfyller kraven i första stycket punkterna 1, 2 och 5. Ej må den antagas till ledamot som är omyndig eller i konkurstillstånd. Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmänna åklagare eller utmätningsman må ej antagas till ledamot. Ej heller må fill ledamot antagas den som eljest är anställd i statens eller kommunens tjänst eller hos annan enskild än advokat, med mindre styrelsen medgiver undantag. Vad som sagls nu gäller dock ej befattningshavare vid allmän advokatbyrå.

Bilaga 2 Prop. 1987/88:26

Protokoll fört vid ordinarie möte med SVERIGES ADVOKATSAMFUNDS FULLMÄKTE i Kommunaltjänstemannaförbundets sessionssal, Kungsgatan 28 A, Stockholm, fredagen den 30 maj 1986 kl. 10.00

16 §

Ändrade regler om antagande av ledamot. Styrelsens reviderade förslag lid ändring av 3 § i samfundets stadgar, m. m.

Till grund för ärendets behandling låg en skrivelse, vilken fogas härtill
såsom........ bilaga 2.

Claes Beyer presenterade de föreslagna ändringarna och betonade härvid, med särskild tanke på förslaget om införande av en övre åldersgräns vid 65 år, vikten av att fullmäktige kunde komma fram till ell beslul varom lämligen allmän enighet rådde.

Den härpå följande debatten gällde i första hand 65-årsregeln. Allan Linden yrkade avslag på styrelsens förslag i denna del. I sin motivering härför gjorde han sig till tolk för den kritik som kommit till uttryck inom Västra avdelningen. Enligt denna var det av mindre betydelse huruvida åldersgränsen sattes vid 60 eller 65 år. Det avgörande var att man ej borde acceptera en dispensregel, vars tillämpning uteslutande skulle bestämmas av styrelsen, utan rätt för sökanden att få dess avgörande överprövat. Kritik mol åldersgränsen framfördes även av Stig Rindborg, Göran Ltiter-kort och Anders Wlkare, medan Per Björkman, Bengt Elfgren och Magnus Lindahl ultalade sitt stöd för styrelsens förslag.

Även Göran Ramberg förklarade sig i princip gilla styrelsens förslag. Han menade emellertid atl man borde söka finna en samlande lösning på frågan. Under hänvisning till den åldersregel, som fram till år 1944 fanns i samfundets stadgar, föreslog han alt fullmäktige skulle besluta om följande regel, vilken öppnade möjlighet till överklagande:

"Den som intill 65 års ålder ägnat sig huvudsakligen ål annat än advokatverksamhel må ej utan särskilda skäl antagas lill ledamot."

Magnus Bongenhielm anförde som ett ytterligare skäl för att inte införa någon övre åldersgräns förhållandet all del i gällande antagningsregler finns ett verksamhelskrilerium. Den verksamhet som en sökande ägnar sig åt vid ansökningstillfället skall ha sådan omfattning att han kan försörja sig på den. Vidare skall han visa viss uthållighet i denna verksamhet. Endast om dessa förutsättningar är uppfyllda är verksamhelen yrkesmässig.

Även Ulf Ahlstedl uttalade sig mol införande av den föreslagna åldersgränsen.

En härefter företagen provomröstning visade all flertalet fullmäktige, dock ej tre fjärdedelar av dem, röstade för styrelsens förslag om införande av en övre åldersgräns vid 65 år.

Härefter avbröts förhandlingarna för lunch.

Då fullmäktige återupptog förhandlingarna tillkännagav Bengt Ljung- Prop. 1987/88:26 qvist alt styrelsen vid överläggningar under pausen beslutat återta den del av sill förslag som avsåg den omdiskuterade åldersgränsen.

Härefter förekom viss diskussion huruvida formell möjlighet förelåg all vid dagens sammanträde fatta beslut i enlighet med Göran Rambergs förslag, eftersom detta inte varit föremål för remiss i den ordning som stadgarna föreskriver.

Göran Ramberg ändrade därefter sig yrkande till att avse uppdrag ål styrelsen atl utreda och till avdelningarna remittera ett förslag till åldersgräns av den utformning som han föreslagit.

Bengt Elfgren anförde all han ansåg del beklagligt alt styrelsen dragit tillbaka sitt förslag lill åldersgräns och därigenom betagit fullmäktige möjligheten att ta ställning lill förslaget. Han framställde därför styrelsens förslag som sitt eget och yrkade att fullmäktige skulle besluta i frågan.

FuUmäktige beslöt härefter dels all en övre åldersgräns sådan som först styrelsen och därefter Bengt Elfgren föreslagit inte skulle införas i reglerna om anlagande av ledamot, dels att uppdra åt styrelsen alt utreda och till avdelningarna remittera Göran Rambergs förslag om införande av följande bestämmelse: "Den som intill 65 års ålder ägnat sig huvudsakligen åt annal än ad vokal verksamhet må ej utan särskilda skäl antagas till ledamot."

Vid härefter följande behandling av återstående delar av styrelsens förslag till ändrade antagningsregler förkom följande.

Magnus Lindahl klargjorde att han ogillade ullrycket "preparandkurser i advokatyrkets etik och teknik". Enligt hans mening ledde ordet teknik tanken till ingenjörskonst. Lindahl förordade all man i stället skulle välja formuleringen "preparandkurser i advokatyrkets etik samt villkoren i övrigt för advokatyrkets bedrivande".

Bengt Bergendal erinrade om att uttrycket "advokatyrkets teknik" använts under åtskilliga år i de arbetsgivarintyg, som samfundet infordrar i inträdesärendena. Ordet teknik borde kunna läcka allt som berör det speciella sätt på vilket en advokat utövar sitt yrke. Han vände sig mot tanken att samfundet skulle ordna kurser om villkoren för advokatyrkets bedrivande, vilket ju måste syfta på de antagningsregler i 3 § i stadgarna som just nu var under diskussion.

Göran Luierkori hänvisade till atl delar av innehållet i samfundets nuvarande kurser för biträdande jurister avsåg just sådant som inle kunde beskrivas bättre än med orden "yrkets teknik".

Göran Ramberg förordade Magnus Lindahls förslag i förenklad form: "preparandkurser angående advokatyrkets etik och bedrivande".

Gösta Heilborn påpekade atl Norra avdelningens förslag att man skulle använda formuleringen "advokatyrkets efik och ekonomi" berodde på alt man inte förstått vad som lades in i ordet teknik. Med den förklaring Göran Luterkorl nu givil bortföll Norra avdelningens kritik mot denna del av styrelsens förslag.

Ordföranden sammanfattade diskussionen och fann att det endast kvar
stod elt yrkande, nämligen bifall lill styrelsens förslag till ändring av 3 § i
samfundels stadgar, dock med uteslutande av bestämmelsen om den övre
åldersgränsen. 25

Fullmäktige beslöt enhälligt att 3 § i samfundets stadgar under förutsätt- Prop. 1987/88:26 ning av regeringens fastställelse skall erhålla följande nya lydelse:

"Till ledamot av advokatsamfundet får antas endast den som avlagt för behörighet lill domarämbete föreskrivna kunskapsprov och gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt bedöms lämplig atl utöva advokatverksamhet. Den som är omyndig eller försatt i konkurs får inle antas lill ledamot. Inte heller får den antas lill ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m., är förbjuden alt utöva rådgivningsverksamhet.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får inle antas lill ledamot.

Den som är anställd i statens eller kommuns tjänst i annan befattning än som sägs i föregående stycke eller hos annan enskild än advokat får inle antas till ledamot såvida inte styrelsen medger undanlag. Vad som nu sagls gäller dock inle befattningshavare vid allmän advokatbyrå.

Såvida samfundets styrelse inle med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter medger undantag får till ledamot anlas endast den som

1. är svensk medborgare med hemvist inom rikel,

2. under minst fem år efter ovannämnda kunskapsprov på fillfredsställande sätt utövat praktisk juridisk verksamhet, varvid han under minst tre år skall ha ägnat sig åt att yrkesmässigt tillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter antingen som anställd hos advokat eller på allmän advokatbyrå eller för egen räkning och som vid tiden för ansökningens prövning lillhandagår allmänheten på sådant sätt samt

3. genomgått av samfundet anordnade preparandkurser i advokatyrkets efik och teknik."

Fullmäktige beslöt vidare, på styrelsens förslag, all uppdra ål denna, atl hemställa hos regeringen om såväl nämnda fastställelse som sådan lagändring, att RB 8:2 och 8:7 femte stycket erhåller det sakinnehåll, som bilaga 2 lill styrelsens förslag utvisade. (Se bilaga 2, sid 15.) Beslutet var enhälligt.

Bilaga 2 Prop. 1987/88:26 Ändrade regler om antagande av ledamot

— reviderat förslag till ändring i 3 § i samfundets stadgar, m. m.

Tidigare framlagt förslag

Vid ordinarie möte med samfundets fullmäktige den 31 maj 1985 behandlades ett av styrelsen framlagt förslag lill ändrade regler om anlagande av ledamot. Fullmäktige beslöt alt återremittera förslaget till styrelsen.

Enligl förslaget i dess dåvarande utformning skall antagningsreglerna ändras i följande hänseenden.

1.1 bestämmelsen om hur den treåriga kvalifikationstiden skall fullgöras (för närvarande i 3 § första stycket punkt 4 i samfundels stadgar) bör orden "såsom biträde hos advokat" ersättas med formuleringen "som anställd hos advokat", vilkel skulle klargöra all regelrätt anställning fordras.

2. I nyssnämnda bestämmelse bör ullryckel "rättshjälpsanstalt" ändras till "allmän advokatbyrå" i anslutning till rältshjälpslagens terminologi.

3. Möjlighet bör öppnas för styrelsen att medge dispens från kravel i 3 § första stycket i stadgarna all sökanden yrkesmässigt skall tillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter vid tidpunkten för ansökningens prövning.

4. En övre åldersgräns av 60 år bör införas för dem som söker inträde i samfundet. Nuvarande nedre åldersgräns av 25 år bör avskaffas.

5. Möjlighet för styrelsen att lämna dispens från kravet på atl inträdessökanden skall vara svensk medborgare bör införas.

6. Möjlighet för styrelsen all lämna dispens från kravel på hemvisl inom riket bör införas.

7. Införande av krav på all inlrädessökanden skall ha genomgått av
samfundet anordnade preparandkurser.

I samtliga hänseenden krävs ändringar i samfundels stadgar (3 §). Förslagen under punkterna 4—7 förutsätter dessutom ändring av 8 kap och 2 och 7 §§ rättegångsbalken.

Ärendets behandling hos avdelningarna

Innan förslaget förelades fullmäktige hade samfundels avdelningar beretts tillfälle att behandla förslaget och avge yttrande däröver. I samband därmed hade förslaget utsänts lill samfundels samtliga ledamöter med cirkulär nr 7/1985.

Avdelningarnas inställning lill del remitterade förslaget kan sammanfattas sålunda.

Norra avdelningen tillstyrker förslaget under uttalande av önske
mål om atl del preciseras i vilken utsträckning sökande kan erhålla dispens
från att genomgå preparandkurserna. Om absolut krav skulle uppställas på
genomgång av vissa kurser borde dessa endast avse frågor med direkl
yrkesanknylning, såsom advokatetiska och yrkesekonomiska frågor. Då
ärendet behandlades vid avdelningens årsmöte framfördes förslag om atl 27

dispens inle borde kunna meddelas från genomgång av preparandkurserna. Prop. 1987/88:26 Detta förslag avslogs med slöd av ordförandens ulslagsrösl.

Mellersta avdelningen tillstyrker förslaget i dess helhet.

Stockholmsavdelningen avstyrker införande av en övre åldersgräns vid 60 år. I övrigt tillstyrker avdelningen ändringsförslaget.

Under avdelningens behandling av ärendet gjordes påpekanden av redaktionell karaklär, nämligen dels alt RB 8:7 femte stycket i sin föreslagna nya lydelse tvingade advokat alt utträda ur samfundet vid uppnådd ålder av 60 år saml dels atl ordet "han" i samma stycke borde ersättas med "han eller hon" i konsekvens med föreslagen ändring av RB 8:2.

Östra avdelningen tillstyrker de föreslagna ändringarna i antagningsreglerna men påpekar behovet av redaktionella justeringar i det framlagda utkastet lill ny lydelse av RB 8:2 och 8:7 femte stycket.

Västra avdelningen tillstyrker förslaget i dess helhet, dock under förutsättning att ledamöter som uppnår 60 års ålder inle skall behöva utträda ur samfundet.

Södra avdelningen föreslår att man i den nya lydelsen av 3 § punkl 5 i samfundels stadgar byter uttrycket "preparandkurser" mot "utbildning". Vidare förordar avdelningen atl de som deltar i nyssnämnda kurser själva skall svara för sina kostnader. I övrigt tillstyrker avdelningen ändringsförslaget.

Justitiedepartementels remissförfarande i ärendet

Med hänsyn till att frågan om stadgeändring förutsatte ändringar i rättegångsbalken, hade styrelsen i skrivelse den 7 februari 1985 till justitiedepartementet - under förbehåll om fullmäktiges bifall lill styrelsens förslag - hemställt om regeringens medverkan lill genomförande av ändringarna. Samfundels skrivelse remitterades den 8 mars 1985 av departementet lill etl anlal statliga och enskilda remissinstanser.

Med anledning av justitiedepartementets remiss har yttrande avgivits av justitiekanslern, riksåklagaren, domstolsverket, Slalens invandrarverk, Svea hovrätt, Uppsala tingsrätt, Norrköpings fingsrätt, Göteborgs tingsrätt, länsrätten i Stockholms län, Sveriges domareförbund och JUSEK. Riksåklagaren har till sitt yltrande fogat remissvar som han själv inhämtat från överåklagarna i Stockholms åklagardistrikt och Göteborgs åklagardistrikt saml från länsåklagarna i Älvsborgs län och Värmlands län.

Justitiekanslern, domstolsverket, invandrarverket och domareförbundet har inte haft någon erinran mot samfundels förslag. Göteborgs tingsrätt och JUSEK har tillstyrkt förslaget. Uppsala tingsrätt har "i allt väsentligt" tillstyrkt förslaget.

Beträffande de enskilda delarna av samfundets förslag har remissinstanserna anfört följande.

AUmänl

Riksåklagaren framhåller som ett övergripande intresse alt inträdes
kraven inte görs alltför generella; med en mycket liberal utformning av 28

inträdesvillkoren skulle kunna riskeras en sänkning av advokatkårens höga Prop. 1987/88:26 kvalitet. Motsatsvis skulle man riskera etl ökande och därigenom betungande anlal beslut där den sökande vägrades inträde.

Länsrätten framhåller alt de krav som uppställs för all bli advokat huvudsakligen bör ses från konsumentskyddssynpunkt. Länsrätten är allmänl tveksam lill ell alltför ymnigt bruk av dispensbeslämmelser. En ordning med dispens i stället för generell reglering minskar förutsebarhelen för de inlrädessökande. Mol att fler dispensbeslut knyts till advokatsamfundels styrelse kan också invändas all insynen när det gäller dispensgiv-ningen kommer atl bli begränsad, eftersom dispensbeslut inte torde vara överklagbara.

Terminologiska ändringar ("såsom anställd hos advokat" och "allmän advokatbyrå")

Ingen av remissinslanserna har haft någon erinran mot dessa ändringar.

Kravet att sökanden "yrkesmässigt lillhandagår allmänheten

Domareförbundet förordar atl tillägget "utövar eller" görs i 3 § första stycket i stadgarna istället för som föreslagils i andra stycket. Förbundet påpekar att sådant förslaget nu föreligger anges en möjlighet alt som ledamot antaga en sökande som aldrig yrkesmässigt gått allmänheten tillhanda i rättsliga angelägenheter.

Länsrätten anför följande: "För den som i övrigt uppfyller inträdeskraven bör det kanske räcka med en viljeförklaring atl vederbörande har för avsikt att yrkesmässigt biträda allmänheten i rättsliga angelägenheter. Etl annat alternativ skulle kunna vara någon form av villkorat inträde, l.ex. i form av all inträde beviljas under förutsättning att vederbörande senast viss dag börjat tillhandagå allmänheten."

Åldersgränser

Ingen remissinsans har något alt invända mot all den nuvarande nedre åldersgränsen avskaffas.

Flertalet remissinstanser har invändningar mot eller synpunkter på införande av en övre åldersgräns vid 60 år. Domstolsverket har däremot ingen erinran mol förslaget i denna del, och Norrköpings tingsrätt tillstyrker.

Justitiekanslern, Norrköpings tingsrätt, Göteborgs tingsrätt och domareförbundet påpekar behovet av redaktionell omarbetning för all inte advokat skall bli skyldig atl söka utträde ur samfundet när han fyller 60 år. Uppsala tingsrätt gör samma slags påpekande och ifrågasätter dessutom behovet och lämpligheten av den föreslagna åldersgränsen.

Riksåklagaren uttalar tveksamhet inför den föreslagna sextioårsre-
geln. I första hand föreslår RÅ en övre åldersgräns vid 65 år. I andra hand
kan han tillstyrka den föreslagna åldersgränsen under förutsättning all den 29

4 Riksdagen 1987/88.1 saml. Nr 26

tillämpas med mindre restriktivitet än som angivils i samfundels framställ- Prop. 1987/88:26 ning.

RÅ:s motivering härtill är i första hand följande: Gruppen jurister som kring pensionsåldern börjar verka som juridiska konsulter präglas av utmärkta juridiska kunskaper, stor skicklighet och gedigen erfarenhet. Deras önskan atl fortsätta med juridisk verksamhet även vid relativt hög ålder bör därför anses som en i sig avsevärd fillgång. Den kan emellertid endast i undantagsfall lagas tillvara på andra områden än den fria advokatverksamheten.

Svea hovrätt avstyrker införandet av den föreslagna övre åldersgränsen. Gränser av detta slag bör övervägas endast om mycket starka skäl talar därför. Samfundels framställning saknar emellertid närmare motivering för en sådan åldersgräns.

Länsrälten avstyrker förslaget i denna del. Länsrätten anför: "Del får i många fall antas alt exempelvis före detta domare eller bankjurister är väl så skickade atl ägna sig åt advokatverksamhel som fidigare advokater."

JUSEK anser atl dispens från den föreslagna nya åldersgränsen bör tillämpas mer liberalt än vad som anges i samfundets framställning.

Kravet på svenskt medborgarskap respektive bosättning i riket

Justitiekanslern påpekar att del ur principiell synpunkt kan ifrågasättas om man bör införa regler som innebär att en utländsk medborgare som visserligen är svensk advokat men bosall utomlands skulle kunna underkastas prövning av bl.a. svensk domstol för åtgärd som han låtit komma sig till last utomlands. Han anser dock atl de föreslagna reglerna kan accepteras.

Även Svea hovrätt är inne på samma tankegång. Hovrätten anser sig inte ulan slöd av en närmare utredning kunna ta ställning till frågorna om dispens från kraven på svenskt medborgarskap och hemvisl inom riket i sådana fall, då den inträdessökande både är utländsk medborgare och har hemvisl utom rikel.

Statens invandrarverk erinrar om att diskrimineringsuttredning-en i promemorian (Ds A 1984:6) "Om ufiänningars rättsliga ställning" föreslagit all kravel på svenskt medborgarskap för behörighet atl vara advokat skulle avskaffas. Ett villkor för atl en utlänning skulle kunna bli advokat skulle enligl diskrimineringsulredningen vara all inträdessökanden vid tiden för ansökningen i advokalsamfundet ägde fast hemvisl i Sverige sedan minst tre år, alltså i princip samma krav som gäller för att utländsk medborgare skall ha kommunal rösträtt.

Invandrarverket anser del möjligt att tillgodose de intressen som ligger till grund för detta diskrimineringsutredningens ställningstagande också med advokatsamfundels förslag. Om samfundels förslag genomförs förutsätts dock atl en utländsk inlrädessökande med stark anknytning fill Sverige regelmässigt får dispens från krav på svenskt medborgarskap.

Norrköpings tingsrätt anser atl det nu gällande kravet på
svenskt medborgarskap för inträde bör bibehållas. 30

Även länsrälten avstyrker att kravel på svenskt medborgarskap Prop. 1987/88:26 slopas för ledamot av samfundet. En dispensregel avstyrks under alla förhållanden. Länsrätten påpekar all om kravet på svenskt medborgarskap tas bort, måste uppmärksammas atl komplikationer kan uppkomma vid förordnande av offentlig försvarare i brottmål rörande rikets säkerhet. Länsrätten ställer sig också tveksam lill alt en dispensmöjlighet införs från kravel på atl den inlrädessökande har hemvist i Sverige då ansökan prö-

Preparandkurser

Flertalet remissinstanser lillstyrker samfundets förslag i denna del.

Länsrätten anser inte alt del är godtagbart att krav på all genomgå utbildning i samfundels regi införs ulan att det i stadgarna anges mer preciserat vilken form av utbildning som avses. Endast kurser i advokat-etik o. dyl. bör komma i fråga som obligatoriska.

Styrelsens behandling av det återremitterade förslaget samt skälen till vidtagna ändringar däri

Fullmäktiges beslul atl återremittera ärendet till styrelsen fattades utan något ställningslagande i sak till de föreslagna ändringarna.

Vid förnyad behandling av ärendet har styrelsen övervägt de synpunkter som framkommit i avdelningarnas yttranden och i samband med jusliliedeparlemenlels remissbehandling. För att styrelsen skulle bli informerad om departementets syn på ärendets fortsatta behandling har generalsekreteraren på styrelsens vägnar den 6 november 1985 haft förnyade överläggningar om sladgeändringsärendet med tjänstemän inom departementet. Från departementets sida har härvid bl.a. påpekats alt i den proposition som följde på diskrimineringsutredningens förslag angavs att frågan om krav på svenskt medborgarskap som villkor för inträde i advokatsamfundet skulle behandlas i samband med advokatsamfundets framställning om ändring i rättegångsbalken.

Styrelsen har härefter vid ställningslagande i saken beslutat atl åter framlägga förslaget utan andra sakliga ändringar däri än såvitt avser den övre åldersgränsen och kravet på genomgång av preparandkurser. Därutöver har styrelsen funnit lämpligt att göra vissa formella justeringar i de föreslagna stadge- och lagtexterna.

Det sålunda reviderade förslaget ill ny lydelse av 3 § i samfundels stadgar fogas härtill som bilaga 1 . Motsvarande texlförslag avseende RB 8:2 och 7 återfinns som bilaga 2 .

Som skäl fill det nu föreliggande förslaget anför styrelsen följande.

1. Belräffande den övre åldersgränsen anförde styrelsen i skrivelse lill fullmäktige den 7 februari 1985 bl. a. följande.

"Som motivering till alt man skall införa en övre åldersgräns vid 60 år med möjlighet till dispens erinras i förslaget om att samfundels stadgar fram till år 1944 upptog en bestämmelse av följande lydelse: "Den som

intill 55 års ålder ägnat sig huvudsakligen åt annat än advokatverksamhel Prop. 1987/88:26 må ej utan synnerliga skäl anlas till ledamot". Att denna bestämmelse avlägsnades ur stadgarna inför nya rättegångsbalkens tillkomst kan antas ha berott på atl man såvitt möjligl önskade uppnå enhetliga behörighels-regler för advokater och domare även i fråga om maximiålder. Stadgeändringen har i vart fall inte föranletts av en ändrad syn på betydelsen av inlrädessökandenas ålder.

All tilltagande ålder kan inverka menligt på en persons lämplighet att utöva advokatverksamhet är ovedersägligt. De individuella variationerna är emellertid här stora, vilket gör alt frågan måste prövas noga i varje enskilt fall. Ofta är styrelsen hänvisad alt bygga sitt avgörande på de uttalanden om sökandens lämplighet som lämnas av advokater med vilka han haft yrkeskontakt. När uppgiflslämnarna anser sökanden sakna lämplighet på grund av omständigheter som sammanhänger med hans ålder har de i regel svårt alt underbygga sina omdömen med praktiska exempel ur sökandens verksamhet. Även i fall där ett avslagsbeslut framstår som klart befogal har del visat sig att styrelsen har svårt att tillfredsställande förklara sill ställningstagande då ärendet genom besvär förs under Högsta domstolens prövning. Genom den föreslagna ändringen skulle tillämpningen av 60-årsregeln och prövningen av möjligheter till dispens därifrån utreslutan-de ligga hos styrelsen. Mol beslul i dispensfråga kan besvär inle anföras. Förslaget har inte sin udd riktad mot dem som i sitt tidigare yrkesliv under en lång följd av år verkat som advokater eller inom närliggande yrken ulan kommer alt framför allt utgöra spärt mot sökande som först efter pensionering inom annat yrke börjar ägna sig åt advokatverksamhet och då visar svårigheter atl anpassa sig till den nya yrkesrollen."

Vid fullmäktiges behandling av förslaget lill ny åldersgräns framfördes samma kritik som tidigare framkommit i Stockholmsavdelningens yttrande. Även i remissyttrandena lill justitiedepartementet har kritik framförts mol införande av den föreslagna 60-årsregeln.

Styrelsen har tagit hänsyn till den krifik förslaget i denna del väckt i så måtto att åldersgränsen bör bestämmas lill 65 år istället för som tidigare föreslaget 60 år. Med denna ändring mister myckel av den framförda kritiken sitt berättigande. Del kan knappast anses orimligt att införa viss spärr för fillträde till advokatyrket för sökande som nått den ålder då flertalet inom vår befolkning avslutat sin yrkesakliva verksamhel.

En grundläggande förutsättning för att någon skall bli anlagen som
ledamot av advokatsamfundet måste vara alt det kan förväntas atl veder
börande under överskådlig lid framöver kommer alt ha som heltidssyssel
sättning att tillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter. Det är emel
lertid möjligl för ledamot av samfundet alt kvarstå som sådan även sedan
han upphört med sin verksamhet eller begränsat denna så att den ej längre
är yrkesmässig. En anmälan härom till samfundet medför dessutom befri
else från skyldighet all erlägga sedvanliga avgifter. Innan styrelsen beslöt
att införa sislnämnda möjlighet tvingades många ledamöter all av ekono
miska skäl avsluta en lång yrkesbana med alt utträda ur samfundet och
avslå från advokatliteln. Möjligheten atl inneha advokallileln ulan atl vara
yrkesverksam och ulan avgiflsskyldighet lockar emellertid inlrädessökan
de för vilka den ej var avsedd. Det finns skäl all genom den föreslagna
65-årsregeln söka avhålla dem från all söka inlräde i samfundet som finner 2

del bekvämt och billigt att efter pensionering skaffa sig titeln advokat utan Prop. 1987/88:26 samtidig avsikt att yrkesmässigt utöva verksamhel som sådan.

Styrelsen vill i detta sammanhang ta avstånd från den tankegång som ligger bakom följande uttalande i RÅ:s yttrande: "Gruppen jurister som kring pensionsåldern börjar verka som juridiska konsulter präglas av utmärkta juridiska kunskaper, slor skicklighet och gedigen erfarenhet. Deras önskan att fortsätta med juridisk verksamhet även vid relativt hög ålder bör därför anses som en i sig avsevärd tillgång. Den kan emellertid endast i undanlagsfall tagas tillvara på andra områden än den fria advokatverksam-helen". Bakom uttalandet synes ligga en nedsättande bedömning av advokatens yrkesroll. Har man den uppfattningen atl den nämnda gruppen jurister bör få fillfälle lill fortsatl juridisk verksamhet även efter 65 års ålder bör denna möjlighet beredas dem inom det område där de tidigare verkat. Man bör för övrigt inte föreställa sig alt skicklighet inom annal jurislyrke garanterar lämplighet som advokat.

2. Under avdelningarnas behandling av förslaget framkom synpunkter
på kravet på genomgång av preparandkurser. Även länsrätten i Stockholm
berör frågan i sill yttrande lill departementet. Vad länsrätten och Norra
avdelningen i detta sammanhang framfört i sina yttranden finner styrelsen
beaktansvärt.

Formuleringen "preparandkurser för inträdessökande" framstår som alltför obestämd. Samfundet kan inte göra anspråk på att få efter eget skön bestämma innehållet och karaktären hos dessa kurser. Avsikten är inte att bygga ul de krav på juridisk utbildning som redan finns i antagningsreglerna. I föreliggande förslag föreslår styrelsen därför att det nämnda uttrycket utbyts mol "preparandkurser i advokatyrkets etik och teknik".

3. Med hänsyn till all det under ärendets hittillsvarande behandling inle framförts någon nämnvärd kritik mot övriga delar av ändringsförslaget, berör styrelsen inte dessa här utan hänvisar såvitt avser dem till tidigare utsända handlingar i ärendet.

4. Sedan stadgeändringsförslaget varit föremål för remiss till avdelningarna har styrelsen funnit lämpligt all företa en redaktioned omarbetning av 3 § i samfundels stadgar. Den nuvarande lydelsen är resultatet av flera tidigare fillägg och ändringar, och den kan inte anses väldisponerad. Styrelsen föreslår istället att praragrafen avfattas på sådant säll all den inleds med de dispensabla kraven, uppdelade efter positiv respektive negafiv formulering, samt att man i senare delen av paragrafen samlar de dispensabla kraven.

Beträffande den språkliga formuleringen av RB 8:2 och 7 är alt märka alt avgörande därom inle tillkommer samfundets organ. I förevarande förslag väljer styrelsen därför atl presentera formuleringar som lagstiftaren kan tänkas vilja använda för att fillmötesgå samfundets önskemål i sak.

5. Det torde få överlämnas ål styrelsen att, beroende på behandlingen av
frågan om ändring av RB 8:2 och 7, i samråd med justitiedepartemenlet ta
ställning lill behovet av övergångsbestämmelser och bestämmelse om fid
punkten för tidpunkten för ikraftträdandet av ändringarna i stadgarna.

Sammanfattning Prop. 1987/88:26

Styrelsen föreslår atl fullmäktige beslutar

dels atl 3 § i samfundels stadgar, under förutsättning av regeringens fastställelse, skall erhålla den nya lydelse som bilaga 1 ulvisar;

dels alt uppdra åt styrelsen alt hemställa hos regeringen om såväl nämnda fastställelse som sådan lagändring atl RB 8:2 och 8:7 femte slyckel erhåller det sakinnehåll som bilaga 2 utvisar.

Stockholm den 24 januari 1986

För SVERIGES ADVOKATSAMFUNDS STYRELSE

Claes Beyer

Bengt Bergendal

Nuvarande lydelse

3§

Till ledamot av samfundet må an-lagas allenast den som yrkesmässigt tidhandagår allmänheten i rättsliga angelägenheter och

1. är svensk medborgare med hemvisl inom rikel,

1. fyllt 25 år,

3. avlagt för behörighet till
domarämbete föreskrivna kun
skapsprov,

4. därefter under minsl fem år på tillfredsslällande sätt utövat praktisk juridisk verksamhet, varvid han under minst tre år skall hava ägnat sig åt att yrkesmässigt tillhandagå allmänheten antingen såsom biträde hos advokat eller å rättshjälpsanstalt eller för egen räkning, saml

5. gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt finnes lämplig all utöva advokatverksamhet.

Om särskilda omständigheter därtill föranleda, må till ledamot antagas sökande, som icke utövat praktisk juridisk verksamhet av sådant slag eller under sådan tid som i första stycket 4 punkten sägs.

Ej må den antagas lill ledamot, som är omyndig eller i konkurstillstånd.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmän åklagare eller utmätningsman må ej antagas till ledamot. Ej heller må till ledamot antagas den som eljest är anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos annan enskild än advokat, med mindre styrelsen medgiver undantag. Vad som sagts nu gäller dock ej befattningshavare vid allmän advokatbyrå.

Föreslagen lydelse

3§

Till ledamot av advokatsamfundet får antas endast den som avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov och gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt bedöms lämplig att utöva advokatverksamhel. Den som är omyndig eller försall i konkurs får inte antas lill ledamot. Inte heller får den antas tdl ledamot som enligl 3 § lagen (1985:354) omförbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m. är förbjuden alt utöva rådgivningsverksamhet.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får inle antas till ledamot.

Den som är anställd i statens eller kommuns tjänst i annan befattning än som sägs i föregående stycke hos annan enskild än advokat får inle antas fill ledamot, såvida inte styrelsen medger undanlag. Vad som nu sagls gäller dock inle befattningshavare vid allmän advokatbyrå.

Såvida samfundets styrelse inle med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter medger undantag, får lill ledamot antas endast den som

1. är svensk medborgare med
hemvist inom riket,

2. inte har fyllt 65 år,

3. under minst fem år efter ovannämnda kunskapsprov på tillfredsställande sätt utövat praktisk juridisk verksamhel, varvid han under minst tre år skall ha ägnat sig ål all yrkesmässigt fillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter an-

Reviderat förslag tid ändringar i RB 8:2 samt 8:7 femte stycket Nuvarande lydelse

2§

Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som är svensk medborgare, har hemvist inom rikel och fyllt tjugofem år saml avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov och förvärvat sådan praktisk utbildning, som föreskrivs i samfundets stadgar. Han skall ha gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt bedömas lämplig att utöva advokatverksamhet.

Den som är omyndig eller försalt i konkurs får inte anlas lill ledamot. Inte heller får den antas lill ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m. är förbjuden alt utöva rådgivningsverksamhet.

Lagfaren domare eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får inte antas fill ledamot; inte heller den som annars är anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos annan enskild advokat, om inte advokatsamfundets styrelse medger undanlag. Vad som sagts nu gäller dock inte befattningshavare vid allmän advokatbyrå.

(Femte stycket:) Upphör advokat alt vara svensk medborgare eller inträder beträffande honom sådan omständighet, att han enligt 2 § andra eller tredje stycket icke må antagas till ledamot av samfundet, vare han skyldig atl genast utträda; göre han det ej, förordne styrelsen om hans uteslutning. Samma lag vare, om advokat flyttar ur riket och styrelsen ej medgiver, all han må kvarstå såsom ledamot av samfundet.

Föreslagen lydelse 2§

Till ledamot av advokatsamfundet får endast den antas som är svensk medborgare, har hemvist inom riket samt avlagt för behörig-hel till domarämbele föreskrivna kunskapsprov och förvärvat sådan annan utbildning som föreskrivs i samfundets stadgar. Han skall ha gjort sig känd för redbarhel och även i övrigt bedömas lämplig att utöva advokatverksamhet saml inte har fyllt 65 år.

Advokatsamfundets styrelse får medge undantag från antagningskraven såvitt gäller medborgarskap, hemvist och åldersgräns.

Den som är omyndig eller försatt i konkurs får inte antas till ledamot. Inte heller får den anlas fill ledamot som enligt 3 § lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m.m. är förbjuden att utöva rådgivningsverksamhet.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får inle antas till ledamot, inte heller den som annars är anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos annan enskild än advokat, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag. Vad nu sagts gäller dock inte befattningshavare vid allmän, advokatbyrå.

7§

(Femte stycket:) Inträder beträffande advokat sådan omständighet alt han enligt 2 § tredje eller fiärde stycket inte får antas till ledamot av samfundet, är han skyldig att genast utträda ur samfundet. Om han inte gör det, skall styrelsen förordna om hans uteslutning. Delsamma gäller om en advokat upphör att vara svensk medborgare eller flyttar ur riket och styrelsen inte medger atl han får stå kvar som ledamot av samfundet.

Bilaga 3 Prop. 1987/88:26 1987-05-14 Till Statsrådet och chefen för justitiedepartemenlet

ANSÖKAN OM FASTSTÄLLELSE AV ANDRINGAR I ADVOKATSAMFUNDETS STADGAR

I. Regler om antagande av ledamot

Kvalifikationskraven för atl bli antagen som ledamot i Sveriges Advokatsamfund upptas i 8 kap. 2 § rättegångsbalken samt 3 § i samfundets stadgar. Även 8 kap. 7 § femte stycket rättegångsbalken upptar bestämmelser av intresse i della sammanhang.

Sedan man inom samfundet utrett behovet av ändringar i gällande regler om antagande av ledamot, hemställde styrelsen i skrivelse den 7 februari 1985 till justitiedepartementet om regeringens medverkan till vissa filltänkta ändringar i bestämmelserna. Samfundets skrivelse remitterades den 8 mars 1985 av departementet till ell anlal statliga och enskilda remissinstanser.

Samlidigl förbereddes inom samfundet en ändring av 3 § i samfundets stadgar. Efter remissbehandling hos samfundels avdelningar framlades förslag i frågan på möte med samfundets fullmäktige den 31 maj 1985.1 sin dåvarande utformning upptog förslaget ändringar i samfundels antagningsregler i följande hänseenden.

1. Beträffande bestämmelsen om hur den treåriga kvalifikationstiden skall fullgöras (för nävarande i 3 § första stycket punkl 4 i samfundets stadgar) föreslogs atl orden "såsom biträde hos advokat" skulle ersättas med formuleringen "som anställd hos advokat", vilkel skulle klargöra att regelrätt anställning fordras.

2.1 nyssnämnda bestämmelse borde uttrycket "rältshjälpsanstalt" ändras till "allmän advokatbyrå" i anslutning lill rältshjälpslagens terminologi-

3. Möjlighet borde öppnas för styrelsen att medge dispens från kravet i 3 § första stycket i stadgarna att sökanden yrkesmässigt skall tillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter vid lidpunkten för ansökningens prövning.

4. En övre åldersgräns vid 60 år borde införas för dem som söker inträde i samfundet. Nuvarande nedre åldersgräns av 25 år borde avskaffas.

5. Möjlighet för styrelsen all lämna dispens från kravet på all inträdessö-kandden skall vara svensk medborgare borde införas.

6. Möjlighet för styrelsen atl lämna dispens från kravet på hemvist inom riket borde införas.

7. Dessutom föreslogs införande av krav på atl inträdessökanden skall

ha genomgått av samfundet anordnade preparandkurser. 38

Vid behandling av ärendet beslöt fullmäktige den 31 maj 1985 atl återre- Prop. 1987/88:26 mittera förslaget till styrelsen.

Ärendet upptogs fill förnyad behandling vid ordinarie fullmäktigemöte den 30 maj 1986. Protokoll från mötet jämte bilagorna 2 och 4 fill protokollet medföljer denna framställning i kopia. Den förra av bilagorna innehåller redogörelse för ärendets förberedande behandling. Där omtalas även vilka ändringar som vidtagits i förslaget innan det för andra gången förelades fullmäktige. Sålunda hade den föreslagna övre åldersgränsen höjts lill 65 år och kravel på genomgång av preparandkurser preciserats fill att avse "preparandkurser i advokatyrkets etik och teknik". Därutöver hade vissa formella justeringar förelagils i den föreslagna sladgetexten.

Fullmäktige beslöt att förkasta styrelsens förslag till övre åldersgräns. I övrigt beslöt fullmäkfige enhälligt alt 3 § i samfundets stadgar under förutsättning av regeringens fastställelse skulle erhålla den nya lydelse som anges i fullmäktiges protokoll (sid 11 f).

I enlighet med fullmäktiges beslul får samfundets styrelse härmed hemställa dels atl regeringen fastställer atl 3 § i samfundels stadgar skall ha den ändrade lydelse som beslutals av fullmäktige, dels all i samband därmed åtgärder vidtages för sådan lagändring atl RB 8:2 och 8:7 femte slyckel erhåller del sakinnehåll, som bilaga 2 till fullmäktiges protokoll utvisar (sid 15).

Stockholm den 14 maj 1987

För SVERIGES ADVOKATSAMFUNDS STYRELSE

Till ledamot av'advokatsamfundet får endast den antas som är svensk medborgare, har hemvisl inom riket och fyllt tjugiifem år samt avlagt för behörighet till domarämbete föreskrivna kunskapsprov och förvärvat sådan praktisk utbildning, som föreskrivs i samfundets stadgar. Han skall ha gjort sig känd för redbarhel och även i övrigt bedömas lämplig att utöva advokatverksamhel.

Till ledamot av advokatsamfundet får endasl den anlas som

1. är svensk medborgare,

2. har hemvist / Sverige,

3. har avlagt de kunskapsprov
som är föreskrivna för behörighet
fill domarämbete,

4. har genomgått erforderlig
praktisk och teoretisk utbildning,

5. har gjort sig känd för redbarhet, och

6. även i övrigt bedöms lämplig alt utöva advokatverksamhet.

Advokatsamfundets styrelse får i enskilda fad medge undantag från antagningskraven såvitt gäller första stycket 1 och 2. Den som är omyndig eller försatt i konkurs får inte antas fill ledamot. Inle heller får den anlas till ledamot som enligl 3 § lagen (1985:354) om förbud mot yrkesmässig rådgivning i vissa fall, m. m. är förbjuden att utöva rådgivningsverksamhet.

Lagfaren domare i eller befattningshavare vid allmän domstol eller allmän åklagare eller kronofogde får inte anlas till ledamot; inte heller den som annars är anställd i statens eller kommuns tjänst eller hos annan enskild än advokat, om inte advokatsamfundets styrelse medger undantag. Vad som nu sagts gäller dock inte befattningshavare vid allmän advokatbyrå.

Föreslagen lydelse

sländighelerna mildrande,/år i stället varning tilldelas honom.

Åsidosätter en advokat annars sina plikter som advokat, får varning eller erinran meddelas honom. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får han uteslutas ur samfundet.

Tilldelas en advokat varning; får han, om det finns särskilda skäl, även åläggas alt utge en straffavgift till samfundet med lägst ettusen och högst femtonlusen kronor.

Nuvarande lydelse

digheterna mildrande, må i stället varning tilldelas honom.

Åsidosätter eljest advokat de plikter, som åvila honom som advokat, må varning eller erinran meddelas honom. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må han uteslutas ur samfundet.

Tilldelas advokat varning, får han, om särskilda skäl förehgger, även åläggas atl utge en straffavgift fill samfundet med lägst ettusen och högst femtontusen kronor.

Frågor om uteslutning som nu sagts, varning, straffavgift eller erinran prövas av samfundets styrelse eller, i den mån så beslämts i stadgarna, av annat samfundets organ. Har prövningen av sådana frågor överlämnats lill elt sådant organ, är en advokat skyldig all lämna delta organ de uppgifter som behövs för prövningen.

Prop. 1987/88:26

Upphör advokat all vara .svensk medborgare eder inträder beträffande honom sådan omständighet, atl han enligl 2 § andra eder tredje stycket icke må antagas lill ledamot av samfundet, vare han skyldig atl genast utträda; gör han det ej, förordne styrelsen om hans uteslutning. Samma lag vare, om advokat flyttar ur riket och styrelsen ej medgiver, att han må kvarstå såsom ledamot av samfundet.

I beslul, varigenom någon uteslutits ur samfundet, må förordnas, att beslutet genast skall gå i verkställighet.

Brott mot tystnadsplikt enligt 4 § första stycket tredje meningen må ej åtalas av annan än justitiekanslern. Åtal må väckas endast om det är påkallat från allmän synpunkt.

Inträder beträffande en advokat sådan omständighet all han enligl 2 § tredje eller fjärde stycket inle får antas till ledamot av samfundet, är han skyldig all genast utträda ur samfundet. Om han inte gör det, skall styrelsen förordna om hans uteslutning. Detsamma gäUer, om en advokat upphör atl vara svensk medborgare eller flyttar ur rikel och styrelsen inle medger att han får stå kvar som ledamot av samfundet.

I beslut varigenom någon uteslutits ur samfundet får förordnas all beslutet genast skall verkställas.

Brott mol tystnadsplikt enligt 4 § första stycket tredje meningen får inte åtalas av annan än justitiekanslern. Åtal/år väckas endasl om det är påkallat från allmän synpunkt.

Innehållsförteckning Prop. 1987/88:26

Proposition......................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

Lagförslag.......................................................... 2

Utdrag ur protokollet vid regeringssammanträde den 24 september

1987 ................................................................ 4

1 Inledning.......................................................... 4

2 Allmän motivering.............................................. 5

2.1 Utgångspunkter ......................................... 5

2.2 Medborgarskap och hemvist ......................... ... 5

2.3 Åldersgränser ............................................ 11

2.4 Utbildningskrav .......................................... 11

2.5 Lagtekniska frågor ........................................ 13

3 Ikraftträdande ............................................... 13

4 Upprättat lagförslag ........................................ 13

5 Hemslällan ....................................................... 13

6 Beslut .......................................................... 13

Utdrag ur lagrådels protokoll vid sammanträde den 30 september 1987 14

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 1987 .. 16

Bilaga 1 Advokatsamfundets styrelses skrivelse den 7 februari 1985

med bilagor............................................. .. 17

Bilaga 2 Utdrag ur Advokatsamfundels fullmäktiges protokoll från

sammanträdet den 30 maj 1986 med bilagor.. .. 24

Bilaga 3 Advokatsamfundets styrelses skrivelse den 14 maj 1987 .. 38

Bilaga 4 Till lagrådet remitterat lagförslag .......... 40

NorstedtsTryckeri, Stockholm 1987 42