Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens skrivelse

1987/88:157

om flyktingpolitiken

Skr.

1987/88:157

Regeringen bereder riksdagen tillfälle alt la del av vad som lagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel den 24 mars 1988.

På regeringens vägnar Kjell-Olof Feldt

Georg Andersson

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

1 skrivelsen redovisas den svenska invandrings- och flyktingpolitiken och dess tillämpning saml del kommunala flyktingmoltagandet med tonvikt på är 1987. Vidare redovisas flyktingsituationen i våriden pch Sveriges roll i del internationella flyktingarbetet.

I    Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 157

Arbetsmarknadsdepartementet                skr. 1987/88:157

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1988

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Gustafsson, Lei­jon, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holm­berg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Tha­lén

Föredragande: statsrådet Georg Andersson

1 Inledning

Sedan är 1985 lämnar regeringen årligen en skrivelse lill riksdagen med redovisning av Sveriges invandrings- och flyktingpolitik. I takt med ul­vecklingen har dessa redovisningar lill slörsla delen kommil all avse flyktinginvandringen och flyktingpolitiken och benämns därför regeringens skrivelse om flyktingpolitiken. Efter samråd med chefen för utrikesdepar­tementet och statsrådet Hjelm-Wallén anhåller jag all fä lämna följande redovisning för år 1987, avsedd all föreläggas riksdagen.

Redovisningen avser den samlade flyktingpolitiken, dvs. alla de åtgärder som Sverige vidtar och stödjer inom olika områden i syfte all bistå de människor som tvingas atl fly och för atl bidra till att flyklingproblemen i väriden minskas.

Den svenska flyktingpolitiken beslår främsl av följande huvuddelar:

-     agerande i FN och andra inlernationella fora för all motverka och lösa inlernationella konflikter och för att upprätthålla respekten för de mänskliga räiiigheierna,

-     ekonomiskt slöd lill UNHCR, UNRWA och andra organisationer för flyktingarbete utanför Sverige,

-     inlernalionelll samarbete i syfte all verka för en solidarisk ansvarsför­delning och för alt stärka flyktingars rättsliga skydd,

-     aktiva insatser, främst i samarbete med UNHCR, för överföring lill Sverige av flyktingar som behöver en säker fristad undan förföljelse,

. - mottagande av flyktingar i Sverige, i enlighet med en asyllagstiftning som i vissa avseenden ger med flyktingar jämförbara grupper ett starka­re skydd än vad 1951 års flyktingkonvention stadgar,

-     ell av slalen finansierat kommunalt mottagande för flyktingar och där­med jämförbara personer, vilkel syftar till all främja deras möjligheter atl finna sig tillrätta här,

-     olika särskilda insatser, bland annal avseende opinionsbildning, för all förbättra flyktingarnas och jämförbara gruppers situation och möjlighe­ter till integration i Sverige,

-     slöd lill flyktingar som frivilligt vill lämna Sverige för alt bosätta sig i hemlandet eller annat land.

1 det följande redovisas den praktiska tillämpningen av dessa principer.

 

I detta sammanhang är del nödvändigt atl påpeka all begreppet "flyk- Skr. 1987/88:157 ling" är allt annat än entydigt och används i ofta myckel skiftande betydel­ser. För del första är det vanligt förekommande i den allmänna debatten all asylsökande, dvs. personer som ansökt om asyl men vilkas ansökan ännu varken beviljats eller avslagils, ofta inbegrips i begreppet flyktingar. För det andra bör det påpekas alt flykting är, enligt svensk lagstiftning, endasl den person som uppfyller villkoren i 3 8 i utlänningslagen (UtIL, SFS 1984:595). Personer som fält stanna enligt 5 eller 6 88 UtIL eller av humanitära skål behandlas inom ramen för del svenska flyktingmoltagan­det som jämställda med flyktingar. I denna skrivelse används dock för enkelhetens skull begreppety7>'A7//?gar såsom avseende personer vilka fått uppehållstillstånd enligt någon av de nämnda paragraferna eller av humani­tära skäl. Detta gäller även, när inle annal anges, de statistiska uppgifter­na.

Som elt led i strävandena all skapa en nationell uppslutning kring den svenska flyktingpolitiken tillsatte regeringen är 1984 en flyktingpolitisk beredning med invandrarministern som ordförande. I dennas arbete deltar bl. a. representanter för berörda folkrörelser, svenska myndigheter och FN:s flyklingkommissaries representant i Norden. Under år 1987 har beredningen mötts tre gånger. I syfte alt ytterligare effektivisera och bredda verksamheten görs för närvarande en översyn av den flyklingpolili­ska beredningen.

2 Den svenska invandringspolitiken Utomnordisk invandring på icke-polUiska grunder

Som nämnts i inledningen behandlar skrivelsen företrädesvis flyk­tinginvandringen lill Sverige. Inledningsvis ges här dock en beskrivning av de regler som gäller för den utomnordiska invandringen som sker på icke-poliliska grunder och dess sammansättning.

Arbetskraftsinvandring

Uppehållstillstånd av rena arbelsmarknadsskäl ges i princip bara om det visat sig att arbetskraftsbehovet inle kan tillgodoses inom Sverige. Undan­lag görs i fråga om nyckelfunktioner inom bl. a. industrin och näringslivel saml anställningar som är etl led i inlernalionelll utbyte. Härutöver be­viljas arbetstillstånd för korttidsanställningar för främsl artister och mon­törer. Tillståndsgivningen sker i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och efter hörande av arbetsmarknadens parter.

Anhöriginvandring

Sverige har en i förhållande lill andra jämförbara länder generös praxis när del gäller uppehållstillstånd lill anhöriga lill här bosalla personer.

Make och samboende saml ogifta barn under 20 år lill här bosatta personer får regelmässigt bosätta sig här. Homosexuella förhållanden jäm-

 

ställs med heterosexuella. När det gäller nyligen etablerade äktenskap eller Skr. 1987/88:157 samboförhållanden tillämpas en ordning med uppskjuten invandringspröv­ning under i princip två år. Om förhällandet avbryts tidigare, tas vid bedömningen av frågan om utlänningen ändå skall tillålas bosätta sig här hänsyn till samtliga omständigheter i del enskilda fallet, i. ex. om del finns barn. Vissa mol svenska värderingar stridande företeelser, som äktenskap med minderåriga och månggifte, grundar i princip inle räll lill bosättning här.

Föräldrar tillåts bosätta sig hos barn som bor i Sverige enligl följande. En ensamstående förälder (änka/änkling, fränskild) som inle åtföljs av annan ges alltid tillstånd. Om en ensamstående förälder åtföljs av etl minderårigt barn ges normall tillstånd om de flesta av de vuxna barnen bor i Sverige. Föräldrapar med samtliga barn i Sverige fär förena sig med dessa, om föräldrarna är i minst 60-årsåldern eller om starka humanitära skäl finns. Belräffande andra föräldrapar sker en bedömning av en rad förhållanden, som evenluelll medföljande barn, anlal barn i Sverige re­spektive utomlands, ålder, hälsotillstånd m. m.

Andra anhöriga kan i vissa fall få bosätta sig här. Del kan gälla ogifta barn över 20 år som inte följt med övriga familjen lill Sverige, l.ex. på grund av mililärtjänsl. Del kan också gälla nära släkting som i hemlandet tillhört samma familjegemenskap som den härvarande eller s.k. "sista länk", dvs. personer, vars samtliga nära släktingar finns i Sverige.

I fråga om anhöriga lill politiska flyktingar i Sverige kan en något generösare bedömning ske än i övriga fall, t. ex. genom ell större hånsyns-lagande till den härvarandes situation.

Övrig invandring

Viss invandring förekommer av personer med anknytning till Sverige på annat sätt ån genom anhöriga. Del gäller främsl personer som tidigare boll i Sverige och som beviljats nyll lillslånd efter särskilda riktlinjer beroende pä längden av vistelsen i Sverige respektive utlandet m. m. Vissa möjlighe­ter alt få lillslånd finns också för personer med svenskt påbrå eller med längre tids anställning på svenskt fartyg. Också egna företagare och fria yrkesutövare kan få bosåtta sig här enligl särskilda riktlinjer.

Viseringspraxis

Då nya riktlinjer för invandringspolitiken antogs år 1984 gjordes uttalanden bl. a. för en generösare viseringspraxis, framför allt i fräga om släklbesök. När del gäller l.ex. mycket nära anhöriga och omständigheterna är myckel ömmande bör visering ges om det inle framstår som uppenbart att avsiklen med besöket år en annan. I mindre behjärlansvärda fall bör regeln vara alt visering beviljas om del inte framslår som sannolikl all syftet är etl annal än del uppgivna. Statens invandrarverks (SIV) styrelse bör leda ulveck­lingen av viseringspoliliken.

Mol bakgrund av en konstaterad "avhoppsfrekvens" på mellan 20 och 25% av beviljade viseringar beslöt SIV:s styrelse i november 1987 om nya

 

riktlinjer för viseringspraxis i fråga om iranska medborgare, den största enskilda viseringsnalionalileten. Liksom belräffande några andra länder, där "avhoppsrisken" erfarenhetsmässigt är mycket slor och dit del samli­digl är mycket svårt atl återsända någon, får i princip sökanden själv göra troligt atl syftet med resan till Sverige är elt besök och inget annat. I särskilt ömmande fall fär en mer liberal praxis tillämpas. Regelmässigt beviljas t. ex. visering för alt närvara vid en nära anhörigs begravning eller för att besöka en nära anhörig som är svärl sjuk.

En analys av viseringspraxis beträffande andra länder, t. ex. Bangladesh och Pakistan, har visat all visering för besök av nära släkting praktiskt tagel alllid beviljats.

Skr. 1987/88:157

Invandringen till Sverige år 1987

Arbetsmarknadsskäl (0,77 %)

Gäststuderande (2,42 %)

Adoptivbarn (4,60 %) ■

Anknytning (34,48 %)

Flyktingar och jämställda

(57,72 %)

3 Flyktingsituationen i världen

Antalet flyktingar

Uppskattningarna av del totala antalet flyktingar i världen varierar beroen­de på vilken källa man använder. Under det senasle årel har emellertid berörda FN-organ och de frivilliga organisationerna enats om alt det totala antalet flyktingar kan uppskallas till ca 15 miljoner.

Skälen lill osäkerheten i antalet och de varierande bedömningarna är flera. Den överväldigande majoriteten av världens flyktingar kommer från och återfinns i utvecklingsländerna i Afrika, Asien och Latinamerika. I de flesta av dessa länder är befolkningsstalisliken osäker och befolkningsråk-ningar sparsamt förekommande. Därför saknas exakthet i beräkningen av antalet flyktingar sårskilt som de ofta anländer i slorl antal under kort lid och under ofta kaotiska omständigheter. I en del fall kan man konstatera en bristande vilja alt få till stånd en mer precis uppskattning från mollagar-

 

ländernas sida. Detta torde hänga samman med en medveten vilja all     Skr. 1987/88:157 överdriva antalet flyktingar.

Berörda FN-organ tvingas alliså all i första hand förlita sig pä mottagar­ländernas egen statistik. Utöver rent tekniska felkällor förekommer det också atl mottagarländerna av politiska skål antingen ger en för hög eller en för låg siffra på antalet flyktingar i landet. FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) kan inle operera i ell land ulan landets medgivande. Följden blir alt om ett land inle vill dra uppmärksamhet lill etl flyktingproblem - vilkel ibland förekommer - är del omöjligt för UNHCR all engagera sig i denna flyktingsituation, vilket också innebär atl dessa flyktingar inte las med i statistiken.

1 ett stort anlal länder förekommer interna flyktingar ("displaced per­sons"), ibland i ganska stora anlal. Dessa människor är politiskt, psykolo­giskt, socialt och ekonomiskt lika myckel flyktingar som andra men dä de inte korsal en nationell gräns faller de inte under UNHCR:s mandat och kommer därför inte heller med i den officiella statistiken. Det totala antalet interna flyktingar uppskallas lill cirka fyra miljoner människor. Del bör ocksä noteras all de uppgifter på antalet flyktingar som lämnas av UNHCR vanligen inle inbegriper de mer än tvä miljonerna palestina-flyklingar, eftersom dessa till den överväldigande delen inle omfattas av UNHCR:s mandat.

Variationerna i uppskattningen av antalet flyktingar beror också på skillnaderna i definitionen av vem som är flykting. Enligt FN: s konvention angående flyktingars rättsliga ställning (den s. k. Genéve-konventionen) av är 1951 definieras en flykting pä följande säll:

"...Den som (till följd av händelser, som inträffat före den I januari 1951) och i anledning av välgrundad fruklan för förföljelse pä grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet lill viss samhällsgrupp eller politiska åskådning befinner sig utanför del land, vari han är medborgare saml är ur stånd atl eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, icke önskar all begagna sig av sagda lands skydd, eller den som, ulan all vara medborgare i något land, till följd av händelser som förut sagts befinner sig utanför det land, vari han tidigare haft sin vanliga vistelseort, saml är ur stånd alt eller på grund av sådan fruklan, som nyss sagts, icke önskar atl återvända dit". (Denna definition motsvarar den som återfinns i 3 S UllL).

I sammanhanget bör del uppmärksammas all konventionen är begränsad lill atl gälla "händelser som inträffat före I januari 1951" samt geografiskt lill Europa. Dessa bestämmelser upphävdes genom ell tilläggsprotokoll av år 1967, men alla de länder, som har ratificerat konventionen, har inle skrivit under tilläggsprolokollel. Delta gäller l. ex. Italien, där därför slora grupper av flyktingar faller utanför statistiken. Härutöver har olika länder i kraft av sin nationella lagstiftning en möjlighet att ge någon form av uppehällstillslånd och/eller flyklingliknande status lill andra kategorier av asylsökande, vilka då inte nödvändigtvis tas med i statistiken över det totala antalet flyktingar.

De afrikanska staterna har en egen flyktingkonvention (den s.k.
OAU-konventionen, anlagen år 1969), vilken går betydligt längre än
FN-konvenlionen när del gäller all definiera vem som är flykting - man                 '

 

accepterar t.ex. personer som har flytt till följd av extern aggression.     Skr. 1987/88:157 ockupation, utländsk dominans eller händelser vilka allvarligt stört den allmänna ordningen i hemlandet. OAU-konventionen är grunden för det internationella flyktingarbetet i Afrika och ger alltså elt högre antal flyk­tingar än vad elt strikt tillämpande av Genéve-konventionen skulle göra.

Man kan också konstalera att medan det under senare är blivit vanligt i de flesta europeiska länder atl söka begränsa tillståndsgivningen till s. k. mandatflyktingar (dvs. flyktingar enligt Genéve-konventionen) har ulveck­lingen i andra delar av världen varit den motsatta. Delta är en ulveckling som delvis inleddes med OAU-konvenlionens tillkomst och som represen­terar etl pragmatiskt sätl all definiera vem som är flykting - någol annat skulle knappast heller vara möjligt inom ramen för del internationella biståndsarbetet till förmån för flyktingar och likställda. Delta har bl. a. inneburit alt UNHCR ulöver de s. k. mandatflyklingarna också ger bistånd och skydd lill personer "som angår" ("of concern lo") flyktingkommissa-rien. Detta kan t. ex. avse personer som lämnar sill land på grund av krig.

Del har med andra ord blivit vederlaget all UNHCR i sill hjälparbete för flyktingar i tredje världen kan ha en vidare tolkning av flyktingbegreppet än vad Genéve-konventionen egentligen ger utrymme för. Detta har också vid flera tillfällen varil utgångspunkten för UNHCR:s arbete för en mer flexibel tolkning av flyktingkonventionen rent generellt.

Alla de nämnda faktorerna bidrar på olika sålt lill alt uppskattningarna av antalet flyktingar varierar beroende pä definitioner och uppgiftslämna­re. De innebär också atl statistiska jämförelser ofta blir vanskliga att göra.

Orsaker till flykt

Del finns många orsaker till varför människor flyr från sina hemländer. En myckel viktig sådan är otvivelakligt kränkningar av de mänskliga rättighe­terna. Sådana kränkningar förekommer i många länder trots FN:s allmän­na förklaring om de mänskliga råliigheterna och trots all en majoritet av FN:s medlemsländer anslutit sig lill de två FN-konvenlionerna om med­borgerliga och politiska respektive ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Genom bl. a. de svenska ambassaderna, FN och rapporter i svensk och utländsk press saml från oberoende organisationer och inslilut följer rege­ringen utvecklingen i fräga om mänskliga rättigheter i hela världen. Kränk­ningarna av grundläggande mänskliga rättigheter påtalas från svensk sida som brott mol internationellt vedertagna principer i såväl bilaterala kon­takter som i multilaterala fora. Demokratiskt inflytande och krav på re­spekt för mänskliga rättigheter är etl av målen för det svenska ulvecklings-biständel.

Flyktingsituationen i tredje världen

I del följande lämnas en kontinenlvis redovisning för flyktingsituationen i världen och för de viktigaste skeendena på flyklingområdet under år 1987. Eftersom del av naturliga skäl är av särskill intresse för Sverige alt ha en

 

bild av hur situationen utvecklas i de olika europeiska och övriga industri-     Skr. 1987/88:157 aliserade länder, med vilka vi samarbetar i dessa frågor, lämnas elt propor­tionellt nägot större utrymme ål att beskriva situationen i Europa.

Asien (inklusive Mellersta Östern)

Den största enskilda flyktinggruppen i världen i dag är den afghanska, med mer än fem miljoner människor i exil. Majoriteten av dessa flyktingar, drygl tre miljoner, återfinns fortfarande i Pakistan medan Iran har tagit emot drygl två miljoner. Tillströmningen av nya flyktingar fortgår åven om inle längre i några uppseendeväckande anlal. En del av dem har skadats pä grund av mineringar vid gränserna och på vägarna dit. Attacker mol flyktingläger har också förekommit. Majoriteten av flyktingarna har levat i exil i mer än åtta år, några t. o. m. längre. Många barn är med andra ord födda och uppväxta i exil. Flyktingarna tillåls inte integrera sig med den lokala befolkningen. Däremot har under senare år olika former av syssel­sättningsskapande utvecklingsprojekt utvecklats i Pakistan, vilka också involverar den lokala befolkningen.

Situationen avseende flyktingarna från Indokina i olika länder i Sydost­asien har förändrats sä lillvida all betydligt färre nya flyktingar anländer som enskilda asylsökande - under 1987 uppskattas ca 28500 ha anlänt pä egen hand. Delvis hänger detta samman med den ökade ulreselaklen under del s. k. ODP ("Orderly Departure Programme")-programmel, under vil­ket vietnameser kan ansöka om utresetillstånd. Till följd av en minskad utreselakt frän flyktinglägren tillsammans med en naturlig befolkningsök­ning i dessa räknar man med ell i dag nära nog oförändrat antal flyktingar. Uppskattningsvis finns del i dag cirka 130000 flyktingar från Vietnam, Laos och Kampuchea i olika länder i Sydostasien under UNHCR: s man­dat. Majoriteten av flyktingarna finns i läger i Thailand, medan de övriga återfinns i Filippinerna, Hongkong, Indonesien. Malaysia och Singapore. Många har vistats i läger under ell flertal år, har små utsikter alt bli mottagna i tredje land och lever under svåra förhållanden.

Ulöver dessa flyktingar under UNHCR: s mandat finns ca 250000 kam-pucheanska flyktingar i gränsområdet mellan Kampuchea och Thailand, där UNHCR inte kan operera. Flyktingarna, vilka befinner sig mitt i ell militärt konfliktområde, får sin försörjning tillgodosedd av elt särskilt FN-organ, United Nations Börder Relief Operation (UNBRO).

I Sydostasien finns också ell anlal mindre flyktinggrupper från Burma, Filippinerna, olika delar av Indonesien, Thailand m.fl. En del av dessa anses falla under UNHCR:s mandal, andra inle.

En stor flyktinggrupp utgör de drygl 200000 tamiler, vilka lämnat Sri Länka till följd av inbördeskriget där. Majoriteten av dessa, ca 140000, log sin tillflykt till Indien, medan andra sökte skydd i andra delar av Asien. Många kom också lill Nordamerika och Europa.

Det palestinska flyktingproblemet, som uppstod redan år 1948, är del äldsta fortfarande aktuella och olösta flyktingproblemet i väriden. Nya palestinier flyr eller förvisas från de av Israel ockuperade territorierna medan andra föds i lägren lill ett liv i exil. 1 lägren växer i dag en fjärde

 

generation flyktingar upp. Palestinierna utgör ocksä den största enskilda     Skr. 1987/88:157 flyktinggruppen i Mellersta Östern med mer än två miljoner människor registrerade som hjälpbehövande flyktingar hos UNRWA. Det totala anta­let palestinska flyktingar är dock större ån det anlal som registrerats hos UNRWA.

Sönderfallet av del libanesiska samhället har medförl att många männi­skor flytt landet - en del är libaneser medan andra är palestinier eller tillhör andra befolkningsminoriteter, vilka tidigare sökt och fått skydd i Libanon.

Antalet flyktingar frän Iran och Irak har inte kunnat exakt beräknas men del torde röra sig om några hundralusen personer. Den största delen är unga män, som flyr undan del nu åttaåriga kriget, men människor flyr också till följd av politisk och - när del gäller Iran - religiös föriöljelse. Därutöver har etl stort antal kurder i båda länderna tvingats fly till följd av det krig som pågår mellan de respektive centralregeringarna och kurdisk gerilla.

Afrika

Afrika har under lång lid varil den kontinent, som haft de flesta flyktingar­na. Etl betydande anlal av dessa finns i några av världens absolut fattigaste länder. Samtidigt har de afrikanska länderna vinnlagt sig om alt bibehålla en uttalat generös flyktingpolitik, vilket bl. a. tagit sig uttryck i den tidigare nämnda OAU-konventionen, med elt annal flyktingbegrepp än Genéve-konventionen. Del är också på den afrikanska kontinenten, där flyktingar i Genéve-konventionens bemärkelse ofta blandats med människor som flytt från torka, svält, väpnade konflikter m.m., som begreppet "of concern to" fäll sin mest utbredda tillämpning.

För närvarande uppskattas antalet flyktingar på den afrikanska konti­nenten lill någonslans mellan fyra och fem miljoner. Del gångna årel har sell en fortsatt förbättring i betydelsen alt relalivi många flyktingar kunnal återvända hem. 1 gengäld har tyvärr nya flyktingsituationer uppstått och gamla förvärrats.

1 södra Afrika finns flyktingar dels till följd av Sydafrikas direkta politik i Sydafrika och Namibia och dels lill följd av den indirekta politiken genom slödel till mol regeringarna fientliga väpnade grupper i Angola och Mo­cambique. Man räknar i dag med väl över 600000 flyktingar från Mocam­bique i de kringliggande länderna, framför allt i Malawi och Zimbabwe. Till della kommer bortemot 200000 flyktingar från Namibia i omkringliggande länder, i synnerhet Angola, och flera tiotusentals flyktingar från Sydafrika. Till följd av Sydafrikas fortsatta politik, med militära raider mot flyktinglä­ger och bosättningsområden i grannstaterna, lever dessa flyktingar i en myckel osäker situation. Människor har ocksä tvingats fly kriget i södra Angola, till bl. a. Zaire.

De största enskilda flyktinggrupperna i Afrika finns fortfarande i Sudan och Somalia.

Från Sudan har flyktingar återvandral till Etiopien, Tchad och Uganda
men människor har också flytt Sudan, bl. a. från inbördeskriget i södra               !

Sudan lill Etiopien. ti    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 157

 

En slor grupp flyktingar utgörs av människor som flytt från kriget mellan Skr. 1987/88:157 Polisario (den av OAU erkända befrielserörelsen i Västra Sahara) och Marocko i Västra Sahara och sökt skydd i Algeriet. Många gamla flykting­problem förblir ocksä olösta — eller har bara delvis lösts — och slora flyktinggrupper frän olika länder återfinns därför i bl. a. Burundi, Rwanda, Tanzania, Uganda, Zaire, Zambia och Zimbabwe, för att nämna några. Man räknar med all mer än hälften av kontinentens stater är mottagare av flyktingar i nägon omfattning.

Latinamerika

Situationen i Sydamerika har fortsatl all förbättras när del gäller bevaran­det och utvecklandet av demokratin i elt flertal länder, vilket har inneburit all flyktingar fortsatl att återvända till bl. a. Argentina och Uruguay. Flyk­tingar återvänder också i någon män lill Chile men den fortsatta repres­sionen under den chilenska militärdiktaturen gör att flera lusen personer flyr Chile varje år. Från Chile förekommer också i ökande grad en i första hand socialt och ekonomiskt betingad utvandring.

De stora flyktingkoncenlrationerna återfinns dock i Centralamerika till följd av de väpnade konflikterna i framför allt Guatemala och El Salvador, saml i viss mån konflikten mellan den kontrarevolutionära rörelsen. Cont­ras, och regeringen i Nicaragua.

Av de totalt mer än tvä miljonerna flyktingar och hemlösa i olika länder i Centralamerika - Belize, Costa Rica, Guatemala, Honduras, Mexiko och Nicaragua - betraktas bort emot 500000 som flyktingar i formell bemär­kelse. Elt par hundra lusen av dessa får bistånd från UNHCR.

Under år 1987 har ett något ökande anlal flyktingar också återvänt, bl. a. lill El Salvador och Haiti, Guatemala och Nicaragua. Även säkerhetssitua­tionen har i nägon män förbättrats för flyktingarna i området.

Flyktingar och asylsökande i Västeuropa, Nordamerika och Oceanien

Under senare delen av åttiotalet har antalet asylsökande, särskill från utomeuropeiska länder, i Västeuropa ökal. År 1984 uppskattades antalet asylsökande i Europa till 104000. Är 1985 hade antalet ökat till 165 000 för alt är 1986 ha växt lill cirka 185000 personer. För år 1987 uppskallas det totala antalet asylsökande atl ha varil ca 157000. Del bör uppmärksammas atl dessa siffror, liksom all annan flyklingstatistik, måsle tas med vissa reservationer. Till felkällorna hör t. ex. all hänsyn inle tas till huruvida en person tidigare sökl asyl eller fält tillstånd i ell annal land.

En ökande andel asylsökande har anlänt ulan dokument eller med falska sådana. Dessa förhållanden har föranlett elt slort anlal länder alt skärpa tillämpningen av gällande utlänningslagstiftning, liksom atl företa föränd­ringar i restriktiv riklning av lagstiftningen och vidta olika andra begrän­sande åtgärder. Delta, snarare än elt minskat asylinvandringstryck totalt sett, torde förklara nedgången i siffrorna för år 1987, vilket också avspeglar sig i den nationella statistiken.

I det följande ges tillgänglig information avseende invandringen av asyl-  10

 

sökande och flyktingar liksom lagstiftnings- och andra frågor, som rör     Skr. 1987/88:157 flyktingpolitik, i de nordiska samt i elt antal andra industrialiserade länder.

Det bör uppmärksammas atl uppskattningar av kostnaden för flykting­mottagande inte är direkt jämförbara. Del har inle varil möjligt all göra nägon närmare analys av vad som ingår i de olika ländernas redovisningar. Det måste också understrykas all de slalisliska uppgifterna, med undanlag för antalet asylsökande, inle heller nödvändigtvis är jämförbara. Dels skiljer sig lagstiftningen mellan länderna, dels presenteras inle beslutssla-lisliken med klart angivande av vilka lillslåndskalegorier (jfr. Sveriges 3, 5, 6 SS och humanitära skäl) som avses.

Den följande tabellen, sammanställd av UNHCR, är ett försök atl ge en samlad bild av utvecklingen av antalet asylsökande.

Asylsökande i ett urval länder räknade som procent av invånarantalet

Invånarantal   Asylansökningar Asylsökande 1983-1987

Miljoner           1983-1987    som % av invånarantalet

 

Sverige

8,3

62600

0,75

Schweiz

6,5

44600

0,69

Österrike

7,5

39000

0,53

Danmark

5,1

25000

0,49

Förbundsrep,

 

 

 

Tyskland

61,0

286000

0,47

Norge

4,1

13 000

0,32

Belgien

9,9

25 600

0.26

Nederiänderna

14,5

30200

0.21

Frankrike

55,2

104 200

0,19

Storbritannien

56,6

22400

0,04

Danmark

År 1986 ändrades den danska utlänningslagen i mer restriktiv riklning för en period av ett år. Förslag om atl förlänga detta med ytterligare ell år har accepterats i första läsningen i Folkelingel och förväntas tas i andra läs­ningen under våren 1988. Den redan beslutade regeln om böter för flygbo­lag, som transporterar personer ulan giltiga passhandlingar eller visering­ar, kommer nu alt sällas i kraft. Diskussion pågår också om atl begränsa de gällande möjligheterna lill familjeåterförening och anknytningsinvandring. Underär 1987 ankom 2 100 asylsökande jämfört med 9300 år 1986. 4000 personer gavs under år 1987 uppehållstillstånd som flyktingar eller av flyklingliknande skäl. Beläggningen på flyktingförläggningar uppgick vid årsskiftet lill ca I 000 personer.

Finland

Inga förändringar i lagstiftningen har skett under år 1987. För närvarande kan en asylsökande antingen ges asyl eller enbart uppehållstillstånd. Un­der år 1988 kommer utlänningslagstiftningen att ses över liksom organisa-

 

tionen för tillståndsgivningen och flyktingmoltagandet. En ytteriigare höj-     Skr. 1987/88:157 ning av flyklingkvoten, vilken under år 1987 ökades till 200 personer, kommer atl diskuteras av regeringen under vären 1988.

Under år 1987 ankom 48 asylsökande, varav 12 gavs asyl och 13 fick uppehållstillstånd utan asyl.

Norge

Ell förslag om förändring av ullänningslagsliflningen har lagts fram av regeringen och förväntas komma till beslul i Stortinget under våren 1988. Lagförslaget innehäller bl.a. bestämmelser om böter för flygbolag som transporterar passagerare utan giltiga resehandlingar. Lagen är tänkt som en ramlag vilken skall ge handlingsfrihet åt regeringen all genomföra den invandringspolitik som vid en viss tid kan fastställas av Stortinget.

Under år 1987 ankom 8613 asylsökande, en tredubbling jämfört med år 1986. De slörsla grupperna var iranier, chilenare, tamiler frän Sri Länka och jugoslaver (kosovoalbaner).

3 500 asylärenden behandlades under är 1987. 280 personer fick stanna som flyktingar, 2380 fick stanna av humanitära skäl och 840 avvisades och/eller fick sin ansökan om uppehållstillstånd avslagen.

Från och med den I januari 1988 har en ny myndighet, Utlendingsdirek-loratel (UDD, ansvaret för asylsökande, flyktingar och invandrare. UDI är en motsvarighet lill statens invandrarverk. Del har etablerats med fem regionkontor underställda del centrala kontoret i Oslo.

Vid årskiflel 1987/88 befann sig cirka 4 500 personer på statliga flykling-föriäggningar. Norges flyktingmottagande liknar det svenska. 215 av Nor­ges 450 kommuner är f. n. involverade i flyktingarbetet. Norges totalkost­nad för flyktingmoltagandet är 1987 uppskallas lill ca 3 miljarder norska kronor. För år 1988 har totalt 2,4 miljarder budgeterats.

Ulöver de asylsökande har Norge också en flyktingkvot på 1 000 perso­ner/år. Den bibehålls på samma nivå för år 1988.

Under våren 1988 kommer också en slorlingsmelding avseende den samlade norska invandrarpolitiken att läggas.

Austrcdien

Australien har sedan år 1954 tagit emot 224000 flyktingar. Del senasle årel gavs uppehällstillsländ lill cirka 6000 personer, flertalet av humanitära skäl.

Särskilda arrangemang för mottagande av flyktingar förekommer inte. Flyktingar har dock rätl lill socialvård och sjukvård. De har ocksä räll alt fä hjälp med bostad och med språkundervisning.

Den australiska regeringen har nyligen tillsatt en kommitté som bl. a.
skall se över utlänningslagstiftningen. I vilken riktning förslagen kommer
all gä kan inle nu förutses. Australien har dock alltid intagit en liberal
hållning i flyktingfrågor och har tagit flera inlernationella initiativ, bl. a.
inom ramen för UNHCR: s verksamhet, för att lösa särskilda flyktingpro­
blem.                                                                                                                     12

 

Australien upprätthåller detta är ordförandeskapet i UNHCR:s exeku-     Skr. 1987/88:157 tivkommilté.

Belgien

Under är 1987 genomfördes en skärpning av lagstiftningen och dess tillämpning. Dels infördes sanktionsbestämmelser gentemot flygbolag, dels infördes direktavvisningsmöjligheter för asylsökande ulan resehand­lingar och viseringar, inklusive sädana som enbart är i Iransit. Under är 1988 kommer nya förändringar för handläggningen av lillslåndsärenden all införas liksom en ny organisation för detta.

Under år 1987 beräknades antalet asylsökande lill drygl 6000 personer, vilket är en nedgång jämfört med år 1986. De slörsla grupperna var gha-naner, iranier, jugoslaver, indier och zairier. 2 683 personer beviljades flyktingstatus. Ell fåtal asylsökande fick stanna av andra skäl.

Den kommunala socialtjänsten svarar för de asylsökandes uppehälle med statlig budgetförstärkning. Hjälp ges också av frivilliga organisatio­ner.

Frankrike

Under år 1986 infördes bestämmelser som ökade möjligheterna atl direkt vid gränserna avvisa personer som inle har visum eller medel för sill uppehälle. Dessutom skärptes reglerna om idenlilelskonlroll av utlänning­ar. I juli 1987 skärptes yllerligare kravet pä alt en utlänning skall kunna styrka sin försörjning under vistelsen i Frankrike. Dessa förändringar i lagstiftningen anses dock inle ha inverkat på tillströmningen av asylsökan­de. Antalet asylsökande har i slället ökal, frän 26300 personer år 1986 till 27 600 är 1987.

Ansträngningar har gjorts under år 1987 all förkorta handläggningstider­na i asylärenden. Delta har skell genom personalförslärkningar och höjda löner för handläggarna. För närvarande är handlåggningstiden ca sex må­nader. Del finns ännu ingen statistik för andelen beviljade ansökningar under år 1987, men enligt uppgift beviljas ungefär var tredje ansökan.

En flykting kan, beroende på familjesituation, erhålla vanliga sociala bidrag och erbjudas arbelsanpassningsålgärder. En flykting kan vidare få upp lill 240 timmars undervisning i franska. I Frankrike finns ell flertal privala organisationer som har lill uppgift all stödja invandrare eller vissa flyktinggrupper.

Förbundsrepubliken Tyskland

Antalet asylsökande som kom lill Förbundsrepubliken Tyskland minskade
kraftigt i början av år 1987, sedan Tyska Demokratiska Republiken (DDR)
efter samtal med de västtyska myndigheterna skärpt kontrollen av visum-
innehav för personer som ämnar sig till Förbundsrepubliken Tyskland. År
1987 ankom 57 379 asylsökande till Förbundsrepubliken, vilket är nära en
halvering jämfört med år 1986. Förbundsrepubliken Tyskland har dessul-          13

 

om skärpt 1982 års lag om asylförfarande med verkan från januari 1987.     Skr. 1987/88:157 Reglerna innebär bl. a. hot om sanktioner för transportförelag som beford­rar asylsökande utan erforderliga handlingar, förlängt arbetsförbud för asylsökande och hårdare kriterier vid prövningen av en asylansökan.

Fram lill år 1987 har inle medborgare från Östeuropa kunnat utvisas frän Förbundsrepubliken Tyskland. Fr.o.m. den 3 april 1987 skall inrikesde­partementen i de olika förbundslånderna stegvis börja tillämpa gällande utlännings- och asylrällsliga regler också på personer från Östeuropa. Det är ännu för tidigt alt säga någonting om denna överenskommelses tillämp­ning.

De asylsökande kommer huvudsakligen från Polen, Turkiel, Iran, Sri Länka, Pakistan, Afghanistan och Tjeckoslovakien. 160000 personer upp­ges avvakta beslul, men denna siffra är troligen för hög - en tredjedel av dessa anses redan ha lämnat landet.

Underär 1987 avgjordes totalt 87 539 asylärenden, varav 8231 personer (9,4% ) gavs asyl. Under är 1987 logs också 360 kvotflyktingar emot, samtliga s. k. båtflyklingar.

Grekland

Grekland har tidigare huvudsakligen fungerat som etl iransitland för östeu­ropeiska flyktingar för vilka UNHCR sökl andra länderplaceringar. Under år 1987 tredubblades emellertid anlalet asylsökande lill 6547 personer, till största delen — 4097 personer — från utomeuropeiska länder.

De största grupperna är eritreaner och iranier. Några ändringar i lagstift­ning eller några administrativa begränsningar är inle aviserade - Grekland försöker nu tillsammans med UNHCR alt finna en lösning pä de problem som föranletts av den ökade tillströmningen.

Italien

Italien har undertecknat 1951 års flyktingkonvention men med den re­servationen, alt man enbart erkänner flyktingar från Östeuropa. Den itali­enska regeringen har diskuterat en förändring av della förhållande men man anser sig först tvungna alt komma tillrätta med del problem som del stora antalet "illegala immigranter" (700000 - 1,2 miljoner) utgör. En lagstiftning från årsskiftet 1986/87 lägger grunden till en registrering och en regularisering av status av dessa personer men än så länge har enbart ca 300000 personer låtit registrera sig. Någon statistik över antalet asylsökan­de frän t. ex. Iran, Erilrea och Somalia finns därför inle.

Under år 1987 anlände ca 13000 asylsökande från Östeuropa lill Italien. UNHCR behandlade ca I 400 ansökningar om flyktingstatus av vilka cirka hälflen erkändes.

Nederländerna

I april 1987 skärptes den nederländska ullänningslagsliflningen pä en rad

punkter. Ändringarna innebår alt asylärendena delas upp i tre kategorier          14

 

med olika kriterier för prövningen: Ansökningar från personer som haft     Skr. 1987/88:157 möjlighet alt begära asyl i något annal västeuropeiskt land las över huvud taget inte upp till prövning. I de fall då en ansökan bedöms som uppenbart ogrundad tillämpas ett summariskt förfaringssätt. Övriga fall prövas enligt normala rutiner.

Arbete som syftar till att införa en helt ny lag på området pågår.

Del nederländska systemet för flyktingmottagande liknar myckel det svenska. Flyktingarna visias temporärt på statliga mollagningsanläggning-ar och slussas sedan vidare till kommunerna. I januari 1988 hade den holländska slalen träffat överenskommelser om flyktingmottagande med en majoritet av landets 714 kommuner. Kommunerna erhåller motsvaran­de 2000 kr per flykting och månad för mottagandet.

Enligt elt uttalande, som den nederländske välfärdsministern gjorde sommaren 1987, var regeringens mål all skapa en "pool" med 6000 platser i moltagningscenlra och kommuner. I januari 1988 disponerade man över 5000 platser. Nyligen har dock välfärdsministeriet publicerat siffror som visar atl behovet år 1990 kommer all vara ca 10000 platser.

Totalt sökte under de första nio månaderna är 1987 13500 människor asyl i Nederiänderna, vilket var mer än dubbelt sä många som under hela år 1986. Tillströmningen varierade dock under året. Särskilt kan man konstatera en markant nedgång efter det att lagstiftningen skärptes under andra kvartalet 1987.

Portugal

Den portugisiska regeringen har aviserat en översyn av utlänningslagen och asylrätten. En harmonisering med EG skall bland annat genomföras. Man kan förvänta sig en något striktare flyktingpolitik. För närvarande finns t. ex. inga regler om utvisning, vilket innebär atl mänga som fält sina asylansökningar avslagna kvarstannar i landet. Det uppskattas atl ca 10000 personer uppehåller sig illegalt i Portugal.

Under år 1987 ankom 175 asylsökande. Den största gruppen kom från Angola (137). Två personer gavs under årel flyktingstatus.

Schweiz

Till följd av en år 1987 genomförd folkomröstning har asyllagstiftningen skärpts. Förändringarna, som gäller fr.o.m. den 1 januari 1988, innebär bl. a. all en asylansökan endast får göras vid 25 gränskonlrollslationer. En asylsökande, som passerar pä annan plats, kommer i flertalet fall alt skickas tillbaka till sitt första asylland. Med tanke på all för närvarande 80-90% av alla asylsökande tar sig in i Schweiz "illegalt" från ell angrän­sande land, kommer nyordningen atl få slor inverkan pä antalet asylansök­ningar.

Enligl de nya reglerna skall en första konlroll ske vid gränsstationerna
av den kantonala polisen, som också kan besluta om direklavvisning. De
asylsökande, som får komma in i landet, slussas därefter vidare till fyra
centrala uppsamlingscenlra för en första utredning, idenlilelskonlroll och            15

 

eventuell sjukvård. Efter etl par dagars vistelse i uppsamlingscentrel skall     Skr. 1987/88:157 de asylsökande fördelas på kantonerna i förhållande till folkmängden i dessa. 1 kantonerna skall också en mer genomgripande utredning genomfö­ras.

Under är 1987 ankom 10913 asylsökande; en ökning jämfört med är 1986 med 28%. II 239 ansökningar behandlades. 829 personer gavs asyl, varav 216 var familjeanknylningsfall. 108 personer fick stanna av särskilt öm­mande skäl. 8 292 ansökningar avslogs.

Schweiz uppskattar kostnaderna för asylsökande och flyktingar till mot­svarande ca 700 milj. kr.

Spanien

Under år 1987 mottogs 3 742 asylsökande. 520 personer gavs flyktingsta­tus. Fä personer utvisas frän Spanien. De som inte fär nägon form av status stannar oftast kvar illegalt.

Storbritannien

I mars 1987 infördes bestämmelser om sanktioner mol transportföretag som till Storbritannien befordrar personer vilka saknar pass eller andra identitetshandlingar eller som saknar inresevisum. Särskild uppmärksam­het riktas mol tendenser all missbruka asylrätten eller kringå immigra-tionsbeslämmelserna.

Under första halvåret 1987 ansökte totalt 2417 personer om asyl i Storbritannien jämfört med 4500 för hela är 1986. Tamiler och iranier svarade för mer än hälften av ansökningarna. Under samma tid gavs 199 personer flyktingstatus medan I 338 personer fick stanna av andra skäl.

Någon central samordning av den brittiska asyl- och flyktingpolitiken finns inte. Uppgifter saknas därför pä kostnaderna för flyktingmoltagan­det.

Turkiet

Turkiel tillämpar 1951 års flyktingkonvention enbart pä personer som blivit flyktingar pä grund av händelser i Europa. Antalet flyktingar i Turki­el enligl konventionen är därför litet. Personer som ulan geografisk be­gränsning av flyktingkonventionen är all betrakta som flyktingar registre­ras efter ansökan hos UNHCR i Ankara. Under är 1987 anmälde sig ca 6000 personer där.

Av dem som anmäler sig hos UNHCR i Turkiet är 85 % iranska medbor­gare medan resten huvudsakligen är från Irak. Det finns inle nägot visum-tvång för iranier. Antalet iranier som av olika skäl vistas i Turkiel är inle känt men uppskattningsvis kan det röra sig om 400000 personer. Del stora flertalet har kommil in legalt i landet men mänga använder sig av falska handlingar.

Oberoende av hur iranier och andra asylsökande tar sig in i Turkiel är
della land för de flesta endasl en anhåll pä väg lill andra länder. Långt ifrån       16

 

alla anmäler sig hos UNHCR. Genom ansökningar direkt lill ambassader-     Skr. 1987/88:157 na eller på andra sätl försöker man atl ta sig vidare.

USA

I USA har en total flyktingkvot på 70000 människor fastställts för år 1987, en höjning jämfört med år 1986 pä 3000. Över hälften av kvolantalet är reserverat för indokinesiska flyktingar. Under de första tre kvartalen är 1987 överfördes 65000 flyktingar lill USA varav merparten kom från Sydostasien. Andra stora flyktinggrupper lill USA har kommit från Öst­europa och Sovjetunionen.

Österrike

Österrike är ell viktigt iransitland för främsl östeuropeiska flyktingar. Andelen som flyttar vidare har dock sjunkit från 90% till 75-80% under senare är. Vidareulvandringen sker främst lill USA, Canada och Australi­en på grund av särskilda avtal mellan Österrike och dessa stater.

Det år inle ovanligt att asylsökande, som inte beviljats asyl, stannar kvar i Österrike. Österrike sänder inte heller tillbaka personer som har sitt hemland i nägon östeuropeisk stat.

Inrikesministeriet svarar för flyktingmoltagandet. För år 1988 har kost­naderna för delta budgeterats lill motsvarande 270 miljoner kr. De asylsö­kande placeras under väntetiden normall i en flyktingförläggning. Den genomsnittliga handlåggningstiden är cirka elt och ett halvt är.

Anlalet asylsökande ökade under år 1987 lill II 406 personer från 8 600 året innan. Omkring en tredjedel av ansökningarna beviljas. Merparten av de asylsökande kommer från Östeuropa, främsl Ungern och Tjeckoslova­kien.

4 Det internationella flyktingarbetet och Sveriges roll

Inledning

Till följd av del inlernationella flyktingsamarbetets centrala roll för svensk
flyktingpolitik har Sverige fortsatt atl föra en aktiv internationell politik.
Bevakningen av den internationella utvecklingen på området har varit
intensiv och Sverige har både politiskt och genom biståndsinsatser kunnal
reagera på nya och/eller förvärrade flyktingsituationer. Del totala svenska
biståndet riktal lill flyktingar och därtill relaterade katastrofer har ökal.
Sverige har forlsall all spela en aktiv roll inom de främsl berörda interna­
tionella organen, särskill UNHCR. Försöken atl utveckla elt konstruktivt
samarbete kring bl. a. behandlingen av asylsökande och mottagandet av
flyktingar med ell antal andra industrialiserade länder har också fortsatl
åven om inga större konkreta resultat har uppnåtts. Sveriges strävan att
föra en ambitiös och solidarisk flyktingpolitik möts tyvärr inte av nägol
gensvar i de flesta andra av de industrialiserade staterna.                                 17

t2    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 157

 

Det nordiska samarbetet både inom och utanför Nordiska ministerrådet     Skr. 1987/88:157 har vidareutvecklats.

Sambandet mellan utvecklingsbistånd och flyktinghjälp

Endasl begränsade resultat har hittills nåtts i tredje världen när del gäller all finna lösningar på flyklingproblem i bemärkelsen att flyktingarna har kunnal frivilligt återvända till sina hemländer eller bli självförsörjande i mottagarländerna. Många flyktingsituationer, i synnerhet i u-lånderna, har haft en tendens all permanentas. Del är inte ovanligt all flyktingar vistas i läger år efter år utan någon lösning i sikte. De blir därför långvarigt beroende av värdlandels ofta knappa resurser och av utifrån kommande hjälp. På mänga häll pågår samtidigt utvecklingsprogram för landels egen befolkning, vilken ofta har ungefär samma hjälpbehov som flyktingarna. Man eftersträvar därför alltmer en integration av flyktinghjälp och utveck­lingsbistånd. Sverige har i en rad olika sammanhang under senare år verkat för en ulveckling i denna riklning.

Del råder nu elt brett samförstånd om alt UNHCR bör ha fortsall huvudansvar för varje ny flyktingsituation men atl organisationer inriktade på utvecklingssamarbete inom och ulom FN-syslemel bör uppmuntras lill alt snarast möjligl ta över hjälpprogrammen. UNHCR: s resurser skulle därmed kunna koncentreras på de mer akuta behoven i en flyktingsitua­tion. Tanken är vidare atl integrering av flyktingar i biståndsprogrammen skulle komma all medföra ell resurslillskolt för värdlandet. UNHCR har samarbete med denna inriktning med bl. a. Världsbanken och ILO.

Sveriges internationella bistånd till flyktingar

UNHCR:s budget för år 1987 uppgick lill 450 milj. dollar. Flyklingkom-missariens verksamhel finansieras nåslan hell genom frivilliga bidrag från elt 20-lal regeringar. Endast ca 4-5% av budgelen finansieras över FN:s reguljära budget.

Sveriges totala bidrag lill UNHCR uppgick år 1987 till 127 milj. kr. Därmed år Sverige den åttonde största bidragsgivaren efter USA, Japan, EG, Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien, Danmark och Italien. Del reguljära bidraget uppgick lill 90 milj. kr. Dessutom utgick extra bidrag pä 37 milj. kr. lill bl.a. UNHCR:s verksamhel i Centralamerika och Pakistan. För år 1988 år del reguljära bidraget 110 milj. kr. För år 1989 och 1990 har regeringen föreslagit en höjning av del reguljära bidraget lill 120 milj. kr.

Del svenska reguljära bidraget till UNRWA för år 1987 uppgick till 75 milj. kr. Dessutom har Sverige under årel givit totalt 11,5 milj. kr. som extra bidrag, bl. a. lill katastrofhjälp i Libanon och till skolbyggnader i Gazaområdel. Sverige är den fjärde största bidragsgivaren efter USA, EG och Italien. För år 1988 och 1989 har regeringen föreslagit en höjning av det reguljära bidraget till 82 milj. kr.

Från anslagsposten Kalastrofer m. m. har under ärel ca 200 milj. kr. tagils i anspråk för flyktingar och hemlösa. Medlen har kanaliserats genom

 

FN-organ (UNHCR, UNRWA, UNICEF, WFP). Röda korset (Svenska     Skr. 1987/88:157 röda korset, Rödakorsföreningarnas förbund och Internationella rödakors-kommitléen) saml genom svenska frivilligorganisationer som Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, Diakonia, Rädda barnen och Lutherhjälpen.

Från anslagsposten humanitärt bistånd i Latinamerika har ca 100 milj. kr. gått lill flyktingar och hemlösa. Biståndet har lämnats genom svenska och internationella organisationer som Diakonia, Kyrkornas världsråd och World University Service saml lill enskilda grupper och organisationer i motlagarlånderna.

Vidare har från anslagsposten humanitärt bistånd i södra Afrika under är 1987 uppskattningsvis 115 milj. kr. använts för flyktingprogram av olika slag. En större del har gått till befrielserörelsernas humanitära arbete för flyktingar frän Sydafrika och Namibia. En del har gått till slipendie- och utbildningsprogram, t. ex. via FN-fonderna för södra Afrika.

Ulöver vad som nu nämnts har i vissa fall delar av det svenska biståndet lill FN-organ som WFP och UNICEF använts för flyktingprogram i FN-organens egen regi.

Under 1987 användes enligl WFP:s beräkningar cirka två tredjedelar av det Internationella beredskapslagrel av livsmedel för katastrofinsatser (lEFR) för flyktinghjälp. Det svenska bidraget lill lEFR för budgelåret 1987/88 uppgick lill 74 milj. kr.

Sveriges samlade bidrag under år 1987 lill flyktingar och hemlösa väri­den över (utanför Sverige) kan därmed uppskallas lill över 650 milj. kr. I siffran ingår bistånd till såväl flyktingar som hemlösa i en flyklingliknande situation, inom eller ulom del egna landet.

FN:s generalförsamling

UNHCR:s verksamhet behandlas varje år i FN:s generalförsamling. I ett
anförande vid del 42:a mötet med generalförsamlingen i november 1987
konstaterade den svenske delegaten all en slor del av flyktingströmmarna
idag går från ell u-land lill ett annal. Slor uppskattning uttrycktes över del
generösa mottagande flyktingarna får i dessa länder, och del betonades att
världssamfundet har en klar förpliktelse all hjälpa till atl lindra den börda
som läggs på dem. Den bästa lösningen för en flykting år all kunna
återvända hem. Då delta inle är möjligt inom en förutsebar framtid utgör
integrering i länder med liknande kultur och språk del bästa alternativet. I
anförandet behandlades särskilt flyktingproblemen i södra Afrika, Central­
amerika och Afghanistan. De risker och faror som många flyktingar utsätts
för, t.ex. genom väpnade attacker mol flyktingläger, och den särskilda
sårbarheten hos flyklingkvinnorna och flyktingbarnen betonades vidare. I
anförandet framhölls ocksä den svenska regeringens oro över all del
ökande anlalet asylansökningar ulan egentliga grunder kan ge upphov till
en urholkning av begreppet politisk asyl. Särskill pekades pä problemet
med asylsökande som ulan godtagbara skäl anländer i avsaknad av identi­
tets- och resehandlingar, en företeelse som ofta är organiserad av personer
i avsikt all tjäna pengar på människor i svåra omständigheter.
Generalförsamlingen antog en resolution lill stöd för UNHCR: s verk-                  19

 

samhet som traditionellt ges en mycket allmän karaklär samt ytterligare en Skr. 1987/88:157 om förlängning med yllerligare en femårsperiod av UNHCR: s verksam­hel. Båda resolutionerna hade bl. a. de nordiska länderna som medför-slagsslällare. De bekräftar flyktingkommissariens grundläggande uppgift att svara för inlernalionelll skydd av flyktingar och understryka behovet av gemensamma internationella insatser lill förmån för del ökande antalet flyktingar och hemlösa.

Vidare antogs bl. a. resolutioner om uppföljningen av den andra konfe­rensen om bistånd lill flyktingar i Afrika (ICARA II) som hölls är 1984 saml om den internationella konferensen om situationen för flyktingar saml återvändande och hemlösa personer i södra Afrika, som den afrikanska enhelsorganisalionen (OAU) beslutat att sammankalla i september 1988.

Även UNRWA: s verksamhel behandlas ärligen av generalförsamlingen. Vid mötet är 1987 uttryckte den svenske delegaten regeringens oro över de särskilda problem som möter UNRWA i Libanon, på Västbanken och i Gaza-områdei. Särskilt framhölls den oroväckande utvecklingen i Libanon där antalet kidnappningar av UNRWA-medarbetare ökat. Samlidigl som uppskattning uttrycktes över all UNRWA: s finansiella situation stabilise­rats, uppmanade Sverige fler länder all visa solidaritet med de palestinska flyktingarna genom atl ge bidrag till UNRWA.

UNHCR

UNHCR upprättades år 1950 för atl under en treårsperiod finna nya hem ät de europeiska flyktingarna efter andra världskriget. Sedan dess har nya flyktinggrupper tillkommit och UNHCR:s mandal har successivt föriängts med fem år i tagel. UNHCR:s främsta uppgift har sedan starten varit att ge råltsligl skydd ål flyktingar, men inslaget av materiellt bistånd har ökal kraftigt med åren. Flyktingproblemen har under den senasle tioårsperio­den nått en myckel slor omfattning och komplexitet. De större flykting­strömmarna har främst rört sig mellan u-lånder. I flera av de krislägen som uppstått har UNHCR betraktats som den bäst lämpade organisationen för akuta hjälpinsatser för såväl flyktingar som andra hemlösa.

UNHCR har samarbetat med flertalet av världens länder. De östeuro­peiska staterna står dock utanför UNHCR: s verksamhel och lämnar inte heller några finansiella bidrag till organisationen.

En resolution om utvidgning av UNHCR: s exekutivkommitté antogs av generalförsamlingen ulan omröstning hösten 1987. Härmed beslutade för­samlingen att utöka antalet medlemsplatser i UNHCR:s verkställande utskott från 41 lill 43. I resolutionen uppmanas FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) all vid sitt första ordinarie möte år 1988 välja de två ytterligare medlemmarna. Församlingen uttrycker vidare sin uppskattning över atl exekutivkommittén börjat undersöka hur observatörer skall kunna ges förbättrade möjligheter alt delta i dess arbete.

20

 

UNHCR: s arbete styrs av en exekutivkommitté som har följande 41 medlemmar:

Skr. 1987/88:157

 

Algeriet

Förbundsrepubliken Madagaskar

Sverige

Amerikas Förenta

Tyskland

Marocko

Tanzania

stater

Grekland

Namibia

Thailand

Argentina

Iran

Nederiänderna

Tunisien

Australien

Israel

Nicaragua

Turkiet

Belgien

Italien

Nigeria

Uganda

Brasilien

Japan

Norge

Vatikanstaten

Canada

Jugoslavien

Schweiz

Venezuela

Colombia

Kina

Storbritannien

Zaire

Danmark

Libanon

Sudan

Österrike

Finland

Lesolho

 

 

Frankrike

 

 

 

Svensk flyktingpolitik på del internationella planet kommer främsl lill uttryck inom exekutivkommittén, där Sverige är medlem sedan den upp­rättades år 1959, samt i FN.

I del svenska anförandet vid exekutivkommitténs styrelsemöte i oktober 1987 gjordes en genomgäng av flyktingsituationen i världen och bl. a. berördes situationen i södra Afrika, den afghanska flyktingsituationen och läget i Centralamerika. Vidare noterades situationen i Europa och pro­blemen med del ökade anlalet asylsökande, av vilka många är ulan doku­ment, och vikten av alt hitta gemensamma och regionala lösningar. I detta sammanhang underströks dels del faktum all majoriteten av världens flyktingar kommer frän och finns i utvecklingsländerna, dels all en global generös flyktingpolitik också måsle omfalla Europa, men att delta kräver atl alla verkar i samma riklning. UNHCR:s strävanden all uppnå en koordinering mellan de olika europeiska länderna välkomnades.

Vidare välkomnades del genombrott som underkommilténs för inlerna­tionella rältsskyddsfrågor föreslagna konklusioner avseende förhindrandet och fördömandet av militära attacker mol flyktingläger innebar, liksom konklusionerna när det gällde flyktingbarnens särskilt utsatta situation och behov. I anförandel underslröks också alt de internationella rättsskydds-frågorna är elt fundamenl och en primär uppgift för UNHCR. Mol bak­grund av FN:s finansiella kris framfördes viss kritik mot UNHCR:s tillsät­tande av nya tjänster med projektmedel.

De viktigaste konklusionerna vid 1987 ärs exekuiivkommillémöle rörde följdriktigt dels fördömande av militära attacker mol flyktingläger, dels flyktingbarnens situation.

UNHCR brukar ange tre möjliga lösningar på ell flyklingproblem:

-      frivillig repatriering

-      integration i första asyllandel

-      omplacering till tredje land.

UNHCR strävar alltid efter lösningar med beslående effekt. Hjälpen utformas i stor utsträckning så all den underlättar möjligheterna lill självförsörjning i asyllandel. Om frivillig repatriering blir möjlig kan pro­jekt med liknande syfte också initieras i ursprungslandet. I början av 1970-talel hade UNHCR möjlighet alt använda upp till 85 % av sina samla-

 

de resurser till insatser med denna inriktning. Denna andel sjönk drastiskt     Skr. 1987/88:157 med de många samtidiga flyktingströmmarna kring är 1980. Den senasle ulvecklingen har lett lill att endasl ca 40% av UNHCR: s resurser för år 1987 kunde användas lill beslående lösningar.

UNHCR: s högkvarter ligger i Geneve. Organisationen har elt 90-tal fältkontor. Ett av dessa, med Norden som sitt ansvarsområde, är förlagt till Stockholm. Sammantaget har UNHCR ca I 900 anställda. Sedan är 1986 är schweizaren Jean-Pierre Hocké FN:s flyktingkommissarie.

UNRWA

UNRWA upprättades år 1949 för atl bistå de palestinska flyktingarna med oundgängliga förnödenheter och samhällsservice. UNRWA har med liden kommit att få särskild belydelse för skolundervisningen bland palestinska barn. Till skillnad frän UNHCR har UNRWA inget mandat när det gäller flyktingarnas rättsliga skydd.

Under åren har nya flyklingskaror tillkommit, framför allt efter juni-kri­get är 1967 mellan Israel och arabstaterna. Del höga födelsetalet har därtill gjort all denna flyktinggrupp, som år 1948 uppgick lill en halv miljon, idag är fyra gånger sä slor. Jordanien har del slörsla antalet palestinska flyk­tingar, ca 850000. Övriga finns på Västbanken och i Gazaområdel, i Libanon och i Syrien. Någon lösning på detta flyklingproblem kan knap­past förväntas sä länge konflikten mellan Israel och arabländerna beslår.

1987 års budget för UNRWA uppgick till 200 milj. dollar. År 1986 införde UNRWA elt nytt budgetsystem med en rullande treårsplanering, vilkel innebär atl det belopp som budgeteras är elt absolut minimum för genomförande av planerade insatser. Nedskärningar i denna budget skulle leda lill allvarliga konsekvenser för UNRWA: s program och flyktingarnas undervisning, hälsovård m. m. För år 1988 förutses en budget pä 216 milj. dollar.

I november 1985 tillträdde italienaren Giorgio Giacomelli poslen som UNRWA: s generalkommissarie. UNRWA: s högkvarter skall ligga i Bei­rut, men administrationen är för närvarande på grund av säkerhetsläget i Libanon lokaliserad till Wien. UNRWA har fältkontor i sitt verksamhets­område, vilket omfallar Jordanien, Libanon, Syrien, Västbanken och Gaza.

Europarådet

Inom Europarådet bedrivs etl omfattande arbete för atl säkerställa och vidga skyddet för flyktingar. Bland de överenskommelser, som har utarbe­tats inom Europarådet, kan nämnas överenskommelserna om avskaffande av viseringstvång för flyktingar samt om överförande av ansvar för flyk­tingar. Den senare överenskommelsen irinehäller regler om staters skyldig­het all utfärda dokument till en flykting som vistals i landet en viss tid.

Under de senasle åren har man i en särskild kommitté inom Europarådet
- Ad hoc Committee of Experts on the Legal Aspecls of Territorial
Asylum, Refugees and Stateless Persons (CAHAR) - ägnat sårskild upp-            22

 

märksamhel ät den s. k. första asyllandsprincipen. Denna princip innebär Skr. 1987/88:157 alt en asylsökan kan avslås antingen pä den grunden atl asyl redan bevil­jats i annat land eller på den grunden all del med fog kan antas atl den asylsökande kan fä en fristad i det land han eller hon först kom till (första asylland). Under det gångna ärel har en konvenlionstexl arbetats fram som tycks kunna accepteras av de flesta staterna inom Europarådet. CAHAR arbetar sedan år 1985 även på en konvention om asylrätt.

Vid den tredje europeiska migrationsminislerkonferensen, som hölls i Portugal i maj 1987, konstaterade ministrarna alt mandatet för den europe­iska migrationskommitlén (CDMG) ändrats lill all läcka även flyktingars sociala villkor, eftersom flyktingarnas sociala problem i viss utsträckning år jämförbara med andra migranters. Frän svensk sida hävdades bl. a. att det är angelägel att bygga upp det europeiska samarbetet kring integra­tionsfrågor gällande flyktingar. Sverige har aktivt medverkat till att dessa frågor numera behandlas vid CDMG:s möten.

ICM

Intergovernmental Committee for Migralion (ICM) ändrade under år 1987 ånyo sitt namn, i samband med alt organisationen antog förändrade stad­gar. Organisationen heter nu Intergovernmental Organization for Migra­lion, namnförkortningen behölls dock ograverad (ICM). Namn- och stad­geändringen markerar organisationens breddande av såväl medlemskap som verksamhel. Frän alt under en längre period ha varit framför allt en transportorganisation har ICM under senare år utvecklat ell antal program för bland annal ätervandring till utvecklingsländer av utbildade experter från de industrialiserade länderna, ätervandring av flyktingar inklusive hjälp med integrations- och arbetsmarknadsfrågor, hjälp med ätervandring och återanpassning av asylsökande som förvägrats uppehållstillstånd (sä­dana program finns i dag i Västtyskland och Schweiz) saml rekrytering av experter till medlemsländer. Organisationen har också fortsatt sitt expert-seminarieprogram i integrations- och migrationsfrågor. Slutligen är ICM fortfarande den främsta internationella organisationen när del gäller trans­port - inklusive hälsokontroll; social- och arbelsmarknadsrådgivning -för flyktingar och migranter. Ell antal nya medlemmar och observatörer frän bl. a. annal Afrika, där ICM: s program är under utveckling, och Asien har anslutit sig lill organisationen. För närvarande genomför organisatio­nen en aktiv kampanj för alt rekrytera nya medlemsstater samt för alt förmå observatörsstater alt anta medlemsstatus.

Organisationen bildades år 1951 Och Sverige var medlem fram till år 1962. Sedan år 1980 innehar Sverige observalörsstatus. Frägan om Sveri­ges återinträde som fullvärdig medlem är under beredning i regeringskans­liet.

Sverige anlitar ICM som transportorganisation för hitresande kvotflyk­tingar och deras anhöriga. Sverige har också bidragit lill, och aktivt med­verkat i, ICM: s seminarier.

23

 

EG                                                                                                  Skr. 1987/88:157

Inom ramen för arbetet med EG:s inre marknad, som skall vara genom­förd är 1992, pågår diskussioner om en harmonisering av bl. a. viserings-och asylpolitiken. Med hänsyn till EG:s begränsade mandat i dessa frågor är del rimligt atl anla alt en harmonisering blir myckel svår atl genomföra. EG-kommissionen arbetar för närvarande med riktlinjer avseende asylrätt. EG-ländernas justitieministrar har vid sidan av EG-kommissionen initi­erat försök till harmonisering av viseringspoliliken och bl. a. tillsall en arbetsgrupp med uppgift alt se över frägor om EG:s yttre och inre gränser, asylrätt, dokumenlförstöring och passförfalskning. Särskilda undergrup­per behandlar de enskilda frågorna. Arbetet har pågått sedan slulet av år 1986.

Konsultationerna mellan ett antal västeuropeiska länder samt Australien och Canada

Konsultationerna är en dialog mellan inalles 12 länder: Australien, Bel­gien, Canada, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Ne­derländerna, Norge, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Österrike samt UNHCR kring frägor rörande asylsökande och flyktingar i Västeuropa och Nordamerika. Initiativet lill denna process togs av Sverige i nära samarbe­te med UNHCR i november 1985, då den första konsultationen hölls i Stockholm. Hittills har tre möten hållils av själva konsultationen, som blivit elt värdefullt instrument för dialog mellan länderna och med UNHCR och för uppslutning kring ell bevarande av de principer som 1951 års flyktingkonvention ger uttryck för. Mycket av konsultationens arbete har utförts i arbetsgrupper (en för iranska asylsökare, en för tamilska sädana och en för statistikfrågor) där konkreta förslag till gemensamma aktioner förberetts inför del näsla mötet, vilket kommer all äga rum i maj 1988.

Jämsides med konsultationens arbete har ocksä ett antal europeiska frivilliga organisationer, grupperade i the European Consultalion on Refu­gees (ECRE), presenterat ett övergripande förslag till europeisk flykting­politik. Della förslag kommer att diskuteras såväl inom konsultationen som inom ramen för UNHCR: s exekutivkommitté, lill vilken förslagen ursprungligen ställdes.

Det faktum all de flesta andra europeiska och utomeuropeiska industri-stater pä olika sätt infört, eller planerar all införa, olika lyper av restriktio­ner med avsikt alt minska trycket från asylinvandringen lill Europa gör atl en fortsatl möjlighet till dialog blir elt viktigt element i Sveriges strävan att bibehålla en ambitiös och solidarisk flyktingpolitik.

Det nordiska samarbetet

Det nordiska samarbetet inom del flyklingpoliliska området har fortsall.
De nordiska regeringarna är eniga om viklen av dialog, samråd och samar­
bete i dessa frägor.                                                                                              24

 

Inom Nordiska rådet har också arbetet lill följd av rekommendation nr     Skr. 1987/88:157 30/86 angående samarbete inom flyktingpolitiken fortsall.

Den på svenskt förslag år 1986 inrättade nordiska samrådsgruppen på hög nivå för jlyktingfrågor har hittills mötts vid fem tillfällen. Gruppen har lagl fram förslag avseende instilulionaliseringen av informationsutbytet mellan de nordiska länderna i frågor som rör statistik och länderinforma-lion. En särskild arbetsgrupp under samrådsgruppen arbetar med frågor som rör EG:s gränskonlrollförslag och andra flyklingpoliliska aspekter pä utvecklingen av EG. Vidare arbetar samrådsgruppen med möjligheterna all få till stånd en gemensam nordisk kvoluttagning för iranska flyktingar som i dag slår under FN:s beskydd. Gruppen kommer ocksä att diskutera möjligheterna till gemensamt agerande inom ramen för UNHCR när det gäller frågor rörande irreguljär invandring och dokumenllöshet.

Inom ramen för övervakningen av den nordiska passkontrollöverens­kommelsen (PÖK) från år 1958 sker regelbundna samräd i det nordiska utlänningsutskottei med företrädare för vederbörande myndigheter.

Den nordiska kontaktgruppen för migrationsfrågor genomför bl. a. etl projekt - "Integration av icke-europeiska invandrare" - där integra­tionen av och situationen för de vietnamesiska flyktingarna i de olika nordiska länderna studeras. Förslag kommer att lämnas om fortsatt nor­diskt samarbete rörande integration av flyktingar och invandrare. Inom ramen för etl annat projekt studeras möjligheterna lill nordiskt samarbete om information lill flyktingar. Ell tredje projekt är ell seminarium om ätervandring avsett all hållas under hösten 1988.

Samarbetet mellan SIV och de organ, som i Danmark, Finland och Norge närmast motsvarar SIV vad gäller flyktingmottagande, har succes­sivt utvecklats under de senasle åren. Årligen arrangeras nordiska flyk-lingkonferenser och näsla nordiska flyktingkonferens hålls i Ebellofl, Dan­mark, den 31 maj - 2 juni 1988. Konferensen kommer all behandla kulturmötet vid integrationen av flyktingar i de nordiska länderna.

Utöver de årliga konferenserna arrangeras, dels i samband med varje konferens, dels vid åtminstone etl ytterligare tillfälle, så kallade "mini-mö­ten" mellan generaldirektörerna (motsvarande) inom de samarbetande organen.

Den 17-18 november 1987 anordnade SIV ell arbelsseminarium om mottagande och integration av flyktingar i Danmark och Sverige. Syftet var atl utbyta kunskaper och erfarenheter mellan kommunala flyktingsam-ordnare i Skåne och lokala flyklingarbetare från Dansk Flyglningehjaelp och danska kommuner. Seminariet bekräftade anlagandel om en brisl på kontakter och erfarenhetsutbyte mellan de lokala flyktingarbetarna på ömse sidor av Öresund.

Etl betydande anlal besök har under år 1987 mottagils hos SIV frän bl. a. motsvarande organ i Danmark, Finland och Norge. Därigenom har ytterli­gare tillfällen erbjudits till ömsesidigt erfarenhetsutbyte och till alt etablera personliga kontakter.

25

 

De internationella frivilliga organisationerna                                 Skr. 1987/88:157

Elt stort anlal internationella frivilliga organisationer är också aktiva inom såväl flyktingsbiståndets som flyktingpolitikens områden.

En sammanslutning av europeiska frivilliga organisationer, ECRE, har som nämnts tidigare presenterat ell flyktingpolitiskt program för Europa, vilket bl. a. är föremål för diskussion inom ramen för del nordiska och del europeiska samarbetet samt inom UNHCR.

International Council of Volunlaiy Agencies (ICVA) är en sammanslut­ning av frivilliga organisationer med säte i Geneve. ICVA spelar en aktiv roll inom flyktinghjälpens och flyktingpolitikens områden, och flera av medlemsorganisationerna mottar också svenskt slöd. I samband med del senasle mötet av UNHCR: s exekutivkommitté hölls konsultationer av den svenska delegationen med de frivilliga organisationerna inom ramen för ICVA.

Den 23 november 1987 inleddes i Bryssel ell organiserat samarbete i form av etablerandet av en liaison-kommillé - Migreurope - mellan flera organisationer som arbetar på europeisk nivä, både invandrarsammanslul-ningar och andra frivilligorganisalioner. Åven nationella invandrarorgani-sationer deltar. Samarbetsgruppen för invandrarorganisalioner (SIOS) i Sverige är representerat i detta samarbete.

Av de internationella frivilliga organisationer som mottar svenskt stöd kan framför allt tre nämnas.

Inlernationella rödakorskommittén (ICRC) år formellt en schweizisk organisation och arbetar efter de principer som nedlagts i Genéve-konven­tionerna (den grupp av avlal som gäller behandlingen av sjuka, särade, krigsfångar och civilpersoner under krig). ICRC:s arbete omfattar egentli­gen skydd och bistånd lill krigsfångar och civila internerade, efterforskning av saknade personer, förmedling av familjemeddelanden samt informa­tionsspridning om Genéve-konventionerna men numera också materiellt bistånd till nödlidande.

Sverige bidrog under 1987 med sammanlagt 55 milj. kr. till ICRC:s operativa och reguljära budget.

Kyrkornas världsråd (WCC) erhåller sedan drygt tio år SIDA-medel för insatser till främjande av skyddet av de mänskliga rättigheterna i Latin­amerika. WCC samarbetar med i första hand kyrkliga organisationer i Latinamerika med verksamhel till försvar för de mänskliga råliigheterna.

Totalt har lill WCC utgått svenskt slöd om 88 320000 kr. under perioden 1983/84 - 1987/88.

World University Service (WUS) har sedan 1975 mottagit bidrag från SIDA för sitt stipendieprogram för latinamerikanska flyktingar. I samband med avvecklingen av lUEF:s stipendieprogram för Latinamerika 1980/81 anmodades WUS av SIDA alt ta ansvaret för IUEF:s stipendiater. WUS blev därmed den enda internationella organisaiidneh med etl omfattande, renodlat stipendieprogram i och för Latinamerika.

WUS stipendieprogram bedrivs i 16 länder i Latinamerika. Totalt har lill WUS utgått bidrag om ca 100 milj. kr. under perioden 1982/83 - 1987/88.

26

 

5 Den svenska utlänningslagstiftningen och dess tillämpning     Skr. 1987/88:157

De gällande reglerna

Den svenska lagstiftningen belräffande flyktingar står i överensstämmelse med 1951 års flyktingkonvention och 1967 ärs protokoll om flyktingars rättsliga ställning. I 3 S UtIL återfinns en definition och en skyddsbestäm­melse rörande flyktingar som överensstämmer med konventionens. Be­stämmelserna i 5 och 6 SS UtIL om skydd ål krigsvägrare och ål personer som, ulan all vara flyktingar, kan åberopa starka polilisk-humanitära skäl för alt få stanna i Sverige, ger skydd åven ål personer som inle omfattas av flyktingkonventionen. Denna vidare asylrätt ligger i linje med vad UNHCR rekommenderar, men Sverige är etl av de få länder som har infört sädana bestämmelser i sin utlänningslag.

Den som på egen hand kommer till Sverige för atl söka asyl här skall redovisa sina skäl för polisen redan vid gränsen. Polisen gör en första utredning för alt kunna avgöra om den asylsökande skall avvisas eller om ärendet skall överlämnas till SIV för handläggning. Om den asylsökande anför politiska skäl, vilka inle är uppenbart orikliga och inle kan lämnas ulan avseende, skall ärendet överlämnas lill SIV. Finner polisen däremot atl skälen är uppenbart orikliga eller alt de kan lämnas utan avseende kan beslul fattas om avvisning. Beslutet får emellertid inle verkställas innan SIV underrättats om fallet och beslutat atl inle överta ärendet. Om SIV finner att polisens bedömning av de åberopade skälen är felaktig skall verkel överta avvisningsärendel. Avvisningsbeslutel förfaller dä.

En asylsökande har i allmänhet möjlighet atl få rättshjälp genom offent­ligt biträde. Denna rätt • kommer all ytterligare förslärkas (jfr. prop. 1987/88:73).

Handläggning av asylärenden

Det slora antalet asylsökande har medförl långa handläggningstider i asyl­ärenden. Hos polisen och invandrarverket är handläggningstiderna fortfa­rande väsentligt längre än enligl de mäl som angavs i propositionen (1983/84:144) om invandrings- och flyktingpolitiken. Handläggningslider­na inom regeringskansliet har emellertid under är 1987 förkorlats betydligt.

Polisens handläggningstider varierar mellan olika polismyndigheter. Den har under är 1987 uppgått till mellan tvä veckor och sex mänader.

Hos invandrarverket har den genomsnittliga handlåggningstiden i spe­cialärenden, där majoriteten utgörs av asylärenden, legal på omkring tre och en halv månad underär 1987.

Inom regeringskansliet (arbetsmarknadsdeparlemenlel) är handlågg­
ningstiden i en stor del av de överklagade ärendena omkring tvä månader.
För den asylsökande som fär elt negalivl beslul av invandrarverket och
överklagar delta hos regeringen innebår della all den totala väntetiden frän
det ansökan görs hos polisen till dess regeringen meddelar sitt beslul i dag i
allmänhet är omkring etl år.                                          •                                     27

 

Förslagen från asylärendeutredningen och översynen av             Skr. 1987/88:157

utlänningslagsstiftningen

Den s. k. asylulredningen (A 1984:01) föreslog i sill slutbetänkande Rålls-säkerhelen vid direktavvisningar (SOU 1986:48) atl beslul rörande s.k. direktavvisningar skall handhas av SIV som första instans. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Regeringen tillsatte i februari 1987 två särskilda utredare i syfte all kraftigt förkorta väntetiderna i utlänningsärenden. Utredningarna har ar­betat parallellt och avlämnade strax efter årsskiftet 1987/88 sina slutbetän­kanden. Betänkandena remissbehandlas för närvarande.

I betänkandet Översyn av utlänningslagen (SOU 1988:1) läggs fram förslag grundat på en teknisk översyn av ullänningslagsliflningen. Den särskilda utredaren (A 1987:01) föreslår bl. a. att SIV skall vara första instans i alla asylärenden, atl muntlig handläggning skall förekomma i väsenlligl fler ärenden ån idag, alt möjligheten lill rållshjålp i utlännings­ärenden utökas saml atl beslul i utlänningsärenden skall motiveras utförli­gare. Vidare föreslås atl lagakraftvunna beslut inte skall kunna omprövas pä verkställighetssladiet men all en ny ansökan skall kunna ges in. Regler som skall motverka atl identitets- och resehandlingar förstörs föresläs ocksä.

I belänkandet (SOU 1988:2) Kortare väntan redovisar den s.k. asyl-ärendeutredningen (A 1987:02) vissa mäl för den framlida handläggningen av utlänningsärenden. Enligt utredaren bör handläggningsliderna i asyl­ärenden mer än halveras. Vidare anser man atl klara bifallsärenden bör kunna avgöras inom tvä veckor från ansökan. Enligl utredningen skall ingen behöva vänta mer ån sex mänader på elt slutligt beslut. De åtgärder som föreslås för alt dessa mål skall kunna nås är bl. a. en koncentration av asylulredningar till ulredningsslussar, indelning i klara bifallsärenden och mer tveksamma ärenden så snart den första utredningen slutförts, samt att beslul i klara bifallsärenden meddelas i anslutning lill denna uppdelning. Vidare föreslås en förstärkt administrativ ledning av tillståndsprövningen vid SIV.

6 Flyktingar och asylsökande i Sverige

Enskilt tillresta asylsökande

Kvotflyklingarna (se nedan) utgör för närvarande endasl en mindre del av den totala flyktinginvandringen till Sverige. Mångdubbelt fler reste på egen hand hit år 1987 och sökte asyl vid gränsen eller efter ankomslen lill Sverige. Under år 1987 uppgick, dessa, inberäknat barn, lill ca 18000 personer, varav ca 2 500 beslut all inle överta direktavvisningar fattades av SIV. Någon statistik över antalet verkställda direktavvisningar finns inle. Under år 1986 var antalet asylsökande ca 14500 medan antalet direktavvi-sade uppgick lill ca 1 700.

De slörsla grupperna av asylsökande kom under 1987 från Iran, Chile
och Etiopien. Bland övriga grupper kan nämnas såväl statslösa (oftast
palestinier) som libaneser och andra från Libanon.                                              28

 

Antalet iranska asylsökande är fortfarande slort, även om del minskade     Skr. 1987/88:157 något under år 1987. Under år 1986 ansökte ca 6300 iranska medborgare om asyl här. Under år 1987 uppskattas antalet asylsökande iranier till ca 5 500.

Avvisningar av iranier lill tredje land, dvs. elt land annal ån Iran där de vistats före ankomsten lill Sverige, försvåras genom all asylsökande ira­nier i de flesta fall gjort sig av med passhandling och andra resehandlingar som visar flyktvägen. Andelen unga män som inte vill delta i del fortsatta kriget mot Irak är oförändrat hög. Under år 1987 beviljades 7 561 iranier uppehällstillsländ som flyktingar och därmed jämställda personer. Av des­sa var 2181 barn.

Chile är fortfarande del land i Latinamerika som svarar för den slörsla invandringen lill Sverige. Anlalet enskilt inresta mer än tredubblades un­der åren 1986-1987. Under år 1987 sökte ca 4000 chilenska medborgare asyl i Sverige. Motsvarande siffra för år 1986 var 1 800. Av dessa var 470 barn. Under är 1987 gavs 2 197 chilenare uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jämställda.

Under år 1987 ökade antalet asylsökande etiopier med mer än 200 personer. Knappt I 000 sökte asyl är 1986, medan 1 240 sökte asyl år 1987. I stort sett samtliga saknade passhandlingar vid ansökningstillfället. 1414 etiopier beviljades under ärel uppehällstillsländ som flyktingar eller där­med jämställda.

Omkring 5 000 polska medborgare besöker Sverige varje månad. En minskande del av dessa ansöker om uppehållstillstånd för bosättning här. Under år 1986 beviljades 669 polska medborgare uppehållstillstånd som flyktingar eller jämställda med sådana. Under år 1987 var anlalet tillstånd 476. Antalet asylsökande uppgick under året lill 386.

Anlalet asylsökande libaneser har under år 1987 ökal något. År 1987 ansökte drygl 600 libanesiska medborgare hår om uppehållstillständ på politiska grunder. Därtill kommer ell anlal statslösa personer - också ca 600 - varav mänga är av palestinsk härkomst och har vistats under en lång följd av år i Libanon. Asylsökande från Libanon utgörs också av personer med ursprung i Syrien och Turkiel. Under är 1987 gavs 305 libanesiska medborgare och 430 statslösa personer uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jämställda personer.

Anlalet irakiska asylsökande har åter ökat under år 1987. Den största gruppen är, liksom när del gäller Iran, unga män som inle vill della i kriget mellan Irak och Iran. Anlalet asylsökande uppgick år 1987 lill 663 personer mol 290 under år 1986. Antalet beviljade uppehållstillstånd som flyktingar eller jämställda uppgick år 1987 lill 596.

Under år 1987 beviljades 397 turkiska medborgare, varav 102 barn, uppehållstillstånd i Sverige av politiska skäl. Antalet asylsökande uppgick år 1987 till 375.

Anlalet asylsökande jugoslaver har de senaste åren ökal något och har
under är 1987 uppgått lill ca 350 vuxna personer. Del slora flertalet kom­
mer från provinsen Kosovo och uppger sig vara förföljda på grund av sitt
albanska ursprung. Endasl drygl 50 har beviljats uppehållstillstånd som
flyktingar eller därmed jämställda.                                                                       29

 

Under år 1987 ökade anlalet asylsökande frän Ungern med ca 100     Skr. 1987/88:157 personer lill ca 350. Drygt 240 tillstånd gavs till flyktingar eller därmed jämställda personer.

Antalet asylsökande rumäner har ökat frän ca 150 år 1984 lill ca 400 år 1985, 330 år 1986 saml ca 600 är 1987. Under år 1987 gavs drygl 900 personer tillstånd som flyktingar eller därmed jämställda.

Under år 1987 sökte ett hundratal lankesiska medborgare asyl i Sverige. Detta var en ökning jämfört med år 1986 då endast 20 personer sökte asyl. Flertalet av de lankesiska medborgarna var av tamilskt ursprung. Under är 1987 gavs ca 30 personer tillstånd att stanna som flyktingar eller jämställ­da.

Frän vart och etl av länderna Indien, Pakistan och Bangladesh kom vardera elt 50-tal asylsökande. Totalt gavs är 1987 ca 150 tillstånd som flyktingar eller därmed jämställda personer till medborgare frän dessa länder.

Sammanlagt beviljades under är 1987 16545 uppehållstillstånd enligl 3, 5 eller 6 SS UtIL eller av humanitära skäl saml till anhöriga till personer vilka beviljats tillstånd enligl nägon av dessa paragrafer. Della innebär en ök­ning med ca 3 500 personer jämfört med år 1986. Denna siffra inkluderar barn. Av dessa personer flck 3 783 (23%) stanna enligl 3S UflL, 1679 (10%) enligl 5 S och 5 374 (33%) enligt 6S samt 3 206 (19%) av humanitära skål. 2503 personer (15%) fick stanna som anhöriga till personer som beviljats tillstånd av ovannämnda skål.

Den utomnordiska invandringen under åren 1985 — 1987

Tabellen redovisar antalet personer som beviljats uppehållstillständ för bosättning i Sverige

Skäl till positiva beslut                             1986         1987

 

1457

 

2 326

9288

1679

 

5 374

2 198

3 206

11486

14042

1491

2 503

12977

16545

8 179

9884

1244

1319

171

222

22 571

27 970

464

678

23035

28648

Kvotflyktingar § 3 § 5 § 6 Humanitära skäl

Anknytning till flykting, jämställd

SUMMA FLYKTINGAR OCH JÄMSTÄLLDA

Anknytningar

Adoptivbarn

Arbetsmarknadsskäl

SUMMA ÖVRIGA

Gäststuderande

SUMMA POSITIVA BESLUT

Elt betydande antal av dem som under året beviljats uppehållstillstånd
hade ansökt om asyl före är 1987. Den även under är 1987 ökande tillström­
ningen av asylsökande har medförl all mänga av de enskilt inresta under är
1987 alltjämt vänlade pä beslul vid ingången av är 1988.                                   30

Tillståndsgivningen under år 1987 har följt tidigare ärs praxis.

 

Organiserad överföring av flyktingar (flyktingkvoten)                    Skr. 1987/88:157

Sedan år 1950 har Sverige haft etl av riksdagen beslutat syslem för kollek­tiv överföring av flyktingar genom s. k. flyklingkvoter. Sedan år 1973 har denna kvot varil generell (dvs. icke nationalitetsbestämd) och sedan år 1976 har den legat fast på I 250 personer/år. Kvoten år avsedd att användas för uttagning av flyktingar eller jämställda som befinner sig i en särskilt utsatt situation och/eller för att la hand om fall där UNHCR har särskilda svårigheter att finna ett lämpligt placeringsland. Del bör nämnas att den svenska kvoten inle är begränsad lill alt användas för flyktingar i ordels formella bemärkelse. Den kan nämligen ocksä användas för uttagning av personer som är förföljda och befinner sig i fara men ännu inte kunnat lämna sitt land. Kvoten har också kommit alt användas för att uppnå befrielse och utresa för personer som hälls som politiska fångar i sina hemländer. Pä detta sätt har kvoten bl. a. vid olika tillfällen använts i länder som Chile, El Salvador, Uruguay och Polen.

En del av kvoten används också för uttagning av handikappade och, under senare år, krigsskadade flyktingar.

Kvoten fastställs och används per budgetär. Antalet faktiskt överförda flyktingar fluktuerar frän är till är, då uttagningsbeslul inte alltid omedel­bart kan följas av utresetillstånd från det land där vederbörande visias.

Ansvaret för uttagning och överföring av flyktingar till Sverige ligger hos SIV. Uttagning kan ske genom delegationsresor till olika flyktingläger eller genom atl UNHCR eller svensk utlandsmyndighet för SIV presenterar enskilda fall som behöver omplaceras lill tredje land. (s. k. dossierullag-ning). Ärenden kan också initieras på ansökan av flyktingar eller nägon organisation i Sverige. De flesta uttagningar sker i samräd med UNHCR. Svenska utlandsmyndigheter ombesörjer mycket av del praktiska arbetet i samband med resan lill Sverige, ofta i samarbete med ICM.

För budgelåret 1986/87 uttogs I 683 personer pä kvoten.

Vid faslslällandet av flyklingkvoten för budgetåret 1987/88 beslöt rege­ringen atl uttagning i första hand borde ske i länder i sydvästra Asien samt Syd- och Centralamerika. Vidare borde viss uttagning ske i läger i Sydost­asien och Europa. Därutöver fick i enstaka fall uttagning ske i övriga delar av världen. Den totala ramen på I 250 personer omfattar ca 50 handikappa­de som pä ell tillfredsslällande sätt kan las omhand i Sverige.

Under kalenderåret 1987 överfördes I 485 personer lill Sverige inom ramen för flyktingkvoten. Jämfört med kalenderåret 1986 innebär det en oförändrad uttagning från Latinamerika och Afrika. Överföringen av flyk­tingar från Asien har ökat i omfattning medan ultagningen i Europa har minskat.

Ultagningen frän Latinamerika har skett främsl från El Salvador (212) och Chile (196). 1 båda fallen rör det sig huvudsakligen om överföring direkt från hemlandet.

Flyktingarna frän Europa utgjordes huvudsakligen av rumäner (99).

657 iranska kvotflyktingar reste in under 1987. Flertalet av dessa över­fördes från Turkiet, Pakistan och Irak. Frän Turkiet och Pakistan logs ca 450 iranier ut vid delegalionsutlagningar.

Vidare gjordes under vären 1987 en delegationsullagning i Sydostasien.

 

125 vietnamesiska flyktingar logs då ul i läger i Hongkong, Indonesien, Thailand och Macao.

Inom ramen för Sveriges åtaganden all la emot indokinesiska flyktingar som räddals på havet (DISERO/RASRO - UNHCR: s särskilda program för omplacering av indokinesiska s. k. bålflyktingar räddade lill havs) beviljades tillstånd för 47 flyktingar från Vietnam. Totalt logs 205 flykting­ar frän Vietnam emot på flyklingkvoten.

Under är 1987 har därutöver 235 personer från Vietnam beviljats lill­slånd för återförening med anhöriga i Sverige. Antalet personer som bevil­jats tillstånd alt komma till Sverige har under en följd av är överstigit de som tillåtits resa ut ur Vietnam. För närvarande finns ca 750 personer med svenskt visum som väntar på utreselillsländ från Vietnam.

Utresefrekvensen från Vietnam inom del särskilda utreseprogrammel (ODP) har de senaste åren varil låg. 83 personer beviljades tillstånd för ulresa till Sverige år 1985 och 98 under år 1986. Under år 1987, framför allt under andra halvåret, har dock anlalet ulresor ökat och sammanlagt har 164 personer kommil hit frän Vietnam. Bland dessa fanns 45 som beviljats lillslånd på den särskilda familjeålerföreningskvolen. (Denna kvot har inle förnyats sedan år 1984.)

Skr. 1987/88:157

 

Flyktingkvotens tillämpning under kalenderåret 1987

Ursprungsland                                Inresta

Beviljade inresetillstånd

 

Latinamerika

Argentina

Chile

Colombia

Ecuador

Mexico

El Salvador

Asien

Afganistan

Burma

Indonesien

Irak

Iran

Kampuchea

Libanon

Slalslösa/Palestinier

Syrien

Turkiet

Vietnam

Afrika

Etiopien

Kenya

Rwanda

Somalia

Sydafrika

Europa

Polen

Rumänien

TOTALT

 

417

433

3

1

196

218

2

5

2 .

-)

2

2

212

205

946

1 171

2

0

1

0

61

71

657

841

5

0

7

7

3

9

3

4

1

2

205

236

18

18

11

10

4

1

4

1

1 1

1 2

104

99

5

2

99

97

485

1721

32

 

Totalt ca 70 handikappade flyktingar jämte anhöriga har överförts under Skr. 1987/88:157 är 1987 inom ramen för kvoten. De kom frän Vietnam, Iran, El Salvador, Libanon, Rumänien, Etiopien och Irak. Bland dessa ingår bl. a. en grupp krigsskadade, etl par personer med torlyrskador samt etl barn i behov av hjärtoperation. De flesta har under någon period vårdals pä Regionsjukhu­set i Linköping.

Anhörigresor

SIV kan med stöd av förordningen om bidrag till flyktingar för kostnader för anhörigas resor till Sverige (1984:936) bevilja bidrag lill flyktingar enligl 3 S UtIL för anhörigas resor lill Sverige. De anhöriga som omfattas är i första hand maka/make och barn under 20 år. Om synnerliga skäl föreligger kan även andra anhöriga komma ifråga. Bidraget är behovsprö­vat.

När bidrag beviljats ordnas resorna hit på samma sätt som för kvotflyk­tingar, dvs. genom svensk utlandsmyndighet eller ICM.

Under år 1987 beviljades 232 ansökningar, avseende resor för 546 perso­ner. De kom främst frän Rumänien (171), Iran (112), Turkiet (103), Viet­nam (45) och Etiopien (40). Delta innebären ökning jämfört med förgående är. Dä beviljades resor för 390 personer. Under är 1988 förväntas antalet ärenden av detta slag att öka.

Kostnaderna för beviljade bidrag lill flyktingar för anhörigas resor var år 1987 1,7 milj. kr. Anslaget var för budgetåret 1986/872 milj. kr. och för budgetåret 1987/882,1 milj. kr.

Flyktingars och asylsökandes barn

Frågan om barns till flyktingar och asylsökande situation är uppmärksam­
mad sedan länge. Lät mig erinra om atl min företrädare, slalsrådel Anita
Gradin, i prop. 1983/84:144 Invandrings- och flyktingpolitiken framhöll att
det vid bedömningen av utlänningsärenden som rör barnfamiljer självfallet
skall beaktas "sådana omständigheter av humanitär natur som hänför sig
lill barnen och deras situation från hälsosynpunkt och i övrigt". Hon
anförde vidare att det, även "om del, bl. a. med hänsyn till atl handlägg­
ningstiderna måste begränsas, inte är möjligl alt föranstalta om särskild
social utredning i varje ärende där barn finns med, är det dock angelägel att
läkarundersökning eller motsvarande kommer till stånd när det påkallas av
omständigheterna i ärendet". Del bör också påpekas all asylsökandes
barn alllid har rätl lill en inledande hälsoundersökning och akut sjukvård.
Under de senasle åren har i massmedia och på annal sålt framförts olika
förslag lill åtgärder för atl barnens situation i utlänningsärenden skall
uppmärksammas bättre. Enligt min mening bör dessa förslag avgöras först
efter en samlad bedömning av flyktingbarnens situation. Jag kommer där­
för att föreslå regeringen att ta ställning till vilka ytteriigare åtgärder pä
området som kan behövas, först efter att ingående ha studerat den utred­
ning, som nyligen redovisats av socialstyrelsen rörande de sociala, medi-   33

 

cinska och psykologiska behov som barn till asylsökande har under den lid     Skr. 1987/88:157 de vistas i föriäggning eller i andra kollekliva boendeformer.

Del kan här påpekas atl regeringen den 5 november 1987 också uppdra­git ål socialstyrelsen atl utreda frågan om det behov av stödinsatser från socialtjänsten samt hälso- och sjukvården som kan finnas hos de flykting­barn som tillåtits stanna i Sverige. Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 1988.

En annan uppmärksammad fråga i sammanhanget rör möjligheterna atl la barn i förvar. Bl. a. har krav framställts pä etl absolut förbud mol att barn tas i förvar. Både regering och riksdag har emellertid ansett atl ett sådant förbud inte bör införas. Det måste finnas möjligheter alt ta barn i förvar för au exempelvis möjliggöra verkställighet av avlägsnandebeslut. Reglerna för alt ta barn i förvar är emellertid synneriigen restriktiva. Jag vill här peka pä den skärpning av bestämmelserna som vidtogs under vären 1987 (SFS 1987:208 och regeringens förordningsmotiv 1987:3).

Sedan del framkommit atl mänga barn lagils i förvar inom Arlanda vakldislrikl, uppdrog regeringen åt justitiekanslern (JK) att närmare utreda omständigheterna kring dessa förvarstaganden.

7 Flyktingmottagandet

Sedan den 1 januari 1985 svarar stat och kommun i samverkan för motta­gande av flyktingar och asylsökande. Statens invandrarverk är slallig huvudman för flyktingmoltagandet. Invandrarverket driver förläggningar och skall träffa överenskommelser med kommuner om mottagande av flyktingar och asylsökande mol slallig ersättning.

Enligl de riktlinjer för mottagandel av asylsökande som antogs av riks­dagen år 1984 bör utlänningar, som i samband med inresan lill Sverige söker asyl och inte direkt avvisas, hänvisas till en kortare tids inkvartering vid en förläggning, där normall asylulredningen görs. Under vistelsen pä förläggningen skall en planering göras av i vilken kommun del fortsatta mottagandet bör ske. Vidare genomgår den asylsökande en inledande hälsoundersökning.

Enligt de senare riktlinjerna, som fastställdes av riksdagen hösten 1985, skall ocksä utlänningar som söker asyl en tid efter inresan i ökad utsträck­ning inkvarteras på utredningsförläggning under den lid polisens utredning i asylärenden genomförs. Fortfarande är del dock ca 25% av samtliga asylsökande som på egen hand söker sig till en kommun och visias där under hela väntetiden. De kommunala myndigheterna svarar då, mol er­sättning från staten, för bostad och uppehälle.

Förläggningsverksamheten

Invandrarverket driver permanenta föriäggningar i Alvesta, Moheda, Hall­
stahammar, Flen och Landskrona. Den I juli 1987 öppnade verkel också
en fast utredningssluss för asylsökande i Carlslund, i Upplands Väsby
kommun. Samtidigt inrättades en ulredningssluss i anslutning lill förlägg­
ningen i Flen. Vid behov får verkel också anordna och driva tillfålliga          34

 

förläggningar samt svara för annan temporär inkvartering av asylsökande i     Skr. 1987/88:157 anslutning lill inreseorlerna. Invandrarverket får ocksä träffa avtal med kommun eller annan om att anordna och driva tillfälliga förläggningar samt om tillfällig inkvartering i andra former. Sedan februari driver Svenska röda korset en flyktingförläggning i Sandviken.

För mottagandet av sjuka och handikappade flyktingar förfogar invand­rarverket över en mottagningsenhet inom Regionsjukhuset i Linköping. De flesta av dessa flyktingar bor pä förläggningen i Moheda när de inle visias på sjukhuset. Mohedaförläggningen har byggt upp en särskild enhet för handikappade flyktingar och häller kontinueriig kontakt med Regionsjuk­huset i Linköping. Under 1987 överfördes ca 70 handikappade flyktingar lill Sverige. De flesta har under någon period vårdats pä Regionsjukhuset i Linköping.

Del ökade anlalet asylsökande och svårigheterna all placera ut asylsö­kande och flyktingar i kommuner har lett lill att invandrarverket har tvingats bygga upp elt stort antal tillfålliga förläggningar av olika slag. Vidare har tiderna för förlåggningsvislelse blivit avsevärt längre ån det mäl på fyra veckor, som angavs när det nya systemet för flyktingmottagande utformades.

Utvecklingen framgär av nedanstående uppställning, som visar anlalet föriäggningar och beläggningen pä dessa vid olika tidpunkter.

Det mäste dock understrykas all dessa, liksom andra statistiska uppgif­ter, är preliminära och kan bli föremål för korrigering till följd av de fel i SI V: s dataprogrammering som upptäckts.

Anlal slussar/          Beläggning

förläggningar

1985-01-01

9

1986-01-01

25

1987-01-01

32

1987-12-31

47

1500 3 300 5600 8600

Av de föriäggningar som var i bruk den 31 december 1987 var 31 förläggningar vid vilka del förekom polisutredningar och 16 s. k. slussför­läggningar. Vid dessa förekommer som regel inte någon polisutredning ulan de som vistas där väntar endasl på all placeras på en förläggning där utredning sker. Flertalet asylsökande vistas nu i genomsnitt 3-4 månader på en sådan slussförläggning. Den totala vistelseliden pä föriäggning är för närvarande i genomsnitt 11-12 mänader.

Av dem som visias pä förläggning är merparten asylsökande, som ännu inle fält något slutligt beslut i sitt ärende. I september 1987 tog invandrar­verkels styrelse ett principbeslut all prioritera utplaceringen av flyktingar med uppehållstillstånd. Mol bakgrund av de allt längre förläggningstiderna ökar emellertid pä förläggningarna antalet personer, vilka har beviljats uppehållstillstånd och enbart väntar på alt mottagande skall kunna ordnas i en kommun. Den 31 december 1987 var del drygt I 900 av de 8600 perso­ner, som vistades pä förläggning, vilka hade beviljats uppehållstillstånd.

De flyktingar, som överförts lill Sverige inom ramen för flyklingkvoten,      t,

de s. k. kvotflyklingarna, har huvudsakligen lagils emot på invandrarver-

 

kets förläggningar i Hallstahammar, Fagersta och Surahammar saml på     Skr. 1987/88:157 Svenska röda korsels förläggning i Sandviken. Från december 1987 har även förläggningen i Kristineberg fått las i anspråk för kvotflyktingar. I etl par fall har kvotflyktingar lagils emot i Moheda. Det har framför allt rört sig om handikappade flyktingar.

Vistelseliden pä förläggning har under 1987 varil relativt läng för kvot­flyktingar liksom för andra flyktingar. Sedan invandrarverkets styrelse i september log principbeslutet aU prioritera flyktingar med uppehållstill­stånd har den genomsnittliga vistelseliden minskat något.

Det kommunala flyktingmottagandet

Kommunernas mottagande av asylsökande och flyktingar har också ökal för varje år sedan del nya systemet för flyktingmottagande infördes. Under år 1985 mottogs ca 14000 flyktingar och asylsökande i 137 kommuner med vilka invandrarverket träffat överenskommelser. Under är 1986 tog 197 kommuner emot ca 14700 flyktingar och asylsökande. År 1987 beräknas ca 18000 flyktingar och asylsökande ha tagils emot i 241 kommuner. Denna siffra inkluderar efterföljande anhöriga saml asylsökande, som kommit till kommunerna på egen hand. För år 1988 har invandrarverket vänt sig till samtliga 284 kommuner med begäran om mottagande av ca 29000 flykting­ar.

Trots att fler kommuner under år 1987 har tagit emot flyktingar och asylsökande motsvarar inle kommunernas mottagande behovet. En av orsakerna till delta år brisl på bosläder i kommunerna. Regeringen gav i april 1987 bostadsstyrelsen i uppdrag alt genom länsbostadsnämndernas försorg hämta in och ställa samman uppgifter från landets kommuner om deras planering för atl bereda flyktingar bosläder.

Bosladsslyrelsen redovisade sitt uppdrag i november 1987. Av redovis­ningen framgär bl. a. all endasl 30% av de tillfrågade kommunerna har tagit med behovet av bostäder för flyktingar i sina bostadsförsörjnings-program.

För all påskynda utplaceringen i kommunerna överväger jag alt föreslå regeringen all ge invandrarverket i uppdrag all bedriva en försöksverksam­hel i begränsad omfattning med kommunala moltagningscenlra. För­söksverksamheten skulle innebära alt kommunerna inrättar särskilda flyk-tingbosläder av genomgängskaraklär. Genomgängsboslåderna kunde sammanföras lill enheter, s. k. moltagningscenlra för flyktingar. Vid dessa moltagningscenlra skulle flyktingar kunna tas emot lerminsvis direkt frän en mottagningssluss eller en föriäggning.

Kommunerna erhåller slallig ersättning för de faktiska kostnaderna för
bostad och uppehälle lill asylsökande och till flyktingar för del år de har
fält tillstånd samt under ytteriigare tre är. Bidragen till asylsökande och
flyktingar är behovsprövade. Vidare får kommunerna för varje asylsökan­
de och flykting, som man tar emot, en schablonberäknad summa som skall
läcka vissa andra kostnader. Utöver schablonersällningen kan särskilda
bidrag ocksä lämnas för vissa speciella insatser såsom atl bygga upp
kompetensen i nya moltagningskommuner, särskilda insatser för bandi-            36

 

kappade flyktingar eller samarbelsprojeki mellan olika kommuner. Sjuk-     Skr. 1987/88:157 vårdshuvudmännen får ersättning för akut sjukvård som lämnas för asylsö­kande och för vissa särskilda vårdkostnader för flyktingar.

Under budgetåret 1986/87 betalades ca 1240 milj. kr. i ersättning och bidrag till kommuner och landsting för åtgärder för flyktingar och asylsö­kande. Kostnaderna för förläggningar uppgick under kalenderåret 1987 till ca 550 milj. kr.

Arbetsmarknadsåtgärder och svenskundervisning

Det är väsentligt för flyktingarnas anpassning och integration i det svenska samhället att de så snart som möjligt får etl arbete. Flyktingar har rått lill arbelsmarknadsservice och arbetsmarknadspoliliska ätgärder så snart de fält sina uppehålls- och arbetstillstånd. Huvudprincipen är all flyktingars, liksom övriga invandrares, problem på arbetsmarknaden skall lösas inom den allmänna arbetsmarknadspolitiken. I vissa fall kan emellertid särskilda åtgärder vara nödvändiga.

Det är vidare väsentligt atl flyktingars och andra invandrares kunskaper och yrkeserfarenheter tas till vara och vid behov byggs pä bl. a. för alt motverka den för närvarande sneda fördelningen av utländska medborgare pä arbetsmarknaden. Flyktingar och andra invandrare bör ges sädan väg­ledning och sådana kunskaper om svensk arbetsmarknad och svenskt arbetsliv all de kan göra sitt val av yrkes- eller utbildningsinriktning på realistiska grunder.

Det motstånd som kan märkas mot all anställa flyktingar måsle brytas. Bl. a. därför behöver olika vägar prövas för att slussa ul flyktingarna pä arbetsmarknaden.

En viktig åtgärd för alt hjälpa flyktingar att anpassa sig i det svenska samhället är svenskundervisning. Lagen (1986:159) om grundläggande undervisning i svenska för invandrare (sfi) har varit i kraft i snart tvä är. Under den lid den nya lagen varil i kraft har kritik riktats framför allt mot statsbidragssystemet där resurstilldelningen baserats på tidigare års in­vandring och inte den aktuella situationen i respektive kommun. En del kommuner har haft länga väntelider innan flyktingarna har kunnat fä sin grundläggande svenskundervisning. Vidare har flyktingarnas deltagande i arbetsmarknadsutbildning med påbyggnads-sfi varit mindre än förväntat, vilkel medför en större efterfrågan pä studieförbundens päbyggnads-sfi. Mol bakgrund av dessa erfarenheter har utbildningsministern i budgetpro­positionen (1987/88:100 bil. 10 s 192-195) föreslagit ell nytt statsbidrags­system för den grundläggande undervisningen. Frågan om hur resurserna till päbyggnads-sfi skall fördelas mellan studieförbunden och AMU bereds för närvarande i regeringskansliet.

Pågående reformarbete

Den ökande flyktingströmmen har ställt slora krav på de myndigheter och

andra som är inkopplade på flyktingmoltagandet. Slora personella och              37

 

ekonomiska insatser måsle göras. Det är därför nödvändigt atl verksamhe-     Skr. 1987/88:157 ten fortlöpande ses över.

Som jag tidigare nämnt (se avsnitt 5) har nyligen tvä utredningsförslag lämnats till regeringen (SOU 1988:1 och 2.) Förslagen remissbehandlas för närvarande. Förslagen är i huvudsak inriktade på att effektivisera hand­läggningen av asylärendena.

Under hösten tillsaltes också en utredning med uppgift att se över invandrarverkets organisation. Utredningen, som nyligen avlämnade ett principförslag till ny organisation vid invandrarverket, skall särskilt pröva möjligheterna lill en effektiv och flexibel ärendehantering och arbetsfördel­ning mellan invandrarverket centralt och mellan verkels förläggningar. Utredningens slutbetänkande beräknas kunna bli avlämnat senare under är 1988. Jag har redan presenterat mina förslag till en principorganisation (prop. 1987/88:158). I propositionen redovisas principer för en ny organi­sation vid statens invandrarverk. Verkets uppgifter skall vara att svara för prövningen av ärenden enligt utlännings- och medborgarskapslagstift­ningarna, att vara huvudman pä den statliga sidan för flyktingmoltagandet och all centralt bevaka och samordna frågor som rör invandrarnas och de språkliga minoriteternas situation i landet. Invandrarverkels organisation regionaliseras, för att åstadkomma effektivare handläggning av utlännings­ärenden och därmed kortare handläggningslider, elt bättre flyktingmotta­gande och utvecklade kontakter mellan verket och kommunerna. Invand­rarverkets nya organisation beräknas träda i kraft den I juli 1989.

Såväl förslaget rörande invandrarverkels organisation som de tidigare nämnda utredningsförslagen om handläggningen av asylärenden beräknas kunna genomföras fullt ut den I juli 1989.

I den fortsatta beredningen av dessa frägor kommer det givelvis ocksä atl finnas utrymme för att beakta relevanta synpunkter från de rapporter som presenterats av riksdagens revisorer och av riksrevisionsverkel.

Riksdagen har nyligen behandlat etl förslag från regeringen om etl nytt bidragssystem för asylsökande. Förslaget, som presenterats i prop. 1987/88:80 om bistånd ät asylsökande m.fl., innebär att asylsökande och andra utlänningar som vistas här i landet under den lid deras ansökan om uppehållstillstånd prövas skall erhålla bidrag för sitt uppehälle genom etl för hela landet enhetligt stödsystem. Förslaget ingår i det breda arbete som bedrivs för atl anpassa flyktingmoltagandet till den ökande strömmen av flyktingar. Del nya stödsystemet beräknas kunna träda i kraft den I maj 1988.

8 Frivillig ätervandring

Stöd till flyktingar, som önskar ålervandra till hemlandet eller bosätta sig i
annat land, ges i form av resebidrag och regleras i förordningen om bidrag
lill flyktingars resor från Sverige för bosättning i annal land (1984:890).
Resebidragel är behovsprövat och innefattar biljetlkoslnaden saml ett
kontant belopp på I 000 kr./person, dock högst 5000 kr./familj, för kostna­
der i samband med resan och uppehälle under första tiden efter ankoms­
len. Resebidragel administreras av invandrarverket.                                38

 

Personer som kommil lill Sverige som flyktingar, men därefter blivit     Skr. 1987/88:157 svenska medborgare, omfattas ej av förordningen.

Ätervandring har hittills främsl aktualiserats för latinamerikanska f.d. flyktingar sedan en politisk normalisering ägt rum i flera av deras hemlän­der. Under år 1987 har Sverige från anslagsposten humanitärt bistånd i Latinamerika bidragit med ca 16 milj. kr. till integralionsprogram för återvändande i Latinamerika, främst i Uruguay och Argentina. Bidrag har även utgått till program i Chile, El Salvador, Nicaragua och Haiti. Stödet har främsl utgått genom Diakonia och World University Service.

Ålervandring med slöd av resebidragel har i första hand skett lill länder i Latinamerika, främst till Uruguay, Argentina och Bolivia efter att demo­kratiska regeringar tillträtt i dessa länder.

Antalet beviljade bidrag var som högst åren 1984-1985, men därefter har inströmningen av ansökningar successivt avtagit. Frän år 1985 till år 1987 gick antalet personer som beviljades resebidrag ner lill hälften, fram­för allt beroende på alt ålervandringen lill Uruguay avsevärt minskat.

Medan ålervandringen till övriga Latinamerika avtagit eller varit kon­stant har antalet personer som ålervandrar till Chile ökal. Under år 1987 var hälflen av dem som ålervandrade med resebidrag chilenare.

Anlalet personer som återvandral med resebidrag under de tre senasle åren fördelade pä de mesl frekventa länderna redovisas nedan:

Utvecklingen av flyktingåtervandringen åren 1985—1987

Destinationsland                       1987          1986          1985

92

74

55

22

75

230

6

30

34

25

22

10

39

40

36

Chile

Uruguay

Argentina

Bolivia

Övriga

TOTALT                                    184           241            365

Kostnaderna för beviljade resebidrag uppgick år 1987 till 1,8 milj. kr.

Under år 1987 har en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet gjort en genomgång av olika ålervandringsfrågor. Gruppen har samarbetat med myndigheter, frivilligorganisationer saml invandrar- och flyklingorga-nisalioner.

Förhoppningar om atl i en framlid kunna återvända till ursprungslandet
finns säkeriigen hos de flesta utvandrare, vare sig de utvandrar av politiska
eller av andra skäl. Bland arbetskraflsinvandrare i Sverige sker en tämli­
gen omfattande ätervandring. Andelen ålervandrare varierar dock med
bl. a. ursprungsland och lidpunkt för invandringen i Sverige. Bland katego­
rin flyktingar i Sverige år del främst latinamerikaner som har återvandral.
Omfallningen av dessas ålervandring är emellertid svär att uppskatta. Till
Uruguay l. ex., har emellertid under åren 1985 och 1986 enligt befolknings-
statistiken utvandrat ca 540 personer, varav ca 140 var svenska medborga­
re. Under första halvåret 1987 har ålervandringen till Uruguay varil liten.
Del ligger i sakens natur all flyktingars möjligheter all ålervandra är
beroende av förhållandena i ursprungslandet. När förhållandena där med-                  39

 

ger ålervandring, har ofta flyktingarna och deras familjer i sådan grad     Skr. 1987/88:157

anpassat sig till svenska förhållanden alt mänga väljer alt trots allt stanna i

Sverige.

Det faktum alt de flesta flyktingar i Sverige trots förhoppningar om ätervandring har visat sig stanna här, har framförts som etl argument för atl flyktingar i Sverige i första hand bör planera för en framlid här. Delta skulle ge de bästa förulsätlningarna för framtiden, vare sig man stannar i Sverige eller väljer att ålervandra. Del är vidare en allmänt spridd uppfatt­ning bland flyktingar, som är aktiva i ålervandringsfrågor, alt del för dem som faktiskt ålervandrar är av avgörande betydelse alt ålervandringen är noga planerad för alla berörda familjemedlemmar.

På grundval av de överväganden som gjorts av arbetsgruppen och efter avslutandet av den pågående beredningen avser jag atl senare redovisa min inställning i denna fråga.

9 De svenska frivilliga organisationerna

De svenska frivilliga organisationer som är mesl aktiva inom flyktingpoliti­kens och flyktingbiståndets områden deltar i den av regeringen tillsatta flyklingpoliliska beredningen. Dessa är: Amnesty internationals svenska sektion. Rädda barnen. Svenska flyktingrådel. Svenska kyrkans nämnd-för mellankyrkliga och ekumeniska förbindelser. Svenska röda korset och Sveriges frikyrkoräd (Diakonia). Några av dessa, samt även andra svenska frivilliga organisationer, får också slalligl stöd i olika former för sin verk­samhel bland flyktingar, framför allt i tredje väriden.

1 Sverige samarbetar dessa organisationer regelbundet inom Frivilligor­ganisationernas samarbetsgrupp i invandrar- och flyktingfrågor.

Amnesty internationals svenska sektion

Amnesty international (AI), som finansierar sin verksamhel hell med egna medel, molsäller sig atl personer sänds från etl land till ell annat, där risk finns alt de blir samvetsfångar, utsätts för tortyr eller döms lill döden/av­rättas. Mol denna bakgrund distribueras fortlöpande via det svenska sek­retariatet till berörda myndigheter, organisationer och advokater, aktuell dokumentation om situationen beträffande mänskliga rättigheter i många länder.

I flera fall vände sig den svenska sektionen under år 1987 till svenska myndigheter med en vädjan om all asylsökande inte skall utvisas lill länder där ovannämnda risker enligl Amnesty inte kunde uteslutas. Della arbete har skett i nära samråd med den asylsökandes advokat.

Förutom del centrala sekretariatets två flyklingsamordnare finns för
närvarande ell regionall kontaktnät med 18 flyklingombud i lika mänga
distrikt landet runt. Deras huvudsakliga uppgifter är all på regional nivå
vara kontaktpersoner i flyktingfrågor, hålla sig väl underrättade om den
aktuella flyktingpolitiken samt alt förmedla landmalerial. På motsvarande
sätl har flera av sektionens för närvarande 330 arbetsgrupper valt all också
lokall arbeta med bl. a. dessa frågor.                                                                   40

 

Rädda barnen                                                                                Skr. 1987/88:157

Rädda barnen år en partipolitiskt obunden organisation som stöds av över 200000 medlemmar, faddrar och regelbundna givare. Organisationen har konsultativ status under ECOSOC, Förenta Nationernas Ekonomiska och Sociala Råd.

Enligl sina stadgar skall Rädda barnen arbeta för atl förbättra barns villkor utifrån grundtankarna i Förenta Nationernas deklaration om Bar­nels rättigheter. I linje härmed verkar Rädda barnen för att försvara barnens rättsliga ställning och skydd vid asylprövning. Rädda barnen bedriver också etl omfattande biståndsarbete i en rad utvecklingsländer.

Rädda barnen lämnar i viss utsträckning juridiska råd i asylärenden och deltar i diskussioner kring juridiska frågor för atl bevaka flyktingbarnens rättigheter. Organisationen söker ocksä genom selekliva sociala insatser alt underiätta flyktingbarns anpassning till del svenska samhället så atl deras möte med Sverige blir så positivt som möjligt. Härutöver bedriver Rädda barnen ocksä ell opinionsbildningsarbele kring flyktingfrågor som framför allt berör barns rättigheter.

Svenska flyktingrådet

Svenska flyktingrådel (SvFR) har till ändamäl atl verka för en solidarisk och human flyktingpolitik. SvFR ger genom sin mollagningsyerksamhel råd ät asylsökande och flyktingar. Medlemmar är såväl organisationer som enskilda. Organisationen har etl medlemsskap bestående av ell mindre anlal organisationer och ell lOO-lal individuella medlemmar. SvFR verkar även genom lokala arbetsgrupper. Samverkan sker med svenska och inter­nationella organisationer. Verksamhelen bedrivs hell genom frivilliginsat­ser.

Svenska kyrkans nämnd för mellankyrkliga och ekumeniska förbindelser

Ansvaret för Svenska kyrkans arbete bland invandrare och flyktingar i Sverige ligger inom Nämnden för mellankyrkliga och ekumeniska förbin­delser (MEF), vars ordförande år Ärkebiskopen. MEF har en särskild kommitté för invandrar- och flyktingfrågor. Inom MEF:s kansli finns tvä tjänster för dessa frågor. Invandrarsekreteraren arbetar med invandrarfrå­gor inom Svenska kyrkan såsom förhållandel lill invandrarkyrkorna, den s. k. vänskapsveckans förankring i församlingarna saml liknande manifes­tationer för atl befrämja och verka för invandrares integrering i det svens­ka samhället. Flyklingsekreleraren arbetar bl. a. med att på olika sått lämna stöd till asylsökande och flyktingar, bistå församlingsmedlemmar och av församling och stift anställda flyktingassislenter, diakonissor, präs­ter etc. som har ell speciellt engagemang i dessa frägor. Inlernalionelll samverkar Svenska kyrkan i dessa frågor bl. a. med Kyrkornas Väridsråd i Geneve och Churches' Committee on Migranls in Europé.

Invandrar- och flyktingkommiltéer har bildals eller är på gäng all bildas i varje stift. Dessa kommittéer har tillsammans med stiflsmedarbelare an­svaret för invandrar- och flyktingfrågor i stiftet. Gemensamt för stiften är

 

att de från MEF och Lutherhjälpen erhåller ca 300000 kr. åriigen atl direkt     Skr. 1987/88:157 användas för akuta flyktinginsatser i stiften. Det kan gälla resebidrag lill flykting som blivit svensk medborgare och önskar återvända lill sill hem­land, viss lakar- och sjukvårdskostnad, bidrag till rättshjälp, viss lyp av projektverksamhet etc.

Svenska röda korset

Svenska röda korset (SRK) bedrev under år 1987 etl omfattande flyk­tingarbete såväl nationellt som inlernationelll. Det internationella arbetet skedde i samarbete med bl. a. den internationella Rödakorskommittén och FN:s flyktingkommissarie genom särskilda projekt för flyktingar i Zambia, Centralamerika, Pakistan och Algeriet.

Del var huvudsakligen insamlade medel från FLYKTlNG-86-kam-panjen som togs i anspråk för dessa projekt lill elt totalt belopp av ca 8,5 milj. kr.

I Sverige bedrevs ell omfattande stödarbele med rådgivning m. m. till asylsökande. Vidare erhöll 845 personer (427 vuxna och 418 barn) ekono­misk hjälp till familjeåterförening. Bidragen uppgick till ca I milj. kr. Över I 100 familjemeddelanden utväxlades mellan anhöriga i Sverige och krigs­fångar och politiska fångar i olika länder, främsl Iran och Irak.

Inom del lokala flyktingmoltagandet växte antalet medverkande kom­muner lill ca 70 med bl. a. ett 25-lal internationella träffpunkter.

Den 20 februari startade verksamheten vid den första folkrördsedrivna flyktingförläggningen i SRK:s regi i Sandviken med plats för ca 275 flyk­tingar/asylsökande. Efter ny framställning från SIV beslöt SRK:s central­styrelse atl acceptera driftsansvaret för ytteriigare 3-5 förläggningar av vilka tre startar sin verksamhet i april/maj 1988.

Sveriges frikyrkoråd/Diakonia

Sveriges frikyrkoräd (SFR) och De fria samfundens råd (SFR/SAMRÅD) beslår av tolv kristna, från staten fristående trossamfund. Dessa kyrkors gemensamma insatser bland invandrare och flyktingar sker genom in­vandrar- och flyklingavdelningen, som leds av elt utskott med representa­tion även frän invandrarnas trossamfund.

De internationella insatserna förmedlas genom Diakonia, som är sam­fundens gemensamma organ för katastrof-, utvecklings- och biståndsin­satser i tredje världen. Genom Diakonia genomförs också omfattande flyktingprogram, framför allt i Latinamerika, Mellanamerika och Mellan­östern.

Genom Samarbetsnämnden för stensbidrag till trossamfund (SST), som
är en speciell nämnd utsedd av regeringen, fördelas statsbidrag till 36
trossamfund, av vilka ett 25-tal i huvudsak beslår av invandrare och
flyktingar. Dessa samfund har en nära samverkan, både organisatoriskt
och praktiskt, med SFR:s invandrar- och flyktingavdelning. Bland annat
genomförs kurser och konferenser för förtroendevalda och anställda inom
invandrarnas trossamfund, information till svenskar om invandrare och              42

 

flyktingar, rådgivning och kurativa insatser för flyktingar och asylsökande,     Skr. 1987/88:157 liksom utbildningsinsatser av olika slag. Elt treårs-projekl under beleck­ningen "Församlingen som inlernationell mötesplats" har initierats under år 1987.

En sårskild konsultationsgrupp- Samfundens Arbetsgrupp för Minorite­ters Ställning i Sverige (SAMS i Sverige) bearbetar frägor kring rasism, främlingsfientlighet och minoriteters rättigheter.

Invandrar- och flyktingavdelningen samverkar internationellt med en rad organisationer, bland andra Churches Committee for Migranls in Eu­ropé (CCME), etl organ som tillkommit på initiativ av Kyrkornas världs­råd. Nära samverkan sker också med European Consultalion on Refugees and Exiles (ECRE).

10 Opinionsbildande verksamhet

I syfte atl stimulera till personliga kontakter mellan olika invandrar- och flyktinggrupper och infödda svenskar log jag, vid elt möte med represen­tanter för etl antal folkrörelser, i januari 1987 initiativ lill en vänskaps­vecka i folkrörelsernas regi. Under vänskapsveckan den 18-24 maj 1987 ägde en rad arrangemang rum för alt närma invandrare, flyktingar och svenskar till varandra. Åven under år 1988 kommer en vänskapsvecka alt äga rum, och fler organisationer än föregäende år har engagerat sig i det förberedande arbetet. Vänskapsveckan 1988 artangeras under tiden den 16-22 maj.

För atl diskutera åtgärder för alt förbättra relationerna mellan invandra­re och infödda svenskar har jag också haft överläggningar med andra folkrörelser bl. a. organisationer verksamma inom skolans område.

Under våren 1988 kommer jag atl bjuda in invandrar- och flyktingorgani­sationernas ungdomssektioner och ungdomsansvariga till en konferens för alt diskutera invandrarungdomarnas villkor i del svenska samhället.

Med slöd av de särskilda medel som jag har till milt förfogande för opinionsbildande verksamhel är en informationsskrift om invandrar- och flyktingpolitik under framställning. Skriften kommer alt spridas till skolor, kommuner, arbetsförmedlingar, folkrörelser m. fl.

Även statens invandrarverk har särskilda medel för alt bedriva opinions­bildande verksamhel. Verksamheten bedrivs av arbetsgruppen för etniska relationer (SAMS-gruppen). Medlen har huvudsakligen använts dels för skolan, dels för flyktingmoltagandet.

För skolan bedriver SIV fortbildning av skolpersonal i invandrar- och flyktingfrågor, attitydbearbelning, kullurmöleskunskap och internationellt synsätt i undervisningen. Utvecklingsarbete bedrivs dels i skolor, dels i samarbete med lärarhögskolor. Utvecklingsarbetet resulterar i sin lur i läromedel och handledarmaterial till slöd för skolans undervisning om etniska relationer.

Insatserna för flyktingmotlagandel omfattar främst stöd och rådgivning
lill nya mottagningskommuner. I första hand sker della genom personal­
fortbildning, melod- och erfarenhelsförmedling i opinionsfrågor. I syfte atl
motverka riskerna för utbrändhel, med bl. a. slor personalomsättning som        43

 

följd, medverkar SIV:s arbetsgmpp för etniska relationer i utbildning i     Skr. 1987/88:157 kullurmöleskunskap samt som resurs för enskilda kommuner i akuta fall av etniska motsättningar eller andra kulturtelalerade situationer.

En undersökning av del svenska folkets attityder till invandringen och till invandrare och flyktingar har ulförts under är 1987 genom delegatio­nens för invandrarforskning försorg. Den är en uppföljning av tidigare undersökningar från åren 1969 och 1981, och den visar alt människors inställning till invandrare och flyktingar i allt väsentligt har bibehållits mellan åren 1981 och 1987 trots den kraftiga ökningen av asylinvandringen under denna lid.

I september 1987 tillkallade regeringen en kommission (A 1987:05) mot rasism och främlingsfientlighet (dir. 1987:40). I kommissionen, som leds av Melallarbelarförbundets ordförande Leif Blomberg, ingår representan­ter för riksdagspartierna. En expertgrupp är knuten till kommissionen. Den leds av diskrimineringsombudsmannen, och i gruppen ingår represen­tanter för några centrala myndigheter med särskill ansvar för invandrarpo­litikens genomförande. Genom särskilda medel kommer kommissionen alt ha goda möjligheter alt med ekonomiska bidrag stödja olika aktiviteter som syftar till all bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

11 Sammanfattning

Det totala anlalet flyktingar i väriden uppskallas till ca 15 miljoner. Majori­teten av dessa finns i Afrika, Asien och Latinamerika. Dessutom finns del i mänga länder interna flyktingar, s. k. displaced persons, som inle ingår i den officiella statistiken och uppskallas till ca fyra miljoner människor.

Antalet asylsökande, särskill från de utomeuropeiska länderna, har ökat i Västeuropa under senare delen av åttiotalet. Det totala antalet asylsökan­de i Västeuropa var ca 157000 under år 1987, vilkel dock är en minskning jämfört med 1986.

Det finns många orsaker lill varför människor flyr från sina hemländer. En viktig sådan är kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Trots atl en majoritet av FN:s medlemsländer anslutit sig till FN-konvenlionerna om mänskliga rättigheter förekommer kränkningar.

Den svenska regeringen följer därför utvecklingen i fräga om mänskliga rättigheter i hela världen genom bl. a. de svenska utlandsmyndigheterna, FN och andra internationella organisationer. Demokratiskt inflytande och krav på respekt för mänskliga rättigheter är ocksä elt mål för det svenska utvecklingsbiståndet.

Sverige för en aktiv internationell politik. Bevakningen av ulvecklingen inom del flyklingpoliliska omrädet har varil intensiv och Sverige har bäde politiskt och genom biståndsinsatser kunnal reagera på nya och/eller förvärrade flyktingsituationer. Samarbetet med UNHCR och olika inlerna­tionella organ är väl utvecklat.

Svensk .flyktingpolitik på del internationella planet kommer främst lill
uttryck inom UNHCR: s exekutivkommitté där Sverige är medlem, samt i
FN: s generalförsamling. De vikligasle besluten vid 1987 års exekuiivkom­
millémöle rörde dels fördömande av militära attacker mol flyktingläger,       44

 

dels flyktingbarnens situation.                                          Skr. 1987/88:157

Sedan 1985 har tre särskilda konsultationer hållits mellan UNHCR och elt antal västeuropeiska länder saml Australien och Canada. Konsultatio­nerna har blivit elt värdefullt instrument bl. a. för att värna om principerna i 1951 års flyktingkonvention. Nästa möte kommer atl äga rum i maj 1988.

Det nordiska samarbetet har vidareutvecklats.

Många flyktingsituationer i världen har en tendens att permanentas, i synnerhet i u-länderna. Man eftersträvar därför en integration av flykting­hjälp och utvecklingsbistånd. Sverige har varit drivande när det gäller att vinna gehör för en sådan politik.

UNHCR:s budget för är 1987 uppgick till 450 milj. dollar. Sveriges totala bidrag till FN: s flyktingkommissarie uppgick år 1987 till 127 milj. kr. Därmed är Sverige den åttonde slörsla bidragsgivaren och räknat efter invånarantal den fjärde största bidragsgivaren. Del svenska reguljära bi­draget till UNRWA för år 1987 uppgick till 75 milj. kr. Dessutom har Sverige givil 11,5 milj. kr. som extra bidrag, bl. a. lill katastrofhjälp i Libanon.

Därutöver har under år 1987 ca 415 milj. kr. tagils i anspråk frän olika biståndsanslag för flyktingar och hemlösa världen över. Medlen har kanali­serats genom olika svenska och internationella organisationer. Av dessa har ca 115 milj. kr. använts för olika flyktingprogram i södra Afrika.

Sveriges samlade bidrag för är 1987 lill flyktingar och hemlösa uppskat­tas till över 650 milj. kr.

En ökande andel asylsökande har anlänt utan dokument eller med falska sådana. Dessa förhållanden har föranlett etl stort antal länder atl skärpa tillämpningen av gällande lagstiftning. Detta kan vara en förklaring till nedgången i siffrorna för år 1987 när det gäller antalet givna tillstånd.

Till Sverige kom cirka 18000 asylsökande under är 1987 mot 14600 är 1986. De största grupperna kom från Iran, Chile och Etiopien.

Sammanlagt beviljades under år 1987 16545 uppehållstillstånd i Sverige till flyktingar eller därmed jämställda (3, 5, 6 SS UllL, av humanitära skäl eller som familjeanknytning lill flykting). Del är en ökning med ca 3 500 personer jämfört med år 1986. Därav kom under är 1987 I 457 personer pä flyktingkvoten. De största grupperna kom från Iran, Chile, El Salvador och Vietnam.

Sedan är 1985 svarar stat och kommun för mottagandet av flyktingar och asylsökande. Statens invandrarverk är statlig huvudman för mottagandet och driver fem fasta förläggningar saml etl antal ulredningsslussar och tillfälliga flyklingföriäggningar.

Anlalet asylsökande har som nämnts ökal kraftigt. Under år 1987 kom etl avsevärt större antal asylsökande ån vad som beräknades när reformen genomfördes. Flyktingarna har därför kommit all visias i förläggning under relativt lång tid i avvaktan på alt komma ul i kommuner. Brislen på bostäder ute i kommunerna är en av orsakerna.

Underär 1987 logs 18 000 flyktingar och asylsökande emot i 241 kommu­
ner. Staten betalade ut ca 1240 milj. kr. under är 1987 i ersättning till
kommunerna för åtgärder för flyktingar och asylsökande. Själva förlägg­
ningskostnaderna uppgick lill ca 550 milj. kr. år 1987.                             45

 

I februari 1987 tillsatte regeringen tvä utredningar i syfte atl kraftigt     Skr. 1987/88:157 kunna förkorta väntetiderna i utlänningsärendena. Utredningarna över­lämnade sina slutbetänkanden vid årskiflel 1987/88. Betänkandena remiss­behandlas för närvarande.

Under hösten 1987 tillsattes också en utredning med uppgift all se över invandrarverkets organisation. En proposition med förslag till en princip-organisation har nyligen avlämnats till riksdagen. Utredningen fortsätter sitt arbete och slulbetänkandet beräknas vara klart senare under våren. Invandrarverkets nya organisation beräknas tråda i kraft den I juli 1989.

En proposition med förslag om elt nytt bidragssystem för asylsökande behandlas för närvarande i riksdagen.

Flyktingar har också återvandral lill sina hemländer. Del är främsl latinamerikaner som har återvandral. Kostnaderna för slalen under är 1987, i form av resebidrag lill omkring 180 personer, uppgick till 1,8 milj. kr.

Folkrörelsernas arbete inom flyktingpolitikens och flyktingbiståndets områden är myckel viktigt. De slörsla av dessa organisationer deltar också i den av regeringen tillsatta flyklingpoliliska beredningen, vilken samman­trätt tre gånger under år 1987.

Fortsatta insatser för all genom information och opinionsbildning verka för en forlsall solidarisk flyktingpolitik och motverka främlingsfientlighet ges starkt slöd. Som elt led i detta arbete tillsaltes i september 1987 en kommission mol rasism och främlingsfientlighet.

Sverige har fortsatt atl driva en solidarisk och ambitiös flyktingpolitik både inlernalionelll och nationellt. I en värld av konflikter och katastrofer är en sådan flyktingpolitik, tillsammans med olika strävanden för att beva­ra respekten för de mänskliga räiiigheierna, den enda rättfärdiga. I vetskap om atl flyktingproblemen endast kan lösas genom internationellt samarbe­te har Sverige därför forlsall all aktivt verka för etl internationellt samar­bete i solidaritetens tecken i dessa frågor.

12 Hemställan
Jag hemställer

all regeringen bereder riksdagen tillfälle all ta del av vad jag har anfört i del föregående om flyktingpolitiken.

13 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar i enlighet med hans hemställan.

46

 

Förteckning över förkortningar (i bokstavsordning)

AMS               Arbetsmarknadsstyrelsen

AT                  Arbetstillstånd

CAHAR           Ad hoc Committee of Experts on the Legal Aspecls of

Territorial Asylum, Refugees and Stateless Persons/Euro­parådets ad hoc-kommilté för asylrätt och flyktingar

CDMG            European Committee on Migralion

Europarådels styrkommitté för migrationsfrågor

DISERO/        Disembarcation reselllemenl offers/Rescued at sea resett-

RASRO           lemenl offers

UNHCR: s särskilda program för omplacering av s. k. båt-flyktingar frän Indokina räddade till havs

ECOSOC        FN:s ekonomiska och sociala råd

EG                 De europeiska gemenskaperna

ECRE             European Consultalion on Refugees and Exiles

ICM               Intergovernmental Organization for Migralion

Mellanstatliga migralionsorganisalionen

ICRC              International Committee of the Red Cross

Internationella rödakorskommittén

ICVA              International Council of Voluntary Agencies

Internationella rådet för frivilliga organisationer

lEFR               International Emergency Food Réserve

Internationella beredskapslagrel av livsmedel för kata­strofinsatser

ILO                International Labour Organization

Internationella arbetsorganisationen

lUEF               International University Exchange Fund

OAU               Organization of African Unity

Organisationen för afrikansk enhet

ODP               Orderly Departure Programme

SAMS-gruppen Invandrarverkets arbetsgrupp mol etnisk diskriminering

SIOS              Samarbetsgruppen för invandrarorganisalioner

SIV                Statens invandrarverk

UNBRO          United Nations Börder Relief Operations

FN:s hjälporganisation för flyktingar vid den thai-kampu-cheanska gränsen

UNICEF          United Nations Children's Fund

FN:s barnfond

UNHCR          United Nations High Commissioner for Refugees

FN:s flyktingkommissarie

UNRWA          United Nations Relief and Works Agency for Palesline

Refugees in the Near East FN:s hjälporganisation för paleslinaflyklingar

UAT                Uppehålls- och arbelslillslånd

UT                 Uppehållslillslånd

UllF                Utlänningsförordningen

UllL                Utlänningslagen

WCC              Worid Council of Churches

Kyrkornas världsråd

WUS              World University Service

WFP              World Food Programme

Internationella livsmedelsprogrammet

WHO             Worid Health Organization

Världshälsoorganisationen

Skr. 1987/88:157

47

 

Innehållsförteckning                                            Sid.    Skr. 1987/88:157

1   Inledning  ....................................................... ... 2

2   Den svenska invandringspolitiken   ...................... ... 3

Utomnordisk invandring på icke-poliliska grunder ....     3

Arbetskraftsinvandring.................................. ........ 3

Anhöriginvandring............................................. ... 3

Övrig invandring   ............................................ ... 4

Viseringspraxis................................................. ... 4

Invandringen till Sverige 1987............................. ... 5

3 Flyktingsituationen i väriden ..............................     5

Antalet flyktingar..............................................     5

Orsaker till flykt ............................................... ... 7

Flyktingsituationen i tredje väriden   ...................               7

Flyktingar och asylsökande i Västeuropa, Nordamerika och Oce­
anien ............................................................ .. 10

4 Del internationella flyktingarbetet och Sveriges roll .. 17

Inledning ....................................................... .. 17

Sambandet mellan utvecklingsbistånd och flyktinghjälp                     18

Sveriges internationella bistånd lill flyktingar   ....... .. 18

FN: s generalförsamling  ................................... .. 19

UNHCR   ........................................................ .. 20

UNRWA  ........................................................ .. 22

Europarådet   ................................................. .. 22

ICM   ............................................................ .. 23

EG   .............................................................. .. 24

Konsultationerna mellan elt antal västeuropeiska länder saml Au­
stralien och Canada ......................................... .. 24

Det nordiska samarbetet.................................... .. 24

De internationella frivilliga organisationerna   ........ .. 26

5 Den svenska utlänningslagstiftningen och dess tillämpning                27

De gällande reglerna  .......................................    27

Handläggning av asylärenden   ...........................    27

Förslagen frän asylärendeulredningen och översynen av utlän­
ningslagstiftningen ...........................................    28

6 Flyktingar och asylsökande i Sverige....................    28

Enskilt tillresta asylsökande   .............................    28

Organiserad överföring av flyktingar (flyklingkvoten)              31

Anhörigresor....................................................    33

Flyktingars och asylsökandes barn.......................    33

7 Flyktingmoltagandet .........................................    34

Föriäggningsverksamheten   ..............................    34

Del kommunala flyktingmotlagandel......................    36

Arbetsmarknadsåtgärder och svenskundervisning   .    37

Pågående reformarbete ....................................    37

8   Frivillig ätervandring..........................................    38

9   De svenska frivilliga organisationerna ................... .. 40

 

10   Opinionsbildande verksamhet ............................. .. 43

11   Sammanfattning .............................................. .. 44

12   Hemställan   ................................................... .. 46

13   Beslut............................................................ 46                                48

Förteckning över förkortningar................................ .. 47

NorstedtsTryckeri, Stockholm 1988