Regeringens proposition

1987/88:154

med förslag till lag om förbud mot utförsel av

krigsmateriel, m.m. mm8:l54

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 24 mars 1988.

På regeringens vägnar

Kjell-Olof Feldt

Anita Gradin

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en ny lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. Förslaget syftar till en kraftfull skärpning av kontrollen över krigsmaterielexporten. Sålunda föreslås bl.a. reglering av den svenska krigsmaterielindustrins marknadsföring av krigsmateriel och kunnande ulom riket och utvidgning av nu gällande regler om förbud mol kunskapsöverföring till utlandet. Vidare föreslås regler som syftar till atl uppnå en effeklivare kontroll av bestämmelsernas efterlevnad. Därutöver behandlas vissa frågor om rutiner och kontrollåtgärder vid tillämpningen av riktlinjerna för utförsel av krigsmateriel.

Propositionen innehåller också förslag till vissa ändringar i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. med avseende på bl.a. skärpt kontroll över förmedling av krigsmateriel och kunnande.

Lagstiftningen förslås träda i kraft den 1 juli 1988.

1 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 154

Propositionens lagförslag Prop. 1987/88:154

1 Förslag till

Lagom förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelser

1 § I denna lag finns föreskrifter om förbud mol

1. utförsel av krigsmateriel,

2. upplåtelse och överlåtelse av räll all ulom rikel tillverka krigsmateriel,

3. avlal med någon ulom rikel om ulvecklingav krigsmateriel och melod för framställning av sådan materiel,

4. bedrivande av mililärl inriktad utbildning inom riket av utländsk medborgare, och

5. marknadsföring av krigsmateriel.

Ilagen (1983:1034) om konlrollöver tillverkningen av krigsmateriel, m.m. finns föreskrifter om kontroll över tillverkning av krigsmateriel och tillhandahållande av krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och melod för framställning av sådan materiel.

Regeringen meddelar föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel enligt denna lag.

Utförsel av krigsmateriel

2 § Krigsmateriel får inte föras ul ur rikel ulan tillstånd av regeringen, om inle
annal följer av denna lag eller annan författning.

I ärenden som inle avser utförsel i större omfattning eller som i övrigt inle är av större vikt får det statsråd som har lill uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel pröva frågor om tillstånd enligl första stycket.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om utförsel av

1. skjulvapen och tillhörande ammunition för enskild persons räkning saml av skjulvapen och därtill hörande ammunition för användning vid jakt, tävling eller övning utom rikel. .

2. skjulvapen för reparation, översyn eller annan liknande åtgärd,

3. skjulvapen som införts till rikel för åtgärd som avses i 2,

4. sådana jakt- och lävlingsskjulvapen och tillhörande ammunition som har förts in lill rikel i enlighet med bestämmelserna i 16 § 2 vapenlagen (1973:1176).

Upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel, m.m.

4 § Avlal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av räll all ulom riket
tillverka krigsmateriel får inle ulan lillslånd av regeringen ingås här i riket

och inte heller utom riket av svensk myndighet, svenskt förelag eller den som Prop. 1987/88:154 är bosatt eller stadigvarande vistas här.

5 § Avtal med någon utom rikel om all för dennes räkning utveckla
krigsmateriel eller melod för framställning av sådan materiel får inleutan
lillslånd av regeringen ingås här i rikel och inle heller utom rikel av svensk
myndighet, svenskt företag eller den som är bosall eller stadigvarande vistas

här. . ' '

6 § Avlal om tillägg lill eller ändring av avtal som innebär upplåtelse eller
överlåtelse av räll all ulom rikel tillverka krigsmateriel får inle ingås ulan
lillslånd av regeringen, om tillagget eller ändringen avser

1. den materiel som får tillverkas, •

2. räll all vidareupplåla eller vidareöverlåla räUen all lilllverka krigsmateriel till någon annan,

3. rätl alt tillhandahålla krigsmateriel lill mottagare som inle angivils i det ursprungliga avtalet, ,

4. förlängning av avtalets giltighetstid, eller

5. bestämmelser om sekretess.

Militärt inriktad utbildning

7 § Militärt inriktad utbildning av utiändsk,medborgare får inte bedrivas
inom riket ulan lillslånd av regeringen.

Första stycket gäller inle

1. utbildning som anordnas av slalen,

2. utbildning som anordnas i samband med försäljning av krigsmateriel eller med anställning i företag för tillverkning av sådan materiel.

Marknadsföring av krigsmateriel

8 § Den som har lillslånd enligl 2 eller 3 § lagen (1983:1034) om kontroll
över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. saml svensk slallig myndighet
som bedriver motsvarande verksamhel skall, i den ordning som regeringen
föreskriver

1. lämna redovisning till regeringen om de länder utanför Sverige i vilka marknadsföring av krigsmateriel bedrivs, vilka bestämda mottagare som marknadsföringen riktar sig lill och vilken materiel marknadsföringen avser,

2. lämna underrättelse till regeringen

a) innan anbud lämnas om försäljning eller annat lillhandahållande av krigsmateriel lill någon ulom rikel,

b) innan anbud lämnas om upplåtelse eller överlåtelse av räll all ulom rikel tillverka krigsmateriel, ...

c) innan avlal ingås om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon ulom rikel.

Regeringen får meddela föreskrifter om undanlag frånredovisningsskyl-dighel och underrätielseskyldighei som avses i första slyckel. Regeringen får också i enskilda fall medge, undanlag från sådan redovisnings- och underrätielseskyldighei.

9 § Regeringen får i enskilda fall förbjuda att Prop. 1987/88:154

1. anbud lämnas om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmate
riel till någon ulom riket,

2. anbud lämnas om upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel,

3. avlal ingås om

a) försäljning eller annat lillhandahållande av krigsmateriel lill någon utom riket,

b) upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel.

Uppgiftsskyldighet om ägande i utländska rättssubjekt

10 § Den som har tillstånd enligt 2 eller 3 § lagen (1983:1034) om kontroll
över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. samt svensk statlig myndighet
som bedriver motsvarande verksamhet skall, enligt de närmare föreskrifter
som regeringen meddelar, lämna uppgifter till regeringen om ägande i
utländska rättssubjekt som bedriver utveckling, tillverkning, marknadsfö
ring eller försäljning av krigsmateriel.

Villkor m.m.

11 § Tillstånd enligt 2, 4, 5, 6 eller 7 § får förenas med villkor samt med
kontroll- och ordningsbestämmelser.

Uppgiftsskyldighet i fråga om utförd materiel, m.m.

12 § Regeringen får meddela föreskrifter om att

1. den som har tillstånd enligt 2 § skall lämna uppgifter rörande utförd krigsmateriel,

2. den som har lilllstånd enligl 4 § skall lämna uppgifter om upplåten eller överlåten rätt atl utom riket tillverka krigsmateriel.

Återkallelse av utförseltillstånd

13 § Tillstånd enligl 2 § får återkallas av regeringen, om tillståndshavaren har
åsidosatt föreskrifter, villkor eller kontroll- eller ordningsbeslämmelser som
har meddelats med stöd av lagen eller om det finns andra särskilda skål till
återkallelse.

Skyldighet för revisorer

14 § Om en revisor i sin granskningsverksamhel har framfört någon anmärkning i en sådan revisionsberättelse som sägs i 10 kap. 10 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 10 § lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa förelag i fråga om företagets efterlevnad av bestämmelserna i denna lag, skall han genast sända in en kopia av revisionsberättelsen till regeringen. Motsvarande skyldighet åligger en revisor vid en svensk statlig myndighet.

Ansvarsbestämmelser m.m. Prop. 1987/88:154

15 § Bestämmelser om olovlig utförsel av vara och om försök därtill finns i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

16 § Den som bryter mot 4, 5, 6 eller 7 § eller förbud som har meddelats med stöd av 9 § döms,

1. om gärningen skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två år,

2. om gärningen skett av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst sex månader.

1 ringa fall skall inte dömas till ansvar.

17 § Om brott som avses i 16 § första stycket 1 är att anse som grovt, döms till
fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om del avsett tillverkningsrätt av betydande värde, utveckling, utbildning eller marknadsföring av betydande omfattning eller varaktighet eller om gärningen annars varit av särskilt allvarlig art.

18 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. bryter mot 8 § första stycket eller 10 § eller mot föreskrifter, villkor eller
kontroll- eller ordningsbeslämmelser som har meddelats med slöd av lagen,

2. lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av redovisningsskyldighet,
underrättelseskyldighet eller uppgiftsskyldighet som avses i första punkten.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

19 § Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är belagd med
straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988, då lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. skall upphöra att gälla.

Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre lag skall vid tillämpningen av den nya lagen anses som meddelat enligt denna.

Nuvarande lydelse

Tillverkning av krigsmateriel samt lillhandahållande av krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och melod för framställning av sådan materiel skall kontrolleras enligt bestämmelserna i denna lag. Föreskrifter om förbud mot utförsel av krigsmateriel och förbud mol upplåtelse eller överlåtelse av rätt an utom riket tillverka krigsmateriel finns i lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m.

Föreslagen lydelse

1§

/ denna lag finns föreskrifter om kontroll över

1. Ullverkning av krigsmateriel och

2. tillhandahållande av krigsmate-. hel, uppfinning avseende krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel.

Ilagen (1988:000) om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m. m. finns föreskrifter om förbud mot utförsel av krigsmateriel, upplåtelse och överlåtelse av räll atl utom rikel tillverka krigsmateriel, avtal med någon utom riket om utveckling av krigsmateriel och melod för framställning av sådan materiel, bedrivande av militärt inriktad utbildning inom riket av utländsk medborgare saml mol mark-. .nadsföring av krigsmateriel. Denna lag gäller inle för statlig myndighet.

Regeringen bestämmer vad som Regeringen meddelar föreskrifter

skall avses med krigsmateriel enligl om vad som skall avses med krigsma-
denna lag. leriel enligt denna lag.

2§' ■ -

Krigsmateriel får inle tillverkas här i rikel utan tillstånd av regeringen, om ej annat följer av föreskrifter som har meddelats med slöd av denna lag. Tillstånd all tillverka krigsmateriel får meddelas endasl svensk medborgare, svenskt handelsbolag i vilkel inte någon av bolagsmännen är kontrollsubjeki som avses i 3 S lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska förelag m. m. och svenskt aktiebolag i vars bolagsordning intagits ullänningsförbe-håll som avses i nämnda lag. Om särskilda skäl föreligger, får dock tillstånd ges även ål annan.

Regeringen får meddela föreskrifter om undanlag från lillståndskra-vel enligl första slyckel för

/. tillverkning av krigsmateriel som bedrivs på uppdrag ar den .mm har lillslånd all tillverka ifrågavarande krigsmateriel,

Regeringen får meddela föreskrifter om undanlag från tillslåndskravet enligl första stycket för ändring eller ombyggnad av skjutvapen i fall som avses i 24 § första stycket vapenlagen (1973:1176) samt för tillverkning av enstaka skjulvapen och av

Senaste lydelse 1987:422.

3§

Krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och melod för framställning av sådan materiel får inle yrkesmässigt tillhandahållas här i ri-. ket genom försäljning, utbjudande mol vederlag eller förmedling ål nå-, gon inom landet eller i utlandet ulan • lillslånd av regeringen, om ej annal följer av andra slyckel eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag.

Krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och melod förfram-slällningav sådan materiel får inte-här i rikel och inte.heller utom riket av svensk myndighet, svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande visias här yrkesmässigt tillhandahållas genom försäljning, utbjudande mol vederlag eller förmedling åt någon inom landet eller i utlandet ulan lillslånd av regeringen, om ej annat följer av andra stycket eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. Tillstånd enligl första stycket behövs inle 1. vid tillhandahållande lill svensk slallig myndighet eller sådan tillverkare

som har tillstånd atl tillverka krigsmateriel av det slag tillhandahållandet

avser.

2. för innehavare av lillverknings-tillslånd, om tillhandahållandet avser krigsmateriel, uppfinning eller metod som tillhör eller innehas av tillståndshavaren.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från tillslåndskravet enligt första stycket i fråga om handel med skjulvapen, ammunition eller annan explosiv vara som omfattas av vapenlagen (1973:1176) eller förordningen (1949:341) om explosiva varor.

2. för innehavare av lillverknings-lillslånd, om tillhandahållandet avser sådan krigsmateriel som tillhör tillståndshavaren och som finns inom landet eller uppfinning eller metod som innehas av tillståndshavaren.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från tillslåndskravet enligl första stycket i fråga om sådan handel med skjulvapen, ammunition eller annan explosiv vara som reglerbs genom föreskrifterna i vapenlagen (1973:1176) eller förordningen (1949:341) om explosiva varor.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:154

näts åt någon annan att tillverka krigsmateriel.

Regeringen får rneddela föreskrifter om undantag från skyldighet atl avlämna sådan deklaration som avses i första stycket 1.

10 f

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot andra föreskrifter i denna lag ån som avses i 9 § eller mot villkor som meddelats med stöd av 4 § andra stycket eller mot föreskrift eller ordnings- eller kontrollbestämmelse som har meddelats méd stöd av lagen,

2. lämnar oriktig uppgift i ansökan om tillstånd eller i deklaration enligt denna lag eller vid fullgörande av uppgiftsskyldighet enligt lagen.

Om en gärning som har begåtts av I ringa fall skall inte dömas till oaktsamhet är att anse som ringa, ansvar, skall inte dömas till ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Senaste lydelse 1984:944.

3 Förslag till Prop. 1987/88:154

Lag om ändring i lagen (1988:000) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1988:000) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§' Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare. Lagen gäller inte heller

1. beslut av en arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd,

2. beslut om svenskt medborgarskap, .

3. beslut om utlänningars vistelse i riket,

4. beslut om värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller ijänstgöring inom försvarsmakten,

5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

6. beslut som rör skatter eller avgifter,

7. beslut enligt lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel eller beslul i frågor om allmän likviditetsindragning eller allmän prisreglering,

8. beslut enligt lagen {1982:513) 8. beslut enligt lagen (1988:000) om förbud mot utförsel av krigsma- om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m., leriel, m.m.,

9. andra beslut enligt lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. än sådana som avser återkallelse av tillstånd,

10. beslut om tillstånd till sådan verksamhet som avses i 1 § 3-5 lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Förslag enligt prop. 1987/88:69.

UTRIKESDEPARTEMENTET Prop. 1987/88:154

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1988

Närvarande: statsrådet Feldt, ordförande, och statsråden Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Hulterström, Lindqvist. G. Andersson, Thalén

Föredragande: statsrådet Gradin

Proposition med förslag till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m.

1 Inledning

1 Sverige råder sedan länge etl generellt förbud mot utförsel av krigsmateriel. Regeringen kan medge undanlag från förbudet.

Regeringens prövning av enskilda exporiärenden sker med ulgångspunkl i de riktlinjer som fastställdes av riksdagen år 1971 (prop. 1971:146, UU 21, rskr. 343) och som riksdagen bekräftade år 1982 (prop. 1981/82:196, UU 26, rskr. 345).

Gällande föreskrifter om krigsmalerielexporl återfinns i lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. Genom lagen, som trädde i kraft den 1 januari 1983, infördes bestämmelser om krav på lillslånd för tillverkare av krigsmateriel för alt upplåta eller överlåta räll att ulom rikel tillverka sådan materiel. Samlidigl infördes förbud mol alt inom rikel bedriva mililärl inriktad utbildning av utländska medborgare utan tillstånd av regeringen. Från delta förbud finns vissa undanlag.

Även tillverkning av krigsmateriel liksom verksamhet som beslår i bl. a. förmedling och försäljning av krigsmateriel är underkastad lillsyn och kontroll från stalsmaklernas sida. Sålunda fordras enligl lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsrhaleriel, m.m. regeringens lillslånd för tillverkning av krigsmateriel, liksom i vissa fall för förmedling och försäljning av krigsmateriel m.m. Denna lag gäller inle för statliga myndigheter.

Mol bakgrund av intresset av all del ökade internationella samarbetet på krigsmaterielområdet och svenska förelags inriktning på utländska marknader utvecklas på etl säll som slår i överensstämmelse med de intentioner som ligger bakom riksdagens riktlinjer för export av krigsmateriel beslöt regeringen den 19 juni 1985 atl bemyndiga förutvarande ulrikeshandelsminislern all tillkalla en särskild utredare (landshövdingen Bengt Gustavsson) med uppgift alt företa en kartläggning och genomgång av den svenska försvarsindustrins verksamhel i ullandel. Utredaren fick också i uppgift all utifrån en

sådan genomgång överväga åtgärder som kunde visa sig påkallade för all från, Prop. 1987/88:154 statsmakternas sida styra ulvecklingen så all de riktlinjer som riksdagen har uppställt kan fullföljas.

Utredaren överiämnade i april 1987 sill betänkande (SOU 1987:8) Försvarsindustrins utlandsverksamhet. Belänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i della ärende bör fogas dels utredningens sammanfattning av betänkandet som bilaga 1, dels utredningens lagförslag som bilaga 2 och dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

Genom regeringsbeslut den 2 april 1987 bemyndigades jag atl tillkalla en särskild utredare (ambassadören Torslen Örn) med uppdrag all göra en adminislraliv översyn och utväi-dering av verksamhelen vid krigsmaterielins-peklionen inom ulrikesdepartemenlels handelsavdelning. Utredaren fick också i uppdrag alt, om resultatet av arbetet föranledde del, lämna förslag lill hur handhavandet av de uppgifter som ankommer på inspektionen bör organiseras.

Utredaren överlämnade i maj 1987 sill belänkande Krigsmaterielinspektionens verksamhet och organisation. Sammanfattningen av betänkandet bör fogas till. proiokollel i della ärende som ii(7agrt 4.

Den 2 april 1987 tillsattes även en referensgrupp med representanter för ulrikesdepartemenlels handelsavdelning och generallullstyrelsen för utarbetande av förslag till förbättrad tullkontroll vid utförsel av krigsmateriel.

Regeringen bemyndigade också samma dag statsministern atl tillkalla en. medborgarkommission för alt granska vissa uppgifter om olaglig svensk vapenexport m.m.

Export av krigsmateriel rör i hög grad Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Del är av slor vikt all exporlfrågor handhas med största noggrannhet såväl av de enskilda exportörerna som från myndigheternas sida. Regler om krigsmaterielexporten har funnits under lång lid öch är väl kända av försvarsindustrin. När jag nu lägger fram förslag som innebär skärpt kontroll av krigsmaterielexporten och effektivare konlroll av bestämmelsernas efterlevnad, gör jag del dels mol bakgrund av de krav som den ökande internationaliseringen på krigsmaterielområdet ställer, dels mol bakgrund av atl misstankar riktats mol företrädare för svenska förelag om all ha överträtt gällande bestämmelser. I vissa fall har åtal väckts, medan förundersökningen i andra delar ännu inle har avslutats. Jag vill understryka, all någon uppfattning i skuldfrågan inte kan uttalas innan etl rättsligt förfarande har slutförts. Enbart misstankar om överträdelser av bestämmelserna är emellertid enligl min mening tillräckligt för all nu föreslå skärpta regler rörande kontrollen.

De förslag om skärpt konlroll som jag nu lägger fram skulle innebära atl omfattande ändringar fick göras i den nuvarande lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. Jag finner det därför naturligt all regeringen - i stället för all föreslå ändringar i nuvarande lag- lägger fram förslag lill en ny lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

Därutöver bör regeringen föreslå ändringar i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. liksom en ändring i den i

prop. 1987/88:69 föreslagna lagen om rättsprövning av vissa förvaltnings- Prop. 1987/88:154 beslut.

Regeringen beslöt den 3 mars 1988 all inhämla lagrådels yttrande över förslag lill lagom förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m., lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och lag om ändring i den i prop. 1987/88:69 föreslagna lagen om rätlsprövning av vissa förvaltningsbeslui. De lagförslag som remitterades till lagrådet bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 5.

Lagrådels yltrande, som avgavs den 10 mars 1988, bör fogas lill protokollet som bilaga 6. I samband med all jag behandlar de olika sakfrågorna och de enskilda paragraferna i milt förslag kommer jag in på lagrådets synpunkter. Jag kan emellertid redan nu säga all lagrådet i sak i allt väsentligt godtagit de remitterade förslagen men föreslagit vissa ändringar. Lagrådels granskning har också lett till vissa ändringar i lagtexten.

Efter sammanfallande synpunkter i avsnitt 2 kommer jag under avsnitt 3 alt redovisa resultatet i huvuddrag av den kartläggning som utredningen om svensk utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet har genomfört. Därefter kommer jag i avsnitten 4 och 5 all ta upp frågor bl. a. rörande de säkerhetspolitiska kraven på den svenska försvarsindustrin och om krigsma-terielbegreppet. Avsnitt 6 redovisar riktlinjerna för krigsmaterielexporten m.m. I avsnitt 7 kommer jag alt gå in på frågor som rör slutanvändarinlyg m.m. och följderna av vidareförsäljning av svensk krigsmateriel.

Behovet av skärpt konlroll av krigsmaterielexporten och effeklivare konlroll av bestämmelsernas efterlevnad las upp under avsnill 8. Jag kommer i avsnitten 10-13 atl lägga fram förslag till reglering av marknadsföring avseende materiel och kunnande (avsnitt 10), komplettering av nu gällande regler om kunskapsöverföring (avsnill 11) och förmedling av krigsmateriel (avsnitt 12) samt införande av skyldighet för svenska tillverkare och försäljare av krigsmateriel atl lämna uppgifter om ägande i utländska rättssubjekt inom krigsmaterielområdet (avsnitt 13). I avsnill 14 kommer jag alt redovisa mina ställningstaganden i fråga om en reglering av samarbete med utländsk part.

Förslag som syftar till atl uppnå en effektivare konlroll av bestämmelsernas efterlevnad presenteras i avsnill 15.

1 avsnitt 16kommer jag alt ta upp vissa förslag som syftar lill förenklingar i fråga om kontrollen över krigsmateriellillverkningen.

Avsnitt 17 behandlar organisatoriska frågor m.m.

I avsnitt 18 tar jag upp frågor som rör den parlamentariska nämnden för frågor om krigsmaterielexport och insyn i fråga om krigsmaterielexporten.

Sanktionsbestämmelser m.m. behandlas i avsnitt 19.

Mina kommentarer till de enskilda lagförslagen behandlas i specialmotiveringen, avsnitt 22.

2 Sammanfattande synpunkter Prop. 1987/88:154

Den svenska neutralitetspolitiken förutsätter alt omvärlden har tilltro lill vår vilja och vår förmåga att slå utanför en konflikl och atl militärt försvara vårt territorium i händelse av angrepp från främmande makt.

En svensk försvarsindustri med förmåga att själv utveckla och tillverka vapen skapar respekt för Sveriges vilja och förmåga atl försvara sig och att föra en fast och konsekvent neutralitelspolitik. Genom en hög självförsörjningsgrad när det gäller försvarsmateriel ökar våra möjligheter all motstå påtryckningar av olika slag. Därigenom understryks fastheten och långsiktig-beten i vår säkerhets- och försvarspolitik.

Vi måste under kris och krig själva kunna tillverka vapen och underhålla och modifiera vår materiel. Vårt i grunden defensivt inriktade försvar ställer särskilda krav på vapensystemen.

Vårnpliktssystemet förutsätter atl den materiel som används är både enkel att lära sig och att använda, samtidigt som den är effektiv. Geografi och klimat ställer också speciella, krav på de vapen som del svenska försvaret använder.

Det svenska försvaret har hittills inle ansetts vara en tillräcklig avnämare för att upprätthålla kapaciteten hos svensk försvarsindustri. Det svenska försvarets beställningar kommer med ibland långa och oregelbundna mellanrum. En viss export har därför bedömts som nödvändig för atl svensk försvarsindustri skall kunna behålla sin utvecklingskraft och tekniska kompetens.

Samtidigt som existerande hot i vår omvärld nödvändiggör ell militärt försvar och en egen försvarsindustri har Sverige traditionellt varit en aktiv deltagare i arbetet för fred och avspänning. Även detta arbete gagnar Sveriges säkerhetspolitiska intressen genom atl syfta till internationell nedrustning och minskade militära hot. Del finns därför inle någon motsättning mellan å ena sidan Sveriges internationella arbete för avspänning och nedrustning och å andra sidan värt behov av ett eget försvar som i huvudsak försörjs genom en egen vapenindustri.

Liksom flertalet andra industriländer har Sverige myckel restriktiva regler för krigsmaterielexporten. För vår del hänger de stränga reglerna samman med principerna för vår neutralitetspolitik. De har också utformats med hänsyn till våra allmänna utrikespolitiska värderingar och lill kravel på respekt för de mänskliga rättigheterna.

För att klargöra om eller i vilken utsträckning vår självförsörjning av försvarsmateriel kan upprätthållas utan krigsmalerielexporl bör en närmare analys göras av sambandet mellan den svenska försvarsindustrins förmåga atl tillgodose kravet på en ur neutralilelspolilisk synvinkel acceptabel självförsörjning av försvarsmateriel och denna industris beroende av exportmöjligheter. Analysen bör genomföras i syfte all ge underlag för en bedömning av möjligheterna att ytterligare begränsa eller helt avbryta den svenska krigsmaterielexporten. Jag avser därför att föreslå regeringen att tillkalla en kommitté för att företa en sådan analys.

Av kompetensmässiga och finansiella skäl är del i vissa fall svårt eller
omöjligt för svensk försvarsindustri att på egen hand utveckla materiel för 13

svenska försvaret. I dessa fall slår valet mellan impori från elt annal land av Prop: 1987/88:154

ett färdigt system eller samverkan med utländska tillverkare syftande till

produktion med svenskt deltagande. Genom samarbelsprojeki kan materiel , , ■ .,

i högre grad än vid impori anpassas lill del svenska försvarels behov samtidigt

som svenska förelags medverkan i ulvecklingsarbele och produktion ger • '-'' ■

förutsättningar för en stärkt eller ålminslone bibehållen leknisk kompetens.

Lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel reglerar export av militär materiel. Den förutsätter en gränsdragning mellan civil och militär materiel. Till grund för besluten finns en förteckning som, med smärre förändringar, varit gällande under en lång följd av år. Mol bakgrund av den tekniska utveckling som skell på området bör också en översyn av krigsmaterielbe-greppel ske med syftet all genomföra de utvidningar som kan behövas för all åsladkomma en korrekt klassificering av civil resp. militär materiel. Jag avser därför alt föreslå regeringen all en särskild utredare tillkallas för all göra en sådan översyn.

De förslag jag nu lägger fram syftar till en skärpt lagstiftning och kontroll
av krigsmaterielexporten. Del är också viktigt all riktlinjerna för krigsmale- '

rielexporlen tillämpas på etl mera restriktivt sätl. Enligl min mening finns även skäl att förändra dessa riktlinjer i restriktiv riktning. Jag vill emellertid i denna del avvakta medborgarkommissionens resultat, som kan komma atl ge yllerligare underlag för mina ställningstaganden.

Den omständigheten atl del föreligger misstankar om försäljning av krigsmateriel till länder som inte godtagits som mottagare av svensk materiel är någol som stämmer lillallvarlig eftertanke. I ljuset av dessa händelser och de senasle årens debatt om krigsmalerielexporl och de erfarenheter som gjorts finns del starka skäl alt skärpa reglerna och alt effektivisera kontrollen. Det är viktigt all den avvägning som regering och riksdag gjort när del gäller krigsmalerielexporl inle rubbas genom felaktig tillämpning eller regelbrott.

Etl sätt att uppnå detta är genom att effektivisera bruket av s.k, slutanvändarinlyg. Genom all svenska utlandsmyndigheter lar emot slulan-vändarintygen och vidarebefordrar dem lill krigsmaterielinspeklionen (KMI) ökar möjligheten all förhindra missbruk av intygen.

Systemet med slutanvändarinlyg bygger på ett förtroende mellan del säljande landet och mottagarlandet. Om en regering tillåter eller underlåter att förhindra en inte godkänd vidareexport av svensk krigsmateriel; skall principen vara alt landet i fråga inte längre skall få komma i fråga för export av krigsmateriel från Sverige.

Den svenska krigsmaierielinduslrin har som huvudsaklig försörjare av materiel lill den svenska försvarsmakten ell samhällsansvar, som innebär all den måsle se lill atl del inle sker någon olovlig utförsel eller annal åsidosättande av reglerna. Staten måsle också tillhandahålla ell effektivt kontrollsystem.

3 Resultatet av den kartläggning som.utredningen Prop. 1987/88:154 om svensk utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet genomfört

3.1 Utredningens omfattning och inriktning

Utredningens kartläggning av den svenska försvarsindustrins utlandsverksamhet omfattar 23 förelag. Till dessa hör de båda affärsområdena inom FFV-koncernen som sysslar med underhåll och försvarsmateriel.

Utredningen har indelat den svenska försvarsindustrins verksamhet i följande former: 1. Utveckling, tillverkning eller marknadsföring genom egna bolag i utlandet eller bolag som företagen har intressen i. 2. Upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätter lill förelag i ullandel. 3. Ulveckling, tillverkning eller marknadsföring genom samarbete med utländska förelag, s.k. joint ventures. 4. Marknadsföring i regi av förelagens organisation i Sverige.

Utredningens karlläggning vars resultat jag skall redogöra för i korthet beskriver förhållandena i början av år 1986,

(1 fråga om mera fullständiga uppgifter rörande karlläggningen, se betänkandet s. 41-72.)

3.2 Svenska försvarsindustrins bolag i Utlandet

Den svenska försvarsindustrins ullandsbolag omfattar dels belagda bolag'i utlandet, dels bolag som de svenska företagen är majoritetsägare i, dvs. som de äger mer än 50 % i och alltså har ell bestämmande inflytande i, dels bolag där de svenska förelagen har intressen på minsl 20 %, s.k. inlressebolag.

Karllåggningen omfattar de dotter- och inlressebolag utomlands som arbetar med materiel för militärt bruk. Några av de svenska försvarsindustriföretagen har bolag i utlandet som inle är verksamma inom försvarsmate-rielområdel. Inom de koncerner som försvarsindustriförelagen ingår i finns det åtskilliga syslerförelag som driver verksamhel med civila produkter och som också har ullandsbolag. Försvarsindustrins egna bolag inorn del civila området och systerförelagens utlandsbolag har som regel resurser för marknadsföring. Verksaniheten är emellertid ofta av hell annal slag än marknadsföringen av krigsmateriel. Både produkterna och den miljö som kunderna verkar i ger marknadsföringen av krigsmateriel en speciell karaktär.

Utredningen konstaterar all de svenska försvarsindustriförelagen i ingen eller mycket liten utsträckning använder de egna bolagen på det civila området eller systerförelagens ullandsbolag i sill arbete på försvarsmaie-rielomfådel. Del säll på vilket koncernföretagens ullandsbolag i några fåll har medverkat gäller marknadsföring, vilket skall redovisas i del följande.

Karlläggningen visar att de 23 förelagen har sammanlagt 17 utländska
dotter- och intressebolag som arbetar med krigsmateriel. Utredningen har
noterat att därutöver har etablerats ytterligare etl helägt dotterbolag sedan
kartläggningen genomfördes. Nio av de 17 bolagen är belagda. De svenska
företagen är majoritetsägare i två delägda dotterbolag. I de återstående sex 15

bolagen har de svenska företagen ett intresse på mellan 20 och 40 %. Prop. 1987/88:154

Drygt hälften av de 17 utlandsbolagen har tillkommit under åren 1983-1985. Till dessa räknar utredningen också några bolag som tidigare verkat ■ inom det civila området, men som har fått uppgifter även inom krigsmaterielområdet.

Knappt hälften av bolagen finns i Västeuropa. Tre bolag verkar i Förenta
staterna och två i Brasilien. I vart och ett av länderna Australien, Canada, '

Indien och Singapore finns ett dotter- eller intressebolag.

Ullandsbolagen arbetar i regel med marknadsföring. Detta gäller 13 av de 17 företagen. Utvecklingsarbete sker i fyra bolag utomlands och tillverkning i tre. Fem utlandsbolag bedriver annan verksamhet, varmed förslås bl.a. projektledning i samarbete med utländska tillverkare och verksamhet som syftar till alt finna nya produktidéer, ny teknik och nya marknadskanaler.

14 av de 17 ullandsbolagen har endast en eller ett par anställda och driver för närvarande en begränsad verksamhet. Delta gäller särskill de bolag som har tillkommit under de senaste åren. Några bolag har ersatt tidigare agenter. Flera bolag fungerar enligt företagen som represenlalionskonlor.

3.3 Upplåtelse eller Överlåtelse av tillverkningsrätter till
företag i utlandet

Kartläggningen visar att den svenska försvarsindustrin har upplåtit eller överlåtit tillverkningsrätter genom 69 avtal fram till början av år 1986. Samtliga dessa avtal är i kraft. Dock är nio av avtalen vilande, dvs. någon produktion sker inte längre eller har ännu inte kommit i gång.

Av de 69 avlalen ingicks 21 före år 1976. Genomsniltligl per år har förelagen sedan mitten av 1970-talet upplåtit eller överlåtit fem tillverknings-rätter. Del största antalet avtal, tolv, ingicks under år 1982, innan bestämmelserna om förbud mot denna form av teknologiöverföring trädde i kraft. Efter utgången av år 1982 har tio avlal ingåtts sorn underställts regeringens prövning.

Den svenska försvarsindustrin har sålt tillverkningsrälter till företag i sammanlagt 17 länder. Ledande mottagarländer är Förbundsrepubliken Tyskland, Singapore och Brasilien. Därnäst har flest licenser sålts lill mottagare i Schweiz, Förenta staterna och Spanien, följda av Frankrike, Norge och Italien.

3.4 Samarbete mellan svenska och utländska företag

Med samarbete menar utredningen att två eller flera företag har ställt

resurser lill förfogande för att tillsammans utveckla eller tillverka en ny eller

delvis ny produkt. Del innebär som regel en kraftsamling med insatser av de

olika slags kunnande som varje företag för egen del förfogar över. Varje

förelag har nytta av produkten och får också del av resultaten som

framkommer i utvecklingsarbetet. Utvecklingen av den nya eller förändrade

produkten kan i en senare fas leda till en gemensam tillverkning och ofta till

gemensam marknadsföring.

Samarbetet sker i några fall i bolagsform. Prop. 1987/88:154

Karlläggningen visar atl den svenska försvarsindustrin har träffat 59 överenskommelser om samarbete med utländska parter. Som framgår av kartläggningen har samarbetet sedan några år tillbaka ökat myckel starkt.

De flesta samarbetande förelagen i ullandel finns i Förenta staterna, Storbritannien, Förbundsrepubliken Tyskland och Norge. Därnäst kommer Italien, Schweiz, Frankrike och Nederländerna.

Flertalet överenskommelser om samarbete avser någon form av gemensam produktutveckling. Delta gäller 48 av överenskommelserna. Även tillverkning och marknadsföring ingår i många överenskommelser om samarbete mellan företagen. Sålunda ingår tillverkning i 39 och marknadsföring i 37 av överenskommelserna.

Kartläggningen visar också alt del gemensamma arbetet i 54 av de 59 överenskommelserna skall genomföras hos del samarbetande utländska företagel saml alt arbetet i 41 fall skall ske i Sverige. Verksamhelen kommer således lill slörsla delen att genomföras i båda länderna.

3.5 Den svenska försvarsindustrins marknadsföring utomlands

Med marknadsföring menar utredningen såväl förberedelser för försäljning, dvs. undersökningar av marknaden och planering av marknadsbearbetningen, som genomförandet av marknadsbearbelningen och uppföljningen av leveranserna.

Av karlläggningen framgår bl.a. all de svenska försvarsindustriförelagen i allmänhet har särskilda enheter inom sina marknadsavdelningar för försäljningen på export.

Marknadsavdelningarna i Sverige styr och genomför i slor utsträckning marknadsföringen utomlands. För undersökningar och analyser av planerna på nyanskaffningar för försvaret i olika länder utnyttjar förelagen de resurser - agenter, egna marknadsföringsbolag, representationskontor eller konsulter - som de i olika utsträckning har tillgäng till utomlands.

De inledande undersökningarna och analyserna i den krävande marknadsbearbelningen fortsätter nästan alltid i regi av marknadsavdelningen i Sverige. Företagen planerar först bearbetningen och väljer strategi för presentation av produkterna och för den offerlgivning som kan bli resultatet. Till marknadsbearbelningen hör demonstrationer och andra visningar vid bl,a. mässor. Om det gäller försäljning av slora och kostnadskrävande vapensystem, är bearbetningen en myckel omfattande process. Försäljning av annan materiel som reservdelar och komponenter sker i betydligt enklare former.

Den svenska försvarsindustrin arbetar i allmänhet med ett myckel slorl
urval av medel i marknadsföringen. Nästan samtliga förelag använder
broschyrer och kalaloger. Förelagen deltar nästan överlag också i mässor och
andra utställningar. Alla företag ulom två annonserar i internationella
facktidskrifter. För sin marknadsföring utomlands har alla de undersökta
företagen ulom två någon form av resurser i andra länder. I de flesta fall är
det fråga om agenter. Sju av förelagen inom försvarsindustrin har också 17

2 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 154

dotter- eller inlressebolag i ullandel som marknadsför krigsmateriel. Sex Prop. 1987/88:154 företag har represenlalionskonlor i andra länder.

Den svenska försvarsindustrin samarbetar på olika säll med andra förelag i marknadsföringen. Vanligast är samarbete med andra svenska företag - 17 samarbetar inom och 19 utanför sina koncerner. Av de totalt 23 företagen arbetar 16 i en del av sin marknadsföring tillsammans med utländska förelag.

En del av företagens egna representanter läcker flera länder. Marknadsföringen i de flesta länder där förelagen inle har några egna resurser sker emellertid genom marknadsavdelningen i Sverige.

Utredningen har endasl i elt fall funnit all etl företag systematiskt använder ell ullandsbolag hos ell syslerförelag inom koncernen för sin marknadsföring. Som tidigare sagts är skälen till delta ringa utnyttjande all marknadsföring av krigsmateriel kräver en så speciell kompelens all det i regel inle har bedömts meningsfullt all förena den med marknadsföring inom andra produktområden. Den militära marknaden är .som miljö i regel helt annorlunda än den civila. Del fordras kunskaper inle bara om de tekniskt komplicerade produkterna ulan även om de förhållanden, som de skall användas under. Marknadsförarna måsle vara produklspecialisier och skall dessutom känna lill försvarsmakten i olika länder.

När det gäller valet av länder i marknadsföringen visar kartläggningen all della i de flesta fall skett enligt riktlinjer som företagsledningen - ibland förelagens styrelser - har dragit upp. Flera av företagen har en egen länderklassificering som i slor utsträckning styr planeringen av marknadsföringen.

Förelagen ändrar inriktningen och styrkan i sin marknadsföring när de inle längre kan räkna med alt få exportera lill en ståt som regeringen tidigare godkänt som mottagarland. I den situationen bedömer företagen det som viktigt atl inte med en gång upphöra med alla kontakter. Förelagen räknar med alt förhållandena kan komma atl ändras igen. En rent kommersiell bedömning fordrar, enligl förelagen, all de fortsätter all resonera med de presumtiva kunderna men på en mindre konkret nivå än tidigare. På samma sätl förbereder sig förelagen på alt kunna marknadsföra sina produkter i länder som regeringen enligl deras bedömning inom överskådlig lid kan komma atl godkänna som moltagariänder.

Förelagen diskuterar i regel valet av länder med KMI. Inspektionens
bedömningar avgör i allmänhet om de skall ga vidare eller inte; Del har
emellertid också förekommit att företag utan förhandskontakter har drivit en
affär så långt all problem uppstått när de senare har fått avslag på sin begäran
om exporllillslånd, ■ '

4 Säkerhetspolitiska krav på den svenska krigsmaterielindustrin m. m.

Den svenska försvarsindustrins förmåga atl utveckla och tillverka materiel,
som är av vikt för Sveriges försvarskraft, är väsentlig för vår neutralitets- och
säkerhetspolitik. Vi vill därigenom undvika all komma i en sådan beroende
ställning till andra länderatt det kan utnyttjas för påtryckningar, eller så att 18
landet i en krissituation slår ulan viktig materiel eller utan resurser all

underhålla eller snabbt genomföra tekniska förändringar på denna. Även om Prop. 1987/88:154 Sverige av tekniska och ekonomiska skäl behöver importera försvarsmateriel, får det inlernationella beroendet inte bli så stort all vår förmåga alt uppfylla de säkerhetspolitiska målen kan ifrågasättas.

Denna syn har sedan länge varil vägledande för vår säkerhetspolitik och har lagts fast i en rad försvarspolitiska beslut: Den utvecklas också i del belänkande som avgavs av 1969 års krigsmalerielexportulredning och i den proposition som därpå följde (prop. 1971:146, UU 21, rskr. 343) liksom av 1979 års krigsmaterielexportkommitlé och i den efterföljande propositionen (1981/82:196, UU 26, rskr. 345). Däri underströks också vikten av att Sverige av både utrikes- och försvarspolitiska skäl upprätthåller försvarsindustrins kompetens och konkurrenskraft.

Föreliggande utredning konstaterar också all långsiklighelen och stabiliteten i den svenska säkerhetspolitiken ställer stora krav på den svenska försvarsindustrin. En egen försvarsindustri ökar del militära försvarels möjligheter att anskaffa en utrustning som är särskill lämpad för vår miljö och vårt värnpliktssystem. Genom en egen försvarsindustri stärker vi vårt oberoende.

Utredningen anser alt exporlen har stor belydelse för försvarsindustrins utveckling. Den gör del möjligt atl upprätthålla en tillverkning åven när livslängden på försvarels materiel ökar och liden mellan beställningarna blir längre. Exporlen bidrar lill kontinuiteten, dvs. atl del finns tekniker och annan personal som upprätthåller det för det svenska försvaret vikliga yrkeskunnandet inom försvarsindustrin.

Utredningen anser också att försvarsindustrin, även om bredden i kunnandet är slor, i ökad utsträckning måsle kunna samarbeta med teknologiskt kvalificerade företag i andra länder. Delta skapar enligt utredningens mening förutsättningar för en betydligt högre grad av självständighet än om vi skulle tvingas att i ökad omfattning importera färdiga vapensystem.

Flertalet remissinstanser som uttalat sig i dessa frågor ansluter sig till Utredningens bedömningar. Flera understryker kraftigt behovet av en inhemsk välutvecklad försvarsindustri och nödvändigheten av export och . teknologiskt samarbete. Till dessa hör KK, ÖB, FMV, FOA, Försvarsindustriföreningen, Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Industriförbund, LO och TCO. Andra remissinstanser såsom Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund, Folkpartiets Kvinnoförbund. Sveriges Kristna Socialdemokraters förbund, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund och Centerns Ungdomsförbund anser all den svenska vapenexporten bör minska eller på sikl upphöra. Några av dessa menar att en analys bör genomföras huruvida del är nödvändigt alt bibehålla vapenexporten för atl del skall vara möjligl all fortsätta vapenproduklion och ulvecklingsarbele för del svenska försvarels behov, saml vidare all del skulle vara värdefullt med en karlläggning av kostnaderna och konsekvenserna av begränsad resp, stoppad vapenexport. Moderata Ungdomsförbundet anser att kretsen av länder tillåtna för krigsmalerielexporl kan ökas (se remissammanställningen s. 89-94).

För egen del vill jag anföra följande. ■

Enigheten i riksdagen om behovet av en svensk försvarsindustri med 19

tillräcklig kompetens och kapacitet har under 1987 års riksmöte ånyo Prop. 1987/88:154 bekräftats.

Som nyss anförts utgör en egen försvarsindustri en väsentlig tillgång i den svenska säkerhetspolitiken. En hög egen förmåga att tillgodose del svenska försvarets behov av materiel skapar respekt för Sveriges vilja och förmåga atl föra en fast och konsekvent neutralitetspolitik.

Som också sagts har möjligheterna till en viss export bedömts utgöra en förutsättning för att svensk försvarsindustri skall bibehålla tillräcklig kompetens och kapacitet för att även i framliden kunna fylla sin nuvarande funktion som huvudsaklig försörjare av materiel till det svenska försvaret.

Flera tidigare utredningar på försvarsmaterielområdet har, i likhet med vad som kommer till uttryck i nu föreliggande betänkande, pekat på faktorer som talar för ett nära samband mellan försvarsindustrins förmåga att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel och industrins möjligheter att kunna exportera. En sådan faktor är en stigande produktionskostnads-kurva till följd av att det svenska försvarets beställningar sker i små serier och kommer med ojämna och allt större mellanrum. En annan faktor är behovet att upprätthålla den höga tekniska kompetens som erfordras för all i takt med teknik- och hotutvecklingen kunna förse vårt försvar med modern materiel anpassad efter vårt värnpliktssystem och våra försvarsförhållanden i övrigt.

Riksdagen har vid skilda tillfällen gett uttryck åt samma uppfattning, senast genom godkännandet av proposition 1986/87:95 om totalförsvarets fortsatta utveckling (FöU 11, rskr. 310). I propositionen framhöll chefen för försvarsdepartementet att- betydande problem för del svenska försvarels försörjning med lämplig materiel skulle kunna uppslå om krigsmaterielexporten avsevärt begränsades. Dessutom skulle Sveriges förmåga all självständigt vidmakthålla försvarsmaterielen under kriser och krig nedgå. Föredraganden fann det väsentligt att undvika en sådan utveckUng.

Enligl min mening är det angeläget att ingående och allsidigt analysera hur sambandet mellan försvarsindustrins utvecklingsbelingelser och behov av export gör sig gällande liksom hur ett sådant samband kan länkas komma all utveckla sig i framtiden. Syftet med analysen bör vara atl ge underlag för en bedömning av möjligheterna att ytterligare begränsa eller helt avbryta den svenska krigsmaterielexporten.

Jag har därför för avsikt att föreslå regeringen alt tillkalla en pariamenta-risk kommitté för att kartiägga och analysera i vilken utsträckning det inom ramen för den av riksdagen i 1987 års försvarsbeslut fastlagda inriktningen föreligger behov av export av krigsmateriel för atl bibehålla en livskraftig svensk försvarsindustri.

Särskild uppmärksamhet bör därvid ägnas ål i vad mån en ökad diversifiering och civil produktion inom försvarsindustrin kan minska behovet av krigsmaterielexport utan alt våra säkerhetspolitiska mål äventyras.

Kommittén bör även presentera en kartläggning och analys av de
ekonomiska och tekniska konsekvenserna av olika begränsningar av vapen
exporten jämfört med den nuvarande, liksom av konsekvenserna i fråga om
kostnader, teknisk kompetens och beroende som kan bli följden dels av en
ökad vapenimport, dels av ell mer omfattande försvarsindusirielll utveck
lings- och produklionssamarbele med utländsk industri. 20

5 Krigsmaterielbegreppet Prop. 1987/88:154

Lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. innehåller ett bemyndigande för regeringen att bestämma vad som skall avses med krigsmateriel enligt lagen. I enlighet härmed anges i den förteckning som är fogad som bilaga till förordningen (1982:1062) .-'m förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m. vilken materiel som utgör krigsmateriel och som därmed omfattas av ulförsellagens bestämmelser. Förteckningen upptar 16 huvudgrupper av materiel. Dessa år i sin tur indelade i undergrupper.

En förteckning som den förevarande kan aldrig göras fullständig och entydig. Della hänger delvis samman med svårigheterna all exakt definiera gränsdragningen mellan civil och militär materiel.

Förteckningen innehåller sålunda materiel som inte under alla förhållanden är alt betrakta som krigsmateriel och som har större eller mindre användning även inom civila verksamhetsgrenar. För alt underlätta klassificeringen i sådana fall används i förteckningen ofta ullryckel "för militärt bruk utformad/e". Delta anger all materielen för alt falla under utförselbe-stämmelserna skall ha konstruerats, utrustats eller ändrats på sådant sätl att den påtagligt avviker från motsvarande civila materiel. Andra i förteckningen förekommande uttryck är "speciella delar till" eller "speciella tillbehör lill". Dessa bestämningar anger all malerielen inte skall ha civil användning utan vara särskilt konstruerad eller ändrad för atl infogas i en slutprodukt som är krigsmateriel.

Mot bakgrund av svårigheter som kan uppkomma vid gränsdragningen mellan civil och militär materiel använder sig KMI - inom vars ansvarsområde del ligger atl göra bedömningar i klassificeringsärenden - av möjligheten atl inhämla synpunkter och råd från teknisk-vetenskaplig expe;rlis på skilda områden. Sedan mitten av år 1984 har denna ordning fåll en fastare form genom alt regeringen utsett sex frislående experter med erfarenhet från skilda tekniska och vetenskapliga områden. Dessa experter - del s.k. tekniskt-vetenskapliga rådet - står till KMI:s förfogande vid bedömningen av de avgränsningsproblem som kan uppstå vid klassificeringen av materiel.

Nuvarande ordning med en förteckning över vad som är att anse som krigsmateriel och de bestämningar som däri anges, har i stort sell varit oförändrad under en lång följd av år. Den nuvarande förteckningen överfördes år 1983 med smärre förändringar från äldre bestämmelser.

Mot bakgrund av den tekniska ulvecklingen inom delta område, bör enligl min mening krigsmaterielbegreppet ses över med syftet atl genomföra de utvidgningar som kan behövas för att åstadkomma en korrekt klassificering av civil resp. militär materiel. Jag avser därför alt föreslå regeringen all en särskild utredare skall tillkallas för atl företa en sådan översyn.

6 Riktlinjer för krigsmaterielexporten m.m.

Grundregeln är alt krigsmaterielexport från Sverige är förbjuden. Undanlag kan medges från detta förbud. Prövningen av dispensärenden sker med utgångspunkt i de riktlinjer som fastställdes av riksdagen år 1971 (prop.

1971:146, UU 21, rskr. 343) och som riksdagen bekräftade år 1982 (prop. Prop. 1987/88:154 1981/82:196, UU 26, rskr. 345). I 1971 års proposition uttalade föredraganden:

Som jag förut har anfört måste huvudregeln vara generellt förbud mot alt exportera krigsmateriel utan tillstånd. De riktlinjer som här redovisas avser all ge närmare ledning för lillslåndprövningen,

I vissa fall föreligger ovillkorligt hinder mol krigsmaterielexport. Delta kan vara fallet på grund av internationella avtal, beslut av FN:s säkerhetsråd eller folkrältsliga regler om export från neutral stat under krig. I dessa fall skall självfallet exporllillslånd vägras,

Utrikes- och neutraliletspoliliska skäl saknar betydelse i fråga om krigsmalerielexporl lill de nordiska staterna och lill de neutrala staterna i Europa. Därför bör i fredstid tillstånd beviljas för export lill dessa stater. I fråga om andra stater måste från fall lill fall bedömas om de utrikes- och neutraliletspoliliska skälen har så ringa vikt atl export bör tillåtas.

De principiella överväganden som här har redovisats leder till att tillstånd inle bör beviljas för export lill

stal som befinner sig i väpnad konflikl med annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgells eller ej,

stal som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt, eller

stat som har inre väpnade oroligheter.

Vid tillämpningen av dessa regler bör man dock skilja mellan materiel av utpräglat defensiv karaklär och krigsmateriel i övrigt. De allmänna utrikespolitiska skälen mol krigsmaterielexport har, som jag tidigare har anfört, inle samma tyngd i fråga om defensiva vapen, l.ex. kustartilleri- och luftvärnsma-leriel. Visserligen bör inle ens defensiv materiel kunna exporteras lill stal som befinner sig i väpnad konflikl med annan stat. Men i de övriga fall som här avses bör export av sådan materiel, som inte kan utnyttjas för all påverka den föreliggande krissituationen, kunna tillåtas. Della är hell i överensstämmelse med den praxis som gäller f.n.

Starka utrikespolitiska skäl talar vidare mot alt Sverige exporterar krigsmateriel, som kan bli utnyttjad för att undertrycka mänskliga rättigheter. Även om denna princip redan nu kan sägas vara vägledande för praxis i lillslåndsärenden, är det angelägel alt det uttryckligen slås fast som en grundläggande regel all export inte kan medges i dessa fall. Regeln avses medföra ökad reslriklivilet i fråga om urvalet av mottagare för svensk krigsmaterielexport i överensstämmelse med del allmänna syfte som jag förut har angett för de nya riktlinjerna. Regeln bör uttryckas så, all tillstånd inle skall ges för export av krigsmateriel till stal, som på grund av deklarerade avsikter eller rådande politiska förhållanden kan anlas använda malerielen för all undertrycka mänskliga rålligheler som anges i FN-sladgan.

Ifråga om reservdelar lill tidigare levererad krigsmateriel föreligger
särskilda förhållanden. Med den stränga reslriklivitel jag förordar för urvalet
av de stater lill vilka krigsmalerielexporl skall medges är del osannolikt, alt
tveksamhet uppstår i fråga om export av reservdelar till materiel, för vilken
licens en gång lämnats. Skulle detta ändå inträffa, bör enligl min mening
avgörande vikt fästas vid atl reservdelarna är etl komplement lill materiel,
som exporterats med vederbörligt tillstånd. För all svensk krigsmaierielindu-
slri skall kunna verka på exportmarknaden inom de ramarsom jag har angivit
är del angeläget att köparna har goda garantier för all de får reservdelar till
inköpt materiel. Reservdelar lill tidigare inköpt materiel bör därför få
exporteras oavsett förhållanden som jag här angivit som hinder för export.
Ovillkorliga exporthinder gäller dock givetvis även i della fall. 22

Utredningen och flera remissinstanser har betonat de svårigheter som Prop. 1987/88:154 uppstår i förelagens planering, om påbörjade eller konlraklerade leveranser måste avbrytas. Dessa svårigheter måste enligt min mening beaktas. Om, som jag har funnit, krigsmaterielexport av viss omfattning skall tillåtas av beredskapshänsyn, bör man också beakta de konsekvenser för sysselsättningen som kan uppslå, om en för export utbyggd kapacitet plötsligt inte kan utnyttjas. Utfärdad exportlicens bör därför indragas, förutom vid ovillkorliga exporlhinder, endast om den mottagande staten kommer i väpnad konflikt med annan stat eller får inre väpnade oroligheler. Även i fall av väpnad konflikl bör indragning av licensen kunna underlåtas, om det är förenligt med de neutralitetsrättsliga reglerna och motlagarstalen deltar i konflikten endast symboliskt.

Som utredningen anfört och jag tidigare framhållit medför den tekniska ulvecklingen all Sverige med begränsade resurser får allt svårare atl följa med i den tekniska ulvecklingen och med egen produktion läcka hela den sektor som är av belydelse för del svenska försvarets behov. Det är som jag också tidigare framhållit inle tänkbart att vi med hjälp av export av krigsmateriel kan klara detta problem. Det kan därför bli nödvändigt atl i framliden inleda samarbete med företag i andra stater. I ell sådant samarbete måste samarbetspartnern komma med på ett mycket tidigt stadium. Vid samarbelsavtal mellan företag i Sverige och i andra länder om gemensam utveckling och produktion av krigsmateriel bör sådan utförsel lill del andra' landet som föranleds av avtalet medges oavsett förhållanden som tidigare angivits som hinder för krigsmaterielexport. Dock gäller även i delta fall de tidigare angivna ovillkorliga exporlhindren. Avtal av delta slag förutsäller en myckel restriktiv prövning vid val av utländsk samarbetspartner. Jag förutsätter atl avlalen alllid skall underställas Kungl. Maj:l och all myndigheterna skall ha full insyn i den svenska samarbelspartnerns verksamhet.

Liksom f.n. bör endasl statlig myndighet eller av slalen auktoriserad vapenimportör godtas som köpare. Delta medför alt risken för att krigsmateriel hamnar hos icke avsedd stat är kraftigt reducerad. För alt yllerligare minska denna risk bör utländska köpare av svensk krigsmateriel, om del inle av särskilda skäl kan underlåtas, skriftligen förklara alt materielen under de närmaste fem åren från köptillfället är avsedd för köparens egel behov.

I fråga om export av krigsmateriel lill befrielserörelser vill jag i likhet med utredningen och remissinstanserna hänvisa till den grundläggande principen, vilken bl.a. fastslagits i etl av riksdagen godkänt utlåtande från stalsulskottel (SU 1969:82), alt ingen stat har räll alt ingripa i en annan stals inre angelägenheter. Hävdandel av denna princip är framför allt i de mindre staternas intresse. En sanktionering av export av krigsmateriel till vad soni från svensk sida betraktas som befrielserörelser i etablerade stater skulle urholka principen och undergräva våra möjligheter alt hävda den. Trots atl neutralitet i formell mening endast föreligger i krig och inte vid inre väpnade konflikter, skulle en inblandning i sådana konflikter genom export av krigsmateriel lill endera parten slå i dålig samklang med den svenska neutralitetspolitiken och med det konsekventa svenska stödet för fredlig lösning av konflikter, Därtill kommer svårigheterna all avgöra vad som skall betraktas som befrielserörelse. Principen atl endast etablerade stater och av vårt land erkända regeringar eller deras ombud skall kunna uppträda som köpare bör alltså gälla generellt.

1979 års krigsmaterielexporlkommitté, som hade till uppgift all göra en .
översyn av riktlinjerna och tillämpningen av dem, fann inte anledning all
ifrågasälta de grundläggande motiven (SOU 1981:39 Svensk krigsmate
rielexport). Kommillén ansåg alt riktlinjerna på del hela tagel fyllt sin 23

funktion väl och alt dessa myckel väl kunde ligga till grund för tillståndsprövningen även i fortsättningen. Kommittén menade vidare alt riktlinjerna liksom dittills borde tillämpas på etl restriktivt sätt samt ansåg att särskild försiktighet borde iakttas när del föreligger anledning befara att ett tilltänkt mottagarlands yttre eller inre stabilitet är i fara eller informationsunderlaget om landet är bristfälligt eller motsägelsefullt.

I den efterföljande propositionen (prop. 1981/82:196) fann föredraganden kommitténs bedömning väl motiverad och menade att riktlinjerna borde ligga till grund för tillståndsprövningen även i fortsättningen. Föredraganden anslöt sig också till kommitténs uppfattning alt man ytterligare borde minska risken för atl materiel som exporteras från Sverige hamnar hos icke avsedd stal genom alt dels begära intyg om att materielen skall användas av den köpande statens egna försvarsstyrkor, dels slopa den femåriga giltighetstiden för intygen.

I nyssnämnda proposition tog föredraganden också upp avgränsningsfrå-gorna mellan materiel av utpräglat defensiv karaklär och krigsmateriel i övrigt samt framhöll alt det inte är möjligl all dra någon strikt skiljelinje mellan materiel av defensiv karaklär och övrig materiel, men alt de båda begreppen likväl inle kan anses vara oegenlliga. Föredraganden betonade emellertid att flera faktorer måsle vägas in i den totalbedömning som måste göras, bl.a. avseende köparlandels inrikespolitiska förhållanden och utrikespolitiska situation och del sätl på vilket materielen kan väntas bli använd. Utskottet hade ingen erinran häremot (UU 1981/82:26).

Enligt min mening bör riktlinjerna tillämpas på ell mera restriktivt sätt. Jag anser också att det finns skäl alt förändra dessa riktlinjer i restriktiv riklning. Jag vill emellertid i denna del avvakta medborgarkommissionens resultat, som kan komma alt ge ytterligare underlag för mina ställningstaganden.

Prop. 1987/88:154

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig i fråga om bruket Prop. 1987/88:154 av slutanvändarinlyg menar KK atl försvarsmakterna av flera skäl har behov av atl göra sig av med äldre brukbar materiel och atl del därför inle är rimligt att förbjuda vidareförsäljning av svensk materiel för all framlid. I stället bör regeringen på förhand, i samband med en affärsuppgörelses godkännande, göra en bedömning av för hur lång tid slutanvändarinlygel skall vara i kraft beroende på den typ av krigsmateriel frågan gäller. KK menar också all om vidareförsäljning tillåts på särskilda villkor, mottagarlandets nationella exportregler bör ligga till grund för tredjelandsförsäljning samt erinrar om alt vedertagna ursprungsregler bör tillämpas när vidareförsäljning äger rum. FFV tar upp frågan om export av sådana komponenter som saknar egen identitet och inle bidrar lill alt höja de kompletta produkternas profil. Om sådana komponenter utnyttjas i mottagarländernas egna konstruktioner, bör enligt FFV de berörda länderna la ansvar för atl de kompletta produkterna inte levereras till oacceptabla länder (se remissammanställningen s, 94-95).

Såvitt avser utlandsmyndigheternas roll ifrågasätter flera remissinstanser utredningens förslag medan några stödjer detta (se remissammanställningen s. 107-108).

Skälen för min bedömning: Export av svenska vapen skall endast kunna ske till länder vars regeringar åtagit sig atl se till all dessa vapen inte vidareexporteras. För utförsel skall ett slutanvändarinlyg utfärdat av köparlandels regering regelmässigt krävas. Genom utfärdande av della slutanvändarinlyg förpliktigat sig köparlandels regering alt tillse dels all den svenska materielen endast skall disponeras av dess egen försvarsmakt, dels all materielen i fråga inte får vidareexporleras i någon form till etl tredje land utan uttryckligt tillstånd av den svenska regeringen.

Enligl den ordning som började tillämpas i och med den nu gällande lagens ikraftträdande, dvs. med ingången av år 1983, är slulanvändarintygens giltighetstid inle tidsbegränsad. Enligl min mening bör den nuvarande ordningen bestå. Jag är alltså inte beredd atl ansluta mig lill KK:s uppfattning om all intygens giltighetslid skall sällas i relation till den lyp av materiel exporlen gäller. Detta utesluter inte all regeringen efter särskild framställning därom kan pröva frågan om vidareförsäljning av materiel som omfattas av etl slutanvändarinlyg.

Bruket av slutanvändarinlyg är i många fall den väg som slår lill buds när del gäller alt få försäkringar från mottagaren om atl materielen skall användas för egel behov och inle vidareexporleras. Det är därför angelägel all bruket av intyg från mottagare av krigsmateriel byggs ul så all della syfte nås i så stor utsträckning som möjligl.

Under år 1986 har också införts etl syslem med krav på användariniyg för stapelvaror som krut och sprängämnen, s.k. deklaration om egen tillverkning. För utförsel av sådan materiel krävs sålunda all en tillverkare av t.ex. ammunition i godkänt mottagarland skriftligt deklarerar atl krutet eller sprängämnena skall användas i den egna tillverkningen och inte vidareexporleras ulan väsentlig bearbetning.

För export av komponenter som utgör reservdelar till tidigare levererad
materiel krävs regelmässigt slutanvändarinlyg. Också i fråga om komponen
ter som skall ingå i en slutprodukt som skall tillverkas av mottagaren krävs i 25

stor utsträckning slutanvändarinlyg från mottagaren av den slutliga produkten. Om della inle är möjligt, l.ex. beroende på att komponenterna saknar egen identitet eller utgörs av utbytbara standarddelar och avses ingå i en tillverkares egen produktion, kan slutanvändarinlyg inte erhållas. Det är emellertid lika angeläget här som i fråga om krut och sprängämnen atl få försäkran från tillverkaren om all vidareexport av komponenterna ej skall ske. Därför har inom ulrikesdepartemenlels handelsavdelning utarbetats ell användariniyg, en s.k. deklaration om egen tillverkning, enligt vilken mottagaren av komponenterna skall deklarera alt dessa skall ingå som integrerade delar i egna produkter och all komponenterna inte har någon effekt på slutprodukternas ursprung samt alt komponenterna inte skall vidareexporteras i sig.

Jag delar utredningens mening atl de svenska utlandsmyndigheterna bör medverka i strävandena att förbättra ulförselkonlrollen. Detta bör enligl min mening ske på det sättet alt utlandsmyndigheterna fortsättningsvis anges som mottagare av slutanvåndarintygen och atl dessa myndigheter vidarebefordrar intygen lill KMI. Genom en sådan ordning kan missbruk av intygen förhindras.

Som jag tidigare omnämnt skall köparen i ell slutanvändarinlyg intyga alt malerielen skall användas av den egna försvarsmakten och inte vidareexporleras. Enligl min mening bör slutanvåndarintygen kompletteras så alt köparen också förbinder sig atl på begäran bekräfta mottagandet av den materiel som omfattas av intyget. Della kan ske antingen på det sättet all till slutanvändarinlygel fogas ell särskill mottagningsbevis eller all överenskommelse nås med mottagaren om alt lill denne översända kopia av utfärdat ulförselbevis för påleckning om mottagandet. Också här bör den svenska utlandsmyndigheten på platsen ombesörja kontakten med köparen och vidarebefordra bekräftelsen om mottagandet lill KML

Jag skall senare i avsnitt 15.2 behandla frågan om all elt tillstånd till utförsel bör kunna förenas med en skyldighet för exportör all inge handling om all viss leverans nått avsedd mottagare.

Prop. 1987/88:154

Remissinstanserna: Folkpartiets Kvinnoförbund menar atl regeringen bör Prop. 1987/88:154 avbryta exporlen vid otillåten vidareförsäljning, alternativt dra in tillverk-ningstillståndel. Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund anser all det klarare bör utsägas all en köpare, som i strid med slutanvändarinlyg sålt svensk materiel vidare, inte i forlsällningen får köpa vapen från Sverige. Samma uppfattning redovisar Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund. Centerns Ungdomsförbund menar alt all expon lill länder varifrån det förekommer vidareexport i strid med slutanvändarinlyg omedelbart skall stoppas (se remissammanställningen s. 94-95).

Skälen för min bedömning: Med den restriktiva syn på valet av mottagarländer som den svenska politiken står för är del självfallet en viktig del i prövningen av ulförselärenden atl regeringen.kan få försäkringar om atl malerielen inle når länder den inte är avsedd för. Tillämpningen av kraven på slutanvändarinlyg och på deklaration om egen tillverkning bygger på ett förtroende för myndigheter och tillverkare i mottagarländerna. För att minska risken för oklarheter och missförstånd i förhållande till andra stater kan del vara lämpligt att från fall till fall ingå bilaterala överenskommelser, s.k. Memorandum of Understanding (MOU) med regeringarna i de länder, lill vilka vi har en krigsmalerielexporl av viss omfattning, i syfte alt klargöra tillämpningen av de svenska krigsmalerielexporibestämmelserna.

Om del skulle visa sig atl en mottagare sviker förtroendet och vidareexporterar i strid med gjorda åtaganden, skall detta påverka dennes möjligheter atl i fortsättningen få köpa krigsmateriel från Sverige. Principen skall därvid vara all ell land vars regering tillåtit eller underlåtit atl förhindra vidareexport av svensk materiel inle längre skall få komma i fråga för export av krigsmateriel från Sverige.

8 Behovet av skärpt kontroll av krigsmaterielexporten och effektivare kontroll av bestämmelsernas efterlevnad m.m.

Den svenska krigsmaterielindustrin är underkastad reglering och kontroll i flera hänseenden. Sålunda fordras enligl lagen (1983:1034) om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. regeringens lillslånd dels för tillverkning av krigsmateriel, dels i vissa fall för försäljning och förmedling av krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel. Kontrollen motiveras av utrikespolitiska skäl och av statsmakternas intresse av atl kunna styra den inhemska tillverkningen av krigsmateriel. Kontrollen har också belydelse för enskilds säkerhet och egendom. Lagen kompletteras med föreskrifter i förordningen (1983:1036) om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.

Statliga myndigheter omfattas inte av denna kontroll.

Del grundläggande förbudet mol krigsmaterielexport återfinns, som
tidigare sagts, i lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel,
m.m. Som också redovisats tidigare infördes genom lagen dels förbud för
tillverkare av krigsmateriel all utan lillslånd av regeringen upplåta eller
överlåta rätt alt ulom rikel tillverka sådan materiel, dels förbud all ulan 27

regeringens tillstånd bedriva militärt inriktad utbildning av utländska Prop. 1987/88:154 medborgare inom riket. Tillämpningsföreskrifter till lagen finns i förordningen (1982:1062) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

Den som har fått regeringens tillstånd till tillverkning eller försäljning av krigsmateriel m.m slår under konlroll av KMI. Någon motsvarande funktion för KMI finns inte när det gäller export av krigsmateriel. 1 exportsammanhang fungerar KMI som ett beredningsorgan - en handläggande enhet - inom regeringskansliet.

Uppgiften att kontrollera att någon olovlig verksamhet inte äger rum och att utreda misstankar om överträdelser av bestämmelserna åvilar polis- och åklagarmyndigheterna saml när det gäller kontrollen över gränserna, tullmyndigheterna. Däremot menar jag att del bör vara en följd av tillståndsgivningen att regeringen kan få uppgifter om att givna tillstånd följs upp på del säll som varil förutsatt vid tillståndsgivningen.

De svenska reglerna för kontroll av krigsmaterielexporten tillgodoser enligl utredningens mening redan nu högt ställda krav. Utredningen har dock funnit alt reglerna på vissa områden behöver kompletteras och kontrollen skärpas. Utredningens överväganden har lett fram till förslag om reglering vad avser bl.a. marknadsföring, utlandssamarbete och kunskapsöverföring liksom förslag till förbättrad konlroll av bestämmelsernas efterlevnad.

Del stora flertalet remissinstanser ställer sig bakom eller lämnar utan erinran utredningens överväganden och förslag. Några remissinstanser, däribland FFV, menar atl en utökning av exportkontrollen inte får resultera i en byråkrati som inte leder till målet utan enbart försvårar industrins vällovliga ansträngningar. Försvarsindustriföreningen, till vars yttrande Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund hänvisar, anser alt nu gällande regler är tillräckliga och betonar att den oro som för närvarande finns i debatten om vapenexporten inte får påverka regelsystemet på elt sådant sätl atl den svenska försvarsindustrin försvagas. Arbetsgivarföreningen SFO anmäler likartade synpunkter.

RRV menar att samhällets kontroll bör övergå till att främst värdera företagens system för internkontroll och anser alt elt genomförande av utredningens förslag inte kommer atl förbättra tillförlitligheten i statens kontroll av krigsmaterielexporten i någon mera väsentlig grad.

Några remissinstanser, däribland kammarrätten i Stockholm, anser alt förslagen bör utredas ytterligare. Enligl kammarrättens mening bör del därvid undersökas om de regleringar av förbudskaraklär som betänkandet innehåller låter sig förenas med den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (se remissammanställningen s. 96—98).

För egen del vill jag säga följande.

Export av krigsmateriel berör vitala säkerhetspolitiska intressen. Som utredningens kartläggning visar har krigsmaterielindustrins internationella engagemang ökat under senare tid. Det är självfallet av stor vikt atl delta engagemang står i överensstämmelse med de intentioner som ligger bakom riksdagens riktlinjer för export av krigsmateriel.

Utredningens kartläggning har visat på alt reglerna på vissa områden
behöver kompletteras eller skärpas. -"

Som jag har betonat inledningsvis är det av stor vikt atl exporlfrågor Prop. 1987/88:154 handhas med största noggrannhet, inle minst från industrins sida, och att statsmakterna kan ha förtroende för alt de berörda företagen verkar inom de ramar som lagstiftaren har ställt upp. Etl handlande i strid med bestämmelserna riskerar att försvaga vårt lands internationella anseende.

Jag menar att företagen inom krigsmaterielindustrin mol bakgrund av sin funktion som huvudsaklig försörjare av materiel till den svenska försvarsmakten har ett samhällsansvar som innebär att de själva genom effektiva medel måsle se till att det inte sker någon olovlig utförsel eller annal åsidosättande av reglerna. Samtidigt måsle statsmakterna tillhandahålla ell effektivt kontrollsystem som kan gripa in och motverka överträdelser av bestämmelserna.

De senaste årens händelser på krigsmaterielområdet har visat atl kontrollen av bestämmelsernas efterlevnad inle har varit tillräcklig. Del är därför nödvändigt att kontrollen byggs ut och förstärks på flera plan.

Innan jag går in på de olika förslagen, vill jag ta upp vad kammarrätten i Stockholm berört, nämligen huruvida sådana bestämmelser av förbudskaraktär, som här är i fråga, låter sig förenas med den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Frågan huruvida viss svensk lagstiftning står i överensstämmelse med nämnda konvention har under senare år i takt med den rättstillämpning som kommil till uttryck hos den europeiska domstolen varil föremål för diskussion. En fråga som har varil aktuell rör huruvida enskilds civila rättigheter eller skyldigheter åsidosatts genom avsaknad av rätten att få dessa prövade i opartisk och offentlig rättegång och inför oavhängig och opartisk domstol (jfr art. 6 i konventionen).

I syfte att säkerställa att vår lagstiftning generellt motsvarar konventionens krav på tillgång till domstolsprövning, har regeringen, efter lagrådets granskning, lagt fram ett förslag lill lag om rätlsprövning av vissa förvaltningsbeslui (prop. 1987/88:69). Enligt förslaget skall beslut, som regeringen och andra myndigheter meddelar i förvaltningsärenden och som inle kan komma under någon annan domstols prövning, kunna överprövas av regeringsrätten, om beslutet rör tillämpningen av föreskrifter om förhållanden som avses i 8 kap. 2 eller 3 § regeringsformen, dvs. civilrältsliga och "betungande" offentligrättsliga föreskrifter. Genom alt bestämma tillämpningsområdet för en ny möjlighet till rättsprövning på detta sätt, läcker man med bred marginal det som rimligen kan omfattas av konventionens krav på tillgång till domstolsprövning.

Som chefen för justitiedepartemenlet har uttalat i nyssnämnda proposi
tion, bör emellertid vissa beslut tas undan från det nya prövningsinslitulet.
Det gäller bl.a. beslut om tillverkning och utförsel av krigsmateriel. Dessa
beslut har inslag av sådana utrikes- och säkerhetspolitiska bedömningar som
en domstol inte lämpligen bör göra och kan - med undantag för beslul om
återkallelse av tillstånd enligt lagen om konlroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m.m., dvs. tillstånd alt tillverka krigsmateriel och tillstånd alt
försälja eller förmedla sådan materiel, m.m. - knappast omfattas av
konventionens krav på tillgång till domstolsprövning. 29

Samma synpunkter gör sig enligl min mening gällande belräffande beslut enligl de nya regler av förbudskaraktär som jag ämnar föreslå i del följande. Också dessa beslut bör därför innefattas i undantagen från tillämpningsområdet för en ny lag om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.

Som jag skall återkomma till i del följande (avsnill 15.4) bör i den nya lagen tas in en bestämmelse om återkallelse av utförsellillstånd, vilken bestämmelse inle har någon motsvarighet i nu gällande lag om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m. Lagrådethari denna del anfört (s. 134-135) att det förefaller motiverat atl rältsprövningsmöjlighelen enligl den föreslagna lagen om rätlsprövning av vissa förvaltningsbeslut får omfatta beslut om återkallelse av ulförseltillslånd.

Enligt min mening kan man knappast hävda alt dessa beslul skulle omfattas av europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning. Inte heller i övrigt kan jag finna all del är ändamålsenligt med domstolsprövning i frågor om återkallelse av ulförseltillslånd. Även elt sådant beslul kan ha inslag av sådana utrikes- och säkerhetspolitiska bedömningar som en domstol inle lämpligen bör göra. Enligl min mening bör därför även beslul om återkallelse av ett utförsellillstånd innefattas i undantagen från tillämpningsområdet för lagen om rätlsprövning av vissa förvaltningsbeslui.

Prop. 1987/88:154

9 Ny lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel,
m.m.

Den nuvarande lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m. reglerar utförsel från riket av krigsmateriel, upplåtelse och överlåtelse till utlandet av tillverkningsräit avseende krigsmateriel samt inom rikel anordnad mililärl inriktad utbildning av utländska medborgare. Gemensamt för de angivna verksamheterna är alt det fordras lillslånd innan de får genomföras, såvitt inte annal följer av lagen eller annan författning.

Dessa grundregler bör överföras lill den nya lagen. I fråga om förbudet all utan tillstånd upplåta eller överlåta rätt atl utom riket tillverka krigsmateriel kommer jag vidare i det följande atl lägga fram förslag om en utvidgning av delta förbud. När det gäller förbudet atl inom rikel anordna militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare kommer jag att föreslå vissa justeringar jämfört med nuvarande reglering. Jag återkommer lill della i specialmotiveringen (avsnitt 22).

10 Marknadsföring av krigsmateriel

2. lämna underrättelse lill regeringen innan anbud lämnas om försäljning eller annal tillhandahållande av krigsmateriel lill någon ulom riket eller om upplåtelse eller överlåtelse av rätl all utom rikel tillverka sådan materiel,

3. lämna underrättelse lill regeringen innan avtal ingås om försäljning eller annal lillhandahållande av krigsmateriel lill någon ulom rikel.

Regeringen får dels meddela föreskrifter om undantag från redovisnings- och underrättelseskyldighet som nyss sagts, dels i del enskilda fallet medge undanlag från sådan redovisnings- och underrättelseskyldighet.

Regeringen får i del enskilda fallet förbjuda atl anbud lämnas om försäljning eller annal tillhandahållande av krigsmateriel lill nägon ulom rikel och om upplåtelse eller överlåtelse av räll all ulom rikel tillverka sådan materiel saml alt avlal ingås om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon utom riket och om upplåtelse eller överlåtelse av räll alt ulom rikel tillverka sådan materiel.

Prop. 1987/88:154

Utredningens förslag: Tillståndshavare och statliga myndigheter skall vara skyldiga att lämna en redovisning av sin planerade marknadsföring utom rikel. Regeringen får förbjuda alt anbud lämnas, avtal ingås eller liknande åtgärder som syftar lill all försäljning skall komma lill stånd vidtas (se betänkandet s. 93-94).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar del ulan erinran. Svea hovrän anser all förslaget bör övervägas vidare, varvid särskill måsle beaktas frågan i vad mån den diskussion mellan KMI och förelagen på grundval av den redovisning som utredningen förutsätter och KMI:s förhandsgranskning av redovisningen kan komma i strid med den grundlagsfästa yltrande- och tryckfriheten. Kammarrätten i Stockholm menar all förslaget behöver preciseras. Flera remissinstanser betonar all industrin redan i dag håller KMI underrättad om planerade marknadsföringsakliviieler och menar bl.a. all en formalisering är onödig och skapar byråkrati. Bl.a. Försvarsindustriföreningen, Arbetsgivarföreningen SFO och Stockholms Handelskammare framhåller atl del ligger i företagens eget intresse atl inle satsa resurser på marknadsföring i länder dit de inte kan förväntas få exporllillslånd. Företagens Uppgiftslämnardelega-tion, liksom Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund, avstyrker förslaget såvitt avser uppgiflsskyldighel om planerad marknadsföring. Som skäl härför anförs dels svårigheten all avgränsa frågan om vad som är alt anse som planer för marknadsföring, dels all elt sådant åliggande får anses tveksamt från konstitutionell synpunkt i det atl del leder lill att företagen skall överlämna brev och annat material som visar marknadsföringsåtgärder. En sådan ordning skulle strida mot regeringsformens hinder mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. Dessa remissinstanser menar också att uppgifter om marknadsföring som berör utländska kontakter kommer all innebära all de utländska förelagen väljer andra

partner än de svenska. Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Prop. 1987/88:154 Industriförbund understryker också atl del är orimligt all förelagen i ell tidigt och ofta känsligt skede skall tvingas lämna uppgifter om sin långsikliga inriktning och framhåller all uppgifterna utgör kommersiella hemligheter. Några remissinstanser framhåller betydelsen av all förelagens medverkan i utställningar och liknande aktiviteter inle begränsas. Moderata Ungdomsförbundet motsätter sig förslaget och föreslår atl regeringen årligen publicerar en lista över tillåtna länder resp. tillåten typ av materiel (se remissamman-ställnijigen s. 109-113).

Skälen för mitt förslag: Som utredningen framhåller är marknadsföring ell omfattande begrepp. Enligl vederlagen uppfattning ligger däri atl det skall vara fråga om åtgärder som syftar lill atl främja avsättning av bl.a. varor och tjänster. Hit hör framställningar och andra handlingar som vänder sig till allmänheten eller en viss grupp av intressenter. Termen täcker också åtgärder som är inriktade på enskilda.

Den svenska krigsmaterielindustrins marknadsföring utomlands sker huvudsakligen med företagens resurser i Sverige. Marknadsavdelningen eller motsvarande funktion inom företagen demonstrerar materielen, utarbetar offerter och förhandlar. De agenter som förelagen i varierande utsträckning använder sig av verkar i första hand genom att analysera marknaden och förmedla kontakter mellan utländska köpare och den svenska marknadsavdelningen. Några företag använder egna eller samägda utlandsbolag som arbetar på liknande sätt som agenterna. De flesta utlandsbolagen, som de svenska företagen äger eller har intressen i, förfogar över mycket begränsade personella resurser- oftast en eller etl par anställda. Med undantag för några av intressebolagen sker utarbetandet av offerter och förhandlingar med olika köpare även i dessa fall i regi av företagens marknadsorganisalion i Sverige.

Förelagen underrättar i stor utsträckning KMI om planerade marknadsföringsakliviieler och inhämtar ofta KMI:s synpunkter bl.a. i fråga om metoder för marknadsföringen och valet av länder.

Del har emellertid i några fall förekommit atl förelag har gått längre i sin marknadsföring i vissa länder än som från allmänna synpunkter kan accepteras. Del har t.o.m. förekommit all avlal om leveranser har ingåtts och alt förskott har uppburits. När företaget i fråga senare har fått avslag på en begäran om exportlillstånd, har problem uppkommit.

En sådan icke önskvärd marknadsföring kan skapa problem även i förhållandel mellan Sverige och köparlandet. Den riskerar också all försvåra exporten för svenska förelag som verkar inom andra branscher i landet i fråga.

Nuvarande ordning, nämligen atl industrin på frivillig basis underrättar KMI om planerade marknadsföringsåtgärder bör, enligt min mening formaliseras i viss utsträckning. Mot bakgrund av vad som förevarit på krigsmate-rielexportområdel under senare år, måste del ligga i slalsmaklernas intresse alt ha ökad kännedom om industrins marknadsföring i ullandel och om åtgärder som planeras i fråga om utbjudande av krigsmateriel och kunnande samt att i vissa avseenden ha möjlighet alt ingripa på ell tidigare stadium än vad som för närvarande är fallet. Som jag ser det måste del också ligga i

företagens eget intresse att hålla tillståndsgivande myndigheter underrättade Prop. 1987/88:154 om sin verksamhet på utländska marknader. Detta inte minsl för att undvika investeringar i marknadsföring i länder till vilka exporllillslånd eller annal tillstånd enligt lagen inte kan komma att medges.

Utredningen har övervägt frågan om atl införa en tillståndsprövning i fråga om marknadsföring av krigsmateriel, men avvisat denna tanke bl.a. därför att en sådan ordning skulle leda lill en administrativ ordning som i onödan skulle tynga ulförselkonlrollen. Dessutom skulle del finnas risk för all ett tillstånd till marknadsföring av både köpare och säljare skulle uppfattas som elt bindande förhandsbesked. Jag år ense med utredningen i denna uppfattning.

Att, såsom Moderata Ungdomsförbundet föreslår, årligen publicera en lista över tillåtna länder och vilken lyp av materiel som skulle kunna marknadsföras i vissa angivna länder är inte heller en framkomlig väg. En offentlig redovisning av en lista över länder där marknadsföring av krigsmateriel skulle få ske, skulle enligl min mening kunna få negativa utrikespolitiska konsekvenser. Del vore enligl min mening olämpligt all l.ex. på så sått offentligt utesluta länder som vi har goda förbindelser med, men som på grund av sitt geografiska läge inte skulle kunna godtas som mottagare av svensk krigsmateriel. Inte heller låter det sig göra att i förväg ange i vilka länder marknadsföring av viss materiel bör tillålas. En sådan prövning måste, liksom i fråga om prövningen av etl ulförselärende, vara resultatet av en totalbedömning där olika omständigheter måste vägas in, bl. a. köparlandels inrikes förhållanden och utrikespolitiska situation saml det sätl på vilket materielen kan väntas bli använd.

Jag förordar i stället alt de berörda företagen, liksom statliga myndigheter som bedriver verksamhet inom krigsmaterielområdet, skall vara skyldiga all lämna viss redovisning och vissa underrättelser till regeringen i fråga om sin marknadsföring utomlands, och alt regeringen ges möjlighet atl i enskilda fall förbjuda alt vissa åtgärder kommer lill stånd.

Utredningen har föreslagit atl de berörda förelagen och myndigheterna skall vara skyldiga att, enligt de närmare bestämmelser som regeringen meddelar, lämna en redovisning redan av planeringen av sin marknadsföring av krigsmateriel ulom rikel. Enligt utredningens mening bör en sådan redovisningomfatta inriktningen av marknadsföringen, ländervalet, avsedda medel för marknadsföringen samt presumtiv köpare och där delta är möjligl, planerade kontakter.

Enligl min mening är del angeläget atl redan i lagen precisera i vilka
hänseenden uppgifter om marknadsföringen skall lämnas. Jag menar också
alt sådana uppgifter inte skall krävas i vidare mån än vad som är nödvändigt
med hänsyn lill regleringens syfte. Jag anser sålunda till en början all en
generell redovisningsskyldighet bör omfatta i vilka länder marknadsföring av
krigsmateriel de facto bedrivs, vilka bestämda mottagare som marknadsfö
ringen riktar sig lill och vilken materiel marknadsföringen avser. Genom en
sådan precisering ges regeringen en bild av industrins verksamhel på
utländska marknader, samtidigt som del blir obehövligt alt i della hänseende
inhämta uppgifter om medel för marknadsföringen. Vidare bör skyldighet
föreligga atl i god tid underrätta regeringen innan anbud avses lämnas om -3

.3 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 154

försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon i utlandet Prop. 1987/88:154 samt om upplåtelse och överlåtelse av rätl att utom riket tillverka sådan materiel. Samma bör gälla innan avlal avses ingås om försäljning eller annal tillhandahållande av krigsmateriel till någon i utlandet.

Redovisnings- och underrättelseskyldigheten bör åvila dels tillståndshavare enligt 2 och 3 §§ lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m., dvs. den som har regeringens tillstånd att tillverka krigsmateriel eller att t.ex. försälja sådan materiel, uppfinning avseende krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel, dels svenska statliga myndigheter som bedriver motsvarande verksamhel.

En förutsättning för atl sådan skyldighet skall åligga tillståndshavare och statliga rnyndigheter som nyss sagts är naturligtvis alt företagel eller myndigheten exporterar materiel eller kunnande. Detta innebär atl tillståndshavare som l.ex. endast tillverkar materiel för del svenska försvarets behov inte omfattas av skyldigheten.

I vissa fall synes det inte meningsfullt att ålägga tillståndshavare ifrågavarande redovisnings- och underrättelseskyldighet. Jag tänker närmast på sådana tillståndshavare som exporterar i ringa omfattning, l.ex. enskild person som har tillstånd att ladda ammunition för försäljning och då fråga är om rutinartade avtalsslut, t.ex. rörande vissa reser\'delsleveranser eller komponentleveranser. Regeringen bör därför ha befogenhet atl dels meddela föreskrifter om undanlag från redovisnings- och underrättelseskyldigheten, dels i enskilda fall medge undanlag från sådan skyldighet, om redovisningen eller underrättelserna inle skulle tjäna avsett syfte.

Som framgår av vad jag tidigare sagt kan försäljningsansträngningar riktade mol länder som inte skulle kunna godkännas som mottagare av svensk materiel, skapa problem i Sveriges utrikes relationer och leda lill störningar i exportarbelel för svenska förelag som verkar inom andra branscher i dessa länder. Om regeringen finner alt marknadsföringen riktar sig till elt land som inle skulle kunna godtas som mottagare av viss materiel, bör regeringen därför ha möjlighet atl gripa in i del enskilda fallet och förbjuda atl visst anbud lämnas om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon ulom riket eller om upplåtelse eller överlåtelse av rätt alt ulom riket tillverka sådan materiel. Av samma skäl bör regeringen kunna förbjuda atl elt visst avtal ingås om försäljning eller annal lillhandahållande av materiel till någon ulom rikel och om upplåtelse eller överlåtelse av en tillverkningsräit till någon i utlandet.

Etl sådant förbud innebär självfallet också elt förbud att uppdra åt någon annan alt lämna etl anbud eller teckna elt avtal.

Några remissinstanser ifrågasätter om en skyldighet alt lämna uppgifter om marknadsföring går att förena med regeringsformens bestämmelser om skydd mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. Från berörd industri har understrukils kravel på behovet av sekretess för uppgifter rörande marknadsföringen. Flera har också uttryckt farhågor för att ett uppgiftslämnande rörande kommersiella hemligheter skulle kunna skada förtroendet för svenska företag som affärspartner till utländska företag.

Jag vill härtill säga följande.

Den ordning jag nyss förordat innebär att förelag och andra som 4

exporterar krigsmateriel eller kunnande åläggs skyldighet all lämna redovis- Prop. 1987/88:154

ning och vissa underrättelser i fråga om sin marknadsföring i ullandel. Den

omständigheten att sådana uppgifter kan finnas också i brev eller annan

korrespondens med t.ex. ett utländskt företag utgör enligl min mening inte

ett åsidosättande av den enskildes skydd mot undersökning av brev eller

annan förtrolig information.

De uppgifter som jag menar skall lämnas rör enskildas affärs- och driftförhållanden. Sådana uppgifter lämnar flertalet exportörer redan i dag dels inom ramen för den tillsyn som KMI utövar med stöd av lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m., dels inom ramen för ell enskilt tillståndsärende. Uppgifter om marknadsföring skiljer sig i sekretesshänseende inte från andra uppgifter som rör kommersiella förhållanden. För sådana uppgifter gäller sekretess enligt 8 kap. 6 § sekretesslagen (1980:100) och 2 § sekretessförordningen (1980:657), om del kan anlas atl den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Om uppgifterna angår bl.a. Sveriges förhållande till annan stal eller i övrigt rör annan stal, gäller bestämmelserna om utrikessekretess i 2 kap. 1 § sekretesslagen. I vissa fall är också bestämmelserna om försvarssekretess enligt 2 kap. 2 § sekretesslagen tillämpliga.

När det gäller farhågorna för atl uppgifter m.m. som hänför sig lill marknadsföring kan komma att skada förtroendet för svenska förelag som leverantörer av krigsmateriel m.m., vill jag erinra om alt de allra flesta exportörer redan i dag håller KMI underrättad om sin marknadsföring. Den omständigheten att denna ordning i viss omfattning formaliseras, menar jag inte skall leda till att utiändska parter mister förtroendet för svensk industri. Flera länder, bl.a. i Västeuropa, har för övrigt redan i dag regler om marknadsföring av krigsmateriel.

Vad härefter angår den fråga som Svea hovrätt aktualiserar, nämligen huruvida en sådan diskussion mellan KMI och den berörda industrin om inriktningen av och innehållet i marknadsföringen som utredningen förutsätter skall äga rum på grundval av en redovisning om planerad marknadsföring, kan komma i strid med de grundlagsfästa yttrande- och tryckfriheterna, vill jag säga följande.

Utredningens förslag i denna del innebär alt uppgifterna bör ligga lill grund för en diskussion mellan företagen och KMI om inriktningen av marknadsföringen. Diskussionen bör enligl utredningen omfatta inle bara valet av länder, utan även innehållet i marknadsföringen, t. ex. valet av medel och omfattningen av kontaklarbetet i de olika länderna.

Mitt förslag innebär emellertid en precisering av vilka uppgifter och underrättelser som de berörda företagen och myndigheterna bör lämna och undanröjer, enligt min mening, den tveksamhet som hovrätten i denna del givit uttryck åt. Den skyldighet för förelagen och myndigheterna atl lämna redovisning om sin marknadsföring resp. underrättelser i vissa avseenden som jag förordar kan inte innebära nägon inskränkning i deras grundlagsfästa frihet atl utan föregående granskning av någol allmänl organ framställa och sprida tryckta skrifter. Inte heller innebär den någon inskränkning i den av regeringsformen skyddade yttrandefriheten.

Redovisningen liksom underrättelserna bör tas om hand av KMI som har

Utredningens förslag: Förbudet utvidgas till all gälla envar (se betänkandet s. 99-101).

Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser som yttrat sig i denna fråga, tillstyrker förslaget. Stockholms Handelskammare anser dock alt en utvidgning av förbudet endast bör ta sikte på alt förhindra transaktioner som syftar lill alt kringgå exportbeslåmmelserna (se remissammanställningen s. 117).

Skälen för mitt förslag: Upplåtelse eller överlåtelse av en tillverkningsräit (licens) innebär atl en licenshavare mot eller ulan vederlag upplåter eller överlåter antingen en rättighet inom det industriella rättsskyddets område och/eller velande, know-how. Objektet för en licens kan således utgöras exempelvis av såväl immalerialrällsligl skyddade rättigheter som driftserfa-renheter som saknar egentligt rättsskydd.

Med rätt att tillverka krigsmateriel avses det medgivande som genom elt avlal lämnas en motpart atl ulnytlja viss rätt eller att i enlighet med av upplålaren eller överiåtaren tillhandahållna tekniska underlag, såsom ritningar, beskrivningar o.d. tillverka viss krigsmateriel.

Enligt nu gällande bestämmelser är förbudet mol atl utan regeringens tillstånd upplåta eller överlåta rätl all utom riket tillverka krigsmateriel

begränsat till atl avse tillverkare av krigsmateriel. Lagen förbjuder således inte andra, l.ex. elt handelsföretag eller en enskild som innehar eller har förvärvat en tillverkningsräit att upplåta eller överlåta denna lill någon ulom riket.

1 motiven till den nuvarande regleringen av upplåtelse och överlåtelse av räll att utom riket tillverka krigsmateriel anförde föredraganden i fråga om begränsningen av förbudet, atl verkligheten visat atl den upplåtelse eller överlåtelse som oftast förekom och som framstod som angelägen all reglera skedde från dem som själva tillverkar krigsmateriel. Mol bakgrund av alt tillverkningen vid sådana förelag - med undanlag för statliga myndigheter - är reglerad genom den kontroll som bedrivs med slöd av bestämmelserna om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, fanns del enligt föredragandens mening inte någol behov av atl knyta den obligatoriska lillslåndsprövningen lill andra än dem som tillverkar krigsmateriel. Föredraganden erinrade också om elt par närliggande bestämmelser som befäste denna uppfattning, nämligen dels de regler som avser regeringens kontroll över tillhandahållande av uppfinning avseende krigsmateriel o.d. och som numera utövas med stöd av lagen om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m., dels de regler som med stöd av lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar tillförsäkrar staten inflytande i fråga om rätten lill sådana uppfinningar ( se prop. 1981/82:196).

Den omständigheten att förelagens internationella engagemang, även när detgäller licensgivning, ökat under senare år utgör enligl min mening skäl för alt nu komplettera förbudet så atl del omfallar upplåtelse och överlåtelse av råtlen alt tillverka krigsmateriel ulom rikel även i regi av den som inle själv tillverkar sådan materiel. Härigenom elimineras också risken för etl kringgående av nu gällande bestämmelser. Jag förordar därför all förbudet all upplåta eller överlåta rätt alt utom rikel tillverka krigsmateriel skall vidgas. Förbudet bör enligl min mening utformas så atl avlal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt alt utom riket tillverka krigsmateriel inte får ingås utan tillstånd av regeringen. Som lagrådet anfört bör förbudet avse avlal, som ingås här i rikel eller ulom rikel av svensk myndighet, svenskt förelag eller den som är bosall eller stadigvarande vistas här i rikel (s. 132-133).

Prop. 1987/88:154

fråga om all utveckla syslem av olika slag som kan användas inom Prop. 1987/88:154

försvarsmakten. Utredningen menar atl en komplettering av reglerna till att

omfatta denna sannolikl växande form av teknologiöverföring skulle göra

lagstiftningen heltäckande, men anser alt praktiska skäl talar mot en

reglering. Utredningen pekar på atl företagen själva i stor utsträckning

konsulterar berörda myndigheter, bl. a. KMI, och anser all det även i

fortsättningen bör vara tillräckligt med sådana frivilliga konsultationer (se

betänkandet s. 100-101).

Remissinstanserna har i allmänhet inte kommenterat utredningens bedömningar i denna del. FFV instämmer dock tillfullo belräffande viklen av atl leknisk rådgivning och annal konsultarbete inle hindras genom nya regler.

Skälen för mitt förslag: Den växande internationaliseringen inom det tekniska området berör med nödvändighet också det militära området. Som jag har framhållit tidigare är det av vikt atl den svenska krigsmaterielindustrin kan hålla en hög teknisk nivå. Utbyte av kunnande främjar bibehållandet och utvecklandet av teknisk kompelens. Samtidigt får utgångspunkten för den svenska krigsmateriellillverkningen, nämligen atl denna skall vara anpassad lill del svenska försvarels behov, inle ifrågasättas. Denna syn står i överensstämmelse med de försvarspolitiska beslut som fallats. En tillverkning av krigsmateriel i Sverige enbart för den utländska marknaden skulle inle vara förenlig med vare sig vår utrikes- och neutralitetspolitik eller vår förvarspolilik.

Som utredningen framhåller läcker nuvarande regler inte alla former av överföring av tekniskt kunnande inom krigsmaterielområdet. En form av kunskapsöverföring som emellertid ligger nära nu gällande regler om förbud mol kunskapsöverföring och som i vissa fall torde kunna inpassas i förbudet atl överlåta rätl atl utom rikel tillverka krigsmateriel är överföring av kunnande efter beställning eller uppdrag av någon utom riket att utveckla viss krigsmateriel för dennes räkning. Samma är förhållandet i fråga om utveckling av en melod för framställning av sådan krigsmateriel avsedd atl inpassas i den utländske kundens egen produktion. Del är enligt min mening lika angelägel i dessa fall som i fråga om kunskapsöverföring genom l.ex. licensupplålelse all en prövning kan ske belräffande omständigheter som bl. a, mottagarland och mottagarens möjligheter till export av materiel tillverkad i enlighet med tillhandahållna tekniska underlag o.d.

Del finns enligl min mening skål alt i särskild ordning kontrollera nyssnämnda verksamhet. Jag menar nämligen all sådan verksamhel inle bör äga rum om den inle också främjar den tekniska ulveckling som kan nyttiggöras för vår försvarskrafl. Della hänger samman med den syn jag nyss redovisat, nämligen all utgångspunkten för den svenska krigsmaterielindustrin måsle vara all denna skall vara anpassad lill det svenska försvarels behov.

Jag förordar således att avlal med någon i ullandel om alt för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel inle får ingås, om inle regeringen lämnat tillstånd lill del. Som lagrådet anfört bör förbudet gälla avtal som ingås här i riket samt avtal som ingås ulom rikel av svensk myndighet, svenskt företag eller den som är bosalt eller stadigvarande visias här (s. 133).

11.3 Förbud att ingå avtal om ändring av eller tillägg till ingångna avtal om upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt

Mitt förslag: Avlal om tillägg till eller ändring av avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt atl utom riket tillverka krigsmateriel får inte ingås ulan tillstånd av regeringen, om tillägget eller ändringen avser

1. den materiel som får tillverkas,

2. räll all vidareupplåla eller vidareöverlåla rätten atl tillverka krigsmateriel lill någon annan,

3. rätt alt tillhandahålla krigsmateriel lill mottagare som inte angivils i det ursprungliga avtalet,

4. förlängning av avtalets giltighetstid, eller

5. bestämmelser om sekretess.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag, dock all utredningens lagförslag inte preciserar vilka ändringar eller tillägg lill tidigare ingångna avlal som bör komma under regeringens prövning (se betänkandet s. 99-101).

Remissinstanserna: De remissinstanser som kommenterat förslaget godtar della. Några menar dock atl utredningens lagförslag behöver preciseras (se remissammanställningen s. 117).

Skälen för mitt förslag: Vid prövningen av en ansökan om tillstånd lill upplåtelse eller överlåtelse av en tillverkningsräit används samma bedöm-ningssätl som gäller för export av krigsmateriel. Eftersom del är fråga om all starta en tillverkning ulom rikel läggs särskild vikt vid vad parterna preliminärt har kommil överens om i fråga om bl.a. rätten till export av licenslillverkad materiel, möjlighet till vidareupplålelse eller vidareöverlå-lelse av en tillverkningsräit, avtalets giltighetstid samt bestämmelser om sekretess. Med sislnämnda bestämmelser förslås klausuler om rätl all tillhandahålla handlingar såsom arbetsbeskrivningar o.d. till tredje man. Tillstånd villkoras regelmässigt av all varje ändring i de avtalsvillkor som angivils vara av belydelse för tillståndet skall underställas regeringen för tillståndsprövning.

För närvarande finns del omkring 60 licensupplålelser ingångna före år 1983, dvs. innan förbudet mol ifrågavarande kunskapsöverföring trädde i kraft, och som därmed inle har underkastats regeringens prövning. I den mån

dessa äldre avtal avses bli föremål för ändring eller tillägg som påverkar föremålet för licensen, måste den tillverkningsräit som därigenom uppkommer emellertid redan i dag vara villkorad av regeringens tillstånd.

Av den skärpning av kontrollen i fråga om krigsmaterielexporten som jag menar skall komma till stånd följer logiskt också en ökad motsvarande konlroll över upplåtelse eller överiåtelse av tillverkningsrälter. Jag menar därför atl varje sådan ändring av eller tillägg till tidigare ingånget avtal som i enlighet med vad jag nyss sagt har betydelse för prövningen av ell tillslåndsärende bör göras lill föremål för särskild tillståndsprövning, även om ändringen eller tillägget i sig inte innebär all en ny tillverkningsräit konstitueras.

Jag förordar därför atl avlal om tillägg lill eller ändring av ingångna avtal som innebär upplåtelse eller överiåtelse av räll alt tillverka krigsmateriel utom riket inte får ingås utan tillstånd av regeringen, om tillägget eller ändringen avser den materiel som får tillverkas, räll all vidareupplåla eller, i förekommande fall, vidareöveriåla tillverkningsrälten till någon annan, räll all tillhandahålla materiel lill mottagare som inte angivits i del ursprungliga avtalet, förlängning av avtalets giltighetstid eller bestämmelser om sekretess.

Prop. 1987/88:154

Utredningen har inte särskilt tagit upp denna fråga.

Skälen för mitt förslag: Enligt 3 S lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. får krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel eller melod för framställning av sådan materiel inle yrkesmässigt tillhandahållas hår i riket genom försäljning, utbjudande mot vederlag eller förmedling åt någon inom landet eller i utlandet, om inte regeringen har lämnat tillstånd till det.

Bestämmelsen, som med viss precisering överfördes år 1984 från motsvarande äldre lagstiftning i ämnet, har sin grund i behovet att kontrollera inte bara tillverkningen av krigsmateriel utan även sådana dispositioner som utan reglering genom lagstiftning kan bidra lill en okontrollerad rustningsindustri.

Från tillslåndskravet gäller vissa undanlag. Sålunda behövs inle tillstånd vid lillhandahållande lill svensk slallig myndighet eller sådan tillverkare som har tillstånd atl tillverka krigsmateriel av del slag tillhandahållandet avser.

Inte heller behövs lillslånd för innehavare av lillverkningstillsiånd, om Prop. 1987/88:154 tillhandahållandet avser krigsmateriel, uppfinning eller metod som tillhör eller innehas av tillståndshavaren.

Regeringen har också bemyndigats atl meddela föreskrifter om undanlag från tillslåndskravet i fråga om handel med skjutvapen, ammunition eller annan explosiv vara som omfattas av vapenlagen (1973:1176) eller förordningen (1949:341) om explosiva varor. Med slöd av delta bemyndigande har regeringen meddelat föreskrifter om undanlag dels såvitt avser handel med vissa skjulvapen som omfattas av vapenlagen, dels såvitt avser handel med ammunition eller annan explosiv vara som avses i förordningen om explosiva varor (jfr 3 § förordningen (1983:1036) om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.).

Bakgrunden lill dessa undanlag är all handel med såväl skjutvapen och ammunition som andra explosiva varor regleras genom nyss nämnda författningar.

Bemyndigandet för regeringen all meddela föreskrifter om undantag från tillslåndskravet gäller endasl i fråga om sådan handel som omfattas av bestämmelserna i vapenlagen resp. förordningen om explosiva varor. Om t.ex, förmedling sker för utländska kontrahenters räkning eller för svensk tillverkares räkning åt någon i ullandel, träffas verksamhelen varken av lillståndskrav enligl vapenlagen eller förordningen om explosiva varor. Här gäller i stället den grundläggande föreskriften i 3 § första stycket om atl sådant tillhandahållande kräver lillslånd av regeringen. 1 syfte alt klargöra delta boren redaktionell ändring göras i bestämmelsen i förtydligande syfte.

Som framgår av förarbetena till lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m.m. lill nu gällande bestämmelse (prop. 1983/84:36) tar förbudet i 3 § sikte på den som här i rikel utövar näringsverksamhet som innefattar lillhandahållande av ifrågavarande slag eller den som eljest här i rikel yrkesmässigt tillhandahåller materiel eller rättighet av avsett slag. Om näringsverksamheten innefattar t. ex. förmedling mellan utländska kontrahenter av materiel eller rättighet, krävs således tillstånd. Samma är förhållandel om näringsidkaren i fråga t. ex. köper upp materiel i ullandel och därifrån vidaresäljer den till ett annal land.

För all omfattas av tillslåndskravet etiligl nuvarande bestämmelse är del således tillräckligt alt vederbörande bedriver näringsverksamhet här i landet. Däremot krävs inte alt transaktionerna i fråga rent faktiskt äger rum inom landet.

Enligl min mening bör emellertid bestämmelsen ändras så atl förbudet omfallar yrkesmässigt tillhandahållande av krigsmateriel eller avsedda rättigheter, även om tillhandahållandet sker utom riket. Som lagrådet anfört bör förbudet dock begränsas till all avse yrkesmässigt lillhandahållande här i rikel samt sådant tillhandahållande utom riket av svensk myndighet, svenskt förelag eller den som är bosatt eller stadigvarande visias här (s. 134).

Bl.a. mol bakgrund av de händelser som ägt rum inom krigsmaterielområ
det under senare lid kan ifrågasättas om del över huvud taget bör vara möjligt
alt ge tillstånd för verksamhel som innebär t.ex. förmedling av materiel
mellan utländska kontrahenter eller för verksamhel som innebär förmedling
av rällighel som inte innehas av någon här i riket. 41

Alt helt utesluta en dispensmöjUghel låter sig emellertid inle göra. Däremot menar jag att det klart bör utsägas att särskild försiktighet måste iakttas när det gäller prövningen av ansökningar om tillstånd atl tillhandahålla materiel eller rättigheter för utländska kontrahenters räkning. Principen bör här vara att tillstånd lill sådana transaktioner endasl bör ges i del enskilda fallet.

Som nyss sagts behövs inle tillstånd för innehavare av lillverkningstillsiånd om tillhandahållandet avser krigsmateriel, uppfinning eller metod som tillhör eller innehas av tillståndshavaren. Sådan tillståndshavare kan i enlighet härmed köpa upp materiel i utlandet och därifrån vidaresälja den utan särskih tillstånd. Enligl min mening bör emellertid undantaget i denna del inskränka sig lill att avse materiel som tillhör tillståndshavaren och som fysiskt finns inom landet.

Jag förordar således att bestämmelsen ändras i enlighet med vad jag nyss sagt.

Prop. 1987/88:154

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med milt förslag, dock att utredningens förslag endasl avser uppgiflsskyldighel för den som har tillstånd att tillverka krigsmateriel (se betänkandet s. 94-95).

Remissinstanserna: Fierlalel remissinstanser som uttalat sig i denna fråga har ingen erinran mot förslaget. Moderata Ungdomsförbundet avstyrker förslaget (se remissammanställningen s. 113).

Skälen för mitt förslag: Som framgår av redovisningen av utredningens kartläggning hade den svenska försvarsindustrin 17 dotter- eller inlressebolag i utlandet i början av år 1986. Utredningen har anmärkt alt därutöver har etablerats ytteriigare ett företag sedan kartläggningen gjordes. Nio av de 17 utlandsbolagen är belagda, två är delägda majoriletsbolag och återstoden intressebolag. Det stora flertalet av ullandsbolagen har tillkommit under senare år.

Av nyssnämnda redovisning framgår också atl de flesta dotter- eller inlressebolagen arbetar med marknadsföring inom krigsmaterielområdet. Tillverkning av materiel förekommer i ell par fall. Några av bolagen bedriver utvecklingsarbete. Flera av bolagen sysslar med annan verksamhet, bl.a. projektledning.

Några av de förslag jag har lagl fram i det föregående syftar lill alt styra den

svenska krigsmaterielindustrins dispositioner via utländska företagsbindningar. Della gäller förslaget om all kunna förbjuda vissa marknadsföringsåtgärder. Förslaget om skärpning av bestämmelserna rörande kunskapsöverföring verkar i samma riktning.

Utredningen har diskuterat huruvida del därutöver skulle vara lämpligt och möjligt atl kontrollera l.ex. svenska utlandselableringar inom krigsmaterielområdet.

Utredningen har konstaterat atl del i och för sig vore möjligl atl kräva särskill tillstånd t. ex. för svenska bolag som avser bedriva verksamhel utomlands inom krigsmaterielområdet. Utredningen har emellertid funnit sig inte böra föreslå regleringar av denna lyp, inle minsl därför att svenska rättsregler skulle tvingas ge vika för utländska, i den mån de inle är förenliga med de rättsregler som gäller i elableringslandel. Denna princip som är en av de grundläggande inom folkrätten har jag stor förståelse för.

Jag menar emellertid, i likhet med utredningen, att del är av vikt atl statsmakterna fortlöpande ges en bild av den svenska krigsmaterielindustrins engagemang i utlandet med avseende på verksamheten inom krigsmaterielområdet. Jag förordar därför atl den som har lillslånd all tillverka eller försälja krigsmateriel m.m. liksom svenska statliga myndigheter som bedriver motsvarande verksamhel skall vara skyldiga atl enligl de närmare föreskrifter som regeringen meddelar lämna uppgifter om ägande i sådana utländska rättssubjekt som bedriver ulveckling, tillverkning, marknadsföring eller försäljning av krigsmateriel.

Prop. 1987/88:154

Utredningens förslag: Samarbelsavtal med utländsk part om gemensam utveckling eller tillverkning av krigsmateriel regleras. Prövningen bör omfatta en granskning av samarbelsprojeklels förenlighet med svensk utrikes- och försvarspolitik och en granskning av sekretesskyddet.

Utredningen menar atl exportfrågor m.m. som föranleds av ell avlal om möjligl bör klarläggas i samband med prövningen om godkännande av elt samarbelsavtal. I prövningen bör ingå en bedömning av exporlreglerna i samarbetslandei. Om samarbelslandets exportregler är likartade de svenska, skall export från det samarbetande företaget av gemensamt utvecklade eller tillverkade produkter i många fall kunna ske enligt resp. lands regler ulan all särskilda exporivillkor ställs upp i fråga om bl.a. försäljning av gemensamt utvecklade produkter. Om samarbetet avser företag i länder med en markant annorlunda syn på krigsmalerielexporlfrågorna än Sveriges, bör dock särskilda exporivillkor stipuleras. Utredningen menar all en överenskom-

melse om begränsningar av iredjelandsexport i sådana fall bör träffas med Prop. 1987/88:154 samarbelslandets regering. Till grund för utredningens ställningstaganden har legal överväganden och förslag som redovisas i 1984 års försvarskommil-tés slutbetänkande (SOU 1987:9) Del svenska totalförsvaret inför 90-lalet (se betänkandet s. 96-99).

Remissinstanserna: De flesta godtar förslaget atl reglera samarbete mellan svensk och utländsk industri. Fierlalel delar i princip utredningens överväganden. Flera betonar också viklen av all gemensamt utvecklade eller tillverkade produkter skall exporteras enligl resp. lands nationella regler. Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund menar atl utredningens förslag om principerna för prövning av exportfrågor inom ramen för elt samarbete innebär en uppluckring av den nuvarande vapenexporllagsliftningen och avstyrker förslaget i den delen. Likartade synpunkter ger Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund ullryck ål. Förbundet menar att det är oacceptabelt all Sverige skall kunna delta i vapenprojekt som andra länder sedan säljer vidare ulan svensk möjlighet atl påverka. Sveriges Kristna Socialdemokraters Förbund avvisar varje försvarsindusirielll samarbete som skulle ske till priset av atl den svenska vapenlagsliflningen sätts ur spel (se remissammanställningen s. 113-117).

Skälen för mitt ställningstagande: Som jag redan berört är del av kompelensmässiga och finansiella skäl i vissa fall svårt eller omöjligt för svensk försvarsindustri att på egen hand utveckla materiel för det svenska försvaret. Valet slår mellan två alternativ: all importera ell färdigt syslem från elt annat land, eller all i samverkan med utländsk industri tillverka en gemensam produkt. I del senare fallet kan en egen svensk kompetens säkras på elt bättre säll än vad som är fallet om vapnen skulle importeras.

Vid en ytterligare begränsning av vapenexporten kan denna valsituation komma atl aktualiseras i ökad usträckning. Den kommitté som jag tidigare aviserat skall presentera en kartläggning och analys av de ekonomiska och tekniska konsekvenserna av olika begränsningar av vapenexporten, jämfört med den nuvarande. Förutom della kommer jag alt föreslå regeringen all uppdra ål kommittén atl analysera de konsekvenser i fråga om kostnader, teknisk kompetens och beroende av andra länder som kan bli följden dels av import av vapen, dels av elt mer omfattande försvarsindusirielll ulvecklings-och produklionssamarbele med utländsk industri.

Något förslag lill ny reglering av försvarsindusirielll samarbete med utländsk industri lägger jag därför inle fram nu.

Della innebär all de av riksdagen fastlagda riktlinjerna för samarbelsavtal på detta område kommer all fortsätta atl gälla fram lill dess atl riksdagen fattat nytt beslut.

Vid regeringens prövning av de samarbelsavtal som kan komma all
aktualiseras under mellantiden bör dock särskild uppmärksamhet ägnas
frågan om eventuell vidareexport av svensk materiel eller materiel som
sammansatts eller tillverkats på grundval av svenska licenser. Sådan vidare
export skall endast få förekomma till länder som i övrigt uppfyller kraven för
krigsmalerielexporl från Sverige. Undanlag från denna regel kan endast
komma i fråga i sådana fall då samarbetet är av utomordentlig säkerhetspoli
tisk vikt för Sverige. Utrikesnämnden bör alllid höras i sådana ärenden. '

15 Effektivare kontroll av bestämmelsernas efter- Prop. 1987/88:154 levnad

15.1 Allmänt

Utredningen har berört frågor om ökad intern konlroll inom förelagen och menar bl.a. alt det är viktigt att företagen överväger sin administrativa organisation och sina styrsystem för atl därigenom effektivisera den interna kontrollen. Utredningen framhåller också viklen av alt de anställda genom utbildning och information får ökade kunskaper om exportbeslåmmelserna och hur de tillämpas (se betänkandet s. 85-86).

Flera remissinstanser har också tagit upp dessa frågor. Några understryker att del i första hand åvilar företagen själva alt följa upp och kontrollera atl de noga följer gällande bestämmelser. Etl par remissinstanser föreslår alt företagen var för sig upprättar elt kontrollsystem och atl företagen utser en kontrollansvarig inom företaget och anmäler detta till KMI. RRV an.ser att samhällets konlroll bör övergå lill att främsl värdera företagens system för internkontroll och att staten bör fastställa kraven på sådan kontroll (se remissammanställningen s. 98-100).

Jag delar utredningens uppfattning om all del bör vara en uppgift för företagen atl genom effektiva åtgärder se lill att överträdelser av bestämmelserna inle äger rum saml all uppbyggnaden av kontrollen bör ske inifrån företagen själva. Som jag har sagt tidigare måsle förelagen inom krigsmaterielindustrin mot bakgrund av sin vikliga roll för svensk säkerhetspolitik själva ta på sig ett samhällsansvar och bygga upp system som minimerar risken för överträdelser av bestämmelserna. Jag kan i della sammanhang inle underlåta att understryka vikten av alt statsmakterna kan känna förtroende för företagen och deras ledningar.

Hur en intern konlroll skall organiseras är emellertid en fråga som del ankommer på företagen själva alt ta ställning till. Däremot är del statsmakternas sak atl skaffa sig elt effektivt kontrollsystem som kan gripa in och motverka överträdelser av reglerna. I etl hänseende menar jag dock all myndigheterna har ett ansvar också när del gäller verksamheten inom företagen. Detta gäller information om gällande bestämmelser för svensk krigsmaterielexport. Jag skall senare återkomma till detta ämne.

De förslag och överväganden som jag skall redovisa i del följande menar jag sammantagna skall fylla funktionen av ell utbyggt kontrollsystem.

Innan jag går närmare in på de enskilda förslagen vill jag med några ord
beröra frågan om statliga styrelseledamöter i exportföretagens styrelser. Det
skulle kunna hävdas atl en ordning med slalligl utsedda styrelseledamöter
skulle kunna tillförsäkra slalen en bredare insyn i förelagens verksamhel och
alt sådana styrelseledamöter därmed på etl tidigare stadium skulle kunna
verka för det allmännas intresse när det gäller främst exportfrågor. Jag delar
emellertid utredningens mening när den framhåller svårigheterna för en
statligt utsedd styrelseledamot att i praktiken kontrollera enskilda exportaf
färer. Dessutom är skillnaderna i verksamhet och organisation mellan
förelagen slora, samlidigl som ell behov av insyn i verksamhelen skulle
variera. I likhet med utredningen anser jag atl en effeklivare insyn kan .-

uppnås genom andra åtgärder.

Mitt förslag: Tillstånd enligt lagen får förenas med villkor saml med konlroll- och ordningsbeslämmelser.

Utredningen lägger inle fram någol förslag i denna del.

Skälen för mitt förslag: Beslul om tillstånd till utförsel av krigsmateriel måsle kunna förenas med villkor saml med konlroll- och ordningsbestämmelser. I fråga om sådana beslul kan i tillståndet anges atl della skall återsändas till KMI efter verkställd leverans. Om beslutet avser utförsel av materiel för t.ex. demonstrationsändamål, bör elt sådant beslul innehålla bestämmelser som ålägger exportören all anmäla lill KMI när malerielen återinförts till riket.

I syfte alt kontrollera atl levererad materiel kommit avsedd mottagare tillhanda, bör etl utförsellillstånd också kunna förenas med ell åliggande för exportören atl inge en handling som utvisar alt materielen nått avsedd mottagare. En sådan handling kan utgöras av bekräftelse om mottagandet eller av dokument utfärdade av mottagarlandets tullmyndigheter, t. ex. tullsedel, som visar atl malerielen inklarerals för mottagarens räkning.

Behovet av villkor samt av konlroll- och ordningsbeslämmelser gör sig gällande också i fråga om lillslånd all upplåta eller överlåta rätl alt utom rikel tillverka krigsmateriel och all utveckla krigsmateriel eller melod för framställning av sådan materiel åt någon utom riket liksom i fråga om tillstånd till atl här i rikel bedriva militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare.

15.3 Uppgiftsskyldighet i fråga om utförd materiel, m.m.

Mitt förslag: Regeringen får föreskriva all den som har lillslånd alt föra ut krigsmateriel eller alt upplåta eller överlåta en lillverkningsräll skall vara skyldig atl lämna uppgifter om utförd materiel resp. upplåten eller överlåten tillverkningsräit.

sekretess som gäller för uppgiften i fråga. Moderata Ungdomsförbundet Prop. 1987/88:154

avstyrker förslaget i den del det avser en generell skyldighet all lämna

uppgifter om verksamhelen och menar bl.a. atl en sådan skyldighet är

främmande för svensk rällstradition (se remissammanställningen s.

108-109).

Skälen för mitt förslag: Den som har fåll regeringens tillstånd att tillverka eller försälja krigsmateriel m.m. slår, som jag tidigare nämnt, under tillsyn av KMI. Bestämmelser härom finns i lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. och tillhörande förordning. Tillståndshavarna är skyldiga att med jämna tidsintervall avge deklaration till inspektionen rörande verksamheten. Sålunda skall deklarationer för tillverkare innehålla uppgifter om bl.a. tillverkad, beställd, levererad och importerad materiel, liksom uppgifter om materielens art, kvantitet och värde. Sådan tillståndshavare är också skyldig att efter anmodan av KMI lämna de upplysningar och handlingar som behövs för kontrollen samt att ge tjänstemän hos KMI tillträde till lokaler där verksamheten bedrivs.

Såväl tillverkare som försäljare av krigsmateriel - statliga myndigheter undantagna - har således redan i dag en omfattande uppgiftsskyldighet. Skyldigheten alt lämna uppgifter omfattar även exportverksamheten i den mån denna har betydelse för tillsynen.

Enligt min mening finns del inle anledning att därutöver ålägga den som har tillstånd att föra ut viss materiel eller tillstånd att upplåta viss tillverkningsrätt en generell skyldighet all lämna uppgifter och handlingar om verksamheten. Jag menar också atl ett sådant åläggande kan leda till att regeringen påtar sig uppgiften alt kontrollera exportverksamheten på ett sätt som inte slår i samklang med den ansvarsfördelning som råder mellan tillståndsgivande instans och de myndigheter inom vars ansvarsområde del ligger alt kontrollera atl gällande regelverk följs och atl beivra överträdelser.

Däremot delar jag utredningens mening alt den som har beviljats tillstånd alt föra ut en bestämd mängd krigsmateriel eller alt upplåta eller överlåta rätten att tillverka krigsmateriel utom riket bör vara skyldig att lämna uppgifter som rör utförd materiel resp. upplåten eller överlåten rätt all ulom rikel tillverka sådan materiel. Sådana uppgifter som är relaterade lill etl givet tillstånd måste nämligen kunna krävas i syfte atl följa upp förhållandena i fråga om del lämnade tillståndet. Jag tänker här särskill på uppgifter om verkställda leveranser och uppgifter rörande viss licens fortbestånd.

Del skulle kunna hävdas all det kan vara obehövligt all, vid sidan av möjligheten atl förena enskilda tillståndsbeslul med t.ex. kontroll- och ordningsbestämmelser, föreskriva generella regler om uppgiftsskyldighet i fråga om bl. a. utförd materiel och beviljade licenser m.m. Jag menar emellertid alt det är viktigt atl genom normer få lill stånd ett fortlöpande uppgiftslämnande i de fall uppgifter bör lämnas utan undanlag och förbehålla möjligheterna alt ställa upp särskilda konlroll- och ordningsbestämmelser lill de fall de enskilda besluten och speciella omständigheter föranleder det.

Jag förordar därför atl regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om uppgiflsskyldighel i fråga om utförd materiel och beviljade licenser.

Utredningen ulgår från alt regeringen har möjlighet all upphäva ell beslul om exporllillslånd, om mollagaren skulle visa sig vara en annan än den som har framgått av de ursprungligen lämnade uppgifterna (se betänkandet s. 85).

Remissinstanserna har inte särskill kommenterat denna fråga.

Skälen för mitt förslag: Frågan om indragning av utfärdat exporllillslånd logs upp redan i 1971 års riktlinjer för krigsmaterielexporten. Möjligheten lill återkallelse av lillslånd blev dock inle föremål för någon lagreglering. Jag anser nu liden vara mogen alt reglera frågan.

Föredragande anförde i denna del.

Utredningen och flera remissinstanser har betonat de svårigheter som uppstår i företagens planering, om påbörjade eller konlraklerade leveranser måsle avbrytas. Dessa svårigheter måsle enligt min mening beaktas. Om, som jag har funnit, krigsmalerielexporl av viss omfattning skall tillåtas av beredskapshänsyn, bör man också beakta de konsekvenser för sysselsättningen som kan uppstå, om en för export utbyggd kapacitet plötsligt inte kan utnyttjas. Utfärdad exporllicens bör därför indragas, förutom vid ovillkorliga exporlhinder, endasl om den mottagande staten kommer i väpnad konflikt med en annan stat eller får inre väpnade oroligheler. Även i fall av väpnad konflikl bör indragning av licensen kunna underlåtas, om det är förenligt med de neulralilelsrätlsliga reglerna och motlagarstalen deltar i konflikten endasl symboliskt.

11971 års proposition anförde föredraganden emellertid också att ekonomiska och arbetsmarknadspoliliska skäl inle borde anses avgörande. Han anförde också all hänsynen lill sysselsällningen i och för sig har största vikt, men all om begränsningen av krigsmaterielexporten får negativa effekter på sysselsällningen dessa frågor får angripas med arbetsmarknads- och näringspolitiska insatser.

Jag delar i princip vad föredraganden anfört som skäl för indragning av ett givet exporllillslånd. Jag vill dock framhålla all jag inle är beredd all anse atl de konsekvenser för sysselsättningen som kan uppslå skall hindra ell återkallande av exporllillslånd, om skål för återkallelse annars skulle föreligga. Sådana frågor får, som nyss sagts, lösas med arbetsmarknads- och näringspolitiska insatser.

Den diskussion som förevarit om krigsmaterielexporten under senare lid visar på all del finns andra skäl än de nyss redovisade att återkalla elt givet exporllillslånd. En sådan situation kan föreligga om det visar sig all en svensk exportör i sin ansökan om exporllillslånd lämnat felaktiga eller vilseledande uppgifter om rätl mottagarland eller förtigit väsentlig information. All ell tillståndsbeslul kan återkallas på grund av vilseledande eller felaktiga uppgifter följer emellertid redan av allmänna förvallningsrältsiiga principer.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med milt förslag. Utredningen har därjämte föreslagit atl en revisor, om del begärs, skall vara skyldig all bestyrka uppgifter som exportör eller licensupplålare skall lämna (se betänkandet s, 86-87).

Remissinstanserna: Flera av de remissinstanser som uttalat sig i dessa frågor är tveksamma eller kritiska lill utredningens förslag. Några avstyrker dessa. Såvitt avser förslaget all en revisor skall vara skyldig atl ge in en avskrift elleren kopia av revisionsberättelsen lill regeringen, om revisorn har framfört anmärkning i berättelsen om åtgärd som strider mol bestämmelserna i lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel eller annars gjort någon anmärkning av belydelse med avseende på förelagels eller myndighetens verksamhel inom krigsmaterielområdet, menar bl.a. KK och Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR alt del kan ifrågasättas huruvida revisorerna har den kompetens som erfordras för en meningsfull granskning av hithörande förhållanden. Visserligen menar dessa remissinstanser, bör överträdelser och felaktigheter som upptäcks av revisorerna omnämnas i revisionsberättelsen. Del bör emellertid inte ankomma på en revisor alt tillställa regeringen sådan berättelse. I stället bör KMI begära in såväl revisionsberättelser som årsredovisningar från samtliga förelag för all därefter avgöra vilka ytterligare kontrollinsatser som kan vara påkallade.

Regionåklagarmyndigheten i Karlstad anmäler betänkligheter mot förslaget och menar all en skyldighet för en revisor alt vidarebefordra uppgifter om missförhållanden i företagel inle är ägnade all stärka del förtroendefulla förhållande som bör råda mellan revisorer och företrädare för förelagen. Kammarrätten i Stockholm anser alt revisorernas roll som förtroendemän för aktieägarna, företaget, borgenärerna, de anställda och aktieköparna uttunnas om de åläggs uppgifter ulöver dem som de har enligt aktiebolagslagen och som endasl syftar lill att tillgodose del allmännas intresse. Med hänsyn lill de speciella förhållanden som råder inom krigsmaterielindustrin vill

kammarrätten dock inte motsätta sig förslaget i denna del. RA menar att en Prop. 1987/88:154 gransknings- och rapporteringsplikl sannolikt kan ge betydande preventiva effekter och anser alt lagtexten bör kompletteras så atl del därav direkt framgår alt en revisor har skyldighet all granska om bolaget gjort sig skyldigt till rena lagöverträdelser.

När det gäller utredningens förslag, att ålägga en revisor skyldighet atl på begäran bestyrka uppgifter som tillståndshavare skall lämna menar flera remissinstanser, däribland KK och Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR alt en sådan ordning är elt klart avsteg från gällande praxis och att det inte kan krävas atl revisorerna skall åläggas uttala sig i frågor där de saknar kompetens. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR menar dock atl syftet med förslaget torde kunna uppnås genom atl visst tillstånd villkoras av all företagens uppgifter åtföljs av ett s. k. revisorsintyg, som dock inte bör begäras i frågor som ligger utanför auktoriserade revisorers naturliga kompetensområde. Enligt Stockholms Handelskammare finns det ingen anledning all bolagens normala företrädare inte skall tilläggas fullt förtroende och därmed följande ansvar när det gäller bl. a. exporluppgifter (se remissammanställningen s. 100-104).

Skälen för mitt förslag: Företagens revisorer skall enligl aktiebolagslagen (1975:1385) i den omfattning som god revisionssed bjuder granska aktiebolagens årsredovisningar samt styrelsens och verkställande direktörens förvaltning. Motsvarande skyldighet åligger en revisor utsedd enligt lagen (1980:1103) om årsredovisning m. m. i vissa förelag. Denna lag omfattar bl. a. handelsbolag och enskilda näringsidkare med minsl tio anställda.

Revisorernas granskning av förvaltningen syftar främsl lill all klargöra om en åtgärd eller försummelse som kan leda till ersättningsskyldighet ligger verkställande direktören eller en styrelseledamot till last. I fråga om bl.a. handelsbolag gäller enligl nyssnämnda lag motsvarande granskning företagsledningen. I granskningen ingår såvitt avser aktiebolag också alt pröva om verkställande direktören eller en styrelseledamot på annat sätl handlat i strid mot aktiebolagslagen eller bolagsordningen. Till revisorernas uppgifter hör också alt granska om bolagels syslem för planering och kontroll är utformade på etl ändamålsenligt säll.

En revisionsberättelse skall, enligt aktiebolagslagen och motsvarande bestämmelser i lagen om årsredovisning m. m. i vissa förelag, innehålla uppgifter om de anmärkningar med anledning av försummelser som verkställande direktören eller någon ur styrelsen resp. i förelagels ledning kan ha gjort sig skyldig lill. Revisorerna kan dessutom i revisionsberättelsen redovisa upplysningar som de anser bör komma till aktieägarnas resp. den årsredovisningsskyldiges kännedom. Enligt de rekommendationer som Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har utfärdat, skall en revisor som upptäcker väsentliga svagheter i t. ex. företagens kontrollsystem rapportera dessa till företagsledningen. Avsiklen är all ledningen omedelbart skall kunna vidta åtgärder och på det sättet förhindra avsiktliga eller oavsiktliga fel i verksamhelen.

Om revisorerna har anmärkt på brister i förelagens tilllämpning av vissa
skatte- och avgiflsförfatlningar, föreligger en skyldighet alt överlämna en
avskrift av revisionsberättelsen till länsstyrelsen (10 kap 10 § aktiebolagsla- 50

gen resp. 4 kap. 10 § lagen om årsredovisning rn. m. i vissa förelag). Prop. 1987/88:154

Redan i propositionen 1975:103 om förslag till ny aktiebolagslag betonades det självklara i atl revisorernas uppgift inle bara är atl beakta aktieägarnas intressen. Revisorerna måste vid sin granskning ägna stor uppmärksamhet åt i vad mån bolagsledningen beaktat samhällets, de anställdas och övriga borgenärers intressen. Vidare framhölls vikten av atl revisorerna beaktar den aktieköpande allmänhetens intressen i sammanhanget. I proposition 1984/85:30 med förslag till ändring i aktiebolagslagen framhölls också revisorernas självständiga ställning gentemot både styrelsen och aktiemajoriteten.

Revisorernas förvaltningsrevision skall bl. a. gå ut på all upptäcka och förebygga olagliga eller eljest oförsvarliga förvallningsåtgärder, I vissa avseenden har direkt angivits i författning att revisorerna särskill skall granska vissa åtgärder inom skatte- och avgiftsområdet. Utgångspunkten för revisionen i övrigt är i vilken mån granskningen faller inom vad som är att anse som god revisionssed. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR publicerar fortlöpande olika rekommendationer om god revisionssed. Dessa rekommendationer har anlagils av Svenska Revisorssamfundel SRS. Av belydelse är också de uttalanden KK gör i samband med sin lillsyn över auktoriserade och godkända revisorers verksamhel.

Genom all granskningens omfattning anknutits lill god revisionssed kan en fortlöpande anpassning göras till ulvecklingen inom revisionsområdet. Denna utveckling påverkas av olika intressenters berättigade krav och förväntningar saml revisorns kompetens och oberoende. Vad här sagts ligger väl i linje med vad föredraganden anförde redan år 1975 i den tidigare nämnda propositionen med förslag lill ny aktiebolagslag. Han utgick därvid från atl ulvecklingen utan särskild reglering i lag skulle komma att gå mol en vidgad förvaltningsrevision och all revisionsberättelserna med tiden skulle komma atl återspegla en sådan fördjupad och utvecklad revision.

Enligl min mening riskerar överträdelser av bestämmelserna rörande krigsmaterielexporten all skada ett förelag inom vars verksamhet det ligger all exportera materiel. En sådan skada kan leda lill men inle bara för förelaget självt, de anställda och företagels borgenärer, ulan även för aktieägarna och samhället i slorl. Dessas intressen åligger det i enlighet med vad jag tidigare har redogjort för en revisor all tillgodose. Jag kan således inle instämma i den remisskritik som menar atl ett tillvaralagande av del allmännas intresse skulle skada förlroendeförhållandel mellan revisorer och företagsledning.

Utredningen menar alt en sådan skadlig verksamhet som revisorernas granskning skall omfatta skulle kunna avse också åtgärder som strider mol bestämmelserna om krigsmaterielexport. Remisskritiken går här ul på all revisorerna saknar erforderlig kompelens all granska om företagen iakttar gällande bestämmelser på delta område.

Enligt min uppfallnig ligger det emellertid nära lill hands alt anse all
granskning av åtgärder som strider mot exporlbestämmelserna ligger inom
ramen för elt revisionsuppdrag som en revisor åtagit sig åt etl krigsmale-
riellillverkande eller exporterande förelag. Varje verksamhets särdrag måsle
enligt min mening återspegla sig i de uppgifter som det ankommer på ett 51

företags revisorer att granska. Olagliga åtgärder kan komma till uttryck i det Prop. 1987/88:154

underlag som revisorerna har alt gå igenom för fullgörandet av sill uppdrag.

Jag menar alltså alt det bör falla inom begreppet god revisionssed all granska

sådana förhållanden som lyder på alt ett företag överträtt bestämmelserna

om krigsmaterielexport. Såväl KK som Föreningen Auktoriserade Revisorer

FAR ger också uttryck åt uppfattningen alt en revisor som uppmärksammar

uppenbara överträdelser på delta område bör uppmärksamma företagels

ledning härpå och, om skada uppkommit, göra anmärkning om detta i

revisionsberättelsen.

Jag menar således i likhet med utredningen atl del är angeläget all kraven på revisorerna i detta avseende blir mer uppmärksammade ån som hittills har varit fallet och alt revisorer som utsetts till all granska berörd industri är medvetna om de intressen som härigenom, tillgodoses. Jag menar atl granskningen bör omfalla åtgärder som lill sin nalur är sådana att det inte framstår som främmande för berörda revisorer all granska. Del är här fråga Om en avvägning mellan de krav som kan ställas på revisorerna och det intresse samhället har atl få fram uppgifter som visar all lagöverträdelse skett. Jag vill därför inle lagstiftningsvägen ålägga revisorerna atl i varje enskilt fall granska förelagets krigsmaterielaffärer ulan menar atl denna granskning bör växa fram i takt med en utvecklad och fördjupad företagsrevision.

Om revisorerna uppmärksammar lagöverträdelser på delta område, bör de i enlighet med gällande författningar anmäla detta till förelagels ledning. De bör också anmäla della förhållande i revisionsberättelsen och vara skyldiga alt genast sända in en kopia härav till regeringen.

Varken aktiebolagslagen eller lagen om årsredovisning m. m. i vissa förelag omfattar statliga myndigheter. Reglerna i lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m. m. är emellertid tillämpliga också på statlig myndighet som exportör. Jag anser därför all en motsvarande skyldighet bör åligga revisorerna vid statliga myndigheter.

När del gäller utredningens förslag atl ålägga en revisor all på begäran bestyrka uppgifter som tillståndshavare bör lämna enligt lagen, har jag tagit intryck av remisskritiken. Jag är således inle beredd all förorda en ordning som innebär att en revisor i varje situation där del befinns lämpligt, skall bestyrka de uppgifter som förelagen och myndigheterna skall lämna. Däremot menar jag all del kan vara värdefullt all i vissa situationer kunna få s. k. revisorsintyg som komplement lill de uppgifter företagen lämnar. Dessa intyg bör självfallet inle utfärdas om inle revisorerna har kompetens alt utfärda dem. Sådana intyg kan hänföra sig också lill uppgifter som har betydelse för tillsynen över krigsmateriellillverkningen i stort och varom finns bestämmelser i lagen om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. Det kan l. ex, vara fråga om intyg rörande l.ex. lagerhållning. Som jag tidigare redovisat har kontrollmyndigheten - KMI - en möjlighet enligt nyssnämnda lag all begära in upplysningar och handlingar som behövs för kontrollen. I denna befogenhet måsle också ligga alt begära atl vissa uppgifter skall åtföljas av revisorsintyg. Avgörande för om elt sådant kan presteras bör vara huruvida del ligger inom god revisionssed alt revisorn

utfärdar intyget. Jag menar således all denna ordning kan åstadkommas ulan 52

särskild lagreglering därom.

Utredningen: Generallullstyrelsen har i en skrivelse till utredningen lagl fram förslag om etl utbyggt system för tullverkets kontroll av krigsmaterielexporten. Generaltullstyrelsen har därvid presenterat följande skiss lill förändringar i bestämmelser och organisation.

1. Lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m. kompletteras med
en föreskrift om atl bevissäkringslagen för skatte- och avgifisprocessen
(1975:1027) tillämpas vid tullverkets kontroll av krigsmaterielexporten på
samma sätt som gäller vid skattekontroll. Delta skulle utöka möjligheterna
för tullverket all efterforska bevismedel i förvar eller utrymmen i situationer
när förutsättningar för husrannsakan inle föreligger.

2. Skyldighet för exportörer alt på begäran av tullmyndighet ställa
handlingar som offerter, telex och skrivelser till tullmyndighets förfogande i
god tid före ulförsellillfällel. Härigenom skulle tullmyndigheten få ett
underlag för planering av eventuella kontrollinsatser.

3. Skyldighet för exportörer alt på anfordan av tullmyndighet förete ell s. k. landningsintyg, dvs. etl intyg från utländsk tullmyndighet i mottagarlandet om atl krigsmalerielen förts in och föriullals i del landet, eller en skyldighet all förete andra bevis som styrker alt malerielen slutligt nått den destination som angeUs i ulförsellillsiåndet.

4. Kontrollen hos exportföretagen bör i huvudsak utföras av en för ändamålet särskill inrättad enhet vid tulldirektionen i Stockholm. Generaltullstyrelsens bevaknings- och konlrollbyrå bör svara för samordning av kontrollen och för kontakter med bl. a. KMI och utländska tullmyndigheter.

5. KMI bör lill lullverkei översända kopior av såväl beviljade utförsellillstånd som av ansökningar om tillstånd. Ansökningarna behövs för konlroll av aff utförsel inre sker i strid mot förbud.

6. Exportörerna bör åläggas atl förhandsanmäla varje exporttillfälle lill tullmyndighet. Utförsel av materiel bör få ske endast över vissa angivna gränsorter. Den fysiska kontrollen bör så långt möjligl aga rum i samband med inlasiningen i del transportmedel med vilkel utförseln skall ske. En skyldighet för exportör atl tydligt och på ett varaktigt sätt ange mottagarlandet på ytteremballaget skulle kunna försvåra illegala åtgärder.

Såvitt avser generallullslyrelsens förslag all tillämpa den s.k. bevissäkringslagen på sätt styrelsen föreslagit, erinrar utredningen bl. a. om atl nämnda lag syftar lill att tillgodose statens rent fiskala behov och kraven på en så långt möjligl rättvis och likformig beskattning. Utredningen menar att behovet av de åtgärder som den lagen medger inte är desamma inom

krigsmaterielområdet. Kontrollen hår har en jämfört med i vart fall Prop. 1987/88:154 -skatleverksanihelen begränsad omfattning, Enlig utredningens mening är del lämpligare atl välja andra medel för en utökad konlroll än den förslagna möjligheten lill bevissäkring. Samma inställning intar utredningen lill styrelsens förslag atl innan utförsel är aktuell ålägga exportörerna att lämna uppgifter om exporten. Såvitt avser inrättande av en särskild enhet vid lulldireklionen i Stockholm för alt ombesörja kontrollen, menar utredningen all delta förslag har sådant samband med förslagen om bevissäkring och utökat uppgiftslämnande lill tullverket att den mot bakgrund av sin inställning i dessa frågor inte ser några motiv för att styra tullkontrollen lill en särskild enhet. Utredningen utesluter därmed inte att del kan finnas skäl för en förstärkning av tullverkets personella resurser för konlroll av krigsmaterielexporten.

Utredningen är positiv till del föreslagna systemet med s.k. landningsinlyg och menar all denna fråga bör övervågas inom ramen för tullsamarbete mellan Sverige och andra länder. En annan lösning kan enligt utredningen vara all exportör åläggs all inom viss tid efter utförseln inge en handling som visar alt godset har nått avsedd inottagare. Utredningen menar här att en sådan ordning skulle kunna skapas genom en utbyggnad av systemet med slutanvändarinlyg. Utredningen anser att frågan bör övervägas inom ramen för utförselkonlrollens administrativa rutiner.

När del gäller generallullslyrelsens förslag om förhandsanmälningar lill tullmyndigheterna av exportsändningar delar utredningen styrelsens uppfattning att sådana anmälningar är ell sätt att göra kontrollen effektivare. Utredningen har emellertid inle Kigt fram något förslag utan menat alt frågan borde övervägas vidare. Utredningen uttalar tveksamhet i fråga om förslaget all begränsa utförseln lill i förväg bestämda gränsorter. Också denna fråga, liksom formerna för information till tullverket om inlämnade ansökningar och beviljade utförseltillstånd, anser utredningen bör tas upp,vid en översyn av de administrativa rutinerna för tullkontrollen (se betänkandet s. 87-91).

Remissinstanserna: De remissinstanser som tagit upp dessa frågor delar i
allmänhet utredningens bedömningar. Generallullstyrelsen har i fråga om
sina förslag att tillämpa bevissäkringslagen och skyldigheten för företagen alt
lämna uppgifter till tullverket anfört att styrelsen kan godta utredningens
slutsatser under förutsällning att exportörerna åläggs lämna exportanmälan
minst en vecka före exporttillfället. Den remisskritik som uttalas gäller
framför allt införande av en ordning som skulle innebära en begränsning av
antalet utförselorter när del gäller export av krigsmateriel. FFl' framhåller
hår alt malerielen ofta levereras fritt fabrik och att den fördyring av
transporterna som det skulle innebära att endast kunna utnyttja vissa angivna
gränsorter skulle vara svårförståelig eller oacceptabel för köparna. Försvar
sindustriföreningen, Sveriges Arbetsgivareförening och Sveriges Industriför
bund anför likartade synpunkter. Några remissinstanser anser att ett syslem
med s, k. landningsintvg kan ha ett visst men begränsat värde. Vissa instanser
påpekar att sådana iiitv;; helt saknar relevans för vapenbiirare som t.e.x,
flygplan. Flera menar att om ett system med landningsinlyg införs, sådana
intyg skall tillstiillas KMI. Några remissinstanser vänder sig mot en ordning
som skulle innebära att KMI regelmässigt skall översända kopior av 54

ansökningaromexportlillslånd till tullverket och menar bl. a. alt detta skulle Prop. 1987/88:154 innebära intrång i förelagens integritet (se remissammanställningen s. 104-107).

Skälen för min bedömning: Tullverket svarar för en myckel viktig kontrollfunktion och har redan i dag omfattande befogenheter i ulförselkonlrollen. En tullmyndighet kan i enlighet med föreskrifter i tullagstiftningen bl. a. kontrollera riktigheten av lämnade uppgifter om exportgods genom bokföringsgranskning och liknande undersökningar, dels hos exportören, dels hos annan som bedriver verksamhel av sådan beskaffenhet all uppgifter av belydelse för kontrollen kan hämtas av anteckningar och andra handlingar. Del senare kan gälla transport- och spedilionsförelag.

I syfte atl effektivisera utförselkontrollen bl, a. genom alt möjliggöra mer frekventa stickprovskontroller har generallullstyrelsen erhållit medelsför-slärkning med 2,5 milj. kr.

Tullverket kan vid konlroll av efterlevnaden av exportbestämmelserna anlita tullmyndigheter i andra länder. Sverige har slutit avtal om samarbete på tullområdet med de nordiska länderna. Förbundsrepubliken Tyskland, Frankrike. Nederländerna, Storbritannien och Nordirland samt Förenta staterna. Inom ramen för del internationella lullsamarbelsrådets (CCC) verksamhel kan del svenska tullverket räkna med ett visst men mer begränsat bistånd från tullmyndigheter i en rad andra länder. Av rådets omkring 100 medlemsstater har ell slort antal, bl, a. Sverige, anslutit sig till den s. k. Nairobi-konventionen om ömsesidigt bistånd i tullfrågor.

Jag delar utredningens bedömning all en komplettering av gällande bestämmelser i syfte all göra bevissäkringslagen tillämplig vid ulförselkonlrollen inle är en framkomlig väg. Jag är inle heller beredd att förorda en skyldighet för exportörer atl, innan utförsel är aktuell, tillställa tullmyndigheter uppgifter och handlingar om tilltänkt utförsel på det sätt generaltullslyrelsen skisserat. Enligl min mening kan frågan om all bereda tullmyndigheterna underlag för planering av kontrollinsatser lösas på elt annal sått.

Jag menar nämligen, i likhet med utredningen och den uppfattning generaltullslyrelsen numera gett uttryck åt. att styrelsens förslag all exportörer skall anmäla exportsändningar lill utförsel i god lid före utförsellillfället är etl mer framkomligt sätt atl göra tullkontrollen effektivare. Om så sker, får tullmyndigheterna mera lid atl utöva de befogenheter de redan har enligt gällande tullagstiftning. Detta betyder bl. a. att tullmyndighet har möjlighet att kontrollera lämnade uppgifter hos exportör eller transport- och spedilionsförelag i god tid innan utförsel sker. Den referensgrupp för utarbetande av förslag lill förbättrad tullkontroll vid utförsel av krigsmateriel som jag omnämnt inledningsvis, har också utarbetat elt förslag som innebär alt exportör skall anmäla utförsel av krigsmateriel till tullmyndighet senast sju dagar före tilllänkl utförsel med angivande av de väsentligaste uppgifterna angående utförseln.

Referensgruppen menar också alt tullkontrollen i möjligaste mån bör äga rum redan vid inlastningtillfället vid fabrik. Denna ordning förutsätter dels all en fullständig ulförselanmiilan avlämnas i god tid före sådan inlastning. dels att inlasiningen sker i förseglingsbart transportmedel.

Jag ar ense med referensgruppen även beträffande denna punkt. Det år 55

min avsikt att återkomma till regerinaen med forslat;! dessa delar. Därvid bör

också ställning las till huruvida ett system med uiförselanmälan sju dagar före Prop. 1987/88:154 tilllånkl utförsel bör omfatta all materiel eller om avsteg i särskilda fall kan medges av tullmyndighet för t. ex. brådskande leveranser som returer, vissa reservdelsleveranser och liknande. En förutsättning för sådana avsteg är emellertid atl tullkontrollen även i sådana fall kan ordnas på etl tillfredsställande sått.

I fråga om generallullslyrelsens förslag alt utförsel av krigsmateriel skall få ske endasl över vissa angivna gränsorter vill jag säga följande.

Del är självfallet av slor belydelse atl ulförselkonlrollen kan utövas så effektivt som möjligt. Jag år emellertid inte beredd all nu låsa mig för en ståndpunkt som innebär atl utförseln av krigsmateriel får ske endasl över vissa i förväg angivna gränsorter. En sådan ordning skulle nämligen kunna skapa onödiga handelshinder belräffande andra varor än krigsmateriel i fall då en köpare har atl avhämla godset vid en viss lullplals. Dessutom kan en sådan ordning leda lill en oacceptabel konkurrenssnedvridning på grund av fördelningen av utförselorter. Jag menar också atl det tidigare beskrivna systemet med skyldighet för exportör all anmäla krigsmateriel till utförsel senast sju dagar före del faktiska utförsellillfället ger tullmyndigheterna möjlighet alt i del enskilda fallet dirigera en transport till viss angiven ort, om en lillfredsslållande konlroll inte kan förutses kunna äga rum vid den gränsort som exportören uppgivit i sin anmälan lill utförsel. Tullmyndigheterna har redan i dag befogenheter som kan utnyttjas för atl åstadkomma della.

En annan viktig del i en förbättrad tullkontroll är all tullmyndigheterna fortlöpande får besked om beslul i ärenden rörande export liksom i fråga om beslul i klassificeringsårenden. Denna ordning kan åstadkommas inom ramen för förbättrade rutiner inom KMI, en fråga som jag strax skall återkomma lill. Det är enligt min mening också viktigt att etl fortlöpande samråd kan komma lill stånd mellan företrädare för tullmyndigheterna och KMI.

När del gäller generallullslyrelsens förslag alt en exportör på anfordran av svensk tullmyndighet skall förete ett s.k. landningsintyg från utländsk tullmyndighet i mottagarlandet om atl materielen i fråga har förts in och föriullals i della land, vill jag framhålla alt en sådan ordning förulsälter att tullmyndigheterna i mottagarlandet kan medverka i ell sädant förfarande. Åtaganden i della hänseende regleras i del internationella tullsamarbete som bedrivs mellan elt stort anlal länder och som innebär all lullmyndighelerna kan begära medverkan från utländsk tullmyndighet vid förebyggande och beivrande av brott mot tullagarna, dit ländernas exporlregler räknas. Som jag tidigare sagt har Sverige ingått avtal om sådant samarbete i flera fall. Det är viktigt all dessa frågor uppmärksammas i tillämpningen av del samarbete som härigenom kommil till stånd.

I särskilda fall bör det dock vara en skyldighet för exportör att inge en
handling som ulvisar att viss leverans införtullats i avsett mottagarland. En
sådan handling kan utgöras av kopia av s.k. tullsedel eller annat bevis om
hanteringen i mottagarlandet ellei- mottagarbevis från köparen av mate
rielen. Jag har tidigare berört denna fråga i samband med mitt förslag om
möjligheter att förena elt tillstånd till utförsel med konlrollbestämmciser. 56

Jag vill också hår erinra om vad jag tidigare anfört om ett system med

Skälen för mitt förslag: Enligl 2 § lagen (1983:1034) om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. får-som jag tidigare sagt-krigsmateriel inte tillverkas här i rikel ulan tillstånd av regeringen, om inte annal följer av föreskrifter som har meddelats med slöd av lagen. Sådant tillstånd får meddelas endasl svensk medborgare, svenskt handelsbolag i vilket inle någon av bolagsmännen är konlrollsubjekt som avses i lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska förelag m.m. och svenskt aktiebolag i vars bolagsordning intagits ullånningsförbehåll som avses i nämnda lag. Om särskilda skäl föreligger, får dock lillslånd ges även ål annan.

Regeringen har också bemyndigats meddela föreskrifter om undanlag från tillslåndskravet dels för ändring och ombyggnad av skjutvapen i fall som avses i 24 § vapenlagen (1973:1176). dels för tillverkning av enstaka skjutvapen och av ammunition för tillverkarens eget bruk.

Inom industrin förekommer all krigsmaierieltillverkare beställer av underleverantörer l.ex, vissa komponenter eller delar som behövs inom den egna tillverkningen. I syfte all skapa förenklingar på områden där detta är möjligt utan att konirollkraven eftersatts, bör enligt min mening sådan tillverkning som bedrivs på uppdrag av annan krigsmaierieltillverkare i vissa fall kunna undantas från kravet på tillstånd för alt tillverka krigsmateriel. Förutsättningen för ett sådant undantag måste dock vara att underieverantö-rens produktion är begränsad lill sådan tillverkning som beställs av annan krigsmaterieltillverkare, alt dennes tillverkningstillstånd omfattar rätt att tillverka ifrågavarande materiel samt att uppgiftsskyldighet införs för uppdragsgivaren att lämna uppgifterom vilka uppdrag om sådan tillverkning som har lämnats.

Jag förordar alt det i lagen om konlroll av tillverkningen av krigsmateriel, m.m. tas in elt bemyndigande för regeringen alt meddela föreskrifter om sådana undantag. Därtill bör skyldighet åläggas tillverkare av krigsmateriel all, enligl de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen, lämna uppgifter om vilka uppdrag om tillverkning som har lämnats åt annan.

Mitt förslag: Regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om undanlag från skyldighet för tillverkare av krigsmateriel liksom för försäljare av sådan materiel m.m. atl lämna deklaration rörande den verksamhel för vilken lillslånd har meddelats.

Skälen för mitt förslag: Enligt 6 § lagen om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. gälleratt tillverkare av krigsmateriel liksom försäljare av krigsmateriel m.m. år skyldiga atl lill KMI lämna deklaration på heder och samvete rörande den verksamhel för vilken lillslånd har meddelats. I enlighet med bemyndigande härom har regeringen meddelat föreskrifter om med vilka tidsintervaller deklarationerna skall lämnas och vad dessa skall innehålla.

De uppgifter som lämnas i deklarationerna, bl.a. tillverkad materiel, levererad, beställd och importerad materiel saml uppgifter om maierielens art, kvantitet och värde utgör stommen för den tillsyn som KMI utövar. Dessa uppgifter är således av utomordentligt slor betydelse när det gäller kontrollen av och tillsynen över den berörda verksamhelen.

Skyldigheten all lämna deklaration omfattar var och en som har lillverkningstillsiånd eller tillstånd att försälja eller förmedla krigsmateriel m.m. Del är emellertid inte meningsfullt all begära deklarationer från förelag som inle aktivt bedriver tillverkning eller försäljning av krigsmateriel. Jag tänker då närmast på s.k. K-företag som inle bedriver aktiv tillverkning och företag vars tillverkning av annal skäl ligger nere. Jag menar därför alt sådana tillståndshavare uttryckligen skall undantas från skyldighet att lämna deklaration. När det gäller tillverkare och försäljare som bedriver verksamhel av ringa omfattning, t.ex. enskild person som har lillslånd all ladda ammunition för försäljning bör deklarationsskyldigheten begränsas.

Jag förordar atl regeringen ges bemyndigande all meddela föreskrifter om undantag från skyldighet att lämna deklarationer för fall som nyss sagts. Genom alt undanta angivna grupper från deklarationsskyldighet kan inspektionens konlroll koncentreras på andra tillverkares och försäljares verksamhel.

I vissa fall har regeringen bemyndigat viss angiven myndighet atl meddela tillstånd eller föreskrifter i fråga om utförsel av skjulvapen och därtill hörande ammunition främst för användning vid jakt, tävling eller övning ulorn rikel.

KMI handhar beredningen av ärenden som är av beskaffenhet atl komma under regeringens prövning. På inspektionen ankommer ocksä all i egenskap av kontrollmyndighet utöva konlroll över den verksamhel för vilken tillstånd lämnats enligt lagen om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.

I viktigare ärenden om utförsel av krigsmateriel m.m. överlägger regeringen med utrikesnämnden (10 kap. 6 § regeringsformen). Som forum för ett mer löpande samråd om krigsmaierielexporlärenden inrättades år 1985 en nämnd med rådgivande uppgifter, vars ledamöter är lillsalla på parlamentarisk grund.

Som tidigare anförts utsåg regeringen år 1984 elt lekniski-velenskapligi råd med uppgift atl biträda KMI vid bedömningen av frågor om klassificering av materiel.

Som jag nämnt inledningsvis tillkallades i april 1987 en särskild utredare med uppdrag all göra en administrativ översyn och utvärdering av krigsmaterielinspektionens verksamhet. Utredaren fick också i uppdrag att, om resultatet av arbetet föranledde det, lämna förslag lill hur handhavandet av de uppgifter som ankommerpå KMI bör organiseras.

När jag i del följande redogör för mina överväganden i fråga om den administrativa organisationen här del gäller hanterandet av ärenden inom krigsmaterielområdet, gör jag det mot bakgrund av de överväganden och förslag som denna utredning (KMI-ulredningen) presenterat.

Prop. 1987/88:154

materiel. I merparten av ulförselärendena numerärt sell fattas således beslut Prop. 1987/88:154 av ulrikeshandelsminislern. Dessa ärenden rör främsl utförsel av vissa reservdelar, vissa komponenter och returer samt utförsel av skjulvapen, främsl jakt- och sportskytievapen.

När det gäller frågan om var prövningen av ärenden om lillslånd all tillverka krigsmateriel liksom atl bedriva försäljnings- och förmedlingsverksamhet bör ligga, har diskuterats huruvida sådana ärenden eller vissa sådana ärenden bör avlyftas från regeringens ansvarsområde. I vissa fall, t. ex. i fråga om tillverkning av ringa omfattning, avgörs prövningen mera från lämplighetsöverväganden och kontroll- och säkerhelshänsyn än utifrån rent utrikes- och säkerhetspolitiska överväganden.

Jag menar emellertid atl merparten av de ärenden som rör tillverkning och försäljning av krigsmateriel är sådana till sin karaktär atl det inte utifrån några synpunkter kan anses lämpligt alt ansvaret för beslut i dessa ärenden ligger hos annan än regeringen. Jag menar också atl del inle är ändamålsenligt alt göra någon uppdelning utifrån ärendenas art. Jag är således ense med KMI-ulredningen all de ärenden jag här berört även i forlsällningen skall prövas av regeringen.

KMI-ulredningen har även övervägt frågan om en överflyttning lill KMI av beslutanderätten i ärenden om utförsellillstånd av den lyp som för närvarande prövas av ulrikeshandelsminislern. 1 likhet med vad utredningen i denna del kommil fram lill, menar jag all den nuvarande ordningen är rationell. Handläggningsliderna är i allmänhet myckel korta. Vinsterna med ell bemyndigande för KMI alt besluta i vissa ärenden skulle i praktiken bli mycket begränsade. Jag menar också atl en stor del av dessa ärenden innehåller inslag av politiska bedömningar som måste ankomma på den politiska ledningen.

När det gäller utförsel av skjutvapen anser jag dock, i likhet med utredningen, all fler typer av utförselärenden än vad som är fallet i dag bör kunna överlämnas till polismyndighet för prövning.

För närvarande gäller i detta hänseende all regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utförsel av enstaka skjulvapen och därtill hörande ammunition samt av skjulvapen jämte tillhörande ammunition för personligt bruk eller för användning vid jakt, tävling eller övning ulom rikel.

Regeringen har med stöd av bemyndigandet utfärdat föreskrifter enligl vilka enskild person som är berättigad att inneha skjutvapen får föra med sig vapnet jämte tillhörande ammunition ulan lillslånd vid utresa från rikel. Regeringen har därutöver överlämnat till polismyndighet all pröva frågor om utföisel för såväl enskild persons räkning som för medlemmar i skytleför-bunds eller annan sammanslutnings räkning, om skjutvapnel jämte därtill hörande ammunition skall användas vid jakt, tävling eller övning utom riket. Därtill har generaltullslyrelsen bemyndigats atl meddela föreskrifter om återutförsel av jakt- och tävlingsvapen i vissa fall.

Enligt min mening bör polismyndighet också anförtros uppgiften att pröva
ärenden om utförsel av skjulvapen för enskild persons räkning även i fall då
vapnet i fråga inte förs ut föratt användas vid jakt e.d., liksom ärenden om
ulföisel av skjutvapen för reparation, översyn eller liknande. På molsvaran- 60

17.3 En samlad berednings- och tillsynsorganisation inom regeringskansliet

Min bedömning: Beredningen av ärenden om tillstånd att tillverka och försälja krigsmateriel m.m. liksom ärenden om beslul enligl lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m. bör ligga på ell och samma organ. Detta organ, som bör vara KMI, bör också som hittills svara för konlroll över dem som har regeringens tillstånd alt tillverka, sälja eller förmedla krigsmateriel.

KMI bör även fortsättningsvis ingå i regeringskansliet.

KMI-utredningens bedömning: Överensstämmer med min bedömning.

Skälen för min bedömning: KMI inrättades under 1930-talet som en följd av de genom Nationernas Förbund initierade nedruslningsförhandlingarna i Geneve. En ökad kontroll från regeringarnas sida över vapenindustrin skulle bidra lill alt förebygga nya krig. I den proposition som ligger lill grund för 1935 års lag om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel m.m. (prop, 1935:89), vilken lag föregick den nu gällande, anfördes bl, a. all den lillsyn som kontrollen nödvändiggjorde borde utövas av en krigsmalerielinspeklion som borde inordnas i regeringskansliet. Kontrollmyndigheten föreslogs förläggas till handelsdepartementet, lill vilkel departement handläggningen av ärenden rörande exportförbudet av krigsmateriel redan hörde.

KMI, numera organisatoriskt inom ulrikesdepartemenlels handelsavdelning, utgör dels en departemenlsenhet för beredning av lillslåndsärenden, dels en myndighet som utövar konlroll enligt tillverkningslagen.

KMI-ulredningen har ställt frågan huruvida en uppdelning av KMI borde göras som skulle innebära atl ett organ bereder ärendena enligt både lillverkningslagen och ulförsellagen medan ell annat organ svarar för tillsynen enligt lillverkningslagen. En annan lösning skulle kunna vara alt beredningen av ulförselärendena och andra ärenden som faller under ulförselbestämmelserna ligger på etl organ och verksamhelen enligl lagen om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. - således även kontrollen över tillslåndshavarnas verksamhel - åvilar ett annal organ.

Beredningen av tillståndsärendena och kontrollen enligl lillverkningslagen kräver emellertid, som utredningen framhåller, elt mindre omfattande arbete än beredningen av ulförselärendena. Elt skiljande av den ena eller båda funktionerna enligl tillverkningslagen skulle knappast innebära någon förenkling som skulle underlälla beredningen av ulförselärenden. Erfarenheten visar tvärtom - som utredningen också kommil till - att de olika delarna av krigsmaterielinspektionens nuvarande verksamhel med fördel kompletterar varandra.

En uppdelning av ansvaret inellan två organ enligt funktionerna beredning

och tillsyn - alternativt enligl tillämpningsområdena för tillverknings- resp. Prop. 1987/88:154 ulförsellagen - skulle dessutom fordra ell betydande samarbete mellan dessa organ och sannolikt leda lill dubbleringar i verksamheten. Även från den utgångspunkten anser jag all del är en fördel om verksamheten kan hållas samman inom en organisation.

Jag menar alltså all KMI även i fortsättningen skall handlägga ärenden enligl både lillverkningslagen och ulförsellagen och därvid svara för såväl beredning som tillsyn.

I likhet med utredningen finner jag inte heller skäl att förorda någon ändring i KMI:s organisatoriska ställning, t. ex. på del sättet all beredningen av ärenden liksom tillsynsfrågorna läggs på ell från regeringen fristående organ. För forlsall beredning inom regeringskansliet talar framför allt del förhållandel all alla mer omfattande ärenden som regel innehåller vikliga politiska och principiella frågor som på något stadium måsle avgöras av regeringen. Del aren fördel alt de berörda delarna av regeringskansliet finns med i beredningen redan från början och kan bidra med fakta och synpunkter. Genom denna ordning får beredningen, som syftar till en lolalbedömning mol bakgrund av svensk säkerhetspolitik och vårt förhållande lill andra länder, etl allsidigt innehåll.

Skälen för beredning inom regeringskansliet får enligl min meningen ökad tyngd mol bakgrund av de förslag lill skärpt kontroll av krigsmaterielexporten som jag har förordat i det föregående.

17.4 Personella resurser hos KMI - finansiering

17.4.1 Personella resurser

Kraven pä KMI har ökal väsentligt under senare är. De förslag till skärpt konlroll som jag nu förordar kommer alt medföra yllerligare arbetsuppgifter för inspektionen. Vid utgången av budgetåret 1986/87 omfattade personalplanen för KMI fem tjänster, varaven för krigsmalerielinspektör samt två för handläggare. Därutöver tjänstgjorde yllerligare en handläggare på en tillfälligt inrättad tjänst.

Som KMI-ulredningen - och även utredningen om svensk utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet - framhållit är det viktigt all olika slag av kompelens är företrädd inom inspektionen. Självfallet bereds ärenden inom krigsmaterielområdet gemensamt med andra delar av departementet och regeringskansliet i övrigt. Della gäller särskill utrikesdepartementets politiska avdelning och försvarsdepartementet. KMI måsle emellertid själv ha omfattande sakkunskap på dessa områden, liksom sakkunskap i förvallningsrättsliga och andra juridiska frågor.

Befallningen som krigsmalerielinspektör innehas för närvarande av en
högre tjänsteman med beskickningschefs erfarenheter. Regeringen har
också under den gångna hösten inrättat två nya tjänster vid inspektionen,
dels en tjänst på chefslöneplanel för militär rådgivare som för närvarande
innehas av en högre militär, dels en tjänst som handläggare inom lönefålt
N 24 - N 28. Beräknade kostnader härför har angivils i budgetpropositionen
för budgelåret 1988/89 (prop. 1987/88:100, bil. 5). 62

Mitt ställningstagande: Någon ändring av finansieringen av KMI:s verksamhel och organisation föreslås inte.

KMI-utredningens förslag: Expeditionsavgifter för utfärdade lillslånd bibehålls medan verksamheten i övrigt läcks med statsmedel.

Skälen för mitt ställningstagande: Kostnaderna för KMI :s organisation och verksamhet bestrids genom avgifter från tillverkare av krigsmateriel saml genom expeditionsavgifter främsl för tillstånd till utförsel av krigsmateriel. De avgifter som tas ul från tillverkare av krigsmateriel och som tillförs statskassan direkt utgår efter visst - för samtliga tillverkare lika - förhållande till det fakturerade värdet av försåld materiel (8 § lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m).

Kostnaderna för verksamheten, som går över statsbudgeten, utgörs lill större delen av löner och lokalkostnader.

Finansiering av statlig verksamhel täcks i vissa fall med avgifter från berörda intressegrupper. När det gäller KMI:s verksamhel daterar sig denna ordning från inspektionens tillkomst år 1935. Skäl att frångå denna ordning föreligger enligt min mening inte. Jag anser sålunda atl nuvarande ordning bör bestå.

17.5 Förbättrade rutiner för beredningsarbetet inom KMI

Under senare år har det bedrivits etl intensivt arbete med alt förbättra rutinerna för handläggningen av ärenden inom KMI. En väsentlig del häri är datorisering av registerföringen. 1 registret ingår bl.a. grunduppgifter om tillverkning och export och uppgifter som tillverkare och försäljare är skyldiga att lämna inom ramen för tillsynsverksamheten, dvs. uppgifter om beställd, importerad och levererad materiel m.m. samt data om beviljade tillstånd.

Genom datoriseringen har den statistiska behandlingen av uppgifterna blivit snabbare och effektivare. Härigenom möjliggörs också en snabb uppföljning av utförseltillstånd sett i relation till faktiska leveranser. Ett ökat uppgiftslämnande från berörd industri ställer krav på en effektiv hantering. Databehandlingen av uppgifterna kommer att underlätta identifieringen av uppkommande frågor rörande l.ex. viss export eller vissa leveranser. Datoriseringen gör del också möjligt att frigöra resurser för annan verksamhet inom inspektionen.

Tillstånd till utförsel meddelas vanligen för viss tid, i allmänhet ett år. I vissa fall omfattar ett tillstånd flera sändningar. Det är en uppgift för tullmyndighet att på tillståndel avräkna den faktiska utförseln vid varje utförseltillfälle. I de fall elt tillstånd omfattar stora kvantiteter materiel eller malerielen är heterogen, har regeringen - inom ramen för ulvecklingen av förbättrade rutiner - i sina tillståndsbeslut uppdragit åt KMI att för viss eller vissa leveranser utfärda särskilda utförselbevis för viss kortare tid. Bevisen skall företes för tullmyndighet och återsändas till KMI efter verkställd

leverans för avräkning mol regeringens beslul. Genom denna ordning Prop. 1987/88:154 minskar riskerna för missbruk av tillstånd som omfallar l. ex. stora kvantiteter materiel.

Jag har tidigare omnämnt viklen av en nära kontakt mellan KMI och företrädare för tullmyndigheterna.

En viktig uppgift för KMI är- som jag tidigare nämnt- atl föra ul kunskap om gällande regelverk. Del är utomordentligt angelägel att de som är sysselsatta inom krigsmaterielindustrin har god kännedom om gällande regler och de syften som ligger bakom dessa. Inom KMI har därför initiativ lagils lill atl såväl genom besök hos industrin som genom all ge ul allmänna råd nå ul till den berörda industrin och dess anställda med nödvändig kunskap om del svenska regelsystemet.

18 Rådgivande nämnden för krigsmaterielexport-frågor - ökad insyn i frågor som rör krigsmaterielexport

18.1 Rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor

Export av krigsmateriel liksom andra tillståndsfrågor aktualiserar ständigt problem av principiell karaktär. Tillståndsprövningen innebär ofta en synnerligen grannlaga uppgift. Mol bakgrund av all del inle är möjligl atl utforma riktlinjerna för tillståndsprövningen så atl alla svårigheter i tillämpningen kan undanröjas, är del naturligt atl prövningen av de enskilda ärendena tillmäts sårskild betydelse, Enligl 10 kap. 6 § regeringsformen skall regeringen i ulrikesärenden av större vikt överlägga med utrikesnämnden före avgörandet, om så kan ske. Vissa ärenden rörande krigsmateriel är sådana atl överläggning med utrikesnämnden äger rum. Även om sådana överläggningar inte bedöms erforderliga, har det likväl ansetts önskvärt atl prövningen av vissa enskilda ärenden ges en bredare förankring än i regeringen. Till detta ändamål beslutade riksdagen år 1984 på grundval av propositionen 1984/85:82 om ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport atl en rådgivande nämnd i krigsmaterielexportfrågor skulle inrättas (UU 1984/85:5, rskr. 61).

Nämnden, som består av sex ledamöter tillsatta på parlamentarisk grund, inledde sin verksamhet i februari 1985. Nämndens uppgift är all lämna råd i enskilda krigsmaterielexportfrågor. Den sammanträder vanligtvis varje månad på kallelse av krigsmalerielinspektören, som också leder sammanträdena. Del ankommer på inspektören all redovisa samrådet lill del föredragande statsrådet.

Nämndens tillkomsl har inneburit all omfallningen av de ärenden som görs lill föremål för ökal samråd har breddals. Genom de relalivi täta, regelbundna sammanträdena får den rådgivande nämndens ledamöter också en fortlöpande insyn i regeringens handläggning av de frågor som rör krigsmalerielexporl.

Också frågor som kan komma all aktualiseras på grund av de nya regler av förbudskaraklär som jag förordat i del föregående bör göras lill föremål för samråd i nämnden.

18.2 Insyn i frågor som rör krigsmaterielexport m.m.

Ett par remissinstanser har tagit upp frågan om ökad insyn och öppenhet kring krigsmaterielexporten.

Till delta vill jag säga följande.

Det är självfallet önskvärt all informationen om krigsmaterielexporten ges offentlighet så långt della år möjligt med hänsyn lagen lill de intressen som måsle skyddas av sekretess. Strävan måsle vara all krigsmaterielexporten ges en så slor öppenhet som möjligl med hänsyn lill sekretesskraven, såväl i Sverige som internationellt.

Etl slorl steg mol ökad öppenhet togs år 1985 genom den ordning som då inleddes och som innebär atl regeringen varje år till riksdagen redovisar uppgifter på årsbasis om den svenska krigsmaterielexporten.

Regeringen har överlämnat sådana skrivelser med redovisningar av krigsmaterielexporten för åren 1984-1986. Redovisningarna omfallar uppgifter om bl.a. anlalet utförsellillstånd, försåld krigsmateriel i såväl löpande som fasta priser, faktiska leveranser också i löpande och fasla priser, materielens fördelning i fråga om värdet av exporlen fördelat på huvudområden, geografisk spridning samt fördelning av exporten på angivna länder. Dessutom har uppgifter lämnats om försäljning av tillverkningsrälter saml i frågaom de större exporterande förelagen. Regeringen har dock inle kunnal offentliggöra sammansättningen av den export som går lill varje enskilt land eftersom utlämnande av sådana uppgifter skulle kunna skada vårt lands förbindelser med det landet. Av samma skäl har regeringen i flera fall där fråga om utlämnande varil aktuell inte kunnat offentliggöra enskilda beslut om utförsel av krigsmateriel.

Enligt min mening har insynen genom de åtgärder regeringen har vidtagit breddals väsentligt. Detta innebär emellertid inle att öppenheten inte kan förbättras ytterligare. Frågor som dessa är ständigt aktuella. Fortlöpande görs alltjämt ansträngningar för bättre insyn i frågor som rör krigsmaterielexport.

19 Sanktionsbestämmelser m.m.

Mitt förslag: Överträdelser av det utvidgade förbudet att upplåta eller överlåta rätl alt ulom riket tillverka krigsmateriel, all ingå tilläggsavtal, m.m. och alt ingå avlal med någon ulom rikel om alt för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller melod för framställning av sådan materiel samt av elt förbud att vidta marknadsföringsåtgärd skall i ansvarshänseende jämställas med vad som för närvarande gäller i

.S Riksdagen 1987188. I saml. Nr 154

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Utredningen har även föreslagit en särskild atalsprövning i fråga om brott mot föreskrifter och villkor som har meddelats med slöd av lagen och brott som innefattar orikligt uppgiftslämnande (se betänkandet s. 105).

Remissinstanser: RÅ anför såvitt avser en bestämmelse om särskild åtalsprövning att en sådan kan vara motiverad då fråga är om lagstiftning som är långtsyftande och vars utrikespolitiska konsekvenser är svåra atl överblicka men knappast för hithörande fall som i slor utsträckning synes la sikte på förseelser av ordningskaraktär, RÅ hänvisar också till den föreslagna föreskriften atl undanta ringa fall från ansvar (se remissammanställningen s. 118).

Skälen för mitt förslag: Överträdelser av del utvidgade förbudet atl ulan tillstånd av regeringen upplåta eller överlåta räll all tillverka krigsmateriel ulom riket, atl träffa avtal om tillägg till eller ändringar av sådana avtal liksom att ingå avtal med utländsk part om atl för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel bör i ansvarshänseende jämställas med överträdelse av nuvarande förbud mot kunskapsöverföring och anordnande av mililärl intriktad utbildning av utländsk medborgare. Detsamma bör gälla överträdelse av förbud att vidta viss marknadsföringsåtgärd.

Brott mot förbuden bör medföra ansvar om gärningen skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. I likhet med vad som gäller för brott mot nuvarande lag bör dock inte dömas till ansvar i ringa fall.

Liksom vad som gäller i fråga om brott mol nuvarande föreskrifter, bör en straffskala finnas för grova brott.

En särskild straffskala bör införas för överträdelser av föreskrifter om redovisnings- och underrättelseskyldighet i fråga om marknadsföringsåtgärder och av föreskrifter om uppgiflsskyldighel i fråga om ägande i utländska rättssubjekt saml av föreskrifter, villkor eller kontroll- eller ordningsbeslämmelser som har meddelats med slöd av lagen liksom i fråga om oriktigt uppgiftslämnande vid fullgörande av redovisnings-, underrättelse- och uppgiflsskyldighel. Såväl uppsåtligt som oaklsaml handlande bör kunna föranleda ansvar. I enlighet med vad som föreslagils av lagrådet (s. 133) bör dock inle dömas till ansvar i ringa fall. I likhet med vad som gäller i fråga om motsvarande uppgiftsskyldighet enligt lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m., bör slrafflatituden sällas till böter eller fängelse i högst sex månader.

När det gäller frågan om en särskild åtalsprövning av regeringen eller den Prop. 1987/88:154 myndighet som regeringen bestämmer är jag ense med RÅ om atl något behov av en sådan bestämmelse inte föreligger. Jag vill dock understryka atl ett åsidosättande av t.ex. ett villkor eller en kontrollbeslämmelse som har meddelats i samband med tillståndsgivning kan vara av stor belydelse och förorsaka vittgående konsekvenser. Delsamma kan gälla l.ex. oriktigt uppgiftslämnande.

20 Ikraftträdande m.m.

Jag föreslår att den nya lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m. skall träda i kraft den 1 juli 1988 och att den nu gällande lagen upphävs vid samma tidpunkt. På förslag av lagrådet bör den nya lagens bestämmelser tillämpas även för tillstånd som har meddelats med slöd av äldre bestämmelser (s. 133).

Den nya lagen medför en ändring i lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Denna ändring liksom de föreslagna ändringarna i lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. bör träda i kraft vid samma tidpunkt.

21 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom utrikesdepartementet upprättats förslag till

1. lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.,

3. lagom ändring i lagen (1988:000) om rätlsprövning av vissa förvaltnings-beslut.

Det under 3 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för justiliedeparlemeniet. Förslagen har, som har framgått, granskats av lagrådet.

22 Specialmotivering

22.1 Förslaget till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

Inledande bestämmelser

i§

I denna lag finns föreskrifter om förbud mot

1. utförsel av krigsmateriel,

2. upplåtelse och överlåtelse av räll all utom riket tillverka krigsmateriel,

3. avtal med någon utom rikel om ulveckling av krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel,

4. bedrivande av militärt inriktad utbildning inom rikel av utländsk

medborgare, och -j

5. marknadsföring av krigsmateriel. Prop. 1987/88:154

I lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. finns föreskrifter om kontroll över tillverkning av krigsmateriel och tillhandahållande av krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel.

Regeringen meddelar föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel enligt denna lag.

I förslå stycket anges lagens tillämpningsområde.

I andra stycket erinras om atl föreskrifter om kontroll över tillverkning av
krigsmateriel och lillhandahållande av krigsmateriel, uppfinning avseende '

krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel finns i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.

Tredje stycket, som har utformats i enlighet med lagrådets förslag (s. 132), innehåller ett bemyndigande för regeringen atl meddela föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel enligt lagen. Bestämmelsen har sin motsvai-ighei i 5 § i nuvarande lag.

Utförsel av krigsmateriel

2§ .

Krigsmateriel får inle föras ut ur rikel utan tillstånd av regeringen, om inte annat följer av denna lag eller annan författning.

I ärenden som inte avser utförsel i större omfattning eller som i övrigt inte är av större vikt får det statsråd som har till uppgift all föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel pröva frågor om lillslånd enligl första stycket.

Paragrafens första stycke motsvarar 1 § i nuvarande lag och slår fast atl krigsmateriel inle får föras ul ur riket ulan lillslånd av regeringen, om inle annal följer av denna lag eller av annan författning. Sålunda finns i 17 § vapenlagen (1973:1176) bestämmelser om utförsel från rikel av skjulvapen ulan utförsellillstånd.

Vid prövning av framställning om tillstånd lill utförsel skall överväganden ske med ulgångspunkl i de riktlinjer som gäller i fråga om export av krigsmateriel (avsnill 6),

Innehållet i andra stycket år överfört från 4 § i nuvarande lag. Denna ordning som tillägger etl enskilt statsråd räll all besluta i enklare ärenden och som har varil rådande under en lång följd av år och därvid visat sig vara i hög grad ändamålsenlig är lill slor del betingad av praktiska skäl. Även tidsmässiga faktorer spelar in. I många fall fordrar nämligen en dispensansökan i ärenden av nyssnämnt slag omedelbara åtgärder.

Det bör här framhållas att konstitutionsutskottet år 1977 granskat frågan om beslutanderätten och därvid särskilt omnämnt enskilt statsråds beslutanderätt i ärenden som gäller export av krigsmateriel. Utskottet uttalade bl.a. all granskningen inte gett anledning till erinran mol de beslut varigenom statsråd bemyndigats avgöra visst ärende eller viss grupp av ärenden (KU 1976/77:44).

3§ Prop. 1987/88:154

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utförsel av

1. skjutvapen och tillhörande ammunition för enskild persons räkning saml av skjulvapen och därtill hörande ammunition för användning vid jakt, tävling eller övning ulom rikel,

2. skjulvapen för reparation, översyn eller annan liknande åtgärd,

3. skjutvapen som införts till riket för åtgärd soni avses i 2,

4. sådana jakt- och lävlingsskjulvapen och tillhörande ammunition som har förts in till riket i enlighet med bestämmelserna i 16 § 2 vapenlagen (1973:1176).

Som anförts i avsnitt 17.2 gäller för närvarande atl regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om utförsel av enstaka skjulvapen och därtill hörande ammunition samt av skjulvapen jämte tillhörande ammunition för personligt bruk eller för användning vid jakt, tävling eller övning ulom riket.

Föreskrifter härom finns i förordningen (1982:1062) om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m.

Förevarande paragraf innehåller elt mer specificerat bemyndigande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer alt meddela föreskrifter dels om utförsel av skjulvapen och tillhörande ammunition för enskild persons räkning, dels om utförsel av skjulvapen och därtill hörande ammunition för användning vid jakt, tävling eller övning utom riket och dels för utförsel av skjutvapen för reparaliori, översyn eller liknande åtgärd liksom för återutförsel efter sådana åtgärder.

Dessutom innehåller paragrafen etl bemyndigande all meddela föreskrifter om utförsel av sådana jakt- och tävlingsskjutvapen med tillhörande ammunition som har förts in till rikel i enlighet med bestämmelserna i 16 § 2 vapenlagen (1973:1176), dvs. jakt- eller tävlingsskjutvapen med tillhörande ammunition som har införts hit av nordisk medborgare för tillfällig användning vid jakt eller tävling i rikel.

Upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel, m.m.

4§

Avlal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av räll alt utom rikel tillverka krigsmateriel får inle ulan lillslånd av regeringen ingås här i rikel och inte heller ulom rikel av svensk myndighet, svenskt förelag eller den som är bosall eller stadigvarande visias här.

Del lagrådsremitterade förslaget riktade sig til! var och en som avser att upplåta eller överlåta en räll atl ulom rikel tillverka krigsmateriel. På förslag av lagrådet (s. 132-133) har paragrafen begränsats lill avlal, som ingås här i rikel eller ulom rikel av svensk myndighet, svenskt företag eller den som är bosall eller stadigvarande visias hår.

Bestämmelsen, som har behandlats i avsnill 11,1, omfallar inte bara
upplåtelse eller överlåtelse av rättigheter som åtnjuter legalt skydd, l.ex. i . g

form av patent, ulan även varje sådan licensgivning som innebär ett Prop. 1987/88:154 lillhandahållande av sådant tekniskt underiag e.d. som utgör en förutsättning för mollagaren alt starta en egen tillverkning.

Med rätt att tillverka krigsmateriel avses sålunda det medgivande som genom ett avtal lämnas en motpart alt utnyttja viss rätt eller att i enlighet med av upplåtaren eller överiåtaren tillhandahållna tekniska underlag, såsom ritningar, beskrivningar o.d., tillverka viss krigsmateriel. I de tekniska underlagen kan ingå upplysningar om uppfinningar och metoder, konstruktions- och kontrollföreskrifter, beskrivningar av arbetsprocesser m.m.

Avtal med någon utom rikel om alt för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller melod för framställning av sådan materiel får inte ulan tillstånd av regeringen ingås här i riket och inle heller utom rikel av svensk myndighet, svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här.

Paragrafen, som har utformats så som /agrarfer föreslagit i sitt yttrande (s.l33), har behandlats i avsnitt 11.2. Där har jag också angett vilka överväganden som bör ligga till grund för prövningen. Med någon utom riket förstås såväl fysiska personer med hemvist ulom riket som juridiska personer som är bildade enligt lagen i en främmande stat liksom främmande stater och myndigheter i sådana stater.

Med utveckling av krigsmateriel förstås den verksamhet som bedrivs för atl t.ex med hjälp av en kravspecifikation utforma etl tekniskt underlag för produktion av krigsmateriel. Med en metod för framställning av krigsmateriel avses det underlag som behövs för att framställa materiel på etl specifikt sätt.

6§

Avtal om tillägg till eller ändring av avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätl all utom riket tillverka krigsmateriel får inte ingås ulan tillstånd av regeringen, om tillägget eller ändringen avser

1. den materiel som får tillverkas,

2. rätt atl vidareupplåla eller vidareöverlåla rätten att tillverka krigsmateriel till någon annan,

3. rätl alt tillhandahålla krigsmateriel till mottagare som inte angivits i det ursprungliga avtalet,

4. förlängning av avtalets giltighetstid, eller

5. bestämmelser om sekretess.

Paragrafen, som behandlats i avsnitt 11.3, anger alt tillägg till avlal genom vilkel rätten atl tillverka krigsmateriel utom rikel upplåtits eller överlåtits eller ändring av sådant avlal inle får göras utan tillstånd av regeringen i vissa fall.

Sålunda skall varje tillägg till eller ändring av tidigare avlal som rör den materiel som får tillverkas underkastas regeringens prövning. Detta kan l.ex. vara fallet om parterna avser att utöka omfattningen av den krigsmateriel som får tillverkas eller precisera omfattningen av en lillverkningsräll med

avseende på materielen. Hit hör också ändringar eller tillägg som avser Prop. 1987/88:154

åtaganden att förse licenshavaren med uppdaterad kunskap i fråga om

malerielen.

Likaså skall tillägg eller ändringar som innebär atl licenshavaren får rätt att i sin tur upplåta eller överlåta tillverkningsrälten till någon annan prövas av regeringen.

Samma gäller klausuler som innebär rätl för en licenshavare alt t.ex. försälja licenslillverkad materiel till mottagare som inte angivits i det ursprungliga avtalet. Delta kan gälla försäljning på export till annal land eller försäljning till annan användare i mottagarlandet.

Inte heller får tilläggs- eller ändringsavlal som avser förlängning av det ursprungliga avtalets giltighetslid träffas utan tillstånd av regeringen. Om däremot ett avtals giltighetstid föriängs enligl i avtalet stipulerade förlängningsklausuler, innebär inle delta alt regeringens tillstånd krävs.

Slutligen får inte heller tillägg eller ändringar som avser sekretessbehandlingen av information företas utan regeringens tillstånd.

Militärt inriktad Utbildning

7§

Militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare får inle bedrivas inom riket utan tillstånd av regeringen.

Första stycket gäller inte

1. utbildning som anordnas av staten,

2. utbildning som anordnas i samband med försäljning av krigsmateriel eller med anställning i förelag för tillverkning av sådan materiel.

Paragrafen motsvarar 3 § i den nuvarande lagen. 1 paragrafens/öwra stycke föreskrivs atl militärt inriktad utbildning av utländsk medborgare inte får bedrivas inom rikel utan tillstånd av regeringen.

Som angetts i prop. 1981/82:196 bör allmänt sett utbildning som avser sådant handhavande av krigsmateriel som har samband med en möjlig slridsinsals vara alt hänföra lill begreppet militärt inriktad utbildning. Vägledning torde också kunna hämtas genom en jämförelse med vad som ingår i undervisningen vid en skola av sedvanlig lyp och en skola av militär art.

I andra stycket första punkten anges att förbudet inte gäller utbildning som anordnas av staten. Statliga bolag - som är självständiga juridiska personer -är alltså inte undantagna från förbudet.

Till skillnad från den nuvarande bestämmelsen undantar förevarande
paragraf inte sådan utbildning som slår under tillsyn av skolöverstyrelsen
eller universitets- och högskoleämbetet och som sker i enlighet med läroplan
eller utbildningsplan som har fastställts av någon av dessa myndigheter.
Skälet härtill är att de förändringar i fråga om fastställandel av studieplaner
för högskolan som regeringen aviserat i budgetpropositionen (1987/88:100,
bil. 10) skulle komma att medföra ändringar vad avser nu angivna undanlag.
Mot bakgrund av att sådan utbildning som med slöd av nuvarande
bestämmelser är undantagen tillslåndskravet knappast torde förekomma, 71

menar jag all ifrågavarande undanlag bör slopas. Skulle mililärl inriktad Prop. 1987/88:154 utbildning av utländska medborgare förekomma i l.ex. kommunal regi, är således sådan utbildning inle undantagen enligt förevarande paragraf.

1 undra stycket andra punkten anges atl utbildning som anordnas i samband med försäljning av krigsmateriel eller med anställning i förelag för tillverkning av sådan materiel inte omfattas av förbudet.

Vid prövning av ansökan om tillstånd all bedriva sådan utbildning som det här är fråga om hämtas stöd i de riktlinjer som gäller för export av krigsmateriel. Huvudprincipen är alt lillslånd lill mililärl inriktad undervisning inle bör meddelas om undervisningen riktar sig lill medborgare i land till vilkel export av krigsmateriel från Sverige ej skulle komma i fråga. I de fall undervisningen riktar sig lill medborgare i olika länder måsle en sammanla-' gen bedömning göras av lämpligheten av all undervisningen tillåls.

Marknadsföring av krigsmateriel 8§

Den som har lillslånd enligt 2 eller 3 § lagen (1983:1034) om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. saml svensk statlig myndighet som bedriver motsvarande verksamhet skall, i den ordning som regeringen föreskriver

2. lämna underrättelse till regeringen

a) innan anbud lämnas om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel till någon ulom riket.

b) innan anbud lämnas om upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom rikel tillverka krigsmateriel,

c) innan avlal ingås om försäljning eller annat tillhandahållande av
krigsmateriel till någon utom riket.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från redovisningsskyldighet och underrättelseskyldighet som avses i första stycket. Regeringen får också i enskilda fall medge undantag från sådan redovisnings- och underrättelseskyldighet.

Som angetts i avsnill 10 har begreppet marknadsföring en vidsträckt innebörd. Enligt förarbetena till marknadsföringslagen (1975:1418) ligger i begreppet atl del skall vara fråga om åtgärder som syftar till att främja avsättning av varor och tjänster och andra nyttigheter. Hit hör framställningar som vänder sig lill allmänheten eller en viss grupp av intressenter. Termen läcker också åtgärder som är inriktade på enskilda.

Paragrafens/ÖM/a stycke föreskriver skyldighet dels för den som har fått regeringens lillslånd enligl 2 eller 3 § lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m., dvs, innehavare av tillverkriingslill-slånd eller den som har tillstånd atl försälja krigsmateriel m.m,, dels för svenska statliga myndigheter som bedriver motsvarande verksamhet all lämna redovisning om de länder utanför Sverige i vilka marknadsföring av

krigsmateriel bedrivs, vilka bestämda mottagare som marknadsföringen

riktar sig lill saml vilken materiel marknadsföringen avser. Genom angivna Prop. 1987/88:154

precisering framgår att redovisning skall lämnas endast i den omfattning

marknadsföringen riktar sig till bestämda mottagare. Härigenom utesluts

således marknadsföring som riktar sig lill en obestämd krets, l.ex. i form av

annonsering. Redovisningen är avsedd alt ge en bild av företagens och

myndigheternas marknadsföring av krigsmateriel utom rikel.

Uppgifterna bör lämnas fortlöpande. Det bör vara en uppgift för regeringen atl meddela föreskrifter om med vilka tidsintervall redovisning skall lämnas.

Tillståndshavare och statliga myndigheter som nyss sagts är enligt bestämmelsen vidare skyldiga all lämna underrättelse till regeringen innan anbud lämnas om l.ex. försäljning av krigsmateriel och om upplåtelse eller överlåtelse av lillverkningsräll avseende sådan materiel. Sådan underrättelse skall också lämnas innan avlal ingås om försäljning av krigsmateriel eller annal lillhandahållande lill någon ulom rikel.

Skyldighet atl lämna redovisning och underrättelser enligl förevarande paragraf gäller även om marknadsföringen uppdras ål någon annan, t.ex. ell utlandsbolag.

I andra slyckel ges regeringen bemyndigande atl meddela föreskrifter om undantag från skyldighet att lämna redovisning och underrättelser som avses i första stycket. Med stöd av dessa bestämmelser kan undantag medges l.ex. i fråga om viss materiel eller i fråga om mera rutinartade avtalsslut avseende komponentleveranser o.d. En förutsättning för sådana undantag måste vara all syftet med regleringen inte äventyras.

9§

Regeringen får i enskilda fall förbjuda all

1. anbud lämnas om försäljning eller annal lillhandahållande av krigsmate
riel till någon ulom rikel,

2. anbud lämnas om upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom rikel tillverka krigsmateriel,

3. avlal ingås om

a) försäljning eller annal lillhandahållande av krigsmateriel till någon
ulom rikel.

b) upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel.

Genom paragrafen ges regeringen möjlighet att förbjuda att vissa åtgärder kommer lill stånd och därmed förhindra vidare marknadsföring i förhållande till land som inle kan godtas som mottagare av svensk materiel eller svenskt kunnande.

Förevarande paragraf ger möjlighet all ingripa mol oönskade marknadsföringsåtgärder som kommer lill regeringens kännedom. Ell förbud förutsätter således inte att uppgifter om avsedd marknadsföring kommil regeringen tillhanda genom föreskrifterna i 8 S.

Uppgiftsskyldighet om ägande i utländska rättssubjekt Prop. 1987/88:154

10 §

Den som har tillstånd enligl 2 eller 3 § lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. saml svensk statlig myndighet som bedriver motsvarande verksamhel skall, enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar, lämna uppgifter till regeringen om ägande i utländska rättssubjekt som bedriver utveckling, tillverkning, marknadsföring eller försäljning av krigsmateriel.

Genom bestämmelsen införs en skyldighet för såväl den som har lillslånd att tillverka eller försälja krigsmateriel m.m., som svenska statliga myndigheter som bedriver motsvarande verksamhet all redovisa ägande i utländska rättssubjekt som bedriver utveckling, tillverkning, marknadsföring eller försäljning av krigsmateriel. Bestämmelsen syftar lill att vid varje tidpunkt ge regeringen möjlighet att kunna bedöma ulvecklingen av berörd industris utlandsengagemang på området.

Med utländska rättssubjekt avses främst juridiska personer som är bildade enligl lagen i en främmande stal.

Villkorm.m.

11 §

Tillstånd enligl 2, 4, 5, 6 eller 7 § får förenas med villkor saml med konlroll- och ordningsbestämmelser.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 15.2. Villkoren eller konlroll- eller ordningsbeslämmelserna skall inle vara onödigt betungande.

Uppgiftsskyldighet i fråga om utförd materiel, m.m.

12 §

Regeringen får meddela föreskrifter om all

1. den som har lillslånd enligt 2 § skall lämna uppgifter rörande utförd krigsmateriel,

2. den som har tillstånd enligt 4 § skall lämna uppgifter om upplåten eller överlåten rätt atl ulom rikel tillverka krigsmateriel.

I bestämmelsen ges regeringen bemyndigande att föreskriva att den som har fått tillstånd att föra ut krigsmateriel eller all upplåta eller överiåta rätt att utom riket tillverka sådan materiel skall lämna uppgifterom utförd materiel resp. upplåten eller överlåten rätt alt ulom rikel tillverka krigsmateriel, I avsnitt 15.3 har betonats vikten av alt kunna följa upp leveranser av materiel eller t.ex. upplåtelse av lillverkningsräll genom att få elt samlat uppgiftslämnande härom.

Återkallelse av utförseltillstånd Prop. 1987/88:154

13 §

Tillstånd enligt 2 § får återkallas av regeringen, om tillståndshavaren har åsidosatt föreskrifter, villkor eller kontroll- eller ordningsbeslämmelser som har meddelats med stöd av lagen eller om del finns andra särskilda skäl lill återkallelse.

Bestämmelsen, som har kommenterats i avsnill 15.4, föreskriver atl beviljade utförseltillstånd kan återkallas under vissa omständigheter. Möjligheten att återkalla etl givet tillstånd bör i princip utnyttjas endasl när della är nödvändigt.

Skyldighet för revisorer

14 §

Om en revisor i sin granskningsverksamhet har framfört någon anmärkning i en sådan revisionsberättelse som sägs i 10 kap. 10 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 10 § lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag i fråga om företagels efterlevnad av bestämmelserna i denna lag, skall han genast sända in en kopia av revisionsberättelsen till regeringen. Motsvarande skyldighet åligger en revisor vid en svensk statlig myndighet.

Bestämmelsen har utförligt behandlats i avsnitt 15.5.

Ansvarsbestämmelser m.m.

15 §

Bestämmelser om olovlig utförsel av vara och om försök därtill finns i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

16 §

Den som bryter mol 4,5,6 eller 7 § eller förbud som har meddelats med stöd av 9 § döms,

1. om gärningen skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två år,

2. om gärningen skett av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall skall inle dömas lill ansvar.

17 §

Om brott som avses i 16 § första slyckel 1 är alt anse som grovt, döms lill fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

Vid bedömande om brottet är grovt skall särskill beaktas, om del avsett lillverkningsräll av betydande värde, utveckling, utbildning eller marknadsföring av betydande omfattning eller varaktighet eller om gärningen annars varil av särskill allvarlig art.

18 § Prop. 1987/88:154

Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 8 § första slyckel eller 10 §eller mol föreskrifter, villkor eller
konlroll- eller ordningsbestämmelser som har meddelats med slöd av lagen,

2, lämnar oriklig uppgift vid fullgörande av redovisningsskyldighet,
underrättelseskyldighet eller uppgiflsskyldighel som avses i första punkten.

I ringa fall skall inle dömas lill ansvar.

19 §

Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

I 75 §, som motsvarar 7 § i nuvarande lag erinras om atl överträdelse av ulförselförbudei bestraffas enligl bestämmelserna i varusmugglingslagen.

Straffbestämmelserna i 16 och 17 §§ har sin motsvarighet i 8 och 9 §§ nuvarande lag. De nya bestämmelserna omfallar också del utvidgade förbudet i 4 § i fråga om upplåtelse eller överlåtelse av rätlen all ulom riket tillverka krigsmateriel, liksom överträdelse av förbuden all ingå avlal om tillägg lill eller ändring av tidigare ingångna avtal.

Bestämmelserna omfattar vidare överträdelse av förbuden i 5 § alt ingå avtal med någon ulom rikel om atl för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller melod för framställning av sådan materiel liksom överträdelse av förbud' all vidta viss marknadsföringsåtgärd.

17 § innehåller en slraffskala för grova brott. Bestämmelsen upptar
exempel på omständigheter som skall beaktas vid bedömandet av om brottet
är grovt. En gärning av särskilt allvarlig art får anses föreligga exempelvis om
överlåtelse av en lillverkningsräll inneburit all materiel av utomordentligt
kvalificerat slag kunnat komma att tillverkas i ett land till vilkel utförsel av ,
krigsmateriel från Sverige inte kan komma i fråga. Likartade synpunkter kan
anläggas i fråga om kunskapsöverföring i form av t,ex. utvecklingsuppdrag
och utbildning.

18 § första stycket inrymmer en särskild slraffskala, dels för brott mol 8 §
första stycket och 10 § saml föreskrifter, villkor eller kontroll- eller ordnings
beslämmelser som har meddelats med stöd av lagen, dels för orikligt
uppgiftslämnande vid fullgörande av redovisningsskyldighet, underrättelse
skyldighet eller uppgiflsskyldighel enligl lagen eller med slöd av lagen
meddelade bestämmelser. Med lämnande av oriklig uppgift jämställs
förtigande av uppgift.

Vid uppsåtligt eller oaklsaml brott är straffskalan böter eller fängelse i högst sex månader.

Som framgår av bestämmelsens ordalydelse slraffsanktioneras inle åsido- . ■

sättande av revisors åliggande enligt 14 § genom bestämmelsen. Detta har sin grund i alt försummelser av revisorer regleras i annan ordning, l.ex. genom disciplinärt förfarande.

Av paragrafens andra stycke framgår alt del i ringa fåll inle skall dömas lill
ansvar. Det lagrådsremitterade förslaget innehöll en bestämmelse enligt
vilken det i ringa fall av oaktsamhet inle skall dömas lill ansvar. Lagrådethari 76

sill yttrande påpekat atl den omständigheten all en sådan bestämmelse inle Prop. 1987/88:154 avser uppsåtlig gärning avviker från vad som föreslagits i 16 § andra stycket. Med hånsyn härtill har lagrådet förordat all också uppsåtligt brott i ringa fall skall fritas från ansvar (s. 133).

Jag'är ense med lagrådet på denna punkt. Jag vill emellertid starkt framhålla atl endasl sådana gärningar som saknar materiell belydelse från kontrollsynpunkt bör vara att bedöma som ringa samt att kraven när del gäller aktsamhet självfallet är beroende av hur väsentliga uppgifterna varil från denna utgångspunkt.

Brottsbalkens (BrB) regler om medverkan lill brott är analogiskt tillämpliga eftersom fängelse ingår i straffskalan.

119 § har för tydlighetens skull införts en bestämmelse om all ansvar enligt denna lag är subsidiärl i förhållande lill ansvar enligl BrB. Närmast kan det bli aktuellt atl tillämpa bestämmelserna om osant intygande i BrB.

22.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen,av krigsmateriel, m.m.

i§

Med hänsyn till att de nya bestämmelserna i fråga om utförsel av krigsmateriel inarbetats i en ny lag i ämnet, görs en hänvisning lill den nya lagen i lagen om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. Samtidigt erinras i denna lag mera utförligt än vad som för närvarande är fallet om föreskrifterna i lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m. (Första och andra styckena).

Paragrafens fjärde stycke innehåller etl bemyndigande för regeringen alt meddela föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel enligt denna lag. Lydelsen har utformats efter förslag av lagrådet, (s. 134).

2§

Tillägget i andra stycket innebär alt regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om undanlag från kravel på lillverkningstillsiånd i fråga om sådan tillverkning som utförs på uppdrag av den som innehar tillstånd att tillverka ifrågavarande krigsmateriel. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 16.1.

Nuvarande bestämmelse ändras så alt krigsmateriel och i paragrafen avsedda rättigheter inte får tillhandahållas här i rikel och inle heller ulom rikel av svensk myndighet, svenskt förelag eller den som är bosall eller stadigvarande visias hår. Delta framgår av paragrafens första stycke. Bestämmelsen har utformats i enlighet med lagrådets förslag (s. 134).

Andra stycket innehåller undanlag från tillslåndskravet enligl första
slyckel. Nuvarande bestämmelse i punkten 2 om undanlag från tillslåndskra
vet för innehavare av lillverkningstillsiånd i fråga om tillhandahållande av 77

materiel, uppfinning eller metod som tillhör eller innehas av tillståndshava- Prop. 1987/88:154

ren skärps på det sättet all undanlaget fortsättningsvis får avse endast

materiel som tillhör tillståndshavaren och som finns inom landet eller

rättighet som innehas av den som har tillstånd all tillverka krigsmateriel.

Härigenom får också innehavare av tillverkningstilistånd begära särskilt

tillstånd l.ex. i fråga om försäljning av materiel som visserligen tillhör

tillståndshavaren men som l.ex. köpts upp i ullandel för vidare försäljning ål

mottagare i annal land.

1 tredje stycket har en redaktionell ändring gjorts i förhållande lill nuvarande bemyndigande i syfte atl klargöra alt undanlag från tillslåndskravet endast avser sådan handel med skjulvapen, ammunition eller annan explosiv vara som regleras genom föreskrifterna i vapenlagen (1973:1176) eller förordningen (1949:341) om explosiva varor.

6§

\ första stycket har införts skyldighet för tillståndshavare att lämna uppgifter om uppdrag som lämnats ål annan atl tillverka krigsmateriel (se avsnitt 16.1). Andra stycket innehåller etl bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om undanlag från skyldighet alt till kontrollmyndigheten avlämna deklaration om den verksamhet för vilken tillstånd har meddelats. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 16.2.

10 §

Enligt andra stycket skall inte dömas lill ansvar i ringa fall. Bestämmelsen har ändrats på förslag av lagrådet (s. 134) och mot bakgrund av intresset av all i förhållande lill motsvarande bestämmelse i 18 § andra stycket i den föreslagna lagen om förbud mot utförsel av krigmaleriel, m.m. åsladkomma likformiga straffbestämmelser. Vad jag anfört i anslutning lill den bestämmelsen om avgränsningen av ringa fall gäller även för den här aktuella bestämmelsen.

22.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:000) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut

2§

Ändringen innebär en hänvisning till en ny lag om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m. Härigenom omfattas beslul enligl den nya lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m. av undantagen från den föreslagna lagen om rätlsprövning av vissa förvaltningsbeslut.

Som anförts i avsnill 8 har lagrådet med hänsyn lill atl del enligl 13 § i den nya ulförsellagen blir möjligt all återkalla utförsellillstånd uttalat att det förefaller motiverat atl rållsprövningsmöjlighelen får omfatta beslul om återkallelse av utförsellillstånd. Lagrådet har därför förordat all sådana beslul inle undantas från möjlighet lill rätlsprövning (s. 134-135).

Jag har i anslutning lill min behandling av denna fråga i nyssnämnt avsnitt 78

angivit skälen för att jag inte är beredd atl följa lagrådets förslag på denna Prop. 1987/88:154 punkt. Jag har samrått i frågan med chefen för juslitiedepartementel

23 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m.,

2. lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1988:000) om rätlsprövning av vissa förvaltnings-beslut.

24 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen alt anla de förslag som föredraganden har lagt fram.

Bilagal Prop. 1987/88:154

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1987:8) Försvarsindustrins utlandsverksamhet

De 23 företag inom den svenska försvarsindustrin som ingår i utredningens kartläggning levererade civila och militära produkter under år 1985 för drygl 20 miljarder kronor. Nästan 7 miljarder kronor var krigsmateriel. Exporten av krigsmateriel uppgick till knappt 2 miljarder kronor eller mindre än en procent av hela den svenska exporlen under årel.

Utlandsbolagen

Enligt utredningens karlläggning har den svenska försvarsindustrin 17 utlandsbolag som arbetar med krigsmateriel (ytterligare elt har etablerats efter karlläggningens slutförande). Nio av utlandsbolagen är helägda. Två är delägda majoriletsbolag, medan de återstående sex är inlressebolag.

Åtta av utlandsbolagen verkar i Västeuropa och fyra i Nordamerika. Två bolag finns i Sydamerika, elt i Indien, elt i Singapore och etl i Australien.

Marknadsföring är den huvudsakliga uppgiften för 13 av den svenska försvarsindustrins 17 bolag i utlandet. Tre bolag tillverkar också krigsmateriel i elableringslandel och fyra ägnar sig ål ulvecklingsarbele.

Licenser till utländska företag

Den svenska försvarsindustrin har upplåtit eller överlåtit totalt 69 tillverk-ningsrälligheler. Antalet har ökat med ell 20-lal sedan år 1979.

Något mer än hälften av licenserna har gått till företag i Västeuropa. Singapore, Brasilien och Förenta staterna är de främsta mottagariänderna utanför Västeuropa.

Överenskommelser om samarbete med utländska företag

Den svenska försvarsindustrin har ingått 59 överenskommelser om samarbete-s. k. joint ventures-med tillverkare i utlandet. Denna form av samarbete har ökal mycket starkt under de senaste åren. Av samtliga 59 överenskommelser träffades 43 eller drygt 70 % åren 1984-86.

Även della samarbete är i hög grad koncentrerat till förelag i Västeuropa och Nordamerika. Förenta staterna är del ledande samarbetslandei. Den svenska försvarsindustrin har emellertid träffat nästan lika många överenskommelser med företag i Slorbrilannien och i Förbundsrepubliken Tyskland som med företag i Förenta staterna. Efter dessa tre länder följer Norge. Italien, Schweiz, Frankrike och Nederländerna.

Samarbetsöverenskommeiserna avser i 80 % av fallen någon form av
utvecklingsarbete. gO

Marknadsföring Prop. 1987/88:154

Bilaga 1 Den svenska försvarsindustrin arbetar i sin marknadsföring utomlands med

de olika slag av medel som är vanliga inom de flesta industrigrenar.

Den huvudsakliga marknadsföringen utomlands sker med företagens resurser i Sverige. Marknadsavdelningen eller motsvarande funktion inom företagen demonstrerar materielen, utarbetar offerter och förhandlar. De agenter som företagen i varierande utsträckning använder verkar i första hand genom atl förmedla kontakter mellan utländska köpare och den svenska marknadsavdelningen.

Några förelag använder egna eller samägda ullandsbolag som i marknadsföringen arbetar på ungefär samma säll som agenterna. Utarbetandet av offerter och förhandlingarna med olika köpare sker som regel även i dessa fall i regi av förelagets marknadsorganisalion i Sverige.

Säkerhetspolitiska krav på svenska försvarsindustrin

Långsikligheten och stabiliteten i den svenska säkerhetspolitiken ställer stora krav på den svenska försvarsindustrin. En egen försvarsindustri ökar det militära försvarels möjligheter all anskaffa en utrustning som är särskilt lämpad för vår miljö och vårt värnpliktssystem. Genom en egen försvarsindustri stärker vi vårt säkerhetspolitiska oberoende.

Exporten har stor belydelse för försvarsindustrins ulveckling. Den gör del möjligl all upprätthålla en tillverkning även när livslängden på försvarels materiel ökar och liden mellan beställningarna blir längre. Exporten bidrar lill kontinuiteten - att del finns tekniker och annan personal som upprätthåller det för del svenska försvaret viktiga yrkeskunnandel inom försvarsindustrin.

Även om bredden i kunnandet är slor måsle försvarsindustrin i ökad utsträckning kunna samarbeta med teknologiskt kvalificerade förelag i andra länder. Della skapar förutsättningar för en betydligt högre grad av självständighet än om vi skulle tvingas atl i ökad omfattning importera färdiga vapensystem.

Den svenska exportkontrollen

De svenska reglerna för kontroll av krigsmaterielexporten tillgodoser redan nu högt ställda krav.

Utredningens karlläggning visar emellertid alt del finns flera frågor i ulförselkonlrollen som behöver övervägas. För dessa överväganden talar också de misstankar om olovlig utförsel av krigsmateriel som föreligger.

övervägandena omfattar

D Kontrollen över bestämmelsernas efterlevnad;

D Marknadsföringen;

D Utlandssainarbelel; och

□ Teknologiöverföringen.

81 6 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 154

Utredningen konstaterar all det kan vara svårt att spåra vidareexport av Prop. 1987/88:154

lättare vapen som tillverkas i stora serier, begagnad materiel och slapelvaror Bilaga 1

som krut och sprängämnen. Tillämpningen av kraven på slutanvändarintyg

för vapen och ammunition och på deklaration om bearbetningen av krut och

sprängämnen bygger på det förtroende som svenska myndigheter måste

kunna ha för myndigheter och tillverkare i mottagarländerna. Om en köpare

sviker förtroendet, måste della påverka hans möjligheter att få nya

leveranser från Sverige.

Utredningen utgår från atl regeringen har möjligheter att upphäva ett beslut om tillstånd alt exportera om mottagaren senare skulle visa sig vara en annan än som har framgått av de i ansökan lämnade uppgifterna.

Utredningens förslag till ökad styrning

Förbättrad intern företagskontroll

Atl exportera krigsmateriel och föra ut kunnande är i princip förbjudet. Bestämmelserna medger undantag från förbudet. Företagen måste med det samhällsansvar de har se till att det inte sker någon olovlig utförsel eller att de på annal sätt kringgår reglerna. Myndighetskontrollen kan aldrig bli heltäckande. En förbättrad intern förelagskontroll har däremot möjligheter alt på etl brett plan minska riskerna för överträdelser av exportreglerna.

Utredningen anser atl de anställda i förelagen genom utbildning och information bör få ökade kunskaper om exporlbestämmelserna och hur de tillämpas. Del är angelägel att de statliga myndigheterna medverkar i denna utbildning och information.

Utredningen anser vidare all företagen bör se över sin administrativa organisation och sina styrsystem. Ändrade rapporteringsrutiner och beslutsbefogenheter kan göra den interna kontrollen effektivare. Utredningen förutsätter alt exporlfrågor av belydelse behandlas i företagens styrelser.

Revisorernas roll i den interna kontrollen bör bli mer uppmärksammad än som hittills har varit fallet. Del hör lill revisorernas förvaltningsrevision att undersöka hur styrelsen och verkställande direktören hanterar olika frågor så att åtgärderna ekonomiskt inle skadar förelagen. Utredningen föreslår att revisorerna skall vara skyldiga atl lill regeringen överlämna en avskrift av revisiorisberättelsen, om de har anmärkt på någol som gäller krigsmaterielexporten.

Tullkontrollen

Tullverket svarar för en myckel viktig funktion och har omfattande
befogenheter i ulförselkonlrollen. Utredningen anser att förutsättningarna
för kontrollen skulle förbättras om företagen ålades alt lill myndigheterna
inge ett s. k. landningsintyg eller annal bevis på att köparen i del land som
framgår av exporltillslåndet har tagit emot varorna. Det är också angelägel
all företagen hos lullmyndighelerna förhandsanmäler planerade exportleve
ranser och att tullmyndigheterna får information om inlämnade ansökningar
och beviljade lillslånd lill utförsel av krigsmateriel. 82

Medverkan av de svenska utlandsmyndigheterna Prop. 1987/88:154

Bilaga 1 Även de svenska utiandsmyndigheterna bör fa information om inlämnade

ansökningar och beviljade tillstånd. Syftet är att de skall kunna delta i

ulförselkonlrollen med bedömningar som bekräftar att leveranserna har nått

de mottagare som anges i exportlillslånden.

ökad skyldighet för företagen att lämna uppgifter

Utredningen anser att det behövs en kontroll som ger myndigheterna en ökad insyn i exportverksamheten. Underlaget för denna kontroll behöver förbättras. Utredningen föreslår att företagen skall åläggas en skyldighet att till regeringen lämna uppgifter orn exporterad materiel och om upplåtna eller överlåtna tillverkningsrättigheter. Företagen skall enligt utredningens förslag vara skyldiga atl på begäran lämna även andra uppgifter och handlingar om exportverksamheten på krigsmaterielområdet. Uppgifterna skall på begäran bestyrkas av företagens revisorer.

Tillsyn över företagens marknadsföring utomlands

Den svenska försvarsindustrin bedriver enligt utredningens bedömning en marknadsföring som med hänsyn till utförselkontrollens syften är i stort rimlig när det gäller omfattningen och valet av medel. 1 enstaka fall har företagen emellertid brukat metoder eller övervägt att använda medel som med hänsyn till riktlinjerna för krigsmaterielexporten inte har varit lämpliga.

Till planeringen av marknadsföringen utomlands hör att företagen väljer länder för försäljningsarbetet. Företagen begär ofta synpunkter och råd från krigsmaterielinspektionen (KMI) i fråga om ländervalet och kan sägas vara lyhörda för KMI:s bedömningar. Emellertid har det i några fall förekommit alt förelagen har gått längre i sin marknadsföring i vissa länder än som senare från andra synpunkter har visat sig lämpligt.

Utredningen föreslår atl företagen inom försvarsindustrin och de som bedriver försäljningsverksamhet inom krigsmaterielområdet skall vara skyldiga att lill regeringen redovisa sin planering av marknadsföringen utomlands. Redovisningen skall också omfatta den marknadsföring som företagen uppdrar åt andra, t.ex. en agent eller ett utlandsbolag, att genomföra.

Som har framhållits finns det exempel på åtgärder i marknadsföringen som under senare år har orsakat problem för både myndigheterna och industrin. Utredningen föreslår mot bakgrund av dessa erfarenheter att regeringen skall få möjligheter att i enskilda fall förbjuda vissa marknadsföringsåtgärder som förelagen planerar eller håller på att genomföra. Ett sådant förbud kan innebära att elt företag inle får lämna anbud, ingå avtal eller vidta liknande åtgärder som syftar till aft en försäljning skall komma till stånd i ett land som regeringen inte är beredd alt godta för krigsmaterielexport.

Utredningen föreslår också alt regeringen skall kunna förbjuda ett svenskt företag atl ge i uppdrag ål annan -1, ex. elt hel- eller delägi utlandsbolag- alt vidta samma slag av åtgärder.

För alt regeringen skall ha en aktuell bild över verksamhelen inom 83

utlandsbolagen föreslår utredningen alt företagen skall vara skyldiga att Prop. 1987/88:154 lämna uppgifter om ägar- eller delägarskap i ullandsbolag inom krigsmale- Bilaga 1 rielområdet.

Samarbete med försvarsindustrin i andra länder

Samarbetet mellan svenska och utländska försvarsindustriförelag har ökal starkt under senare år. Företagen har i genomsnitt under de tre senasle åren träffat 15 nya överenskommelser om samarbete. Enligt utredningens bedömning kommer ökningen i samarbetet i fortsättningen alt ligga kvar på ungefär samma nivå.

Utredningen anser i likhet med 1984 års försvarskommitté att regeringen skall pröva innehållet i överenskommelserna och bl. a. bedöma frågan om export till tredje land av de produkter som företagen gemensamt utvecklar och tillverkar. Exporlen från del samarbetande företagel skall i många fall kunna ske enligt de regler som det andra landet tillämpar för sin utförsel av krigsmateriel. I en del fall kan del däremot vara nödvändigt med särskilda exportvillkor. Det gäller samarbete mellan svenska företag och företag i länder som har en markant annorlunda syn på krigsmalerielfrågorna än Sverige. Bedömningar får ske från fall lill fall med ulgångspunkl i den lyp av materiel som gäller och vilka regler och riktlinjer som tillämpas i landet där det samarbetande företagel bedriver sin verksamhel.

Om regeringen godkänner en överenskommelse om samarbete mellan ett svenskt och ell utländskt förelag, kommer svenska komponenter eller annan materiel sannolikt i flera fall atl behöva exporteras till det utländska företagel. Utförseln av sådana varor fordrar lillslånd enligl den svenska utförselkontrollagen. Etl sådant tillstånd bör kunna ges generellt för t. ex. en viss period eller för en bestämd kvantitet av produkter som skall ingå i samarbetet.

Prövning av licensupplåtelser från andra än tillverkare

Utförselkontrollagen förbjuder den som inom rikel tillverkar krigsmateriel atl utan tillstånd upplåta eller överlåta tillverkningsrätlighet. Det är däremot inget hinder för andra, t.ex. ell handelsförelag eller en enskild som har förvärvat en tillverkningslicens, att sälja denna vidare till ett företag i ett annat land.

Att utlandssamarbelel sannolikl kommer alt fortsätta växa på en bred front under de kommande åren är enligt utredningens mening ell motiv för all nu överväga en komplettering av lagen så all den reglerar export av tillverkningsrättigheler även i regi av den som inle tillverkar krigsmateriel. Utredningen föreslår att förbudet att utan tillstånd utomlands sälja en tillverkningsrättighet i fortsättningen skall gälla var och en som lill någon i utlandet upplåter eller överlåter rätt atl tillverka krigsmateriel m, m.

Utredningens lagförslag Bilaga 2 Prop. 1987/88:154

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av

krigsmateriel, m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av

krigsmateriel, m. m. dels att nuvarande 7-9 §§ skall betecknas 12-14 §§, dels atl 2 § samt nya 13 och 14 §§ skall ha följande lydelse, dels atl det i lagen skall införas åtta nya paragrafer, 7-11 och 15-17 §§, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§
Den som inom riket tillverkar Rätt an utom riket tillverka krigs-

krigsmateriel får inte utan tillstånd av materiel får inte upplåtas eller överlå-

regeringen upplåta eller överlåta rätt tas utan tillstånd av regeringen.

att utom riket tillverka sådan mate- En överenskommelse som innebär

rid. komplettering, precisering eller an-

nan ändring av upplåten eller överlåten räU att utom rikel tillverka krigsmateriel skall underställas regeringen för prövning av tillstånd enligt första stycket.

7§

Den som har fån tillstånd enligt 1 eller 2 § skaU, enligl de närmare föreskrifter som regeringen meddelar, lämna

1. uppgifter rörande utförd krigsmateriel eller upplåten eller överlåten rätt an utom riket Ullverka sådan materiel,

2. andra uppgifter och handlingar som behövs för kontrollen av verksamhelen.

8§

Om en revisor i sin gransknings
verksamhet har framfört någon an
märkning i en sädan revisionsberät
telse som sägs i 10 kap. 10 § aktiebo
lagslagen (1975:1385) om an det bo
lag som berättelsen avser vidtagit nå
gon åtgärd som innebär handlande i
strid mot denna lag eller eljest gjort
någon anmärkning av betydelse med
avseende på bolagets verksamhet in
om krigsmaterielområdet, skall han 86

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:154

genast sända in en avskrift av revi- Bilaga 2 sionsberätlelsen till regeringen. Motsvarande skyldighet åligger revisor i statlig myndighet.

En revisor är också skyldig, om del begärs, atl bestyrka uppgifter som lämnas med stöd av 7 §.

9§

Den som har fåll tdlslånd enligt 2 eller 3 § lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. eller statlig myndighet som tillverkar eller tillhandahåller krigsmateriel skall, enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar, lämna en redovisning om planeringen av sin marknadsföring ulom rikel. Detta gäller även om marknadsföringen uppdras åt någon annan.

Om regeringen finner att marknadsföringen inte bör genomföras, får regeringen förbjuda alt anbud lämnas, avtal ingås eller liknande ätgärder vidlas som syftar till att försäljning skall komma till stånd. Regeringen får också förbjuda an uppdrag om sådana åtgärder lämnas åt annan.

10 §

Den som har fån tillstånd enligt 2 § lagen (1983:1034) om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. skall, enligt de närmare föreskrifter sotn regeringen meddelar, lämna uppgifter om ägar- eder delägarskap i en utländsk juridisk person inom krigsmaterielområdet.

11 §

Den som avser atl med någon i utlandet ingå eU avtal, som syftar Ull gemensam utveckling eller tillverkning av krigsmateriel, är skyldig att innan avtalet ingås anmäla detta lill regeringen för prövning om godkännande. Regeringen får förena ett godkännande med villkor.

Den som har fått regeringens godkännande skall, enligt de närmare

föreskrifter som regeringen medde- r,-,

lar, lämna uppgifter om samarbetet.

Nuvarande lydelse

8§ Den som bryter mol 2 eller 3 § döms.

1. om gärningen skett uppsåtligen,
till böter eller fängelse i högst två år,

2. om gärningen skett av grov
oaktsamhet, lill böter eller fängelse i
högst sex månader.

I ringa fall skall inte dömas lill ansvar.

Föreslagen lydelse

13 § Den som bryter mol 2, 3, // § första stycket eller förbud som meddelats med stöd av 9 § andra stycket, döms,

1. om gärningen skett uppsåtligen,
lill böter eller fängelse i högst två år,

2. om gärningen skett av grov
oaktsamhet, till böter eller fängelse i
högst sex månader.

I ringa fall skall inle dömas lill ansvar.

Prop. 1987/88:154 Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden Biiaga3 Prop. 1987/88:154

över betänkandet (SOU 1987:8) Försvarsindustrins utlandsverksamhet

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetls av justitiekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), rikspolisstyrelsen (RPS), kommerskollegium (KK), överbefälhavaren (ÖB), försvarets materielverk (FMV), försvarets forskningsanstalt (FOA), fortifikationsförvaltningen, generaltullstyrelsen, patent-och registreringsverket, statens industriverk, affärsverket - FFV, riksrevisionsverket (RRV), Svea hovrätt, kammarrätten i Stockholm, Uppsala universitet, Sveriges Industriförbund, Sveriges exportråd, Sveriges försvarsindustriförening, Sven.fka Arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund, Folkpartiets Kvinnoförbund, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, Moderata Ungdomsförbundet och Centerns Ungdomsförbund.

RÅ har bifogat yttrande från regionåklagarmyndigheten i Karlstad och åklagarmyndigheten i Malmö åklagardistrikt. KK har bifogat yttrande från Stockholms Handelskammare. LO har bifogat yltrande från Statsanställdas Förbund och Svenska Metallindustriarbetareförbundet

Yttranden har dessutom inkommit från Arbetsgivarföreningen SFO, Företagens Uppgiftslämnardelegalion och Sveriges Kristna Socialdemokraters Förbund.

Remissyttrandena 1 Allmänna synpunkter

Utredningen har genomfört en kartläggning av den svenska försvarsindustrins utlandsverksamhet. Med utgångspunkt i denna genomgång har utredningen presenterat överväganden och lagt fram förslag som syftar till alt uppnå bättre styrning och förbättrad konlroll av krigsmaterielexporten.

De remissinstanser som yttrat sig över utredningens kartläggning är positiva till det sätt på vilket den genomförts. FFV menar all karllåggningen på ett välgörande sätt reducerar den aktuella debatten om krigsmaterielexporten lill rimliga proportioner såväl beträffande omfattning som fördelning, FOA påpekar att det eventuellt hade varil av intresse om utredningen också behandlat de problem som underleveranlörsarbele kan medföra med hånsyn lill den ökade omfallningen av samarbete på detta område. En beskrivning av den svenska försvarsindustrin även i dess roll som importör av komponenter, licenser och delsystem hade enligl FOA inneburit en mer symmetrisk belysning av utlandsverksamheten eftersom delta har intresse för en diskussion om svenskt beroende och oberoende inom försvarsmaterielområdet.

Flera remissinstanser som har yttrat sig över utredningens allmänna 89

bedömningar av de säkerhetspolitiska kraven på den svenska försvarsindu- Prop. 1987/88:154 sirin, exportens betydelse och behovet av samarbete med teknologiskt Bilaga 3 kvalificerade företag i andra länder ansluter sig lill dessa.

Sålunda anför KK alt minskade beställningar från del svenska försvaret och starkt ökade utvecklings- och konstruktionskostnader i samband med krigsmaterielframslällning har ökal den svenska krigsmaterielindustrins beroende av internationell samverkan och av export. Exportförsåljning av svensk krigsmateriel har blivit en nödvändighet inte bara för den svenska krigsmaterielindustrin utan indirekt även för del svenska försvaret genom att lägre inköpspriser uppnås än som skulle ha varit fallet ulan exporlen.

ÖB understryker all en kompetent och konkurrenskraftig svensk försvarsindustri utgör en väsentlig del av vår säkerhetspolitik saml år av slor belydelse för försvarels möjligheter all utvecklas efter våra egna förutsättningar, dvs. ges en svensk profil på etl kostnadseffeklivt sålt.

ÖB framhåller vidare alt försvarels beställningar, vad gäller ulveckling och anskaffning medför låg beläggning inom många svenska försvarsindustrier. 1 den mån della inle kan kompenseras med export som belägger produktionen och kan betala för viss egen ulveckling kommer della alt leda till slora anpassningsålgärder inom industrin. Del kan inle uteslutas, att vissa industrier i en sådan situation skulle välja all avveckla sin utvecklings- och produktionskapacitet helt, vilket skulle kunna medföra säkerhetspolitiska konsekvenser.

ÖB konstaterar all export och teknologiskt samarbete har slor och ökande betydelse för den svenska försvarsmaterielinduslrins fortbestånd.

FMV menar all den svenska försvarsindustrins primära uppgift att utveckla och tillverka materiel lill del svenska försvaret borde ha underslu-kils i utredningen.

Också FMV pekar på atl utvecklingskostnaderna har fortsall alt öka, vilkel i förening med de allt längre intervallen mellan de svenska beställningarna efterhand lett lill ökal behov av export för att bibehålla industrins lönsamhet. Serielängden för de svenska beställningarna är i regel alllför ringa, varför export blir ett nödvändigt villkor för försvarsindustrin.

FMV framhåller också all den dynamiska tekniska ulvecklingen i omvärlden har medförl ökad specialisering och ell ökal ullandsberoende för den enskilda industrins ulveckling av komponenter och delsystem samlidigl som man tvingas konstatera all vissa system inte kan utvecklas i Sverige av ekonomiska skäl.

FMV anför vidare all de säkerhetspolitiska överväganden som redovisats i utredningen innebär all försvarsindustrins verksamhel utgör etl viktigt led i den svenska säkerhetspolitiken och atl dess förmåga ger ell väsentligt bidrag till omvärldens tilltro lill Sverige. Om export av krigsmateriel ej skulle tillåtas i framliden, skulle della innebära kostnadsökningar för försvarets materiel i en svåröverskådlig omfattning och dra med sig icke önskvärda konsekvenser genom industrinedläggningar och ökade svårigheter all säkra försvarels materielförsörjning i krislägen.

En konsekvens av ell totalt exportförbud torde då bli alt Sverige inle heller kommer atl kunna importera försvarsmateriel eller utveckla sådan tillsammans med andra länder. En utveckling av all materiel inom landet skulle bli

synnerligen dyrbar och dessutom leda till eftersläpning i den tekniska Prop. 1987/88:154
ulvecklingen. Bilaga 3

Det ökande inlernationella beroendet medför att Sveriges tillgång till teknologi från utlandet kan komma all begränsas av sekretesskäl. Sveriges möjligheter att erhålla kvalificerad teknologi från utlandet kan betraktas som elt mått på den svenska industrins kapacitet genom förmågan all kunna ge något i utbyte, vilkel också i flertalet fall ställer krav på sårskild sekretess.

Härav följer atl det svenska försvaret i framliden blir alltmer beroende av kunskap om industrins utlandskontakter vad avser sekrelessbelagda produkter med svensk profil.

FMV tar också upp vissa säkerhetsproblem vid export av avancerad teknologi och materiel och framhåller alt de risker som med hänsyn lill säkerhelsintressen är förbundna med ökad spridning av avancerade produkter måste vägas mol önskvärdheten all sprida utvecklingskostnaderna och öka industrins beläggning.

FOA delar utredningens bedömning alt försvarsindustrin i ökad utsträckning måste kunna samarbeta med teknologiskt kvalificerade företag i andra länder och understryker atl utlandsverksamheten måste ses i relation lill dess belydelse försvensk kompetens och effektivitet. Export och import av, samt samverkan kring kompetenser, komponenter, delsystem och syslem är ett ullryck för internationell specialisering och en förutsättning för framtida effektiv produktion inom försvarsindustrin.

FFK sätter i likhet med utredningen den svenska krigsmaterielexporten i samband med behovet av en inhemsk försvarsindustri samt framhåller bl.a. alt försvarels materielanskaffning alltsedan andra världskriget successivt har minskal och utgör nu i väsentliga avsnitt en otillräcklig bas för inhemsk försvarsindustri, om inte denna bas kan utökas med export. Trots atl denna möjlighet slår lill buds anser FFV atl försvarsindustrin under de närmaste åren står inför en strukturerings- och omslällningsperiod, som kommer all utsätta den för svåra prov. Varje inskränkning i möjligheten lill krigsmaterielexport kommer därför att lända de industrier vilka är beroende av den lill stor skada som kan försvåra eller förhindra en verksamhel utgörande en av grundpelarna för svensk säkerhetspolitik.

Uppsala universitet menar alt del varit värdefullt om utredningen hade ringat in de säkerhetspolitiskt relevanta frågor som väcks av karlläggningen och atl elt angivande av riktpunkter och problemområden i spänningsfältet mellan säkerhetspolitikens målsättningar och den problembild som en omfattande utlandsverksamhet tecknar är nödvändig för att underbyggda ställningstaganden skall vara möjliga. Universitetet menar alt hithörande frågeställningar kräver en behandling som fordrar större resurser än en enmansutredning rimligen förfogar över.

Försvarsindustriföreningen till vars yltrande Svenska Arbetsgivareföre
ningen och Sveriges Industriförbund hänvisar, betonar atl Sveriges försvars
industri utgör en väsentlig och nödvändig del av vår säkerhetspolitik och atl
export år nödvändig för alt bevara industrins kompetens, kapacitet och
konkurrensförmåga. Förbundet understryker också all svensk försvarsindu
stri arbetar under allt hårdare förhållanden. Del svenska försvarels beställ
ningar minskar i omfattning och slorlek samtidigt som komplexiteten och '

därmed industrins ekonomiska åtaganden ökal. För all kunna bibehålla en Prop. 1987/88:154
hög leknisk nivå behövs ökat internationellt samarbete. Bilaga 3

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund understryker därutöver samspelet mellan en framgångsrik försvarsmaterielindustri/ export och övrig svensk export dels genom all försvarsindustrin tillför förelag som tillverkar civila produkter ell högleknologiskl kunnande, dels genom del goodwill-värde exportframgångar av försvarsmateriel ger svenskt näringsliv,

Sveriges exportråd noterar utredningens betoning av exportens betydelse för försvarsindustrins utveckling och försvarsindustrins behov av atl i ökad utsträckning kunna samarbeta med teknologiskt kvalificerade företag i andra länder samt understryker att dessa konstateranden, som ar giltiga försvensk industri i allmänhet, gäller i särskilt hög grad för teknologiskt avancerad tillverkning av det slag försvarsindustrin företräder.

Stockholms Handelskammare anser i likhet med utredningen att en egen försvarsindustri stärker Sveriges säkerhetspolitiska oberoende och all exporlen har slor belydelse för försvarsindustrins ulveckling. Handelskammaren vill härutöver framhålla den viktiga betydelse försvarsindustrin har inom den högleknologiska ulvecklingen inom svensk industri, exempelvis inom elektronik, signalbehandling och optik.

LO instämmer i utredningens allmänna bedömningar angående den roll svenska vapenexporten kan och bör spela.

Svenska Metallarbetareförbundet anför alt det inle är uteslutet att vi i framliden måste minska den egna självförsörjningsgraden då vapensystemen blir allt mer sofistikerade och allt kostsammare att utveckla. Få länder, förutom stormakterna, klarar della. De mindre länderna måste i större utsträckning samarbeta om den framlida malerielen. Ur det perspektivet skulle inget vara mer välkommet än en generell nedrustning.

Förbundet anför också i fråga om del ökande samarbetet mellan svensk och utländsk försvarsindustri atl det är viktigt alt denna utveckling följs med uppmärksamhet. Vi vet alt vi själva inle kommer att klara kostnadsutvecklingen av mer avancerade försvarssystem. Någonstans i denna utveckling finns del också en uppenbar fara för vår egen neutralitetspolitik. Företagen kan ju lill följd av internationaliseringen välja atl lägga allt mer av forskning, ulveckling och produktion utomlands.

TCO menar atl en viktig förutsällning för etl fredsbevarande svenskt försvar är alt det finns en inhemsk försvarsindustri, som kan utveckla, tillverka och underhålla teknologiskt avancerad försvarsmateriel.

En inhemsk försvarsindustri är enligt TCO:s uppfattning nödvändig för trovärdigheten i svensk säkerhetspolitik. TCO anser vidare att export av försvarsmateriel är nödvändig för försvarsindustrins upprätthållande av kompetens, kapacitet och konkurrensförmåga.

Om möjligheterna all exportera försvarsmateriel upphör skulle en fortsall ulveckling inom del högteknologiska försvarsområdet fördyras och därmed försvåras. Förmågan alt bibehålla redan uppnådd kompetens skulle också på sikl försvagas. Försvarets importberoende skulle kraftigt öka,

1 den mån försvarsmateriel inte vore möjligl alt importera, av t.ex.
sekretesskål. skulle kostnaderna för egenproduktion bli avsevärt högre än i -

nuläget.

Enligt TCO:s uppfattning är ökal internationellt samarbete mellan Prop. 1987/88:154 högleknologiska industrier allmänt sett både nödvändigt och önskvärt. En Bilaga 3 förutsällning för framsteg inom det industriella området år all del sker en kontinuerlig utveckling av del tekniska kunnandet i Sverige. Sverige kan inte ensamt behärska all teknologi som behövs för tillverkning av olika sammansatta produkter. Av både ekonomiska och tekniska skäl krävs specialisering och samarbete. Detta gäller givetvis försvarsindustrin i lika hög grad som andra branscher. Samarbete med andra länders försvarsindustrier får dock aldrig vara ell säll all kringgå den restriktiva syn på krigsmalerielexporl som Sverige har.

Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund uttalar att den omfattande inlernationella vapenhandeln utgör elt slorl problem som stimulerar kapprustningen, ökar kampen om knappa resurser och bidrar till all förvärra och förlänga väpnade konflikter och menar därför alt Sveriges medverkan i den internationella vapenhandeln inle år självklar. Förbundet anser all den svenska vapenexporten bör minska och understryker all möjligheterna atl kontrollera efterlevnaden av exporlbestämmelserna ökar, om den totala exportvolymen minskas.

Förbundet menar också all de krigsmalerielproducerande företagens strävan atl öka sin export under 1980- och 90-lalen innebär en utveckling som allvarligt skulle skada vitala utrikespolitiska intressen och speciellt undergräva trovärdigheten i våra nedrustningspolitiska strävanden.

Förbundet föreslår atl en analys genomförs i fråga om nödvändigheten av all bibehålla vapenexporten för all del skall vara möjligt alt forlsälla vapenproduklion och utredningsarbete för del svenska försvarels behov. Förbundet anser all del för framtida beslut skulle vara värdefullt med en kartläggning av kostnader och konsekvenser av olika alternativ. En analys bör i första hand gälla totalt stopp för all vapenexport resp. en stark begränsning av antalet länkbara köparländer, t. ex. till Norden och de neutrala och alliansfria länderna främsl i Europa. Likaså bör konsekvenserna av ökad vapenimport analyseras i fråga om ekonomi och beroende.

Också Folkpartiets Kvinnoförbund anmäler en annan inställning än utredningens i frågaom exporten. Förbundet anför att Sverige trots export av vapen är myckel beroende av vissa länder för impori av kompofienter lill försvarsindustrin och att vi därför knappast kan hävda att en egen försvarsindustri i sig gör all vi är oberoende av andra stater. Vid en eventuell avspärrning i krigstid kan svensk industri sannolikt få svårigheter atl producera vapen för egel behov. Förbundet anser att en analys av detta förhållande därför är angelägen.

Mol bakgrund av de möjligheter som ges i försvarsindustrins ökade samarbete med andra länder anser förbundet inle att vapenexport är helt nödvändig för försvarels utveckling.

Förbundels inställning är all den svenska vapenexporten på sikt bör avvecklas. Den senaste tidens händelser visar hur svårt del är att upprätthålla den restriktiva politik som lagen föreskriver. Förekomsten av vapensmuggling skadar Sveriges anseende som neutral stat. Klara riktlinjer och kontroll av exportföretagens beläggning och produktutveckling bör införas. Export av visst vapensystem bör l.ex. endasl medges når det finns ell direkt

försvarspolitiskt motiv för denna export. Förbundet anser också atl antalet Prop. 1987/88:154 mottagarländer bör begränsas som ell första steg mol en avveckling av Bilaga 3 vapenexporten.

Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbunds principiella inställning är alt vapenexporten bör upphöra. Förbundet anför att den omfattande vapenhandeln stimulerar kapprustningen och medför all stora resurser läggs på upprustning istället för social välfärd och utveckling. Del är främsl elt problem i tredje världen, men även i den industrialiserade världen. Den svenska vapenexporten bör mol denna bakgrund upphöra, eftersom den blir en del i det inlernationella spelet. Detta är desto mer olyckligt eftersom Sverige inlernalionelll vill verka för avspänning, nedrustning och fred och för en ny och mer rättvis ekonomisk ordning i våriden.

Förbundet vill därför se ett stopp för den svenska vapenexporten. Etl delmål är alt begränsa vapensamarbete lill nordiska och neutrala och alliansfria länder som vi har gemensamma värderingar med.

Förbundet delar inte utredningens mening atl vapenexporten behövs även i framliden för all vi skall kunna uppehålla den svenska vapenprodukiionen. Liknande påståenden framförs ofta, men ulan några fakta som styrker dem. Del skulle vara av värde om det gjordes en grundlig undersökning och analys om kostnaderna och de tekniska konsekvenserna av en kraftigt begränsad/ stoppad vapenexport.

Också Centerns Ungdomsförbund menar att den svenska vapenexporten bör omprövas och alt målet på sikl måste vara en avveckling. Förbundet anser alt vapenexporten i etl första steg måste begränsas till Norden och alliansfria stater i Europa. Utländsk licenstillverkning måsle helt stoppas.

Sveriges Kristna Socialdemokraters Förbund - Broderskapsrörelsen ansluter sig till uppfattningen alt en genomgripande omprövning av tillämpningen av gällande regler bör göras och menar all vapenexporten bör begränsas lill atl i princip gälla neutrala och alliansfria länder i Europa och de nordiska länderna.

Moderata Ungdomsförbundet anser atl omfattande krigsmaterielexport är en nödvändig förutsättning för etl inhemskt försvar utformat efter våra behov och till rimliga kostnader. Samverkan med utländska tillverkare är en förutsättning för del svenska försvarels fortsatta tekniska utveckling. Förbundet anser alt kretsen av länder tillåtna för krigsmaterielexport kan ökas. Endast länder i vår närhet vars krigsmakter kan tänkas användas mol oss, länder i krig samt länder som kan tänkas använda svenska vapen för atl kränka den egna befolkningens mänskliga fri- och rättigheter bör undantas som möjliga importländer.

2 Styrningen av den svenska krigsmaterielexporten

2.1 Riskerna för vidareförsäljning av svensk krigsmateriel

Några remissinstanser kommenterar utredningens överväganden när del gäller riskerna för vidareförsäljning av svensk krigsmateriel.

KK menar atl försvarsmakterna av flera skäl har behov av atl göra sig av
med äldre brukbar materiel. Elt av skälen är atl materielen efter ell antal år g

oftast minskar i stridsvärde. Ny materiel med inbyggd högre teknologisk nivå Prop. 1987/88:154
minskar värdet hos äldre, enklare materiel. Bilaga 3

Mol denna bakgrund anser kollegiet all del inle år rimligt atl förbjuda vidareförsäljning av svensk krigsmateriel för all framlid, Ell sådant förbud hämmar den svenska vapenindustrins möjligheter alt exportera nya vapen och torde försvåra efterlevnaden av de svenska konlrollbeslämmelserna. I stället bör vidareförsäljning tillålas genom alt den svenska regeringen på förhand i samband med en affärsuppgörelses godkännande, gör en bedömning av för hur lång lid slutanvändarinlygel skall vara i kraft beroende på den typ av krigsmateriel frågan gäller. Tillåts vidareförsäljning på särskilda villkor bör mottagarlandets nationella exporlregler ligga till grund för tredjelandsförsåljningen på samma sätt som utredningen föreslår när del gäller samarbete mellan svenska och utländska krigsmaterielförelag. På så sätl erhålls större flexibilitet vid regeringens bedömning av krigsmaterielexportfrågor. Del är heller inte uteslutet all en större flexibilitet vad gäller lidsutdräklens omfattning kan medverka till större förståelse för de svenska kontrollbestämmelserna och därmed generellt sett öka förtroendet för svenska myndigheter hos mottagarländerna ävensom bevekelsegrunderna för den svenska säkerhetspolitiken.

Kollegiet erinrar vidare om atl vedertagna ursprungsregler bör lillåmpas när vidareförsäljning äger rum.

Ffy anser atl slutanvåndarintygen i förening med tilltro lill köparländer-nas vilja att motsvara säljarländernas förtroende är den bästa garanti som går alt erhålla. FFV tar upp frågan om export av sådana komponenter som saknar egen identitet och inte bidrar till alt höja de kompletta produkternas profil. FFV menar alt om sådana komponenter utnyttjas i mottagarländernas egna konstruktioner, de berörda länderna skall la ansvar för all de kompletta produkterna inte levereras lill oacceptabla länder. Förutsättningen härför är alt länderna i fråga har exporlbestämmelser och tillämpningar som inte avviker markant från de svenska.

Folkpartiels Kvinnoförbund anser i likhet med utredningen all om en köpare sviker förtroendet, defta måste påverka hans möjligheter atl få nya leveranser från Sverige. Vid otillåten vidareexport bör regeringen avbryta exporten allernalivi dra in tillverkningstillslåndel.

Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund anser all del klarare bör utsägas att en köpare, som i strid med slutanvändarinlyg sålt svensk krigsmateriel vidare, icke i fortsättningen får köpa vapen från Sverige. Samma uppfattning redovisar Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund.

Centerns Ungdomsförbund ser del som en självklarhet att alt export till länder varifrån del förekommer vidareexport i strid med slulförbrukningsin-lyg omedelbart skall stoppas.

2.2 Allmänna synpunkter rörande utredningens överväganden och förslag till Prop. 1987/88:154
ökad styrning av krigsmaterielexporten och effektivare kontroll av Bilaga 3

bestämmelsernas efterlevnad

Flertalet remissinstanser ställer sig bakom eller lämnar utan erinran utredningens överväganden och förslag når det gäller ökad styrning och effeklivare kontroll. Den remisskritik som framförs gäller i första hand förslagen rörande reglering av marknadsföringen, samarbete med andra länder samt revisorernas roll i kontrollarbetet.

JK tillhör de remissinstanser som inle har någon erinran mol de framlagda förslagen.

RA menar alt förslagen tillgodoser främsl det angelägna syftet att lagstiftningsvägen söka effektivisera kontrollen av efterlevnaden av de bestämmelser som reglerar krigsmaterielexporten.

RPS menar all gällande regler för krigsmaterielexporten redan i dag tillgodoser högt ställda krav men har ingen erinran mol de framlagda förslagen.

KK ställer sig lill övervägande delen positiv till de ändringsförslag som framförs i utredningen.

ÖB ullalar atl det är självklart all export/samarbete skall bedrivas inom ramen för gällande regler och författningar och menar åll utredningens förslag från dessa utgångspunkter synes lämpliga,

f/V/V ger uttryck ål uppfattningen alt utredningens förslag är lämpliga och väl underbyggda.

FOA konstaterar att förslagen synes rimligt avvägda ur rättssäkerhets- och effektivitetssynpunkt.

PRV lämnar dem ulan erinran.

Inle heller statens industriverk har någol all erinra mol utredningens bedömningar och förslag,

FFV anser all industrin måste kunna arbeta med lång framförhållning för atl i lid kunna möta kommande kundbehov och framhåller viklen av att den eventuellt erforderliga utökningen av exportkontrollen inte resulterar i en byråkrati som inle leder till målet ulan enbart försvårar industrins vällovliga ansträngningar.

Försvarsinduslriföreningen till vars yttrande Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund hänvisar, instämmer i utredningens allmänna bedömning alt de svenska reglerna för kontroll av krigsmaterielexporten redan nu tillgodoser högt ställda krav och betonar all den oro som för närvarande finns i debatten om vapenexporten ej får tillåtas påverka regelsystemet för den svenska försvarsmaterielexporten på elt sådant sätt atl del försvagar den svenska försvarsindustrin. Beslut om svensk försvarsmale-rielexport måsle ske med utgångspunkt från vad som ligger i Sveriges långsiktiga intressen.

Arbetsgivarföreningen SFO:s principiella inställning är atl myndigheternas
nuvarande konlroll av försvarsmaterielexporten är tillräcklig för atl motsva
ra de krav samhället kan ställa rned hänsyn till försvarsindustrins speciella
utvecklingsbelingelser. Del finns därför egentligen inle någon anledning all
förstärka en kontrollfunktion som fungerar på ell tillfredsställande säll. g.

Föreningen har dock samtidigt förståelse för att den senaste tidens misstan- Prop. 1987/88:154 kar om olovlig utförsel av försvarsmateriel reser krav på ökad kontroll och Bilaga 3 insyn från statsmakternas sida.

Kraven på en förstärkt kontrollapparat måste dock vägas mol försvarsindustrins villkor för sin fortsatta utveckling. Det vore olyckligt om kraven på kontroll drevs så långt alt del missgynnade de svenska förelagen på den inlernationella marknaden. Bl.a. skulle företagen kunna förlora möjligheten till elt internationellt tekniskt samarbete vilkel vore lill nackdel för den svenska försvarsindustrin.

RRV ifrågasätter huruvida utredningens förslag resulterar i en tillförlitlig konlroll från statens sida saml anför all det är svårt att från statens sida styra och kontrollera krigsmaterielexporten, därför atl utgångspunkterna för exporllillslånd bygger på svårförenliga villkor. De begränsningar i verksamhelen, som styrningen syftar till, torde av de berörda företagen uppfattas endast medföra uppoffringar och ge få eller inga fördelar. Exempelvis kan förelaget ha salsal slora resurser på förberedelser för affären. Företagel kan vid en utebliven affär bli klassificerat som en osäker leverantör. Faktorer som dessa kan i hög grad påverka sysselsättningen och framlida exporlmöj-iigheter.

Det anförda visar all del ställs speciella krav på statens tillsyn av och reglerna för vapenexport. För tillsynens del måsle en central punkt vara atl, utöver laglillsynen i del enskilda ärendet, inskärpa betydelsen av all de exporterande förelagen aktivt arbetar för alt lagstiftningens intentioner efterlevs. Del är, som utredningen också påpekar, inle möjligl atl med en rimlig resursinsats inrätta ell kontrollsystem som garanterar all staten kan följa varje enskild exporiaffär och varje steg i dessa affärer.

Nuvarande regler och kontrollsystem har inle medförl en effektiv lillsyn av vapenexporten. En anledning till della kan vara all man i lagstiftningen avstått från all generellt precisera del materiella innehållet i kontrollen och reglerna. I stället har man koncentrerat sig på all fastställa när och av vem som tillstånd skall ges och nar kontroll skall ske. Vilka bedömningskriterier som skall tillämpas fastställs av regeringen inför varje beslul. Utredningens förslag innebär främst att fler kontroller införs. RRV:s bedömning är atl ett genomförande av dessa förslag inle kommer atl förbättra tillförlitligheten i statens styrning och kontroll av krigsmaterielexporten i någon mera väsentlig grad.

Svea hovrän menar atl flera av utredningens förslag bör övervägas vidare saml atl ställning först bör tas till utredningen om krigsmaterielinspektionens organisation och all pågående utredning rörande tullens kontroll av krigsmaterielexporten och medborgarkommissionens granskning av exporten bör avvaktas.

Kammarrätten i Stockholm framhåller all krigsmaterielexporten är en
fråga av stor vikt från utrikespolitisk synpunkt och med tanke på dess
ekonomiska betydelse för de företag som berörs saml anser alt underlaget för
förslagen i betänkandet med hänsyn härtill framstår som tunt. Analysen av
problemen är sålunda föga djupgående. Detsamma gäller motiveringen lill
de förslag som läggs fram. Vidare gäller alt del på senare tid här i riket har
hänt myckel inom del aktuella området ulan alt det har vägts in i 97

7 Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 154

betänkandet. En vidare utredning behöver därför ske innan slutlig ställning Prop. 1987/88:154 tas. Härvid bör undersökas om de regleringar av förbudskaraklär, vilka Bilaga 3 betänkandet innehåller, låter sig förenas med den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

LO har i slorl inga invändningar all resa mol de framlagda förslagen och utgår från att statsmakterna noggrant kommer alt följa atl avsedda effekter uppnås med de åtgärder som införs och all ytterligare åtgärder kan bli aktuella om så bedöms nödvändigt.

TCO framhåller atl en ovillkorlig förutsättning för all försvarsmalerielex-port skall tillåtas år atl exporlfrågorna bedöms i etl utrikespolitiskt perspektiv och all del finns rimliga garantier för alt gällande regler för export efterlevs. De brister i sistnämnda hänseende som uppdagats under senare lid riskerar atl försvaga Sveriges internationella anseende och tilltron lill grunderna i vår säkerhetspolitik.

TCO tillstyrker i huvudsak utredningens förslag till alt förbättra efterlevnaden av krigsmalerielbeslämmelserna. TCO anser all de formella reglerna för krigsmalerielexporl i huvudsak är tillfyllest. Problemet ligger istället på tillämpnings- och kontrollplanel. Del finns därför starka skäl atl förändra tillämpningen av regelsystemet.

Folkpartiets Kvinnoförbund tillstyrker i huvudsak de förslag lill ökad konlroll som redovisas i belänkandet.

Samma uppfattning ger Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund uttryck ål.

Centerns Ungdomsförbund anser all alla förslagen i betänkandet är i rått riklning men aft de inte alls är tillräckliga för alt åsladkomma kontroll över den svenska vapenexporten. Förbundet menar också att en del av utredningens förslag mot bakgrund av den senasle tidens händelser framslår som ganska naiva saml all del inle hjälper all skärpa en lagstiftning om huvudproblemet är atl lagstiftningen inle följs och inte kan kontrolleras.

Moderata Ungdomsförbundet motsätter sig flera av utredningens förslag lill ytterligare regleringar.

2.2.1 Effektivare kontroll av bestämmelsernas efterlevnad

2.2.1.1 Intern företagskontroll

Flera remissinstanser har anfört synpunkter i fråga om de åsikter som redovisas i betänkandet angående förbättrad intern företagskoniroll.

Regionåklagarmyndigheten i Karlstad delar utredningens uppfattning atl det är viktigt atl försvarsindustriförelagen överväger sin administrativa organisation och sina styrsystem samt atl exportfrågor av betydelse behandlas i företagens styrelser.

KK har samma uppfattning som utredningen all en ökad intern förelags
kontroll bör anpassas lill olikheterna i verksamhetens omfattning och
inriktning hos de aktuella krigsmalerielförelagen. Där så är nödvändigt bör
företagen själva ompröva organisation och styrsystem för att vinna bättre
kontroll över exportverksamheten. 98

RRV menar atl samhällets kontroll bör övergå till atl främst värdera de Prop. 1987/88:154 exporterande förelagens system för iniernkontroll framför alt försöka följa Bdaga 3 varje enskild affär. Enligl RRV:s uppfattning medverkar inle utredningens konkreta förslag till alt förverkliga denna grundläggande princip. Förslagen är i första hand utformade för atl öka kontrollen i de enskilda affärerna i slället för atl bedöma förelagens syslem för intern konlroll. Insatserna föreslås vidare ulföras självständigt av flera olika myndigheter. Därigenom uteblir en samlad bedömning av företagens kontroll och efterievnad av lagen.

Skall internkontrollprincipen utnyttjas i tillsynen av krigsmaterielexporten behöver kontrollformerna utformas i enlighet härmed. Principen ställer speciella krav på hur tillsynen bedrivs och innebär atl tillsynsarbetet förskjuls från en komponenllillsyn, dvs. tillsyn av enskilda affärer, lill en syslemlill-syn. Syftet blir därmed all kontrollera om förelaget lever upp lill kraven i gällande regler för krigsmalerielexporl snarare än alt kontrollera den enskilda affären. Hur företagel hanterar krigsmalerielexporlfrågorna internt och vilken kontrollorganisalion man har byggt upp blir därmed centrala frågor atl ställa för tillsynen. Det blir viktigt att bedöma om förelagen har byggt upp en intern kontrollorganisalion som är frislående i förhållande till den verksamhel som skall kontrolleras. En jämförelse kan har göras med den interna ekonomiska kontrollen i företagen.

För alt internkonlrollen skall bli ändamålsenlig krävs atl slaten fastställer kraven på förelagens interna kontroll. Av reglerna måste framgå alt rutiner, ansvarsfördelning och organisation skall dokumenteras av förelagen. Utredningens förslag lill förbättrad utbildning och information, förslagom utökade rapporteringsruliner samt förslag om utökade skyldigheter för förelagen all lämna uppgifter om exporterad materiel och upplåtna tillverkningsrättigheler m.m. kan därvid arbetas in i riktlinjerna för företagens iniernkontroll.

Tillsynsmyndighetens bedömning av tillförlitligheten i företagens intern-kontroll måste verifieras genom konlroll av enskilda exporlaffärer. Vad RRV tidigare sagt om förelagens incitament alt följa gällande regler talar också för behovet av stickprovsvis kontroll av enskilda affärer.

Stockholms Handelskammare framhåller att i den mån regeringen ämnar utge detaljerade föreskrifter om den interna förelagskontrollen, dessa ges en sådan utformning alt hänsyn las lill i förelagen befintliga kontrollsystem för atl undvika dubbleringar.

Sveriges exportråd menar alt efterlevnaden av gällande regler bäst säkras genom ell förtroendefullt samarbete mellan myndigheter och företag.

FFV anför all man är beredd alt vidta erforderliga åtgärder för att försvåra överträdelser av gällande exporlregler och anser all en intern kontroll i väsentliga avseenden är effektivare än en myndighetskontroll. FFV har för egen del inom Ordnance, som är den del av koncernen som har den ojämförligt största krigsmaterielexporten, under de senasle åren utövat en viss internkontroll av exporlen. Kontrollen har nyligen formaliserals på så säll alt en intern instruktion utfärdats, enligt vilken befattningshavare inom olika områden har utsetts till "controllers". Kontrollsystemet upptar rutiner, rapporteringsvägar liksom föreskrifter om utbildning av berörda tjänstemän. Systemet är upplagt så alt koncernens inlernrevisor har den övergripande kontrollen om hand och rapporterar eventuella avvikelser lill koncernchefen.

Försvarsinduslriföreningen till vars yttrande Svenska Arbelsgivareföre- Prop. 1987/88:154 ningen och Sveriges Industriförbund hänvisar, anser atl del i första hand Bilaga 3 åvilar företagen själva all följa upp och kontrollera atl förelagen noga följer gällande bestämmelser.

Föreningen föreslår all förelagen var för sig upprättar etl kontrollsystem anpassat till olikheterna i förelagens verksamhel och alt resp. företags styrelse utser en ansvarig person för denna konlroll som anmäls lill KMI för detta uppdrag.

Även Arbetsgivarföreningen SFO anmäler likartade synpunkter. Föreningen anser således all del främsl är förelagens sak all se till all deras personal är insatt i gällande bestämmelser och atl kontrollera all bestämmelserna följs. Företagens ansvar bör förslärkas l.ex. genom atl etl kontrolluppdrag läggs på en person i ledande ställning i företaget, samlidigl som myndigheternas kontrollfunktion kan stärkas genom alt en bestämmelse i lagstiftningen införs enligt vilken företagen skall anmäla till KMI vem som har det interna kontrolluppdraget.

Moderata Ungdomsförbundet anför atl den senare tidens debatt om krigsmaterielexporten enligt dess förmenande inneburit alt företagen själva i egel intresse förbättrat sin kontroll och att denna ulveckling kan förväntas fortsätta.

Kammarrätten i Stockholm understryker i denna del att frågor om utbildning av anställda och om ändrade rapporteringsruliner inom förelagen avser interna angelägenheter som del självfallet ankommer på företagen atl lösa. Kammarrätten uttrycker förvåning över all utredningen tagit upp saken, särskilt som utredningen varken i elt betänkande eller annars kan ge direktiv för anställda.

2.2.1.2 Revisorernas förvaltningsrevision - sky Idighet för revisorerna an bestyrka uppgifter

Flertalet remissinstanser som uttalat sig är kritiska mot utredningens förslag all revisorerna skall vara skyldiga alt lill regeringen lämna en avskrift av revisionsberättelsen, om de har anmärkt på något som gäller krigsmaterielexporten saml att på begäran bestyrka uppgifter som företagen har all lämna.

100

RÅ har ingen erinran i sak mol alt förelagsrevisionen ges en sådan inriktning atl den kan tjäna som elt komplement lill myndigheternas kontrollverksamhet. RÅ menar all en gransknings- och rapporteringsplikl av della slag sannolikt kan ge betydande preventiva effekter. Den föreslagna lagtexten, 8§, bör dock kompletteras så atl därav framgår alt revisorn har skyldighet alt särskilt granska - icke blott anmäla - om bolaget handlat i strid med bestämmelserna i lagen, och om så visar sig vara fallet, göra anmärkning därom i revisionsberättelsen. En förutsällning för en ordning av angivet slag måsle dock vara all rapporteringsskyldigheten omgärdas med klara distinktioner. Det i lagförslaget angivna uttrycket "anmärkning av betydelse med avseende på bolagets verksamhel inom krigsmaterielområdet" synes inte vara tillräckligt konkretiserat för alt tillgodose della krav. Enligl RÅ:s mening synes från angivna utgångspunkt mera lämpligt all rapporterings-

skyldigheten begränsas till all avse rena regelöverträdelser. Prop. 1987/88:154

Regionåklagarniyndigheteni Karlstad anför att det krävs atl del råder elt Bilaga 3 förtroendefullt förhållande mellan revisorer och företrädare för företaget för all en revisor skall kunna fullgöra sill uppdrag. Skyldigheter för revisorn alt vidarebefordra uppgifter om missförhållanden i företaget till olika myndigheter är sällan ägnade all stärka detta förtroendeförhållande. Delvis kommer intresset av information i konflikl med intresset av alt del utförs goda förelagsrevisioner. Regionåklagarmyndigheten menar atl förslaget om rapporteringsskyldighet för revisorer därför inle är utan betänkligheter.

Svea hovrän ställer sig tveksam lill förslagen och menar att dessa innebär en långtgående utvidgning av begreppet förvaltningsrevision och all det starkt kan ifrågasättas om en revisor kan åläggas sådana uppgifter som utredningen föreslagit.

Kammarrätten i Stockholm anför all man i tidigare remissyttranden rörande revisorernas roll ställt sig negaliv lill atl uppgifter skall läggas på revisorerna utöver dem som de har enligl aktiebolagslagen (ABL). Allt eftersom de åläggs flera uppgifter som endasl syftar lill all tillgodose det allmännas intresse, uttunnas nämligen deras roll som förtroendemän för aktieägarna, förelaget, borgenärerna, de anställda och aklieköparna. Kammarrätten menar all della är en olycklig ulveckling som är ägnad alt rubba del väl balanserade systemet enligl ABL. Med hänsyn lill de speciella förhållanden inom krigsmaterielindustrin vill kammarrätten dock inte direkt motsätta sig förslaget i denna del.

Enligt kammarrättens mening kan del emellertid inle vara rimligt all revisorerna skulle ha all sända avskrift av revisionsberättelsen till regeringen innan berättelsen har blivit tillgänglig för aktieägarna. 1 delta hänseende bör förslaget förtydligas. Det kan inle heller gärna göras lill en absolut skyldighet för revisorerna all bestyrka vissa uppgifter (8 § andra stycket i förslaget). Situationer kan tänkas när revisorerna inle kan eller vill bestyrka begärda uppgifter, eftersom de inle kan kontrollera uppgifterna eller dessa är oriktiga. Lagtexten behöver med hänsyn härtill omformuleras. Vidare bör det av lagtexten klart framgå vem eller vilka som äger räll all begära etl bestyrkande.

KK avstyrker förslagen saml anför.

Del principiella resonemang som förs om revisorernas skyldighet atl i samband med förvaltningsrevision granska styrelsen och verkställande direktörens förvaltning, finns inget all erinra mol. Alt däremot i en speciallag ålägga revisorerna en särskild granskningsskyldighet vad beträffar eventuella åtgärder vidtagna av aktuella bolag i strid med gällande bestämmelser på krigsmaterielområdet, är dock ytterst tveksamt (8 § första slyckel). En förutsättning för all den föreslagna bestämmelsen skall få någon reell betydelse, är all revisorn har den nödvändiga kompetensen på krigsmaterielområdet för all kunna göra meningsfulla bedömningar. Sådan kompetens torde endasl förekomma i undanlagsfall. Den externa kontrollen av atl förelagen inle bryter mol bestämmelserna på detta område måste enligt kollegiets mening ligga på ansvariga myndigheter där den nödvändiga kompetensen också finns.

Givetvis kan det förekomma att revisorerna uppmärksammar uppenbara

101

överträdelser inom detta område. Bedömer revisorn atl överträdelsen i Prop. 1987/88:154

något avseende kan skada bolaget, skall revisorn självfallet uppmärksamma Bdaga 3

företagels ledning härpå. Är skadan som uppkommit av väsentlig betydelse

så skall revisorn givetvis göra anmärkning om detta i revisionsberättelsen.

Della följer av aktiebolagslagen 10 kap. 10 §. Man bör dock ha i minnet all

del primära ansvaret för bolagets information åvilar ledningen och inle

revisorn.

Atl i detta sammanhang göra jämförelser med revisorns särskilda gransknings- och rapporteringsskyldighet på skatteområdet, är inle meningsfullt. Kunskaper inom skatteområdet har sedan lång tid varil en del av revisorernas traditionella gransknings- och kompetensområde, Beskatlningsfrågor utgör en naturlig och integrerad del av de redovisnings- och förvaltningsfrågor som en revisor alllid har alt la ställning till. oberoende av bransch. Vid etl genomförande av de föreslagna ändringarna skulle med fog kunna hävdas all det inom etl flertal andra områden borde kunna ställas likartade krav på revisorerna. Exempel härpå utgör miljöskyddslagstiflningen. Della vore enligt kollegiet en orimlig och olycklig ulveckling.

Enligl kollegiets mening bör det åligga den kontrollerande myndigheten all på egel initiativ, antingen direkt från företagel eller från patent- och registreringsverket, införskaffa revisionsberättelser och årsredovisningar i samtliga aktuella bolag, oberoende av om anmärkning skett eller ej i revisionsberättelserna.

Bestämmelsen i 8 § andra slyckel måste också den starkt ifrågasättas. Alt generellt kräva att revisorn skall kunna åläggas att granska och intyga riktigheten av från företagel enligl 7 § lämnade uppgifter, är ell klart avsteg från hittillsvarande, gällande regler och praxis inom revisionsområdet. Denna bestämmelse är inte minsl olycklig med hänsyn lill atl revisorn kan åläggas atl uttala sig i frågor där han saknar kompelens. Kollegiet vill i della sammanhang hänvisa lill Föreningen Auktoriserade Revisorers FAR revisionskommittés publicerade uttalande (1983) angående "Revisorsintyg".

En förutsättning för att en bestämmelse av delta slag skall kunna bli verkningsfull, åi- alt den begränsas till frågor där revisorn har kompelens. Hur delta skall kunna lösas praktiskt fordrar dock ytterligare utredning. Även här bör uppmärksammas all del primära ansvaret för bolagels informalionsgivning åvilar ledningen och inte revisorerna. En annan ordning skulle utgöra elt klart avsteg från gällande rollfördelning.

Alt som i förfaltningsförslaget införa en särskild straffsanktion för revisorer är enligt kollegiets mening hell främmande (15 §). Den rådande ordningen torde vara fullt tillfredsslällande i detta avseende dels med hänsyn lill de sanktioner som kollegiets tillsynsutövning kan medföra, dels med hänsyn lill del skadeståndskrav som en revisor kan ådra sig. Dessutom bör man uppmärksamma de möjligheter, om än begränsade, som brottsbalken ger.

RRV menar all utredningens lagförslag ar oprecisl formulerade. Del
kommer därför att vara svårt för en revisor atl ulan alt analysera villkoren för
varje enskild affär bedöma om lagöverträdelse har skett och om denna
ekonomiskt skadar bolaget så alt den föranleder anmärkning i revisionsbe
rättelsen. 102

Utredningen jämför den föreslagna granskningen med den skallegransk- Prop. 1987/88:154 ning som ålagts revisorer. Revisorernas skallegranskning är emellertid väl Bilaga 3 preciserad i aktiebolagslagen (10 kap. 10 §). Dessutom tillhör skatlegransk-ning revisorns direkta kompetensområde, och redovisning av skatter ingår i de ekonomiadministrativa system som revisorn normall granskar.

RRV föreslår därför alt den allmänna kontrollen utförs av krigsmaterielinspektionen, som skall ha erforderlig kompelens alt bedöma krigsmaterielexporten. Om revisorerna skall tilldelas en kontrollerande roll, måsleden vara tydlig och knyta an lill revisorernas "naturliga" kompetens- och ansvarsområde som det definieras i aktiebolagslagen m.m. Införs internkontrollprincipen och utarbetas krav från statens sida på vad internkonlrollen skall omfatta, kan revisorerna eventuellt åläggas alt granska tillförlitligheten i företagens internkonlrollsyslem. En sådan granskning bör dock endasl ulföras efter särskild anmodan av KMI.

FFV har inga erinringar mot förslaget all förelagets revisorer skall vara skyldiga alt lill regeringen överlämna avskrift av revisionsberättelser som upptar anmärkning belräffande exporlbeslämmelsernas efterlevnad.

Försvarsindustriföreningen anser alt förelagens revisorer inle skall utnyttjas för kontrollen av förelagen. Till föreningens yltrande hänvisar Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund.

Stockholms Handelskammare ställer sig tveksam lill förslaget alt uppgifter som lämnas av förelagen på begäran skall styrkas av förelagens revisorer. Enligl handelskammarens mening finns del ingen anledning lill alt bolagens normala företrädare inle skall tillerkännas fullt förtroende och därmed följande ansvar når det gäller exporluppgifter. Utredningens analogier med bl.a. regionalstöd saknar enligt handelskammaren tillräcklig relevans inom della område.

Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR avstyrker såväl förslaget om alt revisorerna skall sända in revisionsberättelse till regeringen som förslaget atl revisorer skall vara skyldiga att bestyrka uppgifter från förelagen. Vad beträffar det sistnämnda förslaget menar föreningen dock atl syftet härmed borde kunna uppnås genom atl visst tillstånd villkoras av atl företagens uppgifter åtföljs av ell s.k. revisorsintyg, som dock inte bör begäras i frågor som ligger utanför auktoriserade revisorers naturliga kompetensområde. Föreningen avstyrker även atl revisorernas åliggande slraffsanktioneras på sätt utredningen föreslår saml anför.

Utredningens förslag till 8 § första stycket bygger på att revisorerna i sin förvaltningsrevision kan komina all iaktta överträdelser av lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel som är av sådan karaktär all de förorsakar företagel väsentlig ekonomisk skada.

I och för sig är utredningens resonemang teoretiskt riktigt. En förutsättning för all bestämmelsen skall ha någon effekt är dock all revisorerna typiskt sell påträffar sådana överträdelser vid en granskning som utförs enligt vederlagen god revisionssed. Såvitt föreningen kan finna behövs det för ändamålet kunskaper i krigsvetenskap, politisk geografi och kemi, för att blott nämna några centrala områden som ligger uppenbart utanför revisorernas naturliga kompetensområde. Det kan därför antagas att det endasl år i undanlagsfall som styrelsens och verkställande direktörens överträdelser av

103

bestämmelserna om krigsmaterielexport upptäcks av förelagels revisorer Prop. 1987/88:154 innan de kommil till tullens, KMI:s eller något annal kontrollorgans Bilaga 3 kännedom.

överträdelser som faktiskt upptäcks av revisorerna och som väsenlligl skadat företaget omnämns givetvis i revisionsberättelsen i enlighet med aktiebolagslagen 10 kap. 10 § tredje slyckel. Föreningen vill emellertid påpeka alt styrelsen och verkställande direktörens årsredovisning i normalfallet innehåller den viktigaste informationen om bolagets verksamhet och måste läsas tillsammans med revisionsberättelsen. Föreningen finner del närmast självklart alt det bör ingå i den offentliga tillsynen över krigsmaterielexporten atl årsredovisningar och revisionsberättelser från alla krigsma-terielexporlerande företag inhämtas, lämpligen av KMI. Enklast kan detta ske genom en stående beställning hos patent- och registreringsverket. Handlingarna kan med en rätt begränsad resursinsats genomgås av KMI, som därefter har atl avgöra vilka ytterligare kontrollinsatser som kan vara påkallade.

Atl härutöver föreskriva atl revisorerna i vissa fall skall sända in kopior av revisionsberättelserna direkt lill regeringen synes inle tjäna något ändamål.

I fråga om utredningens förslag till 8 § andra slyckel anför föreningen atl en revisor inle kan vara skyldig all bestyrka sådana uppgifter som han vid sin granskning funnit felaktiga.

Föreningen framhåller vidare all uppgiftsskyldighelen gentemot KMI och samhällets övriga tillsynsorgan på krigsmalerielexporlområdel måsle åvila styrelsen och verkställande direktören. Revisorernas uppgift är all, formellt på aktieägarnas uppdrag men i realilelen med ansvar mol alla bolagets intressenter, granska redovisningen och förvaltningen. Det skulle strida mol den grundläggande rollfördelningen i svensk associationsrätt alt ålägga revisorerna ell självständigt ansvar i en funktion som ingår i bolagels förvaltning. Föreningen avstyrker därför 8 § andra slyckel,

Å andra sidan är det förenligt med revisorsrollen alt, efter prövning i varje särskill fall av förutsättningarna från etisk synpunkt, utfärda intyg med bestyrkande innebörd ulöver vad som krävs enligl aktiebolagslagen.

Föreningen menar slutligen alt auktoriserade revisorers yrkesverksamhet är sanktionerad genom skadeståndsansvar och genom disciplinärt ansvar, dels inför kommerskollegium, dels inför föreningens disciplinnämnd. Endasl i speciella fall kan straffansvar enligl brottsbalken komma i fråga. Genom den föreslagna 15 § skulle ell dubbelt sanklionssyslem införas av en art som vid tidigare lagslifningsåigärder befunnits olämplig.

Svenska Metallarbetareförbundei, Statsanställdas Förbund, Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund och Folkpartiets Kvinnoförbund stöder uttryckligen utredningens förslag, medan Moderata Ungdomsförbundet molsäller sig dessa.

2.2.1.3 Tullverkets konlroll av exporten

104

RÅ delar utredningens uppfattning i fråga om generallullslyrelsens förslag alt komplettera lagen om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m. med en bestämmelse av innebörd all tullen vid konlroll av krigsmaterielexporten får tillämpa bevissäkringslagen på samma sätl som gäller vid skattekontroll.

Inte heller finner RÅ tillräckliga skäl föreligga för den av generaltullstyrel- Prop. 1987/88:154 sen föreslagna skyldigheten för förelagen all innan utförsel är aktuell, på Bilaga 3 tullmyndighetens begäran, lämna uppgifter om exporlen. I stället bör, som utredningen förordar, uppgiftsskyldighelen utformas som ett allmänl åliggande för företagen att redovisa handlingar rörande exportverksamheten till regeringen.

RÅ ställer sig positiv lill förslagen vad gäller förhandsanmälningar till tullmyndigheterna angående exporlsändningar och någon form av s.k. landningsinlyg. Dessa frågor bör som utredningen föreslagit, övervägas i samband med en översyn av utförselkontrollens administrativa rutiner.

K K delar utredningens synpunkter på de av generaltullslyrelsen framförda förslagen men vill varna för en utveckling där krigsmateriel alltmer belastas av administrativt krävande och dyrbara kontrollsystem som berör ullandel och vars effektivitet och värde kan ifrågasättas.

Kammarrätten i Stockhohn har inga invändningar mol vad utredningen anfört i denna del och framhåller, såvitt rör bevissäkringslagen, atl denna utsatts för stark kritik och för närvarande ses över.

Generaltullslyrelsen framhåller atl styrelsens förslag skall ses som en redovisning av länkbara åtgärder, som var och en för sig kan bidra till en förbättrad och säkrare kontrollverksamhet.

Såvitt rör styrelsens förslag all ge tullverket rätt alt tillämpa bevissäkrings-lagen vid kontroll av krigsmaterielexporten saml räll all la del av handlingar i god tid före utförsellillfället kan styrelsen godta utredningens slutsatser, om exportörerna genom föreskrift åläggs all lämna exporlanmälan (förhandsan-målan) i god tid före varje exporltillfälle. Härigenom får tullverket med tillämpning av 35 § tullagen ändå möjligheter atl hos exportör eller transport- och spedilionsförelag kontrollera riktigheten av lämnade uppgifter före inlastning eller i samband därmed eller på annal säll planera sin kontrollverksamhet.

ffV delar utredningens bedömning när del gäller utnyttjande av bevissäkringslagen samt möjligheter för tullverket att få ta del av företagens korrespondens.

I fråga om utnyttjande av s.k. landningsintyg anför FFV att sådana onekligen ger en försäkran om införlullning i mottagarlandet men utesluter naturligtvis inte en reexporl.

Däremot anser FFV det rimligt all exportörerna i så god lid som möjligt anmäler utförsel av krigsmateriel och menar all de säkerligen alllid har ambitionen atl göra så. Komplikationer som försvårar en sådan procedur inträffar dock ibland.

FFV vänder sig mot en ordning som skulle innebära en begränsning av antalet utförselorter, eftersom materielen oftast levereras fritt fabrik eller fob och den fördyring av transportkostnaderna som det skulle innebära alt endasl kunna utnyttja vissa angivna gränsorter skulle vara svårförståelig eller oacceptabel för köparen.

Också Försvarsinduslriföreningen. lill vars yttrande Svenska Arbetsgivare
föreningen och Sveriges Industriförbund hänvisar, delar utredningens kritis
ka synpunkter på generallullslyrelsens förslag och framhåller bl.a. all del
främst med hänsyn till kommersiell sekretess ej är acceptabelt all tullverket '"-•

får del av offerter, telex och skrivelser. Delta skulle också innebära en Prop. 1987/88:154 kontroll av företagens marknadsföring, som ej kan åvila tullmyndighet. Av Bilaga 3 samma skäl kan föreningen inle godta alt KMI regelmässigt lill tullverket översänder kopior på ansökningar om tillstånd för export.

I fråga om landningsinlyg anser föreningen alt sådana från svensk synpunkt kan ses som en logisk del av etl syslem med slutanvändarinlyg. Föreningen anser dock all landningsinlyg icke tillför någol ytterligare från kontrollsynpunkl. Om landningsintyg kommer lill användning bör dessa sändas till KMI och ej lill tullverket. Vissa kunder skulle med stor sannolikhet irriteras över all behöva förete både slutanvändarinlyg och landningsinlyg. För vapenbärare som l.ex. flygplan saknar landningsintyg hell relevans.

För alt kunna åsladkomma behandling ulan onödig tidsförlust skall den fysiska tullkontrollen utövas antingen av lullkonlrollanstall i säljarens närregion eller av lullanslall på ulförselorien. Köparen kräver ofta leverans enligt fob svensk hamn. Föreningen kan därför inte acceptera all antalet utförselorter begränsas jämfört med nuläget.

En avisering av planerad utförsel som utredningen föreslår är möjlig. En sådan avisering får emellertid ej förhindra förändringar som kan uppkomma i ett sent stadium av leveransen. Föreningen anser att avisering ej är nödvändig för reservdelar, för delar inom en aviserad serieleverans, för prototyper och demonstrationsutrustning saml för leveranser under etl visst värde.

Arbetsgivarföreningen SFO avstyrker, liksom utredningen, generallullslyrelsens förslag om utökad kontroll genom tillämpning av bevissäkringslagen. Del skulle medföra ökad byråkrati och effektiviserar inle myndigheternas kontrollfunktion. Förslaget om atl generaltullslyrelsen skall få la del av förelagens offerter, telex och andra skrivelser som rör deras leveranser är inle realistiskt. Sak samma gäller förslaget om atl KMI regelmässigt ska översända kopior på ansökningar om exporllillslånd lill tullverket. Förslaget skulle innebära intrång i de enskilda företagens integritet. Det leder i sin tur till atl deras möjligheter all göra sig gällande på försvarsmalerielmarknaden försämras högst avsevärt.

Föreningen har däremot inte någol all erinra mot förslaget all planerad utförsel av försvarsmateriel skall aviseras i förväg. Del är tvärtom rimligt under förutsållning atl del inle i alllför hög grad inkräktar på del handlingsutrymme som förelagen alltid behöver ha vid leveranser. Föreningen förutsätter vidare att någon avise ringsskyldighet inle skall föreligga för leveranser av reservdelar, för enskilda delar inom ramen för en serieleverans och inte heller för leveranser under ell visst värde.

Stockholms Handelskammare anser i likhet med utredningen atl land-ningscerlifikal i vissa fall skulle kunna vara ett värdefullt komplement lill slulförbrukarintyg. Enligl handelskammaren bör del vara krigsmaterielinspeklionen som skall avgöra när landningscerlifikal erfordras och också vara den slutliga mollagaren av ceriifikatei.

Elt syslem med förhandsanmålan lill tullmyndighet torde såsom utredningen föreslagit fordra elt dispensinslitul för atl bli praktiskt.hanterbarl.

106

Dessutom bör generella värdemässiga minimigränser för t.ex, reservdelsle- Prop. 1987/88:154
veranser utgöra dispensgrund. Bilaga 3

Handelskammaren kan inle biträda utredningens uppfattning alt det skulle vara angelägel all lullmyndighelerna får information om inlämnade ansökningar och beviljade tillstånd lill utförsel av krigsmateriel, i synnerhet som landningsintyg bör vara en handling som KMI skall infordra. Däremot skulle del möjligen finnas behov av rapportering från tullverket lill KMI för avstämning av uppgifter i exporllillslånd.

Sveriges exportråd nolerar med tillfredsställelse atl utredningen inte fordrar åtgärder som avser s.k. bevissäkring.

Svenska Metallarbetareförbundei anför i fråga om tullverkets medverkan i framtiden atl del är viktigt alt tullverkels roll noga analyseras. Utifrån perspektivet kontroll och efterlevnad år del bra med en ökad roll för tullverket. Utifrån perspektivet sekretess, affärshemligheter är tullverkets mer omfattande roll inle lika självklar. Förbundet anser all del är en båttre väg alt ge KMI mer resurser för ökad intern konlroll och insyn.

TCO ställer sig däremot tveksam lill om föreslagna förändringar av tullverkets roll i exporlfrågornas hantering skulle innebära några större förbättringar i kontrollhänseende.

Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund menar all generallullslyrelsens på praktiska erfarenheter baserade förslag till en bättre kontroll förts åt sidan alllför lättvindigt. I den mån de inte direkt avvisas som i fråga om bevissäkring och vissa skyldigheter all lämna uppgifter, förklarar sig utredningen vara "tveksam".

Enligl förbundels uppfattning är del anmärkningsvärt, alt utredningen då inle presenterat några alternativ lill tullens förslag. Speciellt förslaget atl begränsa antalet gränsorter för utförseln liksom rätlen all la del av vissa uppgifter förefaller klokt. Från utredningens sida saknas däremot konkreta förslag i detta strategiska avsnill.

Också Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund menar alt generallullslyrelsens förslag till skärpningar av kontrollen är viktiga och borde ha lett till konkreta förslag från utredningen.

Moderata Ungdomsförbundet instämmer i utredarens förslag och understryker vikten av alt vidmakthålla principen alt offentliga myndigheter skall Ulföra den förfaltningsreglerade kontrollen av krigsmalerielexporl.

2.2.1.4 Medverkan av de svenska utlandsmyndigheterna

Med avseende på utredningens överväganden att låta de svenska utlands
myndigheterna medverka vid kontrollen av alt exporlbestämmelserna efter
levs finner KK det inle meningsfullt alt få en sådan regelbunden och
institutionaliserad medverkan lill stånd, bl.a. därför all utlandsmyndigheter
na torde ha begränsade möjligheter att fullgöra en sådan uppgift. Det torde
vara en mycket känslig fråga för diplomater att söka utröna hur man i ■
stalioneringslandel disponerar krigsmateriel, menar KK. I enskilda fall
åligger det naturligtvis alltid svenska utlandsmyndigheter all vara myndighe
ter i Sverige behjälpliga i olika frågor.
Också Stockholms Handelskammare anför all den inle kan finna del 1*'

meningsfullt med elt generellt rapporteringssystem lill svenska ullandsmyn- Prop. 1987/88:154 digheter vad gäller ansökningar och tillstånd. Della är dock elt kontrollin- Bilaga 3 slrumenl som skulle kunna användas i enskilda fall eller länder.

FFV finner en medverkan av svenska utlandsmyndigheter mindre lämplig saml anser alt dessa i allmänhet inte har kunskaper och resurser all ulföra en kontroll i mottagarlandet. En sådan kan på sina håll förväntas bli betraktad som oförenlig med den verksamhet som är normal för myndigheten i fråga.

Försvarsindustriföreningen, lill vars yttrande Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund hänvisar, menar all del inte är lämpligt atl med fasla rutiner involvera svenska utlandsmyndigheter. En utökad konlroll skulle enligl föreningen av köparlandet kunna uppfattas som inblandning i landels inre angelägenheter.

Folkpartiets Kvinnoförbund liksom Moderata Ungdomsförbundet stödjer utredningens förslag.

2.2.1.5 Ökad sky Idighet för företagen atl lämna uppgifter om exportverksamheten

Regionåklagarmyndigheten i Karlstad uttalar all del är av avgörande belydelse all regeringen vid tillståndsprövningen tillförsäkras etl fullständigt beslutsunderlag, vilket förutsätter en utökad uppgiflsskyldighel från företagens sida.

I fråga om förslaget om införandet av en uppgiflsskyldighel för den som erhållit exporllillslånd eller tillstånd alt ulom riket upplåta eller överlåta rätt all tillverka krigsmateriel menar åklagarmyndigheten alt utredningen inle på elt tillräckligt sått klargjort huruvida del överhuvudtaget föreligger behov av en lagregel med sådant innehåll.

Svea hovrätt delar utredningens mening atl del behövs en konlroll som ger kontrollmyndigheten en ökad insyn i exportverksamheten saml alt kontroll-bestämmelserna i lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. bör utsträckas alt gälla även när exporllillslånd beviljats.

Generallullstyrelsen framhåller atl del år av slor vikt alt tullverket får tillgång till uppgifter om exporterad materiel i den del som är av belydelse för verkels kontrollinsatser.

Slatens industriverk menar atl en utökad uppgiftsskyldighet med förbättrade kunskaper, ändrade rapporteringsruliner m.m. hos förelagen inle bör bli betungande.

FFV har inget att erinra mol den föreslagna skyldigheten atl lämna uppgifter om krigsmaterielexporten och om upplåtna tillverkningsrättigheter. Sådana uppgifter lämnas i viss mån redan nu.

Företagens Uppgiftslämnardelegalion, till vars yttrande Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund hänvisar, menar atl det krävs atl uppgiftsskyldighelen i sin helhet lagregleras i det fall det är nödvändigt att utöka underlaget för kontrollen.

Enligl delegationens mening kan det inle anses befogal atl regeringen ges
en rätt all från lid till annan bestämma vilka uppgifter som är relevanta för
tillsynen. Mot bakgrund av den känslighet som frågor om utförsel av
krigsmateriel har saml behovet av en stabil och varaktig ordning om vilka '08

rättigheter som skall finnas, bör del däremot av lagen entydigt framgå vilka Prop. 1987/88:154 de olika uppgifterna är som vid varje, affärshändelse skall lämnas lill Bdaga 3 krigsmaterielinspektionen.

De uppgifter som därvid lämnas skall kvitteras av inspektionen, dvs. inspektionen skall genom en ämbetsskrivelse lill företaget bekräfta att uppgifterna mottagits. Vidare skall vid uppgiflsöverförandel entydigt framgå vilken sekretess som gäller för uppgiften i fråga. För sekretessen krävs därvid alt en gradering görs. Vissa uppgifter som har samband med totalförsvaret måste överföras, sekrelessbeläggas och hanleras hos inspektionen enligl bestämmelserna i 2 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100). För de uppgifter som har en lägre sekretessgrad bör företaget i förväg veta vid vilka förhållanden uppgifter kan få lämnas ul. Uppgifter som ej omfattas av sekretesslagens undanlagsbestämmelser från offentlighetsprincipen skall också anges.

Genom den angivna ordningen skapas klarhet om hur uppgifterna skall överföras och hur de behandlas hos krigsmaterielinspektionen. Detta är lill gagn för relationerna mellan förelagen och inspektionen som en offentlig tillsynsmyndighet.

Det bör också åligga inspektionen all lill företaget meddela om de lämnade uppgifterna föranleder någon åtgärd eller ej.

Moderata Ungdomsförbundet instämmer i utredarens förslag avseende uppgiflsskyldighel endast avseende exporterad materiel och upplåtna eller överlåtna tillverkningsrättigheler. Utlämnande av mer allmänna uppgifter avseende exportverksamheten kan försämra företagens konkurrenskraft och innebär inte minsl en ökad adminislraliv börda. En generell skyldighet all lämna uppgifter är främmande för svensk rätlslradilion och företagens och de enskildas förhållande till myndigheter.

2.2.1.6 Tillsyn över försvarsindustrins marknadsföring utomlands

JK delar utredningsmannens uppfattning all del inle kan anses ändamålsenligt att införa nägon allmän tillståndsprövning i fråga om försvarsindustrins marknadsföring utomlands. En lämplig ordning synes vara att såsom utredningsmannen föreslår företagen åläggs all lill regeringen redovisa sin planering av marknadsföringen utomlands och atl regeringen ges räll alt förbjuda vissa marknadsföringsåtgärder.

RÅ, som framhåller att han är medveten om svårigheterna att på detta område lagstiftningsvägen genomföra en tillräckligt effektiv kontroll, vill inte motsätta sig förslaget i denna del, som bör kunna ge vissa möjligheter alt ingripa på ett betydligt tidigare stadium än som nu är fallet.

Regionåklagarmyndigheten i Karlstad framhåller att den svenska försvars
industrin är verksam på en utlandsmarknad präglad av hård internationell
konkurrens. Vilka länder som svensk export kan ske lill är föremål för
fortlöpande politiska ställningstaganden. Del är naturligt atl förelagen gör
en viss förhandsbedömning och introducerar sig på marknader där läget är
sådant atl exporllillslånd kan förväntas inom en inle alllför avlägsen framlid.
Likaså alt åtgärder vidtas för all behålla marknadsandelar i stater som man
upplever endast tillfälligt är undantagna från export. All investera i
marknadsföringsåtgärder eller träffa avlal om försäljning i länder som under 109

överskådlig lid inte kan komma i fråga försvensk krigsmaterielexport måsle Prop. 1987/88:154 tillhöra ovanlighelerna. På detta liksom andra områden torde marknaden ha Bilaga 3 förmåga all anpassa sig lill politiska realiteter. Utredningens förslag vad avser kontroll av marknadsföring och liknande åtgärder kan knappast tillföra exportkontrollen något av värde. Risk föreligger snarare atl företagens utlandsverksamhet onödigt försvåras.

KK delar utredningens uppfattning all del i vissa situationer kan föreligga behov av all direkt påverka förelagens marknadsföring. Därför borde enligl kollegiets mening liksom i flera andra industriländer även marknadsföringen av krigsmateriel generellt sett omfattas av tillsynsverksamheten och i känsliga fall underställas regeringen för prövning så all förelagen eller dessas ullandsbolag och agenter inle bearbetar marknader som är olämpliga för krigsmaterielexport ur den svenska regeringens synvinkel. På vilket sätl kontrollen av marknadsföringen skall utformas har kollegiet dock inga synpunkter på.

Mol bakgrund av säkerhetsproblemen vid export av avancerad teknologi och materiel framhåller FMV all samråd med verkel alllid måsle inhämtas innan industrin börjar marknadsföra en av FMV beställd produkt i samma eller liknande utförande. FMV menar all den orientering som enligl förslaget skall lämnas lill regeringen i hög grad gäller även materielverket.

/?RVmenar alt tillstånd för marknadsföring kan behövas. Kontrollen kan i någon mån minska den osäkerhet som rått om villkoren för marknadsföring utomlands. För atl åtgärderna skall få effekt krävs dock atl kriterierna preciseras för när lillslånd kan ges. En tillståndsprövning för marknadsföring skulle kunna medföra atl kontrollen och tillståndsgivningen i senare led kan förenklas.

För att minska risken för överträdelser är det viktigt atl kriterier utarbetas '

för när elt givet tillstånd för marknadsföring inte kan följas av etl tillstånd alt fullfölja ell preliminärt tecknat kontrakt. RRV föreslår alt sådana kompletterande regler utarbetas.

Svea hovrän anser att förslaget bör övervägas vidare, varvid särskill måsle beaktas frågan i vad mån den diskussion och förhandsgranskning som utredningen förutsätter kan komma i strid med den grundlagsfästa yltrande-och tryckfriheten.

Kammarrätten i Stockholm menar alt förslaget är vidlyftigt och saknar fasla konturer. Bl.a. gäller all begreppen "marknadsföring" och "liknande åtgärder vidlas" är alllför vaga och vidsträckta för att ge erforderlig ledning för hur långt regleringen sträcker sig. Ell minimikrav måste vara atl, innan ell förslag som innebär åligganden för enskilda läggs fram. sakfrågan analyseras noga så alt förslaget till lösningar får en rimlig avgränsning och kan uttryckas i precisa regler. En precisering mäste alltså ske och analysen tydligt redovisas i motiven.

FFV anser all del även i fortsättningen bör vara industrins ansvar all ge marknadsföringen en räll omfattning och alt inte välja olämpliga medel. FFV menar all klarare förhandsultalanden därvid skulle vara lill god ledning för företagen.

FFV framhåller även atl företagen redan nu rådgör med KMI. FFV håller dessutom KMI löpande ä jour med de länder och produkter som omfattas av

marknadsföringen. Del av FFV föreslagna arrangemanget med en företags- Prop. 1987/88:154 intern kontroll bör kunna ges ansvaret atl förhindra olämpliga marknadsfö- Bilaga 3 ringsålgårder. Om export av krigsmateriel tillåts, måste berörd industri få arbeta på marknadens villkor.

Försvarsindustriföreningen betonar atl det redan i dag sker en redovisning till KMI om planerade marknadsaktivileler och offertarbelen. Förelagen håller KMI orienterad om vilka marknader de avser bearbeta. Marknadsföring år förelagens ansvar. Förelagen bedriver kommersiell verksamhel och del ligger därför i eget intresse all ej salsa resurser på marknadsföring i länder dit de ej kan förväntas få exporllillslånd.

Om handläggningen formaliseras enligl utredningens förslag kan kräver komma från företagen alt få någon form av svar från regeringen. Detta kan i så fall innebära alt KMI tvingas uttala sig om länder och export åratal innan export kan bli aktuell, eller uttala sig om länder som över huvud tagel inle blir aktuella.

Alt bygga upp marknader och knyta nya marknadskonlakler lar lång lid. Långsiktigheten i marknadsföringen år därför av slor belydelse.

Marknadsplaneringen utgör affärshemligheter i varje företag. Konkurrenter skall inte kunna få tillgång lill uppgifter om den. Detta innebär all KMI, om sådana uppgifter kommer alt infordras, måsle kunna garantera atl allt underlag även i fortsättningen behandlas enligl sekrelssslagen så all del inle kan bli tillgängligt som allmän information.

Föreningen kan acceptera atl förelagen skall redovisa sin planering av marknadsföringen till KMI. Denna redovisning bör ske genom regelbundna möten mellan företagen och KMI.

Del liggger sedan i förelagens eget intresse atl agera i enlighet med de synpunkter som därvid framförs från KMI. All formalisera detta med regeringsbeslut om förbud mot vissa marknadsföringsåtgärder är därför icke nödvändigt.

Föreningen anser alt utställningar och liknande aktiviteter i princip bör vara undantagna från myndighetsprövning. En utställning i ell land vänder sig sällan enbart till detta land ulan lill en hel region eller lill den totala marknaden för produkten i fråga. Det måste åvila förelagen all själva bedöma vilka utställningar de vill della i.

Företagens Uppgiftslämnardelegalion avstyrker förslaget om uppgiflsskyldighel i fråga om planeringen av marknadsföringen med hänsyn dels lill den legala svårigheten alt avgränsa frågan om vad som år atl anse som planer för marknadsföringen, dels lill atl ell sådant åliggande får anses tveksamt från konstitutionell synpunkt.

Delegationen anför därvid alt en sådan lagstiftning oberoende av vissa
händelser som förevarit måsle bedömas objektivt och sakligt. Det finns
redan andra generella lagregler om marknadsföring. Elt yllerligare ingrepp i
elt förelags rätt all marknadsföra sina produkter, får enligt delegationens
bedömning anses tveksam med hånsyn till regeringsformens hinder mot
undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. Skälet är atl
uppgiflsskyldighetens praktiska utformning inle leder till någon annan
slutsats än all företagen lill inspektionen måste överlämna brev och annal
material som visar marknadsföringsåtgärden. Dessa - lösryckta ur sitt m

sammanhang - kan ge en annan bild av åtgärden än den som blir fallet då Prop. 1987/88:154

marknadsföringen är avslutad. Ell förbud mol forlsall marknadsföring i elt Bilaga 3

sådant läge kan därför skapa svårigheter av elt sådant slag all den tillåtna

exporten hotas och förelagens möjligheter atl upprätthålla en - även för

svenskt försvar - nödvändig leknisk utveckling riskeras. Den avancerade

teknik som finns inom delta område kräver inte sällan kontakter och avlal

med utländska leverantörer och/eller samarbetsparlners. Uppgifter om

marknadsföringen som t.ex. berör sådana avlal kommer all innebära all de

utländska företagen väljer andra kunder/samarbetsparlners ån de svenska.

Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund, som hänvisar till Försvarsinduslriföreningens och Förelagens Uppgiflslämnardelega-tions yttranden, motsätter sig utredningens förslag om anmälan av marknadsföringsinsatser. Skälet härför är atl del är orimligt atl företagen i ell tidigt och ofta känsligt skede skall tvingas lämna ifrån sig uppgifter om sin långsikliga inriktning. Dessa uppgifter år kommersiella hemligheter. Särskill allvarligt är delta förhållande om produkterna är framtagna i samarbete med utländska tillverkare. En sådan ordning kan skada förtroendet för svenska företag, som därmed löper risken alt betraktas som osäkra samarbetsparlners.

Det är olönsamt alt driva marknadsföring, som syftar till försäljning mot länder dit exportlillstånd verkar uteslutna. Delta är en kommersiell bedömning, som förelagen själva torde vara bäst skickade all göra.

Den erforderliga kontrollen över exporten kan utövas fr.o.m. den fas marknadsföring övergår lill affärsverksamhet, l.ex. anbudslämnande.

Utredningens förslag i denna del bidrar enligl organisationerna inte lill att målen för kontrollen av krigsmaterielexporten uppnås utan tillför endast lagstiftningen onödiga regler och byråkrati.

Arbetsgivarföreningen SFO är ense med utredningen om alt det är rimligt alt företagen ska redovisa sina planerade marknadsföringsakliviieler lill KMI. Så sker också f.n. via informella kontakter och det finns inle någon anledning att ändra på de rutiner som etablerats mellan försvarsindustrin och KMI. Det ligger dessutom i industrins egel intresse all della samrådsförfarande fungerar på etl bra sätt för bägge parter. Del är därför varken nödvändigt eller önskvärt att formalisera dessa kontakter genom regeringsbeslut som utredningen vill. Förbundet menar också atl det genom intern konlroll bör vara möjligt atl förhindra olämpliga marknadsföringsakliviieler.

Utställningar och liknande aktiviteter bör undantas helt och hållet från myndigheternas konlroll. Eftersom det här är fråga om allmänna marknadsföringsåtgärder som inte vänder sig till bara ell land ulan lill den totala marknaden för den produkt del gäller bör företagen själva få bedöma vilka utställningar och andra aktiviteter de vill delta i. Marknadsföring är företagens ansvar. Det år orimligt all de skulle salsa marknadsföringsresurser i länder till vilka de sedan inte skulle få exporttillstånd. Det ligger därför i förelagens intresse atl upprätthålla goda informella kontakter med KMI också i dessa avseenden.

Stockholms Handelskammare menar atl del ligger i varje förelags egel
intresse atl inle investera i marknadsföring som inle kan leda lill försäljning, ' '2

Enligt handelskammarens mening bör del vara fullt tillräckligt atl KMI har Prop. 1987/88:154 en lillsyn och möjligheter atl i enskilda fall förbjuda vissa marknadsföringsål- Bilaga 3 gärder. Handelskammaren anser dock alt utredningens förslag om redovisning av förelagens planering av marknadsföring utomlands skulle innebära en alltför omfattande uppgiflsskyldighel med ringa värde. Della uppgiftslämnande kan också bli svårt atl hanlera för KMI i fall som rör långsiktiga marknadsåtgärder där export i elt kortare perspektiv inle är förenlig med exporlbestämmelserna. Eftersom kretsen av förelag som exporterar krigsmateriel är så snäv bör en förstärkning av K.MI inriktas på fördjupad dialog med förelagen och inle en omfångsrik uppgiflsinsamling.

Sveriges exportråd anser alt tillsynen över marknadsföringen utomlands även i fortsättningen bör kunna ske på samma informella sätl som hittills. Marknadsföringen måste ofta ske på myckel lång sikl. Också mot bakgrund av osäkerheten om den inlernationella utvecklingen skulle en mera detaljerad och formaliserad lillsyn bli mycket vansklig att tillämpa. Dessutom är marknadsföringskostnaderna numera så höga alt del ligger i förelagens eget intresse all inle salsa på orealistiska marknader.

En väsenlligl medel för förelagen all göra sig gällande i den hårdnande internationella konkurrensen år deltagandel i inlernationella mässor och utställningar. Dessa är ibland inriktade på en geografisk region. Del vore emellertid olyckligt om svenska förelags medverkan begränsades i sådana fall där ell eller annal land inom regionen bedöms olämpligt för svensk marknadsföring. Mässorna och utställningarna är ofta av allmän karaklär och ett sätt att stödja närvaron på marknaderna på mycket lång sikt. Deltagande bör därför inle uppfattas som indikation på all utförsellillstånd kan påräknas för alla länder i regionen.

Moderata Ungdomsförbundet motsätter sig utredarens förslag och föreslår all regeringen årligen publicerar en lista övei tillåtna länder resp. tillåten lyp av materiel. Exempelvis luftvärnsrobotar och andra rent defensiva vapensystem torde kunna säljas lill alla länder utom lill dem som kan förväntas nyttja dessa mot svenska siridsfordon eller svenskt flyg.

2.2.1.7 Uppgiftsskyldighet ifråga om hel- eller delägarskap i utländska bolag inom krigsmaterielområdet

Flertalet remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har ingen erinran mot utredningens förslag. Moderata Ungdomsförbundet mctsätler sig dock förslaget.

Kammarrätten i Stockholm anser all förslaget är långtgående och oprecisl Prop. 1987/88:154
samt förutsätter ingående överväganden innan ställning kan las. Bilaga 3

KK finner utredningens överväganden rimliga och instämmer i förslaget till regler för handläggningen av inlernationelll samarbete på krigsmaterielområdet, men vill mot bakgrund av handelspolitiska överväganden betona vikten av att internationella samarbetsprojekt inte förenas med en skyldighet till alltför omfattande uppgiftslämnande t.ex. beträffande samarbetets utveckling, någol som skulle kunna belasta de internationella förbindelserna till men även för andra och framtida civila samarbelsprojeki över gränserna.

FOA menar att utredningens förslag till reglering av samarbetet bör ge en god bas för en långsiktig planering och utveckling av samarbelsformerna.

RRV anser all del är väsentligt atl generella kriterier utarbetas för när samarbetsavtal kan godkännas av regeringen. Det är också viktigt menar RRV att kriterier utarbetas för under vilka premisser ett preliminärt ingånget samarbelsavtal inle kan få regeringens tillstånd alt fullföljas.

fFV delar utredningens bedömningar och förslag men vill framhålla vikten av att utlandssamarbete inte omgärdas av bestämmelser som i alltför hög grad riskerar att avskräcka eventuella samarbetsparlners. Regeringens handläggning av sådana ärenden måsle vidare ske ulan tidsutdräkt. FFV har förståelse för alt projekt i samarbete med förelag i länder med en markant annoriunda syn på krigsmaterielexport måste granskas synnerligen noga. Svensk industri torde emellertid till övervägande delen ha samarbete med länder som har likartad syn (l.ex. de nordiska länderna, Schweiz, Västtyskland, Nederländerna, Storbritannien).

En viktig förutsättning för atl etl utländskt företag skall gå in i ett samarbete med ett förelag i elt annat land är att hinder inle lägges i vägen för eventuell export till tredje land. Lösningen på detta problem kan ligga i all respektive land exporterar den färdigutvecklade produkten efter sitt egel lands regler, vilket förutsätter en komplett tillverkning på båda håll. En sådan uppdelning drar emellertid inle nytta av specialiseringens fördelar. Därför måsle svenska förelag enligt FFV:s uppfattning få tillstånd atl förse sina samarbetsparlners med detaljer, reservdelar och komponenter, även om de är avsedda att ingå i produkter, ämnade för export till länder, som inte är acceptabla enligt svenska regler.

Försvarsindustriföreningen, lill vars yltrande Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund hänvisar, anser atl det är mycket betydelsefullt att regeringen, i samband med att en samarbelsöverenskom-melse med elt annat land prövas, beslutar om all gemensamt utvecklade produkter får exporteras enligl respektive lands regler och anför alt i den mån etablerandet av sådant samarbete förutsätter eller underlättas av atl de gemensamt utvecklade produkterna kan exporteras av båda parter enligl respektive lands lagar, förelagen skall kunna ansöka om prövning av regeringen av innehållet i samarbetsöverenskommelsen.

Prövning av frågor om export lill tredje land bör således ske i samband med
atl regeringen granskar överenskommelsen. Föreningen vill framhålla
betydelsen av att det i den kommande lagtexten klart framgår all regeringen
efter prövning av överenskommelsen skall kunna besluta all gemensamt 114

utvecklade eller tillverkade produkter får exporteras enligl respektive lands Prop. 1987/88:154
nationella regler. Bilaga 3

Föreningen vill också framhålla att om inle denna möjlighet lill samarbetsavtal skapas kommer della all få allvarliga konsekvenser för vår möjlighet all bibehålla vår nuvarande höga teknologiska nivå. Frågan om krav på slutanvändarinlyg vid denna lyp av samarbete bör bedömas mol denna bakgrund.

Föreningen förulsälter vidare all en överenskommelse om gemensam ulveckling av produkter för enbart den svenska marknaden eller för export enbart från Sverige inte skall behöva granskas av regeringen.

Arbetsgivarföreningen SFO tillstyrker i princip utredningens förslag om alt regeringen skall godkänna samarbelsavtal med utländska förelag. Utlands-samarbetet får dock inle omgärdas av bestämmelser som avskräcker eventuella samarbetsparlners. Del är också angelägel alt regeringens handläggning av sådana ärenden kan ske snabbi och effektivt.

En annan viktig förutsättning år all regeringen efter prövning av ell samarbelsavtal skall kunna besluta all gemensamt utvecklade eller tillverkade produkter får exporteras enligt respektive lands nationella lagstiftning. Kan svensk försvarsindustri inte ingå samarbelsavtal med den förutsättningen blir det svårt atl kunna della i internationella utvecklingsprogram. Det får i så fall förödande konsekvenser för de svenska förelagen som omöjligt kan hänga med i den snabba tekniska ulvecklingen ulan internationella kontakter.

Föreningen förutsätter vidare alt en överenskommelse med utländsk industri om gemensam ulveckling av produkter för den svenska marknaden inte ska behöva granskas av regeringen.

Stockholms Handelskammare betonar svårigheten all i elt enskilt fall bedöma vad som kan anses utgöra acceptabla exporlregler ur svensk synvinkel samt menar atl delta undantag från huvudregeln all godkänna utländska exportregler helt bör utgå eller preciseras med atl del avser samarbeten som uppenbart tillkommit för all kringä den svenska tillämpningen av krigsmalerielexporireglerna.

Svenska Metallarbetareförbundet pekar på svårigheterna alt skapa generella föreskrifter för samarbelsformerna saml betonar viklen av alt ulvecklingen på samarbelsområdet följs med uppmärksamhet.

Statsanställdas Förbund liksom TCO tillstyrker utredningens förslag,

Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund menar att utredningen i fråga om samverkansöverenskommelser ger anledning lill oro belräffande möjligheterna att förverkliga intentionerna i den nuvarande vapenexporllagsliftningen saml menar atl del därvid finns två huvudvägar alt välja mellan, nämligen antingen så all man genom komplellerande lagstiftning söker täppa lill de nya kryphål som riskerar all uppslå eller så atl man prutar på den nuvarande lagslifningens ambitioner genom all luckra upp de stränga kraven på svensk konlroll av vapenexporten.

Förbundet anser, all utredningen har vall den senare vägen, ett val som
förbundet inle kan stödja. Ullandssamarbele i produktutveckling och
vapenlillverkning pä av utredningen föreslagna villkor kan systematiskt
komma att utnyttjas för atl kringgå svensk vapenexporllagsliftning och sälla ''5

den ur spel. Erfarenheter från andra länders samarbete, t.ex. mellan Prop. 1987/88:154
Västtyskland och Frankrike, talar sitt entydiga språk i det avseendet. Bilaga 3

Dessutom är det lätt atl se hur liberalare regler eller inga regler alls kan leda till att samarbete för internationell vapenexport i stället för teknisk samutveckling blir drivkraften bakom samarbelsprojeki.

Förbundet kan aldrig acceptera regler för vapenexport som kommit till av sysselsätlningsskäl. En insikt om risken för förlorade svenska arbetstillfällen skymtar i utredningens formulering om att "en fördelning av tillverkningen som innebär slulmonlering hos båda förelagen kan komma alt kräva en export på i huvudsak samma villkor av de gemensamt utvecklade produkterna''. I klartext betyder detta atl Sverige av sysselsätlningsskäl ger upp sin principiellt restriktiva exporlpolitik.

Utredningen hävdar alt i de fall etl samarbelsavtal godkänts med elt företag i ett land som har en med Sverige likartad syn på krigsmaterielexport (dvs. ej "likartad restriktiv lagstiftning") skall ingen svensk prövning behöva ske av villkoren för samarbelslandets eventuella export. Inte heller anser man det nödvändigt atl kräva slutanvändarinlyg enligt nuvarande ordning.

Enligl förbundels uppfattning tjänar utredningens modell inle syftet all begränsa vapenexporten. Enligl de nuvarande riktlinjerna bör tillstånd inte beviljas för export till stat som är i väpnad konflikl med annan stal (oavsett om krigsförklaring har avgells eller ej), eller som är invecklad i en internationell konflikt, som kan befaras leda lill en väpnad konflikl, eller som har inre väpnade oroligheter, eller som kan komma att använda malerielen för att undertrycka mänskliga rättigheter.

Enligt förbundets uppfattning ger utredningens förslag om samproduktionsvillkor inte ens nödtorftiga garantier för atl lagstiftningens intentioner förverkligas. Därmed ges inle heller några garantier för all med svensk medverkan utvecklade vapen inle aktivt brukas i krig och väpnade konflikter eller inle används för atl förtrycka mänskliga rättigheter. Utredningens förslag innebär nämligen, alt Sverige avhänder sig rätlen atl från fall till fall avgöra om vapenexport alls skall ske lill visst "gråzonsland".

Redan under nuvarande förhållanden har exportlillstånd givils till länder där det varit myckel diskutabelt om de borde ha fåll köpa vapen från Sverige. Det kan på goda grunder befaras, att regeringar i "länder med likartad syn på vapenexport" knappast lever upp ens lill hittillsvarande svenska praxis. De politiska bedömningarna av verkligheten tenderar nämligen alt i många fall skilja sig åt.

Förbundet avstyrker därför bestämt den uppluckring av den nuvarande vapenexporllagsliftningen som utredningens förslag i fråga om samproduktion innebär. I stället bör åtgärder vidtas för att även gemensamt utvecklad och tillverkad krigsmateriel omfattas av den svenska exportlagstiflningens villkor. Förbundet menar, atl regeringen i samband med varje prövning av lillslånd för samarbelsavtal måsle skapa garantier för att svensk vapenexporllagsliftning tillämpas,

Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund vänder sig bestämt emot en
liberalisering av reglerna för samarbete och export av samproducerade
vapen: Det är oacceptabelt att Sverige skall kunna delta i vapenprojekt som
andra länder sedan säljer vidare utan svensk möjlighet alt påverka och i strid 1 '6

med svensk lagstiftning. Detta skulle dessutom systematiskt kunna utnyttjas Prop. 1987/88:154
av vissa företag. Bilaga 3

Sveriges Kristna Socialdemokratiska Förbund - Broderskapsrörelsen delar utredningens uppfattning alt varje samarbetsavtal som avser gemensam ulveckling eller tillverkning bör göras till föremål för regeringens prövning.

Av detta är förbundet emellertid inte berett alt dra samma slutsats som försvarskommiltén: att vid samarbete med länder som har en med Sverige "likartad syn" på vapenexport skulle någon svensk prövning av villkoren för samarbelslandets eventuella export inte behöva ske och svenskt slutanvändarinlyg skulle då inle krävas. Vad som här avses med "likartad syn" är inte helt klart.

Förbundet avvisar varje försvarsindusirielll samarbete som skulle ske till priset av atl den svenska vapenexporllagsliftningen sätts ur spel.

Moderata Ungdomsförbundet instämmer i utredningens förslag,

2.2.1.9 Teknologiöverföring

Flertalet remissinstanser som uttalat sig om utredningens förslag i fråga om teknologiöverföring saml alt utvidga tillämpningsområdet lill alt omfalla även den som inte här i rikel tillverkar krigsmateriel, tillstyrker förslaget.

RRV menar alt utredningen saknar precisering av efter vilka kriterier licensgivning skall bedömas.

FFV delar i slort utredningens förslag men menar att del skulle bli väl betungande för förelagen alt underkasta varje tillägg lill ett äldre licensavtal regeringens prövning. FFV menar atl endast tillägg som är av betydelse för tillståndsgivningen, dvs. avseende ändringar i kvantiteter, leknisk utformning, leveranslider och reexporlrälligheter bör komma i fråga.

Försvarsindustriföreningen, lill vars yttrande Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund hänvisar, har ingen erinran mol förslaget atl förbud mot licensupplåtelse m.m. i fortsättningen skall gälla var och en som till någon i utlandet överlåter eller upplåter rätl att tillverka krigsmateriel, men menar all det inte är rimligt atl varje utfyllnad, ändring eller precisering av äldre licensavtal skall anses som etl nyll licensavtal och därmed bli föremål för regeringens prövning inle minsl med hånsyn lill bindande åtaganden som parterna tidigare kan ha gjort i avlalen. Föreningen anser atl man bör begränsa sådana preciseringar m.m. till att endast avse avtalels omfattning med avseende på licensobjektel och nya försäljningsområden.

Stockholms Handelskammare, framhåller atl det enligl utredningen inte
framkommit atl någon licensförsäljning lill utlandet i regi av andra än
tillverkarna ägt rum sedan gällande regler om upplåtelse och överlåtelse av
tillverkningsrålligheler infördes. Handelskammaren ansluter sig till vad
regeringen i denna fråga tidigare anfört, nämligen alt den upplåtelse och
överlåtelse som det framstår som angeläget att reglera, sker från förelag
inom landet som själva tillverkar krigsmateriel. Handelskammaren anser
därför all en utsträckning i denna del endasl bör la sikte på alt förhindra
transaktioner som syftar till all genom mellanförsäljning kringgå svenska
eller utländska krigsmaterielexporlbeslämmelser. ''

2:2.2 Sanktionsbestämmelser Prop. 1987/88:154

RA anför i denna del atl en bestämmelse om särskild åtalsprövning av sådant slag som intagits i 17 § ger i och för sig möjligheter till en nyanserad skälighetsbedömning i del enskilda fallet. En sådan bestämmelse kan vara motiverad då fråga är om lagstiftning som är, långtsyftande och vars utrikespolitiska konsekvenser är svåra atl överblicka men knappast för hithörande fall som i slor utsträckning synes la sikte på förseelser av ordningskaraklär. De fall som omnämns i utredningens specialmotivering synes f.ö. vara sådana alt det ofta kan finnas anledning alt bedöma dem som ringa.

Kammarrätten i Stockholm påpekar beträffande 15 § första stycket av förslaget till lagtext all "lämnar oriklig uppgift" bör kompletteras med "eller förtiger uppgift", om syftet med bestämmelsen skall uppnås.

2.2.3 Lagtekniska frågor

Enligt RÅ:s mening bör bestämmelsen i 10 § förslaget flyttas över till lagen (1983:1034) om konlroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. eftersom denna synes direkt hänförlig till sådana förhållanden som regleras där.

Svea hovrätt menar all del vore värdefullt om dels riktlinjerna för krigsmaterielexport blev i huvudsak lagfästa dels de rått svåröverskådliga bestämmelserna i lillverkningskorilrollagen och ulförselförbudslagen sammanfördes lill en lag.

3 Förstärkning av KMI:s resurser

Flera remissinstanser är ense med utredningen om all de åtgärder utredningen föreslår fordrar en förstärkning av KMI:s personella resurser. Della gäller bl.a. Regionåklagarmvndigheten i Karlstad. FMV och Statens industriverk, FFV, Försvarsindustriföreningen, Arbetsgivarföreningen SFO, Stockholms Handelskammare, TCO och Moderata Ungdomsförbundet.

FMV anför härvid alt behovet av militärleknisk och säkerhetskunnig expertis bör uppmärksammas.

RRV menar att det är nödvändigt atl KMI också förfogar över personal som kan utforma krav på och bedöma internkonlrollen och förelagens säll all organsiera den.

Arbetsgivarföreningen SFO anser atl det är nödvändigt att förstärka KMI med personal som har produktkunskap och erfarenhet från försvarsindustrin.

4 Övrigt

Några remissinstanser lar upp frågan om ökad insyn och öppenhet kring vapenexporten.

Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund menar alt även om vissa
åtgärder vidtagits på det området under senare år kan del konstateras atl
allmänheten på väsentliga punkter ännu saknar tillgång lill väsentlig 118

information. Förbundet efterlyser därför en översyn av möjligheterna att Prop. 1987/88:154
tillgodose desssa behov. Bilaga 3

Folkpartiets Kvinnoförbund uttalar atl det är angeläget med en så slor öppenhet som möjligt när del gäller svensk vapenexport och menar alt det är svårt att med nuvarande offentliga statistik få en klar uppfattning om vapenexportens omfattning och struktur. Del är viktigt all utomstående har möjlighet all följa en kritisk granskning av vapenexporten. Så länge vi har vapenexport med restriktioner så kommer efterlevnaden alt diskuteras. Det är angelägel att denna debatt kan föras utifrån ell sakligt underiag. Därför bör ansträngningar göras för alt förbättra statistiken på della område, öppenhet skapar trygghet. Sverige driver krav på öppenhet når det gäller den internationella vapenhandeln. Därför bör vi föregå med gott exempel och häva hemligstämpeln beträffande lyp av vapen och anlal som exporteras lill respektive land. Endasl i undantagsfall bör sådana uppgifter vara ■sekrelessbelagda.

119

Bilaga 4 Prop. 1987/88:154

Sammanfattning av betänkandet Krigsmaterielinspektionens verksamhet och organisation

Tillverkning, försäljning och förmedling av krigsmateriel samt utförsel, licensupplålelse och genomförande av militärt inriktad utbildning för utländska medborgare i Sverige är i princip förbjuden. Regeringen kan emellertid medge undantag från förbuden och bevilja tillstånd, I exporiärenden som inle avser utförsel i större omfattning och i andra ärenden som inte år av större vikt beslutar ulrikeshandelsminislern.

Beredningen av tillståndsärendena ankommer på krigsmaterielinspektionen (KMI) inom utrikesdepartementets handelsavdelning. De företag som har fått tillstånd atl tillverka, sälja eller förmedla krigsmateriel står under tillsyn av KMI.

Utredningen redovisar i della belänkande en kartläggning av KMI:s arbetsuppgifier och organisation. Med kartläggningen som underlag har utredningen också övervägt frågor om organisationen och finansieringen av verksamhelen.

Regeringen resp. utrikeshandelsministern beslutar även i fortsättningen

Utredningen anser atl regeringen också i fortsättningen bör pröva ärenden om tillstånd all tillverka, sälja eller förmedla krigsmateriel saml ärenden om utförsel av krigsmateriel från Sverige. Del ansvariga statsrådet bör besluta i ärenden om export som inte är av större omfattning och i ärenden som i övrigt inle är av större vikt.

En samlad berednings- och tillsynsorganisation

Enligt utredningens mening talar övervägande skäl för atl beredningen både av ärenden om tillstånd all tillverka, sälja och förmedla krigsmateriel och ärenden om lillslånd lill utförsel bör ligga på elt och samma organ. Della organ, som bör vara KMI, bör också liksom hittills svara för tillsyn över de som har tillstånd att tillverka, sälja eller förmedla krigsmateriel.

KMI bör ingå i regeringskansliet

Utredningen ser inle heller några skäl all föreslå ändring i KMI:s organisato
riska ställning. För forlsall beredning inom regeringskansliet talar framför
allt del förhållandel all nästan alla mer omfattande ärenden som regel
innehåller viktiga politiska och principiella frågor som på någol stadium ,,,,

måsle avgöras av regeringen. Det är en fördel alt de berörda delarna av Prop. 1987/88:154 regeringskansliet från början finns med i beredningen och kan bidra med Bilaga 4 fakta och synpunkter. Genom denna ordning får beredningen, som syftar till en lolalbedömning mot bakgrund av svensk säkerhetspolitik och vårt förhållande lill olika länder, etl allsidigt innehåll.

Utredningen finner del mesl ändamålsenligt all ell och samma statsråd liksom hillills har ansvaret för alla de frågor KMI har all bereda.

Utredningen anser för sin del att övervägande skäl talar mol att flytta detta ansvar från ulrikeshandelsminislern. De utrikespolitiska hänsynen har visserligen ökat i betydelse men torde även fortsättningsvis kunna beaktas på etl tillfredsställande sätt genom förstärkning av KMI:s utrikespolitiska sakkunskap och ell intensifierat samråd mellan KMI och utrikesdepartementets politiska avdelning eller, när så erfordras, direkt mellan utrikesministern och ulrikeshandelsminislern. All göra utrikesministern till huvudansvarig i dessa frågor kan av olika hånsyn vara mindre önskvärt.

Självfallet är arbetsfördelningen mellan statsråden dock ytterst en fråga för regeringsbildaren.

Krav på kunnande och kompetens hos KMI

För atl KMI skall kunna uppträda med erforderlig auktoritet krävs förmåga alt snabbt identifiera de problem som uppkommer i verksamheten, all analysera dessa och alt föreslå lösningar som innebär atl besluten uppfyller riktlinjerna, KMI skall givelvis utnyttja del kunnande som finns på olika håll inom främsl regeringskansliet på de utrikespolitiska och militära områdena. För detta krävs emellertid all KMI också har en omfattande egen sakkunskap. Del gäller - ulom frågor om krigsmalerielens militära användning och tillverkningens tekniska innehåll - områden som utrikes- och försvarspolitik, förvaltnings- och affärsjuridik, bransch- och företagsutveckling saml säkerhetsskydd.

Enligl utredningens mening är del viktigt att KMI också har resurser för atl sammanställa och bearbeta den dokumentation som framkommer genom förelagens redovisningar och i tidskrifter, facklitteratur m. m, KMI bör också ha sakkunskap för all på ett uttömmande sätl analysera della material.

Förslag till personella resurser hos KMI

Utredningen föreslår atl det inom KMI skall finnas tjänster för nio befattningshavare:

(1) Chef och föredragande för det ansvariga statsrådet

Till chef bör utses en person med stor integritet och betydande erfarenhet, t. ex. en jurist med erfarenhet som expeditions- eller rättschef i regeringskansliet, en UD-ijänsteman med en beskickningschefs erfarenheter eller en högre officer med både internationell och försvarsteknisk bakgrund,

121

(2) Militär handläggare Prop. 1987/88:154

Den militäre handläggaren skall kunna bedöma militära, säkerhetspolitiska ' "' och försvarslekniska frågor. Det är också angeläget att han har kunskaper om den svenska och internationella försvarsindustrin.

(3) Utrikespolitisk handläggare

Den utrikespolitiske handläggaren bör ha god förmåga att analysera säkerhetspolitiska frågor och förhållanden i andra länder.

(4) Två handläggare i ekonomiska och juridiska frågor

Den ene handläggaren bör ha affärsjuridisk eller förelagsekonomisk erfarenhet och kunna analysera förelagens ekonomiska redovisningar och revisionsberättelser.

Den andre handläggaren bör främst svara för förvallningsrättsliga bedömningar inom KMI. Handläggningen av frågor om säkerhetsskydd bör också ankomma på denne.

(5) Handläggare för frågor om dokumentation, försvarsindustrins utveckling
m.m.

Handläggaren skall svara för att svensk och utländsk försvarsindustris verksamhet och ulveckling samt förhållandena i mottagarländerna dokumenteras. Handläggaren skall också själv kunna analysera utvecklingen med ledning av de uppgifter som KMI förfogar över.

(6) Tre assistenter

Assistenterna svarar för diarieföring, expediering av skrivelser, arkivering och andra liknande arbetsuppgifter.

Utredningens förslag innebär att KMLs organisation ökar med tre tjänster jämfört med förhållandena den 1 januari 1987.

Utveckling av beredningsarbetet inom regeringskansliet

Beredningen i varje ärende bör resultera i en allsidig utredningspromemoria. Ell nära samarbete fordras mellan handläggarna vid utformningen av denna promemoria. Det är chefsljänstemannens uppgift all utveckla formerna för del interna arbetet så alt etl effektivt samspel mellan handläggare med olika slag av kunnande äger rum inom organisationen.

Enligl utredningens mening är det lika viktigt att samarbetet med andra organ inom regeringskansliet fungerar snabbi och bra. Detta fordrar fastare rutiner för den gemensamma beredningen än som hittills har förekommit. KMI får genom den föreslagna utbyggnaden av organisationen och breddningen av kunnandet resurser för alt kunna förbättra samrådet.

Den rådgivande nämnden bör också i ökad utsträckning få underlag för 122

sina bedömningar från KMI och UD:s politiska avdelning.

Lagrådsremissens lagförslag Bilaga 5 Prop. 1987/88:154

1 Förslag till

Lagom förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag finns föreskrifter om förbud mol

1. utförsel av krigsmateriel,

2. upplåtelse och överlåtelse av räll alt utom rikel tillverka krigsmateriel,

3. ulveckling av krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel åt någon ulom rikel,

4. bedrivande av militärt inriktad utbildning inom rikel av utländsk medborgare, och

5. marknadsföring av krigsmateriel.

1 lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m, m. finns föreskrifter om kontroll över tillverkning av krigsmateriel och lillhandahållande av krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och melod för framställning av sådan materiel.

Regeringen bestämmer vad som skall avses med krigsmateriel enligl denna lag.

Tillståndsplikt m. m.

Utförsel av krigsmateriel

2 § Krigsmateriel får inte föras ut ur riket ulan tillstånd av regeringen, om
inte annat följer av denna lag eller annan författning.

I ärenden som inle avser utförsel i större omfattning eller som i övrigt inle är av större vikt får del statsråd som har lill uppgift alt föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel pröva frågor om tillstånd enligl första stycket.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om utförsel av

1. skjulvapen och tillhörande ammunition för enskild persons räkning saml av skjutvapen och därtill hörande ammunition för användning vid jakt, tävling eller övning utom riket,

2. skjulvapen för reparation, översyn eller annan liknande åtgärd,

3. skjutvapen som införts lill rikel för åtgärd som avses i 2,

4. sådana jakt- och lävlingsvapen och tillhörande ammunition som har förts in till rikel i enlighet med bestämmelserna i 16 § 2 vapenlagen (1973:1176).

124

Upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom riket tillverka krigsmateriel m. m. Prop. 1987/88:154

Bilaga 5

4 § Avtal genom vilket rätl alt ulom rikel tillverka krigsmateriel upplåts

eller överlåts får inle ingås utan tillstånd av regeringen.

5 § Avtal med någon utom rikel om alt för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel får inte ingås utan lillslånd av regeringen.

6 § Avtal om tillägg lill eller ändring av avtal genom vilkel rätt att utom rikel tillverka krigsmateriel upplåtits eller överlåtils får inle ingås ulan tillstånd av regeringen, om tillägget eller ändringen avser

1. den materiel som får tillverkas,

2. räll all vidareupplåla eller vidareöverlåla rätten atl tillverka krigsmateriel till någon annan,

3. rätl atl tillhandahålla krigsmateriel lill mottagare som inte angivits i det ursprungliga avtalet,

4. förlängning av avtalets giltighetstid, eller

5. bestämmelser om sekretess.

Militärt inriktad utbildning

7 § Mililärl inriktad utbildning av utländsk medborgare får inle bedrivas
inom riket ulan tillstånd av regeringen.

Första slyckel gäller inte

1. utbildning som anordnas av slaten,

2. utbildning som anordnas i samband med försäljning av krigsmateriel eller med anställning i företag för tillverkning av sådan materiel.

Marknadsföring av krigsmateriel

8 § Den som har tillstånd enligl 2 eller 3 § lagen (1983:1034) om konlroll
över tillverkningen av krigsmateriel, m.m. saml statlig myndighet som
bedriver motsvarande verksamhet skall, i den ordning som regeringen
föreskriver

1. lämna redovisning till.regeringen om i vilka länder utanför Sverige som marknadsföring av krigsmateriel bedrivs, vilka bestämda mottagare som marknadsföringen riktar sig till och vilken materiel marknadsföringen avser,

2. lämna underrättelse till regeringen

a) innan anbud lämnas om försäljning eller annal tillhandahållande av krigsmateriel till någon utom rikel,

b) innan anbud lämnas om upplåtelse eller överlåtelse av rätt att ulom riket tillverka krigsmateriel,

c) innan avtal ingås om försäljning eller annat tillhandahållande av krigsmateriel lill någon ulom riket.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från redovisningsskyl
dighet och underrättelseskyldighet som avses i första stycket. Regeringen får
också i enskilda fall medge undantag från sådan redovisnings- och underrät
telseskyldighet, 125

9 § Regeringen får i enskilda fall förbjuda att Prop. 1987/88:154

1. anbud lämnas om försäljning eller annat lillhandahållande av krigsma- Bilaga 5 leriel lill någon ulom riket,

2. anbud lämnas om upplåtelse eller överlåtelse av rätl alt utom riket tillverka krigsmateriel,

3. avtal ingås om

a) försäljning eller annal lillhandahållande av krigsmateriel till någon utom rikel,

b) upplåtelse eller överlåtelse av rätt att ulom riket tillverka krigsmateriel.

Uppgiftsskyldighet om ägande i utländska rättssubjekt

10 § Den som har tillstånd enligl 2 eller 3 § lagen (1983:1034) om kontroll
över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. saml statlig myndighet som
bedriver motsvarande verksamhet skall, enligt de närmare föreskrifter som
regeringen meddelar, lämna uppgifter lill regeringen om ägande i utländska
rättssubjekt som bedriver ulveckling, tillverkning, marknadsföring eller
försäljning av krigsmateriel.

Villkor m. m.

11 § Tillstånd enligt 2, 4, 5, 6 eller 7 § får förenas med villkor samt med
konlroll- och ordningsbestämmelser.

Uppgiftsskyldighet i fråga om utförd materiel, m. m.

12 § Regeringen får föreskriva atl den som har lillslånd enligl 2 eller 4 § skall
lämna uppgifter rörande

1. iilförd krigsmateriel,

2. upplåten eller överlåten räll alt ulom riket tillverka krigsmateriel.

Återkallelse av utförseltillstånd

13 § Tillstånd enligl 2 § får återkallas av regeringen, om tillståndshavaren
har åsidosatt föreskrifter, villkor eller kontroll- eller ordningsbestämmelser
som har meddelats med slöd av lagen eller om det finns andra särskilda skäl
till återkallelse.

Skyldighet för revisorer

14 § Om en revisor i sin granskningsverksamhel har framfört någon anmärkning i en sådan revisionsberättelse som sägs i 10 kap. 10 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 4 kap. 10 § lagen (1980:1103) om årsredovisning m. m. i vissa förelag i fråga om företagels efterlevnad av bestämmelserna i denna lag, skall han sända in en kopia av revisionsberättelsen lill regeringen. Motsvarande skyldighet åligger en revisor vid en statlig myndighet.

126

Ansvarsbestämmelser m.m. Prop. 1987/88:154

Bilaga 5

15 § Bestämmelser om olovlig utförsel av vara och om försök därtill finns i

lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

16 § Den som bryter mol 4, 5, 6 eller 7 § eller förbud som har meddelats med
stöd av 9 § döms,

1. om gärningen skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två år,

2. om gärningen skett av grov oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst sex månader.

1 ringa fall skall inte dömas till ansvar.

17 § Om brott som avses i 16 § första stycket 1 är all anse som grovt, döms till,
fängelse lägst sex månader och högst fyra år. ■

Vid bedömandet av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om del avsett lillverkningsräll av betydande värde, ulveckling, utbildning eller marknadsföring av betydande omfattning eller varaktighet eller om gärningen annars varit av särskilt allvarlig art.

18 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet

1. bryter mol föreskrifter som avses i 8 § första stycket eller mol föreskrifter, villkor eller kontroll- eller ordningsbeslämmelser som har meddelats med stöd av lagen,

2. lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av redovisningsskyldighet, uppgiftsskyldighet eller underrättelseskyldighet som avses i första punkten.

Om en gärning som har begåtts av oaktsamhet är atl anse som ringa, skall inle dömas till ansvar.

19 § Till ansvar enligl denna lag skall inle dömas om gärningen är belagd
med straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988, då lagen (1982:513) om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m. m. skall upphöra alt gälla.

127

Denna lag gäller inle för slallig myndi Regeringen bestämmer vad som skall lag.

2§'

Tillverkning av krigsmateriel samt tillhandahållande av krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel skall kontrolleras enligt bestämmelserna i denna lag. Föreskrifter om förbud mol utförsel av krigsmateriel och förbud mot upplåtelse eller överlåtelse av rätt an utom riket tillverka krigsmateriel finns i lagen (1982:513) om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m. m.

/ denna lag finns föreskrifter om kontroll över

1. tillverkning av krigsmateriel och

2. tillhandahållande av krigsmate
riel, uppfinning avseende krigsmate
riel och metod för framställning av
sådan materiel.

Ilagen (1988:000) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m. finns föreskrifter om förbud mot utförsel av krigsmateriel, upplåtelse och överlåtelse av rätl att ulom rikel tillverka krigsmateriel, utveckUng av krigsmateriel och metod för framställning av sådan materiel åt någon utom riket, bedrivande, av militärt inriktad utbildning inom rikel av utländsk medborgare saml marknadsföring av krigsmateriel. ghet. avses med krigsmateriel enligl denna

Krigsmateriel får inle tillverkas här i rikel ulan tillstånd av regeringen, om ej annat följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag. Tillstånd all tillverka krigsmateriel får meddelas endasl svensk medborgare, svenskt handelsbolag i vilkel inle någon av bolagsmännen är konlrollsubjekt som avses i 3 § lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska förelag m. m. och svenskt aktiebolag i vars bolagsordning intagits utlänningsförbehåll som avses i nämnda lag. Om särskilda skäl föreligger, får dock tillstånd ges även åt annan.

Regeringen får meddela föreskrifter om undanlag från tillslåndskravet enligt första slyckel för

1. td I verkning av krigsmateriel som bedrivs på uppdrag av den som har tillstånd att tillverka ifrågavarande krigsmateriel,

Regeringen får meddela föreskrifter om undanlag från tillslåndskravet enligt första stycket för ändring eller ombyggnad av skjutvapen i fall som avses i 24 § första stycket vapenlagen (1973:1176) saml för tillverkning av enstaka skjutvapen och av

Krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och melod för framställning av sådan materiel får inle yrkesmässigt tillhandahållas här i rikel genom försäljning, utbjudande mot vederlag eller förmedling åt någon inom landet eller i ullandel utan lillslånd av regeringen, om ej annat följer av andra stycket eller av föreskrifter som har meddelats med slöd av denna lag.

Tillstånd enligl första stycket behövs inte

1. vid tillhandahållande till svensk
statlig myndighet eller sådan tillver
kare som har tillstånd atl tillverka
krigsmateriel av del slag tillhanda
hållandet avser,

2. för innehavare av tillverknings-
tillstånd, om tillhandahållandet av
ser krigsmateriel, uppfinning eller
metod som tillhör eller innehas av
tillståndshavaren.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från tillslåndskravet enligl första stycket i fråga om handel med skjutvapen, ammunition eller annan explosiv vara som omfattas av vapenlagen (1973:1176) eller förordningen (1949:341) om explosiva varor.

Krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och melod för framställning av sådan materiel får inte yrkesmässigt tillhandahållas genom försäljning, utbjudande mol vederlag eller förmedling ål någon inom landet eller i utlandet ulan tillstånd av regeringen, om ej annat följer av andra slyckel eller av föreskrifter som har meddelats med slöd av denna lag.

Tillstånd enligl första stycket behövs inle

1. vid lillhandahållande lill svensk statlig myndighet eller sådan tillverkare som har tillstånd atl tillverka krigsmateriel av del slag tillhandahållandet avser,

2. för innehavare av tillverknings-tillstånd, om lillhandahållandet avser sådan krigsmateriel som tillhör tillståndshavaren och som finns inom landet eller uppfinning eller melod som innehas av tillståndshavaren.

Regeringen får meddela föreskrifter om undanlag från tillslåndskravet enligl första slyckel i fråga om sådan handel med skjulvapen, ammunition eller annan explosiv vara som regleras genom föreskrifterna i vapenlagen (1973:1176) eller förordningen (1949:341) om explosiva varor.

3 Förslag till Prop. 1987/88:154

Lag om ändring i lagen (1988:000) om rättsprövning av vissa aga.

förvaltningsbeslut

Härigenom föreskrivs alt 2 § lagen (1988:000) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslui skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

' 2§

Lagen gäller inle beslul av en sådan nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Lagen gäller inle heller

1. beslul av en arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd,

2. beslul om svenskt medborgarskap,

3. beslul om utlänningars vistelse i rikel,

4. beslut om värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller tjänstgöring inom försvarsmakten,

5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

6. beslut som rör skatter eller avgifter,

7. beslul enligl lagen (1974:922) om kreditpoliliska medel eller beslul i frågor om allmän likviditetsindragning eller allmän prisreglering,

8. beslut enligt lagen {1982:513) 8. beslul enligl lagen (1988:000) om förbud mot utförsel av krigsma- om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m., teriel, m.m.,

9. andra beslut enligl lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. än sådana som avser återkallelse av tillstånd,

10. beslul om lillslånd lill sådan verksamhet som avses i 1 §3-5 lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

131

Lagrådet BUagaö Prop. 1987/88:154

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988-03-10

Närvarande: f.d. justitierådet Hult, regeringsrådet Berglöf, justitierådet Lars K Beckman.

Enligl protokoll vid regeringssammanträde den 3 mars 1988 har regeringen pä hemslällan av statsrådet Gradin beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m. m.,

2. lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.,

3. lag om ändring i lagen (1988:000) om rätlsprövning av vissa förvaltningsbeslui.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av rättschefen Pernilla Lindh. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m.

1§

I tredje stycket i paragrafen föreskrivs atl regeringen "bestämmer" vad som skall avses med krigsmateriel enligt denna lag. Denna formulering överensstämmer med 5 § i nu gällande lag och 1 § tredje stycket lagen om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.

Avsikten torde endast vara att regeringen skall meddela generella föreskrifter. För att detta skall komma till tydligare uttryck bör enligt lagrådets mening tredje stycket ges följande lydelse:

"Regeringen meddelar föreskrifter om vad som skall avses med krigsmateriel enligt denna lag."

4§

Enligt denna paragraf får avtal genom vilkel rätt att utom rikel tillverka krigsmateriel upplåts eller överlåts inte ingås utan tillstånd av regeringen. Motsvarande bestämmelse (2 §) i den nu gällande lagen riktar sig enbart till den som inom riket tillverkar krigsmateriel. Enligt förslaget utsträcks tillslåndstvånget däremot till var och en som avser atl upplåta eller överlåta rätt att utom riket tillverka krigsmateriel. Tillståndstvånget skulle därmed komma att.gälla även avtalsparter, som saknar varje anknytning till vårt land, och oberoende av om de tilltänkta avlalen är tillåtna i de länder där de ingås. En så vidsträckt innebörd av förevarande paragraf synes inte vara påkallad av någol praktiskt behov. Enligt lagrådets mening bör paragrafen lämpligen begränsas till avlal, som ingås här i rikel eller ulom rikel av svensk myndighet, svenskt förelag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas

här i riket.

132

Lagrådet föreslår, att paragrafen ges följande lydelse: Prop. 1987/88:154

"Avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av räll alt ulom rikel Bilaga 6 tillverka krigsmateriel får inte utan tillstånd av regeringen ingås här i riket och inle heller utom rikel av svensk myndighet, svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande visias här."

Lagrådet förordar, atl i denna paragraf görs motsvarande begränsning som lagrådet har föreslagit i 4 §. Paragrafen skulle därmed kunna ges följande lydelse:

"Avtal med någon utom rikel om att för dennes räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan materiel får inte utan lillslånd av regeringen ingås här i riket och inte heller utom riket av svensk myndighet, svenskt förelag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här."

18 §

I paragrafen anges som subjektivt rekvisit atl gärningen begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet. Enligt andra stycket skall inle dömas till ansvar, om en gärning som har begåtts av oaktsamhet är att anse som ringa. Bestämmelsen avser alltså inle uppsåtlig gärning. Della avviker från vad som föreslagits i 16 § andra slyckel.

Enligl lagrådets mening är sislnämnda bestämmelse atl föredra. Lagrådet förordar därför atl andra stycket i förevarande paragraf ges följande lydelse:

"I ringa fall skall inle dömas till ansvar."

Ikraftträdandebestämmelser m. m.

Enligl det remitterade förslaget skall den nya lagen träda i kraft den 1 juli 1988 och den nu gällande lagen (1982:513) om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m. m. upphöra att gälla vid samma tidpunkt. Ikraftträdande-bestämmelserna ger emellertid ingen ledning till tolkning av problemet hur tillstånd meddelade med slöd av den äldre lagen skall behandlas efter det all den nya lagen trätt i kraft. Härvid kan särskill beaktas alt enligt 13 § i den nya lagen möjlighet finns atl återkalla ett utförseltillstånd. Den nu gällande lagen innehåller inte någon motsvarande bestämmelse. Enligt lagrådets mening bör fr.o.m. den 1 juli 1988 den nya lagens bestämmelser gälla även för tillstånd meddelade dessförinnan. Detta bör komma till klart uttryck i ikraftträdandebestämmelserna.

Lagrådet förordar på grund härav att till de föreslagna ikraftträdandebe-slämmelserna fogas en mening med följande lydelse:

"Tillstånd som har meddelats med stöd av äldre lag skall vid tillämpningen av den nya lagen anses som meddelat enligl denna."

133

Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll Prop. 1987/88:154

över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. Bilaga 6

i§

Med hänvisning till vad lagrådet anfört om 1 § tredje stycket förslaget till lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. förordar lagrådet atl motsvarande bestämmelse i fjärde stycket av förevarande paragraf ges enahanda lydelse.

3§

Lagrådet förordar, atl i denna paragraf görs motsvarande begränsning som lagrådet har föreslagit belräffande 4 och 5 §§ i förslaget till lag om förbud mot.-utförsel av krigsmateriel, m.m. Första stycket i paragrafen skulle därmed kunna ges följande lydelse:

"Krigsmateriel, uppfinning avseende krigsmateriel och melod för framställning av sådan materiel får inte här i riket och inle heller utom riket av svensk myndighet, svenskt förelag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här yrkesmässigt tillhandahållas genom försäljning, utbjudande mot vederlag eller förmedling åt någon inom landet eller i utlandet utan tillstånd av regeringen, om ej annal följer av andra stycket eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag."

10 §

Paragrafen har inte föreslagits ändrad i remissen. Med hänvisning lill vad lagrådet anfört om 18 § andra stycket förslaget lill lag om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. förordar lagrådet all andra stycket i förevarande paragraf ges följande lydelse: "I ringa fall skall inte dömas till ansvar."

Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:000) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut

2§

Enligt andra slyckel i paragrafen undantas från rätlsprövning vissa närmare angivna lyper av beslul. F.n. undantas enligt punkt 8 beslut enligt lagen (1982:513) om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m. m. samt enligt punkt 9 andra beslul enligl lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m, m. än sådana som avser återkallelse av tillstånd (se prop. 1987/88:69 s. 22).

Det remitterade förslaget innebär endast den ändringen alt i punkt 8 undantag görs för beslul enligl den nya lagen orri förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m.

Enligl 13 § i den nya lagen blir del möjligt all återkalla utförsellillstånd. Denna bestämmelse har inle någon motsvarighet i nu gällande lag. Det förefaller lagrådet motiverat all rållsprövningsmöjlighelen får omfatta

134

Innehåll Prop. 1987/88:154

Propositionen................................................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll........ ................. 1

Propositionens lagförslag................................................ 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1988 .... 10

1 Inledning.................................................................. ..... 10

2 Sammanfattande synpunkter................................... ..... 13

3 Resultatet av den karlläggning som utredningen om svensk utlandsverksamhet på krigsmaterielområdet genomfört .............................. 15

3.1 Utredningens omfattning och inriktning........... ..... 15

3.2 Svenska försvarsindustrins bolag i utlandet.... 15

3.3 Upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrälter lill förelag i utlandet ........................................................................ 16

3.4 Samarbete mellan svenska och utländska förelag 16

3.5 Den svenska försvarsindustrins marknadsföring utomlands ,... 17

4 Säkerhetspolitiska krav på den svenska krigsmaterielindustrin

m.m.......................................................................... 18

5 Krigsmaterielbegreppet............................................ 21

6 Riktlinjer för krigsmaterielexporten m.m................... 21

7 Krav på slutanvändarinlyg och deklaration om egen tillverkning saml följderna av vidareförsäljning av svensk krigsmateriel................. ...... 24

7.1 Slutanvändarinlyg m.m.................................... ..... 24

7.2 Följderna av vidareförsäljning av svensk krigsmateriel m.m. 26

8 Behovet av skärpt kontroll av krigsmaterielexporten och effeklivare kontroll av bestämmelsernas efterlevnad m.m........................... 27

9 Ny lag om förbud mol utförsel av krigsmateriel, m.m 30

10 Marknadsföring av krigsmateriel............................... 30

11 Kunskapsöverföring.................................................. 36

11.1 Förbud all upplåta eller överlåta rätt all utom riket tillverka krigsmateriel 36

11.2 Förbud all ingå avtal med någon ulom riket om utveckling

av krigsmateriel m.m........................................ ...... 37

11.3.................................................................. Förbud all ingå avlal om ändring av eller tillägg lill
ingångna avlal om upplåtelse eller överlåtelse av lillverk
ningsräll .......................................................... 39

12 Försäljnings- och förmedlingsverksamhet avseende krigsmateriel m.m 40

13 Uppgiflsskyldighel i fråga om ägande i utländska rättssubjekt inom krigsm.alerielområdet 42

14 Samarbete med utländsk part om gemensam ulveckling eller tillverkning av krigsmateriel 43

15 Effeklivare konlroll av bestämmelsernas efterlevnad ...... 45

15.1 Allmänt............................................................. 45

15.2 Villkor och kontrollbeslämmelser m.m............... 46

15.3 Uppgiflsskyldighel i fråga om utförd materiel m. m 46

15.4 Återkallelse av utförsellillstånd........................ 48 1-6

15.1 Revisorernas roll i kontrollarbetet.................... 49 Prop. 1987/88:154

15.2 Tullverkels konlroll av krigsmaterielexporten.... 53

16............................................................................. Förenklingen i fråga om kontrollen över tillverkningen av
krigsmateriel............................................................. 57

16.1 Bemyndigande att meddela föreskrifter om undanlag från

krav på tillverkningstilistånd i vissa fall m. m.... 57

16.2................................................................. Undanlag från krav på deklaration om tillverkning eller
försäljning........................................................ 58

17 Organisatoriska frågor m.m...................................... 58

17.1 Allmänl............................................................. 58

17.2 Beslutande instans.......................................... 59

17.3 En samlad berednings- och tillsynsorganisation inom regeringskansliet 61

17.4 Personella resurser hos KMI-finansiering ....... ..... 62

17.4.1 Personella resurser hos KMI.................. 62

17.4.2 Finansiering........................................... ..... 63

17.5 Förbättrade rutiner för beredningsarbetet inom KMI .... 63

18............................................................................. Rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor - ökad in
syn .......................................................................... 64

18.1 Rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor 64

18.2 Insyn i frågor som rör krigsmaterielexport....... 65

19 Sanktionsbestämmelser m.m.................................... 65

20 Ikraftträdande m.m................................................... 67

21 Upprättade lagförslag.............................................. 67

22 Specialmolivering...................................................... 67

22.1 Förslaget lill lag om förbud mol utförsel av krigsmateriel,

m.m.................................................................. 67

22.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m........................................... ..... 77

22.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:000) om rätlsprövning av vissa förvaltningsbeslui............................................ ...... 78

23 Hemslällan........................................................... :. . 79

24 Beslul....................................................................... ...... 79

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet SOU 1987:8

Försvarsindustrins utlandsverksamhet............. 80

Bilaga 2 Utredningens lagförslag................................. 86

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser och sammanställning av

remissyttrandena ............................................ 89

Bilaga 4 Sammanfattning av betänkandet Krigsmaterielinspektio
nens verksamhet och organisation................... 120

Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag......................... 124

Bilaga 6 Lagrådels yttrande.......................................... 132

137