Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel den 10 mars 1988 för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandens hemslällan.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås lagändringar som föranleds av den nya organisation för exekutionsväsendet som skall träda i kraft den 1 juli 1988. Ändringarna är av leknisk karaklär.

I propositionen redovisas för riksdagens kännedom också vissa överväganden om riksskatleverkels ledningsfunktion i den nya organisationen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

Riksdagen 1987/88. 1 .saml. Nr 152

Propositionens lagförslag Prop-1987/88:152

1 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken

dels all 2 kap. 15, 16 och 24 §§, 4 kap. 8, 27 och 32 §§, 15 kap. 7 § och 16

kap. I och 10 §§ skall ha följande lydelse, dels alt det i balken skall införas en ny paragraf, 6 kap. 10 a §, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

15 §

När kronofogdemyndigheten enligt 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 9 eller 12 § eller 13 § jämförd med 4 kap. 14 och 15 §§ förelägger svaranden eller tredje man alt fullgöra eller underlåta något, får myndigheten föreskriva vite lill belopp som finnes behövligt.

Fråga om utdömande av vite som Fråga om utdömande av vite som
har förelagts enligt första stycket har förelagts enligl första stycket
prövas, på talan av allmän åklagare prövas, på talan av allmän åklagare
eller kronofogdemyndigheten, av eller kronofogdemyndigheten, av
tingsrätten i den ort där kronofog- en tingsrätt i det län där kronofog
demyndigheten finns. Har ändarna- demyndigheten finns. Har ändamå
let med vitet förfallit, får det ej dö- let med vitel förfallit, får det ej dö
mas ut. mas ut.

Om föreläggande vid vite ej iakttas, kan kronofogdemyndigheten ge nytt vitesföreläggande ulan hinder av alt det förra ej har vunnit laga kraft.

16 §

Efterkommer ej gäldenären eller Efterkommer ej gäldenären eller
tredje man föreläggande enligt 4 tredje man föreläggande enligt 4
kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 13 § kap. 14 eller 15 § eller 16kap. 13 §
jämförd med nämnda lagrum, får jämförd med nämnda lagrum, får
han häktas, om synnerliga skäl fö- han häktas, om synnerliga skäl fö
religger. Fråga om häktning prövas, religger. Fråga om häktning prövas,
efter framställning av kronofogde- efter framställning av kronofogde
myndigheten, av tingsrätten i den myndigheten, av en tingsrätt i del
ort där kronofogdemyndigheten län där kronofogdemyndigheten
finns. finns.

När framställning om häktning har gjorts, skall förhandling äga rum inför rätten. Till förhandlingen skall kronofogdemyndigheten och, om hinder ej möter, den som avses med yrkandet kallas. Denne får hämtas, om skäl föreligger därtill. Har han kallals till förhandlingen eller kan det antagas atl han har avvikit eller eljest håller sig undan, utgör hans utevaro ej hinder för prövning av yrkandet. I fråga om rätl till biträde och kostnader i målet har vad som föreskrivs i rättegångsbalken om försvarare och om rättegångskostnader i brottmål motsvarande tillämpning.

Rätlen skall med högst två veckors mellanrum hålla förhandling för alt
pröva om den som är inlagen i häkte fortfarande skall vara häktad. Förelig
ger ej längre skäl för häktning, skall rätten omedelbari förordna att den
häktade skall friges. Ingen får hållas häktad längre tid än tre månader i
målet. Beträffande behandlingen i övrigt av frågor om häktning enligl 2

Har föreläggande meddelats enligl 4 kap. 23 § första slyckel eller 9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om domstols behörighet vad som i allmänhet är föreskrivet därom. 1 fall som avses i 4 kap. 23 § andra stycket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i fastighet, av den tingsrätt som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och eljest av tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns.

I föreläggande skall anges vid vilken domstol talan skall väckas.

Har föreläggande meddelats enligl 4 kap. 23 § första stycket eller 9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om domstols behörighet vad som i allmänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 4 kap. 23 § andra stycket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i faslighet, av den tingsrätt som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och annars av en tingsrätt i det län där kronofogdemyndigheten finns.

I föreläggande skall anges vid vilken domstol talan i första hand bör väckas.

Utmätning söks hos den kronofogdemyndighet i vars distrikt gäldenären har sitt hemvist.

Utmätning av egendom som ej finns i del distrikt där gäldenären har sitt hemvist får även sökas hos kronofogdemyndigheten i det distrikt där egendomen finns eller, i fråga om fartyg eller luftfartyg, dit del väntas. Utmätning av fartyg får även sökas där fartyget har sin hemort. Utmätning av fordran eller annan rättighet får också sökas där sekundogäldenären eller annan förpliktad finns, även om fordringen eller rättigheten skall anses finnas i annal distrikt. Utmätning av lön eller annan förmån som avses i 7 kap. söks, om gäldenären ej har hemvist här i riket, där arbetsgivaren eller annan som utger förmånen fmns.

Utmätning söks hos kronofogdemyndigheten i del län där gäldenären har sitt hemvist.

Utmätning av egendom som ej finns i det län där gäldenären har sitt hemvist får även sökas hos kronofogdemyndigheten i det län där egendomen finns eller, i fråga om fartyg eller luftfartyg, dit del vänlas. Utmätning av fartyg får även sökas där fartyget har sin hemort. Utmätning av fordran eller annan rättighet fär också sökas där sekundogäldenären eller annan förpliktad finns, även om fordringen eller rättigheten skall anses finnas i annat län. Utmätning av lön eller annan förmån som avses i 7 kap. söks, om gäldenären ej har hemvist här i riket, där arbetsgivaren eller annan som utger förmånen finns.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1987/88:152

Har utmätning sökts hos kronofogdemyndighet som ej är behörig enligt första eller andra stycket, får myndigheten likväl i brådskande fall vidtaga åtgärd som avses i 6 kap. 12 § innan målet enligl 2 kap. 4 § första slyckel överlämnas till kronofogdemyndighet som är behörig.

27 §'

Har domstol fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg, inlecknade reservdelar lill luftfartyg eller fast egendom anses egendomen omedelbart utmätt.

Denna verkan förfaller, om ej försäljning begärs hos kronofogdemyndigheten inom två månder från det att domstolens beslul vann laga kraft.

Begäran om försäljning görs hos Begäran om försäljning görs hos
en kronofogdemyndighet som en kronofogdemyndighet som enligt
enligl 8 § är behörig att ta upp ansö- 8 § är behörig alt la upp ansökan
kan orn utmätning. Försäljning av om utmätning. Försäljning av fast
fast egendom skall dock begäras egendom skall dock begäras hos
hos kronofogdemyndigheten i det kronofogdemyndigheten i del län
distrikt där egendomen finns. Den- där egendomen finns. Denna myn
na myndighet får överlämna målet dighet får överlämna målet till an-
lill annan kronofogdemyndighet, nan kronofogdemyndighet, om del
om del behövs för att samordna behövs för atl samordna verkstäl-
verkslälligheten mol en gäldenär. ligheten mot en gäldenär.

32 §

Om viss egendom utmäts av mer Om viss egendom utmäts av mer
än en kronofogdemyndighet, skall än en kronofogdemyndighet, skall
målen i fortsättningen handläggas målen i fortsättningen handläggas
gemensamt av den kronofogdemyn- gemensamt av den kronofogdemyn
dighet som myndigheterna i samråd dighet som myndigheterna i samråd
bestämmer eller som utses av den bestämmer eller som utses av kro-
kronfogdemyndighet i vars distrikt nofogdemyndighelen i det län där
gäldenären har sill hemvist. gäldenären har sitt hemvist.

Innan kronofogdemyndighet överlämnar mål enligt första stycket skall den vidtaga sådana i 6 kap. föreskrivna åtgärder som ej bör anslå.

6 kap.

I0a§

När etl utmätt fartyg eller luftfartyg står under tullkontroll, får kronofogdemyndigheten begära hjälp av tullmyndigheten för att hindra att fartyget eller luftfartyget avgår. För alt hindra fartyget eller luftfartyget all avgå har tullmyndigheten samma befogenheter som myndigheten har enligl tullagen (1987:1065). Detsamma gäller när gods i fartyget eller luftfartyget har utmätts.

Senaste lydelse 1983:165.

Vill den, som tillhandlar sig lösören och tillåter, att desamma få i säljarens vård kvarbliva, att vad han Ullhandlat sig skall fredas från utmätning för säljarens skuld och i händelse av dennes konkurs från boets tillgångar avskiljas, upprätte skriftlig avhandling om köpet med förteckning å de köpta persedlarna och vittnens underskrift. Han skall inom en vecka därefter i ortstidning inom den ort, där säljaren bor, låta införa kungörelse om avhandlingen med uppgift om säljarens och köparens namn och yrken, dagen då köpeavhandlingen blivit uppgjord samt köpeskillingens belopp. Avhandlingen jämte bevis om att kungörelsen införts i ortstidning skall dels inom åtta dagar från den dag då kungörelsen skedde uppvisas för kronofogdemyndigheten i den ort där egendomen finnes, och i bestyrkt avskrift tillställas myndigheten, dels inom en månad från samma dag företes inför tingsrätten i orten till intagande i dess protokoll.

Vill den, som tillhandlar sig lösören och tillåter, atl desamma få i säljarens vård kvarbliva, alt vad han Ullhandlat sig skall fredas från utmätning för säljarens skuld och i händelse av dennes könkurs från boets tillgångar avskiljas, upprätte skriftlig avhandling om köpet med förteckning å de köpta persedlarna och vittnens underskrift. Han skall inom en vecka därefter i ortstidning inom den ort, där säljaren bor, låta införa kungörelse om avhandlingen med uppgift om säljarens och köparens namn och yrken, dagen då köpeavhandlingen blivit uppgjord samt köpeskillingens belopp. Avhandlingen jämte bevis om atl kungörelsen införts i ortstidning skall dels inom åtta dagar från den dag då kungörelsen skedde uppvisas för kronofogdemyndigheten i del län där egendomenyi/in.?, och i bestyrkt avskrift tillställas myndigheten, dels inom en månad från samma dag företes inför tingsrätten i den ort där egendomen finns till intagande i dess protokoll.

Föreslagen lydelse

Delsamma gäller, när ansökan om förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847) gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts inom tre veckor från det att verkan av godmansförordnande förföll eller, när förhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjordes. Görs efter utgången av den i första punkten angivna tiden jäv mol köpeavhandling, vilken är så upprättad och behandlad, som nyss sagts, är, om jävet görs vid utmätningstillfälle, fordringsägaren skyldig alt, om han vill fullfölja jävet, inom en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid den tingsrätt som avses i I §. Gör han inte det, har han förlorat sin talan. Godset skall genast beläggas med kvarstad och sökanden skall, om han vill atl åtgärden skall bestå, inom Qorton dagar efter utmätningsförrättningen hos kronofogdemyndigheten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan orsakas av kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd till konkurs, skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen (1987:672) äga motsvarande tilllämpning.

Nuvarande lydelse

Detsamma gäller, när ansökan om förordnande av god man enligt ackordslagen (1970:847) gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på ansökan, som gjorts inom tre veckor från del att verkan av godmansförordnande förföll eller, när förhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjordes. Görs efter utgången av den i första punkten angivna tiden jäv mol köpeavhandling, vilken är så upprättad och behandlad, som nyss sagts, är, om jävet görs vid utmätningstillfälle, fordringsägaren skyldig att, om han vill fullfölja jävet, inom en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns. Gör han inte det, har han förlorat sin talan. Godset skall genast beläggas med kvarstad och sökanden skall, om han vill att åtgärden skall bestå, inom Qorton dagar efter utmätningsförrätlningen hos kronofogdemyndigheten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan orsakas av kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd till konkurs, skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen (1987:672) äga motsvarande tillämpning.

Vad som nu sagts om konkurs äger motsvarande tillämpning om i stället offentligt ackord fastställes. I fråga om talan med anledning av ackordsförhandling äga 17 och 18 §§ ackordslagen (1970:847) motsvarande tillämpning.

Prop. 1987/88:152

5 Förslag till Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 74 § och rubriken närmast före 74 § uppbördslagen (1953:272)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillsyn över debitering, indrivning Tillsyn över debitering och redovis-
och redovisning av skatt ning av skatt

74 §2
Underlåter lokal skaltemyndig- Om lokal skattemyndighet inte

hel eller kronofogdemyndighet att fullgör sina åligganden enligt denna inom föreskriven lid fullgöra sina lag eller lagen (1984:668) om upp-åligganden enligt denna lag eller börd av socialavgifter från arbetsgi-lagen (1984:668) om uppbörd av so- vare, skall länsskattemyndigheten cialavgifter från arbetsgivare, skall vidta de åtgärder som behövs. länsskaltemyndighelen, när det blivit känt, omedelbart vidtaga de ål-gärder som förhållandena kunna föranleda.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senasle lydelse av lagens rubrik 1974:771.
Senaste lydelse 1986:1288. 10

6 Förslag till Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge

Härigenom föreskrivs alt 2 § lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§' Framställning om erhållande av verkställighet göres hos myndighet i den fördragsslutande stat, där sökanden vistas, eller i den stat, där domen eller beslutet meddelades eller förbindelsen ingicks.

Vistas sökanden i Sverige, göres Vistas sökanden i Sverige, görs

framslälltung direkt hos vederbö- framställningen direkt hos en behö-

rande utmätningsman. rig kronofogdemyndighet.

Framställning, som gjorts i Dan- Framställning, som gjorts i Dan
mark, Finland, Island eller Norge, mark, Finland, Island eller Norge,
skall av behörig myndighet över- skall av behörig myndighet över
sändas till vederbörande länsstyrel- sändas lill en behörig kronofogde-
se här i riket eller, om ovisshet rå- myndighet eller, om ovisshet råder
der angående behörig länsstyrelse, angående behörig kronofogdemyn-
till utrikesdepartementets rätlsav- dighet, lill riksskalteverkel.
delning.

Myndighet, som i Danmark, Fin- Myndighet, som i Danmark, Fin
land, Island eller Norge för- land, Island eller Norge för
skottsvis utbetalat bidrag, äger skottsvis utbetalat bidrag, jår göra
göra framställning om indrivning av framställning om indrivning av bi
bidraget direkt hos svensk myndig- draget direkt hos myndighet som
het enUgt vad i tredje stycket sägs. avses i tredje stycket.

Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd av bestyrkt översättning i erforderliga delar lill svenska, danska eller norska språket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Senaste lydelse 1978:863. 11

Föreslagen lydelse

Framställning om besked enligt 6 § görs hos kronofogdemyndigheten i det län där arbetstagaren är bosatt. Är han inle bosatt här i landet, görs framställningen i det län dår arbetsgivaren finns. Innan kronofogdemyndigheten meddelar beslut, skall myndigheten bereda arbetstagaren tillfälle att yttra sig, om del kan ske utan avsevärd tidsutdräkt.

Nuvarande lydelse

7§'

Framställning om besked enligt 6 § göres hos kronofogdemyndigheten i den ort där arbetstagaren är bosatt. Är han icke bosatt här i landet, göres framställningen i den ort där arbetsgivaren finnes. Innan kronofogdemyndigheten meddelar beslut, skall myndigheten bereda arbetstagaren tillfälle alt yttra sig, om del kan ske utan avsevärd tidsutdräkt.

Mot kronofogdemyndighetens beslul får talan ej föras. Kronofogdemyndigheten kan ändra beslutet, om anledning därtill förekommer.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

13 Förslag till Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

Härigenom föreskrivs atl 7 § utsökningsregisterlagen (1986:617) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får ha terminalålkomst till utsökningsregislret.

Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast uppgifter om

1. den som är registrerad hos e/i I. den som är registrerad hos
kronofogdemyndighet i länet som myndigheten som gäldenär i mål
gäldenär i mål om exekutiva åtgår- om exekutiva åtgärder,

der,

2. den som i annal fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande i
mål eller ärende som handläggs hos myndigheten,

.3. make lill person som avses under 1,

4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses under I,

5. fåmansföretag som avses i 35 § 1 a mom. sjunde stycket kommunalskattelagen (1928:370) och delägare i sådant företag, om företaget eller delägare i detta är gäldenär som avses under I,

6. konkurs och näringsförbud.

I fråga om kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i konkurs gäller terminalålkomslen enligt andra stycket I också gäldenärer i annat län, om detta ingår i tillsynsområdel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Finansdepartementet Prop. 1987/88:152

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 1988

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Gustafsson, Leijon, Peterson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Johansson, Hulterström, Lindqvist, G. Andersson, Thalén

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om lagändringar m.m. med anledning av exekutionsväsendets nya organisation

1 Inledning

Riksdagen har i december 1986 beslutat om en ny organisation av exekutionsväsendet (prop. 1986/87:52, LU 12, rskr. 103). Den nya organisationen träder i kraft den 1 juli 1988. Beslutet innebär bl. a. att del bildas en kronofogdemyndighet i varje län i stället för de nuvarande 81 myndigheterna. Verksamheten skall dock även efter den 1 juli 1988 bedrivas med i huvudsak samma personal och på samma orter som i dag. I den mån verksamheten inom ett län bedrivs permanent på andra orter än den där myndighetens sälesort är belägen skall det ske vid s. k. kronokontor. Riksskatteverket skall leda verksamheten inom exekutionsväsendet. De nya kronofogdemyndigheterna skall ledas av lekmannastyrelser.

För att genomföra den nya organisationen tillsattes under våren 1987 kommittén för genomförande av en ny organisation för exekutionsväsendet, Fi 1987:02 (ordförande i kommittén är direktören Bill Fransson).

Kommillén har i en promemoria den 5 januari 1988 lämnat förslag till vissa författningsändringar med anledning av omorganisationen av exekutionsväsendet. Kommitténs lagförslag bör fogas till detta protokoll som bilaga 1.

Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har avgetls av domstolsverket, riksskatteverket, hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Konkursförvallarkollegiet i Stockholm, Sveriges advokatsamfund, lönegaranUulredningen (A 1982:04), skatteindrivningsutredningen (B 1981:02) och Föreningen Sveriges kronofogdar. Riksskatteverket har till sitt yltrande bifogat yttranden av kronofogdemyndigheterna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Kristianstad och Eskilstuna.

Remissvaren finns tillgängliga hos justitiedepartementet i lagstiftningsärendet (dnr. 88-77).

Jag skall här behandla den lagstiftning som behövs med anledning av den
nya organisationen. Dessutom kommer jag alt i korthet ta upp frågan om
riksskatleverkels ledning av verksamheten i exekutionsväsendet, i första
hand såvitt den gäller annat än indrivning av skatter och avgifter. Bakgrun
den härtill är att riksdagens nämnda beslut på hemställan av lagutskottet 21

också innehöll en begäran om all regeringen i lämpligt sammanhang skulle Prop. 1987/88:152 redovisa vissa frågor om riksskatleverkels ledning av kronofogdemyndigheternas verksamhel.

Kommittén har i en promemoria den 15 februari 1988 redovisat sin syn på bl. a. de aktuella frågorna. Promemorian bör i den del som gäller dessa frågor fogas till detta protokoll som bilaga 2 .

2 Lagregleringen

Med anledning av den nya organisationen behöver ändringar göras i ganska många lagar. Det rör sig emellertid om ändringar av teknisk karaktär. Till stor del gäller det att åstadkomma riktiga forumbestämmelser mol bakgrund av atl den nuvarande distriktsindelningen försvinner och ersätts av en ordning med kronofogdemyndigheter med länet som verksamhels-område.

Lagförslagen från kommittén har också denna tekniska inriktning. Förslagen har i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna.

Några remissinstanser har framfört synpukter av mer allmän karaklär. Sveriges Advokatsamfund betonar viklen av att kronofogdemyndigheterna håller en jämn och god service mot allmänheten även på andra orter än sätesorten. Hovrätten över Skåne och Blekinge anför likartade synpunkter, men lägger tonvikten vid hovrätternas behov av upplysningar från kronofogdemyndigheterna i överklagade utsökningsmål m. m.

De av riksdagen beslutade riktlinjerna för den nya organisationen bör enligt min mening ge förutsättningar för en bättre service till allmänheten och till domstolar och andra myndigheter. Risken att kontakta fel kronofogdemyndighet minskar eftersom enheterna på såväl sätesorten som på andra orter med kronokontor formellt ingår i samma myndighet, nämligen länsmyndigheten. På alla de orter där kronokonlor kommer att finnas kan man räkna med en fortsatt fullgod servicenivå.

Domstolsverket kritiserar promemorians författningsförslag och hävdar att de valda formuleringarna inte är tillräckligt särskiljande. Verket menar att del inte framgår klart om exempelvis en ansökan skall ges in till myndigheten på sätesorten eller till etl kronokontor. Men som domstolsverket självt påpekar skall givetvis en ansökan anses rätteligen gjord oberoende av om den ges in lill myndigheten på sätesorlen eller lill ett kronokontor. Det förtydligande på den här punkten som domstolsverket efterlyser anser jag därför inte nödvändigt.

Det har av bl. a. riksskatteverket påpekats alt - utöver de förslag som läggs fram i promemorian - ändring bör göras även i lagen (1845:50 s. I) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva. Jag instämmer i det och lägger fram förslag till de nödvändiga ändringarna även i den lagen.

Jag tar i det här sammanhanget också upp en följdfråga till den nya
lullagen (1987:1065). Del gäller möjligheten för kronofogdemyndigheterna
att anlita hjälp av tullmyndigheterna för att hindra fartyg m. m. som är 22

utmätta och samtidigt står under tullkontroll från atl avgå. De grundläggan- Prop. 1987/88:152 de reglerna, som i dag återfinns i utsökningsförordningen (1981:981), bör nämligen tas upp i lag. Jag återkommer till den frågan i anslutning till förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken.

Det har från riksskatteverket och vissa kronofogdemyndigheter vid remissbehandlingen föreslagits atl del nu bör göras vissa ändringar även i andra lagar. Dessa ändringar är av den karaktären alt de utan att vara helt nödvändiga för genomförandet av den nya organisationen har en mer eller mindre påtaglig anknytning lill organisationsförändringen. Enligl min mening måste emellertid de tillkommande ändringsförslag som läggs fram nu av praktiska skäl inskränkas lill sådana ändringar som är påkallade av organisationsförändringen. Jag avslår därför från att nu la upp eller i övrigt kommentera de sålunda begärda lagändringarna. Jag ulgår i stället från atl dessa las upp i samband med det arbete med en översyn av utsökningsbalken som för närvarande förbereds inom justitiedepartementet.

3 Ledningen av den exekutiva verksamheten

Genom riksdagens nämnda beslut om en ny organisation slås också fast all riksskatteverket (RSV) skall få i uppdrag alt svara för den erforderiiga ledningen, styrningen och samordningen av verksamhelen i exekutionsväsendet mot bakgrund av alt det för en effektiv verksamhel krävs ledning från centralt håll av ett annat slag än som hittills varil möjlig. De ledningsfunktioner som verket skall ha avser både uppgiften all företräda statens borgenärsintressen och de rent exekutiva uppgifterna enligl utsökningsbalken och andra lagar.

Vad gäller borgenärsfunklionen ultalade jag i prop. 1986/87:52 bl. a. all en förstärkt roll för RSV skapar bättre förutsättningar för atl verksamheten med all driva in skatter och avgifter sker utifrån en för hela förvaltningen gemensam och samordnad målsättning. I denna nya roll skall verket bl. a. ange målen och riktlinjerna för verksamhelen med hänsyn lill att denna kräver förulsebarhet, enhetlighet och konsekvens i myndigheternas handlande.

Mina uttalanden om RSV:s förstärkta roll rörande borgenärsfunktionen föranledde inte några erinringar från lagutskottets sida vid riksdagsbehandlingen av propositionen. I fråga om den rent exekutiva verksamhelen och tillsynsuppgifterna i konkurs m. m. däremot anförde lagutskottet atl det borde ankomma på organisationskommittén att överväga i vilka avseenden RSV borde kunna styra och leda kronofogdarnas verkamhel samt belysa effekterna av verkets ledningsfunktioner i de här avseendena.

Kommittén har i den nämnda promemorian redovisat sina överväganden
i den här delen (bilaga 2). Enligt kommittén bör RSV ha såväl rätl som
skyldighet alt i fråga om hela verksamheten ge kronofogdemyndigheterna
vägledning av generell natur när det behövs. RSV måste i vissa avseenden
också kunna ge direktiv som är bindande för myndigheterna. Della bör fa
ske framför allt rörande organisationen och arbetsformerna hos kronofog
demyndigheterna. Vad gäller den rent exekutiva verksamheten och annan 23

verksamhel där en tillämpning av materiella bestämmelser träder i förgrun- Prop. 1987/88:152 den, särskilt den av lagutskottet uppmärksammade frågan om prioritering av allmänna och enskilda mål, framhåller kommittén atl det inte finns något utrymme för RSV för direktivrätt eller liknande vid sidan av den föreskriftsrätl som kan finnas enligl särskilda bémyndiganden. Kommittén gör här sålunda samma bedömning som lagutskottet, nämligen all verkets ledningsfunktioner är begränsade lill att ge råd och vägledning för hur kronofogdemyndigheterna bör agera.

För egen del kan jag i allt väsentligt instämma i vad kommittén anfört. Jag vill tillägga följande.

Det ändrade ledningsuppdragel för RSV bör komma till uUryck i en instruktion för exekutionsväsendet. Del ankommer på regeringen att meddela de föreskrifter som instruktionen skall innehålla, och jag avser att återkomma till detta senare i vår när kommittén har presenterat etl förslag till författningsbestämmelser. Jag räknar emellertid med att verkets framtida uppgifter på exekutionssidan i huvudsak bör kunna regleras på ell sätt som svarar mot vad som gäller för beskaltningsområdet enligt förordningen (1986:1346) med instruktion för skalteförvaltningen.

Jag anser alltså inte att det behövs någon lagreglering av RSV:s avsedda styrnings- och ledningsfunktioner. Det torde inle heller finnas något behov av atl ge RSV befogenheter utöver dem som redan finns all meddela verkställighelsföreskrifter lill bestämmelser i lag. När det gäller materiella frägor bör det i slället vara så alt verket genom allmänna råd och uttalanden verkar för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet. 1 särskilda fall bör verket givelvis också i fortsättningen - inom ramen för sin normgiv-ningskompetens - meddela föreskrifter rörande rältsUllämpning. En sådan möjlighet ges exempelvis genom ett bemyndigande i 14 kap. 2 S utsökningsförordningen och avser bestämmande av det belopp som vid införsel skall förbehållas gäldenären (förbehållsbelopp). Någol utrymme för föreskrifter i materiellt hänseende är del däremot inte fråga om i det tidigare berörda ämnet om prioritering av allmänna och enskilda mål eller annars när en viss myndighet har getts uppgifter atl handlägga ärenden om rättstillämpning.

I frågor som inte direkt avser tillämpning av lag finns på ett annat sätt möjlighet och behov av atl markera RSV:s ledande roll. I likhet med vad kommittén föreslagit bör verket här kunna få meddela kronofogdemyndigheterna bindande regler i frågor av administrativ karaklär, exempelvis om organisation och arbetsformer, för atl därigenom effektivisera verksamheten och för alt uppnå samordning, rationalisering och enhetlighet vid arbetet inom exekutionsväsendet.

Med anledning av kronofogdemyndigheternas dubbla roll - alt dels
företräda staten som borgenär, dels ha hand om rent exekutiva uppgifter,
tillsynsuppgifter i konkurs m. m. - vill jag till sist framhålla att det ställs
höga krav på både RSV och kronofogdemyndigheterna. Det är nämligen
inte sällan svårt atl dra en skarp gräns mellan de olika rollerna. I sin
ledningsfunktion måste RSV se till att så långt möjligt undvika alt meddela
riktlinjer som kan ge upphov lill att allmänheten ifrågasätter de handläg
gande myndigheternas saklighet och opartiskhet. Försiktighet är påkallad 24

också av det skälet att föreskrifter eller i övrigt beslul av administrativ Prop. 1987/88:152 karaktär kan få sådana effekter att kronofogdemyndigheternas självständighet att besluta i enskilda fall beskärs.

4 Upprättade lagförslag

Mot bakgrund av del anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i utsökningsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1845:50 s. I) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

3. lag om ändring i växellagen (1932:130),

4. lag om ändring i checklagen (1932:131),

5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

6. lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge,

7. lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt,

8. lag om ändring i lagen (1970:741) om slallig lönegaranti vid konkurs,

9. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

10. lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981),

11. lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.,

12. lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

13. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

14. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

15. lag om ändring i utsökningsförordningen (1981:981).

Förslagen under 1-4, 6, 7, 9-12 och 14 har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartemenlet och förslaget under 8 i samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

Med hänsyn till lagstiftningsåtgärdernas beskaffenhet anscrjag alt lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

5 Författningskommentarer

De flesta författningsändringarna är av sådan karaktär att de inte: fordrar någon närmare motivering. I det följande lämnar jag emellertid kommentarer till några av ändringsförslagen.

5.1 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken

2 kap. 15,16 och 24 §§

I 2 kap. 15 och 16 §§ utsökningsbalken finns regler om användning av
tvångsmedel möt bl. a. gäldenären. Där anges bl. a. att den domstol som
skall döma ul förelagt vite och besluta om häktning är tingsrätten i den ort
där kronofogdemyndigheten finns. I 24§ samma kapitel fmns en föreskrift
som behandlar föreläggande för en part eller en tredje man att väcka viss 25

talan. En sådan talan skall också i flera fall väckas vid tingsrätten i den ort Prop. 1987/88:152 där kronofogdemyndigheten finns.

I den nya organisationen kan kronofogdemyndigheten formellt anses finnas bara på den ort som är sätesort. Om föreskrifterna inte ändras, skulle med den nya organisationen bara en tingsrätt i varje län bli behörig att ta upp dessa mål, oavsett var utsökningsmålet faktiskt handläggs. En sådan koncentration av de aktuella målen bör undvikas med tanke på bl. a. reseavstånd.

1 promemorian föreslås alt tingsrättens behörighet i de nu aktuella målen skulle knytas till den ort där den svarande i utsökningsmålet har sitt hemvist. Förslaget kritiseras av flera remissinstanser. Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar atl en talan om utdömande av vite enligt 2 kap. 15 § kan riktas även mol annan än den svarande i utsökningsmålet och att den valda formuleringen därför kan leda lill missförstånd. Kronofogdemyndigheten i Malmö anför att hemvistbegreppet har delvis olika innebörd i rättegångsbalken och i utsökningsbalken, något som enligt myndigheten kan leda till lillämpningssvårigheter. Kronofogdemyndigheten i Kristianstad framhåller att det just bland de gäldenärer som brukar komma i fråga för sådana åtgärder finns personer vars hemvist är svår atl ange. Skatteindrivningsutredningen slutligen kritiserar förslaget och påpekar att utsökningsmålet inte sällan handläggs vid en annan kronofogdemyndighet än den där gäldenären har sitt hemvist. I fall där gäldenären har sitt hemvist utomlands skulle del enligt utredningen med kommitténs förslag kunna förekomma att del saknas behörig domstol här i landet.

Vad som kommil fram under remissbehandlingen visar att någon helt invändningsfri lösning är svår att finna. Enligt min mening talar övervägande skäl för en ordning som innebär all varje tingsrätt som har jurisdiktion i ett län blir behörig att ta emot de ifrågavarande målen. Den närmare styrningen får därmed göras av den person eller myndighet som påkallar prövningen. Eftersom dessa mål är få och någon mer markerad ökning inle kan förväntas torde det sakna betydelse från arbetsfördelningssynpunkt att författningstexten inte ger någon närmare vägledning.

I de fall som avses i 2 kap. 15 och 16 §§ bör de myndigheter som påkallar rätlens prövning i dessa frågor vid valet av tingsrätt givetvis beakta att parterna och andra berörda personer inte drabbas av onödigt långa resor. Det bör också så långt möjligl undvikas att dessa mål anhängiggörs vid endasl en tingsrätt i länet, om flera tänkbara tingsrätter finns. En motsvarande styrning bör också i de fall som avses i 2 kap. 24 § kunna uppnås genom en ändring i den paragrafens sista stycke. Där sägs i dag att det i föreläggandet skall anges vid vilken domstol talan skall väckas. Enligt mitt förslag bör i föreläggandet i stället anges vid vilken domstol talan i första hand bör väckas.

6 kap. 10 a §

Det finns i 6 kap. 22§ andra stycket utsökningsförordningen (1981:981)
föreskrifter som anger atl tullmyndigheten kan vägra atl ge ett utmätt
fartyg eller luftfartyg som slår under tullkontroll tillåtelse att avgå. Det- 26

samma gäller om det finns utmätt gods i fartyget eller luftfartyget. Det Prop. 1987/88:152 anges särskilt atl tullmyndigheten, för att hindra fartyget eller luftfartyget atl avgå, har samma befogenheter som enligt lullstadgan (1973:671).

Motsvarande gäller när fartyg, luftfartyg eller gods i fartyget eller luftfartyget har belagts med kvarstad.

Förfarandet tillämpas ofta vid utmätning och kvarstad av fartyg eller luftfartyg i internationell trafik eftersom man därigenom på elt enkelt sätt kan effektivt hindra atl fartyget eller luftfartyget lämnar landet.

Reglerna om de befogenheter som nämns i lagrummet finns numera i den nya lullagen (1987:1065). I konsekvens med att tullmyndigheternas grundläggande befogenheter flyttats från tullstadgan lill den nya tullagen kan del, som jag tidigare nämnt, vara lämpligt atl även reglerna om de nu aktuella befogenheterna ges i lag och då faller valet naturligt på utsökningsbalken. Det kan vidare ifrågasättas om inte beslutet atl utmönstra den nu berörda föreskriften i utsökningsförordningen kräver lagform enligl regeringsformens bestämmelser om normgivningsmakten. För att undvika all tveksamhet på den punkten bör riksdagen besluta en lag om upphävande av 6 kap. 22 § utsökningsförordningen.

Som har framgått är avsiklen med detta att föreskriften i andra slyckel skall flyttas till utsökningsbalken. Övriga föreskrifter i paragrafen bör däremot alltjämt kunna ha förordningsform. Om riksdagen antar de förslag som jag nu lägger fram, avser jag atl återkomma lill regeringen om delta.

5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om
handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård
kvarbliva

Som jag nämnt i det föregående saknar detta ändringsförslag motsvarighet i promemorian. Ändringen i I § torde inle kräva någon närmare kommentar. Ändringen i 3 § första stycket berör frågan vid vilken tingsrätt talan skall väckas av den som vid utmätning har någon invändning atl göra mol den upprättade köpehandlingen efter utgången av de tidsfrister som anges i paragrafen. I dag skall sådan talan väckas vid tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns. Milt förslag innebär atl talan skall väckas vid tingsrätten i den ort där egendomen finns, dvs. vid den tingsrätt som anges i lagens I §.

5.3 Förslagen till lagar om ändring i växellagen (1932:130)
och checklagen (1932:131)

I promemorian föreslås att de båda likalydande 88 § växellagen och 66 §
checklagen, vilka rör förfarandet vid protest av växel resp. check, ändras
på det sättet alt orden "kronofogdemyndigheten i orten" ersätts med
"kronofogdemyndigheten". Enligt promemorian är det lämpligt att ansö
kan liksom hittills får göras på den ort där den betalningsskyldige finns
eftersom handlingen i fråga skall medföras när växel eller check proteste
ras. Formuleringen "kronofogdemyndigheten i länet" skulle enligt kom
mittén lättare kunna uppfattas så att ansökan skall göras på sätesorten. 27

De framlagda förslagen har kritiserats av bl. a. domstolsverket och hov- Prop. 1987/88:152 rätlen över Skåne och Blekinge. Domstolsverket anser att den förordade formuleringen är alltför otydlig medan hovrätten anser atl den valda formuleringen innebär en saklig nyhet som inte är motiverad eftersom protest med den föreslagna regeln skulle kunna las upp av kronofogdemyndigheten vid en annan ort än den där betalningsskyldigheten skall fullgöras. Riksskatteverket tillstyrker den föreslagna ändringen.

Utan att ta ställning till den meningsskiljaktighet som har framkommit vid remissbehandlingen förordar jag en lösning som sakligt sett torde ligga närmast den nuvarande regleringen. Jag föreslår alltså att ordet "orten" skall bytas ul mot "länet". Mol bakgrund av vad jag tidigare anfört torde det stå klart alt det inte finns något som hindrar atl en ansökan görs hos elt kronokonlor.

5.4 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Promemorians förslag i denna del har berörts endast av riksskatteverket, som påpekar alt förslaget - som föranlelts av alt länsskaltemyndighelen inle längre efter omorganisationen skall utöva någon tillsyn över indrivningen - väcker frågan om inte vissa ytterligare ändringar i uppbördslagen bör genomföras nu. De berörda ändringarna har behandlats av skatteindrivningsutredningen i olika betänkanden. Dessa har remissbehandlats och de är för närvarande under övervägande inom finansdepartementet. Jag avslår därför från att nu föreslå några andra ändringar i uppbördslagen än dem som kommittén har förordat.

5.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:512) om
indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i
Danmark, Finland, Island eller Norge

Bestämmelsen i 2 § andra stycket i den rubricerade lagen atl framställning om indrivning i vissa fall skall göras till vederbörande länsstyrelse har enligt kommittén sedan länge upprfattats som otidsenlig. I praktiken görs en sådan framställning oftast direkt till den rätta kronofogdemyndigheten. I de få fall då framställningen görs till fel myndighet skickas den formlöst vidare till den rätta kronofogdemyndigheten. Sedan överexekutorinstitu-tionen avskaffades i samband med utsökningsbalkens ikraftträdande år 1982 saknar länsstyrelserna enligt kommittén vidare den naturliga kompetensen för att pröva framställningen. Om ovisshet uppstår om vilken kronofogdemyndighet som är behörig, bör sökanden, i principiell överensstämmelse med vad som gäller enligl 2§ förordningen (1977:1005) om nordisk verkställighet på privaträttens område, kunna vända sig till riksskatteverket.

Förslaget har endast berörts av riksskatteverket, som lillstyrker det. Verket påpekar dock att också i sådana fall som avses i paragrafens tredje stycke bör den ufiändska myndigheten kunna vända sig till riksskatteverket, om ovisshet råder angående behörig kronofogdemyndighet.

Jag instämmer i riksskatleverkels bedömning och förordar att de av 28

kommittén föreslagna ändringarna genomförs med den avvikelse som Prop. 1987/88:152 följer av riksskatleverkels påpekande.

6 Hemställan

Med hänvisning lill det anförda hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen atl anla förslagen till

1. lag om ändring i utsökningsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1845:50 s. I) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

3. lag om ändring i växellagen (1932:130),

4. lagom ändring i checklagen (1932:131),

5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

6. lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge,

7. lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt,

8. lag om ändring i lagen (1970:741) om statiig lönegaranti vid konkurs,

9. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

10. lag om ändring i konsumentskredillagen (1977:981),

11. lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.,

12. lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända
borgenärer,

13. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

14. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

15. lag om ändring i utsökningsförordningen (1981:981).

Vidare hemställer jag atl regeringen bereder riksdagen tillfälle alt ta del av vad som här har redovisats angående riksskatleverkels ledningsfunktion.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

Kommitténs lagförslag Prop. 1987/88:152

Bilaga 1 1 Förslag till

Lag om ändring i växellagen (1932:130)

Härigenom föreskrivs att 88 § växellagen (1932:130) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

88 §
Protest tas upp av kronofogde- Protest las upp av kronofogde
myndigheten / orten, av en särskild myndigheten, av en särskild förrätt-
förrältningsman som länsstyrelsen ningsman som länsstyrelsen förord
förordnar eller av notarius publi- nar eller av notarius publicus.
cus.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

2 Förslag till Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i checklagen (1932:131)

Härigenom föreskrivs atl 66 § checklagen (1932:131) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

66 § Protest las upp av kronofogde- Protest tas upp av kronofogdemyndigheten i orten, av en särskild myndigheten, av en särskild förrält-förrättningsman som länsstyrelsen ningsman som länsstyrelsen förordförordnar eller av notarius publi- nar eller av notarius publicus. cus.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

3 Förslag till Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)

dels att 74 § skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 74 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillsyn över debitering, indrivning Tillsyn över debitering och redovis-
och redovisning av skatt ning av skatt

74 §'
Underlåter lokal skaltemyndig- Om lokal skattemyndighet inle

het eller kronofogdemyndighet alt fullgör sina åligganden enligt denna inom föreskriven tid fullgöra sina lag eller lagen (1984:668) om upp-åligganden enligl denna lag eller börd av socialavgifter från arbetsgi-lagen (1984:668) om uppbörd av so- vare, skall länsskattemyndigheten cialavgifter från arbetsgivare, skall vidta de åtgärder som behövs. länsskattemyndigheler, när del blivit känt, omedelbart vidtaga de åtgärder som förhållandena kunna föranleda.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

Senaste lydelse 1986:1288. 32

Vistas sökanden i Sverige, göres framställning direkt hos vederbörande utmätningsman.

Framställning, som gjorts i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall av behörig myndighet översändas lill vederbörande, länsstyrelse här i riket eller, om ovisshet råder angående behörig länsstyrelse, till utrikesdepartementels rätts-avdelning.

Myndighet, som i Danmark, Finland, Island eller Norge förskottsvis utbetalat bidrag, äger göra framställning om indrivning av bidraget direkt hos svensk myndighet enligt vad tredje stycket sägs.

Vistas sökanden i Sverige, göres framställning direkt hos vederbörande kronofogdemyndighet.

Framställning, som gjorts i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall av behörig myndighet översändas till vederbörande kronofogdemyndighet eller, om ovisshet råder angående behörig kronofogdemyndighet, till riksskatteverket.

Myndighet, som i Danmark, Finland, Island eller Norge förskottsvis utbetalat bidrag, får göra framställning om indrivning av bidraget direkt hos kronofogdemyndigheten.

5 Förslag till Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares '

kvittningsrätt

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

Framställning om besked enligt Framställning om besked enligl

6 S göres hos kronofogdemyndig- 6 § görs hos kronofogdemyndighe-
heten i den ort där arbetstagaren är ten i del län där arbetstagaren är
bosatt. Är han icke bosatt här i lan- bosatt. Är han inle bosatt här i lan
det, göres framställningen i den ort del, görs framställningen i del län
där arbetsgivaren finnes. Innan där arbetsgivaren/inns. Innan kro-
kronofogdemyndighelen meddelar nofogdemyndighelen meddelar be
beslut, skall myndigheten bereda slut, skall myndigheten bereda ar-
arbetsgivaren tillfälle atl yttra sig, betsgivaren tillfälle atl yttra sig, om
om del kan ske utan avsevärd tids- del kan ske utan avsevärd tidsut-
utdräkt. dräkt.

Mot kronofogdemyndighetens beslul får talan ej föras. Kronofogdemyndigheten kan ändra beslutet, om anledning därtill förekommer.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

10 §

Terminalåtkomst till uppgifter i register enligt denna lag får finnas endast för de ändamål som anges i I § och i den utsträckning i övrigt som anges i andra - femte styckena.

Länsskaltemyndighel och lokal skattemyndighet får ha terminalåtkomst lill uppgifter som avses i 5 och 6§§, 7§ 1-6, 9, 13, 15 och 17 saml de uppgifter därutöver som behövs för utfärdande av skattsedel och dubblett-skaltsedel.

Länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet får vidare ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 7 § 7, 8, 10-12, 14, 18, 20 och 21 och som hänför sig lill länet eller gäller skatlskyldig som laxeras i länet.

Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 5 och 6§§samt7§ 1-15, 17, 18,20och21.

Kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomsl till det centrala skatteregistret i fråga om uppgifter enligl 5 och 6 §§ samt 7 § 1, 3 och 4. Kronofogdemyndighet i det län där ett mål är registrerat för exekutiva åtgärder får vidare ha sådan terminalålkomst i fråga om uppgifter enligl 7 § 7, 8, 12 och 13. Terminalåtkomsten får avse den som är registrerad som gäldenär hos kronofogdemyndighet eller make lill gäldenären eller annan som sambeskallas med gäldenären. I fråga om uppgifter enligt 7 § I får terminalåtkomsten avse också den som är delägare i fåmansföretag där någon som avses i tredje meningen är delägare.

Kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till det centrala skat-teregistret i fråga om uppgifter enligl 5 och 6 §§ samt 7 § I, 3 och 4. Kronofogdemyndigheten i det län där ett mål är registrerat för exekutiva åtgärder får vidare ha sådan terminalålkomst i fråga om uppgifter enligt 7 § 7, 8, 12 och 13. Terminalålkomslen får avse den som är registrerad som gäldenär hos kronofogdemyndighet eller make till gäldenären eller annan som sambeskallas med gäldenären. I fråga om uppgifter enligt 7 § I får terminalåt-komslen avse också den som är delägare i fåmansföretag där någon som avses i tredje meningen är delägare.

12 Förslag till Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 15, 16 och 24 §§, 4 kap. 8, 27 och 32 §§, 15 kap. 7 § och 16 kap. 1 och 10 §§ utsökningsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

15 §

När kronofogdemyndigheten enligl 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 9 eller 12 § eller 13 § jämförd med 4 kap. 14 och 15 §§ förelägger svaranden eller tredje man att fullgöra eller underiåta något, får myndigheten föreskriva vite lill belopp som finnes behövligt.

Fråga om utdömande av vite som Fråga om utdömande av vite som

har förelagts enligt första stycket har förelagts enligt första stycket

prövas, på talan av allmän åklagare prövas, på talan av allmän åklagare

eller kronofogdemyndigheten, av eller kronofogdemyndigheten, av

tingsrätten i den ort där kronofog- tingsrätten i den ort där svaranden

demyndigheten finns. Har åndamå- har sitt hemvist. Har ändamålet

let med vitet förfallit, får det ej dö- med vitel förfallit, får det ej dömas

mas ul. ut.

Om föreläggande vid vite ej iakttas, kan kronofogdemyndigheten ge nyll vitesföreläggande utan hinder av alt del förra ej har vunnit laga kraft.

2 kap.

16 §

Efterkommer ej gäldenären eller Efterkommer ej gäldenären eller
tredje man föreläggande enligl 4 tredje man föreläggande enligt 4
kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 13 § kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 13 §
jämförd med nämnda lagrum, får jämförd med nämnda lagrum, får
han häktas, om synnerliga skäl fö- han häktas, om synnerliga skäl fö
religger. Fråga om häktning prövas, religger. Fråga om häktning prövas,
efter framställning av kronofogde- efter framställning av kronofogde
myndigheten, av tingsrätten i den myndigheten, av tingsrätten i den
ort där kronofogdemyndigheten ort där gäldenären har sitt hemvist,
finns.

När framställning om häktning har gjorts, skall förhandling äga rum inför rätten. Till förhandlingen skall kronofogdemyndigheten och, om hinder ej möter, den som avses med yrkandet kallas. Denne får hämtas, om skäl föreligger därtill. Har han kallats till förhandlingen eller kan det antagas atl han har avvikit eller eljest håller sig undan, utgör hans utevaro ej hinder för prövning av yrkandet. I fråga om rätt till biträde och kostnader i målet har vad som föreskrivs i rättegångsbalken om försvarare och om rättegångskostnader i brottmål motsvarande tillämpning.

Rätten skall med högst två veckors mellanrum hålla förhandling för alt
pröva om den som är intagen i häkte fortfarande skall vara häktad. Förelig
ger ej längre skäl för häktning, skall rätlen omedelbart förordna att den
häktade skall friges. Ingen fär hällas häktad längre tid än tre månader i
målet. Beträffande behandlingen i övrigt av frågor om häktning enligt
denna paragraf har vad som gäller enligt rättegångsbalken om häktning av
misstänkt motsvarande tillämpning. ..

4 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 152

demyndigheten finns.

I föreläggande skall anges vid vilken domstol talan skall väckas

Har föreläggande meddelats enligt 4 kap. 23 § första stycket eller 9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om domstols behörighet vad som i allmänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 4 kap. 23 § andra stycket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i faslighet, av den tingsrätt som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och eljest av tingsrätten i den ort där kronofog-

Har föreläggande meddelats enligt 4 kap. 23 § första stycket eller 9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om domstols behörighet vad som i allmänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 4 kap. 23 § andra stycket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i fastighet, av den tingsrätt som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och annars av tingsrätten i den ort där gäldenären har sill hemvist.

Utmätning söks hos kronofogdemyndigheten i det län där gäldenären har sitt hemvist.

Utmätning av egendom som ej finns i det län där gäldenären har sitt hemvist får även sökas hos kronofogdemyndigheten i del län där egendomen finns eller, i fråga om fartyg eller luftfartyg, dit det väntas. Utmätning av fartyg får även sökas där fartyget har sin hemort. Utmätning av fordran eller annan rättighet får också sökas där sekundogäldenären eller annan förpliktad finns, även om fordringen eller rättigheten skall anses finnas i annat län. Utmätning av lön eller annan förmån som avses i 7 kap. söks, om gäldenären ej har hemvist här i riket, där arbetsgivaren eller annan som utger förmånen finns.

Utmätning söks hos deri kronofogdemyndighet i vars distrikt gäldenären har sitt hemvist.

Utmätning av egendom som ej finns i det distrikt där gäldenären har sitt hemvist får även sökas hos kronofogdemyndigheten i det distrikt där egendomen finns eller, i fråga om fartyg eller luftfartyg, dit det väntas. Utmätning av fartyg får även sökas där fartyget har sin hemort. Utmätning av fordran eller annan rättighet får också sökas där sekundogäldenären eller annan förpliktad finns, även om fordringen eller rättigheten skall anses finnas i annat distrikt. Utmätning av lön eller annan förmån som avses i 7 kap. söks, om gäldenären ej har hemvist här i riket, där arbetsgivaren eller annan som utger förmånen finns.

Har utmätning sökts hos kronofogdemyndighet som ej är behörig enligt första eller andra stycket, får myndigheten likväl i brådskande fall vidtaga

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

åtgärd som avses i 6 kap. 12 § innan målet enligl 2 kap. 4 § första stycket överlämnas till kronofogdemyndighet som är behörig.

4 kap.

27 §

Har domstol fastställt alt förfallen fordran skall utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg eller fast egendom anses egendomen omedelbart utmätt.

Denna verkan förfaller, om ej försäljning begärs hos kronofogdemyndigheten inom två månder från det atl domstolens beslut vann laga kraft.

Prop. 1987/88:152 Bilaga 1

13 Förslag till Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

Härigenom föreskrivs alt 7 § utsökningsregisterlagen (1986:617) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

7§

Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får ha terminalålkomst till utsökningsregislret.

Terminalålkomslen för en kronofogdemyndighet får avse endast uppgifter om

1.   den som är registrerad hos en   I. den som är registrerad hos kro-
kronofogdemyndighet i länet som    nofogdemyndighelen i länet som
gäldenär i mål om exekutiva åtgär- gäldenär i mål om exekutiva åtgär
der,                                   der,

2. den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande i mål eller ärende som handläggs hos myndigheten,

3. make lill person som avses under I,

4. den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses under 1,

5. fåmansföretag som avses i 35 § 1 a mom. sjunde stycket kommunalskattelagen (1928:370) och delägare i sådant företag, om förelaget eller delägare i detta är gäldenär som avses under I,

6. konkurs och näringsförbud.

I fråga om kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i konkurs gäller terminalåtkomsten enligl andra stycket I ocksä gäldenärer i annal län, om della ingår i tillsynsområdel.

Denna lag träder i kraft.den 1 juli 1988.

Utdrag ur kommitténs promemoria 1988-02-15, Prop. 1987/88:152

Det nya exekutionsväsendet Bilaga 2

2.6 Styrning genom föreskrifter och råd m. m.

Beträffande styrningen av kronofogdemyndigheternas operativa verksamhet skall till att börja med konstaleras atl en central myndighet inle i någol fall får besluta i elt visst mål eller ärende som handläggs av en underställd myndighet. Föreskrift härom fmns i 11 kap. 7 § regeringsformen (RF). Det bör framhållas atl det på den här punkten inte år någon skillnad mellan kronofogdemyndighetens exekutiva funktion i allmänna och enskilda mål och funktionen som borgenärsförelrädare i allmänna mål.

Varken RSV eller någon annan myndighet, och för övrigt inte heller regeringen eller riksdagen, kan alltså la över beslut som det ankommer på en kronofogdemyndighet alt fatta. Del innebär att man inte heller kan t. ex. beordra en kronofogdemyndighet alt utmäta eller inte utmäta viss egendom hos en gäldenär eller atl träffa en avbelalningsöverenskommelse eller ange vilkel innehåll denna skall ha.

En överordnad myndighet måste även i övrigt iaktta den största försiktighet när det gäller alt agera i etl enskilt fall. Ett enskilt fall kan tas som ulgångspunkl för föreskrifter, om del del finns författningsstöd för att utfärda sådana, vägledande uttalanden etc, men uttalandena skall vara av generell natur och det enskilda fallet kan bara användas som elt exempel på vad som enligl den överordnade myndighetens mening är etl riktigt resp. felaktigt agerande. Del kan tilläggas alt RSV kan ha anledning att uttala sig om en myndighets eller tjänstemans agerande i etl enskilt fall när verket yttrar sig i etl ärende hos JK eller JO.

I sammanhanget kan nämnas atl RSV på exekutionsväsendets område inte har till uppgift att överpröva kronofogdemyndighetens beslut i del operativa arbetet. I den exekutiva verksamheten är inslansordningen i slället den, att kronofogdemyndighetens beslut kan överklagas till hovrätt och därefter högsta domstolen. Beslut som kronofogdemyndigheten fattar i egenskap av borgenärsföreträdare kan lill största delen inte överklagas alls.

Föreskriftsrätten

Regeringen har grundlagsenligt en allmän rätl att utfärda föreskrifter om
verkställighet av lag, s. k. tillämpningsföreskrifter (8 kap. 13 § första styc
ket RF). Något särskilt bemyndigande behövs inte även om det emellanåt
ansetts önskvärt att för tydlighetens skull ge ett uttryckligt bemyndigande,
s. k. kvasidelegalion. Regeringen kan i sin lur uttryckligen bemyndiga en
myndighet att utfärda tillämpningsföreskrifter (8 kap. 13 § tredje stycket
RF). På del nu aktuella området finns flera exempel på sådana bémyndi
ganden. Belräffande den exekutiva verksamhelen gäller bl. a. alt RSV i 19
kap. 2 § utsökningsförordningen (UF) bemyndigats att meddela ytterligare
föreskrifter för verkställigheten av utsökningsbalken (UB) såvitt avser
förfarandet hos kronofogdemyndigheterna. 47

På konkursområdet saknas bemyndigande, men på lönegarantiområdet Prop. 1987/88:152 fmns i 23 § kungörelsen (1970:745) om statlig lönegaranti vid konkurs etl Bilaga 2 bemyndigande för RSV att utfärda föreskrifter såvitt avser länsstyrelsens och kronofogdemyndighetens handläggning av lönegarantiärenden (jfr 13 § utkastet till lönegarantiförordning i SOU 1986:9 s. 248).

I fråga om borgenärsfunklionen vid indrivning kan hänvisas till 67 § uppbördsförordningen.

Gemensamt för de verkställighelsföreskrifter som RSV har att utfärda är att de främst gäller förfarandet eller rent administrativa frågor. I den mån del förekommer utfyllnad av lagbestämmelser i materiellt hänseende får della inte medföra att någol väsentligt nytt tillförs genom föreskriften (jfr prop. 1973:90 s. 211).

Föreskrifter eller bara råd?

Frågan om vilken styrning av kronofogdemyndigheternas verksamhel från RSV:s sida som är tillålen har vid flera tillfällen behandlats av riksdagen. Vad som därvid har tilldragit sig intresse är främst kronofogdemyndigheternas prioritering mellan olika mål eller lyper av mål och valet av efter-forskningsålgärder i olika fall (jfr LU 1980/81:23 s. 24-25, 1985/86:23 s. 6 och 1986/87:12 s. 12-14).

Bakgrunden till lagutskottets uttalande i LU 1985/86:23 är att RSV i ett dokument av den 18 oktober 1984, med rubriken Vägledning angående differentierade insatser i det exekutiva arbetet (dnr 1273/84-90), gett vissa råd för kronofogdemyndigheternas prioritering av eflerforskningsinsatser-na mellan olika mål - främst med utgångspunkt i fordringsbeloppel.

Grunden för råden är RSV:s överväganden om utnyttjandet av resurserna inom exekutionsväsendet. Tänkbart hade också varit all RSV med åberopande av 19 kap. 2 UF meddelat föreskrifter i ämnet. Att RSV inte valt den vägen fär antas bero pä att sådana föreskrifter skulle innebära en utfyllnad i materiellt hänseende av bestämmelsen i 4 kap. 9 § UB och därmed vara otillåtna.

Lagutskottet anför avslutningsvis följande:

"Utskottet vill framhålla atl utskottets av riksdagen godkända i det ovan
redovisade betänkandet gjorda uttalanden om i vilken ordning prioritering
ar borde ske i kronofogdemyndigheternas verksamhet alltjämt skall gälla.
Det innebär att det får ankomma på varje kronofogdemyndighet att själv
ständigt pröva i vilken ordning inkomna mål skall handläggas och vilka
indrivningsåtgärder som bör vidlas. Självfallet kan RSV:s rekommendatio
ner tjäna som vägledning för myndighetens ställningslagande. Mol bak
grund av inkassoföreningens uppgifter om att det totala belopp som indrivs
i enskilda mål sjunker vill utskottet stryka under vad utskottet anförde om
att man inte generellt får tillämpa en ordning som innebär att smärre
fordringar endast föranleder mera begränsade utmätningsåtgärder. Som
utskottet då framhöll gör hänsynen till borgenärerna och intresset av att
upprätthålla en god betalningsmoral en sådan ordning omöjlig. Inga åtgär
der bör således vara uteslutna endast därför att målen avser ett litet
belopp." 48

Del belänkande som åsyftas i del nu citerade uttalandet är LU Prop. 1987/88:152
1980/81:23, Uisökningsbalk. Bilaga 2

Av detta uttalande synes framgå all lagutskottet i och för sig godtar att RSV gör uttalanden till vägledning för kronofogdemyndigheterna i den nu aktuella frågan, men ogillar innehållet i vägledningsdokumentet.

Det förefaller däremot klart alt utskottet vid sin bedömning inle har gjort skillnad mellan den rent exekutiva verksamheten och kronofogdemyndighetens borgenärsfunklion.

Exekutiv funktion och borgenärsfunktion

Det bör inledningsvis framhållas atl RSV har såväl rätt som skyldighet att ge kronofogdemyndigheterna vägledning av generell natur när det finns behov av det. Det gäller alla delar av kronofogdemyndigheternas verksamhel. Eftersom just frågan om insatsprioritering fått så stor uppmärksamhet bl. a. i riksdagsarbetet lämpar den sig väl som utgångspunkt för en mera ingående diskussion i frågan om vilkendera av kronofogdemyndighetens funktioner vid verkställighet - den exekutiva funktionen eller borgenärsfunklionen - som prioriteringen är ett utflöde av och vilka befogenheter RSV kan ha.

Den grundläggande bestämmelsen om kronofogdemyndighetens efterforskning av utmätningsbara tillgångar, lillgångsundersökningen, finns i 4 kap. 9 § UB. Vi har redan konstaterat atl en utfyllnad av bestämmelsen i materiellt hänseende genom föreskrifter av RSV inte skulle vara tillåten, i vart fall inte om något väsentligt nytt därigenom hade tillförts. Men nu gäller det alltså vägledning i form av allmänna råd.

Enligt den nämnda paragrafen skall kronofogdemyndigheten i den utsträckning som påkallas av ansökningens innehåll, gäldenärens förhållanden och övriga omständigheter undersöka huruvida gäldenären har utmätningsbar egendom.

Det är alltså flera omständigheter som skall beaktas. Sökanden kan begränsa ansökningen till att enbart gälla utmätning av överskjutande skatt. Han betalar då en lägre avgift. Här rör det sig alltså om en författningsreglerad differentiering av handläggningen. Sökanden kan också anvisa viss egendom till utmätning. Kronofogdemyndigheten torde då i princip inte kunna avsluta målet utan att ha närmare undersökt möjligheterna atl utmäta den anvisade egendomen, såvida fordringen inte blir betald ändå.

Gäldenärens förhållanden har slor betydelse i sammanhanget. För olika kategorier av gäldenärer är det olika efterforskningsåtgärder som faller sig mest naturliga, åtminstone som en ända att börja efterforskningarna i. Mest påtaglig är skillnaden mellan löntagare å ena sidan och näringsidkare/ företag å den andra.

Men också borgenärens förhållanden måste beaktas, och här kommer
både fordringsbeloppel och förhållandel mellan exekutiv funktion och
borgenärsfunklion in i bilden. Slalen som borgenär i fråga om främsl
skatter och avgifter har etl slort antal fordringar av varierande storlek mot
ett stort antal gäldenärer. Statistiken visar att ett stort antal småfordringar 49

svarar för en blygsam del av det totala fordringsbeloppel, medan ett Prop. 1987/88:152 ganska litet antal riktigt stora fordringar svarar för en betydande del. Det Bilaga 2 är mol den bakgrunden uppenbart att staten som borgenär kan ha elt intresse av att det görs en rejäl satsning på de stora fordringarna. Inte ens en hundraprocentigt effektiv indrivning av småbeloppen gör särskilt mycket för atl förbättra statens finanser.

För en enskild borgenär med omfattande verksamhel kan situationen vara likartad. Ett större företag har normalt elt stort antal fordringar av olika slorlek, mol olika gäldenärer i olika distrikt och blir totalt sett bäst tillgodosedd om det satsas ordentligt på de stora fordringarna.

För en enskild borgenär med liten ekonomisk verksamhel och särskilt för en privatperson är lägel elt annal. Det kan vara viktigt atl få även ett litet belopp indrivet och borgenären har kanske inle några andra, större fordringar utestående. Samtidigt måste man vara medveten om att exekutionsväsendet har den övergripande uppgiften atl upprätthålla en betalningsmoral i samhället.

Sammanfattningsvis kan sägas att en differentiering av insatserna grundad på fordringsbeloppet får anses ha stöd i bestämmelsen i 4 kap. 9 § UB eller med andra ord är tillåten och även önskvärd. Det gäller både i allmänna och enskilda mål och del är viktigt att framhålla att det här rör sig om ett utflöde av kronofogdemyndighetens exekutiva funktion. Men differentieringen måste göras under hänsynstagande lill vad som är känt i övrigt om såväl gäldenärens som borgenärens förhållanden. Ett målflöde med differentierad handläggning som enbart styrs av fordringsbeloppet är följaktligen inte någon lämplig lösning. De flesta myndigheter torde vara medvetna om detta och försöka undvika en alllför schablonmässig hantering.

Det som nu har diskuterats är enligt kommilléns mening ell bra exempel på frågor där det är viktigt atl RSV verkar för en enhetlig hantering av målen hos kronofogdemyndigheterna och för ett ändamålsenligt utnyttjande av tillgängliga resurser. Andra sådana områden - som berör också de ■ enskilda målen - är handläggningsruliner och handläggningstider, information till sökandena om vidtagna åtgärder etc. och dokumentation av utredningsarbetet och dess resultat.

Beträffande de allmänna målen tillkommer den omständigheten att kronofogdemyndigheten företräder sökanden vid verkställigheten. Frågan är vilken betydelse del kan ha, när vi nu har sett att en differentierad handläggning kan grundas redan på myndighetens exekutiva funktion. För att söka svaret på den frågan tvingas vi atl se litet närmare på förhållanden som är specifika för de allmänna målen.

En sådan omständighet är atl de skatte- och avgiftsskyldiga vanligen står
i ett löpande kundförhållande med det allmänna, där det hela liden upp
kommer nya fordringar. Skattemyndigheterna kan inte "säga upp" detta
förhållande för all på så sätt bli av med en misshaglig skattskyldig. Det
fordras andra åtgärder för att skallesystemel skall fås att fungera på avsett
vis. Det kan t.ex. vara fråga om snabba och effektiva åtgärder vid ett
förhållandevis litet reslfört belopp därför atl del pågår en fortsalt skuld
uppbyggnad, impulser till skattemyndigheterna att ändra skatteform för 50

den skaltskyldige, inleda revision eller liknande eller särskilda insatser mot Prop. 1987/88:152
gäldenärer som är verksamma i en känslig bransch. Bilaga 2

Statens räll som borgenär i fråga om skaller och avgifter las under olika skeden av beskallningsförfarandet lill vara av olika myndigheter. Det är uppenbart atl RSV som högsta myndighet inom såväl skatteförvaltningen som exekutionsväsendet måste ha möjlighet alt styra verksamhelen och se till all del sker en samordning, så all de inblandade myndigheterna drar åt samma håll.

2.7 Direktiv angående organisation och arbetsformer m. m.

1 det föregående har bl. a. talats om atl RSV skall leda verksamheten i exekutionsväsendet m.ed sikte på etl effektivt utnyttjande av resurserna. RSV skall också samordna indrivningen med tidigare led i beskattnings-kedjan - meningen är atl exekutionsväsendet och skatteförvaltningen skall dra ål samma håll när del gäller atl få skatte- och avgiftssystemen att fungera bra.

Det är främst för de nu nämnda arbetsuppgifterna som RSV behöver ledningsbefogenheter av ett slag som verket hittills inte har haft. RSV mäste i vissa avseenden kunna ge direktiv som är bindande för myndigheterna.

Av propositionen om exekutionsväsendets organisation m. m. framgår atl statsmakterna vill åsladkomma samma slags lednings- och styrningsfunktion för RSV inom exekutionsväsendet som inom skatteförvaltningen. Därvid mäste man emellertid, som också framgår av propositionen och som utvecklas närmare av lagutskottet, ta hänsyn ull all den exekutiva verksamheten måste präglas av sådan objektivitet och enhetlighet att den inte ger anledning till misstanke hos allmänheten om bristande opartiskhet.

Del finns skäl alt nu försöka undanröja en missuppfattning som ofta kommer lill uttryck i debatten om kronofogdemyndighetens och RSV:s roller, nämligen alt förutsättningarna för central styrning i alla avseenden skiljer sig starkt mellan skatteförvaltningen och exekutionsväsendet.

I 2 kap. 2 § instruktionen för skatteförvaltningen räknas ett antal arbetsuppgifter för RSV upp. Del talas därvid bl. a. om alt lämna direktiv för ändamålsenlig utformning av organisationen och arbetsformerna (första stycket 3) och alt planera och leda skatte- och avgiftskontrollen (första slyckel 5).

Belräffande den rältstillämpande verksamheten sägs däremot att verket skall meddela föreskrifter om verkställighet av lag enligl särskilda bémyndiganden (första stycket I) och genom allmänna råd och uttalanden verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid räUstillämpningen inom verksamhetsområdet (första stycket 2). Med verksamhetsområdet avses här även exekutionsväsendets verksamhel (jfr avsnitt 2.2).

Inte heller i fråga om styrning genom direktiv går någon skarp gräns
mellan allmänna och enskilda mål eller mellan exekutiv funktion och
borgenärsfunklion. Vad del i stället handlar om är precis det som nyss har
sagts: gäller det rättstillämpning finns inte utrymme för någon direktivrält
eller liknande vid sidan av den föreskriftsrätt som kan finnas enligl särskil- 51

da bémyndiganden. I kronofogdemyndigheternas verksamhet finns såväl i Prop. 1987/88:152

det rent exekutiva arbetet som i arbetet som borgenärsföreträdare både Bilaga 2

inslag av rättstillämpning och andra moment, där en starkare styrning är

tillåten. Ser vi på kronofogdemyndigheterns exekutiva funktion är den

tidigare diskuterade frågan om undersökningsplikten ett bra exempel på

det förstnämnda. Regeringen kan inte genom alt i en instruktion ge RSV

direktivrält delegera en befogenhet som den, dvs. regeringen, själv inte har

- i detta fall alt fylla ut bestämmelserna i utsökningsbalken. Något annat

än vägledning i form av allmänna råd och uttalanden kan det inle bli fråga

om här.

RSV bör alltså, i likhet med vad som gäller inom skalteförvaltningen, kunna lämna direktiv angående organisation och arbetsformer hos kronofogdemyndigheterna.

1 arbetsformer får härvid anses innefattas också formerna för den samordning med skattemyndigheternas verksamhel som behövs i arbetet med indrivning av skatter och avgifter.

Den egentliga samordningen sker i första hand på länsnivån, mellan kronofogdemyndigheten och länsskaltemyndighelen, men också mellan kronofogdemyndigheten och de lokala skaltemyndigheterna. I instruktionen för exekutionsväsendet bör kronofogdemyndighetens chef åläggas att se till att arbetet med indrivning av skatter och avgifter bedrivs i samverkan med skattemyndigheterna pä regional och lokal nivä.

I 2 kap. 2 § andra stycket instruktionen för skatteförvaltningen föreskrivs att RSV även i övrigt enligt de riktlinjer som statsmakterna har angett skall meddela de föreskrifter och andra beslul som behövs för all uppnå samordning, rationalisering och enhetlighet vid arbetet inom skatteförvaltningen.

Kommittén kommer senare att föreslå all motsvarande bestämmelser tas in i instruktionen för exekutionsväsendet.

En viktig fråga när det gäller atl styra exekutionsväsendet i riktning mot elt effektivt utnyttjande av resurserna är avvägningen mellan handläggning av inkomna mål och förebyggande insatser. Till den saken återkommer kommittén i ett senare sammanhang, när förslag läggs fram till instruktion för exekutionsväsendet.

2,8 Vissa begränsningar i styrningen med hänsyn till kronofogdemyndighetens ställning

Enligt 2 kap. 2 § första stycket 4 instruktionen för skatteförvaltningen
åligger del RSV alt fördela de ekonomiska och andra resurser som ställs till
skalleförvaltningens förfogande. Som framgår av det föregående är detta
en uppgift som RSV skall ha också i fråga om exekutionsväsendet. Vidare
skall RSV ge kronofogdemyndigheterna den vägledning som, utöver be
stämmelserna i instruktionen, behövs angående verksamhetens inriktning
samt ange ramar för de operativa mål som myndigheterna fastställer mera i
detalj.
Det som nu har sagts ger anledning att än en gång återknyta till de .52

uttalanden som riksdagen har gjort om insatsprioritering och om RSV:s Prop. 1987/88:152
styrning m.m. Bilaga 2

Kännetecknande för kronofogdemyndighetens verksamhet är ju alt den rör inte bara förhållandel mellan slaten som borgenär och gäldenärerna, utan också förhållandel lill andra borgenärer med konkurrerande intressen och till tredje man, vars intressen kan trädas för när i del exekutiva arbetet.

Som tillsynsmyndighet i konkurser skall kronofogdemyndigheten beakta alla borgenärers och även gäldenärers intressen och sålunda utöva tillsynen på elt opartiskt sätt.

Kommittén är medveten om att det förekommer en debatt där det ibland hävdas att enskilda borgenärer missgynnas därigenom att en alltför slor del av resurserna inom exekutionsväsendet satsas på de allmänna målen. Lagutskottets uttalande och då främst del citerade uttalandet i LU 1985/86:23 gäller just den saken, men också RSV:s sätt atl styra resursanvändningen.

Det bör framhållas att problemet har sin grund i att kronofogdemyndigheterna har en dubbelroll. Om de enskilda borgenärerna missgynnas gör det knappast saken bättre om det sker enligt myndigheternas eget bestämmande än om det beror på styrning från RSV.

Att debatten i så hög grad har kommit alt gälla RSV:s roll hänger uppenbarligen samman med alt del uppfattas som all verket i egenskap av central förvaltningsmyndighet pä beskaltningsområdet kan tänkas vilja särskilt gynna staten som borgenär. Enligt kommitténs mening bygger denna uppfattning på en felsyn. RSV är visserligen central myndighet inom såväl skatteförvaltningen som exekutionsväsendet, men det rör sig om skilda förvaltningar och RSV måsle, i likhet med kronofogdemyndigheterna, förutsättas kunna hålla isär sina olika roller.

När RSV:s möjligheter alt styra verksamhelen inom exekutionsväsendet nu förstärks finns det, trots vad som nyss har sagts, anledning att särskilt uppmärksamma atl ledningsfunktionen inte utövas så att kronofogdemyndighetens opartiskhet i den exekutiva verksamheten ifrågasätts.

2.12 De s.k. kronomålen

Enligt 2 kap. 3 § instruktionen för skalteförvaltningen företräder RSV, i dén mån annat inte följer av särskilda föreskrifter, staten såväl vid som utom domstol i fråga om bl. a.:

- fordran som drivs in av kronofogdemyndigheten såsom fordran i allmänt mål och

- garantibelopp enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs. Verket får bestämma atl en länsskaltemyndighel skall företräda staten i

elt visst ärende eller en viss grupp av ärenden.

I mål där verket företräder staten får verket meddela tillstånd som avses
i 12 kap. 3 § rättegångsbalken för kronofogde alt vara ombud för staten.
Enligt 3 kap. 4 § samma instruktion får länsskaltemyndighel, som enligt
RSV:s beslul skall företräda slaten, också meddela sådant tillstånd. 53

Processföringen i de s. k. kronomålen har behandlats utförligt av skatte- Prop. 1987/88:152 indrivningsutredningen i betänkandet (SOU 1987:10) Indrivningslag m. m. Bilaga 2 Utredningen föreslår en dubbel behörighet att företräda staten vid domstol i fråga om fordran i allmänt mål: finns en sådan fordran som är överlämnad till kronofogdemyndigheten för indrivning skall både länsskaltemyndighelen och kronofogdemyndigheten vara behöriga att företräda staten i tingsrätt. Kronofogdemyndighetens behörighet skall i dessa fall omfatta även annan fordran mol samma gäldenär, som ännu inle överlämnats för indrivning. I överinstanserna skall staten företrädas av RSV. Enligt SIU:s förslag skall bestämmelserna om processbehörigheten tas in i en indrivningslag.

RSV har i sitt remissyttrande tillstyrkt en ordning som innebär att såväl kronofogdemyndigheten som länsskaltemyndighelen kan väcka talan i de nu diskuterade fallen, men anfört atl processbehörigheten liksom för närvarande primärt skall ligga hos RSV. Verket skall sedan kunna bestämma att en kronofogdemyndighet eller en länsskattemyndighet skall företräda staten i visst ärende eller viss gruppp av ärenden.

Utan att vilja ta ställning till om SIU:s förslag är en bättre lösning i ett längre perspektiv eller inte, föreslår kommittén atl reglerna om processbehörigheten nu ändras på det sättet all RSV kan välja atl låta kronofogdemyndigheten eller länsskaltemyndighelen företräda staten i visst ärende eller viss grupp av ärenden.

Del bör tilläggas alt det, när uppgiften läggs på kronofogdemyndigheten som sådan, inte är fråga om atl låta en kronofogde vara ombud för staten. I dessa fall fordras sålunda inte tillstånd som avses i 12 kap. 3 § rättegångsbalken.

Innehåll Prop. 1987/88:152

sid.

Propositionen...................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... 1

Propositionens lagförslag....................................... ... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 1988 .... 21

1 Inledning.......................................................... 21

2 Lagregleringen.................................................. .. 22

3 Ledningen av den exekutiva verksamhelen ........... .. 23

4 Upprättade lagförslag ........................................ .. 25

5 Författningskommentarer ................................. 25

5.1 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken ... 25

5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1845:50 s. I) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva .... 27

5.3 Förslagen till lag om ändring i växellagen (1932:130) och checklagen (1932:131) ................................................................. 27

5.4 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 28

5.5 Förslaget lill lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge 28

6 Hemställan ...................................................... .. 29

7 Beslut .......................................................... .. 29

Bilaga I Kommitténs lagförslag .......................... .. 30

Bilaga 2 Utdrag ur kommitténs promemoria 1988-02-15, Det nya

exekutionsväsendet.................................. 47

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 55