Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition 1987/88:152

om lagändringar m. m. med anledning av exekutionsväsendets nya organisation


1987/88:152


Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel den 10 mars 1988 för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandens hemslällan.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Kjell-Olof Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås lagändringar som föranleds av den nya organisa­tion för exekutionsväsendet som skall träda i kraft den 1 juli 1988. Ändring­arna är av leknisk karaklär.

I propositionen redovisas för riksdagens kännedom också vissa övervä­ganden om riksskatleverkels ledningsfunktion i den nya organisationen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.

Riksdagen 1987/88. 1 .saml. Nr 152


Propositionens lagförslag                                Prop-1987/88:152

1 Förslag till

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken

dels all 2 kap. 15, 16 och 24 §§, 4 kap. 8, 27 och 32 §§, 15 kap. 7 § och 16

kap. I och 10 §§ skall ha följande lydelse, dels alt det i balken skall införas en ny paragraf, 6 kap.  10 a §, av

följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

2 kap.

15         §

När kronofogdemyndigheten enligt 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 9 eller 12 § eller 13 § jämförd med 4 kap. 14 och 15 §§ förelägger svaranden eller tredje man alt fullgöra eller underlåta något, får myndigheten föreskri­va vite lill belopp som finnes behövligt.

Fråga om utdömande av vite som Fråga om utdömande av vite som
har förelagts enligt första stycket
har förelagts enligl första stycket
prövas, på talan av allmän åklagare
prövas, på talan av allmän åklagare
eller kronofogdemyndigheten, av
eller kronofogdemyndigheten, av
tingsrätten i den ort där kronofog-
en tingsrätt i det län där kronofog­
demyndigheten finns. Har ändarna-
demyndigheten finns. Har ändamå­
let med vitet förfallit, får det ej dö-
let med vitel förfallit, får det ej dö­
mas ut.
                                                                           mas ut.

Om föreläggande vid vite ej iakttas, kan kronofogdemyndigheten ge nytt vitesföreläggande ulan hinder av alt det förra ej har vunnit laga kraft.

16         §

Efterkommer ej gäldenären eller Efterkommer ej gäldenären eller
tredje man föreläggande enligt 4
tredje man föreläggande enligt 4
kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 13 §
kap. 14 eller 15 § eller 16kap. 13 §
jämförd med nämnda lagrum, får
jämförd med nämnda lagrum, får
han häktas, om synnerliga skäl fö-
han häktas, om synnerliga skäl fö­
religger. Fråga om häktning prövas,
religger. Fråga om häktning prövas,
efter framställning av kronofogde-
efter framställning av kronofogde­
myndigheten, av tingsrätten i den
myndigheten, av en tingsrätt i del
ort där kronofogdemyndigheten
län där kronofogdemyndigheten
finns.
                                                                                  finns.

När framställning om häktning har gjorts, skall förhandling äga rum inför rätten. Till förhandlingen skall kronofogdemyndigheten och, om hinder ej möter, den som avses med yrkandet kallas. Denne får hämtas, om skäl föreligger därtill. Har han kallals till förhandlingen eller kan det antagas atl han har avvikit eller eljest håller sig undan, utgör hans utevaro ej hinder för prövning av yrkandet. I fråga om rätl till biträde och kostnader i målet har vad som föreskrivs i rättegångsbalken om försvarare och om rättegångs­kostnader i brottmål motsvarande tillämpning.

Rätlen skall med högst två veckors mellanrum hålla förhandling för alt
pröva om den som är inlagen i häkte fortfarande skall vara häktad. Förelig­
ger ej längre skäl för häktning, skall rätten omedelbari förordna att den
häktade skall friges. Ingen får hållas häktad längre tid än tre månader i
målet. Beträffande behandlingen i övrigt av frågor om häktning enligl
                  2


 


Nuvarande lydelse                Föreslagen lyddse

denna paragraf har vad som gäller enligt rättegångsbalken om häktning av misstänkt motsvarande tillämpning.


Prop. 1987/88:152


24 §


Har enligt 4 kap. 20, 21 eller 22 § eller 13 kap. 7 § andra stycket före­läggande meddelats att väcka talan vid domstol, skall tvisten prövas av tingsrätten i den ort där kronofog­demyndigheten finns, om ej annal följer av andra stycket.


Har enligt 4 kap. 20, 21 eller 22 § eller 13 kap. 7 § andra stycket före­läggande meddelats att väcka talan vid domstol, skall tvisten prövas av en tingsrätt i del län där kronofog­demyndigheten finns, om ej annal följer av andra stycket.


Omföreläggande har meddelats enligl 4 kap. 20, 21, 22 eller 26 § ifall då tvisten rör egendom som avses i 10 kap. 10 eller 12 § rättegångsbalken, gäller om domstols behörighet vad som sägs där.


Har föreläggande meddelats en­ligl 4 kap. 23 § första slyckel eller 9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om domstols behörighet vad som i all­mänhet är föreskrivet därom. 1 fall som avses i 4 kap. 23 § andra styc­ket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i fastighet, av den tingsrätt som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och eljest av tingsrätten i den ort där kronofog­demyndigheten finns.

I föreläggande skall anges vid vil­ken domstol talan skall väckas.


Har föreläggande meddelats en­ligl 4 kap. 23 § första stycket eller 9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om domstols behörighet vad som i all­mänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 4 kap. 23 § andra styc­ket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i faslighet, av den tingsrätt som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och annars av en tingsrätt i det län där kronofogde­myndigheten finns.

I föreläggande skall anges vid vil­ken domstol talan i första hand bör väckas.


1 kap.


Utmätning söks hos den krono­fogdemyndighet i vars distrikt gäl­denären har sitt hemvist.

Utmätning av egendom som ej finns i del distrikt där gäldenären har sitt hemvist får även sökas hos kronofogdemyndigheten i det di­strikt där egendomen finns eller, i fråga om fartyg eller luftfartyg, dit del väntas. Utmätning av fartyg får även sökas där fartyget har sin hemort. Utmätning av fordran eller annan rättighet får också sökas där sekundogäldenären eller annan förpliktad finns, även om fordring­en eller rättigheten skall anses fin­nas i annal distrikt. Utmätning av lön eller annan förmån som avses i 7 kap. söks, om gäldenären ej har hemvist här i riket, där arbetsgiva­ren eller annan som utger förmånen fmns.


Utmätning söks hos kronofogde­myndigheten i del län där gäldenä­ren har sitt hemvist.

Utmätning av egendom som ej finns i det län där gäldenären har sitt hemvist får även sökas hos kro­nofogdemyndigheten i det län där egendomen finns eller, i fråga om fartyg eller luftfartyg, dit del vän­las. Utmätning av fartyg får även sökas där fartyget har sin hemort. Utmätning av fordran eller annan rättighet fär också sökas där sekun­dogäldenären eller annan förpliktad finns, även om fordringen eller rät­tigheten skall anses finnas i annat län. Utmätning av lön eller annan förmån som avses i 7 kap. söks, om gäldenären ej har hemvist här i ri­ket, där arbetsgivaren eller annan som utger förmånen finns.


 


Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse                 Prop. 1987/88:152

Har utmätning sökts hos kronofogdemyndighet som ej är behörig enligt första eller andra stycket, får myndigheten likväl i brådskande fall vidtaga åtgärd som avses i 6 kap. 12 § innan målet enligl 2 kap. 4 § första slyckel överlämnas till kronofogdemyndighet som är behörig.

27 §'

Har domstol fastställt att förfallen fordran skall utgå med särskild för­månsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg, inlecknade reservdelar lill luftfartyg eller fast egendom anses egendomen omedelbart utmätt.

Denna verkan förfaller, om ej försäljning begärs hos kronofogdemyndig­heten inom två månder från det att domstolens beslul vann laga kraft.

Begäran om försäljning görs hos Begäran om försäljning görs hos
en kronofogdemyndighet som
en kronofogdemyndighet som enligt
enligl 8 § är behörig att ta upp ansö-
8 § är behörig alt la upp ansökan
kan orn utmätning. Försäljning av
om utmätning. Försäljning av fast
fast egendom skall dock begäras
egendom skall dock begäras hos
hos kronofogdemyndigheten i det
kronofogdemyndigheten i del län
distrikt där egendomen finns. Den-
där egendomen finns. Denna myn­
na myndighet får överlämna målet
dighet får överlämna målet till an-
lill annan kronofogdemyndighet,
nan kronofogdemyndighet, om del
om del behövs för att samordna
behövs för atl samordna verkstäl-
verkslälligheten mol en gäldenär.
  ligheten mot en gäldenär.

32 §

Om viss egendom utmäts av mer Om viss egendom utmäts av mer
än en kronofogdemyndighet, skall
än en kronofogdemyndighet, skall
målen i fortsättningen handläggas
målen i fortsättningen handläggas
gemensamt av den kronofogdemyn-
gemensamt av den kronofogdemyn­
dighet som myndigheterna i samråd
dighet som myndigheterna i samråd
bestämmer eller som utses av den
bestämmer eller som utses av kro-
kronfogdemyndighet i vars distrikt
nofogdemyndighelen i det län där
gäldenären har sill hemvist.
     gäldenären har sitt hemvist.

Innan kronofogdemyndighet överlämnar mål enligt första stycket skall den vidtaga sådana i 6 kap. föreskrivna åtgärder som ej bör anslå.

6 kap.

I0a§

När etl utmätt fartyg eller luft­fartyg står under tullkontroll, får kronofogdemyndigheten begära hjälp av tullmyndigheten för att hindra att fartyget eller luftfartyget avgår. För alt hindra fartyget eller luftfartyget all avgå har tullmyn­digheten samma befogenheter som myndigheten har enligl tullagen (1987:1065). Detsamma gäller när gods i fartyget eller luftfartyget har utmätts.

Senaste lydelse 1983:165.


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Prop. 1987/88:152


15 kap.


Införsel söks hos den kronofog­demyndighet i vars distrikt gäldenä­ren har sitt hemvist. Har gäldenä­ren ej hemvist här i riket, görs an­sökningen där arbetsgivaren finns.


Införsel söks hos kronofogde­myndigheten \ det län där gäldenä­ren har sitt hemvist. Har gäldenä­ren ej hemvist här i riket, görs an­sökningen där arbetsgivaren finns.


16 kap.

I


Verkställighet av förpliktelse för tidigare ägare eller nylljanderätls-havare alt flytta från fast egendom, bostadslägenhet eller annal utrym­me i byggnad (avhysning) söks hos den kronfogdemyndighet i vars di­strikt svaranden har sitt hemvist. Avhysning får även sökas hos kro­nofogdemyndigheten i det distrikt där verkställigheten skall ske.


Verkställighet av förpliktelse för tidigare ägare eller nyltjanderätts-havare att flytta från fast egendom, bostadslägenhet eller annal utrym­me i byggnad (avhysning) söks hos kronofogdemyndigheten i det län där svaranden har sitt hemvist. Av­hysning får även sökas hos krono­fogdemyndigheten i del län där verkställigheten skall ske.


10


Verkställighet i annal fall än som avses i I § av förpliktelse som ej avser betalningsskyldighet samt verkställighet av beslul om kvar­stad eller annan säkerhetsåtgärd söks hos den kronfogdemyndighet i vars distrikt svaranden har sitt hemvist eller egendom som är i frå­ga finns eller där verkställigheten annars med fördel kan äga rum.


Verkställighet i annat fall än som avses i I § av förpliktelse som ej avser betalningsskyldighet saml verkställighet av beslut om kvar­stad eller annan säkerhetsåtgärd söks hos kronfogdemyndigheten i det län där svaranden har sitt hemvist eller egendom som är i frå­ga finns eller där verkställigheten annars med fördel kan äga mm.


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.


 


2 Förslag till


Prop. 1987/88:152


Lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva

Härigenom föreskrivs atl I och 3§§ lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva' skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


1 ¥


Vill den, som tillhandlar sig lös­ören och tillåter, att desamma få i säljarens vård kvarbliva, att vad han Ullhandlat sig skall fredas från utmätning för säljarens skuld och i händelse av dennes konkurs från boets tillgångar avskiljas, upprätte skriftlig avhandling om köpet med förteckning å de köpta persedlarna och vittnens underskrift. Han skall inom en vecka därefter i ortstidning inom den ort, där säljaren bor, låta införa kungörelse om avhandlingen med uppgift om säljarens och köpa­rens namn och yrken, dagen då kö­peavhandlingen blivit uppgjord samt köpeskillingens belopp. Av­handlingen jämte bevis om att kun­görelsen införts i ortstidning skall dels inom åtta dagar från den dag då kungörelsen skedde uppvisas för kronofogdemyndigheten i den ort där egendomen finnes, och i be­styrkt avskrift tillställas myndighe­ten, dels inom en månad från sam­ma dag företes inför tingsrätten i orten till intagande i dess protokoll.


Vill den, som tillhandlar sig lös­ören och tillåter, atl desamma få i säljarens vård kvarbliva, alt vad han Ullhandlat sig skall fredas från utmätning för säljarens skuld och i händelse av dennes könkurs från boets tillgångar avskiljas, upprätte skriftlig avhandling om köpet med förteckning å de köpta persedlarna och vittnens underskrift. Han skall inom en vecka därefter i ortstidning inom den ort, där säljaren bor, låta införa kungörelse om avhandlingen med uppgift om säljarens och köpa­rens namn och yrken, dagen då kö­peavhandlingen blivit uppgjord samt köpeskillingens belopp. Av­handlingen jämte bevis om atl kun­görelsen införts i ortstidning skall dels inom åtta dagar från den dag då kungörelsen skedde uppvisas för kronofogdemyndigheten i del län där egendomenyi/in.?, och i bestyrkt avskrift tillställas myndigheten, dels inom en månad från samma dag företes inför tingsrätten i den ort där egendomen finns till inta­gande i dess protokoll.


3§'


Är köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar utmätning inom trettio da­gar efter det avhandlingen inför rät­ten företeddes, eller försätts sälja­ren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, är den sålda egendomen ej fredad från att utmä­tas eller att räknas till konkursboet.


Är köpeavhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men inträffar utmätning inom trettio da­gar efter det avhandlingen inför rät­ten företeddes, eller försätts sälja­ren i konkurs efter ansökning, som gjorts inom sagda tid, är den sålda egendomen ej fredad från att utmä­tas eller atl räknas till konkursboet.


' Senasle lydelse av lagens rubrik 1977:673. - Senaste lydelse 1977:673. ' Senaste lydelse 1987:691.


 


Föreslagen lydelse

Delsamma gäller, när ansökan om förordnande av god man enligt ac­kordslagen (1970:847) gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på an­sökan, som gjorts inom tre veckor från det att verkan av godmansför­ordnande förföll eller, när förhand­ling om offentligt ackord följt, ac­kordsfrågan avgjordes. Görs efter utgången av den i första punkten angivna tiden jäv mol köpeavhand­ling, vilken är så upprättad och be­handlad, som nyss sagts, är, om jävet görs vid utmätningstillfälle, fordringsägaren skyldig alt, om han vill fullfölja jävet, inom en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid den tings­rätt som avses i I §. Gör han inte det, har han förlorat sin talan. God­set skall genast beläggas med kvarstad och sökanden skall, om han vill atl åtgärden skall bestå, inom Qorton dagar efter utmät­ningsförrättningen hos kronofogde­myndigheten ställa full borgen för den kostnad och skada, som kan orsakas av kvarstaden. Var sälja­rens egendom avträdd till konkurs, skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen (1987:672) äga motsvarande till­lämpning.

Nuvarande lydelse

Detsamma gäller, när ansökan om förordnande av god man enligt ac­kordslagen (1970:847) gjorts inom nämnda tid och konkurs följt på an­sökan, som gjorts inom tre veckor från del att verkan av godmansför­ordnande förföll eller, när förhand­ling om offentligt ackord följt, ac­kordsfrågan avgjordes. Görs efter utgången av den i första punkten angivna tiden jäv mol köpeavhand­ling, vilken är så upprättad och be­handlad, som nyss sagts, är, om jävet görs vid utmätningstillfälle, fordringsägaren skyldig att, om han vill fullfölja jävet, inom en månad därefter väcka talan mot såväl säljaren som köparen vid tingsrät­ten i den ort där kronofogdemyn­digheten finns. Gör han inte det, har han förlorat sin talan. Godset skall genast beläggas med kvarstad och sökanden skall, om han vill att åtgärden skall bestå, inom Qorton dagar efter utmätningsförrätlningen hos kronofogdemyndigheten ställa full borgen för den kostnad och ska­da, som kan orsakas av kvarstaden. Var säljarens egendom avträdd till konkurs, skall vad om återvinning av lös egendom till konkursbo är stadgat i 4 kap. 19 och 20 §§ kon­kurslagen (1987:672) äga motsva­rande tillämpning.

Vad som nu sagts om konkurs äger motsvarande tillämpning om i stället offentligt ackord fastställes. I fråga om talan med anledning av ackordsför­handling äga 17 och 18 §§ ackordslagen (1970:847) motsvarande tillämp­ning.


Prop. 1987/88:152


Denna lag träder i kraft den I juli 1988.


 


3 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i växellagen (1932:130)

Härigenom föreskrivs att i 88 § växellagen (1932:130)' ordet "orten" skall bytas ul mol "länet".

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

Senasle lydelse av 88 § 1981:1364.


 


4 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i checklagen (1932:131)

Härigenom föreskrivs att i 66 § checklagen (1932:131)' ordet "orten" skall bytas ut mol "länet".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Senaste lydelse av 66 § 1981:1365.


 


5 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 74 § och rubriken närmast före 74 § uppbörds­lagen (1953:272)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

Tillsyn över debitering, indrivning     Tillsyn över debitering och redovis-
och redovisning av skatt
              ning av skatt

74 §2
Underlåter lokal  skaltemyndig-
    Om lokal  skattemyndighet inte

hel eller kronofogdemyndighet att    fullgör sina åligganden enligt denna inom föreskriven lid fullgöra sina     lag eller lagen (1984:668) om upp-åligganden  enligt  denna lag eller     börd av socialavgifter från arbetsgi-lagen (1984:668) om uppbörd av so-     vare, skall länsskattemyndigheten cialavgifter från arbetsgivare, skall     vidta de åtgärder som behövs. länsskaltemyndighelen, när det bli­vit känt, omedelbart vidtaga de ål-gärder  som förhållandena  kunna föranleda.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senasle lydelse av lagens rubrik 1974:771.
 Senaste lydelse 1986:1288.
                                                                                10


 


6 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge

Härigenom föreskrivs alt 2 § lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

2§' Framställning om erhållande av verkställighet göres hos myndighet i den fördragsslutande stat, där sökanden vistas, eller i den stat, där domen eller beslutet meddelades eller förbindelsen ingicks.

Vistas sökanden i Sverige, göres Vistas sökanden i Sverige, görs

framslälltung direkt hos vederbö- framställningen direkt hos en behö-

rande utmätningsman.                         rig kronofogdemyndighet.

Framställning, som gjorts i Dan-  Framställning, som gjorts i Dan­
mark, Finland, Island eller Norge,
mark, Finland, Island eller Norge,
skall av behörig myndighet över-
skall av behörig myndighet över­
sändas till vederbörande länsstyrel-
sändas lill en behörig kronofogde-
se här i riket eller, om ovisshet rå-
myndighet eller, om ovisshet råder
der angående behörig länsstyrelse,
angående behörig kronofogdemyn-
till utrikesdepartementets rätlsav-
       dighet, lill riksskalteverkel.
delning.

Myndighet, som i Danmark, Fin- Myndighet, som i Danmark, Fin­
land, Island eller Norge för-
             land, Island eller Norge för­
skottsvis utbetalat bidrag, äger
skottsvis utbetalat bidrag, jår göra
göra framställning om indrivning av
framställning om indrivning av bi­
bidraget direkt hos svensk myndig-
draget direkt hos myndighet som
het enUgt vad i tredje stycket sägs.
       avses i tredje stycket.

Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd av bestyrkt översättning i erforderliga delar lill svenska, danska eller norska språket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Senaste lydelse 1978:863.                                                                                 11


 


7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1970:215) om arbetsgivares kvitt­ningsrätt skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88:152


Föreslagen lydelse

Framställning om besked enligt 6 § görs hos kronofogdemyndighe­ten i det län där arbetstagaren är bosatt. Är han inle bosatt här i lan­det, görs framställningen i det län dår arbetsgivaren finns. Innan kro­nofogdemyndigheten meddelar be­slut, skall myndigheten bereda ar­betstagaren tillfälle att yttra sig, om del kan ske utan avsevärd tidsut­dräkt.

Nuvarande lydelse

7§'

Framställning om besked enligt 6 § göres hos kronofogdemyndig­heten i den ort där arbetstagaren är bosatt. Är han icke bosatt här i lan­det, göres framställningen i den ort där arbetsgivaren finnes. Innan kronofogdemyndigheten meddelar beslut, skall myndigheten bereda arbetstagaren tillfälle alt yttra sig, om del kan ske utan avsevärd tids­utdräkt.

Mot kronofogdemyndighetens beslul får talan ej föras. Kronofogdemyn­digheten kan ändra beslutet, om anledning därtill förekommer.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.


Senasle lydelse 1981:833.


12


 


8 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs

Härigenom föreskrivs att i 6 § lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs' orden "den ort" skall bytas ul mol "del län".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Senastelydelseav6§ 1987:1134.                                                        13


 


9 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Härigenom föreskrivs att i 6 kap. 6 § aktiebolagslagen (1975:1385)' ordet "orten" skall bytas ul mot "länet".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Senaste lydelse av 6 kap. 6 § 1981:458.                                             14


 


10 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981)

Härigenom föreskrivs alt i 17 § konsumentkreditlagen (1977:981)' ordet "exekutionsavgift" skall bytas ul mol "ulsökningsavgifl".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Senaste lydelse av 17 § 1978:598.                                                    15


 


11 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl.

Härigenom föreskrivs att i 9 och 12 §§ lagen (1978:599) om avbetalnings­köp mellan näringsidkare m.fl.' ordet "exekulionsavgift" skall bytas ut mot "ulsökningsavgifl".

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

Senaste lydelse av 12 § 1981:802.                                                    16


 


12 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer

Härigenom föreskrivs alt i 5 § lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer ordet "distriktet" skall bytas ut mot "länet".

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

17

2    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 152


 


13 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

Härigenom föreskrivs atl 7 § utsökningsregisterlagen (1986:617) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får ha terminalålkomst till utsökningsregislret.

Terminalåtkomsten för en kronofogdemyndighet får avse endast uppgif­ter om

1.   den som är registrerad hos e/i   I. den som är registrerad hos
kronofogdemyndighet i länet som myndigheten som gäldenär i mål
gäldenär i mål om exekutiva åtgår-     om exekutiva åtgärder,

der,

2.   den som i annal fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande i
mål eller ärende som handläggs hos myndigheten,

.3. make lill person som avses under 1,

4.   den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses under I,

5.   fåmansföretag som avses i 35 § 1 a mom. sjunde stycket kommunal­skattelagen (1928:370) och delägare i sådant företag, om företaget eller delägare i detta är gäldenär som avses under I,

6.   konkurs och näringsförbud.

I fråga om kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i konkurs gäller terminalålkomslen enligt andra stycket I också gäldenärer i annat län, om detta ingår i tillsynsområdel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.


 


14 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs alt i 12 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ordet "orten" skall bytas ut mol "länet".

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

19


 


15 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i utsökningsförordningen (1981:981)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 22 § utsökningsförordningen (1981:981) skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1988.

20


 


Finansdepartementet                                     Prop. 1987/88:152

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 1988

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Feldt, Gustafsson, Leijon, Peterson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Johansson, Hul­terström, Lindqvist, G. Andersson, Thalén

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om lagändringar m.m. med anledning av exekutionsväsendets nya organisation

1 Inledning

Riksdagen har i december 1986 beslutat om en ny organisation av exeku­tionsväsendet (prop. 1986/87:52, LU 12, rskr. 103). Den nya organisatio­nen träder i kraft den 1 juli 1988. Beslutet innebär bl. a. att del bildas en kronofogdemyndighet i varje län i stället för de nuvarande 81 myndigheter­na. Verksamheten skall dock även efter den 1 juli 1988 bedrivas med i huvudsak samma personal och på samma orter som i dag. I den mån verksamheten inom ett län bedrivs permanent på andra orter än den där myndighetens sälesort är belägen skall det ske vid s. k. kronokontor. Riksskatteverket skall leda verksamheten inom exekutionsväsendet. De nya kronofogdemyndigheterna skall ledas av lekmannastyrelser.

För att genomföra den nya organisationen tillsattes under våren 1987 kommittén för genomförande av en ny organisation för exekutionsväsen­det, Fi 1987:02 (ordförande i kommittén är direktören Bill Fransson).

Kommillén har i en promemoria den 5 januari 1988 lämnat förslag till vissa författningsändringar med anledning av omorganisationen av exeku­tionsväsendet. Kommitténs lagförslag bör fogas till detta protokoll som bilaga 1.

Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har avgetls av domstols­verket, riksskatteverket, hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Konkursförvallarkollegiet i Stockholm, Sveriges advokatsam­fund, lönegaranUulredningen (A 1982:04), skatteindrivningsutredningen (B 1981:02) och Föreningen Sveriges kronofogdar. Riksskatteverket har till sitt yltrande bifogat yttranden av kronofogdemyndigheterna i Stock­holm, Göteborg, Malmö, Kristianstad och Eskilstuna.

Remissvaren finns tillgängliga hos justitiedepartementet i lagstiftnings­ärendet (dnr. 88-77).

Jag skall här behandla den lagstiftning som behövs med anledning av den
nya organisationen. Dessutom kommer jag alt i korthet ta upp frågan om
riksskatleverkels ledning av verksamheten i exekutionsväsendet, i första
hand såvitt den gäller annat än indrivning av skatter och avgifter. Bakgrun­
den härtill är att riksdagens nämnda beslut på hemställan av lagutskottet
  21


 


också innehöll en begäran om all regeringen i lämpligt sammanhang skulle     Prop. 1987/88:152 redovisa vissa frågor om riksskatleverkels ledning av kronofogdemyndig­heternas verksamhel.

Kommittén har i en promemoria den 15 februari 1988 redovisat sin syn på bl. a. de aktuella frågorna. Promemorian bör i den del som gäller dessa frågor fogas till detta protokoll som bilaga 2 .

2 Lagregleringen

Med anledning av den nya organisationen behöver ändringar göras i gans­ka många lagar. Det rör sig emellertid om ändringar av teknisk karaktär. Till stor del gäller det att åstadkomma riktiga forumbestämmelser mol bakgrund av atl den nuvarande distriktsindelningen försvinner och ersätts av en ordning med kronofogdemyndigheter med länet som verksamhels-område.

Lagförslagen från kommittén har också denna tekniska inriktning. För­slagen har i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissin­stanserna.

Några remissinstanser har framfört synpukter av mer allmän karaklär. Sveriges Advokatsamfund betonar viklen av att kronofogdemyndigheterna håller en jämn och god service mot allmänheten även på andra orter än sätesorten. Hovrätten över Skåne och Blekinge anför likartade synpunk­ter, men lägger tonvikten vid hovrätternas behov av upplysningar från kronofogdemyndigheterna i överklagade utsökningsmål m. m.

De av riksdagen beslutade riktlinjerna för den nya organisationen bör enligt min mening ge förutsättningar för en bättre service till allmänheten och till domstolar och andra myndigheter. Risken att kontakta fel krono­fogdemyndighet minskar eftersom enheterna på såväl sätesorten som på andra orter med kronokontor formellt ingår i samma myndighet, nämligen länsmyndigheten. På alla de orter där kronokonlor kommer att finnas kan man räkna med en fortsatt fullgod servicenivå.

Domstolsverket kritiserar promemorians författningsförslag och hävdar att de valda formuleringarna inte är tillräckligt särskiljande. Verket menar att del inte framgår klart om exempelvis en ansökan skall ges in till myndigheten på sätesorten eller till etl kronokontor. Men som domstols­verket självt påpekar skall givetvis en ansökan anses rätteligen gjord oberoende av om den ges in lill myndigheten på sätesorlen eller lill ett kronokontor. Det förtydligande på den här punkten som domstolsverket efterlyser anser jag därför inte nödvändigt.

Det har av bl. a. riksskatteverket påpekats alt - utöver de förslag som läggs fram i promemorian - ändring bör göras även i lagen (1845:50 s. I) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva. Jag instämmer i det och lägger fram förslag till de nödvändiga ändringarna även i den lagen.

Jag tar i det här sammanhanget också upp en följdfråga till den nya
lullagen (1987:1065). Del gäller möjligheten för kronofogdemyndigheterna
att anlita hjälp av tullmyndigheterna för att hindra fartyg m. m. som är
      22


 


utmätta och samtidigt står under tullkontroll från atl avgå. De grundläggan-     Prop. 1987/88:152 de reglerna, som i dag återfinns i utsökningsförordningen (1981:981), bör nämligen tas upp i lag. Jag återkommer till den frågan i anslutning till förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken.

Det har från riksskatteverket och vissa kronofogdemyndigheter vid re­missbehandlingen föreslagits atl del nu bör göras vissa ändringar även i andra lagar. Dessa ändringar är av den karaktären alt de utan att vara helt nödvändiga för genomförandet av den nya organisationen har en mer eller mindre påtaglig anknytning lill organisationsförändringen. Enligl min me­ning måste emellertid de tillkommande ändringsförslag som läggs fram nu av praktiska skäl inskränkas lill sådana ändringar som är påkallade av organisationsförändringen. Jag avslår därför från att nu la upp eller i övrigt kommentera de sålunda begärda lagändringarna. Jag ulgår i stället från atl dessa las upp i samband med det arbete med en översyn av utsökningsbal­ken som för närvarande förbereds inom justitiedepartementet.

3 Ledningen av den exekutiva verksamheten

Genom riksdagens nämnda beslut om en ny organisation slås också fast all riksskatteverket (RSV) skall få i uppdrag alt svara för den erforderiiga ledningen, styrningen och samordningen av verksamhelen i exekutionsvä­sendet mot bakgrund av alt det för en effektiv verksamhel krävs ledning från centralt håll av ett annat slag än som hittills varil möjlig. De lednings­funktioner som verket skall ha avser både uppgiften all företräda statens borgenärsintressen och de rent exekutiva uppgifterna enligl utsökningsbal­ken och andra lagar.

Vad gäller borgenärsfunklionen ultalade jag i prop. 1986/87:52 bl. a. all en förstärkt roll för RSV skapar bättre förutsättningar för atl verksamheten med all driva in skatter och avgifter sker utifrån en för hela förvaltningen gemensam och samordnad målsättning. I denna nya roll skall verket bl. a. ange målen och riktlinjerna för verksamhelen med hänsyn lill att denna kräver förulsebarhet, enhetlighet och konsekvens i myndigheternas hand­lande.

Mina uttalanden om RSV:s förstärkta roll rörande borgenärsfunktionen föranledde inte några erinringar från lagutskottets sida vid riksdagsbehand­lingen av propositionen. I fråga om den rent exekutiva verksamhelen och tillsynsuppgifterna i konkurs m. m. däremot anförde lagutskottet atl det borde ankomma på organisationskommittén att överväga i vilka avseenden RSV borde kunna styra och leda kronofogdarnas verkamhel samt belysa effekterna av verkets ledningsfunktioner i de här avseendena.

Kommittén har i den nämnda promemorian redovisat sina överväganden
i den här delen (bilaga 2). Enligt kommittén bör RSV ha såväl rätl som
skyldighet alt i fråga om hela verksamheten ge kronofogdemyndigheterna
vägledning av generell natur när det behövs. RSV måste i vissa avseenden
också kunna ge direktiv som är bindande för myndigheterna. Della bör fa
ske framför allt rörande organisationen och arbetsformerna hos kronofog­
demyndigheterna. Vad gäller den rent exekutiva verksamheten och annan
  23


 


verksamhel där en tillämpning av materiella bestämmelser träder i förgrun- Prop. 1987/88:152 den, särskilt den av lagutskottet uppmärksammade frågan om prioritering av allmänna och enskilda mål, framhåller kommittén atl det inte finns något utrymme för RSV för direktivrätt eller liknande vid sidan av den föreskriftsrätl som kan finnas enligl särskilda bémyndiganden. Kommittén gör här sålunda samma bedömning som lagutskottet, nämligen all verkets ledningsfunktioner är begränsade lill att ge råd och vägledning för hur kronofogdemyndigheterna bör agera.

För egen del kan jag i allt väsentligt instämma i vad kommittén anfört. Jag vill tillägga följande.

Det ändrade ledningsuppdragel för RSV bör komma till uUryck i en instruktion för exekutionsväsendet. Del ankommer på regeringen att med­dela de föreskrifter som instruktionen skall innehålla, och jag avser att återkomma till detta senare i vår när kommittén har presenterat etl förslag till författningsbestämmelser. Jag räknar emellertid med att verkets framti­da uppgifter på exekutionssidan i huvudsak bör kunna regleras på ell sätt som svarar mot vad som gäller för beskaltningsområdet enligt förordning­en (1986:1346) med instruktion för skalteförvaltningen.

Jag anser alltså inte att det behövs någon lagreglering av RSV:s avsedda styrnings- och ledningsfunktioner. Det torde inle heller finnas något behov av atl ge RSV befogenheter utöver dem som redan finns all meddela verkställighelsföreskrifter lill bestämmelser i lag. När det gäller materiella frägor bör det i slället vara så alt verket genom allmänna råd och uttalan­den verkar för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet. 1 särskilda fall bör verket givelvis också i fortsättningen - inom ramen för sin normgiv-ningskompetens - meddela föreskrifter rörande rältsUllämpning. En så­dan möjlighet ges exempelvis genom ett bemyndigande i 14 kap. 2 S utsökningsförordningen och avser bestämmande av det belopp som vid införsel skall förbehållas gäldenären (förbehållsbelopp). Någol utrymme för föreskrifter i materiellt hänseende är del däremot inte fråga om i det tidigare berörda ämnet om prioritering av allmänna och enskilda mål eller annars när en viss myndighet har getts uppgifter atl handlägga ärenden om rättstillämpning.

I frågor som inte direkt avser tillämpning av lag finns på ett annat sätt möjlighet och behov av atl markera RSV:s ledande roll. I likhet med vad kommittén föreslagit bör verket här kunna få meddela kronofogdemyndig­heterna bindande regler i frågor av administrativ karaklär, exempelvis om organisation och arbetsformer, för atl därigenom effektivisera verksamhe­ten och för alt uppnå samordning, rationalisering och enhetlighet vid arbetet inom exekutionsväsendet.

Med anledning av kronofogdemyndigheternas dubbla roll - alt dels
företräda staten som borgenär, dels ha hand om rent exekutiva uppgifter,
tillsynsuppgifter i konkurs m. m. - vill jag till sist framhålla att det ställs
höga krav på både RSV och kronofogdemyndigheterna. Det är nämligen
inte sällan svårt atl dra en skarp gräns mellan de olika rollerna. I sin
ledningsfunktion måste RSV se till att så långt möjligt undvika alt meddela
riktlinjer som kan ge upphov lill att allmänheten ifrågasätter de handläg­
gande myndigheternas saklighet och opartiskhet. Försiktighet är påkallad
   24


 


också av det skälet att föreskrifter eller i övrigt beslul av administrativ     Prop. 1987/88:152 karaktär kan få sådana effekter att kronofogdemyndigheternas självstän­dighet att besluta i enskilda fall beskärs.

4 Upprättade lagförslag

Mot bakgrund av del anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1.  lag om ändring i utsökningsbalken,

2.  lag om ändring i lagen (1845:50 s. I) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

3.  lag om ändring i växellagen (1932:130),

4.  lag om ändring i checklagen (1932:131),

5.  lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

6.  lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av under­hållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge,

7.  lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittningsrätt,

8.  lag om ändring i lagen (1970:741) om slallig lönegaranti vid konkurs,

9.  lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

 

10.  lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981),

11.  lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan nä­ringsidkare m.fl.,

12.  lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,

13.  lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

14.  lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

15.  lag om ändring i utsökningsförordningen (1981:981).

Förslagen under 1-4, 6, 7, 9-12 och 14 har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartemenlet och förslaget under 8 i samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet.

Med hänsyn till lagstiftningsåtgärdernas beskaffenhet anscrjag alt lagrå­dets hörande skulle sakna betydelse.

5 Författningskommentarer

De flesta författningsändringarna är av sådan karaktär att de inte: fordrar någon närmare motivering. I det följande lämnar jag emellertid kommenta­rer till några av ändringsförslagen.

5.1 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken

2 kap. 15,16 och 24 §§

I 2 kap. 15 och 16 §§ utsökningsbalken finns regler om användning av
tvångsmedel möt bl. a. gäldenären. Där anges bl. a. att den domstol som
skall döma ul förelagt vite och besluta om häktning är tingsrätten i den ort
där kronofogdemyndigheten finns. I 24§ samma kapitel fmns en föreskrift
som behandlar föreläggande för en part eller en tredje man att väcka viss
  25


 


talan. En sådan talan skall också i flera fall väckas vid tingsrätten i den ort     Prop. 1987/88:152 där kronofogdemyndigheten finns.

I den nya organisationen kan kronofogdemyndigheten formellt anses finnas bara på den ort som är sätesort. Om föreskrifterna inte ändras, skulle med den nya organisationen bara en tingsrätt i varje län bli behörig att ta upp dessa mål, oavsett var utsökningsmålet faktiskt handläggs. En sådan koncentration av de aktuella målen bör undvikas med tanke på bl. a. reseavstånd.

1 promemorian föreslås alt tingsrättens behörighet i de nu aktuella målen skulle knytas till den ort där den svarande i utsökningsmålet har sitt hemvist. Förslaget kritiseras av flera remissinstanser. Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar atl en talan om utdömande av vite enligt 2 kap. 15 § kan riktas även mol annan än den svarande i utsökningsmålet och att den valda formuleringen därför kan leda lill missförstånd. Krono­fogdemyndigheten i Malmö anför att hemvistbegreppet har delvis olika innebörd i rättegångsbalken och i utsökningsbalken, något som enligt myndigheten kan leda till lillämpningssvårigheter. Kronofogdemyndighe­ten i Kristianstad framhåller att det just bland de gäldenärer som brukar komma i fråga för sådana åtgärder finns personer vars hemvist är svår atl ange. Skatteindrivningsutredningen slutligen kritiserar förslaget och på­pekar att utsökningsmålet inte sällan handläggs vid en annan kronofogde­myndighet än den där gäldenären har sitt hemvist. I fall där gäldenären har sitt hemvist utomlands skulle del enligt utredningen med kommitténs för­slag kunna förekomma att del saknas behörig domstol här i landet.

Vad som kommil fram under remissbehandlingen visar att någon helt invändningsfri lösning är svår att finna. Enligt min mening talar övervägan­de skäl för en ordning som innebär all varje tingsrätt som har jurisdiktion i ett län blir behörig att ta emot de ifrågavarande målen. Den närmare styrningen får därmed göras av den person eller myndighet som påkallar prövningen. Eftersom dessa mål är få och någon mer markerad ökning inle kan förväntas torde det sakna betydelse från arbetsfördelningssynpunkt att författningstexten inte ger någon närmare vägledning.

I de fall som avses i 2 kap. 15 och 16 §§ bör de myndigheter som påkallar rätlens prövning i dessa frågor vid valet av tingsrätt givetvis beakta att parterna och andra berörda personer inte drabbas av onödigt långa resor. Det bör också så långt möjligl undvikas att dessa mål anhängiggörs vid endasl en tingsrätt i länet, om flera tänkbara tingsrätter finns. En motsva­rande styrning bör också i de fall som avses i 2 kap. 24 § kunna uppnås genom en ändring i den paragrafens sista stycke. Där sägs i dag att det i föreläggandet skall anges vid vilken domstol talan skall väckas. Enligt mitt förslag bör i föreläggandet i stället anges vid vilken domstol talan i första hand bör väckas.

6 kap. 10 a §

Det finns i 6 kap. 22§ andra stycket utsökningsförordningen (1981:981)
föreskrifter som anger atl tullmyndigheten kan vägra atl ge ett utmätt
fartyg eller luftfartyg som slår under tullkontroll tillåtelse att avgå. Det-
     26


 


samma gäller om det finns utmätt gods i fartyget eller luftfartyget. Det     Prop. 1987/88:152 anges särskilt atl tullmyndigheten, för att hindra fartyget eller luftfartyget atl avgå, har samma befogenheter som enligt lullstadgan (1973:671).

Motsvarande gäller när fartyg, luftfartyg eller gods i fartyget eller luftfar­tyget har belagts med kvarstad.

Förfarandet tillämpas ofta vid utmätning och kvarstad av fartyg eller luftfartyg i internationell trafik eftersom man därigenom på elt enkelt sätt kan effektivt hindra atl fartyget eller luftfartyget lämnar landet.

Reglerna om de befogenheter som nämns i lagrummet finns numera i den nya lullagen (1987:1065). I konsekvens med att tullmyndigheternas grund­läggande befogenheter flyttats från tullstadgan lill den nya tullagen kan del, som jag tidigare nämnt, vara lämpligt atl även reglerna om de nu aktuella befogenheterna ges i lag och då faller valet naturligt på utsöknings­balken. Det kan vidare ifrågasättas om inte beslutet atl utmönstra den nu berörda föreskriften i utsökningsförordningen kräver lagform enligl rege­ringsformens bestämmelser om normgivningsmakten. För att undvika all tveksamhet på den punkten bör riksdagen besluta en lag om upphävande av 6 kap. 22 § utsökningsförordningen.

Som har framgått är avsiklen med detta att föreskriften i andra slyckel skall flyttas till utsökningsbalken. Övriga föreskrifter i paragrafen bör däremot alltjämt kunna ha förordningsform. Om riksdagen antar de förslag som jag nu lägger fram, avser jag atl återkomma lill regeringen om delta.

5.2    Förslaget till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om
handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård
kvarbliva

Som jag nämnt i det föregående saknar detta ändringsförslag motsvarighet i promemorian. Ändringen i I § torde inle kräva någon närmare kommen­tar. Ändringen i 3 § första stycket berör frågan vid vilken tingsrätt talan skall väckas av den som vid utmätning har någon invändning atl göra mol den upprättade köpehandlingen efter utgången av de tidsfrister som anges i paragrafen. I dag skall sådan talan väckas vid tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns. Milt förslag innebär atl talan skall väckas vid tingsrätten i den ort där egendomen finns, dvs. vid den tingsrätt som anges i lagens I §.

5.3    Förslagen till lagar om ändring i växellagen (1932:130)
och checklagen (1932:131)

I promemorian föreslås att de båda likalydande 88 § växellagen och 66 §
checklagen, vilka rör förfarandet vid protest av växel resp. check, ändras
på det sättet alt orden "kronofogdemyndigheten i orten" ersätts med
"kronofogdemyndigheten". Enligt promemorian är det lämpligt att ansö­
kan liksom hittills får göras på den ort där den betalningsskyldige finns
eftersom handlingen i fråga skall medföras när växel eller check proteste­
ras. Formuleringen "kronofogdemyndigheten i länet" skulle enligt kom­
mittén lättare kunna uppfattas så att ansökan skall göras på sätesorten.
   27


 


De framlagda förslagen har kritiserats av bl. a. domstolsverket och hov- Prop. 1987/88:152 rätlen över Skåne och Blekinge. Domstolsverket anser att den förordade formuleringen är alltför otydlig medan hovrätten anser atl den valda for­muleringen innebär en saklig nyhet som inte är motiverad eftersom protest med den föreslagna regeln skulle kunna las upp av kronofogdemyndighe­ten vid en annan ort än den där betalningsskyldigheten skall fullgöras. Riksskatteverket tillstyrker den föreslagna ändringen.

Utan att ta ställning till den meningsskiljaktighet som har framkommit vid remissbehandlingen förordar jag en lösning som sakligt sett torde ligga närmast den nuvarande regleringen. Jag föreslår alltså att ordet "orten" skall bytas ul mot "länet". Mol bakgrund av vad jag tidigare anfört torde det stå klart alt det inte finns något som hindrar atl en ansökan görs hos elt kronokonlor.

5.4 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Promemorians förslag i denna del har berörts endast av riksskatteverket, som påpekar alt förslaget - som föranlelts av alt länsskaltemyndighelen inle längre efter omorganisationen skall utöva någon tillsyn över indriv­ningen - väcker frågan om inte vissa ytterligare ändringar i uppbördslagen bör genomföras nu. De berörda ändringarna har behandlats av skattein­drivningsutredningen i olika betänkanden. Dessa har remissbehandlats och de är för närvarande under övervägande inom finansdepartementet. Jag avslår därför från att nu föreslå några andra ändringar i uppbördslagen än dem som kommittén har förordat.

5.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:512) om
indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i
Danmark, Finland, Island eller Norge

Bestämmelsen i 2 § andra stycket i den rubricerade lagen atl framställning om indrivning i vissa fall skall göras till vederbörande länsstyrelse har enligt kommittén sedan länge upprfattats som otidsenlig. I praktiken görs en sådan framställning oftast direkt till den rätta kronofogdemyndigheten. I de få fall då framställningen görs till fel myndighet skickas den formlöst vidare till den rätta kronofogdemyndigheten. Sedan överexekutorinstitu-tionen avskaffades i samband med utsökningsbalkens ikraftträdande år 1982 saknar länsstyrelserna enligt kommittén vidare den naturliga kompe­tensen för att pröva framställningen. Om ovisshet uppstår om vilken kro­nofogdemyndighet som är behörig, bör sökanden, i principiell överens­stämmelse med vad som gäller enligl 2§ förordningen (1977:1005) om nordisk verkställighet på privaträttens område, kunna vända sig till riks­skatteverket.

Förslaget har endast berörts av riksskatteverket, som lillstyrker det. Verket påpekar dock att också i sådana fall som avses i paragrafens tredje stycke bör den ufiändska myndigheten kunna vända sig till riksskattever­ket, om ovisshet råder angående behörig kronofogdemyndighet.

Jag instämmer i riksskatleverkels bedömning och förordar att de av         28


 


kommittén föreslagna ändringarna genomförs med den avvikelse som     Prop. 1987/88:152 följer av riksskatleverkels påpekande.

6 Hemställan

Med hänvisning lill det anförda hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen atl anla förslagen till

1.  lag om ändring i utsökningsbalken,

2.  lag om ändring i lagen (1845:50 s. I) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,

3.  lag om ändring i växellagen (1932:130),

4.  lagom ändring i checklagen (1932:131),

5.  lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

6.  lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge,

7.  lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares kvittnings­rätt,

8.  lag om ändring i lagen (1970:741) om statiig lönegaranti vid konkurs,

9.  lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

 

10.  lag om ändring i konsumentskredillagen (1977:981),

11.  lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl.,

12.  lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända
borgenärer,

13.  lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),

14.  lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

15.  lag om ändring i utsökningsförordningen (1981:981).

Vidare hemställer jag atl regeringen bereder riksdagen tillfälle alt ta del av vad som här har redovisats angående riksskatleverkels ledningsfunk­tion.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

29


 


Kommitténs lagförslag                                   Prop. 1987/88:152

Bilaga 1 1 Förslag till

Lag om ändring i växellagen (1932:130)

Härigenom föreskrivs att 88 § växellagen (1932:130) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                              Föreslagen lydelse

88                                                                          §
Protest tas upp av kronofogde-
Protest las upp av kronofogde­
myndigheten / orten, av en särskild
myndigheten, av en särskild förrätt-
förrältningsman som länsstyrelsen
ningsman som länsstyrelsen förord­
förordnar eller av notarius publi-
nar eller av notarius publicus.
cus.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

30


 


2 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i checklagen (1932:131)                

Härigenom föreskrivs atl 66 § checklagen (1932:131) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

66 § Protest las upp av kronofogde-        Protest tas upp av kronofogde­myndigheten i orten, av en särskild     myndigheten, av en särskild förrält-förrättningsman som länsstyrelsen     ningsman som länsstyrelsen förord­förordnar eller av notarius publi-     nar eller av notarius publicus. cus.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

31


 


3 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)

dels att 74 § skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 74 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Tillsyn över debitering, indrivning     Tillsyn över debitering och redovis-
och redovisning av skatt
               ning av skatt

74 §'
Underlåter lokal  skaltemyndig-
    Om lokal  skattemyndighet inle

het eller kronofogdemyndighet alt    fullgör sina åligganden enligt denna inom föreskriven tid fullgöra sina     lag eller lagen (1984:668) om upp-åligganden enligl  denna lag eller     börd av socialavgifter från arbetsgi-lagen (1984:668) om uppbörd av so-     vare, skall länsskattemyndigheten cialavgifter från arbetsgivare, skall     vidta de åtgärder som behövs. länsskattemyndigheler, när del bli­vit känt, omedelbart vidtaga de åt­gärder  som förhållandena  kunna föranleda.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

Senaste lydelse 1986:1288.                                                                               32


 


4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller

Norge

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88:152 Bilaga 1


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


2§

Framställning om erhållande av verkställighet göres hos myndighet i den fördragsslutande stat, där sökanden vistas, eller i den slät, där domen eller beslutet meddelades eller förbindelsen ingicks.


Vistas sökanden i Sverige, göres framställning direkt hos vederbö­rande utmätningsman.

Framställning, som gjorts i Dan­mark, Finland, Island eller Norge, skall av behörig myndighet över­sändas lill vederbörande, länssty­relse här i riket eller, om ovisshet råder angående behörig länsstyrel­se, till utrikesdepartementels rätts-avdelning.

Myndighet, som i Danmark, Fin­land, Island eller Norge för­skottsvis utbetalat bidrag, äger göra framställning om indrivning av bidraget direkt hos svensk myndig­het enligt vad tredje stycket sägs.


Vistas sökanden i Sverige, göres framställning direkt hos vederbö­rande kronofogdemyndighet.

Framställning, som gjorts i Dan­mark, Finland, Island eller Norge, skall av behörig myndighet över­sändas till vederbörande kronofog­demyndighet eller, om ovisshet rå­der angående behörig kronofogde­myndighet, till riksskatteverket.

Myndighet, som i Danmark, Fin­land, Island eller Norge för­skottsvis utbetalat bidrag, får göra framställning om indrivning av bi­draget direkt hos kronofogdemyn­digheten.


 


Handling, som är avfattad på finska eller isländska språket, skall vara åtföljd av bestyrkt översättning i erforderliga delar till svenska, danska eller norska språket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

3   Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 152


33


5 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i lagen (1970:215) om arbetsgivares        '

kvittningsrätt

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1970:215) om arbetsgivares kvitt­ningsrätt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

Framställning om besked enligt Framställning om besked enligl

6 S göres hos kronofogdemyndig- 6 § görs hos kronofogdemyndighe-
heten i den ort där arbetstagaren är
ten i del län där arbetstagaren är
bosatt. Är han icke bosatt här i lan-
bosatt. Är han inle bosatt här i lan­
det, göres framställningen i den ort
del, görs framställningen i del län
där arbetsgivaren finnes. Innan
där arbetsgivaren/inns. Innan kro-
kronofogdemyndighelen meddelar
nofogdemyndighelen meddelar be­
beslut, skall myndigheten bereda
slut, skall myndigheten bereda ar-
arbetsgivaren tillfälle atl yttra sig,
betsgivaren tillfälle atl yttra sig, om
om del kan ske utan avsevärd tids-
del kan ske utan avsevärd tidsut-
utdräkt.
                                                            dräkt.

Mot kronofogdemyndighetens beslul får talan ej föras. Kronofogdemyn­digheten kan ändra beslutet, om anledning därtill förekommer.

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

34


 


6 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs

Härigenom föreskrivs atl i 6 §' lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs orden "den ort" skall bytas ut mol "det län".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

> Lydelse enligl prop. 1987/88:2.                                                        35


 


7 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)   Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att i 6 kap. 6 § aktiebolagslagen (1975:1385) ordet "orten" skall bytas ut mot "länet".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

36


 


8 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i konsumentkreditlagen (1977:981)

Härigenom föreskrivs att i 17 § konsumentkreditlagen (1977:981) ordet "exekulionsavgift" skall bytas ul mol "ulsökningsavgifl".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

37


 


9 Förslag till                                                   Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i lagen (1978:599) om avbetalningsköp    '

mellan näringsidkare

Härigenom föreskrivs alt i 9 och 12 §§ lagen (1978:599) om avbetalnings­köp mellan näringsidkare m.fl. ordet "exekulionsavgift" skall bytas ul mot "ulsökningsavgifl".

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

38


 


10 Förslag till

Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980: 343)

Härigenom föreskrivs atl 10 § skatteregisterlagen (1980:343) skall ha följande lydelse.


Prop. 1987/88:152 Bilaga 1


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


10 §

Terminalåtkomst till uppgifter i register enligt denna lag får finnas endast för de ändamål som anges i I § och i den utsträckning i övrigt som anges i andra - femte styckena.

Länsskaltemyndighel och lokal skattemyndighet får ha terminalåtkomst lill uppgifter som avses i 5 och 6§§, 7§ 1-6, 9, 13, 15 och 17 saml de uppgifter därutöver som behövs för utfärdande av skattsedel och dubblett-skaltsedel.

Länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet får vidare ha terminal­åtkomst till uppgifter som avses i 7 § 7, 8, 10-12, 14, 18, 20 och 21 och som hänför sig lill länet eller gäller skatlskyldig som laxeras i länet.

Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till uppgifter som avses i 5 och 6§§samt7§ 1-15, 17, 18,20och21.


Kronofogdemyndighet får ha ter­minalåtkomsl till det centrala skat­teregistret i fråga om uppgifter en­ligl 5 och 6 §§ samt 7 § 1, 3 och 4. Kronofogdemyndighet i det län där ett mål är registrerat för exekutiva åtgärder får vidare ha sådan termi­nalålkomst i fråga om uppgifter en­ligl 7 § 7, 8, 12 och 13. Terminalåt­komsten får avse den som är regist­rerad som gäldenär hos kronofog­demyndighet eller make lill gälde­nären eller annan som sambeskal­las med gäldenären. I fråga om upp­gifter enligt 7 § I får terminalåt­komsten avse också den som är del­ägare i fåmansföretag där någon som avses i tredje meningen är del­ägare.


Kronofogdemyndighet får ha ter­minalåtkomst till det centrala skat-teregistret i fråga om uppgifter en­ligl 5 och 6 §§ samt 7 § I, 3 och 4. Kronofogdemyndigheten i det län där ett mål är registrerat för exeku­tiva åtgärder får vidare ha sådan terminalålkomst i fråga om uppgif­ter enligt 7 § 7, 8, 12 och 13. Termi­nalålkomslen får avse den som är registrerad som gäldenär hos kro­nofogdemyndighet eller make till gäldenären eller annan som sambe­skallas med gäldenären. I fråga om uppgifter enligt 7 § I får terminalåt-komslen avse också den som är del­ägare i fåmansföretag där någon som avses i tredje meningen är del­ägare.


 


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.


39


 


11 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända '

borgenärer

Härigenom föreskrivs atl i 5 § lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer ordet "distriktet" skall bytas ut mot "länet".

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

40


 


12 Förslag till                                                             Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 15, 16 och 24 §§, 4 kap. 8, 27 och 32 §§, 15 kap. 7 § och 16 kap. 1 och 10 §§ utsökningsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

2 kap.

15         §

När kronofogdemyndigheten enligl 4 kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 9 eller 12 § eller 13 § jämförd med 4 kap. 14 och 15 §§ förelägger svaranden eller tredje man att fullgöra eller underiåta något, får myndigheten föreskri­va vite lill belopp som finnes behövligt.

Fråga om utdömande av vite som Fråga om utdömande av vite som

har förelagts enligt första stycket har förelagts enligt första stycket

prövas, på talan av allmän åklagare prövas, på talan av allmän åklagare

eller   kronofogdemyndigheten,   av eller   kronofogdemyndigheten,   av

tingsrätten i den ort där kronofog- tingsrätten i den ort där svaranden

demyndigheten finns. Har åndamå- har sitt hemvist.  Har ändamålet

let med vitet förfallit, får det ej dö- med vitel förfallit, får det ej dömas

mas ul.                                                                                  ut.

Om föreläggande vid vite ej iakttas, kan kronofogdemyndigheten ge nyll vitesföreläggande utan hinder av alt del förra ej har vunnit laga kraft.

2 kap.

16         §

Efterkommer ej gäldenären eller  Efterkommer ej gäldenären eller
tredje man föreläggande enligl 4
tredje man föreläggande enligt 4
kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 13 §
kap. 14 eller 15 § eller 16 kap. 13 §
jämförd med nämnda lagrum, får
jämförd med nämnda lagrum, får
han häktas, om synnerliga skäl fö-
han häktas, om synnerliga skäl fö­
religger. Fråga om häktning prövas,
religger. Fråga om häktning prövas,
efter framställning av kronofogde-
efter framställning av kronofogde­
myndigheten, av tingsrätten i den
myndigheten, av tingsrätten i den
ort där kronofogdemyndigheten
ort där gäldenären har sitt hemvist,
finns.

När framställning om häktning har gjorts, skall förhandling äga rum inför rätten. Till förhandlingen skall kronofogdemyndigheten och, om hinder ej möter, den som avses med yrkandet kallas. Denne får hämtas, om skäl föreligger därtill. Har han kallats till förhandlingen eller kan det antagas atl han har avvikit eller eljest håller sig undan, utgör hans utevaro ej hinder för prövning av yrkandet. I fråga om rätt till biträde och kostnader i målet har vad som föreskrivs i rättegångsbalken om försvarare och om rättegångs­kostnader i brottmål motsvarande tillämpning.

Rätten skall med högst två veckors mellanrum hålla förhandling för alt
pröva om den som är intagen i häkte fortfarande skall vara häktad. Förelig­
ger ej längre skäl för häktning, skall rätlen omedelbart förordna att den
häktade skall friges. Ingen fär hällas häktad längre tid än tre månader i
målet. Beträffande behandlingen i övrigt av frågor om häktning enligt
denna paragraf har vad som gäller enligt rättegångsbalken om häktning av
misstänkt motsvarande tillämpning.
                                                                     ..

4    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 152


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

2 kap.

24 §


Prop. 1987/88:152 Bilaga 1


 


Har enligt 4 kap. 20, 21 eller 22 § eller 13 kap. 7 § andra stycket före­läggande meddelats all väcka talan vid domstol, skall tvisten prövas av tingsrätten i den ort där kronofog­demyndigheten finns, om ej annal följer av andra stycket.


Har enligt 4 kap. 20, 21 eller 22 § eller 13 kap. 7 § andra stycket före­läggande meddelats att väcka talan vid domstol, skall tvisten prövas av tingsrätten i den ort där gäldenären har sitt hemvist, om ej annat följer av andra stycket.


Om föreläggande har meddelats enligt 4 kap. 20, 21, 22 eller 26 § i fall då tvisten rör egendom som avses i 10 eller 12 § rättegångsbalken, gäller om domstols behörighet vad som sägs där.


demyndigheten finns.

I föreläggande skall anges vid vilken domstol talan skall väckas

Har föreläggande meddelats en­ligt 4 kap. 23 § första stycket eller 9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om domstols behörighet vad som i all­mänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 4 kap. 23 § andra styc­ket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i faslighet, av den tingsrätt som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och eljest av tingsrätten i den ort där kronofog-


Har föreläggande meddelats en­ligt 4 kap. 23 § första stycket eller 9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om domstols behörighet vad som i all­mänhet är föreskrivet därom. I fall som avses i 4 kap. 23 § andra styc­ket skall tvisten prövas, när fråga är om pantbrev i fastighet, av den tingsrätt som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken och annars av tingsrätten i den ort där gäldenären har sill hemvist.


4 kap.


Utmätning söks hos kronofogde­myndigheten i det län där gäldenä­ren har sitt hemvist.

Utmätning av egendom som ej finns i det län där gäldenären har sitt hemvist får även sökas hos kro­nofogdemyndigheten i del län där egendomen finns eller, i fråga om fartyg eller luftfartyg, dit det vän­tas. Utmätning av fartyg får även sökas där fartyget har sin hemort. Utmätning av fordran eller annan rättighet får också sökas där sekun­dogäldenären eller annan förpliktad finns, även om fordringen eller rät­tigheten skall anses finnas i annat län. Utmätning av lön eller annan förmån som avses i 7 kap. söks, om gäldenären ej har hemvist här i ri­ket, där arbetsgivaren eller annan som utger förmånen finns.

Utmätning söks hos deri kronofog­demyndighet i vars distrikt gäldenä­ren har sitt hemvist.

Utmätning av egendom som ej finns i det distrikt där gäldenären har sitt hemvist får även sökas hos kronofogdemyndigheten i det di­strikt där egendomen finns eller, i fråga om fartyg eller luftfartyg, dit det väntas. Utmätning av fartyg får även sökas där fartyget har sin hemort. Utmätning av fordran eller annan rättighet får också sökas där sekundogäldenären eller annan förpliktad finns, även om fordring­en eller rättigheten skall anses fin­nas i annat distrikt. Utmätning av lön eller annan förmån som avses i 7 kap. söks, om gäldenären ej har hemvist här i riket, där arbetsgiva­ren eller annan som utger förmånen finns.

Har utmätning sökts hos kronofogdemyndighet som ej är behörig enligt första eller andra stycket, får myndigheten likväl i brådskande fall vidtaga


42


 


Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

åtgärd som avses i 6 kap. 12 § innan målet enligl 2 kap. 4 § första stycket överlämnas till kronofogdemyndighet som är behörig.

4 kap.

27 §

Har domstol fastställt alt förfallen fordran skall utgå med särskild för­månsrätt i registrerat skepp, registrerat luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg eller fast egendom anses egendomen omedelbart utmätt.

Denna verkan förfaller, om ej försäljning begärs hos kronofogdemyndig­heten inom två månder från det atl domstolens beslut vann laga kraft.


Prop. 1987/88:152 Bilaga 1


 


Begäran om försäljning görs hos en kronofogdemyndighet som en­ligt 8 § är behörig all la upp ansö­kan om utmätning. Försäljning av fast egendom skall dock begäras hos kronofogdemyndigheten i del distrikt där egendomen finns. Den­na myndighet får överlämna målet till annan kronofogdemyndighet, om det behövs för att samordna verkställigheten mol en gäldenär.


Begäran om försäljning görs hos en kronofogdemyndighet som en­ligl 8 § är behörig all ta upp ansö­kan om utmätning. Försäljning av fast egendom skall dock begäras hos kronofogdemyndigheten i del län där egendomen finns. Denna myndighet får överlämna målet lill annan kronofogdemyndighet, om det behövs för all samordna verk­ställigheten mol en gäldenär.


4 kap.

32 §


Om viss egendom utmäts av mer än en kronofogdemyndighet, skall målen i fortsättningen handläggas gemensamt av den kronofogdemyn­dighet som myndigheterna i samråd bestämmer eller som utses av den kronfogdemyndighet i vars distrikt gäldenären har sitt hemvist.


Om viss egendom utmäts av mer än en kronofogdemyndighet, skall målen i forlsällningen handläggas gemensamt av den kronofogdemyn­dighet som myndigheterna i samråd bestämmer eller som utses av kro­nofogdemyndigheten i det län där gäldenären har sitt hemvist.


Innan kronofogdemyndighet överlämnar mål enligl första stycket skall den vidtaga sådana i 6 kap. föreskrivna åtgärder som ej bör anstå.

15 kap.


Införsel söks hos den kronofog­demyndighet i vars distrikt gäldenä­ren har sitt hemvist. Har gäldenä­ren ej hemvist här i riket, görs an­sökningen där arbetsgivaren finns.


Införsel söks hos kronofogde­myndigheten i det län där gäldenä­ren har sitt hemvist. Har gäldenä­ren ej hemvist här i riket, görs an­sökningen där arbetsgivaren finns.


16 kap.


Verkställighet av förpliktelse för tidigare ägare eller nyttjanderälts-havare all flytta från fast egendom, bostadslägenhet eller annal utrym­me i byggnad (avhysning) söks hos den kronfogdemyndighet i vars di­strikt svaranden har sitt hemvist. Avhysning får även sökas hos kro-


Verkställighel av förpliktelse för tidigare ägare eller nytljanderätls-havare atl flytta från fast egendom, bostadslägenhet eller annat utrym­me i byggnad (avhysning) söks hos kronofogdemyndigheten i det län där svaranden har sitt hemvist. Av­hysning får även sökas hos krono-


43


 


Nuvarande lydelse

nofogdemyndighelen i det distrikt där verkställigheten skall ske.


Föreslagen lydelse

fogdemyndighelen   i   del   län  där verkställigheten skall ske.


Prop. 1987/88:152 Bilaga 1


16 kap. 10 §


Verkställighet i annal fall än som avses i I § av förpliktelse som ej avser betalningsskyldighet samt verkställighet av beslut om kvar­stad eller annan säkerhetsåtgärd söks hos den kronfogdemyndighet i vars distrikt svaranden har sitt hemvist eller egendom som är i frå­ga finns eller där verkställigheten annars med fördel kan äga rum.


Verkställighet i annat fall än som avses i 1 § av förpliktelse som ej avser betalningsskyldighet samt verkställighet av beslut om kvar­stad eller annan säkerhetsåtgärd söks hos kronfogdemyndigheten i det län där svaranden har sitt hemvist eller egendom som är i frå­ga finns eller där verkställigheten annars med fördel kan äga rum.


 


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.


44


 


13 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)

Härigenom föreskrivs alt 7 § utsökningsregisterlagen (1986:617) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lyddse                 Föreslagen lydelse

Riksskatteverket och kronofogdemyndigheterna får ha terminalålkomst till utsökningsregislret.

Terminalålkomslen för en kronofogdemyndighet får avse endast uppgif­ter om

1.   den som är registrerad hos en   I. den som är registrerad hos kro-
kronofogdemyndighet i länet som
    nofogdemyndighelen i länet som
gäldenär i mål om exekutiva åtgär-
  gäldenär i mål om exekutiva åtgär­
der,
                                   der,

2.  den som i annat fall än som avses under 1 är gäldenär eller svarande i mål eller ärende som handläggs hos myndigheten,

3.  make lill person som avses under I,

4.  den som är gemensamt betalningsansvarig med person som avses under 1,

5.  fåmansföretag som avses i 35 § 1 a mom. sjunde stycket kommunal­skattelagen (1928:370) och delägare i sådant företag, om förelaget eller delägare i detta är gäldenär som avses under I,

6.  konkurs och näringsförbud.

I fråga om kronofogdemyndighet som är tillsynsmyndighet i konkurs gäller terminalåtkomsten enligl andra stycket I ocksä gäldenärer i annal län, om della ingår i tillsynsområdel.

Denna lag träder i kraft.den 1 juli 1988.

45


 


14 Förslag till                                                 Prop. 1987/88:152

Lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Härigenom föreskrivs alt i 12 kap. 6 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar ordet "orten" skall bytas ul mol "länet".

Denna lag träder i kraft den I juli 1988.

46


 


Utdrag ur kommitténs promemoria 1988-02-15,   Prop. 1987/88:152

Det nya exekutionsväsendet                    Bilaga 2

2.6 Styrning genom föreskrifter och råd m. m.

Beträffande styrningen av kronofogdemyndigheternas operativa verksam­het skall till att börja med konstaleras atl en central myndighet inle i någol fall får besluta i elt visst mål eller ärende som handläggs av en underställd myndighet. Föreskrift härom fmns i 11 kap. 7 § regeringsformen (RF). Det bör framhållas atl det på den här punkten inte år någon skillnad mellan kronofogdemyndighetens exekutiva funktion i allmänna och enskilda mål och funktionen som borgenärsförelrädare i allmänna mål.

Varken RSV eller någon annan myndighet, och för övrigt inte heller regeringen eller riksdagen, kan alltså la över beslut som det ankommer på en kronofogdemyndighet alt fatta. Del innebär att man inte heller kan t. ex. beordra en kronofogdemyndighet alt utmäta eller inte utmäta viss egen­dom hos en gäldenär eller atl träffa en avbelalningsöverenskommelse eller ange vilkel innehåll denna skall ha.

En överordnad myndighet måste även i övrigt iaktta den största försik­tighet när det gäller alt agera i etl enskilt fall. Ett enskilt fall kan tas som ulgångspunkl för föreskrifter, om del del finns författningsstöd för att utfärda sådana, vägledande uttalanden etc, men uttalandena skall vara av generell natur och det enskilda fallet kan bara användas som elt exempel på vad som enligl den överordnade myndighetens mening är etl riktigt resp. felaktigt agerande. Del kan tilläggas alt RSV kan ha anledning att uttala sig om en myndighets eller tjänstemans agerande i etl enskilt fall när verket yttrar sig i etl ärende hos JK eller JO.

I sammanhanget kan nämnas atl RSV på exekutionsväsendets område inte har till uppgift att överpröva kronofogdemyndighetens beslut i del operativa arbetet. I den exekutiva verksamheten är inslansordningen i slället den, att kronofogdemyndighetens beslut kan överklagas till hovrätt och därefter högsta domstolen. Beslut som kronofogdemyndigheten fattar i egenskap av borgenärsföreträdare kan lill största delen inte överklagas alls.

Föreskriftsrätten

Regeringen har grundlagsenligt en allmän rätl att utfärda föreskrifter om
verkställighet av lag, s. k. tillämpningsföreskrifter (8 kap. 13 § första styc­
ket RF). Något särskilt bemyndigande behövs inte även om det emellanåt
ansetts önskvärt att för tydlighetens skull ge ett uttryckligt bemyndigande,
s. k. kvasidelegalion. Regeringen kan i sin lur uttryckligen bemyndiga en
myndighet att utfärda tillämpningsföreskrifter (8 kap. 13 § tredje stycket
RF). På del nu aktuella området finns flera exempel på sådana bémyndi­
ganden. Belräffande den exekutiva verksamhelen gäller bl. a. alt RSV i 19
kap. 2 § utsökningsförordningen (UF) bemyndigats att meddela ytterligare
föreskrifter för verkställigheten av utsökningsbalken (UB) såvitt avser
förfarandet hos kronofogdemyndigheterna.
                                           47


 


På konkursområdet saknas bemyndigande, men på lönegarantiområdet     Prop. 1987/88:152 fmns i 23 § kungörelsen (1970:745) om statlig lönegaranti vid konkurs etl     Bilaga 2 bemyndigande för RSV att utfärda föreskrifter såvitt avser länsstyrelsens och kronofogdemyndighetens handläggning av lönegarantiärenden (jfr 13 § utkastet till lönegarantiförordning i SOU 1986:9 s. 248).

I fråga om borgenärsfunklionen vid indrivning kan hänvisas till 67 § uppbördsförordningen.

Gemensamt för de verkställighelsföreskrifter som RSV har att utfärda är att de främst gäller förfarandet eller rent administrativa frågor. I den mån del förekommer utfyllnad av lagbestämmelser i materiellt hänseende får della inte medföra att någol väsentligt nytt tillförs genom föreskriften (jfr prop. 1973:90 s. 211).

Föreskrifter eller bara råd?

Frågan om vilken styrning av kronofogdemyndigheternas verksamhel från RSV:s sida som är tillålen har vid flera tillfällen behandlats av riksdagen. Vad som därvid har tilldragit sig intresse är främst kronofogdemyndighe­ternas prioritering mellan olika mål eller lyper av mål och valet av efter-forskningsålgärder i olika fall (jfr LU 1980/81:23 s. 24-25, 1985/86:23 s. 6 och 1986/87:12 s. 12-14).

Bakgrunden till lagutskottets uttalande i LU 1985/86:23 är att RSV i ett dokument av den 18 oktober 1984, med rubriken Vägledning angående differentierade insatser i det exekutiva arbetet (dnr 1273/84-90), gett vissa råd för kronofogdemyndigheternas prioritering av eflerforskningsinsatser-na mellan olika mål - främst med utgångspunkt i fordringsbeloppel.

Grunden för råden är RSV:s överväganden om utnyttjandet av resurser­na inom exekutionsväsendet. Tänkbart hade också varit all RSV med åberopande av 19 kap. 2 UF meddelat föreskrifter i ämnet. Att RSV inte valt den vägen fär antas bero pä att sådana föreskrifter skulle innebära en utfyllnad i materiellt hänseende av bestämmelsen i 4 kap. 9 § UB och därmed vara otillåtna.

Lagutskottet anför avslutningsvis följande:

"Utskottet vill framhålla atl utskottets av riksdagen godkända i det ovan
redovisade betänkandet gjorda uttalanden om i vilken ordning prioritering­
ar borde ske i kronofogdemyndigheternas verksamhet alltjämt skall gälla.
Det innebär att det får ankomma på varje kronofogdemyndighet att själv­
ständigt pröva i vilken ordning inkomna mål skall handläggas och vilka
indrivningsåtgärder som bör vidlas. Självfallet kan RSV:s rekommendatio­
ner tjäna som vägledning för myndighetens ställningslagande. Mol bak­
grund av inkassoföreningens uppgifter om att det totala belopp som indrivs
i enskilda mål sjunker vill utskottet stryka under vad utskottet anförde om
att man inte generellt får tillämpa en ordning som innebär att smärre
fordringar endast föranleder mera begränsade utmätningsåtgärder. Som
utskottet då framhöll gör hänsynen till borgenärerna och intresset av att
upprätthålla en god betalningsmoral en sådan ordning omöjlig. Inga åtgär­
der bör således vara uteslutna endast därför att målen avser ett litet
belopp."
                                                                                         48


 


Del  belänkande  som  åsyftas  i  del  nu  citerade  uttalandet  är  LU     Prop. 1987/88:152
1980/81:23, Uisökningsbalk.
                                            Bilaga 2

Av detta uttalande synes framgå all lagutskottet i och för sig godtar att RSV gör uttalanden till vägledning för kronofogdemyndigheterna i den nu aktuella frågan, men ogillar innehållet i vägledningsdokumentet.

Det förefaller däremot klart alt utskottet vid sin bedömning inle har gjort skillnad mellan den rent exekutiva verksamheten och kronofogdemyndig­hetens borgenärsfunklion.

Exekutiv funktion och borgenärsfunktion

Det bör inledningsvis framhållas atl RSV har såväl rätt som skyldighet att ge kronofogdemyndigheterna vägledning av generell natur när det finns behov av det. Det gäller alla delar av kronofogdemyndigheternas verksam­hel. Eftersom just frågan om insatsprioritering fått så stor uppmärksamhet bl. a. i riksdagsarbetet lämpar den sig väl som utgångspunkt för en mera ingående diskussion i frågan om vilkendera av kronofogdemyndighetens funktioner vid verkställighet - den exekutiva funktionen eller borgenärs­funklionen - som prioriteringen är ett utflöde av och vilka befogenheter RSV kan ha.

Den grundläggande bestämmelsen om kronofogdemyndighetens efter­forskning av utmätningsbara tillgångar, lillgångsundersökningen, finns i 4 kap. 9 § UB. Vi har redan konstaterat atl en utfyllnad av bestämmelsen i materiellt hänseende genom föreskrifter av RSV inte skulle vara tillåten, i vart fall inte om något väsentligt nytt därigenom hade tillförts. Men nu gäller det alltså vägledning i form av allmänna råd.

Enligt den nämnda paragrafen skall kronofogdemyndigheten i den ut­sträckning som påkallas av ansökningens innehåll, gäldenärens förhållan­den och övriga omständigheter undersöka huruvida gäldenären har utmät­ningsbar egendom.

Det är alltså flera omständigheter som skall beaktas. Sökanden kan begränsa ansökningen till att enbart gälla utmätning av överskjutande skatt. Han betalar då en lägre avgift. Här rör det sig alltså om en författ­ningsreglerad differentiering av handläggningen. Sökanden kan också an­visa viss egendom till utmätning. Kronofogdemyndigheten torde då i prin­cip inte kunna avsluta målet utan att ha närmare undersökt möjligheterna atl utmäta den anvisade egendomen, såvida fordringen inte blir betald ändå.

Gäldenärens förhållanden har slor betydelse i sammanhanget. För olika kategorier av gäldenärer är det olika efterforskningsåtgärder som faller sig mest naturliga, åtminstone som en ända att börja efterforskningarna i. Mest påtaglig är skillnaden mellan löntagare å ena sidan och näringsidkare/ företag å den andra.

Men också borgenärens förhållanden måste beaktas, och här kommer
både fordringsbeloppel och förhållandel mellan exekutiv funktion och
borgenärsfunklion in i bilden. Slalen som borgenär i fråga om främsl
skatter och avgifter har etl slort antal fordringar av varierande storlek mot
ett stort antal gäldenärer. Statistiken visar att ett stort antal småfordringar
    49


 


svarar för en blygsam del av det totala fordringsbeloppel, medan ett     Prop. 1987/88:152 ganska litet antal riktigt stora fordringar svarar för en betydande del. Det     Bilaga 2 är mol den bakgrunden uppenbart att staten som borgenär kan ha elt intresse av att det görs en rejäl satsning på de stora fordringarna. Inte ens en hundraprocentigt effektiv indrivning av småbeloppen gör särskilt myc­ket för atl förbättra statens finanser.

För en enskild borgenär med omfattande verksamhel kan situationen vara likartad. Ett större företag har normalt elt stort antal fordringar av olika slorlek, mol olika gäldenärer i olika distrikt och blir totalt sett bäst tillgodosedd om det satsas ordentligt på de stora fordringarna.

För en enskild borgenär med liten ekonomisk verksamhel och särskilt för en privatperson är lägel elt annal. Det kan vara viktigt atl få även ett litet belopp indrivet och borgenären har kanske inle några andra, större fordringar utestående. Samtidigt måste man vara medveten om att exeku­tionsväsendet har den övergripande uppgiften atl upprätthålla en betal­ningsmoral i samhället.

Sammanfattningsvis kan sägas att en differentiering av insatserna grun­dad på fordringsbeloppet får anses ha stöd i bestämmelsen i 4 kap. 9 § UB eller med andra ord är tillåten och även önskvärd. Det gäller både i allmänna och enskilda mål och del är viktigt att framhålla att det här rör sig om ett utflöde av kronofogdemyndighetens exekutiva funktion. Men diffe­rentieringen måste göras under hänsynstagande lill vad som är känt i övrigt om såväl gäldenärens som borgenärens förhållanden. Ett målflöde med differentierad handläggning som enbart styrs av fordringsbeloppet är följ­aktligen inte någon lämplig lösning. De flesta myndigheter torde vara medvetna om detta och försöka undvika en alllför schablonmässig hante­ring.

Det som nu har diskuterats är enligt kommilléns mening ell bra exempel på frågor där det är viktigt atl RSV verkar för en enhetlig hantering av målen hos kronofogdemyndigheterna och för ett ändamålsenligt utnyttjan­de av tillgängliga resurser. Andra sådana områden - som berör också de ■ enskilda målen - är handläggningsruliner och handläggningstider, infor­mation till sökandena om vidtagna åtgärder etc. och dokumentation av utredningsarbetet och dess resultat.

Beträffande de allmänna målen tillkommer den omständigheten att kro­nofogdemyndigheten företräder sökanden vid verkställigheten. Frågan är vilken betydelse del kan ha, när vi nu har sett att en differentierad hand­läggning kan grundas redan på myndighetens exekutiva funktion. För att söka svaret på den frågan tvingas vi atl se litet närmare på förhållanden som är specifika för de allmänna målen.

En sådan omständighet är atl de skatte- och avgiftsskyldiga vanligen står
i ett löpande kundförhållande med det allmänna, där det hela liden upp­
kommer nya fordringar. Skattemyndigheterna kan inte "säga upp" detta
förhållande för all på så sätt bli av med en misshaglig skattskyldig. Det
fordras andra åtgärder för att skallesystemel skall fås att fungera på avsett
vis. Det kan t.ex. vara fråga om snabba och effektiva åtgärder vid ett
förhållandevis litet reslfört belopp därför atl del pågår en fortsalt skuld­
uppbyggnad, impulser till skattemyndigheterna att ändra skatteform för
     50


 


den skaltskyldige, inleda revision eller liknande eller särskilda insatser mot     Prop. 1987/88:152
gäldenärer som är verksamma i en känslig bransch.
              Bilaga 2

Statens räll som borgenär i fråga om skaller och avgifter las under olika skeden av beskallningsförfarandet lill vara av olika myndigheter. Det är uppenbart atl RSV som högsta myndighet inom såväl skatteförvaltningen som exekutionsväsendet måste ha möjlighet alt styra verksamhelen och se till all del sker en samordning, så all de inblandade myndigheterna drar åt samma håll.

2.7 Direktiv angående organisation och arbetsformer m. m.

1 det föregående har bl. a. talats om atl RSV skall leda verksamheten i exekutionsväsendet m.ed sikte på etl effektivt utnyttjande av resurserna. RSV skall också samordna indrivningen med tidigare led i beskattnings-kedjan - meningen är atl exekutionsväsendet och skatteförvaltningen skall dra ål samma håll när del gäller atl få skatte- och avgiftssystemen att fungera bra.

Det är främst för de nu nämnda arbetsuppgifterna som RSV behöver ledningsbefogenheter av ett slag som verket hittills inte har haft. RSV mäste i vissa avseenden kunna ge direktiv som är bindande för myndighe­terna.

Av propositionen om exekutionsväsendets organisation m. m. framgår atl statsmakterna vill åsladkomma samma slags lednings- och styrnings­funktion för RSV inom exekutionsväsendet som inom skatteförvaltningen. Därvid mäste man emellertid, som också framgår av propositionen och som utvecklas närmare av lagutskottet, ta hänsyn ull all den exekutiva verksamheten måste präglas av sådan objektivitet och enhetlighet att den inte ger anledning till misstanke hos allmänheten om bristande opartiskhet.

Del finns skäl alt nu försöka undanröja en missuppfattning som ofta kommer lill uttryck i debatten om kronofogdemyndighetens och RSV:s roller, nämligen alt förutsättningarna för central styrning i alla avseenden skiljer sig starkt mellan skatteförvaltningen och exekutionsväsendet.

I 2 kap. 2 § instruktionen för skatteförvaltningen räknas ett antal arbets­uppgifter för RSV upp. Del talas därvid bl. a. om alt lämna direktiv för ändamålsenlig utformning av organisationen och arbetsformerna (första stycket 3) och alt planera och leda skatte- och avgiftskontrollen (första slyckel 5).

Belräffande den rältstillämpande verksamheten sägs däremot att verket skall meddela föreskrifter om verkställighet av lag enligl särskilda bémyn­diganden (första stycket I) och genom allmänna råd och uttalanden verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid räUstillämpningen inom verksamhetsområdet (första stycket 2). Med verksamhetsområdet avses här även exekutionsväsendets verksamhel (jfr avsnitt 2.2).

Inte heller i fråga om styrning genom direktiv går någon skarp gräns
mellan allmänna och enskilda mål eller mellan exekutiv funktion och
borgenärsfunklion. Vad del i stället handlar om är precis det som nyss har
sagts: gäller det rättstillämpning finns inte utrymme för någon direktivrält
eller liknande vid sidan av den föreskriftsrätt som kan finnas enligl särskil-
  51


 


da bémyndiganden. I kronofogdemyndigheternas verksamhet finns såväl i     Prop. 1987/88:152

det rent exekutiva arbetet som i arbetet som borgenärsföreträdare både     Bilaga 2

inslag av rättstillämpning och andra moment, där en starkare styrning är

tillåten. Ser vi på kronofogdemyndigheterns exekutiva funktion är den

tidigare diskuterade frågan om undersökningsplikten ett bra exempel på

det förstnämnda. Regeringen kan inte genom alt i en instruktion ge RSV

direktivrält delegera en befogenhet som den, dvs. regeringen, själv inte har

- i detta fall alt fylla ut bestämmelserna i utsökningsbalken. Något annat

än vägledning i form av allmänna råd och uttalanden kan det inle bli fråga

om här.

RSV bör alltså, i likhet med vad som gäller inom skalteförvaltningen, kunna lämna direktiv angående organisation och arbetsformer hos krono­fogdemyndigheterna.

1 arbetsformer får härvid anses innefattas också formerna för den sam­ordning med skattemyndigheternas verksamhel som behövs i arbetet med indrivning av skatter och avgifter.

Den egentliga samordningen sker i första hand på länsnivån, mellan kronofogdemyndigheten och länsskaltemyndighelen, men också mellan kronofogdemyndigheten och de lokala skaltemyndigheterna. I instruktio­nen för exekutionsväsendet bör kronofogdemyndighetens chef åläggas att se till att arbetet med indrivning av skatter och avgifter bedrivs i samver­kan med skattemyndigheterna pä regional och lokal nivä.

I 2 kap. 2 § andra stycket instruktionen för skatteförvaltningen före­skrivs att RSV även i övrigt enligt de riktlinjer som statsmakterna har angett skall meddela de föreskrifter och andra beslul som behövs för all uppnå samordning, rationalisering och enhetlighet vid arbetet inom skatte­förvaltningen.

Kommittén kommer senare att föreslå all motsvarande bestämmelser tas in i instruktionen för exekutionsväsendet.

En viktig fråga när det gäller atl styra exekutionsväsendet i riktning mot elt effektivt utnyttjande av resurserna är avvägningen mellan handläggning av inkomna mål och förebyggande insatser. Till den saken återkommer kommittén i ett senare sammanhang, när förslag läggs fram till instruktion för exekutionsväsendet.

2,8 Vissa begränsningar i styrningen med hänsyn till kronofogdemyndighetens ställning

Enligt 2 kap. 2 § första stycket 4 instruktionen för skatteförvaltningen
åligger del RSV alt fördela de ekonomiska och andra resurser som ställs till
skalleförvaltningens förfogande. Som framgår av det föregående är detta
en uppgift som RSV skall ha också i fråga om exekutionsväsendet. Vidare
skall RSV ge kronofogdemyndigheterna den vägledning som, utöver be­
stämmelserna i instruktionen, behövs angående verksamhetens inriktning
samt ange ramar för de operativa mål som myndigheterna fastställer mera i
detalj.
Det som nu har sagts ger anledning att än en gång återknyta till de
         .52


 


uttalanden som riksdagen har gjort om insatsprioritering och om RSV:s     Prop. 1987/88:152
styrning m.m.
                                                                Bilaga 2

Kännetecknande för kronofogdemyndighetens verksamhet är ju alt den rör inte bara förhållandel mellan slaten som borgenär och gäldenärerna, utan också förhållandel lill andra borgenärer med konkurrerande intressen och till tredje man, vars intressen kan trädas för när i del exekutiva arbetet.

Som tillsynsmyndighet i konkurser skall kronofogdemyndigheten beakta alla borgenärers och även gäldenärers intressen och sålunda utöva tillsy­nen på elt opartiskt sätt.

Kommittén är medveten om att det förekommer en debatt där det ibland hävdas att enskilda borgenärer missgynnas därigenom att en alltför slor del av resurserna inom exekutionsväsendet satsas på de allmänna målen. Lagutskottets uttalande och då främst del citerade uttalandet i LU 1985/86:23 gäller just den saken, men också RSV:s sätt atl styra resursan­vändningen.

Det bör framhållas att problemet har sin grund i att kronofogdemyndig­heterna har en dubbelroll. Om de enskilda borgenärerna missgynnas gör det knappast saken bättre om det sker enligt myndigheternas eget bestäm­mande än om det beror på styrning från RSV.

Att debatten i så hög grad har kommit alt gälla RSV:s roll hänger uppenbarligen samman med alt del uppfattas som all verket i egenskap av central förvaltningsmyndighet pä beskaltningsområdet kan tänkas vilja särskilt gynna staten som borgenär. Enligt kommitténs mening bygger denna uppfattning på en felsyn. RSV är visserligen central myndighet inom såväl skatteförvaltningen som exekutionsväsendet, men det rör sig om skilda förvaltningar och RSV måsle, i likhet med kronofogdemyndigheter­na, förutsättas kunna hålla isär sina olika roller.

När RSV:s möjligheter alt styra verksamhelen inom exekutionsväsendet nu förstärks finns det, trots vad som nyss har sagts, anledning att särskilt uppmärksamma atl ledningsfunktionen inte utövas så att kronofogdemyn­dighetens opartiskhet i den exekutiva verksamheten ifrågasätts.

2.12 De s.k. kronomålen

Enligt 2 kap. 3 § instruktionen för skalteförvaltningen företräder RSV, i dén mån annat inte följer av särskilda föreskrifter, staten såväl vid som utom domstol i fråga om bl. a.:

-    fordran som drivs in av kronofogdemyndigheten såsom fordran i allmänt mål och

-    garantibelopp enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs. Verket får bestämma atl en länsskaltemyndighel skall företräda staten i

elt visst ärende eller en viss grupp av ärenden.

I mål där verket företräder staten får verket meddela tillstånd som avses
i 12 kap. 3 § rättegångsbalken för kronofogde alt vara ombud för staten.
Enligt 3 kap. 4 § samma instruktion får länsskaltemyndighel, som enligt
RSV:s beslul skall företräda slaten, också meddela sådant tillstånd.
           53


 


Processföringen i de s. k. kronomålen har behandlats utförligt av skatte- Prop. 1987/88:152 indrivningsutredningen i betänkandet (SOU 1987:10) Indrivningslag m. m. Bilaga 2 Utredningen föreslår en dubbel behörighet att företräda staten vid domstol i fråga om fordran i allmänt mål: finns en sådan fordran som är överlämnad till kronofogdemyndigheten för indrivning skall både länsskaltemyndighe­len och kronofogdemyndigheten vara behöriga att företräda staten i tings­rätt. Kronofogdemyndighetens behörighet skall i dessa fall omfatta även annan fordran mol samma gäldenär, som ännu inle överlämnats för indriv­ning. I överinstanserna skall staten företrädas av RSV. Enligt SIU:s för­slag skall bestämmelserna om processbehörigheten tas in i en indrivnings­lag.

RSV har i sitt remissyttrande tillstyrkt en ordning som innebär att såväl kronofogdemyndigheten som länsskaltemyndighelen kan väcka talan i de nu diskuterade fallen, men anfört atl processbehörigheten liksom för när­varande primärt skall ligga hos RSV. Verket skall sedan kunna bestämma att en kronofogdemyndighet eller en länsskattemyndighet skall företräda staten i visst ärende eller viss gruppp av ärenden.

Utan att vilja ta ställning till om SIU:s förslag är en bättre lösning i ett längre perspektiv eller inte, föreslår kommittén atl reglerna om processbe­hörigheten nu ändras på det sättet all RSV kan välja atl låta kronofogde­myndigheten eller länsskaltemyndighelen företräda staten i visst ärende eller viss grupp av ärenden.

Del bör tilläggas alt det, när uppgiften läggs på kronofogdemyndigheten som sådan, inte är fråga om atl låta en kronofogde vara ombud för staten. I dessa fall fordras sålunda inte tillstånd som avses i 12 kap. 3 § rättegångs­balken.

54


 


Innehåll                                                                       Prop. 1987/88:152

sid.

Propositionen...................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll   .....................     1

Propositionens lagförslag....................................... ... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 1988 ....      21

1   Inledning..........................................................    21

2   Lagregleringen.................................................. .. 22

3   Ledningen av den exekutiva verksamhelen   ........... .. 23

4   Upprättade lagförslag ........................................ .. 25

5   Författningskommentarer   .................................    25

 

5.1    Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken ...    25

5.2    Förslaget till lag om ändring i lagen (1845:50 s. I) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva  ....           27

5.3    Förslagen till lag om ändring i växellagen (1932:130) och check­lagen (1932:131)       ................................................................. 27

5.4    Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)                28

5.5    Förslaget lill lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge            28

 

6   Hemställan ...................................................... .. 29

7   Beslut   .......................................................... .. 29

Bilaga I     Kommitténs lagförslag  .......................... .. 30

Bilaga 2     Utdrag ur kommitténs promemoria 1988-02-15, Det nya

exekutionsväsendet..................................    47

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988                                                                                                                     55