Regeringens proposition

1987/88:145

om stöd till radio- och kassettidningar

Prop.

1987/88:145

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 17 mars 1988.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bengt Göransson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås alt verksamheten med radio- och kassettidningar skall byggas ul och permanentas. Ambitionen är att utgivningen inom senast fem år bör omfatta etl femtiotal tidningar. Kostnaderna för detta beräknas till totalt 55 milj. kr. i 1987 års prisläge.

Verksamheten med radio- och kassettidningar bör tillföras 25 milj. kr. i reformmedel, så atl sammanlagt ca 38,2 milj. kr. kan disponeras för budgetåret 1988/89.

En särskild nämnd - tallidningsnämnden - bör inrättas för att fördela det statliga stödet och i samband härmed svara för upphandling av nödvändig teknisk utrustning m. m. saml bedriva en viss utbildnings- och utvecklingsverksamhet. Nämndens kanslifunktioner bör knytas till presslöds-nämnden.

De föreslagna formerna i övrigt för verksamheten följer i huvudsak de slutsatser och rekommendationer som lagts fram av taltidningskommittén, som i fem år haft etl kombinerat förvaltnings- och utredningsuppdrag och svarat för verksamhetens utveckling.

I    Riksdagen 1987/88. I saml. Nr 145

Förslag till Prop. 1987/88:145

Lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1981:508) om radiotidningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§l

Ett tillstånd att sända en radiotidning kan återkallas, om den som har fått tillståndet bryter mot denna lag eller mot villkor som avses i 5 §.

Beslut om återkallelse av tillstånd får överklagas hos kammarrätten, om beslutet meddelas av en annan myndighet än regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

ISenaste lydelse 1983:495.

utbildningsdepartementet Prop. 1987/88:145

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1988

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén.

Föredragande: statsrådet Göransson

Proposition om stöd till radio- och kassettidningar 1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 17 juni 1982 tillsattes den I juli samma år en kommitté - taltidningskommittén (U 1982:05)' - med uppdrag atl fördela bidrag enligt förordningen (1982:669) om stöd till radio-och kassettidningar saml att bedriva det ytterligare utrednings- och utvecklingsarbete rörande stöd till taltidningar som erfordrades enligt riksdagens beslut med anledning av regeringens proposifion (1981/82:129) om slöd till taltidningar (KU 1981/82:31, rskr. 409).

Taltidningskommittén har under sin verksamhet lagt fram ett antal delbetänkanden och särskilda rapporter. I juni 1987 lade kommittén fram sitt slutbetänkande (Ds U 1987:6) Radio- och kassettidningar - slutsatser och rekommendationer. Kommitténs sammanfattning av innehållet i belänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga I.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanslällning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Frågan om synskadades tillgång till innehållet i dagstidningar har aktualiserats vid etl flertal tillfällen sedan kommittén tillsattes. Riksdagen och regeringen har stegvis förnyat och utvecklat sina ställningstaganden i anslutning till den fortlöpande verksamheten med statligt stöd till radio- och kassettidningar.

I regeringens proposition (1984/85:138) Om radio- och kassettidningar anförde jag bl. a. att jag - när taltidningskommittén inhämtat ytterligare, kompletterande erfarenheter och redovisat resultat och analyser av en fortsatt verksamhet - avsåg att göra en samlad bedömning av stödet till radio- och kassettidningar för synskadade och återkomma i frågan. En sådan behandling aviserades nyligen i 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 473).

' Kommittén bestod vid avlämnandet av betänkandet av f.d. direktören Ivar Hallvig, ordförande, verkställande direktören Sune Tjernström, vice förbundsordföranden Jan Holmegard, organisationsdirektören Olov Höglund, kanslichefen Leif Andersson, redaktören Lars Westberg och departementsrådet Ingrid Dalen.

Med hänvisning lill vad jag tidigare anfört i dessa frågor lägger jag nu     Prop. 1987/88:145 fram mina överväganden och förslag angående den fortsatta verksamheten med radio- och kassettidningar för synskadade.

2 Bakgrund

2.1 Principiella utgångspunkter

Arbetet med all förbättra synskadades tillgång till innehållet i dagstidningar inleddes för elt tiotal år sedan på grundval av de intentioner som uttalades i propositionen 1977/78:87 om insatser för handikappades kulturella verksamhet. Efter olika utredningsinsatser inrättades ett bidragsanslag år 1982. Taltidningskommittén tillsattes för att fördela bidrag lill tidningsföretag för utgivning av taltidningar för synskadade och i övrigt vidareutveckla olika praktiska och tekniska alternativ för verksamheten.

I regeringens proposition 1984/85:138 om radio- och kassettidningar behandlade jag utförligt de motiv och ställningstaganden som legal bakom statens engagemang på detta område. Vad jag då anförde angående bårande principer och allmänna riktlinjer äger alltjämt full giltighet. För en uttömmande genomgång av statens motiv för insatser på området hänvisar jag till nämnda proposition. Jag nöjer mig här med att ange de principiella huvuddragen.

Statens åtgärder på området grundar sig på en ambition att förbättra synskadades tillgång till irmehållet i dagstidningar, med särskild hänsyn fill dagstidningarnas vikliga roll i den demokratiska processen. Vid sidan av allmän nyhetsbevakning kanaliseras viktig samhällsdebatt och opinionsbildning genom dagspressen. Dagspressens belydelse för synskadade i delta avseende accentueras av atl t.ex. radion, som är tillgänglig för synskadade, arbetar under särskilda krav som fmns fastställda i lagar och avlal, bl. a. kravet pä opartiskhet.

Delta är del huvudsakliga skälet för ansträngningarna alt göra dagspressen åtkomlig för så många som möjligt. Vid sidan av den centrala demokratiska funktionen har dagspressen andra betydelsefulla uppgifter, l.ex. information i vidaste bemärkelse, underhållning, förströelse samt den viktiga funktionen all på olika sätt uttrycka och förmedla sociala kontakter. Den sociala funktionen brukar särskilt framhållas av synskadade och har vitsordats av taltidningskommittén.

2.2 Frågans tidigare behandling

Stödet till radio- och kassettidningar inrättades den I juli 1982. Samma dag tillsattes tallidningskommittén (U 1982:05) för att fördela del ekonomiska stödet och bedriva etl fortsalt utrednings- och utvecklingsarbete i enlighet med vad som beslutats av regering och riksdag (prop. 1981/82:129, KU 31, rskr. 409).

I takt med verksamhetens utveckling har de yttre formerna reglerats i olika lagar och förordningar. Bidragen fördelas enligt förordningen (1982:669) om stöd till radio- och kassetfidningar. Särskilda föreskrifter för

tillstånd lill radiosändning m. m. finns i lagen (1981:508) om radiotidningar     Prop. 1987/88:145 och förordningen (1981:512) om radiotidningar. Ansvarigheten för innehållet regleras i lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidningar. Formerna för taltidningskommitléns arbete bestäms av förordningen (KRFS 1982:9) med instruktion för tallidningskommiltén.

Redan under de första år som verksamheten pågick genomfördes en del ändringar och klargöranden i regelkomplexet. Utvecklingen fram till nyåret 1985 har redovisats utföriigt i propositionen 1984/85:138, varför jag hänvisar lill den för en närmare redogörelse av taltidningskommitléns verksamhet under de tre första åren.

I sill betänkande (Ds U 1984:8) Om slöd fill radio- och kassettidningar föreslog kommittén en rad principiella och praktiska justeringar i stödsystemet och anförde atl det övergripande målet med verksamheten var att göra dagstidningarnas information och opinionsbildning fillgänglig för läs-handikappade (s. 6).

I propositionen 1984/85:138 (s. 14) framhöll jag behovet av alt förbättra synskadades tillgång till dagsfidningar och föreslog alt verksamheten skulle vidareutvecklas.

Regeringen medgav samtidigt statlig helfinansiering av utgivning av radio- och kassettidningar för alt underlätta en fortsatt utveckling av verksamheten och ocksä ett starkt rabatterat pris pä en talutgäva av en dagstidning för att stimulera intresset för abonnemang (s. 15). I övrigt föreslogs en prioritering av radiodistribulion i den fortsatta verksamheten och försök med utgivning enligl den s. k. RAPS/RATS-metoden (radiosända punktskriftstidningar för synskadade resp. radiosända lalsynleslidningar för synskadade). Metoden innebär överföring direkt från tidningarnas sälleri-datorer lill punklskriftsdisplayer hos synskadade abonnenter eller specialmottagare för syntetiskt tal (s. 28-33).

Sammanfattningsvis anförde jag i nämnda proposition (s. 37) atl verksamheten i övrigt borde bedrivas "enligl hittills gällande regler och riktlinjer. Målet är all i så effekfiva och ändamålsenliga former som möjligt förbättra synskadades tillgång till dagstidningar och därmed synskadades delaktighet i samhällslivet."

Riksdagens konstitulionsutskoll pekade i sitt betänkande (KU 1984/85:33 s. 3) på riksdagens enhälliga beslut år 1982 om att sätta igång en verksamhet med taltidningar. I samband härmed hade utskottet framhållit (KU 1981/82:31) "alt ändamålet med taltidningar var all öka möjligheterna för de synskadade att få tillgång lill samma information via pressen som den övriga befolkningen. De enligt utskottets mening viktigaste riktlinjerna för bedömningen av fördelningen av stödet var atl inom en region nå största möjliga krets av synskadade och alt beakta behovet av politisk mångfald."

Utskottet godtog vidare regeringens förslag angående full kostnadsläck
ning, rabatterade abonnemangspriser och försök med partiell samverkan
enligt den s. k. alternativ Il-modellen. Den innebär atl tidningar kan sam
verka i distribution, teknik och redigering av allmänna nyheter, men bibe- ,
hålla separat redigering av opinionsbildande material - i praktiken således
talutgåvor där ena sidan på kassetten utformas gemensamt och den andra 5

separat av samverkande lidningsulgivare.

I sammanhanget uttalade utskottet (KU 1984/85:33 s. 5) att "Det ideala Prop. 1987/88:145 målet är självfallet att möjliggöra för [synskadade] att få tillgång lill all dagspress. Detta är emellertid ell mål som knappast kan uppnås på en gång." Utskottet framhöll avslutningsvis vikten av ett fortsalt utvecklingsarbete med sikte på alt synskadade så småningom kan få tillgång till fullständiga dagstidningar i form av överföringar till syntetiskt tal eller punktskrift med hjälp av datorsällningar, dvs. den s. k. RAPS/RATS-metoden. Enligl utskottet var det viktigt att ett sådant utvecklingsarbete stimulerades.

Riksdagen    beslutade    i    enlighet   med    utskottets    förslag    (rskr. 1984/85:294).

3 Taltidningskommitténs verksamhet

Kommittén bygger sina förslag fill utformning av en fortsatt verksamhet med radio- och kassettidningar på nästan fem års erfarenheter av bidragsgivning och utvecklingsarbete med talversioner av dagstidningar.

Kommitténs slutsatser och rekommendationer utgör därför i sig en samlad bedömning av alla de praktiska och principiella frågor som berör den statligt stödda verksamheten med radio- och kassettidningar.

I det följande återger jag kommitténs synpunkter på några av verksamhetens huvudfrågor.

3.1 Synskadades informationssituation

Synskadade får information genom riksradio, lokalradio och närradio saml i viss utsträckning genom TV. Ifråga om radiosändningar är synskadade jämställda med seende. I princip arbetar dock radio och TV under särskilda, rättsliga krav på bl. a. opartiskhet, vilket gör atl förutsättningarna för opinionsyttringar och kommunikafion via dessa medier är begränsade.

Landsting och kommuner har en ganska omfattande verksamhet med s.k. läns- och kommuntaltidningar för läshandikappade. Tallidningarnas innehåll utgörs vanligen av material ur lokal och ibland rikspress, egna inslag samt särskild handikappinformation. Läns- och kommuntaltid-ningarna är etablerade sedan länge. De flesta har utvecklats ur bibliotekens specialservice för synskadade. Verksamheten finansieras av kommuner och landsting, ofta genom delat ansvar.

Kostnaderna för utgivning av dessa taltidningar varierar. De brukar för de mindre tidningarna uppgå lill mellan 30000 och 40000 kr., för medelstora lill mellan 150000 och 200000 kr. samt för de stora lill mellan 300000 och 700000 kr. per år. Länstallidningar med stor upplaga och/eller hög ulgivningstälhet, t.ex. Örjansbandet i Stockholm och Gävleborgsbandet i Gävle, kostar över 1 milj. kr. per år atl ge ut. De flesta taltidningar tar ut en symbolisk prenumerationsavgift, som högst 60 kr. per år.

Sedan 1982 har enligt kommittén inga egentliga inskränkningar i utgivningen av läns- och kommuntaltidningar kunnat märkas. Utvecklingen tycks snarare gä mot ett utökat antal taltidningar, tätare utgivning och i

flera fall även en ökning av antalet abonnenter. En ökad utgivnings-     Prop. 1987/88:145 frekvens gör atl denna typ av taltidningar kommer atl ligga allt närmare dagspressen i sin rapportering.

I en situation där dagstidningarna görs tillgängliga för synskadade är det enligl kommittén angelägel att den resurs som läns- och kommuntaltid-ningarna utgör används lill all förmedla annan information än dagspressin-formalion lill synskadade.

Synskadade har också tillgång till fack- och skönlitteratur. Totalt finns ca 23000 boklifiar tillgängliga som talböcker. Av dessa finns uppskattningsvis 7000 titlar omedelbart tillgängliga vid landels folkbibliotek. Även etl hundratal tidskrifter finns utgivna på kassett för läshandikappade i versioner som direkt motsvarar de tryckta föriagorna.

Slutligen finns vissa möjligheter för synskadade att via bibliotekens inläsningstjånst kostnadsfritt få bl. a. artiklar från tidningar och tidskrifter intalade på kassett. Inläsningstjänslen är ojämnt utbyggd och saknas i många kommuner.

Kommittén menar all det från demokratisk utgångspunkt är viktigt att alla kan ta del av den samhälleliga debatten. Det är därför angelägel atl alla grupper i samhället kan tillgodogöra sig nyhetsinformationen och opinionsbildningen i bl. a. dagspressen.

Målsättningen för det fortsatta arbetet bör vara att sä småningom alla dagstidningar ges ut i talversioner. Talulgåvorna bör så långt som möjligt vara förlagetrogna och nå abonnenterna samtidigt som de seende får den tryckta tidningen.

Kommittén anser i princip att även andra läshandikappade grupper som har svårt alt tillgodogöra sig tryckta tidningar bör kunna fä tillgång lill radio- och kassettidningar. Som jämförelse nämns atl talböcker kan utnyttjas av andra läshandikappade än synskadade. Avgörande är dock vilka resurser som ställs till förfogande.

3.2 Bidragsverksamheten

Redan tidigt stod det klart för taltidningskommittén att dagstidningarna visade ett svalt intresse för utgivning av radio- eller kasseittidningar på det sätt och de ekonomiska villkor som gällde enligt 1982 års riksdagsbeslut. Skälet var dels den dä rådande finansieringsprincipen atl varje företags ekonomiska bärkraft skulle vägas in vid bidragsprövningen, dels brislen på ett utprovat och komplett system för radiodistribulion. Full kostnadstäckning och en målmedveten satsning på radiotidningar var tidningsutgivarnas huvudkrav för atl de över huvud taget skulle åta sig någon utgivning av lalutgåvor.

Utgivarna anförde också atl av den potentiella läsekretsen en långt mindre del än väntat var intresserad av abonnemang på lalutgåvor och att tidningar som engagerade sig i verksamheten mötte ett oväntat starkt köpmotstånd bland synskadade. Konkurrens från prisbilliga läns- och kommuntaltidningar angavs som en bidragande orsak.

Även avtalsmässiga och organisatoriska synpunkter anlades. Utgivarna

var t. ex. betänksamma inför nyanställning av journalister, så långe staten inte kunde garantera etl flerårigt stöd.

Riksdagen beslutade år 1985 bl. a. att kommittén kunde medge full netlokoslnadsläckning för utgivning av radio- och kassettidningar, atl radiodistribution skulle prioriteras i den fortsatta verksamheten samt all priset för abonnemang på en tryckt tidning och dess lalulgåva kunde vara 110% av priset för den tryckta tidningen.

Med dessa nya förutsättningar kunde kommittén träffa uppgörelser med nio tidningsförelag om utgivning av radiotidningar. Av dessa företag hade sex inte tidigare givit ut talutgåvor. I slutet av år 1986 hade femlon dagstidningar engagerat sig i utgivning av radio- och kassettidningar, nämligen tre storstadstidningar, tio flerdagarslidningar och två fådagarslidning-ar. Tillsammans hade tidningarna knappt 1 200 abonnenter. Därtill kom den särskilda försöksutgivningen av Göteborgs-Poslen som RATS-lidning till 35 synskadade.

De tidningar som ger ut talutgåvor och dessas abonnentutveckling framgår av tabell 1. Bidragsutvecklingen inom verksamheten redovisas i tabell 2.

Prop. 1987/88:145

Tabell 1. Antalet abonnenter på radio- och kassettidningarna åren 1984—1987 genomsnittlig kvartalssifTra

År och kvartal

Tidning	1984				1985				1986				1987 1:a
	l:a	2 a	3e	4.e	1:a	2:a	3:e	4.e	la	2 a	3e	4e
Kronobergaren	118	120	121	123	123	115	110	109	106	106	107	95	65
Norrbottens-Kuriren	59	78	79	79	82	85	83	90	91	83	79	80	80
Norrländska Socialdemokraten	90	117	107	112	115	121	101	117	123	113	103	105	106
Ny Dag	54	54	56	53	49	50	48	49	47	46	43	43	47
Svenska Dagbladet	396	383	324	364	379	383	348	357	318	316	314	363	384
Tempus	70	62	52	55	55	54	46	44	40	34	31	30	32
Östgöten	51	47	49	49	49	50	44	47	45	44	43	49	51
Gotlands Allehanda									69	65	60	59	57
Gotlands Tidningar									69	62	66	67	66
Östersunds Posten											44	51	52
Länstidningen											59	60	61
Skaraborgs Läns Allehanda											54	59	55
Skövde Nyheter											25	25	27
Arbetet											81	80	72
Skånska Dagbladet											24	25	25
Sa abonnenter	838	831	788	835	873	858	780	803	908	869	1134	1192	1177

Tabell 2. Bidragsutveckling

Budgetår/ belopp (tkr)	82/83	83/84	84/85	85/86	86/87 (beräknat)	87/88 (beräknat)	S:a
S.a bidrag	1297,2	5246,7	6787,2	12723,2	16190	165001)	58744,3
S:a övriga kostnacfer			-	2296,1	1370	1000	4666,1
Totalt	1297,2	5246,7	6787,2	15019,3	17560	17500	63410,4

1) Den begränsade höjningen av bidragskostnaderna hänför sig främst till att två tidningar erhåller lägre bidrag än tidigare på grund av ändrad utgivningsperiodicitet.

I början av år 1987 riktade kommittén en förfrågan lill landels morgon-     Prop. 1987/88:145 tidningar om dessa under förutsällning av full statlig netlokoslnadsläckning och radiodistribulion vore beredda alt starta utgivning av lalutgåvor för synskadade, och i så fall hur snart efter elt eventuellt riksdagsbeslut våren 1988 utgivningen kunde börja.

Enligt kommittén har ca 35 tidningar, därav etl trettiotal flerdagarslidningar, förklarat sig beredda all starta lalutgåvor under angivna förutsättningar. Flerdagarslidningarna, varav två är storstadstidningar, utgår från radiodistribulion. Ifråga om fådagarslidningarna kan man anta att det i första hand rör sig om bud- eller postdistribuerade kassettidningar.

Gensvaret från tidningsföretagen är av avgörande belydelse för kommitténs syn på utgivningsverksamhelen både på kort och lång sikt. Ytterligare ca 35 utgivande tidningar skulle vid sidan av dem som för närvarande ger ul lalutgåvor föra upp antalet radio- och kassettidningar till elt femtiotal. Företagens tryckta nctloupplagor representerar knappt 60% av den samlade netloupplagan för morgonfidningarna. Nuvarande abonnentantal skulle därmed nästan kunna fyrdubblas och stiga till ca 4 500 personer.

Kommittén noterar atl en sädan omfattning av verksamheten medför anspråk på samhälleliga stödinsatser, inkl. medel för inköp av leknisk apparatur etc., utöver vad som för närvarande disponeras för ändamålet. En så markant utgivningsökning skulle för övrigt kunna leda lill all även andra utgivare utvecklar etl intresse för utgivning.

Kommittén påpekar atl även om resurser ställs lill förfogande är detta ingen automatisk garanti för att utgivning av radio- och kassettidningar kommer till stånd. Tidningsföretagen kan inte åläggas att ge ut lalutgåvor. Avgörande för utbyggnaden av verksamheten är således ytterst tidningsföretagens vilja alt medverka och samhällets möjligheter att bidra med de nödvändiga ekonomiska resurserna.

3.3 Distributionsfrågor

3.3.1 Inlästa radiotidningar

Metoden med radiofidningar bygger på utnyttjande av rundradions FM-sändarnäl under icke programtid. För närvarande utnyttjas tolv större FM-sändare samt ett antal slavstalioner för verksamheten. Systemels totala funktion omfattar de tre leden studio, överföring och mottagare.

Erfarenheterna hittills visar alt systemet i sin helhet fungerar väl, bortsett från vissa smärre inkörningsproblem i en del fall under utgivningens inledningsskede. Dessa har huvudsakligen gällt utruslningsfel och ovana vid hanteringen. Genom utvecklingsarbete och informationsinsatser har driflssäkerheten stigit. Abonnenterna anser i allmänhet att systemet fungerar bra och atl ljudkvaliteten är god.

Kommittén understryker vikten av utbildning av taltidningsredaktionens personal i inläsningsteknik och handhavande av den tekniska utrustningen. Ett program med en sådan inriktning behöver utarbetas. Redaktionspersonalen bör efter en inkörningsperiod med leknisk assistans själv kunna sköta inläsningen.

Det finns två huvudproblem med mottagarutrustningarna, nämligen bris- Prop. 1987/88:145 lande frekvensstabilitet och krånglande kassettmekanism. De senast levererade apparaterna har dock en ny kassettmekanism, och leverantören har aviserat möjligheter att byta ut den frekvensbestämmande delen. Erfarenheterna visar atl det uppslår färte driftsstörningar om inslallafion av molta-garulrustning sker genom hembesök av leknisk personal. Den relativt sett högre kostnaden för hembesök kan således sparas in genom färtc drifts-störningar.

För mottagarutrustningarna får man i dag enligl kommittén räkna med ett pris på ca 3 500 kr. per apparat exkl. mervärdeskatt. Leverantören har dock antytt atl vid beställning av över 3000 apparater kan priset bli märkbart lägre. Till inköpspriset kommer kostnader för leveransprovning, för närvarande 200 kr. per mottagare, och leverans och inslallafion genom hembesök, för närvarande genomsnittligt ca 640 kr. per apparat och abonnent. Reparation av felaktig mottagare beräknas kostat genomsnitt ca 330 kr. per apparat och år.

Kommittén har i samarbete med televerket radio under hösten 1987 påbörjat en utvärdering av mottagarnas funktion och den tekniska kravspecifikationen i syfte all kunna infordra anbud under våren 1988 och beställa nya serier i så nära anslutning som möjligt till etl eventuellt riksdagsbeslut om en fortsättning av verksamheten. Televerket radio är liksom tidigare berett alt bistå med detta arbete saml alt svara för leveranskontroll och leverans av mottagarna lill abonnenterna.

Hittills har nätet för Sveriges riksradios program I utnyttjats för radio-tidningssändningar. Med befintligt antal tidningar och aktuell bandlängd per tidning har sändningskapacileten varit tillräcklig för verksamheten. I en mer landsomfattande radiotidningsverksamhet kan dock enligl kommittén problem uppstä med kollisioner och bristande tillgång på sändningskapacitet.

3.3.2 Radiotidningar enligt den s. k. RAPS/RATS-metoden

Även den s.k. RAPS/RATS-metoden bygger pä utnyttjande av rundradions FM-sändarnäl under icke programfid. Tack vare den digitala överföringsmetoden kan så gott som hela tidningens innehåll överföras på väsentligt kortare lid än inlästa radiolidningar. Den egentliga överföringen lar bara några minuter, men kan behöva upprepas några gånger för alt säkerställa felfri mottagning.

Under hösten 1986 levererades 35 moltagarutrustningar för RATS-över-föring av Göteborgs-Posten till synskadade. Systemets funktion har hittills motsvarat de förväntningar som ställts. Kommittén noterar dock alt provgruppen består av personer som erbjudit sig att delta av egel intresse och därför inte kan jämföras med den allmänhet som radio- och kassetfidnings-utgivare i regel vänder sig lill.

Tillverkningskostnaderna för de nu levererade mottagarna med talsyntes
är ca 26000 kr. per styck exkl. moms. I en större serie bedöms kostnaden
kunna bli lägre. Kostnaderna för den särskilda utrustningen på tidningen
(sorteringsdatorn) och utrustningen på sändarstationen (mellandalorn) är 10

betydligt högre än vad som bedömdes år 1984, troligen minst ca 70000 kr.     Prop. 1987/88:145 resp. 60000 kr. per styck exkl. moms.

Systemet är tills vidare prövat endast i begränsad omfattning. Det är enligt kommittén önskvärt att systemet prövas parallellt med inlästa radiotidningar för att ge en ännu bättre uppfattning om marknadens acceptans av systemet och om de förbättringar som kan behöva genomföras.

En parallellsändning av de två systemen bör från teknisk synpunkt inte medföra några direkta komplikationer. Eftersom RÅTS kan överföras på några minuter kan dessa sändningar ske över samma sändare och tidsmässigt i anslutning lill de inlästa tidningarna. Mottagarutrustningarna bör utvecklas för alt kunna utnyttjas även för andra datoriserade textleveran-ser. Ett belysande exempel är försöket med facklilteraturöverföring till några studerande i Göteborg.

Ytterligare dokumentation av själva systemet erfordras, liksom leknisk kravspecifikation för fillverkning av utrustningen. Dessutom måste rutiner utarbetas för leverans av mottagare, instruktioner för handhavande av mottagarna, utbildning av abonnenterna för.effektiv bläddring och överblick av del stora materialet, service, underhåll, m. m. Hela den verksamhet som byggts upp omkring systemet för inlästa radiotidningar måste ocksä åstadkommas för RAPS/RATS-metoden innan denna går aft använda för reguljär verksamhet i större omfattning.

En av RAPS/RATS-teknikens verkliga förtjänster är enligt kommittén just den alternativa användningsmöjlighet som tekniken medför. På sikt och i elt större perspektiv ger tekniken synskadade avsevärt större möjligheter all få tillgång lill bl. a. facklitteratur och samhällsinformation, vilkel öppnar stora utvecklingsmöjligheter inom utbildningen i vidare bemärkelse.

3.3.3 Val mellan olika distributionsformer

I den fortsatta verksamheten måste man enligt kommittén gå in för en kombination av olika tekniker. Distributionsformen måste anpassas till synskadades förutsättningar, tidningarnas periodicilel och förväntade abonnentanlal samt de beräknade kostnaderna för verksamheten. Redigerade, inlästa radio- och kassettidningar bör tills vidare vara huvudalterna-fivet.

För fådagarsfidningar är kassettutgivning att föredra enligt kommittén. För delta talar främst kostnadsskäl. Kassetter ställer sig billigast för tidningar med begränsad utgivning.

För flerdagarslidningar framstår däremot radiolidningar som det naturii-ga alternativet. De redigerade, inlästa radiotidningarna bör mycket väl kunna kompletteras med överföringar direkt från tidningars sälteridatorer lill specialmottagare för syntetiskt tal eller till punklskriftsdisplayer enligt den s. k. RAPS/RATS-metoden. Kommittén räknar med alt fill en början tio procent av en radiotidnings abonnenter skulle kunna tillgodogöra sig RATS-tekniken. Detta är koslnadsmässigl försvariigt och ger goda möjligheter till en fortsatt utveckling av tekniken. På sikt bör man räkna med atl andelen RÅTS ökar betydligt.

3.4 Kalkyler och kostnadsanalyser Prop. 1987/88:145

Kommitténs kalkyler för kostnader i olika alternativ omfattar dels uppdatering och efterjuslering av kalkyler som presenterades i 1984 års belänkande och dels nya beräkningar utifrån etl kalkylschema där de olika kostnadsposterna brutits ner så långt som möjligt. Beräkningarna har att ta hänsyn till mycket olika förutsättningar för enskilda tidningar, t. ex. i fråga om investeringar, kvalitet i olika moment, belastning genom sär- eller samkoslnader, etc. Försök har gjorts atl rensa kalkylerna från kostnader utöver en tänkt grundkalkyl, dvs. tillkommande kostnader för projektplanering, investeringar, extra sändare m. m. har räknats bort.

För sexdagars kassettidningar beräknas årskostnaden ligga mellan ca 850000 kr. och I milj. kr. Variationerna beror i huvudsak på skiftande personalkostnader (mellan 2 och 4 tjänster) och kraftigt varierande kassettkostnader på grund av olika teknisk kvalitet och antalet returer per kassett.

För endags kassettidningar beräknas årskostnaden ligga mellan ca 150000 och 250000 kr. Kassetterna distribueras per post. Även här är del i första hand skillnader i det redaktionella arbetet som bestämmer kostnads-intervallet.

Vad gäller radiolidningar har man förutom kostnader hos själva tidningsförelaget även kostnader för moltagarutrustningar. Kostnaden per mottagare inkl. leveransprovning och leverans beräknas uppgå till närmare 3 000 kr. inkl. mervärdeskatt vid större serier.

Med en avskrivningslid på fem år kan den sammanlagda kostnaden per mottagare uppskattas till ca I 000 kr. per är, om den årliga servicekostnaden kalkyleras till 400 kr. För en radiolidning med 100 abonnenter uppgår med andra ord den årliga kostnaden för motlagarutrustningarna grovt räknat till 100000 kr.

För sexdagars radiotidningar beräknas en årlig kostnad på ca 950000 kr., inkl. kostnader för motlagarapparaluren. Radiotidningarna har en något jämnare redaktionell bemanning än kassettidningarna.

För två sexdagars radiolidningar som ges ut enligt alternativ Il-modellen, dvs. med samproduktion av visst nyhetsmaterial, uppgär den årliga kostnaden lill totalt ca 900 000 kr. per tidning. Några större kostnadsbesparingar görs således inte jämfört med helt separat utgivning när del gäller flerdagars landsortstidningar.

Av storstadstidningarna i dag ges en ul självständigt och två med partiell samverkan enligl alternativ Il-modellen. Den förra kostar ca 2,7 milj. kr. per år, vari ingår kostnader för ca 400 mottagare. De senare kostar tillsammans ca 3,5 milj. kr., dock med elt betydligt färre antal mottagare. I det senare fallet har partiell samproduktion medfört vissa ekonomiska fördelar.

Om en radiolidning har elt spridningsområde som kräver sändning över mer än en radiosändare tillkommer dessutom ca 110000 kr. för varje extra sändare. Utnyttjas t. ex. tre sändare blir sändarkostnaderna en tung post i lotalkalkylen.

I fråga om RATS-tidningar görs koslnadsmässigl den besparingen atl
ingen särskild tallidningsredaklion behövs. Den tunga kostnadsposten i 12

delta alternativ är motlagarutrustningarna. Den årliga kostnaden per ut- Prop. 1987/88:145 rustning, inkl. service och underhåll, kan för närvarande uppskattas till ca 7500 kr., förutsatt en femårig avskrivningstid. För en RATS-lidning med 100 abonnenter uppgår de sammanlagda apparalkostnaderna till ca 750000 kr. per är, vartill kommer kostnader för sändning, vissa administrationskostnader m. m. på ca 100000 kr.

3.5 Utbyggnadsmöjligheter

3.5.1 Modeller

Utvecklingen av verksamheten med radio- och kassettidningar har sedan är 1982 präglats av att olika lösningar prövats inom ramen för vissa grundläggande principer och riktlinjer. Erfarenheterna från denna uppbyggnadsfas utgör basen för en fortsalt utveckling.

Dagspressen kan indelas på en rad olika sätt beroende på vilka kriterier som tillämpas. Den naturligaste indelningen torde vara den som tillämpas i presslödssammanhang, dvs. storstadstidningar, flerdagarslidningar och fådagarsfidningar. I en utbyggd verksamhet med radio- och kassettidningar bör enligl kommittén särskilt flerdagarslidningarna vara väl representerade med hänsyn till deras stora betydelse för fortlöpande nyhetsförmedling och opinionsbildning.

Stödförordningens krav alt inom en region nå största möjliga krets av synskadade är kopplat till ell krav att söka nå politisk mångfald. Kommittén har tolkat detta så att politisk balans mellan det borgerliga och det socialistiska blocket bör eftersträvas på orter och i regioner där sådan konkurrens förekommer inom dagspressen.

Kommittén skisserar några teoretiska modeller för en tänkt utbyggnad. En s. k. marknadsmodell bygger på tidningarnas spridning i landets 70 s. k. A-regioner. Om den största tidningen i varje A-region ger ut en talutgåva täcker 63 tidningar in samtliga 70 A-regioner, eftersom några är störst i två regioner. Den tryckta upplagan för dessa 63 tidningar utgör drygt 65 procent av morgonpressens totala upplaga.

En komplettering med näst största tidning skulle innebära all ytterligare 29 tidningar skulle ge ut talutgåvor, dvs. totalt 92 fidningai. De 92 fidning-arna svarar tillsammans för 85 procent av morgonpressens totala upplaga.

Om samtliga morgontidningar ges ul som lalutgåvor innebär det en utbyggnad till totalt 180 dagstidningar. Av de 88 tillkommande tidningarna är de flesta fådagarsfidningar. Tillsammans motsvarar dessa 88 tidningar 15% av morgonpressens totala upplaga.

En mångfaldsmodell kan uppställas genom all man utgår från politisk valfrihet på orter där valmöjligheter finns. En sådan modell måste bygga på fidningsorter med politisk balans, dvs. orter där både socialistiska och borgerliga tidningar verkar vid sidan av varandra. Kommittén konstaterar att mångfaldsmodellen har sina svagheter. Med utgångspunkt från block-konkurtens på samma utgivningsort kommer modellen att omfatta endast 22 orter.

Kommittén drar slutsatsen atl någon av samhållet fastställd utbygg- 13

nadsplan, som enkelt kan sättas i verket, i praktiken inte är möjlig. Avgö-     Prop. 1987/88:145 rande för utbyggnaden av verksamheten med radio- och kassettidningar är atl tidningsföretagen är villiga atl medverka samt att staten ställer medel till förfogande. Praktiska och ekonomiskt rimliga lösningar måste sökas med hänsyn tagen till dessa faktiska förhållanden.

Läsarundersökningar har entydigt visat alt lokalt och regionall material är det som läsarna i första hand efterfrågar. Kommittén anser det därför naturligt atl lokala och regionala tidningar prioriteras så länge sändningskapacitet och ekonomiska ramar utgör en begränsning.

3.5.2 Kostnader för olika alternativ

Den sammanlagda årliga kostnaden för en fullt utbyggd verksamhet med radio- och kassettidningar där alla tidningar medverkar skulle enligt kommitténs beräkningar uppgå till närmare 160 milj. kr. Av beloppet avser drygt 20 milj. kr. samtliga fådagarsfidningar och knappt 140 milj. kr. samtliga flerdagarslidningar. Beräkningarna för flerdagarslidningarna avser radiotidningsulgivning, kompletterad med en begränsad utgivning enligt RATS-metoden.

Som nämnts i det föregående har kommittén mottagit intresseanmälningar från ca 35 tidningsföretag utöver de 16 som för närvarande ger ut talutgåvor. Med utgångspunkt från intresseanmälningarna har kommittén beräknat statens kostnader för olika tänkbara utbyggnadsalternafiv.

Den genomsnitfiiga årskostnaden för att ge ut 35 tidningar, i begränsad utsträckning kompletterade med RÅTS, uppgår till ca 39 milj. kr. Startar samtliga dessa utgivning etl och samma år blir initialkostnaderna ca 59 milj. kr., eftersom teknisk utrustning måste nyanskaffas till samfiiga. Om kostnaderna för nu utgivande tidningar, kompletterade med RATS-utrust-ningar, räknas med blir de sammanlagda kostnaderna för året ca 81 milj. kr.

De följande fyra åren uppkommer endast kostnader för den löpande driften. För samtliga ca 50 tidningar blir årskostnaden under dessa fyra år ca 50 milj. kr. Den genomsnittliga årskostnaden för hela femårsperioden blir för samtliga grovt räknat 55 milj. kr. Alla kostnader är beräknade i 1987 års penningvärde.

4 Mina allmänna överväganden

Riksdag och regering har formulerat sin syn pä massmediernas uppgifter i
det demokratiska samhället i fyra punkter (prop. 1975/76:131, KU 46, rskr.
260). Massmedierna bör sålunda ge den information som är nödvändig för
ett ställningstagande i samhällsfrågor; de bör självständigt eller som språk
rör för organiserade intressen kommentera samhällsutvecklingen; de bör i
allmänhetens intresse granska och kontrollera de ledande i samhället och
de bör slutligen främja kommunikation inom och mellan olika grupper i
samhället.
Riksdag och regering har därvid begränsat sig till vad de har bedömt vara 14

väsentligt i den demokratiska processen. Detta innebär inte alt massmedi-     Prop. 1987/88:145 erna frånkänts andra väsentliga uppgifter, t.ex. information i vidaste bemärkelse, underhållning, förströelse samt den viktiga funkfionen alt på olika sätt uttrycka och förmedla sociala kontakter.

Synskadade har intill nyligen varil i det närmaste utestängda från dags-fidningarna. De har därmed haft sämre förutsättningar än medborgarna i allmänhet att följa den fortlöpande samhällsdebatten och delta i opinionsbildningen.

Med hänvisning lill dagstidningarnas stora belydelse för samhällslivet har handikapporganisationerna och främst Synskadades riksförbund aktivt verkat för att synskadade skall få tillgång lill innehållet i dagstidningar. Under en följd av år har organisationerna prioriterat dagstidningsfrågan och bedrivit en målmedveten upplysningsverksamhet i frågan. Synskadades riksförbund har på olika sätt och i en rad olika sammanhang uppnått elt avsevärt höjt medvetande om synskadades informationssituation i allmänhet och behov av dagstidningar i synnerhet. Mycket lack vare synskadades insatser i dessa avseenden — under senare är även i stor utsträckning genom taltidningskommitlén - har utgivningen av lalutgåvor av dagstidningar kunnat utvecklas så långt alt del nu är möjligt att ge verksamheten fastare former.

För atl förbättra synskadades delaktighet i samhällslivet har riksdagen sedan år 1982 anvisat medel för utgivning av talutgåvor av dagstidningar och i övrigt bestämt former och ambitioner för verksamheten. Under denna tid har verksamheten i vissa avseenden haft försökskaraklär och innefattat utrednings- och utvecklingsmoment med sikte på en permanent verksamhet.

När det statliga stödet lill radio- och kassettidningar inrättades och taltidningskommittén inledde sitt arbete var de principiella riktlinjerna relativt öppna och villsyftande och flera praktiska frågor oprövade. De erfarenheter som kommittén kunde utgå från inskränkte sig i stort sett fill utgivning av ett begränsat antal kassetfidningar och vissa kortare prov över s. k. abonnemangsradio.

Under kommittéarbetets gång har en läng rad praktiska och principiella frågor utretts och klarlagts. Elt avsevärt antal fidningar har engagerat sig i verksamheten och åtskilligt fler har anmält ett principiellt intresse. Forskare vid olika institutioner har på kommitténs uppdrag medverkat med viktiga utvärderingssludier. Kommittén har utvecklat, finansierat och satt igång både kassett- och radiotidningar och byggt upp rutiner och heltäckande system för utgivning i dessa former. Dessutom har kommittén drivit eller i övrigt medverkat till leknisk utveckling på en avancerad nivå genom arbetet med överföring av material i tidningarnas sälteridatorer direkt lill terminaler för punktskrift eller syntetiskt tal hos synskadade abonnenter, s.k. RAPS/RATS-fidningar.

Kommitténs resultat gör del möjligt att nu ta ställning till formerna för
den forisatta verksamheten. Mycket som tidigare var praktiskt och princi
piellt oklart har nu ersatts med konkreta erfarenheter och förbättrade
kunskaper. Det gäller såväl systemfrågor som frågor om läsarreaktioner,
radio- och kassettidningarnas sociala betydelse, deras roll i del totala 15

mediesammanhanget för synskadade, deras möjligheter atl förmedla nyhe-     Prop. 1987/88:145 ter och opinionsbildning och i övrigt bidra fill en förbättrad delaktighet i samhällslivet för synskadade.

Dessa framsteg har framhållits i remissbehandlingen. En stor majoritet av remissinstanserna har ställt sig bakom kommitténs överväganden och förslag och har framhållit vikten av atl uppnådda resultat las till vara och förs vidare. De flesta understryker behovet av atl förbättra synskadades tillgång till dagstidningar och pekar bl. a. på positiva abonnentreaktioner, tidningarnas betydelse för atl bryta synskadades sociala isolering saml del förhållandet att radio- och kassettidningar fill stor del innehåller material som inte samma dag återfinns i andra för synskadade tillgängliga medier.

För egen del instämmer jag i dessa bedömningar. Jag anser att verksamheten nu bör utvecklas vidare. Liksom flertalet remissinstanser anscrjag alt vidareutvecklingen nära bör följa kommitténs förslag och de bedömningar angående bl. a. realistiska framkomstmöjligheler som ligger till grund för förslagen. Den fortsatta verksamheten bör därför enligt min mening på ett naturligt sålt ansluta till de resultat som kommittén uppnått under de senaste åren.

De praktiska och principiella problem kommittén haft att ta ställning till kan grovt fördelas på fyra huvudpunkter. Det gäller möjligheter alt få tidningsutgivarna all engagera sig i verksamheten, hur man når ut till synskadade med de erbjudna tjänsterna, dvs. vissa informations- och marknadsföringsproblem, elt antal rättsliga problem samt systemfrågor.

Inledningsvis var tidningsutgivarna ovilliga att ge ut talutgåvor. Endast en begränsad del av anslagna medel kunde utnyttjas. Utgivarna uppställde två huvudkrav för medverkan, dels atl få full statlig kostnadsläckning för utgivningen, dels att alternativet radiodistribution realiserades.

Efter framställning från kommittén och på regeringens förslag godkände riksdagen år 1985 full statlig kostnadstäckning för utgivning av radio- och kassettidningar, oavsett sökande tidnings ekonomiska bärkraft. Därmed undanröjdes tidningsutgivarnas första huvudinvändning.

Med etl målmedvetet arbete har kommittén i nära samarbete med televerket radio löst radiofrågan. På kommitténs förslag har lagstiftningen på området justerats för atl underlätta radiodistribulion av lalutgåvor. Övriga praktiska och principiella moment har med tiden kunnat redas ut, och distributionsformen fungerar nu som ell generellt tillämpligt syslem. Särskild apparatur har utvecklats och tillverkats av extern leverantör och möjligheter finns för beställning av nya serier. Därigenom har kommittén bl. a. kunnat tillgodose tidningsutgivarnas andra huvudkrav.

Resultaten visar sig nu. Under åren 1982-83 kunde endast etl par fidningar efter aktiv påverkan från kommittén förmås atl starta utgivning av lalutgåvor. Idag ges 16 tidningar ut. Därtill kommer utgivningen av Göteborgs-Posten som RATS-lidning till etl begränsat antal abonnenter. Kommittén har vidare intresseanmälningar från ytterligare ca 35 tidningar.

I början av sin verksamhet stötte kommittén på vad som kallades elt
oväntat köpmotstånd från synskadade. En rad orsaker kunde klariäggas.
De viktigaste angavs vara det inledande kravet på fullt abonnemangspris
på talutgåvan och otillräcklig information på olika plan. Därtill kom syn- 16

skadades ovana vid mediet, vissa allmänna kommunikationssvårigheter,     Prop. 1987/88:145 konkurrens från etablerade läns- och kommuntaltidningar, m. m.

På kommitténs och regeringens förslag godkände riksdagen år 1985 att en talutgåva åsattes ell starkt rabatterat pris, som innebär att abonnemang på både en tryckt dagstidning och dess talutgäva kostar 110% av priset på den tryckta fidningen.

I nära samarbete med Synskadades riksförbund centralt och lokalt har kommittén och berörda tidningsföretag arbetat för att göra talutgåvorna kända bland synskadade och underlätta hanteringen av mottagarapparatur, abonnemangsrutiner m. m. Detta har kombinerats med fortlöpande läsar-studier och utvärderingar, vilket har lett lill förbättrad ömsesidig kommunikation och en höjd allmän kunskapsnivå.

Under kommitténs verksamhet de senaste åren har en rad radiorätlsliga och ansvarighelsrättsliga frågor kunnat lösas i enlighet med de former för utgivning som arbetats fram och bedömts vara ändamålsenliga. Ett särskilt problem i sammanhanget är frågan om tillgång till ledig kapacitet i eternä-len. En breddad radiolidningsverksamhet eller utökade rundradiosändningar skulle kunna leda till kollisioner mellan olika verksamheter. Jag återkommer till denna fråga i det följande.

Etl stort framsteg i de senare årens verksamhet är atl kommittén gjort radiodistribulionen praktiskt genomförbar. Tillsammans med televerket radio har kommittén klarlagt och reglerat hela processkedjan från särskilda sändarutrustningar hos utgivarna via analoga eller digitala överföringar fram till direktmottagning i särskilda mottagarulrustningar hos synskadade abonnenter. Frågor om rätt att få disponera de särskilda radiomotlagarna, leverans av mottagare till synskadade samt fortlöpande service och teknisk översyn har också lösts.

Kommittén har också kommit långt i sina ansträngningar att stödja framtagningen av ett enhetligt och funkfionellt system för direktöverföring från tidningars sälteridatorer lill terminaler för mottagning i form av punktskrift eller syntetiskt tal hos synskadade (s.k. RAPS/RATS-lidning-ar). Även om utvecklingen nått långt återstår enligt kommittén en hel del praktiska och systemtekniska frågor innan denna metod kan anses färdig för reguljär utgivning. Metoden med inlästa radiotidningar förordas därför av kommittén som huvudalternativet i en fortsatt verksamhet under de närmaste åren.

Det år mot denna bakgrund kommitténs förslag lill fortsalt verksamhet bör ses. Kommittén framhåller, bl. a. med hänvisning till elt uttalande av riksdagen, atl målet på sikt bör vara att alla dagsfidningar görs fillgängliga för synskadade. Många remissinstanser ansluter sig till denna långsiktiga målsättning. Men kommitténs förslag såsom de utförs mera i detalj tar fasta på de konkreta resultat som uppnåtts och de praktiska förutsättningar som för närvarande bedöms realistiska. Det innebår atl kommittén i första hand vill försäkra sig om medverkan från del femtiotal tidningar som redan förklarat sig vara intresserade av alt ge ut radio- och kassetfidningar och främst förordar tekniska lösningar som är väl utprovade och visat sig fungera tillfredsslällande i en reguljär utgivningsverksamhet.

Kommittén framhåller att någon av samhället fastställd ulbyggnadsplan, 17

2    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 145

som enkelt kan sältas i verket, i realiteten inte är möjlig. En utbyggd     Prop. 1987/88:145 verksamhet med radio- och kassettidningar kan komma lill stånd bara under den förutsättningen att tidningsföretagen är intresserade av att delta och villkoret för atl företagen skall åta sig uppgiften är enligt kommittén att staten ställer medel till förfogande.

För egen del vill jag understryka att kommitténs bedömningar är anpassade fill de möjligheter som faktiskt föreligger. Det gäller både i fråga om del antal tidningar som under de närmaste åren beräknas kunna komma ul som radio- eller kassettidningar och de mer konkreta modellförslagen. Det tekniska huvudalternativet bygger på flera års erfarenheter och år i övrigt anpassat efter kända och prövade förutsättningar.

Riksdagen har uttalat alt det ideala målet självfallet är att möjliggöra för synskadade atl fä tillgång till all dagspress, även om detta inte kan uppnäs på en gäng. Bäde taltidningskommittén och dess föregångare, utredningen om dagstidningar för synskadade, har sett tallidningsfrågan som en likställighetsfråga.

Utvecklingen har hittills gått stegvis. Den har enligt kommittén i första hand varit beroende av etl positivt gensvar från tidningsutgivarna och i andra hand av tillgång på statliga medel. Innan intresset hos utgivarna kunde arbetas upp var medelsförbrukningen för ändamålet väsentligt lägre ån den årliga anvisningen.

Del finns i Sverige idag ca 180 morgontidningar. Alt gå från nuvarande 16 utgivande tidningar till ca 180 vore ell myckel stort steg. Med hänsyn till kommitténs erfarenheter de senaste fem åren är även skillnaden mellan 16 och etl femtiotal tidningar avsevärd, särskilt om man betänker vilket arbete som erfordrats för att komma upp lill nu gällande nivå.

Även om förutsättningarna för utgivning av radio- och kassettidningar nu väsentligt förbättrats krävs sannolikt betydande ansträngningar för en breddning från 16 lill ett femtiotal tidningar. Delta illustreras bl. a. av alla de praktiska moment som måste redas ut innan en utgivning kan startas. Del gäller bl. a. anskaffning av nödvändiga lokaler och teknisk utrustning, anställning och utbildning av journalister, inarbetande av lämpliga arbetsrutiner, uppkoppling av radiosändare, fördelning, utleverans och intrim-ning av mottagarapparatur, marknadsföring, information, sammanställning av handhavandeinslruktioner m. m.

Praktiska, administrativa och ekonomiska skäl, liksom det förhållandel alt vissa tekniska överföringsmetoder alltjämt befinner sig på utvecklingsstadiet, ger vid handen atl redan nivån ca 50 utgivande tidningar i sig innefattar mycket omfattande åtaganden.

De femtiotalet tidningar som nu är aktuella svarar tillsammans för nästan 60% av morgonpressens totala upplaga. En sådan nivä innebär en mycket väsentlig ökning av synskadades tillgång lill dagspressen jämfört med nuvarande utgivning.

Del viktigaste i dagsläget är enligl min mening att taltidningskommitléns
framgångsrika arbete vidareutvecklas på realistiska grunder och med sikte
på kvalitet och fortsatta utvecklingsmöjligheter i verksamheten. Vägande
skäl talar för att utgivningens omfattning baseras på känt och anmält
intresse. Under en begränsad tidsperiod bör därför antalet utgivande radio- 18

och kassettidningar höjas från nuvarande antal lill ca 50. En utgivning av     Prop. 1987/88:145 de tidningar som ingår i kommitténs förslag medför en avsevärd geografisk och även en politisk breddning av utgivningen av radio- och kassettidningar.

Med hänsyn lill kommitténs konkreta erfarenheter sedan 1982 och fill de praktiska omständigheter jag har redovisat anser jag det inte realisfiskt att utgivningen kan lyftas lill ett femtiotal fidningar omedelbart. Bl. a. det omfattande förhandlings- och delvis utvecklingsarbete som krävs för atl få fram sändningsutrustning och ett tillräckligt antal moltagarutrustningar både för inlästa radiotidningar och RATS-tidningar gör all möjligheterna att klara en så kraftig utbyggnad myckel snabbt får bedömas vara små. Det är viktigt att den utgivning som startas kan ske i former som så långt som möjligt kan antas bli permanenta. I annal fall kan behov av justeringar och förbättringar i redan pågående verksamhet fördröja den vidare utbyggnaden. Både praktiska skäl och kvalilelshånsyn talar enligt min mening för en löpande ingång av tidningar i verksamheten över en viss tidsperiod.

Jag föreslår därför att målet ett femtiotal utgivande tidningar bör vara uppnätt inom fem år. Skulle målet uppnås inom kortare tid vore det en stor framgång, men som jag anfört anser jag av främst praktiska skäl atl det knappast är sannolikt. Efter fem år bör en avstämning av lägel göras.

I övrigt anser jag liksom den stora majoriteten remissinstanser att formerna för verksamheten i huvudsak bör följa taltidningskommitléns förslag. Det innebär bl. a. atl huvudalternativet under den nämnda tidsperioden bör vara förlagetrogna radiotidningar som helst bör nå abonnenterna samfidigt som seende får den tryckta tidningen.

Bidragslillddningen bör avse full netlokoslnadsläckning för utgivande tidningsförelag och därutöver kostnader för nödvändig leknisk apparatur, som får disponeras av synskadade utan ersättning, tekniska installationer och serviceinsatser. Bidrag bör även kunna lämnas för vissa utbildnings-och utvecklingsinsatser. I det senare fallet vill jag särskilt framhålla arbetet med den s. k. RAPS/RATS-lekniken, som fortsatt bör bedrivas med sikte på standardisering och användning i reguljär utgivning.

Jag föreslår i det följande att en särskilt nämnd — tallidningsnämnden -inrättas för att administrera stödet, med kanslifunktionerna förlagda lill presstödsnämnden. Modellen har föreslagits av taltidningskommittén och har tillstyrkts av de remissinstanser som yttrat sig. Nämnden bör planlägga och organisera verksamheten med sikte på atl nå ell femtiotal utgivande tidningar inom fem är. Nämnden bör svara för prioriteringar av aktuella ansökningar, bedriva ett visst utbildnings- och utvecklingsarbete saml i övrigt verka för all angivna ambitioner förverkligas.

Jag vill i sammanhanget understryka att den förordade utbyggnaden över fem år ställer bestämda krav på nämnden. Varje enskilt bidragsbeslut eller beslut om igångsättning av utvecklingsprojekt m. m. bör relateras lill den övergripande målsättningen och den angivna totalramen i syfte att nå bästa länkbara effekt för synskadade.

Jag vill avslutningsvis återkomma till den s. k. RAPS/RATS-lekniken.
Riksdagen och regeringen har i olika sammanhang framhållit vikten av atl
metoden utvecklas. Såväl taltidningskommittén som remissinstanserna an- 19

ger stora utvecklingsmöjligheter. Kommitténs och berörda parters utveck- Prop. 1987/88:145 lingsarbele med tekniken är av särskilt intresse i det störte handikappolilis-ka sammanhanget. Arbetet bör ses som ett viktigt led i den utveckling som under senare år har intensifierats. För alt belysa beröringspunkterna mellan olika ålgärdsprogram vill jag redovisa några aktuella utvecklingstendenser på området.

Staten har under de senaste åren på olika sätt markerat sitt engagemang inom informalionsteknologiomrädet. Resurser har antingen direkt eller indirekt ställts till förfogande för forsknings- och utvecklingsarbete inom handikappområdet.

Inom ramen för forskningspolitiken har etl nationellt informafionstekno-logiprogram påbörjats. Under en tid av tre budgetår satsar staten och den privata sektorn tillsammans totalt drygt I miljard kr. för forskning och utveckling inom bl. a. kommunikation och processtyrning. Insatser inom den målinriktade forskningen planeras av styrelsen för teknisk utveckling (STU) och genomförs inom ramprogram eller som enskilda projekt vid högskolor eller forskningsinstitut.

Under samma tid satsar STU totalt 10,5 milj. kr. för projekt pä omrädet som är relaterade till handikapp. En särskilt styrgrupp har tillsalts med företrädare för forskarvärlden, industrin och Handikappinslilutet. Arbetet befinner sig i elt inledningsskede. Medel har fördelats till projekt enligt ett preliminärt handlingsprogram.

Televerkets budget för forsknings- och utvecklingsarbete ligger på ca 500 milj. kr. per år. Televerket stöder aktivt viss verksamhet inom handikappområdet, bl. a. vissa europeiska projekt som syftar till en gemensam kartläggning av problem och möjligheter inom området lelematik och handikapp. På samma område stöder televerket i samarbete med socialdepartementet ett nafiondlt program, som administreras av Handikappinstitutet. För år 1988 satsar televerket ca 2 milj. kr. med direkt inriktning på området informafionsteknologi och handikapp. Till detta kommer vissa effekter av annan forskning, t. ex. inom talleknologiområdet.

Forskningsrådsnämnden har under senare år avsatt speciella resurser för alt studera forskningsbehov på handikappområdet. Fram till år 1991 räknar nämnden med alt kunna bevilja slöd till handikappforskning på ca 20 milj. kr. Prioriterade områden är bl. a. kommunikation och tekniska hjälpmedel.

Forskningsresultat inom informalionsteknologiomrädet kan leda till ökade kunskaper och indirekt till nya värdefulla hjälpmedel. För atl bl. a. studera kostnadsutveckhngen och hjälpmedelsverksamhetens innehåll tillsatte regeringen i oktober 1986 en särskild utredning med uppgift att bl. a. studera del nuvarande systemet med tekniska hjälpmedel för personer med funktionsnedsättningar. Hjälpmedel inom området informationsteknologi har hittills endast i mycket begränsad utsträckning återfunnits i Handikappinstitutets hjälpmeddsförteckning.

Jag har vall alt beskriva dessa utvecklingsprojekt ganska utförligt för atl
åskådliggöra del större informationsteknologiska sammanhang inom vilket
RAPS/RATS-lekniken bör ses som en viktig del. Flera av de nämnda
projekten har etl direkt handikappolitiskl intresse, t. ex. sådana med inrikt- 20

ning på datoriserade styrsystem, varseblivningsanordningar, tillämpningar inom talleknologiområdet m. m. Enligt min mening kan ömsesidiga kontakter och utbyte av information mellan ansvariga för RAPS/RATS-teknikens utveckling och ansvariga för de olika nämnda informationsteknologiska projekten vara en viktig länk i de angelägna ansträngningar som bl. a. syftar till förbättrade hjälpmedel och en förbättrad informationssituation för handikappade i allmänhet.

Jag övergår nu till att närmare utveckla olika delfrågor i anslutning till mina allmänna ställningstaganden angående den framfida utformningen av verksamheten med utgivning av radio- och kassettidningar.

Prop. 1987/88:145

5 Utbyggnad av verksamheten

Mitt förslag: Ambitionerna för utgivningen av radio- och kassettidningar bör under en period av fem år vara alt verksamheten byggs ul till all omfatta ell femtiotal tidningar.

Taltidningskommitténs bedömning: Målet har angivils av riksdagen och innebär att så småningom alla dagstidningar ges ut som talutgåvor. Utöver de 16 tidningar som för närvarande ger ut inlästa talutgåvor samt Göteborgs-Postens RATS-utgivning har ca 35 företag förklarat sig beredda att i en nära framtid starta utgivning. Totalt är för närvarande ett femtiotal tidningar intresserade av atl ge ut radio- och kassettidningar.

Remissinstanserna: En överväldigande majoritet ansluter sig lill den av riksdagen angivna och av kommittén refererade långsikliga målsättningen. Betydelsen av att synskadade kan tillgodogöra sig innehållet i dagstidningarna inskärps, och jämställdhetsmålel poängteras. Syftet är att göra synskadade delaktiga i samhällsdebatten och den allmänna opinionsbildningen.

Flera instanser framhåller del önskvärda i att talutgåvorna är föriage-trogna och når abonnenterna samtidigt som de seende fär den vanliga fidningen. Socialstyrelsen och SÖ menar atl huvudfrågan gäller statens vilja och förmåga att avsätta medel för verksamheten samt tidningsföretagens vilja att medverka.

Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående motiverat mitt ställningstagande i denna fråga. Målet i det närmaste perspektivet är alt de tidningar som förklarat sig villiga alt starta utgivning skall ges möjligheter att göra det.

Med hänsyn till det omfattande arbete som krävts för att nå upp till nuvarande ulgivningsnivå och antal abonnenter anser jag att en utbyggnad fill etl femfiotal tidningar utgör ett avsevärt åtagande som kommer att ställa stora krav på tallidningsnämnden och andra i arbetet berörda. Uppnås det nu angivna målet innebär det alt verksamheten blir mer än tre gånger så omfattande som nu.

Av de företag som anmält sitt intresse för utgivning till kommittén utgörs merparten av flerdagarslidningar. Enligt min mening är detta av särskild

21

belydelse i sammanhanget. En av grundtankarna bakom den statligt stödda     Prop. 1987/88:145 verksamheten med radio- och kassettidningar är atl synskadade skall bli mer delaktiga i den fortlöpande samhällsdebatten.

Av dagstidningarna har i detta sammanhang flerdagarslidningarna stor betydelse. Fådagarslidningarna fyller en viktig funktion som komplement till flerdagarstidningarnas nyhetsförmedling och opinionsbildning, men genom sin låga periodicilel kan de knappast sägas motsvara den för synskadade så vikliga aspeklen med tät och fortlöpande rapportering. Jag ser del därför som en väsentlig fördel om den nu förordade utbyggnaden av verksamheten kan innefatta etl stort antal opinionsmässigl och samhälls-poliliskl framträdande flerdagarslidningar.

Med hänsyn till del omfattande praktiska arbete som är förenat med en utbyggnad till ca femtio dagstidningar anser jag, som jag anfört i det föregående, att det år rimligt med en skälig tidsperiod för måluppfyllelsen. Jag anser att målet ett femtiotal utgivande tidningar bör vara uppnått inom en tidsperiod av fem år.

Den nu förordade breddningen av verksamheten kräver betydande ansträngningar. Det gäller inte enbart de enskilda tidningarnas egna organisatoriska arrangemang utan också - och kanske i synnerhet — taltidnings-nämndens möjligheter och förmåga atl ombesörja nödvändiga tekniska åtgärder, i fråga om radiotidningar t.ex. upphandling, utprovning och fördelning av sårskild mottagarutrustning. Enligl vad jag erfarit är upphandlingen och kontrollen av den nödvändiga tekniska utrustningen så pass krävande i sig alt det ler sig naturligt med en löpande ingång av tidningar i systemet snarare än alt ett stort antal startar ungefår samtidigt.

Jag vill i sammanhanget också nägot beröra tidningsutgivarnas roll. Utgivarna betraktade inledningsvis verksamheten med radio- och kassetttidningar med stor skepsis. Endast fä engagerade sig. Efter det att utgivarnas krav på full kostnadstäckning och radiodistribulion förverkligats har emellertid ett stigande antal påbörjat utgivning eller anmält etl intresse av att gå in i verksamheten.

Utgivarna har enligt min mening på etl lovvärt sätt följt upp sina tidiga ställningstaganden och verksamt bidragit till utvecklingen av radio- och kassettidningar. De krav som från vissa håll framförts på statliga åtgärder för all tillse all utgivarna deltar i verksamheten framstår därmed som mindre relevanta. Jag är för närvarande inte beredd alt föreslå någon åtgärd i sådan riktning. I stället vill jag se utgivarnas alltmer positiva allityd som ett första steg i en utveckling som på sikt skulle kunna leda lill all utgivning av lalutgåvor för synskadade framstår som etl självklart led i tidningsutgivningen i landet.

22

6 Utgivningsformer

Prop. 1987/88:145

Mitt förslag: Huvudalternativet i den fortsalla verksamheten blir tills vidare redigerade och förlagetrogna inlästa talutgåvor. Det statliga stödet bör i första hand fördelas så att flerdagarslidningar kan ges ut som inlästa radiotidningar, och där så befinns lämpligt kompletteras med radioöverföring enligt den datorbaserade RATS-metoden. Fådagarsfidningar bör kunna ges ut som post- eller buddislribu-erade kassettidningar. I de fall partiell redaktionell samverkan enligt den s. k. alternativ Il-modellen framstår som en praktisk lösning och kan förväntas leda till en kvaliletsmässigt bra produkt bör möjligheterna till sådan samverkan finnas kvar.

Taltidningskommitténs förslag: Detsamma som milt eget. I fräga om kompletteringen med RATS-överföring anger kommittén som etl när-mevårde att till en början ca 10% av abonnenterna på en radiotidning bör kunna tillgodogöra sig tidningen enligt RATS-metoden. Kommittén understryker atl RATS-metoden har framliden för sig och sä småningom sannolikt får en avsevärd genomslagskrafl och kan utvecklas fill den mest givande överföringsmetoden.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar kommitténs uppfattning att inlästa redigerade lalutgåvor tills vidare bör vara huvudalternativet men atl RATS-metoden erbjuder stora möjligheter och på sikt kan få en väsentligt ökad belydelse. Några instanser, bl. a. Synskadades riksförbund, anser alt målet 10% RATS-abonnenter lill en början är en låg siffra, och alt andelen definitivt kommer all öka även på relativt kort sikt.

Styrelsen för leknisk utveckling. Synskadades riksförbund och Göteborgs-Postens Nya AB framhåller all RATS-metoden ger synskadade den nya möjligheten att själva välja vad man vill läsa i dagstidningen, vilket ökar självständigheten och jämställdheten i förhällande till seende. Göteborgs-Postens Nya AB menar att inlästa talutgåvor innebär atl man inte ger ul samma tidning ulan atl man skapar en annan tidning än den ursprungliga.

Synskadades riksförbund anser att distributionsformerna inte bör ses alltför isolerat, utan att del bör vara möjligt med olika former av kombinationer. Radiolidningar bör t.ex. kunna kompletteras med idetidningar i områden dit radiosändare inte når och med kassettbilagor i de fall förlagan ger ut särskilda bilagor. Handikappinstitutet påpekar alt utbyggnaden av bredbandsnätel i Sverige kan ge förändrade distribulionsförutsätlningar och föreslår alt eventuella möjligheter bevakas.

Några remissinstanser anser atl de försök som gjorts med redaktionell samverkan enligt den s. k. alternativ Il-modellen inte slagit väl ul och ser ingen anledning till atl möjligheten lill sådan utgivning finns kvar.

Skälen för mitt förslag: I likhet med lalfidningskommiltén ärjag angelägen om alt den fortsatta utvecklingen av' verksamheten skall bygga på realistiska förutsättningar. För att framgångsrikt kunna verkställa en väsentlig breddning av utgivningen av radio- och kassettidningar anser jag

23

det nödvändigt att så långt som möjligt undvika risken att stöta på onödiga     Prop. 1987/88:145 hinder eller fördröjningar, t.ex. fill följd av att valda system inte är fullt utprovade eller standardiserade.

Riksdagens och regeringens ambitioner alt förbättra synskadades tillgång lill dagstidningar uttalades redan i början av åttiotalet. Perioden av försök och utvecklingsarbete har pågått sedan dess. Del är därför särskilt angeläget att i nuläget verka för en permanentning och breddning av själva utgivningen av radio- och kassettidningar så alt en förbättring av synskadades delaktighet i samhällslivet uppnås.

Med denna målsättning anscrjag all utgivningsverksamhelen under den närmaste femårsperioden i huvudsak bör avse redigerade och inlästa radio-och kassettidningar, som bygger på nu väl prövade och kända tekniska system. Med denna huvudinriktning bör det enligt min mening vara möjligt att snabbare föra in intresserade tidningsutgivare i verksamheten än om ett påbörjande av utgivning även skall omfatta tekniska utredningar eller särskilda tekniska ätgärder.

Min inställning pä denna punkt innebär inte atl arbetet med andra tekniska lösningar skall avstanna eller föras åt sidan. Liksom kommittén och flertalet remissinstanser anser jag det viktigt med en systemmässig öppenhet så att olika lämpliga kombinationer och nya tekniska möjligheter beaktas och utvecklas. I samband med en breddning av utgivningsverksamhelen år det naturligtvis angelägel att fånga upp alla ekonomiskt och praktiskt motiverade rnöjligheter lill effekfiv och ändamålsenlig distribufion.

Jag vill i sammanhanget särskilt framhålla den s. k. RATS-metoden. Både kommittén och den stora majoriteten remissinstanser påpekar att metoden har framtiden för sig. Systemets stora förtjänst är alt det inte behövs något särskilt redaktionellt arbete och alt synskadade får en tidning som i det närmaste fullständigt motsvarar den tryckta förlagan, inkl. notiser, annonser m. m. Även i förhållande till sändningskapacitet i etern är metoden förddakfig, eftersom den digitala överföringen av en hel tidning går avsevärt fortare än den analoga överföringen av en inläst tidning.

Jag vill därför tillstyrka kommitténs förslag att en andel abonnenter på en radiotidning där så befinns lämpligt bör kunna få tidningen enligt RATS-systemet. Andelens storlek bör bedömas från fall till fall och i enlighet med verksamhetens utveckling. De i utvecklingsarbetet samverkande berörda parterna bör fortsätta sitt arbete med sikte på fastställande av ett generellt tillämpligt överföringssystem för dagstidningar. När tekniken och överföringssystemet bedöms vara genomgående driflssäkerl och i övrigt aft föredra, förutsätter jag atl ulgivningsprojekl som omfattar både inlästa radiolidningar och RATS-tidningar bör kunna läggas över i sin helhet fill den nya metoden. Liksom kommittén och remissinstanserna anser jag det sannolikt att metoden så småningom framstår som den naturliga och primära för den aktuella verksamheten.

När det gäller RAPS-metoden, dvs. överföring till terminaler för
punktskriftsläsning, förutsätter den bl. a. god förtrogenhet med punktskrif
ten och ställer högre krav än RÅTS i fråga om den tekniska hanteringen.
Jag anser det emellertid viktigt alt synskadade som önskar fä en tidning 24

enligt denna metod också har möjligheten att få det, och att punktskriftens ställning som medium för synskadades informationsförsörjning beaktas inom verksamheten med radio- och kassettidningar. Jag anser därför att frågan om en tidning skall ges ut enligl denna metod bör avgöras i enlighet med vad som bedöms vara möjligt och ändamålsenligt inom utgivningsverksamhelen.

Angående talulgåvans redaktionella utformning delar jag kommitténs och flertalet remissinstansers uppfattning att det i huvudsak bör gälla separata, förlagelrogna utgåvor som ges ut i enskilda lidningsutgivares egen regi. Jag vill inte för den skull utesluta partiell redaktionell samverkan enligt den s. k. alternativ Il-modellen. Det viktigaste målet med verksamheten är att få i gång utgivning av radio- och kassettidningar. I den mån intresserade lidningsulgivare önskar salsa på denna ulgivningsform, eller valet står mellan sådan utgivning och ingen utgivning alls, anser jag atl möjligheten till statligt stöd bör finnas kvar oförändrad om projektet bedöms vara prakfiskt och ekonomiskt gångbart och den samproducerade talutgåvan av god kvalitet.

Prop. 1987/88:145

7 Urval och prioriteringar

Mitt förslag: Vid utbyggnaden av utgivningen skall en god geografisk spridning eftersträvas. I områden där politisk konkurrens förekommer bör siktet vara inställt på atl söka uppnå politisk mångfald. Utbyggnaden bör inte planläggas utan bör åstadkommas genom prioriteringar bland ansökande lidningsulgivare. Tallidningsnämnden får svara för den typ av avvägningar som del kan bli fråga om. Några speciella regler för hur avvägningsfrågorna skall lösas läggs inte fast.

Taltidningskommitténs förslag: Detsamma som mitt eget.

Remissinstanserna: Ell begränsat antal instanser har kommenterat kommitténs förslag i denna del. Svenska tidningsutgivareföreningen anser liksom kommittén atl utbyggnaden bör följa de förutsättningar som efter hand skapas och inte en pä förhand utlagd plan. A-pressen har inga invändningar mot kommitténs resonemang om geografisk spridning och politisk mångfald.

Synskadades riksförbund anser att del i utbyggnadsskedet är viktigare med god geografisk spridning än med politisk mångfald i utbudet. Tjänstemännens centralorganisation anser del angelägel av rättviseskäl att i första hand uppnå en rikstäckande utgivning före alt uppnå en s. k. politisk mångfald, eftersom det i dag finns flera områden där inga talutgåvor kommer ut.

Statens handikappråd anser i motsats lill kommittén atl det är både möjligt och önskvärt atl upprätta en tidsplan för en snar utgivning av samtliga dagstidningar.

Skälen för mitt förslag: Enligl gällande regler skall stödet till radio- och

25

kassettidningar bidra till att så många synskadade som möjligt inom en     Prop. 1987/88:145 region får tillgång lill en dagstidning. Även behovet av politisk mångfald skall beaktas.

Kommittén har uppfatlat detta så att den primära uppgiften är att ge så många synskadade som möjligt inom en region tillgång till åtminstone någon dagstidning. I de fall där det är möjligt bör man även eftersträva politisk mångfald. Begreppet politisk mångfald har av kommittén uppfattats som en valmöjlighet mellan en borgerlig och en socialistisk tidning (blockkonkurrens).

Kommittén redovisar med en rad exempel de svårigheter som ligger i att omsätta denna principiella ambition i en fastlagd ulbyggnadsplan. Inledningsvis gjorde tidningsutgivarnas skepsis och begränsade bidragsmedel all kommittén fick satsa på de tidningar som var villiga att medverka, i stort sett oavsett deras geografiska belägenhet eller politiska tillhörighet. Genom ett aktivt uppsökande arbete lyckades dock kommittén styra utvecklingen så alt tidningar från olika regioner och med olika politisk signatur engagerades i verksamheten.

Ett hinder mot en fast ulbyggnadsplan baserad på politisk balans och regional likabehandling ligger för övrigt i dagspressens egen struktur. En egentlig och likvärdig morgontidningskonkurrens förekommer på ljugotalet utgivningsorter. I andra områden är konkurrensen mindre uppenbar, eftersom olikheter i t. ex. periodicilel, upplaga och nyhelstäckning gör alt många tidningar inte konkurrerar på lika villkor. Branschstrukturen skiftar från region till region och kan därför inte översättas tiil en enhetlig utgivning av radio- och kassettidningar över riket.

Dessa förhållanden har ställt kommittén inför svåra avvägningar, t.ex. huruvida man bör lämna bidrag till två högtäckningslidningar i två regioner, eller till en hög- och en lågläckningstidning i samma område, eller lill en lågperiodisk tidning i elt område i stället för lill en högperiodisk i ett annal, eller omfördela bidrag från en tidning lill någon annan som del bedöms vara mer angeläget atl ge ut, osv. Kommittén har noggrant gått igenom olika fördelningsmodeller och olika urvalsprinciper, men har dragit slutsatsen atl utbyggnaden måste baseras på en samlad bedömning av olika faktorer med sikte på atl nå största möjliga effekt av den utgivningsvilja som finns i branschen och de bidragsmedel som står lill förfogande.

För egen del anscrjag i likhet med kommittén alt del i nuläget centrala är att fånga upp och vidareutveckla det intresse som anmälts från ulgivarhåll. Som nämnts har kommittén medvetet strävat efter att uppnå bästa möjliga spridning i utgivningen.

Jag anser atl utgivning av de tidningar som anmält sitt intresse tillsammans med de tidningar som nu ger ul talutgåvor skulle innebära ett stort framsteg i verksamheten och representera en tillfredsslällande spridning under gällande förutsättningar.

Mot denna bakgrund tillstyrker jag kommitténs förslag angående utbygg
nadens inriktning. Någon bestämd plan bör inte läggas fast. Utbyggnaden
bör baseras på en samlad bedömning av olika relevanta faktorer i syfte atl
uppnå bredast länkbara genomslag i förhållande till målgruppen samt
största möjliga effekt av tillgängliga bidragsmedel. 26

8 Vissa särskilda frågor 8.1 Målgrupp

Prop. 1987/88:145

Min bedömning: Radio- och kassettidningar bör tills vidare förbehållas synskadade.

Taltidningskommitténs bedömning: Enligl kommittén bör i princip även andra läshandikappade grupper, t.ex. afatiker, personer med läs- och skrivsvårigheter, rörelsehindrade och begåvningshandikäppade, kunna fä tillgång lill radio- och kassettidningar. Som jämförelse nämns att talböcker kan utnyttjas av även andra läshandikappade än synskadade. Avgörande för möjligheterna att utvidga målgruppen är dock vilka resurser som tillförs verksamheten.

Remissinstanserna: Talboks- och punktskriflsbiblioteket, skolöverstyrelsen, statens institut för läromedel och Handikappförbundens centralkommitté pekar också på sådana läshandikappade grupper som utöver synskadade utnyttjar talböcker och anser att även dessa bör få tillgång till radio-och kassettidningar vid en utbyggnad av verksamheten.

Skälen för min bedömning: Riksdag och regering har under en följd av år understrukit vikten av att förbättra synskadades fillgång till dagstidningar för atl göra synskadade mer delaktiga i samhällslivet. Bland handikapporganisationerna har dagstidningsfrågan i flera år varil högstprioriterad.

Utvecklingen har gått stegvis. Först sedan en rad praktiska och principiella frågor lösts är det nu möjligt alt ge verksamheten en större omfattning och en permanent utformning. I detta läge anser jag det angelägel att staten fills vidare står fast vid den ursprungliga ambitionen med verksamheten. En vidgad inriktning på flera nytillkommande grupper skulle enligt min mening kunna fördröja och komplicera verksamheten.

Ambitionen med radio- och kassettidningar innebär atl dessa så nära som möjligt skall ansluta till en tryckt förlaga. Många av de övriga läshandikappade grupper som nämnts av kommittén och remissinstanserna torde kräva särskilda anpassningsinsalser. För t.ex. rörelsehindrade, afatiker och långtidssjuka kunde det gälla utformningen av den tekniska utrustningen och olika mottagningsapplikalioner. För l.ex. utvecklingsstörda och hörselskadade vore det naturligt med särskilt tillrättalagd presentation av innehållet. Sådana hänsynstaganden skulle medföra ett behov av utveckling av olika redakfionella produkter och olika varianter av teknisk utrustning, vilket bl. a. skulle kräva förnyade insatser av utrednings- och utvecklingskaraktär. En breddning av målgruppen skulle dessutom få ekonomiska konsekvenser och kräva ändringar i lagen om radiotidningar, som bl. a. bygger på trohet till en tryckt förlaga.

Jag anser av bl. a. anförda skäl alt frågan om andra läshandikappade gruppers tillgång lill radio- och kassettidningar tills vidare bör anstå.

27

8.2 Rätten att teckna abonnemang

Prop. 1987/88:145

Mitt förslag: Rätten all teckna elt abonnemang på en radio- eller kassettidning bör utgå från all behovet kan styrkas. Huvudregeln bör vara att elt abonnemang är personligt. Vissa institutioner bör efter särskild prövning kunna teckna abonnemang.

Taltidningskommitténs förslag: Detsamma som mitt eget. Kommittén anför som motivering all förslaget är rimligt med hänsyn lill att abonnemangen är kraftigt subventionerade genom det statliga stödet och därför bör reserveras för personer som kan styrka sitt behov av en talutgäva.

Remissinstanserna: I samband med sill förslag om vidgad målgrupp betonar skolöverstyrelsen att del måste vara den enskildes egen bedömning som avgör om behov av talutgåva finns eller inte. Rätlen alt teckna abonnemang måste också tillförsäkras skolor, andra utbildningsanordnare saml bibliotek. Synskadades riksförbund ger uttryck för samma synsätt och framhåller atl kravet på etl dokumenterat behov försvårar för synskadade atl abonnera.

Skälen för mitt förslag: Som kommittén påpekar tillkom momentet med elt styrkt behov i ett skede när antalet moltagarutrustningar för radiotidningar var begränsat, och det var angeläget att dessa tillföll personer som hade ett primärt behov av en talutgåva.

I likhet med kommittén anser jag dock att behovsbeviset är berättigat även när sådana begränsningar inte längre gäller, eftersom målet alltjämt är att nå personer som genom synskada inte kan tillgodogöra sig en tryckt tidning och också därför alt verksamheten innefattar sådana kostnader alt del är angeläget att tillse att insatserna kommer de vei-kligt behövande till godo.

Enligt min mening är del viktigt att verksamheten verkligen når dem som har störst behov av den, och behovsbeviset får anses vara etl enkelt sätt att försäkra sig om detta. Förfaringssättet är för övrigt väl inarbetat i samband med tilldelning av fria tekniska hjälpmedel för handikappade. Det har utvecklats i nära anslutning till sådana rutiner som redan utarbetats och som praktiseras av läkare, synkonsulenter m.m. i olika delar av handikappverksamheten och kan därför knappast sägas innebära något nytt eller hindrande element.

Jag anser alt ett abonnemang som regel bör vara personligt. Ambitionen att öka synskadades delaktighet i samhällslivet och att öka likabehandlingen av synskadade gör det enligt mening naturligt alt synskadade liksom seende på eget inifiafiv och ansvar bör teckna abonnemang direkt hos en tidningsutgivare. Med de marknadsförings- och informationsinsatser som utvecklats gemensamt av kommittén, tidningsutgivarna och synskadeorganisationerna kan enligt min mening inte en sådan ordning anses försvåra för synskadade att abonnera.

Jag anser dock att det bör finnas en viss möjlighet för institutioner att efter särskild prövning teckna abonnemang. Jag tänker närmast på t.ex. folkhögskolor eller andra insfitutioner där synskadade kan vistas för kur-

28

ser eller rehabiliteringsprogram. Om institutioner som bedriver kursverksamhet för synskadade ligger i regioner där del kommer ul radio- eller kassettidningar bör sädana instilutioner efter särskild hemställan till tallidningsnämnden medges rätt alt teckna abonnemang så all synskadade under frånvaro hemifrån ges möjlighet att ta del av lokala dagstidningar.

Prop. 1987/88:145

8.3 Prenumerationspriset

Min bedömning: Priset på en radio- eller kassettidning bör även i fortsättningen motsvara priset på den tryckta förlagan. Principen för prissättning av både en tryckt förlaga och dess talutgåva bör inte heller ändras.

Taltidningskommitténs förslag: Detsamma som mitt egel. Kommittén påpekar alt det starkt rabatterade priset vid s. k. dubbelabonnemang har införts av främst rättviseskäl. Del verkade mindre rimligt att ta ut fullt prenumerationspris på en talutgåva i hushåll som redan prenumererade på den tryckta tidningen. Nuvarande prissättning föreslogs av kommittén år 1984 och godtogs av regeringen och riksdagen.

Remissinstanserna: Synskadades riksförbund instämmer i kommitténs förslag i fråga om enkelabonnemang, men motsätter sig alt ett tillägg på 10% skall tas ut för prenumeration både pä den tryckta och den inlästa versionen av samma tidning. Del är orimligt att det ska vara förenat med extra kostnader att alla i ell hushåll ska kunna läsa samma tidning.

Skälen för min bedömning: För närvarande gäller att priset för en lalulgåva av en tidning motsvarar priset pä den tryckta tidningen. Elt dubbelabonnemang, dvs. abonnemang pä bäde en tidning och dess talutgåva, kostar 110% av enkelabonnemanget.

När slödel lill radio- och kassettidningar infördes år 1982 anförde dåvarande departementschefen alt det enligt hans mening var naturligt atl talutgävan av en dagstidning skulle tillhandahällas lill ett pris som motsvarade priset för den tryckta tidningen. Han underströk att redan principen om lika pris innebar en betydande subventionering av priset för talutgävan. Del subventionerade likapriset motiverades med den handikappolitiska strävanatt handikappade skulle fadd i samhällslivet pä samma villkor som andra. Riksdagen godtog förslaget.

I regeringens proposition 1984/85:138 om radio- och kassettidningar anförde jag att även om del av allmänna jämslälldhetsskäl, och som elt led i ambitionen alt så långt som möjligt likställa talulgivningen med den ordinarie tidningsutgivningen, i och för sig vore befogat alt genomgående ta ut samma pris på talutgävan som på den tryckta förlagan, ansåg jag inte all en sådan princip i dåvarande läge borde hårdras.

Med hånsyn bl. a. till synskadades hushållssitualion ansåg jag det berät-ligal med elt starkt rabatlerat pris på ett dubbelabonnemang. Del var också enligt min mening befogat att abonnemangspriset bestämdes till en nivå som kunde förbättra möjligheterna atl utveckla verksamheten med radio-

29

och kassettidningar. Avslutningsvis framhöll jag atl del starkt rabatterade dubbelabonnemanget skulle kunna medföra att behovet av radio- och kassettidningar kunde bedömas med större säkerhet, vilkel skulle kunna underlätta kommande överväganden om en fortsatt verksamhet.

På basis av sina erfarenheter sedan 1985 framhåller kommittén atl en överväldigande majoritet av abonnenterna förklarat sig nöjda med gällande prissättning, även om ett visst missnöje uttryckts över priset för enkelabonnemang. Kommittén drar slutsatsen att prenumerationspriset spelar en förhållandevis liten roll för de synskadades vilja att abonnera på en talutgäva.

Kommittén finner därför ingen anledning atl föreslå någon ändring av principerna för prissättningen. Däremot förordar kommittén en viss rörlig-hel i priset initialt. I samband med introduktionen på marknaden kan en särskild abonnemangsrabatt vara befogad för att snabbare fä upp antalet abonnenter. Elt sådant förfarande ligger i linje med rådande praxis i fråga om abonnemang på tryckta dagstidningar.

Liksom kommittén finner jag den gällande prissättningen skälig och väl avvägd. Jag anser också atl ett visst pris på talutgåvan underlättar möjligheterna att bedöma behovet och intresset hos synskadade av en utbyggd ulgivningsverksamhel. I övrigt biträder jag kommitténs förslag att tallidningsnämnden och tidningsutgivarna bör tillåtas göra begränsade avsteg frän prissättningsreglerna i ett introduktionsskede i enlighet med gällande praxis i branschen.

Prop. 1987/88:145

8.4 Annonser

Min bedömning: Gällande regler bör kvarstå oförändrade.

Taltidningskommitténs bedömning: Densamma som min egen. Kommittén framhåller att annonser är en väsentlig del av informationen i en dagstidning och uppfattas så av synskadade abonnenter. Synskadade har framställt önskemål om alt fä tillgång till även annonsmalerialel i dagstidningarna.

Det har visat sig svårt att i någon större utsträckning fä med annonsmaterial i de redigerade talulgåvorna. Eftersom utrymmet är begränsat strävar redaktörerna i allmänhet efter atl återge så myckel som möjligt av föriagans nyhetsinnehåll och opinionsförmedling på bekostnad av annonsmaterialet.

RATS-tekniken ger större möjligheter i fråga om annonsmaterialet, eftersom i princip allt material i tidningen överförs. Problemet är att inte alla annonser sätts datamässigl, t.ex. livsmedelskedjors större annonser om specialerbjudanden. Vissa annonser faller således i stort sett bort även med RATS-metoden.

Remissinstanserna: Synskadades riksförbund och Göteborgs-Postens Nya AB framhåller alt annonser är en lika viktig del av tidningsinnehållet

30

för synskadade som för andra. Annonserna borde inte helt kunna uteslutas ur dagstidningarnas lalutgåvor.

Skälen för min bedömning: Radio- och kassettidningar får innehålla annonser, i fräga om radiofidningar dock endast om ljudet är förvrängt eller innehållet kodat. Om en radiolidning inte återger all redaktionell text i en föriaga, får högst hälften av sändningstiden vid ett sändningstillfälle användas för annonsmalerial.

Som kommittén framhåller år en huvudtanke med utgivningen av radio-och kassettidningar all dessa i görligaste mån skall återge innehållet i förlagan. Annonser borde därför i princip behandlas på samma sätt som övrigt innehåll så all förlagan återspeglas på elt rättvisande sätt. Även om annonsandelens relativa storlek är en fråga för varje enskild utgivare, i fråga om radiotidningar inom tillåtna gränser, får dock som kommittén påpekar ell uteslutande av annonsmalerialel betraktas som en avvikelse frän det grundläggande syftet med radio- och kassettidningarna.

Även om det är förståeligt atl utgivarna har ambitionen att få med så myckel nyhets- och opinionsmalerial som möjligt bör dock synskadades behov av annonsinformation beaktas. Det gäller särskilt annonser av typ specialerbjudanden och evenemangstips, som i den hittillsvarande verksamheten har efterfrågats av synskadade. Gällande regler lämnar etl betydande utrymme för annonser. Allteftersom verksamheten utvecklas bör metoder och rutiner för överföring av sådant material kunna utarbetas och ingå som ett mer naturligt element i utgivningen. Jag förulsälter alt utvecklingen går i sådan riktning i och med att verksamheten med radio- och kassettidningar breddas och permanentas.

Prop. 1987/88:145

8.5 Upphovsrätt

Min bedömning: Upphovsrättsliga frågor i samband med utnyttjande av fidningsmaterial i radio- och kassettidningar får lösas genom förhandlingar mellan berörda parter.

Taltidningskommitténs bedömning: Densamma som min egen.

Remissinstanserna: Tidningarnas arbetsgivareförening påpekar att överenskommelser mdlan föreningen och Svenska journalistförbundet gjort del möjligt att under försöksperioden fritt utnyttja tidningsmalerial i talutgåvor. Föreningen förutsätter för sin del att en lösning av samma slag skall vara möjlig alt nå även för den fortsatta verksamheten.

Synskadades riksförbund föreslår all upphovsrättsulredningen får i uppdrag all se över den upphovsrättsliga ställningen dels för lalversioner av tryckta tidningar/tidskrifter, dels för kommun- och länstallidningar. Talboks- och punktskriftsbibliolekel och statens institut för läromedel framhåller atl upphovsrättsliga frågor måste lösas angående rätlen att använda tryckeriernas sättband för överföring av tryckt information enligl den s. k. RATS-metoden.

Skälen för min bedömning: Under utvecklingsarbetet med radio- och

31

kassettidningar har tidningsmaterial kunnat utnyttjas i talutgåvor ulan särskild ersättning enligt avtal mdlan Tidningarnas arbetsgivareförening och Svenska journalistförbundet. Förutsättningar finns för att frågan även i fortsättningen kan lösas genom en överenskommelse mellan berörda parter. Härigenom kan enligt min mening de upphovsrältsliga aspekterna på utgivningen av radio- och kassettidningar lösas på etl ändamålsenligt sätt.

Jag anser att även upphovsrältsliga frågor i samband med överföring enligt den s. k. RATS-metoden bör tacklas på motsvarande sätt. Enligt min mening finns det i dagsläget därför ingen anledning till särskilda åtgärder i dessa avseenden.

Vad beträffar innehållet i läns- och kommuntaltidningar gäller för närvarande alt rätten att återge tidningsmalerial ofta bygger på överenskommelser på lokal nivå. Olika tidningar tillåter att deras material på lämpligt sätt används för synskadeinformalion i sådan form. Så länge etl sådant samförstånd är medvetet och ömsesidigt och underlättar för kommuner och landsting alt förbättra synskadades informalionssituation finner jag det mindre befogat alt ta upp upphovsrältsfrågan lill särskild behandling.

Till saken hör också all jag i likhet med kommittén förmodar att läns-och kommuntaltidningarna, allteftersom verksamheten med talutgåvor av dagstidningar byggs ut, kan komma att ges en delvis annan inriktning och t.ex. ägna mer utrymme åt sädan informafion som inte erbjuds på annat sätt, t. ex. genom radio- och kassettidningar. Med en sådan utveckling kan dagstidningsmaterialet i laltidningarna förväntas minska och i stället ersättas med annan, riktad synskadeinformalion.

I rådande läge, innan utvecklingstendenserna med bl. a. RATS-meto-dens tillämpning och läns- och kommunlaltidningarnas framtida inriktning klarnar, ärjag inte beredd att förorda en samlad prövning av de upphovs-rättsfrågor som hänger samman med utnyttjande av tryckt information i olika former för synskadade. I min bedömning i detta avseende tar jag särskild hånsyn till att hittills uppkomna upphovsrättsfrågor kunnat lösas genom avlal mellan berörda parter, vilket jag som nämnts betraktar som den i sammanhanget naturliga modellen.

Jag har i delta ärende samrått med chefen för jusfitiedepartementet.

Prop. 1987/88:145

8.6 Arkivfrågor

Min bedömning: Frågor om arkiveringsprinciper och arkivexemplar av radio- och kassettidningar bör behandlas i samband med.bered-ningen av ljud- och bildbevarandekommitténs överväganden och förslag.

Taltidningskommitténs bedömning: Kommittén anför atl ljud- och bildbevarandekommittén (U 1986:01) har att ta ställning till hur man i fortsättningen bör bevara bl. a. taltidningar och vilken ambitionsnivå som bör gälla. Mot denna bakgrund finner kommittén ingen anledning att närmare

32

beröra frågan om arkivexemplar av radio- och kassettidningar. Kommittén har i frägan samrätt med ljud- och bildbevarandekommittén.

Remissinstanserna: Arkivet för ljud och bild framhåller att laltidningsma-terial kan bli av betydelse för framtida forskning om bl. a. synskadades livsvillkor. Radio- och kassettidningar bör därför, åtminstone i urval, bevaras. Bevarandefrägan bör lämpligen behandlas i samband med en allmän översyn av pliktexemplarslagen och arkivels uppgifter. Arkivet kommer därför atl för sin del la upp frågan i sitt remissvar på ljud- och bildbevarandekommitténs betänkande.

Skälen för min bedömning: Enligl lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar gäller som kommittén påpekar en skyldighet atl leverera pliktexemplar fill arkivet för ljud och bild, bl. a. av ljudupptagningar som gjorts tillgängliga för allmänheten. Kassettidningar omfattas av denna leveransplikl, oavsett om innehållet även finns i tryckt skrift. Dispens kan dock lämnas, vilkel också förekommer. Radiolidningar faller i dag utanför leveransplikten.

År 1986 tillkallades en särskild utredare (U 1986:01) med uppdrag alt se över reglerna för bevarande av ljud- och bildupptagningar. I oktober 1987 lämnades betänkandet (SOU 1987:51) Ljud och bild för eftervärlden. Betänkandet har remissbehandlats.

I likhet med kommittén och arkivet för ljud och bild anser jag att frågan om arkivexemplar och andra principer i samband med bevarande av radio-och kassettidningar bör behandlas i det större sammanhang som omfattas av ljud- och bildbevarandekommitténs uppdrag. Frågan om arkivering av radio- och kassettidningar bör således lösas i den fortsatta beredningen av denna kommittés överväganden och förslag.

Prop. 1987/88:145

9 Stödets administration

Mitt förslag: En särskild myndighet, tallidningsnämnden, med uppgift att fördela stödet lill radio- och kassettidningar samt atl följa verksamheten och bedriva visst utvecklingsarbete på området m. m. inrättas fr.o. m. den 1 juli 1988. Nämnden knyts administrativt till presslödsnämndens kansli.

Taltidningskommitténs förslag: Delsamma som milt eget.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig över kommitténs förslag biträder det. Presslödsnämnden har inget emot att ansvara för kanslifunktionerna även för den nya nämnden, men betonar liksom Tidningsutgivareföreningen vikten av atl stödet lill radio- och kassettidningar hålls klart åtskilt från stödet till dagspressen.

Skälen för mitt förslag: Tallidningskommittén har hittills handlagt stödet lill radio- och kassettidningar parallellt med att ett utvecklings- och utredningsarbete har bedrivits. Den sistnämnda uppgiften har nu förts så långt all hela verksamheten bör ges en permanent utformning. Uppdraget att

33

3    Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 145

fördela bidrag och att i övrigt delta i eller följa utvecklingsarbetet pä området bör därför inte längre drivas i kommittéform.

Uppgiften alt fatta de avgörande besluten om verksamhetens inriktning och beslut i bidragsärenden bör enligl min mening anförtros ett särskilt organ, tallidningsnämnden. Ledamöterna bör utses av regeringen och innehålla representanter för bl. a. tidningsbranschen och synskadade. Nämnden bör också kunna ha ett parlamentariskt inslag. Vidare bör televerket vara företrätt rned tanke på de komplicerade tekniska frågeställningar som kan inrymmas i diskussioner och beslut som rör framför allt radiotidningar. Det bör ankomma på regeringen att fatta de beslut som rör nämndens storlek och sammansättning.

Taltidningskommittén har gjort bedömningen alt verksamheten inte kommer att få en sådan omfattning och ha en sådan konstruktion alt del är motiverat alt inrätta ett eget kansli för den nya myndigheten. Jag delar kommitténs uppfattning härvidlag och också dess förslag atl låta taltid-ningsnämndens kanslifunktioner förläggas till presstödsnämndens kansli. Den betydande kunskap om tidningsbranschen som finns inom presstödsnämnden talar för en sådan lösning.

De båda aktuella verksamheterna med bidragsgivning är tämligen olika. Som taltidningskommittén påpekar handlar det i ena fallet om tillämpning av klart angivna regler i en särskild förordning om statligt stöd till dagstidningar, medan det i det andra fallet erfordras ell aktivt konlaktarbele på fältet, medverkande i lösandet av problem vad gäller mottagarutrustning och en mer individuell prövning vid fördelningen av stödet. Slödel till radio- och kassettidningar är för övrigt en statligt initierad verksamhet som bl. a. innefattar full kostnadstäckning. Stödet till dagstidningar och stödet lill radio- och kassettidningar är också verksamheter med olikartade syften. Mitt förslag om atl en särskild nämnd skall svara för bidragsbeslut och arbetets huvudinriktning kan ses som elt uttryck för dessa skillnader.

Alt det är fråga om två skilda verksamheter innebär också att viss specialkompetens måste tillföras presstödsnämndens kansli. Under avsnittet 16. Anslagsberäkningar för budgetåret 1988/89 i del följande kommer jag atl föreslå att medel beräknas för en mindre förstärkning av personalresurserna samt för sådana insatser av t.ex. teknisk eller forskningsmässig natur som lämpligen läggs ul på konsulter.

Jag vill i sammanhanget nämna alt del av arbetsrätlsliga skäl erfordras atl en av nämnderna anges som anställningsmyndighel. Del gemensamma kansliet kan inte ges myndighets ställning. Jag ser det som naturligt att presslödsnämnden blir anställningsmyndighel och ämnar senare återkomma lill regeringen med förslag härom.

Prop. 1987/88:145

10 Sändningskapacitet och tillståndsgivning 10.1 Tillgänglig kapacitet i eternäten för radiotidningar

Mitt förslag: De frekvenser som används för Sveriges Riksradios sändningar används även i fortsättningen för sändning av radiotidningar, vilket innebär atl Sveriges Riksradio inte får fullständig tillgång till dessa frekvenser.

34

Taltidningskommitténs bedömning: Kommittén pekar på den komplika-     Prop. 1987/88:145 tion som ligger i atl programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen numera själva får besluta om sina sändningstider.

Remissinstanserna: Sveriges Radio AB redovisar som sin principiella inställning alt det sändarnäl som uppbyggts för rundradioverksamhet och finansierats med avgiftsmedel skall vara prioriterat för sådan verksamhet. Mot bakgrund av planerna på naltsändningar i P 2 kan endast P I-sändarna med någon grad av säkerhet disponeras för distribution av radiolidningar. En utbyggnad av radiotidningsverksamheten bör inte genomföras annat än i nära samråd med företagel. Synskadades riksförbund kan inte acceptera atl verksamheten äventyras genom brist på såndningsutrymme och menar all ett sådant måste garanteras.

Bakgrund till och skälen för mitt förslag: För närvarande har tio tidningar tillstånd att sända radiotidning över P 1-nätet. Tillstånden innebår att tidningarna, oftast dagligen, kan sända någon gång mellan kl. 02.00 och kl. 05.00. Merparten av fillstånden avser 90 minuters sändning inom det täckningsområde som radiostationen i fråga har. Sammanlagt sänds just nu och som mest 16,5 timmar radiotidning per dygn.

Endast en tidning, Göteborgs-Posten, sänds för närvarande som radiotidning med hjälp av RAPS/RATS-metoden. Tillståndet avser dagliga sändningar under liden mellan kl. 02.00 och 03.00 över P 2-nälel.

I den proposition om Sveriges Radios verksamhet m. m. som förelades riksdagen vären 1986 föreslog regeringen atl programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen, i och med den avtalsperiod som började den I juli 1986, själva skulle få besluta om sändningstidens längd och förläggning. Därmed skulle förelagen få större möjligheter att smidigare anpassa sig till den nya mediesituationen. Riksdagens kulturutskott fillstyrkte förslaget och förutsatte därvid att Sveriges Radios nya ansvar inte skulle leda lill svårigheter för den av staten understödda verksamheten med radiolidningar för synskadade. Riksdagen följde regeringens förslag (prop. 1986/87:99, KrU 21, rskr. 343).

Mitt förslag i 1986 års radioproposition utgick från att det samlade behovet för Sveriges Radio-koncernens sändningsverksamhet och radiotidningsverksamheten utan konflikter borde kunna rymmas i de fyra FM-kanaler som står lill rundradions förfogande. Den utbyggnad av verksamheten med radio- och kassettidningar som jag har föreslagit för de närmaste åren innebär naturligtvis krav pä ökat sändningsutrymme. Om man exempelvis antar dels atl det normala omfånget för en radiolidning med de marginaler som behövs motsvarar ett sändningsbehov av högst 90 minuter per tidning, dels att det, enligt mitt förslag i det föregäende, inte kan bli mer än ett femtiotal fidningar som får sändningstillstånd inom en femårsperiod, skulle en sändningstid om maximall 75 timmar krävas.

Med hänsyn till att vissa tidningar nu ges ut som kassettidningar och all
nyfillkommande tidningar också kan välja delta alternativ får det verkliga,
totala behovet bedömas vara lägre. Detsamma gäller om någon tidning i sin
helhet sänds enligt RATS-metoden som medför ett mindre behov av sänd
ningskapacitet. Vidare bör det normall vara olika sändare som utnyttjas.
Som en följd av mitt förslag om att en god geografisk täckning för utbygg- 35

nåden skall eftersträvas, kommer ju tidningarnas geografiska hemvist atl     Prop. 1987/88:145 variera. Sändningarnas utsträckning i liden kan med andra ord för flertalet sändare begränsas lill 90 minuter eller - vid två tidningar — tre limmar. Därtill kan viss sändningstid komma att erfordras för RAPS/RATS- sändningar.

Del sändningsuppehåll som nu görs av riksradion i P I nattetid omfattar på vardagar cirka fem timmar saml på lördagar och söndagar cirka sex limmar. I storstadsområden eller i andra tidningstäta områden kan därför en konkurrens om eterutrymmel uppkomma i de fall samma sändare behöver utnyttjas. Möjligheterna alt i stället förfoga över P3- eller P4-nälen motverkas av att dessa numera utnyttjas hela dygnet. Nattetid sänder de lokalradiostationer som kan sända över det fjärde FM-nätet ut P3:s sändningar. Även för P2 planeras naltsändningar.

De krav på sändningsutrymme som radiotidningsverksamhelen ställer och den frihet atl besluta om sändningstiderna som radioföretagen numera har, kan således, som taltidningskommitlén har påpekat, utgöra en komplicerande faktor. Jag har övervägt olika lösningar på detta problem.

En väg skulle kunna vara att utnyttja del FM 5-nät som står lill Sveriges förfogande. För närvarande och fram t.o.m. år 1995 används det för militära ändamål. I Stockholmsområdet används del också för lokalradions sändningar. Nätet är i princip uppdelat så att varje sändare skall täcka en kommun. En fullständig utbyggnad av nätet, nedbrutet så att det skulle kunna användas för radiolidningsverksamhet, innebär myckel stora investeringskostnader och dessutom förhandlingar med våra grannländer om etl eventuellt vidgande av täckningsområdet för vissa sändare. Av praktiska och ekonomiska skäl ser jag ingen möjlighet atl under den närmaste femårsperioden söka en lösning längs denna linje.

En annan teoretisk möjlighet vore atl utnyttja TV-nälens ljudkanaler, öka överföringshaslighelen med hjälp av digital teknik eller utnyttja andra tekniska landvinningar. Den mottagarutrustning som utvecklats och används för mottagning av radiolidningar är dock inte användbar vid andra överföringsmodeller. En utveckling på detta område kräver särskilda medel och framför allt tid. Enligt min mening kan del inte vara rimligt atl i nuläget avdela resurser för delta. Angelägnare måste vara atl prioritera utbyggnaden av antalet tidningar som deltar i verksamheten parallellt med alt elt arbete med att utveckla nya eller effektivare distributionsformer pågår.

Den enda omedelbara möjlighet jag ser är att även under den nu förestå
ende utbyggnadsperioden utnyttja de frekvenser som används för riksra
dions sändningar för alt sända radiolidningar. Mot denna bakgrund har
också Sveriges Radio AB, efter samråd med Sveriges Riksradio, förklarat
sig villigt atl ställa nu ledig kapacitet i Pl-nätet till förfogande så alt det mäl
jag föreslagit för utbyggnaden kan nås. Som jag kommer att förorda i det
följande (avsnitt 10.2) bör del vidare vara möjligt för regeringen atl, om det
undantagsvis behövs, göra avvägningar mellan synskadades behov av
radiotidningar och rundradioförelagels behov. Detta innebär att Sveriges
Riksradio inte får den fullständiga tillgäng till sina rundradiofrekvenser
som 1986 års riksdagsbeslut innebär. De erfarenheter som inhämtas av 36

denna ordning under uppbyggnadsperioden fär tillsammans med den tekniska utvecklingen av olika distributionsformer och de ekonomiska förutsättningarna visa om andra lösningar framgent bör övervägas. Jag är således beredd att återkomma till regeringen i denna fråga.

Prop. 1987/88:145

10.2 Tillstånd att sända radiotidningar och återkallelse av sådana tillstånd

Mitt förslag: Beslut om tillstånd aft sända radiolidningar meddelas av tallidningsnämnden. Tillstånd ges även i fortsättningen efter särskild ansökan av tidningsföretag. Innan ett ärende avgörs skall nämnden höra presstödsnämnden, televerket och Sveriges Radio AB. Om enighet inte kan nås mdlan tallidningsnämnden, televerket och Sveriges Radio AB skall nämnden, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning.

Taltidningsnämndens beslut i frågor om tillstånd får inte överklagas.

Beslut om återkallelse av tillständ enligl 7 § lagen (1981:508) om radiolidningar meddelas av tallidningsnämnden. Sådana beslut får överklagas hos kammarrätten.

Taltidningskommitténs förslag: Kommittén påpekar atl enligt nuvarande regler skall tidningarna ansöka hos regeringen om att få sända radiotidningar. Vid en permanent verksamhet bör detta förfaringssätt kunna förenklas genom atl ansökan görs hos det bidragsförddande organ som skall administrera verksamheten med radio- och kassettidningar.

Remissinstanserna: Sveriges Radio AB framhåller all den föreslagna tillståndsmyndighelen bör åläggas all i tillståndsärenden fatta beslut i samråd med företaget. I de fall enighet inte kan uppnås om sändningstid m.m. bör saken, enligt företaget, avgöras av regeringen. I övrigt har kommitténs förslag inte kommenterats i remissbehandlingen.

Skälen för mitt förslag: I 2 § lagen (1981:508) om radiotidningar föreskrivs atl radiotidningar inte får sändas i rundradiosändning eller i trådsändning som når fler än 100 bostäder ulan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sändningstillstånd har hittills lämnats av regeringen. Bestämmelser härom finns i 2 § förordningen (1981:512) om radiotidningar. Ansökningar har inlämnats av tidningar som erhållit bidrag för verksamheten av taltidningskommittén. De prakfiska detaljerna, frågorna om lidpunkt för sändningen och placeringen, frekvensen och effekten hos sändaren har i praktiken avgjorts av televerket med utgångspunkt i tillgänglig sändningskapacitel.

Jag anser atl tillståndsfrågorna har ell naturiigt samband med bidragsverksamheten och bör lösas i ett sammanhang av dem som kan göra de relevanta bedömningarna, nämligen taltidningsnåmnden och televerket. Med hänsyn lill vad jag nyss (avsnitt 10.1) har anfört i fråga om sändningstidsutrymmet bör nämnden även bereda Sveriges Radio AB tillfälle atl

37

yttra sig i ärendet. För en ddegering av tillståndsärendena talar också atl Prop. 1987/88:145 den förordade utvecklingen och permanentningen av verksamheten kan förväntas medföra etl väsentligt ökat antal ansökningar. I ett sådant läge är det särskilt viktigt alt slå vakt om enkelhet och samtidighet i beslutsprocesserna. Regeringen torde genom delegeringen kunna befrias från befattningen med flertalet ärenden och bör endast inträda i de fall tallidningsnämnden, televerket och Sveriges Radio AB inte kan enas i en tillståndsfråga.

Radiotidningarna öppnar en möjlighet atl tillgodose synskadades behov av information. Däremot har systemet inte tillskapats i syfte atl ge fid-ningsföretag en rätt att utnyttja etern som dislribufionsform. Det är en fråga som inte hör hemma i detta sammanhang. Av betydelse för den frågan är del arbete som sedan lång tid har bedrivits i syfte att få till stånd en grundlagsreglering av yttrandefriheten i bl. a. etermedier efter mönster av tryckfrihetsförordningen (jfr prop. 1986/87:151). I det sammanhanget har bl. a. diskuterats alt den nu gällande ordningen i fråga om ansvaret för innehållet i en radiolidning skall grundlagsfästas. Vidare har förordals atl en grundlagsfäst rätl lill domstolsprövning i frågor om rätt att sända program i eter- eller trådsändningar skall införas.

Enligl min mening saknas anledning att nu föreskriva att beslut om lillslånd skall vara överklagbara. Frågan bör emellertid övervägas ytterligare senast i samband med den avstämning som enligl vad jag tidigare har anfört bör ske om fem år.

Mina förslag i frågor om tillståndsgivning kräver ändring i förordningen om radiotidningar. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till sådana ändringar.

Lagen om radiolidningar uppställer vissa krav på innehållet i radiotidningarna. Särskilda krav ställs också på en radiotidnings förlaga. Därutöver gäller att ett sändningstillstånd får förenas med i lagen angivna villkor. Av 7 § framgår atl ett tillstånd kan återkallas om den som fått fillståndet bryter mot lagen eller mot ell villkor som meddelats med stöd av denna. Frågor om återkallelse bör handhas av tallidningsnämnden. Jag avser atl återkomma lill regeringen med förslag till förordningsbestämmelser härom.

Ett beslut om återkallelse, som kan drabba en pågående verksamhet, bör kunna överklagas hos kammarrätten när det meddelas av en annan myndighet än regeringen. Detta bör anges i lagen. Elt förslag till lag om ändring i lagen (1981:508) om radiolidningar har upprättats inom ulbildningsdepar-lemenlel. Förslaget bör fogas lill detta protokoll.

Lagförslaget rör i och för sig sådant ämne som avses i 8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen. Enligt min mening är dock frågan av sådan beskaffenhet att lagrådets yttrande inte behöver inhämtas.

38

11 Frågor om teknik och utveckling 11.1 Moltagarutrustningar

Prop. 1987/88:145

Mitt förslag: Talfidningsnämnden bör svara för vidareutveckling och upphandling av nödvändig teknisk mottagarutrustning. Televerket bör vara leknisk konsult och bl. a. svara för kravspecifikation, leveransprovning och serviceåtgärder.

Taltidningskommitténs förslag: Delsamma som mitt egel. Under den hittills bedrivna verksamheten har upphandlingen av radiomottagare skötts av kommittén. Staten slår således som ägare lill den inköpta utrustningen. Hittills har I 250 apparater köpts in. En utbyggd verksamhet förutsätter betydligt större inköp, vilkel ger möjligheter till serietillverkning i störte skala och därmed ett lägre pris.

Kommittén har genom televerket radio under hösten 1987 låtit utvärdera radiotidningsmottagarnas funktion och sett över den tekniska kravspecifikationen med målet alt nya serier skall kunna beställas i så nära anslutning som möjligt lill elt eventuellt riksdagsbeslut om en fortsatt verksamhet. Televerket radio är liksom tidigare berett atl bistå i detta arbete saml svara för leveranskonlroll, utleverans och serviceåtgärder.

Inköp av utrustningar för RATS-tidningar har finansierats med särskilda medel. Forskare vid Chalmers tekniska högskola har medverkat vid tillverkningen av program lill utrustningen. Eftersom RATS-verksamheten bedrivits i sä begränsad skala finns ännu ingen erfarenhet av produktion i större serier.

Remissinstanserna: Handikappinslilutet instämmer i kommitténs förslag. Institutet framhåller vikten av att arbetet med kravspecifikationer och upphandling inte fördröjs. Talboks- och punktskriftsbibliolekel ställer sig tveksamt till förslaget, eftersom RATS-utrustningar kan få en användning även utanför radiolidningsulgivningen.

Statens handikappråd anser det viktigt atl synskadade har ett enda ställe all vända sig till för att få apparater, instruktioner av pedagogiskt erfaren personal samt service av utrustningarna. Synskadades riksförbund understryker vikten av att servicen på utrustningarna fungerar snabbt och effekfivt.

Skälen för mitt förslag: Frågan om framtagning och tillverkning av moltagarutrustningar för radiotidningar har krävl myckel omfattande insatser av kommittén och televerket. Redan i ett tidigt skede stod det klart alt frågan inte kunde lösas inom ramen för de produkfionskanaler och tilldelningsformer som i andra sammanhang finns för tekniska hjälpmedel för handikappade. Med televerkets avgörande hjälp har dock kommittén lyckats få till stånd serietillverkning och löst en rad praktiska och principiella problem, vilket i sin tur möjliggjort för fler tidningar all börja utgivning av radiotidningar.

Jag anser atl kommitténs och televerkets arbete i delta avseende har varit särskilt förtjänstfullt. Tillsammans har de inhämtat betydande erfarenheter av alla de produktions- och upphandlingsfrågor som hänger sam-

39

man med radiotidningar i praktiken. Jag anser atl den effektiva samverkan mellan bidragsfördelning och tillhandahållande av leknisk utrustning som på sä sätt har utvecklats bör behållas även i fortsättningen.

I det viktiga skede när verksamheten skall byggas ut anser jag det rationellt alt talfidningsnämnden i dessa frågor samarbetar med televerket, som redan har en aktiv roll genom sitt ansvar att stå för uppkoppling av sändare och tilldelning av sändningskapacitet. Motlagarutrustningarnas utformning och allmänna prestanda kan lämpligen bedömas i direkt samband med sändningsfrågorna, bl. a. för alt uppnå största möjliga ändamålsenlighet i utformningen. Jag biträder därför kommitténs förslag och förutsätter atl den samarbetsform som utvecklats skall ge resultat även i fråga om moltagarutrustningar för RATS-lidningar.

Prop. 1987/88:145

1.2 Utvecklingsmöjligheter

Mitt förslag: I taltidningsnämndens fortsatta verksamhet bör nya tekniska möjligheter fortlöpande beaktas och prövas i syfte alt om möjligt bredda den tekniska basen för utgivningsverksamhelen och finna nya överföringsalternativ.

Taltidningskommitténs bedömning: Kommittén påpekar all överföringen av inlästa radiotidningar under sändningsuppehåll i riksradion nattetid innebär atl möjligheterna för en utbyggnad av verksamheten är begränsade, eftersom etl uppehåll på fyra timmar lämnar utrymme för endast två tidningar per sändare. Kvällstidningar, som måste överföras på dagtid, faller utanför systemet. Med RATS-tekniken kan fler tidningar överföras, eftersom sändningen då tar betydligt kortare tid.

Kommittén nämner ett antal andra länkbara överföringsmöjligheler, t. ex. ljudsystemet i televisionen. Detta kräver dock en ny typ av radiotid-ningsmottagare och anslutning till TV-antenn. Vidare är det aktuellt med provsändningar med flerljudssystem och stereo i TV. Etl sådant syslem skulle kunna erbjuda möjligheter för överföring av radiofidningar, även under dagtid då lestbild sänds. Eftersom den nya TV-ljudkanalen kommer att vara digital är den även lämplig för överföring av RAPS/RATS-tidning-ar.

Remissinstanserna: Synskadades riksförbund anser det nödvändigt att förutsättningar skapas för ett fortsalt intensivt utvecklingsarbete avseende tidningsöverföring till synskadade. För alt få ut mer av tillgänglig sändningskapacitet bör möjligheter fill ökad överföringshastighet utvecklas. Motlagarutrustningarna bör konstrueras så att flera tidningar kan tas emot på samma apparat. Försök bör på sikt inledas med sändning över TV-nä-let. Utrustningar för överföring från sälteridatorer bör kunna erbjuda kombination av punktskrift och syntetiskt tal och möjligheter atl lagra en tidning mer än 24 timmar. Ansvarig huvudman måste pekas ut för de olika utvecklingsområdena och tillräckliga resurser avsättas för verksamheten.

Skälen för mitt förslag: Taltidningskommittén har haft ett kombinerat

40

förvaltnings- och utredningsuppdrag. Vid sidan av bidragsgivningen har kommittén utrett och prövat bl. a. olika distributionsmöjligheter.

Jag anser all denna ordning lill dels bör gälla även för taltidningsnämndens verksamhet. Även om förhållandet mellan löpande bidragsverksamhet och utvecklingsarbete blir etl annat nu än tidigare bör för den skull utvecklingsarbetet inte avstanna. I samband med breddningen av verksamheten, med därtill hörande behandling av t. ex. kapacilelsfrägor, bör bl. a. sådana möjligheter som skisserats av kommittén och Synskadades riksförbund ges uppmärksamhet.

Dessa uppgifter bör ses som en framförhållning i takt med utbyggnaden av verksamheten. Formerna för utvecklingsarbetet och övriga praktiska detaljer bör bestämmas av tallidningsnämnden enligt vad som bedöms lämpligt för ändamålet. Syftet bör vara alt pröva olika förutsättningar för användbara överföringsalternativ eller kapacitetshöjningar inom befintliga tekniker.

Prop. 1987/88:145

11.3 Vidgad användning av RAPS/RATS-tekniken

Min bedömning: Utvecklingsarbetet bör även inriktas på RAPS/ RATS-metodens användbarhet i elt vidare perspektiv för handikappades informationsförsörjning.

Taltidningskommitténs bedömning: En av RAPS/RATS-teknikens stora förtjänster är att den kan användas för överföring av i princip all tryckt text som finns datorlagrad, t.ex. fackböcker, tidskrifter och olika slags samhällsinformation. Den försöksverksamhet som bedrivits med överföring av facklitteratur i samverkan med Göteborgs-Postens Nya AB har givit goda resultat. På sikt kan tekniken medföra en helt förändrad informationssituation för synskadade, där informationsutbudet är betydande.

Tekniken kan även användas för databassökning, lext-TV och läsning med Brailledisplayer. Utvecklingen av en sådan moduluppbyggd universell terminal (MUT) har diskuterats och bör kunna koordineras med andra pågående forsknings- och utvecklingsprojekt inom informationsteknologin med inriktning på handikapp.

Remissinstanserna: Elt flertal instanser understryker att RATS-metoden kan användas av läshandikappade för läsning av tidskrifter och facklitteratur. Talboks- och punktskriftsbiblioteket kommer under innevarande budgetår atl genomföra ett projekt i samarbete med Handikappinstitutet där nya medier för framför allt lexikon och handböcker skall studeras. RATS-metoden kommer troligen att tas upp inom projektets ram.

Statens institut för läromedel anser att söksystem och talsyntes borde utvecklas mer, vilket vore av intresse även för skolan. Institutet bedriver för närvarande utvecklingsarbete med bl. a. sådan inriktning. Åtskilliga problem borde enligt institutet kunna lösas i elt sammanhang. Göteborgs-Postens Nya AB hävdar att skönlitteratur, fackböcker och annan information är lika viktigt för synskadade som dagsfidningar. En framsynt satsning

41

på RATS-metoden öppnar vägar för snabbare och billigare litteraturdistribution till synskadade.

Handikappinstitutet och skolöverstyrelsen påpekar atl diskussionen om en universalterminal är viktig och atl ytterligare försöksverksamhet måste genomföras, men atl detta arbete inte får fördröja utbyggnaden av tallid-ningsverksamheten. Statens handikappråd och Synskadades riksförbund anser att ansvaret för fortsatta RAPS/RATS-försök måste klargöras. Särskilt aspekterna på en framtida användning av en moduluppbyggd universalterminal bör beaktas.

Skälen för min bedömning: Liksom kommittén och flertalet remissinstanser anser jag alt RAPS/RATS-tekniken öppnar stora möjligheter på informationsområdet i stort för handikappade. I vidareutvecklad och så småningom möjligen standardiserad form kan den bli av mycket stor belydelse inom t. ex. utbildning och folkbildning för handikappade. I detta perspekfiv är det av särskild vikt atl en utveckling i sädan riktning kan främjas.

Jag anser därför att det fortsatta arbetet med RAPS/RATS-överföring av tidningar för synskadade bör bedrivas på sådant sått atl möjligheterna för vidgad användning beaktas t. ex. i fråga om systemsammansättningen och utformningen av programmeringen. En sådan infallsvinkel borde enligt min mening kunna skapa förutsättningar för att systemet på sikt enklare kan sältas in för överföring av även annan tryckt information lill handikappade.

Jag är inte för närvarande beredd atl i detta sammanhang utforma etl uppdrag av sådan omfattning att målet är att uppnå t.ex. den omtalade universalterminalen. Jag har i del föregående i mina allmänna överväganden redovisat de stora forsknings- och utvecklingsprojekt inom informationsteknologin som nu är aktuella. En rimlig inriktning inom ramen för förevarande verksamhet är däremot enligl min mening alt tallidningsnämnden etablerar fortlöpande kontakter och informationsutbyten med ansvariga för de olika projekt som syftar fill en förbättrad informationssituation för handikappade. På så sätt kan förutsättningar skapas för förhöjda kunskaper, samordning i vissa avseenden samt möjligen snabbare konkreta effekter av uppnådda forsknings- och utvecklingsresultat.

Prop. 1987/88:145

12 Utbildning och marknadsföring 12.1 Journalistutbildning

Min bedömning: Etl utbildningsprogram för journalister vid taltidningsredaktioner bör utarbetas.

Taltidningskommitténs bedömning: Densamma som min egen.

Remissinstanserna: Institutionen journalisthögskolan i Stockholm instämmer i kommitténs förslag och erbjuder sig att utforma en lämplig utbildning i form av en eller flera fortbildningskurser. Detta förutsätter

42

dock atl särskilda medel anvisas för ändamålet. Svenska Journalistförbundet och Talfidningsfolket pekar på atl vissa kurser för taltidningsredaktörer tidigare genomförts i FOJO:s (fortbildning för journalister) regi.

Bakgrund och skälen för min bedömning: Utbildning av journalister sker i dag dels vid universiteten i Stockholm och Göteborg i form av grundutbildning eller fristående kurser som också kan användas i fortbildningssyfte, dels inom ramen för de s. k. FOJO-kurserna vid högskolan i Kalmar och dels vid vissa folkhögskolor. FOJO-kurserna, som oftast omfattar en, ibland tvä veckor, har tidigare i begränsad utsträckning vänt sig lill redaktörer som arbetar med kommunernas och landstingens handikappinformation.

En grundläggande utbildning för journalistiskt arbete med radio- och kassettidningar saknas i dag. Del redaktionella arbetet vid taltidningsredaktioner kräver särskilda insikter och färdigheter. Det gäller t. ex. frågan om anpassning av tryckt informafion till ljudradions villkor rent generellt, frågor om lämplig teknik för nödvändiga redaktionella nedkorlningar, frågor om funkfiondl och effektiv presentation, m. m. Jag delar därför kommitténs bedömning att det är angeläget all journalister som arbetar hos tidningsföretag som ger ut eller planerar att ge ut radio- och kassettidningar får möjligheter till särskilt anpassad utbildning. Denna bör ha en sådan utformning att den tar hänsyn till en varierande bakgrund hos journalisterna. Bl. a. av del skälet anser jag aft utbildningen inte kan vara så kort att den ryms inom FOJO-systemet.

Enligl min mening bör utbildningen på sikt inlemmas i högskolans ordinarie fortbildningsulbud, alternativt utgöra en del av fördjupningssludierna inom grundutbildningen för journalister. Under de närmaste åren anscrjag det dock motiverat alt den anordnas i form av uppdragsutbildning. Sedan utbildningen funnit sin form bör högskolorna själva la ansvaret för den.

Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag om alt ge tallidningsnämnden i uppdrag all se till atl etl utbildningsprogram tas fram och erbjuds intresserade tidningsföretag och journalister. Under avsnillet 16. Anslagsberäkningar för budgetåret 1988/89 i del följande kommer jag atl föreslå att medel beräknas för utbildningsverksamhet. Medlen bör slå till nämndens förfogande för kostnader i samband med uppdragels fullgörande - och senare - utbildningens genomförande.

Jag har i denna fräga samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

Prop. 1987/88:145

12.2 Abonnentutbildning

Mitt förslag: Inom ramen för verksamheten bör göras riktade utbildnings- och informafionsinsatser i syfte alt underlätta läsningen av en talutgåva och hanteringen av tillhörande teknisk utrustning. Målet bör vara alt abonnenterna i så enkla och effektiva former som möjligt skall kunna tillgodogöra sig innehållet i en talutgäva.

Taltidningskommitténs förslag: Delsamma som milt egel. Kommittén

43

meddelar sin avsikt att utforma förslag lill en handledning med rekommen-     Prop. 1987/88:145 dationer gällande hur abonnenterna på bästa sätt kan instrueras i handhavandet av den tekniska utrustningen.

Kommittén har sedan betänkandet lämnats utarbetat en preliminär idéskiss för ell lämpligt utbildningsprogram. Huvudinriktningen avser hanteringen av den tekniska utrustningen. Insatserna bör sättas in vid tre tillfållen, nämligen före utgivningens början, i direkt samband med utgivningsstart samt under löpande utgivning.

Hittills har i samband med leverans av radiomottagare även en bruksanvisning på såväl kassett som i tryckt skrift distribuerats. Televerket har i samband med leverans av mottagare även meddelat instruktioner och biträtt med installation och demonstrationer. Insatserna har inte omfattat lästeknik, t.ex. hur man snabbspolar med medhörning och utnyttjar de brumsignaler som läggs in. Dessa möjligheter har mer utgjort en service för läsare som redan kan tekniken.

I fråga om RATS-apparaluren är både hantering och lästeknik särskilt viktigt. Läsarna har elt stort behov av atl behärska samtliga förekommande kommandon så att de kan ta del av tidningsinnehållet pä etl enkelt och fullständigt sätt.

Kommittén anser atl utbildningsinsatserna bör inriktas på inlästa radiofidningar och RATS-tidningar. I båda fallen bör del finnas en genomtänkt och överskådlig bruksanvisning om den tekniska apparaturen och dess möjligheter på det medium som abonnenten föredrar. Det bör vidare hos varje utgivande dagstidning - i god tid före utgivningens start - finnas en kontaktperson som kan svara pä olika frågor och meddela upplysningar. Bland RATS-abonnenter på en och samma tidning bör man eftersträva atl fä en eller flera personer att tjänstgöra som handledare för övriga RATS-abonnenter vid behov.

Huvudinsatserna bör förläggas till lokal nivä. I mån av behov bör del även förekomma en viss central samordning, t. ex. för utbildning av handledare och utbyte av inhämtade erfarenheter.

Remissinstanserna: Ell stort antal instanser understryker betydelsen av information och utbildning i handhavande av radiomottagare och RAPS/ RATS-utrustningar. Sådana insatser minskar enligl Synskadades riksförbund behovet av service på utrustningarna och ökar möjligheterna att sprida RATS-metoden.

Skälen för mitt förslag: I likhet med kommittén och flertalet remissinstanser anser jag del viktigt atl verksamheten med radio- och kassettidningar innefattar målmedvetna och genomarbetade utbildningsinsatser. Det kan vara en förutsättning för framgång, särskilt i ett utbyggnadsskede. Betydelsen härav accentueras av vad kommittén och flera remissinstanser anför angående skiftande leknikvana bland de synskadade.

Det är angeläget att dessa frågor inte eftersatts. Med ökad förtrogenhet
och utvecklad vana vid den tekniska apparaturen kan synskadades intresse
av abonnemang på lalutgåvor förstärkas och ökas. Samtidigt kan en dialog
och ell fortlöpande utbyte av synpunkter och erfarenheter mellan utgivare
och abonnenter i dessa frågor utgöra värdefulla förutsättningar för förbätt
ringar i verksamheten. 44

Jag anser att kommitténs förberedelsearbete i detta avseende kan bilda ett värdefullt underlag för fortsatta åtgärder. Inom ramen för den fortsatta verksamheten bör resurser och arbete nedläggas på att vidareutveckla utbildnings- och informationsfrågorna med målet att synskadade skall kunna få ul så mycket som möjligt av utgivningen av radio- och kassettidningar.

Prop. 1987/88:145

12.3 Marknadsföring

Mitt förslag: Marknadsföringsinsatserna för radio- och kassettidningar ökas och effektiviseras.

Taltidningskommitténs förslag: Delsamma som milt eget. Kommittén vill starkt markera att marknadsföring är elt viktigt led i utgivningsarbetet. Särskilda medel bör avsättas för marknadsföringen. Flera kanaler än vad som traditionellt använts bör prövas. Inte minst gäller detta personlig information.

Kommittén påpekar atl marknadsföringsinsatserna i många fall varit blygsamma. Fä tidningsföretag har gjort några mer omfattande insatser för atl sälja radio- och kassettidningarna. För atl pröva effekten av större insatser har kommittén anslagit särskilda medel för marknadsföringsinsatser på Gotland. Resultatet visade att kassettidningarna där på relativt kort tid fick en större spridning än väntat.

Remissinstanserna: En stor majoritet understryker liksom kommittén behovet av information och marknadsföring av verksamheten. Statens handikappråd anser att insatserna bör göras i samma omfattning och med samma målsättning som om del vore fråga om seende.

Skälen för mitt förslag: En effektiv marknadsföring av verksamheten är lika viktigt som information och utbildning av abonnenterna. Del gäller dessutom på två plan. Å ena sidan bör den statligt stödda verksamheten och dess mål och inriktning marknadsföras gentemot t. ex. tidningsutgivare, handikapporganisationer och producenter av nödvändig teknik så atl bästa tänkbara förutsättningar skapas för igångsättning och utveckling av verksamheten. Jag noterar med tillfredsställelse att både kommittén och televerket gjort betydande ansträngningar i delta avseende, bl. a. genom framtagning av informationsbroschyrerna En tidning för örat och Att sända radiotidning, som getts en omfattande spridning.

Å andra sidan är det angeläget alt inför utgivningsstarl av en talutgåva marknadsföra den nya produkten gentemot målgruppen och sedan fortlöpande följa upp sådana insatser i syfte atl upprätthålla och sprida kunskapen om verksamheten. Som kommittén påvisat är del därigenom möjligt att väsentligt öka intresset och antalet abonnenter. En kombination av effektiv marknadsföring och abonnentutbildning borde enligt min mening kunna skapa förutsättningar för en betydande genomslagskraft i verksamheten.

När det gäller metoder och utformning av insatserna anscrjag att detta

45

bör bedömas från fall till fall och bör avgöras av tallidningsnämnden efter samråd med utgivande tidning och företrädare för synskadade. Jag anser att fördelning av bidrag fill utgivande tidningsföretag bör innefatta särskilda medel för sådana insatser. Jag återkommer till denna fräga i det följande.

Prop. 1987/88:145

13 Kostnader och finansiering 13.1 Bidragsnormer

Mitt förslag: Bidrag för utgivning av radio- eller kassettidning skall ge full netlokoslnadsläckning för utgivande tidningsföretag. Bidraget bör även kunna omfatta vissa kostnader för marknadsföring och abonnentutbildning. Bidragsgivningen bör innefatta krav på kostnadsredovisningar, där förelagen redovisar de kostnader som är direkt hänförliga till utgivningsverksamhelen. Härutöver skall kostnader för teknisk apparatur, installation, serviceälgärder m. m. i anslutning till varje utgivningsprojekt täckas med statliga medel.

Taltidningskommitténs förslag: Detsamma som milt eget. Kommittén tänker sig alt ersättningen fill tidningsföretagen utgår från schablonkalkyler. Avsikten är atl schablonerna skall kunna ligga till grund för bidragsnormerna. Schablonerna grundar sig på genomsnittskalkyler, baserade på praktiska erfarenheter under verksamheten och avser kostnadsuppgifter för år 1986/87. Förväntade prenumeralionsintäkter har räknats bort.

Kommitténs beräkningar omfattar olika typer av tidningar och distributionsformer. För l.ex. en sexdagars inläst radiotidning ligger den genomsnittliga totalkostnaden, inkl. kostnaden för moltagarutrustningar, på knappt 1 milj. kr. per år, med vissa variationer beroende på bl. a. redaktionell bemanning och antal abonnenter.

Normalt är radioöverföring något billigare än kasseltutgivning för jämförbara tidningar, men om mer än en sändare måste kopplas in för distribution av en radiotidning stiger kostnaderna med ca 110000 kr. per sändare. Om en radiotidning kompletteras med ett tiotal RATS-abonnemang ökar kostnaderna med ca 150000 kr. per år, varav ca hälften utgör fasta kostnader för RATS-systemel och den andra hälflen kostnader för mottagarutrustningarna. Om en flerdagarstidning med 100 abonnenter helt och hållet ges ut som RATS-lidning kan den totala årskostnaden för systemet och moltagarutruslningarna, enligl preliminära beräkningar baserade på begränsade prov, beräknas till ca 900000 kr., förutsatt bl.a. en femårig avskrivningstid på apparturen. Även fädagars- och storstadstidningar har kostnadsberäknats.

Remissinstanserna: En stor majoritet delar kommitténs uppfattning att utgivningsverksamhelen i sin helhet måste finansieras med statliga medel och alt bidragen fill tidningarna bör avse full netlokoslnadsläckning. Fler-

46

talet menar att en finansiering genom omprioriteringar på handikappområ-     Prop. 1987/88:145 det mäste avvisas.

Statens handikappråd och Synskadades riksförbund anser i princip alt 1976 års finansieringsprincip är tillämplig, enligt vilken tillgänglighet för människor med funktionshinder är en självklar del av varje verksamhet. Denna princip måste dock tills vidare stä tillbaka för målet att synskadade får dagstidningar.

Svenska tidningsutgivareföreningen understryker att en förutsättning för tidningarnas medverkan är att staten medger full kostnadstäckning. Med hänsyn till de höga kostnaderna och den begränsade marknaden är del inte försvarbart alt inom ramen för en tidnings normala verksamhet ge ut en talutgåva.

Statskontoret anser alt den redovisade bidragsmodellen behöver vidareutvecklas och preciseras för att kunna tillämpas i praktiken, särskilt frågan om under vilka förhållanden bidrag utöver schablonen skall kunna utgå. Handikappinstitutet anser all kommittén inte tillräckligt belyst konsekvenserna av en lägre kvalitetsnivå på den enskilda talutgävan.

Skälen för mitt förslag: Jag anser att de kalkyler, schabloner och övriga mer eller mindre generella bedömningsgrunder som kommittén utarbetat bildar ell värdefullt underlag för en verksamhet i permanent form. I princip bör bidrag i fortsättningen kunna grundas pä de normer som nu har utvecklats. I likhet med kommittén och flertalet remissinstanser anscrjag alt full kostnadstäckning för utgivande fidningsförelag år en förutsättning för att utbyggnaden skall kunna förverkligas.

I fråga om avsteg från schablonerna och vissa särskilda bidrag anscrjag atl sådana bedömningar nu kan göras med ett så stort jämförelsematerial och så goda insikter i verksamhetens allmänna villkor atl sådana bidragsposter bör kunna beräknas med tillräcklig säkerhet avseende kalkylerad effekt. Tallidningsnämnden bör på basis av kommitténs omfattande erfarenheter kunna bedöma sådana behov från fall lill fall.

Vad jag nu anfört innebär inte atl jag anser att beräkningsgrunderna för bidragstilldelning är definitivt fastställda. Tvärtom anscrjag att bidrag nu som tidigare bör lämnas i samband med en rullande prövning av olika poster och behov och avse en lid av ett budgetår. Bl. a. de utvecklingselement som ligger i verksamheten och de olikheter som kan råda mellan permanent verksamhet och årsvisa försök gör det naturligt med fortlöpande revisioner och omprövningar av styrande normer. Kravet på kostnadsredovisning är etl viktigt led i sammanhanget.

Jag vill med särskilt eftertryck framhålla betydelsen av just dessa uppgif
ter. För alt målet ell femtiotal tidningar på fem år skall kunna uppnås krävs
att verksamheten drivs med god hushållning och effektivitet så att synska
dade får ul så myckel som möjligt av verksamheten. Den modell med en
successiv höjning av anslaget som jag förordar får inte tolkas så att bidrag
till enskilda tidningar kan lämnas utan noggrann prövning i vetskap om
kommande höjningar av anslaget. Bidragsgivningen bör i stället innefatta
en bedömning av varje fördelningsbeslut i förhållande till den övergripande
ambitionen och med sikte på en god måluppfyllelse. Tallidningsnämnden
har i delta avseende ett stort och centralt ansvar för atl angivna ambitioner 47

realiseras.

13.2 Finansiering

Prop. 1987/88:145

Mitt förslag: Verksamheten med radio- och kassettidningar tillförs 25 milj. kr. i reformmedel, så atl sammanlagt ca 38,2 milj. kr. kan disponeras för budgetåret 1988/89. Kostnaderna för verksamheten beräknas för budgetåret 1992/93 till totalt 55 milj. kr. i 1987 års prisläge.

Taltidningskommitténs bedömning: En fullständig utbyggnad av samtliga dagstidningar skulle medföra en årlig löpande driftskostnad för staten pä ca 160 milj. kr. Den genomsnittliga årskostnaden under en femårsperiod för utgivning av nu utkommande tidningar och ytterligare 35 tidningar blir, inklusive RATS-utgivning, för samtliga grovt räknat 55 milj. kr. i 1987 års penningvärde. Om de 35 tillkommande tidningarna startar utgivning etl och samma år blir totalkostnaderna för samtliga, kompletterade med RATS-utgivning, ca 81 milj. kr. för året.

Remissinstanserna: Majoriteten av instanserna diskuterar inte närmare kommitténs kostnadsberäkningar i olika alternafiv. Synskadades riksförbund anser att den av riksdagen uttalade målambilionen måste innebära att medel ställs till förfogande i sådan utsträckning att alla dagsfidningar som vill starta utgivning av radio- och kassettidningar omedelbart kan få bidrag för verksamheten. Anslaget för år 1 bör därför uppgå fill åtminstone 80 milj. kr. för att delta mål skall kunna nås. Därefter måste stödet öka något åren 2 och 3.

Svenska tidningsutgivareföreningen uttrycker farhågor för det kostnadsansvar som efter hand skulle kunna drabba tidningarna om uppräkningen av de statliga anslagen blir lägre än den faktiska kostnadsutvecklingen. En fortsatt utbyggnad är i allt väsentligt beroende av ambitioner beträffande del stafiiga anslaget.

Skälen för mitt förslag: Som jag klargjort i det föregäende bör målet för verksamheten under den närmaste femårsperioden vara att nu utgivande fidningar och de tidningar som anmält intresse av att starta utgivning bör ges ekonomiska möjligheter atl gå in i verksamheten. Av främst praktiska skäl räknar jag med en viss löpande ingång under perioden. Jag anser del därför befogat med en successiv utveckling av medelsanvisningen i sådan takt att anslaget totalt är 5 uppgär lill 55 milj. kr. i enlighet med kommitténs beräkningar för detta alternativ. Uppräkning för kostnadsökningar bör som hittills lämnas årligen.

I konsekvens med vad jag i det föregående anfört om stödets administration bör medlen för nämndens förvaltningskostnader anvisas under etl för presstödsnämnden och talfidningsnämnden gemensamt förslagsanslag. Medelsanvisningen bör anpassas efter de krav på elt aktivt, uppsökande arbete som är särskilt viktigt i utbyggnadsskedet och de behov av särskilda konsultinsatser m. m. som kan bli nödvändiga, främst i samband med den fortsatta tekniska utvecklingen.

Medel för bidragsgivning bör som hittills anvisas under etl reservafions-anslag för slöd till radio- och kassettidningar. Den förordade bidragsmo-

48

dellen innefattar särskilda bedömningar i enskilda fall och kan inte byggas på en mer långtgående automatik. Bl. a. dessa skål talar enligt min mening emot atl medlen förs upp under ett förslagsanslag. Liksom hittills medger formen med reservationsanslag att medel som inte förbrukas elt år ligger kvar under anslaget och kan användas i ett senare skede. Med hänsyn till kommitténs tidigare ertarenheter och lill modellen med löpande ingång under en flerårsperiod anscrjag detta vara ändamålsenligt.

Liksom hittills bör medelsanvisningen för bidragsverksamhet avse ett ranibelopp som medger en viss rörlighet mellan olika ändamäl. Under anslaget beräknas således utöver kostnader för löpande utgivning även vissa kostnader för utveckling och utbildning. Eftersom bidragsverksamheten alltjämt får bedömas innefatta vissa utvecklingsmoment, 1. ex. i fråga om RATS-tidningar, kan kostnader av sistnämnda slag i praktiken dels ingå i bidragslillddningen, dels avse särskilda insatser av intresse för hela verksamheten.

Vissa moment, t.ex. marknadsföring och abonnentulbildning, har i allmänhet en direkt anknytning till enskilda tidningar och de utgivningsförhållanden som råder i varje enskilt fall. Medel för insatser av sådan art bör som jag framhållit medges inom ramen för ordinarie bidragstilldelning efter särskild prövning.

När det gäller t. ex. utbildning av journalister för arbete med radio- och kassettidningar och projekt för utveckling av bl. a. alternativa distributionsformer för radiofidningar har sådana uppgifter del gemensamt att de är av generell betydelse för verksamheten i stort. Av bl. a. detta skäl anser jag det befogat all medel för sådana ändamål anvisas under reservationsanslaget,

Med den förordade dimensioneringen av stödanslagel bör inom fem år ett femtiotal tidningar ha kunnat påbörja utgivning av radio- och kassetfidningar. Med hänsyn bl. a. till att såväl flerdagars- som fådagarstidningar kan delta i verksamheten och alt antalet abonnenter kan vara olika för olika tidningar, bör den föreslagna totalramen rymma även förvaltning av verksamheten och vissa särskilda insatser.

Prop. 1987/88:145

14 Övrigt

Min bedömning: Efter en period av fem verksamhetsår bör en avstämning av läget göras.

Skälen för min bedömning: Utöver de ändringar i grunderna för stödet till radio- och kassettidningar som jag nu har förordat bör verksamheten även fortsättningsvis bedrivas enligt hittills gällande regler och riktlinjer och i de konkreta former som taltidningskommitlén funnit ändamålsenliga. Målet är alt i sä effektiva former som möjligt förbättra synskadades tillgäng fill dagstidningar och därmed synskadades delaktighet i samhällslivet.

En successiv utbyggnad av verksamheten tillsammans med de utveck-

49

4   Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 145

lingsmoment jag skisserat i del föregående talar enligl min mening för en     Prop. 1987/88:145 avstämning av lägel efter femårsperiodens slut.

15 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen alt

1. anta etl inom utbildningsdepartementet upprättat förslag fill lag om ändring i lagen (1981:508) om radiofidningar (avsnitten 6, 7, 8.2 och 13),

2. godkänna de av mig förordade ändringarna i grunderna för stöd fill radio- och kassetfidningar (avsnitten 6, 7, 8.2 och 13),

3. godkänna ambitionsnivån och inriktningen av verksamheten i enlighet med vad jag har förordat (avsnitten 5, 11 och 12),

4. godkänna vad jag förordat i fräga om sändningstidsulrymme och sändningstillstånd för radiofidningar (avsnitt 10),

5. godkänna de av mig förordade formerna för administration av stödet till radio- och kassettidningar (avsnitt 9),

6. godkänna all en talfidningsnämnd med de uppgifter jag har angivit (avsnitt 9) inrättas den 1 juli 1988.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

16 Anslagsberäkningar för budgetåret 1988/89

I 1988 års budgetproposifion (prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 473) upptogs anslaget Stöd till radio- och kassettidningar med preliminärt beräknat belopp i avvaktan på förevarande proposition. Ett slutligt förslag lill medelsanvisning kan nu föreläggas riksdagen.

G 6. Presstödsnämnden och tallidningsnämnden

Medel för förvaltningskostnader i samband med verksamheten med radio-och kassettidningar har hittills beräknats under anslaget G 10. Stöd till radio- och kassettidningar. Enligt vad jag anfört i del föregående om stödets administration bör taltidningsnämndens kanslifunktioner knytas till presstödsnämnden. Med hänsyn härtill bör anslaget G 6. Presstödsnämnden fr.o.m. budgetåret 1988/89 benämnas Presslödsnämnden och tallidningsnämnden. Vidare bör anslaget inför nästa budgetår förslärkas med sammanlagt I 166000 kr. utöver vad som har föreslagits i årets budgetproposition.

Av dessa medel bör I 136000 kr. avse förvaltningskostnader, varav
lönekostnader högst 537 000 kr., och 30000 kr. lokalkostnader. Anslags
posten för lönekostnader avses bl. a. täcka kostnader för två handläggar
tjänster pä heltid. Med hänvisning till vad jag anfört om bl. a. behovet av
elt aktivt kontaktarbete med såväl utgivande tidningsföretag som med
olika organ och intressenter inorn tekniksektorn, beräknar jag även vissa 50

medel för l.ex. konsultinsatser. Vid min medelsberäkning harjag också     Prop. 1987/88:145 tagit hänsyn till kostnader för porto. Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

atl till O 6. Presslödsnämnden och tallidningsnämnden för budgetåret 1988/89, utöver vad regeringen föreslagit i prop. 1987/88:100 bil. 10, anvisa ytteriigare 1 166 000 kr.

G 10. Stöd till radio- och kassettidningar

1986/87 Utgift 15347760 Reservation 10706174

1987/88 Anslag 12903000

1988/89 Förslag 37124000

Från anslaget utgår stöd enligt förordningen (1982:669) om stöd till radio- och kassettidningar (omtryckt 1985:387). Frågor om slöd har prövats av taltidningskommitlén (U 1982:05) i enlighet med nämnda förordning och förordningen (KRFS 1982:9) med instruktion för tallidningskommiltén (ändrad KRFS 1983:16, 42 samt 1985:1). Även medel för kommitténs förvaltningskostnader har beräknats under anslaget.

		1987/88	Beräknad ändring 1988/89
			Taltidnings-	Före-
	Förvaltningskostnader, högst		kommittén	draganden
1.		465000	of.	-    465 000
2.	Bidrag till utgivningsverksam-
	het m. m.	12 438000	of.	+24186000
3.	Presstödsnämnden och laldningsnämnden för utbildnings- cch utvecklingsverk-
	samhel	-	-	-F    500000
		12903000	of.	-1-24 221000

Taltidningskommittén

Med hänvisning till sitt slutbetänkande och till regeringens förslag och riksdagens beslut i samband härmed har inte kommittén äskat ändringar under anslaget för budgetåret 1988/89.

1. Under budgetåret 1986/87 har kommittén förbrukat 668160 kr. för förvaltningskostnader. För budgetåret 1987/88 beräknar kommittén en förbrukning av högst 465 000 kr.

2. Under budgetåret 1986/87 har sammanlagt 16 183000 kr. beviljats för utgivning av lalutgåvor, varav 14679600 kr. har betalats ut. Bidragstilldd-ningen avser dels ersättning för utgivande tidningars egna kostnader, dels kostnader för nödvändig leknisk utrustning, utnyttjande av radiosändare, vissa serviceälgärder m. m.

För budgetåret 1987/88 beräknar kommittén elt bidragsbehov på ca 16,5
milj. kr. Den begränsade höjningen hänför sig främst till atl två tidningar
får lägre bidrag pä grund av ändrad utgivningsperiodicitet. Kommittén 51

beräknar atl reservationen under anslaget vid utgången av budgetåret     Prop. 1987/88:145 uppgår till mellan 3 och 5 milj. kr.

3. Kommitténs analyser och resultat av den samlade verksamheten med bidragsgivning och utredningsarbete, och härav föranledda förslag angående verksamhetens fortsatta utformning, har redovisats i betänkandet (Ds U 1987:6) Radio- och kassettidningar- slutsatser och rekommendationer. Betänkandet överlämnades till regeringen i juni månad 1987.

Föredragandens överväganden

Jag har i det föregående redogjort för kommitténs belänkande och redovisat mina överväganden och ställningstaganden i anledning härav. I enlighet med vad jag anfört bör stöd lill radio- och kassettidningar utgå för verksamhet som sker i sådana former och på sådana villkor som jag har förordat.

Mina förslag i det föregående innebär att medel för förvaltningskostnader inte längre bör anvisas under förevarande anslag. Jag vill i sammanhanget påpeka att de medel som för innevarande budgetår får användas för ändamålet av taltidningskommittén är väsentligt lägre än de som jag beräknar för den fortsatta verksamheten. Anledningen är dels atl kommittén sedan slutbetänkandet lades fram i juni 1987 har bedrivit sitt förvaltningsuppdrag med begränsade ambitioner i avvaktan på nya ställningstaganden om verksamhetens inriktning, dels också att vissa förvaltningskostnader hittills har belastat utbildningsdepartementels anslag för utredningar m. m.

För bidragsverksamhet m. m. beräknar jag för budgetåret 1988/89 ett medelsbehov av 36624000 kr. I enlighet med den ordning som hittills har gällt och med vad jag i övrigt anfört om bidragsnormer m. m. bör anslagna medel användas dels för ersättning fill tidningsföretag för egna kostnader, dels för kostnader för upphandling av nödvändig leknisk utrustning, tekniska installationer, tekniska kontroll- och serviceälgärder m.m. såsom dessa tillsammanlaget beräknas i anslutning till varje enskilt utgivnings-projekt.

Jag har i det föregående framhållit vikten av vissa utbildnings- och utvecklingsinsatser av generell betydelse för utvecklingen av verksamheten med radio- och kassettidningar. Mot bakgrund av vad jag anfört i dessa frågor anser jag del befogal alt särskilda medel ställs fill förfogande för sådana insatser. För budgetåret 1988/89 beräknar jag för ändamålet ett medelsbehov av 500000 kr. Medel som inte förbrukats vid budgetårels slut bör föras över till anslagsposten för bidragsverksamhei m. m.

Med hänvisning till vad jag har anfört och fill sammanställningen hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen

att till G 10. Stöd liU radio- och kassettidningar för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 37 124000 kr.

17 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar ätt
genom proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som föredraganden
har lagt fram. 52

Taltidningskommitténs sammanfattning av sitt Prop. 1987/88:145

betänkande (Ds U 1987:6) Radio- och ' '

kassettidningar — slutsatser och rekommendationer.

Synskadades informationssituation

Synskadade får nyhetsinformation via radio och i viss mån genom TV. På de flesta ställen i landet finns vidare läns- och kommuntaltidningar, vilka ger allmän information av främst lokal och regional karaktär. Informationen i dagstidningarna år dock de synskadade till stor del utestängda från.

Dagstidningarna har stor betydelse för den demokratiska processen, inte minst som ett forum för opinionsbildningen. Tidningarna innehåller informafion som är unik och som de synskadade inte kan fä på annal sått. Tidningsläsningen har också stor social betydelse.

Målsättningen

Syftet med taltidningsverksamheten är att öka möjligheterna för de synskadade atl få tillgång till samma dagspressinformation som den övriga befokningen. År 1982 anslog riksdagen 10 milj. kr. som slöd till utgivning av tallidningar. Enligt riksdagens uttalande var det införda stödet att se som ett första steg mot en mera utbyggd verksamhet. Riksdagen har senare uttalat att målsättningen bör vara att så småningom alla dagstidningar ges ul i talversioner även om en sådan utbyggnad måste ske etappvis.

Vårt uppdrag

Vår uppgift har varit atl svara för fördelningen av det statliga stödet och att bedriva del ytterligare utrednings- och utvecklingsarbete som krävs för alt en taltidningsverksamhel skall kunna etableras. En huvuduppgift har varit att redovisa förutsättningarna för en utbyggnad, beräkna kostnaderna samt utarbeta förslag fill framtida utformning och administration av ett statligt stöd lill verksamheten.

Typer av talutgåvor

Vi skiljer mellan olika varianter av lalutgåvor. Kassettidningar år redigera
de (förkortade) och på kassett inlästa tidningar som distribueras lill abon
nenterna genom post eller bud. Radiolidningar år ocksä redigerade, inlästa
tidningar, men överförs via radiodistribution fill en särskild mottagare hos
abonnenten där kassetten spelas in. Avlyssning sker med hjälp av en vanlig
bandspelare. RAPSIRATS-tidningar överförs också genom radiodislribu-
fion. Någon redigering eller inläsning förekommer dock inte utan i princip
överförs hela tidningens innehåll från tidningsföretagets sätleridator till en
speciell mottagarutrustning hos abonnenten. Mottagaren är försedd med
antingen lalsyntetisator (RÅTS) eller punktskriftsenhel (RAPS). Den syn
skadade kan genom ett söksystem välja bland materialet. 53

5    Riksdagen 1987188. 1 saml. Nr 145

Förhandlingsarbete och försöksverksamhet Prop. 1987/88:145

Till vår uppgift har hört att genom förhandlingar med fidningsföretagen ""8 söka få till stånd ökad utgivning av tallidningar. Under de första verksamhetsåren gällde som villkor atl statligt stöd inte kunde lämnas utan hänsyn till ekonomisk bärkraft hos företagen. Utgivningsformen var under denna tid bud- eller postdistribuerade kassetter. Redan fidigt under förhandlingsarbetet stod del emellertid klart all utgivarna inte var beredda alt fill någon del stå för de kostnader som hör samman med taltidningsverksamheten. Förutsättningarna för att tidningsföretagen skulle åta sig att ge ut talversioner var att staten lämnade full nettokostnadstäckning. Utgivarna ansåg vidare att radiodistribution borde prioriteras framför bud- eller postdislri-bufion.

På vårt förslag beslutade regering och riksdag år 1985 bl. a. atl full nettokostnadstäckning skulle införas som bidragsprincip, att radiodistribution i fortsättningen skulle prioriteras samt att försöken med RAPS/RATS skulle fullföljas. Vidare beslutades atl en form för redaktionell samverkan mellan tidningarna - alternafiv II - skulle prövas.

I dag ges inom ramen för den statliga stödverksamheten ett 15-tal av de totalt 184 dagstidningarna ut som taleditioner. Det totala antalet abonnenter på tidningarna uppgår för närvarande till drygt I 200. Den sannolika marknaden för talutgåvor av dagspress har av forskare uppskattats till ca 0,25 procent av befolkningen, dvs. ca 20000 personer.

Forskarstudier

Utredningsarbetet har bedrivits i nära kontakt med bl. a. massmedieforskare. I detta betänkande redovisas sammanfattningsvis tre aktuella forskningsprojekt.

Den första rapporten behandlar dels läsarnas synpunkter på tidningen, dels arbetsformerna vid tallidningsredaklionerna. Det framkommer bl. a. atl läsarna genomgående är mycket nöjda med tidningarna. Det stora flertalet prenumeranter anser att talutgävan är prisvärd. Läsarna tycks dock föredra en förlagetrogen tidning framför en variant där två tidningar samverkar. Studierna visar också atl kontinuerlig marknadsföring krävs för att tidningarna skall nå ut till en bredare krets synskadade.

De två andra rapporterna behandlar RATS-teknikens användning. En studie gäller synskadades läsning av morgonpress med hjälp av RÅTS. Studien visar att läsarna är klart positiva till tekniken. Särskilt uppskattar de att få tillgång lill allt material i tidningen och att självt kunna göra urvalet.

I den tredje rapporten redovisas elt försök med ett par personers läsning av facklitteratur enligt RATS-metoden. Försöken tyder i all sin begränsning på en klar framgång.

Enkäter

Vi har genom ett par enkäter undersökt tidningsföretagens intresse för
taltidningsverksamhet. Förutom det 15-tal fidningsförelag som redan nu 54

ger ut tal versioner har elt 35-tal nya förklarat sig beredda att relativt     Prop. 1987/88:145 omgående starta utgivning. Dessa sammanlagt 50 tidningar (majoriteten     Bilaga 1 sexdagarstidningar) är spridda över landet och täcker tillsammans in 56-57 procent av tidningarnas totalupplaga. De kan förväntas få åtminstone 4500 taltidningsabonnenter.

Distributionsformer

Vi har analyserat kalkylerna för del 15-tal förelag som i dag ger ut taltidningar och försökt komma fram till schablonkalkyler som kan användas i den fortsatta verksamheten. Med dessa faktiska kalkyler som grund och med prisuppgifter för mottagarutrustningarna har vi beräknat kostnaderna för de tre olika distribufionsformerna dvs. kassettidningar, radiotidningar och RATS-tidningar.

Vi har övervägt hur taltidningsverksamheten bör bedrivas i fortsättningen. Vi förordar att en kombination av distributionsformer används. RATS-metoden har i sig stora fördelar och är den överföringsteknik som vi anser har framtiden för sig. Den kan användas för överföring även av tidskrifter, facklitteratur och olika slag av samhällsinformation m. m. För närvarande är dock tekniken svår atl använda för flertalet synskadade. Under överskådlig tid måste därför redigerade, inlästa talversioner vara huvudalterna-fivet.

Kassetfidningen framstår som lämpligast och billigast vid fådagarsutgiv-ning. Vid ökad periodicilel och ökat abonnentantal stiger dock kostnaderna för kassetterna snabbt.

Vid flerdagarsulgivning är radiodistribution att föredra både av kostnadsskäl och arbetsmässiga skäl. Radiodistribution har också den fördelen alt tidningen blir aktuellare eftersom manusstopp kan ske senare.

I begränsad utsträckning bör även radioöverföring enligt RATS-metoden komma fill användning. Vi föreslår en kombination av radio och RÅTS för flerdagarslidningarna. Ungefär 10% av en radiotidnings abonnenter bör kunna erbjudas RATS-lidning. Koslnadsmässigl är det inte några större skillnader mellan radio tidningen och RATS-tidningen. Mottagarut-rustningen är dyrare för RÅTS, men å andra sidan bortfaller i princip de redaktionella kostnaderna.

Redaktionell samverkan

Vi har inte funnit anledning att särskilt lyfta fram utgivningsformen med redaktionell samverkan mellan två fidningar på en ort - alternafiv II. De besparingar som kan göras med samredigerade tidningar är de flesta fall begränsade och som erfarenhetema visar föredrar läsarna en profilerad tidning utan gemensamt stoff.

Fortsatt utbyggnad

Reglerna om stöd till radio- och kassettidningar innebär att stödet skall

fördelas så, att så många synskadade som möjligt får tillgång till någon 55

dagstidning. Även behovet av polifisk mångfald skall beaktas. Vi har     Prop. 1987/88:145 utifrån dessa två principer - geografisk spridning och politisk mångfald -     Bilaga 1 ställt upp elt par modeller som visar förutsättningarna för den fortsatta utbyggnaden.

, En utbyggnad av tallidningsverksamheten kan dock inte planläggas. Utbyggnaden är beroende av tidningsföretagens vilja att medverka och statens möjlighet att ställa resurser till förfogande.

Vi har beräknat kostnaderna för olika utbyggnadsalternativ, allfifrån en successiv utbyggnad med ett begränsat antal tidningar till en total utbyggnad omfattande alla dagstidningar. En fortsatt utbyggnad med de 35 dagsfidningar som har visat intresse för att starta taltidningsverksamhet skulle innebära all statens kostnader ökade från nuvarande ca 17 milj. kr. lill i genomsnitt närmare 55 milj. kr. per år. En fullständig utbyggnad skulle innebära en årlig kostnad om ca 160 milj. kr. Beloppen innefattar dels kostnadsersättningar till tidningsföretagen, dels kostnader för moltagarutrustningar och annan leknisk utrustning samt inslallafion, service m. m. En sexdagars radiotidning kompletterad med RÅTS kostar ungefär 1,1 milj. kr. per år.

Mottagarutrustning

Till radio- och RATS-tidningarna måste särskilda moltagarutrustningar användas. Används RATS-metoden krävs även datorutrustning vid tidningsföretaget och vid sändarstationerna. Vi har redogjort för upphandlingen av radiolidningsmollagarna och redovisat de erfarenheter som nu finns av dessa utrustningar i drift. Inköpskostnaden för radiolidningsmollagarna har uppgått till ca 3000 kr. per styck. Kostnaden för service och underhåll uppgår till närmare 400 kr. per år främst orsakat av att hembesök i allmänhet krävs.

En RATS-tidningsmottagare kostar i inköp för närvarande ca 30000 kr. Därtill kommer servicekostnader och kostnader för introduktion och utbildning av abonnenterna med ca 1500 kr. per är. Den datorutrustning som krävs lill RATS-tidningarna kostar ca 130000 kr.

Finansiering

En utbyggd talfidningsverksamhet måste i sin helhet finansieras över statsbudgeten. Vi har inte kunnat finna några omfördelningsmöjligheter inom näraliggande sakområden som t. ex. handikappolitiska åtgärder eller pressstödet. Ambitionsnivån för utbyggnaden är ett politiskt ställningstagande som enligt vår mening bör göras i regering och riksdag.

Stödets administration

Det statliga stödet fill verksamheten bör i fortsättningen administreras av
elt särskilt beslutsorgan med parlamentariska ledamöter samt företrädare
för de synskadade, tidningsbranschen och televerket. De kansliära uppgif- 56

terna bör skötas av presslödsnämndens kansli, förstärkt med elt par hand-     Prop. 1987/88:145
läggare. Bilaga 1

Delfrågor

Vi lägger även fram vissa ddförslag avseende den fortsatta verksamheten med lalutgåvor för synskadade. Bland annal föreslår vi en ökad satsning på marknadsföring av talulgåvorna samt elt informations- och utbildningsprogram för hur abonnenterna skall handha mottagarutrustningen. Vi föreslår ocksä särskild utbildning av journalisterna vid taltidningsredaklioner-

57

Sammanställning av remissyttranden över Prop. 1987/88:145

taltidningskommitténs betänkande (Ds U 1987:6)       ''  Radio- och kassettidningar - slutsatser och rekommendationer.

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden avgetts av socialstyrelsen, statens handikappråd, handikappinstitutet, näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens kulturråd (KUR), arkivet för ljud och bild (ALB), presstödsnämnden, talboks- och punktskriflsbiblioteket (TPB), skolöverstyrelsen (SÖ), statens institut för läromedel (SIL), journalisthögskolan i Stockholm, styrelsen för teknisk utveckling (STU), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska journalistförbundet (SJF), Tidningarnas arbetsgivareförening (TA), Svenska tidningsulgivareförening (TU), Handikappförbundens centralkommitté (HCK), Synskadades riksförbund (SRF), Sveriges Radio AB (SR), Göteborgs-Postens Nya AB, Norrländska Socialdemokraten saml KB A-pressen AB.

Härutöver har skrivelser inkommit frän Synskadades förbund i Göteborgs och Bohus län och Taltidningsfolkels intresseförening.

1. Allmänt

Betänkandet har fält ett genomgående positivt mottagande. De flesta remissinstanserna anser att kommitténs förslag är väl genomtänkta och bygger på ett omsorgsfullt arbete.

Socialstyrelsen, statens handikappråd, handikappinstitutet och KUR ansluter sig till de angivna målen, nämligen alt alla dagstidningar sä småningom ges ut i talversioner, atl talutgåvorna om möjligt är förlagelrogna, saml alt de helst bör nå abonnenterna samtidigt som de seende får den vanliga tidningen.

TPB, SÖ, TCO och SJF framhåller atl målsättningen i ett långt perspekfiv bör vara att alla dagstidningar ges ut i talversion.

Socialstyrelsen, statskontoret och SÖ delar kommitténs uppfattning att principerna för den fortsatta verksamheten lagts fast av regering och riksdag. Socialstyrelsen och SÖ menar att huvudfrågan gäller statens vilja och förmåga alt avsätta medel för verksamheten samt tidningsföretagens vilja att medverka. Socialstyrelsen anser att dagslidningsfrågan bör prioriteras högt mot bakgrund av att 90% av dagstidningarna inte är tillgängliga för synskadade.

Statens handikappråd ställer sig bakom de grundläggande principer för
verksamheten som kommittén presenterat. Handikappinstitutet instäm
mer i stort i förslagen till fortsatt utbyggnad och lill avvägningen mellan de
olika distributionsformerna. NO anför atl det är viktigt atl fler synskadade
kan tillgodogöra sig dagstidningarnas innehåll, inte minst för att bättre 58

kunna deltaga i samhällsdebatten och den allmänna opinionsbildningen.     Prop. 1987/88:145
NO stöder de rikfiinjer och förslag som dras upp i belänkandet. Bilaga 2

KUR stöder kommitténs ställningstaganden, vilka också bidrar till en bättre kunskap om synskadades informalionssilua|tion genom de företagna läsarundersökningarna. Målet bör vara att så snart som möjligt göra det möjligt för intresserade tidningar att delta i verksamheten. Presstödsnämnden ansluter sig till motivet bakom verksamheten, nämligen atl öka möjligheterna för synskadade att få tillgäng till samma dagspressinformation som den övriga befolkningen.

SIL anser att kommitténs rapporter och slutbetänkande ger en god bild av de möjligheter som finns att ge synskadade samma tillgång till dagstidningar som seende. Det krävs stora ekonomiska insatser, men tekniken finns även om den behöver finslipas. SIL anser att förslagen i betänkandet snarast bör genomföras. STU fillstyrker en fortsatt utbyggnad av verksamheten. Genomförandet är emellertid beroende av utgivarnas intresse och de ekonomiska resurser som kan ställas till förfogande.

Landstingsförbundet konstaterar atl tillfredsställande tekniker finns för talutgåvor och att ett flertal tidningar anmält intresse för utgivning om bara medel ställs till förfogande. Förbundet anser atl det måste bli regering och riksdag som anger ambitionen i utbyggnadslakten. Kommunförbundet har med tillfredsställelse noterat riksdagens uttalande, atl målsättningen är alt så småningom alla dagstidningar skall ges ut i talversioner.

LO anser att möjligheterna alt läsa och följa med aktualiteter genom dagspressen måste vara öppna för alla. LO fillstyrker en kraftigt utbyggd taltidningsverksamhet, inte minst för att ge läsarna valmöjligheter utifrån politisk uppfattning. Tillgången till dagsnyheler för alla får inte bli beroende av de enskilda fidningarnas goda vilja.

SJF och A-pressen anser att dagstidningarna har stor belydelse när det gäller atl hålla medborgarna informerade i olika frågor. Det är därför synnerligen angeläget alt ingen grupp av medborgare utestängs från möjligheten att ta del av den debatt som förs i olika samhällsfrågor. Det är viktigt atl utbyggnaden av verksamheten går vidare.

TU ansluter sig till kommitténs förslag atl låta utbyggnaden bli beroende av de förutsättningar som efter hand skapas. Man bör således inte i förväg binda sig för den ena eller andra principiella modellen för marknadstäckning eller mångfald ulan hänvisa avvägningsfrågor fill det föreslagna beslutsorganet. A-pressen har inget att invända mot kommitténs resonemang om geografisk spridning och politisk mångfald.

SRF instämmer i huvudsak i kommitténs förslag angående hur den fortsatta verksamheten skall organiseras. SRF ser det som mycket tillfredsslällande att det principiella målet om alla dagstidningar är så klart uttalat. SRF understryker alt målsättningen samma tid, samma innehåll och samma utgivare är avgörande. I annal fall blir det fråga om ersättnings-tidningar, som förlorar mycket av nyhetsvärde och social belydelse.

SRF saknar förslag om utbyggnadstakten och föreslår att 80 milj. kr.
anvisas för ändamålet för budgetåret 1988/89. Principen mäste vara den att
de tidningar som söker slöd för utgivning av talversioner ska kunna få
sådant omgående. SRF vet att det finns utgivare som vågrar ge ul talut- 59

gåvor. Kraftfulla insatser måste vidtas för atl motverka en sädan diskrimi-     Prop. 1987/88:145 nering av synskadade. Synskadades förbund i Göteborgs- och Bohus län     Bilaga 2 anser atl det måste vara tidningarnas skyldighet att göra sin produkt tillgänglig för synskadade.

SRF anser alt det i uppbyggnadsskedet år viktigare med god geografisk spridning än med politisk mångfald i utbudet. Vidare bör målet alla dagstidningar i lalversion vara uppnått budgetåret 1993/94. TCO anser del angelägel av rättviseskäl att i första hand nå en rikstäckande utgivning före att uppnå en s. k. politisk mångfald, eftersom det idag finns flera områden där inga taltidningar kommer ut.

TPB, SÖ, SIL och HCK pekar på andra läshandikappade gruppers behov av talversioner av dagstidningar. TPB och SÖ påpekar att rörelsehindrade, afatiker, utvecklingsstörda, dyslektiker, konvalescenter, långtidssjuka samt hörselskadade tillhör dem som utöver synskadade har rätt att låna talböcker och framhåller all mänga inom dessa grupper skulle ha nytta av taltidningar. SIL och HCK anser alt även dessa vid en utbyggnad av verksamheten måste få del av laltidningarna.

SÖ betonar i sammanhanget alt det måste vara den enskilde personens egen bedömning som skall vara utslagsgivande för om behov av taltidning finns eller inte. Rätlen att teckna abonnemang måste även tillförsäkras skolor och andra utbildningsanordnare. Bibliotek måste med motsvarande resonemang få möjlighet alt teckna abonnemang. SRF ger uttryck för samma synsätt och framhåller alt kravet på ell dokumenterat behov av en laltidning försvårar för synskadade atl prenumerera på tidningen. Vidare måste en synskadad person kunna prenumerera på vilken laltidning som helst, oavsett var personen är bosatt.

KUR noterar atl tillgången lill lalversioner av dagstidningar av allt atl döma inte minskat behovet av läns- och kommuntaltidningar, vilkel man kunde antaga, utan tvärtom bidragit till en ökad efterfrågan. Den typ av samarbete som etablerats mellan dagstidningar i Norrbotten och det lands-tingsfinansierade BD-bandet borde kunna prövas i fler län.

RRV anser det vara en svaghet i belänkandet att marknaden för lalversioner inte egentligen belysts. Inför en utbyggnad av tallidningsverksamheten bör enligl RRV en fördjupad marknadsundersökning genomföras. Norrländska Socialdemokraten kan helt kort slå fast att intresset i del egna spridningsområdet är stort. Tidningen har fler önskemål om abonnemang än man kan leva upp till.

Göteborgs-Postens Nya AB finner slutsatserna i belänkandet illa underbyggda. Slutsatserna har dragits utifrån orealistiska förutsättningar som konstruerats av kommittén genom en försöksverksamhet med diskutabelt genomförande. Den föreslagna modellen leder lill oönskade effekter i form av ökade kostnader, en sämre tidningsprodukt till följd av en bristfällig leknisk lösning, saml fackliga problem och andra invändningar mot ofullständiga tidningsversioner. GP anser alt den enda rimliga utgivningsformen är s. k. RATS-tidningar, som nära nog fullständigt återger den tryckta tidningen.

ALB påpekar all del från forskarhåll framförts att laltidningsmäterial
kan komma att vara av stor belydelse för framlida forskning om bl. a. 60

synskadades livsvillkor. Det är därför angelägel alt ocksä radio- och kas-     Prop. 1987/88:145

setlidningar, åtminstone i etl urval, kan bevaras för framliden. ALB anser     Bilaga 2

liksom kommittén alt bevarandefrågan lämpligen bör behandlas i samband

med en allmän översyn av pliktexemplarslagen och ALB:s uppgifter. ALB

kommer därför i sitt remissvar över ljud- och bildbevarandekommitténs

betänkande atl närmare behandla förslagen angående leveransplikt och

urval av taltidningar.

2. Modell- och teknikfrågor

Flertalet remissinstanser accepterar i stora drag kommitténs genomgång av olika distributionsalternaliv och tekniska lösningar. Kommitténs förslag atl inlästa radiotidningar tills vidare bör vara huvudalternativet stöds av bl. a. statens handikappråd, handikappinstitutet, TPB, STU, kommunförbundet, TCO, A-pressen och Norrländska Socialdemokraten.

SÖ, statens handikappråd, SIL, handikappinstitutet, TPB, STU, kommunförbundet, TCO, SRF, A-pressen och Synskadades förbund i Göteborgs och Bohus län delar kommitténs mening att den s. k. RAPS/RATS-tekniken erbjuder stora möjligheter och på sikt kan få en betydande genomslagskraft. SÖ, TPB, TCO och Norrländska Socialdemokraten noterar alt RATS-metoden i dess nuvarande utformning i första hand kan användas av en liten grupp teknikkunniga synskadade, men alt detta till dels är en generationsfråga.

Handikappinstitutet delar bedömningen att RATS-metoden har framtiden för sig, men har svårt atl bedöma om målet inte bör sättas högre än 10% till en början. Om en större andel ska kunna uppnås är i mycket avhängigt av hur aktivt metoden marknadsförs. SRF anser att 10% är en låg siffra, och den kommer definitivt att öka även på relativt kort sikt.

SIL anser att målet för verksamheten bör vara distribution över radionätet direkt från sällbanden (RAPS/RATS-metoden). TPB understryker atl metoden inte på många år kan vara huvudalternativet för synskadades dagsfidningsläsning. Synskadades förbund i Göteborgs och Bohus län påpekar att del krävs forskning och vidareutveckling av metoden i syfte att förenkla apparaturen, så all betydligt fler kan använda den än vad som nu är fallet.

STU, SRF och Göteborgs-Postens Nya AB framhåller atl metoden ger synskadade den nya möjligheten atl själva välja vad man vill läsa i dagstidningen. Möjligheten atl själv bläddra och söka information ökar självständigheten och jåmslålldheten gentemot seende. Göteborgs-Poslens Nya AB menar att metoden med en inläst radiotidning leder lill alt man inte ger ut samma tidning ulan all man skapar en ny - en annan tidning än den ursprungliga.

SRF anser att kommitténs förslag lill distributionsformer för olika typer
av tidningar är bra, men har kompletterande synpunkter. Om fådagarstid
ningar inte begränsas till en enda kassett kan hela eller nästan hela tidning
en läsas in. Radiotidningstekniken bör kompletteras med Idetidningar i de
områden sändaren inte når. Radiolidningar bör kunna kompletteras med
kassett bilagor i de fall förlagan har bilagor, l.ex. Weekend i Svenska 61

Dagbladet. Personer som vill ha en RATS-lidning måste kunna få den     Prop. 1987/88:145
versionen. RAPS-versioner måste finnas för gruppen dövblinda. Bilaga 2

Beträffande Idetidningar pekar Handikappinstitutet på de förändrade förutsättningar som kan följa av utbyggnaden av bredbandsnätel i Sverige och föreslår att möjligheterna atl använda delta nät för lidningsöverföring undersöks närmare.

KUR, TPB, SIL, STU, TCO och Göteborgs-Postens Nya AB anser atl RATS-metoden bör kunna utvecklas för att användas av läshandikappade för läsning av tidskrifter och facklitteratur. TPB kommer under budgetåret 1987/88 alt genomföra etl projekt i samarbete med handikappinstitutet där nya media för framför allt lexikon och handböcker skall studeras. RATS-metoden kommer troligen alt tas upp inom projektets ram.

TPB och SIL påpekar i sammanhanget att upphovsrältsliga frågor måste lösas angående rätten att använda tryckeriernas sättband. SIL anser att utvecklingsarbetet bör ske i samarbete mellan skolans intressenter och övriga och atl målet bör vara att läshandikappade möter samma system i skolan som i arbetsliv och på fritid. SRF föreslår att upphovsrättsulredningen får i uppdrag att se över den upphovsrättsliga ställningen dels för lalversioner av tryckta fidningar/fidskrifter, dels för kommun- och länstal-lidningarna.

Handikappinstitutet instämmer i kommitténs förslag att det ansvariga fördelningsorganet också svarar för upphandlingen av nödvändig teknisk utrustning. Insfitutet framhåller vikten av att arbetet med kravspecifikationer och upphandlingen inte fördröjs. TPB ställer sig tveksam till en sådan ordning, eftersom en RATS-apparat kan vara värdefull även för studerande som inte prenumererar på en dagstidning. Én samordning av filldelning av RATS-apparater är önskvärd.

Statens handikappråd anser det viktigt att synskadade har etl enda ställe att vända sig till för att få apparater, instruktioner av pedagogiskt erfaren personal samt service av utrustningen. SRF anser del nödvändigt att servicen på radiomottagare och RATS-utrustningar fungerar snabbt och effekfivt.

Handikappinstitutet och SÖ påpekar att diskussionen om en "universal-lerminal" är viktig och atl ytteriigare försöksverksamhet mäste genomföras, men att detta arbete inte får fördröja utbyggnaden av taltidningsverksamheten.

SR behandlar frågan om sändningskapacitet i eternäten. Med hänvisning till vad riksdagen uttalat om SR:s rätt att själv bestämma om sändningsfi-der och till koncernens egen verksamhetsplanering framhåller SR atl endast P 1-sändarna med någon grad av säkerhet skulle kunna disponeras för distribution av radiotidningar. SR vidhåller sin principiella inställning att det sändarnäl som uppbyggts för rundradioverksamhet och finansierats med avgiftsmedel skall vara prioriterat för rundradioverksamhet. En utbyggd verksamhet med radiolidningar bör därför inte genomföras annat än i saniråd och samförstånd med SR.

SRF oroas av SR:s ensamrätt att besluta om sändningstider och hävdar
att utrymme måste garanteras för sändning av radiotidningar. SRF pekar
på behovet att utveckla sändningsmöjligheterna med ökad hastighet, 62

TV-kanalerna, RDS-syslemet m. m. SRF kan inte acceptera att verksam-     Prop. 1987/88:145
heten äventyras genom brist på sändningsutrymme. Bilaga 2

Beträffande redaktionell utformning anser KUR, SRF och Synskadades förbund i Göteborgs och Bohus län atl de försök som gjorts med redaktionell samverkan enligl den s. k. alternativ Il-modellen inte slagit väl ul. SRF och Synskadades förbund i Göteborgs och Bohus län ser inga skäl för att möjligheten till alternativ Il-ulgivning ska finnas kvar.

SRF och Göteborgs-Postens Nya AB framhåller alt annonser är en lika viktig del av dagspressen för synskadade som för andra. Annonserna borde inte helt kunna uteslutas ur talversionen av en dagstidning.

3. Utvecklingsmöjligheter

Statens handikappråd och SÖ anser atl de föreligger starka skäl för att en ulbyggnadsplan upprättas som garanterar den fortsatta utvecklingen med talfidningsverksamheten. Handikapprådet menar i motsats fill kommittén att det både är möjligt och önskvärt all upprätta en tidsplan för en snar utgivning av samfiiga dagstidningar. I planen bör också upptas talutgåva av en rikstäckande morgontidning. Även kvällspressens utgivning måste beaktas.

TPB kan inte la ställning till vilken uppbyggnadstakt som är möjlig. Det långsiktiga målet bor vara atl synskadade får tillgång till de dagstidningar som ges ut i tryck, liksom de bör ha tillgång till de böcker som ges ut i Sverige.

SIL anser att söksystem och talsyntes bör utvecklas mer, vilket är av intresse även för skolan. Inom SIL:s utvecklingsarbete inom projektet dataläromedel för handikappade pågår försök att få fram snabba söksystem t.ex. för lexikon, kopplade fill talsyntes eller punktskriftsdisplay för gravt synskadade. Åtskilliga problem borde kunna lösas i ett sammanhang.

Göteborgs-Postens Nya AB hävdar att skönlitteratur, fackböcker och annan information är lika viktigt för synskadade som dagstidningar. Väljer man en för låg nivå på utvecklingen av de möjligheter som RATS-metoden medger, konserverar man också tekniken med inlästa talböcker. En framsynt satsning på RATS-metoden öppnar också vägar för snabbare och billigare litleraturdistribution till synskadade.

Statens handikappråd och SRF anser att frågan om vilket organ som ska ha ansvar för de fortsatta RAPS/RATS-försöken måste få ett klarare uttryck än vad som anges av kommittén. Särskilt aspekterna på en framtida användning av en s. k. moduluppbyggd universell terminal bör beaktas. SRF stöder helhjärtat tanken på att en sådan terminal utvecklas.

SRF anser del nödvändigt atl förutsättningar skapas'för ett fortsatt intensivt utvecklingsarbete avseende dagstidningar för synskadade. An- ■ svarig huvudman måste pekas ut för de olika utvecklingsområdena och fillräckliga resurser måste avsättas för verksamheten.

SRF anger en rad sakfrågor för ett sådant utvecklingsarbete. För att få ul
mer av tillgänglig sändningskapacitet bör möjHgheter till ökad överförings-
hasfighet utvecklas. Mottagarutrustningen bör utvecklas så atl flera tid
ningar kan tas emot på samma apparat. Försök bör på sikt inledas med 63

sändning över TV-nätet, vilket skulle ge betydligt större totalt sändnings-     Prop. 1987/88:145 utrymme och för övrigt medge att flerljud och stereo kan utnyttjas. Det     Bilaga 2 finns önskemål om utrustning där punktskrift och syntetiskt tal kan kombineras och som ger möjlighet atl lagra tidningen mer än 24 timmar. Man bör bevaka alt utrymme avsätts i kabd-TV-nät och tdedata/videotex för information lill synskadade.

4. Kostnader och flnansiering

Statens handikappråd, SÖ, KUR, TPB, SIL, kommunförbundet. TCO, LO och A-pressen delar kommitténs mening att verksamheten i sin helhet måste finansieras med statliga medel och att bidragen bör avse full nettokostnadstäckning. Flertalet menar också atl en finansiering genom omprioriteringar på handikappområdet i övrigt måste avvisas.

Statens handikappråd noterar alt kommittén inte har övervägt frågan om skyldighet för tidningsföretagen all ens efter erbjudande om full netto-kostnadstäckning stä för lalutgåvor. I princip anser rådet och SRF att 1976 års finansieringsprincip är tillämplig, enligt vilken tillgänglighet för människor med funktionshinder är en självklar del av varje verksamhet. Denna princip måste dock tills vidare stå tillbaka för målet atl synskadade får dagstidningar.

Synskadades förbund i Göteborgs och Bohus län delar handikapprådets och SRF;s principiella uppfattning och föreslår all varje tidning till en fond avsätter en summa motsvarande 2% av brulloomsältningen. Denna fond skulle sedan användas för all finansiera utgivning av tidningarnas lalutgåvor och skulle räcka till utgivning av samtliga.

TU anför att de höga kostnaderna och den begränsade abonnenlslocken inte gör det försvarbart all inom ramen för en tidnings normala verksamhet ge ut en talutgäva. En förutsällning för tidningsföretagen är all staten medger full kostnadstäckning. Det finns i sammanhanget farhågor för det kostnadsansvar som efterhand skulle kunna åvila tidningarna om uppräkningen av de statliga anslagen blir lägre än den fakfiska kostnadsutvecklingen. En fortsatt utbyggnad är i allt väsentligt beroende av ambitioner beträffande det statliga anslaget.

KUR anser alt det bör vara ett frivilligt åtagande från tidningsföretagen att ge ut lalutgåvor. Även om kostnaderna för en full utbyggnad är myckel stora anser rådet med tanke på de ytterst svåra avvägningsproblem som kan uppstå om tidningsutgivarnas intresse ökar ytterligare att det på sikt bör tillskapas resurser för att ge ul alla dagstidningar i lalulgåva.-

Statskontoret bedömer all den modell som redovisas av kommittén för bidragstilldelning behöver vidareutvecklas och preciseras för atl kunna tillämpas i praktiken. Bl. a. gäller detta under vilka förhållanden ersättning utöver schablonen skall kunna utgå.

Handikappinstitutet anser att kommittén inte tillräckligt bdyst konsekvenserna för verksamheten i stort av en lägre kvalitetsnivå på den enskilda talutgåvan.

Enligl RRV bör del övervägas om primärkommuner och landsting kan 64

länkas bli delansvariga för verksamheten med hänsyn till deras ansvar för     Prop. 1987/88:145
biblioteksverksamhet resp. handikapphjälpmedel. Bilaga 2

TPB och TCO anser att utrustningarna för tidningsläsning är elt tekniskt hjälpmedel som bör fördelas av landslingen. En inordning i den normala hjälpmedelshanteringen bör eftersträvas.

SRF instämmer i kommitténs förslag att priset för enkelabonnemang på en talutgåva ska vara detsamma som för den tryckta tidningen, men motsätter sig att en extra kostnad på 10% ska tas ut för prenumeration både på den tryckta och den intalade versionen av samma tidning. Det är orimligt att del ska vara förenat med extra kostnader att alla i elt hushåll ska kunna läsa samma tidning.

5. Utbildning och information

Statens handikappråd, handikappinstitutet, TPB, SÖ, SIL, TCO, SRF, Synskadades förbund i Göteborgs och Bohus län och Norrländska Socialdemokraten understryker liksom kommittén behovet av information och marknadsföring av verksamheten. Handikapprådet anser atl delta bör gälla precis som för seende. Handikappinstitutet framhåller i sammanhanget RATS-metoden. TPB, SÖ och SIL påpekar atl om läshandikappade i allmänhet skall nås bör marknadsföringsinsatserna ökas och enligt TPB specialinriktas främst mot vårdpersonal och föreningar.

TPB, TCO och SRF framhåller också betydelsen av information och utbildning i handhavande av radiomottagare och RAPS/RATS-ulrustning-ar. Sådan utbildning minskar enligt SRF behovet av service pä utrustningarna och ökar möjligheterna att sprida RATS-metoden.

Journalisthögskolan I Stockhohn, SJF, TCO och Taliidningsfolkel understryker vikten av utökade utbildningsmöjligheter för journalister som arbetar med talversioner.

Journalisthögskolan i Stockholm år intresserad av atl utforma en lämplig utbildning för journalister som arbetar på taltidningsredaktioner. Med hänsyn till de speciella behoven bör utbildningen utformas som en eller flera fortbildningskurser hellre än integreras i den ordinarie grundutbildningen. För detta talar också journalisternas varierande bakgrund. På samma sätt som för hela tallidningsverksamheten förutsätts särskilda medel för ändamålet.

SJF anser det angeläget all utbildningen sker vid journalisthögskolorna eller i FOJOis regi när del gäller fortbildningen, bl. a. eftersom taltidnings-redaklionen bör vara en integrerad del i tidningens övriga redaktionella verksamhet. Kurser för taltidningsjournalister har redan genomförts i FOJO:s regi. Behov av fortsatt sådan utbildning finns redan i dag, bl. a. därför all redigeringen av en laltidningsulgåva ställer höga krav på ny-helsvärdering och textredigering samt på åskådlighet och begriplighel. SJF och TCO anser del viktigt all yrkesutbildningen omfattar taltidningsredaktörer både inom dagspress och inom landsting och kommuner.

Taliidningsfolkel bekräftar behovet av utbildning för taltidningsjourna
lister. FOJO har på föreningens initiativ tidigare artangeral kurser och har
efter nya påstötningar visat intresse igen. Innehållet i etl ulbildningspro- 65

gram torde vara av gemensamt värde oavsett på vilken typ av tidning en     Prop. 1987/88:145 journalist arbetar. Fortbildningsbehovet på området bör därför lämpligen     Bilaga 2 samordnas.

SIL anser atl utbildningsinsatser behövs även inom lärarutbildningen. Datasystem med handikappanpassning som talsyntes och punktskriftsdisplay ordineras redan som tekniska hjälmedel både i skolan och hemma. Skolan behöver utveckla både läromedel och metodik för datorstödd undervisning. Bland läromedlen har dagstidningar en framskjuten plats. Med RATS-metoden fär läshandikappade samma möjligheter som övriga elever att arbeta med dagstidningar i skolan. Skolan bör således få möjligheter atl prenumerera pä taltidningar pä samma villkor som föreslås för målgruppen.

6. Stödets administration

Kommitténs förslag om etl särskilt beslutsorgan för tallidningsverksamheten med kanslifunktionerna förlagda till presstödsnämndens kansli biträds av Handikappinstitutet, TPB, presstödsnämnden, statskontoret, RRV, kommunförbundet, TCO, SJF, TU, A-pressen och SRF.

Presstödsnämnden anser del ytterst angeläget att stödet fill radio- och kassetfidningar klart ålskils från stödet till dagspressen. Nämnden noterar med tillfredsställelse atl kommittén betonat viklen av att de båda formerna hålls isär. Med tanke på atl båda stödformerna berör dagspressen och att nämnden har en betydande kunskap och erfarenhet av statligt slöd lill dagstidningar har nämnden ingen erinran mot att ansvara för kanslifunktionerna. Nämnden finner också sammansättningen äv det föreslagna beslutsorganet vara väl avvägt.

Statskontoret och 7?Ä V efterlyser kostnadsberäkningar för slödels administration. Statskontoret noterar att det inte heller finns nägon samlad redovisning av de tänkta framtida uppgifterna för beslutsorganet utöver själva bidragsfördelningen eller hur kraven på administrationen kan komma alt utvecklas i takt med en utbyggnad av tallidningsverksamheten. Del är därför svårt att ta ställning till resursbehoven på såväl kort som längre sikt.

TU understryker att förslaget inte får leda till att verksamheten sammanblandas med presstödet, vars syfte är ett helt annat. TU föreslår av samma skäl alt ordet "stöd" till laltidningsulgivning utmönstras och ersätts med begrepp som "netlokoslnadsläckning" eller dylikt som inte för tanken till etl stöd för tidningsutgivning i allmänhet.

5yF anser alt förbundet bör vara representerat i beslutsorganet, bl. a. för alt de anställdas synpunkter på verksamheten skall kunna tas till vara.

SRF anser atl beslutsorganet mäste ta ett myckel aktivt ansvar för att förmå tidningsföretagen all ge ut talversioner. Del aktiva och engagerade arbete kommittén hitfills bedrivit måste fortsättas. SRF anser del också vara en utmärkt lösning att fördelningsorganel och televerket radio samarbetar i upphandlings- och produktfrågor. Det är helt nödvändigt att upphandlingen börjar redan innevarande budgetår, eftersom frågan inte är om utbyggnad skall ske, ulan i vilken takt den skall genomföras och det därför år viktigt all fördelningsorganet hela tiden ligger steget före så att det finns tillräckligt många utrustningar.

Innehåll Prop. 1987/88:145

Propositionen  .................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll   ..................... 1

Propositionens lagförslag ...................................... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1988   ... 3

1 Inledning  ...................................................... 3

2 Bakgrund........................................................ 4

2.1 Principiella utgångspunkter   .......................... .... 4

2.2 Frågans tidigare behandling  .......................... 4

3 Taltidningskommitténs verksamhet  ..................... 6

3.1 Synskadades informalionssituation................... 6

3.2 Bidragsverksamheten   ................................. 7

3.3 Distribufionsfrågor........................................ 9

3.3.1 Inlästa radiotidningar   ........................... 9

3.3.2 Radiotidningar enligt den s. k. RAPS/RATS-metoden   . 10

3.3.3 Val mellan olika distributionsformer  .......... 11

3.4 Kalkyler och kostnadsanalyser   ..................... 12

3.5 Utbyggnadsmöjligheter ................................. 13

3.5.1 Modeller   ........................................... 13

3.5.2 Kostnader för olika alternativ  ................. 14

4 Mina allmänna överväganden   ........................... .. 14

5 Utbyggnad av verksamheten.............................. .. 21

6 Utgivningsformer.............................................. .. 23

7 Urval och prioriteringar  .................................... .. 25

8 Vissa särskilda frågor  ...................................... .. 27

8.1 Målgrupp ................................................... .. 27

8.2 Rätten atl teckna abonnemang....................... .. 28

8.3 Prenumerationspriset.................................... .. 29

8.4 Annonser .................................................. .. 30

8.5 Upphovsräft   ............................................. .. 31

8.6 Arkivfrågor   .............................................. .. 32

9 Stödets administrafion   .................................... 33

10                                                                    Sändningskapacilet och tillståndsgivning          34

10.1 Tillgänglig kapacitet i elernåten för radiotidningar     34

10.2 Tillstånd atl sända radiotidningar och återkallelse av sådana fillstånd 37

11                                                                     Frågor om teknik och utveckling          39

11.1.............................................................. Moltagarutrustningar     39

11.2 Utvecklingsmöjligheter................................. .. 40

11.3 Vidgad användning av RAPS/RATS-lekniken   .. .. 41

12                                                                     Utbildning och marknadsföring   42

12.1 Journalistutbildning  ................................... .. 42

12.2 Abonnentutbildning .................................... .. 43

12.3 Marknadsföring........................................... .. 45

13                                                                     Kostnader och finansiering       46

13.1 Bidragsnormer   ......................................... .. 46

13.2 Finansiering............................................... .. 48

14 Övrigt............................................................ .. 49

15 Hemställan  .................................................... .. 50

16 Anslagsberäkningar för budgetåret 1988/89........... .. 50

17 Beslut............................................................ .. 52

67

Bilaga I   Taltidningskommitténs sammanfattning av sitt betänkande Prop. 1987/88:145

(Ds U 1987:6) Radio- och kasseittidningar - slutsatser och
rekommendationer ..    ...............................     53

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över taltidningskom
mitténs betänkande (Ds U 1987: 6) Radio- och kassettidning
ar - slutsatser och rekommendationer............     58

NorstedtsTryckeri, Stockholm 1986                                                                                                                       68