Regeringens proposition 1987/88:143

om ändring i brottsbalken m. m.

(förverkande av hjälpmedel vid skadegörelse 1987/88-143

m.m.)

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 17 mars 1988.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Anna-Greta Leijon

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det skall bli möjligt att förklara förverkade föremål som kan användas som hjälpmedel vid bl. a. skadegörelse. Förutsättningen är att föremålen har påträffats i situafioner som gav uppenbar anledning atl befara att föremålen skulle komma lill användning vid sädana brott. Genom den föreslagna bestämmelsen skall det bli lättare alt motverka vandalisering i form av klotter och liknande skadegörelse.

Förverkanderegeln föreslås kompletterad med en regel om kroppsvisita-fion. Polisen skall hos en person som man misstänker medför föremål som kan förklaras förverkade kunna söka efter sådana föremål, om del behövs föratt avvärja brott.

Lagändringarna föresläs träda i kraft den 1 juli 1988.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrädsremissen (s. 5), lagrådets yttrande (s. 15) och föredragande statsrådets ställningstaganden till lagrådels synpunkter (s. 18).

Den som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre delarna.

1 Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 143

Förverkande fär även i annal fall än som avses i 2 S beslutas i fråga om

1. föremål, som på grund av sin
särskilda beskaffenhet och omstän
digheterna i övrigt kan befaras
komma till brottslig användning,

2. andra föremål, som är ägnade
att användas som vapen vid brott
moi liv eller hälsa och som har på
träffats under omständigheter som
gav anledning att befara atl de skul
le komma till sådan användning.

Förverkande får även i annat fall än som avses i 2 S beslutas i fråga omföremål

1. som på grund av sin särskilda
beskaffenhet och omständigheterna
i övrigt kan befaras komma fill
brottslig användning,

2. som är ägnade atl användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa och som har påträffats under omständigheter som gav anledning att befara att de skulle komma till sådan användning, eller

3. som är ägnade atl användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom och som har påträffats under omständigheter som gav uppenbar anledning atl befara att de skulle komma lill sådan användning.

En polisman får också kroppsvisilera i den utsträckning det behövs för alt söka efter vapen eller andra farliga föremål som är ägnade att användas vid brott mot liv eller hälsa, om det med hänsyn till orristän-digheterna kan antas att etl sådant föremål kan förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 S brottsbalken. För detta ändamål får polismannen även undersöka portfölj, handväska eller annat liknande handbagage.

En polisman får ocksä kroppsvisilera i den utsträckning del behövs för att söka efter föremål som är ägnade alt användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa, om det med hänsyn till omständigheterna kan antas att ett sådant föremål kan förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 S brottsbalken. För detta ändamål får polismannen även undersöka portfölj, handväska eller annat liknande handbagage.

Vidare får en polisman kroppsvi-shera samt undersöka portfölj, handväska eller annat liknande handbagage för att söka efter föremål som är ägnade alt användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom, om det finns anledning att anta alt någon medför etl sådant föremål som kan förklaras förverkat enhgt 36 kap. 3 § 3 brottsbalken och atl föremålet behöver tas om hand för att avvärja brott.

3 Förslag till Prop. 1987/88:143

Lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m. m.

Härigenom föreskrivs alt 1 § lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I §
Denna lag reglerar förfarandet Denna lag reglerar förfarandet
vid prövning av fråga om förver- vid prövning av fråga om förver
kande av egendom till det allmänna kände av egendom till det allmänna
eller om annan särskild rättsverkan eller om annan särskild rättsverkan
av brott, när frågan inte angår den av brott, när frågan inte rör någon
som är tilltalad för brottet. Lagen som är tilltalad för brott. Lagen gäl-
gäller, om inte annat följer av sär- ler, om inte annat följer av särskilda
skilda bestämmelser i lag eller an- bestämmelser i lag eller annan för-
nan författning. fattning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Justitiedepartementet Prop. 1987/88:143

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1988

Närvarande: statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Thalén

Föredragande: statsrådet Leijon

Lagrådsremiss om ändring i brottsbalken m. m, (förverkande av hjälpmedel vid skadegörelse m. m.)

1 Inledning

Inom justitiedepartementet upprättades i november 1987 departementspromemorian (Ds Ju 1987:16) Förverkande av hjälpmedel vid skadegörelse m. m. I promemorian föreslås alt det i brottsbalken (BrB) tas in en bestämmelse som gör det möjligt att förklara förverkade föremål som kan användas som hjälpmedel vid bl. a. skadegörelse, om föremålen har påträffats under omständigheter som ger anledning att befara atl de skall komma till användning vid sådana brott. Vidare föreslås alt det blir möjligt för en polisman aft ulföra kroppsvisitation för att söka efter sådana föremål. Promemorians lagförslag bör fogas som bilaga 1 lill protokollet i detta ärende.

Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 2 .

Jag avser alt nu ta upp frågan om elt genomförande av förslagen i promemorian. Som jag återkommer till i specialmofiveringen föreslår jag också en mindre redaktionell ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m. m.

2 Bakgrund

Under senare lid har problemet med del s. k. klotter som i ökad omfattning drabbat allmänna samfärdsmedel och olika offentliga platser dragit till sig stor uppmärksamhet. Klotter har visserligen förekommit i alla fider och torde ofta te sig tämligen harmlöst och föga angeläget för samhället atl ingripa mot. Vad som har hänt är emellertid att vissa former av klotter ökat i en omfattning som gör att det inte längre kan avfärdas som etl obetydligt problem. Jag tänker då främst på sådana texter eller teckningar som målas med olika typer av färger pä husväggar eller på andra platser där de är väl synliga. Denna typ av klotter kännetecknas av atl den av i varje fall andra än upphovsmännen uppfattas som en vandalisering av de platser där den

förekommer. Detta klotter måste till största delen anses vara ell ungdoms- Prop. 1987/88:143 fenomen och är koncentrerat till i första hand storstadsregionerna. Detta innebär dock inte att det förekommer endast där. Även i övriga delar av landet har dessa problem med klotter ökat.

Klotter som vandalisering orsakar samhället och enskilda stora kostnader samtidigt som allmänheten drabbas mer eller mindre påtagligt. Enligt uppgift beräknas kostnaderna för atl ta bort klotter i Stockholms tunnelbana och på bussar och tåg ha ökat från omkring tre miljoner kronor år 1985 lill ca femlon miljoner kronor år 1987. Allmänheten drabbas direkt genom störningar i kollektivtrafiken när nedklottrade låg och tunnelbanevagnar måste tas ur trafik för atl rengöras. Även risken för färgfläckar på resenärernas kläder och den kraftigt förfulade miljö som uppstår genom klotter är förhållanden som också särskilt har uppmärksammats.

I en skrivelse i juni 1987 fill justitiedepartementet har brottsförebyggande rådet (BRÅ) med hänvisning till problemet med klotter anfört atl det är angeläget atl överväga en lagstiftning som ger polisen möjlighet atl ingripa för att förhindra skadegörelse genom klotter. Det är närmast BRÅ:s skrivelse som har föranlett den nyssnämnda departementspromemorian.

Bakgrunden lill BRÅ:s skrivelse var bl. a. en diskussion angående klotter som BRÅ anordnade den 24 mars 1987. I diskussionen deltog bland andra företrädare för AB Storstockholms lokaltrafik (SL) och Statens järnvägar. Vid diskussionen framfördes från olika håll bl. a. synpunkter liknande dem som BRÅ tar upp i sin skrivelse,

Jag vill i sammanhanget också nämna att BRÅ den 20 maj 1987 lämnat en skrivelse till handelns branschorganisationer med en vädjan till dem som saluför färgpennor, sprayfärger och annal liknande material atl sälja produkterna endast över disk eller annars på ett sätt som försvårar tillgrepp. Skrivelsen har fått ett positivt mottagande över lag. Sveriges Färghandlares Riksförbund har t. ex. förklarat sig berett att ändra formerna för försäljning av ifrågavarande produkter.

BRÅ planerar vidare i samarbete med SL inorn ramen för ett forskningsprojekt atl bl. a. utarbeta förslag till ytterligare åtgärder mot klotter och annan skadegörelse. Arbetet skall enligt planerna påbörjas under våren 1988.

Inom BRÅ arbetar för närvarande också en arbetsgrupp med att undersöka om vårdnadshavares ansvar för sina barns brottsliga handlingar bör utökas genom en utvidgning av del skadeståndsrältsliga ansvaret eller pä annat sätt.

Jag vill lill slut nämna att länsstyrelsen i Stockholms län, som en åtgärd mot klotter, i ordningsstadgan för tunndbane- och spårvägstrafiken i september 1987 införde ett förbud för trafikant att i vagn eller inom tunnelbanans område medföra spritpennor, sprayfärger eller annal dylikt som innehas under omständigheter, som ger anledning atl befara, alt föremålen skall användas för att skada Irafikföretagets egendom.

3 Allmänmotivering Prop. 1987/88:143

3.1 Gällande rätt

När del gäller det straffrättsliga ansvaret gör den som klottrar i regel sig skyldig till skadegörelse eller åverkan enligt 12 kap. I S eller 2 § första stycket BrB. I allvarliga fall kan det vara fråga om grov skadegörelse enligl 12 kap. 3 S BrB.

Förverkande av färgburkar, sprayflaskor eller andra föremål som har använts vid ett skadegördsebrotl kan ske med stöd av 36 kap. 2 S BrB. En förutsättning för förverkande enligt detta lagrum år atl del kan klarläggas att föremålen har använts som hjälpmedel vid ell brott. Dessutom krävs atl etl förverkande är påkallat för atl förebygga brott eller att det annars föreligger särskilda skäl. Bestämmelsen torde inte föranleda några störte problem när del gäller att förklara färgmaterial m.m. förverkat hos den som har gjort sig skyldig till skadegörelse genom klotter.

I 36 kap. 3 S I BrB ges ocksä vissa möjligheter att förverka egendom som har karaktär av utpräglade brottsverktyg utan att de har använts vid brott. Enligt bestämmelsen får sådant förverkande ske i fråga om föremål, som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning.

Den kategori av föremål som avses med bestämmelsen omfattar sådan egendom som normalt kan användas bara i samband med brott. Som exempel brukar nämnas dyrkar, falska mynt samt fotografier, kartor och teckningar som fillkommit i spionerisyfle, falska skuldebrev och konstverk med falsk signatur.

Utanför bestämmelsen faller i princip därmed sådana föremål som visserligen kan användas vid brott men som dessutom har ell legitimt användningsområde. Undantagsvis kan det dock förekomma fall där omständigheterna är sådana att en samling av föremål kan förklaras förverkad, trots att varje föremål för sig inte är av den särskilda beskaffenhet som krävs enligt bestämmelsen.

Sammanfattningsvis kan jag konstalera att brottsbalkens regler för närvarande ger tillräckliga möjligheter alt förverka hjälpmedel som har använts vid skadegörelsebrott men att möjligheterna måste anses mycket begränsade när det gäller att förklara sprayburkar och annan utrustning för klotter förverkade på den grunden alt de kan antas komma alt bli använda vid sädan brottslighet.

När det gäller möjligheterna alt förverka föremål på den grunden att de
kan misstänkas komma till användning vid en viss typ av brott, vill jag
vidare peka på den ändring i 36 kap. 3 § BrB som trädde i kraft den I juli
1983 (prop. 1982/83:89, JuU 23, SFS 1983:224). Ändringen innebar att det
infördes en möjlighet till förverkande även av föremål, som är ägnade alt
användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa och som har påträffats
under omständigheter som gav anledning att befara att de skulle komma fill
sådan användning (punkt 2 i paragrafen). Avsikten med bestämmelsen är
alt motverka att personer bär knivar eller liknande föremål i situafioner
och på platser, där risken typiskt sett är stor för att föremålen skall komma
till användning i samband med våldsbrott. När det gäller karaktären av de 7

föremål som kan förverkas enligt denna punkt ligger i uttrycket "ägnat att" att föremålen lätt skall kunna användas som tillhygge vid våldsbrottslighet eller annars som etl medel att skada annan. Det krävs dock inte all del skall vara fråga om några specifika brottsverktyg.

Reglerna om beslag i 27 kap. rättegångsbalken (RB) överensstämmer med möjligheterna lill förverkande av egendom. Enligt 27 kap. I S får föremål som skäligen kan antas äga belydelse för utredning om brott eller vara genom brott någon avhänt eller på grund av brott förverkat tas i beslag. Enligt 27 kap. 14 a S gäller att föremål som skäligen kan antas vara förverkat enligt 36 kap. 3 S BrB får tas i beslag.

När det slutligen gäller möjligheterna alt företa kroppsvisitation för att söka efter föremål gäller olika regler. Enligt 28 kap. 11 S RB kan kroppsvisitation ske för alt söka efter föremål under förutsättning alt anledning förekommer att brott som kan medföra fängelse har förövats. Genom en ändring i 19 S polislagen (1984:387) infördes den Ijuli 1987 en möjlighet till kroppsvisitation för atl söka efter vapen eller andra farliga föremål som kan förklaras förverkade enligt 36 kap. 3 S BrB.

Prop. 1987/88:143

3.2 Allmänna utgångspunkter

Av vad jag fidigare har anfört framgår att flera olika åtgärder planeras eller redan har vidtagits för atl komma lill räfta med den särskilda form av skadegörelse som här avsett klotter utgör. Det är självfallet att sådana åtgärder i första hand bör ta sikte på att påverka ungdomarnas beteende genom informafion och upplysning av olika slag. Detta utesluter dock inte atl det är angeläget atl det samtidigt med sådana allmänt inriktade åtgärder sker en anpassning av lagsfiftningen så att det också finns tillräckliga möjligheter all reagera mot och förebygga vandalisering i form av klotter genom ingripanden i enskilda fall.

De ansvarsbestämmelser som jag tidigare kortfattat berört har en tillräcklig räckvidd och någon utvidgning av straffansvaret behövs därför inte enligt min mening. Inte heller finns det skäl atl överväga någon skärpning av straffskalorna.

När det däremot gäller möjligheterna alt i förebyggande syfte förverka föremål som kan användas vid klotter av allvarlig natur finns såväl enligt promemorian som enligl min mening ett behov av ändrade regler. Detta vitsordas ocksä genomgående av remissinstanserna.

Jag vill redan här nämna att jag ansluter mig i sak helt till promemorieförslaget vad gäller ökade möjligheter lill såväl förverkande som kroppsvisitation.

Jag övergår nu lill atl närmare behandla de olika delarna av milt förslag.

3.3 Förverkande av hjälpmedel vid skadegörelse m. m.

Mitt förslag: Förverkande skall kunna ske av föremål som är ägnade all användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada pä egendom. Det krävs dessutom att föremålen har påträffats under omständigheter som gav anledning alt befara atl de skulle komma till sådan användning.

Promemorieförslaget överensstämmer med milt. Prop. 1987/88:143

Remissinstanserna ställer sig rhed elt undanlag utan närmare invändningar bakom förslaget. Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget. Sveriges domareförbund framför en mindre invändning som går ut pä att förslaget är något för långtgående.

Skälen för mitt förslag: I enlighet med vad jag tidigare har anfört anser jag att det bör införas en regel som gör det möjligt att förverka föremål som kan misstänkas komma till användning vid klotter av allvariigare slag. En sådan lagstiftning bör dock, som också uttalas i promemorian, inte lagtekniskt begränsas till enbart sådana föremål, ulan bör utformas så atl den blir tillämplig även på föremål som kan användas för all skada egendom.

Advokatsamfundet har avstyrkt förslaget. Enligt samfundet finns i och för sig inga skål mot förverkande av föremål som kan användas vid skadegörelsebrott. Samfundet säger sig dock inte kunna godta den lösning som föresläs och pekar pä de möjligheter som torde finnas till ingripande mot försök eller förberedelse lill skadegörelsebrott genom en mindre justering av 12 kap. 5 S BrB.

Som advokatsamfundet anför skulle det genom atl förberedelse lill skadegörelse straffbelades bli möjligt atl ocksä ingripa med förverkande i vissa fall. Enligt min mening skulle en sådan ordning inte vara vare sig ändamålsenlig eller lämplig. Jag vill bl. a. peka på atl del endast undantagsvis kan antas atl färgburkar och liknande är alt anse som sådant hjälpmedel som avses i bestämmelsen om förberedelse. I likhet med vad samfiiga övriga remissinstanser tillstyrkt anscrjag att en lösning i överensstämmelse med promemorians förslag är att föredra.

Domareförbundet har gjort en invändning mot den lagtekniska lösningen. Förbundet anför all den föreslagna bestämmelsen kommer att få en myckel vidsträckt tillämpning och alt del inte är möjligt all överblicka den mångfald av situationer som kan uppstå. Det kan därför inte uteslutas att bestämmelsen kommer atl omfatta föremål som i värde inte står i rimlig proportion till den skada som var förutsebar vid det befarade brottet. Förbundet förordar därför atl bestämmelsen förenas med en föreskrift att elt förverkande får ske, om del inte är uppenbart obilligt.

Jag vill i denna dd framhålla all den föreslagna bestämmelsen är fakultativ genom att den anger alt elt förverkande/år ske. I sammanhanget finns det anledning atl påpeka alt elt fakultativt förverkande kan uttryckas antingen genom alt ange att elt förverkande "får ske" eller att ett förverkande skall ske om det inte är uppenbart oskäligt. Enligt allmänna principer (jämför prop. 1968:79 s. 50 t) anses den senare formuleringen innebära ett mindre utrymme för att underlåta elt förverkande. Mot den bakgrunden anser jag inte atl del av domareförbundet föreslagna tillägget skulle fylla någon funktion. Lämpligheten av etl förverkande i det enskilda fallet måste naturligtvis prövas utifrån de föreliggande omständigheterna, däribland det ifrågavarande föremålets värde.

Allmänt sett gäller naturligtvis atl elt förverkande endast bör komma i
fråga när inte endast övriga omständigheter utan också föremålens karak
tär gör att det finns anledning att befara skadegörelse som inte år bagatell-
artad. 9

ti Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 143

Promemorieförslaget överensstämmer med milt.

Remissinstanserna, med elt undantag, godtar eller lämnar förslaget ulan erinran. Advokatsamfundet avstyrker förslaget. Hovrätten för Nedre Norrland lar upp frågan vem som bör ha rätl alt besluta om kroppsvisitation.

Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare har berört infördes den 1 juli 1987 genom elt nytt andra stycke i 19 S polislagen en rätt för polisman atl företa kroppsvisitation för atl söka efter vapen eller andra farliga föremål. Förutsättningen är att föremålet kan antas bli förverkat enligt 36 kap. 3 § BrB. Man kan förutse alt bestämmelsen i sin praktiska tillämpning i första hand kommer alt avse förverkande enligt paragrafens punkt 2. Skälet till atl möjligheten till kroppsvisitation infördes var att förverkanddagslifl-ningens förebyggande effekter därmed otvivelaktigt skulle öka (jämför prop. 1986/87:115 s. 7 f.)

Förutom från advokatsamfundet har det inte riktats någon invändning mot förslaget om rått till kroppsvisitation.

Jag vill framhålla att det givelvis år väsentligen samma synpunkter som de beträffande vapen och andra farliga föremål som gör sig gällande också beträffande den av mig nu föreslagna regeln om förverkande. Utan en motsvarande möjlighet till kroppsvisitafion skulle polisens möjligheter alt ingripa förebyggande mot allvarligare klotter och andra former av skadegörelse komma att bli ganska begränsade.

Hovrätten för Nedre Norrland tar upp frågan om det lämpliga i att en enskild polisman ges rätt att besluta om kroppsvisitafion. Enligt hovrätten borde denna rätt med beaktande av den integritetskränkning som kroppsvisitation utgör medföra att sådant beslut normalt bör fattas av högre polisbefäl eller av polismyndighet, om del inte är fara i dröjsmål.

Den av mig nu föreslagna bestämmelsens utformning innebär liksom enligt den nuvarande lydelsen av andra stycket i 19 § polislagen att beslut

om kroppsvisitation får fattas av en enskild polisman. Frågan om beslutan- Prop. 1987/88:143 derätten i delta avseende logs särskilt upp, efter påpekande av en remissinstans, i det lagstiftningsärendet. Vad som uttalades då (prop. 1986/87:115 s. 12) anser jag vara tillämpligt även när det gäller beslut om kroppsvisitafion för att söka efter föremål som kan användas vid l.ex. skadegörelse. Detta innebär bl. a. att i fall då en mera rutinmässig visilalion kan bli aktuell beslut regelmässigt bör fattas av en polisman i befälsställning.

Mitt förslag överensstämmer således i sak helt med promemorians. Det bör genomföras en komplettering av 19 S andra stycket polislagen.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upprättals förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i polislagen (1984:387),

3. lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m.

Förslagen bör fogas som bilaga 3 till protokollet i detta ärende.

5 Specialmotivering

5.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

36 kap. 3 S

Förverkande fär även i annat fall än som avses i 2 S beslutas i fräga om

1. föremål, som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständighe
terna i övrigt kan befaras komma fill brottslig användning,

2. andra föremål, som är ägnade att användas som vapen vid brott mot
liv eller hälsa eller som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på
egendom och som har påträffats under omständigheter som gav anledning
att befara att de skulle komma lill sådan användning.

Ändringen består i att föremål som år ägnade atl användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada pä egendom anges bland de föremål som kan förklaras förverkade enligt bestämmelsen. I förhållande till promemorieförslaget har den redaktionella ändringen gjorts atl ordet "annans" har tagils bort.

De brott som här avses är i första hand skadegörelse, åverkan och grov skadegörelse enligl 12 kap. 1-3 SS. Självfallet kommer den nya bestämmelsen alt bli tillämplig även när det gäller alt förebygga annan allvarligare brottslighet som kan hänföras under bestämmelsen, l.ex. mordbrand. Kravet på alt föremålen skall vara ägnade alt användas vid sådana brott innebär att de lätt skall kunna användas för sådana ändamål.

Bestämmelsen kommer alt bli tillämplig på ett ganska stort antal typer
av föremål som är möjliga att använda vid skadegörelsebrott. En prakfiskt
viktig begränsning av tillämpningsområdet ligger dock i att det krävs atl 11

man på goda grunder skall kunna misstänka atl det finns risk för att Prop. 1987/88:143 föremålen också skall komma till användning vid olika former av skadegördsebrotl. Det måste - på samma sätt som nu sker i fråga om våldsverktyg — göras en samlad bedömning av de förhållanden under vilka föremålet har påträffats och omständigheterna i övrigt. Ell praktiskt exempel på situationer då bestämmelsen kan aktualiseras är om någon som tidigare erlappals med alt klottra påträffas med färgburkar ulan att kunna ge en godtagbar förklaring till innehavet. En annan situafion är att ungdomar försedda med olika verktyg påträffas i samband med en redan inträffad eller påbörjad skadegörelse utan atl det kan klarläggas vilka som deltagit i denna.

Bestämmelsen måste självfallet tillämpas med en viss försiktighet. Den som kan anföra godtagbara skäl för alt han medför färgburkar eller andra aktuella föremål skall inte behöva riskera att förlora dem. Som har framhållits i den allmänna motiveringen måste hänsyn tas fill olika omständigheter, bl. a. föremålets värde.

När det gäller tillämpningen i övrigt av bestämmelsen kan hänvisas till prop. 1982/83:89 (s. 15 ff).

I praktiken kan omständigheterna ibland vara sådana att det föreligger risk för atl ett visst föremål kan befaras komma lill användning både vid våldsbrott och skadegörelse. Det kan då bli aktuellt att förklara det förverkat med hänvisning till båda dessa omständigheter. I delta sammanhang kan närmast för tydlighels skull påpekas att, om någon innehar ett föremål under sådana omständigheter atl ansvar för förberedelse fill brott enligt 23 kap. 2 S BrB kan komma i fråga, frågan om förverkande i första hand skall prövas enligl 36 kap. 2 S första stycket andra meningen BrB.

Frågan om förverkande skall kunna prövas enligt bestämmelserna i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m. m. Detta innebär i allmänhet att åklagare kan pröva frägan eftersom värdet nästan alltid torde understiga 2 000 kr. Jag återkommer i avsnitt 5.3 till en mindre redaktionell ändring i den lagen.

5.2 Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387)

19 S

En polisman som med laga slöd griper eller annars omhändertar eller avlägsnar någon får i anslutning till ingripandel kroppsvisilera denne i den utsträckning som är nödvändig

1. av säkerhetsskäl för all vapen eller andra farliga föremål skall kunna
tas om hand, eller

2. för atl hans identitet skall kunna fastställas.

En polisman får också kroppsvisilera i den utsträckning det behövs för atl söka efter föremål som är ägnade alt användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa eher som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom, om del med hänsyn till omständigheterna kan antas att etl sådant föremål kan förklaras förverkat enligl 36 kap. 3 S brottsbalken. För detta ändamål får polismannen även undersöka portfölj, handväska.eller annat liknande handbagage.

Genom en ändring i paragrafens andra stycke enligt den lydelse som gäller Prop. 1987/88:143 sedan den 1 juli 1987 får en polisman rätt att företa kroppsvisitation också för alt söka efter sådana föremål som nu föreslås kunna bli förverkade enligt 36 kap. 3 S BrB. Polismannen får även rätt atl undersöka portfölj, handväska eller annat liknande handbagage i dessa fall. Att del är den enskilde polismannen som i allmänhet har rätt att besluta om kroppsvisitation har berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.4). När det gäller fillämpningen i övrigt kan hänvisas lill prop. 1986/87:115. Bl. a. framhålls där atl det självfallet är ytterst väsenfiigt att den praktiska tillämpningen inte fär en sådan utformning att den av allmänheten uppfattas som ett utslag av obefogat trakasseri. Del bör framhållas, bl. a. med hänsyn lill vad advokatsamfundet har anfört, alt den nya befogenheten bör utnyttjas med tillbörlig försiktighet.

I polislagen finns särskilda bestämmelser om ordningsvakternas rättsliga befogenheter att ingripa i olika situafioner. Dessa ingripandemöjligheler kan aktualiseras i skilda sammanhang, t. ex. på tunndbane- och pendeltåg. I vissa särskilda fall har en ordningsvakt rätt alt tillfälligt omhänderta en person bl. a. i syfte att avvärja en straffbelagd handling. Den omhändertagne skall i ett sådant fall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman. Det bör i del sammanhanget understrykas atl möjligheten att företa kroppsvisitation enligt den föreslagna bestämmelsen inte fillkommer ordningsvakter, utan alltid är förbehållen en polisman.

I samband med ändringen görs även en mindre justering så alt bestämmelsen när det gäller vapen m. m. får en bättre språklig överensstämmelse med 36 kap. 3 S2BrB.

Vid remissbehandlingen har hovrätten för Nedre Nortland pekat på alt detta medför att beteckningen "vapen" i paragrafens första resp. andra stycke synes få olika innebörd. Detta kan dock inte anses som någon större olägenhet. Med ordet vapen förstås då i första stycket vapen i egentlig belydelse, medan uttrycket "användas som vapen" i andra stycket kommer alt få en mera vidsträckt betydelse där det mera är möjligheten atl etl föremål kan utnyttjas för att skada någon som avses.

5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m. m.

1 S

Denna lag reglerar förfarandet vid prövning av fråga om förverkande av egendom till det allmänna eller om annan särskild rättsverkan av brott, när frägan inte gäller någon som är tilltalad för brott. Lagen gäller, om inte annat följer av särskilda bestämmelser i lag eller annan författning.

I paragrafen görs den redakfionella ändringen att ordet "brottet" i första
meningen ersätts med "brott". Avsikten är att det skall stå helt klart att
lagen är tillämplig vid förverkande m.m. utan atl fråga behöver vara om
förverkande på grund av brott, (jämför prop. 1986/87:6 s. 25 f.) I det
sammanhanget görs ocksä i förtydligande syfte en språklig justering. 13

Lagrådet Prop. 1987/88:143

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1988-03-04.

Närvarande: f.d. justitierådet Erik Nyman, regeringsrådet Berglöf, justitierådet Lars K Beckman.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1988 har regeringen på hemställan av statsrådet Leijon beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i polislagen (1984:387),

3. lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Sten Falkner. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

36 kap. 3 S

Enligt det remitterade förslaget skall samma förutsättningar som för närvarande enligt punkt 2 gäller för förverkande av föremål som är ägnade alt användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa gälla även för förverkande av föremål som är ägnade att användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom. Förverkande skall sålunda kunna ske, om föremålet har påträffats under omständigheter som gav anledning att befara att del skulle komma lill sådan användning.

Förverkande är en konfiskalorisk åtgärd. Den förutsättning för åtgärden som ligger i att omständigheterna gav anledning alt befara atl föremålet skulle komma till användning utesluter inte möjligheten alt någon användning i verkligheten inte var avsedd. Atl trots detta enligt punkt 2 i gällande rätt förverkande skall kunna ske torde få ses mot bakgrunden av det skyddsinlresse som föreligger vid brott mot liv eller hälsa. Brott som innefattar skada pä egendom omfattar i jämförelse härmed en vid krets av gärningar, där skyddsintresset generellt sett inte är lika uttalat. Delta bör också komma till uttryck när det gäller förutsättningarna för förverkande.

Sveriges advokatsamfund har med avstyrkande av det remitterade förslaget förordat en lösning via ingripande mot försök eller förberedelse till skadegörelsebrott. Lösningen möter invändningar som anförts i remissen. Enligt lagrådet talar också lagtekniska skäl för att den föreslagna kompletteringen av möjligheten till förverkande bör ske inom ramen för 36 kap. 3 § BrB. För att den nämnda skillnaden i skyddsintresse skall bli beaktat förordar emellertid lagrådet all föremål som är ägnade alt användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom regleras för sig i en punkt 3 i paragrafen av förslagsvis följande lydelse:

"3. andra föremål än som avses i I eller 2 som är ägnade alt användas 15

som hjälpmedel vid brott som innefattar skada pä egendom och som har Prop. 1987/88:143 påträffats under omständigheter som gjorde det uppenbart alt de var avsedda alt komma till sådan användning."

Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387)

19 §

Enligt andra stycket i nuvarande lydelse får en polisman kroppsvisilera i den utsträckning det behövs för alt söka efter vapen eller andra farliga föremål som är ägnade alt användas vid brott mot liv eller hälsa, om del med hänsyn till omständigheterna kan antas att ett sådant föremål kan förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 § BrB. I förslaget utvidgas bestämmelsen att gälla även föremål som är ägnade atl användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada pä egendom.

Enligl 2 kap. 6 S regeringsformen är vaije medborgare gentemot del allmänna skyddad mot kroppsvisitation. Regeringsformen medger dock att denna rättighet begränsas. För aft så skall få ske uppställs vissa krav. Enligt 2 kap- 12 S andra stycket regeringsformen får sådan begränsning göras endast för alt tillgodose ändamål som är godtagbart i eft demokratiskt samhälle. Begränsningen får vidare aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till del ändamål som har föranlett den.

Frågan om förslagets förenlighet med regeringsformen har inte berörts i remissprolokollet (jämför JuU 1986/87:36 s. 7 om tidigare ändring i 19 S polislagen).

Syftet med lagförslaget är all det skall bli lättare att motverka klotter och liknande skadegörelse. Den föreslagna bestämmelsen har en vidare räckvidd. Men även bortsett härifrån anser lagrådet all en sådan regel om begränsning av skyddet mot kroppsvisitation som det remitterade lagförslaget innehåller bör undvikas med tanke på det starka skydd som bör finnas för en persons kroppsliga integritet.

Det är svårt alt i lagstiftningen begränsa möjligheten att utnyttja kroppsvisitation till sådana situationer där den ur allmän synpunkt kan anses vara en godtagbar åtgärd. Mot bakgrund av det anförda anser lagrådet alt den föreslagna ändringen inte bör genomföras. Lagrådet avstyrker därför förslaget.

Klotter orsakar emellerfid samhället och enskilda stora kostnader samtidigt som allmänheten drabbas mer eller mindre påtagligt. Det får ses som ett angelägel och godtagbart ändamål atl försöka komma till rätta med denna form av skadegörelse.

Atl lagrådet på anförda skäl funnit sig böra avstyrka den generellt
utformade bestämmelsen om räll för en polisman alt verkställa kroppsvisi
tation föranleder därför lagrådet att överväga om inte behovet av att
motverka vandalisering och skadegörelse kan fillgodoses genom en mindre
långtgående bestämmelse. Vad som därvid bör kunna komma i fråga är att
ge en polisman möjlighet all företa en undersökning som inte innebär ett
angrepp på den enskildes kroppsliga integritet utan riktar sig mot föremål
som förvaras eller transporteras i väskor och annat handbagage. Lagrådet 16

föreslår atl paragrafen kompletteras med en sådan bestämmelse. Den kan Prop. 1987/88:143 förslagsvis las in i ett nytt sista stycke och ges följande lydelse:

"Undersökning som avses i andra stycket andra meningen får även ske för att söka efter föremål som är ägnade alt användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom, om det med hänsyn till omständigheterna kan antas alt elt sådant föremål kan förklaras förverkat enligl 36 kap. 3 S brottsbalken."

Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m. m.

Lagrådet lämnar förslaget ulan erinran.

Justitiedepartementet Prop. 1987/88:143

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1988

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén

Föredragande: statsrådet Leijon

Proposition om ändring i brottsbalken m. m. (förverkande av hjälpmedel vid skadegörelse m. m.)

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 25 februari 1988) över förslag fill

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i poHslagen (1984:387),

3. lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m. m.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har haft invändningar i sak både vad gäller förslaget om förverkande och förslaget om kroppsvisitation och undersökning av handbagage. Lagrådet har således velat skärpa kravet på när ett förverkande får ske fill fall då det var uppenbart alt de ifrågavarande föremålen var avsedda alt komma till brottslig användning.

Lagrådet har i sak godtagit förslaget om en rätt för polisman att undersöka portfölj, handväska eller annat liknande handbagage men i övrigt avstyrkt förslaget om kroppsvisitation med hänvisning lill den föreslagna bestämmelsens generella utformning och det starka skydd för en persons kroppsliga integritet som bör finnas.

Jag vill redan här förutskicka aft jag i princip kan biträda lagrådels förslag angående förverkande medan jag i fråga om kroppsvisitation förordar en annan lösning än den lagrådet föreslagit. Utöver de ändringar som föranleds av lagrådets yttrande bör vissa ändringar av främst redaktionell natur göras i de remitterade förslagen.

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Lagrådet har med sitt förslag lill en mera restrikfiv lydelse av bestämmel
sen om förverkande av föremål, som är ägnade att användas vid brott som
innefattar skada på egendom, velat ge uttryck för att skyddsintresset vid
sådana brott inte är lika uttalat som när det gäller brott mot liv eller hälsa.
Jag delar naturligtvis lagrådets uppfattning på denna punkt. I remisspro- 18

tokollet har också framhållits att den föreslagna bestämmelsen är avsedd Prop. 1987/88:143 att tillämpas när inte endast övriga omständigheter utan också föremålens karaktär gör att det finns anledning att befara skadegörelse som inte är bagatellartad. I detta uttalande ligger, vilkel också framgår av specialmotiveringen, alt bestämmelsen skall fillämpas med försiktighet. Det bör också framhållas att bestämmelsen har formulerats fakultativt; ett förverkande "får" således ske.

Avsikten med det remitterade förslaget är också att ett förverkande endast skall aktualiseras i de fall dä det föreligger en mera påtaglig risk för att föremålen skall komma fill brottslig användning. Mot den bakgrunden har jag ingen invändning mot att bestämmelsen ges en formulering som klarare ger uttryck för den restrikfivitet som är avsedd. Det är i sä fall lämpligt att bestämmelsen tas in i en särskild punkt 3 i paragrafen i enlighet med vad lagrådet har förordat.

Jag godtar således i huvudsak lagrådels förslag men förordar att bestämmelsen ges en lydelse som närmare överensstämmer med punkt 2.

Förverkanderegeln har ett nära samband med den i remissen föreslagna bestämmelsen om kroppsvisitation och utgör själva grunden för att tillämpa den bestämmelsen. Jag vill därför redan här peka på att den mera restriktiva utformning som regeln om förverkande bör ges innebär att även förutsättningarna för kroppsvisitation skärps. Jag övergår nu till att diskutera hur en bestämmelse om kroppsvisitation bör utformas.

Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387)

Lagrådet har i sak godtagit remissens förslag angående en polismans rätt alt undersöka portfölj, handväska eller annat liknande handbagage. Däremot har lagrådet avstyrkt förslaget om kroppsvisitafion i övrigt mot bakgrund av bestämmelsen i 2 kap. 6 S regeringsformen om att varje medborgare gentemot det allmänna är skyddad mot kroppsvisitation och bestämmelsen i 2 kap. 12 S andra stycket regeringsformen atl begränsningar i detta skydd endast får göras för att tillgodose ell ändamäl som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och inte får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn fill det ändamål som föranlett den. Lagrådet anser del i och för sig som elt angelägel och godtagbart ändamål all försöka komma till rätta med skadegörelse i form av klotter. Däremot synes lagrådet mena att remissförslaget såvitt angår befogenheten att undersöka annal än handbagage går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet.

För min del vill jag först framhålla att regeringsformens skydd mot
kroppsvisitation i princip avser undersökning inte bara av en persons
kläder ulan också av t. ex. handväska, portfölj eller liknande föremål som
någon bär med sig (prop. 1975/76:209 s. 147). Motsvarande skydd gäller
även om åtgärden är atl anse som husrannsakan eller liknande intrång.
Samtidigt är jag överens med lagrådet om att en regel om befogenhet att
företa kroppsvisitation i syfte att söka efter föremål som kan användas för
skadegörelse m. m. givetvis inte får gå utöver vad som år nödvändigt med
hånsyn till ändamålet. I det sammanhanget bör emellertid också beaktas de 19

behovs- och proportionalitetsprinciper som enligt 8 S polislagen alltid skall Prop. 1987/88:143

iakttas när en polisman skall verkställa en tjänsleuppgift. Dessa innebär att

den befogenhet atl undersöka inte bara handbagage ulan också kläder som

föreslås i remissen endast undanlagsvis kan sträcka sig längre än till en

ytlig kontroll av om den som åtgärden riktar sig mot bär några större

föremål med sig. En kontroll av handbagage torde med hänsyn härtill

många gånger te sig som eft minst lika stort ingrepp i den enskildes

integritet.

Som jag ser det skulle det ocksä innebära en allvarlig inskränkning i möjligheterna alt motverka brott om en undersökning av någons kläder aldrig skulle kunna komma i fråga. Det torde också vara svårbegripligt för allmänheten om en avgörande skillnad görs mellan fall då exempelvis sprayfärger medförs i en väska och fall då de bårs instuckna under en jacka. Jag anser därför att en regel om kroppsvisitation bör sträcka sig längre än lagrådet har velat godta genom alt den också bör kunna ge befogenhet alt undersöka en persons kläder.

Med anledning av vad lagrådet anfört anser jag emellertid att det kan finnas skäl att närmare överväga om tillämpningsområdet kan preciseras och begränsas på andra sätt för all skapa starkare garantier mot att befogenheterna utnyttjas på ett sätt som inte har varil avsikten med det remitterade förslaget och som inte är godtagbart från allmän synpunkt.

Lagrådels invändningar mot remissens förslag tar främst sikte på två förhållanden. För det första pekar lagrådet på att förslaget har en vidare räckvidd än atl enbart motverka klotter och liknande skadegörelse. För det andra framhåller lagrådet de svårigheter som finns att i lagstiftningen begränsa möjlighetema att ingripa lill fall där detta kan anses godtagbart.

Vad gäller den första invändningen vill jag, som också uttryckligen framgår av remissprolokollet, framhålla att syftet alt motverka vandalisering i form av klotter visserligen varil en utgångspunkt för förslaget men att ändamålet med den föreslagna regleringen självfallet varit att över huvud taget motverka brott som innefattar skada på egendom. Jag kan därför inte finna några tillräckligt bärande skäl för alt göra någon skillnad mellan olika former av sådana brott.

Vad därefter angår den andra invändningen är det min uppfattning att utgångspunkten när det gäller att tillgodose angelägna och godtagbara ändamål bör vara att söka komma till rätta med lagtékniska svårigheter av del slag som lagrådet pekar på.

Jag vill i det sammanhanget framhålla att redan de allmänna principer som gäller för såväl förverkandebestämmelsernas tillämpning som för polisens verkställighet av tjänsleuppgifter enligt min mening innebär ett skydd mot obefogade ingripanden. Självfallet är det dock en fördel om förutsättningarna för att kroppsvisitation skall få tillgripas kan preciseras ytterligare utan att syftet med regleringen därför riskerar att inte bli tillgodosett.

Jag vill här åter erinra om att genom den mer restriktiva utformning av
förverkanderegeln i brottsbalken som jag tidigare förordat preciseras ock
så förutsättningarna för kroppsvisitafion på ett betydelsefullt sätt. Då
kroppsvisitation endast får ske för att söka efter föremål som kan antas
förklaras förverkade kommer del genom den ändringen aft stå.klart aft 20

kroppsvisitation endast får genomföras om det finns omständigheter som Prop. 1987/88:143 ger uppenbar anledning atl befara alt nägon kommer alt använda vissa föremål för att skada egendom.

Det kan emellertid vara lämpligt atl också härutöver precisera de i remissförslaget angivna förutsättningarna för kroppsvisitation.

Remissförslaget innebär formellt att samma förutsättningar skulle gälla för att söka efter föremål som är ägnade alt användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom som för de som redan gäller beträffande vapen och andra föremål som är ägnade att användas vid brott mot liv eller hälsa. En anledning lill atl bestämmelserna om vapen och andra farliga föremål infördes var att polisen skulle få möjlighet atl mera rutinmässigt kontrollera om personer bär med sig sådana föremål i situationer då det finns en överhängande risk för våld som inte är knuten till någon bestämd person. När del gäller risk för skadegörelse gör sig motsvarande synpunkter inte gällande med samma styrka. Möjligheten lill kroppsvisitation bör därför uttryckligen kunna begränsas till fall då del finns anledning alt anta att någon viss person medför ett föremål som är avsett alt användas för atl skada egendom. Genom ett sådant tillägg klargörs alt någon rutinmässig kontroll i de här aktuella fallen aldrig får förekomma utan atl det måste finnas en konkret misstanke att den person som det är fråga om också bär med sig föremål som kan antas bli förklarade förverkade.

Möjligheterna lill kroppsvisitation bör emellertid kunna preciseras i ytterligare elt hänseende. Avsikten med den föreslagna regleringen är i första hand att förebygga brott. Allmänt sett gäller beträffande polisens åtgärder att dessa bör begränsas lill vad som behövs för att uppnå det resultat som avses. Påträffar en polisman någon som bär med sig ett föremål som kan antas vara avsett för skadegörelse bör han självfallet inte tillgripa kroppsvisitation och beslag, om det går alt förhindra brott genom en tillsägelse eller någon annan mindre ingripande åtgärd. Detta torde i och för sig följa redan av allmänna regler. I syfte atl motverka opåkallade ingripanden kan det emellertid finnas skäl att uttryckligen begränsa befogenheten atl kroppsvisilera till sådana fall där det kan antas att föremålet behöver tas om hand för att avvärja broft.

Med de preciseringar och begränsningar som jag nu angett måste tillräckliga garantier anses föreligga mot en inte godtagbar tillämpning av reglerna om kroppsvisitation. Det jag nu har sagt om kroppsvisitation gäller även sådan undersökning av handbagage som faller under begreppet husrannsakan.

2 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

Bilaga 1 Prop. 1987/88:143

Departementspromemorians lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs alt 36 kap. 3 § brottsbalken skall ha följande lydelse.

36 kap.
3S'
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förverkande får även i annal fall än som avses i 2 S beslutas i fräga om

1. föremål, som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständighe
terna i övrigt kan befaras komma fill brottslig användning,

2. andra föremål, som är ägnade        2. andra föremål, som är ägnade
att användas som vapen vid brott     att användas som vapen vid brott
mot liv eller hälsa och som har på-     mot liv eller hälsa eller som hjälp-
träffats under omständigheter som     medel vid brott som innefattar ska-
gav anledning atl befara alt de skul-     da på annans egendom och som
le komma lill sådan användning.       har påträffats under omständighe
ter som gav anledning att befara alt
de skulle komma till sädan använd
ning.

Senaste lyddse 1983:224 23

En polisman får också kroppsvisilera i den utsträckning det behövs för att söka efter vapen eller andra farliga föremål som är ägnade att användas vid brott mot liv eller hälsa, om det med hänsyn fill omständigheterna kan antas att ett sådant föremål kan förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 § brottsbalken. För detta ändamäl får polismannen även undersöka portfölj, handväska eller annat liknande handbagage.

En polisman får också kroppsvisilera i den utsträckning del behövs för att söka efter föremål som är ägnade alt användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa eller som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på annans egendom, oni del med hänsyn till omständigheterna kan antas att etl sådant föremål kan förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 S brottsbalken. För delta ändamål får polismannen även undersöka portfölj, handväska eller annat liknande handbagage.

Bilaga 2 Prop. 1987/88:143

Sammanställning av remissyttranden över departementspromemorian (Ds Ju 1987:16)

Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av riksåklagaren (RÅ), hovrätten för Nedre Norrland, rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna i Stockholm och Göteborg, brottsförebyggande rådet (BRÅ), länsstyrd-sen i Malmöhus län, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges åklagare. Föreningen Sveriges polischefer, Svenska kommunförbundet, landsfingsförbundet. Svenska polisförbundet. Statens järnvägar (SJ), AB Storstockholms Lokaltrafik (SL) och Göteborgs Spårvägar.

RÅ har överlämnat yttranden från överåklagarna vid åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt från överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Stockholm. Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat ett yttrande från polismyndigheten i Malmö.

Remissvaren

1 Förverkande av hjälpmedel vid skadegörelse m. m.

Samtliga remissinstanser utom Sveriges advokatsamfund tillstyrker den föreslagna bestämmelsen.

Överåklagaren vid åklagaryndlgheten i Göteborg anser att den föreslagna förverkandebestämmelsen bör få en positiv effekt vad avser skadegörel-sebrolten och anför bl. a. all med hänsyn till den flora av föremål från sprayburkar till bilar som nu av olika skäl och enligt olika lagrum kan bli eller kommer alt kunna bli föremål för förverkande tiden är måhända kommen för en översyn i vart fall av brottsbalkens bestämmelser om förverkande. Vissa svårigheter alt hälla isär situationer där brottsbalkens bestämmelser om farliga föremål eller den nu föreslagna lagen om förbud att bära kniv och andra farliga föremål kan tillämpas kommer också enligl överåklagaren att uppstå om en sädan lag tas.

Sveriges domareförbund har inget att erinra mot att föremål skall kunna
förklaras förverkade på de i förslaget angivna grunderna. Bestämmelsen
kommer dock enligt förbundet att få en mycket vidsträckt tillämpning
genom att den kommer att avse föremål som kan användas vid skadegörel
sebrott över huvud laget. Det är enligt förbundet inte möjligt att överblicka
den mångfald av situationer som kan uppstå och det kan inte uteslutas att
bestämmelsen kommer att omfatta föremål som i värde inte står i rimlig
proportion till den skada som var förutsebar vid del befarade brottet.
Förbundet förordar därför atl bestämmelsen förenas med en föreskrift alt
föremål i ifrågavarande fall får förklaras förverkade, om del inte är uppen
bart obilligt. 25

Föreningen Sveriges polischefer pekar på att även andra åtgärder, t. ex. Prop. 1987/88:143 någon form av försäljningsrestriklion för sprayfärger, bör vidtas. Även länsstyrelsen i Malmöhus län och polismyndigheten i Malmö anser att ytterligare åtgärder är nödvändiga.

SJ pekar på de problem som klottret innebär och anför bl. a.: För SJ:s del skulle den föreslagna lagstiftningen vara av stor belydelse. Exempelvis är slafionerna livligt frekventerade även av människor som inte ska resa. Små och större grupper av ungdomar träffas och vistas på stationerna och det är svårt för SJ:s personal atl förhindra klotter i dessa sammanhang. Ingen kan avvisas från en station enbart för atl vederbörande inte har något egentligt ärende. Bara den som uppträder berusad eller stör ordningen kan avvisas i enlighet med järnvägslrafiklagen. Dä någon misstänks för att ha klottrat, eller gjort sig skyldig lill annan skadegörelse, skall del polisanmälas. Många av SJ:s anställda tycker emellertid atl dét är meningslöst eftersom det sällan blir några följder. Efter förhör släpps den gripne och kan fortsätta klottra på en annan station eller pä ett annat tåg. Lagstiftningen skulle således kunna ha en preventiv verkan och dessutom innebära att klottrandet försväras temporärt. Det skulle otvivelaktigt uppfattas positivt av SJ:s personal om sprayburkar, breda tuschpennor o dyl kunde tas om hand och förverkas.

SL hänvisar till att skadegörelse i form av klotter på SL:s egendom har fortsatt alt öka i avsevärd omfattning även under 1987. SL anser inte alt den föreslagna bestämmelsen inger några betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt och anför vidare: Även om den föreslagna bestämmelsen enligt sin ordalydelse kan tillämpas på ett stort antal olika typer av föremål som är möjliga att användas vid skadegördsebrotl, torde tillämpningen i prakfiken huvudsakligen inskränka sig lill sprayfärger och spritpennor i Stockholms tunnelbana. Vidare anser SL att sannolikheten att bestämmel- . sen kommer atl tillämpas gentemot människor som innehar föremålen i legitimt syfte torde vara mycket ringa. SL:s uppfattning är atl polisen är väl skickad för alt tillämpa bestämmelsen såsom den är avsedd att tillämpas.

Advokatsamjitndet finner i och för sig inga skäl mot ett förverkande men anser all den föreslagna lösningen inte kan godtas. Samfundet pekar pä de möjligheter som torde finnas till ingripande mot försök eller förberedelse till skadegördsebrotl genom en mindre justering av 12 kap. 5 S BrB.

Kroppsvisitation

Samtliga remissinstanser utom advokatsamfundet lillstyrker eller lämnar förslaget i huvudsak utan erinran. Hovrätten för Nedre Norrland framför vissa lagtekniska synpunkter.

Hovrätten för Nedre Norrland

Genom den föreslagna "mindre språkliga justeringen" av lagrummet synes

beteckningen "vapen" i paragrafens första respektive andra stycke fått 26

olika innebörd. (Jfr Sveriges domareförbunds remissyttrande i proposition Prop. 1987/88:143 1986/87:115 sid 29).

Hovrätten ifrågasätter vidare lämpligheten av att envar polisman generellt får besluta om kroppsvisitering för att söka efter föremål som är ägnade alt användas som hjälpmedel vid brott som innefattar skada på annans egendom. En avvägning mellan samhällets skyddsintresse i detta fall och den inlegritelskränkning som kroppsvisitation utgör motiverar att beslutet normalt bör fattas av högre polisbefäl eller av polismyndighet. Endast när fara är i dröjsmål bör envar polisman få besluta om sådan åtgärd. I en sådan situation som den som BRÅ angivit i sin skrivelse till justitiedepartementet (PM sid 5 m) synes fara i dröjsmål föreligga varför den föreslagna lagstiftningen bör kunna få önskad effekt även med den begränsning av beslutanderätten som hovrätten anser lämplig.

Sveriges advokatsamfund anser atl förslaget inger utomordentligt starka betänkligheter och anför vidare: Tidigare låg måhända vissa återhållande moment i att det skulle röra sig om "farliga föremål" som kunde komma till användning vid brott mot "liv och hälsa"; enligt förslaget synes kroppsvisitation kunna ske utan begränsningar. Redan exempelvis innehav av kulspetspenna kan vara tillräckligt för att i efterhand legitimera att en medborgare fått sina kläder genomsökta och innehållet i handväska eller portfölj granskat.

Enligt samfundets mening bör förslag om tvångsingripanden föregås av en betydligt noggrannare belysning från konstitutionella och andra synpunkter än vad som skett. Samfundet åsyftar härvid bl. a. föreskriften i regeringsformen 2 kap. 6 S om skydd mot kroppsvisitation. Det framstår således inte som övertygande att grunda en reglering som denna enbart på behovet att bli "praktiskt fillämpbar", (förslaget sid 10).

Bilaga 3 Prop. 1987/88:143

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 3 S brottsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 kap.

3S'

Förverkande får även i annat fall än som avses i 2 S beslutas i fråga om

1. föremål, som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning,

2. andra föremål, som är ägnade 2. andra föremål, som är ägnade att användas som vapen vid brott att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa och som har på- mot liv eUer hälsa eller som hjälp-träffats under omständigheter som medel vid brott som innefattar ska-gav anledning att befara alt de skul- da på egendom och som har pålräf-le komma till sådan användning. fats under omständigheter som gav

anledning alt befara att de skulle komma till sådan användning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

Senaste lyddse 1983:224 28

2 Förslag till Prop. 1987/88:143

Lag om ändring i polislagen (1984:387)

Härigenom föreskrivs atl 19 S polislagen (1984:387) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 S' En polisman som med laga stöd griper eller annars omhändertar eller avlägsnar någon får i anslutning lill ingripandel kroppsvisilera denne i den utsträckning som är nödvändig

1. av säkerhetsskäl för alt vapen eller andra farliga föremål skall kunna tas om hand, eller

2. för att hans identitet skall kunna fastställas.

En polisman får ocksä kroppsvi- En polisman får också kroppsvi
silera i den utsträckning det behövs sitera i den utsträckning det behövs
för att söka efter vapen eller andra för atl söka efter föremål som är
farliga föremål som är ägnade all ägnade att användas 5om vapen vid
användas vid brott mot liv eller häl- brott mot liv eller hälsa eller som
sa, om det med hänsyn till omstän- hjälpmedel vid brott som innefattar
digheterna kan antas att ett sådant skada på egendom, om det med
föremål kan förklaras förverkat en- hänsyn till omständigheterna kan
ligt 36 kap. 3 S brottsbalken. För antas att ett sådant föremål kan för
delta ändamäl får polismannen klaras förverkat enligt 36 kap. 3 §
även undersöka portfölj, handväs- brottsbalken. För detta ändamål får
kadlerannat liknande handbagage. polismannen även undersöka port
följ, handväska eller annat liknande
handbagage.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

' Senaste lydelse 1987:577 29

3 Förslag till Prop. 1987/88:143

Lag om ändring i lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m. m.

Härigenom föreskrivs atl 1 S lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag reglerar förfarandet Denna lag reglerar förfarandet
vid prövning av fräga om förver- vid prövning av fråga om förver
kande av egendom till det allmänna kände av egendom till det allmänna
eller om annan särskild rättsverkan eller om annan särskild rättsverkan
av brott, när frågan inte angår den av brott, när frågan inte gäller nå-
som är tilltalad för brottet. Lagen gon som är tilltalad för brott.
gäller, om inte annat följer av sär- Lagen gäller, om inte annat följer
skilda bestämmelser i lag eller an- av särskilda bestämmelser i lag d-
nan författning. ler annan författning.

.30

Innehåll Prop. 1987/88:143

Proposition ...................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... I

Propositionens lagförslag ...................................... .... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1988 5

1 Inledning ........................................................ .... 5

2 Bakgrund......................................................... 5

3 Allmän motivering.............................................. .... 7

3.1 Gällande räft .............................................. .... 7

3.2 Allmänna utgångspunkter ............................... .... 8

3.3 Förverkande av hjälpmedel vid skadegörelse m. m 8

3.4 Kroppsvisitation ........................................... .. 10

4 Upprättade lagförslag ....................................... ... II

5 Specialmotivering ........................................... .. 11

5.1 Förslaget lill lag om ändring i brottsbalken ......... 11

5.2 Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984: 387) 12

5.3 Förslaget ull lag om ändring i lagen (1986: 1009) om förfarandet

i vissa fall vid förverkande m. m.............................. 13

6 Hemställan .................................................... 14

7 Beslut............................................................. .. 14

Utdrag ur lagrådets protokoll 1988-03-04................. .. 15

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1988. ... 18

Bilagor

Bilaga 1 Promemorians lagförslag .................... .. 23

Bilaga 2 Sammanslällning av remissyttrandena . .. 25

Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag................. 28

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1988 31